Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vattendomstolarna

1945-02-23 · 54 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:148, Angående anslag till vattendomstolarna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 148.

1

Nr 148.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till vattendomstolarna;

given Stockholms slott den 23 februari

1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,

Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

samt t. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Quensel,

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, följande.

Vid anmälan den 4 januari 1945 till årets statsvcrksproposition av behov

av fortsatt anslag till vattendomstolarna (andra huvudtiteln s.

58 o. f.) anförde jag, att sedan inom justitiedepartementet med biträde av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 148.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

särskild sakkunnig verkställts utredning angående vattendomstolarnas arbetsförhållanden,

enligt vilken utredning vissa ändringar behövde vidtagas i

dessa domstolars personalorganisation, ärendet efter remissbehandling vöre

föremål för ytterligare övervägande inom justitiedepartementet. I avbidan

på särskild proposition i ämnet upptogos i statsverkspropositionen vattendomstolarnas

avlönings- och omkostnadsanslag med allenast beräknade belopp,

motsvarande de nuvarande anslagen, nämligen

Vattendomstolarna: Avlöningar, förslagsanslag .........kronor 318 000

Vattendomstolarna: Omkostnader, förslagsanslag ........ » 56 200.

Jag ber nu att få anmäla detta ärende.

1. Vattendomstolarna: Avlöningar, förslagsanslag.

Vattendomstolarnas nuvarande organisation.

Antalet vattendomstolar i riket är för närvarande fyra: Norrbygdens, Österbygdens,

Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar. Före den 1

januari 1933 fanns ytterligare en vattendomstol, benämnd Mellanbygdens

vattendomstol, med ett domsområde, som omfattade delar av de nuvarande

domsområdena för Norrbygdens och österbygdens vattendomstolar. Vattendomstolarnas

kanslier äro förlagda, Norrbygdens till Umeå, österbygdens och

Söderbygdens till Stockholm och Västerbygdens till Vänersborg. Mellanbygdens

vattendomstols kansli var förlagt till Sundsvall.

Vattendomstol består i regel av en vattenrättsdomare såsom ordförande

samt två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. Av ingenjörerna

skall i regel den ene äga sakkunskap särskilt i fråga örn byggande i

vatten (vattenbyggnadsteknisk ingenjör) och den andre särskilt beträffande

torrläggning av mark (agrikulturteknisk ingenjör). Vattenrättsdomare och

vattenrättsingenjörer tillsättas av Kungl. Maj:t.

Vid varje vattendomstol äro vidare anställda en vattenrättssekreterare och

en vattenrättsamanuens med juridisk utbildning samt icke rättsbildad biträdespersonal.

Vattenrättssekreterare förordnas av Kungl. Maj:t, amanuenser

och icke rättsbildad biträdespersonal av vederbörande vattenrättsdomare.

Den 9 juni 1939 har Kungl. Maj:t fastställt följande personalförteckning

för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1939/40:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

4 vattenrättsdomare........................................

6 vattenrättsingenjörer ....................................

4 kontorsbiträden..........................................

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad

1 vattenrättsingenjör .......................................

Lönegrad

.. . B 2

.. . A 30

.. . A 4

än 2 0:

. . Eo 30.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 148.

3

Vidare har Kungl. Majit den 17 juni 1943 fastställt följande axlöningsstat

för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1943/44:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 161 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ................................ » 9 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ................ » 116 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........................... » 30 600

Summa kronor 318 000.

Av de i personalförteckningen upptagna tjänstemännen å ordinarie stat

äro anställda vid envar av vattendomstolarna en vattenrättsdomare och ett

kontorsbiträde, vid Norrbygdens vattendomstol två vattenrättsingenjörer

samt vid Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt

fyra vattenrättsingenjörer. Den i personalförteckningen upptagne

extra ordinarie vattenrättsingenjören är anställd vid Österbygdens, Söderbygdens

och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt. Av de vid österbygdens,

Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt anställda

ingenjörerna äro två (en vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk

ingenjör) stationerade i Vänersborg med huvudsaklig tjänstgöring vid

Västerbygdens vattendomstol. De båda övriga ordinarie ingenjörerna äro stationerade

i Stockholm. Den ene av dessa (vattenbyggnadsteknisk ingenjör)

tjänstgör huvudsakligen vid österbygdens vattendomstol, medan den andre

(agrikulturteknisk ingenjör) tjänstgör såväl vid österbygdens som vid Söderbygdens

vattendomstol. Den extra ordinarie vattenrättsingenjören (vattenbyggnadsteknisk

ingenjör) är jämväl stationerad i Stockholm och tjänstgör

huvudsakligen vid Söderbygdens vattendomstol.

Såsom förut anmärkts äro vidare vid envar av vattendomstolarna anställda

en vatteni’ättssekreterare och en vattenrättsamanuens. Vid Söderbygdens

vattendomstol må dock anställas mer än en vattenrättsamanuens under förutsättning

att härigenom icke uppkommer ökad kostnad för statsverket. Förutom

till nu nämnda icke-ordinarie befattningshavare har alltsedan budgetåret

1936/37 medel beräknats till en biträdande vattenrättssekreterare, avsedd

för vattendomstolarna gemensamt. Medelsanvisningen för detta ändamål

möjliggjorde ursprungligen anställande av biträdande vattenrättssekreterare

under bela året. Från och med budgetåret 1941/42 inskränktes medelsanvisningen

till belopp motsvarande avlöning till biträdande vattenrättssekreterare

under allenast halva året, men från och med budgetåret 1943/44 lia medel

till biträdande vattenrättssekreterare åter beräknats för helt år. Vid Norrbygdens

vattendomstol har vidare från och med budgetåret 1943/44 varit

anställd en bilriidande vattenrättsdomare samt tidvis biträdande vattenrättsingenjör

(s. k. särskild vattenrättsingenjör). Därjämte må anmärkas, att ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts pi oposition nr 148.

vid Norrbygdens vattendomstol anhängig! mål angående reglering av Storsjön

i Jämtland handlägges under ordförandeskap av förutvarande vattenrättsdomaren

vid vattendomstolen N. Quennerstedt.

Jämlikt 49 § 4 mom. 3 civila avlöningsreglementet äger vattenrättsdomare

uppbära avlöningsförstärkning med 3 750 kronor för år. Vattenrättssekreterarbefattningarna

äro att anse såsom arvodestjänster. Bestämmelser angående

vattenrättssekreterarnas avlöning ha meddelats av Kungl. Majit i brev

den 17 juni 1943. Enligt dessa bestämmelser äger vattenrättssekreterare, som

ej är assessor i hovrätt, uppbära avlöning enligt 26 löneklassen, med rätt

till sådan uppflyttning i högre löneklass, som tillkommer tjänsteman inom

lönegraden Eo 27. För vattenrättsrekreterare, varom nu är fråga, skola jämväl

i övrigt, utom i vad gäller rätt till vikariatsersättning, i tillämpliga delar

gälla de för extra ordinarie tjänsteman inom nämnda lönegrad meddelade

föreskrifterna. Vattenrättsekreterare, som förordnats att med bibehållande av

egen tjänst förrätta viss del eller vissa av vattenrättsdomarens åligganden,

är icke berättigad att i anledning härav uppbära särskild vikariatsersättning.

Vattenrättssekreterare, som eljest förordnats till vikarie för valtenrättsdomare,

äger uppbära särskild vikariatsersättning med sex kronor örn dagen. Vattenrättssekreterare,

som är assessor i hovrätt, åtnjuter lön och övriga förmåner

enligt de föreskrifter som gälla för assessor vid tjänstgöring såsom adjungerad

ledamot i hovrätt, dock med iakttagande av nyssnämnda bestämmelser

rörande vikariatsersättning. Då biträdande vattenrättssekreterare förordnats,

har ersättningen hittills alltid bestämts att utgå efter 21 löneklassen. Vattenrättsamanuensbefattningarna

äro extra ordinarietjänster i lönegrad Eo 18.

Den vid Norrbygdens vattendomstol anställde biträdande vattenrättsdomaren

åtnjuter arvode, motsvarande lön enligt 30 löneklassen jämte rörligt tillägg

och kristillägg samt ett personligt lönetillägg å 1 000 kronor.

Vad beträffar den icke rättsbildade biträdespersonalen är vid envar av

vattendomstolarna — förutom det ordinarie kontorsbiträdet — anställt ett

extra ordinarie kontorsbiträde i lönegrad Eo 4. Medel ha därjämte i viss utsträckning

brukat anvisas för tillfällig skrivhjälp.

Framställningar om ändringar i organisationen m. m.

Med anledning av framställning från vattenrättsdomaren i österbygdens

vattendomstol om förordnande av biträdande vattenrättssekreterare under

viss tid har vattenöverdomstolen i infordrat yttrande av den 11 februari 1944,

under framhållande att arbetsbalansen vid vattendomstolarna vore betydande,

hemställt att Kungl. Maj :t måtte snarast möjligt föranstalta örn utredning

angående vilka åtgärder som erfordrades för minskning av den nuvarande

arbetsbalansen vid domstolarna.

I gemensam framställning den 23 februari 1944 ha vattenfallsstyrelsen och

svenska vattenkraft föreningen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå 1945

års riksdag att inrätta ytterligare en vattendomstol i Norrland samt dessför
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 148.

5

innan vidtaga provisoriska åtgärder till förstärkning av Norrbygdens vattendomstols

arbetskrafter. I denna framställning har anförts bl. a. följande.

Då vattendomstolarnas nuvarande organisation fastställdes vid 1932 års

riksdag, blev den förutvarande Mellanbygdens vattendomstol indragen, och

större delen av dess område lades till Norrbygdens vattendomstol. I det sakkunnigutlåtande,

som låg till grund för frågans behandling, framhölls, att

de båda norrländska vattendomstolarnas arbetsbörda dittills icke obetydligt

understigit den, som åvilat de andra vattendomstolarna, i det de förra haft

färre mål att behandla och därjämte mål, i vilka motsättningarna mellan

intressen av olika slag varit mindre framträdande.

Den utveckling, som därefter ägt rum, har emellertid väsentligt ökat arbetsbördan

för Norrbygdens vattendomstol och kommer i framtiden att än

ytterligare öka den. Landets kraftförsörjning kommer allt mer att byggas

på utnyttjande av den norrländska vattenkraften, och antalet ansökningar

både om utbyggande av nya kraftkällor och örn reglering av sjösystemen

ovan kraftstationerna, som komma att ingivas till Norrbygdens vattendomstol,

måste bliva mycket stort. Det är även uppenbart, att dessa mål i allmänhet

äro av helt annan och mera betydande storleksordning än i södra och

mellersta Sverige. Det har även visat sig, att motsättningen mellan å ena

sidan kraftverksintresset och å den andra flottningen och skogsägarna framkallat

svåra och komplicerade spörsmål.

Under de senaste åren ha svårigheterna varit betydande för domstolen

att medhinna handläggningen av de löpande ärendena. Såväl statens vattenfallsverk

som enskilda kraftproducenter ha på grund av behovet av starkt

ökad kraftproduktion hos vattendomstolen begärt tillstånd till nya vattenbyggnadsföretag,

men handläggningen av målen har ej kunnat ske i så snabb

takt, som ömkligt varit. Arbetstakten för de nya anläggningarna har sålunda

i en del fall bestämts ej av behovet, av tillgängliga anslag eller av möjligheterna

överhuvud taget att utföra arbetena, utan av möjligheterna för domstolen

att medhinna handläggningen av målen. I några fall ha företagen

sett sig nödgade att i strid mot vattenlagens bestämmelser fullfölja arbetet

utan att avvakta det laga tillstånd, som uppenbarligen icke kunde förvägras.

I ett fall har därvid även arbetsförbud begärts hos vederbörande länsstyrelse,

men denna fråga hann ej avgöras, innan domstolen meddelade sitt tillstånd.

Det är sålunda uppenbart, att frågan kräver en snabb lösning.

En särskild omständighet förtjänar i detta fall att beaktas. Det har redan

offentligen betonats, att i samband med den pågående världskrisens avveckling

en omfattande arbetslöshet är att befara. För att motverka denna

ha beredskapsarbeten planerats och i den mån dessa ligga inom vattenbyggandets

område förutsättes, att domstolens tillstånd inhämtas, innan

arbetet sättes i gång. Är domstolsorganisationen i Norrland då ur stånd att

snabbt handlägga dessa ärenden, komma arbetena att på ett olyckligt sätt

fördröjas.

Visserligen har i år en tillfällig lättnad beretts domstolen genom förordnande

av en biträdande vattenrättsdomare, som gjort en värdefull insats,

men även med ali uppskattning av det arbete, som denne nedlagt, kan frågan

dock i längden ej lösas på denna väg. Det tarvas ej blott ytterligare en vattenrättsdomare,

utan även vattenrättsingenjörer och kanslipersonal.

Den 10 mars 1944 förordnade härefter Kungl. Majit f. d. vattenrättsdomaren

greve II. A. Hamilton att inom justitiedepartementet biträda med

utredning angående vattendomstolarnas arbetsförhållanden. I anledning av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

det sålunda lämnade uppdraget har Hamilton verkställt en i augusti 1944

dagtecknad utredning.

Förutom förenämnda framställningar lia inkommit åtskilliga skrivelser angående

speciella spörsmål som beröra vattendomstolarna.

Sålunda har vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol i en den

11 januari 1944 dagtecknad skrivelse hemställt, att kontorsbiträdestjänsten

vid vattendomstolen måtte från och med budgetåret 1944/45 för bättre likställighet

med domsagopersonalen uppflyttas till kanslibiträdestjänst med

placering i lönegrad A 9 eller åtminstone A 7 enligt gällande avlöningsreglemente,

ävensom att nuvarande innehavaren av tjänsten Tora Abramsson

måtte för löneklassuppflyttning få tillgodoräkna sig den tid av omkring

11 år, som hon tillhört löneklass 8, så att hon från samma tidpunkt måtte

få placeras i löneklass 11. Vattenrättsdomaren har i denna framställning

framhållit, att Tora Abramsson, som sedan år 1919 varit anställd å vattendomstolens

kansli, med största noggrannhet och mindre vanlig skicklighet

utfört det arbete, som åt henne uppdragits. Detta hade bestått ej blott i renskrivning

utan — för avlastning av vattenrättssekreterarens arbetsbörda —

jämväl i förande av diarier, sortering av alla inkommande skrifter, ombestyrande

av aktbildning, upprättande av förteckningar över avsända underrättelser,

förande av erforderliga räkenskaper för redovisning av medelsförvaltningen

vid vattendomstolen, redovisning av förskott från sökande och klagande,

stämpelbeläggning ävensom expediering av domstolens protokoll och

beslut samt expediering av handlingar till aktförvararna. Vattenrättsdomaren,

som erinrat örn att hans företrädare i ämbetet tidigare gjort framställningar

i enahanda hänseende, har såsom ett särskilt skäl för framställningen

åberopat den lönereglering, som numera skett i fråga örn domsagornas biträdespersonal.

I yttrande, som infordrats över denna framställning, hemställde vattenöverdomstolen

— under framhållande att enligt vattenöver domstolens mening de

Tora Abramsson anförtrodda arbetsuppgifterna vore av beskaffenhet att motivera

en förändring av hennes tjänst till kanslibiträdestjänst med placering

i lönegrad A 7, men att en sådan förändring ej borde genomföras annat än i

sammanhang med motsvarande uppfattning av de vid övriga vattendomstolar

inrättade kontorsbiträdestjänsterna — om utredning huruvida icke skäl

förelåge för sådan åtgärd jämväl beträffande sistnämnda tjänster. Jämväl

allmänna lönenämnden anslöt sig i infordrat yttrande till förslaget om en

allmän utredning i nu nämnt hänseende. Handlingarna i förevarande ärende

överlämnades till Hamilton för behandling i sammanhang med den åt honom

anförtrodda utredningen.

Även föreningen kvinnor i statens tjänst har i framställning den 29 september

1944 hemställt, att befattningen såsom kontorsbiträde vid Norrbygdens

vattendomstol måtte från och med budgetåret 1945/46 förändras till lägst

en kontoristtjänst i lönegrad A 9. Föreningen har därvid hänvisat till de tidigare

framställningarna från vattendomstolen i detta hänseende.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

7

I skrivelse, dagtecknad augusti 1944, ha samtliga vattenråttsingenjörer

hemställt, att vattenrättsingenjörstjänsterna måtte överföras från lönegrad

A 30 till lönegrad C 7 med förordnande på sex år åt gången. I skrivelsen

har framhållits, att för vattenrättsingenjör liksom för flertalet andra statstjänstemän

för erhållande av full pension erfordrades en tjänstetid av minst

30 år i statens tjänst. Denna bestämmelse syntes kunna medföra en viss begränsning

av rekryteringsbasen särskilt för den vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörstjänsten,

i det att ingenjör från icke statlig tjänst, som erhölle

dylik befattning, näppeligen kunde erhålla fulla antalet tjänstår. Lämpligaste

sättet att lösa denna fråga syntes vara att överföra vattenrättsingenjörema

från löneplan A till löneplan C med placering i lönegrad C 7, där väsentligt

kortare tjänstetid erfordrades för erhållande av full pension. S:

tidigt skulle därvid även ernås en viss behövlig löneförbättring. I skove!

har erinrats om, att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i betänkande den

18 juni 1942 (SOU 1942: 30) ifrågasatt placering av vattenrättsingenjörstjänsterna

i lönegrad C 7, därest detta icke med hänsyn till befattningarnas

karaktär av domartjänster ansåges olämpligt. Frågan bleve då, i vad mån betänkligheter

från rättssäkerhetssynpunkt eller av annan anledning kunde resas

mot en sådan överföring av tjänsterna från fullmaktstjänst till förordnandetjänst.

Med hänsyn till vattendomstolarnas karaktär av tekniska specialdomstolar

syntes icke finnas anledning till sådana betänkligheter, om förordnandena

skedde på tillräckligt lång tid, exempelvis sex år. I skrivelsen

har även erinrats om den avlöningsförstärkning, som vid 1943 års riksdag

beviljats vattenrättsdomarna; genom en överföring av vattenrättsingenjörstjänsterna

till lönegrad C 7 skulle även relationen mellan vattenrättsdomarnas

och vattenrättsingenjörernas löneförhållanden återställas. Därest emellertid

en sådan överföring med hänsyn till befattningarnas karaktär skulle anses

mindre lämplig, har i skrivelsen hemställts, dels att vattenrättsingenjörerna

måtte placeras i lönegrad A 34 eller ock tillerkännas en i motsvarande

grad avpassad löneförstärkning, dels ock att erforderliga antalet tjänstår för

erhållande av full pension för vattenrättsingenjörerna måtte minskas till 25

år i likhet med vad fallet vöre beträffande professorer vid universitet och

högskolor m. fl.

Efter en redogörelse för vattendomstolarnas nuvarande organisation har utredningsmannen

till en början omnämnt vissa under senare år vidtagna lagstiftningsåtgärder

som i och för sig varit av beskaffenhet att medföra ö kning

i vattendomstolarnas arbetsbörda. Enligt lag den 5

maj 1939, som trätt i kraft den 1 januari 1940, skola frågor angående tillgodogörande

av grundvatten behandlas av vattendomstol. Vidare skola enligt lag

den 20 juni 1941, som trätt i kraft den 1 januari 1942, frågor örn förorening

av vatten och vad därmed sammanhänger i stor omfattning behandlas av

Utredningsmannens förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

vattendomstol. Utredningsmannen har erinrat örn att det vid genomförande

av dessa lagstiftningsåtgärder framhållits, att desamma skulle komma att

medföra en ökning av arbetsbördan för vattendomstolarna och att därför

en förstärkning av arbetskrafterna vid desamma kunde beräknas bliva erforderlig.

Den erfarenhet, som hittills vunnits angående verkningarna av nu

berörda lagstiftningsåtgärder, vore icke så stor, att med någon större grad

av säkerhet kunde bedömas vilka förstärkningsåtgärder i fråga örn befattningshavarna

vid vattendomstolarna som på grund härav blivit erforderliga.

Enligt vad av inkomna statistiska uppgifter framginge hade de hittills icke

i någon mera avsevärd grad ökat arbetsbördan för domstolarna. Enligt utredningsmannens

uppfattning måste man emellertid räkna med att så småningom,

allteftersom kännedomen om de nya lagstiftningsåtgärderna och deras

innebörd bleve mera allmän, det antal mål av förevarande beskaffenhet,

varmed domstolarna finge taga befattning, komme att väsentligt ökas. Utredningsmannen

har i detta sammanhang framhållit, att det på grund av de

många olikartade spörsmål, med vilka vattenrättsingenjörerna måste taga

befattning, torde vara lämpligt att de såvitt möjligt skaffade sig speciell sakkunskap

inom olika områden, så att i varje mål den mest sakkunnige ingenjören

kunde anlitas.

Förutom genom nu berörda lagstiftningsåtgärder har -— enligt vad utredningsmannen

vidare framhållit — arbetsbördan för vattendomstolarna ökats

genom lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser angående tillfällig

vattenreglering, genom vilken lag införts ett särskilt snabbt rättsförfarande

för meddelande av tillstånd till vattenregleringar av betydelse för landets

kraftförsörjning. Av den inkomna statistiken framgår att ett stort antal

mål angående tillstånd till tillfällig reglering enligt 1939 års lag inkommit

till vattendomstolarna.

Utredningsmannen har härefter givit en närmare redogörelse för vad

som i fråga om ökning av arbetsbördan kan anses framgå av inkomna statistiska

uppgifter, därvid jämförelse gjorts mellan å ena sidan det antal mål,

som inkommit till vattendomstolarna under tiden före genomförandet av

omorganisationen år 1933, och å andra sidan det antal mål som därefter

inkommit. Antalet till vattendomstolarna inkomna, icke avskrivna mål under

åren 1920—1930 utgjorde 2 634, under det att under åren 1933—1943 det

sammanlagda antalet mål uppgick till ej mindre än 4 375. ökningen utgjorde

således ca 66 °/o. ökningen för de olika domstolarna utgjorde, om man med

ledning av lämnade uppgifter räknade som om domsområdena bibehållits

sådana de voro före 1933 års omorganisation, för Norrbygdens vattendomstols

område före år 1933 ca 35 °/o, för det område, som före 1933 hörde till Mellanbygdens

vattendomstol, ca 43 %>, för österbygdens vattendomstols område

före år 1933 ca 68 °/o, för Söderbygdens vattendomstols ursprungliga område

ca 52 %> och för Västerbygdens vattendomstol ca 125 %. örn man

åter jämförde antalet mål hos Norrbvgdens, österbygdens och Söderbygdens

vattendomstolar åren 1920—1930 med antalet mål vid dessa tre vattendomstolar

åren 1933—1943, så hade antalet ökats med respektive ca 130 %, 95 °/o

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr LIS.

9

och 60 %. Den ökning, som förekommit vid Norrbygdens vattendomstol, vore

naturligen beroende på det betydande antal mål, som inkommit från det förut

till Mellanbygdens vattendomstol hörande området.

Med tillämpning av en enligt vissa av utredningsmannen närmare angivna

principer verkställd uppdelning av de vid vattendomstolarna förekommande

målen i små mål, medelstora mål och stora mål har utredningsmannen verkställt

undersökning, i vad mån den ökning av antalet mål, som varit anhängiga

vid vattendomstolarna under åren 1920—1930, kunde hänföras till

dessa tre olika kategorier mål. Därvid har befunnits att ökningen av små mål

utgjort ca 93 %>, av medelstora mål ca 53 % och av stora mål ävenledes

ca 53 %>.

Utredningsmannen har framhållit, att den sålunda uppkomna ökningen

av antalet mål naturligt nog, då icke samtidigt skett någon motsvarande ökning

av arbetskrafterna, medfört att antalet balanserade mål ökats. En bidragande

orsak härtill har varit, att efter krigsutbrottet en del av befattningshavarna

vid vattendomstolarna varit inkallade till militärtjänstgöring.

Angående antalet för varje år balanserade mål har ett på grundval av uppgifter

från vattenrättsdomarna upprättat sammandrag bifogats utredningen.

Av sammandraget framgår, att antalet balanserade mål ökat och att detsamma

vid 1943 års utgång utgjorde icke mindre än 557, därav 140 för Norrbygdens

vattendomstol, 186 för österbygdens vattendomstol, 90 för Söderbygdens

vattendomstol och 141 för Västerbygdens vattendomstol. Av de balanserade

målen utgöres flertalet av ansökningsmål, varjämte ett förhållandevis

stort antal inkommit icke under de senare åren utan tidigare.

Utredningsmannen har ansett det icke kunna vara föremål för tvekan att

med hänsyn till den stora balansen hos vattendomstolarna åtgärder snarast

möjligt måste vidtagas för förstärkande av arbetskrafternaDärvid

vore att taga under övervägande, huruvida denna förstärkning endast

borde vara av mera tillfällig natur eller behövde bliva mera permanent. Härom

anför utredningsmannen följande.

Att i detta avseende för närvarande göra något mera bestämt uttalande är

av naturliga skäl vanskligt. Det förutsätter nämligen att man skulle kunna

förutse huru de allmänna förhållandena inom landet skola komma att gestalta

sig för en längre tid framåt; och detta är tydligen icke möjligt allra minst

under nuvarande i världen rådande oroliga förhållanden. Man torde emellertid

i vissa avseenden kunna åtminstone i någon mån förutse huru utvecklingen

kommer att gestalta sig. Sålunda synes det knappast kunna vara

föremål för tvekan att icke åtgärder komma att befinnas böra vidtagas för

anläggande av vatten- och avloppsledningar för samhällen och andra mera

tätt bebyggda orter inom landet, varjämte det synes otvivelaktigt att i mycket

större omfattning än tidigare varit förhållandet åtgärder måste vidtagas

för förhindrande av förorening av vattendrag m. m. Vidare torde torrläggningsföretagens

antal kunna beräknas komma att ökas, något som särskilt

gäller därest mera allmän arbetslöshet skulle komma att bliva rådande. Vad

härefter särskilt angår åtgärder för utvinnande av mera vattenkraft, så är

härutinnan att först framhålla att kraftförbrukningen inom landet konstant

ökas. Uti en till utredningsmannen överlämnad av driftsdirektören hos vat
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tenfallsstyrelsen Åke Rusck och sekreteraren hos svenska vattenkraftföreningen

Erik Upmark gemensamt upprättad promemoria beträffande kraftstationer

och sjöregleringar, som beräknas behöva behandlas av vattendomstolarna

under den närmaste tioårsperioden — vilken promemoria betecknats såsom

förtrolig då spridning av i densamma lämnade uppgifter om en nära förestående

utbyggnad av olika vattenfall kunde åstadkomma såväl icke grundade

förhoppningar som farhågor hos ortsbefolkningen och även inleda till

spekulationer av icke önskvärd art — har räknats med att ökningen i kraftförbrukningen

kommer att bliva ca 400 miljoner kilowattimmar per år i

bete landet. Till jämförelse må nämnas att för närvarande en vattenkrafttillgång

motsvarande ca 12 000 miljoner kilowattimmar är utbyggd. Att för

tillgodoseende av det ökade kraftbehovet nya vattenkraftverk komma att behöva

uppföras och nya sjöregleringar genomföras är utan vidare uppenbart.

Att detta kommer att ske väsentligen genom ökat tillgodogörande av vattenkraften

i Norrland torde även vara uppenbart, enär vattenkraften uti övriga

delar av riket redan åtminstone i vad angår vattenfall av större betydenhet

blivit utnyttjad. Av innehållet uti nämnda promemoria bekräftas också detta.

Av densamma framgår således att tillstånd till ett stort antal nya vattenkraftanläggningar

och till sjöregleringar i Norrland beräknas komma att ingivas

till vattendomstolarna under de närmaste tio åren. De sålunda planerade nya

vattenkraftanläggningarna och sjöregleringarna skola enligt promemorian till

största delen utföras inom det område, som före år 1933 hörde till Mellanbygdens

vattendomstol, och härvid till huvudsaklig del inom det område, som

år 1933 förlädes till Norrbygdens domstol. Antalet planerade företag inom

det område, som redan före år 1933 hörde till Norrbygdens vattendomstol,

är däremot förhållandevis obetydligt. Ett ej ringa antal företag redovisas

för till Österbygdens och Västerbygdens vattendomstolar hörande områden,

under det att i fråga om Söderbygdens vattendomstol antalet är mera obetydligt.

Erinras må emellertid härvid därom att då i promemorian av naturliga

skäl endast kunnat lämnas uppgift om företag utav större omfattning, man

har ali anledning antaga att särskilt inom rikets mera sydligt belägna delar

skola förekomma ett ej ringa antal mål avseende tillstånd till nya mindre anläggningar,

till ombyggnad och förändring av redan befintliga anläggningar

och till utförande av vattenregleringsföretag. Den erfarenhet, som jag vunnit

under den tid jag varit vattenrättsdomare vid Söderbygdens vattendomstol,

ger all anledning antaga att så måste bliva förhållandet. Man kan således

enligt min° uppfattning med all rätt antaga att någon minskning beträffande

antalet mål av nu berörd beskaffenhet icke kan beräknas uppkomma och

att vad särskilt angår mellersta Norrland en väsentlig ökning av antalet mål

av denna beskaffenhet är att förvänta.

Med stöd av det anförda har utredningsmannen ansett, att ingen anledning

föreligger till antagande att arbetsbördan för vattendomstolarna komme

att minskas utan att man snarare borde utgå ifrån att densamma komme att

ytterligare ökas. Detta uttalande har dock gjorts under reservation för en

eventuellt annan framtida utveckling än den, med vilken man normalt syntes

ha att räkna. Någon tvekan kunde emellertid icke råda därom att åtgärder

från statsmakternas sida erfordrades i första hand för att möjliggöra ett

avarbetande av den nuvarande arbetsbalansen hos vattendomstolarna. Det

vore enligt utredningsmannens mening även nödvändigt att med tanke på

framtiden vidtaga sådana anstalter att vid vattendomstolarna anhängiga mål

komme att, utan att därigenom behandlingen och prövningen av desamma

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

11

bleve mindre ingående, behandlas och avgöras utan större tidsutdräkt. Till

närmare utveckling härav har utredningsmannen anfört, att de mål, som behandlades

av vattendomstolarna, ej sällan vore av så stor ekonomisk betydelse

att även ett uppskov med deras avgörande på endast ett eller annat år

medförde en förlust som flerfalt överstege de kostnader, som kunnat beräknas

uppkomma för möjliggörande av ett snabbt avgörande av målet; och

även örn det icke alltid vore fråga om några större ekonomiska intressen,

vore det av andra skäl på grund av målens beskaffenhet av vikt att deras

avgörande icke fördröjdes. Det borde tydligen också undvikas, att såsom

under nu rådande förhållanden förekommit en företagare med hänsyn till

det stora intresse, som för honom förelegat att snarast möjligt kunna färdigställa

en anläggning, igångsatte byggnadsarbeten innan vattendomstolen lämnat

erforderligt tillstånd till desamma.

Utredningsmannen har härefter till behandling upptagit frågan om vilka

åtgärder av mera stadigvarande natur som borde vidtagas och har därvid i

första hand ingått på frågan om ökning av antalet vattendomstolar.

Härutinnan har utredningsmannen till en början framhållit, att

då i förevarande fall fråga vöre om domstolar och deras verksamhet, förhållandena

principiellt borde ordnas på sådant sätt, att ordinarie befattningshavare

finge taga befattning med förekommande mål. En förstärkning av

arbetskrafterna borde sålunda principiellt ske genom ökning av antalet ordinarie

befattningshavare. Det funnes enligt utredningsmannens uppfattning

anledning antaga, att om den nuvarande arbetsbördan bleve jämnt fördelad

på fem domstolar, dessa samtliga skulle erhålla full sysselsättning. Svårigheter

förelåge emellertid att kunna ordna förhållandena på ett sådant sätt

att arbetsbördan bleve någorlunda jämnt fördelad mellan de olika domstolarna

och jämväl i övrigt ordnad på ett tillfredsställande sätt. Dessa svårigheter

vore väsentligen beroende därpå, att varje vattenområde borde i sin

helhet höra till samma vattendomstol. Utredningsmannen har — ehuru enligt

hans uppfattning starka skäl talade för en ökning av vattendomstolarnas

antal till fem — ansett sig icke nu böra framlägga något förslag härom. Han

har i detta sammanhang anfört följande.

Tydligt är att en ökning av vattendomstolarnas antal icke bör vidtagas

därest man icke är fullt övertygad om att densamma är av föreliggande förhållanden

absolut påkallad. En omreglering av domsområdena och överflyttande

av ett område från en domstol till en annan böra tydligen icke vidtagas

utan tvingande skäl. Försiktigheten torde således kräva att man ännu

någon tid avvaktar huru förhållandena komma att gestalta sig och detta

desto hellre som den nuvarande stora arbetsbördan hos vattendomstolarna

dock i någon mån är beroende på de särskilda förhållanden, som förorsakats

av världskriget.

Utredningsmannen har med hänsyn lill dessa överväganden stannat vid

att föreslå vissa ändringar inom ramen för den nuvarande

organisationen.

Vad härvid först angår de juridiska befattningshavarna har utredningsmannen

framhållit, att i fråga örn vattenrättsdomarna och vattenrättssekre
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

terarna icke torde föreligga någon anledning till ändring i nu gällande bestämmelser.

Utredningsmannen har emellertid uttalat, att med hänsyn till

de arbetsuppgifter — bl. a. i viss utsträckning handläggning av mål såsom

ordförande i vattendomstolen — som måste anförtros åt vattenrättssekreterarna,

till vattenrättssekreterare i regel endast borde förordnas assessor i hovrätt

eller den som innehade motsvarande kompetens. Beträffande den tredje

juridiska befattningshavaren, vattenrättsamanuensen, har utredningsmannen

ifrågasatt huruvida icke i stället vid varje vattendomstol borde inrättas en

ordinarie befattning i notarieställning. Såsom motivering härför har utredningsmannen

anfört.

Det har vid fyrfaldiga tillfällen visat sig möta svårigheter att erhålla lämpliga

amanuenser. Detta är också i och för sig naturligt, då amanuenserna

icke kunna påräkna att vinna befordran inom det egna verket och deras

tjänstgöring vid vattendomstol icke kan i någon mera nämnvärd grad meritera

dem till erhållande av annan statstjänst. Det är också, då ungefärligen

vart tredje år ombyte sker av vattenrättssekreterare, av vikt att icke allt för

ofta ombyte behöver förekomma beträffande den tredje juridiska befattningshavaren,

utan att det sörjes för att förutom vattenrättsdomaren även

finnes en annan juridisk befattningshavare, som är väl förtrogen med arbetsförhållandena

i domstolen.

Utredningsmannen har vidare föreslagit, att medel skulle anvisas för beredande

av möjlighet att tillfälligtvis förordna biträdande vattenrättssekreterare.

Det årliga anslaget härför borde beräknas så stort, att möjlighet komme

att föreligga att förordna biträdande vattenrättssekreterare under sammanlagt

tjugufyra månader.

I fråga örn de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna har utredningsmannen

uttalat att, frånsett den extra förstärkning som kunde vara

erforderlig i och för avarbetande av den nuvarande arbetsbalansen, normalt

kunde beräknas föreligga behov av 4 72 dylika ingenjörer. Minst fyra byggnadstekniska

ingenjörstjänster borde således upptagas på ordinarie stat. Beträffande

tillgodoseendet av det därutöver föreliggande behovet har utredningsmannen

anfört följande.

Att räkna med att det ytterligare behov, som kan komma att föreligga,

skall kunna tillgodoses genom att mera tillfälligtvis en extra vattenrättsingenjör

skulle vara förordnad synes knappast vara tillrådligt. Det har nämligen

visat sig möta avsevärda svårigheter att till dylika mera tillfälliga förordnanden

erhålla fullt kvalificerade ingenjörer, något som särskilt gäller

för de domstolar, som icke äro förlagda till Stockholm. Möjligt synes dock

vara att man skulle kunna få någon kvalificerad ingenjör att ställa sig till

förfogande för dylika förordnanden under förutsättning att han förutom direkt

ersättning för utfört arbete tillförsäkras ytterligare viss årlig ersättning.

En annan utväg, som kanske bör tagas under övervägande, är att förutom

fyra ordinarie ingenjörer för vattendomstolarna gemensamt på extra stat

anställa en ingenjör med lägre kvalifikationer. I vattenrättsingenjörernas

åligganden ingå nämligen, förutom de mera maktpåliggande uppgifter som

åligga dem, en del arbeten, vilka utan olägenhet skulle kunna anförtros åt

en mindre kvalificerad kraft, såsom verkställande av erforderliga kontrollavvägningar

och utförande av mindre mera speciella undersökningar m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

IS

Utredningsmannen har föreslagit, att tills vidare på vattendomstolarnas

stat upptagas fyra ordinarie vattenbyggnadstekniska ingenjörer samt att ett

belopp av 8 000 kronor anslås för förstärkning av arbetskrafterna i nu

nämnt avseende.

Vad angår de agrikulturtekniska ingenjörerna uppgår enligt utredningsmannens

uppfattning det sammanlagda normala behovet av dylika ingenjörer

till fyra. Ytterligare en ordinarie befattning av nu nämnd beskaffenhet borde

således upptagas på vattendomstolarnas stat.

Utredningsmannen har därjämte föreslagit, att i fråga om vattenrättsingenjörerna

om möjligt skulle ordnas så att dessa befattningshavare anställas

vid samtliga vattendomstolar gemensamt. Arbetsbördan för varje vattendomstol

kunde nämligen växla avsevärt, vilket kunde medföra att, under

det att vid en vattendomstol arbetsbördan för vattenrättsingenjörerna under

en viss period vore för stor, ingenjörerna vid en annan av vattendomstolarna

icke kunde beredas full sysselsättning. Härtill bomme att, såsom utredningsmannen

i annat sammanhang påpekat, de olika ingenjörerna kunde besitta

särskild sakkunskap inom olika områden. Ingenjörerna borde därför erhålla

sådan anställning, att de utan vidare omgång kunde komma att tjänstgöra

vid envar av domstolarna. Den föreslagna ordningen, vilken borde genomföras

successivt allteftersom nya befattningshavare anställdes, borde

emellertid icke hindra, att ingenjörerna i praktiken indelades till tjänstgöring

envar vid sin domstol, med hänsyn vartill också deras förläggningsorter

borde bestämmas. I detta hänseende förutsatte utredningsmannen, att två

ingenjörer (en vattenbyggnadsteknisk och en agrikultur teknisk) såsom hittills

erhölle sin förläggningsort till platsen för Norrbygdens vattendomstols

kansli, två ingenjörer (likaledes en av vartdera slaget) till platsen för Västerbygdens

vattendomstols kansli samt de övriga fyra till Stockholm. För vattenrättsingenjörernas

tjänstgöring vid de olika vattendomstolarna borde i

början av varje år upprättas en plan, för vilket ändamål vattenrättsdomarna

lämpligen borde beredas tillfälle att någon gång under årets tre första månader

gemensamt sammanträda, något som skulle vara av värde jämväl

för vinnande av en enhetlig rättstillämpning och för uppnående av ett likartat

förfarande i förekommande mål.

Utredningsmannen har understrukit, att det vore av synnerlig vikt att

vattenrättsingenjörernas avlöningsförmåner sattes så högt, att man till dessa

viktiga befattningar kunde erhålla verkligt dugande krafter; det syntes med

fog kunna ifrågasättas huruvida de nuvarande avlöningsförmånerna vore

tillfyllest.

Utredningsmannen bär ansett, att därest det sålunda framlagda förslaget

till stadigvarande förstärkning av arbetskrafterna vid domstolarna genomfördes

från och med den 1 juli 1945, möjlighet komme att föreligga att i erforderlig

mån tillfälligtvis förstärka arbetskrafterna i den omfattning, som erfordrades

för att möjliggöra avarbetande av den nuvarande balansen. Emellertid

har utredningsmannen funnit vissa särskilda åtgärder erforderliga

för detta ändamål, såvitt angår Norrbygdens och Västerbygdens vatlendom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

stolar. Sålunda syntes för Norrbygdens och sannolikt även för Västerbygdens

vattendomstol jämväl under budgetåret 1945/46 komma att föreligga behov

av en extra vattenrättsdomare, varjämte extra anslag kunde behövas för förstärkning

av ingenjörskrafterna. Beträffande Norrbygdens vattendomstol har

utredningsmannen i detta sammanhang anfört:

Det torde på grund av föreliggande förhållanden vara av särskilt intresse

att undersöka huru under förutsättning att vad nu föreslagits i huvudsak

genomföres arbetsförhållandena vid Norrbygdens vattendomstol kunna beräknas

komma att gestalta sig under någon tid framåt. Härutinnan må då

framhållas att, under tiden till dess den nuvarande stora arbetsbalansen blivit

avarbetad, förutom de vid vattendomstolen mera fast anställda juridiska befattningshavarna

kommer att finnas en biträdande vattenrättsdomare, varjämte

möjlighet kommer att föreligga att erhålla erforderligt biträde av biträdande

vattenrättssekreterare. Möjlighet till förstärkning av ingenjörskrafterna

kommer också att föreligga. Denna förstärkning synes väsentligen böra

ske på så sätt, att förutom de i Umeå förlagda ingenjörerna, vilka helt skola

ägna sin tid åt vid Norrbygdens vattendomstol anhängiga mål, även en eller

flera av de andra vattenrättsingenjörerna få i erforderlig omfattning tjänstgöra

vid domstolen. En sådan anordning torde bliva nödig på grund därav

att såsom tidigare påpekats svårigheter föreligga att utom Stockholm för

mera tillfälliga förordnanden erhålla fullt kvalificerade ingenjörer, något som

särskilt gäller vattenbyggnadstekniska ingenjörer. Anslagen för förstärkning

av ingenjörskrafterna torde sålunda böra komma till användning för anställande

vid de i Stockholm förlagda domstolarna mera tillfälligtvis av extra

ingenjörer i den mån behov därav kan komma att föreligga med anledning

särskilt därav att de ordinarie vattenrättsingenjörerna indelats till tjänstgöring

vid utom Stockholm förlagda domstolar. Efter det den nuvarande stora

arbetsbalansen vid Norrbygdens vattendomstol avarbetals och balansen sålunda

nedbragts till så att säga normal storlek, torde man kunna räkna med

att de domstolen åliggande arbetsuppgifterna skola kunna i huvudsak utföras

av domstolens ordinarie arbetskrafter med vad angår ingenjörskrafterna något

biträde av andra vattenrättsingenjörer. Möjlighet kommer emellertid att

föreligga att vid behov förstärka såväl de juridiska arbetskrafterna som ingenjörskrafterna.

Beträffande de icke rättsbiidade biträdena har utredningsmannen framhållit

att den omfattning, i vilken kontorsbiträdena vid vattendomstolarna

fått taga befattning med annat än skrivgöromål, växlade vid de olika domstolarna.

Kontorsbiträdena vid Norrbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

hade utfört s. k. registreringsgöromål och jämväl förhållandevis självständigt

handhaft medelsförvaltningen. Vid Söderbygdens vattendomstol hade

kontorsbiträdet självständigt tagit befattning med registratorsgöromålen. Vad

slutligen anginge det vid Österbygdens vattendomstol anställda kontorsbiträdet

hade detta väsentligen endast sysslat med renskrivningsarbete. Utredningsmannen

ansåge uppenbart, att utförandet av registratorsgöromålen borde

överlämnas åt icke rättsbildad personal, så att vattenrättsnotarien (vattenrättsamanuensen)

frigjordes för sådana uppgifter, för vilka krävdes juridisk

utbildning. De nuvarande på ordinarie stat uppförda kontorsbiträdestjänsterna

borde därför ändras till kanslibiträdestjänster med uppgift för innehavarna

därav att fullgöra registratorsgöromål. Huruvida kanslibiträdena

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

15

skulle erhålla i uppdrag att handha medelsförvaltningen borde på förslag av

vattenrättsdomaren avgöras av vattenöverdomstolen i varje särskilt fall för

sig. Härigenom skulle vinnas motsvarighet till vad i nämnda hänseende funnes

stadgat i domsagostadgan. I fråga om kontorsbiträdenas lönegradsplacering

har utredningsmannen funnit goda skäl tala för att de placerades i lönegrad

A 9; lägre än i lönegrad A 7 syntes de under inga förhållanden böra placeras.

Eventuellt skulle i staten för vattendomstolarna upptagas två tjänster

i lönegrad A 9 och två i lönegrad A 7, varefter framdeles finge avgöras vilka

av de nya kanslibiträdena som skulle placeras i den ena eller andra graden,

därvid finge tagas hänsyn till deras olika kvalifikationer och beskaffenheten

av de göromål, som befunnes böra anförtros åt dem. Några särskilda bestämmelser

om rätt för de nuvarande kontorsbiträ deria, för den händelse de befordrades

till de föreslagna nya kanslibiträdesbefattningarna, att för löneklassuppflyttning

få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring syntes icke

erforderliga; härutinnan borde vinna tillämpning vad annars vore gällande.

Utredningsmannen har vidare föreslagit, att de extra ordinarie kontorsbiträdestjänsterna

— då behov av denna ytterligare arbetskraft säkerligen komme

att föreligga allt framgent — skulle ombildas till ordinarie tjänster i lönegrad

A 4. Därjämte borde anslås tillräckliga belopp för anlitande av extra biträden

för renskrivning o. dyl. Det torde kunna betecknas såsom en missriktad

sparsamhet från statens sida, örn behandlingen och avgörandet av målen

skulle komma att fördröjas på grund av brist på skrivhjälp.

Utredningsmannen har slutligen, nied anledning av en av vattenrättsdomaren

i Västerbygdens vattendomstol till utredningsmannen gjord framställning,

berört frågan örn kansliorten för Västerbygdens vattendomstol.

Vattenrättsdomaren har hos utredningsmannen framhållit, att den nybyggnad,

som vore planerad i Vänersborg för lantmäterikontoret därstädes

och för vattendomstolen, ännu icke kommit till utförande och att större rumsutrymmen

för domstolens räkning erfordrades än tidigare beräknats, samt

har i detta sammanhang ifrågasatt, huruvida icke frågan om vattendomstolens

förflyttning till Göteborg borde upptagas till prövning. Utredningsmannen,

som icke ansett sig ha anledning avgiva eget yttrande i förevarande

hänseende, har dock framhållit följande synpunkter på frågan.

Då kommunikationerna till och från Vänersborg från olika delar av domstolens

domsområde måste betecknas såsom dåliga, har domstolens förläggande

till Vänersborg givetvis medfört såväl att domstolens ledamöter

få använda onödigt mycken tid för resor som även att ökade kostnader uppstå

för staten för resekostnader. Dessutom får jag erinra örn att såsom jag

tidigare framhållit det, då fråga är örn mindre orter, erbjuder mycket stora

svårigheter att mera tillfälligtvis erhålla biträde av kompetenta vattenbyggnadstekniska

ingenjörer. Huvudanledningen till att domstolens kansli ansetts

skola fortfarande vara förlagt till Vänersborg — till vilken ort kansliet

ursprungligen förlädes med anledning därav att den förste innehavaren av

befattningen såsom vattenrättsdomare vid Västerbygdens vattendomstol var

bosatt därstädes — torde lia varit att man ansåg alt staden icke borde berövas

det skatteunderlag, som domstolens förläggande dit medförde. På

grund av den senare utvecklingen inom staden torde emellertid detta förhållande

numera sakna större betydelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Yttranden.

Över den verkställda utredningen lia efter remiss yttranden avgivits av

vattenöverdomstolen och samtliga vattenrättsdomare, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, allmänna lönenämnden, kommerskollegium, länsstyrelserna i

Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt svenska vattenkraftföreningen. Vattenrättsdomaren

vid Norrbygdens vattendomstol har bifogat särskilt yttrande av biträdande

vattenrättsdomaren vid nämnda vattendomstol, hovrättsassessorn O.

Riben, varjämte länsstyrelsen i Västernorrlands län överlämnat yttranden

av Hammarforsens kraftaktiebolag, Wifstavarfs aktiebolag samt Indalsälvens,

Ljungans och Gimåns flottningsföreningar. Särskilt yttrande har

vidare avgivits av vattenrättsingenjören R. Smedberg, varjämte vattenrättsamanuensen

vid Söderbygdens vattendomstol G. Österholm inkommit med

framställning rörande vattenrättsamanuensernas tjänsteställning. Med anledning

av den vid utredningen uppkomna frågan om förflyttning av Västerbygdes

vattendomstols kansli till Göteborg har styrelsen för Sveriges advokatsamfund

överlämnat en framställning från västra avdelningen av samfundet.

Med anledning av förutnämnda framställningar från föreningen kvinnor i

statens tjänst samt från vattenrättsingenjörerna ha yttranden infordrats från

vattenöverdomstolen, statskontoret och allmänna lönenämnden.

Härutöver ha vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol i särskilda

skrivelser den 4 september 1944 och den 18 januari 1945 samt vattenrättsdomaren

vid Västerbygdens vattendomstol i skrivelse den 2 september

1944 lämnat uppgifter örn personalbehovet vid dessa vattendomstolar.

I yttrandena har starkt understrukits, att behov föreligger av åtgärder

för förstärkning av vattendomstolarnas arbetskrafter.

Vattenöverdomstolen, som erinrat om att vattenöverdomstolen redan tidigare

hos Kungl. Maj:t framhållit att arbetsbalansen hos vattendomstolarna

vore betydande, har i likhet med utredningsmannen funnit det vara oundgängligen

nödvändigt att skyndsammast möjligt förstärka arbetskrafterna

vid vattendomstolarna icke blott tillfälligt utan även på längre sikt. Vattenöverdomstolen

har framhållit, att de nuvarande arbetsbetingelserna vid vattendomstolarna

särskilt i två avseenden vore ägnade att ingiva betänkligheter.

Av den verkställda utredningen framginge, att vattenrättsingenjörerna

vid de tre sydliga vattendomstolarna i allmänhet hade svårt att medhinna

utförandet av det tekniska gransknings- och undersökningsarbetet så noggrant

som de själva skulle önska. Vidare hade det i flera fall förekommit

att företagare påbörjat och fortsatt arbeten med vattenkraftanläggningar i

strid mot vattenlagens bestämmelser utan att avvakta laga tillstånd av vattendomstol.

Vattenöverdomstolen har starkt understrukit vissa av utredningsmannen

gjorda uttalanden, där ifrågavarande missförhållanden påtalats.

Vattenöverdomstolen har vidare framhållit, att icke blott företagarna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 148-

17

hade ett berättigat intresse av att deras ansökningar till vattendomstolarna

bleve tillräckligt snabbt behandlade. Det vore även ett synnerligen stort intresse,

att ersättningsanspråk från en företagares skadelidande motparter

— som regel betydligt mindre kapitalstarka än företagaren, såsom ägare av

smärre sågverk och kvarnar med mera, enskilda markägare, skogsägare och

fiskerättsägare — så skyndsamt som möjligt bleve prövade och att ersättning

för skada bleve utdömd så snart som möjligt. Härom har vattenöver - domstolen närmare yttrat följande.

Detta intresse har tidigare i visst avseende beaktats, i det att genom ändring

den 17 juni 1943 i 8 § lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser

om tillfällig vattenreglering skapades möjlighet att i mål örn tillfällig vattenreglering

i avbidan på närmare utredning utdöma ersättningsbelopp i avräkning

på den ersättning, som sedermera slutligen bestämmes. Då en motsvarande

möjlighet icke finnes stadgad i vattenlagen — principen har dock undantagsvis

kommit till användning även i mål angående vattenkraftanläggningar

och angående sjöregleringar för framtiden i sådana fall, då målet så

att säga undan för undan avgjorts genom det icke önskvärda systemet med

deldomar — är det för de skadelidande än viktigare att förekommande mål

skyndsamt bringas till slut. I samband härmed bör omnämnas, att metoden

att avgöra målen genom ett antal deldomar, vilken framtvingats av företagarnas

och i några fall det allmännas intresse att under rådande krisförhållanden

snabbt erhålla byggnadstillstånd och avgöranden av andra uppkommande

frågor, icke oväsentligt bidragit till att öka arbetsbördan vid de

vattendomstolar, där metoden mera allmänt måste användas.

Vcittenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol har såsom exempel på

frågor, som vid större sjöregleringar i Norrland ofta vöre omfattande och svårlösta

och som under senare år medfört en betydande ökning i vattendomstolens

arbetsbörda, anfört regleringarnas inverkan å avläggningen av flottgods

och å vintervägar. Härom anföres följande.

Svårigheterna i förstnämnda hänseende bestå icke så mycket i att ordna

upplagsplatser å land för virke, som förut kunnat avläggas å isen i vattendragen

eller å strandplanet nedanför högvattenlinjen, utan fastmera i bedömandet

av den värdeminskning å skogs!''as tigheter som uppkommer därigenom

att kostnaderna för utdrivning av virke från fastigheterna ökas genom fördyrad

framkörning, avläggning och intumning samt genom att kostnader tillkomma

för utvältning av virket från land. I detta avseende kunna sålunda

regleringarna inverka icke allenast på alla strandfastigheter utmed den av

regleringen berörda älvsträckan (t. ex. hela Indalsälven från och med källsjöarna

vid norska gränsen till havet) utan även å samtliga övriga skogsfastigheter,

från vilka virke utdrives till vattendraget. På många håll i Norrland

har befolkningen icke annan körväg till gårdar, ägor eller arbetsplatser

än den som isen å vattendragen erbjuder under vintern. Där regleringar inverka

menligt å isens hållfasthet uppstå ofta komplicerade spörsmål, som

kräva snabba avgöranden. Tvister örn regleringars inverkan å isens hållfasthet

pågå bl. a. beträffande stora delar av Indalsälvens vattensystem. Det är i

huvudsak först under senare år som i större omfattning frågor om virkesavläggning

och vintervägar kommit under behandling vid vattendomstolen.

I fråga örn omfattningen av vattendomstolarnas arbete i framtiden har

svenska vattenkraft föreningen framhållit, att denna i väsentlig grad bleve

Bihang till riksdagens protokoll 19fi5. 1 saini. Nr 148.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

beroende av kraftproduktionens framtida utveckling och därmed även av

kolpriset. Föreningen har anfört:

Det är vanskligt att nu spå härom, men i varje fall torde det vara säkert,

att kolpriset kommer att bliva relativt högt i förhållande till priset före kriget,

och det är väl sannolikt, att det blir så högt, att utbyggnad av våra vattenfall

måste ske i hastigare takt än före kriget. Huvudparten av ökningen kommer

därvid på Norrland och då i främsta rummet på Norrbygdens vattendomstols

område.

Till belysning av det anförda har föreningen åberopat ett diagram, på vilket

visas produktionen av elektrisk energi i vattenkraftstationer dels inom Norrbygdens

vattendomstols område och dels inom övriga vattendomstolars områden

åren 1929—1943 jämte prognos till och med år 1955. Av diagrammet

framgår att från lågkonjunkturåret 1932 till högkonjunkturåret 1939 produktionen

inom Norrbygdens vattendomstols område årligen ökade med i medeltal

225 miljoner kilowattimmar. Mellan högkonjunkturåren 1929 och 1939

var den årliga ökningen i medeltal endast 145 miljoner kilowattimmar. Enligt

diagrammets prognos skulle motsvarande årliga ökning mellan åren 1945

och 1955 bliva omkring 300 miljoner kilowattimmar. Härom har föreningen

närmare anfört följande.

Enligt åtskilliga fackmän representerar denna siffra ett minimum som

sannolikt kommer att överskridas. Skulle den framtida prissättningen på kol

komma att väsentligt påverkas icke blott av ekonomiska utan även — i prisförhöjande

riktning — av rent maktpolitiska faktorer, vilken möjlighet på

senare tid antytts i efterkrigsdiskussionen, föreligga enligt föreningens uppfattning

mycket starka skäl för att anse en ökning inom Norrbygdens vattendomstols

område av 300 miljoner kilowattimmar per år som ett minimum

som kan förväntas bliva väsentligt överträffat.

Föreningen har vidare framhållit att kostnaderna för vattendomstolarna äro

små i jämförelse med den ekonomiska omfattningen av de behandlade objekten.

Enligt föreningens beräkningar lia kostnaderna för vattendomstolarna

sjunkit från omkring en procent av investeringarna i vattenkraftverk och sjöregleringar

vid tiden för vattendomstolarnas omorganisation år 1933 till omkring

0,6 procent för närvarande. Vattendomstolarnas andra verksamhetsområden:

torrläggning av mark, broar, vattentäkter, förorening av vatten

o. s. v., som efter allt att döma i stigande omfattning komme att taga domstolarnas

tid i anspråk, vore icke medtagna i denna beräkning men skulle

säkerligen påverka denna i samma riktning.

Beträffande vikten av tillräcklig arbetskraft i vattendomstolarna har föreningen

anfört följande.

Ett större vattenmål får den bästa behandlingen genom samverkan mellan

domstolen och parterna, särskilt sökanden. Därvid bortses från de extraordinära

förhållanden som nu råda genom överbelastningen på grund av kriget.

Tyvärr ha varken sökandena eller domstolarna under denna tid hunnit på förhand

utreda respektive förbereda målen på sätt som bör ske under normala

förhållanden. Detta avsteg som för övrigt överensstämmer med grunderna för

lagstiftningen örn tillfällig vattenreglering har emellertid varit ofrånkomligt

med hänsyn till föreliggande omständigheter och till kraven på att säkra en

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

19

väsentligt utökad elförsörjning. I icke krisbetonade vattenmål bör givetvis

sökanden på förhand förebringa möjligast fullständiga utredningar. Det bör

emellertid erinras örn att en vattendomstol, örn den kan ägna tillräcklig tid

åt målens handläggning, har möjlighet att väsentligt underlätta och därmed

även påskynda målens behandling.

Såsom exempel må anföras, att domstolen har möjlighet förmå parterna

att framkomma med för målets behandling viktiga fakta som ej utan domstolens

medverkan kunna framtvingas. Det är av mycket stor betydelse, att

sådana klarläggande faktorer komma till parternas kännedom på ett tidigt

stadium av målens behandling. Vidare kunna vid vattenrättsingenjörernas

undersökningar ett flertal frågor klarläggas, och ofta kan genom diskussion

inför vattenrättsingenjörerna framkomma förslag till lösning av många skiftande

problem. I flera fall kan detta vara upptakten till frivilliga uppgörelser

mellan parterna, varigenom ett snabbare avgörande av målet erhålles.

Om domstolen är alltför belastad, kan sökanden för att minska domstolens

arbetsbörda och därmed påskynda ett företags behandling i vattendomstolen

bliva tvingad att träffa avtal med sakägare rörande ersättning. Erfarenheten

har visat, att sökanden därvid många gånger nödgas betala uppenbart oskäliga

belopp. Det händer nämligen icke sällan, att sakägare utnyttja en dylik

tvångssituation för sökanden för att tillskansa sig en otillbörlig vinst. Detta

måste i och för sig anses olämpligt och leder dessutom till att de sakägare

som varit lojala och funnit sig i skälig ersättning ha anledning att känna sig

missnöjda.

Vattenfallsstyrelsen har anfört bl. a. följande.

Det är visserligen alltid vanskligt alt förutspå den framtida utvecklingen,

men vid alla diskussioner under senare år har det ansetts, att man har att

räkna med en årlig ökning av kraftbehoven med ca 400 miljoner kilowattimmar

per år, vilket innebär, att utbyggnaderna skulle få nära dubbelt så stor

omfattning som under perioden 1920—1938. En jämförelse med perioden

1939—1944 skulle för bedömande av vattendomstolarnas arbetsbörda bliva

missvisande, då under detta utvecklingsskede många utslag lämnats med stöd

av lagen örn tillfällig vattenreglering och alltså en betydande del av arbetet

med ersättningsfrågornas behandling skjutits på framtiden, vartill kommer,

att företagarna understundom nödgats företaga åtminstone en del av arbetet

utan att kunna invänta domstolens handläggning av ärendet.

Vattenfallsstyrelsen har även gjort vissa uttalanden med anledning av det

i samband med utredningen påtalade förhållandet att företagare igångsatt

byggnadsarbeten utan avvaktande av tillstånd av vattendomstolen. Styrelsen

har anfört följande.

Det skall icke av vattenfallsstyrelsen bestridas, att under de rådande krisförhållandena

svårigheter förelegat att redan vid den tidpunkt, då ett byggnadsarbete

måst påbörjas, ha utredningar örn t. ex. dämningsskador färdigställda.

Byggnadsarbeten lia därför i många fall fått igångsättas utan avvaktande

av laga tillstånd. Norrbygdens vattendomstol har på senare tider

frångått den praxis, som förut vid domstolen tillämpats, nämligen alt tillstånd

lill ett byggnadsarbete meddelats redan innan alla detaljutredningar

rörande omfattningen av uppkommande skador avlämnats. En sökande bär

följaktligen befunnit sig i det läget, att han måst dröja med sin begäran örn

tillstånd till ett byggnadsarbete, till dess alla av domstolen fordrade utredningar

kunnat färdigställas. Valet har sedan stått mellan att för lång tid inhibera

utförandet av ett för landets kraftförsörjning livsviktigt företag eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

att påbörja detsammas verkställande utan tillstånd, men givetvis under tillseende

att inga utomstående intressenter lida skada, utan att uppgörelse träffas.

Att sistnämnda utväg vid mer än ett tillfälle fått väljas, torde vara förklarligt,

även örn utvägen icke varit tilltalande. Näppeligen lär man dock

kunna säga, att tillvägagångssättet i sådana fall varit ägnat att öka vattendomstolens

arbetsbörda. Tvärtom ha förhållandena varit sådana, att åtminstone

vattenfallsstyrelsen i dylika fall även tvingats alt i väsentlig utsträckning

— ofta på för vattenfallsstyrelsen betungande villkor — träffa

frivilliga uppgörelser om ersättning för skador, varigenom vattendomstolen

befriats från ställningstaganden i en mängd frågor.

Den av vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol åstundade planeringen

av ^byggnadsarbeten i bättre överensstämmelse med vattenlagen

skulle knappast heller ha den tänkta effekten. Vattenfallsstyrelsen kommer

att tvingas att samtidigt begära tillstånd till en mängd olika företag. Att åratal

i förväg förutse utvecklingen på kraftförsörjningsområdet och på så sätt

på lång sikt kunna planera en utbyggnadsverksamhet är nämligen icke möjligt.

Omständigheterna äro i regel sådana, att man näppeligen långt i förväg

kan fastställa, vilket utbyggnadsobjekt som med hänsyn till det sannolika

kraftbehovet under de närmaste åren är det lämpligaste. Skulle därför vattenfallsstyrelsen

söka ställa sig här ifrågavarande önskemål till efterrättelse,

innebär detta, att vattenfallsstyrelsen utan dröjsmål finge sätta i gång med

utredningsarbeten och ingiva utbyggnadsansökningar beträffande alla de vattenfall,

som under olika betingelser skulle kunna komma i fråga till utbygg

nåd. Tvivelsutan skulle detta medföra en i hög grad ökad arbetsbelastning för

vattendomstolarna under åtskilliga år framåt. Förbises får icke heller, att

örn färdiga byggnadstillstånd skulle föreligga åratal i förväg, nya tillstånd

eller kompletterande ansökningar likväl skulle bliva erforderliga i samband

med utbyggnaderna. Med den snabba utvecklingen på det tekniska området

är det nämligen troligt, att det verkliga utförandet ingalunda kommer att så

helt överensstämma med det långt tidigare planerade. Därtill kommer, att

det under ett byggnadsarbetes fortgång ofta visar sig, att ändringar i utförandet

lämpligen böra ske, ändringar sorn, medan ett mål pågår, lätt kunna

underställas domstolarna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har gjort följande uttalande.

Särskilt Norrbygdens vattendomstol torde inom den närmaste framtiden

ha att emotse en betydande ökning av antalet mål, beroende på bland annat

de utbyggnader av kraftstationer och vattenregleringar samt anläggande avvattentäkter,

som med säkerhet komma att igångsättas och pågå under en relativt

lång följd av år. Det är därför av synnerlig vikt att domstolen icke är

tyngd av en balans som inverkar fördröjande på avgörandet av de nya målen.

Sådana dröjsmål synas för närvarande vara oundvikliga, och länsstyrelsen

har sig bekant, att ett flertal ärenden ännu icke underställts vattendomstolens

prövning, enär vederbörande sökande anser domstolen vara så

överlupen av arbete, att det icke lönar sig att anhängiggöra nya ärenden.

Beträffande frågan örn ökning av antalet vattendomstolar

har i enlighet med utredningsmannens ståndpunkt i flertalet av de yttranden

som beröra denna fråga ansetts, att någon sådan åtgärd för närvarande icke

borde äga rum. Vattenöverdomstolen har särskilt understrukit de svårigheter

som måste uppstå vid en omreglering av domsområdena samt har härom anfört

följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

21

Det domsområde, som skulle kunna tilläggas en femte domstol, borde

omfatta vattensystemen från och med Indalsälvens (nederbördsområde nr 40)

till och med Ljusnans (nederbördsområde nr 48) eller möjligen Gavleåns (nederbördsområde

nr 52), alltså delar av Norrbygdens och Österbygdens nuvarande

domsområden. Därigenom skulle emellertid icke någon lättnad inträda

för Söderbygdens och framför allt icke för Västerbygdens vattendomstol,

vid vilken sistnämnda domstol behovet av lättnad är stort. En minskning

av Västerbygdens vattendomstols domsområde kunde nämligen tänkas endast

genom överflyttning dels av Gullspångsälvens vattensystem till Österbygdens

vattendomstol, en nödfallsutväg med hänsyn till att detta vattensystem

ingår i Vänerns och därigenom i Göta älvs vattensystem, dels av Nissans

(nederbördsområde nr 101) jämte två söder därom belägna obetydliga åars

vattensystem till Söderbygdens vattendomstol, som i så fall skulle i någon

mån kunna kompenseras genom att Gotland samt Kilaåns och Nyköpingsåns

vattensystem (nederbördsområdena nr 66 och 65) tillädes Österbygdens vattendomstols

domsområde. Härtill kommer att, såsom vattenrättsdomaren vid

Norrbygdens vattendomstol i bilaga 1 till utedningen med rätta framhållit, nu

vid Norrbygdens vattendomstol anhängiga mål rörande Indalsälvens vattensystem

böra slutbehandlas vid samma domstol, och just dessa vattenmål, de

flesta av mycket betydande omfattning, äro de, som mest bidragit till arbetsbalansen

och arbetssvårigheterna i denna domstol. Detta medför i sin tur,

att även örn en ny vattendomstol inrättas, det ändock skulle vara nödvändigt

med biträdande domare och biträdande sekreterare vid Norrbygdens vattendomstol

under år framåt.

Den av vattenöverdomstolen sist anförda synpunkten har ytterligare understrukits

av länsstyrelsen i Västernorrlands län, Wifstavarfs aktiebolag

samt Indalsälvens, Ljungans och Gimåns flottningsföreningar. Sistnämnda

tre föreningar ha i gemensamt yttrande anfört följande.

Det är givet, att den ingående kunskap örn förhållandena såväl före som

efter regleringarna och kraftverksbyggnadernas tillkomst, som Norrbygdens

vattendomstol förvärvat, är av omistligt värde för ett riktigt avgörande av

tvistefrågorna, örn en ny domstol skulle inrättas, kan den uppenbarligen

icke få tillgång till en motsvarande inblick i flottningsfrågorna och översikt

över av kraftverksintresset föranledda förändringar, som är nödvändig för

ett riktigt bedömande. Det är nämligen otänkbart att återgiva allt i skrift.

I alla vid Norrbygdens vattendomstol handlagda mål örn kraftverk och

sjöregleringar lia flottningsföreningarna nedlagt ett mycket omfattande

arbete för tillvaratagande av flottningens intressen. En väsentlig del av det

sålunda från flottningens sida presterade utredningsmaterialet ligger i vad

som kunnat påvisas för vattendomstolen eller dess ledamöter vid syner, sammanträden

och studieresor, örn samma vattendomstol icke .skulle till slut behandla

och avgöra målen i alla frågor, som röra flottningen, skulle det på

antydda sätt av oss förebringade materialet bliva fullständigt värdelöst. Flottningens

rätt .skulle därigenom komma att äventyras.

Inrättande av en ny vattendomstol har å andra sidan förordats av vattenfallsstyrelsen,

svenska vattenkraftföreningen och Hammar for sens kraftaktiebolag.

Vattenfallsstyrelsen har anfört:

Svårigheterna med en lämplig uppdelning av Norrbygdens vattendomstols

domsområde böra under inga omständigheter stå hindrande i vägen för en

i övrigt rationell lösning av denna fråga. Hur den än nu löses, torde det

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

efter en längre eller kortare tid, då utbyggandet av våra vattenfall med tiden

flyttat sig längre norröver, bliva lämpligt att företaga en omreglering av

domsområdena.

Vattenfallsstyrelsen har de senaste åren haft betydande svårigheter att genomföra

det arbetsprogram för kraftverksbyggnader och sjöregleringar, som

statsmakterna överlämnat åt styrelsen. Detta har till största delen berott på

brist på arbetskrafter hos Norrbygdens vattendomstol, under vars domvärjo

huvudparten av styrelsens arbeten varit förlagd. Då det föreligger allt skäl

att antaga, att programmet för de kommande åren ej kommer att minska

i omfattning, utan snarare öka, får styrelsen bestämt vidhålla sin uppfattning

om lämpligheten av ytterligare en vattendomstol i Norrland. Det må

ock framhållas, att kronan, som äger det övervägande antalet vattenfall i

översta Norrland, har det största intresset av att dess vattenmål bliva utan

onödigt dröjsmål behandlade.

De försiktighetsskäl, som utredningsmannen funnit tala för att med frågan

får anstå, finnér''vattenfallsstyrelsen väga lätt jämfört med de fördelar,

ej minst med avseende å rekryteringen av vattenrättsingenjörer, som inrättande

av en ny permanent vattendomstol skulle innebära. Den av utredningsmannen

föreslagna förstärkningen av ingenjörsarbetskraften lär särskilt med

avseende på den vattenbyggnadstekniska sidan näppeligen medföra några

verkliga förbättringar under de närmaste åren, och ett anskaffande vid behov

av tillfällig hjälp med erforderliga kvalifikationer torde icke komma att

visa sig lätt.

Svenska vattenkraftföreningen har framhållit följande.

Även för föreningen står det klart, att det kan möta svårigheter att på ett

ur alla synpunkter lämpligt sätt avgränsa domstolsområdena och i synnerhet

ett eventuellt nytillkommande femte område. Detta skulle inskjutas mellan

Norrbygdens och Österbygdens områden och bildas av tidigare delar

av det förra området, eventuellt även mindre delar av det senare. Svårigheterna

synas dock icke vara olösliga. Det måste emellertid förutses, att

gränsdragningen mellan domstolsområdena kan behöva justeras med vissa

tidsmellanrum såsom också hittills skett. Såväl beträffande vattenkraftstationer

som vattenregleringsföretag har utbyggnadsverksamheten hittills periodvis

koncentrerat sig till vissa vattendrag. Så var fallet med Dalälven under

1910- och 1920-talen, Indalsälven under 1930- och 1940-talen, och nu

senast kan man skönja en motsvarande tendens beträffande Ångermanälven

och dess biflöde Faxälven, en tendens som väl sannolikt kan väntas fortsätta

under de närmaste tio åren. Därest tvenne sådana älvar ligga inom

samma vattendomstolsområde, ernås en utjämning av vattendomstolarnas

arbetsbörda, enär en ökning i den ena älven i regel inträder, först sedan

intresset för den andra redan är i avtagande. Den lyckligaste lösningen av

vattendomstolarnas organisationsfråga skulle enligt föreningens uppfattning

nås, örn Mellanbygdens vattendomstol återupprättades. Förslagsvis borde

den omfatta Ångermanälvens, Indalsälvens, Ljungans och eventuellt även

Ljusnans vattenområden.

Hammarforsens kraftaktiebolag har förslagit, att en ny vattendomstol, omfattande

Ångermanälvens, Indalsälvens och Ljungans vattenområden, inrättas.

I fråga om de av utredningsmannen föreslagna åtgärderna av mera

bestående natur till förstärkning av vattendomstolarnas arbetskrafter

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 148•

inom ramen för nuvarande organisation har i yttrandena förekommit följande.

Beträffande vattendomstolarnas juridiskt utbildade arbetskrafter

har vattenöverdomstolen till en början upptagit till bemötande

utredningsmannens uttalande, att i regel till vattenrättssekreterare borde

förordnas endast assessor i hovrätt eller den som innehade motsvarande

kompetens. Härom anför vattenöverdomstolen:

Enligt vad vattenöverdomstolen funnit har det i praktiken visat sig vara

mycket svårt att till befattningarna såsom sekreterare vid vattendomstolarna

utom Stockholm erhålla assessorer. Dessutom är det för rekryteringen i

vattenöverdomstolen av vikt och intresse att möjligheten att förordna hovrättsfiskaler

till vattenrättssekreterare bibehålies. Förordnande av fiskal till

sekreterare i vattendomstol medför visserligen den olägenheten att denne icke

omedelbart efter tillträdet av befattningen är kompetent att självständigt

handlägga vattenmål. Förordnande av assessor till vattenrättssekreterare^ har

emellertid hittills medfört samma olägenhet, eftersom ej heller en sådan

sekreterare omedelbart varit kompetent att inträda såsom ordförande i vattendomstol.

Önskvärdheten att en och samma person förordnas till vattenrättssekreterare

och uppehåller befattningen så länge som möjligt kanske

helst längre tid än den i 20 § stadgan den 9 december 1932 angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna angivna, i regel tre år — synes snarare tala

för än emot att förordna fiskaler till vattenrättssekreterare. Det torde, särskilt

numera, vara lättare i varje fall för en på ett tidigt stadium av fiskalstjänstgöringen

till vattenrättssekreterare förordnad fiskal än för en till sekreterare

förordnad assessor att kvarbliva i befattningen under önskvärd tid.

Utredningsmannens förslag om införande av ordinarie notariebefattningar

vid vattendomstolarna har bestämt avstyrkts av vattenöverdomstolen,

som i detta hänseende anfört följande.

Det nuvarande systemet med heltidsamanuenser i låg lönegrad är visserligen

icke tillfredsställande. Såsom utredningsmannen framhållit har det

ofta varit svårt att erhålla lämpliga amanuenser, särskilt i mindre städer såsom

Umeå. Men det skulle med stor sannolikhet bliva än svårare att till en

notariebefattning erhålla duglig person, villig att för längre tid kvarstanna i

en tjänst, som icke skulle medföra rätt till befordran inom vattendomstolarna

ens till sekreterare och som på grund av tjänstgöringens art ej heller kunde

väntas leda till befordran på annat håll. Det skulle sannolikt i regel bliva

lättare att rekrytera amanuensbefattningarna, örn varje nuvarande sådan heltidsbefattning

utbyttes mot två halvtidstjänster. Arbetsuppgifterna för amanuenserna

borde motsvara biträdande vattenrättssekreterares, dock utan möjlighet

för amanuenser att förordnas till ordförande i vattendomstol. För kontinuiteten

inom vattendomstolarna skulle sörjas genom att förordnanden såsom

sekreterare i vattendomstol gåves så lång varaktighet som möjligt. Det är

otvivelaktigt av större betydelse för arbetet vid vattendomstolarna, om sekreterarförordnandena

göras långvariga än örn amanuensförordnanden meddelas

för längre tid.

Även statskontoret har avstyrkt utredningsmannens iörslag om inrättande

av ordinarie notariebefattningar samt därom anfört följande.

De av utredningsmannen anförda skälen för en dylik förändring av amanuenstjänsterna

hänföra sig till vissa olägenheter av organisatorisk natur och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

äro således icke betingade av arten av de på amanuenserna ankommande arbetsuppgifterna.

Statskontoret kan icke finna det av utredningsmannen framlagda

förslaget ägnat att skapa bättre förhållanden i berörda avseenden. Framhållas

må för övrigt, att icke någon av vattenrättsdomarna i sina till utredningsmannen

avgivna yttranden föreslagit amanuenstjänsternas ersättande

med notariebefattningar.

Allmänna lönenåmnden har förklarat sig från lönesynpunkt icke ha något

att erinra mot förslaget om införande av ordinarie notariebefattningar. Nämnden

har emellertid uttalat, att spörsmålet närmast vöre av organisatorisk natur

och finge bedömas från andra synpunkter än rent lönetekniska.

Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol framhåller, att även

om amanuensbefattningen ändrades till icke ordinarie notariebefattning kunde

det ■— ehuru frågan för närvarande icke vore aktuell vid Norrbygdens

vattendomstol — vara lämpligt att vid behov fiskaler i hovrätt tjänstgjorde

i denna befattning åtminstone ett år i sänder. Denna tjänstgöring borde i formellt

merithänseende uppskattas så högt att rekryteringen säkerställdes.

Vattenrättsdomaren vid Österbygdens vattendomstol har tillstyrkt förslaget

om inrättande av ordinarie notariebefattningar vid vattendomstolarna och

därom anfört följande.

Täta ombyten på vattenrättsamanuensbefattningen äro uppenbarligen förenade

med olägenhet. Av egen erfarenhet vet jag vilken stor fördel som vinnes

genom att på denna befattning stadigvarande få behålla samma person, och

när en sådan under en längre följd av år förtjänstfullt bestritt befattningen,

framstar det såsom en obillighet att bättre villkor ej kunna beredas honom än

de som amanuensbefattningen erbjuda.

I den av vattenrättsamanuensen G. Österholm ingivna framställningen har

hemställts, att de vid vattendomstolarna inrättade extra ordinarie amanuensbefattningarna

måtte uppflyttas till tjänster i lönegrad A 21 eller Eo 21. I

framställningen har uttalats, att av den verkställda utredningen framginge

att registratorsgöromålen liksom handhavandet av vattendomstols räkenskaper

med mera borde anförtros åt icke rättsbildade biträden, vilkas tjänster på

den grund borde uppflyttas i högre lönegrad. Avsikten vore att amanuensen

(notarien) framdeles uteslutande skulle syssla med göromål, som kräva juridisk

utbildning, och att hans arbetsuppgifter närmast borde motsvara de

åligganden, som ankomma på en biträdande vattenrättssekreterare. På senare

år hade vattenrättssekreterarna i allt större utsträckning fått sig anförtrodd

handläggningen av egna mål, varvid amanuenserna fått utföra de på sekreterarna

ankommande göromålen. För att bliva antagen såsom vattenrättsamanuens

erfordrades full tingsmeritering. Vid antagande av jurister vid de

flesta statliga förvaltningsorganen förefunnes intet sådant krav. Med hänsyn

till de sålunda skärpta kompetensfordringarna för anställning vid vattendomstol

syntes det befogat, att för fullgörande av de arbetsuppgifter av juridisk

beskaffenhet, vilka icke enligt nuvarande organisationsform ankomme

på vattenrättsdomare eller vattenrättssekreterare, inrättades en befattning

i lönegrad A 21 eller Eo 21.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

25

Vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol har ifrågasatt, huruvida

icke vattenrättssekreterarbefattningen borde göras

till en ordinarie eller mera stadigvarande extra ordinarietjänst,

under det att amanuensbefattningen — eventuellt omändrad

till notarie- eller annan befattning — uppehölles på förordnande för vissa

år av fiskaler i hovrätten, genom vilket förfaringssätt cirkulationen i förhållande

till hovrätten ändock bibehölles. Därest emellertid en sådan organisation

icke ansåges böra ifrågakomma, anslöte sig vattenrättsdomaren till förslaget

örn inrättande av ordinarie notariebefattningar, ehuru han ansåge tveksamt

huruvida det därmed avsedda syftet helt vunnes. I fråga om särskilt

vattenrättssekreterarbefattningen vid Västerbygdens vattendomstol har denne

vattenrättsdomare anfört följande.

Vid Västerbygdens vattendomstol har Einar Weiss, som icke är assessor,

tjänstgjort såsom sekreterare sedan den 1 oktober 1936 och därunder förvaltat

vattenrättsdomarämbetet under sammanlagt 1 år 3 månader och därutöver

såsom särskild vattenrättsdomare handlagt 181 mål, varav ett betydande antal

av den kategori, som utredningsmannen betecknat såsom stora. Weiss’ kompetens

vad avser vattenrättssekreterarbefattningen torde uppenbarligen kunna

jämställas med en assessors. För närvarande äger vattenrättssekreterare, som

ej är assessor, uppbära avlöning enligt 26 löneklassen med rätt till sådan

uppflyttning i högre löneklass, som tillkommer tjänsteman inom lönegraden

Eo 27. Vattenrättssekreterare, som är assessor i hovrätt, skall åtnjuta lön

enligt de föreskrifter som gälla för assessor vid tjänstgöring i hovrätt. Assessorerna

äro placerade i lönegrad Eo 29. Med beaktande av att hädanefter

yngre hovrättsfiskaler icke torde ifrågakomma till förordnande såsom vattenrättssekreterare

och med hänsyn till vad här i övrigt anförts synes det vara

skäligt, att sådana bestämmelser givas, att vattenrättssekreterare i gemen må

placeras i lönegrad Eo 29 eller att i varje fall Weiss kommer i åtnjutande avdylik

förmån. Härigenom skulle jämväl pensionsfrågan för Weiss bliva löst.

Denne har tidigare hos Kungl. Maj:t anhållit om pensionsrätt såsom vattenrättssekreterare,

vilken framställning emellertid lämnats utan åtgärd.

I anledning av nyssnämnda förslag, att vattenrättssekreterarbefattningen

skulle göras till ordinarie eller mera stadigvarande extra ordinarietjänst,

under det att vattenrättsamanuensbefattningen skulle uppehållas på förordnande

för vissa år av fiskaler i hovrätten, har vattenöverdomstolen yttrat

följande.

Utan att direkt taga ståndpunkt till, huruvida de juridiska befattningarna

vid vattendomstolarna vid sidan av vattenrättsdomarna i och för sig böra

anordnas på det av vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol föreslagna

sättet, vill vattenöverdomstolen dock framhålla följande. Förslaget

förutsätter att sekreterarbefattningarna placeras antingen i lönegraden A 29

eller i lönegraden Eo 29 med skyldighet för assessor att mottaga förordnande

att uppehålla sådan tjänst och att amanuensbefattningarna, möjligen under

annan benämning, placeras i lönegrad motsvarande nuvarande extra ordinarie

hovrättsfiskals, alltså i Eo 22. Därmed skulle visserligen en fastare

organisation av dessa befattningar vinnas och vattendomstolarnas normala

behov av juridisk arbetskraft bliva bättre tillgodosett än för närvarande är

fallet. Däremot skulle behovet av extra arbetskraft vid vattendomstolarna

för framtiden eller tillfälligt för avarbetande av arbetsbalans icke tillgodo
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

ses därigenom. Ej heller är det troligt att tillgången till fiskaler inom hovrätterna

i regel kommer att vara sådan, att möjlighet finnes att förordna

fiskal till amanuensbefattning. Det förtjänar nämnas, att vid flera tillfällen

under de senaste åren biträdande vattenrättssekreterare icke utan dröjsmål

kunnat förordnas av brist på fiskaler. Att ytterligare utöka antalet fiskaler i

hovrätterna för att tillgodose vattendomstolarnas behov av amanuenser bör

med hänsyn till de redan nu dåliga befordringsmöjligheterna inom hovrätterna

för fiskalerna icke komma i fråga. Härtill kommer att fiskalerna icke

skulle ha någon fördel av att mottaga amanuensförordnanden, vilka tvärtom

skulle medföra att fiskalernas redan nu långa utbildningstid skulle än

mera förlängas.

Förslaget att möjlighet skall beredas att för framtiden tillfälligt förstärka

vattendomstolarnas juridiska arbetskrafter genom förordnande av biträdande

vattenrättssekreterare, i medeltal sex månader varje budgetår

för var och en av vattendomstolarna, tillstyrkes eller lämnas utan erinran

i de yttranden som beröra denna fråga.

Vattenrättsdomaren vid Österbygdens vattendomstol har framhållit, att anslaget

till bestridande av kostnaderna för biträdande vattenrättssekreterare

borde vara så stort eller så anordnat, att konkurrens därom icke behövde

förekomma mellan vattenrättsdomarna. Vad i detta hänseende föreslagits av

utredningsmannen syntes tillfyllest, dock ej förrän de nuvarande balanserna

hos de olika vattendomstolarna hunnit avarbetas. Det syntes kunna överlämnas

åt vattenöverdomstolen att inom ramen för ett anslag av angivna storlek

förordna biträdande vattenrättssekreterare utan att tillstånd därtill i varje

särskilt fall skulle behöva inhämtas hos Kungl. Maj:t.

Beträffande vattenrättsingenjörerna har vattenöverdomstolen

i likhet med utredningsmannen ansett, att antalet ordinarie sådana befattningshavare

i riket borde vara åtta, fyra vattenbyggnadstekniska och fyra

agrikulturtekniska ingenjörer. Vattenöverdomstolen har emellertid — med

hänsyn till att den redan nu vanskliga rekryteringen skulle kunna ytterligare

försvåras — motsatt sig förslaget, att vattenrättsingenjörerna skulle vara anställda

vid vattendomstolarna gemensamt, och har i stället föreslagit, att en

vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk ingenjör anställdes vid varje

vattendomstol. I anslutning härtill har vattenöverdomstolen anfört:

Det bör emellertid, liksom för närvarande, åligga ingenjör att vid behov

tjänstgöra i annan vattendomstol än den i vilken han är anställd. Sådant

behov kan uppstå av olika anledningar, såsom tillfällig arbetsanhopning vid

en vattendomstol, sjukdomsfall, inkallelse till militärtjänstgöring eller önskan

att anlita en vattenrättsingenjörs särskilda sakkunskap beträffande viss fråga.

Tjänstgöring inom annan vattendomstol bör dock vara en undantagsföreteelse.

Något skäl föreligger alltså icke att ändra nu gällande bestämmelse i

6 § tredje stycket stadgan den 9 december 1932 angående tjänstgöringen vid

vattendomstolarna.

I fråga örn tillgodoseendet av det av utredningsmannen förutsatta ytterligare

behovet av vattenbyggnadsteknisk arbetskraft har vattenöverdomstolen

framhållit, att det föreslagna beloppet 8 000 kronor per budgetår syntes

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

27

väl lågt med hänsyn till rekryteringssvårigheten och till den kompetens som

borde uppfyllas även av en blott tidvis förordnad vattenrättsingenjör. En

sådan borde helst vara lika väl kvalificerad för sitt värv som de ordinarie

ingenjörerna. Att såsom utredningsmannen ifrågasatt anställa en extra ingenjör

med lägre kompetens vore enligt vattenöverdomstolens mening icke tillrådligt.

Även en tillfälligt förordnad vattenrättsingenjör måste kunna användas

till mera fordrande arbete än kontrollavvägningar o. dyl.

Beträffande vattenrättsingenjörernas löneställning har vattenöverdomstolen

uttalat följande.

Att överföra vattenrättsingenjörsbefattningarna till löneplanen C finner

vattenöverdomstolen med hänsyn till befattningarnas karaktär av domartjänster

icke böra ifrågakomma.

Som skäl för befattningarnas uppflyttande i högre lönegrad inom A-planen

kan anföras att rekryteringssvårigheter — särskilt beträffande de i vattenbyggnad

sakkunniga ingenjörerna — kunna uppkomma i konkurrens med

andra verksamhetsområden. Hittills har det emellertid visat sig möjligt att

till dessa befattningar förvärva lämpliga och väl meriterade personer. Vattenöverdomstolen

anser sig därför icke för närvarande böra föreslå uppfattning

av vattenrättsingenjörsbefattningarna i högre lönegrad, men önskar

framhålla att vid förändrade konjunkturer det kan visa sig nödvändigt att

—- för att säkerställa rekryteringen till vattenrättsingenjörsbefattningarna —

förbättra de med dessa befattningar förenade avlöningarna. Frågan örn förbättrad

löneställning för övriga till lönegraden A 30 hänförda domarbefattningar

har ännu icke blivit föremål för utredning. Vattenöverdomstolen

förutsätter att en sådan utredning kommer till stånd innan den nya rättegångsbalken

träder i tillämpning. I samband därmed bör lämpligen frågan

om vattenrättsingenjörernas avlöningsvillkor upptagas till förnyad behandling.

Framställningen om rätt för vattenrättsingenjör att erhålla full pension

efter allenast 25 tjänstår har tillstyrkts av vattenöverdomstolen, som ansett

det önskvärt att vid rekryteringen av vattenrättsingenjörsbefattningarna kunna

räkna även med sökande, som ej inneha statstjänst och som uppnått en

jämförelsevis hög levnadsålder.

Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol har beträffande vattenrättsingenjörernas

avlöningsförmåner framhållit, att ett särskilt skäl för att

dessa borde förbättras vore att ingenjörerna enligt vad erfarenheten visat —

såväl med hänsyn till arbetsbördan i vattendomstolen som på grund av gällande

bestämmelser — icke hade möjlighet att bereda sig nämnvärda extra inkomster.

Vattenrättsdomaren vid Österbygdens vattendomstol har lämnat

utan erinran, att vattenrättsingenjörerna skulle bliva anställda vid samtliga

vattendomstolar gemensamt. Ilan har vidare uttalat, att något tvivel örn att

de föreslagna åtta vattenrättsingenjörerna skulle erhålla full sysselsättning

icke syntes föreligga. Med den föreslagna anordningen vunnes den fördelen

att varje vattendomstol kunde påräkna alt alltid ha tillgång till en vattenrättsingenjör

av vartdera slaget. Jämväl vattenrättsdomaren vid Västerbygdens

vattendomstol har lämnat förslaget örn gemensam anställning för vattenrättsingenjörerna

utan erinran. Denne vattenrättsdomare har vidare uttalat, att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

förslaget alf på extra stat anställa en ingenjör med lägre kvalifikationer syntes

vara värt beaktande. I allt fall syntes det dock nödvändigt att bibehålla

nu förefintlig möjlighet att erhålla förordnande för särskild vattenrättsingenjör

att deltaga i handläggning och avdömande av mål.

Vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol har ansett, att vattenrättsingenjörema

icke borde anställas vid vattendomstolarna gemensamt.

Han har yttrat följande.

Någon som helst tvekan råder enligt min mening icke därom, att vid Söderbygdens

vattendomstol full sysselsättning kan beredas icke blott åt en agrikultur

teknisk ingenjör utan även åt en vattenbyggnadsteknisk sådan. Såsom

framgår av vattenrättsdomarnas vid Norrbygdens, Österbygdens och Västerbygdens

vattendomstolar skrivelser till utredningsmannen äro i förevarande

hänseende förhållandena ensartade vid sistnämnda vattendomstolar. Ur synpunkten

av angelägenheten att samtliga ingenjörer må kunna beredas full

sysselsättning föreligger således intet behov av deras anställande vid flera

domstolar gemensamt. På grund härav och då en dylik anordning visat sig

utgöra ett bestämt hinder mot domstolsarbetets bedrivande på ett ändamålsenligt

och effektivt sätt samt olägenheterna härav få anses vida överväga

de fördelar, som möjligen uppkomma av anordningens bibehållande ur de

andra synpunkter, som finnas angivna i utredningen, anser jag mig böra avstyrka

förslaget örn ingenjörernas anställande vid samtliga vattendomstolar

gemensamt och i stället föreslå, att den hittillsvarande anställningsformen för

dem efter hand avvecklas och att därefter vid varje domstol anställas två

ingenjörer, en vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk, med tjänstgöringsskyldighet

uteslutande vid den domstol, där de äro anställda.

Statskontoret har beträffande den av utredningsmannen föreslagna förstärkningen

av ingenjörskrafterna ifrågasatt, om icke tills vidare åtminstone

en ingenjörsbefattning borde vara uppförd å extra ordinarie stat i avvaktan

på ytterligare erfarenheter om utvecklingen av vattendomstolarnas arbetsbörda.

Statskontoret har vidare — i anslutning till utredningsmannens uttalande

att den föreslagna ändrade organisationen av vattenrättsingenjörernas anställningsförhållanden

med anställning vid samtliga vattendomstolar gemensamt

borde genomföras successivt allteftersom nya befattningshavare anställdes

— erinrat om att vattenrättsingenjör jämlikt föreskrift i civila avlöningsreglementet

i vissa fall vore pliktig att låta förflytta sig till annan befattning

samt att vattenrättsingenjör vidare enligt bestämmelse i stadgan den

9 december 1932 angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna i vissa fall

vore skyldig att tjänstgöra i stället för vattenrättsingenjör vid annan vattendomstol.

Frågan om förändrad löneställning för vattenrättsingenjörema har

statskontoret ansett böra upptagas till behandling i samband med att det

förutnämnda av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga avgivna betänkandet

bleve föremål för statsmakternas prövning. Framställningen om nedsättning

av det för hel pension erforderliga antalet tjänstår till 25 år har statskontoret

icke kunnat biträda. Härom har statskontoret anfört följande.

Enligt vad som framgår av under hand infordrade tjänstematrikelutdrag

synas av de för närvarande anställda vattenrättsingenjörema samtliga utom

en kunna vid inträdet i pensionsåldern åberopa mer än 30 tjänstår och alltså

vara berättigad till hel pension under förutsättning givetvis, att de icke dess
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

29

förinnan åtnjutit någon längre på tjänstårsberäkningen inverkande ledighet.

Den återstående torde vid uppnådd pensionsålder författningsenligt kunna

räkna sig till godo något mer än 26 tjänstår. Den hittills tillämpade rekryteringsordningen

motiverar således icke någon ändring av nu gällande tjänstålder.

I övrigt må erinras, alt Kungl. Majit jämlikt 17 § 3 mom. allmänna

tjänstepensionsreglementet äger att i förekommande fall medgiva tillgodoräkning

av tid, varunder tjänsteman fullgjort arbete eller uppdrag utom statens

tjänst.

Allmänna lönenämnden har lämnat utredningsmannens förslag i fråga örn

antalet ordinarie vattenrättsingenjörer ävensom förslaget, att alla vattenrättsingenjörerna

skulle bliva anställda vid vattendomstolarna gemensamt, utan

erinran. I sammanhang härmed har lönenämnden yttrat följande.

I anledning av att utredningsmannen uttalat, att beträffande de nuvarande

ordinarie vattenrättsingenjörerna ändring icke skulle kunna göras i fråga

om deras anställning, vill lönenämnden erinra, att tjänsteman jämlikt 3 §

1 mom. civila avlöningsreglementet dels är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter,

som meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning,

dels är pliktig att, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans befattning

bestämt, underkasta sig omreglering av tjänstgöringsområdet. Vidare

får lönenämnden framhålla, att särskilda överväganden torde bliva erforderliga

för reglerandet i vissa fall av vattenrättsingenjörernas ersättning under

tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten. Örn vid en tillämpning av

utredningsmannens förslag stationeringsorten för en viss vattenrättsingenjör

bestämts exempelvis till Stockholm och han för viss tid finnes böra bestrida

tjänstgöring exempelvis i Umeå, är han enligt avlöningsreglementet berättigad

till tjänstgöringstraktamente under sistnämnda lid. Emellertid kan tänkas,

att tjänstgöringen utom den en gång bestämda stationeringsorten blir så

långvarig, att tjänstemannen finnes böra formligen förflyttas och att ny stationeringsort

bör för honom fastställas. Det synes böra överlåtas å vattenöverdomstolen

att, med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen den 19

december 1941 med bestämmelser angående stationeringsort för vissa befattningshavare

i statens tjänst, meddela de föreskrifter, som kunna bliva påkallade

för reglerandet av ifrågavarande spörsmål.

Beträffande framställningen örn förändrad lönegradsplacering för vattenrättsingenjörerna

har lönenämnden uttalat sig i likhet med statskontoret,

varutöver nämnden emellertid erinrat om att nämnden i utlåtande över tjänsteförteckningssakkunnigas

förut omnämnda betänkande med avseende å vattenrättsingenjörerna

uttalat att övervägande skäl syntes tala för dessa tjänsters

bibehållande i lönegrad A 30.

Svenska vattenkraftföreningen har framhållit, att dc juridiska avgörandena

i vattenmålen till mycket väsentlig del måste baseras på klart formulerade

tekniska premisser. Arbetet inom domstolarna måste därför till avsevärd

del bestå i ett ständigt växelspel mellan juridisk och teknisk sakkunskap

och vore i betydande grad tekniskt betonat. Det kunde under dessa

förutsättningar icke vara försvarligt att härvidlag låta den tekniska delen

av arbetet bliva försummad på grund av brist på kvalificerad arbetskraft.

Föreningen har vidare uttalat, att utredningsmannens förslag att anslå medel

till en ingenjör med väsentligt lägre kvalifikationer än vattenrättsingenjörerna

syntes väl värt att taga vara på. Härigenom skulle en välbehövlig

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

avlastning av den mera kvalificerade sakkunskapen kunna ernås i första

hand för de i Stockholm stationerade vattenrättsingenjörerna. Utöver vad utredningsmannen

föreslagit borde emellertid enligt föreningens mening ytterligare

en tjänst såsom byggnadsteknisk vattenrättsingenjör, eventuellt på

extra stat, inrättas. Behov härav bomme säkerligen att föreligga inom Norrbygdens

vattendomstols område under lång tid framåt. För att Norrbygdens

vattendomstol skulle kunna uppdelas i två eller flera oberoende av varandra

arbetande enheter måste även två agrikulturtekniska ingenjörer finnas anställda

där, d. v. s. en mer än enligt förslaget.

I fråga om vattenrättsingenjörernas anställningsförhållanden har föreningen

uttalat följande.

Innan vattenrättsingenjörernas anställningsförhållanden senast reglerades

år 1932, hade såväl de tillkallade sakkunniga som åtskilliga hörda instanser

framhållit angelägenheten av att förmånerna gjordes sådana, att verkligt

kvalificerade ingenjörer skulle kunna anställas. Trots att regering och riksdag

gjorde icke oväsentliga reduktioner i de löneförmåner som föreslagits

av de sakkunniga, kunde de nyinrättade heltidsbefattningarna år 1933 besättas

med kvalificerade sökande. Det är emellertid ingalunda säkert, att

platserna kunnat besättas med lika kvalificerade sökande vid annan tidpunkt

än omkring år 1933, då konjunkturerna voro dåliga även för konsulterande

ingenjörer och likställda ur vilkas krets vattenrättsingenjörerna till

stor del rekryteras. Då de föreslagna löneförmånerna reducerades, torde som

motiv även ha framdragits, att vattenrättsingenjörerna skulle kunna få en

örn än begränsad möjlighet att utföra annat arbete än inom domstolen. Erfarenheten

har emellertid visat, att möjligheterna härtill varit ytterligt begränsade

särskilt under senare år, då den ökade arbetsbördan inom domstolarna

praktiskt taget uteslutit sådant arbete. Det kan i detta sammanhang

erinras om att vattenrättsingenjörernas möjligheter att utom tjänsten taga

befattning med vattenmål utom eget domstolsområde definitivt skulle försvinna,

om ingenjörerna såsom föreslagits skulle bliva anställda vid samtliga

domstolar.

Med tanke både på förestående nybesättanden respektive nyrekrytering

av vattenrättsingenjörstjänsterna och på dessa ingenjörers betydelsefulla arbete

synes det föreningen angeläget, att anställningsförhållandena nu ånyo

tagas under omprövning. Tjänsteförteckningssakkunniga ha i sitt år 1942

avgivna betänkande anfört, att skäl kunna tala för en placering i lönegrad

C 7. Härigenom skulle även pensionsfrågan komma i ett ur rekryteringssynpunkt

gynnsammare läge. Nuvarande lönegradsplacering i lönegrad A 30

medför nämligen, att tidigare icke-statstjänstemän knappast kunna tänkas

att som vattenrättsingenjörer vara i tjänst under 30 år och därigenom få rätt

till oavkortad pension. Även rekryteringen av vattenrättsingenjörstjänsterna

vid Norrbygdens vattendomstol skulle härigenom underlättas.

Beträffande årliga gemensamma sammanträden av vättenrättsdomarna

har vattenöverdomstolen framhållit, att med vattenöverdomstolens

ståndpunkt, att vattenrättsingenjörerna skulle vara anställda vid

bestämda vattendomstolar och att en vattenrättsingenjörs tjänstgöring utom

den domstol, i vilken han vore anställd, skulle vara en undantagsföreteelse,

behovet av dylika sammanträden för att planera ingenjörernas tjänstgöring

under året bortfölle. Sådana sammanträden, som tidigare plägat hållas och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

31

då befunnits vara av stort värde för vinnande av enhetlig rättstillämpning

och för uppnående av likartat förfarande i förekommande mål, vore emellertid

ur dessa synpunkter önskvärda och borde återinföras. Jämväl vattenråttsdomaren

vid Norrbijgdens vattendomstol har framhållit det stora värdet

av en årlig konferens mellan vattenrättsdomarna för överläggning om vattenrättsliga

spörsmål och arbetets organisation. Vattenrältsdomaren vid Västerbygdens

vattendomstol har påpekat, att därest tanken på dylika konferenser

förverkligas, jämväl vattenrättsingenjörerna samtidigt borde beredas

tillfälle att sammankomma.

I fråga om de icke rättsbildade biträdena vid vattendomstolarna

har vattenöverdomstolen — som erinrat om att vattenöverdomstolen

tidigare vid behandling av fråga om upp flyttning av ordinarie

kontorsbiträdesbefattningen vid Norrbygdens vattendomstol tillstyrkt att denna

befattning ändrades till en ordinarie kanslibiträdesbefattning i lönegrad

A 7 — med hänsyn till vad som numera utretts angående de vid vattendomstolarna

anställda fyra ordinarie kontorsbiträdenas göromål och åligganden

föreslagit, att två av befattningarna ändrades till kanslibiträdesbefattningar

i lönegrad A 9 och de andra två till kanslibiträdesbefattningar i lönegrad

A 7, att de nuvarande ordinarie kontorsbiträdena vid Norrbygdens och Västerbygdens

vattendomstolar, om så lämpligen kunde ske utan att befattningarna

förklarades till ansökan lediga, placerades i lönegrad A 9, med skyldighet

för dem att självständigt handha medelsförvaltningen och föra erforderliga

räkenskaper, att de nuvarande ordinarie kontorsbiträdena vid Österbygdens

och Söderbygdens vattendomstolar på motsvarande sätt placerades i

lönegrad A 7, samt att det i övrigt skulle ankomma på vattenöverdomstolen

att efter förslag av vattenrättsdomare avgöra, huruvida kanslibiträde skulle

erhålla i uppdrag att handhava medelsförvaltning. De nuvarande extra ordinarie

kontorsbiträdesbefattningarna i lönegrad Eo 4 har vattenöverdomstolen

ansett böra på de av utredningsmannen anförda skälen ombildas till

ordinarie kontorsbiträdesbefattningar i lönegrad A 4. I anslutning härtill har

vattenöverdomstolen föreslagit, att i stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna

måtte införas bestämmelse motsvarande 24 § domsagostadgan,

möjliggörande en överflyttning av vissa av vattenrättssekreterarnas åligganden

till kanslibiträdena. Till kanslibiträdena borde sålunda kunna överflyttas

de åligganden, som nu avhandlades i 8 §, 4, 7, 8 och 9 punkterna samt

möjligen också 5 och 6 punkterna i vattendomstolsstadgan.

Vattenöverdomstolen har vidare understrukit vikten av att det belopp, som

kunde komma att anvisas till extra skrivhjälp, tilltoges så stort, att det verkligen

bleve fullt tillräckligt.

Vattenrättsdomaren vid Österbygdens vattendomstol har anfört följande.

Av de vid österbygdens vattendomstol anställda kontorsbiträdena har ingendera

haft åt sig uppdraget att på mera självständigt sätt utföra de i utredningen

omförmälda registratorsgöromålen. Anledningen därtill är att deras

tid i allmänhet varit fullt upptagen av renskrivningsarbete, och extra skriv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

hjälp har under nu rådande kristid varit svår att uppbringa. Registratorsgöromålen

kräva i hög grad ordning och noggrannhet men äro av den beskaffenhet

att de böra kunna anförtros åt ett icke rättsbildat biträde. I viss mån och

i den utsträckning vattenrättsdomaren finner lämpligt bör även medelsförvaltningen

kunna överlämnas åt ett dylikt biträde. En betydande del av de göromål

som numera ankomma på vattenrättsamanuensen och vattenrättssekreteraren

skulle därigenom avlyftas. I enlighet med vad i utredningen föreslagits

synas därför de nuvarande på ordinarie stat uppförda kontorsbiträdestjänsterna

böra göras till kanslibiträdestjänster med placering i lönegrad A 9 eller

A 7. Att göra skillnad i lönegradshänseende mellan ifrågavarande befattningshavare

vid de olika vattendomstolarna synes mig mindre tilltalande. Samtidigt

med den sålunda ifrågasatta förändringen böra de nuvarande extra ordinarie

kontorsbiträdena överföras på ordinarie stat. För vattendomstolarna bör, såsom

också föreslagits, erforderligt anslag finnas för extra skrivhjälp.

Vattenrättsdomaren vid Väslerbygdens vattendomstol har beträffande behovet

av icke rättsbildad biträdespersonal hänvisat till tidigare skrivelser till

Kungl. Maj :t angående överskridande av anslagsposten för avlöningar till icke

ordinarie personal, i vilka skrivelser framhållits att de två vid domstolen anställda

kontorsbiträdena omöjligt kunde medhinna allt förekommande skrivarbete.

I detta sammanhang har vattenrättsdomaren vidare anfört följande.

Enligt min mening torde tre biträden normalt erfordras vid Västerbygdens

vattendomstol, varför jag anser det önskvärt, att ett tredje biträde finge anställas

i extra ordinarie befattning. Det har nämligen visat sig svårt att här

erhålla och få behålla en rutinerad maskinskriverska med den ställning, som

nu kan beredas sådant biträde. Vidare anser jag att den ordinarie kontorsbiträdestjänsten

borde utbytas mot en kanslibiträdestjänst i minst lönegrad

A 9 och att detta biträde skulle kunna förordnas att på eget ansvar sköta icke

blott domstolens räkenskaper och diarieföringen utan jämväl handha förskottsmedel

och vara stämpelförsäljare. I övrigt ansluter jag mig till utredningsmannens

förslag i förevarande del och vill understryka lämpligheten av

en överflyttning av den extra ordinarie kontorsbiträdestjönsten till ordinarie

stat.

Vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol har ansett, att kanslibiträdena

borde placeras i lönegrad A 9 vid samtliga vattendomstolar.

Statskontoret har förklarat sig icke finna arbetsuppgifterna för de nuvarande

ordinarie kontorsbiträdena vara av så krävande beskaffenhet, att de

kunde motivera tjänsternas placering i lönegrad A 9. Däremot har statskontoret

icke ansett sig böra göra någon erinran mot att vid envar av vattendomstolarna

inrättades en ordinarie kanslibiträdesbefattning i lönegrad A 7. Härvid

har dock statskontoret förutsatt att åt kanslibiträdena anförtroddes de

kvalificerade biträdesgöromål, som hittills åtminstone på vissa håll utförts

av den rättsbildade personalen. Det föreslagna överförandet till ordinarie stat

av de vid vattendomstolarna befintliga extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningarna

kunde statskontoret icke tillstyrka, då dessa tjänster inrättats först

under senare år.

Allmänna lönenämnden har anfört, att den förebragta utredningen enligt

lönenämndens mening gåve vid handen, att biträdespersonalen vid vattendomstolarna

borde fördelas med två tjänster i lönegrad A 9, två tjänster i lönegrad

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

33

A 7 och fyra tjänster i lönegrad A 4. Nämnden har härvid förutsatt att det

— på sätt utredningsmannen föreslagit — skulle ankomma på vattenöverdomstolen

att med hänsyn till föreliggande omständigheter bestämma fördelningen

av de fyra tjänsterna i lönegrad A 9 och A 7 på de olika vattendomstolarna.

För att underlätta en så god rekrytering som möjligt syntes man

enligt lönenämndens mening vidare böra utgå från att ledigförklarande i

vederbörlig ordning av dessa tjänster skulle äga rum.

Vad härefter angår frågan örn tillfälliga åtgärder för avarbetande

av den nuvarande arbetsbalansen vid vattendomstolarna

har i fråga om Norrbygdens vattendomstol

vattenöverdomstolen yttrat följande.

Vattenöverdomstolen anser uppenbart, att behov av i varje fall en biträdande

eller extra vattenrättsdomare föreligger icke blott för budgetåret 1945/

46 utan även för ytterligare några år därefter. Hittills vunna erfarenheter

visa, att om förutom vattenrättsdomaren jämväl vattenrättssekreteraren i

större utsträckning fungerar såsom ordförande i vattendomstolen, anställandet

av en biträdande vattenrättsdomare utan tvekan för med sig behov

av biträdande sekreterare eller åtminstone biträdande amanuens. Så länge

biträdande vattenrättsdomare är anställd vid Norrbygdens vattendomstol

måste sålunda enligt vattenöverdomstolens uppfatlning i denna vattendomstol

vara anställd en biträdande vattenrättssekreterare eller åtminstone en

biträdande amanuens. Då det torde vara mycket svårt att få lämplig biträdande

amanuens, lärer frågan kunna lösas blott genom förordnande från

hovrätt av fiskal såsom biträdande vattenrättssekreterare under den tid biträdande

domare är anställd i domstolen.

Vattenöverdomstolen är vidare av den uppfattningen, att arbetet i Norrbygdens

vattendomstol med dess många ordförande kommer att bliva fullt

effektivt först därest till denna domstols förfogande ställas extra ingenjörskrafter,

såväl vattenbyggnadstekniska som agrikulturtekniska, i betydande

utsträckning. Vattenöverdomstolen anser att i Norrbygdens vattendomstol under

den övergångstid, som erfordras för att avarbeta nuvarande arbetsbalans,

tillgång bör finnas till en extra vattenbyggnadsteknisk och en extra agrikulturteknisk

ingenjör. Att det möjligen kan visa sig svårt att lill befattning i

Umeå såsom extra vattenbyggnadsteknisk ingenjör erhålla lämplig person

bör icke föranleda, att medel till förordnande av sådan icke ställes till förfogande.

Någon svårighet att rekrytera befattningen såsom extra agrikulturteknisk

ingenjör vid Norrbygdens vattendomstol torde icke föreligga. Fördelningen

av tjänstgöringen mellan domstolens två ordinarie ingenjörer, dess

två extra ingenjörer samt ingenjörer, som från annan vattendomstol undantagsvis

böra beordras till tjänstgöring i Norrbygdens vattendomstol, bör ske

på sätt vattenrättsdomaren och biträdande vattenrättsdomaren i samråd med

vederbörande ingenjörer överenskomma med hänsyn till målens beskaffenhet,

ingenjörernas speciella kvalifikationer och domstolsresornas ändamålsenliga

planläggning.

Vattenöverdomstolen har vidare uttalat, att endast mycket tvingande skäl

borde föranleda till att en särskild avdelning av Norrbygdens vattendomstol

förlädes till annan ort än Umeå, såsom omöjlighet att till befattningar med

placering i Umeå vinna lämpliga personer eller där erhålla lämpliga kanslilokaler

eller bostäder åt befattningshavare.

Biliam/ lill riksdagens protokoll 1945. 1 saini. Nr 148.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 148-

Vattenråttsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol har framhållit, att det

vore vanskligt att ange den tid, varunder biträdande vattenrättsdomare komme

att behövas vid vattendomstolen. Han har härom anfört följande.

Det är givetvis önskvärt att den biträdande vattenrättsdomarenn får tillfälle

att åtminstone i huvudsak avsluta behandlingen av de mål som hittills

anförtrotts honom och de ytterligare mål som komma att överlämnas till

honom. Arbetsförhållandena vid vattendomstolen medge numera icke omedelbar

behandling av några nyligen inkomna större mål, och i den mån andra

större mål under närmaste framtiden inkomma måste man likaledes räkna

med längre eller kortare dröjsmål med handläggningen av dem. Även om

man utgår från att biträdande vattenrättsdomare och biträdande sekreterare

tills vidare komma att stå till vattendomstolens förfogande, är det icke säkert

att — såvitt ankommer på de juridiska arbetskrafterna — dröjsmålet kan

begränsas till vad man normalt bör räkna med.

Samme vattenrättsdomare har framhållit önskvärdheten av att förstärkningen

med extra ingenjörer kunde ske på sådant sätt, att den vore oberoende

av arbetet vid de andra vattendomstolarna. Han bär härom närmare

yttrat följande.

Vid bedömandet av möjligheterna för de fyra vattendomstolarna att efter

viss plan använda för alla domstolar gemensamma vattenrättsingenjörer bör

uppmärksammas, att envar av domstolarna under de närmastse åren torde

arbeta med flera ordförande. För Norrbygdens vattendomstol synes det icke

vara möjligt att på förhand upprätta en plan för längre tid över vattenrättsingenjörernas

tjänstgöring. Undersökningar som vattenrättsingenjörerna ha

att företaga ävensom vattendomstolens syner måste i viss omfattning

anpassas efter de under årets gång i Norrland starkt skiftande naturförhållandena.

Det kan t. ex. vara fråga om att undersöka förhållandena än

strax efter islossningen, än under högflod, än under kort tid då flottning

pågår, än under olika tider av vintern o. s. v. Många undersökningar måste

ske medan marken är bar och den tiden är i Norrland väsentligt kortare än

i södra Sverige. I regel är det så vid Norrbygdens vattendomstol att flertalet

ansökningsmål kräva brådskande behandling. Det är mera ovanligt att en

sökande har sin ansökan färdig i god tid innan planerade arbeten skola utföras.

Även om man utgår från att i detta hänseende en välbehövlig förbättring

inträder, måste man troligen räkna med att många av ansökningsmålen

vid Norrbygdens vattendomstol måste behandlas kort tid efter det ansökningarna

inkommit. Då avstånden i Norrland äro stora och järnvägsförbindelserna

vida sämre än i övriga delar av landet är det angeläget att man

vid resornas planering — i den mån det lämpligen låter sig göra — söker

under en resa behandla ett flertal mål från samma trakt. Det torde vara

oundvikligt att resplanerna vid Norrbygdens vattendomstol icke kunna fixeras

förrän ganska kort tid före resorna. Åtminstone till en början torde de

extra ingenjörskrafterna vid Norrbygdens vattendomstol komma att anlitas

huvudsakligen i mål som handläggas av vattenrättssekreteraren samt i nya

mål som framdeles kunna komma att överlämnas till biträdande vattenrättsdomaren,

som för närvarande är bosatt i Stockholm. Sannolikt blir det svårigheter

att ordna de i Stockholm stationerade vattenrättsingenjörernas tjänstgöring

vid Norrbygdens vattendomstol på ett för denna domstol tillfredsställande

sätt. Dessa svårigheter torde vara särskilt stora så länge domstolarna

i Stockholm ha tyngande arbetsbalans. Det synes vara risk för att Norrbygdens

vattendomstol icke erhåller tillräcklig förstärkning genom de föreslagna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148-

35

åtgärderna. Med hänsyn till att i statlig tjänst finnas åtskilliga såväl vattenbyggnadstekniska

som agrikulturtekniska ingenjörer synes det icke uteslutet

att förstärkningen till Norrbygdens vattendomstol kunde ske på sådant sätt

att den vore oberoende av arbetet vid de andra vattendomstolarna. Före 1933

voro vattenrättsingenjörstjänsterna organiserade som halvtidstjänster. Det

synes ligga nära till hands att använda detta system för vinnande av en tillfällig

förstärkning av arbetskrafterna. För att ingenjörer i annan statstjänst

(t. ex. inom vägförvaltningen eller statens lantbruksingenjörer) skulle kunna

intresseras för tillfällig tjänstgöring inom vattendomstolen torde erfordras

att de beredas erforderlig lättnad i sina vanliga tjänster och dessutom få åtminstone

någon fördel i lönehänseende.

I skrivelse den 18 januari 1945 har vattenrättsdomaren beräknat personalbehovet

under förutsättning att en ny självständig avdelning upprättas vid

domstolen och att behovet av extra sekreterarhjälp i det av f. d. vattenrättsdomaren

Quennerstedt handlagda målet om Storsjöns reglering ävensom för

avhjälpande av balans i fråga örn införningar i vattenboken tillgodoses. Till

grund för beräkningen har legat en av vattenrättssekreteraren vid vattendomstolen

upprättad, skrivelsen bifogad promemoria rörande personalbehovet vid

vattendomstolen fr. o. lii. budgetåret 1945/46. I denna promemoria har verkställts

en jämförelse mellan omfattningen av protokoll m. m. under kalenderåren

1941 och 1944 och den beräknade omfattningen av göromålen under

budgetåret 1945/46. Denna jämförelse har i promemorian ansetts klargöra

behovet -— så länge biträdande domare vore förordnad samt vattenrätlssekreteraren

huvudsakligast vore sysselsatt med domargöromål — av två biträdande

vattenrättssekreterare under hela budgetåret (förutom vattenrättsdomare,

biträdande vattenrättsdomare, vattenrättssekreterare och vattenrättsamanuens).

I promemorian har vidare uppgivits, att slutdom i Storsjömålet

avsåges skola givas under budgetåret 1945/46. För arbetet med redigerandet

av denna samt med införskaffande av kompletterande material förelåge behov

av särskild sekreterarhjälp, som icke syntes kunna lämnas av domstolens

övriga personal (akten i målet överstege 10 000 sidor). Det vore därför

motiverat med ytterligare en biträdande sekreterare tills slutdom i Storsjömålet

meddelats. I fråga örn vattenboken har i promemorian uppgivits, att arbetet

med införningar i denna legat nere sedan år 1941. Möjligtvis kunde någon

av sekreterarkrafterna tidvis avdelas för detta arbete, men eljest syntes

även della arbete kräva förordnande tidvis, omkring sex månader, av biträdande

sekreterare.

Med stöd av vad sålunda anförts i promemorian har vattenrättsdomaren

föreslagit, att för nästa budgetår måtte anvisas medel för avlöningar — förutom

till två nya vattenrättsingenjörer — till en biträdande vattenrättsdomare

och två biträdande vattenrättssekreterare under hela budgetåret, en biträdande

vattenrättssekreterare under sex å tio månader för målet örn Storsjöns

reglering samt en biträdande vattenrättssekreterare under sex månader

för avhjälpande av balans i fråga örn vattenbokens förande.

Vattenrättsdomaren har vidare i detta sammanhang i fråga örn hehovet

av icke rättshildad hiträdespersonal vid domstolen åberopat uttalande i pro
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

memorial!, att skrivgöromålens omfattning motiverade två kontorsbiträdestjänster

i lönegrad A 4 eller Eo 4 samt en skrivbiträdestjänst (för verkställande

av avskrifter m. m.) i lönegrad Ex 2. För registratorsgöromålen, medelsförvaltningen,

expedieringen av expeditioner och handlingar m. m. skulle

erfordras en kontorist i lönegrad A 9. Den nuvarande innehavaren av motsvarande

befattning, Tora Abramsson, hade redan full sysselsättning med

ifrågavarande göromål. Den beräknade arbetsökningen borde kompenseras

genom inrättande av en kanslibiträdestjänst i lönegrad A 7 eller Eo 7. I

fråga om den sålunda föreslagna befattningen har i promemorian anförts

följande.

På grund av de kvalificerade göromål, som avses skola överlåtas åt denna

befattningshavare, bör lönen tilltagas så att kompetent kraft kan erhållas.

Helst bör befattningshavaren ha avlagt studentexamen eller åtminstone genomgått

8-klassigt flickläroverk samt vara fullt kompetent maskinskriverska

och god stenograf. Hon skall ha förmåga att leda och fördela alla skrivgöromål

å kansliet samt svara för och deltaga i all kollationering. Vid behov

skall hon deltaga i skrivarbetet. Dessutom skall hon tjänstgöra såsom vikarie

för och biträde åt kontoristen, eventuellt även såsom domstolsstenograf.

Vattenrättsdomaren har föreslagit, att vid vattendomstolen skulle vara

inrättade en kontoristtjänst i lönegrad A 9, en kanslibiträdestjänst i lönegrad

A 7, en kontorsbiträdestjänst i lönegrad A 4 och en dylik tjänst i lönegrad

Eo 4 samt en extra skrivbiträdestjänst i lönegrad Ex 2. Vidare har

för extra skrivhjälp begärts anvisning av ett belopp av 1 500 kronor.

Hovrättsassessorn Riben har föreslagit, att Norrbygdens vattendomstol skulle

organiseras på två i huvudsak självständiga avdelningar: en A-avdelning,

motsvarande den ordinarie domstolen, och en B-avdelning. För permanent

tjänstgöring i den sistnämnda skulle vara avdelade en vattenrättsdomare, en

byggnadsteknisk ingenjör och en vattenrättssekreterare. Tjänstgöringen såsom

agrikulturteknisk ingenjör vid B-avdelningen borde i huvudsak kunna

uppehållas av den ordinarie agrikulturtekniska ingenjör, som enligt utredningsmannens

förslag skulle nyanställas vid vattendomstolarna. B-avdelningen

skulle vara förlagd till Stockholm och där erhålla ett för allmänheten tillgängligt

kansli. Full sysselsättning för två domstolsavdelningar syntes komma

att finnas under åtminstone tre år, räknat från den 1 juli 1945. Till närmare

utveckling av det framlagda förslaget har Riben anfört följande.

Om en B-avdelning inrättas, är det givetvis lämpligt att söka koncentrera

dess verksamhet till vissa vattensystem. En strängt genomförd geografisk

uppdelning — efter nederbördsområden — av de vid vattendomstolen förekommande

målen mellan A- och B-avdelningarna torde emellertid av praktiska

skäl vara otänkbar. Det torde alltså bliva nödvändigt att göra B-avdelningens

behörighet att behandla visst mål beroende av förordnande av

vattenöverdomstolen.

Då jag uttalat, att en byggnadsteknisk ingenjör permanent bör tjänstgöra

vid B-avdelningen samt att tjänstgöringen såsom agrikulturteknisk ingenjör

i huvudsak torde kunna uppehållas av den nye ordinarie agrikulturtekniske

ingenjören, har jag härmed icke velat säga, att det icke kan vara lämpligt,

att A-avdelningens ingenjörer deltaga i behandlingen av vissa mål vid

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

37

B-avdelningen. Detta kan givetvis vara önskvärt bl. a. beträffande redan anhängiga

mål, som vid B-avdelningens inrättande överlämnas till denna och å

vilka de nuvarande vattenrättsingenjörerna dessförinnan nedlagt något mera

avsevärt arbete. Om A-avdelningens ingenjörer sålunda tagas i anspråk för

arbete vid B-avdelningen, kan det för arbetsbördans utjämning vara lämpligt,

att skyldigheten att deltaga i behandlingen av vissa mål vid A-avdelningen

överflyttas på de vid B-avdelningen normalt tjänstgörande ingenjörerna.

Även ett utbyte av sekreterare mellan A- och B-avdelningarna kan i vissa fall

tänkas vara lämpligt. Att praktiskt ordna nu berörda frågor synes icke behöva

bereda större svårigheter.

Det är önskvärt, att de vid B-avdelningen sysselsatta befattningshavarna

äro bosatta å samma ort. På denna ort bör avdelningen även ha tillräckliga

lokaler till sitt förfogande. Såsom förläggningsort torde endast Umeå eller

Stockholm kunna ifrågakomma. En förläggning till Umeå skulle innebära

flera påtagliga fördelar, främst med hänsyn till att överläggningar med den

ordinarie vattenrättsdomaren örn nya måls hänförande till den ena eller andra

avdelningen med mera skulle underlättas samt till det utbyte av ingenjörer

mellan avdelningarna, som i viss utsträckning säkerligen blir nödvändigt.

Vidare skulle det otvivelaktigt vara av värde för B-avdelningens befattningshavare

att ha obehindrad tillgång till den ordinarie domstolens arkiv, där

vattenbok med mera förvaras. Slutligen är det uppenbart, att de spörsmål

beträffande inkommande handlingars diarieföring med mera, som uppkomma

genom domstolens uppdelning på två avdelningar, bliva lättare att lösa,

om B-avdelningen förlägges till den ordinarie domstolens kansliort än örn

den får en annan förläggning. Emellertid är det att märka, att den nye

ordinarie agrikulturtekniske ingenjören, som skall tjänstgöra i flertalet av

B-avdelningens mål, enligt utredningsmannens förslag skall ha sin stationsort

i Stockholm. Detta är säkerligen också lämpligt, enär han även — till en

början kanske i mindre utsträckning men sedan B-avdelningens verksamhet

upphört sannolikt huvudsakligen — kommer att tjänstgöra vid en eller flera

av de tre sydliga vattendomstolarna. Förlägges nu B-avdelningen i övrigt till

Umeå, kommer samarbetet med denne ingenjör att i viss mån försvåras. Såsom

skäl mot en förläggning till Umeå bör dock alltför stor vikt kanske icke

tilläggas denna omständighet, ty att en vattenrättsingenjör delvis har sin

tjänstgöring förlagd till vattendomstol, som har kansli på annan ort än

hans stationsort, har ju hittills varit ett normalt förhållande, och de därav

följande besvärligheterna ha icke varit värre än att de kunnat övervinnas.

Den allvarligaste uppmärksamhet förtjänar däremot i detta sammanhang

frågan, hur man till byggnadsteknisk ingenjör vid B-avdelningen skall kunna

förvärva en verkligt kvalificerad kraft. Här står man, såvitt jag förstår,

vid själva kärnpunkten i problemet om förstärkning av arbetskrafterna vid

Norrbygdens vattendomstol. Med de avlöningsförmåner, som kunna tänkas

bliva bestämda för ifrågavarande befattning, är det föga .sannolikt, att någon

ingenjör med de erforderliga kvalifikationerna vill åtaga sig att uppehålla

densamma, örn han därvid måste förbinda sig att för exempelvis tre år bosätta

sig i Umeå. Förlägges B-avdelningen till Slockholm, torde utsikterna

i detta hänseende vara betydligt bättre. Främst av denna anledning håller

jag före, all avdelningens förläggning till Stockholm representrar den lämpligaste

lösningen.----I detta sammanhang bör man också beakta den

bostadsbrist sorn för närvarande råder i Umeå. Även örn några års bosättning

där icke i och för sig skulle verka avskräckande på personer, vilka

kunde ifrågakomma för förordnande såsom vattenrättsdomare och byggnadsteknisk

ingenjör vid B-avdelningen, skulle det säkerligen bliva svårt för dem

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 148■

att komma över lämpliga bostäder i staden. Samma synpunkt gör sig för

övrigt gällande i fråga om tjänstelokalerna. Sannolikt finns det nämligen i

Stockholm större möjligheter än i Umeå att anskaffa lämpliga lokaler för

B-avdelningen. Att denna skulle kunna inhysas i de nuvarande kanslilokalema

i Umeå måste anses uteslutet, då dessa lokaler redan nu äro otillräckliga.

Med anledning av hovrättsassessorn Ribens förslag har vattenrättsdomaren

vid Norrbygdens vattendomstol framhållit, att det enligt hans mening

vore lämpligast för arbetet vid vattendomstolen, att all personal vid domstolen

vore bosatt å samma ort. Han har härom yttrat följande.

Enär domstolens huvudavdelning är förlagd i Umeå bör alltså helst även

den extra arbetskraften bo i Umeå. I flertalet av de mål som hitintills anförtrotts

hovrättsassessorn Riben bör endera av de i Umeå stationerade vattenrättsingenjörerna

eller båda fortfarande tjänstgöra, och den förstärkning av

ingenjörernas arbetskraft som nu är i fråga behöver till stor del utnyttjas

av vattenrättssekreteraren, som bor i Umeå. Att genomföra en uppdelning

av arbetet mellan olika avdelningar av domstolen efter geografiska gränser

är givetvis önskvärt men härutinnan möta betydande svårigheter med hänsyn

till storleken av balansen från äldre år och angelägenheten av att nu på

en gång avarbeta denna balans och behandla brådskande nya mål. Om domstolens

hela arbetskraft är samlad på ett ställe kan arbetskraften tillvaratagas

mera rationellt än örn den splittras. Sjöregleringar i den utomordentligt

stora omfattning, som under senare år igångsatts i Norrland, innefatta

något väsentligt nytt. Det är av stor betydelse för rättsskipningen att en nyupprättad

avdelning inom vattendomstolen får tillfälle att tillgodogöra sig

de erfarenheter som redan vunnits om verkningarna av sådana regleringar

och om behandlingen av regleringsmålen. För detta ändamål erforderlig kontakt

i arbetet kan knappast upprätthållas om en ny avdelning av domstolen

arbetar å annan ort än domstolens huvudavdelning.

Vattenfallsstyrelsen har framhållit att det, under förutsättning att en ny

vattendomstol icke ansåges böra inrättas, syntes nödvändigt att på längre

sikt än helt tillfälligt genomföra en omorganisation av Norrbygdens vattendomstol.

Detta kunde lämpligen ske genom inrättande på extra stat av en

andra avdelning av domstolen. Vattenfallsstyrelsen har ansett det nödvändigt,

att en andra avdelning av domstolen inrättades under åtminstone fem år

framåt. En sådan avdelning borde enligt vattenfallsstyrelsens mening för att

kunna arbeta effektivt icke blott ha egen domare och sekreterare utan jämväl

utrustas med egna ingenjörer. Uppdelningen av arbetet mellan de båda

avdelningarna borde ske av Kungl. Maj:t eller av vattenöverdomstolen. Beträffande

förstärkningen i övrigt av vattendomstolarnas personal har vattenfallsstyrelsen

framhållit önskvärdheten av att lämpligt avvägda anslag

ställdes till förfogande att komma till användning vid avarbetande av balansen.

De anslag som hittills funnits tillgängliga hade varit alltför knappa.

Det vore nödvändigt med tillfällig hjälp för ingenjörsarbetet inom domstolarna

och för arbetet på kansliet, vilket även gällde skrivarbetet. Vattenfallsstyrelsen

har såsom exempel framhållit att protokollet från ett större sammanträde

inom Norrbygdens vattendomstol, vilket hållits i slutet av mars

1944, ännu i november samma år icke hunnit utskrivas av brist på arbets
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

39

krafter, trots att vattenfallsstyrelsen ställt stenografhjälp till förfogande för

upptecknande av yttrandena inför domstolen.

Svenska vattenkraftföreningen har yttrat bl. a. följande.

Skulle en helt självständig femte domstol icke nu upprättas, bör arbetet

inom Norrbygdens vattendomstol uppdelas på sådant sätt, att en femte domstol

framdeles kan inrättas med minsta möjliga ingrepp och störningar i då

rådande arbetsförhållanden. För att ernå detta bör arbetet redan nu uppdelas

geografiskt i två lämpliga områden vilket bör kunna ske utan större

svårigheter. Enligt föreningens uppfattning bör nämligen under alla omständigheter

såväl den vattenbyggnadstekniska som den agrikulturtekniska ingenjörsbefattningen

dubbleras inom Norrbygdens vattendomstol och den föreslagna

biträdande domaren fungera som ordförande inom det ena delområdet.

Den geografiska uppdelningen behövde icke alltid strikt följas utan

kunde jämkas på lämpligt sätt.

Oberoende av vilken form som väljes för vattendomstolarnas organisation,

föreligger ett starkt önskemål att snabbare än hittills kunna få vattenmålen

avgjorda vid Norrbygdens vattendomstol. Detta förhållande har vid

fyrfaldiga tillfällen påpekats från olika håll, bland annat från vattenrättsdomaren

vid Norrbygdens vattendomstol. De åtgärder som nu föreslås i utredningen

måste därför i beaktande av den utveckling på vattenkraftområdet

som kan förväntas i Norrland enligt föreningens uppfattning betraktas som

otillräckliga. En ytterligare förstärkning av arbetskrafterna vid vattendomstolarna

blir därför enligt föreningens uppfattning nödvändig.

Beträffande Västerbygdens vattendomstol har vattenrätt sdomaren

därstädes angivit behovet av extra arbetskraft för budgetåret 1945/46

till en biträdande vattenrättsdomare under hela budgetåret, en biträdande

vattenrättssekreterare under hela budgetåret samt en extra vattenrättsingenjör

under omkring 120 dagar. Under förutsättning att vattendomstolen erhölle

ett tredje heltidsanställt biträde, komme medelsbehovet för extra skriv- och

rithjälp att uppgå till 350 kronor och — därest förstärkning av arbetskrafterna

med biträdande vattenrättsdomare, biträdande vattenrättssekreterare och

extra vattenrättsingenjör genomfördes — ytterligare 1 400 kronor.

Vattenöverdomstolen har uttalat, att behov av biträdande vattenrättsdomare

och biträdande vattenrättssekreterare samt extra vattenrättsingenjör vid

Västerbygdens vattendomstol — med hänsyn till att de vid denna vattendomstol

anhängiga målen till stor del syntes vara vidlyftiga — förelåge troligtvis

icke blott för budgetåret 1945/46 utan även för därpå följande budgetår.

Svenska vattenkraftföreningen har ansett, att ett tillfälligt anställande av

biträdande vattenrättsdomare eller biträdande vattenrättssekreterare vid Västerbygdens

vattendomstol är ofrånkomligt.

I fråga örn kansliorten för Väster bygdens vattendo ms

t o 1 bar vattenrättsdo,maren vid denna domstol i sitt yttrande över utredningsmannens

förslag anfört följande.

Det är tydligt, att stora svårigheter föreligga, då det gäller att vid behov

erhålla hjälp av tillfälliga arbetskrafter i Vänersborg. Vidare äro kommunikationerna

härifrån åt flera båll inom vattendomstolens jurisdiklionsområde

dåliga och obekväma. Något bärande skäl för att vattendomstolen skall för

framtiden kvarbliva i Vänersborg synes mig icke föreligga. Göteborg såsom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 148•

kansliort är ur alla synpunkter lämpligare: goda kommunikationer, bättre

tillgång till lämpliga tillfälliga arbetskrafter — i vilket avseende jag beträffande

ingenjörsfrågan särskilt tänker på möjligheten att erhålla hjälp av

lärarekrafter vid Chalmers tekniska högskola eller ingenjörer i Göteborgs stads

tjänst — efter den nya hovrättens inrättande i Göteborg lättillgängligt juridiskt

bibliotek, vattendomstolens kansli lättare tillgängligt för advokater och

konsulterande ingenjörer, som arbeta med vattenmål, och i icke ringa utsträckning

bättre kommunikation med dessa m. m. Att nämnda förhållanden

betyda en hel del för underlättande av arbetet vid domstolen torde icke

kunna förnekas. Lämpligt vore ju om vattendomstolen kunde beredas lokaler

i den planerade hovrättsbyggnaden i Göteborg.

Jämväl vattenöverdomstolen har ansett att med hänsyn till de dåliga kommunikationerna

till och från Vänersborg från olika delar av domstolens domsområde

denna stad vöre mindre lämplig som kansliort. Vattenöverdomstolen

har vidare anfört följande.

Det skäl för kansliets bibehållande i Vänersborg, som torde ha tillmätts

avgörande betydelse, nämligen att staden icke borde berövas avsevärt skatteunderlag

genom befattningshavarnas flyttning till annan ort, torde numera

icke vara bärkraftigt. Vattenöverdomstolen vill särskilt understryka vad utredningsmannen

framhållit om de mycket stora svårigheterna att i mindre

orter, såsom Vänersborg, mera tillfälligtvis erhålla biträde av kompetenta

vattenbyggnadstekniska ingenjörer. Då nu en hovrätt skall få sitt säte i Göteborg,

erbjuda sig också där särskilt goda möjligheter att på bästa sätt rekrytera

sekreterar- och amanuenstjänsterna.

Länsstyrelsen i Värmlands län har vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning,

att Karlstad bör vara förläggningsort för Västerbygdens vattendomstol.

I den från västra avdelningen av Sveriges advokatsamfund inkomna framställningen

— vilken med tillstyrkan överlämnats av styrelsen för samfundet

— har erinrats, att avdelningen i särskilda skrivelser till Kungl. Majit

den 16 april och den 4 september 1937 samt till länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län den 3 november 1937 i samband med prövning av frågan om

Västerbygdens vattendomstols kansliort på anförda skäl livligt förordat förläggning

av vattendomstolen till Göteborg. Under åberopande av att den därefter

följande utvecklingen bekräftat riktigheten av vad som då från avdelningens

sida andragits har avdelningen ånyo hemställt, att vattendomstolen

måtte förläggas till Göteborg. Avdelningen har i den nu ingivna framställningen

särskilt understrukit den rättssökande allmänhetens intresse i frågan.

Härom har avdelningen anfört följande.

Det faller av sig självt, att sakägare i vattenmål av någon betydenhet måste

anlita såväl juridiskt som tekniskt biträde. Dessa mål äro också ur såväl

rättslig som teknisk synpunkt av så säregen natur, att endast den advokat

eller ingenjör, som tagit dem till specialitet, kan på ett tillfredsställande sätt

och med ekonomiskt utbyte fylla sin uppgift som sakägares biträde. Målens

förberedelse och fortsatta utredning från parternas sida kräver också självfallet

ett intimt samarbete mellan advokaten och ingenjören. Detta har också

medfört, att endast ett litet antal advokater och ingenjörer syssla med vattenmål

och att de nästan undantagslöst måst förlägga sin verksamhet till större

städer. I mål vid Västerbygdens vattendomstol ha sålunda under senare år

anlitats i stort sett fyra advokater från Stockholm, en från Karlstad i mål

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

41

från Värmland, en från örebro i mål från örebro län, vilka varit fåtaliga,

en från Göteborg och en från Jönköping. Av ingenjörer ha tre eller möjligen

fyra från Göteborg och en från Växjö i större utsträckning anlitats. I

ungefär hälften av alla mål ha parterna biträtts av advokat och ingenjör

från Göteborg. I Vänersborg eller kringliggande släder ha varken advokater

eller ingenjörer funnit tillräcklig praktik för att kunna ägna sig åt vattenmål.

Det är uppenbart, att det för målens säkra, snabba och billiga utredning

och bedömande är av utomordentlig vikt, att parterna och än mer deras biträden

ha lätt tillgång till domstolens kansli och möjlighet till personliga

konferenser med domstolens jurister och ingenjörer. Redan det förhållandet,

att parternas biträden i görligaste mån kunna på sin boningsort taga del av

akten i målet och i ofta förekommande fall även äldre akter förvarade i

kansliet, är icke minst ur kostnadssynpunkt av stort värde, och betydelsen av

personliga konferenser för utredning och avgörande av omfattande och invecklade

frågor ligger i öppen dag. Så länge domstolen är förlagd till Vänersborg

kan sådan omedelbar samverkan mellan domstolen och parterna

endast i undantagsfall förekomma. För parterna är det självklart en stor

lättnad att ha tillgång till advokat och konsulterande ingenjör å kansliorten.

Enligt avdelningens mening saknade Vänersborg helt och hållet förutsättningar

såsom förläggningsort för vattendomstolen, medan alla omständigheter,

som skäligen borde beaktas vid frågans bedömande, pekade på Göteborg

såsom lämpligaste kansliort. Avdelningen har vidare framhållit, att frågan

knappast hade något eget intresse för advokaterna, då dessa givetvis

måste kräva betalning för den ökning i arbete och kostnad, som vattendomstolens

olämpliga förläggning medförde, utan att det vore för den rättssökande

allmänheten -— som eljest skulle sakna förespråkare — som avdelningen

förde talan i ärendet.

Vid avdelningens framställning ha fogats uppgift från vattenrättsdomaren

vid Västerbygdens vattendomstol angående biträden åt part vid handläggning

inför domstolen av vissa mål ävensom uttalanden från vissa advokater och

konsulterande ingenjörer.

Departementschefen.

När vattendomstolarna år 1918 inrättades, erhöll organisationen i vissa avseenden

en provisorisk karaktär. Sålunda tillsattes vattenrättsdomarbefattningama

allenast på förordnande, varjämte vattenrättsingenjörstjänsterna anordnades

såsom bisysslor vid sidan av ordinarie statlig anställning. År 1932

erhöll organisationen en fastare utformning. Vattendomstolarnas antal, som

tidigare varit fem, fastställdes därvid till fyra, varjämte vattenrättsdomaroch

vattenrättsingenjörsbefattningarna blevo ordinarie. Organisationen har

därefter i stort sett bibehållits oförändrad.

Efter hand har vattendomstolarnas arbetsbörda stigit väsentligt. Av utredningen

framgår, att sammanlagda antalet till vattendomstolarna inkomna,

icke avskrivna mål under perioden 1933—1943 i förhållande till perioden

1920—1930 ökat med icke mindre än omkring 66 procent, samtidigt som vattendomstolarnas

antal reducerats från fem till fyra. På senaste tid lia förhållandena

medfört ett forcerat utbyggande av våra vattenkrafttillgångar,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

särskilt i de nordliga delarna av landet, i samband varmed omfattande åtgärder

vidtagits för att så långt möjligt utnyttja tillgängliga vattenmagasin

genom vattenregleringar. Härtill kommer, att vattendomstolarna genom olika

lagstiftningsåtgärder i fråga om grundvatten och avloppsvatten erhållit nya

arbetsuppgifter.

Den inträdda ökningen av arbetsbördan har redan tidigare nödvändiggjort

åtgärder för förstärkning av vattendomstolarnas personal. De tillfälliga åtgärder

som hittills i detta hänseende vidtagits lia emellertid icke visat sig tillfyllest.

Av de i samband med utredningen lämnade statistiska uppgifterna

framgår sålunda, att antalet balanserade mål vid 1943 års utgång utgjorde

557, därav 140 för Norrbygdens, 186 för Österbygdens, 90 för Söderbygdens

och 141 för Västerbygdens vattendomstol. Enligt uppgifter som inhämtats

från vattendomstolarna hade balansen vid 1944 års utgång stigit till 610

mål, därav 172 för Norrbygdens, 188 för Österbygdens, 103 för Söderbygdens

och 147 för Västerbygdens vattendomstol. Den redan vid 1943 års utgång

betydande arbetsbalansen vid vattendomstolarna har sålunda icke under det

senast förflutna kalenderåret kunnat nedbringas utan tvärtom stegrats. Med

hänsyn till de stora ekonomiska värdena i många vattenmål är det av vikt,

att behandlingen av målen icke fördröjes. Jag vill även särskilt nämna, att

vid s. k. tillfälliga vattenregleringar uppkommande ersättningsfrågor i stor

omfattning ställts på framtiden, varigenom en eftersläpning uppkommit som

måste avhjälpas. Det är därför oundgängligen nödvändigt att omedelbart genomföra

en förstärkning av vattendomstolsorganisationen, som på ett effektivare

sätt än hittills vidtagna åtgärder sätter vattendomstolarna i stånd att

bemästra det uppkomna läget.

Härvid är först att taga ställning till frågan, huruvida och i vad mån denna

förstärkning bör erhålla en provisorisk eller mera stadigvarande karaktär.

Jag vill härutinnan ansluta mig till utredningsmannens uttalande,

att då fråga är om domstolar och deras verksamhet, förhållandena såvitt

möjligt böra ordnas på sådant sätt, att målen komma att avgöras av ordinarie

domare. I den mån ökningen av arbetsbördan kan antagas bliva permanent

böra fördenskull arbetskrafterna, om icke avgörande hinder möta,

ökas genom inrättande av ordinarie befattningar.

Det torde icke vara föremål för tvekan, att vattendomstolarnas arbetsbörda

kommer att stadigt öka i anledning av nyssnämnda lagstiftningsåtgärder i

fråga om grundvatten och avloppsvatten. Någon väsentlig stegring har visserligen

ännu icke uppkommit på denna grund, men så kan antagas bliva fället

allteftersom kännedomen örn de nya lagstiftningsåtgärderna och deras innebörd

blir mera allmän samt mera normala förhållanden åter inträda. På sätt

utredningsmannen framhållit är det vidare tänkbart, att jämväl torrläggningsföretagens

antal kan komma att öka. Svårare är att bedöma, i vad mån den

pågående livliga nybyggnadsverksamheten för utnyttjande av våra vattenkrafttillgångar

kommer att fortsätta. Såsom framgår av handlingarna i ärendet,

föreligger ett synnerligen omfattande utbyggnadsprogram på detta område

för de närmaste tio åren. I vad mån detta program kommer att bliva

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

43

genomfört i full utsträckning undandrager sig ett säkert bedömande. Frågan

härom är beroende av den allmänna ekonomiska och i viss mån även den

tekniska utvecklingen, vilken icke med säkerhet kan överblickas för längre

tid framåt. I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck

såväl i utredningsmannens uttalanden som i de avgivna remissyttrandena,

håller jag emellertid före, att den med hänsyn till vattenbyggnadsverksamheten

uppkomna ökningen i vattendomstolarnas arbetsbörda till en betydande

del kommer att bliva bestående för lång tid framåt och att byggnadsverksamheten

i allt fall kommer att vara väsentligt livligare än under decenniet

närmast före stormaktskrigets utbrott.

Jag anser på grund av nu anförda omständigheter, att den oundgängliga

förstärkningen av vattendomstolarnas arbetskrafter bör i viss utsträckning

ske genom åtgärder av stadigvarande natur. Av den lämnade

redogörelsen framgår, att vattenfallsstyrelsen och svenska vattenkraftföreningen

med hänsyn till det utomordentligt stora arbetsprogram som

förestode i Norrland förordat att en ny vattendomstol med eget jurisdiktionsområde

inrättas. En så genomgripande förändring av vattendomstolsorganisationen

är jag dock icke beredd att nu föreslå. Det är icke möjligt att

iiu med säkerhet bedöma, huruvida en sådan åtgärd skulle i längden innebära

den bästa lösningen, och med hänsyn till det aktuella läget skulle

det vara förenat med vissa praktiska olägenheter att genomföra en nyindelning

av jurisdiktionsområdena. Norrbygdens vattendomstol har sålunda

redan under handläggning ett stort antal från området för den ifrågasatta

nya vattendomstolen härrörande vidlyftiga mål, vilka den förra vattendomstolen

uppenbarligen bör slutföra. Jag har på grund av det anförda i likhet

med utredningsmannen kommit till den uppfattningen att förstärkningen

av vattendomstolarnas personal bör ske med utgångspunkt från den nuvarande

organisationen.

Vad först angår den juridiskt utbildade personalen har utredningsmannen

i fråga om vattenrättssekreterarbefattningarna lill en början uttalat det

önskemålet, att med hänsyn till arbetsuppgifterna i regel endast assessor i

hovrätt eller person som innehade motsvarande kompetens borde förordnas

till vattenrättssekreterare. I övrigt har han icke föreslagit någon ändring

beträffande dessa befattningar. Vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol

har däremot ifrågasatt, att vattenrättssekreterarbefaltningama

skulle göras till ordinarie eller mera stadigvarande extra ordinarie tjänster.

Däremot borde enligt denne vattenrättsdomares uppfattning amanuensbefattningen

— eventuellt omändrad till notarie- eller annan befattning —- uppehållas på förordnande för vissa år av fiskaler i hovrätten, varigenom

cirkulationen i förhållande till hovrätten ändock .skulle bibehållas. Samme

vattenrättsdomare har uttalat, att i varje fall vattenrättssekreterarbefattningen

vid Västerbygdens vattendomstol — vilken befattning för närvarande

uppehälles av en person som icke innehar hovrättstjänst — borde placeras

i den för assessorer i hovrätt gällande lönegraden eller alltså Eo 29.

Med anledning av vad sålunda förekommit vill jag erinra örn vad jag an
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

förde i samband med anslagsäskanden till vattendomstolarna vid 1943 års

riksdag (prop. nr 198 s. 60). Jag framhöll då, att vattenrättssekreterartjänsterna

i regel, i likhet med sekreterarbefattningarna i domsagorna, vore genomgångsposter

för jurister i domstolskarriären; med hänsyn till att fiskal i

lika hög grad som assessor vore behörig till vattenrättssekreterartjänst mötte

emellertid svårigheter att genomföra en lönereglering för vattenrättssekreterarna

efter de grunder som tillämpades beträffande hovrätternas och domsagornas

personal. Det är enligt min mening ett otillfredsställande förhållande,

att en dylik lönereglering för dessa befattningar icke kunnat genomföras.

Jag är emellertid icke för närvarande beredd att framlägga något

positivt förslag härutinnan, utan frågan synes böra göras till föremål för

ytterligare överväganden.

Beträffande härefter vattenrättsamanuenstjänsterna har utredningsmannen

föreslagit, att dessa skulle utbytas mot ordinarie notariebefattningar.

Detta förslag kan jag icke biträda. Visserligen föreligga med det nuvarande

systemet svårigheter att rekrytera amanuenstjänsterna, men såsom vattenöverdomstolen

framhållit torde det icke vara lämpligt att inrätta ordinarie

tjänster av denna art, vilka i regel icke kunna väntas leda till befordran

vare sig vid vattendomstolarna eller på annat håll. Det lär ej heller

vara genomförbart att såsom vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol

förordat låta amanuensbefattningarna på viss tid uppehållas av

fiskaler i hovrätt. Ehuru den nuvarande ordningen i fråga örn dessa tjänster

ej är fullt tillfredsställande, torde den därför tills vidare böra bibehållas.

Utredningsmannens förslag beträffande inrättande av nya vattenrättsingenjörsbefattningar

finner jag väl avvägt. Det synes fullt motiverat, att den

för närvarande på extra ordinarie stat uppförda vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörstjänsten

vid Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens

vattendomstolar nu ersättes med en ordinarie befattning och att en ny ordinarie

befattning såsom agrikulturteknisk vattenrättsingenjör inrättas. Härigenom

kommer det att vid vattendomstolarna finnas sammanlagt fyra ordinarie

befattningar såsom vattenbyggnadsteknisk ingenjör och fyra såsom agrikulturteknisk

ingenjör. Med den ökade arbetsbelastningen är det av stor betydelse,

att varje vattendomstol normalt kan äga tillgång till en vattenrättsingenjör

av vartdera slaget. För detta ändamål böra de två föreslagna nya befattningarna

förläggas till Stockholm. Jag anser mig vidare böra förorda utredningsmannens

förslag, att vattenrättsingenjörerna hädanefter skola anställas vid samtliga

vattendomstolar gemensamt, därvid dock lämpligen bör angivas vid vilken

domstol tjänstgöringen företrädesvis skall vara förlagd. Såsom utredningsmannen

påpekat, bör det finnas möjlighet att vid behov på ett smidigt sätt

överföra arbetskraft från en vattendomstol till en annan. Någon fara att denna

anställningsform skulle försvåra rekryteringen torde icke föreligga, då

avsikten är, att varje vattenrättsingenjör normalt skall ha sin tjänstgöring

huvudsakligen förlagd till en bestämd vattendomstol. Det kan knappast förväntas,

att vattenrättsingenjöremas arbetskraft kommer att utnyttjas vid

olika vattendomstolar på sådant sätt att det för planering av tjänstgöringen

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

45

är erforderligt med årliga gemensamma sammanträden av vattenrättsdomarna.

Dylika sammanträden ha emellertid, såsom i några yttranden framhållits,

sitt värde från andra synpunkter, främst för utbyte av erfarenheter

och vinnande av enhetlig rättstillämpning, och möjlighet att anordna sådana

sammanträden synes därför böra förefinnas.

Frågan örn vattenrättsingenj öremas löneställning bör, såsom framhållits

av statskontoret och lönenämnden, bliva föremål för statsmakternas prövning

i samband med ståndpunktstagande till det av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

avgivna betänkandet rörande byråchefs- och rådstjänster

m. m. Anledning att nu utbryta frågan om vattenrättsingenjöremas löneställning

till särskild behandling torde ej föreligga. Jag finner ej heller skäl

att föreslå ändrade bestämmelser i fråga om antalet för rätt till pension

erforderliga tjänstår. Såsom påpekats i ett yttrande äger Kungl. Majit enligt

17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet befogenhet bestämma,

att tid varunder vattenrättsingenjör fullgjort arbete eller uppdrag utom statens

tjänst må tillgodoräknas för åtnjutande av pension.

Utredningsmannen har räknat med, att för framtiden även under normala

förhållanden kommer att föreligga behov av särskild förstärkning av de

juridiska arbetskrafterna och ingenjörskrafterna. I detta hänseende har utredningsmannen

föreslagit, att medel årligen skulle anvisas i sådan utsträckning,

att möjlighet förelåge att under budgetåret ha biträdande vattenrättssekreterare

anställda under sammanlagt tjugufyra månader, eller alltså i

medeltal sex månader vid varje vattendomstol; vidare borde årligen anvisas

förslagsvis 8 000 kronor för anställande av extra vattenrättsingenjör eller

ingenjör med lägre kvalifikationer.

Otvivelaktigt kommer även framdeles att föreligga behov av särskild förstärkning

av arbetskrafterna. Emellertid synes det icke lämpligt att på förhand

för någon längre tid fastställa en viss ram för medelsanvisningen till

dylika förstärkningar, utan medelsanvisningen torde böra för varje budgetår

anpassas efter det aktuella behovet. Lämpligheten av utredningsmannens

förslag örn anställande av en extra ingenjör med lägre kvalifikationer synes

kunna ifrågasättas.

Beträffande den icke rättsbildade biträ despersonalen innebär utredningsmannens

förslag inrättande vid var och en av vattendomstolarna av en biträdestjänst

i lönegrad A 9 eller A 7 — alternativt i lönegrad A 9 vid två

av vattendomstolarna och i lönegrad A 7 vid de bada övriga samt en biträdestjänst

i lönegrad A 4. Härutöver har vattenrättsdomaren vid Norrbygdens

vattendomstol föreslagit inrättande vid denna vattendomstol av en

kanslibiträdestjänst i lönegrad A 7, en kontorsbiträdestjänst i lönegrad Eo 4

och en skrivbiträdestjänst i lönegrad Ex 2. Vattenrättsdomaren vid Västerbygdens

valtendomstol har hemställt örn anställande vid vattendomstolen

av ytterligare ett kontorsbiträde på extra ordinarie stat.

Det måste anses synnerligen angeläget, att vattendomstolarna äga tillgång

till biträdespersonal med sådana kvalifikationer, alt kansligöromål som ej

kräva juridisk utbildning i största möjliga utsträckning avlastas från vat
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tenrättssekreteraren och vattenrättsamanuensen. Med hänsyn till omfattningen

av kansligöromålen vid Norrbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

bör vid envar av dessa vattendomstolar inrättas en kontoristtjänst i

lönegrad A 9. Innehavaren av denna befattning bör vara skyldig att på eget

ansvar handha medelsförvaltning och räkenskapsföring. Vad beträffar Österbygdens

och Söderbygdens vattendomstolar, där kansligöromålen äro något

mindre omfattande, bär motsvarande befattning anordnas såsom kanslibiträdestjänst

i lönegrad A 7. Härutöver bör vid samtliga vattendomstolar

— då stadigvarande behov av minst två biträden vid varje vattendomstol

föreligger — den nuvarande extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningen ombildas

till en ordinarie tjänst i lönegrad A 4. Det bör ankomma på vattenöverdoms

tolen att efter förslag av vederbörande vattenrättsdomare bestämma,

i vilken utsträckning biträdespersonal skall, utöver vad nyss anförts beträffande

kontorist, under eget ansvar fullgöra på vattenrättssekreteraren

ankommande göromål. De nyinrättade befattningarna torde böra ledigförklaras

i vanlig ordning. I den mån kontorist- eller kanslibiträdestjänst besättes

med det förut vid vederbörande vattendomstol anställda ordinarie

kontorsbiträdet, bör i fråga om löneklassplacering för den sålunda befordrade

befattningshavaren tillämpas härom eljest gällande bestämmelser.

Till övriga yrkanden i fråga om biträdespersonalen får jag återkomma i

det följande.

Jag övergår härefter till frågan, i vilken utsträckning vid de olika vattendomstolarna

för närvarande föreligger behov av tillfällig förstärkning

av personalen. Arbetsbalansen är som förut nämnts mycket betydande

vid Norrbygdens, Österbygdens och Västerbygdens vattendomstolar.

Det torde med hänsyn till den begränsade tillgången på skolad arbetskraft

knappast vara möjligt att under det närmaste budgetåret genomföra sådana

åtgärder att tillfredsställande förhållanden omedelbart uppnås på alla håll.

I viss utsträckning lärer det sålunda vara oundvikligt att alltjämt nöja sig

med sådana förstärkningar som göra det möjligt att avarbeta de mest trängande

arbetsuppgifterna. Sådana mera begränsade åtgärder torde böra vidtagas

beträffande Österbygdens och Västerbygdens vattendomstolar liksom vid

Söderbygdens vattendomstol, som väl har mindre arbetsbalans än de övriga

men dock har behov av förstärkning. I fråga om Norrbygdens vattendomstol

är det däremot av flera skäl ofrånkomligt att genomföra en anordning som

kan snabbt undanröja de nu hopade svårigheterna och säkerställa arbetets

jämna gång framdeles.

Enligt vad som blivit upplyst äro många stora och tyngande mål angående

vattenkraftanläggningar och regieringsföretag anhängiga vid Norrbygdens

vattendomstol, och en stor mängd lika betydelsefulla mål väntas komma att

anhängiggöras inom den närmaste tiden. Arbetet har hittills icke kunnat

fördelas efter rationella grunder mellan ordinarie vattenrättsdomaren, biträdande

vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren, vilka — jämte f. d.

vattenrättsdomaren Quennerstedt i fråga om Storsjöns reglering — i olika

mål fungera såsom ordförande i vattendomstolen, utan de mest trängande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148-

47

uppgifterna ha undan för undan lagts på den av dem som för tillfället haft

möjlighet att inom rimlig tid gripa sig an därmed, dock att vattenrättsdomaren

sökt förbehålla sig större vattenregleringsmål och åt vattenrättssekreteraren

anförtrotts huvudsakligen mindre krävande mål. Följden härav har

blivit, att de olika ordförandena handlägga mål från samma nederbördsområden.

Detta har icke kunnat undgå att skapa svårigheter som ytterligare

(»kat den växande arbetsbördan, och det är enligt min mening uppenbart att

detta tillvägagångssätt icke kan få fortsätta. En lämpligare ordning vinnes,

örn arbetet kan fördelas efter vattendragen, d. v. s. efter den princip som

ligger till grund för bestämmandet av vattendomstolarnas jurisdiktionsområden.

Av lämnade uppgifter framgår, att arbetets tyngdpunkt åtskilliga år varit

förlagd till Indalsälven. Huvuddelen av detta arbete omhänderhaves av den

ordinarie vattenrättsdomaren. På allra senaste tid har emellertid ett omfattande

utbyggnadsprogram aktualiserats även för Ångermanälven. Av denna

arbetsuppgift har den ordinarie vattenrättsdomaren ännu icke blivit i nämnvärd

mån upptagen. Det föreligger fördenskull en möjlighet att nu överlåta

densamma på en extra vattenrättsdomare. Övergången till en sådan ordning

är förenad med vissa tillfälliga svårigheter, men dessa väga mindre

tungt i jämförelse med värdet av att i fråga örn Ångermanälvens nederbördsområde

säkerställa en rationell arbetsordning för erforderlig tid framåt. Åtminstone

till en början torde Ångermanälvens nederbördsområde icke komna

att ensamt ge full sysselsättning åt en särskild domare och denne bör

därför åläggas att handlägga mål även från annan del av Norrbygdens jurisdiktionsområde.

Denna fråga bör bliva föremål för närmare överväganden

innan arbetsfördelningen slutligen bestämmes.

För att den nu förordade ordningen skall vara till avsedd nytta erfordras

även, att den extra vattenrättsdomaren har till sitt förfogande särskilda vattenrättsingenjörer.

Arbetsbördan vid: Norrbygdens vattendomstol är utan

tvekan så stor att den under flera år framåt ger full sysselsättning åt minst

fyra ingenjörer. Två extra vattenrättsingenjörer torde alltså böra anställas

för ändamålet. Dessutom erfordras att jämväl en extra vattenrättssekreterare

ställes till den extra vattenrättsdomarens förfogande. Jag vill framhålla,

att kostnaderna för den föreslagna avdelningen äro mycket ringa i jämförelse

med de utomordentligt stora ekonomiska värden som vattenbyggnadsföretagen

representera. Även jämförelsevis kortvariga dröjsmål med dessas

genomförande medföra högst betydande ekonomiska förluster, och det är därför

nödvändigt att såvitt möjligt söka förekomma att brist på arbetskraft vid

vattendomstolarna vållar försening härutinnan. Ett annat viktigt skäl är, att

vattenbyggnadsföretag kunna såsom lämpliga investeringsobjekt behöva

snabbt sättas i gång för motverkande eller hävande av arbetslöshet.

Då befattningarna såsom extra vattenrättsdomare och extra vattenrättsingenjörer

vid vattendomstolen måste bestå flera år, torde de böra kungöras

till ansökan lediga. I detta sammanhang bör uppmärksammas, alt örn befattningen

såsom extra vattenrättsdomare därvid kommer att besättas med

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

annan än den som nu fungerar såsom biträdande vattenrättsdomare, det är

synnerligen önskvärt, att den sistnämnde får tillfälle att föra till slut åtminstone

flertalet av de mål med vilka han redan tagit befattning.

Den nya avdelningen bör såvitt möjligt träda i funktion senast den 1 juni

i år för att den skall kunna utnyttja sommarmånaderna för erforderliga

syner.

Med hänsyn till att vattenrättssekreteraren vid Norrbygdens vattendomstol

i stor utsträckning måste tagas i anspråk för dömande verksamhet, bör till

denna domstols förfogande jämväl ställas en biträdande vattenrättssekreterare.

Vidare böra i fråga om denna vattendomstol medel finnas tillgängliga

för att säkerställa tillgången på juridiskt biträde vid handläggningen av det

vidlyftiga målet örn Storsjöns reglering och för avhjälpande av balans beträffande

vattenbokens förande. Vilka slags arbetskrafter som skola anlitas

härför, kan icke nu lämpligen fastställas. Medel för dessa båda ändamål

torde emellertid böra beräknas med belopp motsvarande kostnaden för en

extra vattenrättssekreterare.

Även vid österbygdens och Västerbygdens vattendomstolar är, som jag

förut antytt, arbetsbalansen oroväckande. Åtminstone vid Västerbygdens vattendomstol

torde biträdande vattenrättsdomare böra anställas för hela nästa

budgetår. Dessutom erfordras vid sistnämnda domstol förstärkning med en

extra vattenrättssekreterare under hela budgetåret och en extra vattenbyggnadsteknisk

vattenrättsingenjör under fyra månader. I fråga om Österbygdens

och Söderbygdens vattendomstolar torde tillfällig förstärkning av de

juridiska arbetskrafterna böra äga rum i den mån skolad arbetskraft finnes

att tillgå. Jag anser mig böra räkna med att för detta ändamål ytterligare en

biträdande vattenrättsdomare och en biträdande vattenrättssekreterare anställas

under hela året. Härför beräknade medel böra emellertid vid behov

och örn så finnes lämpligt kunna användas även för ytterligare förstärkning

av arbetskrafterna vid de övriga vattendomstolarna.

De för tillfällig förstärkning av personalen avsedda befattningarna böra

anordnas såsom arvodestjänster. Då den extra vattenrättsdomaren vid Norrbygdens

vattendomstol kommer att fungera som chef för en särskild avdelning

med självständigt ansvar för honom anförtrott domsområde, torde arvode

till honom lämpligen böra bestämmas på ett häremot svarande sätt,

förslagsvis till belopp motsvarande lön åt häradshövding i domsaga, tillhörande

lägsta lönegruppen, jämte rörligt tillägg och kristillägg. Biträdande

vattenrättsdomare torde böra tillerkännas arvode med belopp motsvarande

lön enligt 30 löneklassen jämte rörligt tillägg och kristillägg. För extra och

biträdande vattenrättssekreterare bör arvodet beräknas enligt 26 resp. 21

löneklassen jämte rörligt tillägg och kristillägg samt — i fråga örn Norrbygdens

vattendomstol — kallortstillägg. Arvodet för de extra vattenrättsingenjörerna

vid Norrbygdens vattendomstol torde böra fastställas till så

stort belopp, att det motsvarar lön enligt 30 löneklassen jämte rörligt tilllägg,

kristillägg och kallortstillägg. Vad beträffar den tillfälliga förstärkning

av vattenrättsingenjörskrafterna som i övrigt kan bliva erforderlig, synes

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148. 49

ersättningen såsom hittills böra bestämmas av Kungl. Majit från fall till

fall.

Även i fråga om biträdespersonal måste tillfälliga åtgärder vidtagas. Så

länge Norrbygdens vattendomstol arbetar på två avdelningar, måste vid

denna domstol finnas extra biträdespersonal som svarar mot den ökade arbetsprodukt

som genom avdelningens inrättande skall kunna presteras. För

detta ändamål böra medel beräknas för två biträden i arvodestjänst, båda

med arvode motsvarande lön enligt 3 löneklassen jämte rörligt tillägg, kristillägg

och kallortstillägg. >

Vad härefter angår Västerbygdens vattendomstol torde skrivgöromålen

under en längre tid bliva av sådan omfattning, att de påkalla anställande

av ett biträde i arvodestjänst med arvode motsvarande lön enligt 3 löneklassen

jämte rörligt tillägg och kristillägg.

I den mån härutöver vid vattendomstolarna förefinnes behov av biträdespersonal,

bör detta fyllas genom att till vattendomstolarnas förfogande efter

framställning ställas erforderliga medel för extra skrivhjälp. Medel för detta

ändamål torde böra beräknas med belopp, motsvarande avlöning till fyra

extra skrivbiträden.

I anledning av ett av vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol

framlagt förslag om anställande av domstolsstenografer vid vattendomstolarna

vill jag erinra om att i nya rättegångsbalken meddelats vissa föreskrifter

om upptagande av rättegångsförhandlingar medelst stenografi. Det torde icke

föreligga hinder mot att redan nu försöksvis vid handläggning av vidlyftiga

mål låta ett vid vattendomstolen anställt biträde, som äger färdighet i stenografi,

biträda sekreteraren vid protokollet.

I samband med den verkställda utredningen örn vattendomstolarnas arbetsförhållanden

ha vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol och

västra avdelningen av Sveriges advokatsamfund gjort framställning örn att

frågan om vattendomstolens förflyttning till Göteborg måtte upptagas till

övervägande. Jag vill i anledning härav erinra örn att riksdagen upprepade

gånger, senast år 1939, haft tillfälle att taga ställning till frågan om denna

vattendomstols kansliort. Vid nämnda års lagtima riksdag föreslogs av Kungl.

Majit i propositionen nr 168 angående förberedande åtgärder för inrättande

av en hovrätt för Västra Sverige, att vattendomstolens kansli skulle inrymmas

i den byggnad som för hovrättens räkning planerades i Göteborg. Detta

förslag avvisades emellertid av riksdagen, som uttalade, att även örn en dylik

förläggning skulle från rättsvårdens synpunkt medföra vissa fördelar,

dessa enligt riksdagens uppfattning icke vore av den styrka att de motiverade

en förflyttning från nuvarande förläggningsort med dess billigare levnadskostnader

och geografiskt sett centrala läge inom domstolsområdet. Sedermera

ha — med anledning av all domstolens nuvarande lokaler, vilka förhyras

av enskild fastighetsägare, äro bristfälliga — åtgärder vidtagits för

anskaffande av tidsenliga lokaler åt domstolen i Vänersborg. På sätt framgår

av Kungl. Ma.jits proposition nr 281 till 1944 års riksdag (s. 243) är avsikten,

att vattendomstolens kansli skall inrymmas i samma byggnad som

Bihang Ull riksdagens protokoll 191/5. 1 sami. Nr 148.

f

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 148

planeras för lantmäterikontoret i Vänersborg. Avtal har numera träffats med

Vänersborgs stad örn förvärv av ett tomtområde för ändamålet. Detta tomtområde

har överlåtits till staten utan vederlag under förutsättning att Västerbygdens

vattendomstols kansli kvarbliver i Vänersborg under minst 25 år.

Ehuru enligt min uppfattning starka skäl tala för att Västerbygdens vattendomstols

kansli bör förflyttas till Göteborg, anser jag mig med hänsyn till

det läge, vari frågan sålunda för närvarande befinner sig, icke nu böra upptaga

densamma till omprövning.

Enligt gällande ordning disponeras anslagen till vattendomstolarna av

dessa domstolar själva. I likhet med vad numera skett i fråga om domsagorna

synes medelsdispositionen för vattendomstolarna.böra överflyttas till en

central myndighet, lämpligen vattenöverdomstolen, som har kansli gemensamt

med Svea hovrätt. Någon avsevärd ökning av arbetsbördan för hovrättens

kanslipersonal torde icke uppstå härigenom. Även örn denna personal

skulle behöva förstärkas — vilket jag icke håller för troligt — skulle kostnaden

härför med säkerhet uppvägas av de stora fördelar som vinnas genom

en på detta sätt centraliserad kontroll över vattendomstolarnas medelsförvaltning.

I samband härmed bör tillsättningen av sådan personal vid vattendomstolarna,

som icke tillsättes av Kungl. Maj:t, överflyttas från vattenrättsdomaren

till vattenöverdomstolen.

De föreslagna ändringarna i vattendomstolarnas organisation påkalla vissa

ändringar i stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna, för vilka

ändringar dock ej erfordras riksdagens medverkan.

Beräkningen för budgetåret 1945/46 av de olika anslagsposterna torde med

tillämpning av det ovan anförda böra ske på följande sätt.

Under anslagsposten till avlöningar tili ordinarie tjänstemän

bör beräknas lön till 4 vattenrätts domare (75 300), 8 vattenrättsingenjörer

(91 700), 2 kontorister (7 200), 2 kanslibiträden (7 700) och 4 kontorsbiträden

(11 700), tillhopa 193 600 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, från vilken post bestridas dagarvoden till vattenrättsnämndemän,

torde med hänsyn till den ökade belastning å posten, som kan

väntas uppstå efter den föreslagna personalförstärkningen, böra höjas från

nu upptagna 9 000 kronor till förslagsvis 12 000 kronor.

Vad härefter beträffar anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal kommer denna att innefatta kostnaden för 4 vattenrättssekreterare

(40 000), 4 vattenrättsamanuenser (23 700), 1 extra vattenrättsdomare

(18 700), 2 biträdande vattenrättsdomare (28 800), 3 extra vattenrättssekreterare

(37 000), 2 biträdande vattenrättssekreterare (19 700), 2

extra vattenrättsingenjörer (30 000), 1 extra vattenrättsingenjör under fyra

månader (5 000), 3 extra biträden (10 700), vikariatsersättningar (2 400) samt

extra skrivhjälp (9 600), sammanlagt 225 600 kronor. I fråga om denna anslagspost

må erinras, att Kungl. Majit vid 1943 års riksdag bemyndigats

medgiva, att kostnad för s. k. särskild vattenrättsingenjör finge från och med

budgetåret 1943/44 bestridas från anslagsposten, även örn posten därigenom

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

51

skulle överskridas (jfr liksdagens skrivelse nr 290/1943). Detta bemyndigande

torde fortfarande böra gälla.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknas förslagsvis till 33 600

kronor.

Det har visat sig nödvändigt att under innevarande budgetår vidtaga åtgärder

för att bereda vattendomstolarna tillgång till extra arbetskrafter

i större utsträckning än som förutsattes vid fastställande av den gällande

avlöningsstaten. Dessa åtgärder kunna betraktas såsom ett provisoriskt

genomförande av den för nästa budgetår föreslagna tillfälliga förstärkningen

av personalorganisationen. Vattendomstolarnas sammanträden

med syn bruka i regel påbörjas på våren, så snart årstiden är tjänlig

för syn, varför vattendomstolarna haft behov av att redan nu i viss

utsträckning få tillgång till erforderliga extra arbetskrafter. I gällande

avlöningsstat har, såsom förut anmärkts, medel till biträdande vattenrättssekreterare

beräknats för ett år. För extra skrivhjälp har beräknats

ett belopp av 2 400 kronor, motsvarande avlöning till ett extra skrivbiträde

(jfr prop. nr 198/1943). Under senare halvåret 1944 var biträdande vattenrättssekreterare

anställd vid Norrbygdens vattendomstol sex månader och

vid Österbygdens vattendomstol fyra månader. På framställning av vattenrättsdomaren

vid Norrbygdens vattendomstol medgav Kungl. Majit genom

beslut den 15 december 1944, att biträdande vattenrättssekreterare finge förordnas

vid nämnda vattendomstol jämväl under hela första halvåret 1945

ävensom att vattendomstolen för bestridande av kostnader för extra skrivhjälp

under återstoden av budgetåret finge taga i anspråk hela nyssnämnda

belopp örn 2 400 kronor. Kungl. Majit har vidare genom beslut förut i dag

medgivit anställande vid Västerbygdens vattendomstol av biträdande vattenrättsdomare

från och med den 1 mars 1945 under återstoden av budgetåret

samt av biträdande vattenrättssekreterare från och med den 1 april 1945

under återstoden av budgetåret. Härutöver torde vid Österbygdens vattendomstol

föreligga ytterligare behov av biträdande vattenrättssekreterare under

två månader av budgetåret. Såsom jag förut nämnt torde det vidare vara

angeläget, att den nya avdelningen vid Norrbygdens vattendomstol såvitt möjligt

organiseras senast från och med den 1 juni innevarande år. Den extra juridiska

personal och ingenjörspersonal, som erfordras för denna avdelning,

synes böra anställas från och med sistnämnda dag. Av framställningar från

vattenrättsdomarna vid Norrbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

framgår slutligen, att vid dessa domstolar förefinnes behov av medel för extra

skrivhjälp under budgetåret, vid Norrbygdens vattendomstol med 1 450 kronor

och vid Västerbygdens vattendomstol med 2 300 kronor. För avlöning av

den vid Norrbygdens vattendomstol enligt beslutet den 15 december 1944 anställde

biträdande vattenrättssekreteraren anvisades medel från det under andra

huvudtiteln uppförda anslaget för extra utgifter. Då detta anslag icke kan

tåla den belastning, som föranledes av tillgodoseendet av övriga nu omförmälda

behov, torde Kungl. Majit — utöver det förutnämnda vid 1943 års riksdag

givna bemyndigandet i fråga örn särskild vattenrättsingenjör — böra bemyn
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

digas att för förstärkning av personalen vid vattendomstolarna under budgetåret

1944/45 medgiva överskridande av det för sagda budgetår uppförda anslaget

till avlöningar till icke-ordinarie personal med merkostnaden för en extra

vattenrättsdomare i förhållande till vad som utgår till nuvarande biträdande

vattenrättsdomaren samt kostnaden för en extra vattenrättssekreterare och

två extra vattenrättsingenjörer, allt under en månad vid Norrbygdens vattendomstol

(4 000), en biträdande vattenrättsdomare under fyra månader och en

biträdande vattenrättssekreterare under tre månader vid Västerbygdens vattendomstol

(7 000) ävensom extra skrivhjälp i angiven omfattning (3 750),

tillhopa i runt tal 15 000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för vattendomstolarna

:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Lönegrad

4 vattenrättsdomare ............................ B 2

8 vattenrättsingenjörer .......................... A 30

2 kontorister .................................. A 9

2 kanslibiträden ............................... A 7

4 kontorsbiträden .............................. A 4

dels fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,

att tillämpas under budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 193 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.. » 12 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 225 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 33 600

Summa kronor 464 800

dels till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 464 800.

dels ock bemyndiga Kungl. Maj it att för tillfällig förstärkning

av personalen vid vattendomstolarna under budgetåret

1944/45 jämväl såvitt angår annan personal än s. k. särskild

vattenrättsingenjör överskrida det för sagda budgetår uppförda

anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal med

15 000 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

53

2. Vattendomstolarna: Omkostnader, förslagsanslag.

Kungl. Maj:t har den 2 juni 1944 fastställt omkostnadsstat för vattendomstolarna,

att tillämpas under budgetåret 1944/45. Omkostnadsanslaget,

uppgående till 56 200 kronor, har fördelats på följande sätt, nämligen å var

och en av vattendomstolarna 200 kronor till sjukvård och 10 000 kronor

till reseersättningar samt å Norrbygdens vattendomstol 4 600 kronor, å envar

av Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar 3 700 kronor och

å Västerbygdens vattendomstol 3 400 kronor till expenser. Beträffande de

till expenser anvisade beloppen har bestämts följande fördelning å medel

för bränsle, lyse och vatten samt medel för övriga expenser.

Norrbygdens vattendomstol.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ...................... kronor 200

Övriga expenser, högst ................................ » 4 400

österbygdens vattendomstol.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ...................... » 150

Övriga expenser, högst ............................... » 3 550

Söderbygdens vattendomstol.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ...................... » 150

Övriga expenser, högst ................................ » 3 550

Västerbygdens vattendomstol.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ...................... » 150

Övriga expenser, högst ............................... » 3 250

I sina förutnämnda skrivelser den 4 september 1944 och den 18 januari

1945 har vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol jämväl framlagt

förslag i fråga om medelsbehovet till omkostnader under nästa budgetår. Anslagsposterna

till sjukvård och reseersättningar föreslås höjda, posten till

sjukvård till 300 kronor och posten till reseersättningar till 20 000 kronor.

För övriga expenser begäres ett till 8 800 kronor förhöjt anslag. Detta belopp

har beräknats på följande sätt: för renhållning och städning 1 300 kronor,

för skrivmaterialier, papper, blankettryck o. dyl. 2 100 kronor, för telegram,

telefon och annonsering 1 600 kronor, för inköp och underhåll av möbler,

skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier 2 600 kronor samt för bokinköp,

bindning av böcker och handlingar m. fl. ändamål 1 200 kronor. I fråga om

kostnaderna för renhållning har uppgivits, att dessa bomme att öka i anledning

dels av större lokaler under en del av året dels ock av högre månadslöner

till städerskor enligt nyligen ingånget kollektivavtal. Kostnaderna för

skrivmaterialier m. m. bomme alt öka bl. a. på grund av större antal utskrifter

och på grund av att stenciler med duplicering i allt större utsträckning

användes, så snart det vore fråga om ett större antal utskrifter. 1 övrigt vore

kostnadsökningarna beroende på den ifrågasatta personalökningen och vissa

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

erforderliga nyanskaffningar av inventarier m. m. Det beräknas, att vattendomstolen

under budgetåret kommer att flytta in i nya kanslilokaler i posthuset

i Umeå. Frågan om anvisande av medel för de i anledning härav uppkommande

engångskostnaderna — för inredning, nyanskaffning av möbler

m. m. — förklarar vattenrättsdomaren sig sedermera komma att göra till föremål

för särskild framställning.

Departementschefen.

Den i det föregående förordade förstärkningen av vattendomstolarnas personal

kommer att medföra ökad belastning även å omkostnadsanslaget. Jag

föreslår därför höjning av detsamma på vissa punkter.

I fråga om anslagsposterna till sjukvård synes ändring icke erforderlig. Den

ökade belastningen å anslagen till reseersättningar, särskilt vid Norrbygdens

vattendomstol, påkallar däremot en höjning, vilken dock för samtliga vattendomstolar

torde kunna begränsas till 10 000 kronor. Vad slutligen beträffar

expensanslagen synas de för övriga expenser beräknade beloppen, även örn man

bortser från personalförstärkningen, vara tilltagna väl lågt. Jag föreslår, att

dessa anslag höjas sålunda, att för Norrbygdens vattendomsto'', på sätt vattenrättsdomaren

vid denna vattendomstol föreslagit, beräknas 8 800 kronor

samt för envar av österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

4 550 kronor. Den kostnad som kan uppstå i samband med flyttningen

av Norrbygdens vattendomstols kansli till nya lokaler lär icke kunna

på förhand med någorlunda säkerhet beräknas och torde därför icke i detta

sammanhang böra komma i betraktande.

Med de föreslagna höjningarna kommer hela anslaget att uppgå till 73 900

kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Vattendomstolarna: Omkostnader för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av kronor........ 73 900.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

450622

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vattendomstolarna. s. 5 i texten
  2. SU 1945:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vattendomstolarna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten