Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dgrtidstillägg dt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m
1945-02-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:152, Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dgrtidstillägg dt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 152.
I
Nr 152.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni
1943 (nr 449) angående dgrtidstillägg dt vissa ersättningstagare
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i
arbete, m. m.; given Stockholms slott den 23 februari
1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943
(nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete, m. m., samt
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944
(nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen
den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall, m. m.;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 saini. Nr 152.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående
dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete, in. m.
Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg
åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete, m. m., vilken förordning gäller till och med den 31 december
1945, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1946.
Förslag
till
Förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående
dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918
(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till
följd av olycksfall, in, m.
Härigenom förordnas, att förordningen den 19 maj 1944 angående dyrtidstillägg
åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918
(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till
följd av olycksfall, m. m., vilken förstnämnda förordning gäller till och med
den 31 december 1945, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1946.
Kungl. Majus proposition nr 152.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,
Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidslillägg dt vissa
ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m.,
stadgas följande.
Den som äger rätt till sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt någon
av vissa i 2 § av förordningen angivna lagar eller författningar äger erhålla
dyrtidstillägg därå under de förutsättningar och i enlighet med de föreskrifter
som stadgas i 3 § av förordningen. Har Konungen förordnat, att ersättning
skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande lagar och författningar,
skall dyrtidstillägg utgå även å sådan ersättning (1 §).
De lagar och författningar, som avses i 1 §, äro enligt 2 § följande: lagen
den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete; förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 17 juni 1916
(nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete; kungörelsen den 30 november
1917 (nr 832) angående särskilda bestämmelser ifråga örn tillämpning
av lagen örn försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare,
som användas till arbete för statens räkning; kungörelsen den 10 juni 1921
(nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare
med flera av statsmedel utgående livräntor m. m.; förordningen den 1 juni
1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel för skada till följd av
olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års
världskrig; kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning,
som utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 14 juni 1929 (nr 131)
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
om försäkring för vissa yrkessjukdomar; förordningen den 24 mars 1938
(nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare
m. fl.; förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt fångar m. fl.; kungörelsen den 8 april 1938 (nr 112)
angående viss tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete
beträffande livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats i arbete
för statens räkning; samt förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg
av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.
I 3 § första stycket stadgas, att dyrtidstillägg utgår med 40 procent av förmånens
belopp å sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89), kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 268) eller, såvitt
angår ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom som drabbat värnpliktig,
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234).
Enligt andra stycket av 3 § gäller, att dyrtidstillägg utgår med 20 procent
av förmånens belopp å sjukpenning eller livränta enligt förordningen den
18 juni 1927 (nr 234) i anledning av olycksfall eller sjukdom, som före den
1 januari 1941 drabbat vid försvarsväsendet fast anställd, samt å livränta
enligt annan i 2 § angiven lag eller författning än som nämnts i första stycket
av 3 § i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats
före den 1 januari 1941. Dyrtidstillägg å livränta, som utgår enligt annan
författning än förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), skall fortfara att
utgå utan hinder därav att livräntan för viss tid utbytes mot sjukpenning.
Dyrtidstillägg å sjukpenning eller livränta skall — enligt tredje stycket
av 3 § — i fall som i andra stycket av paragrafen avses icke utgå, därest
arbetsförmågan icke är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägg utgår
jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken enligt gällande
bestämmelser står självrisk, men däremot icke å livränta, som grundas på
frivillig försäkring.
Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten.
Bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall
i arbete, åligger dock att samtidigt med utbetalning av livränta förskottsvis
utgiva dyrtidstillägg därå enligt förordningen (4 §).
De bestämmelser i lag eller författning, som gälla beträffande ersättning,
rarå dyrtidstillägg utgår enligt förordningen, skola i tillämpliga delar äga
motsvarande giltighet beträffande dvrtidstillägget (5 §).
De närmare föreskrifter som, utöver vad förordningen innehåller, finnas
erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten (6 §).
Förordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1944 och gäller till och
med den 31 december 1945, efterträdde förordningen den 19 december 1941
(nr 942) i samma ämne. Sistnämnda förordning, vilken hade gällt från
och med den 1 januari 1942, innehöll i stort sett enahanda regler angående
Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 5
dyrtidskompensation. Deli allmänna procentsatsen för dvrtidstillägg utgjorde
dock 15.
Enligt förordningen den 19 maj 19-H (nr 237) angående dyrtidstillägg dt
vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående
en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,
m. m., skall i stort sett på enahanda sätt som enligt förutnämnda förordning
den 30 juni 1943 (nr 449) utgå dyrtidstillägg till den som äger rätt till livränta
på grund av försäkring enligt kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100
s. 2) eller nyssnämnda förordning den 11 juni 1918 (nr 375). Livräntetagare,
som åtnjuter tillägg enligt kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218)
örn höjning av vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni 1918
(nr 375), är berättigad till dyrtidstillägg jämväl å tillägget. Dvrtidstillägget
utgår å livränta eller livräntetillägg i anledning av olycksfall i arbete, som
inträffat före den 1 juli 1942, därest den skadades arbetsförmåga är nedsatt
med minst tre tiondelar. Dvrtidstillägget utgör 20 px-ocent.
Jämväl denna förordning angående dyrtidstillägg gäller till och med den
31 december 1945.
På förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 294/1943 bar riksdagen
vidare medgivit, att Kungl. Maj:t åt personer, som i anledning av olycksfall
eller sjukdom, som inträffat efter 1941 års ingång, vore berättigade till
sjukpenning eller livränta enligt förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen örn olycksfalls-
och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl., finge för tiden från
och med den 1 januari 1944 till och med den 31 december 1945 bevilja
sådan dyrtidskompensation, att beloppen av nämnda förmåner uppginge
till vad som skulle hava utgått, däi''est den i förordningarna fastställda
maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40 procent. I
brev till statskontoret den 30 juni 1943 förordnade Kungl. Majit, att dyrtidskompensation
i enlighet med vad sålunda angivits skulle utgå.
Beträffande procentsatserna för dyrtidstilläggen må erinras örn att i fråga
örn livräntor i allmänhet dyrtidstilläggen avpassats så, att livräntan jämte
dyrtidstillägget .skall utgå med samma belopp, som tillkommer ny livräntetagare,
vilken erhållit lönekompensation för inträdda prisstegringar. Då de
stora arbetstagargrupperna enligt det s. k. ramavtalet i stort sett erhöllo
kompensation för halva levnadskostnadsstegringen samt då denna vid tillkomsten
av dyrtidstilläggsförordningen den 30 juni 1943 (nr 449) utgjorde
något över 10 procent — socialstyrelsens levnadskostnadsindex med 1935
som basår hade från tidpunkten närmast före världskrigets utbrott stigit
från 108 till 153 — bestämdes den allmänna procentsatsen för dyrtidstillägg
i sistnämnda förordning till 20. Dyrtidskompensationen enlig! 1909 års
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
militärersättningsförordning samt enligt 1927 års militärersättningsförordning
såvitt angår värnpliktiga ävensom enligt fiskarförsäkringsförfattningarna
är avpassad efter de särskilda förhållanden, som föreligga
därvidlag.
— I samband med anmälan till årets statsverksproposition av frågor om anslag
för bl. a. vissa av de i den förut lämnade redogörelsen omförmälda dyrtidstilläggen
framhöll jag, att förevarande dyrtidstilläggsförordningar gällde
allenast till utgången av år 1945 samt att jag då ännu ej tagit ställning till
frågan efter vilka grunder dyrtidstilläggen skulle utgå för tiden därefter.
Socialstyrelsens levnadskostnadsindex per den 1 januari 1945 har därefter
blivit känt och utgör 154. Då detta tal endast med en enhet överstiger det
indextal som förelåg vid tillkomsten av de gällande dyrtidstilläggsförordningarna,
saknar jag anledning att, för tiden efter den 31 december 1945,
föreslå någon ändring i reglerna för här förevarande dyrtidskompensation.
Jag förordar därför, att ifrågavarande dyrtidstilläggsförfattningar
— förordningarna den 30 juni 1943 (nr 449) och den 19 maj 1944 (nr 237)
— bibehållas i sin nu gällande lydelse. Med hänsyn till svårigheten att
för någon längre tid förutsäga den kommande prisutvecklingen torde förlängningen
av författningarnas giltighetstid endast böra avse ett år eller
tiden till och med den 31 december 1946.
Liksom tidigare torde böra begäras riksdagens medgivande för Kungl.
Maj:t att åt personer, som i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat
efter 1941 års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta
enligt någon av förordningarna om olycksfalls- och vrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. eller åt fångar m. fl., för tiden den 1 januari—den 31
december 1946 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen av nämnda
förmåner uppgå till vad som skulle hava utgått, därest den i förordningarna
fastställda maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40
procent.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition
föreslå riksdagen att
dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i
arbete, m. m., samt
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare
enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)
Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 7
angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada
lill följd av olycksfall, m. m.;
dels ock medgiva att Kungl. Maj:! åt personer, som i anledning
av olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter 1941
års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta
enligt förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen om
olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl.,
må för tiden från och med den 1 januari till och med den
31 december 1946 bevilja sådan dyrtidskompensation, att
beloppen av nämnda förmåner uppgå till vad som skulle
hava utgått, därest den i förordningarna fastställda maximigränsen
för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40 procent.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hans Bergström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1945:317 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om provisorisk först s. 3 i texten
- 2LU 1945:53 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 s. 4 i texten
- S2LU 1945:1 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 s. 1 i texten