Sök i Ratio Lex

Angående dels delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende för föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia Nordström

1945-03-02 · 10 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:127, Angående dels delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende för föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia Nordström

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dels delaktighet

i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare,

dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende

för föreståndarinnan vid akademiska

sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia Nordström; given

Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet, såvitt angår

ärendena under punkterna l:o och 2:o, anmäler statsrådet Ewerlöf uppkomna

frågor angående dels delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa

grupper av befattningshavare, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende

för föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia

Nordström samt anför därvid följande.

l:o.

Genom kungörelse den 22 juni 1939 (nr 506) har reglementet den 31 december

1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt erhållit tillämpning å,

bland andra, överläkare och sjukgymnaster vid till pensionsstyrelsen anslutBihang

till riksdagens protokoll 19i5 1 sami. Nr 127. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 127.

na kuranstalter. Däremot äga förste underläkare, tillika biträdande överläkare,

vid kuranstalterna icke delaktighet i statens pensionsanstalt. Beträffande

avlöningsförmånerna till innehavare av dylik befattning vid kuranstalterna

i Nynäs och Tranås gäller för närvarande följande. För förste underläkaren,

tillika biträdande överläkaren, vid Nynäs kuranstalt utgör årsavlöningen

10 000 kronor, vartill komma två ålderstillägg å vartdera 1 000

kronor, vilka utgå efter ett respektive tre års tjänstgöring. Rörligt tillägg

utgår med 19,6 procent å ett belopp av högst 10 800 kronor. Förutom kontant

avlöning åtnjuter ifrågavarande befattningshavare naturaförmåner, bestående

av bostad, värme och lyse samt tvätt. För motsvarande befattningshavare

vid Tranås kuranstalt utgör årsavlöningen 9 350 kronor, varjämte

två ålderstillägg å vartdera 900 kronor utgå efter ett respektive två års

tjänstgöring. Härtill kommer ett årligt bostadsbidrag å 2 050 kronor. Rörligt

tillägg utgår i detta fall efter samma grunder som förut angivits.

I skrivelse den 24 april 1944 har pensionsstyrelsen hemställt örn åtgärder

i syfte att jämväl de vid Nynäs och Tranås kuranstalter inrättade befattningarna

såsom förste underläkare, tillika biträdande överläkare, måtte förenas

med pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har den 26 maj 1944 avgivit utlåtande över pensionsstyrelsens

framställning. Pensionsanstalten har därvid såsom sin uppfattning

framhållit, att med hänsyn till bland annat den ställning, kuranstalterna

i Nynäs och Tranås intoge, intet i och för sig syntes vara att erinra

mot alt pensionsrätt i statens pensionsanstalt medgåves för förste underläkare,

tillika biträdande överläkare, vid anstalterna. Då emellertid 1938 års

hälso- och sjukvårdssakkunniga i ett den 10 februari 1942 avgivet betänkande

(SOU 1942:4) framlagt förslag örn beredande av pensionsrätt i statens

pensionsanstalt för underordnade läkare ej blott vid ifrågavarande kuranstalter

utan även vid landstingens lasarett och sanatorier med flera vårdanstalter

samt dessutom en utredning rörande bland annat omfattningen av

den genom statens pensionsanstalt bedrivna pensioneringsverksamheten sannolikt

k o rame att inom kort igångsättas, funne sig pensionsanstalten ej böra

tillstyrka, att frågan örn pensionsrätt för de i pensionsstyrelsens framställning

avsedda läkarna fristående upptoges till behandling.

I ett den 27 juni 1944 avgivet utlåtande har statskontoret anslutit sig till

vad pensionsanstalten anfört i sitt förenämnda utlåtande.

Statens pensionsanstalt har därefter i förnyat utlåtande den 26 januari

1945 -— under vidhållande av sin i ärendet tidigare intagna ståndpunkt —

framlagt förslag rörande de pensionsvillkor, sorn enligt anstaltens förmenande

borde tillämpas för det fall att omförmälda läkare vid Nynäs och

Tranås kuranstalter ansåges böra erhålla delaktighet i anstalten. Pensionsanstalten

har därvid till en början framhållit, att enär, enligt vad anstalten

inhämtat, några allmänna föreskrifter beträffande ifrågavarande befattningshavares

anställnings- och löneförhållanden ej vöre meddelade, såsom villkor

för befattningarnas förenande med pensionsrätt borde uppställas, att de
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

samma underkastades reglering enligt § 5 i anstaltens reglemente. Sådan

reglering syntes anstalten böra underställas, medicinalstyrelsen för godkännande.

Pensionsanstalten har vidare i sitt förevarande utlåtande uttalat, att vid utformningen

av pensionsvillkoren borde tillses, att man ej föregrepe eller försvårade

det ifrågasatta allmänna ordnandet av pensionsfrågan för underordnade

läkare vid lasarett med flera sjuk vårdsanstalter och att därvid särskilt

borde beaktas spörsmålet örn pensionsunderlagens storlek.

I sistnämnda hänseende har pensionsanstalten gjort följande uttalande.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga hade i sitt den 10 februari 1942

avgivna betänkande rörande de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbetsoch

bostadsförhållanden för sådana läkares pensionsrätt i statens pensionsanstalt

föreslagit ett enhetligt tjänstepensionsunderlag av 5 400 kronor, mot

vilket förslag pensionsanstalten i avgivet underdånigt utlåtande ej framställt

någon erinran. Även om åtgärder med anledning av de i sagda betänkande

framlagda förslagen icke för närvarande planeras, synes dock underläkarnas

pensionsfråga på nytt kunna aktualiseras. Enligt vad som försports lärer

motion i frågan hava väckts vid nu pågående riksdag. Med hänsyn till det

anförda anser pensionsanstalten tjänstepensionsunderlaget för de nu ifrågavarande

läkarbefattningama vid kuranstalterna böra begränsas till 5 400

kronor, ehuru löneförmånerna i och för sig borde kunna motivera fastställande

av ett högre underlag.

I övrigt har pensionsanstalten beträffande pensionsvillkoren anfört följande.

Vad övriga pensionsbestämmelser beträffar synas lämpligen de för överläkare

gällande kunna göras tillämpliga. Grunddragen av pensionsvillkoren

skulle i sådant fall bliva följande.

Mot ett tjänstepensionsunderlag av 5 400 kronor svarar enligt anstaltens

reglemente ett familjepensionsunderlag av 1 380 kronor. Pensionsåldern skulle

bliva 65 år, och för erhållande av hel tjänstepension vid denna ålder skulle

komma att fordras 30 tjänstår

För tjänstepension komme att såväl från huvudmannen som från befattningshavaren

fordras en årlig avgift å 5 procent av tjänstepensionsunderlaget,

således 270 kronor från vardera. Den årliga familjepensionsavgiften,

vilken helt åvilar befattningshavaren, skulle utgöra för manlig befattningshavare

20 procent och för kvinnlig befattningshavare 1 procent av familjepensionsunderlaget,

således för manlig läkare 276 kronor och för kvinnlig 13

kronor 80 öre.

Statskontoret bär i eli den 13 februari 1945 avgivet förnyat utlåtande i

ärendet upplyst, att det enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat vore

för verksamheten vid ifrågavarande kuranstalter angeläget, att innehavarna

av befattningarna såsom förste underläkare, tillika biträdande överläkare,

erhölle pensionsrätt. Vid sådant förhållande och då statskontoret i sitt tidigare

utlåtande anslutit sig till den av statens pensionsanstalt uttalade uppfattningen,

att i princip intet vore att erinra mot att befattningarna förenades

med delaktighet i pensionsanstalten, ville statskontoret icke motsätta sig

bifall till pensionsstyrelsens framställning. Mot de av pensionsanstalten föreslagna

pensionsvillkoren hade statskontoret icke något att invända.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 127.

Före
draganden.

För egen del anser jag mig böra tillstyrka, att de i ärendet avsedda betattningshavarna

erhålla möjlighet att vinna inträde i statens pensionsanstalt.

Beträffande de närmare bestämmelser, som böra gälla för pensionsrätten,

ansluter jag mig till vad pensionsanstalten därutinnan föreslagit.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut

i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente,

vilka torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder,

utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt

för förste underläkare, tillika biträdande överläkare,

vid de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna.

