Sök i Ratio Lex

Angående nedsättning av räntan å tertiärlån m. m

1945-02-23 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:125, Angående nedsättning av räntan å tertiärlån m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

1

Nr 125.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående nedsättning av

räntan å tertiärlån m. m.; given Stockholms slott den

23 februari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,

Rurrestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn nedsättning av

räntan å tertiärlån m. m. samt anför.

Gällande bestämmelser.

Enligt föreskrifterna i kungörelsen den 30 juni 1942, nr 569, örn tertiärlån

och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag (ändrad genom kungörelser

nr 739/1942 och 592/1943), må under de förutsättningar, som stadgas i kungörelsen,

beviljas tertiärlån för ny- eller ombyggnadsföretag, avseende flerfamiljshus

eller enfamiljshus, samt lilläggslån för nybyggnadsföretag, avseende

flerfamiljshus eller sådant enfamiljshus, som uppföres av kommun eller

företagare, vilken med avseende å lån enligt kungörelsen av statens byggnadslånebyrå

jämställts med kommun (1 §). För beviljande av tertiärlån gälB

i Ilang till riksdagens protokoll 1945. 1 sand. Nr 125. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

ler bland annat att hyran under en tid av tio år icke utan byggnadslånebyråns

medgivande må uttagas med högre belopp eller efter andra beräkningsgrunder

än dem byrån godkänt (4 §). Tilläggslån må beviljas endast

under förutsättning bland annat att byggnadslånebyrån efter prövning av

dels anskaffningskostnaden för byggnadsföretaget, kostnaden för anskaffning

av tomtmark inbegripen, dels ock fastighetens eller, då fråga är om

tomträtt, byggnadens avkastningsvärde finner anskaffningskostnaden överstiga

avkastningsvärdet (5 §).

Där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, äger byggnadslånebyrån icke

medgiva, att hyrorna för lägenheter, som tillkommit eller ombyggts med

stöd av lån enligt ifrågavarande kungörelse, må i vidare mån än som kan

föranledas av stegrade bränslekostnader eller före år 1942 inträffad ökning

av förvaltningskostnaderna överstiga den år 1939 på orten gällande hyresnivån

för lägenheter av jämförlig beskaffenhet och belägenhet (6 §).

Tertiärlån, vilket som regel ej må överstiga trettiofem procent av det värde

å fastigheten eller, då fråga är om tomträtt, å byggnaden som byggnadslånebyrån

godkänt, skall från den dag, som byggnadslånebyrån bestämmer, utgöra

amorteringslån. Annuiteten å sådant lån för byggnadsföretag avseende

flerfamiljshus skall under de första fem åren av lånets löptid utgöra, då

fråga är om nybyggnadsföretag fem och en fjärdedels samt, då fråga är om

ombyggnadsföretag sex procent, varav fyra och en halv procent utgöra ränta

och återstoden amortering. Annuiteten å amorteringslån för enfamiljshus,

som uppförts av kommun eller därmed jämställd företagare, utgör under

de första 10 åren av lånets löptid sex och nio tiondels procent, varav 4 och

en halv procent ränta samt återstoden amortering (11 §). Annuiteten å annat

enfamiljshus utgör under de första 10 åren av lånets löptid sex procent,

varav tre och sex tiondels procent ränta samt återstoden amortering (12 §).

Därest låntagaren för lån, lämnade mot säkerhet av inteckningar med

bättre förmånsrätt än den för tertiärlånet ställda säkerheten, nödgas under

de tio första åren efter lånens upptagande erlägga högre årlig ränta än, i

fråga om primärkredit, tre och en halv procent och, i fråga örn sekundärkredit,

däremot svarande ränta, må av tertiärlånets ränte- och annuitetsbelopp

årligen eftergivas högst ett belopp, motsvarande skillnaden mellan

å ena sidan låntagarens årliga räntekostnad för primär- och sekundärkrediterna

samt å andra sidan det belopp, vartill nämnda kostnad skulle hava

uppgått för den händelse den årliga räntan utgjort, å primärkrediten, tre

och en halv procent och, å sekundärkrediten, däremot svarande ränta. Har

låntagaren förbundit sig att erlägga högre ränta å primär- och sekundärkrediterna

än den, som av byggnadslånebyrån prövas möjlig att erhålla på

allmänna lånemarknaden vid tiden närmast före meddelande av slutligt beslut

i låneärendet, skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, i stället

för den verkliga räntan nämnda lånemarknadsränta läggas till grund för

bestämmande av eftergiftens storlek.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 125.

3

Eftergiften, vars storlek fastställes av byggnadslånebyrån i samband med

låneärendets slutliga avgörande, må icke bestämmas till högre belopp än

som erfordras för att den eller de genom byggnadsföretaget tillkomna eller

ombyggda lägenheterna skola kunna tillföras bostadsmarknaden mot de i

6 § angivna hyrorna. Fastställd eftergift må nedsättas, därest lånemarknadsräntan

sjunker och låntagaren, oaktat han därtill har möjlighet, underlåter

att vidtaga erforderliga åtgärder för att komma i åtnjutande av den

lägre räntan. Nödgas låntagaren erlägga högre årlig ränta å primär- och

sekundärkrediterna än den, som utgick vid tiden för eftergiftens fastställande,

må eftergiften höjas, dock högst till det belopp, som vid eftergiftens

fastställande kunnat ifrågakomma, därest räntan å primär- och sekundärkrediterna

då varit en procent högre än den ränta, efter vilken eftergiften

fastställts (13 §).

Tilläggslån må beviljas högst till sådant belopp, att lånet jämte bidrag,

som må hava lämnats av kommun, motsvarar skillnaden mellan den av

byggnadslånebyrån godkända anskaffningskostnaden för byggnadsföretaget,

kostnaden för anskaffning av tomtmark inbegripen, samt fastighetens eller,

då fråga är om tomträtt, byggnadens av byggnadslånebyrån godkända avkastningsvärde

(14 §). Tilläggslån löper som regel utan ränta och amortering

(16 §).

Framställning av statens byggnadslånebyrå.

I skrivelse den 10 februari 1945 har statens byggnadslånebyrå gjort framställning

rörande sänkning av räntan å tertiärlån. Byrån anför

härom i huvudsak följande.

Genom beslut den 8 februari 1945 ha fullmäktige i riksbanken sänkt

diskontot från 3 till 2V2 procent. Denna åtgärd har fått till följd bland

annat, att de kreditinstitut, som lämna lån mot säkerhet av första eller

andra inteckning i bostadsfastigheter, sänkt eller torde komma att sänka

låneräntan i motsvarande grad. Möjlighet föreligger således redan nu att

upptaga primärlån i hyresfastigheter mot en ränta av 3 procent för år räknat;

sekundärlåneräntan kan antagas komma att ligga på en nivå av ungefär

3V2 procent, och förräntningen av företagarens egen kapitalinsats får

antagas bli nedräknad på motsvarande sätt. Sagda förhållande måste få till

följd ett sådant förbilligande av kostnaderna för det vid fastighetsproduktion

investerade kapitalet, att den s. k. överkostnaden, d. v. s. skillnaden

mellan, å ena sidan, den faktiska godtagbara anskaffningskostnaden för ett

företag samt, å andra sidan, det avkastningsvärde för fastigheter, vilket statens

byggnadslånebyrå vid tertiärlånegivning till projektet har att fastställa,

minskas. Örn det antages, alt räntan för tertiärlån, som beviljas för uppförande

av hyresfastigheter likaledes sänkes, förslagsvis med V2 procent

eller således från 4Vz till 4 procent, för år räknat, kommer — förutsatt att

annuitelen för tertiärlånet under den första femårsperioden av lånets löptid

i analogi med det sist sagda nedsättes från b1/* till 43A procent —- överkoslnaden

att ytterligare reduceras. Inom byrån verkställda beräkningar giva

vid handen, att vid en dylik, genomgående räntereduktion avkastningsvär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

det för ett hyreshus av sten kommer att vid oförändrad hyresavkastning

med ungefär 11,8 procent överstiga ett enligt hittillsvarande kapitaliseringsgrunder

fastställt a vkastnings värde; motsvarande ökning i fråga örn en nyuppförd

fastighet av trä utgör omkring 10,6 procent. Om det antages, att

anskaffningskostnaderna för de hyresfastigheter, till vilkas uppförande lån

kommer att beviljas under den närmaste tiden icke nämnvärt förändras,

skulle den nyss angivna ökningen i avkastningsvärdet — förutsatt att överkostnaden

vore, relativt sett, lika stor för samtliga nyuppförda hyresfastigheter

— få till följd att överkostnaden samt därmed behovet av tilläggslån

och kommunala bidrag praktiskt taget eliminerades.

överkostnaden företer emellertid lokalt sett högst betydande variationer.

Som exempel kan nämnas att överkostnad hittills icke förekommit vid nyproduktion

av hyreshus i Stockholm, medan den å åtskilliga smärre orter

genomsnittligt uppgår till 20 procent av anskaffningskostnaden för företaget.

En räntesänkning och därmed en möjlighet till höjning av avkastningsvärdena

i enlighet med vad nu anförts kommer därför att i avseende å fastighetsekonomin

få helt olika konsekvenser på skilda orter. Man kan med

andra ord räkna med, att inom vissa orter tilläggslånebehovet kommer att

kraftigt reduceras respektive helt försvinna samt att man inom några samhällen

— däribland främst Stockholm —• får möjlighet att nyproducera

hyresfastigheter, för vilka de årliga utgifterna kunna balanseras med hyror,

som icke oväsentligt understiga »1939 års hyresnivå».

Vid en produktionsomfattning, motsvarande ett årligt tillskott av cirka

40 000 lägenheter i flerfamiljshus torde man i nuvarande kostnadsläge,

därest räntesänkningen ej mellankommit, haft att emotse ett tilläggslånebehov

hänförligt till tertiärlånegivningen, uppgående till i runt tal 30 miljoner

kronor per budgetår. Den nu beslutade respektive förutsebara räntesänkningen

i fråga om primär- och sekundärlån samt företagarinsatser kan

antagas medföra en minskning i detta behov med ungefär 20 miljoner kronor;

härvid har förutsatts bland annat dels att för ifrågavarande produktion

terliärlån kommer att efterfrågas i samma omfattning som hittills, dels ock

att »överkostnadsspridningen» icke kommer att nämnvärt förändras. Skulle

jämväl den här ovan diskuterade sänkningen av tertiärlåneräntan komma

tili stånd, lärer tilläggslånebehovet komma att sjunka med ytterligare cirka

2 miljoner kronor. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att andra

omständigheter kunna medföra höjning av tilläggslånebehovet, såsom ökningar

i byggnads- eller driftkostnader.

Den minskning i tilläggslånebehovet som synes kunna påräknas vid en

sänkning av tertiärlåneräntan från 4Va till 4 procent är knappast av den

storleksordning, att den i och för sig torde kunna motivera ett förslag

härom. Emellertid föreligga enligt byggnadslånebyråns mening mycket vägande

skäl för att en dylik ändring likväl kommer till stånd. Det skulle

otvivelaktigt icke te sig naturligt, om differensen mellan sekundär- och

tertiärlåneräntan vore dubbelt så stor som skillnaden mellan primär- och

sekundärlåneräntan; förhållandet skulle framstå såsom än mera anmärkningsvärt,

eftersom tertiärlånen äro statliga krediter. Det må i detta sammanhang

framhållas, att under 1944 års vårriksdag inom andra kammaren

en motion väcktes (II: 15), vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att

räntan å tertiärlån, som här avses, sänktes till 3V-2 procent. I utlåtande

nr 126 framhöll statsutskottet med anledning av motionen, att utskottet icke

vore berett att, utan omprövning av frågan i ett större sammanhang, på

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kungl. Muj:ts proposition nr 125

yrkande av enskild motionär, förorda ändring av ifrågavarande räntesats.

Vad utskottet sålunda anfört lämnades av riksdagen utan erinran.

Såvitt byggnadslånebyrån kan finna, har genom bankofullmäktiges omförmälda

beslut förevarande spörsmål kommit i ett sådant nytt läge, att

byrån ej kan underlåta att bos Kungl. Majit föreslå en sänkning av tertiärlåneräntan

för lån till hyreshus. Härför talar ock den omständigheten, att

ett fasthållande vid nuvarande räntenivå för dylika tertiärlån kan få till

följd, att en avsevärd del av hyreshusproduktionen kommer till stånd utan

stöd av tertiärlån och därmed faller utanför den speciella kontroll, som utövas

av byrån i syfte att befordra produktionen av lämpliga familjebostäder.

Under hänvisning till det anförda har byggnadslånebyrån föreslagit

Kungl. Majit att söka utverka riksdagens medgivande till att räntan å tertiärlån

för ny- eller ombyggnad av flerfamiljshus nedsättes från U/2 till 4 procent

samt att i samband härmed annuiteten å dylika lån under den första

femårsperioden av lånens löptid bestämmes till 43/r procent för nybyggnadsföretag

och till 5V2 procent för ombyggnadsföretag. Analoga åtgärder har

byrån ansett böra vidtagas i fråga örn tertiärlån för enfamiljshus, som uppföras

eller ombyggas av kommun eller därmed jämställd företagare.

Vidare har byrån hemställt, att räntesänkningen finge avse samtliga låneärenden,

vari slutligt beslut icke meddelats vid tidpunkten för räntesänkningens

ikraftträdande.

Byggnadslånebyrån framhåller i anslutning härtill, att nuvarande bestämmelser

om hyreskontroll för lägenheter, som tillkommit eller ombyggts med

stöd av tertiärlån, ej lade hinder i vägen för att hyran respektive bostadsrättsavgiften

maximeras till belopp understigande »1939 års nivå». Byggnadslånebyrån

måste följaktligen se som sin uppgift att i fall, där räntesänkningen

skapade möjligheter därför, maximera tertiärlånehyran lill belopp

motsvarande de faktiska godtagbara utgifterna för fastigheten. Då

emellertid en undantagslös tillämpning av en dylik regel för hyressättningen

kunde medföra sådana ekonomiskt ogynnsamma konsekvenser, som erfarenhetsmässigt

uppkomme vid en splittrad hyresnivå, vore byrån av den meningen,

att hyressänkning, som här avsåges, icke borde komma till stand, då

det uppenbarligen kunde antagas, att densamma kunde medföra påtagliga

olägenheter för hyres- och bostadsmarknaden inom ett område.

Byggnadslånebyrån har vidare föreslagit vissa ändringar med avseende

på bestämmelserna örn eftergift i vissa fall å

tertiärlånets ränte- och annuitetsbelopp (13 § gällande kungörelse

samt 6 § i den tidigare kungörelsen i ämnet, nr 636/1941), enligt

vilka bestämmelser staten i viss utsträckning lämnar räntegaranti för lån

med bättre förmånsrätt än tertiärlån. Byrån anför härom.

Skälen för tillskapandet av den statliga räntegaranlin för bottenlån voro

tvål dels behovet av att nedbringa kreditkoslnaderna för bottenlånen, varigenom

fastighetsproduktionen kunde förbilligas, dels ock önskemålet ali

skapa trygghet för byggherren mot ökningar i kapitalutgifterna och för den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Maj:ts proposition nr 125.

bostadssökande allmänheten mot hyresstegringar. Genom räntelägets fall

under loppet av ar 1941 till den under de följande åren stabiliserade räntenivån

bortföll det första skälet för räntegarantin, medan det andra motivet

~ trySghetskravet — framträdde som den egentliga grunden för räntegarantins

bibehållande. Bestämmelserna örn räntegaranti i gällande tertiärlånekungörelse

vilka i allt väsentligt äro kalkerade på motsvarande bestämmelser

i 1941 års kungörelse om tertiärlån — torde för den skull få anses

uteslutande betingade av intresset att kunna för en tioårsperiod med praktiskt

taget full säkerhet beräkna kapitalkostnaderna för en bostadsfastighet.

Byggnadslånebyrån är av den uppfattningen, att sagda intresse är av den

styrka, att räntegarantin såsom sådan bör bibehållas. Genom den inträdda

allmänna räntesänkningen kan emellertid räntegarantin i sin nuvarande gestaltning

endast i begränsad utsträckning fylla sin nyssnämnda uppgift. Det

synes därför byggnadslånebyrån naturligt, att räntegarantin anpassas efter

det faktiska läget sålunda, att den garanterade primärlåneräntan bestämmes

till 3 procent och sekundärlåneräntan till en däremot svarande ränta. En

sådan anpassning återspeglar givetvis icke något antagande om att räntan

icke skulle kunna stiga över 3-procentsnivån. Tvärtom utgör ovissheten örn

de allmänna förutsättningarna för ränteutvecklingen under de närmast följande

åren ett motiv för att i nuvarande läge med en dylik åtgärd skapa

större stabilitet i fastighetsekonomin och en säker grund för kalkyler rörande

fastighetsvärden och subventionsbehov.

_ Ett bibehållande av reglerna om räntegaranti i deras nuvarande utformning

skulle få till följd, att byggnadslånebyrån, till säkerställande av hyreskontrollen

och till skyddande av statens och fastighetsägarens intressen att

återfå sitt i fastigheten investerade kapital, såge sig nödsakad räkna med

en något högre förräntning av bottenlånen än 3 procent respektive en däremot

svarande ränta. Detta skulle betyda, att byrån enligt gällande regler

komme att bevilja ett ökat tilläggslån, varigenom verkningarna av eventuella

kapitalkostnadsökningar i framtiden kunde neutraliseras. En kostnadskalkyl,

baserad på antagandet att räntevariationsrisken kräver en kompensation

motsvarande i genomsnitt 1/i procent per år å bottenlånen visar att ett

ökat tilläggslånebehov av cirka 5 miljoner kronor per budgetår skulle uppstå,

vartill kommer, att i vissa fall en eljest möjlig hyressänkning icke kan

komma till stånd; härvid har förutsatts, att den årliga produktionen av

lägenheter i flerfamiljshus utgör omkring 40 000 samt att tertiärlåneräntan,

sätt * ?et föregående angivits, nedsättes till 4 procent. Till jämförelse

må framhållas, att den sålunda framräknade ökningen i subventionsbehovet

under ett budgetår skulle vara tillräcklig för att vid en garanterad primärlåneränta

av 3 procent och under antagande, att den faktiska primärlåneräntan

utgör 374 procent (sekundärlåneräntan förutsättes på motsvarande

sätt garanterad), bestrida erforderliga ränteeftergifter under minst 5 år.

även under förutsättning att alla bottenlån äro obundna.

Under hänvisning till att således jämväl statsfinansiella intressen syntes

tala för en ändring av bestämmelserna örn räntegarantin i enlighet med vad

i det föregående anförts, har byggnadslånebyrån hemställt, att Kungl. Majit

måtte söka utverka riksdagens medgivande till att den räntesats, som i här

förevarande sammanhang må garanteras, bestämmes för primärlån till

3 procent och för sekundärlån till en däremot svarande ränta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

7

De åtgärder, som statsmakterna under det nu pågående kriget vidtagit i Departcsyfte

att skapa förutsättningar för upprätthållandet av en tillräckligt om-me"fscilc^

fattande bostadsproduktion, lia bland annat tagit sikte på att åstadkomma en

så billig kapitalförsörjning som möjligt. De medel, som härvid kommit i

fråga, ha — förutom beviljandet av tilläggslån — utgjorts av dels en utökning

av tertiärlånegivningen och dels tillskapandet av en räntegaranti i

fråga om primär- och sekundärlånen. Beträffande den närmare utformningen

av de vidtagna åtgärderna får jag hänvisa till den i det föregående

lämnade redogörelsen.

Riksbanken har numera genomfört en sänkning av diskontot från 3 till

2V2 procent. Denna riksbankens åtgärd har fått till följd att de kreditinstitut,

som lämna lån mot säkerhet av första eller andra inteckning i bostadsfastighet,

sänkt eller torde komma att sänka låneräntan i motsvarande

grad. Enligt min mening är det angeläget, att den möjlighet, som räntesänkningen

öppnat att nedbringa kostnaderna för bostadsförvaltningen, i största

utsträckning tillvaratages. Jag vill i detta sammanhang erinra om att huvuddelen

av bostadsproduktionen under senare tid kunnat äga rum allenast

under förutsättning av direkt subvention. Denna har till en mindre del

utgjorts av kommunala bidrag och i övrigt av statliga tilläggslån, tills vidare

löpande utan ränta och amortering samt avsedda att avskrivas efter

10 år, i den mån hyresnivån då icke stigit på sådant sätt, att fastigheten

kan bära förräntning och amortering jämväl av tilläggslånet.

I likhet med byggnadslånebyrån anser jag sålunda, att en omprövning nu

bör ske av de villkor, som äro förenade med den statliga långivningen.

Byggnadslånebyrån har föreslagit, att räntan å tertiärlån för byggnadsföretag,

avseende flerfamiljshus, sänkes från 4Vä till 4 procent och att som

följd därav nedsättning äger rum av annuiteten å dylika lån med V2 procent

under den första femårsperioden av lånens löptid. Byrån har vidare

ansett analoga åtgärder böra vidtagas i fråga om tertiärlån för enfamiljshus,

som uppföras eller ombyggas av kommun eller därmed jämställd företagare.

Byrån har slutligen hemställt, att den av staten nu lämnade räntegarantin

för primär- och sekundärlån likaledes anpassas efter det ändrade

ränteläget och framdeles baseras på en ränta av 3 procent för primärlån

samt en däremot svarande ränta för sekundärlån.

Vad först angår förslaget om nedsättningen av räntan å tertiärlån med

en halv procent och i samband därmed en motsvarande sänkning av annuiteten

å sådana lån anser jag mig på av byrån anförda skäl böra tillstyrka

detsamma. På sätt byrån föreslagit torde räntesänkningen få avse samtliga

låneärenden, vari slutligt beslut icke meddelats vid tidpunkten för räntesänkningens

ikraftträdande.

Jag anser mig jämväl kunna förorda byggnadslånebyråns förslag i vad

avser räntegarantins anpassning till det ändrade allmänna ränteläget. Detta

innebär emellertid icke något ställningstagande från min sida till frågan örn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

bibehållandet för framtiden av denna anordning i det statliga finansiella

stödet åt bostadsbyggandet. Förslaget grundar sig icke heller på något antagande

om den sannolika ränteutvecklingen under de närmaste åren.

Räntegarantins införande år 1941 hade karaktären av en motåtgärd mot

den under början av kriget inträffade stegringen i kapitalkostnaderna för

nybyggda fastigheter, vilken utgjorde den viktigaste anledningen till den

krisartade nedgången i bostadsbyggandet. I nuvarande situation föreligger

icke något liknande motiv. Erfarenheterna av räntegarantins funktion i

stödsystemet för bostadsbyggandet ha emellertid givit vid handen, att garantin

dels hittills medfört en ytterst ringa kostnad för statsverket, dels

också — såsom framgår av byggnadslånebyråns skrivelse — haft stor betydelse

såsom trygghetsskapande faktor. Tack vare räntegarantin har i den

fastighetsekonomiska kalkylen ingen hänsyn behövt tagas till räntevariationsrisken

beträffande icke bundna lån, varigenom å ena sidan större

säkerhet för den framtida kontrollen av hyrorna i de med statslån finansierade

bostadsfastigheterna kunnat erhållas och å andra sidan behovet av

kapitalsubvention i form av tilläggslån kunnat i avsevärd grad begränsas.

Dessa omständigheter synas mig tala för att räntegarantin för närvarande

bibehålies och anpassas till det förändrade allmänna ränteläget. Bostadsmarknadsläget

liksom också det ännu bestående förhållandet mellan byggnadskostnader

och hyresnivåer kräva ett fullföljande tillsvidare av statens

stöd åt bostadsbyggandet i de former, som utbildats under de senare årens

bostadskris. Det är möjligt att skäl kunna anses föreligga att förändra formerna

för statens bostadspolitiska stödverksamhet, när den akuta bostadsmarknadskrisen

hävts eller relationerna mellan byggnadskostnader, hyror

och inkomster undergått en mera väsentlig förskjutning. I ett sådant sammanhang

torde även räntegarantin böra ställas under omprövning. Det är

emellertid uppenbart, att tiden ännu icke är mogen härför. I nuvarande

situation framstår det som angeläget, att den inträffade sänkningen av det

allmänna ränteläget effektivt genomföres för bostadsbyggandets del, vilket

av skäl som utvecklas i byggnadslånebyråns skrivelse förutsätter att räntegarantin

anknytes till 3-procentsläget. Nedsättningen av räntegarantin skall

givetvis endast avse fastigheter, för vilka beräkningen av tilläggslånebehovet

skett på basis av en primärlåneränta av 3 procent De bostadspolitiska fördelar

som den allmänna räntesänkningen erbjuder, ernås på detta sätt i den

statsfinansiellt sannolikt gynnsammaste formen, även om räntegarantins anpassning

i framtiden i händelse av förhöjt allmänt ränteläge skulle komma

att betyda vissa eftergifter i annuitetsbetalningarna på de lån av statsmedel,

vilka investerats i bostadsbyggandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Muj:ts proposition nr 125.

dels att räntan å tertiärlån enligt kungörelsen den 30 juni

1942 (nr 569) om tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag

må i fråga om flerfamiljshus och sådant

enfamiljshus, som avses i 11 § första stycket, i förhållande

till den nu gällande räntan nedsättas med en halv procent

samt att i samband härmed en motsvarande nedsättning av

annuiteterna å dylika lån må äga rum, såvitt avser flerfamiljshus

under de fem första åren av lånets löptid samt

såvitt avser enfamiljshus under de första tio åren av lånets

löptid,

dels att räntesänkningen må avse samtliga låneärenden, i

vilka slutligt beslut icke meddelats vid tidpunkten för räntesänkningens

ikraftträdande,

dels ock att, i fråga om fastighet för vilken beräkningen

av tilläggslånebehovet skett på grundval av en primärlåneränta

av 3 procent, till grund för beräknande av det belopp,

som enligt 13 § förenämnda kungörelse må eftergivas av

tertiärlånets annuitetsbelopp, lägges en ränta å primärkrediten

av 3 procent samt en däremot svarande ränta å sekundärkrediten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

Bihang lill riksdagens protokoll inith. I sami. Nr 125.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av räntan å tertiärlån m. m. jämte i ämnet väckt motion. a1 i texten
  2. SU 1945:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av räntan å tertiärlån in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten