Sök i Ratio Lex

Angående vissa pensionsbeståmmelser för lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna m. m

1945-02-23 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:112, Angående vissa pensionsbeståmmelser för lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

1

Nr 112.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa pensionsbeståmmelser

för lärarinnor vid de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna m. m.; given Stockholms

slott den 23 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,

Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler

statsrådet Ewerlöf uppkomna frågor angående vissa pensionsbestämmelser

för lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna m. m.

och anför därvid följande.

Ilo.

I § 17 av reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt — vilken paragraf

motsvarar § 1 mom. 5 i kungörelsen den 23 december 1910 (nr 145)

angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter

— stadgas, att rätt för delägare i anstalten att efter avgång från

anställning, som avses i reglementet, komma i åtnjutande av pension inträder

den 1 juli det kalenderår, då delägaren fyller 55 år, under det att

skyldighet att avgå från sådan anställning inträder den 30 juni det kalenBihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 112. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 112.

derår, då delägaren fyller 60 år. Skolöverstyrelsen må dock medgiva delägare

att kvarstå i anställningen längst till och med den 30 juni det kalenderår,

då hon fyller 63 år. I punkt 4 av de genom kungörelse den 18 juni

1925 (nr 326) fastställda övergångsbestämmelserna till avdelning A i kungörelsen

den 29 oktober 1909 (nr 154) angående avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd

åt dessa läroanstalter m. m. föreskrives emellertid, att medgivande som nyss

sagts tills vidare icke må lämnas ämneslärarinna, såvida icke vederbörande

skola förklarar sig villig att bestrida samtliga kostnader för avlönandet av

lärarinnan.

Pensionstagare hos lärarinnornas pensionsanstalt är under vissa villkor

berättigad till tilläggspension enligt kungörelsen den 18 november 1921 (nr

703) eller — i undantagsfall — enligt kungörelsen den 31 december 1917

(nr 965). Rätt till tilläggspension inträder tidigast den 1 juli det kalenderår,

då pcnsionstagaren fyller 60 år.

Pension från lärarinnornas pensionsanstalt utgår i regel med belopp, som

vid tidpunkten för pensionens tillträde motsvarar de av och för delägaren

erlagda pensionsavgifterna. I intet fall må pensionens belopp överstiga 1 500

kronor örn året. Örn pensionen uppgår till sagda belopp, utgår tilläggspensionen

med högst 900 kronor för år. Pensionstagare, som åtnjuter tilläggspension,

erhåller å summan av förenämnda pensionsförmåner dels pensionslörhöjning

(förhöjning I) enligt § 3 mom. 1 i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, dels dyrtidstillägg enligt

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 275) med allmänna grunder för dyrtidstillägg

åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Därjämte

åtnjuter pensionstagaren kristillägg.

I skrivelse den 15 januari 1942 hemställde skolöverstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att upphäva förut berörda punkt 4 i övergångsbestämmelserna

till avdelning A i kungörelsen den 29 oktober 1909

(nr 154). Statskontoret avstyrkte i utlåtande den 20 februari 1942 överstyrelsens

hemställan, därvid statskontoret framhöll, bland annat, att ett bifall

till densamma dels skulle kunna medföra svårigheter för yngre lärarinnor

att erhålla anställning, dels skulle minska möjligheterna att erhålla ny anställning

för vissa äldre lärarinnor, vilka till följd av den år 1927 beslutade

omorganisationen av det högre skolväsendet och senare i anslutning därtill

verkställda organisatoriska ändringar entledigats från sina befattningar och

i samband därmed tillerkänts ersättning av statsmedel. Sedan skolöverstyrelsen

med anledning av statskontorets utlåtande ånyo yttrat sig i ärendet

den 12 mars 1942, fann Kungl. Majit i beslut den 17 april 1942 framställningen

icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Med utlåtande den 6 november 1944 har skolöverstyrelsen överlämnat én

till Kungl. Majit ställd, den 17 juni 1944 dagtecknad skrivelse, vari centralstyrelsen

för flick- och samskoleföreningen anhållit, att Kungl. Majit måtte

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

3

besluta örn sådan ändring av § 17 i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt,

alt delägare, om hon så önskade, finge kvarstå i sin befattning till

den 1 juli det kalenderår, under vilket hon fyllde 65 år, under förutsättning

att hon kunde förete friskintyg av läkare. Till stöd för sin framställning

har centralstyrelsen anfört bland annat följande.

Vid de högre kommunala skolorna är ämneslärare enligt tjänstepensionsreglementena

såväl av år 1939 som av år 1943 skyldig att avgå från sin

befattning först vid slutet av det kalenderhalvår, då vederbörande uppnår 65

års ålder.

Då lärarinnorna vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna i såväl

löne- som pensionshänseende äro avsevärt sämre ställda än sina kolleger

vid de högre kommunala skolorna, har från de förra lärarinnornas sida

uttalats det önskemålet, att de, åtminstone vad pensionsåldern beträffar,

skulle uppnå jämställdhet med de senare såtillvida, att lärarinna vid statsunderstödd

enskild läroanstalt kunde, om hon så önskar, kvarstå i sin tjänst

till den 1 juli det kalenderår, då hon fyller 65 år, under förutsättning att

hon kan förete friskintyg från läkare.

En sådan ändring av pensionsreglementets stadgande om pensionsåldern

är så mycket mer önskvärd som den bestämmelse, att lärarinna äger möjlighet

att kvarstå i sin befattning till 63 års ålder, därest vederbörande skola

ikläder sig hela kostnaden för hennes avlönande, numera tillämpas i mycket

ringa utsträckning, antagligen beroende på de enskilda skolornas svaga

ekonomi.

I detta sammanhang må kanske även framhållas det beslut, som fattades

av 1943 års riksdag, att punkt 7 i övergångsbestämmelserna till 1939 års

tjänstepensionsreglemente för lärare vid högre kommunala skolor, enligt vilken

pensionsåldern för vissa lärarinnor skulle inträda vid utgången av det

kalenderhalvår, varunder befattningshavaren uppnådde en ålder av 60 år,

ändrades därhän att på framställning av befattningshavaren Kungl. Majli

kunde besluta, att pensionsåldern skulle inträda vid den tidpunkt, som föreskrives

i § 17 av samma reglemente, d. v. s. för befattningshavare, tillhörande

lönegraderna 13—30, vid utgången av det kalenderhalvår, varunder befattningshavaren

uppnår 65 års ålder.

Sedan centralstyrelsens förevarande framställning, i enlighet med vad

skolöverstyrelsen i sitt utlåtande hemställt, överlämnats till 1944 års lönekommitté

för privatläroverken, har kommittén den 6 december 1944 avgivit

yttrande i ärendet. Kommittén har därvid åberopat en av kommittén under

hand införskaffad, av direktören i statens pensionsanstalt S. Lindstedt utarbetad

promemoria, i vilken anförts bland annat följande.

Förevarande framställning avser, alt delägare i lärarinnornas pensionsanstalt

skall erhålla rätt att efter eget val kvarstå i tjänst till den 1 juli det

kalenderår, då hon fyller 65 år.

Vid bedömande av den inverkan eli bifall till framställningen skulle få på

statens utgifter för bidrag till lärarinnornas löne- och pensionsförmåner torde

man böra bortse från den nuvarande möjligheten för lärarinna att få

tillstånd att kvarstå i anställningen efter fyllda 60 år, därest skolan åtager

sig samtliga kostnader för hennes avlönande. Denna möjlighet har nämligen

sällan utnyttjats, antagligen beroende på att skolornas ekonomi i allmänhet

utgjort hinder för ett sådant åtagande. Likaledes synes man kunna

bortse från de undantagsfall, då lärarinna avgår med pension från lärarinnornas

pensionsanstalt mellan 55 och 60 års ålder. Frågan begränsas där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

igenom till en jämförelse mellan, å ena sidan, det fall, att lärarinnan kvarstår

i tjänst efter fyllda 60 år och, å andra sidan, alt hon avgår med pension

vid sagda ålder.

I förra fallet skulle staten hava att vidkännas kostnader för bidrag till

lärarinnans avlöning samt till pensionsavgift till lärarinnornas pensionsanstalt.

Utgår man från att fråga är om en kvalificerad ämneslärarinna med

full tjänstgöring i högsta lönegraden (ortsgrupp I), uppgå statens årliga

utgifter för lärarinnebefattningen till sammanlagt 3 824 kronor jämte kristillägg.

I senare fallet skulle staten hava att vidkännas kostnader för bidrag till

avlönande av den pensionerade lärarinnans efterträdare och till pensionsavgift

till lärarinnornas pensionsanstalt för henne samt att för den pensionerade

lärarinnan bestrida utgifterna för tilläggspension, pensionsförhöjning

samt dyrtids- och kristillägg. Under förutsättning att efterträdaren tillhör

lägsta lönegraden bidrager staten till hennes avlöning med tillhopa 3 184

kronor, bortsett från kristillägg. Antager man att den pensionerade lärarinnan

åtnjuter pension från lärarinnornas pensionsanstalt med 1 500 kronor

och tilläggspension med 900 kronor, bär staten att för henne utgiva tillhopa

1 968 kronor, bortsett från kristillägg. Statens årliga utgifter för lärarinnebefattningen

skulle sålunda inberäknat pensionsbidrag bliva 5 212 kronor

jämte kristillägg å såväl efterträdarens avlöning som den avgångna lärarinnans

pensionsförmåner. Ur kostnadssynpunkt synes alltså från statens sida

intet vara att erinra mot bifall till den gjorda framställningen.

Emellertid skulle ett framflyttande i enlighet med framställningen av tidpunkten

för avgångsskyldighetens inträde innebära, att nu gällande, till

åldrar mellan 55 och 60 år begränsade valfrihet i fråga örn den ålder, som

för delägare i lärarinnornas pensionsanstalt motsvarar pensionsåldern, skulle

utsträckas till att omfatta åldrar upp till 65 år. En dylik åtgärd synes vara

ägnad att föregripa den utredning rörande formen för det fortsatta bedrivandet

av pensionsanstaltens verksamhet samt därmed sammanhängande spörsmål,

som 1944 års pensionsutredning enligt meddelade direktiv har att verkställa

och som lärer få antagas komma att innefatta bland annat prövning

av frågorna om avgångsskyldighet och pensionsålder. Alt vidtaga den i framställningen

begärda reglementsändringen innan sådan prövning skett synes

ej böra ifrågakomma, även örn det är antagligt att nämnda pensionsutredning

kommer att föreslå en framflyttning av tidpunkten för avgångsskyldighetens

inträde.

Däremot synes hinder icke möta att — utan att avvakta nyssnämnda utredning

— i viss mån tillgodose framställningens syfte genom att upphäva

förberörda, allenast tills vidare gällande föreskrift om att tillstånd att kvarstå

i anställningen efter fyllda 60 år får av skolöverstyrelsen lämnas allenast

under förutsättning, att skolan förklarat sig villig att bestrida samtliga kostnader

för vederbörandes avlöning. Åtskilliga omständigheter synas fastmer

tala för att så sker. Föreskriften, vilken torde sakna motstycke inom den

genom statens försorg ordnade pensioneringen i övrigt, är sålunda icke längre

behövlig för tillgodoseende av det med densamma avsedda ändamålet,

nämligen att underlätta övergången till den av 1925 års riksdag beslutade

regleringen av vissa förhållanden beträffande privatskolorna (se prop. nr

214/1925, s. 77). Vidare skulle föreskriftens upphävande komma att medföra

utgiftsbesparing för statsverket. Att möjlighet beredes ifrågavarande

ämneslärarinnor att kvarstå i anställningen efter uppnådd »pensionsålder»

av 60 år utan iakttagande av nu gällande villkor i fråga örn bestridande av

kostnaderna för avlöningen synes därjämte .skäligt med hänsyn till bland

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

5

annat alt folkskollärarinnor och ämneslärarinnor vid högre kommunala skolor,

för vilka pensionsåldern är väsentligt högre (63 respektive 65 år), kunna,

liksom de i lärarinnornas pensionsanstalt delaktiga övningslärarinnorna, erhålla

tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsåldern utan att statsbidragen

till avlöningen därför indragas. I betraktande av nu berörda förhållanden

synas de av statskontoret i dess utlåtande den 20 februari 1942 gjorda erinringarna

ej böra tillmätas avgörande betydelse. För upphävande av ifrågavarande

föreskrift, vilken underställts 1925 års riksdag för fastställelse, torde

riksdagens medverkan erfordras.

Med hänsyn till den låga »pensionsålder», som gäller för i lärarinnornas

pensionsanstalt delaktig lärarinna, och i betraktande av att befattningshavare

med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt kan tilllåtas

kvarstå i tjänst intill fem år efter pensionsålderns inträde synes det

för övrigt kunna starkt ifrågasättas att — i samband med upphävande av

ovannämnda föreskrift -—- framflytta den i § 17 andra stycket reglementet

för lärarinnornas pensionsanstalt och i § 1 mom. 5 andra stycket kungörelsen

den 23 december 1910 (nr 145) fastställda tidpunkt, intill vilken kvarstående

av skolöverstyrelsen längst kan medgivas, till den 1 juli det kalenderår,

då delägare fyller 65 år. Någon olägenhet i pensionshänseende torde

en dylik åtgärd i varje fall icke föranleda. Härför erforderliga författningsändringar

torde dock — bortsett från komplettering av de till reglementet

för lärarinnornas pensionsanstalt fogade tabellerna — icke kunna vidtagas

utan riksdagens medverkan.

För egen del har lönekommittén anfört bland annat följande.

I motiveringen för framställningen har centralstyrelsen erinrat bl. a. om

de för delägare i lärarinnornas pensionsanstalt gällande bestämmelserna om

kvarstående i tjänst.. Det torde kunna antagas, att centralstyrelsen med sin

ansökan även avsett ett upphävande av den genom kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 326) i avlöningskungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154) införda

övergångsbestämmelsen 4 örn att skolöverstyrelsen tills vidare icke må lämna

ämneslärarinna medgivande att kvarstå i tjänst, såvida icke vederbörande

skola förklarar sig villig att bestrida samtliga kostnader för avlönandet av

lärarinnan.

De sakkunniga ha i sitt utredningsarbete kunnat konstatera, att reallönerna,

d. v. s. de sammanlagda löneförmånerna från staten, kommunen, skolan

och annan enskild, för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

ofta ligga 2 000 å 3 000 och t. o. m. uppåt 4 000 kronor under lönerna

tor motsvarande lärarinnor vid kommunala flickskolor. Pensionerna äro avsevärt

lägre för ämneslärarinnorna vid privatskolorna än vid de kommunala

flickskolorna. Detta för lärarinnorna vid privatskolorna ogynnsamma läge

blir så mycket mer framträdande genom de gällande bestämmelserna örn

pensionsålder och kvarstående i tjänst. För ordinarie och extra ordinarie

ämneslärare vid kommunal flickskola inträder pensionsåldern vid utgången

av det kalenderhalvår, varunder läraren uppnår en levnadsålder av 65 år.

Anstånd med avskedet, resp. bibehållande i befattningen kan medgivas, då

särskilda omständigheter därtill föranleda, upp till tre år efter pensionsåldern.

För ordinarie och extra ordinarie lärare i övningsämnen vid kommunal

flickskola gälla följande pensionsåldrar, nämligen för lärare i teckning,

slöjd eller hushållsgöromål 65 år och för lärare i musik eller gymnastik med

lek och idrott 63 år. Pensionsåldern inträder vid utgången av det kalenderhalvår,

varunder läraren uppnår nyssnämnda levnadsålder, lian har möjlighet

alt erhålla tillstånd alt kvarstå i tjänst under fem år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Före
draganden.

Delägare i lärarinnornas pensionsanstalt har skyldighet alf avgå den 30

juni det kalenderår, då hon fyller 60 år. För sådan lärarinna kan »pensionsåldern»

alltså inträda vid 59 års ålder. Den författningsenliga möjligheten att

kvarstå i tjänst till den 30 juni det kalenderår, då lärarinnan fyller 63 år,

är för ämneslärarinna illusorisk på grund av den förutnämnda övergångsbestämmelsen

angående skyldighet för skolan alt bestrida samtliga kostnader

för avlönandet av lärarinnan. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat

från skolöverstyrelsen har ämbetsverket under de senaste 10 åren

medgivit anstånd med avsked för 5 föreståndarinnor, tillika ämneslärarinnor,

och 10 övningslärarinnor. Det senaste beslutet för ämneslärarinna är daterat

den 19 maj 1938 och gällde en föreståndarinna, som skulle fylla 60 år den 22

oktober 1938. Hon erhöll tillstånd att kvarstå intill utgången av juni 1939.

1 fråga om beviljande av anstånd med avsked för övningslärarinnor har

skolöverstyrelsen sedan år 1933 intagit en restriktiv ståndpunkt, vilket läroanstalterna

haft kännedom om.

De sakkunniga anse det angeläget och befogat att redan nu föreslå åtgärder,

som, utan att föregripa vare sig de sakkunnigas eget eller 1944 års pensionsutrednings

slutliga förslag, kunna på här ifrågavarande område medföra

en viss utjämning i förhållandet mellan de privatanställda och de kommunalanställda

lärarinnornas ställning. De sakkunniga anse sig med denna utgångspunkt

böra förorda åtgärder för upphävande av den genom kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 326) införda övergångsbestämmelsen 4 i avlöningskungörelsen

och utsträckning av den tid, intill vilken kvarstående i tjänst kan medgivas,

till den 30 juni det kalenderår, då lärarinnan fyller 65 år. Det torde icke

kunna anföras några vägande skäl — ekonomiska eller sociala — mot författningsändringar

av nu angivet innehåll. Såsom framgår av direktör Lindstedts

promemoria skulle övergångsbestämmelsens upphävande nämligen medföra

utgiftsbesparing för statsverket. Enär det ankommer på skolöverstyrelsen

att pröva ansökningarna om kvarstående i tjänst och ämbetsverket har möjlighet

att överblicka tillgången på lärare i arbetsmarknaden, torde man icke

behöva befara, att de ifrågasatta ändringarna skola försvåra möjligheterna

för andra kvalificerade lärare att erhålla anställning.

Statskontoret har i ett den 9 januari 1945 avgivet utlåtande förklarat, att

ämbetsverket med hänsyn till nu föreliggande förhållanden icke ville motsätta

sig bifall till centralstyrelsens framställning på sätt förordats av lönekommittén.

För egen del finner jag skäligt att delägare i lärarinnornas pensionsanstalt

erhåller ökade möjligheter att kvarstå i tjänst efter utgången av juni månad

det kalenderår, då hon fyller 60 år, i den mån detta kan ske utan föregripande

av pågående utredningar på hithörande områden. I överensstämmelse

härmed anser jag framställningen böra tillmötesgås i den utsträckning, 1944

års lönekommitté för privatläroverken och statskontoret förordat, i synnerhet

som ett sådant tillmötesgående icke kommer att medföra ökade utgifter

för statsverket utan tvärtom besparingar. Jag tillstyrker därför upphävande

av föreskriften, att ämneslärarinna, som är delägare i lärarinnornas pensionsanstalt,

icke må erhålla tillstånd att kvarstå i tjänst, med mindre skolan

förklarar sig villig bestrida samtliga kostnader för avlönandet av lärarinnan.

Vidare förordar jag, att skolöverstyrelsen berättigas medgiva delägare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112. 7

i anstalten att kvarstå i tjänst längst till och med den 30 juni det kalenderår,

då hon fyller 65 år.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

alt bemyndiga Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser

för genomförande av de ändringar i fråga om

medgivande för delägare i lärarinnornas pensionsanslalt att

kvarstå i tjänst, som av mig i det föregående förordats.

2:o.

I syfte att för lärarinnorna vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

mildra verkningarna av de ändringar i skolorganisationen, som föranletts

av den år 1927 beslutade skolreformen och av riksdagen i anslutning

därtill senare fattade beslut ävensom av inrättandet av kommunala flickskolor,

hava bestämmelser meddelats örn årlig ersättning av statsmedel åt

vissa av nämnda lärarinnor, vilka till följd av berörda ändringar i skolväsendets

organisation blivit entledigade eller erhållit minskad tjänstgöring.

Ifrågavarande bestämmelser innefattas i kungörelsen den 9 oktober 1931

(nr 344) om ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

— i det följande kallad ersättningskungörelsen — med däri genom

kungörelser den 28 juli 1932 (nr 384), den 24 juli 1934 (nr 448), den 30 juni

1937 (nr 689) och den 15 juni 1939 (nr 244) vidtagna ändringar. Ersättningskungörelsen

gäller jämlikt föreskrift i kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 689)

tills vidare intill utgången av juni 1945. I statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag (VIII ht, s. 305) har emellertid föreslagits, att de nuvarande

bestämmelserna skola erhålla fortsatt giltighet ytterligare fem år.

I § 1 ersättningskungörelsen särskiljas tre olika kategorier lärarinnor,

vilka kunna komma i åtnjutande av ersättning.

Ersättning enligt § 1 mom. 1 — författningsrummets nu gällande lydelse

har fastställts genom kungörelsen nr 689/1937 — kan tillerkännas ämneslärarinna

eller lärarinna i övningsämne, vilken gått förlustig sin anställning

på grund av att verksamheten upphört vid den skola, där hon varit anställd.

Förutsättning för erhållande av ersättning enligt nu ifrågavarande

författningsrum är, bland annat, att lärarinnan vid början av skolans avveckling

uppnått en ålder av 50 år. Ersättningen utgår från den tidpunkt,

Kungl. Majit bestämmer, intill den 1 juli det kalenderår, under vilket lärarinnan

fyller 60 år.

Ersättning enligt § 1 mom. 2 ersättningskungörelsen — författningsrummets

nu gällande lydelse har fastställts genom kungörelsen nr 244/1939 —- kan oavsett åldern under vissa villkor tillerkännas ämneslärarinna eller lärarinna

i övningsämne, vilken entledigats på grund av alt verksamheten vid

skolan nedlagts eller inskränkts. I detta fall förutsattes uttryckligen ali åt

lärarinnan icke kunnat beredas anställning vid statsläroverk eller stalsunder
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

stödd kommunal eller enskild läroanstalt. Ersättningen utgår för tid Kungl.

Majit bestämmer.

Ersättning enligt § 1 mom. 3 ersättningskungörelsen — författningsrummets

nu gällande lydelse har fastställts genom kungörelsen nr 689/1937 —

kan oavsett levnadsåldern tillerkännas lärarinna i övningsämne, vilkens

tjänstgöring på närmare angivet sätt begränsats under fortgående utveckling

av den skola, vid vilken hon varit anställd. Ersättningen utgår efter Kungl.

Majits beprövande för läsår, varunder omfattningen av hennes tjänstgöring

sålunda begränsats.

Ersättning, som tillerkänts lärarinna med stöd av ersättningskungörelsen,

utbetalas av statskontoret.

Samtliga lärarinnor, vilka kunna komma i åtnjutande av ersättning enligt

nämnda kungörelse, torde vara delägare i lärarinnornas pensionsanstalt. Beträffande

vissa av de lärarinnor, som erhållit sådan ersättning, hava särskilda

pensionsbestämmelser meddelats.

Sålunda har frågan örn pensionering av lärarinna, som erhållit ersättning

jämlikt § 1 mom. 1 ersättningskungörelsen, närmare reglerats i kungörelse

den 9 oktober 1931 (nr 345). Enligt § 1 sistnämnda kungörelse gäller såsom

huvudregel, att sådan lärarinna med avseende på pension skall hava samma

rättigheter och skyldigheter, som om hon fortfarande innehade den befattning,

från vilken hon entledigats. I § 2 stadgas, att lärarinna som nyss

nämnts icke må tillträda pension före den 1 juli det kalenderår, under vilket

hon uppnår 60 års ålder. Pensionsavgifter skola enligt § 3 årligen utgå

med samma belopp som skulle hava utgått, därest lärarinnan fortfarande

innehaft den befattning, från vilken hon entledigats. För lärarinna, som

är delägare i lärarinnornas pensionsanstalt, utgår jämlikt § 4 statsbidrag

med 60 procent av den lägsta pensionsavgift, varom stadgas i § 1 mom. 3

kungörelsen den 23 december 1910 (nr 145, s. 1). I den mån pensionsavgift

till anstalten icke utgår av statsmedel, skall densamma avdragas å det lärarinnan

tillkommande ersättningsbeloppet. Jämlikt § 5 åligger det direktionen

över lärarinnornas pensionsanstalt att efter erhållet meddelande därom,

att lärarinna tillerkänts ersättning enligt § 1 mom. 1 ersättningskungörelsen,

till statskontoret lämna uppgift å beloppet av den pensionsavgift, som

skall avdragas å ersättningen.

Beträffande övningslärarinna, som erhållit ersättning jämlikt § 1 moni. 3

ersättningskungörelsen, äro särskilda pensioneringsbestämmelser meddelade

i kungörelse den 28 juli 1932 (nr 385). Enligt dessa bestämmelser skola för

sådan lärarinna pensionsavgifter utgå, såsom om med befattningen varit

förenad en tjänstgöring, närmast motsvarande den, som lärarinnan årligen

i medeltal haft å sin befattning vid den enskilda skolan under de senaste

fem åren före början av skolans avveckling.

I fråga om lärarinna, som erhållit ersättning enligt § 1 inom. 2 ersättningskungörelsen

äro däremot särskilda pensionsbestämmelser icke meddelade.

För sådan lärarinna gäller jämlikt § 11 i reglementet för lärarinnornas

pensionsanstalt, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelse den 18

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

9

juni 1926 (nr 246), att lion efter entledigandet icke får erlägga pensionsavgift

men kvarstår såsom delägare i anstalten och — med vissa undantag och

inskränkningar — bibehåller rätt till pension svarande mot erlagda avgifter.

Vad angår pension åt lärarinna av den kategori, varom här är fråga,

har 1931 års riksdag i skrivelse nr 263 uttalat, att riksdagen ansåge det vara

lämpligåst att tillfälle bereddes riksdagen att pröva pensionsfrågorna från

fall till fall.

I skrivelse den 8 december 1944 har direktionen över lärarinnornas penti

ornans mit anfört bland annat följande.

Från ecklesiastikdepartementet hava till direktionen för kännedom och

efterrättelse överlämnats avskrifter av Kungl. Maj:ts brev till statskontoret

angående ersättningar jämlikt kungörelsen nr 344/1931 till sammanlagt 77

lärarinnor, därav 7 övningslärarinnor vilka erhållit ersättning på grund av

minskad tjänstgöring. I berörda brev har icke angivits jämlikt vilket moment

i § 1 av kungörelsen ersättning tillerkänts vederbörande lärarinna. I

samtliga de 70 fall, där ersättningen avsett entledigad lärarinna, har direktionen

emellertid utgått från att den erhållna avskriften utgjort sådant meddelande,

som i § 5 kungörelsen nr 345/1931 sägs, och på grund därav till

.statskontoret lämnat sådan uppgift om pensionsavgift att avdragas å ersättningen,

som enligt sagda paragraf skall lämnas i fråga örn lärarinna, vilken

tillerkänts ersättning jämlikt § 1 mom. 1 kungörelsen nr 344/1931. De sålunda

uppgivna avgiftsbeloppen hava av statskontoret avdragits å ersättningarna

samt inlevererats till pensionsanstalten. Därjämte har pensionsanstalten

efter rekvisition från statskontoret utbekommit statsbidrag med i § 4 kungörelsen

nr 345/1931 angivet belopp för ifrågavarande lärarinnor, dock med

undantag för vissa sedan länge sjuklediga lärarinnor, beträffande vilka det

kunnat antagas, att statsbidrag till pensionsavgiften icke skulle utgått, därest

lärarinnan kvarstått å vederbörande läroanstalts stat. Elter framställning

från sådan sjukledig lärarinna har likväl, med hänsyn till bestämmelserna

i § 9 reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt, sådana dessa bestämmelser

lyda enligt kungörelsen nr 246/1926, i en del fall å ersättningen jämväl

avdragits ett belopp, motsvarande statsbidraget.

Emellertid har direktionen observerat, att av de 70 entledigade lärarinnorna

15 vid entledigandet icke uppnått en ålder av 50 år. Dessa lärarinnor

mäste sålunda antagas icke hava uppfyllt den för erhållande av ersättning

jämlikt § 1 mom. 1 kungörelsen nr 344/1931 angivna förutsättningen, att vid

början av den enskilda läroanstaltens ombildning eller avveckling hava uppnått

sagda ålder, varför de uppenbarligen äro att hänföra tili den i § 1

inom. 2 avsedda lärarinnekategorien. Möjligt är, att motsvarande gäller

även en eller annan av övriga entledigade lärarinnor, som väl vid entledigandet

fyllt 50 år men ej uppnått denna ålder vid början av ombildningen

eller avvecklingen. I vad mån så är förhållandet har direktionen dock icke

kunnat med säkerhet avgöra, enär berörda tidpunkt ej alltid angivits i breven

angående ersättningen.

Då beträffande förenämnda 15 lärarinnor avdragen å ersättningarna för

pensionsavgifter lill lärarinnornas pensionsanstalt och utbetalningarna av

statsbidrag onekligen skett utan stöd av gällande författningar, borde rätteligen

de under ersättningstiden innehållna avgifterna reslitueras och statsbidragen

återlevereras. I enlighet med vad 1931 års riksdag uttalat i skrivelse

nr 263 borde därjämte, i den mån Lärarinna av hithörande kategori från

och med den 1 juli del kalenderår, då hon fyller 60 år, blir berättigad lill

nilian!/ lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. S''r 112. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 112.

pension från lärarinnornas pensionsanstalt, grundad på före entledigandet

erlagda avgifter, fråga om ytterligare pension i varje särskilt fall underställas

riksdagen. Sådant fall inträffar i fråga om en lärarinna — förra lärarinnan

vid Linköpings elementarläroverk för flickor Jenny Sofia Matilda Cederström

— redan den 1 juli 1945.

Av ifrågavarande 15 lärarinnor hava 2 numera avlidit och 2 erhållit med

pensionsrätt förenad befattning vid samrealskola respektive kommunal flickskola.

För 5 av återstående 11 lärarinnor hava på grund av deras sjukledighet

statsbidrag ej rekvirerats, men för 2 av dessa hava motsvarande belopp

enligt deras önskan avdragits å ersättningen.

Genom de verkställda avdragen å ersättningarna för pensionsavgifter till

lärarinnornas pensionsanstalt hava emellertid ifrågavarande lärarinnor uppenbarligen

bihragts den föreställningen, att de äga tillgodoräkna de avdragna

avgiftsbeloppen jämte därå belöpande statsbidrag för pension från

anstalten och att pensionsfrågan för dem därigenom blivit definitivt ordnad,

såvitt angår tid, under vilken de åtnjutit ersättning Vid sådant förhållande

synes det pensionsanstalten önskvärt att låta bero vid de vidtagna åtgärderna,

vilka i sak inneburit tillämpning av kungörelsen nr 345/1931 jämväl å de

lärarinnor, vilka erhållit ersättning jämlikt § 1 mom. 2 kungöreisen nr 344/

1931. För det fall att giltighetstiden för sistnämnda kungörelse utsträckes

efter den 1 juli 1945, synes sådan tillämpning böra ske även i fortsättningen.

Härför lärer dock riksdagens medgivande erfordras. Lämnas sådant

medgivande, vilket torde få anses i viss mån motiverat jämväl med hänsyn

till den pensionsrätt, som jämlikt 1932 års riksdags beslut tillerkänts övningslärarinnor

med ersättning enligt § 1 mom. 3 kungörelsen nr 344/1931,

torde lärarinnorna bliva skäligen tillgodosedda i pensionshänseende, varför

prövning av pensionsfrågan beträffande varje särskild lärarinna icke synes

behöva ifrågakomma.

På grund av vad sålunda anförts får pensionsanstalten hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att medgiva, att kungörelsen nr 345/

1931 får, räknat från tidpunkten för kungörelsens ikraftträdande, äga tilllämpning

å lärarinnor, som tillerkänts ersättning jämlikt § 1 inom. 2 kungörelsen

nr 344/1931.

Statskontoret har i ett den 5 januari 1945 avgivet yttrande över direktionens

framställning anfört följande.

Då, såsom direktionen för lärarinnornas pensionsanstalt framhållit, vid

utbetalning av ersättning åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

enligt kungörelsen nr 344/1931 pensionsavgifter kommit att innehållas

för samtliga dessa lärarinnor, vare sig de varit ersättningsberättigade

enligt § 1 mom. 1 eller § 1 mom. 2 nämnda kungörelse, vill statskontoret i

likhet med direktionen förorda, att Kungl. Majit utverkar riksdagens medgivande

till att vid sagda åtgärder måtte få bero samt att i anslutning därtill

kungörelsen nr 345/1931 måtte jämväl få äga tillämpning å ifrågavarande

lärarinnor, som tillerkänts ersättning enligt § 1 morn. 2 kungörelsen nr

344/1931.

Statskontoret finner sig däremot med hänsyn till 1931 års riksdags beslut

icke böra tillstyrka alt, på sätt direktionen även föreslagit, kungörelsen nr

345/1931 erhåller tillämpning å lärarinnor, vilka vid en fortsatt avveckling

av statsunderstödda enskilda läroanstalter erhålla ersättning enligt förenämnda

författningsrum. Pensionsfrågan för dem torde alltså i enlighet med

riksdagens mening böra prövas av riksdagen från fall till fall.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 112.

11

Vid ärendeis behandling i statskontoret anförde föredraganden, statskommissarien

E. Björn, skiljaktig mening och förklarade sig anse, att statskontoret

helt bort ansluta sig till deli av direktionen över anstalten i ärendet

gjorda hemställan, enär det vore skäligt, att samtliga lärarinnor, som tillerkänts

eller tillerkändes ersättning enligt § 1 mom. 2 kungörelsen nr 344/

1931, finge möjlighet att, i likhet med de enligt mom. 1 och 3 av samma

paragraf ersättningsberättigade, genom fortsatt avgiftsbetalning sörja för

upprätthållandet av den i lärarinnornas pensionsanstalt en gång vunna pensionsrätter
Skolöverstyrelsen

har i yttrande den 15 januari 1945 anslutit sig till vad

direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt hemställt i ärendet.

I likhet med myndigheterna anser jag rimligt, att i de fall, där de i kungörelsen

den 9 oktober 1931 (nr 345) meddelade föreskrifterna örn pensionsavgift

felaktigt kommit att tillämpas även å lärarinna, som erhållit ersättning

jämlikt § 1 mom. 2 ersättningskungörelsen, låta vid de vidtagna

åtgärderna bero. Detta synes lämpligen kunna ske på det sätt, att förstnämnda

kungörelse i dess helhet göres tillämplig å ifrågavarande lärarinnor.

Vad angår frågan om bestämmelserna böra få gälla jämväl för framdeles

inträffande ersättningsfall må erinras, att 1931 års riksdag ansåg, att

pensionsfrågan för de nu avsedda lärarinnorna borde föreläggas riksdagen

från fall till fall. Detta uttalande tillkom emellertid närmast på grund av att

beslutanderätten i dylika ärenden enligt propositionen i ämnet föreslagits

skola tillkomma Kungl. Majit och synes icke innebära ett avvisande i princip

av tanken på generella bestämmelser. Det är vidare att märka, att redan

vid 1932 års riksdag en uppmjukning skedde av de ursprungliga föreskrifterna

såtillvida som särskilda pensionsbestämmelser utfärdades för lärarinna

med ersättning enligt § 1 mom. 3 ersättningskungörelsen. Härtill kommer

att antalet framdeles inträffande fall av ersättningar enligt § 1 mom. 2

torde komma att bliva jämförelsevis ringa. Med hänsyn till det anförda anser

jag mig kunna biträda det av direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt

framförda förslaget att meddelä genei''ella pensionsbestämmelser för

samtliga lärarinnor med ersättning enligt sistnämnda moment.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder,

utfärda erforderliga föreskrifter angående pensionering av

lärarinnor, som tillerkänts ersättning jämlikt § 1 mom. 2

kungörelsen den 9 oktober 1931 (nr 344).

Före
draganden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Vad föredraganden under punkterna 1 :o och 2 :o hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

457279. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa pensionsbestämmelser för lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalt a1 i texten
  2. BU 1945:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa pensionsbestämmelser för lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna. s. 1 i texten