Sök i Ratio Lex

Angående statens kreditgivning till utlandet m. m

1945-02-23 · 19 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:139, Angående statens kreditgivning till utlandet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statens kreditgivning

till utlandet m. m.; given Stockholms slott den

23 februari 1945.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,

Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, vissa frågor rörande statens

kreditgivning till utlandet m. m.

Översikt över statens nuvarande kreditgivning till utlandet m. m.

Exportkreditgarantier. Efter därom av Kungl. Majit gjorda framställningar

bär riksdagen sedan år 1933 medgivit, att staten finge ikläda sig betalningsansvar

för exportkrediter för vissa till utlandet försålda produkter av

inhemsk tillverkning.

Maximigränsen för garantigivningen bestämdes vid 1942 års riksdag till

300 miljoner kronor, vilket belopp — på därom av Kungl. Maj :t i proposition

nr 159 till 1944 års riksdag framlagt förslag — även fastställts som gräns för

Bihang till riksdagens protokoll I9i5. 1 saini. Nr 139. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

garantigivningen till och med utgången av budgetåret 1944/45. Beträffande

de nu gällande bestämmelserna för beviljandet av statsgaranti för exportkrediter

hänvisas till den i sistnämnda proposition härför lämnade redogörelsen.

De vid senaste årsskiftet utelöpande exportkreditgarantierna avsågo i huvudsak

sådana finska statens skattkammarväxlar, som utfärdats i samband

med leveranser av svenska varor under de fyra avtal angående varuutbytet

mellan Sverige och Finland, som reglerat handeln mellan nämnda länder under

tiden den 1 september 1940—30 juni 1943. Det i anslutning härtill utestående

garantiåtagandet uppgick den 31 december 1944 till omkring 52 miljoner

kronor. Dessutom hade exportkreditnämnden utbetalat något över 4 miljoner

kronor i skadeersättningar för förfallna, icke prolongerade växlar, i samband

varmed nämnden erhållit prioritetsrätt med avseende å eventuella inbetalningar

å fordringarna.

Statskrediter vilkas användning ej begränsats till efterkrigstiden. Under

de senaste åren ha å kapitalbudgeten under Fonden för förlag till statsverket

äskats ett flertal anslag för till utlandet beviljade krediter, som avse utgifter

under kriget. De av riksdagen i anledning härav beviljade anslagen framgå

av nedanstående sammanställning:

Anslag be- gärt i prop.

nr

Riksdagens

skrivelse

nr

Belopp

(kronor)

Anslag be- gärt i prop.

nr

Riksdagens

skrivelse

nr

Belopp

(kronor)

292/1941

435/1941

80 500 000

2/19441

2/1943

16/1943

15 300 000

83/1944)

72/1944

20 000 000

55/1943

197/1943

6 100 000

288/1944

483/1944

15 500 000

55/1943

197/1943

35 000 000

306/1944

502/1944

100 000 000

2/1944

2/1944

72/1944

72/1944

10 000 000

2/1945

33/1945

20 000 000

42 L00 000

Summa

344 500 000

Under Fonden för förlag till statsverket har dessutom å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisats ett anslag å 5 500 000 kronor. Beloppet

utgör säkerhet för vissa garantiåtaganden och har ännu icke behövt disponeras.

Till Reglering av vissa krediter anvisades under driftbudgeten å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett belopp om 20 500 000 kronor (prop.

nr 292/1941, rds. skr. nr 435/1941). Anslaget avsåg vissa utbetalningar för

annat lands räkning, beträffande vilka man likväl förutsatte, att någon återbetalningsskyldighet

icke borde ifrågakomma. — I detta sammanhang kan

erinras om att å driftbudgeten under kriget anvisats betydande anslag även

för kostnader i samband med vården i Sverige av barn och sjuka m. fl.

från grannländerna samt för flyktingars uppehälle här i landet.

Utöver ovanstående krediter ha bankofullmäktige genom beslut den 24

januari 1945 interimistiskt lämnat en ytterligare kredit till utlandet örn intill

15 000 000 kronor. Denna kredit torde nu böra bli föremål för reglering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

3

Täckningsanslag torde likaledes böra anvisas för reglering av en från svensk

sida i samband med handelsförhandlingar tidigare lämnad kreditutfästelse.

I vilken utsträckning denna kredit kommer att tagas i anspråk är för närvarande

ovisst. En medelsanvisning på 40 miljoner kronor torde nu vara tillräcklig.

Med hänsyn till dessa ärendens karaktär synes det icke lämpligt att

till statsrådsprotokollet redogöra för den närmare innebörden av anslagsäskandena.

En fullständig redogörelse för ärendena torde få lämnas vederbörande

riksdagsutskott.

Riksbanken har efter krigsutbrottet dessutom lämnat en kredit till utlandet

om 30 miljoner kronor genom övertagande av obligationer.

De här redovisade krediterna, inklusive de för vilka anslag äskas av innevarande

års riksdag, uppgå sålunda till ett sammanlagt belopp av 450 miljoner

kronor. Av detta belopp har hittills återbetalats cirka 4 miljoner kronor,

varjämte omkring 200 000 kronor av de tidigare krediterna icke komma

att disponeras. I vilken utsträckning de å tilläggsstat I och II till innevarande

budgetårs riksstat beviljade respektive äskade anslagen komma att disponeras

är i viss mån ovisst, men man torde böra räkna med att de komma att utnyttjas

i sin helhet.

En sammanfattande redogörelse för de här redovisade krediternas fördelning

på olika länder torde få lämnas vederbörande riksdagsutskott.

Statskrediter avseende leveranser m. m. under efterkrigstiden. I proposition

nr 365 till 1943 års riksdag med förslag till allmän beredskapsstat för

budgetåret 1943/44 äskades bland annat ett anslag örn 100 miljoner kronor

till Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete. Någon närmare bedömning

av den kostnadsram, inom vilken ifrågavarande statliga hjälpverksamhet

borde kunna inrymmas, syntes vid ifrågavarande tidpunkt av olika orsaker

icke möjlig, varför beloppet 100 miljoner kronor endast avsåg att utgöra

en preliminär basis för Kungl. Majlis medverkan till åtgärder som syftade

till hjälp åt av kriget härjade länder och till återuppbyggnad av deras

näringsliv. Riksdagen lämnade Kungl. Majrts förslag utan erinran (rds. skr.

nr 515).

Efter därom i proposition nr 275 till 1944 års riksdag framlagt förslag har

därefter riksdagen å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 till

Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete anvisat dels under sjunde

huvudtiteln ett reservationsanslag örn 20 miljoner kronor, dels ett investeringsanslag

om 180 miljoner kronor (rds skr. nr 427). Dessa anslag inkluderade

i första hand täckning av nyssnämnda, å allmän beredskapsstat för

budgetåret 1943/44 anvisade belopp örn 100 miljoner kronor men avsågo

därjämte att möjliggöra en ytterligare medverkan i återuppbyggnadsarbetet.

Ä allmän beredskapsstat I för budgetåret 1944/45 uppfördes för samma ändamål

ett anslag av 200 miljoner kx-onor (prop. nr 281, rds skr. nr 458). Vid

1944 års riksdags höstsession bemyndigades Kungl. Majit att överskrida nyssnämnda

anslag intill ett belopp av högst 150 miljoner kronor (prop. nr 294,

rds. skr. nr 500).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Med anlitande av förevarande anslag lia ett flertal krediter beviljats utlandet.

Jag torde här få lämna en kort översikt över dessa.

Enligt ett den 13 april 1944 mellan Sverige och Norge undertecknat avtal

har norska regeringen erhållit en kredit för inköp av varor i Sverige av väsentlig

betydelse för återuppbyggnadsarbetet i Norge. Kreditbeloppet har icke

bestämts i avtalet men krediten förutsattes kunna uppgå till 200 miljoner

kronor. I oktober 1944 har svenska regeringen förklarat sig beredd att för

underlättande av norska fartygsbeställningar vid svenska varv utöka ifrågavarande

kredit med cirka 35 miljoner kronor.

Med Nederländerna undertecknades den 2 oktober 1944 ett kreditavtal

enligt vilket Sverige ställde en kredit om 50 miljoner kronor till förfogande

för varuinköp i Sverige för återuppbyggnadsändamål. Efter därom gjord

framställning har svenska regeringen i januari i år medgivit en höjning av

kreditbeloppet från 50 till 75 miljoner kronor.

I enlighet med en tidigare lämnad utfästelse har vidare Finland beviljats

en svensk statskredit för att möjliggöra inköp i Sverige av varor av väsentlig

betydelse för försörjningen och återuppbyggnadsarbetet i Finland. 1 ett den

25 oktober 1944 undertecknat kreditavtal ställdes för sagda ändamål ett belopp

av 150 miljoner kronor till Finlands förfogande. Svenska regeringen

har sedermera förklarat sig beredd att i samband med prövning av finska

importönskemål och möjligheten av vissa leveranser från Finland till Sverige,

örn så befinnes erforderligt, höja nyssnämnda belopp.

Med hänsyn till att behov av vissa varor för återuppbyggnadsarbetet torde

komma att föreligga även för Danmarks vidkommande, har det synts önskvärt

att i samband med diskussionerna örn våra exportmöjligheter efter kriget

beakta även de önskemål örn varuleveranser, som från dansk sida kunna

komma att framställas. Då svensk statskredit i viss utsträckning torde ifrågakomma

även för finansieringen av denna export, har preliminärt ett belopp

om 75 miljoner kronor reserverats för kreditgivning till Danmark.

Det sammanlagda beloppet av här angivna krediter uppgår till (235 + 75

+ 150 + 75==) 535 miljoner kronor. Såsom förut framhållits kan dock detta

belopp komma att ökas i samband med en höjning av den till Finland lämnade

krediten.

För ifrågavarande kreditgivning har riksdagen, såsom i det föregående

erinrats, dels anvisat 180 miljoner kronor för budgetåret 1943/44, dels bemyndigat

Kungl. Maj:t att förskottsvis disponera (200 + 150 =) 350 miljoner

kronor, eller tillsammans 530 miljoner kronor. De redan lämnade samt

de beräknade krediterna uppgå sålunda tillhopa till ett 5 miljoner kronor

högre belopp.

Bidrag till internationellt hjälparbete. Såsom tidigare nämnts anvisades

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 till Bidrag till internationellt

återuppbyggnadsarbete ett anslag å driftbudgeten örn 20 miljoner

kronor. Från anslaget skulle bestridas kostnaderna för inköp av läkemedel

m. m., som skulle ställas till krigshärjade länders disposition. Någon återbetalningsskyldighet

borde icke ifrågakomma. Det å allmän beredskapsstat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

5

I för budgetåret 1944/45 uppförda anslaget till Bidrag till internationellt

återuppbyggnadsarbete har även förutsatts i viss omfattning få tågås i anspråk

för samma ändamål. Intill utgången av januari 1945 hade genom särskilda

Kungl. Maj:ts beslut av ifrågavarande anslag disponerats tillhopa omkring

18 miljoner kronor. Jag återkommer i det följande till en mera detaljerad

redogörelse för användningen av dessa medel.

Enskilda bidrag och krediter. En mycket stor del av vårt lands insatser

för lindrande av nöden i av kriget härjade länder har skett genom av enskilda

och organisationer lämnade bidrag. Det erbjuder emellertid stora svårigheter

att verkställa någon mera exakt beräkning av det belopp som sålunda ställts

till utlandets förfogande på frivillighetens väg. Förutom kontantbidrag ha

nämligen även gåvor in natura förekommit i stor omfattning, bland annat i

den formen att barn från grannländerna omhändertagits i svenska hem. Värdet

av allmänhetens i olika former lämnade bidrag torde i varje fall uppgå

till ett belopp av 350 å 400 miljoner kronor.

I proposition den 8 oktober 1943 (nr 355) hemställde Kungl. Majit om bemyndigande

att under vissa förutsättningar medgiva skattskyldig, som under

beskattningsår för vilket taxering verkställes år 1944 eller 1945 lämnat

penninggåva å minst 1 000 kronor till internationellt hjälparbete, rätt att

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunklurskatt

erhålla avdrag för sådan gåva. Riksdagen lämnade det begärda

bemyndigandet (skr. nr 472) och med stöd av detta har Kungl. Majit medgivit

skattebefrielse för sålunda lämnade gåvor för ett belopp örn tillhopa

cirka 23 miljoner kronor.

De av enskilda företag m. fl. till utlandet lämnade krediterna ha under

kriget varit av relativt obetydlig omfattning. De ha förekommit huvudsakligen

i samband med de statliga exportkreditgarantierna, som förutsätta viss

självrisk från vederbörande exportörers sida. Kreditutfästelser ha vidare i

viss utsträckning lämnats av enskilda exportörer i samband med ingåendet

av avtal om efterkrigsleveranser men några uppgifter om det sammanlagda

beloppet av dessa krediter föreligga icke.

De totala beloppen av de här redovisade krediterna och gåvorna framgå av

följande sammanställning:

Krediter, Gåvor,

milj. kr. milj. kr.

Exportkreditgarantier............................. 56 —

Statskrediter, vilkas användning ej begränsats till

efterkrigstiden................................. 4295 20 5

Statskrediter, avseende leveranser m. m. under efterkrigstiden

..................................... 535 —

Bidrag till internationellt hjälparbete.............. — 18

Enskilda bidrag och krediter..................... • 350—400

Summa (avrundat) 1 025

400—450

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 139.

Härtill komma de tidigare omnämnda bidrag och krediter till utlandet, för

vilka inga belopp angivits.

Beträffande clearingarna må till slut påpekas, att dessa enligt från svensk

sida hävdade principer icke få utnyttjas för kreditgivning. För närvarande

visa de netto ett skuldsaldo för Sverige, beroende på att de betalningar som

från svensk sida skola ske över den svensk-tyska clearingen avsevärt överstiga

betalningarna i motsatt riktning.

Återuppbyggnadsmedlens utnyttjande.

För beredning av frågor rörande svenskt deltagande i det internationella

återuppbyggnadsarbetet tillsatte Kungl. Maj:t genom beslut den 10 mars 1944

två särskilda organ, nämligen statens äteruppbgggnadsnämnd och svenska

kommittén för internationell hjälpverksamhet.

Statens återuppbyggnadsnämnd har till uppgift att planlägga och centralt

handha de olika ärendena rörande svensk statlig medverkan i återuppbyggnadsverksamheten.

Då denna medverkan är avsedd att i främsta rummet

grundas på leveranser av varor och tjänster från Sverige, har nämnden särskilt

haft att handlägga ärenden rörande export för återuppbyggnadsändamål.

Grundvalen för nämndens verksamhet utgöres närmast av de kreditavtal,

som slutits med främmande stater och i vilka regelmässigt stipulerats, att

inköp eller beställningar av varor för resp. länders räkning endast få ske

efter särskilda, av svenska regeringen därtill lämnade medgivanden. Ett dylikt

förfarande är nödvändigt med hänsyn såväl till våra på vissa områden

starkt begränsade resurser, när det gäller att bistå de av kriget härjade länderna,

som till angelägenheten av att en avvägning beträffande omfattningen

av leveranserna till olika länder kommer till stånd.

För att kunna utnyttja krediterna har vederbörande regeringsrepresentation

att hos utrikesdepartementet göra framställning örn tillstånd till varuinköp

eller utläggande av beställningar. Ärendena bringas därefter under nämndens

prövning genom att dessa framställningar remitteras till nämnden för

yttrande. Innan nämnden avgiver utlåtande, inhämtas yttranden från vederbörande

försörjningskommissioner och ev. även från näringsorganisationer

eller andra intressenter. Frågorna underställas därefter regeringens prövning,

varefter den utländska beskickningen genom utrikesdepartementet erhåller

del av beslutet. Beskickningen kan därefter taga i anspråk den avtalade krediten

i den utsträckning som erfordras för finansiering av de medgivna inköpen.

Utbetalningar från krediterna ske genom riksbankens försorg.

Med hänsyn till angelägenheten av en koordination av frågorna rörande

svensk export under den närmaste framtiden inhämtas i regel yttrande från

återuppbyggnadsnämnden även beträffande leveranser till utlandet som icke

skola ske på basis av svensk statlig kreditgivning.

Intill årsskiftet hade inom ramen av nämndens verksamhet lämnats med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

7

givanden till inköp och beställningar för utländsk räkning till ett belopp om

sammanlagt drygt 500 miljoner kronor, varav omkring 400 miljoner kronor

avsetts att bestridas med svensk statskredit. Till dessa leveranser komma de

nyssnämnda norska fartygsbeställningarna. Av det angivna beloppet hänföra

sig inemot 150 miljoner kronor till livsmedel, däribland främst brödsäd, socker

samt smör och margarin. Bland övriga varor, för vilka medgivande till inköp

eller beställning lämnats till mera betydande belopp, kunna nämnas trävaror

och andra skogsindustrialster, produkter av järn och stål samt maskiner och

verktyg. De lämnade tillstånden avse i övrigt ett mycket stort antal olika

varor.

Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet skall leda och samordna

samt, i mån av behov, stödja sådana humanitära åtgärder till hjälp

åt av kriget berörda länder, som vidtagas av olika på området verksamma

sammanslutningar eller eljest på enskilt initiativ. Den skall även i övrigt verka

för tillgodoseende av utom landet föreliggande behov av stöd i humanitärt

avseende.

Intill tiden för fientligheternas upphörande måste kommitténs arbete av

naturliga skäl i huvudsak komma att inriktas på en planläggning av den

framtida hjälpverksamheten. Som tidigare nämnts bär av Kungl. Maj:t hitintills

anvisats ca 18 miljoner kronor för olika ändamål i nära anslutning

till kommitténs verksamhet. Av beloppet ha ca 10 miljoner kronor avsett

leveranser, som redan kunnat komma till stånd eller oberoende av krigsutvecklingen

torde kunna ske inom den närmaste tiden. Resterande belopp

har i huvudsak disponerats för inköp och lagring av varor i avvaktan på

krigets slut samt för upptagande av ökad produktion av läkemedel m. m.

Ifrågavarande belopp om 18 miljoner kronor fördelar sig med ungefär hälften

å social hjälp och hälften på medicinsk hjälpverksamhet. Den medicinska

hjälpen avser huvudsakligen tillverkning av läkemedel, sera och vaccin

m. m., medan huvudparten av den sociala hjälpen utgöres av livsmedelssändningar

till Norge och Nederländerna.

Finanstekniska frågor.

Den statliga kreditgivningen till utlandet har framvuxit successivt och för

skilda syften. En naturlig konsekvens därav är att den icke erhållit en enhetlig

budgetteknisk behandling och redovisning.

Man har att räkna med tre olika huvudtyper för kreditgivning. Den äldsta

är utställandet av statsgarantier för enskild kreditgivning i samband med export.

Den andra, som vunnit tillämpning under kriget och för återuppbyggnadsändamål,

har formen av en direkt statskredit i svenska kronor till den

främmande regeringen eller någon dess finansielle representant. Den tredje

uppkommer genom inköp av det främmande landets valuta, ehuru denna —

örn än under normala förhållanden användbar för importinköp utan lokal be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

gränsning — icke för tillfället kan fritt omväxlas i andra valutor och alltså

icke bildar en valutareserv i vanlig mening. Varianter av dessa huvudtyper

förekomma givetvis.

Kreditgivningen genom enskilda, med eller utan statsgaranti för viss del av

beloppet, är den under normala tider mest naturliga formen för en handelspolitiskt

motiverad kreditfinansiering. Den bibehåller det enskilda initiativet,

innefattar en enkel form för den önskvärda riskfördelningen och avvecklas

automatiskt. Över budgeten kommer den tydligen endast att redovisas i de

fall där ersättningsskyldighet för staten inträtt i sådan omfattning, att den

icke håres av garantiavgifterna.

Den direkta statskrediten torde för vårt lands vidkommande böra betraktas

såsom en undantagsföreteelse. Den är motiverad främst i de fall där de

handelspolitiska övervägandena måste träda i bakgrunden för särskilda syften,

såsom önskemålet att skapa ett fast finansiellt underlag för återuppbyggnadsleveranser.

Icke ens i dessa fall kunna krediter av denna typ alltid

anses vara en lämplig form för exportfinansiering. De representera emellertid

den naturliga formen när, såsom för närvarande i stor utsträckning är fallet,

exportinköpen från Sverige äro helt koncentrerade hos de främmande ländernas

statsorgan samt möjligheter till direkt kontakt mellan den svenska exportören

och hans utländska avnämare saknas. Krediterna måste tydligen i sin

helhet regleras över budgeten. De statskrediter som hittills lämnats ha redovisats

under fonden för förlag till statsverket.

Den tredje huvudtypen krediter, som exemplifieras av valutaköp, står mycket

nära den normala formen för exportfinansiering under förkrigstiden. Den

skiljer sig i de fall, som kunna väntas bli aktuella efter kriget, från de reguljära

valutatransaktionerna före kriget närmast genom det förut berörda förhållandet,

att den inköpta valutan har ett begränsat användningsområde och

därför icke fungerar som en utjämningsfaktor i landets totala betalningsförbindelser

med utlandet. Kreditgivning genom valutaköp finansieras av riksbanken,

som via affärsbankerna förvärvar valutorna. Under mellankrigsåren

utvecklade sig emellertid i utlandet en speciell valutateknik, vid vilken större

valutatillgångar hos centralbankerna övertogos av en särskild statlig fond,

vilken alltså bar vinster och förluster på dessa tillgångar. Därigenom vanns

en klarare gränsdragning mellan centralbankens egentliga verksamhetsområde

och valutaoperationer med syften, som delvis lågo utanför centralbankens

intressesfär. Samtidigt nåddes det resultatet, att centralbanken, om kreditgivningen

mot valutor ökades, automatiskt tillfördes inhemska statspapper,

som den kunde försälja för att från marknaden indraga de betalningsmedel

som valutaköpen tillfört denna.

När de direkta statskrediterna till utlandet erhållit den nuvarande omfattningen,

synes det önskvärt att de redovisas under en särskild fond som tilllåter

en överblick över läget och ger en budgettekniskt klar bild även av

avskrivningsbehov och medelsanvisningar. En sådan särredovisning av ifrågavarande

krediter skulle också utgöra ett första steg till en i och för sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

9

angelägen reglering av fonden för förlag till statsverket, till vilken under

krigsåren kommit att hänföras omfattande investeringar av mycket skilda

slag. Örn särredovisningen genomföres och en särskild fond sålunda upplägges,

uppkommer emellertid frågan om fondens avgränsning. Det torde visserligen

vara klart att till fonden bör hänföras all statlig kreditgivning till

utlandet som under normala förhållanden skall regleras över budgeten —

och detta oavsett kreditens ändamål — men det kan övervägas att till redovisning

över fonden upptaga även sådana riksbankens valutaköp som icke

kunna anses innefatta tillskott till valutareserven. Om så skulle bli fallet,

måste på kapitalbudgeten anvisas ett investeringsanslag för inköp från banken

av ifrågavarande valutor. Utan att härigenom skapas några administrativa

svårigheter och utan organisatoriska nybildningar skulle man på så sätt realisera

några av de väsentliga syftena med de tidigare berörda särskilda valutafonderna

i utlandet, nämligen att ge riksbanken ett underlag för marknadsoperationer

i syfte att motväga exportkreditgivningens monetära verkningar

samt att erhålla en specialreglering av förluster och vinster på denna särskilda

del av handeln med valutor. Anordningen, som även skulle medföra,

att man under ifrågavarande fond skulle erhålla en redovisning av all

verklig statskredit till utlandet, synes mig lämpligen böra genomföras. Överenskommelser

torde få träffas med fullmäktige i riksbanken angående den

omfattning i vilken valutor böra redovisas å fonden och de former i vilka

en överföring skall ske. För valutorna torde ett särskilt konto under fonden

böra uppläggas.

Inrättandet av en dylik fond för kreditgivningen till utlandet inom ramen

för nuvarande budgetuppställning medför krav på att fonden i fråga

om redovisning av överskott och förluster m. m. skall behandlas på samma

sätt som övriga kapitalfonder. Sålunda bör för fondens överskott en särskild

inkomsttitel upptagas på riksstatens inkomstsida. Denna inkomsttitel bör tillföras

ett belopp som ger full förräntning av det i fonden investerade kapitalet.

Med hänsyn till den speciella arten av verksamheten torde förräntningsprocenten

för investeringar i fonden böra fastställas efter särskilda grunder;

för de egentliga krediterna ifrågakommer närmast räntan för ny statlig

upplåning på lång sikt, för valutorna räntan för medellång upplåning. I den

mån ränteinkomsterna från de utlämnade krediterna icke sammanlagt uppgå

till ett med den sålunda fastställda förräntningsprocenten framräkna! överskott,

bör fonden över ett särskilt ersättningsanslag under sjunde huvudtiteln

tillföras erforderlig fyllnad.

Skulle någon form av avgift anses böra uttagas på exporten för täckande

av den med låneverksamheten förenade risken av förluster — vare sig dessa

uppkomma genom växelkursförändringar eller på grund av betalningsoiörmåga

bos kredittagaren — bör denna premie redovisas på budgeten över särskild

inkomsttitel på riksstatens inkomstsida. En mot inkomsten svarande avsättning

till fonden bör i samband därmed ske över ett särskilt avsättningsanslag

under huvudtiteln för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförlusler.

Härigenom skulle för denna verksamhet skapas en specialbudget inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

vars ram skulle successivt uppbyggas en riskfond. för kreditgivningens slutliga

reglering.

Exportkreditgarantierna, vilka till sin natur äro själ vav vecklande och i

regel relativt kortvariga, torde icke lämpligen böra redovisas över en fond

av denna konstruktion. Om emellertid i något fall inträdda transfereringssvårigheter

skulle medföra, att exportörerna icke kunna få sina likvider överförda

till Sverige, och statsgarantien därvid i större omfattning aktualiseras,

bör reglering över den föreslagna kapitalfonden ifrågakomma.

Utrymmet för svensk kreditgivning till utlandet.

Med kreditgivning till utlandet avses i det följande, att betalningsmedel

ställas till utlandets förfogande för inköp av varor och tjänster från Sverige

utan att vi vid försäljningen av dessa varor erhålla inkomster i främmande

valuta som vi omedelbart kunna använda för finansieringen av en däremot

svarande import. En sådan kreditgivning kan ske på olika sätt. Den behöver

icke ta den formen, att vi låna utlandet kronor direkt mot en eller annan

art av skuldförbindelser. Såsom i det föregående framhållits, kan den även

komma till stånd därigenom, att vi som likvid för vår export godtaga det

främmande landets valuta trots att denna icke nu kan fritt och utan lokal

begränsning disponeras för finansiering av vår import.

Om man bortser från de betalningstekniska anordningarna och från eventuell

svensk upplåning i utlandet eller utnyttjandet av utländska kapitaltillgångar,

blir realinnehållet av all kreditgivning till utlandet, att exporten

överstiger importen utan att valutareserven — alltså reserven av för importinköp

fritt och utan lokal begränsning disponibla valutor — i motsvarande

mån ökas. Frågar man sig, hur stora Sveriges möjligheter att lämna

krediter till utlandet äro, har man sålunda att undersöka,, i vilken utsträckning

det svenska folkhushållet kan bära en merexport, som icke tillför valutareserven

ökade tillgångar.

När man vill besvara sistnämnda fråga kan det vara lämpligt att till en

början ange, hur exportkapaciteten sammanhänger med de ekonomiska resurserna

inom landet med bortseende från utrikeshandelns betydelse för

dessa.

Vår exportförmaga är naturligtvis ytterst beroende på vår samlade produktionskapacitet.

Emellertid står denna blott i begränsad utsträckning till

förfogande för produktion av exportvaror. I första hand måste den användas

för den inhemska försörjningen och vidmakthållandet av produktionsapparaten.

Endast den produktionskapacitet, som kan disponeras sedan hemmamarknadens

olika behov i erforderlig grad tillgodosetts, kan inriktas på

export. Exportkapaciteten är emellertid på kortare sikt beroende icke endast

av den totala produktionskapacitetens storlek och den utsträckning i vilken

den är belagd för hemmamarknadens räkning. Produktionen är vid varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

tidpunkt utbyggd för vissa speciella ändamål och en omställning från framställningen

av vissa varor för inhemsk förbrukning till andra varor för export

kräver sin tid. Exportkapaciteten vid en viss tidpunkt kan därför mera exakt

anges vara den för exportproduktion tekniskt sett disponibla produktionskapacitet,

som icke måste tagas i anspråk för att täcka hemmamarknadens

behov.

Nu påverkas emellertid den på angivet sätt bestämda exportkapaciteten i

hög grad av importens storlek. Detta gäller i första hand den totala produktionskapaciteten.

För att vi skola kunna utnyttja vara industriella anläggningar

fordras t. ex. en viss bränsleförsörjning. Örn denna icke i tillräcklig

grad kan täckas genom import av kol etc., måste våra trätillgångar i viss

utsträckning disponeras för ändamålet, varvid emellertid vår samlade produktionskapacitet

blir mindre än eljest. På samma sätt blir importen av

gummi och brännoljor bestämmande för möjligheterna att utnyttja transportapparaten

och därigenom för hela produktionskapaciteten. Krigstiden

erbjuder talrika, för alla kända exempel på förhållanden av denna art.

Men importens omfattning och sammansättning kan även öva ett mera

direkt inflytande på möjligheterna att utnyttja vår för exportpvoduktion

tekniskt sett disponibla kapacitet. Åtskilliga industrigrenar, som äro inställda

på framställning av exportvaror, äro sålunda beroende av tillförseln av

speciella förnödenheter från utlandet. Om importen av dessa är otillräcklig,

utövar detta förhållande visserligen intet allmänt begränsande inflytande på

vår produktionskapacitet, men det hindrar ett fullt utnyttjande av exportindustriernas

produktionsmöjligheter.

Importen återverkar på exportkapaciteten också på andra vägar. Det har

förut framhållits, att den för export tekniskt sett disponibla produktionskapaciteten

representerar exportkapacitet endast i den mån den icke mäste

tagas i anspråk för den inhemska försörjningen. Denna begränsande faktor

blir givetvis av större betydelse, ju svårare det är att tillgodose försörjningsbehoven

genom import.

Slutligen påverkas exportkapaciteten av importvolymen även över inkomst-

och prisbildningen, alltså i monetär väg. Varje överskott av export

över import leder till att marknaden erhåller ett köpkraftstillskott, eftersom

merexporten innebär, att inkomsterna i exportproduktionen överstiga de belopp

som disponeras för inköp av importvaror och därigenom undandragas

hemmamarknaden. Örn dessa köpkraftstillskott icke nrotvägas genom att

sparandet överstiger investeringarna i Sverige eller genom att budgeten överbalanseras

— beträffande därigenom framkallade tendenser till köpkraftsbortfall

och dessa sammanhang i övrigt må hänvisas till diskussionen av

budgeten som balansfaktor i årets statsverksproposition — intrader en successiv

ansvällning av inkomstvolymen som kan bringa prisbildningen ur

jämvikt. Förhållandet mellan export och import måste därför regleras så,

att det köpkraftstillskott som merexporten leder lill begränsas till vad som i

det givna sparande-, investerings- och finansläget är förenligt med de önskemål

beträffande prisutvecklingen som statsmakterna vilja hävda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

Det anförda är ägnat att belysa de olika vägar på vilka importen inverkar

bestämmande på exporten. Emellertid måste ju importen betalas med inkomsterna

från exporten, i den mån man icke för importfinansieringen kan

utnyttja en redan uppsamlad valutareserv eller krediter från utlandet. Exporten

och sättet för dess finansiering kan på så sätt i sin tur bli bestämmande

för importens omfattning.

Om exporten i sin helhet skulle ske mot kredit, måste den import, som

enligt vad nyss visats utgör ett nödvändigt underlag för exporten, i sin helhet

betalas ur valutareserven. Skulle åter exporten i sin helhet betalas kontant

och import fortgå blott i den mera begränsade omfattning som är nödvändig

för att möjliggöra exporten i fråga, skulle valutareserven erhålla tillskott.

Mellan dessa ytterpunkter finnes tydligen ett mellanläge, i vilket exporten

finansieras genom kredit i en omfattning, vid vilken inflytande exportlikvider

i fria valutor jämnt förslå att betala den import som i nyss angivna

hänseende framstår såsom en förutsättning för exporten. Detta mellanläge,

som med den här förutsatta importbegränsningen lämnar valutareserven

oförändrad, kan nås både vid en mindre import och däremot svarande

mindre export samt på högre import- och exportnivåer. Skulle valutareserven

icke överstiga ett nödvändigt minimum och erfordras ingen import utöver

vad som kvantitativt och kvalitativt behöves för exporten, representerar

tydligen kreditgivningen för export i nämnda mellanläge det maximum som

kan tillåtas vid en given nivå för den ur exportsynpunkt nödvändiga importen.

Om denna nivå ligger så högt, att landets tekniska exportkapacitet

är fullt utnyttjad för exportproduktion, utgör kreditgivningen i fråga under

angivna förutsättningar vårt lands maximala nettokreditkapacitet i förhållande

till utlandet.

Innebörden i det sagda kan sammanfattas så. Det finns en bestämd gräns

för vår förmåga att bära en kreditgivning till utlandet. Vår kreditkapacitet

når sitt högsta värde, örn importen kan begränsas lill vad som direkt och

indirekt möjliggör ökad export men är av sådan sammansättning och storlek,

att exporten når sin största möjliga omfattning. För den händelse vi

icke kunna tillåta en reduktion av valutareserven och icke kunna räkna med

kreditgivning från utlandet, måste importen i fråga i sin helhet kunna betalas

med inflytande exportlikvider. Den maximala kreditkapaciteten blir

därför under angivna förutsättningar lika med värdet av vår maximala export

minskat med värdet av den för denna export på olika grunder nödvändiga

importen.

I rådande läge, med de stora varubehov som överallt föreligga för återuppbyggnadsändamål,

är det tydligen angeläget, att vår exportkapacitet kan

fullt utnyttjas. Med hänsyn till läget i de länder vilkas behov i första hand

böra tillgodoses är det nödvändigt, att exporten dit kan till viss del finansieras

genom direkt kreditgivning. För att dessa önskemål skola tillgodoses fordras,

dels att importen blir tillräckligt stor för att .möjliggöra den maximala

exporten, dels att denna export i sådan utsträckning kan ske mot likvid i

fritt disponibla valutor, att valutareserven icke nedgår under vad som med

hänsyn, bland annat, till de ovissa framtidsutsikterna kan anses erforderligt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

13

De sammanhang mellan exporten, importen, valutareserven och kreditmöjligheterna

som här summariskt skildrats utgöra bakgrunden även lör besvarandet

av frågan, hur den hittillsvarande kreditgivningen skall bedömas med

tanke på Sveriges totala kreditkapacitet. Det erbjuder givetvis mycket stora

svårigheter att komma till ett mera bestämt resultat. Nästan alla hållpunkter

för en kvantitativ bestämning av de avgörande faktorerna saknas nämligen

för närvarande. Vi veta icke värdet av den försörj ningspolitiskt och tekniskt

nödvändiga importen redan av den grund, att bestämningen därav förutsätter

ett ståndpunktstagande till frågan örn den önskvärda konsumtionsstandarden

och kännedom om den export för vilken kapacitet föreligger. Valutareservens

storlek och fördelning är visserligen känd men icke omfattningen

av den export för vilken likvid i fria valutor kan påräknas. Trots

denna ovisshet är det möjligt att från de angivna utgångspunkterna nå fram

till en allmän uppfattning av läget.

Den svenska försörjningen är för närvarande starkt nedpressad bland annat

på områden av central betydelse för exportkapaciteten. Vid fortsatt avspärrning

står man inför valet mellan en ytterligare reduktion av försörjningen

och en snabbare förtäring av lager. Även örn en höjning av konsumtionsnivån

icke skulle eftersträvas, föreligger ett avsevärt importbehov efter avspärrningarnas

slut. Detsamma gäller försörjningen med olika produktionsförnödenheter.

Värdet av den import som enligt dessa överväganden synes

nödvändig torde vara rätt betydande. Å andra sidan äro våra möjligheter till

export mot fria valutor sannolikt starkt begränsade, hur goda än exportutsikterna

må te sig för olika svenska industrier. Man måste nämligen utgå

från att export till europeiska länder endast undantagsvis kan ske mot fritt

disponibla valutor; skillnaden mellan de länder som erhållit återuppbyggnadskrediter

och övriga europeiska stater ligger närmast däri, att kreditgivningen

i fråga örn den första gruppen länder givits en för dessa i olika avseenden

särskilt gynnsam utformning, som bl. a. möjliggjort omedelbara inköp

i Sverige. Tillflödet av fritt disponibla valutor blir sålunda beroende av

våra möjligheter att snabbt upparbeta en export på transoceana länder. Det

torde icke vara en överdrift i pessimistisk riktning örn man säger, att vi sakna

utsikter att vinna en sådan balans mellan sistnämnda export och den

import vi behöva, att en belastning av valutareserven kan undvikas. Denna

reserv är emellertid icke så stor, att en fortgående avsevärd minskning kan

godtagas med hänsyn till rådande ovissa förhållanden.

Nu är det naturligtvis icke säkert att ens den begränsade import, som av

angivna skäl betraktats såsom nödvändig, kan erhållas. I motsvarande mån

måste exporten begränsas. Denna begränsning kan givetvis direkt drabba

exporten mot kredit. Även örn så ej sker, reduceras dock denna indirekt.

Om nämligen begränsningen skulle gå ut över exporten mot fria valutor, försämras

valutareservens ställning och minskas därför också kreditkapaciteten.

Skulle import kunna ske av varor som icke möjliggöra en ökning av exporten

— vare sig nu de ur exportsynpunkt uppställda minimikraven äro

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

uppfyllda eller ej — ökas tydligen belastningen på valutareserven. Man måste

då resa frågan, i vad mån en ej strängt nödvändig import ur svensk synpunkt

kan tillåtas.

Frågan om det utrymme för en kreditgivning till utlandet, som efter tidigare

angivna linjer bestämmes av merexportens återverkan på inkomstvolymen,

har redan behandlats vid anmälan av finansplanen till årets statsverksproposition

(Ekonomiska framtidsutsikter). Det har därvid framhållits, att

förhållandena för närvarande äro sådana, att den export utöver löpande import,

varmed man har att räkna sedan avspärrningen upphört, kan befaras

medföra ökade svårigheter för stabiliseringen av penningvärdet.

Sammanfattar man det föregående framgår, att skäl kunna anföras för att

den kreditgivning som redan skett från Sveriges sida och som är att påräkna

under den första tiden efter avspärrningarnas upphörande tangerar gränsen

för vår kreditkapacitet, eftersom den — även med en begränsning av importen

till det strängt nödvändiga — sannolikt medför en belastning av valutareserven,

som endast kan fortgå en kortare tid, samtidigt som den ökar svårigheterna

för stabiliseringen av det inhemska marknadsläget. De vägar till

en vidgning av utrymmet för kreditgivningen som i dagens läge synas vara

av praktisk betydelse äro, såsom av det anförda framgått, ökad import av

vissa förnödenheter av central betydelse samt ökad export till länder som

kunna medgiva omedelbar likvid i fria valutor.

Riktlinjer för den fortsatta politiken.

Allmänna synpunkter. Den hittillsvarande kreditgivningen till utlandet

har avsett att täcka vissa angelägna behov i länder, vilka Sverige haft särskild

anledning att bistå. Denna kreditgivning har icke varit av sådan omfattning,

att den i och för sig behövt ge anledning till betänkligheter. Av

särskild betydelse har varit, att medelsanvändningen genom den förut skildrade

kontrollen kunnat anpassas efter det svenska försörjningsläget.

Emellertid göra sig fortsättningsvis betydande kreditbehov gällande. Dessa

torde blott i viss utsträckning vara av samma trängande natur som de hittills

tillgodosedda kreditkraven. De äro till sin omfattning mera obestämda redan

därför, att de påverkas icke endast av möjligheterna för de länder, som stå

som avnämare för vår export, att få till stånd en egen exportproduktion utan

även av i vad mån dessa länder anse sig kunna leverera varor till Sverige.

Ett okontrollerat tillmötesgående av de kreditkrav inför vilka vårt land kan

komma att ställas skulle otvivelaktigt snabbt bringa oss över gränsen av vår

kreditkapacitet. Det är därför tydligt att den fortsatta kreditgivningen måste

omsorgsfullt planläggas och avvägas med hänsyn till näringslivets bärkraft.

Planläggningen av kreditpolitiken måste till en väsentlig del ingå som ett

led i utformningen av våra handelspolitiska relationer till utlandet. Den föregående

framställningen har ju bland annat visat, att vår kreditkapacitet på

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

15

ett avgörande sätt påverkas av våra möjligheter till import av nödvändiga

varor och till export mot fria valutor. De handelspolitiska diskussionerna

med avseende å efterkrigstiden befinna sig emellertid av naturliga skäl blott

på ett förberedande stadium. Möjligheter föreligga därför ännu icke att mera

i detalj avväga vår fortsatta kreditgivning. Vad som i detta sammanhang

ifrågakommer är endast att fixera en ram för de statliga bidragen till humanitär

hjälpverksamhet samt för de direkta statskrediterna för täckande

av omedelbara behov och för återuppbyggnadsändamål. Beträffande kreditgivningen

i övrigt får man begränsa sig till att, i den mån detta låter sig göra.

pröva hur denna lämpligen bör bedömas i formellt hänseende och undersöka

av vilken allmän storleksordning den kan tänkas bli.

Humanitär hjälpverksamhet. I det föregående har erinrats om att riksdagen

hittills för humanitär hjälpverksamhet anvisat 20 miljoner kronor men

att förskottsanslagel till internationellt återuppbyggnadsarbete därutöver

kunnat disponeras för samma ändamål.

Kommittén för internationell hjälpverksamhet har nu verkställt en beräkning

av de medelsbehov som möta på ifrågavarande område och i anslutning

därtill föreslagit att — inklusive redan anvisade medel — sammanlagt

100 miljoner kronor reserveras för hjälparbetet. I detta belopp ingår emellertid

en ospecificerad reserv på 20 miljoner kronor. Återstoden fördelar sig på

vissa närmare angivna utgiftsändamål, såsom sjukvårds- och lägeranläggningar,

annan social verksamhet, livsmedelsleveranser till särskilt nödställda

områden och läkemedel.

För att täcka det av kommittén beräknade medelsbehovet skulle fordras

en medelsanvisning på 80 miljoner kronor. Då de svenska bidragen förutsättas

lämnade såsom gåvor, måste anslaget upptagas på driftbudgeten.

Det torde icke vara lämpligt -att utförligare än som här skett redogöra för

kommitténs planläggning av hjälparbetet. Denna synes i huvudsak ge en väl

avvägd ram för statens insatser på området. Det torde emellertid finnas anledning

att reducera medelsanvisningen för ändamål som icke nu kunna specificeras

från 20 till 10 miljoner kronor. Framkomma hjälpbehov, som icke

falla inom den angivna ramen men som böra tillgodoses med statligt bistånd,

bör regeln vara, att dessa i varje särskilt fall underställas riksdagens prövning.

För finansiell reglering av ifrågavarande verksamhet skulle med denna

utgångspunkt nu erfordras ett ytterligare anslag på 70 miljoner kronor.

Statskrediter för vissa löpande behov. För finansiering av den norska

regeringens kostnader för flyktingarna i Sverige m. m. har riksdagen beslutat

ställa en kredit på 100 miljoner kronor till förfogande. Även vissa andra

i det föregående redovisade, tidigare reglerade krediter lia lämnats för ändamål

av samma art. I samtliga fall är det fråga örn löpande utgifter i Sverige

som icke kunna undvikas. En tidigare (s. 2) berörd kredit på lii miljoner

kronor, som nu lior regleras, avser likaledes finansiering av sådana utgifter.

Ifrågavarande krediter kunna väntas bliva förbrukade inom en nära fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

tid. Det ytterligare kreditbehovet kan icke nu bedömas, eftersom det beror

på krigets längd. De månatliga utgifterna av här berörda slag uppgå emellertid

till mellan 15 och 20 miljoner kronor. Beräknas i detta sammanhang

medel för cirka ett halvt år, böra alltså för ändamålet avses ytterligare krediter

å i runt tal 100 miljoner kronor. Örn ett anslag av denna storlek anvisas,

bör det dock disponeras även för reglering av den nyss nämnda krediten å

15 miljoner kronor.

Skulle det ifrågasatta anslaget icke förslå för ändamålet och tillfälle icke

ges att underställa riksdagen frågan örn anslagsförstärkning, torde hinder

icke möta för riksbanken att förskottsvis bestrida i sammanhanget erforderliga

medel.

Såsom tidigare (s. 3) anförts, bör i detta sammanhang även en äldre,

hittills ej reglerad kredit täckas genom anvisande av ett investeringsanslag å

40 miljoner kronor.

Statskrediter för åtcruppbyggnadsändamål. Såsom framgår av den inledande

översikten uppgår den kreditgivning för återuppbyggnadsändamål,

om vilken avtal träffats eller för vilken medel reserverats, till 535 miljoner

kronor. För reglering av denna kreditgivning har hittills endast anvisats

180 miljoner kronor. En ytterligare medelsanvisning på 355 miljoner kronor

är alltså nu erforderlig för täckning av ifrågavarande åtaganden.

Emellertid pågå förhandlingar om återuppbyggnadskrediter även i ett fall

som hittills icke berörts, emedan diskussionerna icke ännu kunnat slutföras.

Den kredit som i detta fall överväges uppgår till 75 miljoner kronor. En viss

marginal bör vidare skapas för justering av tidigare avtalade krediter och för

nya smärre kreditåtaganden. Förslagsvis kan denna anges till 70 miljoner

kronor. Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså uppgå till (355 + 75 +

70 =) 500 miljoner kronor. Anvisas detta belopp för återuppbyggnadsändamål,

bör regleringen i så måtto anses såsom slutlig, att ytterligare krediter

för återuppbyggnadsändamål icke böra lämnas utan att avtalen därom i varje

särskilt fall underställas riksdagens prövning. Någon förskottsfullmakt på

beredskapsstat är icke längre erforderlig.

Om den avsedda begränsningen av återuppbyggnadskrediterna genomföres,

komma dessas slutliga belopp att uppgå till 680 miljoner kronor.

Kommersiell kreditgivning. I det föregående har framhållits, att Sverige

fortsättningsvis kommer att ställas inför avsevärda kreditanspråk men att

dessa delvis komma att bli av annan natur än de som tillgodosetts genom

återuppbyggnadskrediterna. Medan sistnämnda krediter avsett att möjliggöra

inköp i Sverige redan nu för att tillgodose de varubehov som förutses framträda

omedelbart efter ett vapenstillestånd, kommer den fortsatta kreditgivningen

att i huvudsak knytas till löpande handel och betingas av den utsträckning

i vilken avnämarländema finna det möjligt att leverera varor till

Sverige, respektive erlägga betalning i fria valutor. Den nedsatta leveransförmågan

på våra exportmarknader förutsätter, att vi äro beredda att i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

17

viss mån exportera på kredit, om en export överhuvud skall bli möjlig.

Hänsyn till den starka varubristen och den nedsatta konsumlionsstandarden

i större delen av Europa medför vidare, att vi i viss utsträckning böra acceptera

en kreditgivning vid exporten, även där tekniskt sett möjligheter kunde

föreligga att erhålla varor i utbyte. Våra möjligheter att avstå från import

begränsas emellertid allvarligt av det förut utförligt behandlade förhållandet,

att vår exportförmåga i stor utsträckning är beroende av import.

Den ändrade karaktär, som den fortsatta exportkreditgivningen sålunda

kan antagas komma att visa, leder till att formen för kreditgivningen bör omprövas.

Det har förut framhållits, att en direkt statlig kreditgivning har ett

begränsat användningsområde. När kreditgivningen anknyter till löpande utrikeshandel

och normala förbindelser mellan exportörerna och deras avnämare

kunna upprättas, ifrågakommer i första hand kreditgivning från

exportörernas sida, med eller utan statsgaranti, eller indirekt statlig kreditgivning

genom att riksbanken fritt köper exportvalutor, med eller utan

viss risköverföring på exportörerna. Under rådande förhållanden kan den

omläggning av kreditformerna, som krediternas ändrade uppgift kan motivera,

givetvis icke få föranleda, att den centrala statliga bestämningen av den

totala kreditvolymen uppgives. I den mån kreditformerna ändras, kommer

dock givetvis även sättet för den statliga kreditkontrollen att modifieras.

Ehuru det, såsom förut framhållits, ännu är för tidigt att gå närmare in

på planläggningen av den här berörda kreditgivningen av mera kommersiell

typ, kunna dock vissa riktlinjer för den formella behandlingen av denna kreditgivning

redan i detta sammanhang upptagas till bedömande.

Chefen för handelsdepartementet torde i annat sammanhang komma att

framlägga förslag örn fortsatt statlig garantigivning för enskilda exportkrediter.

Utövandet av denna garantigivning, som ju innebär en fonn för statlig

kreditgivning till utlandet, torde böra ske i första hand till underlättande

av det normala handelsutbytet om än med beaktande av olika svenska

exportindustriers läge och behov. Den genom garantigivningen möjliggjorda

kreditgivningen bör sålunda internationellt sett lämpligen betraktas såsom

en generell kreditreserv, vilken lägges ovanpå den tidigare direkta kreditgivningen

från statens sida till bestämda länder. Kredilgivningens omfattning får

senare prövas; en utökning utöver en ram för nya garantier å 300 miljoner

kronor torde dock i rådande läge icke kunna ifrågakomma.

Den indirekta kreditgivningen genom att riksbanken köper exportvalutor,

vilka icke äro fritt disponibla för inköp utanför vederbörande valutaområde,

får i första hand regleras i handelspolitisk väg. Dess omfattning torde böra

ställas i direkt beroende av möjligheterna till import från vederbörande avnämarländer.

Jag har i det föregående tillstyrkt, att staten från riksbanken

övertager valutor som banken inköper såsom ett lod i kreditfinansieringen av

exporten, i den mån så enligt nied bankofullmäktige träffade överenskommelser

anses lämpligt. På riksstaten flir nästa budgetåret torde för detta ändamål

böra reserveras ett belopp av 250 miljoner kronor.

Skulle senare en direkt statlig kreditgivning av större omfattning bli er
llihaiu/

till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 139. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

forderlig för kommersiella ändamål, torde frågan därom böra underställas

riksdagen. Jag anser mig därför icke böra i detta sammanhang beräkna några

medel för sådana krediter men återkommer i den följande sammanfattningen

till frågan, i vad mån man vid en överslagsberäkning av de totala kreditkraven

kan behöva räkna med en marginal för ändamålet.

Sammanfattning och hemställan.

Av den inledande översikten har framgått, att den svenska kreditgivningen

under kriget hittills uppgått till cirka 1 025 miljoner kronor och att gåvor

lämnats till ett sammanlagt värde av åtminstone 400 miljoner kronor. Dessa

belopp äro i huvudsak redan disponerade. För reglering av kreditgivningen

i fråga kräves nu sammanlagt (15 + 40 + 535 — 180 =) 410 miljoner

kronor.

Utöver de sålunda redovisade beloppen har räknats med eif ytterligare

medclsbehov av 70 miljoner kronor för humanitär hjälpverksamhet, (100 —

15 =) 85 miljoner kronor för krediter för vissa löpande utgifter i Sverige,

145 miljoner kronor för ytterligare återuppbyggnadskrediter, 300 miljoner

kronor för exportkreditgarantier samt 250 miljoner kronor för valutaköp,

eller tillhopa (85 + 145 + 300 + 250 —) 780 miljoner kronor för krediter

och 70 miljoner kronor för gåvor.

Läggas sistnämnda belopp samman med de förut angivna, erhålles en

total kreditsumma å i runt tal 1 800 miljoner kronor och ett gåvobelopp å 470

miljoner kronor. Sveriges internationella insats i krediter och gåvor från

krigets början och till utgången av nästa budgetår skulle sålunda enligt

dessa beräkningar komma att uppgå till 2,2 å 2,3 miljarder kronor.

Tidigare har föreslagits, att en särskild fond skall upprättas för redovisning

av den statliga kreditgivningen till utlandet. På denna fond skulle på

grund av tidigare åtaganden komma att redovisas fordringar å i runt tal

1 000 miljoner kronor. Om de förordade nya anslagen anvisas och till fullo

utnyttjas, ökas det å fonden redovisade beloppet till cirka 1 500 miljoner kronor.

Differensen mellan detta belopp och den nyss angivna siffran för den

beräknade finansiella totalinsatsen motsvaras av exportkreditgarantierna och

gåvorna till utlandet.

Det har i det föregående antytts, att man eventuellt bör räkna med att den

kommersiella kreditgivningen kan behöva ökas utöver vad som här antagits.

Om man uppskattar den i anledning härav erforderliga säkerhetsmarginalen

till cirka 250 miljoner kronor, stegras den motsedda finansiella totalinsatsen

lill cirka 2,5 miljarder kronor och det å fonden redovisade beloppet till 1,75

miljarder kronor. Dessa belopp äro givetvis av en storleksordning som fullt

motiverar det förut uttalade omdömet, att vi med den kreditgivning som vi

ha att räkna med nått gränsen för vår kreditkapacitet, sådan denna gestaltar

sig under förutsättning av en gynnsam importutveckling. Skidle import

icke kunna erhållas i erforderlig omfattning, blir en begränsning av den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 139.

19

''örulsatta kreditgivningen ofrånkomlig. De anförda siffrorna äro även ägnade

att understryka vikten av att den ram för kreditgivningen med vilken

här försöksvis räknats icke överskrides.

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

dels att besluta, att för redovisning av statens kreditgivning

till utlandet skall från och med den 1 juli 1945 upprättas

en särskild kapitalfond, benämnd Fonden för kreditgivning

till utlandet, med den utformning och avgränsning

som i det föregående angivits;

dels att bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter

om överföring till denna fond av nu i annan ordning redovisad

kreditgivning till utlandet;

dels att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/

45 under sjunde huvudtiteln anvisa följande reservationsanslag
Bidrag

till internationellt återuppbyggnadsarbete

..................... kronor 70 000 000;

dels att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45

under Fonden för förlag till statsverket anvisa följande investeringsanslag
Ytterligare

reglering av viss kreditgivning

........................... kronor 40 000 000,

Kreditgivning till utlandet för vissa löpande

utgifter i Sverige............ » 100 000 000,

Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete

...................... » 500 000 000;

dels slutligen att å riksstaten för budgetåret 1945/46 under

Fonden för kreditgivning till utlandet anvisa följande investeringsanslag
Förlag

för övertagande av vissa valutor

frän riksbanken .............. kronor 250 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:431 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statens kreditgivning till utlandet m. m. s. 8 i texten
  2. SU 1945:165 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statens kreditgivning till utlandet m. m. s. 14 i texten