Sök i Ratio Lex

Angående ändrade bestämmelser om lokalporto m. m

1944-02-11 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:78, Angående ändrade bestämmelser om lokalporto m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade

bestämmelser om lokalporto m. m.; given Stockholms

slott den 11 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Ewerlöf,

Hubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I skrivelse den 7 mars 1942, nr 55, anhöll riksdagen, att Kungl. Majit ville

låta verkställa skyndsam utredning och för riksdagen framlägga förslag angående

möjligheter för sockenområden, poststationsområden och annars tätt

bebyggda orter att i större utsträckning utnyttja lokalportot.

Genom beslut den 13 mars 1942 anbefallde Kungl. Majit generalpoststyBihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 78—80. 244 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

reisen att skyndsamt verkställa ifrågavarande utredning och inkomma med

förslag i ärendet. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla högst tre personer att såsom sakkunniga

biträda generalpoststyrelsen med utredningen.

Med stöd av bemyndigandet förordnade jag den 27 mars 1942 ledamoten

av riksdagens första kammare, hemmansägaren J. G. Karlsson i Gillberga

samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, hemmansägarna E. Hansson

i Vännäsby och O. E. Werner i Höjen att såsom sakkunniga biträda generalpoststyrelsen

vid den åt styrelsen anförtrodda utredningen.

Sedan utredningen slutförts, har generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl.

Majit den 23 januari 1943 framlagt resultaten av densamma.

Generalpoststyrelsens förevarande skrivelse upptager inledningsvis en utförlig

redogörelse beträffande lokalportots uppkomst och utveckling, innebörden

av nu gällande föreskrifter i ämnet samt framställda reformyrkanden

i fråga örn grunderna för lokalportots tillämpning ävensom en översikt av

förhållandena i främmande länder med avseende å förekomsten av samt reglerna

för lokalporto. Jag hänvisar i dessa avseenden till skrivelsen. Här

inskränker jag mig till att lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i

nu gällande bestämmelser beträffande rätten att använda lokalporto samt

för vissa viktigare postala förhållanden av betydelse för den föreliggande frågans

bedömande.

Omfattningen av lokalportorätten regleras för närvarande genom ett på

grundval av riksdagens beslut utfärdat kungl, brev av den 18 maj 1934. Enligt

detsamma skola de särskilda avgifter, som stadgats eller komma att stadgas

för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, gälla

dels beträffande försändelse, som inlämnas å fast postanstalt eller som

dit inkommer utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare eller genom

postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje och

vilken från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt å samma ort tillställes

adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare;

dels ock, oberoende av det sätt, varpå posten befordras eller utdelas, beträffande

försändelse, som postbehandlas allenast inom stad, köping eller

liknande samhälle eller allenast inom särskilt av Kungl. Majit fastställt lokalportoområde.

Särskilda lokalportoområden hava av Kungl. Majit fastställts för Stockholm

och Göteborg.

Tre olika faktorer inverka sålunda bestämmande på frågan, huruvida en

försändelse får taxeras såsom lokalförsändelse, nämligen beträffande försändelser
inom

stad (med undantag av Stockholm och Göteborg) samt inom köping

eller liknande samhälle de administrativa gränserna,

inom Stockholm och Göteborg en oberoende av städernas administrativa

gränser uppdragen gräns för ett särskilt s. k. lokalportoomrade samt

inom landet i övrigt sättet för postens befordran eller utdelning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Denna olikhet i grunderna för lokalportots giltighet i städer och stadsliknande

samhällen å ena sidan och på landsbygden å andra sidan är anledningen

till att spörsmål örn lokalportots tillämplighet under senare år upprepade

gånger blivit aktuella.

Portosatserna för riksbrev å ena och lokalbrev å andra sidan äro för närvarande

följande:

Avgift i öre

Brevets vikt Lokal
porto
högst

20 gram .............................. 10

» 125 » .............................. 20

» 250 » 301

» 500 » 40J

Riks
porto
20
40
60
-

Postanstalter finnas för närvarande av tre olika slag, nämligen postkontor,

postexpeditioner och poststationer. Postkontoren och postexpeditionerna,

vilka förestås av postmästare respektive stationsmästare, äro fullständiga

postanstalter och hava i regel inrättats i städer och stadsliknande samhällen.

Poststationerna betjäna i flertalet fall den egentliga landsbygden och äro

i redovisningshänseende underställda visst postkontor. På vissa orter, där

rörelsens omfattning icke påkallat inrättande av någon postanstalt, finnas

postombud, som mottaga och utlämna post.

För utdelning av post finnes lokalbrevbäring, lådbrevbäring och lantbrevbäring.

Lantbrevbärarna — åkande eller gående — mottaga och utdela

jämväl värdeförsändelser, postanvisnings- och giromedel samt förmedla insättning

i postsparbanken.

Korrespondent kan för befordran av försändelser till och från postanstalt

begagna lösväska. Flera korrespondenter kunna förena sig om en och samma

väska. Lösväska befordras antingen genom väskägarens egen försorg eller

genom postverkets befordringsmedel.

Utan användande av lösväska kan s. k. löspost under vissa förutsättningar

utlämnas genom landsvägspost (postförare).

Inledningsvis torde slutligen det ekonomiska resultatet av poströrelsen på

landsbygden böra uppmärksammas. Enligt den av generalpoststyrelsen senast

i detta ämne verkställda utredningen, vilken ägde rum år 1936 och avsåg förhållandena

under år 1934, härrörde överskottet av poströrelsen för sistnämnda

år, 15 miljoner kronor, till 1,5 miljoner kronor från landsbygdens poströrelse,

medan återstoden utgjorde inkomst från städer och stadsliknande samhällen.

Med städer och stadsliknande samhällen förstods härvid sådana orter, som

i postalt hänseende betjänades av postkontor eller postexpeditioner, och till

landsbygden hänfördes poststationsområdena. Sedan år 1934 hava dock kostnaderna

för postföring på landsväg så väsentligt stegrats, att det enligt generalpoststyrelsens

mening måste anses tveksamt, huruvida poströrelsen å landsbygden

för närvarande över huvud taget lämnar något överskott.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Efter denna återblick på gällande bestämmelser och bestående postala förhållanden

övergår jag nu till att närmare redogöra för generalpoststyrelsens

granskning av olika möjligheter att utvidga användningen på landsbygden av

lokalporto för postförsändelser. Styrelsen säger sig hava för detta ändamål

prövat tre olika alternativ, enligt vilka lokalportoområde skulle utgöras av

sockenområde, postanstalts adressområde eller tätt bebyggd ort.

Beträffande möjligheten att tillämpa lokalporto inom sockenområde

anför styrelsen bland annat följande.

Vid 1941 års utgång voro inom Sveriges 2 353 landskommuner belägna

tillhopa 3 789 fasta postanstalter. Dessa postanstalter fördelade sig på följande

sätt:

Antal %

landskommuner utan postanstalt ........ 503 21.4

» med 1 postanstalt ...... 1067 45.3

» » 2 postanstalter — 379 16. i

» »3 » 166 7.1

» »4 » .... 97 4,i

» »5 » .... 42 1.8

» » mer än 5 postanst. 99_42

2 353 100. o

De landskommuner, vilka sakna postanstalt, äro till största delen små och

hava i allmänhet ansetts kunna i postalt hänseende nöjaktigt tillgodoses med

lantbrevbäring eller postombud. I Skåne är t. ex. nära Va av landskommunerna

utan postanstalt inom respektive områden. Av Gotlands 90 landskommuner

sakna 38 postanstalt. I nordligaste Sverige är varje kommun försedd

med postanstalt, oftast med flera sådana. Inom Norrbottens län finnas

exempelvis endast 25 landskommuner men 239 postanstalter, d. v. s. i medeltal

i det närmaste 10 postanstalter per kommun. Som exempel kan nämnas,

att Gällivare och Jukkasjärvi kommuner hava vardera 24 postanstalter och

Nederluleå kommun 18. Att under sådana förhållanden lägga kommunindelningen

till grund för lokalportots tillämpning synes icke kunna ifrågakomma.

En sådan uppdelning skulle helt naturligt icke fylla berättigade krav på

rättvisa.

Det må också framhållas, att postförhållandena äro ordnade utan hänsyn

till kommungränserna. Lådbrevbärings-, lantbrevbärings- och postföringslinjema

korsa ofta kommungränserna. På grund härav förekommer det ofta,

att en postanstalts utdelningsområde täcker delar av två eller flera kommuner.

Det finnes också exempel på att en kommungräns går genom en by,

så att byns invånare tillhöra olika kommuner. Det torde därför, särskilt i

större kommuner, knappast vara möjligt för vare sig avsändaren eller postpersonalen

att i varje fall avgöra, huruvida adressaten är bosatt i samma

kommun som den, där adresspostanstalten är belägen. Ofta äro postförbindelserna

sådana, att post från avsändare i en del av en kommun till adressater

i en annan del av samma kommun måste befordras över en postanstalt i en

angränsande kommun, d. v. s. en lokalförsändelse skulle således postbehandlas

inom två olika lokalportoområden, vilket ju måste anses principiellt fel
-

aktigt.

Av det nu sagda torde framgå att, om kommungränserna lädes till grund

för landets indelning i lokalportoområden, dessa gränser icke skulle kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

följas överallt. Avvikelser, betingade av postala och andra förhållanden, bleve

nödvändiga i mycket stor utsträckning. Yid bestämmandet av dessa avvikelser

skulle säkerligen ofta uppkomma motsättningar mellan korrespondenternas

och postverkets intressen. Avvägningen emellan dessa skulle bliva mycket

ömtålig och förutsätta en ingående undersökning av de lokala förhållandena

över hela landet. Särskilda svårigheter skulle möta, då det gällde att sammanföra

de 503 landskommuner, som icke äro försedda med postanstalt, nied

andra kommuner till särskilda lokalportoområden. För att den nu ifrågasätta

anordningen skulle kunna tillämpas, skulle fordras att särskilda förteckningar

upprättades för varje postanstalt över de postanstalter, byar,

gårdar och dylikt, till vilka lokalporto gällde. Detta måste anses innebära

ett steg bakåt i riktning mot det före år 1855 gällande zontariffsystemet,

då särskilda posttaxor måste utfärdas för varje postanstalt.

I samband med en utredning rörande lokalportofrågan, som vissa postmyndigheter

på styrelsens uppdrag haft att verkställa i anslutning till den

av styrelsen föranstaltade undersökningen, redogjordes i en särskild promemoria

för de olika sätt, på vilka frågan enligt riksdagens direktiv kunde

tänkas ordnad. Bland annat redogjordes ingående för nyssnämnda förslag

att låta varje kommun utgöra ett lokalportoområde. Icke någon av de i

detta hänseende hörde 50 postmästarna eller 7 postdirektörerna har ansett

sig kunna tillstyrka detta förslag. Generalpoststyrelsen finner också för sin

del, att det måste anses alldeles ogörligt att lägga kommunindelningen till

grund för nya bestämmelser örn lokalportots tillämpning å landsbygden.

° Kommunernas antal är 2 524 och postanstalternas 4 180. Med kommunerna

som lokalportoområden måste därför postverkets portoförlust bli betydligt

större än med poststationsområdena som lokalportoområden. Då poströrelsen

å landsbygden icke torde lämna något överskott, synes en lösning av lokalportofrågan

enligt poststationslinjen av ekonomiska skäl vara att föredraga

framför kommunlinjen, även örn den sistnämnda vägen varit praktiskt framkomlig.

Med förslaget att tillämpa lokalporto inom poststationsområde

torde hava avsetts, anför generalpoststyrelsen, att en postanstalts

adressområde och dess lokalportoområde skulle sammanfalla. Lokalportot

skulle således gälla för brev, som utväxlades mellan korrespondenter inom

en och samma postanstalts adressområde, oberoende av det sätt, på vilket

posten befordrades eller utdelades.

Av inom postverket gjorda beräkningar framginge, fortsätter styrelsen,

att därest nu ifrågavarande förslag genomfördes postverket skulle åsamkas

en årlig inkomstminskning av omkring 480 000 kronor, så länge nuvarande

brevporto gällde och under i övrigt oförändrade förhållanden.

Efter att hava omnämnt, att styrelsen över förevarande förslag infordrat

yttranden av vissa postmästare och stationsmästare, anför styrelsen beträffande

förslaget följande.

I. de inkomna yttrandena har förslagets genomförande i allmänhet tillstyrkts.

Man har ansett, att de föreslagna bestämmelserna innebära en avsevärd

och välbehövlig förenkling i förhållande till nuvarande föreskrifter,

vilka i många fall te sig obegripliga för allmänheten och fordra stor lokalkännedom

hos postfunktionärerna för att rätt kunna tillämpas. För närvarande

ske ofta lösenbeläggningar, som vålla irritationer och slitningar. I ett fåtal

yttranden har även framhållits, att privat utdelning av försändelser förekom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

mer, beroende på det höga riksportot. Det skulle här gälla försändelser från

korrespondenter med stor post, såsom elektricitets-, hästförsäkrings- och

brandförsäkringsföreningar samt kommunalmyndigheter och kommunala

krisorgan. Denna utdelning förmodades till stor del komma att återföras till

postverket, örn lokalportots tillämplighetsområde skulle utvidgas på föreslaget

sätt. Härigenom skulle den förlust, som förslagets realiserande medför för

postverket, minskas.

Men förslagets genomförande skulle även medföra olägenheter. Med hansjon

till att någon tillfredsställande kontroll icke kan utövas rörande frankeringen

av brev, som befordras med brevlåda å landsvägsbuss eller annan linjeautomobil,

spårvagn, rälsbuss eller eljest med järnväg på annat sätt än i

postkupés brevlåda eller med brevlåda, som medföljer postförare, hava vissa

postmästare ifrågasatt undantag från lokalportot för brev, som nedläggas i

sådana brevlådor, s. k. rörliga brevlådor. Från andra håll har påpekats, att

post till postombud och lösväskägare i vissa fall under befordringen från

och till adresspostanstalten passerar annan £>ostanstalt, i vissa fall flera

postanstalter. Det har ansetts orimligt, att lokalporto i dylikt fall skulle gälla.

Anledningen till att postbefordringen ordnats på nu ifrågavarande sätt ar

i allmänhet, att posten skulle försenas, örn utväxlingen skulle ske med den

postanstalt, som ligger närmast postombudet respektive väskägaren.

För Stockholms vidkommande skulle förslagets genomförande medföra,

att försändelser från Stockholm till åtskilliga avsides belägna orter, exempelvis

Harö (vid Sandhamn) och Svartlöga (vid Blidö) — å vilka platser postombud,

lydande under postkontoret Stockholm 1, finnas — skulle draga

lokalporto, medan riksporto skulle tillämpas för närmare Stockholm belägna

platser, såsom Vaxholm, Gustavsberg, Klinten etc. Biksporto skulle gälla

mellan exempelvis den å ön Möja befintliga poststationen med samma namn

och det under postkontoret Stockholm 1 lydande postombudet i Långviksnäs,

men lokalporto skulle utgå mellan Långviksnäs och Stockholm.

Inrättandet av poststation å plats, där postombud tidigare fungerat,

skulle medföra att korrespondenterna ginge miste örn lokalporto mellan den

förutvarande adresspostanstalten och den nyinrättade. Varje nyinrättande

av poststation skulle för övrigt medföra beskärning av tidigare utgående

lokalporto.

Samma starka opinion för en lösning av lokalportofrågan enligt principen

adressområde lika med lokalportoområde, som enligt den av generalpoststyrelsen

verkställda undersökningen varit rådande hos postverkets linjeförvaltningar,

hade emellertid, meddelar generalpoststyrelsen, icke kommit till

uttryck hos distriktsförvaltningarna. Tre postdirektörer hade bestämt avstyrkt

en ändring enligt denna princip; de fyra återstående hade visserligen tillstyrkt,

tre dock med vissa modifikationer, huvudsakligen beträffande post, som

befordras med rörliga brevlådor, samt för post till postombud och lösväskägare,

där posten befordras förbi annan postanstalt.

Det tredje alternativet för frågans lösning går ut på tillämpning av lokalporto

inom tätt bebyggda orter. Generalpoststyrelsen erinrar med

avseende å detta alternativ, att enligt nu gällande bestämmelser varje försändelse,

som postbehandlas allenast inom stad, köping eller liknande samhälle

skall anses såsom lokalförsändelse oberoende av det sätt, på vilket posten

befordras eller utdelas. Tvekan kunde emellertid, anför generalpoststyrelsen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

våda beträffande frågan, vilka samhällen som vore att hänföra till »liknande

samhälle». Med detta uttryck måste tydligen förstås samhälle, som ur bebyggelsesynpunkt

liknade stad eller köping. Styrelsen anför härom vidare.

Enligt de statliga föreskrifter, som reglera byggnadsverksamheten (stadsplanelagen

och byggnadsstadgan) skiljer man mellan stad, stadsliknande samhälle

på landet samt den egentliga landsbygden.

Stadsliknande samhällen på landet äro enligt denna indelning köpingar

samt »annat samhälle, där vid denna lags (stadsplanelagens) ikraftträdande

den för städerna stadgade ordning för bebyggande skall iakttagas». Vidare

räknas hit »tätare befolkad ort på landet», för vilken Kungl. Majit förordnat,

att stadsplanelagens regler för stad skola äga tillämpning. De sistnämnda

båda grupperna »samhällen» äro municipalsamhällena. Genom Kungl. Majits

förordnande att stadsplanelagens regler för stad skola äga tillämpning sker

en municipalbildning. Det är emellertid icke alla municipalsamhällen, som

här avses. Förordnande örn municipalbildning kan av Kungl. Majit meddelas

med hänsyn till andra omständigheter än bebyggelsen, såsom med hänsyn

till brandskydd, hälsovård och allmän ordning, då förordnandet kommer att

avse tillämpning av respektive brandstadgans, hälsovårdsstadgans och ordningsstadgans

bestämmelser angående stad. Det municipalsamhälle, som

bildas ur bebyggelsesynpunkt, skall till skillnad från de övriga municipalsamhällena

hava stadsplan. Av våra för närvarande 245 municipalsamhällen hava

41 icke stadsplan. De sistnämnda måste därför anses falla utanför definitionen.

...

Det förtjänar anmärkas, att stadsplan icke behöver sträcka sig över hela

det område, som ligger inom stadens, köpingens eller municipalsamhällets

gränser.

Karakteristiskt för denna grupp av samhällen är, att bebyggelsen natt en

större omfattning och förekommer mera koncentrerad.

Inom gruppen den egentliga landsbygden skiljer man på två slag av områden,

där bebyggelsen regleras, nämligen områden för byggnadsplan och för

utomplansbestämmelser. Byggnadsplan och utomplansbestämmelser fastställas

av länsstyrelse inom sådana orter, där större byggnadsverksamhet är

att förvänta. Områdena äro till sin omfattning utmärkta genom länsstyrelsens

beslut. Här behöver icke hava skett någon större bebyggelse för att länsstyrelse

skall meddela förordnande örn upprättande av plan eller bestämmelser,

utan det fordras blott, att man väntar sådan bebyggelse. I princip

kan man icke jämställa dessa byggnadsplaneområden och utomplansbestämmelseområden

med städer, köpingar och municipalsamhällen, låt vara att de

också kallas för »samhällen» (stationssamhällen och villasamhällen). De äro

till antalet många och till sin storlek mycket olika.

Enligt den nu gällande definitionen för lokalportot anses byggnadsplaneområden

och utomplansbestämmelseområden falla utanför lokalportoområdet.

Det lärer heller icke vara möjligt, framhåller generalpoststyrelsen, att vid

en utvidgning av lokalportots tillämplighet å landsbygden stanna för sådana

områden, örn vilka här är fråga. Skulle man så göra, skulle för övrigt den

glesare befolkade delen av landsbygden ställas helt utanför lokalportoföimånén.

Nya bestämmelser om lokalporto på landsbygden anser generalpoststyrelsen

på grund av vad sålunda anförts icke kunna bygga på annat än rent

postala förhållanden. Orsaken till det rådande missnöjet med nuvarande be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

stämmelser torde enligt styrelsens mening icke kunna undanröjas, med mindre

lokalportots tillämpning i största möjliga utsträckning göres oberoende av

sättet för postens befordran och utdelning, liksom fallet för närvarande är beträffande

städer och liknande samhällen. Det avgörande måste vara, huru

platsen för försändelsens avlämnande till postbehandling postalt sett är belägen

i förhållande till platsen för försändelsens utlämnande till adressaten.

En lösning efter denna linje skulle enligt generalpoststyrelsen åvägabringas,

örn en postanstalts adressområde och dess lokalportoområde bringades att

sammanfalla, eller med andra ord örn lokalporto tillämpades för försändelser,

som utväxlades mellan korrespondenter inom en och samma postanstalts

adressområde, d. v. s. det förslag, som nu varit föremål för särskild undersökning

vid postanstalterna.

Styrkan hos denna definition läge, framhåller styrelsen, i att den — i motsats

till den nu gällande — vore synnerligen lätt att tillämpa. Då var och en

visste sin egen postadress och postadressen till de personer, med vilka han

skriftväxlade, borde någon tvekan aldrig behöva råda, örn lokalportot vore

tillämpligt eller icke. Hade adressaten samma postadress som avsändaren,

skulle lokalporto utgå, i annat fall riksporto.

T distriktsförvaltningarnas yttranden över nu ifrågavarande förslag hade

ifrågasatts vissa undantag från den föreslagna definitionen. Dessa undantag

skulle gälla följande fall, där lokalporto icke skulle få ifrågak omma:

1) då försändelse befordras i brevlåda, som fortskaffas å en befordringslinje

(järnväg, spårväg, landsväg eller sjöledes) med sådan sträckning, att vid

brevlådans tömning icke kan fastställas, att brevet är lokalförsändelse,

2) då försändelse utdelas genom, respektive inkommer från postombud eller

i genom postverkets försorg befordrad lösväska i sådana fall, då posten mellan

postombudet respektive lösväskägaren och den utväxlande postanstalten befordras

förbi annan postanstalt, d. v. s. då korrespondent såsom sin adresspostanstalt

har en annan postanstalt än den, inom vars naturliga adressområde han

är bosatt,

3) då försändelse mottages och utdelas såsom s. k. löspost av postförare,

som färdas mellan olika postanstalter,

4) då försändelse avlämnas till eller utdelas av lantbrevbärare å linje, som

berör två eller flera postanstalter.

Generalpoststyrelsen framhåller i anslutning härtill, att då det gällde att

taga ställning till huruvida och i förekommande fall vilka undantag, som vid

tillämpning av det föreslagna systemet skulle föreskrivas, man borde betänka,

att varje undantag komplicerade tillämpningen av föreskrifterna till förfång

för såväl korrespondenterna som postfunktionärerna. Förutsättning för att

systemet överhuvudtaget skulle kunna tillämpas vore, att undantag av åtminstone

större betydelse icke föreskreves. Beträffande de föreslagna, under

1)—4) i det föregående angivna undantagen anför styrelsen bland annat.

1) Anledningen till att man velat undantaga de rörliga brevlådorna är —

såsom förut framhållits — svårigheten att vid lådornas tömning kontrollera,

huruvida de med lokalporto frankerade försändelserna verkligen nedlagts i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 78. 9

lådorna inom den tömmande postanstaltens adressområde. Man befarar, att

allmänheten snart skall komma underfund med denna svaghet i kontrollen och

använda sig av den, varigenom postverket skulle undandragas viss portoinkomst.

2) Ett undantag för sådana försändelser, som utdelas genom eller inkomma

från vissa postombud eller lösväskor, synes icke kunna medföra några mera

avsevärda komplikationer. Däremot skulle frånvaron av ett sådant undantag

få vissa orimliga konsekvenser. De fall, där detta undantag skulle få någon

praktisk betydelse, äro fåtaliga.

o) och 4) Det måste anses möjligt att giva postförare och lantbrevbärare

å linjer, som beröra två eller flera postanstalter, sådana instruktioner, att

större svårigheter icke behöva uppstå i fråga örn lokalportots tillämpning på

sådana linjer.

Då det vore undantagen, som medförde svårigheter att få ett klart och lättfattligt

uttryck i definitionens form för en lösning på sätt de hörda postmyndigheterna

ifrågasatt av lokalportofrågan enligt den skenbart mycket enkla

principen adressområde lika med lokalportoområde, har generalpoststyrelsen

ansett det böra undersökas, vilka följder ett godkännande av principen utan

undantag eller med färre undantag skulle föra med sig.

Efter att hava prövat olika alternativ i detta avseende har styrelsen stannat

för följande definition såsom varande den, vilken enligt styrelsens mening

bäst skulle kunna tillgodose önskemålet örn utvidgning av möjligheterna att på

landsbygden utnyttja lokalportot.

Mot lokalporto befordras försändelse, som avlämnas till postbefordran

inom utlämningsområdet för den postanstalt, dit försändelsen är adresserad.

Försändelse, som nedlägges i brevlåda, vilken befordras med järnväg, spårvagn,

å landsväg eller sjöledes, må dock befordras mot lokalporto endast örn

brevlådan befordras inom ett och samma utlämningsområde.

Därest i stad, köping eller municipalsamhälle finnas två eller flera postanstalter,

skola dessa i förevarande hänseende betraktas såsom en och samma

adresspostanstalt med ett gemensamt utlämningsområde.

Generalpoststyrelsen äger föreskriva de undantag från dessa bestämmelser,

som med hänsyn till lokala förhållanden kunna finnas erforderliga.

Med avseende å det föreslagna undantaget i fråga om rörliga brevlådor

framhåller generalpoststyrelsen bland annat följande.

För närvarande utgår i allmänhet riksporto för brev, som befordras med

rörliga brevlådor. I stort sett skulle alltså undantaget icke medföra några

ändringar i förhållande till vad som i detta hänseende nu gäller. Till största

delen användas också de rörliga brevlådorna för befordran av försändelser

utom den egna postanstaltens adressområde. Det kan vidare sägas, att dessa

brevlådor i regel utgöra endast en komplettering av den ordinarie postgången,

som postverket har att vidkännas dryga utgifter för. Sett ur denna synpunkt

kan det därför icke anses ologiskt att förvägra nedsatt porto för denna extra

befordran. Dock skulle vissa särskilt för allmänheten svårförståeliga förhållanden

uppkomma vid tillämpningen av denna definition. Vidare inträffar det

ofta, att busschaufför, postförare eller lantbrevbärare tömma vid trafikvägen

uppsatta fasta brevlådor. Då försändelser, som upphämtas ur dessa fasta lådor

i allmänhet nedläggas i brevlådan å fordonet, skulle definitionen medföra, att

även posten ur dessa fasta lådor behandlas som riksförsändelser. För att före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition nr 78.

bygga misstag vid taxeringen måste dessa lådor liksom de rörliga brevlådorna

vid tillämpning av den sist anförda definitionen förses med anslag att de få

användas endast för riksfrankerade försändelser.

Beträffande de praktiska verkningarna av den föreslagna bestämningen av

lokalportorätten innehåller generalpoststyrelsens skrivelse bland annat

följande.

Inom de större städerna förekommer, att spårvägs- och busslinjerna i vissa

fall betjäna även intilliggande samhällen. Av kostnadshänsyn och ofta även

av trafiktekniska skäl kan postverket icke mellan varje adressområde låta

tömma å dylika linjer medföljande brevlådor. För de största städernas vidkommande

synes därför hela linjen böra tillhöra ett och samma adressområde.

Av praktiska skäl synes ej heller någon ändring av de nuvarande stora lokalportoområdena

för Stockholm och Göteborg böra vidtagas, trots att dessa

områden otvivelaktigt medföra en särställning. Vissa inom Kristianstads, Jönköpings

och Karlskoga städers områden belägna poststationer, vilka ligga

skilda från bebyggelsen inom det egentliga stadsområdet, böra enligt generalpoststyrelsens

mening utgöra särskilda adressområden. I ytterligare några få

fall skulle den ifrågasatta lokalportodefinitionen medföra ändringar i nuvarande

förhållanden beträffande lokalportots tillämpning i samhällen med två

eller flera postanstalter. Å andra sidan skulle genom denna definition en

önskvärd förenkling av lokalportobestämmelserna åstadkommas och det av

riksdagen uttalade önskemålet örn större likställighet mellan stad och landsbygd

tillgodoses.

Vad angår det ekonomiska resultatet av ett genomförande av generalpoststyrelsens

förslag har styrelsen beräknat, att en inkomstminskning av omkring

463 000 kronor per år skulle uppkomma vid genomförande av förslaget. Styrelsen

framhåller, att den icke anser denna inkomstminskning vara av den

storleksordning, att den under normala förhållanden kunde anses utgöra

hinder för frågans lösning. Med hänsyn till nuvarande budgetläge anser styrelsen

dock tidpunkten för förslagets genomförande kunna diskuteras. Generalpoststyrelsen

erinrar beträffande storleken av portoförlusten örn att besparingsberedningen

på sin tid beräknat den vinst, som skulle tillföras postverket

genom värdebrevbäringens indragning i Stockholm, Göteborg och

Malmö till 700 000 kronor per år. Detta belopp hade ansetts vara av sådan

storleksordning, att dessa tre städer borde berövas den förmån, som utbäring

av värdeförsändelser, postanvisnings- och postgiromedel inneburit, oaktat

dessa städer svarade för 41 % av hela Sveriges postuppbörd. Den beräknade

kostnaden för utvidgningen av lokalportots tillämplighetsområde å landsbygden

utgjorde, anför styrelsen, något mindre än 2h av vinsten på värdebrevbäringens

indragning, och åtgärden medförde en sänkning av portot å

landsbygden, vilken beträffande de delar, som betjänades av lantbrevbäring,

nu ensam innehade förmånen att få värdeförsändelser m. m. hemburna.

Ur rent affärsmässig synpunkt förelåge enligt styrelsens mening icke

heller något skäl att utvidga lokalportot. I städerna och de stadsliknande

samhällena, som enligt den nuvarande definitionen hade den största nyttan

av lokalportoförmånen, medförde nämligen posttrafikens koncentration en

minskning av postverkets självkostnad för varje enskild försändelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Generalpoststyrelsens i det föregående refererade förslag är, såsom styrelsen

framhåller, avsett att vara ett positivt bidrag i det syfte, som avses i riksdagens

framställning. Styrelsen erinrar emellertid, att styrelsen vid olika tillftillen

uttalat önskemålet örn ett gemensamt riksporto för alla inrikes brev,

och anför i samband därmed bland annat följande.

Slopandet av lokalportot kunde visserligen beräknas minska antalet lokaliörsändelser

men dock icke i så hög grad, att postverkets inkomst därigenom

skulle sjunka. Vid sådant förhållande syntes borttagandet av lokalporto böra

vara att föredraga framför en utvidgning av detsamma, som skulle tillskynda

verket en inkomstminskning. Styrelsen hade dock för närvarande icke ansett

sig böra förorda en taxepolitik, som skulle så inbjuda till konkurrens med

postverket, som en höjning av lokalportot med 100 % skulle göra.

Å andra sidan såge styrelsen icke gärna, att sådana åtgärder nu vidtoges,

som skulle för framtiden försvåra införandet av ett allmängiltigt riksporto.

Styrelsen hade tidigare ansett ett borttagande av lokalportot kunna ske vid

en sänkning av riksportot till 10 öre. Sedan numera riksportot höjts från 15

till 20 öre, syntes tidpunkten för en sänkning av riksportot till 10 öre ha

alltmera avlägsnats. Vid sådant förhållande och då ett tillmötesgående av

riksdagens krav örn utvidgad tillämpning av lokalportoförmånen komme att

än mer framhäva olägenheterna av två inrikes brevporton, syntes kunna ifrågasättas,

huruvida icke ett gemensamt riksporto skulle kunna fastställas, då

brevportot åter kunde nedsättas till 15 öre. I samband med sänkningen av

riksportot skulle då lokalportot höjas till samma belopp. Vid 1942 års riksdag

ifrågasattes, att även lokalportot skulle höjas med 5 öre samtidigt med

höjningen av riksportot, då eljest städernas invånare skulle gynnas framför

lantbefolkningen. Med anledning härav ville generalpoststyrelsen erinra, att

över 70 % av riksbreven härrörde från städer och stadsliknande samhällen

och återstoden från landsbygden. Av portohöjningen på riksbreven folie

sålunda endast något mer än en fjärdedel på landsbygdens befolkning, vilken

utgjorde omkring två tredjedelar av rikets hela folkmängd. En höjning av portot

för lokalbreven, av vilka närmare 90 % avsändes av korrespondenter i städer

och stadsliknande samhällen, skulle innebära en ytterligare beskattning av

befolkningen i dessa samhällen. Generalpoststyrelsen saknade sålunda anledning

att av nämnda skäl förorda en omedelbar höjning av lokalportot; däremot

ville styrelsen icke motsätta sig en sådan höjning, om en dylik åtgärd

kunde anses påskynda en önskvärd övergång till antagandet av ett gemensamt

riksporto.

Generalpoststyrelsens skrivelse utmynnar i det uttalandet, att styrelsen

ville förorda den i det föregående å s. 9 angivna lokalportodefinitionen

såsom det bästa sättet att tillmötesgå riksdagens önskemål örn utvidgning

av möjligheterna att på landsbygden utnyttja lokalportot.

Två av de till generalpoststyrelsens biträde vid utredningen förordade

sakkunniga hava till skrivelsen fogat särskilda yttranden.

Herr Hansson i Vännäsby har förklarat sig förstå de väsentliga tekniska

svårigheter, som möta att låta den kommunala och postala indelningen sammanfalla,

när det gäller att bestämma områden för tillämpningen av lokalporto,

men har likväl ansett även den av generalpoststyrelsen föreslagna ändringen

vara ur allmänhetens synpunkt mindre tillfredsställande. Såväl de

kommunala organen som sockenborna hade i allt större utsträckning fått ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

■ Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

behov av att skicka brev, meddelanden, deklarationer och annat mestadels i

det allmännas intresse, och det syntes naturligt att en sådan lokal korrespondens

skulle ske med lokalporto över hela landet, oberoende av kommunernas

art och storlek eller postala förhållanden. Något alternativ rörande

en lösning enligt denna linje hade emellertid icke utarbetats eller kunnat

tagas under prövning. I frågans läge och då de statsfinansiella förhållandena

kunde utgöra ett skäl för uppskov nied en större omläggning av distriktsindelningen,

hade herr Hansson ansett sig böra stanna för att tillstyrka generalpoststyrelsens

förslag, men han vidhölle likväl uppfattningen att rättviseskäl och

kommunala ändamålsenlighetsskäl talade för att den kommunala indelningen

lades till grund för den postala taxeindelningen.

Herr Werner har anfört följande.

Ehuru jag vid behandlingen av frågan örn förhöjt brevporto vid 1942 års

riksdag företrädde den uppfattningen att höjningen av portot, vilken uteslutande

betingades av statsfinansiella skäl, bort omfatta lokalportot liksom

även portot å brevkort med 5 öre för lägsta viktsatsen, delar jag dock nu,

sedan riksdagen beslutat annorlunda i frågan, helt generalpoststyrelsens förslag

till definition rörande lokalportots tillämpningsområde.

Då emellertid i skrivelsen yppats . starka betänkligheter mot åtgärden ur

ekonomisk synpunkt, finner jag det angeläget att framhålla, att den befarade

inkomstminskningen, såsom generalpoststyrelsen i annat sammanhang även

påvisar, komme att motverkas av den ökade postfrekvensen. I vart fall anser

jag icke den kvarstående inkomstminskningen vara av den storleksordning, att

den bör lägga hinder i vägen för genomförandet av det mycket begränsade

men tekniskt sett väl genomförbara förslag som utformats av generalpoststyrelsen,

vilket synes ägnat att främja en ökad likställighet mellan landsbygd

och stadssamhällen att mera likvärdigt utnyttja de fördelar som lokalportot

erbjuder.

Skulle vid den slutliga prövningen statsfinansiella skäl det oaktat anses

utgöra hinder för reformens genomförande, anser jag, att en viss höjning av

lokalportot, exempelvis till 15 öre, må företagas för att minska den klyfta som

nu råder emellan lokalporto och riksporto. Jag delar härvid icke generalpoststyrelsens

uppfattning, att en minskning i postbefordringen å detta område

skulle inträda, enär möjligheterna till privat förmedling av lokalpost numera

måste anses mycket begränsade och därjämte torde visa sig mycket

oekonomiska. Sedan mera normala förhållanden inträtt, borde det genom en

sänkning av riksportot till 15 öre vara möjligt att vinna vad även jag anser

önskvärt, ett enhetligt riksporto.

I olika avsnitt av styrelsens utredning påvisas den vitt skiljaktiga grad av

ekonomisk bärighet, som råder beträffande postbefordringen inom olika delar

av landet. Det torde vara överflödigt att framhålla, att postverket, liksom i

regel statens affärsdrivande verk vart för sig, måste betraktas såsom ett ekonomiskt

helt och att ekonomiska synpunkter huvudsakligen böra läggas på

det totala driftsresultatet. I annat fall skulle den utjämningsprincip, som är

avsedd att ligga till grund för statsdriften, i allvarlig grad komma att även

tyras. Jag vill sålunda icke medverka till åtgärder eller uttalanden, vilka

framdeles kunna verka hindrande på postväsendets fortsatta utveckling å

landsbygden.

Sedan vid ärendets beredning inom kommunikationsdepartementet fråga

uppkommit, huruvida den av generalpoststyrelsen förutsedda inkomstminsk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 78.

13

ningen vid genomförandet av styrelsens förslag beträffande utsträckning av

lokalportots tillämpningsområde lämpligen kunde förebyggas genom att öka

portot för lokalförsändelser i den lägsta viktsatsen från 10 till 15 öre, har

generalpoststyrelsens yttrande under hand inhämtats rörande de ekonomiska

verkningarna av en sådan portohöjning. I en med anledning härav avgiven

promemoria har styrelsen anfört följande.

Portoinkomsten för lokalbrev kan för närvarande, vid ett porto av 10 öre,

beräknas till i runt tal 3,o miljoner kronor.

Örn lokalportot höjes till 15 öre, inträder säkerligen en ej obetydlig minskning

av lokalbreven. Huru stor denna minskning ian komma att bli, är det

givetvis omöjligt att i förväg beräkna. Tidigare har man ansett, att en höjning

med 100 % av lokalportot skulle medföra, att postverket ginge miste örn

ungefär Vs av lokalbreven. Möjligen kan man räkna med att nedgången skulle

bli något mindre vid en höjning med endast 50 %. Sannolikt kan man dock icke

räkna med mindre nedgång än V* eller lägst V:,.

De ekonomiska verkningarna vid dessa olika alternativ framgår av följande

sammanställning.

Reducering med

Inkomst med nuvarande porto..............

Ökad inkomst vid höjning av portot till

15 öre ......................................

Vs

tusental kr.

3 000

1500

1U

tusental kr.

3 000

1500

Vs

tusental kr.

3 000

1 500

Summa

4 500

4 500

4 500

Minskning på grund av nedgång i antalet

försändelser................................

1 500

1 125

900

Hest

3 000

3 375

3 600

Utvidgningen av lokalportot enligt utred- ningen medför vid ett lokalporto av 15

öre en minskning av......................

250

250

250

Återstående portoinkomst .................. 2 750

Nettominskning (—) resp. ökning (+) av

portoinkomsterna..........................

3125

3 350

— 250 + 125 + 350

Av allt att döma kan man, örn lokalportot höjes till 15 öre men rätten att

sända lokalbrev samtidigt utvidgas enligt utredningen, icke räkna med någon

nämnvärd ökning av portoinkomsterna.

Generalpoststyrelsen erinrar i detta sammanhang, hurusom bevillningsutskottet

vid 1922 års riksdag framhållit angelägenheten av att lokalportot

betydligt nedsattes, enär den lokala brevbefordringen eljest bomme att alltmera

undandragas postverket. På grund härav hade riksdagen icke nöjt sig

med att sänka riksportot från 20 till 15 öre utan hade återinfört det särskilda

lokalporto på 10 öre, som varit gällande intill den 1 juli 1920.

I detta sammanhang anser jag mig böra beröra vissa andra postavgiftsfrågor,

vilka för närvarande äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Med skrivelser den 15 april och den 20 juni 1942 har besparingsberedningen

överlämnat två av beredningens postkommitté upprättade promemorior, den

ena angående höjning av avgifterna i postgiro- och postanvisningsrörelsema

och den andra angående avgifterna för postbefordran av tidningar och andra

periodiska skrifter, över de sålunda framlagda förslagen har generalpoststyrelsen

avgivit utlåtanden.

Beträffande postgirorörelsen har besparingsberedningens postkommitté

förordat en genomgående höjning av nuvarande avgifter samt införande

av särskild avgift jämväl för girering, vilken hittills varit avgiftsfri.

Såsom motivering till sitt förslag har kommittén anfört bland annat, att postgirorörelsen,

enligt kommitténs förmenande, för närvarande icke lämnade ett

tillfredsställande ekonomiskt resultat. Kommittén har ansett, att en verksamhet

av postgirorörelsens omfattning och natur borde lämna ett betydligt

större överskott än det rörelsen utvisat. De redovisade överskotten anses därjämte

icke hava inneburit motsvarande verkliga vinster, beroende bland annat

på att i postgirokontorets driftkostnader icke inräknats kostnaderna vid fondering

jämväl av statens andel i pensionskostnader för anlitad personal eller

ränta på det kapital, som nedlagts i postgirokontorets inventarier. Vidare förmenar

kommittén, att för avsättningen till fömyelsefond årligen bort disponeras

väsentligt större belopp av de inflytande medlen än som nu sker. Slutligen

ger kommittén uttryck åt den uppfattningen, att den ersättning, som tillgodoföres

postverket för postgirorörelsens handhavande vid postanstalterna,

under de senare åren varit för låg. Enligt en på kommitténs föranstaltande

inom postverket verkställd utredning — vilken i tillämpliga delar grundats

på en tidigare utförd undersökning av kostnaderna för postverkets olika

rörelsegrenar år 1929 —- beräknas kostnaderna för postgirorörelsens handhavande

år 1940 hava överstigit den erhållna ersättningen med omkring

1 580 000 kronor. Även örn — med hänsyn till att verkningarna av rörelsens

stegring sedan år 1929 och vidtagna rationaliseringsåtgärder icke kunnat

beaktas i utredningen — kostnaderna ifråga reducerades med 25 %, hade det

verkliga överskottet å postgirorörelsen år 1940, vilket i bokföringen upptagits

till närmare 1 650 000 kronor, enligt kommitténs uppfattning varit obetydligt.

Förutom de anförda synpunkterna framhåller kommittén såsom ytterligare

skäl för nya och höjda avgifter angelägenheten av att avgifterna bättre avvägas

med hänsyn till den nytta allmänheten har av postgirorörelsen.

I fråga örn postanvisningsrörelsen föreslår postkommittén likaledes

en genomgående avgiftshöjning, vilken beräknas medföra en årlig inkomstökning

av ungefär 500 000 kronor. Underskottet å denna rörelsegren, vilket

för år 1936 belöpt sig till omkring 1 500 000 kronor och för år 1940 av kommittén

ansetts kunna uppskattas till ännu högre summa, skulle härigenom

kunna minskas med motsvarande belopp.

I sitt utlåtande över postkommitténs förslag i denna del meddelar generalpoststyrelsen,

att styrelsen numera låtit verkställa en utredning örn ifrågavarande

rörelsegrenars ekonomi under år 1941. Efter att hava erinrat örn att

vid uppgörande av de särskilda boksluten för postgirorörelsen följts samma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

principer i fråga om beräkning av pensionskostnader, ränta å statskapital och

avsättning till förnyelsefond, som hittills ansetts böra tillämpas inom statens

affärsdrivande verk, upplyser styrelsen, att i den nya utredningen alternativt

räknats med ränte- och pensionskostnader enligt de av kommittén angivna

grunderna. Därvid hava driftkostnaderna befunnits stiga med 325 000 kronor,

motsvarande något över 2 % av totalutgifterna. Enligt styrelsens uppfattning

vore detta belopp icke av den storleksordning, att det kunde tillmätas avgörande

betydelse vid bedömandet av rörelsens ekonomi. Yad angår den av kommittén

åberopade utredningen rörande postverkets kostnader för postgirorörelsen

år 1940 anför styrelsen, att denna utredning, som grundats på en

arbetstidsundersökning avseende poströrelsen år 1929, icke syntes kunna åberopas

såsom skäl för ändrade grunder beträffande ersättningen åt postverket

för postgirorörelsens handhavande. Enligt den nya utredningen skulle vinsten

av postgirorörelsen för år 1941 — beräknad enligt hittillsvarande grunder —

uppgå till omkring 2 270 000 kronor, däri icke inberäknat ett belopp av

1 100 000 kronor, avsett för nedskrivning av värdet å obligationer. För vartdera

av åren 1942 och 1943 har styrelsen räknat med ett överskott av omkring

5 000 000 kronor å postgirorörelsen. Vid bokslutet för år 1942 har sedermera

framträtt en vinst av omkring 4 550 000 kronor efter nedskrivning av obligationsvärden.

Förlusten å postanvisningsrörelsen skulle enligt styrelsens utredning

— i stället för att hava ökats — hava nedgått från omkring 1 500 000

kronor år 1936 till omkring 900 000 kronor år 1941. I fråga om den principiella

avvägningen av postgiro- och postanvisningsavgifterna har styrelsen andragit

synpunkter väsentligen avvikande från postkommitténs inställning. Härutinnan

torde jag få hänvisa till handlingarna.

Vad angår befordringsavgifterna för tidningar och tidskrifter har

besparingsberedningens postkommitté uttalat bland annat att, därest ekonomiska

principer skulle tillämpas på taxesättningen, en avgiftshöjning å tidningsabonnemangen

erfordrades i sådan omfattning, att en ökad inkomst av

i runt tal 1 000 000 kronor per år tillfördes postverket.

Generalpoststyrelsen har i sitt remissyttrande meddelat, att styrelsen redan

år 1939 övervägt att låta företaga en kostnadsberäkning rörande tidningsrörelsen

och utreda förutsättningarna för eventuella ändringar i gällande

tiduingsförordning. Enligt styrelsens uppfattning kunde en dylik undersökning

icke lämpligen företagas, förrän den ekonomiska situationen tillräckligt

stabiliserats efter krislägets upphörande. Någon avgiftsändring av mera stadigvarande

natur borde därför icke genomföras under nuvarande förhållanden.

Styrelsen avsåge emellertid att snarast möjligt upptaga frågan om översyn

av tidningsförordningen till ny behandling.

Utgångspunkten för den av generalpoststyrelsen verkställda utredningen

har varit riksdagens i skrivelse år 1942 gjorda hemställan om undersökning

av möjligheterna att i större utsträckning än hittills utnyttja lokalporto inom

vissa områden på landsbygden. Generalpoststyrelsen har, oaktat att styrelsen

tidigare vid olika tillfällen uttalat önskemålet örn gemensamma portosatser

Dep artemt littchefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

för alla inrikes brev, ansett sig böra framlägga ett positivt förslag i riksdagsskrivelsens

syfte oberoende av att förslagets genomförande eventuellt skulle

medföra kostnader, till vilka inkomsterna från landsbygdens posttrafik icke

förslå.

I det angivna syftet har generalpoststyrelsen tagit under omprövning tre

olika huvudalternativ för en utsträckt tillämpning av lokalportoförmånen. Styrelsen

har sålunda undersökt möjligheten av en indelning i lokalportoområden

dels på grundval av kommungränserna, dels med hänsyn till förekomsten av tät

bebyggelse inom visst område och dels med gränsdragning efter de olika postanstalternas

adressområden. Intetdera av de två förstnämnda alternativen har

ansetts kunna läggas till grund för en utsträckning av lokalportorätten. Nu bestående

postförhållanden äro ordnade utan hänsyn till kommungränserna, och

landskommunerna förete i fråga örn storlek, folkmängd och postala anstalter

sa stora skiljaktigheter, att ett fastställande av lokalportoområden på grundval

av den kommunala indelningen skulle medföra väsentliga svårigheter och

icke heller motsvara rimliga krav på rättvisa. Även en anordning med särskilda

lokalportoområden för orter med tät bebyggelse skulle medföra stora praktiska

och andra olägenheter. Örn lokalportoområde bestämdes exempelvis

såsom område, för vilket stadsplan är gällande, skulle vissa områden, inom

vilka lokalporto för närvarande får användas, komma att berövas denna förmån.

En utsträckning av lokalportots tillämplighet till områden, för vilka byggnadsplan

eller utomplansbestämmelser gälla, skulle å ena sidan bringa lokalporto

i tillämpning inom ett stort antal sinsemellan olikartade områden men å andra

sidan ställa landsbygden i övrigt helt utan lokalportoförmånen.

Generalpoststyrelsen har slutligen stannat för att förorda att, örn en utsträckning

av lokalportoförmånen anses böra ske, adressområdet i princip

skall utgöra lokalportoområde. Huvudregeln skulle därvid bliva, att lokalporto

skall utgå, örn försändelsen avlämnas till postbefordran inom utlämningsområdet

för den postanstalt, till vilken försändelsen är adresserad. Denna huvudregel

har dock befunnits böra i vissa avseenden jämkas. Sålunda skulle försändelse,

som nedlägges i brevlåda, vilken befordras med järnväg eller spårvagn,

å landsväg eller sjöledes, få befordras mot lokalporto endast örn brevlådan

framföres enbart inom ett och samma utlämningsområde. Därest i stad,

köping eller municipalsamhälle finnas flera postanstalter, skulle dessa betraktas

såsom en och samma adresspostanstalt med gemensamt utlämningsområde.

Generalpoststyrelsen skulle äga föreskriva de jämkningar i dessa

regler, som kunna befinnas erforderliga med hänsyn till lokala förhållanden.

För min del har jag funnit den av generalpoststyrelsen föreslagna regeln

lämplig för sitt ändamål. I förhållande till nu gällande definition — enligt

vilken lokalförsändelse kännetecknas antingen av att försändelsen befordras

allenast inom vissa samhällen eller särskilt bestämda områden eller, såvitt

angår landsbygden, av sättet för postens befordran eller utdelning — bygger

den nu föreslagna definitionen i princip allenast på en faktor, nämligen att

inlämning och utlämning sker inom samma postadressort. De undantag

från huvudprincipen, vilka i definitionen göras beträffande brev som be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

fordras medelst rörliga brevlådor eller postbehandlas inom sådana städer,

köpingar och municipalsamhällen, vilka hava flera postanstalter, synas mig

vara befogade. Skulle tillämpningen av dessa undantag i enstaka fall föranleda

svårigheter eller skulle andra undantag från huvudregeln befinnas erforderliga,

kan generalpoststyrelsen med stöd av den befogenhet, som enligt

förslaget skulle tillkomma styrelsen, vidtaga erforderliga jämkningar. Denna

befogenhet är avsedd framför allt att giva styrelsen möjlighet å ena sidan

att förhindra, att lokalportot bleve tillämpligt inom orimligt stora områden —

t. ex. i sådana fall, då ett samhälle inkorporerade vidsträckta landsbygdsområden,

inom vilka finnas särskilda postanstalter belägna på långt avstånd från

den egentliga samhällsbebyggelsen — och å andra sidan att bestämma, att en

postanstalt, som är belägen utanför ett samhälles administrativa gräns men

så nära densamma att området såväl ur bebyggelsesynpunkt som postalt sett

intimt sammanhänger med samhället, skall anses tillhöra samma utlämningsområde

som postanstalten eller postanstalterna inom samhället. Någon ändring

beträffande de nuvarande särskilda lokalportoområdena för Stockholm och

Göteborg är icke avsedd.

En olägenhet med den föreslagna definitionen är uppenbarligen clet förhållandet

att försändelser, vilkas avsändare och mottagare aro bosatta inom

samma kommun, likväl måste taxeras såsom riksförsändelser, därest de avlämnas

till befordran inom annat postutlämningsområde an det, inom vilket

mottagaren bor. Såsom framhållits i ett av de vid generalpoststyrelsens

skrivelse fogade särskilda yttrandena, innebär detta bland annat att korrespondens,

som kommunala organ eller enskilda hava att i det allmannas intresse

ombesörja inom kommunen, under vissa förhållanden måste belaggas

med riksporto. Emellertid lärer denna olägenhet icke kunna undgås, därest

man såsom i detta sammanhang är naturligt, såsom grund for lokalportorätten

lägger avsändarens och adressatens samhörighet med samma postanstalt

utan att fästa avseende vid den kommunala indelningen En bestämning

av lokalportorätt på grundval av sistnämnda indelning skulle, såsom

utredningen giver vid handen, medföra olägenheter, vilka till omfattning och

betydelse vida överväga den, varom nu är fråga.

I ekonomiskt avseende har generalpoststyrelsen beräknat, att genomförandet

av dess förslag skulle komma att medföra en minskning av postverkets

inkomster med omkring 460 000 kronor för år. I rådande lage anser

jag angeläget att förebygga, att en nettominskning i postverkets inkomster

uppkommer. För sådant ändamål synes närmast någon ökning av lokalportot

och företrädesvis av avgiften i den lägsta viktsatsen bora komma under övervägande.

En höjning av den nuvarande lägsta portosatsen for lokalbrev från

10 till 15 öre skulle minska differensen mellan portosatserna for de bada

slagen av brev i denna viktklass till samma belopp, 5 öre, som gällde närmast

före den år 1942 företagna höjningen av riksportot, då denna viktsats i n sporto

betingade 15 öre och i lokalporto liksom nu 10 oro. Enligt mm mening

bör en utsträckning av lokalportorättens giltighetsområde forbindas med en

sådan ändring av den lägsta lokalportosatsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 78—80. *44 44 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

I samband med en dylik ändring torde viktsatserna för lokalporto lämpligen

böra bringas till överensstämmelse med vad som i detta avseende gäller för

riksporto genom att den nuvarande högsta viktgruppen för lokalporto slopas,

så att samma portosats blir gällande för brev med en vikt av över 250 gram

som för brev med 125—250 grams vikt. I övrigt kunde det ligga närmast till

hands att lämna lokalportobeloppen orubbade. Emellertid skulle härvid uppstå

en annan proportion mellan portosatserna för olika viktgrupper än den, som

hittills tillämpats och som alltjämt skulle gälla beträffande riksportot. Portobeloppen

för de tre viktgrupperna skulle sålunda bliva för lokalportot 15, 20

och 30 öre, medan beloppen för riksportot utgöra 20, 40 och 60 öre. Då en

sådan avvikelse från de vanliga relationerna skulle vålla vissa olägenheter i

den jaraktiska posttjänsten och dessutom principiellt kan anses mindre tilltalande,

har jag ansett mig böra förorda en proportionell höjning av portosatserna

för samtliga viktgrupper. Beloppen skulle vid bifall härtill bliva

15, 30 och 45 öre. Enligt vad jag inhämtat skulle de angivna ändringarna beträffande

de högre viktgrupperna vara utan betydelse för postverkets ekonomi,

och ej heller ur korrespondenternas synpunkt torde de spela någon nämnvärd

roll.

Givetvis kan en portohöjning ur skilda synpunkter giva anledning till invändningar.

Frågan örn åtgärdens lämplighet med hänsyn till dess verkningar

på postverkets inkomster har redan i det föregående delvis berörts. I den

förut återgivna, inom generalpoststyrelsen upprättade promemorian har framhållits

att, örn lokalportot höjdes till 15 öre samtidigt med lokalportorättens

utvidgning inom vissa landsbygdsområden, man sannolikt icke kunde räkna med

någon nämnvärd ökning av portoinkomsten. Någon inkomstökning är emellertid

i detta sammanhang icke åsyftad, utan det är för ifrågavarande ändamål

tillfyllest att förebygga den inkomstminskning, som vid oförändrade portosatser

skulle följa av lokalportoförmånens utsträckning. I detta avseende

framgår av de anförda siffrorna, att en sådan effekt skulle inträda, örn minskningen

i antalet försändelser icke bleve större än 27—-28 %, och att i varje

fall inkomstförlusten måste bliva obetydlig, även örn nedgången i antalet försändelser

skulle bliva något större.

En annan invändning, som kan riktas mot den ifrågasatta åtgärden, hänför

sig till önskvärdheten av att under rådande prisstopp i möjligaste mån

undvika taxehöjningar. Denna synpunkt är givetvis i och för sig av vikt.

Beaktas bör emellertid, att här icke är fråga örn en isolerad taxehöjning utan

örn en utjämning av portokostnaderna mellan olika delar av landet. Höjning

av taxan för vissa områden motsvaras sålunda av sänkning för andra områden,

och totaleffekten blir en i stort sett orubbad genomsnittlig belastning av

korrespondenterna. Ur denna synpunkt synes mig hinder icke böra möta mot

att nu genomföra den avsedda omläggningen. Erinras må också, att nu gällande

lokalportosatser oförändrade bestått ända sedan år 1919 med undantag för

perioden 1 juli 1920—30 september 1922, då lokalportorätten var upphävd.

På grund av vad här anförts och då jag finner den utjämning mellan stad

och landsbygd av postala förmåner, varom här är fråga, vara så betydelsefull,

att den icke längre bör undanskjutas, anser jag mig böra tillstyrka, att en ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

sträckning av lokalportoförmånen kommer till stånd enligt det av generalpoststyrelsen

förordade förslaget och att samtidigt en höjning av lokalportosatserna

vidtages på sätt nyss angivits.

Den tillstyrkta omläggningen synes böra tillämpas från och med den 1 juli

1944.

Jag anser mig slutligen böra framhålla, att ett bifall till det av mig förordade

förslaget skulle skapa ett gynnsamt utgångsläge för en även

enligt min mening önskvärd framtida övergång till ett enhetligt riksporto.

En sådan övergång kan nämligen utan större olägenhet äga rum

vid den tidpunkt, då de ekonomiska förhållandena medgiva en sänkning

av det lägsta riksportot från nuvarande belopp 20 öre till det före senaste

portohöjning gällande beloppet 15 öre. Övergången till ett enhetligt riksporto

skulle däremot otvivelaktigt ställa sig svårare, därest en utsträckning

av lokalportoförmånen även till landsbygdsområden ägde rum vid en lägsta

portosats av 10 öre och däremot svarande portosatser för de högre viktgrupperna.

Vad angår den av besparingsberedningens postkommitté väckta frågan örn

höjning av avgifterna i postgiro- och postanvisningsrörelserna, synes mig

den av generalpoststyrelsen framlagda nya kostnadsutredningen giva stöd

för uppfattningen, att frågorna örn dessa rörelsegrenars lönsamhet samt örn

lämpligheten i övrigt av att företaga taxehöjningar beträffande nämnda rörelsegrenar

äro att bedöma väsentligen annorlunda än på grundvalen av det material,

som stått till besparingsberedningens förfogande. I själva verket synes postgirorörelsen

under de senaste åren — även örn hänsyn tages till att delvis olika

grunder kunna hava tillämpats vid beräkningarna och att dessa enligt

sakens natur måste bliva tämligen approximativa — hava uppvisat ett icke

obetydligt överskott. Till det förbättrade resultatet härutinnan torde, förutom

rörelsens kraftiga utveckling, vidtagna rationaliseringsåtgärder hava väsentligt

medverkat. I postanvisningsrörelsen synas förlusterna hava minskats.

Betraktade som en helhet lämna rörelsegrenarna enligt min uppfattning

en i nuvarande läge tillfredsställande vinst, och anledning torde icke förefinnas

att för närvarande vidtaga några avgiftshöjningar.

En ändring av befordringsavgifterna för tidningar och periodiska tidskrifter

torde böra föregås av en ny utredning angående denna verksamhetsgrens

ekonomi. I likhet med generalpoststyrelsen finner jag emellertid en dylik

utredning icke böra verkställas i nu rådande ekonomiska läge. Örn en reglering

av avgifterna skulle befinnas erforderlig, bör denna vidtagas på längre sikt.

Att nu företaga en provisorisk höjning av ifrågavarande avgifter synes

mig icke stå i överensstämmelse med den av statsmakterna förda pris- och

lönestoppspolitiken. Något förslag örn ändring i 1932 års tidningsförordning

tolde därför icke böra föreläggas riksdagen på grundval av föreliggande

material.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

dels för tillämpning av de särskilda avgifter, som äro eller

kunna bliva stadgade för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser,

godkänna följande grunder, att lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1944, nämligen:

att mot lokalporto må befordras försändelse, som avlämnas till

postbefordran inom utlämningsområdet för den postanstalt, till

vilken försändelsen är adresserad; dock att försändelse, som nedlägges

i brevlåda, vilken befordras med järnväg eller spårvagn,

å landsväg eller sjöledes, må befordras mot lokalporto endast örn

brevlådan framföres enbart inom ett och samma utlämningsområde,

att därest i stad, köping eller municipalsamhälle finnas två

eller flera postanstalter, dessa i förevarande hänseende skola

betraktas såsom en och samma adresspostanstalt med ett gemensamt

utlämningsområde,

samt att generalpoststyrelsen må äga föreskriva de jämkningar

i nu angivna bestämmelser, som med hänsyn till lokala

förhållanden kunna finnas erforderliga;

dels ock besluta, att befordringsavgiften för inrikes brev, som

är lokalförsändelse, skall från och med den 1 juli 1944 utgöra:

örn brevets vikt icke överstiger 20 gram........................ 15 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram ............ 30 »

» » » 125 » » 500 » ............ 45 »

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:t$ proposition angående ändrade bestämmelser arn lokalporto m. m. a1 i texten
  2. BevU 1944:13 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser örn lokalporto m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten