Sök i Ratio Lex

Angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar

1945-02-23 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:137, Angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående gäldande av

viss ersättning till baltiska flyktingar; given Stockholms

slott den 23 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, PiUbbestad,

Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Under den tid förliden höst, då baltiska flyktingar i stort antal dagligen

ankommo till Gotland, skedde desinfektionen av deras kläder och övriga tillhörigheter

i gamla maltfabrikens i Visby kölna. Natten mellan den 29 och

.‘50 september 1944 utbröt eld i kölnans värmekammare. Genom branden

lingö omkring 250 flyktingar sina tillhörigheter förstörda.

Ilihany till riksdagens protokoll 1945. I sami. Nr 137.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

I anledning av den timade händelsen verkställdes polisutredning. Resultatet

av utredningen har sedermera sammanställts i en polisrapport, vilken

innehåller i huvudsak följande.

Fastigheten, som tillhör Visby stad, är uppförd av tegel i fem våningar.

Lokalerna äro uthyrda till förvaring av spannmål, gödningsmedel, möbler

m. m., varjämte en del av lokalerna vid tillfället användes såsom flyktingläger.

Kölnan, i vilken flyktingarnas tillhörigheter undergingo desinfektion,

består överst av två korrugerade järnplåtar lagda på järnbalkar och därunder

ett uppvärmningssystem, bestående av murade kanaler och rör av

järnplåt samt en värmekammare. Från värmepannan i bottenvåningen ledes

röken först genom en murad trumma ut i rörslingor av järnplåt och fortsätter

ut genom skorstenen. Värmen, som utvecklas från rören, pressas upp från

värmekammaren genom plåthuvar placerade under nedersta plåten. Belysningen

är elektrisk.

Skötseln av värmepannan i maltfabriken omhänderhades under dagen aven

av de svenska myndigheterna därför anlitad estländsk flykting och nattetid

av en före detta förman i Visby vid namn Aronsson. Båda dessa personer

hade av den person, vilken hade hand örn desinfektionen, erhållit instruktioner

att vännen i kölnan icke fick överstiga 90 grader. Då Aronsson

den 29 september 1944 klockan 8 eftermiddagen avlöste estländaren, hade

denne, vilken ej talade svenska, genom tecken klargjort för Aronsson, att

det vore mycket varmt i kölnan, där flyktingarnas tillhörigheter voro utplacerade.

Aronsson hade strax därefter iakttagit, att termometern i kölnan visade

över 100 grader, vilket Aronsson ansett vara mycket för varmt. Då han

själv skötte eldningen, brukade det vara högst 85 grader i kölnan. Under den

närmaste timmen hade Aronsson lagt in endast ett par skyfflar kol i värmepannan.

Vid kontroll strax före klockan 10 eftermiddagen av temperaturen

hade termometern visat 100 grader. Då Aronsson efter omkring en timme

ånyo skulle avläsa temperaturen, hade han på vägen till värmekammaren

mott en nattvakt, vilken meddelat, att eld utbrutit bland flyktingarnas tillhörigheter

i desinfektionskammaren. Anledningen till att temperaturen blivit

så hög ansåg Aronsson vara, att masonitskivor utlagts på översta plåten,

varigenom värmen hindrats att tränga igenom nämnda plåt. Aronsson uppgav,

att han vid tillfället icke lagt in mera bränsle i värmepannan än som

varit absolut nödvändigt för alt fyren icke skulle slockna. Aronsson uppgav

emellertid vidare, att det icke vid något tidigare tillfälle varit så hög temperatur

som 100 grader i desinfektionskammaren, utan temperaturen hade varierat

mellan 85 och 90 grader.

Utöver vad nu anförts lia vid de anställda förhören icke lämnats några

upplysningar av intresse för bedömande av eldsorsaken. Den förmodan har

uttalats, att bland flyktingarnas bagage förvarats något självantändande ämne,

som förorsakat elden; det har i sammanhanget nämnts, alt i den eldhärjade

egendomen ingick en läkares och en tandläkares bagage, vilket måhända

innehållit lättoxiderade och självantändande ämnen. Den gissningen

har också uttalats alt någon gnista från fyren passerat rökkanalerna och antänt

brännbara gaser bland bagaget; häremot har av en skorstensfejarmästare

anförts alt det på grund av uppvärmningssystemets konstruktion vore

helt uteslutet, att någon gnista från fyren kunnat förorsaka eldsvådan.

I skrivelse den 14 november 1944 har länsstyrelsen i Gotlands län hemställt,

att de flyktingar, vilkas tillhörigheter förstörts, måtte erhålla ersättning

för sina därigenom lidna förluster. Till motivering härför framhålles.

att det vore på grund av statliga förordningar, som flyktingarnas tillhörig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

3

heter fråntoges dem i och för sanitetsbehandling. Då flyktingarna icke under

behandlingen själva kunde öva uppsikt över sina tillhörigheter, hade

förlusterna åsamkats dem ulan deras eget förvållande. Länsstyrelsen upplyser,

att vederbörande flyktingar upprättat förteckningar över de förstörda

föremålen med angivande av värdet i estniska kronor. Det sålunda uppskattningsvis

erhållna värdet av det brunna uppginge till 175 279: 15 estniska

kronor, i vilken summa värdet av två frimärkssamlingar inginge med 46 350

estniska kronor.

1 fråga örn storleken av den ersättning av .statsmedel, som borde tillerkännas

flyktingarna, anför länsstyrelsen, att ehuru värdet av den estniska kronan

å de upprättade förteckningarna satts lika med den svenska kronan, en ersättning

av 50 öre för varje estnisk krona kunde anses skälig med hänsyn

till att använda föremål kanske upptagits till inköpspris och att värderingarna

i allmänhet antagligen pressats något uppåt. I fråga om frimärkssamlingarna

borde enligt länsstyrelsens mening värdet av en estnisk krona sättas

till 25 öre. Enligt dessa beräkningsgrunder skulle ersättningen för det

brunna bliva 64 464 kronor 57 öre och för frimärkssamlingarna 11 587 kronor

50 öre eller sammanlagt 76 052 kronor 7 öre. Emellertid hade i brandstodsersättning

utbekommits 10 000 kronor, vilket belopp fördelats mellan

flyktingarna. Den ersättning av statsmedel, varom länsstyrelsen hemställde,

uppginge därför till 66 052 kronor 7 öre.

över länsstyrelsens framställning har efter remiss yttrande avgivits av statskontoret,

som uttalar, att, såvitt av föreliggande uppgifter framginge, statsverket

icke på grund av den inträffade eldsvådan torde ha ådragit sig skadeståndsskyldighet

gentemot ifrågavarande flyktingar. Statskontoret säger sig

vid sådant förhållande och i betraktande av de kostnader det allmänna påtoge

sig för flyktingarnas omhändertagande och underhåll hysa starka betänkligheter

mot att gottgörelse bereddes i förevarande fall. Enligt statskontorets

mening kunde det icke vara oskäligt att flyktingarna själva finge taga

konsekvenserna av olyckshändelser, som kunde inträffa i samband med de

sanitetsåtgärder, vilka i anledning av flyktingströmmen befunnits erforderliga

för skyddande av landets egna medborgare. Statskontoret kunde därför

icke tillstyrka bifall till framställningen.

Enligt från länsstyrelsen i Gotlands län sedermera under hand inkommen

anmälan har vid eldsvådan förstörts ytterligare egendom till ett av vederbörande

ägare uppskattat värde av 1 873 estniska kronor.

Riksbankens senaste officiella notering av estniska kronor sattes den 10

februari 1941, därvid 100 estniska kronor noterades i en nominell köpkurs

av 99 svenska kronor och en nominell säljkurs av 101 svenska kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hade de tillhörigheter, vilka DeparUmmtsförstördes

vid ifrågavarande brand, av vederbörande statliga myndighet

omhändertagits för desinficering av desamma. Ägarna till den lörstöida egendomen

kunna således icke lastas för den inträffade branden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts proposition nr 137.

Orsaken till branden har icke genom den gjorda polisutredningen blivit

klargjord. Det ligger emellertid nära till hands att antaga att ett orsakssammanhang

rått mellan branden och den omständigheten att värmen i desinfektionslokalen

under olyckskvällen bragts ripp till ett gradtal överstigande

den maximitemperatur som föreskrivits av den för desinfektionsverksamheten

ansvariga ledningen. Även örn ett sådant sammanhang skulle lia klarlagts,

är det osäkert, i vad mån skadeståndsskyldighet skall kunna anses föreligga

föi staten i förevarande fall. Ett bedömande av frågan ur rent juridisk

synpunkt är för övrigt enligt min mening icke förutsättning för att ställning

skall kunna tagas till länsstyrelsens framställning. Ett övervägande ur

billighetssynpunkt synes 111ig nämligen leda till att kronan icke bör undandraga

sig att åtminstone i viss utsträckning utgiva ersättning till flyktingarna

för förlust som drabbat dem genom att deras tillhörigheter gått förlorade

under det att dessa voro i svensk myndighets vård.

Då det gäller att bestämma storleken av de ersättningar som böra utgå av

statsmedel måste hänsyn tagas till att det icke finnes någon annan hållpunkt

föi beräknande av förlusterna än de av flyktingarna själva gjorda uppskattningarna.

Utöver den osäkerhet som i allmänhet vidlåder dylika uppskattningar

tillkommer här den omständigheten att värderingen skett i estniskt

mynt. För ett närmare ställningstagande till grunderna för ersättningsfrågans

reglering synes mig utredning vidare erforderlig om beskaffenheten av den

egendom som i varje särskilt fall gått förlorad. Då motivet för de statliga

ersättningarna utgöres av billighetshänsyn, är det nämligen icke givet att ersättningen

skall i samtliga tall utgå med lika stor andel av den uppskattade

förlusten. Det ina i detta sammanhang omnämnas, att den förut angivna

brandstodsersättningen — vilken av det försäkringsbolag, vari annan i maltfabriken

förvarad egendom än flyktingarnas tillhörigheter var försäkrad, utbetalades

lill flyktingarna, oaktat deras tillhörigheler voro oförsäkrade — utgick

efter en fallande skala, sa bestämd att den största procentuella andelen

utgick å de lägsta skadebeloppen. En annan omständighet, vartill hänsyn

böi tagas vid ersättningsfrågans reglering, är att vederbörande måhända redan

försetts med utrustning, som kan anses svara mot den förlorade egendomen,

eller eljest erhållit bistånd i sådan utsträckning att ersättningsbeloppet

på grund härav bör reduceras.

Bestridandet av ifrågavarande ersättningsbelopp torde, med hänsyn till

kostnadernas storlek, böra ske med anlitande av det för innevarande budgetår

å riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Härtill

lärer riksdagens medgivande böra inhämtas. Det av länsstyrelsen förordade

beloppet utgör 66 988 kronor 57 öre, motsvarande beträffande frimärkssamlingarna

fjärdedelen och i fråga örn annan egendom hälften av det sammanlagda

belopp, vartill — efter frånräknande av brandstodsersättningen — flyktingarnas

på paritet mellan den svenska och estniska kronan grundade uppskattning

uppgår. De förut berörda omständigheter, vilka böi''a inverka

pa bestämmandet av storleken av ersättningarna, torde leda till en avsevärd

jämkning nedåt av dc av länsstyrelsen beräknade ersättningarna. Jag för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

5

ordar därför, att riksdagens medgivande inhämtas att utgiva ersättningar å

sammanlagt 50 000 kronor, vilket belopp jag betraktar såsom maximalt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till täckande av vissa ersättningar till baltiska flyktingar,

vilkas tillhörigheter förstörts under desinfektion i Visby,

må av det å riksstaten för budgetåret 1944/45 uppförda förslagsanslaget

till oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp av

högst 50 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt, förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar. a1 i texten
  2. SU 1945:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar. s. 7 i texten