Sök i Ratio Lex

Angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. m

1944-01-14 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:40, Angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 40.

1

Nr 40.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående bestridande

av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade

familjebidrag m. m.; given Stockholms slott den 14

januari 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 januari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn bestridande

av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. m.

samt anför härvid följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 40.

91 i*

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts preposition nr 40.

Författningsbestämmelser m. m.

I förordningen den 12 juni 1931 (nr 257) om understöd i vissa fall åt värnpliktigs

hustru och harn (familjeunderstöd) föreskrevs, att under tid då värnpliktig

fullgjorde honom enligt gällande författningar åliggande värnpliktstjänstgöring

i fredstid hans hustru och barn kunde erhålla understöd av statsmedel

enligt i förordningen stadgade grunder och med vissa i förordningen

närmare angivna belopp, under förutsättning dock att understöd vore nödvändigt

för deras uppehälle. Närmare föreskrifter om villkoren för understöds

utgående samt örn tillämpningen i övrigt av förordningen skulle meddelas

av Kungl. Majit.

Enligt kungörelsen den 8 september 1939 (nr 642) om tillämpning vid förstärkt

försvarsberedskap och mobilisering av förenämnda förordning m. m.

skulle förordningen tills vidare gälla jämväl i fråga örn sådana värnpliktiga,

vilka vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering inkallades till tjänstgöring,

dock med iakttagande av vissa särskilda bestämmelser, vilka bland

annat inneburo, att ett särskilt bostadsbidrag infördes.

Genom cirkulär den 22 december 1939 (nr 902) till de myndigheter, som

hade befattning med familjeunderstöd åt värnpliktiga, förordnade Kungl.

Majit bland annat, att familjeunderstöd och bostadsbidrag jämlikt nyssnämnda

kungörelse skulle utbetalas av postgirokontoret, i samband varmed

vissa bestämmelser meddelades angående sättet för utbetalning av dylikt

understöd m. m. Enligt dessa bestämmelser skulle till grund för utbetalningen

ligga av vederbörande länsstyrelse meddelad resolution å ansökan örn

familjeunderstöd och bostadsbidrag, och postgirokontoret hade att i efterskott

verkställa utbetalning på sådan tid, att understödsberättigad erhölle ersättningen

vid mitten och vid slutet av varje kalendermånad. Vidare ålades

vederbörande militära myndighet bland annat att beträffande värnpliktig, vilkens

familj åtnjöte understöd, till postgirokontoret ofördröjligen efter därom

vunnen kännedom anmäla, förutom dödsfall och olovligt undanhållande, såväl

dag för hemförlovning eller hempermittering som dag för återinställelse i

tjänstgöring. Arméförvaltningens civila departement hade efter samråd med

generalpoststyrelsen fastställt särskilt formulär för dylik anmälan. Det nya

betalningssystemet skulle första gången tillämpas vid utbetalande av understöd

och bidrag för första hälften av januari 1940. Postgirokontorets befattning

med utbetalningar av understöd och bidrag hade dessförinnan inskränkt

sig till utskrivning för arméns räkning av utbetalningskort och girokort efter

förteckningar, som upprättats av vederbörande militära kassaavdelningar.

Vid övergången till det nya betalningssystemet övertog postgirokontoret

från de militära myndigheterna vid armén, marinen och flygvapnet sådana

tidigare utfärdade resolutioner, som alltjämt ägde tillämpning. Resolutioner,

avseende värnpliktiga, vilka påbörjat tjänstgöring efter ingången av år 1940,

överlämnades från länsstyrelserna direkt till postgirokontoret. Med ledning

av uppgifterna i resolutionerna verkställde postgirokontoret uträkning av

understödsbeloppen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

I anslutning till förutnämnda cirkulär utfärdade arméförvaltningens civila

departement den 17 januari 1940 tillämpningsbestämmelser för de militära

myndigheterna.

Förordningen den 17 april 1940 (nr 223) örn familjebidrag åt värnpliktiga

under lcrigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen) innebar i

väsentliga avseenden ändrade bestämmelser för bidrag till de inkallades

familjer. Utbetalandet av bidrag överflyttades på kommunerna, å vilkas

vägnar hithörande ärenden skulle handläggas av familjebidragsnämnderna.

Statens arbetsmarknadskommission förordnades att som särskild tillsynsmyndighet

öva tillsyn å förordningens tillämpning. Enligt kungörelsen den

17 april 1940 (nr 224) skulle förordningen — tills vidare med vissa undantag

— omedelbart äga tillämpning, dock icke beträffande värnpliktiga, vilkas

familjer redan åtnjöto familjeunderstöd. Kungörelsen innehöll jämväl tilllämpningsföreskrifter

örn ansökningsförfarandet m. m. Sedan Kungl. Majit

den 3 maj 1940 utfärdat kungörelse (nr 322) med närmare föreskrifter angående

tillämpningen av krigsfamiljebidragsförordningen (krigsfamiljebidragskungörelsen),

sattes genom kungörelsen den 3 maj 1940 (nr 323) familjebidragsförordningen

helt i kraft från och med den 15 maj 1940. Härvid föreskrevs

dock att, där familjeunderstöd och bostadsbidrag enligt äldre bestämmelser

utginge, sådant understöd och bidrag skulle, örn förutsättningar för

deras utgående alltjämt vore för handen, fortfarande utbetalas av postgirokontoret

för tiden till och med den 30 juni 1940.

Krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 skulle, örn Kungl. Majit

jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag förordnade om

inkallelse av värnpliktiga och krigsavlöningsreglementet helt eller delvis skulle

äga tillämpning å dessa värnpliktiga, från och med inställelsedagen tillämpas

å dem.

Enligt sistnämnda förordning utgick familjebidrag kontant såsom familjepenning,

bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och — genom den ändrade

lydelse krigsfamiljebidragsförordningen erhöll genom förordningen den 16

maj 1941 (nr 288) — begravningsbidrag. Av familjepenningen utgick till den

trängre familjekretsen — den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanbodde

samt hans barn och adoptivbarn, under sexton år, som vore under hans

vårdnad — viss del, det s. k. grundbeloppet, utan behovsprövning. I övrigt

bestämdes familjebidraget med hänsyn till föreliggande behov, dock att vissa

slag av bidrag icke Engö överstiga i författningen angivna maximibelopp. Av

familjepenningen svarade statsverket för grundbeloppet samt av näringsbidraget

för så stor del som skulle motsvara familj eponningens grundbelopp,

därest familj epenning utgått i stället för näringsbidrag. I övrigt svarade

statsverket för nio tiondelar av familjebidraget. Enligt stadgande i 1940 års

krigsfamiljebidragskungörelse fick ansökan örn familjebidrag, förutom av den

värnpliktige, göras för dennes hustru och familjemedlemmar, med vilka han

sammanbodde, av hustrun, för den värnpliktiges eller hans hustrus barn eller

adoptivbarn under sexton år, som ej sammanbodde med den värnpliktiges

hustru, av den som hade vård om barnet eller av barnavårdsman, därest sådan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

förordnats, samt för annan familjemedlen av denne, därvid dock endera av

äkta makar, ägde göra ansökan för båda makarna. Familjebidrag skulle utbetalas

till den som den värnpliktige angivit som betalningsmottagare eller som

gjort ansökan örn bidrag. Om familjebidragsnämnden funne skäl därtill fick

dock bidraget eller viss del därav utbetalas till annan familjemedlem eller till

hyresvärd, kreditanstalt, sjukvårdsinrättning eller annan, för vars fordran

bidraget vore avsett att utgöra betalning.

Krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 har numera ersatts av

krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521). Genom denna förordning

infördes en ny bidragsform, hemortslön, vilken utgår efter viss tids

beredskapstjänstgöring. Rätt till hemortslön inträder icke förrän den värnpliktige

fullgjort honom i fredstid åliggande tjänstgöring. Bestämmelserna örn

rätt till hemortslön ha ägt tillämpning från och med den 1 juli 1942. I övrigt

har förordningen i huvudsak trätt i kraft först den 1 mars 1943.

Enligt 1940 års krigsfamiljebidragsförordning utgick familjebidrag under

tiden för tjänstgöringen. Enligt särskilt stadgande i krigsfamiljebidragskungörelsen,

vilket infördes genom kungörelse den 22 november 1940 (nr 955),

som trätt i kraft den 1 december 1940, kunde dock efter särskild prövning

viss förlängning av bidraget beviljas. Motsvarande gäller enligt 1942 års

krigsfamiljebidragsförordning. Hemortslönen utgår under tiden för tjänstgöringen.

Till förhindrande av att familjebidrag och hemortslön beviljas andra än därtill

berättigade eller för längre tid än bidrag må utgå, ha i krigsfamiljebidragsförfattningarna

stadgats skyldighet för militär myndighet och bidragsmottagare

att hålla familjebidragsnämnd underrättad örn tjänstgöringsförhållanden

m. m. Enligt 6 § i 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse skulle ansökan örn

familjebidrag, som efter inställelsen till tjänstgöring gjordes av den värn

pliktige, ingivas till chefen för det militära förband respektive vid flottan den

örlogsstation, där den värnpliktige fullgjorde sin tjänstgöring. Chefen för för

bandet hade att vidarebefordra ansökan till förbandets hemortsorganisation.

Vid hemortsorganisationen eller, örn sådan icke funnes, vid det militära förbandet

(örlogsstationen) skulle ansökan förses med anteckning örn inställelsedagen

ävensom bestyrkande av uppgifterna angående den värnpliktiges tjänstgöringsförhållanden

samt därefter utan dröjsmål sändas till familjebidragsnämnden

i den kommun, där den värnpliktiges uppgivna bostad vore belägen.

Örn särskilda skäl därtill föranledde, fick ansökan i stället insändas till den

länsstyrelse, vartill kommunen hörde. Länsstyrelsen skulle i sådant fall ofördröjligen

översända ansökan till familjebidragsnämnden.

I fall, där värnpliktigs ansökan ingivits direkt till familjebidragsnämnden,

ålåge det vederbörande militäre chef ävensom vederbörande militära hemortsorganisation,

örn sådan upprättats, att på begäran av värnpliktig, som inställt

sig till tjänstgöring, enligt fastställt formulär avgiva särskilt intyg angående

inställelsen. Det sagda gäller enligt den lydelse 6 § 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse

erhöll genom kungörelsen den 16 maj 1941 (nr 289). Enligt

paragrafens äldre lydelse skulle ansökan örn familjebidrag alltid ingivas till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

den militära myndigheten. I kungörelse den 30 juni 1942 (nr 525) med vissa

föreskrifter angående tillämpningen av 1942 års krigsfamiljebidragsförordning,

vilken kungörelse trätt i kraft den 1 juli 1942, ha rörande ansökan om hemortslön

meddelats bestämmelser motsvarande dem vilka gällde i fråga örn familjebidragsansökan,

som ingivits till den militära myndigheten.

Till förhindrande av att familjebidrag skulle utgå för längre tid än rätt

därtill förelåge, stadgades i 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse viss anmälningsskyldighet

för såväl vederbörande militärmyndighet som för den som

uppbar familjebidrag. Yederbörande militärmyndighet — hemortsmyndighet

— skulle sålunda enligt 18 § till familjebidragsnämnd, hos vilken familjebidrag

sökts eller beviljats, anmäla tjänstgöringens upphörande, avbrott i

denna ävensom vunnen anställning vid krigsmakten. Örn denna anmälningsskyldighet

meddelades närmare bestämmelser i arméns generalorder nr 2315

den 17 juni 1940 samt motsvarande bestämmelser för marinen och flygvapnet.

I 22 § krigsfamiljebidragskungörelsen stadgades skyldighet för den, som

uppbar familjebidrag, att till den familjebidragsnämnd, som fastställt bidraget,

anmäla förändringar, vilka kunde vara av betydelse för bidragets bestämmande.

Såsom exempel på sådan förändring, varom anmälningsskyldighet

förelåg, nämndes den värnpliktiges hemförlovning. Ifrågavarande stadgande

utgjorde grundvalen för den värnpliktiges (annan bidragsberättigads) skyldighet

att anmäla tjänstgöringens upphörande eller avbrott däri. De värnpliktigas

anmälningsskyldighet anknöts till ett särskilt formulär, som statens

arbetsmarknadskommission fastställde i egenskap av tillsynsmyndighet för

krigsfamiljebidragsverksamheten. Närmare föreskrifter örn denna anmälningsskyldighet

från de värnpliktigas sida meddelades genom lantförsvarets kommandoexpeditions

skrivelse nr 3575 den 24 augusti 1940 (TLB nr 108, s. 443)

samt motsvarande skrivelser för marinen och flygvapnet. Genom kungörelsen

den 30 juni 1942 med vissa föreskrifter angående tillämpningen av 1942 års

krigsfamiljebidragsförordning föreskrevs, att vad i 18 och 22 §§ krigsfamiljebidragskungörelsen

stadgades rörande anmälningsskyldighet, då fråga vore

örn familjebidrag, skulle äga motsvarande tillämpning, såvitt avsåge hemortslön.

Stadganden rörande anmälningsskyldighet för militär myndighet och för

värnpliktig, dennes familjemedlem eller betalningsmottagare återfinnas i 8 g

respektive 28 § i krigsfamiljebidragskungörelsen den 31 december 1942 (nr

984), vilken trätt i kraft den 1 mars 1943.

I förut omförmälda generalorder för armén stadgades rörande anmälan om

ändrade tjänstgöringsförhållanden för värnpliktig bland annat följande.

Militär chef hade att ofördröjligen översända anmälan till vederbörande

länsstyrelse (Överståthållarämbetet), därest värnpliktig, för vilken familjebidrag

beviljats eller sökts, rymde eller avlede eller beviljades ledighet, under

vilken krigslön icke skulle utgå (hempermittering), eller erhölle fast anställning

vid krigsmakten. Anmälan skulle utgå från eller, då det gäller fältförband,

passera vederbörlig mobiliseringsdepå (numera truppregistreringsmyndighet).

Itcgistrering skulle ske å vederbörandes registerkort. För att anmälan

skulle fylla sitt ändamål (indragning av familjebidraget), vöre det nöd

vändigt, att densamma, där så ske kunde, översändes i god tid före inträffad

förändring i den värnpliktiges tjänstgöringsförhållanden. Från fältförband

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

borde den översändas till hemortsorganisationen (numera truppregistreringsmyndigheten)

med frångående av »vanlig tjänsteväg». Slutligen framhölles,

att försummelser i fråga örn nämnd anmälningsskyldighet kunde medföra

skyldighet att ersätta statsverket vad som i anledning av försummelsen felaktigt

utbetalats.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 18 § i 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse

hade länsstyrelsen att ofördröjligen vidarebefordra mottagen anmälan

till vederbörande familjebidragsnämnd. Enligt den ändrade lydelse

stadgandet erhöll från och med den 1 juni 1941 liksom enligt B § i 1942 års

krigsfamiljebidragskungörelse skall anmälan översändas till familj ebidragsnämnden

eller, örn särskilda skäl därtill föranleda, till länsstyrelsen för ofördröjlig

vidarebefordran.

I ovannämnda expeditionsskrivelse, vilken alltjämt gäller, meddelades bland

annat följande.

Värnpliktig, som åtnjöte familjebidrag, vore vid hemförlovning ävensom

vid hempermittering och annan ledighet, varunder krigslön icke utginge, skyldig

a,tt till vederbörande familjebidragsnämnd ofördröjligen lämna uppgift

örn sista tjänstgöringsdagen. Brevkort för dylik anmälan hade fastställts av

statens arbetsmarknadskommission. Kortet skulle tillhandahållas värnpliktig

i samband med beviljad hemförlovning och hempermittering eller annat avbrott

i tjänstgöringen. Härvid skulle framhållas skyldigheten för den värnpliktige

att omedelbart ifylla kortet och insända (inlämna) detsamma till

familj ebidragsnämnden. Åsidosättande av denna skyldighet medförde återbetalningsskyldighet

i fråga örn belopp, som felaktigt utbetalas. Försummelse

kunde jämväl ådraga den värnpliktige botes- eller fängelsestraff. Den värnpliktiges

förenämnda anmälan fritoge icke vederbörande militäre chef från

motsvarande anmälningsskyldighet.

Spörsmålet örn skyldighet för den, till vilken familjebidrag utgått felaktigt

eller med för högt belopp, att återbetala vad han sålunda med orätt erhållit

berördes i 1940 års krigsfamiljebidragsförordning. I 26 § meddelades straffbestämmelser

för de fall, att någon till stöd för ansökan örn familjebidrag mot

bättre vetande eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift eller från mer än

en kommun uppburit belopp, beträffande vilka han insett eller bort inse, att

beloppen avsågo samma slag av bidrag, eller ock åsidosatt tillämpningsföreskrift,

som meddelats av Kungl. Majit enligt 30 § i förordningen, eller med

stöd av dylik bestämmelse given föreskrift. I anslutning härtill gavs i 27 §

ett stadgande för det fall, att familjebidragsnämnd beslöte nedsättning av

familjebidrag, som i följd av förhållande som nyss sagts bestämts till för högt

belopp. Nämnden fick därvid tillika meddela bestämmelse örn avräkning å

familjebidrag, som därefter utbetalades, av vad som utgått för mycket.

I ett av kammarrätten genom utslag den 4 mars 1941 avgjort mål har frågan

örn innebörden av nyssnämnda stadganden i 1940 års krigsfamiljebidragsförordning

kommit under bedömande. Sedan en familjebidragsnämnd ålagt

en värnpliktig att återbetala av honom för mycket uppburet bidrag samt vederbörande

länsstyrelse lämnat av den värnpliktige däröver anförda besvär utan

bifall, befriades den värnpliktige av kammarrätten, dit han fullföljt talan, från

återbetalningsskyldigheten. Kammarrätten anförde såsom skäl för sitt avgörande,

att nämndens beslut icke föranletts av förhållanden, örn vilka i 26

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

och 27 §§ krigsfamiljebidragsförordningen sägs, samt att befogenhet för

nämnden att i andra fall än i nämnda författningsrum angivits förordna örn

återbäring av uppburet familjebidrag ej funnes stadgad. Genom detta utslag

torde kammarrätten icke ha avsett att taga ståndpunkt till frågan örn den

civilrättsliga återbetalningsskyldigheten utan endast till spörsmålet, huruvida

nämnden kunnat i denna ordning utkräva en eventuell sådan skyldighet.

Sedermera har statens arbetsmarknadskommission i egenskap av tillsynsmyndighet

för familj ebidragsverksamheten den 29 maj 1941 utfärdat anvisningar

rörande bland annat tillämpningen av krigsf amil jebidragsföi fattningarna.

I dessa anvisningar har kommissionen i överensstämmelse med kammarrättens

nyssnämnda utslag framhållit, att återbetalningsskyldighet beträffande

familjebidrag förelåge — förutom i vissa andra fall - då vederbörande

underlåtit att ofördröjligen till den familjebidragsnämnd, som fastställt

bidrag anmäla inträffade förändringar, vilka kunde vara av betydelse

för rätt till bidrag, såsom att den värnpliktige hemförlovats eller hempermitterats,

men att, örn något av de i anvisningarna uppräknade förhållandena

icke förelåge, återbetalningskrav icke kunde göras gällande. Sådant krav

kunde följaktligen enligt kommissionens mening icke framställas, exempelvis

då riktiga uppgifter lämnats men bidrag utgått för därtill icke berättigad person

eller bidrag utgivits med för högt belopp.

I 38 § i 1942 års krigsfamiljebidragsförordning föreskrives att, örn familjebidrag

uppburits med för högt belopp eller för längre tid än som vederbort,

i avräkning å vad för mycket utgått må innehållas skäligt belopp av däi efter

förfallande bidrag. Dylikt innehållande får dock äga rum endast under förutsättning

att den felaktiga utbetalningen vållats av oriktig uppgift, som medvetet

eller på grund av grov vårdslöshet lämnats av den värnpliktige eller

annan som gjort ansökan örn bidraget, eller av underlåtenhet att fullgöra

stadgad anmälningsskyldighet i fråga örn inträffade förändringar eller ock

den värnpliktige eller familjemedlem som var betalningsmottagare för bidraget,

insett eller bort inse, att fel förelupit vid utbetalningen av bidraget.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning med avseende å

felaktigt utbetalad hemortslön.

1941 års krigsfamiljebidragskommitté, som föreslog ett stadgande av enahanda

lydelse, framhöll i sitt betänkande, att frågan örn återbetalningsskyldigheten

linge avgöras i enlighet med allmänna grundsatser men att den i paragrafen

gjorda uppräkningen av fall, då avräkning finge äga rum, samtidigt

innefattade de praktiskt viktigaste fallen, då återbetalningsskyldighet borde

anses föreligga.

I anvisningar, som den 4 februari 1943 utfärdats av statens arbetsmarknadskommission,

ha närmare bestämmelser meddelats örn rätt för familjebidragsnämnderna

att verkställa avräkning.

Vissa rättsfall i avseende å återbetalningsskyldighet.

Innebörden av gällande rättsregler med avseende å återbetalningsskyldighet

i fråga örn felaktigt utbetalat belopp har belysts i ett flertal av högsta dom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

stolen meddelade domar. Av särskilt intresse är det i Nytt juridiskt arkiv 1933

s. 25 refererade rättsfallet. I detta mål var fråga örn dubbelbetalning av ersättning

till en person, som drabbats av skada i följd av olycksfall, nämligen ersättning

dels från olycksfallsförsäkringsbolag och dels från riksförsäkringsanstalten.

Bolaget yrkade i målet att återbekomma vad bolaget härigenom för mycket

erlagt. Högsta domstolen fann, att den skadade uppburit och jämväl förbrukat

de av bolaget före delgivning av stämningen i målet utbetalta ersättningsbeloppen

i övertygelse att de i sin helhet rätteligen tillkomme honom.

För denna uppfattning hade den skadade haft desto bättre fog som det i tidigare

rättegång, däri han och bolaget varit parter, hade blivit upplyst, att

ersättning utgått från anstalten. Anstalten hade också i det tidigare målet

förbehållit sig ersättningsanspråk mot vederbörande ansvariga för vad anstalten

framdeles kunde komma att utgiva till den skadade. Det oaktat hade

bolaget för vilket enligt domstolens mening likväl funnes vida större förutsättningar

än för den skadade att rätt bedöma omfattningen av bolagets förpliktelse

— icke vid sina utbetalningar till den skadade framställt anspråk på

avdrag för ersättning till anstalten. Vid nämnda förhållanden fann domstolen

bolaget icke vara berättigat att återbekomma vad bolaget för mycket utbetalt.

Det i Nytt juridiskt arkiv 1942 s. 101 omförmälda rättsfallet torde även

vara av viss betydelse i förevarande sammanhang. I sistnämnda mål förde

kronan talan mot en statsämbetsman — en kommendörkapten — och yrkade

åläggande för denne att till kronan återbetala till honom genom förbiseende

för mycket utbetalad lön. Hovrätten förpliktade ämbetsmannen att återbetala

det fordrade beloppet och högsta domstolen fastställde hovrättens dom. I

högsta domstolens motivering åberopades, att i målet vore fråga örn återbäring

av för mycket utbetald med statstjänst förenad lön, vars belopp vore

författningsenligt bestämd, att enbart den omständigheten, att ämbetsmannen

mottagit och förbrukat medlen i den övertygelsen, att de i sin helhet tillkomme

honom, icke kunde fritaga ämbetsmannen från skyldighet att återgälda

det för mycket utbetalda beloppet, samt att någon särskild omständighet

ej förelåge av beskaffenhet att befria ämbetsmannen från återbetalningsskyldighet.

Äldre utredning.

I en till mig ställd, den 23 maj 1941 dagtecknad skrivelse framhöll statens

arbetsmarknadskommission bland annat, att till följd av försummad anmälningsskyldighet

familjebidragsnämnderna föranletts till utbetalning av familjebidrag

i vissa fall för längre tid än sådant rätteligen skolat utgå och i andra

fall till personer, å vilka krigsfamiljebidragsförordningen icke varit tillämplig,

samt att nämnderna anmodat vederbörande att återbetala vad som felaktigt

uppburits. I flera fall hade dessa krav föranlett återbetalningar, medan i åtskilliga

fall förutsättningar icke ansåges förefinnas för nämnderna att återfå

vad som blivit för mycket utbetalat. Under åberopande av vad sålunda förekommit

ävensom att vissa nämnder gjort gällande, att det borde ankomma på

statsverket att hålla kommunerna skadeslösa för de felaktiga utbetalningar,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

9

vilka vore en följd närmast av de militära myndigheternas försummelser,

anhöll kommissionen, att jag måtte uppdraga åt de enligt bemyndigande den

25 april 1941 tillkallade utredningsmännen rörande familjebidragsärendenas

handläggning att verkställa utredning rörande de påtalade försummelserna

från de militära myndigheternas sida samt att avgiva de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Statens arbetsmarknadskommissions framställning överlämnades den 5 juni

1941 till de sakkunniga för undersökning röramde familjebidragsärendenas

handläggning.

I skrivelse till mig den 11 september 1941 anförde de sakkunniga i anledning

av kommissionens berörda framställning bland annat följande.

De av kommissionen överlämnade anmälningarna från vissa familjebidragsnämnder

örn felaktigheter vid behandlingen av familjebidragsärenden hade

indelats i tre grupper: A. Försenad eller utebliven anmälan örn hemförlovning,

hempermittering eller ledighet utan krigslön; B. Utebliven anmälan att

värnpliktig åtnjuter avlöning som krigspolis; samt C. Fall, då värnpliktig felaktigt

förklarats hänförlig under krigsfamiljebidragsförordningen, ehuru han

varit underbefäl eller underofficer i reserven. De sakkunniga hade från vederbörande

militärmyndigheter infordrat utredning i ärendena. Härvid hade beträffande

de flesta av under A hörande ärenden de berörda militärmyndigheterna

medgivit, att försummelse skett samt såsom orsak i allmänhet uppgivit

stor arbetsbelastning och mängden av brådskande göromål vid hempermitteringar.

Utredningen i ärendena under B angående krigspoliser gåve vid handen

att följderna i familjebidragsavseende av Kungl. Maj:ts brev den 21 juni 1940

med bestämmelser örn avlöning till vissa krigspoliser icke beaktats av vederbörande

militärmyndigheter. Samtidigt betonades emellertid skyldigheten för

ifrågavarande personal att själva anmäla de förändringar i deras avlöningsförhållanden,

som inträtt i och med berörda bestämmelsers ikraftträdande.

De felaktigheter, som begåtts vid bestyrkandet av reservunderbefäls bidragsansökningar,

eller ärenden under C, hade vidgåtts av de militära myndigheterna.

Chefen för 110 hade dock i avgivet yttrande påpekat de svårigheter,

som vid då gällande personalredovisning förefunnes att utan närmare undersökning

avgöra, huruvida ett underbefäl tillhörde reserven eller icke.

Arbetsmarknadskommissionen hade i sin framställning berört frågan örn

att statsverket skulle hålla kommunerna skadeslösa för de felaktiga utbetalningar,

som vore en följd av militärmyndigheters försummelser. Av vissa

familjebidragsnämnder hade också ifrågasatts, huruvida icke de för de begångna

felaktigheterna ansvariga militära befattningshavarna borde ersätta

vad som för mycket utbetalats.

Ehuru det med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning icke syntes

ankomma på de sakkunniga att taga ståndpunkt till dessa frågor, ville de sakkunniga

dock framhålla vikten av att dessa spörsmål snarast kunde erhålla

sin lösning. Den osäkerhet, som rådde i fråga örn regleringen av dessa ekonomiska

förhållanden, utgjorde ett stort irritationsmoment för kommunerna.

De sakkunniga hade emellertid i enlighet med sitt uppdrag allenast sökt

klarlägga orsakerna till de felaktigheter, som blivit begångna. Dessa hade

till övervägande delen visat sig vara förbiseende eller glömska och hade sin

grund i den stora arbetsbelastningen. Att märka vore också, att flertalet av

de påtalade försummelserna skett vid tiden omkring krigsfamiljebidragsförfattningarnas

ikraftträdande. Enligt vad do sakkunniga hade sig bekant före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

kommo dock alltjämt fall av dylika försummelser. Det borde emellertid finnas

skäl förvänta att, sedan dåmera vikten av familj ebidragsärendenas rätta behandling

vid mångfaldiga tillfällen inskärpts, de militära myndigheterna

komme att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt den militära sidan av familjebidragsärendenas

handläggning. Arbetsmarknadskommissionen hade vidtagit

åtgärder för att de värnpliktigas egna anmälningar örn förhållanden, som påverkade

rätten till bidrag, skulle säkrare komma familj ebidragsnämnderna

tillhanda. Vid sådant förhållande och då någon mera genomgripande förändring

i systemet för s. k. avanmälningar icke syntes böra vidtagas, ansågo de

sakkunniga, att de här påtalade försumligheterna icke borde i detta sammanhang

föranleda till några åtgärder.

De sakkunniga anmälde sålunda, att de funnit sig icke böra föreslå några

åtgärder i anledning av arbetsmarknadskommissionens förevarande framställning.

Jag beslöt sedermera, att den gjorda utredningen skulle överlämnas

till arbetsmarknadskommissionen; i övrigt föranledde den icke någon min

åtgärd.

Föreliggande ärende om oriktiga utbetalningar

av familjeunderstöd och bostadsbidrag.

I en den 16 juli 1941 dagtecknad, till försvarsdepartementet överlämnad

promemoria har postsparbanks chef en Joh. Enger anmält, att i vissa fall

utbetalningar av familjeunderstöd och bostadsbidrag från postgirokontoret

ägt rum med för stora belopp samt efter en redogörelse för den i cirkuläret

den 22 december 1939 föreskrivna anmälningsskyldigheten anfört bland annat

följande.

I fråga örn fullgörandet av nämnda skyldighet för de militära myndigheterna

hade det efter en tid visat sig, att anmälningar i stor utsträckning

ingått till postgirokontoret för sent, i vissa fall en hel månad eller mera.

Detta hade haft till följd, att understöd jämte bidrag i många fall kommit

att utbetalas för längre tid än som vederbort. Sedan generalpoststyrelsen

med anledning därav delgivit arméförvaltningens civila departement de

gjorda iakttagelserna, hade departementet genom notis i Tjänstemeddelanden

rörande lantförsvaret den 26 februari 1940 låtit fästa vederbörande militära

myndigheters uppmärksamhet på angelägenheten av att anmälningsskyldigheten

fullgjordes snabbt och noggrant. Det hade dock alltjämt i betydande

omfattning förekommit, att anmälningar ingått till postgirokontoret längre

eller kortare tid efter värnpliktigas hemförlovning m. m. Så snart postgirokontoret

i de fall, som rörde för sent erhållna anmälningar, fått kännedom

örn militärtjänstgöringens upphörande för den värnpliktige, hade återkravsskrivelse

till denne expedierats. I sådana fall, då två eller flera 15-dagarsperioder

förflutit, innan föreskriven anmälan inkommit, och beloppet av för

mycket utbetalat understöd således blivit förhållandevis stort, hade samtidigt

den värnpliktige underrättats örn att skulden finge avbetalningsvis

regleras, därest beloppet icke kunde på en gång återbetalas. Återbetalning

hade även i viss utsträckning kommit till stånd.

Till alla de betalningsskyldiga värnpliktiga, som varken lämnat svar på

postgirokontorets återkravsskrivelse eller verkställt någon avbetalning på sin

skuld, hade postgirokontoret sedermera avlåtit skriftliga påminnelser.

Genom postgirokontoret hade familjeunderstöd och bostadsbidrag utbetalats

för närmare 70 000 värnpliktigas räkning. Hela antalet utbetalningar

belöpte sig till 361 252 och det utbetalade beloppet utgjorde tillhopa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 40.

17 167 368 kronor 54 öre. Antalet värnpliktiga, som uppburit för högt belopp,

uppginge till 7 939. Yad beträffade återkravssumman utgjorde den ursprungligen

373 823 kronor 94 öre.

Uti 3 843 fall hade återbetalning av skuldbeloppet ägt rum med sammanlagt

150 659 kronor 54 öre. En i promemorian intagen sammanställning

visade, att återbetalningarna numera praktiskt taget avstannat. Vid utgången

av juni månad 1941 hade 4 096 återbetalningsskyldiga kvarstått, och postgirokontorets

fordran hade vid samma tidpunkt varit 223 164 kronor 40 öre.

Postgirokontoret hade under hand samrått med statens arbetsmarknadskommission

örn möjligheten att genom medverkan från familjebidragsniimndennis

sida söka återbekomma för mycket utbetalade medel, och i anslutning

härtill hade kommissionen i ett för familj ebidragsnämnderna avsett

cirkulär med anvisningar rörande tillämpningen av krigsfamiljebidragsförfattningarna

intagit en notis av innehåll, att därest postgirokontoret skulle

anhålla örn familjebidragsnämnds medverkan för utbekommande av för mycket

utgivet familjeunderstöd, dylik anmodan borde efterkommas. Postgirokontoret

hade förberedelsevis låtit iordningställa specificerade uppgifter att tillställas

respektive familj ebidragsnämnder, upptagande de värnpliktigas nummer,

namn, kyrkoskrifningsort och adress samt beloppet av för mycket utbetalat

understöd, eventuellt återburet belopp och kvarstående skuld.

De från postgirokontoret felaktigt verkställda utbetalningarna av familjeunderstöd

och bostadsbidrag, örn vilka här vore fråga, hade praktiskt taget

samtliga berott på uteblivet eller i rätt tid icke insänt meddelande från

militärmyndigheternas sida örn upphörd tjänstgöring för värnpliktiga. I

något enstaka fall hade dupletter av resolutioner från länsstyrelse vållat

dubbelutbetalning. Såvitt för generalpoststyrelsen vore känt, hade oriktiga

uppgifter, på grund av vilka felutbetalning av understöd och bidrag skulle

förekommit, icke lämnats från nu betalningsskyldig värnpliktiga.

Även om återkravsrätt gällde som huvudregel för det fall någon av misstag

erhållit belopp, som han rätteligen ej ägt uppbära, syntes dock ett flertal

rättsfall ge vid handen, att undantag borde finnas från denna regel. Ett som

det ville synas grundläggande rättsfall härutinnan funnes refererat i Nytt

juridiskt arkiv, årgång 1933, s. 25. Av rättsfallet, jämfört med justitierådet

Alexanderson i referatet återgivna promemoria, syntes framgå, att högsta

domstolen ställt sig på den ståndpunkten att återkravsrätt ej förelåge örn

en prestation erlagts och mottagits i kraft av ömsesidig villfarelse och det

vore betalaren själv, som framkallat misstaget, och det ej funnes särskilda

skäl att ändock medgiva återkrav, t. ex. att mottagaren hade ännu mindre

ursäkt för sitt misstag.

Vad beträffade de för mycket utbetalade familjeunderstödsmedlen, örn

vilka här vore fråga, syntes det få anses ligga i öppen dag, att mottagarna

redan förbrukat dessa "medel för sitt uppehälle. Det för mycket bekomna

beloppet hade i många fall varit så pass obetydligt, att mottagaren näppeligen

själv kunnat bedöma, att överbetalning förelegat. Så exempelvis då understöd

erhållits för hel 15-dagarsperiod, medan rätteligen understöd bort utgå

för endast 10 eller 12 dagar av perioden. I andra fall åter kunde understöd

ha utbetalats en eller till och med flera 15-dagarsperioder i följd (med utbetalningskort

var 15:e dag) efter vederbörandes hemförlovning, och i sådant

fall ville det synas, som om den värnpliktige bort förstå, att remissan varit

felaktig. Att kunna skilja mellan ursäktligt och icke ursäktligt misstag härvidlag

syntes dock med hänsyn till alla förekommande gränsfall få anses

ogörligt, åtminstone utan en ingående undersökning av varje särskilt fall. I

fråga om återkrav eller icke återkrav torde därför vara nödvändigt att förfara

lika gentemot alla.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Såsom ovan nämnts hade ett stort antal värnpliktiga återbetalt för mycket

bekommet understöd. Utginge man från att det vore de ekonomiskt bäst

ställda, som gjort återbetalning, och att de återstående utgjordes av sådana,

som icke haft möjlighet att återbära beloppet, skedde ju egentligen ej någon

orätt mot de förstnämnda, örn beloppet efterskänktes för de kvarstående. I

stort sett torde det nog också förhålla sig på nu angivet sätt. Å andra sidan

torde också ha förekommit, att ekonomiskt sämre lottade verkställt återbetalning.

För ett dylikt antagande talade i viss mån den omständigheten, att

återbäring av understödsmedel i åtskilliga fall skett genom avbetalningar —•

i allmänhet månadsvis — med ganska blygsamma belopp. Skulle man döma

av innehållet i flertalet av de brev, som ingått till postgirokontoret, syntes

god vilja till återbetalning nästan alltid ha förelegat, medan det däremot

varit förmågan som brustit. I regel hade framhållits, att det mottagna beloppet

åtgått till livsuppehället och att vederbörande ej sett sig i stånd att

åtminstone för närvarande återbetala detsamma. Anledningen därtill vore

vanligen ekonomiska svårigheter på grund av mer eller mindre långvarig

beredskapstjänst, arbetslöshet eller sjukdom. Några av de betalningsskyldiga

hade förklarat, att de vore villiga återbetala, örn deras ekonomi i en framtid

medgåve detta. Därjämte hade ett stort antal av dem, som besvarat postgirokontorets

skrivelser, under hänvisning till sin oförmåga att betala hemställt,

^ att den ifrågakomna skulden måtte efterskänkas. Givetvis måste man

dock även räkna med fall — kanske dock mest enstaka sådapa ■—- där underlåtenheten

att återbetala beloppet kunde ha varit beroende på bristande

vilja.

Örn postgirokontoret i anslutning till den anmodan arbetsmarknadskommissionen

i sitt cirkulär riktat till familjebidragsnämnderna skulle söka erhålla

dessas medverkan vid återbetalningarna vore det sannolikt, att ytterligare

ett måhända icke obetydligt belopp kunde återvinnas. Ett större eller

mindre restbelopp komme dock — även efter vidtagandet av en dylik åtgärd

— att kvarstå obetalt. Det vore icke heller säkert, att vad som komme att

återbetalas via familjebidragsnämnderna härrörde från dem, som hade lättast

att betala. Sannolikt komme nämndernas medverkan att bestå i att de —

efter överenskommelse med vederbörande — vid expediering av familjebidrag

till de inkallade komme att göra visst avdrag å det utgående beloppet. Denna

form för återbetalning —■ avdragsformen — vore obestridligen synnerligen

effektiv, men den medförde dock, att de hemmavarande finge nöja sig med

ett reducerat familjebidrag under avdragstiden. Yad anginge värnpliktiga,

som icke för närvarande vore eller inom den närmaste tiden komme att bliva

inkallade, torde man knappast kunna påräkna medverkan från familjebidragsnämndernas

sida, utan torde återkravet beträffande dessa i fortsättningen

liksom, hittills få handhavas, av postgirokontoret. Att återfå beloppet från

dessa icke inkallade torde bliva förenat med ganska stora svårigheter.

Enligt senare lämnad uppgift ha ytterligare felaktiga utbetalningar till

ett sammanlagt belopp av 21 342 kronor 68 öre upptäckts och sedan den 1

juli 1941 återbetalningar verkställts med ett belopp av 3 387 kronor 40 öre, i

följd varav statsverkets fordran den 1 januari 1944 uppgått till 241119 kronor

68 öre.

Statens arbetsmarknadskommission har i ett i ärendet avgivet yttrande

anfört, att kommissionen —• i likhet med postsparbankschefen Enger —

funne, att frågan om återbetalningsskyldighet för familjeunderstöd, som felaktigt

uppburits, vore att bedöma enligt allmänna rättsregler samt att det

åberopade rättsfallet gåve vägledning för bedömande av åtminstone det vida

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

övervägande antalet fall, nämligen de, då ursäktlig villfarelse beträffande

den skedda utbetalningens riktighet finge antagas föreligga hos betalningsmottagaren.

I övriga fall syntes det klart, att återbetalningsskyldighet

förelåge.

Även kommissionen förmenade, att det vore nödvändigt att förfara lika

i samtliga fall. Även om beträffande vissa utbetalningar mindre eller icke

ursäktligt misstag från betalningsmottagarens sida skulle föreligga, syntes

nämligen avskiljandet av dessa vara förenat med betydande arbete och därmed

kostnader, utan att det på grundval av material, som förelåge eller som

utan större omgång kunde införskaffas, torde bliva möjligt att med större

grad av säkerhet bedöma utgången av en eventuellt anhängiggjord talan.

Härtill komme, att betalningsförmågan i så gott som samtliga fall sannolikt

vore ringa. — Enger hade ifrågasatt att — efter frivillig överenskommelse

med vederbörande — familj ebidragsnämnderna skulle göra avdrag för oriktigt

uppburet familjeunderstöd å utgående familjebidrag. Med hänsyn till

innehållet i 22 § första stycket krigsfamiljebidragsförordningen, vari stadgades,

att rätt till familjebidrag enligt förordningen icke kunde överlåtas,

vore kommissionen synnerligen tveksam, huruvida denna väg vore framkomlig.

Det ifrågasatta förfaringssättet syntes nämligen innebära, att åtminstone

viss del av familjebidrag överlätes på postgirokontoret. Med hänsyn härtill

och då, på sätt i promemorian framhållits, det måste antagas, att kvarstående

oreglerade belopp till åtminstone huvudsaklig del hänförde sig till sådana

värnpliktiga, vilkas återbetalningsförmåga vore ringa eller ingen, syntes det

kommissionen, att möjligheten att återvinna någon större del av postgirokontorets

utestående fordran icke vore stor. Man torde också böra räkna

med att ett generellt försök att återbekomma ifrågavarande belopp skulle

medföra icke oväsentliga kostnader, och det förefölle kommissionen kunna

dragas i tvivelsmål, huruvida de belopp, som kunde återvinnas, komme att

täcka dessa kostnader. Den omständigheten, att återbetalningarna starkt

sjunkit och under senast redovisade tid skett med relativt obetydliga belopp,

talade i varje fall härför.

Med hänsyn till samtliga förekommande omständigheter ifrågasatte kommissionen,

huruvida icke åtminstone praktiska skäl närmast talade för att

ifrågavarande återstående belopp borde efterskänkas och avskrivas.

Arméförvaltningens civila departement har i remissyttrande i ärendet förklarat,

att departementet i stort sett anslöte sig till vad arbetsmarknadskommissionen

sålunda anfört. Dock kunde ifrågasättas, örn generell avskrivning

av hela det felaktigt utbetalda beloppet borde beslutas och om

icke hellre generalpoststyrelsen borde bemyndigas att efter prövning från

fall till fall förordna om efterskänkande av ifrågavarande fordringar. Vidare

borde enligt departementets mening framhållas, att skyldighet att ersätta

genom ifrågavarande felaktiga utbetalningar statsverket åsamkad förlust i

många fall torde få anses åligga vederbörande militära befattningshavare,

som underlåtit att i rätt tid insända föreskriven anmälan angående de understödsberättigades

tjänstgöringsförhållanden. Emellertid syntes det vara förbundet

mod avsevärda praktiska svårigheter att göra detta ansvar gällande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

gentemot vederbörande, och departementet kunde fördenskull icke förorda,

att åtgärder härutinnan vidtoges.

Statskontoret har i ärendet anfört, att ämbetsverket i allt väsentligt biträdde

den uppfattning, åt vilken arbetsmarknadskommissionen givit uttryck,

men att ämbetsverket dock icke vore berett att tillstyrka en generell avskrivning

av samtliga kvarstående oreglerade belopp. Ämbetsverket ville i stället

föreslå, att återbetalningsskyldigheten generellt efterskänktes endast beträffande

de fordringsbelopp, som icke överstege 50 kronor, medan i fråga

om övriga oreglerade belopp generalpoststyrelsen medgåves rätt att efter

prövning i varje särskilt fall besluta, huruvida och i vad mån med hänsyn

till föreliggande omständigheter avskrivning borde komma till stånd. Enligt

vad statskontoret under hand inhämtat från generalpoststyrelsen kunde an!

talet återbetalningsskyldiga, vilkas skuld överstege 50 kronor, uppskattas till

i runt tal 1 500, medan antalet poster, där skuldbeloppet utgjorde högst 50

kronor, uppginge till omkring 2 500.

Gentemot vad arméförvaltningens civila departement anfört i fråga örn

ansvar för de militära befattningshavare, som genom sin uraktlåtenhet att i

rätt tid anmäla de understödsberättigades tjänstgöringsförhållanden orsakat

ifrågavarande förluster för statsverket, ville statskontoret understryka, att

ämbetsverket ansåge det självfallet att, örn försummelse från någon befattningshavares

sida befunnes ha förekommit i högre grad, ansvar ock borde

göras gällande mot vederbörande.

I ärendet har slutligen generalpoststyrelsen den 10 april 1942 avgivit utlåtande,

och därvid anfört följande.

Generalpoststyrelsen ansåge i likhet med statskontoret, att, därest hela det

återstående fordringsbeloppet icke ansåges kunna generellt avskrivas utan

det skulle överlämnas åt generalpoststyrelsen att efter prövning i varje särskilt

fall besluta, huruvida och i vad mån med hänsyn till föreliggande omständigheter

avskrivning skulle komma till stånd, fordringar på visst mindre

belopp lämpligen borde generellt avskrivas. Det kunde nämligen antagas,

att i de fall, då det för mycket utbetalade beloppet varit obetydligt, betalningsmottagaren

ofta icke själv kunnat bedöma, huruvida han erhållit mera

än som rätteligen skolat tillkomma honom. Därjämte torde, såsom arbetsmarknadskommissionen

anfört, försök att återbekomma även dylika smärre

belopp komma att medföra icke oväsentliga kostnader, som kanske icke ens

skulle täckas av det som kunde återvinnas. Statskontoret hade föreslagit,

att återbetalningsskyldigheten skulle generellt efterskänkas beträffande

fordringsbelopp, som icke överstege 50 kronor, och enligt styrelsens mening

syntes denna gränsdragning lämpligt avvägd. Vid bifall därtill skulle ett

belopp av omkring 50 000 kronor, fördelade på cirka 2 500 betalningsskyldiga,

komma att avskrivas.

I fråga om övriga fordringsbelopp skulle det således åligga generalpoststyrelsen

att från fall till fall verkställa prövning och meddela beslut. Här

uppstode då frågan, huru erforderligt material för ett dylikt bedömande lämpligen

skulle kunna införskaffas. Inom postverket funnes nämligen icke några

organ, som skulle kunna lämna för ändamålet behövliga uppgifter. Det

förefölle styrelsen, som örn en framkomlig väg vore att få viss medverkan

från familjebidragsnämndernas sida. Dessa nämnder torde nämligen i allmänhet

äga ganska god kännedom örn de värnpliktiga, och flertalet av de värnpliktiga,

som på sin tid uppburit familjeunderstöd genom postgirokontorets

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

förmedling, torde sedermera ha varit inkallade en eller flera gånger till beredskapst

jänstgöring, varför uppgifter för övervägande antalet av deni —

lämnade i samband med ansökningar örn familjebidrag — torde föreiigga

hos familjebidragsnämnderna. Generalpoststyrelsen insåge väl, att det kunde

vara tveksamt att ålägga familjebidragsnämnderna sådana arbetsuppgifter,

som här avsåges, då det ju icke vore fråga örn medel, som utbetalats genom

nämnderna, och då även för dem själva torde förekomma, att för mycket

utgivna medel måste återfordras. Generalpoststyrelsen hade emellertid icke

tänkt sig, att nämnderna skulle behöva betungas med något vidlyftigare utredningsarbete

i detta hänseende, utan det syntes i allmänhet bliva tillräckligt

örn nämnderna till generalpoststyrelsen lämnade en avskrift av senast

föreliggande ansökning örn familjebidrag. Dylik ansökan innehölle nämligen

av den värnpliktige på heder och samvete avgiven deklaration örn

dennes anställnings- och ekonomiska förhållanden, försörjningsplikt m. m.

och hade hos familjebidragsnämnden legat till grund för beviljande av familjebidrag,

varför denna handling borde vara ägnad att lämna god ledning vid

den prövning styrelsen skulle verkställa. Härutöver skulle vederbörande

familjebidragsnämnd blott behöva å särskilt tillhandahållet formulär — örn

vars uppställning under hand samråd med arbetsmarknadskommissionen ägt

rum — göra anteckningar örn eventuellt inträdda, av nämnden kända ändringar

i de förhållanden, som funnes uppgivna i vederbörande ansökan om

familjebidrag, ävensom örn tidsperioder, under vilka den värnpliktige varit

inkallad efter det utbetalningen av familjeunderstöd upphört. Upplysning

borde därjämte lämpligen lämnas örn huruvida fattigvårdsunderstöd eller

arbetslöshetslijälp åtnjutits och örn eljest föreliggande omständigheter av

ömmande beskaffenhet, örn vilka nämnden ägde kännedom.

För det fall att värnpliktig, som det här gällde, icke varit inkallad efter

det familjebidragsnämnderna övertagit handläggningen av bidragsärendena

och familjebidragsnämnd därför saknade uppgifter örn den värnpliktige,

skulle generalpoststyrelsen söka införskaffa motsvarande uppgifter i annan

ordning.

Genom de sålunda inhämtade uppgifterna skulle generalpoststyrelsen få

till sitt förfogande ett ganska fullständigt och enhetligt material, vilket skulle

underlätta för styrelsen att i de olika fallen avgöra, huruvida kraven på

återbetalning skulle fullföljas eller örn avskrivning ansåges kunna medgivas.

I åtskilliga fall kunde givetvis också tänkas, att vederbörande befunnes i

stånd att återbetala en del av skuldbeloppet, under det att återstående del

därav måste efterskänkas.

Därest nu uppdragna riktlinjer för fortsatt handläggning av ärendet

ansåges böra godtagas och generalpoststyrelsen således finge i den begränsade

omfattning som ovan sagts taga familjebidragsnämndernas medverkan i anspråk,

vore generalpoststyrelsen villig åtaga sig bestyret med den prövning, som i

ärendet föreslagits. Styrelsen förutsatte, att ersättning i förekommande fall

komme att beredas postverket för med bestyret i fråga förenade kostnader.

En sammanställning över antalet återbetalningsskyldiga värnpliktiga,

ordnade i beloppsgrupper, fanns fogad vid styrelsens yttrande.

Föreliggande ärende om oriktiga utbetalningar

av familjebidrag och hemortslön.

I skrivelse till Kungl. Majit, den 13 maj 1943 har statens arbetsmarknadskommission

upptagit frågan om statsbidrag till kommun för vissa av militära

myndigheter föranledda felaktiga utbetalningar av familjebidrag och hemortslön.

Efter en redogörelse för bestämmelserna örn anmälningsskyldigheten

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

för militär myndighet samt värnpliktig och annan betalningsmottagare i fråga

om värnpliktigs tjänstgöringsförhållanden m. m. anförde kommissionen bland

annat följande.

Redan kort tid efter det att 1940 års krigsfamiljebidragsförfattningar börjat

tillämpas våren 1940 visade det sig, att familjebidrag i många fall kommo att

utgå jämväl för tid efter tjänstgöringens upphörande. Fall förekommo också

då bidrag utbetalats till personer, för vilka felaktigt uppgivits att krigsfamiljebidragsförordningen

vore tillämplig å dem. Förhållandena förbättrades dock,

sedan mera detaljerade föreskrifter för anmälningsskyldighetens fullgörande

lämnats dels genom förenämnda i kommandoväg meddelade bestämmelser,

dels i av kommissionen utfärdade anvisningar. En ytterligare förbättring

i förhållandena kunde, som ovan nämnts, förmärkas, sedan den värnpliktiges

anmälningsskyldighet anknutits till av kommissionen fastställt formulär SAK

nr F 45. Av uteblivna eller försenade anmälningar vållade felaktiga utbetalningar

förekomma dock alltjämt.

Sedan 1942 års krigsf amil jebidragsf öro rönings bestämmelser örn hemortslön

trätt i kraft den 1 juli 1942, har tillkommit en ny kategori av felaktiga

utbetalningar. I ett avsevärt antal fall synes hemortslön ha utbetalats med

för stort belopp på grund av att truppregistreringsmyndighetens bestyrkande

av ansökan visat sig vara felaktigt.

Med vad nu sagts har kommissionen endast velat inledningsvis beröra

sådana felaktiga utbetalningar, som militära myndigheter förorsakat eller

medverkat till. En mera ingående redogörelse för felaktigheternas art, orsaker

och omfattning lämnas i det följande.

Aven andra felaktiga utbetalningar än sådana, som vållats av militärmyndighet,

ha givetvis förekommit. Örn dem är emellertid icke fråga i denna

framställning.

Vad angår förekomsten av felaktiga utbetalningar överhuvudtaget anser

sig kommissionen i detta sammanhang ha anledning såsom sin uppfattning

uttala, att det med hänsyn till verksamhetens omfattning samt till att betydande

arbetsuppgifter hastigt lades på nytillskapade eller för dylika uppgifter

främmande organ knappast torde ha kunnat förväntas annat än att vissa

felaktigheter skulle uppkomma.

Har familjebidrag eller hemortslön felaktigt utbetalats, kan med gällande

bestämmelser, erinrade kommissionen, gottgörelse av statsmedel icke i vanlig

ordning beviljas kommun. Beloppet stannade sålunda å denna. Återkravsrätt

k ande under vissa förutsättningar föreligga mot den värnpliktige, mot

familjemedlem eller annan betalningsmottagare, som beloppet kommit till godo,

mot den för militär myndighets förfarande ansvarige samt i vissa fall, varom

emellertid i nu förevarande sammanhang icke torde kunna bliva fråga, mot

familjebidragsnämndernas ledamöter. Återbetalningsskyldighet kunde under

vissa förutsättningar föreligga för flera berörda parter samtidigt. Grundades

återbetalningsskyldighet på försummad anmälan om tjänstgöringens upphörande

eller dylikt torde regelmässigt sådan skyldighet föreligga för såväl

den värnpliktige som den militäre ansvarige, enär fullgörandet av enderas

anmälningsskyldighet bort vara tillfyllest för att förhindra felaktig utbetalning.

Kunde familjebidragsnämnd icke förmå värnpliktig, eventuellt familjemedlem

eller annan betalningsmottagare, till frivillig återbetalning, och förelåge

icke förutsättningar för avräkning vid senare tjänstgöring, måste familje
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

bidragsnämnden använda vanliga rättsmedel för att solea utfå kommunens

fordran.

Hade familjebidragsnämnd felaktigt utbetalat familjebidrag eller hemortslön

till följd av att militär myndighet lämnat felaktig uppgift örn tjänstgöringsförhållandena

eller försummat att översända uppgift örn tjänstgöringens upphörande,

måste — framhöll kommissionen —- utredning verkställas genom

militär myndighets försorg om orsaken till försummelsen och eventuellt också

örn vem som gjort sig skyldig till försummelsen. Men även om sådan utredning

verkställdes och ledde till resultat, torde dock domstolsförfarande som

regel vara erforderligt för fastställande av återbetalningsskyldighet för den

försumlige.

Efter en redogörelse för bland annat vissa av Kungl. Majit till kommissionen

remitterade framställningar rörande statsbidrag för vissa av militära

myndigheter föranledda felaktiga utbetalningar av familjebidrag nr. m. anförde

kommissionen vidare bland annat:

Frågan örn beredande av gottgörelse av statsmedel åt kommuner, som på

grund av militära myndigheters försummelser föranletts till felaktiga utbetalningar

av familjebidrag och hemortslön, har av kommissionen ansetts böra

nu bringas under Kungl. Majits prövning.

Fe militära myndigheterna Ira i icke ringa omfattning gjort sig skyldiga

till försumlighet eller felaktigt förfarande i fråga om anmälningsskyldighet

enligt 18 § i 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse. I flertalet fall gäller

försummelsen, att meddelande örn upphörande av eller avbrott i tjänstgöringen

icke avsänts till vederbörande familj ebidragsnämnd eller att sådant meddelande

avsänts så sent, att familjebidrag eller hemortslön redan utbetalats

för tid, varunder rätt till bidrag icke förelegat.

Jämväl i fråga örn bestyrkande av hemortslöneansökningar lia felaktigheter,

som lett till obehöriga utbetalningar, förekommit. Också andra fall ha förekommit,

_ t. ex. att militär myndighet intygat, att krigsfrivillig med tjänstgöring

vid sjövärnskåren vore berättigad till hemortslön efter enahanda grunder

som till dylik tjänstgöring beordrad värnpliktig.

Yaa angår de ifrågavarande beloppen är kommissionen icke i stånd att

lämna några tillförlitliga uppgifter. Huruvida och i vad män militär myndighet

vållat felaktig utbetalning kan oftast icke klarläggas förrän efter utredning

i varje särskilt fall. Härtill kommer att, på sätt kommissionen i det

följande närmare utvecklar, gottgörelse av statsmedel icke torde böra ifrågakomma

i sådana fall, där beloppet kan återfås av den värnpliktige. Även

härutinnan torde viss utredning vara erforderlig.

I de fall, då familjebidragsnämnd på grund av militär myndighets felaktiga

förfarande utbetalat familjebidrag eller hemortslön med för högt belopp

eller för längre tid än som vederbort, har kommunen visserligen regressrätt

mot den för felet ansvarige, men frågan i vad mån försumlighet eller felaktigt

förfarande från militär myndighets sida medför återbetalningsskyldighet

ankommer på domstols prövning. Det torde emellertid icke skäligen kunna

påfordras, att frågan örn ersättning av statsmedel till kommunerna skall anstå,

tills frågan örn militär myndighets ersättningsskyldighet prövats. I olika

sammanhang har från familjebidragsnämnderna eller annan kommunal myndighet

gjorts gällande, att kostnaderna för utbetalningar, som föranletts av

försumlighet eller felaktigt förfarande från militär myndighets sida bordt!

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 40. »i 41 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

gottgöras av staten. Enligt kommissionens förmenande tala synnerligen starka

billighetsskäl för ett tillgodoseende av dessa kommunala synpunkter.

Den invändningen skulle dock kunna göras, att, därest staten trädde emellan

för felaktiga utbetalningar, detta skulle kunna vara ägnat att avtrubba familjebidragsnämndernas

intresse av att uppkomna felaktigheter snarast möjligt

rättades till. Emellertid anser kommissionen, att numera en tidpunkt inträtt,

då berättigade kommunala intressen skulle kunna tillgodoses, utan fara för

att familjebidragsnämnderna eftersatte sin skyldighet att söka begränsa räckvidden

av uppkomna felaktigheter.

Den 1 mars 1943 ha 1942 års krigsfamiljebidragsförfattningar, med i detta

sammanhang oväsentliga undantag, helt trätt i kraft. I samband härmed ha

bland annat mera detaljerade föreskrifter givits beträffande de militära myndigheternas

befattning med familj ebidragsärenden. Viss anknytning till det

nya militära redovisningssystemet har också möjliggjort utarbetande av formulär

m. m., som torde underlätta för de militära myndigheterna att rätt fullgöra

sin uppgiftsskyldighet m. m. Då ansökan örn hemortslön enligt 45 §

i 1942 års krigsfamiljebidragsförordning icke må upptagas till prövning, därest

ansökan icke inkommit till vederbörande militäre chef före den 1 januari 1943,

kan det antagas, att truppregistreringsmyndigheternas befattning med dylika

ärenden praktiskt sett upphört. Även arbetsuppgifterna i fråga om bestyrkande

av ansökningar örn hemortslön enligt 20 § måste ha avsevärt minskat.

Dessa omständigheter torde berättiga till antagande, att felaktigheterna i

framtiden skola bliva mindre framträdande.

Vidare torde de särskilda heltidsanställda, mera kvalificerade revisorer,

som numera tillsatts i flertalet län, utgöra icke blott ett stöd för familjebidragsnämnderna

utan även möjliggöra bättre kontroll över att familjebidragsnämnderna

på bästa sätt fullgöra sina skyldigheter.

Slutligen må framhållas, att även om statsbidrag i anledning av denna

framställning skulle komma att beviljas för tid före ikraftträdandet den 1

mars 1943 av de nya bestämmelserna, detta icke bör kunna tagas till intäkt

för att sådant bidrag jämväl skall komma att beviljas för felaktiga utbetalningar

därefter.

Kommissionen föresloge sålunda, att statsbidrag skulle utgå för belopp,

som felaktigt utbetalats på grund av oriktig eller utebliven uppgift från militär

myndighet. Örn däremot visserligen militär myndighet försummat exempelvis

anmälan örn hemförlovning men den värnpliktige gjort sådan anmälan, borde

statsbidrag uppenbarligen icke utgå för den felaktiga utbetalningen. Ej heller

då familjebidragsnämnd skäligen bort inse, att felaktighet förelupit i fråga

örn anmälan eller bestyrkande, borde statsbidrag beviljas. Under vissa förhållanden

borde dylika omständigheter föranleda jämkning av statsbidragets

belopp.

Som villkor för rätt till statsbidrag borde föreskrivas, att kommunen ä

statsverket överläte sin regressrätt mot den för den militära myndighetens

fel ansvarige. Å vederbörande statlig myndighet ankomme därefter att avgöra,

huruvida ansvar och ersättning borde i vederbörlig ordning utkrävas.

Vid denna prövning borde enligt kommissionens mening följande synpunkter

beaktas

Det torde knappast kunna ifrågakomma, att i samtliga fall draga frågan

örn ansvar och återbetalningsskyldighet under domstols prövning. I många

fall är den ansvarige icke mera i tjänst eller har förflyttats till annan befatt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

ning. Bland annat med hänsyn härtill torde kostnaderna, därest samtliga

fall skulle bringas under domstols prövning, komma att stiga till avsevärda

belopp.

Beträffande den första tiden för familjebidragsförfattningarnas giltighet

må också erinras, att bestämmelserna lade helt nya uppgifter på de militära

myndigheterna och att tillämpningsföreskrifter understundom dröjde. Under

familjebidrags verksamhetens första tid ledde avsaknaden av uttryckliga bestämmelser

rörande de militära myndigheternas befattning med familjebidragsärendenas

handläggning till en icke avsedd decentralisering av uppgiftsskyldigheten.

I avsevärd utsträckning förekom delegation av uppgifterna, understundom

under hand eller enligt relativt oklara föreskrifter. Ihågkommas

bör också de betydande rent militära organisationsuppgifter, som vid samma

tid åvilade truppförbanden.

Yad angår felaktigt bestyrkande av hemortslöneansökningar ha felaktigheterna

i stort sett föranletts av — förutom bristfälliga eller felaktiga anteckningar

i värnpliktshandlingarna — oriktig tolkning av gällande bestämmelser.

I detta sammanhang må erinras om, att de i krigsfamiljebidragsförordningen

meddelade bestämmelserna örn hemortslön bygga på förhållanden, som för sitt

rätta bedömande fordra ingående kännedom örn för olika tider gällande vämpliktslagar

och inskrivningsförordningar ävensom genom kungl, brev och i

kommandoväg meddelade föreskrifter.

Den omständigheten att återbetalningsskyldighet för militär befattningshavare

må föreligga utesluter icke, som av det tidigare anförda framgår, att

jämväl den värnpliktige, familjemedlem eller betalningsmottagare kan vara

återbetalningsskyldig. Försummar den värnpliktige sin anmälningsskyldighet

torde han, åtminstone i allmänhet, vara återbetalningsskyldig enligt allmänna

rättsregler. Familjebidragsnämnden är då för utfående av sin fordran hänvisad

till vanliga rättsmedel. Utnyttjandet av dessa drager emellertid kostnader.

Är det uppenbart eller talar större sannolikhet för att den värnpliktige icke

skulle kunna förmås gälda eventuellt utdömt belopp, synes därför icke böra

påfordras, att familjebidragsnämnd skall ha sökt utfå sin fordran genom

talan inför domstol. Beträffande frågan, huruvida eventuellt belopp skäligen

kan antagas kunna återfås av den värnpliktige, torde kunna godtagas intyg av

den av länsstyrelsen förordnade revisorn för familjebidragsnämnden, vilken

skulle ha att, om så erfordras, införskaffa för frågans bedömande erforderliga

uppgifter

Även beträffande den tid, för vilken familjebidragsnämnden bör vara skyldig

att göra gällande sin återkravsrätt, torde vissa inskränkningar böra göras.

Kommissionen finner sålunda i viss mån naturligt, om de värnpliktiga icke

hade kännedom om den i 22 § 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse stadgade

anmälningsskyldigheten, innan det klarlades för dem, att skyldigheten

anknutits till formulär SAK nr F 45. Enligt kommissionens erfarenhet kan

man icke räkna med att så i allmänhet skett förrän efter det den i det föregående

omförmälda generalordern nr 3575 den 24 augusti 1940 utfärdats och

kommit till de värnpliktigas kännedom. Visst beaktande förtjänar jämväl

don möjlighet att bevilja familjebidrag för viss tid efter det tjänstgöringen

upphört eller avbrutits, som tillkom genom 8 a § 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse,

vilket stadgande trädde i kraft den 1 december 1940. Härefter

har det i vissa fall icke spelat någon ekonomisk roll, örn bidrag på grund

av utebliven anmälan örn upphörande av eller avbrott i tjänstgöringen kommit

att löpa någon kortare tid därefter, nämligen då skäl förelegat att bevilja

bidrag för någon tid efter det tjänstgöringen upphört eller avbrutits. Med

hänsyn till nämnda omständigheter ävensom önskvärdheten av att kunna an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 40.

knyta till ett kalenderårsskifte förmenar kommissionen, att förevarande tidpunkt

lämpligen bör bestämmas till den 1 januari 1941.

Enligt kommissionens förslag borde sålunda statsbidrag kunna beviljas

kommun för felaktig utbetalning av familjebidrag, som vållats av militär

myndighet, ändock att kommunen icke gjort försök att återkräva beloppet

av den värnpliktige, försåvitt beloppet avsåge tid före den 1 januari 1941.

Även för den värnpliktiges familjemedlem samt för annan betalningsmottagare

kunde, framhöll kommissionen, under vissa förutsättningar återbetalningsskyldighet

föreligga enligt allmänna rättsregler, exempelvis för hustru,

som, ehuru medveten örn att den värnpliktige icke vore i tjänstgöring, utkvitterade

bidrag. Emellertid torde ett säkert bedömande av huruvida återbetalningsskyldighet

förelåge för familjemedlem eller betalningsmottagare knappast

vara möjligt utan domstols prövning. Med hänsyn härtill och till vad som

förut sagts örn kostnader och örn den ofta bristande betalningsförmågan samt

till önskvärdheten av att skapa enkla regler, som utan omgång kunde tilllämpas,

förmenade kommissionen, att man, då fråga vore örn familj ebidragsnämndemas

återkravsskyldighet, borde kunna bortse från familjemedlems

eller annan betalningsmottagares eventuella återbetalningsskyldighet.

I överensstämmelse med vad som anförts i fråga örn ansvar och ersättningsskyldighet

beträffande försumlig militär myndighet borde det åligga vederbörande

statlig myndighet att från fall till fall pröva, i vad mån ansvar och

ersättning borde utkrävas av annan än den värnpliktige, såsom dennes familjemedlem

eller betalningsmottagare, eller med avseende å belopp, som belöpte

å tid före den 1 januari 1941. Det borde därför som villkor för rätt till statsbidrag

jämväl föreskrivas, att kommunen även skulle överlåta sin regressrätt

mot annan återbetalningsskyldig än den för militär myndighets fel ansvarige.

Därest återbetalningsskyldighet skulle befinnas föreligga för den värnpliktige

eller dennes familjemedlem, borde det åligga familjebidragsnämnd att lämna

biträde vid återbetalningsskyldighetens utkrävande, särskilt i sådana fall då

återbetalningsskylaigheten kunde fullgöras genom avräkningsförfarande enligt

38 § 1942 års krigsfamiljebidragsförordning.

Under åberopande av det anförda hemställde arbetsmarknadskommissionen,

att Kungl. Majit måtte bemyndiga kommissionen medgiva, att statsbidrag för

felaktiga utbetalningar av familjebidrag och hemortslön, som vållats av militära

myndigheter, finge utgivas i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som kommissionen föreslagit.

Vid kommissionens framställning voro fogade dels en promemoria med

exempel på fall, då oriktigt förfarande eller försumlighet av militär myndighet

förorsakat eller medverkat till felaktig utbetalning av familjebidrag, dels en

promemoria rörande till kommissionen inkomna uppgifter angående familjebidragsnämndemas

den 1 november 1941 utestående fordringar, föranledda

av att anmälan örn hemförlovning m. m. icke rätteligen gjorts och dels en

sammanställning av från familjebidragsnämnderna i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Norrköping infordrade uppgifter rörande utestående fordringar

på grund av oriktiga utbetalningar av familjebidrag och hemortslön i fall

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 21

där militär myndighet genom försumlighet eller felaktigt förfarande förorsakat

eller medverkat till den oriktiga utbetalningen.

över statens arbetsmarknadskommissions framställning ha yttranden avgivits

av justitiekanslersämbetet, chefen för försvarsstaben, statskontoret samt

riksräkenskapsverket.

Justitiekanslersämbetet har anfört, att, skyldighet för statsverket att svara

för skada, som tillfogats annan genom felaktigt förfarande av en statens tjänsteman,

väl ej fastslagits genom en för alla fall gällande regel. Sådan ersättningsskyldighet

hade stadgats endast i vissa författningar men hade i en del

fall ansetts föreligga även utan uttrycklig bestämmelse.

I förevarande ärende vore fråga örn ersättning för utbetalningar, till vilka

de kommunala familj ebidragsnämnderna föranletts genom fel eller försummelser

av militära myndigheter. Den hjälp till inkallade värnpliktiga eller

deras anhöriga, som familjebidrag och hemortslön utgjorde, syntes det principiellt

tillhöra staten att tillhandahålla vederbörande. Av särskilda skäl hade det

emellertid ansetts, att kommunala organ borde verkställa utbetalningarna och

att kommunerna borde vidkännas någon mindre del av beloppen men av statsverket

återfå återstoden. I sak kunde alltså kommunerna sägas ha ålagts göra

utbetalningar för statens räkning. För sin del vore justitiekanslersämbetet

benäget hysa den uppfattningen att, då kommun förletts till felaktig sådan

utbetalning genom fel eller försummelse av statens eget organ, en laglig skyldighet

ålåge statsverket att hålla kommunen skadeslös. I varje fall måste ett

sådant gottgörande anses överensstämma med billighet.

Med hänsyn till det anförda hade justitiekanslersämbetet intet att erinra

mot att arbetsmarknadskommissionen erhölle begärt bemyndigande att medgiva

utbetalningar av statsbidrag under de av kommissionen föreslagna förutsättningarna.

Såsom kommissionen anfört torde det ankomma på vederbörande statliga

myndighet att avgöra huruvida ansvar och ersättning borde utkrävas av

militär befattningshavare eiler annan på grund av felaktig eller underlåten

uppgift, varigenom föranletts felaktig utbetalning av familjebidrag eller hemortslön.

Intet synes i huvudsak vara att erinra mot att vid avgörandet prövades,

huruvida med hänsyn till av kommissionen i ärendet antydda synpunkter

anställande av talan skäligen borde underlåtas.

Chefen för försvarsstaben har funnit utbetalandet av statsmedel för felaktigt

utbetalade familjebidrag vara skäligt i de fall, då felet icke berodde

på familjebidragsnämnderna själva, samt tillstyrkt bifall till kommissionens

hemställan.

Statskontoret har i likhet med statens arbetsmarknadskommission ansett

skäligt, att i fall, då familjebidragsnämnd på grund av militär myndighets

felaktiga förfarande utbetalat familjebidrag eller hemortslön för högt belopp

eller för längre tid än som vederbort, statsverket borde hålla kommunen

skadeslös häldor i de fall, då kommunen icke kunde återfå vad som för mycket

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 40.

utbetalats från den, som åtnjutit bidrag eller — i fall, då försummelse förekommit

i högre grad — av vederbörande militära beställningskavare genom

att dessa ställts till ansvar härför. Vidare har statskontoret yttrat.

Även örn statskontoret sålunda i princip kan godtaga kommissionens utgångspunkter,

är ämbetsverket dock icke berett att förorda, att i nuvarande

läge statsmedel ställas till förfogande för ändamålet. Ett beslut av sådan inne

börd anser statskontoret böra föregås av en närmare utredning av i de enskilda

fallen föreliggande förhållanden, förslagsvis genom att åt arbetsmarknadskommissionen

uppdrages att hos de olika familjebidragsnämnderna inhämta

specificerade uppgifter rörande de belopp, som utestå, vilka indrivningsåtgärder,

som vidtagits gentemot den betalningsskyldige, dennes ekonomiska

förhållanden, möjligheten att framdeles återfå det för mycket utbeta

lade, orsakerna till den felaktiga utbetalningen, namn å den eller de militära

beställningshavare, som bära ansvaret för de uteblivna eller felaktiga meddelandena

till nämnden m. m. I enlighet med kommissionens förslag synas

dessa uppgifter kunna hänföra sig till tiden före den 1 mars 1943.

Sedan dylika uppgifter inkommit, lära dessa böra bearbetas och sammanställas

av arbetsmarknadskommissionen, som därefter synes böra överlämna

materialet till central myndighet vid försvaret, å vilken det bör ankomma atf,

i fall, då grov vårdslöshet visats av vederbörande militära beställningshavare,

föranstalta örn åtal, därest denne icke godvilligt gottgör familjebidragsnämn

den för de felaktiga utbetalningarna. Sedan utredningsarbetet slutförts, torde

arbetsmarknadskommissionen med överlämnande av utredningsmaterielet till

Kungl. Majit inkomma med förslag till de åtgärder, som med hänsyn till då

föreliggande förhållanden kunna anses vara av behovet påkallade. En utredning

av dylik innebörd torde bliva förhållandevis tidskrävande, vilket emellertid

enligt statskontorets mening icke får anses vara en olägenhet, enär

familjebidragsnämnderna därigenom komma att under en längre tidsperiod

vara positivt verksamma för beloppens indrivande. Ämbetsverket förutsättei

nämligen, att även efter det uppgifterna avlämnats, nämnderna noggrant följa

de till kommissionen anmälda fallen. Om statsmedel däremot nu skulle ställas

till förfogande, befarar statskontoret, att detta skulle menligt inverka på de

lokala organens intresse för indrivningen av fordringarna.

Statskontoret kan icke finna annan olägenhet vara förenad med ett genomförande

av ämbetsverkets förslag än att kommunerna under ytterligare ett

eller två år få utan bidrag av statsmedel finansiera ifrågavarande utgifter. Den

föreliggande utredningen giver icke några hållpunkter för ett bedömande av

storleken av de belopp, som utestå oreglerade. Ämbetsverket föreställer sig

emellertid, att dessa som regel icke äro av sådan storleksordning, att kommunernas

ekonomi därigenom mera avsevärt betungas.

Riksräkenskapsverket har i likhet med statskontoret ansett det skäligt, att

staten holle vederbörande kommun skadeslös i sådana fall, då familjebidragsnämnd

på grund av militär myndighets felaktiga förfarande utbetalat familjebidrag

eller hemortslön med för högt belopp eller för längre tid än som vederbort

och kommun icke kunnat återfå det för nrycket utbetalade från den som

åtnjutit bidraget eller i förekommande fall från vederbörande militära beställningshavare.

Det av statskontoret förordade tillvägagångssättet för närmare

utredning av förhållandena i de enskilda fallen torde medföra garantier

mot förhastade utbetalningar av statsbidrag. Å andra sidan syntes det mindre

tilltalande, att kommunerna — såsom ju leonline att bliva fallet — under hela

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

den tid, som krävdes för utredningens slutförande, skulle få bära den finansiella

bördan i sådana fall, där intet eftersatts från kommunens sida utan där

orsaken till oriktig utbetalning helt vore att söka i fel eller försumlighet från

militär myndighets sida eller i omständigheter, för vilka ingen finge anses

råda. Riksräkenskapsverket funne sig därför för sin del böra i stort sett tillstyrka

bifall till den av statens arbetsmarknadskommission gjorda framställningen.

Den omständigheten, att den föreliggande utredningen icke medgåve

ett någorlunda exakt bedömande av storleken av det belopp, det här gällde,

har ämbetsverket med hänsyn till beloppets relativt obetydliga storleksordning

och till de uppgifter, som lämnats, funnit icke böra utgöra något hinder.

I enlighet med vad arbetsmarknadskommissionen anfört borde medgivanden

örn statsbidrag i här avsedda fall begränsas till att avse utbetalningar

före den 1 mars 1943, vid vilken tidpunkt 1942 års krigsfamiljebidragsförfattningar

praktiskt taget helt trätt i kraft.

Riksräkenskapsverket utginge från att det begärda bemyndigandet för

statens arbetsmarknadskommission förenades med vissa direktiv beträffande

förutsättningarna för att statsbidrag i varje särskilt fall finge beviljas. I sistnämnda

hänseende torde de synpunkter, som framförts i den remitterade

framställningen, i stort sett kunna godtagas. Beträffande utkrävande av återbetalningsskyldighet

från militära beställningshavares sida — i fall där detta

ansåges böra komma i fråga — ville riksräkenskapsverket betona önskvärdheten

av att enhetliga normer tillämpades och att åtgärder vidtoges utan

onödigt dröjsmål.

1 förnyat utlåtande med anledning av vad remissmyndigheterna yttrat har

statens arbetsmarknadsko?nmission anfört bland annat följande.

Gentemot statskontorets farhågor att örn statsmedel nu ställdes till för

fogande för angivna ändamål detta skulle menligt inverka på de lokala organens

intresse för indrivning av fordringarna kan till en början påpekas, att

kommissionen förutsätter, att statsbidrag endast utgår för statsverkets andel

i den felaktiga utbetalningen. Kommunandelens återfående skulle sålunda

fortfarande utgöra ett incitament för kommunerna i utredningsarbetet. Kommissionen

vill vidare framhålla, att det även bör beaktas, att man hos de

kommunala organen torde kunna förutsätta större intresse för utredningsarbetets

behöriga bedrivande, örn man först i princip avgjort, att statsbidrag

kommer att utgå än därest man nu skulle betunga familjebidragsnämnderna

med dylik utredning utan att man med bestämdhet kan utlova statsbidrag

eller i varje fall närmare angiva de förutsättningar, under vilka dylikt bidrag

kommer att utgå.

Örn man emellertid i angivna hänseende endast rör sig med mer eller

mindre osäkra antaganden, kan det däremot med visshet förutsättas, att den

tidsutdräkt, man med statskontorets ståndpunkt måste räkna med, på ett

synnerligen ogynnsamt sätt kommer att påverka utredningsarbetet och dess

ekonomiska resultat.

Uppenbarligen spelar det för utredningsarbetet stor roll, att fallen äro så

aktuella som möjligt och att man i görligaste mån kan vända sig till samma

personal, som ursprungligen haft att taga befattning med ärendena. I fråga

örn åtskilliga omständigheter av betydelse i detta sammanhang torde nämligen

anteckning icke lia verkställts hos familjebidragsnämnden utan man

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

mäste beträffande dessa lita till vederbörandes minne av vad som förekommit

eventuellt vid muntliga samtal. Med hänsyn härtill är det av särskild bety

heise att man i största möjliga utsträckning kan vända sig till samma personer,

som en gång hade att handlägga ärendet i fråga och att dessa personers

minne av de närmare omständigheterna icke förbleknat.

En utredning mäste också ställa sig svårare, örn ombyte av personal i olika

befattningar skett såväl hos familjebidragsnämnderna som hos de militära

myndigheterna. Man kan givetvis heller icke räkna med att ny till t rädane!,

personal skall lia samma intresse för utredningen som den personal, som

ursprungligen hade att taga befattning med ärendet och som väl ofta anser

sig ha ett personligt intresse av frågans klarläggande.

Mot statskontorets ståndpunkt kan vidare riktas den väsentliga anmärkningen,

att vid den ingående och tidskrävande utredning, som statskontoret

förutsätter, uppmärksamhet i stor utsträckning måste ägnas åt felaktiga utbetalningar

av så ringa storleksordning, att kostnaderna för utredningsarbetet

i dylika fal! kommer att väsentligt överstiga det belopp, som eventuellt kan

återkrävas. Enligt kommissionens förslag däremot skall den myndighet, sorn

har att leda utredningsarbetet, jämväl kunna enligt meddelade direktiv besluta

örn eftergift av återkravsrätten i dylika fall. Att åtskilliga onödiga kost

Hader härigenom kunna inbesparas torde ligga i öppen dag.

Slutligen bör även beaktas, att då preskriptionstiden för anställande av

ansvars talan för fel eller försummelse i tjänsten av de ifrågavarande militära

befattningshavarna torde utlöpa efter fem år, den tidsutdräkt med fattande

av åtalsbeslut, som statskontorets ståndpunkt medför, kan få den mindre önskvärda

konsekvensen, att ett stort antal militära befattningshavare komma att

undgå ansvar för felaktig handläggning av ärenden av ifrågavarande slag.

T ad angår riksräkenskapsverkets understrykande av önskvärdheten av att

enhetliga normer i fråga örn utkrävande av återbetalningsskyldighet av militära

bestäilningshavare tillämpas och att åtgärder utan onödigt dröjsmål vidtagas,

viii kommissionen framhålla, att kommissionen härutinnan delar riksräkenskapsverkets

uppfattning. Kommissionen utgår från att Kungl. Maj:t vid

bifall till framställningen kommer att angiva den myndighet, på vilken prövningen

av frågor örn ansvar och återbetalningsskyldighet skall, i samråd med

kommissionen, ankomma, Kommissionen förutsätter, att samråd på ett tidigt

stadium kommer till stånd med denna myndighet, så att redan vid uppläggningen

av den utredning, som bill- nödvändig, jämväl de omständigheter bliva

klarlagda, som äro av betydelse för avgörande av frågan, huruvida talan skall

anhängiggöras. På ärendets nuvarande ståndpunkt har emellertid kommissionen

icke ansett befogat eller lämpligt att kommissionen ur de synpunkter,

som kommissionen närmast har att företräda, närmare ingår på den principiellt

betydelsefulla frågan, huruvida och under vilka förutsättningar eftergift

av talan bör ske.

Sedermera har kommissionen med skrivelse den 28 december 1943 till försvarsdepartementet

överlämnat uppgift angående den 28 februari 1943 utestående

belopp av felaktiga utbetalningar av familjebidrag eller hemortslön,

i fall där militär myndighet förorsakat eller medverkat till de felaktiga utbetalningarna

och för vilka familj ebidragsnämnderna göra gällande anspråk på

statsbidrag enligt kommissionens skrivelse den 13 maj 1943.

Uppgiften är med vissa sedermera verkställda kompletteringar av följande

innehåll:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 25

Hemortslön

Familjebidrag

På grund av

felaktigt

På grund av

annat felaktigt

förfarande av

På grund av

felaktigt

På grund av

annat felaktigt

förfarande av

Summa j

bestyrkt

bestyrkt

ansökan 1

myndighet 2

ansökan 3

myndighet 2

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Stockholms stad (be-

i

loppen ej specificerade)

—

11348: 30

-

215 476: 82

226 325: 12

Stockholms län........

54: —

294: —

529: 72

13 976: 77

14 854:49

Uppsala län ..........

—

84: —

—

378: 30

462: 30

Södermanlands län ....

90: —

—

56: -

295: 75

441: 75

Östergötlands län......

ISO: —

267: 85

625: —

7 213: 09

8 285: 94

Jönköpings län........

380: —

303: 50

1 204:40

928: 64

2 816: 54

184: —

42: —

__

5 120: 76

5 346: 76

i Kalmar län............

302: —

—

59:89

361: 89

| Gotlands län..........

160: —

8: —

—

830: 82

998: 82

j Blekinge län ..........

959: —

---

—

1 112: 26

2 071: 26

Kristianstads län......

245:40

—

2 014: 20

3 771: —

6 030: 60

1 Malmöhus län ........

458: —

249: 50

7 947: 54

23877: 23

32 532: 27

Hallands län ..........

—

—

3 369: 51

3 070:85

6 440: 36

Göteborgs och Bohus län

1781:50

117:45

15 927:71

26 851: 56

44 678:22 ''

Alvsborgs län ........

133: —

26: -

102: 72

8 290: 59

8 552: 31

Skaraborgs län ........

223: 50

—

—

598: 87

822: 37

Yarmi ands län ........

127: —

117:-

—

6 363:82

6 607: 82

Örebro län............

605: —

9: —

82: 72

10 233: 47

10 930: 19

Västmanlands län......

—

_

1 782: 25

1 010: 35

2 792: 60

Kopparbergs län ......

6: —

237: -

907: 65

2 917: 17

4 067: 82

Gävleborgs län........

146: —

31:-

883: 20

5 266:10

6 326: 30

Västernorrlands län . . . .

301: -

619: 50

765: 58

24 116: 84

25 802:92

Jämtlands län ........

141: —

37: —

—

3 363: 75

3 541:75 1

Västerbottens län......

2 567: —

307: 25

—

10 446:86

13 321: 11

Norrbottens län........

13: -

738: —

602: 92

25 960: 89

27 314: 81

9 056: 40

14 836: 35

! 36 801: 12

401 532:45

402 226:32

1 Ansökan Ilar bestyrkts för till hemortslön icke berättigad eller för högre dagantal än

det vederbörande rätteligen äger räkna sig tillgodo.

2 Här avses framför allt fall, då anmälan örn utryckning icke gjorts ofördröjligen.

3 Krigsfamiljebidragsförordningen har exempelvis intygats vara tillämplig å fredskonstituerad

landstormsofficer.

I skrivelsen har kommissionen framhållit, att den i uppgiften angivna slutsumman

icke kunde exakt angiva de belopp, örn vilka i sammanhanget vore

fråga samt anfört följande.

Tvärtom måste åtskilliga omständigheter komma att förändra den angivna

siffran, och all sannolikhet talar för att den uppgivna summan av fordringarnas

belopp kommer att avsevärt ökas. Vissa familjebidragsnämnder ha sålunda

anmält, att de av olika skäl inom utsatt tid saknat möjligheter att inkomma

med begärda uppgifter; några nämnder ha anmärkt, att de sedermera, när

erforderlig utredning hunnit verkställas, skola inkomma med sina uppgifter.

Vad angår familjebidragsnämnden i Stockholms stad har kommissionen, för

att uppgiften skulle kunna lämnas inom skälig tid, måst medgiva, att uppgiften

icke behövde omfatta felaktiga utbetalningar av familj epenning, som

avsåge kortare tid än en vecka. Familjebidragsnämnden har också anmält, att

utöver det uppgivna beloppet funnes vissa utestående fordringar till ett nu

icke beräknat belopp, vilka fordringar för närvarande vore under reglering

genom innehållande av familjebidrag (hemortslön), som utginge under nu på
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

gående tjänstgöring. Det förekomme vidare, att nämnden i anledning av kontrollundersökningar

eller på grund av senare inkomna ansökningar upptäckte

nya fall, där felaktig utbetalning ägt rum för tid före den 1 mars 1943. Åtminstone

sistnämnda omständighet lärer göra sig gällande jämväl vad angår andra

kommuner än Stockholm.

Andra familjebidragsnämnder ha anmält, att utöver uppgivna belopp före

bomme fall, där felaktig utbetalning, vållad av militär myndighet, kunde ifrågasättas,

ehuru utredning ännu icke slutförts, huruvida och i vad mån den

felaktiga utbetalningen kunde läggas militär myndighet till last. Ytterligare

andra familjebidragsnämnder ha framhållit, att hinder mött för lämnande av

uppgift på den grund, att vederbörande länsstyrelse ännu icke tagit ställning

till statsbidragsansökning, som avser jämväl tid före den 1 mars 1943, eller

att beloppet icke kunnat fastställas, enär frågan örn familjebidrag respektive

statsbidrag därför vore beroende av kammarrättens prövning.

Även örn förenämnda omständigheter torde öka summan av de nu uppgivna

felaktigt utbetalade beloppen, torde de nya kostnader, som skulle uppkomma

för statsverket vid ett medgivande att statsbidrag må utgå för ifrågavarande

felaktiga utbetalningar, icke komma att överstiga en summa av 500,000 kronor.

Enligt vad kommissionen numera erfarit, har det nämligen på flera håll

förekommit, att statsbidrag redan utgivits till kommunerna för de ovan uppgivna

felaktiga utbetalningarna, varvid förhållandet i allmänhet reglerats så,

att familjebidragsnämndema i stället till vederbörande länsstyrelser återredovisat

på statsverket belöpande andel av de belopp, som återfåtts genom avräkning

enligt 27 § 1940 års respektive 38 § 1942 års krigsfamiljebidragsfbrovning

å familjebidrag eller hemortslön vid senare inkallelseperioder eller

genom återkravsverksamhet i annan ordning. Statsbidrag har alltså redan i

viss utsträckning utgivits och fordringarnas slutliga reglering genom att de

skola övertagas av statlig myndighet behöver därför icke föranleda ytterligare

utbetalning. Förhållandet medför emellertid, att samråd måste äga rum mellan

statens arbetsmarknadskommission och länsstyrelserna till undvikande av att

statsbidrag i denna särskilda ordning kommer att utgå för belopp, för vilka

på antydda sätt statsbidrag redan utgivits.

Kommissionen har vidare anmält, att vissa familjebidragsnämnder i samband

med insändandet av uppgifterna framställt anspråk på eller gjort förfrågan

om att erhålla ersättning av statsmedel jämväl för felaktiga utbetalningar,

som visserligen icke vållats av militära myndigheter men där den

felaktiga utbetalningen ändock icke ansåges böra stanna å kommunen. Härvid

komme framför allt följande två typfall i betraktande.

Det ena sammanhänger, yttrar kommissionen, med före den 1 mars 1943

gällande bestämmelser rörande hemorts- (truppregistrerings-) myndighets

skyldighet att till vederbörande familjebidragsnämnd anmäla värnpliktigs

inställelse till tjänstgöring respektive tjänstgöringens upphörande.

I 6 § sista stycket 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse stadgades, att

det, i fall då värnpliktigs ansökan ingivits direkt till familjebidragsnämnden,

ålåge vederbörande militära chef ävensom vederbörande militära hemortsorganisation,

att på begäran av värnpliktig, som inställt sig till tjänstgöring,

enligt fastställt formulär avgiva särskilt intyg angående inställelsen. Enligt

i kommandoväg meddelade föreskrifter skulle emellertid anmälan örn inställelse

göras beträffande samtliga värnpliktiga, som under tidigare tjänstgöringsperiod

antecknats i truppregistrerings-(hemorts-) myndighetens familjebidrags-(hemortslöne-)

register, oavsett örn den värnpliktige anhöll örn intyg

eller icke vid ny tjänstgöringsperiods början.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

För att undvika att fördröjd anmälan om värnpliktigs inryckning till

militärtjänstgöring skall föranleda att familjemedlemmar råka i ekonomiskt

trångmål, har kommissionen föreskrivit, att även om inryckningsbesked

saknas, familjebidrag må genom provisoriskt beslut bestämmas att utgå för

kortare tid, inom vilken dylikt besked bör infordras från truppregistrerings(hemorts-)

myndigheten. Det kan då hända, att inryckningsbeskedet angiver

annan inryckningsdag än den av den värnpliktige i ansökan örn familjebidrag

uppgivna, vilket i viss mån är förklarligt, då vissa värnpliktiga ha den felaktiga

uppfattningen, att tjänstgöringen börjar i och med avresan från hemorten.

Dylikt förhållande kan ha föranlett felaktig utbetalning.

Vidare må framhållas, att om den värnpliktige till äventyrs icke genom anhållan

om tjänstgöringsintyg fäst truppregistrerings-(hemorts-) myndighetens

uppmärksamhet på att familjebidrag eller hemortslön sökts direkt hos familjebidragsnämnden,

och han icke heller på grund av tidigare ansökan örn sådan

förmån är upptagen i familj ebidrags-(hemortslöne-) registret, truppregistrerings-(hemorts-)

myndigheten icke haft skyldighet att meddela familjebidragsnämnden

örn hemförlovning (hempermittering). Sistnämnda omständighet:

kan i sin ordning ha medfört, att familjebidrag kommit att utgå för längre

tid än som vederbort. Uppenbart är, att den värnpliktige, åtminstone i det

övervägande antalet fall, torde vara återbetalningsskyldig, men vederbörande

familjebidragsnämnds uppfattning att av ovan angivna förhållanden betingad

felaktig utbetalning, för vilken gottgörelse icke kan erhållas av den värnpliktige,

icke bör belasta kommunen, synes förtjäna avseende.

Det andra fall, som avses i förevarande sammanhang, är det, då anmälan

örn tjänstgöringens upphörande visserligen gjorts i rätt tid såväl av den värnpliktige

som av truppregistreringsmyndigheten, men tjänstgöringen upphört

omedelbart före utbetalningen av familjebidrag för viss utbetalningsperiod,

vilket särskilt hos familjebidragsnämnder med mera omfattande organisation

så gott som nödvändigtvis måste medföra, att utbetalningen av det löpande

bidraget icke hinner förhindras. Även i dylikt fall torde familjebidragsnämndens

uppfattning, att kostnaden för dylik utbetalning icke bör stanna å

kommunen, lia visst fog för sig.

Kommissionen funne det på grund av angivna förhållanden önskvärt, att

jämväl sådana felaktiga utbetalningar, som nyss nämnts, finge regleras genom

att statsbidrag medgåves utgå i dylika fall.

Av vad förut anförts framgår, att såväl familjeunderstöd och bostadsbidrag

som familjebidrag och hemortslön felaktigt utbetalats till följd av att militära

befattningshavare icke på riktigt sätt fullgjort den anmälningsskyldighet,

som ålegat dem enligt de särskilda föreskrifter, för vilka tidigare redogjorts.

Den felaktiga handläggningen av ifrågavarande ärenden har huvudsakligen

bestått däri, att militära befattningshavare antingen förklarat vederbörande

hänförlig under krigsfamiljebidragsbestämmelserna ehuru så icke varit fallet

eller ock försummat att i behörig tid anmäla sådan förändring i vederbörandes

tjänstgöringsförhållanden, att rätten till bidrag upphört. Det övervägande

antalet oriktiga utbetalningar är att hänföra till sistnämnda slag av felaktigt

förfarande från militära befattningshavares sida.

Vad angår familjebidrag, som huvudsakligen bestrides av statsmedel, och

hemortslön. som helt utgår av statsmedel, ha kommunerna nödgats svara

för samtliga kostnader, i don mån gottgörelse av statsmedel för de felaktiga

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 40.

utbetalningarna icke kunnat erhållas. Detta förhållande att kommunerna bestritt

utgifter, som bort ankomma på statsverket, har förklarligt nog väckt

missnöje hos kommunerna, då den felaktiga utbetalningen föranletts av statlig

befattningshavares försummelse.

I likhet med statens arbetsmarknadskommission finner jag starka billighetsskäl

tala för att i förevarande fall kostnaderna för utbetalningar, som

föranletts av försumlighet eller felaktigt förfarande från statlig befattningshavares

sida, böra gottgöras av statsverket. Samtliga i ärendet hörda myndigheter

ha även uttalat sig för denna ståndpunkt. Sedan kommissionen numera

inkommit med en låt vara approximativ uppgift rörande storleken av

det belopp, varom här är fråga, synes av skäl som kommissionen anfört ärendet

nu böra upptagas till avgörande.

Vid beviljande av gottgörelse av statsmedel för ifrågavarande felaktiga utbetalningar

kan det emellertid icke vara riktigt att, såsom statens arbetsmarknadskommission

förutsatt, endast ersätta den del av utgiften som icke hänför

sig till kommunens andel. Då de anmärkta utbetalningarna föranletts av felaktigt

förfarande från statlig befattningshavares sida, bör hela det utbetalade

beloppet ersättas. Örn däremot statlig befattningshavare visserligen försummat

sin skyldighet men den värnpliktige fullgjort vad honom åligger eller

familj ebidragsnämnden skäligen bort inse, att felaktighet förelupit i fråga

örn anmälan eller bestyrkande, bör självfallet gottgörelse i princip icke utgå.

Kommissionen har även i särskild framställning upptagit frågan örn vissa

felaktiga utbetalningar, som varken kunna läggas vederbörande familjebidragsnämnd

eller militära befattningshavare till last. De fall, som avses i

kommissionens nämnda framställning, äro sådana, då på grund av vissa tekniska

brister i förfarandet för anmälan av tjänstgöringens påbörjande och

avslutande bidrag kommit att utgå för längre tid än vederbort. Jämväl i dessa

och liknande fall tala billighetsskäl för att gottgörelse utgår till kommunerna

för felaktigt utbetalade belopp.

Den 1 mars 1943 trädde 1942 års krigsfamiljebidragsförordning och krigsfamiljebidragskungörelse

i kraft, med vissa i detta sammanhang oväsentliga

undantag. Som statens arbetsmarknadskommission framhållit, har de militära

myndigheternas befattning med dessa ärenden väsentligt underlättats

genom de särskilt i nämnda kungörelse meddelade mera detaljerade föreskrifterna

och genom den närmare anknytning som skett till det militära

redovisningssystemet. Med hänsyn bland annat härtill synes det lämpligt att,

som statens arbetsmarknadskommission föreslagit, inskränka beviljandet av

gottgörelse till utbetalningar, som skett före den 1 mars 1943.

Att utan inskränkningar bevilja kommun gottgörelse för utbetalningar

före nämnda tidpunkt skulle emellertid icke vara välbetänkt. Den värnpliktige

eller annan, som uppburit beloppet, kan enligt de allmänna rättsregler,

för vilka tidigare redogjorts, vara skyldig att återbetala det felaktigt utbetalade

beloppet. Ersättningsskyldighet kan även åvila den felande militäre

befattningshavaren. Statsbidrag bör därför icke meddelas under sådana förutsättningar,

att kommunens intresse av att medverka till utkrävande ay ersättningsskyldigheten

bortfaller.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 10.

29

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för gällande rättsregler

i fråga örn återbetalningsskyldighet för felaktigt utbetalat belopp kunna

svårigheter mången gång uppstå att avgöra, huruvida dylik skyldighet föreligger.

Yad angår den värnpliktiges återbetalningsskyldighet för felaktigt

utgivet belopp, torde emellertid dylik skyldighet som regel föreligga, därest

utbetalningen icke skulle lia ägt rum örn den värnpliktige behörigen fullgjort

honom åvilande anmälningsskyldighet och den värnpliktige ägt kännedom

örn denna sin skyldighet. Mera tveksamma äro de fall, då det är fråga

örn återbetalningsskyldighet för den värnpliktiges hustru eller annan familjemedlem

eller annan betalningsmottagare. Med hänsyn härtill är det lämpligt

att. i enlighet med vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit, som villkor för

rätt till gottgörelse av statsmedel föreskriva, att kommunen sökt av den värnpliktige

återfå till honom felaktigt utbetalat belopp, medan det däremot icke

bör krävas, att återbetalningsskyldighet gjorts gällande mot annan betalningsmottagare.

Av det anförda följer även, att viss tidsbegränsning bör stadgas med avseende

å familjebidragsnämnds skyldighet att kräva återbetalning av den

värnpliktige. Den i 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse föreskrivna anmälningsskyldigheten

torde icke ha blivit allmänt känd, innan särskilt formulär

för ifrågavarande anmälningar fastställts och innehållet i generalordern

den 27 augusti 1940 kom till de värnpliktigas kännedom. Med hänsyn härtill

torde det vara motiverat att i enlighet med statens arbetsmarknadskommissions

förslag begränsa familjebidragsnämndernas återkravsskyldighet till

belopp, utbetalade efter den 1 januari 1941.

Örn den värnpliktige saknar medel att fullgöra återbetalningsskyldigheten,

bör kravet kunna eftergivas. Den värnpliktiges bristande betalningsförmåga

bör, såsom arbetsmarknadskommissionen föreslagit, styrkas genom intyg av

vederbörande av länsstyrelsen förordnade revisor.

För belopp, som oriktigt utbetalats på grund av felaktigt förfarande från

militär befattningshavares sida, är familj ebidragsnämnden berättigad till ersättning

av den felande militäre befattningshavaren. Det bör dock rimligen

icke åligga familj ebidragsnämnden att utkräva denna ersättningsskyldighet.

Gottgörelse av statsmedel bör sålunda kunna beviljas, oaktat familjebidragsnämnden

icke gjort försök att av vederbörande militäre befattningshavare

återfå det oriktigt utbetalade beloppet.

I den mån familj ebidragsnämnden enligt vad förut anförts icke är skyldig

återkräva det felaktigt utbetalade beloppet, bör för rätt till gottgörelse

stadgas skyldighet för nämnden att å statsverket överlåta sin fordringsrätt.

Familj ebidragsnämnden skall sålunda överlåta sin fordringsrätt mot den

värnpliktige, då fråga är örn belopp, som utbetalats före den 1 januari 1941,

samt mot den värnpliktiges familjemedlem eller annan, som uppburit beloppet,

ävensom mot den felande militäre befattningshavaren.

Slutligen bör, i enlighet med vad statens arbetsmarknadskommission föreslagit,

som ytterligare villkor för rätt till gottgörelse uppställas skyldighet för

familjebidragsnämnderna att lämna statsverket biträde vid utkrävandet av

återbetalningsskyldigheten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

I vissa fall Ilar Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter

beviljat kommun statsbidrag för familjebidrag eller hemortslön,

oaktat gjord utbetalning icke stått i överensstämmelse med gällande författningsbestämmelser.

Med hänsyn till det stora antalet fall, då felaktiga utbetalningar

föranletts av militär befattningshavare, och då dessa fall i stort sett

äro av tämligen ensartad natur, synes det lämpligt, att statens arbetsmarknadskommission

i egenskap av tillsynsmyndighet för familj ebidragsverksamheten

bemyndigas att i första hand pröva frågan, huruvida statsbidrag i dessa

fall må utgå. Då ansökan icke av kommissionen bifallits, torde det dock böra

stå vederbörande öppet att underställa frågan Kungl. Majlis prövning.

Fråga örn återbetalningsskyldighet för familjebidrag eller hemortslön,

som felaktigt utbetalats på grund av militär befattningshavares förvållande,

kan även uppkomma genom att betalningsmottagaren gör ansökan om befrielse

från återbetalningsskyldighet. Dylika ansökningar prövas enligt nuva

rande ordning av Kungl. Majit. Med hänsyn till det nära samband dessa

frågor ha med spörsmålet örn gottgörelse av statsmedel för felaktigt utbetalat

belopp vill jag föreslå, att arbetsmarknadskommissionen i egenskap av tillsynsmyndighet

för familjebidragsverksamheten bemyndigas att pröva och avgöra

jämväl dessa ärenden.

I de fall, då statsverket enligt vad i det föregående anförts fått å sig

överlåten den fordringsrätt, som kan tillkomma familjebidragsnämnden

gentemot den värnpliktige eller annan betalningsmottagare, bör det lämpligen

ankomma på arbetsmarknadskommissionen i egenskap av tillsynsmyndighet

för familjebidragsverksamheten att bevaka kronans rätt. Yad angår återkravsrätten

mot felande militär befattningshavare torde det däremot av praktiska

skäl böra åläggas försvarets civilförvaltning att bevaka kronans rätt.

Samråd bör därvid äga rum med arbetsmarknadskommissionen. Ansökan

av militär befattningshavare örn befrielse från betalningsskyldighet bör dock

liksom hittills prövas av Kungl. Majit.

Vidkommande slutligen de enligt äldre bestämmelser genom postgirokontoret

utbetalade famil jelinder stöden och bostadsbidragen ha vissa belopp felaktigt

utbetalats till följd av att militära befattningshavare icke behörigen fullgjort

dem åliggande anmälningsskyldighet gentemot postgirokontoret. Körande

dessa belopp har fråga uppkommit, i vad mån statsverkets fordringar

mot den som uppburit de felaktigt utbetalade beloppen borde efterskänkas.

I likhet med statskontoret anser jag någon generell avskrivning av ifrågavarande

belopp icke böra ifrågakomma. Generalpoststyrelsen har emellertid

åtagit sig att efter prövning från fall till fall meddela beslut rörande avskrivning

av dylika fordringar, därvid familjebidragsnämnderna skulle medverka

vid införskaffandet av erforderligt material för denna prövning. För

vinnande av största möjliga enhetlighet vid prövningen, huruvida eftergift

bör ske, samt med hänsyn till den större förtrogenhet med ärenden av ifrågavarande

slag, som kan förutsättas vara för handen hos tillsynsmyndigheten

för familjebidragsverksamheten, samt den nära kontakten mellan denna myndighet

och familjebidragsnämndema, torde emellertid jämväl prövningen av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 31

frågan om eftergift av kronans krav på för mycket utbetalat familjeunderstöd

m. m. böra anförtros åt arbetsmarknadskommissionen.

Vid bedömandet av spörsmålet, huruvida eftergift av fordran å för mycket

utbetalat bidrag bör äga rum, bör i första hand beaktas, att efterskänkande

bör ske av belopp av så ringa storlek, att de icke kunna anses motsvara det

arbete och de kostnader återkravsärendets handläggning kan anses vålla.

Härvid har man även att taga hänsyn till kostnaderna för det rättsliga förfarandet

i den mån sådant behöver anställas för att göra återkravet gällande. Beträffande

större belopp bör utredningen framför allt taga sikte på frågan, i vad

mån den värnpliktige eller annan betalningsmottagare insett eller skäligen

bort inse, att beloppet felaktigt utbetalats. Framgår av utredningen, att mottagaren

varit i god tro, torde nämligen enligt allmänna rättsregler återbetalningsskyldighet

icke föreligga. I den mån det är fråga örn belopp, som obehörigen

uppburits under längre tid och mottagaren försummat sin anmälningsskyldighet

samt han kan förutsättas ha haft kännedom örn denna sin skyldighet,

torde det emellertid endast undantagsvis kunna antagas, att mottagaren

varit i god tro. Även örn mottagaren icke varit i god tro, kunna emellertid

ömmande omständigheter föreligga, som motivera ett eftergivande av kravet.

I fråga om krav, som riktas mot felande militär befattningshavare, göra sig

därjämte andra synpunkter än de nu anförda gällande. Det är förklarligt att,

särskilt under den första tiden efter försvarsberedskapens införande, åtskilligt

måste brista med avseende å de militära befattningshavarnas handläggning

av ärenden rörande familjebidrag och familjeunderstöd. Även om vissa

bestämmelser rörande de militära myndigheternas befattning med familjebidragsärendena

meddelats, medförde hithörande uppgifter icke blott ökat

utan även till sin innebörd nytt arbete med därav följande svårigheter för

befattningshavarna, som redan förut i allmänhet voro hårt ansträngda. Härvid

är också att märka, att de militära uppgifter, truppförbanden hade att utföra,

förklarligt nog kommit att framstå såsom de mest angelägna. Yad beträffar

de militära befattningshavarnas bestyrkande av ansökningarna om hemortslön

ha de därvid förelupna felaktigheterna huvudsakligen föranletts av oriktig

tolkning av gällande bestämmelser. Med hänsyn till det anförda torde återkrav

böra riktas mot felande militära befattningshavare endast under förutsättning,

att försummelsen kan betecknas som grov. Detsamma torde böra

gälla vid prövning av frågan, om åtal bör anställas mot vederbörande militära

befattningshavare.

Statens arbetsmarknadskommission har även fäst uppmärksamheten på att

i viss utsträckning statsbidrag redan utgått för belopp, som felaktigt utbetalats

på grund av militär myndighets försummelse. Som regel torde dylik

felaktig utbetalning av statsbidrag icke kunna läggas vederbörande befattningshavare

i länsstyrelsen till last, enär denne vid granskningen av ansökningarna

örn statsbidrag icke haft tillgång till de handlingar, vilka skulle utvisa, att felaktighet

förelupit vid utbetalningen. Ej heller torde som regel vederbörande

revisor för granskning av familj ebidragsnämndens verksamhet ha kunnat upptäcka

den felaktiga utbetalningen, enär han i det övervägande antalet fall först

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

sedan statsbidragsansökningen granskats kan erhålla tillgång till uppgifter,

som utvisa, att utbetalningen varit felaktig. Med hänsyn härtill torde i detta

sammanhang annan åtgärd icke vara påkallad än att förekomsten av dylika

utbetalningar uppmärksammas och, såsom kommissionen föreslagit, samarbete

kommer till stånd mellan kommissionen och länsstyrelserna till undvikande

av att dubbelutbetalning av statsbidrag äger rum. I de fall, då statsbidragredan

utgått för felaktigt utbetalat belopp, tillkommer emellertid åt.erkravsrätten

mot den enskilde kronan. Vederbörande familjebidragsnämnd bör

åligga att lämna statsverket biträde vid utkrävande av sådan återbetalningsskyldighet.

Vad angår kostnaderna för gottgörelse för felaktigt utbetalade belopp

torde liksom de i vederbörlig ordning utbetalade familjebidragen m. m. de

felaktiga utbetalningarna böra belasta förskottsstaten för försvarsväsendet.

Möjligen torde inom försvarets civilförvaltning, å vilket ämbetsverk

återkraven mot militär befattningshavare enligt vad förut anförts skola ankomma,

för ändamålet erfordras en tillfällig förstärkning av arbetskrafterna.

Utgifterna härför torde likaledes få bestridas av förskottsanslag. Kostnaderna

för förstärkning av personalen å statens arbetsmarknadskommissions värnpliktshjälpsbyrå

kunna enligt lämnad uppgift bestridas av kommissionens

avlöningsanslag.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att godkänna i det föregående av mig angivna grunder för

bestridande av kostnaderna för oriktigt utbetalade familjebidragni.

m. samt för efterskänkande av kronans rätt med avseende å

oriktigt utbetalade belopp.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. m. jämte i ä s. 3 i texten
  2. SU 1944:152 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. rn. jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten