Sök i Ratio Lex

Angående ändrade bestämmelser örn ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare i statens tjänst

42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:85, Angående ändrade bestämmelser örn ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare i statens tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

1

Nr 85.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrade bestämmelser

örn ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare

i statens tjänst; given Stockholms slott

den 28 januari 19AA.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser

om ändrad lydelse av 24 § civila avlöningsreglementel den 4 januari 1939

(nr 8),

om ändrad lydelse av 31 § militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939

(nr 275) samt

örn ändrad lydelse av 26 § 4 mom. manskapsavlöningsreglementet den 21

juni 1940 (nr 652);

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAR

Ernst Wigforss.

lii harn/ till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr Så.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Förslag

till

kungörelse örn ändrad lydelse av 24 § civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, att 24 § civila avlöningsreglementet den 4 januari

1939 skall erhålla följande ändrade lydelse.

24 §.

Tjänsteman må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt vad därom

är särskilt stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 31 § militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275).

Härigenom förordnas, att 31 § militära avlöningsreglementet den 15 juni

19391 skall erhålla följande ändrade lydelse.

31 §.

Beställningshavare må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt vad

därom är särskilt stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944.

1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 475.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

3

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 26 § 4 mom. manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652).

Härigenom förordnas, att 26 § 4 inom. manskapsavlöningsreglementet den

21 juni 1940 skall erhålla följande ändrade lydelse.

4 mom. Beställningshavare må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad

enligt vad därom är särskilt stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari

19 AA.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

ändrade bestämmelser rörande ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare

i statens tjänst lii. fl.

Föredraganden anför därvid följande.

Genom beslut den 20 mars 1942 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning

angående statstjänstemännens rätt till ersättning för flyttningskostnad

och grunderna för beräkning av sådan ersättning.

Vid ärendets anmälan i statsrådet erinrades, att en successiv utökning skett

av de olika fall, i vilka statstjänstemännen ägde rätt till flyttningsersättning,

varvid den ledande tanken syntes ha varit, att urvalsmöjligheterna vid tjänstetillsättningar,

befordringar och förordnanden icke borde vara beroende av

vederbörandes förmåga att bära flyttningskostnaderna. Det framhölls såsom

lämpligt, att i anslutning till det pågående besparingsarbetet en utredning

bomme till stånd, vid vilken under tillbörligt beaktande av nyss angivna

synpunkt klarlades, om tillräckliga skäl förelåge, att flyttningsersättning utginge

i samtliga de fall, där sådan ersättning nu vore medgiven enligt gällande

avlöningsbestämmelser. Samtidigt borde avlöningsreglementenas flyttningsersättningsbestämmelser

underkastas en allmän översyn. Vidare erinrades,

att frågan om skärpning av de av Kungl. Majit meddelade bestämmelserna

om grunderna för beräkning av flyttningsersättning berörts i olika

sammanhang, bland annat i riksdagens skrivelse den 19 april 1941, nr 8, vari

framhållits, att gällande grunder beträffande ersättning för flyttningskostnader

borde i besparingssyfte bli föremål för omprövning.

Med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallades ledamoten av riksdagens

första kammare, stationsmästaren H. R. Anderberg, kammarrättsrådet

O. J. Ekenberg och krigsrådet E. T. H. Ström att såsom sakkunniga verkställa

ifrågavarande utredning. Tillika uppdrogs åt Ekenberg att i egenskap

av ordförande leda utredningsarbetet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl Maj:ts proposition nr 85.

Genom beslut den 11 september 19-12 förklarade Kungl. Majit, att utredningsuppdraget

skulle omfatta jämväl kommunalt anställda lärares rätt till

ersättning för flyttningskostnad och grunderna för beräkning av sådan ersättning.

De sakkunniga lia den 28 januari 1913 avgivit betänkande med förslag till

författningar angående ersättning för flyttningskostnad (SOU 1943:2). Vid

betänkandet äro fogade särskilda yttranden av personalrepresentanter, med

vilka de sakkunniga jämlikt direktiven baft överläggningar.

över betänkandet lia infordrade utlåtanden avgivits av fångvårdsstyrelsen,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, chefen för armén och chefen för marinen,

av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen gemensamt samt av

medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus samt Norrbottens län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket,

allmänna lönenämnden, försvarsväsendets lönenämnd,

generaltullstyrelsen, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen och lotsstyrelsen. Vidare

lia yttranden över betänkandet inkommit fran ett antal personalorganisationer.

A. Statens befattningshavare.

Gällande bestämmelser m. m.

I betänkandet lia lämnats dels en historik över utvecklingen av rätten till

flyttningsersättning för statliga befattningshavare, dels en översikt över de

nu gällande bestämmelserna i ämnet, dels ock en översikt över principerna

för flyttningsersättning i vissa främmande länder. Beträffande innehållet i

dessa avsnitt torde få hänvisas till betänkandet.

Gällande avlöningsreglementen för den nyreglerade statsförvaltningen innehålla

bestämmelser om förutsättningarna för rätt till flyttningsersättning. I

reglementena angivas dels de anställningsformer, dels de flyttningsfall, för

vilka dylik rätt är medgiven. De i civila och militära avlöningsreglementena

samt manskapsavlöningsreglementet meddelade bestämmelserna ha underställts

riksdagen, vilket icke är fallet med civila och militära icke-ordinariereglementenas

bestämmelser i denna del. Ifrågavarande bestämfnelser örn

rätt till flyttningsersättning lia följande lydelse.

24 § civila avlöningsreglementet (SFS 8/1939).

Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats

från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från ickeordinarie

till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande att

uppehålla annan tjänst nödgats flytta till annan ort eller som eljest fått sig

ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersättning för flyttningskostnad

enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Majit.

Vad nu är sagt gäller ock i fråga örn tjänsteman, som förflyttats eller befordrats

till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

lämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i

fråga om tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats

å tjänst, som i reglementet avses.

20 § 3 mom. civila icke-ordinariereglementet (SFS 273/1939).

Extra ordinarie tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt

önskan förflyttats från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång

från annan anställning i statens tjänst till extra ordinarie befattning eller

till följd av förordnande att innehava eller uppehålla högre befattning

fått annan stationeringsort sig anbefalld och fördenskull nödgats flytta till

annan ort eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav

uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de grunder, som gälla för

ordinarie tjänsteman inom motsvarande lönegrad av löneplan A.

31 § militära avlöningsreglementet (SFS 275/1939; jfr 4-75/1943).

Ersättning för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som

meddelas av Kungl. Majit, utgår till beställningshavare, vilken

a) utan egen ansökning förflyttats från en förläggningsort till en annan,

dock att ersättning ej må utgå då transport eller placering skett genom tjänstebyte

mellan två beställningshavare, som därom uttryckt önskan;

b) vid övergång från icke-ordinarie befattning till ordinarie beställning

eller från ordinarie beställning till beställning inom annan löneplan än den

han själv tillhör eller till följd av befordran eller på grund av förordnande

eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattning eller till

följd av omplacering till tjänstgöring utan att därmed avses uppehållande av

viss beställning eller befattning nödgats flytta till annan ort; eller ock

c) eljest fått sig ålagt att byta bostad.

Vad nu är sagt gäller ock i fråga om beställningshavare, som förflyttats

eller befordrats till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger

tillämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i

fråga om den, som från dylik befattning eller från fast anställning såsom

manskap vid krigsmakten befordrats till eller förordnats å beställning, som

i reglementet avses; skolande härvid med befordran förstås övergång till beställning

eller befattning, för vilken slutlönen i samma ortsgrupp överstiger

slutlönen i den tidigare beställningen eller befattningen.

Ersättning för flyttningskostnad må tillkomma jämväl beställningshavare.

som på grund av Kungl. Majits därom meddelade föreskrift förklaras skola

under tjänstgöring å annan ort än den vanliga förläggningsorten anses fullgöra

ordinarie tjänstgöring å förstnämnda ort.

Utan hinder av vad i denna paragraf stadgats må Kungl. Majit medgiva

ersättning för flyttningskostnad dels på grund av kommendering såsom aspirant

vid generalstabskåren, såsom elev vid någon av de militära högskolorna

eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant, dels ock för genomförande

av passagesystem vid vissa truppförband enligt vad därom är särskilt stadgat.

20 § 3 mom. militära icke-ordinariereglementet (SFS 276/1939).

Extra ordinarie tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt

önskan förflyttats från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång

från annan anställning i statens tjänst till extra ordinarie befattning eller

till följd av förordnande att innehava eller uppehålla högre beställning eller

befattning fått annan stationeringsort sig anbefalld och fördenskull nödgas

flytta till annan ort eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad, äger i

anledning härav uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de grunder,

som gälla för ordinarie beställningshavare inom motsvarande lönegrad av

löneplan Ca.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

26 § 4 mom. manskapscivlöningsreglementet (SFS 65211940).

Beställningshavare, som utan egen ansökning förflyttats från en förläggningsort

till en annan eller som eljest fatt sig alagt att byta bostad, ma enligt

de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit, åtnjuta ersättning

för flyttningskostnad.

Grunderna för beräknande av ersättning för flyttningskostnad lia fastställts

av Kungl. Majit i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 429) angående ersättning

för flyttningskostnad enligt civila och militära avlöningsreglementena.

Denna har även tillämpning för icke-ordinarie personal och för fast

anställt manskap vid försvarsväsendet.

Beträffande personal, som åtnjuter avlöning enligt krigsavlöningsreglementet,

är i 4 § 3 mom. reglementet stadgat som allmän regel, att i fredstid gällande

bestämmelser skola äga tillämpning i fråga om rätten till flyttningsersättning,

i den mån Kungl. Maj :t ej annorlunda förordnar.

De sakkunniga.

Ordningen för reglering av frågorna om flyttningsersättning. De sakkunniga

ha utgått ifrån att, liksom hittills, riksdagens medverkan huvudsakligen

skall påkallas endast beträffande föreskrifter angående förutsättningarna för

erhållande av flyttningsersättning, under det att bestämmelser örn ersättningens

beräknande skola meddelas av Kungl. Maj :t. Bestämmelserna örn beräknandet

av flyttningsersättning äro som nämnts nu sammanförda i en för

de olika förvaltningsområdena gemensam kungörelse. Enligt sakkunnigförslaget

skola även förutsättningarna för erhållande av flyttningsersättning regleras

i en gemensam författning och bestämmelserna därom alltså utbrytas ur

avlöningsreglementena. Härigenom ha de sakkunniga velat avägabringa dels

ökade möjligheter att ge bestämmelserna ett enhetligt innehåll och en överskådlig

form, dels en förenkling i regleringen av spörsmål sammanhängande

med flyttning mellan tjänster under skilda avlöningsreglementen. I avlöningsreglementena

skola enligt förslaget endast finnas hänvisningar till de

gemensamma bestämmelserna.

De sakkunnigas förslag till gemensam riksdagsförfattning, benämnd förordning

angående ersättning för flyttningskostnad åt vissa statens befattningshavare,

torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

De sakkunniga ha jämväl avgivit förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser

till förordningen. Kungörelseförslaget innehåller bestämmelser om

flyttningsersättningens beräknande.

Frågan om besparingsåtgärder. Såsom i det föregående berörts lia besparingsintressena

kommit till uttryck i direktiven för utredningen. De sakkunniga

lia i fråga om besparingsmöjligheterna först erinrat om utvägen att

minska antalet omplaceringar eller långvariga förordnanden och kommenderingar

för befattningshavare nied rätt till flyttningsersättning. En särskild

anledning till denna erinran lia de sakkunniga funnit i det förhållandet, att

antalet flyttningar enligt i betänkandet anförda uppgifter ökat under senare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 85.

år, låt vara att detta i viss mån kunde vara föranlett av genomförandet av

ny organisation eller av den statliga verksamhetens utökning. En annan

åtgärd i besparingssyfte vore enligt betänkandet att borttaga rätten til!

ilyttningsersättning i vissa fall, där sådan förmån nu utgår, exempelvis för

icke-ordinarie tjänstemän eller vid flyttning i anledning av befordran, eller

ock att på ett eller annat sätt inskränka ersättningsrätten i dessa eller andra

fall. De sakkunniga ha ingått på en undersökning av hithörande spörsmål

men framhållit, att man på denna väg icke kunde komma långt i besparingar

utan att skada andra viktiga intressen. Sålunda skulle, yttras i betänkandet,

ett upphävande eller mera avsevärt inskränkande av ersättningsrätten vid befordran

kunna menligt inverka på möjligheterna att återbesätta lediga tjänster

med de därför mest lämpade befattningshavarna, och ett tvång för befattningshavare

att under långa förordnanden eller kommenderingar utom bostadsorten

leva skild från sin familj finge anses obilligt och även från social

synpunkt förkastligt. De sakkunniga lia härefter berört den stundom förordade

besparingsåtgärden att helt eller delvis förvägra befattningshavarna ersättning

för vissa slag av kostnader, för vilka ersättning nu utgår. Jämväl i

detta avseende ha de sakkunniga ingått på närmare undersökningar. Som allmän

princip ha de sakkunniga i fråga härom uttalat, att i de fall, då flyttningar

skedde uteslutande i statsnyttans intresse, ofrånkomliga kostnader

borde ersättas av statsverket.

I betänkandet redogöres vidare för verkställda undersökningar rörande

möjligheterna för besparingsåtgärder avseende själva anordnandet av flyttningarna,

t. ex. anlitande av verkens egen personal och statens transportmedel

eller ackordsuppgörelser med enskilda entreprenörer om utförande

av förekommande flyttningar mot ersättning från staten. Emellertid ha de

sakkunniga funnit tillräckliga förutsättningar för dylika åtgärder av allmän

räckvidd icke föreligga, åtminstone icke under nu rådande förhållanden.

De sakkunnigas förslag till åtgärder för begränsning av statens ifrågavarande

kostnader hänföra sig i främsta rummet till grunderna för flyttningsersättningens

beräknande, vilka behandlas i förslaget till tilläggsbestämmelser.

Innebörden av de sakkunnigas förslag. Vissa allmänna riktlinjer. De sakkunnigas

författningsförslag angående förutsättningarna för rätt till flyttningsersättning

innehåller till en början i 1 § generella bestämmelser i detta

ämne gällande för vissa grupper av befattningshavare, som avses i något av

de förut nämnda fem avlöningsreglementena, nämligen civila och militära

avlöningsreglementena respektive icke-ordinariereglementena samt manskapsavlöningsreglementet.

Emellertid upptager förslaget tillika i 7 § ett bemyndigande

för Kungl. Majit alt pröva, om och i vad mån ersättning må i anledning

av särskilda omständigheter utgå för kostnad dels för flyttning, som

i 1 § omförmäld befattningshavare företager i andra fall, än i nämnda paragraf

angivas, dels för flyttning, som verkställes av annan innehavare av statlig

anställning, så ock av annan på grund av dennes inträde i statens tjänst.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

9

I fråga om befattningshavare med reglerad avlöning innebär alltså författningsförslaget

en generell rätt till flyttningsersättning för vederbörande befattningshavargrupper,

oell denna rätt är avsedd att föreligga även vid omplacering

mellan tjänster under olika avlöningsreglementen. Däremot skall

frågan örn flyttningsersättning till befattningshavare med oreglerad avlöning

bero på prövning enligt 7 §. De sakkunniga ha anfört, att denna fråga tekniskt

ej lämpade sig för en generell författningsreglering och numera icke

heller vore av den vikt, att en dylik generell reglering påkallades, men att

den befogenhet att förordna om flyttningsersättning åt här avsedda befattningshavare,

vilken för närvarande finge anses tillkomma Kungl. Maj:!, borde

fastslås i författningen. Av liknande skäl ha de sakkunniga föreslagit,

att den nuvarande regeln örn rätt till flyttningsersättning vid omplacering

mellan reglerad och oreglerad tjänst borttages och att frågan om dylik rätt

hänskjutes till Kungl. Maj:ts prövning från fall till fall.

De sakkunniga ha vidare, utan att framlägga utarbetat förslag i ämnet,

framhållit lämpligheten av att rätt till flyttningsersättning i fortsättningen,

liksom för närvarande är fallet, medgives vid förflyttningar mellan tjänster

hörande till det allmänna statliga lönesystemet, å ena sidan, och riksdagens

verk, å den andra.

1 fråga om en grupp statliga befattningshavare med nyreglerad avlöning,

nämligen nomadlärare, lia de sakkunniga framlagt förslag i anslutning till

behandlingen av frågan om flyttningsersättning åt kommunalt anställda lärare.

De sakkunniga lia framhållit som ett önskemål, att författningsföreskrifterna

om rätt lill flyttningsersättning göras i möjligaste mån enkla och enhetliga

för all därav berörd personal. Önskemålet örn enhetlighet lia de sakkunniga

framfört nied tanke särskilt på de nu rådande olikheterna mellan

civila och militära avlöningsreglementenas föreskrifter i ämnet. Beträffande

principerna i övrigt för överarbetningen ha de sakkunniga framhållit, att

de nu gällande föreskrifterna i stort sett vore uppbyggda enligt följande principer:
då

förflyttning sker uteslutande i det allmännas intresse, utgår full flyttningsersättning;
då

förflyttning sker uteslutande i den enskildes intresse, utgår ingen ersättning;
då

förflyttning sker i både det allmännas och den enskildes intresse, ersättes

viss del av flyttningskostnaderna.

Att flyttningsersättning skall utgå i det första fallet beteckna de sakkunniga

som självklart. De sakkunniga lia vidare ej funnit skäl frångå den hittills åtminstone

i huvudsak gällande grundsatsen, alt flyttningsersättning icke utgår

vid transporter uteslutande i den enskildes intresse. I betänkandet tillägges,

att, enligt vad myndigheterna upplyst, ett eftergivande av denna princip skulle

medföra en icke oväsentlig kostnadsökning.

Vad åter angår principen att en del av flyttningskostnaderna ersättes, då förflyttning

sker i både det allmännas och den enskildes intresse, ha de sakkunniga

betecknat denna som mera omstridd. Meningsskiljaktigheten gäller emel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

lertid, enligt vad i betänkandet framhålles, närmast huruvida vid flyttning i

anledning av befordran eller av liknande skäl befattningshavaren i princip bör

få ersättning för hela kostnaden eller endast för en del därav. De sakkunniga

anse vissa skäl tala för att i detta hänseende likställa flyttning vid befordran

med flyttning vid tvångstransport. Det läge nämligen i statens intresse,

att en tjänsteman icke på grund av de med en flyttning förenade utgifterna

skulle underlåta att söka en tjänst, för vilken han vore väl meriterad.

Det kunde också synas orättvist, att en befattningshavare, som befordrades till

en tjänst på en främmande ort, skulle i anledning därav vidkännas utgifter,

som icke komme att åvila den, som under i övrigt lika förhållanden befordrades

å sin bostadsort. De sakkunniga ha väl förklarat sig anse, att dessa

synpunkter icke kunde tillmätas sådan betydelse, att full ersättning borde

utgå vid flyttning på grund av befordran eller likartat förhållande. Att emellertid

staten i här avsedda fall åtminstone fortfarande skall ersätta en del av

flyttningskostnaderna, betraktas av de sakkunniga som en given följd av att

flyttningen sker även i statens intresse.

Rätten till ersättning för olika befattningshavargrupper m. m. I civila och militära

avlöningsreglementena samt motsvarande icke-ordinariereglementen är

rätt till flyttningsersättning medgiven alla icke-ordinarie befattningshavare

vid övergång till ordinarie tjänst samt all statsanställd personal vid övergång

till extra ordinarie tjänst. Vid annan förflyttning utgår enligt reglementena ej

ersättning till andra statsanställda än ordinarie och extra ordinarie befattningshavare.

De sakkunniga ha uttalat sig mot att befattningshavare, som förut icke alls

eller endast en kortare tid innehaft statsanställning, berättigas till flyttningsersättning.

Den nuvarande vidsträckta rätten till flyttningsersättning vid övergång

till extra ordinarie eller ordinarie tjänst bör således enligt de sakkunniga

icke bibehållas oinskränkt. Huru gränsen mellan dem, som böra avskäras från

rätten till ersättning, och annan personal skall dragas, ha de sakkunniga

funnit tveksamt med hänsyn till de skiftande förhållandena inom skilda förvaltningsområden.

Enligt vad de sakkunniga uttala ligger det emellertid närmast

till hands, att rätt till ersättning tillerkännes allenast dem, som erhållit

en mera fast anställning, nämligen de extra ordinarie och de ordinarie tjänstemännen,

och de sakkunniga ha även stannat för denna lösning av problemet.

I enlighet härmed har rätten till flyttningsersättning i de sakkunnigas författningsförslag

tillagts innehavare av sådan ordinarie eller extra ordinarie

befattning, å vilken något av nämnda fyra avlöningsreglementen är tillämpligt,

varvid angivits som en särskild förutsättning, att befattningshavaren även

efter den ändring av tjänsteförhållandena, som föranlett flyttningen, innehar

sådan ordinarie eller extra ordinarie befattning, som nyss nämnts. Med dylik

befattning jämställa de sakkunniga beställning, varå manskapsavlöningsreglementet

är tillämpligt.

Emellertid lia de sakkunniga utgått ifrån att beträffande vissa förvaltningsområden

skäl kunna tala för att ersättning beredes även andra än nyss

angivna personalkategorier. De sakkunniga lia förutsatt, att närmare bestäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

11

melser härom skola, efter förslag från vederbörande verksstyrelser, meddelas

av Kungl. Majit med stöd av det förut omnämnda bemyndigandet att medgiva

utsträckning av rätten lill flyltningsersättning.

Samma bemyndigande bör enligt betänkandet kunna anlitas för alt, liksom

tidigare förekommit, tillförsäkra vederbörande flyttningsersättning, då det

gäller att för statstjänst förvärva särskilt värdefull arbetskraft. Därutöver lia

de sakkunniga anmärkt, att det undantagsvis även eljest kunde givas fall, då

rättvisa oell skälighet påkallade tillämpning av bemyndigandet. Dit hörde

exempelvis fall, då på grund av omorganisation eller indragning av tjänst

befattningshavare ställdes utan arbete men sedermera erhölle möjlighet att

återinträda i statstjänst på annan ort.

De sakkunniga lia vidare berört frågan om flyttningsersättning vid tjänstemans

avgång ur tjänst och därvid anfört, att för sådana fall i allmänhet saknades

anledning för staten att medgiva flyttningsersättning. Undantagsvis

kunde dock visst bidrag av statsmedel vara befogat. Detta gällde särskilt,

om den anställde nödgades att i och för tjänsten uppehålla sig å en ort, där

han nied hänsyn till bostads- eller klimatiska förhållanden eller andra särskilda

omständigheter icke skäligen kunde förväntas kvarstanna. Förvägrandet

av flyttningsersättning i dylikt fall vid avgång ur tjänst syntes nämligen

kunna medföra rekrvteringssvårigheter. Detta vore anledningen till de

särskilda förmåner, som i ersättningshänseende tillerkändes vissa ur tjänst

avgångna militära befattningshavare i Boden. I delta sammanhang lia de sakkunniga

berört en framställning från fyrpersonalens förening örn viss ersättning

vid flyttning från fyrplats i samband med avsked ur tjänsten. De

sakkunniga ha anfört som sin uppfattning, att de anförda synpunkterna icke

borde föranleda några lagstiftningsåtgärder. Med hänsyn till svårigheten att

avgränsa de fall, då ersättning skäligen borde utgå, lia de sakkunniga icke

heller velat förorda utverkande av ett generellt bemyndigande för Kungl.

Majit att medgiva ersättning i ifrågavarande fall. De sakkunniga säga sig

emellertid förutsätta, att det av fyrpersonalens förening uttalade önskemålet

— vilket i och för sig syntes förtjänt av beaktande — bleve föremål för omprövning

i annan ordning.

I detta sammanhang ha de sakkunniga berört frågan om ersättning för

flyttning, som företages av en till indragnings- eller övergångsstat överförd

eller i disponibilitet försatt tjänsteman, då han återinträder i aktiv tjänst,

eller av en tjänsteman, som lämnar aktiv tjänst för att övergå till sådan stat

eller försättes i disponibilitet. Lika med tjänsteman i disponibilitet böra enligt

betänkandet militära beställningshavare i reserven, å reservstat eller liknande

stat behandlas. I fall varom nu är fråga utgår icke flyttningsersättning. Såsom

skäl härför brukar åberopas, att tjänstemannen utom den aktiva tjänsten icke

har någon viss slationerings- eller förläggningsort. De sakkunniga lia förklarat

sig icke ifrågasätta ändring av vad sålunda för närvarande gäller.

Rätten till ersättning i olika flyttnings fall. För rätt till flyttningsersättning

vid omplacering utan befordran förutsättes enligt sakkunnigförslaget,

att beslutet angående omplaceringen tillkommit utan att befatt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

ningshavaren uttryckt önskan därom. I förslaget tillägges, att befattningshavaren

icke anses ha uttryckt dylik önskan allenast därigenom, att han på

tillfrågan av förman eller överordnad rörande omplaceringen samtyckt därtill

eller med föranledande av en sådan tillfrågan inkommit med ansökan,

anmälan, tjänsteförteckning eller dylik handling. I motiveringen anföres

huvudsakligen följande.

Vid förflyttning — här bortses tills vidare från befordran samt förordnanden

och kommenderingar å högre tjänst — av ordinarie och extra ordinarie

befattningshavare samt fast anställt manskap bör, i överensstämmelse med

gällande, av de sakkunniga förordade princip, flyttningsersättning utgå, örn

förflyttningen skett i statsnyttans intresse. Svårigheten är emellertid att avgöra,

när så är fallet. Den nu i civila avlöningsreglementet och icke-ordinariereglementena

använda metoden att anse egen ansökan eller uttryckt

önskan som kännetecken på att omplaceringen sker för tillgodoseende av

ett privat intresse har varit föremål för kritik.

Förbehållet i militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet

därom, att flyttningsersättning icke utgår, då förflyttning skett »utan

egen ansökan», anses även kunna förhindra flyttningsersättning vid omplacering

i det allmännas intresse. I en inom försvarsdepartementet utarbetad

promemoria redogöres för ett flertal fall, då befattningshavare vid nyuppsättning

av militära förband eller vid annat uppkommet personalbehov förlorat

rätten till flyttningsersättning, därigenom att de efter uppmaning av

överordnad eller i anledning av offentligt meddelande ingivit ansökan örn

förflyttning.

Beträffande förbehållet »utan uttryckt önskan» bör framhållas, att effekten

av detsamma blivit nyckfull och ojämn, då det säkerligen endast varit

i en del fall, som uttryckta önskningar kommit att föranleda rättsförlust.

Visserligen får det anses åligga vederbörande myndighet att vid tillfällen,

varom nu är fråga, förvägra ersättning, men detta underlåtes sannolikt i åtskilliga

fall, då man förmenar, att förflyttning skulle hava ägt rum oberoende

av befattningshavarens önskan. Observeras bör för övrigt att det ingalunda

är alla uttryckta önskningar, som bliva bekanta för dem, som avgöra

frågor om flyttningsersättning. Detta är särskilt fallet inom den militära förvaltningen;

de myndigheter, som där besluta om förflyttningarna, äro i regel

andra än de, som utanordna ersättningarna. Huruvida förflyttningar, som

gjorts av Kungl. Maj:t, föregåtts av önskningar från de utnämndas sida blir

nästan aldrig med full säkerhet bekant för de myndigheter, som sedan hava

att besluta om ersättning för därav föranledda flyttningar.

De sakkunniga anse, att ett eftergivande av villkoret, att förflyttning skall

ske »utan egen ansökning», skulle innebära, att ersättning komme att utgå

i praktiskt taget alla flyttningsfall, som föranletts av ett offentligt utlysningsförfarande.

Ur ovan angivna principiella synpunkter och av besparingshänsyn

måste de sakkunniga därför bestämt avvisa varje tanke på en sådan anordning.

Av liknande skäl anse de sakkunniga, att i hithörande författningar bör

såsom ett allmänt villkor för erhållande av flyttningsersättning stadgas, att

omplaceringen skett utan uttryckt önskan. Att samma rättsverkningar föreskrivas,

vare sig fråga är örn förflyttning efter egen ansökning eller efter

uttryckt önskan, är så mycket lämpligare, som egen ansökan ju allenast är

ett specialfall av uttryckt önskan, nämligen ett fall, då önskan uttryckes

offentligt.

Svårigheten är emellertid att avskilja de fall, då visserligen en ansökan ingnes

eller en önskan uttalas, men detta övervägande är en formalitet och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

13

förflyttningen i verkligheten sker i det allmännas intresse. De sakkunniga

hava trott sig finna en lösning genom att fastslå, att initiativet till förflyttningen

är avgörande för frågan, om ersättning skall utgå eller ej. Har sålunda

förman eller överordnad, som har att taga befattning med tjänstetillsättning,

tillfrågat en tjänsteman, om han är villig låta sig förflyttas till den befattning,

varom fråga är, bör ersättning icke förvägras honom varken på den grund,

att han samtycker därtill, eller av det skäl, att han till uppfyllande av nödiga

formaliteter ingiver ansökan, anmälan, tjänsteförteckning eller dylik handling.

Mera sällan torde ett sådant initiativ tagas, då frågan rör en tjänst, som

anslås ledig, men undantagsvis kunna även där sådana fall förekomma, t. ex.

om ingen anmäler sig eller de, som söka tjänsten, icke äro kvalificerade. Det

bör emellertid i detta sammanhang betonas, att med tillfrågan avses allenast

en till vederbörande personligen riktad sådan men icke en till en krets av

personer ställd, mera allmänt hållen inbjudan att söka en tjänst.

Har åter initiativet till förflyttning tagits av befattningshavaren själv, bör

flyttningsersättning icke ifrågakomma. Om sålunda en innehavare av befattning

på en avlägsen plats efter anhållan om förflyttning till en tjänst å en

mera centralt belägen ort omplaceras i enlighet med sin önskan, bör flyttningsersättning

icke utgå, även örn det skulle kunna sägas vara ett allmänt

intresse, att en viss cirkulation mellan tjänstemännen äger runi.

Emellertid bör Kungl. Maj:t vara oförhindrad att i fall, då särskilda skäl

därtill föreligga, tillerkänna vederbörande flyttningsersättning, även örn sådan

enligt angivna regler icke bör utgå.

Det kan emellertid icke bortses ifrån att — örn frågan örn flyttningsersättning

löses enligt nu angivna linjer — tveksamma bevisspörsmål undantagsvis

kunna uppstå rörande vad som beträffande förflyttningen verkligen sagts

mellan befattningshavaren och den som omplacerat honom. Redan nu kunna

olika meningar förekomma, huruvida önskan uttryckts eller ej; genom den

föreslagna anordningen skulle tvister även kunna uppkomma, om tillfrågan

skett eller icke. De fall, där saken blir aktuell, torde gälla frågan örn omplacering

skett efter muntligen uttalad önskan eller ej. De sakkunniga hava övervägt,

huruvida man efter mönstret i tysk rätt borde införa en föreskrift örn

att befattningshavare, som uttalade en önskan om förflyttning, skulle avkrävas

en förbindelse att själv svara för flyttningskostnaderna. Med en sådan

anordning skulle de omplaceringar, som föranleddes av klart uttalade önskningar

och ägde rum uteslutande i de ifrågavarande tjänstemännens intresse,

otvetydigt vara undantagna från ersättningsrätten. De sakkunniga

hava emellertid ej velat föreslå införandet av uttryckliga bestämmelser örn en

sådan, för den svenska förvaltningen tämligen främmande anordning men

hålla före, att bevisfrågan i många fall härigenom bör kunna lösas på ett

lämpligt sätt.

Örn den myndighet, som tillsätter en viss befattning, är annan än den, som

har att besluta om ersättning för flyttning i anledning av tillsättningen, bör

den förstnämnda givetvis underrätta den senare örn förhållande, som föranleder,

att flyttningsersättning icke bör utgå.

Enahanda regler, som sålunda föreslagits beträffande förflyttningar i allmänhet,

skola enligt vad de sakkunniga förorda gälla vid förflyttning på

grund av förordnande eller kommendering att uppehålla tjänst, som icke är

högre än befattningshavarens egen. De sakkunniga lia anmärkt, att efter

ordalydelsen av de nuvarande bestämmelserna i civila och militära avlöningsrcglemcntena

flyttningsersättning vöre medgiven i dylika fall, även örn förordnandet

eller kommenderingen tillkommit på befattningshavarens initia
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

tiv, men att i praxis även ifrågasatts en tolkning av bestämmelserna i motsatt

riktning.

Efter sakkunnigbetänkandets framläggande har 1943 års riksdag (skr. nr

331), med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 285 framlagda förslag,

bemyndigat Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

förordats i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 14 maj 1943 besluta

om flyttnings- eller reseersättning till beställningshavare vid försvarsväsendet,

vilken efter egen ansökning förflyttas i samband med nyuppsättning

eller omorganisation av förband eller formation. Bemyndigandet har

lämnats i syfte att dylik ersättning i de åsyftade fallen skall kunna medgivas,

även om beställningshavaren lämnats tillfälle att muntligen eller skriftligen

anmäla sig till ledig beställning.

I fråga om flyttningsersättning vid bostadsbyte innehåller sakkunnigförslaget

regler, enligt vilka beslut, som innebär åläggande för befattningshavare

att till- eller frånträda tjänstebostad, i ersättningshänseende likställes

med beslut, som medför omplacering från en stationerings- eller förläggningsort

till en annan. Rätten till flyttningsersättning vid bostadsbyte har sålunda

enligt förslaget gjorts beroende av att det beslut, som innebär åläggande för

vederbörande att byta bostad, antingen innebär befordran eller tillkommit

utan att befattningshavaren uttryckt önskan därom. I motiven anföres.

Ett fall, då flyttning presumeras ske uteslutande i statsnyttans intresse, angles

i vart och ett av de fem avlöningsreglementena med beteckningen, att

befattningshavaren »eljest fått sig ålagt att byta bostad». Därmed avses allenast

flyttning å en och samma ort och, på sätt av förarbetena framgår, allenast

flyttning till eller från tjänstebostad. Utomlands, där det understundom

förekommer, att tjänsteman är skyldig att bo i närheten av arbetsplatsen,

medgives ersättning för i anledning därav företagen flyttning. Då dylika ålägganden

icke torde förekomma inom den svenska förvaltningen, synes det i

tydlighetens intresse lämpligt, att den nuvarande beteckningen ersättes med

uttrycket »tillträde eller frånträde av tjänstebostad».

Undantagsvis kan även flyttning av nu ifrågavarande slag ske i tjänstemannens

eget intresse. Delta inträffar givetvis om tillstånd därtill ges på

tjänstemannens begäran, t. ex. vid bostadsbrist. Något åläggande kan man

därvid ej tala om, varför ifrågavarande bestämmelse då ej blir tillämplig. Men

fall kunna inträffa, då ett åläggande kan tillgodose även den enskildes intresse,

exempelvis då en tjänsteman på egen begäran förflyttas till en befattning,

med vilken är förenad skyldighet att bebo tjänstebostad. Fallet ifråga förutses

ej i gällande lagstiftning men bör givetvis behandlas på samma sätt

som en under motsvarande förhållanden tillkommen omplacering mellan

skilda orter. Detta överensstämmer även med rättspraxis. Har inflyttning i

eller utflyttning ur tjänstebostad föranletts av befordran, bör givetvis flyttningsersättning

bestämmas efter härför gällande regler.

Vid flyttning i anledning av befordran utgår flyttningsersättning

enligt civila och militära avlöningsreglementena, även om befattningshavaren

gjort ansökning eller uttryckt önskan om befordran. I ickeordinariereglementena

motsvaras befordran av förordnande att innehava

högre befattning. Manskapsavlöningsreglementet innehåller icke någon före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

15

skrift om flyttningsersättning vid befordran. De sakkunniga, som föreslagit

en allmän bestämmelse örn rätt till flyttningsersättning vid befordran, ha i

anslutning härtill uttalat, att hinder ej syntes böra möta att flyttningsersättning

i fortsättningen bereddes fast anställt manskap vid övergång mellan kontraktsanställningar

vid olika truppförband, om vederbörande i samband därmed

vunne befordran.

Beträffande frågan när befordran skall anses föreligga innehåller militära

avlöningsreglementet en föreskrift av innebörd, att vid jämförelse mellan de

olika tjänsterna hänsyn endast tages till den därmed förenade egentliga lönen.

När befordran inom civilförvaltningen skall anses föreligga, angives ej

i författningarna. De sakkunniga anföra, att frågan i praktiken vållat svårigheter

samt att, utan några fasta riktlinjer i ämnet, övervägande betydelse

ibland tillmätts tjänsteställning, ibland löneförmåner och ibland hävdvunnen

befordringsgång.

Enligt sakkunnigförslaget skall övergång från en befattning till en annan

anses innebära befordran, örn lönen i den nya befattningen överstiger tonen

i den tidigare befattningen. Därvid skall enligt förslaget iakttagas, att i förekommande

fall lönen anses utgå enligt lönegradens högsta löneklass samt

efter dyrortsgrupp E utan tjänste- eller familjepensionsavdrag. I motiveringen

ha de sakkunniga anfört.

De sakkunniga anse, att, såvitt nu är fråga, ett enhetligt befordringsbegrepp

bör tillskapas för alla befattningshavare. Härvid bör lämpligen användas

allenast en jämförelsegrund. Eftersom flyttningsersättning är en

ekonomisk förmån, är det naturligast, att låta jämförelsen mellan avlöningsförmånerna

i den förutvarande och den nya tjänsten bliva avgörande för

frågan, om befordran skett eller ej.

För det stora flertalet befattningar utgå lönerna enligt löneplaner, som

upptaga olika lönegrader, var och en omfattande flera löncklasser, och inom

dessa bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken befattningshavarens

stationerings- eller förläggningsort blivit hänförd Då övergång

sker från en till en annan befattning, vilka båda tillhöra samma löneplan eller

i varje fall löneplaner, vilka äro med varandra överensstämmande, torde det

utan vidare vara klart, att befordran föreligger, då befattningshavaren erhåller

en tjänst med högre ordningsnummer än den han förut innehaft. Annorlunda

ställer det sig, då t. ex. övergång sker från befattning, tillhörande

löneplan med ortsgruppering, till en plan utan dylik anordning eller omvänt.

Jämförelse synes i sådana fall böra göras mellan lönebeloppen i de olika

befattningarna, därvid de sakkunniga tänkt sig, att för den dyrortsgrupperade

lönen skulle till utgångspunkt tagas lönebeloppet i högsta löneklassen

å medeldyrort eller alltså i ortsgrupp E.

Aven andra alternativ kunna givetvis ifrågakomma. Sålunda må erinras att

i ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande angående revision av tjänsteförteckningen

i vad avser statens affärsdrivande verk (Statens offentliga

utredningar 1939: 5) föreslagits att till utgångspunkt för lönesättningen

vid överförande av befattning från A-planen till C-planen borde tagas slutlönen

å I-ort å A-planen (sid. 13). Vid bestämmande av enhetliga pensionsunderlag

ansågo 1938 års pensionssakkunniga att såsom utgångspunkt icke

borde tagas någon högre ortsgrupp än C-orlen (Statens offentliga utredningar

1941: 10 sid. 16). För de sakkunniga, som icke anse valet av ortsgrupp i nu

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 85.

förevarande hänseende vara av större betydelse, har det synts rättvist och

ligga nära till hands att gå en medelväg.

En jämförelse allenast mellan de egentliga lönerna är enkel att göra och

giver i de allra flesta fall ett riktigt resultat. Med hänsyn till de många löneplanerna

och det stora antal speciella lönebestämmelser, som finnas inom

statsförvaltningen, kunna emellertid undantagsvis fall uppkomma, då den

nyss angivna regeln ej ger ett alldeles korrekt resultat. Om t. ex. en befattningshavare

i lönegrad A 30 utnämnes till landssekreterare eller landskamrerare,

skulle befordran ej anses föreligga, ehuru de båda senare, vilka båda

tillhöra nyssnämnda lönegrad, åtnjuta särskild avlöningsförstärkning. Örn

åter nämnda förmån inarbetades i den fasta lönen och befattningarna i

sammanhang därmed bomme att uppflyttas till högre lönegrad, skulle i det

angivna fallet befordran anses föreligga. Något liknande gäller, om exempelvis

en major vid ett regemente transporteras lill ordinarie lärare vid

militärt undervisningsverk och därvid utöver sin lön kommer i åtnjutande

av särskilt arvode.

Därest nu angivna fall skulle i avseende å rätten till flyttningsersättning

anses böra behandlas såsom befordringsfall skulle särskilda föreskrifter erfordras.

Vid ett utformande därav torde man emellertid möta andra svårigheter,

som kräva ytterligare särbestämmelser. Man får nämligen då söka

särskilja sådana speciella avlöningsförmåner, som äro knutna till vissa bestämda

befattningar, från de talrika, till formen likartade förmåner, som

utgå för särskilda uppdrag, mer eller mindre nära sammanhörande med

tjänsten, t. ex. arvoden åt generaldirektörs ställföreträdare eller åt ordförande

å hovrättsdivision.

På grund av nämnda omständigheter och då de ovan angivna fallen äro

relativt sällsynta, anse de sakkunniga, att man vid befordringsbegreppets

bestämmande i nu förevarande avseende kan bortse från dylika speciella

kontanta avlöningsförmåner, som vid sidan av lönen äro knutna till befattningen

som sådan.

För manskap, tillhörande löneplan Ma, utgöra fri inkvartering, beklädnad

och förplägnad eller kontant ersättning därför förmåner av betydelse. Örn

dessa förmåner medräknas eller ej är av särskilt intresse för manskap vid

övergång till annan anställning. Enligt nu gällande bestämmelser medges

därvid flyttningsersättning vid övergång till bl. a. anställning såsom extra ordinarie

tjänsteman. Skulle man vid jämförelse mellan avlöningsförmånerna

för den förutvarande och den nya befattningen taga hänsyn till värdet av ifrågavarande

naturaförmåner, skulle enligt de sakkunnigas förslag vid sådan

övergång i åtskilliga fall befordran icke anses föreligga och således flyttningsersättning

icke kunna utgå, under det att motsatsen skulle inträffa,

om man bortsåge från berörda förmåner.

Förmånernas medräknande medför även andra olägenheter. Som deras

värden variera efter prisnivån, torde riktig jämförelse förutsätta, att hänsyn

beträffande andra förmåner tages även till därå belöpande rörligt tillägg och

kristillägg. Fråga är även, om icke vid manskaps övergång till civil befattning

pensionsavdragen undantagsvis kunna influera på beräkningarna.

De sakkunniga anse därför, att man vid förekommande jämförelser mellan

lönebeloppen bör bortse från manskapets naturaförmåner samt kontant

ersättning därför. Konsekvensen fordrar, att, då undantagsvis i andra fall

likartad förmån utgår, utan att avdrag å avlöningen därför sker — sålunda

åtnjuta exempelvis landshövdingar och överläkare vid vissa sjukhus fri bostad

— hänsyn därtill ej heller tages. Icke heller detta förhållande torde hava

någon större praktisk betydelse. Givetvis bortses även från andra naturaförmåner,

som i särskilda fall utgå (fri tvätt, fri elektrisk belysning o. s. v.).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

17

En mera betydande avlöningsförstärkning, till vilken hänsyn ej heller

.skulle tagas, är lotslolt för lotspersonalen. Någon särskild betydelse från

befordringssynpunkt torde detta ej hava.

Det lärer knappast behöva påpekas, att, om lönens storlek i förekommande

fall beräknas efter högsta löneldassen, sådana variationer i lönebeloppet,

som anges i 55 § 9 mom. 5 b) och c) civila avlöningsreglementet, komma att

i förevarande hänseende sakna betydelse.

Ovan angivna regler böra gälla både för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare.

övergång från en extra ordinarie till en ordinarie befattning

i samma lönegrad kommer således att innebära befordran, eftersom slutlönen

för den senare befattningen utgår efter högre löneklass än för den

förra.

Beträffande vissa befattningshavare, däribland rektorer vid allmänna läroverk

m. fl. statliga läroanstalter, provinsialläkare och distriktsveterinärer,

gälla enligt civila avlöningsreglementet speciella avlöningsbestämmelser. Med

avseende å tillämpningen av de allmänna bestämmelserna om bland annat

flyttningsersättning skall enligt reglementet så anses, som om ifrågavarande

befattningshavare tillhörde vissa angivna lönegrader i löneplan A. Vad särskilt

angår rektorer med lön enligt löneplan E innebär detta, att vederbörande i

åsyftade hänseenden hänföres till någon av följande lönegrader å A-löneplanen,

nämligen: rektor i E 1 till A 25, rektor i E 2-—5 till A 26, rektor i

E 6—9 till A 27 och rektor i E 10—14 till A 30. De sakkunniga lia icke föreslagit

ändring i avlöningsreglementenas förevarande bestämmelser, vilka förutsättas

fortfarande skola bliva normerande vid tillämpningen av bestämmelserna

om flyttningsersättning.

Vid flyttning i anledning av förordnande eller kommendering

å högre tjänst utgår för närvarande ersättning enligt

civila och militära avlöningsreglementena samt motsvarande icke-ordinariereglementen.

Någon ändring härutinnan föreslå de sakkunniga icke. Frågan

om den tjänst, å vilken förordnandet eller kommenderingen erhålles, är högre,

skall emellertid enligt förslaget icke avgöras på samma sätt som vid övergång

från en tjänst till en annan. Vid förordnande eller kommendering skall

hänsyn vid jämförelsen mellan tjänsterna enligt förslaget tagas till de samlade

avlöningsförmånerna, sålunda även t. ex. till arvode och vikariatsersättning,

varförutom lönen skall beräknas efter den faktiska löneklassen. Dock

skall enligt förslaget bortses från förhöjningar i avlöningen på grund av

stationerings- eller förläggningsortens speciella förhållanden, såsom löneökning

på grund av flyttning till ort i högre dyrortsgrupp, kallortstillägg, enslighetstillägg

o. dyl. Ej heller skall hänsyn tagas lill ersättning för bestridande avsärskilda

utgifter, såsom tjänstgöringstraktamente, representationsbidrag, felräkningspenningar

el. dyl., och vidare ej heller till naturaförmåner, för vilka

befattningshavaren icke skall vidkännas avdrag å avlöningen, eller kontant

ersättning därför. Undantagsvis förekomma, enligt vad i betänkandet vidare

framhålles, förmåner, vilka utgå efter så speciella grunder, att de på grund

av de faktiska förhållandena icke kunna tagas i beräkning i förevarande sammanhang,

t. ex. lotslottsersättning.

liihann till riksdagens protokoll i sami. Nr 85.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 85.

Beträffande vissa andra flyttningsfall ha de sakkunniga anfört.

Utöver nu angivna fall uppräknas i militära avlöningsreglementet ytterligare

några omständigheter, som kunna föranleda flyttningsersättning. Vad

till en början angår det fall, att befattningshavare övergår »från ordinarie beställning

till beställning inom annan löneplan än den han själv tillhör», erfordras

ingen motsvarande föreskrift i författningar, som innehålla bestämmelser

örn i princip obegränsad flyttningsersättningsrätt mellan alla befattningar,

som sortera under något av omförmälda avlöningsreglementen. Ej heller

lärer stadgandet om flyttningsersättning vid »omplacering till tjänstgöring

utan att därmed avses uppehållande av viss beställning eller befattning» erfordra

någon motsvarighet i en författning, som principiellt medger flyttningsersättning

vid omplacering från en förläggningsort till en annan. Vad

därefter angår sådana flyttningar, som omtalas i 31 § tredje stycket militära

avlöningsreglementet, synes med avseende å bestämmelsen i 1 kap. 2 § tredje

punkten kungörelsen med tilläggsbestämmelser till militära avlöningsreglementet

någon däremot svarande föreskrift icke erfordras i blivande författningsföreskrifter

angående rätt till flyttningsersättning.

De i 31 § sista stycket militära avlöningsreglementet förekommande bestämmelserna

örn flyttningsersättning vid vissa aspirant- och elevkommenderingar

m. m. ha efter betänkandets avgivande erhållit ändrad lydelse vid

1943 års riksdag (prop. nr 168, riksd. skr. 331). Den nya lydelsen, som återgivits

i det föregående, åsyftar att göra rätten till flyttningsersättning i dessa

fall helt beroende på Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. Samtidigt har riksdagen

i enlighet med statsutskottets hemställan (uti. nr 196) bemyndigat

Kungl. Maj:t att medgiva flyttningsersättning vid kommendering till jämväl

annan än i 31 § militära avlöningsreglementet avsedd ulbildningskurs.

Som ytterligare villkor för flyttningsersättnings erhållande

är för närvarande i vissa fall stadgat, att flyttningen skall ha

skett från en stationerings- eller förläggningsort till en annan. Ehuru de gällande

bestämmelserna härom icke täcka alla flyttningsfall, har praxis, enligt

vad de sakkunniga yttra, gått i den riktningen att för ersättningens åtnjutande

som allmän regel — bortsett från bostadsbyte inom stationerings- eller förläggningsorten

— uppställes fordran på att flyttningen skett mellan olika stationerings-

eller förläggningsorter. De sakkunniga ha föreslagit, att denna regel

fastslås i de nya bestämmelserna. I anslutning därtill har framhållits angelägenheten

av att vid meddelande av beslut örn ändring av stationeringseller

förläggningsort de konsekvenser, som därav följa bl. a. i fråga om rätten

till flyttningsersättning, bliva beaktade.

övriga frågor. Grunderna för flyttningsersättning ens beräknande

skola såsom förut nämnts enligt de sakkunnigas förslag fortfarande

bestämmas av Kungl. Maj:t i en särskild tilläggsförfattning. I 3 § av förslaget

till riksdagsförfattning ha de sakkunniga emellertid upptagit, förutom en hänvisning

till de föreskrifter i ämnet, som meddelas av Kungl. Maj:t, jämväl en

uppräkning av de viktigaste slag av kostnader, som skola ersättas samt en

uttrycklig föreskrift örn rätt för Kungl. Majit att föreskriva reducerad ersätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

19

ning vid flyttning i anledning av befordran. I anslutning härtill har i 4 § av

samma författningsförslag upptagits en regel örn tillägg till flyttningsersättning

i vissa fall.

I 5 § ha de sakkunniga upptagit en ny bestämmelse örn rätt för befattningshavare

att, där flyttning sbeslut förfaller, utan att delta

beror på omständigheter, varöver han kunnat råda, erhålla ersättning för skäliga

utlägg, som verkställts i anledning av tilltänkt flyttning. Bestämmelsen är

avsedd att kunna tillämpas även i fall då flyttning inställts på grund av befattningshavarens

frånfälle.

I 6 § ha upptagits likaledes nya bestämmelser örn preskription, innebärande

bland annat att rätten till ersättning förfaller, därest yrkande om

dess utbekommande icke framställts inom tre år efter det flyttningsbeslut meddelats.

De i 7 § upptagna bestämmelserna örn rätt för Kungl. Majit att medgiva

utsträckning av rätten till flyttningsersättning ha berörts

i det föregående. Angående bestämmelsernas innebörd ha de sakkunniga

sammanfattningsvis anfört följande.

Med stadgandet avses givetvis icke att på något sätt begränsa den befogenhet,

Kungl. Majit för närvarande må äga i fråga örn bestämmande av

ersättning för flyttningskostnad, utan syftet med detsamma är närmast att,

till undanröjande av oklarhet angående gränserna för Kungl. Majits befogenhet

å hithörande område, meddela en författningsbestämmelse, som kodifierar

vad som redan torde anses gälia. Möjligen kan stadgandet därjämte

i vissa hänseenden — t. ex. beträffande flyttningsersättning ål befattningshavare

med oreglerad avlöning — anses medföra en utvidgning av Kungl.

Majits myndighet.

Enligt det föreslagna stadgandet kunna beslut meddelas såväl i enstaka

fall som för grupper av befattningshavare, allt försåvitt särskilda omständigheter

anses föreligga, vilka motivera ett tillerkännande av ersättning åt

de flyttande.

Enligt första meningen i paragrafen kan sålunda flyttningsersättning medgivas,

även om flyttning ej sker från en stationerings- eller förläggningsort

till en annan eller om omplacering i annat fall än vid befordran sker efter

därom uttryckt önskan (t. ex. vid nyuppsättning av militära förband eller

vid indragning av tjänster) eller om en befattningshavare flyttar från reglerad

till oreglerad tjänst. I andra meningen avses de fall, då flyttningsersättning

anses böra beredas i 1 § ej avsedd statsanställd, exempelvis då denne

omplaceras från en till annan oreglerad tjänst eller från sådan till reglerad

befattning. Men även å befattningshavare med reglerad tjänst, som ej kan

erhålla ersättning jämlikt denna förordning, t. ex. en extra tjänsteman, som

lyder under något av avlöningsreglementena, kan bestämmelsen tillämpas.

Slutligen anges i paragrafen, att flyttningsersättning kan utgå även vid inträde

i statens tjänst, exempelvis i fall, då det är av särskilt värde att förvärva

viss person för statstjänsten eller då någon, som på grund av personalindragning

tillfälligtvis förlorat sin statliga anställning, sedermera vinner

återinträde i sådan tjänst.

Det kunde synas följdriktigt att — i sammanhang med ett stadgande om

befogenhet för Kungl. Majit att bevilja flyttningsersättning vid inträde i

statstjänst — motsvarande föreskrift meddelades rörande en liknande befogenhet

beträffande flyttning omedelbart efter del befattningshavare avgått

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

ur tjänsten. Mot ett stadgande av sådant innehåll möta emellertid vissa betänkligheter,

vilka framhållits i det föregående.

De sakkunniga anse sig böra betona, att med det här föreslagna stadgandet

icke avses att skapa en ny väg, vilken statens befattningshavare med utsikt

till framgång kunna använda för realiserande av allehanda önskemål i

förevarande avseeende, som de underlydande myndigheterna icke kunna författningsenligt

tillgodose. Fasthållas bör, att fråga endast är örn dispensärenden,

vilka kunna vinna beaktande allenast på grund av särskilda omständigheter.

Beträffande de tämligen sällsynta fallen, då flyttning sker i anledning

av omplacering mellan reglerad och oreglerad tjänst, föreligger emellertid

redan nu rätt till flyttningsersättning. Då meningen icke är att genom de

ändrade författningsbestämmelserna inskränka denna rätt, synes angivna

förhållande kunna betraktas såsom en sådan särskild omständighet, som i

paragrafen avses.

De i 1—6 §§ intagna föreskrifterna avse, enligt vad som utsäges i 1 §, allenast

flyttningar inom riket. Något motsvarande förbehåll göres ej i förevarande

paragraf. Den befogenhet Kungl. Maj:t för närvarande har att förordna

örn ersättning vid flyttningar utomlands elier mellan utlandet och

Sverige kommer givetvis ej att undergå förändring vid ett biträdande av de

sakkunnigas förslag.

I 8 § av förslaget till riksdägsförfattning ha de sakkunniga efter förebild

från allmänna resereglemente! intagit en föreskrift, att såsom tjänstefel anses

lämnande i vissa fall av oriktig uppgift i syfte att utbekomma högre

ersättning än som bör utgå.

Enligt av de sakkunniga föreslagen övergångsbestämmelse skola

nuvarande regler om flyttningsersättning äga tillämpning å flyttning på

grund av omplacering eller bostadsbyte som skolat ske före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande.

Yttrandena.

De erinringar, som framställts i anledning av de sakkunnigas förslag om

flyttningsersättning för statliga befattningshavare, gälla företrädesvis de bestämmelser

örn ersättningens beräknande, som äro avsedda att meddelas av

Kungl. Maj :t. I vad erinringarna avse den av de sakkunniga förordade principen,

att vid befordran skall utgå lägre ersättning än i andra flyttningsfall,

beröra de även bestämmelserna i förslaget till riksdägsförfattning örn rätt för

Kungl. Majit att meddela föreskrifter av sådan innebörd. I övrigt har förslaget

till riksdägsförfattning i allmänhet till sina huvudgrunder tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i yttrandena.

I fråga örn det tekniska anordnandet av författningsbestämmelserna

har allmänna lönenämnden anfört, att lönenämnden för

sin del ansåge övervägande skäl tala för bibehållande i stort sett av det nuvarande

systemet, enligt vilket de grundläggande bestämmelserna om rätt till

flyttningsersättning äro intagna i avlöningsreglementena, medan övriga allmänna

föreskrifter i ämnet meddelas i en av Kungl. Majit utfärdad kungörelse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

21

Riksråkenskapsverlcet har däremot betecknat sammanförandet av bestämmelserna

som en rationalisering i förhållande till nu gällande ordning. Arméförvaltningen

har uttalat sig i samma riktning.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret biträder förslaget örn att för civila och militära befattningshavare

meddelas gemensamma bestämmelser rörande förutsättningarna för

rätt till flyttningsersättning och att således de i gällande avlöningsreglementen

intagna oenhetliga och splittrade föreskrifterna härom upphävas. Då bestämmelserna

i flyttningsersättningskungörelsen (nr 429/1939) torde komma att

underkastas väsentliga ändringar, lärer jämväl sagda kungörelse böra helt

ersättas med nya föreskrifter. Det synes statskontoret dock kunna ifragasättas,

huruvida icke för vinnande av mera överskådlighet och koncentration de av

de sakkunniga utarbetade nya författningsbestämmelserna borde kunna sammanföras

i en och samma författning. I samband med framställning om upphävande

av de i avlöningsreglementena intagna gällande flyttningsersättningsbestämmelserna

torde i sådant fall Kungl. Maj :t böra inhämta riksdagens

bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med därvid lämnad redogörelse

utfärda nya föreskrifter i ämnet.

Vad angår besparingsmöjligheterna har riksräkenskapsverket

i anslutning till de sakkunnigas uttalanden betonat angelägenheten av att

mvndigheterna beakta den ekonomiska innebörden av beslut innebärade omplaceringar.

Ämbetsverket har ifrågasatt vissa åtgärder för att lämna myndigheterna

vägledning härutinnan.

De sakkunnigas förslag i fråga om de befattnings havargrupper.

som böra vara berättigade till flyttningsersättning,

lia i allmänhet godtagits av remissmyndigheterna. Chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen ha dock uttalat sig för att rätt till flyttningsersättning

även medgives dels beställningshavare i reserven vid övergång till

beställning på aktiv stat, dels extra tjänstemän, dels innehavare av arvodesbefattning

avsedd för pensionerad personal. Arméförvaltningen har ifrågasatt,

om ej i riksdagsförfattningen borde intagas en föreskrift örn rätt lill flyttningsersättning

för innehavare av dylik arvodesbefattning vid till- eller frånträda

av tjänstebostad. En reservant i kammarrätten har förordat medgivande

av flyttningsersättning vid befordran till ordinarie eller extra ordinarie

tjänst från annan icke-ordinarie statstjänst än extra ordinarie. Skolöverstyrelsen

har, under hänvisning lill den höga befordringsåldern för erhållande

av extra ordinarie anställning vid läroverken och till önskvärdheten av alt

göra urvalsmöjligheterna i befordringsärenden oberoende av vederbörandes

förmåga att bära flyttningskostnaderna, framhållit, alt det syntes föga motiverat

att uleslnta sökande i extra tjänsteställning från rätt till flyttningsersättning.

Skulle sparsamlietskravet göra det omöjligt ali medgiva llyttningsersättning

i önskad utsträckning, borde förutsättas, att vid ändrade

tidsförhållanden en utvidgning av rätten .skulle tagas i övervägande.

Åtskilliga myndigheter ha, utan att framställa direkt erinran mot förslaget

i förevarande del, understrukit behovet av sådana av Kungl. Majit meddelade

specialbesl:''immeisel- örn utsträckt rätt lill flyttningsersättning inom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

särskilda förvaltningsgrenar som de sakkunniga förutsatt. I denna riktning

lia bland andra telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, riksräkenskapsverket,

allmänna lönenämnden och generaltullstyrelsen uttalat sig.

Särskilt har därvid betonats behovet av att under vissa omständigheter kunna

tillförsäkra extra personal eller arbetarpersonal inom respektive förvaltningsområden

flyttningsersättning vid övergång till extra ordinarie anställning.

Ä andra sidan har statskontoret uttalat sig mot en sådan tillämpning

som skulle medföra en utvidgning av ersättningsrätten i förhållande till nuvarande

praxis.

Lotsstyrelsen har förordat meddelande av bestämmelser i en eller annan

form angående ersättning åt pensionerad befattningshavare vid lots- eller fyrstaten

respektive efterlevande till avliden befattningshavare för flyttning från

lots- eller fyrplatsen till närmaste hamn med järnvägsförbindelse. Ett liknande

yrkande bär framställts av chefen för marinen. Svenska tullmannaförbundet

har framställt yrkande örn rätt till flyttningsersättning vid avgång ur

tjänst för befattningshavare, som bebor tjänstebostad, varvid hänvisats till

att flera av tullverkets tjänstemän bebo tjänstebostad på orter, där de icke

kunna vara bosatta efter avgången.

I vissa yttranden ha framställts erinringar beträffande det av de sakkunniga

föreslagna villkoret för rätt till flyttningsersättning vid omplacering

eller bostadsbyte utan befordran, att beslutet angående

omplaceringen eller bostadsbytet skall ha tillkommit utan att befattningshavaren

uttryckt önskan därom, samt beträffande tillägget, att befattningshavare

icke anses ha uttryckt dylik önskan allenast därigenom att han på tillfrågan

av förman eller överordnad rörande omplaceringen eller bostadsbytet samtyckt

därtill eller inkommit med ansökning el. dyl. Sålunda har riksråkenskapsverket

yttrat.

De sakkunniga hade konstaterat, att effekten av förbehållet »utan uttryckt

önskan» blivit nyckfull och ojämn, då det säkerligen endast varit i en del

fall som uttryckta önskningar kommit att föranleda rättsförlust, att redan

nu olika meningar kunde förekomma huruvida önskan uttryckts eller ej

samt att genom den föreslagna anordningen tvister även skulle kunna uppkomma,

om tillfrågan skett eller icke. Riksräkenskapsverket kunde för sin

del icke förorda föreskrifter, som sålunda med visshet kunde giva anledning

till osäkerhet för de utbetalande och granskande myndigheterna.

Enligt riksräkenskapsverkets mening vore del lämpligast, att förbehållet

formulerades sålunda, att beslutet om flyttningen tillkommit utan att befattningshavaren

»gjort ansökan» angående omplaceringen eller bostadsbytet,

och kompletterades med en föreskrift, att den omständigheten, att befattningshavaren

på tillfrågan av förman eller överordnad rörande omplacering

eller bostadsbyte samtyckt därtill eller med föranledande av en sådan tillfrågan

inkommit med »ansökan eller dylik handling», icke skulle utgöra

hinder för erhållande av flyttningsersättning. Härigenom skulle i de flesta

fall ernås ett ur såväl skälighets- som kontrollsynpunkt tillfredsställande resultat.

Riksräkenskapsverket finge i detta sammanhang erinra, att 1936 års

lönekommitté i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente utformat bestämmelserna

örn ersättning för flyttningskostnad efter saklig förebild av motsvarande

stadganden i civila avlöningsreglementet och därvid formulerat det

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

här avsedda förbehållet sålunda »utan egen ansökning eller därom uttryckt

önskan». Sedan vissa av de över förslaget hörda myndigheterna ermrat, att

förslaget i denna del skulle medföra icke önskvärda konsekvenser, hade stadgandet

erhållit sin nuvarande lydelse (prop. 1939:245).

Därest emellertid den av riksräkenskapsverket förordade formuleringen

icke kunde anses godtagbar, borde de sakkunnigas förslag kompletteras med

en kontrollföreskrift av innehåll att det skulle åligga den myndighet eller

tjänsteman, som beslutat omplaceringen (bostadsbytet), att å framställningen

om flyttningsersättning attestera, att omplaceringen (bostadsbytet) icke grundade

sig på den enskildes uttalade önskan.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia uttalat sig i samma riktning.

Järnvägsstyrelsen och allmänna lönenämnden ha anfört, att med en till

vederbörande personligen riktad förfrågan borde likställas en förfrågan som

den överordnade riktat till en sluten krets av personer, exempelvis stationskarlarna

på en viss järnvägsstation, av vilka under alla förhahanden någon

måste underkasta sig förflyttningen. Telegrafstyrelsen har framställt liknande

förslag.

Å andra sidan har statskontoret avstyrkt den av de sakkunniga föreslagna

uppmjukningen av förbehållet »utan uttryckt önskan». Där fråga icke vore

om befordran eller förordnande å högre tjänst, borde enligt statskontorets

mening för rätt till flyttningsersättning utan inskränkning upprätthållas kravet,

att befattningshavarens omplacering icke skrdle ha föregåtts av en av

honom uttryckt önskan därom. En föreskrift av den föreslagna innebörden

skulle med största sannolikhet komma att i många fall föranleda svårutredda

bevisspörsmål.

I anledning av de sakkunnigas förslag om flyttningsersättning vid Hildier

frånträde av tjänstebostad har marinförvaltningen anfört.

Enligt tillämpad praxis anvisas i vissa fall tjänstebostad efter ledigförklarande

och ansökan, varvid ersättning icke skulle utgå jämlikt förslagets bestämmelser.

Under sådana förhållanden torde det komma att inträffa, att

av kostnadsskäl icke någon befattningshavare anmäler sig som sökande till

ledigförklarad tjänstebostad. För att icke statsverket skall tillskyndas den

ekonomiska förlust, som uppkommer genom att tjänstebostaden förbliver

obegagnad, måste den utvägen då väljas, att en befattningshavare erhåller

åläggande att taga bostaden i anspråk. Härav följer, att vederbörande icke

kommer i åtnjutande av flyttningsersättning, då han anmält sin önskan att

taga bostaden i anspråk, men väl då han icke anmält dylikt önskemål. För

att undvika detta böra bestämmelserna enligt marinförvaltningens förmenande

utformas så, att ersättning utgår för flyttning i anledning av tillträde

av tjänstebostad i det fall, att befattningshavaren icke förut anvisats dylik bostad,

vare sig befattningshavaren uttryckt önskan örn bostadsbytet eller icke.

Chefen för flygvapnet oell flyg förvaltningen lia anfört.

Genom egnahemsstyrelsens försorg komma i omedelbar anslutning till flottiljernas

etablissement att uppföras vissa hyresbostäder för befattningshavare,

såsom divisionschefer, kasernofficerare, stabsunderofficerare och flygsäkerhetspersonal

m. fl., vilka av tjänsteskäl mäste bo i omedelbar närhet av vederbörande

etablissement. Vid ombyte av här avsedda befattningshavare bör

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

bostadsbyte kunna anbefallas och flyttningsersättning utgå, ehuru bostäderna

icke hava karaktären av tjänstebostäder. I anledning härav bör utti''ycket

»tjänstebostad» utbytas mot »bostad».

Telegrafstyrelsen har yttrat.

På grund av ett uttalande i kommunikationsverkens lönekommittés betänkande

den 20 februari 1919 angående gemensamt lönesystem samt lönereglering

för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

(s. 148} har vid tolkningen av tidigare och nu gällande stadganden

om flyttningsersättning ansetts, att formuleringen av stadgandena icke lägger

hinder i vägen för att flyttningsersättning, där så prövas skäligt, tillerkännes

tjänstemän jämväl då flyttning äger rum inom större kommun, exempelvis

Stockholms kommun, och utan att samtidigt fråga är om åläggande att tillträda

eller frånträda tjänstebostad. Dylika flyttningar kunna exempelvis förekomma

mom Stockholms stad mellan olika församhällen, där det för telegrafverket

ansetts nödvändigt att hava personal placerad. Formuleringen av

nu ifrågavarande stadgande ger icke otvetydigt vid handen, att flyttningsersattmng

fortfarande skall utgå i dylika fall. För att intet tvivel skall råda om

att flyttningsersättning jämväl må kunna utgå vid flyttning av här berört

slag, torde stadgandet böra förtydligas, förslagsvis genom tillägg av orden

»eller eljest fått sig ålagt att byta bostad».

De sakkunnigas förslag angående i vilka fall befordran skall anses lia

agt rum — och följaktligen flyttningsersättning utgår oavsett om befattningshavaren

uttryckt önskan angående omplaceringen eller bosladsbytet eller icke

lia föranlett vissa erinringar. Sålunda har allmänna löncnämnden ifrågasatt,

om det icke såsom hittills borde överlåtas åt praxis att avgöra, vilka

fall som skola betraktas såsom befordran. Länsstyrelsen i Stockholms län

har förordat, att avlöningsförstärkning likställes med lön vid avgörande om

befordran skall anses föreligga. Arméförvaltningen har anmärkt, att olikheten

i fråga om hänsynstagande till vissa arvoden,. såsom arvoden åt lärare

vid militära läroanstalter, vid övergången från en befattning till annan respektive

vid förordnande eller kommendering komme att vålla ojämnheter i

tillämpningen. Försvarsväsendets lönenämnd har framställt enahanda anmärkning

med avseende å olikheten i behandling av å ena sidan transport

till ordinarie lärarbefattning med dylikt arvode vid militär läroanstalt samt

å andra sidan vikariatsförordnande å högre beställning. Medicinalstyrelsen

och allmänna lönenämnden ha anfört, att hänsyn även borde tagas till fria

naturaförmåner, exempelvis fri tjänstebostad för läkare vid statens sinnessjukhus.

Skolöverstyrelsen har framställt erinran mot förslaget att vid jämförelse

i lönehänseende vid övergång från en tjänst till annan hänföra rektorer vid

läroverken till de lönegrader i A-löneplanen, som angivas i 63 § 4 moni. civila

avlöningsreglementet. Överstyrelsen har framhållit såsom angeläget ur

urvalssynpunkt, att det nu gällande systemet bibehölles, så att flyttningsersättning

även i fortsättningen medgåves vid omplacering från en rektorsbefattning

till annan sådan befattning inom högre avlöningsgrupp samt jämväl

exempelvis då en lektor förordnades till rektor vid realskola. Enligt över
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

25

styrelsens yttrande bör vid jämförelsen beträffande rektorsbefattning hänsyn

tagas till den löneklass befattningen tillhör enligt löneplan E.

Vad angår övriga frågor, som behandlas i förslaget till riksdagsförfattning,

ha statskontoret och allmänna lönenåmnden anmärkt, att den i 3 §

andra stycket meddelade bestämmelsen örn befogenhet för Kungl. Maj:t att

bestämma reducerad ersättning vid befordran finge anses överflödig med

hänsyn till den i 3 § första stycket omförmälda allmänna befogenheten för

Kungl. Majit att fastställa ersättningens storlek. Samma myndigheter samt

riksräkenskapsverket anse, att den i 4 § föreslagna bestämmelsen icke bör

inflyta i riksdagsförfattningen. Statskontoret har vidare föreslagit borttagande

av bestämmelsen i 5 § om ersättning för utlägg för inhiberad flyttning,

varvid ämbetsverket förutsatt att, örn särskilda skäl kunna åberopas för ersättning

i dylika fall, framställning bör kunna göras hos Kungl. Majit.

Marinförvaltningen, telegrafstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenåmnden

ha hemställt om sådan ändring i preskriptionsbestämmelsen, att

preskriptionstiden räknas från den dag då omplaceringen eller bostadsbytet

skolat ske. Sistnämnda två myndigheter lia även föreslagit förkortande av

preskriptionstiden till två år, varvid allmänna lönenåmnden anfört, att Kungl.

Majit borde, i likhet med vad som vore fallet beträffande reseersättning, kunna

medgiva, att ersättning på grund av särskilda omständigheter finge utgå

även örn preskriptionstiden försuttits. Generalpoststyrelsen har föreslagit, att

preskriptionstiden räknas från flyttningsbeslutets ikraftträdande.

Generalpoststyrelsen och allmänna lönenåmnden ha anfört, att bestämmelsen

i 8 § angående oriktig uppgift finge anses överflödig på grund av allmänna

strafflagens bestämmelser.

Departementschefen.

Ändamålet med sakkunnigutredningen har, vad angår statliga befattningshavare,

varit dels en omprövning i besparingssyfte av grunderna för

flyttningsersättning, dels en översyn i övrigt av bestämmelserna i ämnet. De

sakkunniga ha i enlighet med sitt uppdrag anvisat olika möjligheter till besparingar

i ersättningskostnaderna men samtidigt framhållit, att man icke kan

komma långt i besparingsväg genom inskränkning av personalens nuvarande

förmåner utan att eftersätta vissa grundsatser, som böra vara vägledande.

Främst åsyfta de sakkunniga härvid dels principen, att vid flyttning enbart

i statsnyttans intresse, såsom tvångsförflyttning, ofrånkomliga kostnader

böra ersättas av statsverket, dels principen, att urvalsmöjligheterna i befordringsärenden

icke få bliva beroende av personalens vilja och förmåga

att bära flyttningskostnaderna. Som ett väsentligt led i utredningen har

emellertid vidare ingått en teknisk’ översyn av ersättningsbestämmelserna,

företagen med ledning av erfarenheterna från de nuvarande bestämmelsernas

tillämpning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

De med riksdagens medverkan tillkomna bestämmelserna örn flyttningsersättning

i civila och militära avlöningsreglementena gälla förutsättningarna

för att rätt till dylik ersättning skall föreligga, d. v. s. dels de befattningshavargrupper

som i förekommande fall äro berättigade till ersättning, dels

de flyttningsfall då den må åtnjutas. Liksom de sakkunniga utgår jag ifrån

att riksdagens medverkan i fortsättningen skall påkallas i huvudsakligen hittillsvarande

omfattning, bortsett från den jämkning, som föranledes av att

rätten till flyttningsersättning synes böra regleras för ordinarie och icke-ordinarie

personal gemensamt. Beträffande frågorna örn förutsättningarna för rätt

till flyttningsersättning — vilka frågor således böra underställas riksdagen —

äro remissmyndigheternas erinringar av begränsad räckvidd. För egen del har

jag också funnit mig böra tillstyrka, att förslag om reglering av dessa spörsmål

i överensstämmelse med huvuddragen i sakkunnigförslaget underställes

riksdagen.

Det bör sedermera ankomma på Kungl. Hajd att reglera grunderna för

flyttningsersättningens beräknande. Till detta ämne äro såväl de sakkunnigas

förslag till besparingsåtgärder som kritiken mot sakkunnigförslaget företrädesvis

att hänföra. Jag har i allmänhet icke funnit anledning att här gå närmare

in på betänkandets och yttrandenas innehåll i dessa delar. Framhållas må

emellertid, att yttrandenas innehåll är ägnat att understryka vad de sakkunniga

anfört örn svårigheten att åvägabringa effektiva begränsningar i statens

kostnader utan att åsidosätta vägande tjänste- och personalintressen. Oavsett

hur ersättningsgrundema regleras, är det, såsom likaledes i ärendet framhållits,

angeläget, att myndigheterna vid sina pei''sonaldispositioner beakta även

den ekonomiska innebörden för statsverket av ifrågakommande omplaceringar

och sättet för deras vidtagande.

Frågan örn flyttningsersättning bör liksom frågan om reseersättning ägna

sig för en enhetlig reglering inom de statliga förvaltningsområdena. Det är

därför naturligt och, enligt vad de sakkunniga påvisat, även av tekniska

skäl lämpligt, att de grundläggande bestämmelserna meddelas för de olika

förvaltningsområdena gemensamt. Avlöningsreglementenas nuvarande bestämmelser

i ämnet böra därvid ersättas med hänvisningar till de gemensamma

bestämmelserna.

Jämte förslag till dylika ändringar i avlöningsreglementena ha de sakkunniga

utarbetat förslag till dels en riksdagsförfattning, vars huvudinnehåll

gäller förutsättningarna för rätt till flyttningsersättning, dels en kungörelse

med tilläggsbestämmelser, avsedda att meddelas av Kungl. Majit

och reglera grunderna för ersättningens beräknande. Sistnämnda författningsförslag

motsvarar kungörelsen nr 429/1939 angående ersättning för flyttningskostnad

enligt civila och militära avlöningsreglementena. Mot denna

uppdelning av författningsmaterialet är visserligen formellt icke något att

erinra. Emellertid synes det av praktiska skäl önskvärt att undvika en uppdelning

av bestämmelserna på skilda författningar. Jag förordar därför, att

de bestämmelser, som grundas på riksdagens beslut, sammanföras med övriga

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

27

bestämmelser i en gemensam författning. Dessförinnan bör utverkas riksdagens

bemyndigande för Kungl. Maj:t att i enlighet med av riksdagen godkända

grunder meddela bestämmelser av den förra gruppen.

I enlighet med de sakkunnigas förslag bör generell rätt till flyttningsersättning

tillkomma vissa befattningshavargrupper lydande under civila och militära

avlöningsreglementena och icke-ordinariereglementena samt manskapsavlöningsreglementet,

detta jämväl vid omplacering mellan tjänster

under olika reglementen. Vad angår frågorna örn ersättning till befattningshavare

med oreglerad avlöning och örn ersättning vid omplacering mellan

reglerad och oreglerad tjänst delar jag likaledes de sakkunnigas uppfattning,

att dessa frågor lämpligen böra bero på Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall. Den i betänkandet berörda frågan om flyttningsersättning

vid övergång från tjänst inom riksdagens verk till annan statlig befattning

synes likaledes lämpligen kunna lösas på det sättet, att erhållandet av dylik

ersättning göres beroende på Kungl. Maj:ts medgivande i det särskilda fallet.

Beträffande de anställningsformer, med vilka rätt till flyttningsersättning

skall vara förenad, innebär de sakkunnigas förslag i främsta rummet den

ändringen, att generell dylik rätt ej längre skall tillkomma extra eller tillfälliga

befattningshavare, arvodestjänstemän eller arbetarpersonal i statens

tjänst vid övergång till ordinarie eller extra ordinarie befattning. Denna inskränkning

synes i princip befogad. På sätt de sakkunniga förutsatt och

flera remissmyndigheter påyrkat, bör det emellertid vara Kungl. Maj:t obetaget

att i detta avseende medgiva undantag från de allmänna bestämmelserna,

där omständigheterna i särskilt flyttningsfall eller förhållandena inom

viss förvaltningsgren göra detta motiverat. Remissmyndighelerna ha ifrågasatt

ganska vidsträckta dylika undantag. En viss försiktighet härutinnan torde

emellertid få iakttagas, om ej syftet med inskränkningen i den generella

ersättningsrätten skall förfelas. Möjligt är, att det kan befinnas lämpligt att

vid eventuella undantagsmedgivanden begränsa ersättningen till att avse endast

vissa kostnader, såsom rese- och fraktkostnader.

Vad angår det vid remissbehandlingen framställda förslaget örn rätt till

flyttningsersättning för innehavare av vissa arvodesbefattningar vid försvarsväsendet,

anser jag mig icke böra förorda, att bestämmelser örn sådan rätt

meddelas. Icke heller i övrigt finner jag skäl förorda frångående av sakkunnigförslaget

i fråga örn de befattningshavargrupper, som böra äga rätt till

flyttningsersättning.

1 ärendet har väckts fråga örn beredande av viss ersättning åt pensionerade

befattningshavare vid marinen, tullverket samt lots- och fyrstaten

vid flyttning från stationeringsplats, där de efter avskedstagandet ej kunna

vara bosatta, samt åt efterlevande till befattningshavare under motsvarande

förhållanden. För egen del anser jag allmänna bestämmelser i detta

ämne icke böra meddelas. Jag är ej heller beredd att framlägga förslag örn

särskilt medgivande av dylik innebörd beträffande något av ifrågavarande

förvaltningsområden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ls proposition nr 85.

De sakkunnigas förslag angående de flyttningsfall, i vilka ersättning må

utgå, överensstämmer i sina grunddrag med de nuvarande bestämmelserna.

De i förslaget angivna huvudfallen äro dels sådan omplacering eller sådant

bostadsbyte, som beslutats utan att befattningshavaren uttryckt önskan därom,

dels befordran, varmed likställes förordnande eller kommendering å

högre tjänst. Där fråga ej är örn bostadsbyte inom stationerings- eller förläggningsorten,

förutsattes, att flyttningsbeslutet innebär omplacering från

en stationerings- eller förläggningsort till en annan.

Det av de sakkunniga föreslagna villkoret för rätt till flyttningsersättning

vid omplacering eller bostadsbyte utan befordran, att flyttningsbeslutet skall

lia tillkommit utan att befattningshavaren uttryckt önskan därom, innebär

för militära beställningshavare en skärpning i förhållande till nuvarande

bestämmelser, enligt vilka endast en formell ansökning av beställningshavaren

utesluter rätten till flyttningsersättning. Ä andra sidan ha de sakkunniga

föreslagit den uppmjukning av villkorets tillämpning, att befattningshavare

icke anses ha uttryckt önskan angående omplaceringen eller bostadsbytet

allenast därigenom, att han på tillfrågan av förman eller överordnad samtyckt

därtill eller inkommit med ansökning el. dyl. I båda hänseendena lia

erinringar framställts i yttrandena. Jag anser emellertid de sakkunnigas förslag

i denna del väl avvägt och tillstyrker således dess genomförande. En

i ärendet berörd fråga om särskilda kontrollåtgärder i anslutning till bestämmelsernas

tillämpning torde böra övervägas i samband med de närmare

författningsbestämmelsernas utfärdande. Det bör ankomma på Kungl.

Majit att med hänsyn till särskilda förhållanden medgiva undantag från de

allmänna reglerna i ämnet. Ett sådant undantag har åsyftats nied det genom

riksdagens skrivelse nr 331 år 1943 lämnade bemyndigandet för Kungl.

Majit att besluta örn flyttningsersättning till beställningshavare vid försvarsväsendet,

vilken efter egen ansökning förflyttas i samband med nyuppsättning

eller omorganisation av förband eller formation.

Med hänsyn till de erinringar, som framställts mot de sakkunnigas förslag

till utformning av bestämmelsen örn rätt till ersättning vid bostadsbyte,

synes bestämmelsen, i närmare anslutning till vad som nu gäller, böra erhålla

giltighet icke blott vid åläggande att till- eller frånträda tjänstebostad

utan vid åläggande att byta bostad överhuvud taget. Vad angår ett av marinförvaltningen

framställt förslag om medgivande av ersättning vid första

tillträde av tjänstebostad, vare sig befattningshavaren uttryckt önskan om

bostadsbytet eller icke, anser jag för min del, att allmänna föreskrifter i sådan

riktning icke böra meddelas.

De sakkunniga lia föreslagit införande av närmare bestämmelser om vad

som vid tillämpningen av reglerna om flyttningsersättning skall anses som

befordran. Därmed skall enligt förslaget avses dels övergång till en befattning,

för vilken lönen överstiger lönen i den tidigare befattningen, dels förordnande

eller kommendering, som för befattningshavaren medför högre avlöning.

Härvid likställas tillträde och frånträde av förordnandet eller kommenderingen.

Därutöver innehåller förslaget vissa regler om hur den åsyftade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

29

jämförelsen beträffande »lönen» respektive »avlöningen» i de olika befattningarna

skall göras. Att närmare bestämmelser i dessa ämnen meddelas synes

påkallat för undanröjande av den osäkerhet, som nu gör sig gällande.

Även beträffande de föreslagna bestämmelsernas innehåll kan jag i det

väsentliga ansluta mig till sakkunnigförslaget. I fråga om vissa särskilda förmåners

medräknande vid jämförelsen samt den lönegrad eller löneklass, som

skall anses tillämplig vid vissa befattningar, synas jämkningar i sakkunnigförslaget

kunna ifrågasättas i anslutning till erinringar i yttrandena. Jag förutsätter

emellertid, att dessa detaljspörsmål icke behöva underställas riksdagen

utan kunna av Kungl. Maj:t upptagas till avgörande vid bestämmelsernas

utfärdande.

Förutom i nu omförmälda huvudfall skall flyttningsersättning enligt sakkunnigförslaget

kunna beredas vid sådana aspirant- och elevkommenderingar

m. m., som avses i 31 § sista stycket militära avlöningsreglementet. Såsom i

det föregående berörts lia ifrågavarande bestämmelser ändrats vid 1943 års

riksdag (skr. nr 331), samtidigt varmed bemyndigande lämnats Kungl. Maj:t

att medgiva flyttningsersättning vid kommendering till jämväl annan än i

31 § militära avlöningsreglementet avsedd utbildningskurs. De nya bestämmelserna

synas böra ansiutas till vad som sålunda numera gäller.

Jämte de föreslagna bestämmelserna om ovillkorlig rätt till flyttningsersättning

för vissa grupper av befattningshavare vid angivna flyttningsfall

upptager sakkunnigförslaget bestämmelser om rätt för Kungl. Maj:t att pröva,

i vad män ersättning må i anledning av särskilda omständigheter utgå för

kostnad dels för flyttning, som sådan befattningshavare företager i andra

fall, dels för flyttning, som verkställes av annan innehavare av statlig anställning,

så ock av annan på grund av dennes inträde i statens tjänst. I det föregående

bar jag berört olika fall, i vilka dylik befogenhet för Kungl. Maj:t är

erforderlig. I övrigt må hänvisas till de sakkunnigas förut återgivna sammanfattande

uttalande härom. Med biträdande av vad de sakkunniga förordat

förutsätter jag, att Kungl. Maj:t skall äga den av de sakkunniga föreslagna

befogenheten att medgiva undantag från de allmänna bestämmelserna i

ämnet.

Vad beträffar grunderna för flyttningsersättningens beräknande — vilka

såsom förut anförts böra regleras av Kungl. Maj :t — anser jag icke skäl föreligga

att påkalla riksdagens ställningstagande till frågan om de olika slag av

kostnader som skola ersättas eller till principfrågan om ersättning skall utgå

med lägre belopp vid flyttning i anledning av befordran än vid flyttning i

andra fall. Dessa frågor torde få underställas Kungl. Maj:t, när grunderna för

ersättningens beräknande i sin helhet upptagas till behandling efter riksdagens

prövning av det föreliggande ärendet.

De sakkunnigas förslag örn beredande av ersättning för vissa kostnader för

flyttning, som inhiberats, föranleder ej annan erinran från min sida, än att

ersättningen tills vidare bör göras beroende av Kungl. Majlis prövning i varje

särskilt fall.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Jag tillstyrker vidare de sakkunnigas förslag om införande av bestämmelser

örn särskild preskriptionstid för krav på flyttningsersättning med de

jämkningar, att preskriptionstiden bör bestämmas till två år från den för omplaceringen

eller bostadsbytet bestämda dagen nied rätt för Kungl. Majit att

på grund av särskilda omständigheter medgiva ersättning i fall då preskriptionstiden

försuttits.

I likhet med vissa remissmyndigheter anser jag icke erforderligt, att en

uttrycklig bestämmelse meddelas därom, att lämnande av oriktiga uppgifter

anses som tjänstefel.

De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1944. Det torde böra ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga övergångsbestämmelser i den

blivande gemensamma författningen.

I enlighet med vad i det föregående anförts förordar jag, att förslag till ändringar

i civila och militära avlöningsreglementena samt manskapsavlöningsreglementet

underställas riksdagen för godkännande samt att Kungl. Maj:t

inhämtar riksdagens bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag förordat meddela bestämmelser örn rätt till flyttningsersättning för

befattningshavare i statens tjänst.

B. Kommunalt anställda lärare.

Gällande bestämmelser.

Folkskolor. I folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619)

äro bestämmelser örn flyttningsersättning meddelade i 24 §, som har följande

lydelse.

Förflyttas lärare med stöd av 9 § på grund av indragning av övertalig

lärartjänst eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, äger

han uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter, som Kungl.

Maj:t meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet

inhämta yttrande av statskontoret.

Bestämmelserna avse endast ordinarie lärare. Andra lärare äga ej rätt till

flyttningsersättning.

Avlöningsreglementets bestämmelser örn förflyttningsskyldighet och flyttningsersättning

avse icke omplaceringar inom ett och samma skoldistrikt. I

folkskolestadgan § 23 punkt 2 i dess lydelse enligt kungörelsen 250/1940

meddelas vissa föreskrifter om kommunal myndighets rätt att förflytta lärare

inom skoldistrikt, varvid det åligger skoldistriktet att, därest ombyte

av bostad för läraren på grund av förflyttningen blir erforderligt, bestrida

kostnaderna för förflyttningen. En i viss mån likartad föreskrift finnes i stadgan

angående folkundervisningen i Stockholm § 22 punkt 4. Enligt dess lydelse

genom kungörelsen nr 12/1933 utbetalas, då folkskoledirektionen finner

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

31

sådant skäligt, flyttningsersättning till lärare vid förflyttning från en tjänst

till en annan inom staden.

I 24 § folkskolans avlöningsreglemente avses endast tvångsförflyttning. Har

vid indragning av tjänst läraren förklarat sig villig att övergå till annan tjänst

och därefter dit förflyttats, äger han trots det uttalade medgivandet åtnjuta

flyttningsersättning enligt särskild föreskrift i kungörelsen den 5 september

1942 (nr 783) med vissa bestämmelser angående förflyttning av lärare vid

folk- och småskolor.

Bestämmelser om flyttningsersättning vid befordran saknas.

24 § folkskolans avlöningsreglemente innehåller endast stadgande örn när

flyttningsersättning kan utgå. I övrigt hänvisar paragrafen till de föreskrifter

Kungl. Maj:t meddelar. Enligt 1 § tilläggsbestämmelserna till folkskolans

avlöningsreglemente (nr 621/1942) gäller härutinnan kungörelsen nr 429/

1939 angående ersättning för flyttningskostnad enligt civila och militära avlöningsreglementena.

Enligt gällande bestämmelser utgår icke statsbidrag för förflyttning av

lärare inom skoldistriktet. Kostnad för förflyttning till tjänst utom distriktet

ersättes däremot av statsverket direkt till läraren.

Högre kommunala skolor. I avlöningsreglementet för de högre kommunala

skolorna den 30 juni 1943 (nr 509) äro bestämmelser örn fiyttningsersättning

meddelade i 24 §, som är av följande lydelse.

Förflyttas lärare med stöd av 7 § på grund av omorganisation av den skolform

läraren tillhör eller indragning av övertalig lärartjänst eller eljest utan

egen ansökan eller därom uttryckt önskan, äger han uppbära ersättning för

flyttningskostnad enligt de föreskrifter, som Kungl. Majit meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet

inhämta yttrande av statskontoret.

Bestämmelserna avse endast ordinarie lärare. Andra lärare äga ej rätt till

flyttningsersättning. Bestämmelser örn flyttningsersättning vid befordran eller

vid åläggande att byta tjänstebostad utan att bostadsorten förändras äro ej

meddelade.

Paragrafen fastslår endast, när rätt till flyttningsersättning föreligger, och

hänvisar i övrigt till de föreskrifter Kungl. Majit meddelar. Enligt 1 § tillläggsbestämmelserna

till avlöningsreglementet (nr 524/1943) avses därmed

förenämnda kungörelse nr 429/1939.

Enligt för innevarande redovisningsår gällande bestämmelser utgår statsbidrag

med 78 procent av skolområdes kostnader för bl. a. flyttningsersättning.

Nomadskolor. Nomadlärare äro statliga befattningshavare. Enligt avlöningsreglementet

för nomadlärare den 30 juni 1942 (nr 620) skall med smärre

undantag folkskolans avlöningsreglemente i tillämpliga delar gälla för dessa

lärare. Bestämmelsen i 24 § folkskolans avlöningsreglemente örn flyttningsersättning

gäller i följd härav även nomadlärarna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 8-5.

De sakkunniga.

Inledning. De sakkunniga lia inledningsvis framhållit, att de fattat sitt

uppdrag i fråga om de kommunalanställda lärarna såsom i väsentlig mån

betingat av önskemålet att åvägabringa största möjliga likställighet med de

statliga lärarna beträffande flyttningsersättning. I detta sammanhang hänvisa

de sakkunniga till följande uttalande av 1941 års lärarlönesakkunniga

i det betänkande, som legat til! grund för folkskolans avlöningsreglemente

av år 1942.

De sakkunniga lia övervägt, huruvida rätten till flyttningsersättning för

kommunalt anställda lärare borde vidgas, på sätt gäller för tjänstemän

inom den allmänna civilförvaltningen. Rent principiellt synas inga hinder för

en dylik utsträckning av rätten till flyttningsersättning föreligga. De sakkunniga

lia dock icke kunnat undgå att finna, att en dylik utsträckning

skulle, särskilt vad folkskoleväsendet beträffar, innebära icke obetydliga utgifter

samt ett omfattande administrativt arbete. Redan detta är ägnat att

bjuda till varsamhet vid utvidgning till nya befattningshavargrupper av den

förmån, det här gäller. Men härtill kommer —- och detta skäl har för de sakkunniga

varit avgörande — att, enligt vad de sakkunniga under hand erfarit,

utredning är ifrågasatt angående ändrade bestämmelser beträffande rätten till

flyttningsersättning för vissa statens befattningshavare samt beträffande ersättningens

storlek. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga, att frågan örn

vidgad rätt till flyttningsersättning för lärare vid det statsunderstödda kommunala

undervisningsväsendet icke för närvarande bör upptagas till prövning.

Flyttningsersättningssakkunnigas förslag avser de lärare, som äro inordnade

under folkskolans avlöningsreglemente, avlöningsreglementet för de

högre kommunala skolorna eller avlöningsreglementet för nomadlärare. Som

allmän grundsats framhålla de sakkunniga, att författningsbestämmelserna

för ifrågavarande lärare böra utformas efter de principer, som föreslagits

för de statliga befattningshavarna, dock med avvikelser i vissa avseenden på

grund av speciella förhållanden.

Även i tekniskt hänseende ansluter sig förslaget i fråga örn lärarna nära

till förslaget angående statliga befattningshavare. Sålunda skola bestämmelserna

om flyttningsersättning i folkskolans avlöningsreglemente och avlöningsreglementet

för de högre kommunala skolorna enligt förslaget utbrytas och

ersättas med en gemensam förordning angående ersättning för flyttningskostnad

åt vissa befattningshavare vid det kommunala skolväsendet med flera,

avsedd att underställas riksdagen. Vid sidan därav skall finnas en av Kungl!

Maj:t utfärdad kungörelse med tilläggsbestämmelser, avseende grunderna

för ersättningens beräknande. De nya bestämmelserna om flyttningsersättning

vid folkskoleväsendet förutsättas på grund av hänvisning i avlöningsreglementet

för nomadlärare bliva omedelbart tillämpliga vid nomadskoleväsendet.

Folkskolor. De sakkunniga erinra till en början, att någon rätt till flyttningsersättning

vid befordran för närvarande icke finnes stadgad för folkskollärare.

I betänkandet åberopas följande uttalanden.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ts proposition nr 85.

33

Skolöverstyrelsen: Avsikten med de för kommunalt anställda lärare genomförda

eller ifrågasatta löneregleringarna har bland annat varit att bringa

dessa lärares löneförhållanden i så nära överensstämmelse som möjligt med

de för statligt anställda lärare gällande villkoren i detta hänseende. Då i fråga

om flyttningsersättning några principiella eller praktiska hinder icke kunna

möta för genomförande ay en dylik likställighet, anser överstyrelsen, att likartade

bestämmelser böra gälla för statligt anställda lärare och för lärare

vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet. Därest rätten

till flyttningsersättning vid befordran bibehålies för statligt anställda lärare,

bör därför samma förmån utsträckas till övriga här nämnda lärargrupper.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar förening: Till statliga

befattningshavare, som övergå från lägre till högre tjänst, utgår flyttningsersättning

vid förändring av bostadsort. En dylik förmån vore också av stor

betydelse för lärarpersonalen vid folk- och småskolor och kunde bland annat

bidraga till en något större rörlighet inom lärarkåren. Likställighet mellan

folk- och småskollärare och statens befattningshavare i berörda avseende

finner centralstyrelsen för sin del skälig och kan även anses lända skolväsendet

till båtnad.

De sakkunniga anföra för egen del beträffande frågan om flyttningsersättning

vid befordran.

En närmare undersökning visar, att frågan för ordinarie lärare ej har stor

betydelse. De fall, då befordran huvudsakligen skulle kunna ifrågakomma,

äro vid övergång från småskollärar- till folkskollärartjänst, men då småskollärare

i regel icke hava sådan kompetens, att en dylik befordran kan ske,

lärer här endast bliva fråga om undantagsfall. Av principiella skäl lära dock

några erinringar mot ett medgivande av rätt till flyttningsersättning åt här

avsedda lärare även vid befordran knappast kunna göras. De sakkunniga

förorda därför, att bestämmelse i sådant syfte meddelas.

Liksom för statens befattningshavare bör flyttningsersättning utgå även

då befordran vinnes efter därom gjord ansökning.

Angående innebörden i förevarande avseende av begreppet befordran torde

böra gälla vad de sakkunniga föreslagit för statens befattningshavare,

d. v. s. att det avgörande är, om den flyttande efter omplaceringen erhåller

ökad lön.

Enligt hithörande avlöningsreglementen kan folkskollärare med hänsyn till

den årliga lästidens längd vinna uppflyttning till högre lönegrad och småskollärare

vid omplacering till mindre folkskola erhålla löneklassuppflyttning.

Därest vederbörande vid flyttning till annan tjänst erhåller högre lön

av nu angiven orsak, bör dock befordran icke anses föreligga. För vinnande

av enhetlighet torde lämpligen samtliga ordinarie folkskollärare i flyttningsersättningsavseende

anses innehava tjänst i lönegrad LO 17, till vilken ordinarie

nomadlärare vid byskola hänföres.

I likhet med vad som föreslagits för statens befattningshavare hör i fråga

om rätt till flyttningsersättning med befordran likställas förordnande å högre

tjänst. Örn en tjänst skall anses högre eller ej avgöres — i enlighet med vad

som gäller för de statliga befattningshavarna — med hänsyn tagen till samtliga

avlöningsförmåner. Några undantag från denna regel, motsvarande dem,

som gälla för sistnämnda befattningshavare, böra dock föreskrivas för åstadkommande

av en rättvis beräkning och vinnande av förenkling.

Av större praktisk och ekonomisk betydelse är enligt betänkandet frågan

örn flyttningsersättning skall tillkomma extra ordinarie lärare. Andra ickeordinarie

lärare höra enligt de sakkunniga icke komma i åtnjutande av så
Bihanq

till riksdagens protokoll J9M. I samt. Nr 85. y

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

dan förmån, då det föreslagits, att motsvarande statliga befattningshavare

skola uteslutas därifrån. Då någon förflyttningsskyldighet icke åvilar de

extra ordinarie lärarna, kan det enligt betänkandet för deras del endast bliva

tal om flyttningsersättning vid befordran eller förordnande å högre tjänst.

I detta sammanhang åberopas ett uttalande av skolöverstyrelsen, att någon

anledning att i andra fall tillerkänna extra ordinarie lärare flyttningsersättning

icke förelåge. De sakkunniga anföra vidare följande.

Vid bedömande av föreliggande spörsmål torde till en början böra framhållas,

att full överensstämmelse ej råder mellan de extra ordinarie statliga

lärarnas och de motsvarande kommunala befattningshavarnas anställningsförhållanden.

I motsats mot de förstnämnda, vilkas anställning får betraktas

som tämligen fast, kunna de extra ordinarie folkskollärarna efter något

års tjänstgöring ganska ofta stå utan någon sysselsättning eller få nöja sig

med kortare vikariat. Rörande hithörande förhållanden få de sakkunniga

hänvisa till 1941 års lärarlönesakkunnigas betänkande med förslag till folkskolans

avlöningsreglemente m. m.

Olikheten mellan extra ordinarie anställning inom den statliga och inom

den ifrågavarande kommunala lärarkåren torde likväl icke vara av den art,

att därav bör föranledas en mindre omfattande flyttningsersättningsrätt för

de extra ordinarie folkskollärarna vid befordran än för motsvarande statliga

befattningshavare. Utvecklingen har också gålt i riktning mot allt större

likformighet ifråga örn avlöningsförhållandena för dessa båda kategorier.

De sakkunniga hava därför — ehuru med någon tvekan — ansett sig kunna

föreslå att rätt till flyttningsersättning herodes extra ordinarie lärare vid

befordran.

Inom folkskolväsendet torde extra ordinarie lärares befordran så gott som

alltid ske till ordinarie tjänst. Skulle det i något fall förekomma, att befordran

sker till högre extra ordinarie befattning — exempelvis från anställning

såsom extra ordinarie småskollärare till extra ordinarie folkskollärartjänst

—- lärer även i detta fall flyttningsersättning böra utgå.

Då lästidens längd icke bör inverka på frågan om befordran föreligger,

bör, på sätt ovan föreslagits för ordinarie folkskollärare, även extra ordinarie

lärare i förevarande hänseende anses tillhöra en och samma lönegrad,

nämligen i detta fall LEo 15.

De sakkunniga förutsätta, att kostnaderna för flyttningsersättning vid folkskolorna

skola utgå av statsmedel.

Högre kommunala skolor. Ehuru det gällande stadgandet om flyttningsersättning

vid tvångsförflytilling har ringa praktisk betydelse, förorda de

sakkunniga dess bibehållande. Stadgandet föreslås dessutom utsträckt att

gälla vid till- eller frånträde av tjänstebostad.

Med biträdande av uttalade önskemål från vissa personalorganisationer

tillstyrka de sakkunniga, av principiella skäl och för vinnande av likformighet,

att rätt till flyttningsersättning medgives vid befordran och utsträckes

även till extra ordinarie befattningshavare, som befordras till ordinarie eller

högre extra ordinarie tjänst. Med befordran bör enligt betänkandet likställas

förordnande å högre befattning.

Rätt till flyttningsersättning vid annan omplacering mellan extra ordinarie

tjänster bör enligt de sakkunniga icke medgivas. De sakkunniga intaga härutinnan

således samma ståndpunkt som beträffande folkskollärarna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

35

Under hänvisning till pågående utredning om statsbidragsbestämmelserna

för de högre kommunala skolorna ha de sakkunniga lämnat å sido frågan i

vad mån kostnaderna för flyttningsersättning vid dessa skolor böra gäldas

av kommunala medel eller av statsmedel.

Nomadskolor. Såsom förut nämnts äro de för folkskoleväsendet föreslagna

bestämmelserna avsedda att erhålla tillämpning även vid nomadskoleväsendet.

Förflyttning mellan lärartjänster tillhörande olika slag av undervisningsanstalter.

Enligt de sakkunnigas förslag skall rällen till flyttningsersättning

gälla även vid omplaceringar mellan folkskolorna — däri inberäknat nomadskolorna

— och de högre kommunala skolorna. Vidare skall enligt förslaget

Kungl. Maj:t äga bestämma, örn ersättning skall utgå vid omplacering

mellan nämnda skolor-och statsförvaltningen.

Yttrandena.

Skolöverstyrelsen har i princip tillstyrkt de sakkunnigas förslag och därvid

anfört bland annat följande.

De sakkunnigas förslag i fråga örn de kommunalt anställda lärarna vilar

på den grundsatsen, att flyttningsersättningsbestämmelserna för dessa lärare

böra utformas efter de principer, som föreslagits för de statliga befattningshavarna.

Tillämpningen av denna grundsats finner överstyrelsen väl befogad.

överstyrelsen har tidigare gjort det uttalandet, att örn rätten till flyttningsersättning

vid befordran bihehålles för de statligt anställda lärarna, bör samma

förmån utsträckas även till de kommunalt anställda, överstyrelsen har

därför intet att erinra emot lämpligheten av att i enlighet med de sakkunnigas

förslag flyttningsersättning utgår vid befordran. De sakkunniga ha i

detta sammanhang förklarat sig hysa en viss tvekan i fråga om rätt till flyttningsersättning

för de extra ordinarie lärarna, överstyrelsen vill emellertid

av principiella skäl förorda, att rätt till flyttningsersättning vid befordran

beredes även denna lärarkategori. Överstyrelsen anser sig i detta sammanhang

vidare böra framhålla, att om de extra lärarna i statlig tjänst erhålla

rätt till flyttningsersättning, bör sådan rätt medgivas även de extra lärare,

som äro kommunalt anställda.

Beträffande rektorerna vid de högre kommunala skolorna har skolöverstyrelsen

hänvisat till vad överstyrelsen anfört i fråga om rektorerna vid de allmänna

läroverken.

överstyrelsen har vidare framhållit såsom nödvändigt, att flyttningsersättning

även åt lärare vid de högre kommunala skolorna utgår helt av statsmedel.

Efter anmodan har överstyrelsen sedermera i skrivelse den 10 september

1943 inkommit med yttrande i fråga om kostnaderna vid genomförande av

de sakkunnigas förslag i vad angår det kommunala skolväsendet, överstyrelsen

har därvid anfört.

Vad först beträffar de högre kommunala skolorna synes antalet sådana

fall, där flyttningsersättning enligt de sakkunnigas förslag skulle komma i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

fråga, för redovisningsåret 1942/43 inskränka sig till högst tio. Även om

denna siffra icke bildar någon säker utgångspunkt för bedömande av hur

föi’hållandet framdeles kommer att gestalta sig, torde den dock giva vid handen,

att det för framtiden, åtminstone för dessa skolor, endast kan bliva fråga

om en mycket obetydlig utgift.

Inom folkskoleväsendet hava befordringsförhållandena under senare år

icke varit normala. På grund av den stora indragning av tjänster, som verkställts

i samband med pågående rationaliserings- och besparingsarbete på

detta område, har antalet till ordinarie befattningshavare befordrade folkoch

småskollärare varit relativt ringa och kan icke tagas till utgångspunkt

för beräkningar, som avse framtiden. Det torde vara riktigare att i stället

räkna med, att antalet nyblivna ordinaiåe befattningshavare inom folkskoleväsendet

i stort sett sammanfaller med antalet avgångna ordinarie lärare.

Från dessa utgångspunkter torde man kunna räkna med, att varje år omkring

800 lärare skola vinna befordran till ordinarie, varav hälften folkskollärare

och hälften småskollärare. I ett ganska betydande antal fall kommer

emellertid denna befordran ej att innebära byte av stationeringsort. I saknad

av säkra hållpunkter för bedömandet av denna fråga vill överstyrelsen

beräkna, att i omkring 500 fall årligen befordringen kommer att innebära

förflyttning till annan ort. Vad angår flyttningsersättningen för varje enskilt

fall, vill överstyrelsen erinra örn, att medelkostnaden i nämnda hänseende

för tvångsförflyttade folk- och småskollärare under budgetåret 1942/43 varit

omkring 150 kronor. Denna siffra är så låg, att man dock knappast kan

räkna med den för framtiden, utan finner överstyrelsen det klokare att räkna

med en medelkostnad av 200 kronor. Den totala årliga kostnaden för flyttningsersättning

till befordrade folk- och småskollärare skulle då bliva

(500 X 200 =) 100 000 kronor. Nämnda siffra måste emellertid betraktas som

i hög grad approximativ.

Slutligen får överstyrelsen erinra om, att i riksstaten för budgetåret 1943/44

upptagits en post på 15 000 kronor till flyttningsersättning åt nu ifrågavarande

slag av lärare, som förflyttas genom att deras tjänster blivit övertaliga.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag

om utvidgning av de kommunalt anställda lärarnas förmåner på förevarande

område med hänsyn till de ökade utgifter för statsverket, som därav

skulle bliva följden. Enligt statskontorets mening borde rätten till flyttningsersättning

för här avsedda lärare jämväl i fortsättningen begränsas till

de i avlöningsreglementena nu angivna fallen. Liksom hittills varit förhållandet,

syntes därvid de för statens befattningshavare gällande föreskrifterna

om bestämmande av flyttningsersättning i tillämpliga delar kunna lända

till efterrättelse. Särskilda bestämmelser för här ifrågavarande befattningshavare

syntes för den skull icke vara påkallade.

Kammarrätten har anfört.

Enligt kammarrättens mening synes, med hänsyn till den motivering som

de sakkunniga framfört, intet vara att erinra emot en sådan utsträckning

av rätten till flyttningsersättning beträffande ordinarie lärare som de sakkunniga

föreslagit. Däremot måste det anses betänkligt att utan någon begränsning

tillerkänna jämväl extra ordinarie lärare samma rätt. Det framgår

nämligen av betänkandet, att dessa lärare icke hava den fasta anställning,

som tillkommer motsvarande statliga befattningshavare. De torde i mångå

fall vara att likställa med extra befattningshavare enligt civila icke-ordinariereglementet.

En utförlig redogörelse för hithörande lärares anställningsför
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

37

hållanden Ilar lämnats av 1941 års lärarlönesakkunniga (se SOU 1942: 9 s. 17

—50, särskilt s. 22—23 och 27 samt SOU 1942: 26 s. 10). Därtill kommer, att

då statsverket skulle vidkännas ersättning för flyttningskostnaderna, utom

vid flyttning inom skoldistrikt, detta skulle medföra väsentligt ökade utgifter

för staten för nu ifrågavarande ändamål. Det bör också beaktas, att en

lärares förflyttning i regel blir beroende av kommunalt beslut eller kommunalt

val. Vid nu angivna förhållanden bör det, enligt kammarrättens mening,

tagas under övervägande, huruvida icke såsom villkor för extra ordinarie

lärares rätt till flyttningsersättning borde föreskrivas, att han under viss

tid innehaft sådan anställning.

Kammarrätten har vidare berört frågan om bestridande av flyttningsersättning

åt kommunalanställda lärare och därvid anfört.

Enligt förslaget är det avsett, att flyttningsersättning skall utgå jämväl

vid flyttning i anledning av befordran. Befordran av befattningshavare inom

det kommunala skolväsendet sker emellertid i regel utan att statlig myndighet

därvid på mera avgörande sätt medverkat. Det är ej alltid givet, att en

därvid skedd omplacering av viss befattningshavare varit ett statsintresse.

Det bör därför enligt kammarrättens mening tagas under omprövning, huruvida

icke viss del av flyttningskostnaderna i hithörande fall borde stanna

på skoldistriktet. De i kunde icke anses oskäligt, örn skoldistriktet finge bestrida

de utgifter, som belöpte på flyttning inom det egna distriktet. För att

erhålla ett enkelt system kunde bestämmas, att skoldistriktet skulle bekosta

hälften av befattningshavaren tillkommande ersättning för s. k. entreprenörskostnader.

Med anledning av att förslaget till tilläggskungörelse upptager bestämmelser

om ersättning för hyrande av ny bostad för tid innan flyttningen verkställts

och varunder befattningshavaren jämväl vidkänts hyra för den förutvarande

bostaden, har kammarrätten vidare anfört.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna om ersättning för dubbelhyra

må erinras örn, att det åligger skoldistrikt att mot visst mindre bidrag av

statsmedel tillhandahålla tjänstebostad i de fall, där bostadsförhållandena på

orten icke möjliggöra för läraren att själv hyra bostad i skolans närhet. Då

tjänstebostad icke tillhandahålles, skall från statsbidrag för lärarlöner avräknas

i folkskolans avlöningsreglemente angivet hyresavdrag. Med hänsyn

härtill borde väl ett skoldistrikt, som anställt en lärare, ansvara för, att

det finnes bostad att tillgå för honom. Det synes i varje fall kunna ifrågasättas,

huruvida icke erforderliga utgifter för förhyrande av bostad inom

distriktet för tid, innan flyttning verkställts, böra påföras skoldistriktet.

En reservant i kammarrätten har anfört, att han i likhet med majoriteten

ansåge vissa betänkligheter möta mot att tillerkänna extra ordinarie lärare

flyttningsersättning men, i anslutning till vad han anfört beträffande statliga

befattningshavare, likväl holle före, att dylik ersättning under alla förhållanden

borde utgå vid befordran till ordinarie tjänst.

Riksräkenslrapsverket har åberopat vad ämbetsverket i sitt yttrande anfört

beträffande flyttningsersättning åt statliga befattningshavare.

Allmänna lönenämnden har anfört bland annat.

Vad lönenämnden anfört beträffande utformningen av förslagen angående

de statliga befattningshavarna äger i tillämpliga delar giltighet även beträf
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

tande bestämmelserna angående flyttningsersättning till kommunalt anställda

lärare.

Lönenämnden har icke något att erinra mot att de ordinarie lärarna erhålla

rätt till flyttningsersättning jämväl vid befordran.

Vad angår de extra ordinarie lärarna vid folk- och småskolor ha dessa

icke lika fast anställning som extra ordinarie statstjänstemän. Då — såsom

de sakkunniga framhållit — utvecklingen går mot allt större likformighet

i fråga om avlöningsförhållandena för dessa båda personalgrupper, har lönenämnden

emellertid icke velat motsätta sig de sakkunnigas förslag, att flyttningsersättning

skall utgå till ifrågavarande extra ordinarie lärare vid befordran.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag i fråga om flyttningsersättning för kommunalanställda

lärare innebär i främsta rummet en utsträckning av ersättningsrätten

att gälla icke blott vid tvångsförflyttning av ordinarie lärare utan även

vid befordran av ordinarie eller extra ordinarie lärare. Frågan härom bär

sin största betydelse vid folkskoleväsendet, varmed nomadskoleväsendet är

att likställa. Inom folkskoleväsendet är det huvudsakligen de extra ordinarie

lärarna som beröras av förslaget.

Som motiv för utsträckning av ersättningsrätten för lärare vid folkskoleväsendet

har åberopats önskvärdheten av likställdhet med statliga befattningshavare.

Gentemot detta har emellertid framhållits, alt de extra ordinarie

folkskollärarnas anställningsförhållanden icke kunna anses jämförliga

med de extra ordinarie statstjänstemännens. Erinringar ha även riktats mot

att staten skulle påtaga sig de ytterligare kostnader, som bleve en följd av

ändringen. Det har därvid anmärkts, att staten endast i ringa mån har inflytande

på de befordringar, som skulle föranleda flyttningsersättning. Jämväl

har berörts frågan om kommunernas deltagande i kostnaderna för den

utsträckta förmånen.

För egen del har jag icke kunnat undgå att fästa övervägande vikt vid invändningarna

mot en utsträckning av ersättningsrätten. Att staten i så stor

utsträckning som skett påtagit sig kostnaderna för statsanställdas flyttning

vid omplaceringar, har väsentligen sin grund i det förut berörda statsintresset

av ett lämpligt urval i befordringsärenden. En viss likformighet inom

statsförvaltningen har därvid ansetts rimlig, oavsett att urvalsintresset är

mindre inom en del statliga verksamhetsområden. I betraktande av rekryteringsförhållandena

kan urvalsintresset knappast motivera en utvidgad ersättningsrätt

vid folkskoleväsendet. Att det oaktat för likformighetens skull

åsamka det allmänna kostnader för de statliga ersättningsgrundernas utsträckning

jämväl till detta område synes föga motiverat.

Ej heller beträffande de högre kommunala skolorna — för vilka frågans

praktiska betydelse torde vara ringa — anser jag, att likformighetsprincipen

innefattar tillräckligt skäl för den ifrågasatta utsträckningen av de statliga

ersättningsgrunderna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

På grund härav kan jag icke tillstyrka den nu berörda utvidgningen av

rätten till flyttningsersättning vid det kommunala skolväsendet. Under sådana

omständigheter anser jag icke skäl föreligga att överhuvud ändra bestämmelserna

örn flyttningsersättning i de kommunala skolornas avlöningsreglementen.

C. Hemställan.

I överensstämmelse med vad jag anfört beträffande flyttningsersättning åt

statliga befattningshavare ha upprättats förslag till kungörelser dels örn ändrad

lydelse av 24 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8),

dels om ändrad lydelse av 31 § militära avlöningsreglementet den 15 juni

1939 (nr 275), dels ock om ändrad lydelse av 26 § 4 mom. manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652).

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna förenämnda förslag till kungörelser; samt

2) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser

om rätt till flyttningsersättning för befattningshavare

i statens tjänst.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

Bilaga.

Flyttningsersättningssakkunnigas förslag

till

förordning angående ersättning för flyttningskostnad åt vissa

statens befattningshavare.

1 §■

1 morn. Ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare, å vilken civila

avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet, militära avlöningsreglementet

eller militära icke-ordinariereglementet är tillämpligt, äger under de

förutsättningar, varom i 2 mom. förmäles, rätt till ersättning för kostnader

för flyttning inom riket.

Vad i denna förordning stadgas om ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare,

som nyss sagts, skall äga motsvarande tillämpning å fast anställt

manskap, för vilket manskapsavlöningsreglementet gäller.

2 mom. Ersättning, varom i 1 mom. sägs, utgår allenast under förutsättning
a)

att flyttningen sker i anledning av beslut, som för befattningshavaren

medför omplacering från en stationerings- eller förläggningsort till en annan

eller innebär åläggande för honom att tillträda eller frånträda tjänstebostad

(bostadsbyten

b) att det i a) omförmälda beslutet antingen innebär befordran eller tillkommit

utan att befattningshavaren uttryckt önskan angående omplaceringen

eller bostadsbytet, samt

c) att befattningshavaren även efter omplaceringen eller bostadsbytet innehar

ordinarie eller extra ordinarie befattning, vai’å något av de i 1 mom.

omförmälda reglementena är tillämpligt.

Befattningshavaren anses icke hava uttryckt önskan, varom i b) sägs, allenast

därigenom, att han på tillfrågan av förman eller överordnad rörande

omplacering eller bostadsbyte samtyckt därtill eller med föranledande av en

sådan tillfrågan inkommit med ansökan, anmälan, tjänsteförteckning eller

dylik handling.

3 mom. Utan hinder av vad i 2 mom. under b) föreskrives må, såframt

ejo Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, ersättning beviljas för flyttning dels

på grund av kommendering såsom aspirant vid generalstabskåren, såsom

elev vid någon av de militära högskolorna eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant,

dels ock för genomförande av passagesystem vid vissa truppförband,

enligt vad därom är särskilt stadgat.

2 §''

Flyttning skall anses äga rum på grund av beslut, som innebär befordran,

a) om flyttningen sker i anledning av befattningshavarens övergång till en

befattning, för vilken lönen överstiger lönen i den tidigare befattningen, eller

b) om flyttningen sker i anledning av tillträde eller frånträdande av förordnande

eller kommendering, som för befattningshavaren medför högre avlöning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

41

Vid tillämpning av bestämmelsen under a) iakttages, att i förekommande

fall lönen anses utgå enligt lönegradens högsta löneklass samt efter dyrortsgrupp

E utan tjänste- eller familjepensionsavdrag.

Med avlöning, varom under b) sägs, avses förutom lön särskilda kontanta

förmåner, såsom arvode, vikariatsersättning eller dylikt. Hänsyn tages däremot

icke till förhöjning av avlöning på grund av stationerings- eller förläggningsortens

speciella förhållanden (löneökning på grund av flyttning till ort

i högre dyrortsgrupp, kallortstillägg, enslighetstillägg eller dylikt) eller till

ersättning för bestridande av särskilda utgifter (tjänstgöringstraktamente,

representationsbidrag, felräkningspenningar eller dylikt), samt ej heller till

naturaförmåner, för vilka befattningshavaren icke skall vidkännas avdrag

å avlöningen, eller kontant ersättning därför.

3 §•

I kostnader, varom i 1 § 1 mom. sägs, ingå rese- och traktamentskostnader,

utgifter för frakt, särskilda kostnader för bostad i anledning av flyttningen

samt andra av flyttningen föranledda utgifter, allt i enlighet med de

föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:t äger föreskriva, att då flyttning sker i anledning av befordran,

ersättning skall utgå med lägre belopp än då flyttning företages av annan

anledning.

4 §•

Har Kungl. Majit meddelat i 3 § andra stycket omförmäld föreskrift och

visar sig vid upphörande av förordnande eller kommendering, varom i 2 §

första stycket under b) sägs, att den ersättning, som befattningshavaren åtnjutit

för flyttning till och från ort, där han under förordnandet eller kommenderingen

tjänstgjort, med tillägg av den under tiden för förordnandet

eller kommenderingen åtnjutna avlöningsförhöjningen, understiger den ersättning,

som eljest skulle hava vid de båda flyttningarna utgått, äger befattningshavaren

uppbära tillägg till flgttningsersättning med belopp, motsvarande

skillnaden mellan sistnämnda ersättning, å ena sidan, och förstnämnda

ersättning, ökad med avlöningsförhöjningen, å andra sidan.

5 §•

Förfaller beslut, som i 1 § sägs, utan att detta beror på omständigheter,

varöver befattningshavaren kunnat råda, utgår ersättning för skäliga utlägg,

som verkställts i anledning av tilltänkt flyttning.

6 §•

Har yrkande om utbekommande av flyttningskostnadsersättning icke framställts

inom tre år efter det beslut, som i 1 § sägs, meddelats, är rätten till

ersättningen förfallen.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådant yrkande

örn utbekommande av tillägg till flyttningsersättning jämlikt 4 §, som

icke framställts inom tre år efter upphörandet av förordnande eller kommendering,

som i samma paragraf omförmäles.

7 §•

På Kungl. Majits prövning beror örn och i vad mån ersättning må i anledning

av särskilda omständigheter utgå för kostnad för flyttning, som i

1 § omförmäld befattningshavare företager i andra fall än i nämnda para
Dihang

till riksdagens protokoll 19H- 1 sami. Nr 85. 3

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

graf angivas. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning å flyttning, som

verkställes av annan innehavare av statlig anställning, så ock av annan på

grund av dennes inträde i statens tjänst.

8 §.

Såsom tjänstefel anses, örn mot bättre vetande i räkning eller annan uppgift

å flyttningskostnadsersättning lämnas oriktig uppgift i syfte att utbekomma

högre ersättning än som bör utgå enligt denna förordning eller av Kungl.

Maj:t för tillämpning härav meddelade föreskrifter.

9 §.

Beträffande ersättning för flyttningskostnad åt diplomatiska och konsulära

tjänstemän gäller vad därom finnes särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den

Utan hinder härav skola äldre bestämmelser äga tillämpning å flyttning

på grund av omplacering eller bostadsbyte, som skolat ske före nämnda dag.

447X78. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1Ö44,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser örn ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare i state s. 1 i texten
  2. SU 1944:142 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser örn ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare i statens tjänst, jäm a1 i texten