2:o.

Enligt de av 1938 års riksdag (prop. nr 127; sammansatt stats- och andra

lagutskotts uti. nr 1; riksd. skr. nr 318) antagna grunderna för anordnande

av folktandvård har uppgiften att organisera och handhava denna vård

(huvudmannaskapet) anförtrotts åt landstingen respektive städerna utanför

landsting. I samband därmed hava bestämmelser angående statsbidrag

till folktandvård meddelats i en den 3 juni 1938 (nr 358) utfärdad kungörelse.

Enligt kungörelsen kan statsbidrag utgå till såväl landsting som stad, vilken

ej deltager i landsting. Förutsättningarna för erhållande av statsbidrag

ävensom statsbidragets omfattning äro emellertid olika för landsting och

stad utanför landsting.

Till landsting, som anordnat folktandvård, må enligt förenämnda kungörelse

statsbidrag utgå under förutsättning, att vid vårdens anordnande iakttagits

vissa i kungörelsen närmare angivna bestämmelser rörande vårdens

organisation och omfattning, villkoren för dess meddelande, anställningsoch

avlöningsförhållanden för vissa inom vården anställda befattningshavare

m. m.

Beträffande vårdens organisation innehåller kungörelsen detaljerade föreskrifter,

vilka innebära bland annat följande.

För folktandvårdens ombesörjande skall landstingsområde vara indelat i

tandvårdsdistrikt i enlighet med en av medicinalstyrelsen godkänd plan. I

varje distrikt skall finnas minst en fast tandpoliklinik, där som regel behandling

meddelas såväl barn som vuxna. Vid varje sådan poliklinik skall

vara anställd minst en tandläkare (distriktstandläkare) och en tandsköterska

(distriktstandsköterska). Såsom komplement till distriktspoliklinikema

skall finnas en för varje landstingsområde gemensam, i anslutning till landstingets

centrallasarett eller därmed jämförligt sjukhus anordnad tandpoli
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

5

klinik (centraltandpoliklinik). Centraltandpoliklinikens personal skall utgöras

av tandläkare och tandsköterskor.

Därest landsting anordnat folktandvård i enlighet nied bestämmelserna i

omförmälda kungörelse, utgår statsbidrag till landstinget med dels visst engångsbelopp

för anskaffande av erforderlig utrustning, dels ock ett årligt

belopp för avlönande av distriktstandläkare och distriktstandsköterskor,

vilka äro fullt sysselsatta inom distriktstandvården under minst 1 900 timmar

om året och vilka åtnjuta i kungörelsen stadgade avlöningsförmåner.

Statsbidraget till avlöningen av nämnda befattningshavare utgår med 3 000

kronor för distriktstandläkare och 1 000 kronor för dislriktstandsköterska,

varjämte vissa ålderstillägg helt utgå av statsmedel.

Till centraitandpoliklinikernas inrättande och drift utgår icke statsbidrag.

Såsom förutsättning för att stad utanför landsting skall kunna erhålla

.statsbidrag till folktandvård föreskrives i förutberörda kungörelse allenast,

att tandvård inom staden meddelas i enahanda omfattning och på motsvarande

villkor, som stadgats beträffande landstingsområdena, samt att stadens

tandvård är anordnad på sätt, som av medicinalstyrelsen godkännes.

Statsbidrag utgår i detta fall med 4 kronor om året för varje behandlat

barn i viss närmare angiven ålder.

Vad beträffar pensioneringen av inom folktandvården anställda befattningshavare,

ha genom kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 518) örn vissa ändringar

i reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt

bestämmelser meddelats örn delaktighet i pensionsanstalten för ordinarie

distriktstandläkare och ordinarie distriktstandsköterska, till vilkas avlöning

staten lämnar bidrag, ävensom vid landstingsområdes centraltandpoliklinik

fast anställd tandläkare och tandsköterska med skyldighet att tjänstgöra

minst 1 900 limmar årligen.

I skrivelse till Kungl. Majit den 6 november 1944 har svenska stadsförbundets

styrelse hemställt örn åtgärder för åstadkommande av sådan ändring av

reglementet för statens pensionsanstalt, att jämväl personal, anställd vid den

av städerna utanför landsting anordnade folktandvården, erhölle möjlighet att

vinna inträde i pensionsanstalten. Styrelsen har därvid framhållit såsom angeläget

att berörda ändring vidtoges ulan att slutförandet av utredningen örn

grunderna för pensionsanstaltens verksamhet avvaktades. Till stöd för sin

framställning har styrelsen åberopat vad svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation

anfört i en till styrelsen avlåten skrivelse, vilken är av i huvudsak

följande innehåll.

Beträffande delaktighet i statens pensionsanstalt för personal i folktandvården

stadgas i de för anstalten år 1938 i sådant avseende antagna bestämmelserna,

att delaktighet kan vinnas av »ordinarie distriktstandläkare och ordinarie

distriktstandsköterska, till vilkas avlöning staten lämnar bidrag, ävensom

vid landstingsområdes centraltandpoliklinik fast anställd tandläkare och

tandsköterska med skyldighet att tjänstgöra minst 1 900 timmar årligen».

Enligt bestämmelsernas ordalydelse skulle tandläkare och tandsköterska i

folktandvård, anordnad av stad utom landsting, ej kunna erhålla pensionsrätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Kunni. Majda proposition nr 127.

i anstalten, då slaten ej lämnar bidrag till avlöningen av ifrågavarande befattningshavare.

Efter förfrågan från hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Norrköping

har dylik personal också vägrats inträda i anstalten.

Detta förhållande framstår enligt sjukvårdsdelegationens mening som en

uppenbar orättfärdighet.

Tar man hänsyn lill syftet med lagstiftningen örn folktandvård samt till förarbetena

till 1938 års bestämmelser, visar det sig också, att det finnes anledning

antaga, att utestängandet från pensionsrätt av förenämnda befattningshavare

vid icke-landstingsstädema heror på ett förbiseende vid själva textutformningen.

I förarbetena har aldrig den meningen uttalats, att för landstingens

och icke-landstingsstädernas befattningshavare skulle gälla olika regler i

fråga örn pensionsförmånerna.

Att utformningen av ifrågavarande pensionsbestämmelser blivit som den

hilivi t torde närmast böra ses mot bakgrunden av att folktandvårdsbestämmelserna

i första hand taga sikte på landstingsförhållandena. 1937 års folktandvårdssakkunniga

hava emellertid allmänt uttalat, att huvudmannaskapet

för folktandvården borde åvila landstingen, respektive städerna utanför landsting,

och synas i övrigt hava utgått ifrån att i den mån annat ej uttryckligen

stadgats samma regler skulle gälla för de bägge huvudmannatyperna. Till

städerna utanför landsting lämnas visserligen statsbidrag med blott 4 kronor

om året för värjo behandlat barn, under det att landstingen erhålla statsbidrag

efter betydligt förmånligare grunder, men som villkor för bidraget till

icke-landstingsstädernas folktandvård gäller, att vården skall meddelas i enahanda

omfattning och på motsvarande villkor som stadgas beträffande landstingsområdena.

samt atl stadens tandvård — liksom landstingens — skall

vara anordnad på sätt. som av medicinalstyrelsen godkännes.

Vid sådant förhållande och då det vid anställandet av tandläkare och tandsköterskor

lätt kan uppkomma svårigheter, örn städernas pensioner, i den

mån sådana utgå för denna personal, till beloppet understiga vad vederbörande

skulle erhålla i statens pensionsanstalt — överhuvudtaget försvåras omflyttningen

av befattningshavare genom att en del huvudmän äro anslutna till

anstalten och andra stå utanför — finner sjukvårdsdelegationen goda skäl

föreligga för att förut omförmälda inadvertens i pensionshänseende nu rättas

till och icke-landstingsstädernas personal, lika väl som landstingens, erhåller

möjlighet att inträda i statens pensionsanstalt.

Sjukvårdsdelegationen får därför föreslå, att en framställning i sådant syfte

nu avlåtes till Kungl. Majit.

Sjukvårdsdelegationen vill slutligen framhålla, att därest den föreslagna

ändringen av pensioneringsbestämmelserna kommer till stånd, städerna torde

böra bliva i tillfälle att in casu avgöra örn de önska bliva anslutna till pensionsanstalten

för ifrågavarande personal och - örn så är fallet — på vilka

villkor i fråga örn avgifter och pensionsunderlag sådan anslutning skall ske.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 30 november 1944 tillstyrkt, att vid

folktandvården i städer utanför landsting fast anställda tandläkare och tandsköterskor

erhölle möjlighet att inträda i statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har i ett den 15 december 1944 avgivet yttrande

anfört i huvudsak följande.

Enligt de av 1938 års riksdag godkända grunderna för anordnande av

folktandvård gälla i fråga örn städer, vilka ej deltaga i landsting, icke sådana

detaljerade regler för tandvårdens organisation som beträffande landstingen.

Såsom villkor för att sådan stad skall kunna erhålla statsbidrag föreskrives

sålunda i 15 § kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 358) allenast, att tandvård

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

7

inom staden meddelas i enahanda omfattning och på motsvarande villkor,

som stadgats beträffande landstingsområdena samt alt stadens tandvård är

anordnad pä sålt, som av medicinalstyrelsen godkännes. Under det att statsbidrag

till driftkostnaderna vid landstingens distriktstandpolikliniker utgår i

lorm av bidrag till tandläkarnas och tandsköterskornas avlöning med belopp,

vilka beräknats motsvara (>,50 kronor örn året för varje behandlat

barn, är statsbidraget för stad, som ej deltager i landsting, bestämt till allenast

4 kronor per år och behandlat barn, detta med hänsyn till bland annat,

att i sådan stad driftkostnaderna under lika förhållanden i övrigt antagits

kunna hållas lägre än i landstingsområdena. Av icke-landstingsstäderna torde

hittills allenast Gävle och Hälsingborg hava erhållit statsbidrag till sin

folktandvård.

I avseende å pensioneringen av de i folktandvården anställda befattningshavarna

föreslogo 1937 års folktandvårdssakkunniga i sitt den 15 december

1937 avgivna betänkande (SOU 1937: 47) uttryckligen pensionsrält i statens

pensionsanstalt allenast för distriktstandläkare och distriktstandsköterskor

samt för fast anställda tandläkare och tandsköterskor vid landstingsområdenas

centraltandpolikliniker. I en till betänkandet fogad reservation hade dock

föreslagits, att statsbidrag till städerna utanför landsting skulle utgå enligt

samma beräkningsgrunder och med samma belopp som lill landstingen beträffande

bland annat pensioner. Jämlikt 1938 års riksdags beslut blev emellertid

delaktigheten i pensionsanstalten i enlighet med majoritelsförslaget

begränsad till att omfatta de landstingsanställda tandläkarna och tandsköterskorna.

Vid nu angivna förhållanden lärer det icke rimligen kunna antagas

att, såsom i svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegations framställning lill

förbundets styrelse gjorts gällande, begränsningen berott på > ett förbiseende

vid själva textutformningen».

Att döma av vad folktandvårdssakkunniga anfört rörande folktandvården

hos de städer, vilka ej deltaga i landsting, synes anledningen till att i sådan

vård anställda befattningshavare icke föreslagits skola erhålla pensionsrätt i

statens pensionsanstalt närmast hava varit, att sagda städer ansetts hava

större förutsättningar än landstingen alt själva lösa de med folktandvården

förbundna organisationsproblemen samt att för statsbidrag till deras folktandvård

ej samina trängande behov kunde åberopas som i fråga örn landstingen.

Därest icke-landstingsstädernas i folktandvård anställda befattningshavare

erhölle pensionsrätt i anstalten på i huvudsak samma villkor som landstingens

motsvarande befattningshavare, skulle delta innebära, att berörda stålka-

.skulle av staten erhålla större bidrag till sin folktandvård än sorn ursprungligen

avsetts. Bidragsökningen — kostnaderna för rörliga tilläggsförmåncr

å pensionerna ej inräknade — skulle vid fullt utbyggd organisation, då

enligt lolktandvårdssakkunnigas beräkningar för de ifrågavarande städerna

skulle erfordras 125 tandläkare och lika många tandsköterskor, och under

antagande av dödlighetstabellen R 32 och en räntefot av 3 procent motsvara

inemot 60 000 kronor för år räknat.

Därest statsmakterna skulle anse. att en förnyad prövning av spörsmålet

örn statsunderstöd lill ifrågavarande verksamhet bör äga ruin, oaktat såvitt

anstalten kunnat finna några nya omständigheter i ärendet ej framkommit,

har pensionsanstalten i princip intet att erinra mot att möjlighet lill delaktighet

i anstalten berndes de i folktandvård hos icke-landstingsstäder anställda

tandläkarna och tandsköterskorna, dock under förutsättning att statsbidrag

enligt kungörelsen ilen 3 juni 1938 (nr 358) utgår lill vården. Föi

införande av sådan möjlighet till pensionsrätt lärer likväl erfordras riksdagens

medverkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Före
draganden.

Om pensionsrätt beviljas, böra enligt pensionsanstaltens mening för denna

rätt gälla samma villkor och bestämmelser som för de vid landstingens centralpolikliniker

anställda tandläkarna och tandsköterskorna, vilka i likhet

med ifrågavarande befattningshavare icke åtnjuta författningsenligt fastställd

avlöning. Detta skulle innebära bland annat, att för pensionsrätt skulle

fordras, att den med befattning förenade tjänstgöringsskyldigheten i folktandvård

omfattar minst 1 900 timmar årligen och att medicinalstyrelsen

godkänt tjänstereglering enligt § 5 reglementet för pensionsanstalten, att

tjänstepensionsunderlaget skulle angivas i reglementet och utgöra för tandläkarbefattning

4 500 kronor och för tandsköterskebefattning 1 476 kronor,

att pensionsåldern skulle vara 65 år för tandläkare och 60 år för tandsköterska,

att för hel tjänstepension skulle erfordras 30 tjänstår samt att befattningshavarens

årliga tjänstepensionsavgift liksom huvudmannens årliga avgift

skulle utgöra 5 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Att icke-landstingsstädernas tandläkare och tandsköterskor erhålla pensipnsrätt

i pensionsanstalten på förut angivna villkor synes icke innebära

någon principiell utvidgning av gränserna för anstaltens verksamhetsområde.

Nu pågående utredning rörande grunderna för pensionsanstaltens verksamhet

m. m. torde därför icke komma att föregripas, för det fall sådan pensionsrätt

införes innan sagda utredning slutförts.

I utlåtande den 9 februari 1945 har statskontoret anslutit sig till vad statens

pensionsanstalt i ärendet anfört.

Ehuru det föreliggande förslaget innebär en icke oväsentlig utvidgning av

den vid 1938 års riksdag beslutade pensioneringen av befattningshavare vid

folktandvården, vill jag icke motsätta mig, att tandläkare och tandsköterskor,

som äro fast anställda inom folktandvården i städer utanför landsting,

erhålla möjlighet att vinna delaktighet i statens pensionsanstalt. Såsom pensionsanstalten

framhållit bör en förutsättning härför vara, att statsbidrag

utgår till vården enligt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 358).

Även i fråga örn de villkor och bestämmelser i övrigt, som böra gälla för

pensionsrätten, ansluter jag mig till pensionsanstaltens förslag.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut

i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente, vilka

torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder,

utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt

för i statsunderstödd folktandvård hos stad, som

ej deltager i landsting, fast anställd tandläkare och tandsköterska.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. J

3:o.

Hos Kungl. Majit har föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i Uppsala

Elsa Amalia Nordström — som sedan den 1 juli 1928 innehaft med

pensionsrätt i statens pensionsans tält förenade befattningar vid nämnda

sjukhus efter att dessförinnan under tiden 1 januari 1926—30 juni 1928 hava

innehaft annan med sådan pensionsrätt förenad befattning hos Fredrika

Bremerförbundets sjuksköterskebyrå i Göteborg — anhållit att såsom tjänstår

för pension från pensionsanstalten få tillgodoräkna dels tiden 15 mars

1920—4 april 1921, varunder hon varit anställd vid Göteborgs privata sjukoch

förlossningshem, dels ock tiden 1 april 1922—31 augusti 1925, varunder

hon tjänstgjort såsom riksförsäkringsanstaltens sjukkontrollant i Göteborg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nordström är född den 3 augusti 1888 och således 56 år gammal;

att pensionsåldern för hennes nuvarande befattning är 60 år;

att för hel pension i nämnda befattning erfordras 30 tjänstår;

samt att hon vid pensionsålderns uppnående -— under förutsättning att

hon icke åtnjutit någon på tjänstårsberäkningen inverkande tjänstledighet —

kommer att kunna såsom tjänstår för pension från statens pensionsanstalt

tillgodoräkna omkring 22 år 7 månader.

De befattningar, som Nordström innehaft hos Göteborgs privata sjuk- och

förlossningshem samt riksförsäkringsanstalten, hava icke kunnat förenas

med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, i följd varav Nordström icke kan

med tillämpning av § 6 i reglementet erhålla rätt att tillgodoräkna den tid.

varunder hon tjänstgjort i dessa befattningar.

Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala har tillstyrkt Nordströms

ansökning.

Kanslern för rikets universitet har icke haft något att erinra mot ansökningen.

Statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande erinrat, att statsmakterna

tidigare i åtskilliga fall, bland annat beträffande föreståndaren för Weibullsholms

växtförädlingsanstalt H. A. K. Lamprecht (prop. nr 72/1940, p. 1;

bankoutsk. uti. nr 17, p. 1; riksd. :skr. nr 125) och förra lanthushållslärarinnan

Ingrid von Zweigbergk (pi*op. nr 75/1941; bankoutsk. uti. nr 17; riksd.

skr. nr 121), medgivit att för pension från statens pensionsanstalt finge mot

erläggande av engångsavgift tillgodoräknas anställningstid i befattning, varå

bestämmelserna i § 6 reglementet för pensionsanstalten icke varit tillämpliga.

Med hänsyn härtill ville anstalten icke motsätta sig att jämväl i förevarande

fall ett dylikt medgivande lämnades i vad avsåge den tid, varunder Nordström

tjänstgjort i riksförsäkringsanstaltens tjänst. I fråga örn den tid, varunder

Nordström varit anställd vid Göteborgs privata sjuk- och förlossningshem,

som icke syntes hava åtnjutit statsunderstöd, ansåge pensionsanstalten

däremot, att rätt till Ijänstårsberäkning med hänsyn till konsekvenserna ej

borde medgivas. I enlighet med det anförda tillstyrkte pensionsanstalten, att

förslag måtte föreläggas riksdagen örn tillgodoräkningsmedgivandc för Nord
Rihang

till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 127. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 127.

Före
draganden.

ström, såvitt avsåge anställningen hos riksförsäkringsanstalten, dock med

skyldighet för henne att erlägga den engångsavgift, som belöpt å henne såsom

föreståndarinna vid akademiska sjukhuset, därest § 6 anstaltens reglemente

varit i förevarande fall tillämplig.

Statskontoret har anslutit sig till vad statens pensionsanstalt i ärendet anfört

och hemställt.

I likhet med statens pensionsanstalt och statskontoret anser jag mig i anledning

av föreliggande ansökning böra tillstyrka, att Nordström berättigas

att för erhållande av pension från statens pensionsanstalt tillgodoräkna den

tid, varunder hon tjänstgjort såsom riksförsäkringsanstaltens sjukkontrollant

i Göteborg. Såsom villkor för medgivandet bör föreskrivas, att till statens

pensionsanstalt inbetalas engångsavgift enligt de av pensionsanstalten angivna

grunderna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i Uppsala

Elsa Amalia Nordström må för erhållande av pension från

statens pensionsanstalt tillgodoräkna tiden 1 april 1922—31

augusti 1925, varunder hon tjänstgjort såsom riksförsäkringsanstaltens

sjukkontrollant i Göteborg, dock under villkor att

Nordström till pensionsanstalten inbetalar ett belopp, motsvarande

den engångsavgift, som belöpt å henne, därest § 6 i

anstaltens reglemente varit i förevarande fall tillämplig.

Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—3:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Saen Åmark.

457366. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa pensionsbestämmelser för lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalt a1 i texten
  2. BU 1945:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare, dels ock tjänstår s. 8 i texten