Sök i Ratio Lex

Angående ordnande av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret

1945-02-16 · 63 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 62 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:154, Angående ordnande av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj.-ts proposition till riksdagen angående ordnande

av civilanställning för avgående fast anställt

manskap vid försvaret; given Stockholms slott den

16 februari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,

Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och ecklesiastikdepartementen

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

Fråga örn att bereda från militärtjänsten avgående manskap tillfredsställande

försörjningsmöjligheter i civil anställning uppkom redan under 1800- talet, då närmast med tanke på personalen vid de värvade truppförbanden.

Sedan 1901 års riksdagsbeslut medfört de värvade truppernas avskaffande

och den allmänna värnpliktens egentliga genombrott, kom civilanställningsDihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 154.

277 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

frågan att i högre grad än tidigare kräva statsmakternas uppmärksamhet.

Detta sammanhängde med det genom nämnda riksdagsbeslut införda och i

allt väsentligt ännu oförändrade systemet med fast anställning av manskap.

De fast anställda ha varit avsedda i stor utsträckning för underbefälsutbildning

men till en del också för tjänstgöring i befattningar, vilka med hänsyn

till sin karaktär krävt en längre tjänstgöringstid än som kunnat åläggas de

värnpliktiga. Kadern av fast anställt manskap har därjämte avsetts för rekrytering

av underofficers- och officersbeställningar samt civilmilitära och långtjänstunderbefälsbeställningar.

Antalet sådana beställningar förenade med

pensionsrätt har emellertid alltid varit ringa i förhållande till antalet manskapsbeställningar.

Följaktligen har endast ett fåtal fast anställda kunnat

vinna framtid i den militära tjänsten och flertalet nödgats söka sin fortsatta

utkomst inom civila verksamhetsområden. Denna avgång ur den militära

tjänsten har också varit nödvändig ur militärorganisatorisk synpunkt. Försvarets

krigsorganisation har nämligen krävt tillgång till ett betydligt större

antal befäl än som funnits anställt på aktiv stat. Till huvudsaklig del har

denna befälstillgång skapats genom omsättning bland det underbefälsutbildade

fast anställda manskapet.

I syfte att åstadkomma en lösning av civilanställningsfrågan lia statsmakterna

under årens lopp vidtagit olika åtgärder. Dessa ha i huvudsak åsyftat

företrädesrätt till vissa civilanställningar, ekonomisk kompensation åt de avgående,

omskolning och förmedling av civila anställningar.

Genom 1942 års försvarsbeslut har behovet av underbefäl för fredstjänsten

ökat. Det har därför kunnat antagas, att civilanställningsorganisationen i

framtiden kommer att bliva utsatt för så stora påfrestningar, att ytterligare

åtgärder erfordras för att förbättra det avgående manskapets civilanställningsmöjligheter.

Det förhållandet, att eljest avskedsberättigat manskap till

följd av försvarsberedskapen i stor utsträckning kvarhållits i tjänst, har även

funnits påkalla en effektivisering av civilanställningsorganisationen.

Genom beslut den 30 oktober 1942 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

försvarsdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom försvarsdepartementet

biträda med utredning rörande ordnandet av civilanställning

för avgående fast anställt manskap vid försvaret.

Till statsrådsprotokollet anförde jag i samband med tillkomsten av detta

beslut — efter en redogörelse för vad i frågan tidigare förekommit — bland

annat följande.

De åtgärder som böra ifrågakomma i syfte att möta de ökade civilanställningsbehoven

kunna icke på detta förberedande stadium uttömmande angivas.

Nära till hands ligger att undersöka lämpligheten av en utvidgning av gällande

bestämmelser örn företrädesrätt för militärmanskap vid tillsättande av vissa

befattningar. Sålunda torde i anslutning till ett av 1930 års försvarskommission

framfört uppslag kunna övervägas en utsträckning av bestämmelserna

till att gälla även av staten koncessionerade och därmed likartade företag

samt sådana inrättningar, som för sin verksämhet åtnjuta bidrag av statsmedel,

liksom ock sådana befattningar hos kommuner och landsting, för vilka

avlöningskostnaderna delvis bestridas av statsmedel. Det synes dock lämpligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.

att bibehålla den begränsning av bestämmelsernas räckvidd, som ligger däri

att företräde vid konkurrens örn befattning beredes militärmanskap endast

vid lika lämplighet i övrigt.

Vidare kunna de omskolningskurser, som inom andra områden med gott

resultat prövats, tänkas tjäna som mönster för en liknande verksamhet inom

försvarsväsendet. En organiserad yrkesutbildning av detta slag, förlagd antingen

till militärtjänstgöringen eller i omedelbar anslutning till densamma,

bör kunna underlätta arbetsförmedlingen för uttjänt militärmanskap. I samband

härmed böra civilanställningsorganens ställning och organisation bliva

föremål för övervägande. Vid översynen på detta område bör även beaktas

den utveckling, som den allmänna arbetsförmedlingen undergått särskilt

under de senare åren. Sålunda bör övervägas huruvida fördelar kunna erbjudas

genom anslutning i en eller annan form av de nu befintliga organen

för civilanställning till den allmänna arbetsförmedlingen eller genom ett

organiserat samarbete mellan civilanställningsorganen och den allmänna arbetsförmedlingen.

Frågan örn de ekonomiska förhållandena för de civilanställningssökande

var så sent som år 1940 föremål för statsmakternas prövning. Ehuru vid

detta tillfälle några mera betydelsefulla ändringar av principiell innebörd i

dittills gällande system icke ansågos vara av nöden, torde vid den utredning,

som enligt det föregående bör komma till stånd, denna sida av saken icke

kunna förbigås. Vid utredningen bör därför jämväl övervägas huruvida de

numera föreliggande förhållandena böra föranleda ändring i gällande bestämmelser

örn de ekonomiska förmånerna för manskap vid avgång ur tjänst och

under ledighet i civilanställningssyfte. För arméns manskap bör härvid speciellt

uppmärksammas örn icke en omläggning av gällande bestämmelser örn

anställning på civilanställningsstat kan vara av behovet påkallad. Då anställningstiden

på aktiv stat, såsom redan framhållits, är avsedd att regelmässigt

utlöpa på våren, kan det nämligen i anslutning till vissa av 1941 års försvarsutredning

framförda synpunkter övervägas, huruvida icke för detta manskap

den särskilda anställningen i civilanställningssyfte bör ersättas med möjlighet

att under motsvarande tid av sista anställningsåret på aktiv stat erhålla

tjänstledighet för att förbereda övergång till civil verksamhet vid utlöpandet

av anställningstiden på aktiv stat.

Jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda bemyndigande anmodade jag landshövdingen

A. B. Gärde, byråchefen C. W. Curtman, kaptenen B. Hasselrot och

undervisningsrådet, numera överdirektören R. Lundquist att verkställa utredningen,

varvid åt Gärde uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet.

Efter verkställt uppdrag ha utredningsmännen, vilka antagit benämningen

1942 års civilanställningssakkunniga, avgivit ett den 15 augusti 1944 dagtecknat

betänkande (SOU 1944: 38). Över betänkandet ha utlåtanden avgivits

av chefen för försvarsstaben, chefen för armén, chefen för marinen, chefen

för flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, centrala

värnpliktsbyrån, försvarsväsendets personalvårdsnämnd, allmänna lönenämnden

och försvarsväsendets lönenämnd, fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statens arbetsmarknadskommission, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, väg och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogssty
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

reisen, lotsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, landsorganisationen i Sverige,

svenska arbetsgivareföreningen, svenska landskommunernas förbund,

svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska brandkårernas

riksförbund, svenska försäkringsbolagens riksförlmnd, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, svenska lokaltrafikföreningen, svenska

sparbanksföreningen, svenska bankföreningen, svenska järnvägsföreningen,

aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, aktiebolaget statens skogsindustrier,

handelns arbetsgivareorganisation, svenska hamnförbundet, kooperativa förbundet,

tjänstemännens centralorganisation, svenska underofficersförbundet,

Sveriges redareförening och försvarsväsendets underbefälsförbund. Därjämte

ha biltrafikens arbetsgivareförbund och aktiebolaget Aerotransport beretts

tillfälle att avgiva yttranden över betänkandet.

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha påvisat betydelsen för de värnpliktigas del av en tillfredsställande

rekrytering av det stamanställda manskapet. Därvid har framhävts

hurusom möjligheten att bereda de från militärtjänsten avgående en fortsatt

tryggad försörjning utgör en förutsättning för att rekryteringsbehovet

skall kunna tillgodoses. Till utveckling av dessa synpunkter ha de sakkunniga

anfört i huvudsak följande.

Undersökningar, som företagits av 1942 års underbefälsutredning, visa, att

förutsättningar icke föreligga att ens till någon del fylla behovet av utbildningsbefäl

genom frivilligt åtagande av värnpliktiga. Det gives därför endast

två vägar att fylla behovet: antingen en väsentlig förlängning av den obligatoriska

tjänstgöringen för tillräckligt antal värnpliktiga eller anställning av

yrkesbefäl i underbefälsgraderna. 1942 års försvarsbeslut innebär i detta

hänseende en kompromiss. Behovet av underofficerare och officerare, väsentligen

utbildade i syfte att föra men ej att utbilda trupp, fylles med värnpliktiga

med ett halvt, respektive ett års förlängd utbildning, medan behovet av

för utbildning av värnpliktiga erforderligt underbefäl fylles med fast anställt

manskap, som för ändamålet erhåller särskild utbildning, vilken avpassats

även med hänsyn till att underofficerare och delvis även officerare skola

rekryteras från manskapet. Antalet manskapsbeställningar har sedan 1942

ökats högst väsentligt och är, särskilt vid flottan och flygvapnet, beräknat

med hänsyn till behovet av icke allenast befäl utan även förhandsmän och

specialister av skilda slag. Av vad nu sagts framgår, att den omfattning i

vilken värnpliktiga måste underkastas förlängd tjänstgöring, å ena, samt det

sätt, varpå frågan örn det stamanställda manskapets förhållanden löses, å

andra sidan, stå i direkt beroende av varandra. Det ligger sålunda i allra

högsta grad i de värnpliktigas intresse att de stamanställda kunna, kvalitativt

och kvantitativt, rekryteras på ett tillfredsställande sätt. Därest så icke sker

måste större anspråk ställas på de värnpliktiga.

Förutsättningarna för manskapsrekryteringen äro helt naturligt liksom på

varje annat område beroende av de förmåner, som kunna bjudas under anställningstiden,

och av de utsikter till en framtida tryggad bärgning, som

kunna föreligga. Erfarenhetsmässigt förskjutes tyngdpunkten alltmera mot

ett starkare beaktande av framtidsutsikterna, vilket framför allt gäller ynglingar

av den kategori, som lämpar sig till befäl. Enligt 1942 års försvars
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154. 5

beslut skulle krigsmakten i fredstid lia omkring 24 000 beställningar för fast

anställt manskap. Även örn hänsyn tages till den inverkan det helt nyligen

beslutade inrättandet av pensionsberättigande beställningar såsom långtjänstunderbefäl

kan få, kan i allra bästa fall 10 % av de varje år nyantagna stamanställda

antagas erhålla framtida anställning inom krigsmakten. Återstoden

måste förr eller senare söka sig helt nya levnadsbanor på den allmänna arbetsmarknaden.

Hur många fast anställda, som årligen komma att lämna militärtjänsten,

kan icke på förhand med någon större grad av sannolikhet beräknas,

då detta är beroende av anställningstidens längd. Ju längre denna är, desto

färre bliva de avgående men å andra sidan desto större svårigheter uppkomma

att bereda dessa civilanställning. Ju lättare de avgående ha att vinna en god

civil utkomst, desto lättare kommer det att bliva att erhålla en kvalitativt

god rekrytering. Omvänt måste svårigheter vid övergången till civilanställning

verka avskräckande på sökande till fast anställning vid krigsmakten. Sambandet

mellan rekryteringen och civilanställningsmöjligheterna är sålunda

synnerligen intimt.

I detta sammanhang lia de sakkunniga upptagit frågan om lämpligheten av

att hålla en kader av fast anställt manskap av den omfattning, som i 1942 års

försvarsbeslut förutsatts. Därvid har hänvisats till att under senare år inträtt

en kraftig minskning av de årsklasser, från vilka de fast anställda rekryteras.

Sålunda konstateras, att rekryteringsbehovet, uttryckt i procent av

antalet 17-åringar, år 1943 var mer än tre gånger så stort som år 1937. De sakkunniga

hålla för sannolikt att, efter återgång till fredsförhållanden och vid

någorlunda goda utsikter å arbetsmarknaden, det icke kommer att visa sig

möjligt att åstadkomma en tillfredsställande rekrytering av förutsatt omfattning.

Med anledning härav förordas, att kadern av fast anställda i möjligaste

mån minskas till omfattningen.

Emellertid är uppenbart, framhålla de sakkunniga, att den förordade nedskärningen

av antalet beställningar för kontraktsanställt manskap endast kan

leda till ett begränsat resultat och att man måste räkna med att i fortsättningen

antalet årligen avgående, för vilka åtgärder i civilanställningssyfte befinnas

erforderliga, under alla förhållanden kommer att bliva betydande. För

att kunna bedöma omfattningen av de erforderliga åtgärderna ha de sakkunniga

funnit nödigt att söka göra en uppskattning av antalet av dem, som skola

omplaceras, och därvid anfört följande.

Den första utgångspunkten för en sådan beräkning är uppenbarligen antalet

icke pensionsberättigande beställningar för fast anställt manskap. Detta

antal kan för närvarande beräknas komma att uppgå till i runt tal 20 000.

Ehuru de sakkunniga föreslagit utredning i syfte att nedbringa detta antal,

anse sig de sakkunniga böra tills vidare räkna med den nämnda siffran. Antalet

årligen avgående blir då tydligen beroende på hur länge de icke pensionsberättigade

komma att kvarstå i anställning vid krigsmakten. Vid lösningen

av civilanställningsfrågan måste härvid främst beaktas, att ju längre

de fast anställda kvarstå i militärtjänst, desto starkare måste kraven bliva

på statsmakternas stöd och hjälp vid övergången till civil verksamhet och

desto större behovet av sådana åtgärder för den enskilde. Emellertid spela

härvidlag ytterligare omständigheter in. Sålunda måste hänsyn tagas till att

ökningen av kostnaderna på grund av mera vittgående åtgärder i de enskilda

fallen helt eller delvis kompenseras av att antalet fall blir färre. Härtill kom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

mer att de sammanlagda kostnaderna för manskapskaderns utbildning nedgå.

Frånsett möjligheterna för ett praktiskt genomförande skulle tvenne ytterlighetsfall,

rent teoretiskt sett, kunna tänkas. Det ena vore, att de stamanställda,

som kunna antagas i genomsnitt vara 18 år vid antagningen, stanna

i militär tjänst till fyllda 34 år, vilket är den högsta stadgade levnadsåldern

för manskaps kvarstannande i tjänst enligt nu gällande bestämmelser. Frånräknas

då de, som beräknas erhålla pensionsberättigande beställningar, skulle

man erhålla ett antal årligen avgående av något över 1 000, vilket antal genom

nedskärning av kadern som helhet skulle kunna nedbringas ytterligare

därhän, att alla avgående antingen skulle kunna överföras till för dem lämpade

civila befattningar i allmän tjänst eller, där så icke lämpligen kunde

ske, skulle kunna övergångsvis ekonomiskt kompenseras i sådan utsträckning

att vederbörande skulle ha möjligheter att själva ordna för sin utkomst

trots sin jämförelsevis höga ålder. Den nu antydda ordningen skulle visserligen

militärt sett medföra fördelar ur den synpunkten, att krigsmakten skulle

få tillgång till särdeles rutinerat underbefäl för utbildningsuppgifter och

praktisk yrkestjänst men nackdelar såtillvida att den betydelsefulla tillgång,

som det f. d. fast anställda manskapet utgör vid mobilisering, skulle nedgå i

motsvarande grad. Det motsatta ytterlighetsfallet- skulle innebära, att ingen

stamanställd, som icke kunde erhålla pensionsberättigande beställning vid

försvaret, skulle stanna längre än de 4 (4Vä) år, som första kontraktstiden

varar. Antalet årligen avgående skulle då komma att uppgå till omkring

5 000. Övergången för dessa till civil verksamhet skulle emellertid underlättas

Si grund av att de skulle vara i genomsnitt endast omkring 22 år vid avgången.

ostnaderna för civilanställningsåtgärder för varje enskild kunde i sistnämnda

fall nedbringas till ett minimum. A andra sidan skulle utbildningskostnaderna

för de fast anställda i förhållande till den tid, de i fred kunna utnyttjas

i effektiv tjänstgöring, stiga i högre grad. Ur rent militär synpunkt

skulle fördelar och nackdelar bliva motsatta mot vid systemet med lång tjänstgöringstid.

Antalet vid mobilisering disponibelt f. d. fast anställt manskap

skulle sålunda bliva stort men kvaliteten skulle nedgå, vilket skulle vara till

men icke minst för utbildningsarbetet i fredstid. En ytterligare svaghet med

den korta tjänstgöringen för alla är emellertid, att det med största sannolikhet

icke skulle vara möjligt att fylla det årliga rekryteringsbehovet.

De sakkunniga hålla för sin del före, att man bör gå en medelväg mellan

de båda nu skisserade ytterlighetsfallen och söka att genom lämpligt avvägda

civilanställningsåtgärder verka för förlängning av den genomsnittliga anställningstiden

utöver första kontraktstiden så mycket som överhuvud är möjligt

utan att övergångssvårigheterna för den enskilde bliva för stora eller att det

oundgängliga mobiliseringsbehovet äventyras.

Utifrån ovan anförda synpunkter ha de sakkunniga funnit en genomsnittlig

anställningstid av omkring sex år lämplig, vilket skulle innebära att i runt tal

3 000 man årligen skulle komma att avgå eller omkring 1 000 man mera än

genomsnittet årligen avgående före det nu pågående kriget. Då det måste

förutsättas, att ett avsevärt antal under alla omständigheter kommer att avgå

efter fyra års tjänst, måste, framhålla de sakkunniga, ett större eller mindre

antal förmås att tvärstanna längre än sex år för att det önskvärda genomsnittstalet

skall kunna hållas. Civilanställningsstödet bör med hänsyn härtill

avvägas så, att ett dylikt kvarstannande under längre tid än sex år ter sig fördelaktigt.

De nuvarande civilanställningsåtgärderna tillgodose, enligt de sakkunnigas

mening, icke detta syfte i tillräcklig omfattning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.

I syfte att förskaffa sig en allmän uppfattning av läget i stort beträffande

civilanställningsmöjligheterna i framtiden ha de sakkunniga hållit överläggningar

med ett stort antal representanter för landets samhälls- och näringsliv.

Det allmänna intrycket av dessa överläggningar sammanfatta de sakkunniga

så, att behovet av upplysning örn orsakerna till civilanställningsfrågans uppkomst

är stort, att, sedan klarhet härom vunnits, förståelse för behovet av

civilanställningsåtgärder i regel kan skapas, att såsom allmän regel anses

böra gälla, att tvångsingripanden såvitt möjligt böra undvikas och ersättas

med åtgärder innebärande verkliga förbättringar av de civilanställningssökandes

kvalifikationer, att de tämligen fria former, vari rekryteringen av åtskilliga

lägre civila befattningar på åtskilliga håll nu sker, äro ägnade att försvåra

möjligheterna för även kvalificerade civilanställningssökande att göra

sig gällande, samt att å andra sidan de militära myndigheterna böra tillse,

att den fast anställde, som erhållit en god civilanställning, beviljas avsked

för framtida väl eller beredes tjänstledighet för att emottaga vikariatsförordnande.

Härjämte ha de sakkunniga tillställt vissa myndigheter och enskilda organisationer

en cirkulärskrivelse med förfrågningar angående bland annat rekryteringsförhållandena

vid vederbörande verk och företag, förslag till åtgärder

för att underlätta civilanställning samt synpunkter i övrigt på civilans

tällningsf rågan. För det viktigaste innehållet i svaren ha de sakkunniga

lämnat en sammanfattande redogörelse, beträffande vilken torde få hänvisas

till betänkandet.

Yttranden.

I ett flertal remissyttranden har i anslutning till vad de sakkunniga anfört

i fråga örn befolkningsutvecklingen understrukits vikten av en utredning i

syfte att minska kadern av fast anställt manskap. Försvarets civilförvaltning

har i detta sammanhang erinrat om att ämbetsverket i sina anslagsäskanden

för budgetåret 1945/46 föreslagit viss utökning av antalet underofficersbeställningar,

i samband varmed antalet beställningar för kontraktsanställt manskap

föreslagits skola minskas. Landsorganisationen i Sverige har uttalat,

att underbefälsrekryteringen utgör en fråga av betydelse icke blott militärt

utan också socialt och arbetsmarknadsmässigt. Även om en nedskärning av

manskapskadern skulle kunna ske torde, framhåller landsorganisationen,

någon väsentlig minskning av avgången icke vara möjlig. Därest antalet avgående

nedbringas genom förlängning av första kontraktstiden, blir enligt

landsorganisationens mening civilanställningsfrågan för de vid högre ålder

avgående desto svårare, varjämte en sådan förlängning antages verka hämmande

på rekryteringen. Försvar sväsendets underbefälsförbund har, under

hänvisning till att manskapsrekryteringen genom de av statsmakterna under

senare år vidtagna åtgärderna till sanering av arbetsmarknaden kan väntas

upphöra att vara lika konjunkturbetonad som tidigare, förklarat sig i en reducering

av manskapskadern se den enda förutsättningen för en tillfredsställande

rekrytering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Chefen för försvarsstaben, som ansett ett väl avvägt förhållande mellan å

ena sidan antalet nyanställda och å andra sidan antalet förnyat anställda böra

vara malet för manskapsrekryteringen, har funnit det vara nödvändigt för

uppnående av detta mål att tillförsäkra de rekapitulanter vilka icke ha sin

framtid inom försvaret ökade förmåner.

Chefen för flygvapnet har uttalat, att de sakkunniga icke synas ha beaktat,

att en förlängning av den genomsnittliga anställningstiden kräver en rörlig

fördelning av manskapsstaterna på olika manskapsgrader, samt framhållit, att

därest denna synpunkt icke beaktas försämrade befordringsförhållanden inom

en nära framtid komma att direkt motverka strävan efter ökad rekapitulation.

Svenska landskommunernas förbund har som sin uppfattning uttalat, att

yrkesutbildningen, som i sin ideala form avser att giva det fast anställda manskapet

möjlighet till fortsatt utbildning för främst sådana yrken där erfarenheterna

från militärtjänstgöringen kunna bliva till verklig nytta, utgör den

lösning av det föreliggande frågekomplexet som ur samhällelig synpunkt avgjort

är att föredraga.

Såsom inledningsvis framhållits har civilanställningsfrågan sitt upphov i

vårt försvarsväsens organisation. För att bringa denna fråga till en tillfredsställande

lösning har sedan sekelskiftet verkställts ett flertal statliga utredningar.

Att så varit fallet vittnar å ena sidan örn svårigheterna att på detta

område nå ett godtagbart resultat men å andra sidan också örn att här föreligger

en viktig fråga vars lösning icke kan skjutas åt sidan. Måhända invändes,

att antalet av dem, vilkas intressen det här gäller att tillgodose, är

relativt ringa och att civilanställningsfrågan därför har allenast begränsad

räckvidd. Det må då erinras, att civilanställningsfrågans lösning icke endast

är av intresse för dem det närmast gäller utan även är av utslagsgivande betydelse

för rekryteringen av försvarets fast anställda manskap. Det är sålunda

uppenbart, att en tillfredsställande manskapsrekrytering icke kan vidmakthållas

utan att från statsmakternas sida skapas säkrast möjliga garantier

för fortsatt tryggad försörjning åt dem, som icke kunna eller icke vilja lita

till befordringsmöjligketerna inom försvarets egen ram. Följderna av en otillräcklig

manskapsrekrytering framstå tydligast, örn man betänker, att en betryggande

tillgång till frivilligt anställt manskap utgör en av förutsättningarna

för den militära utbildningens nuvarande organisation och att, därest denna

förutsättning brister, fråga kan uppkomma örn ökning av värnpliktstidens

längd. Därtill kommer att de anställningssökande, örn vilka här är fråga,

uppträda på arbetsmarknaden vid en förhållandevis sen ålder, varför det blir

nödvändigt att för deras del vidtaga särskilda åtgärder till underlättande av

övergången till civil verksamhet. Den omständigheten att de genom sin utbildning

torde kunna anses utgöra en för skilda uppgifter användbar och

värdefull arbetskraft förminskar ej behovet av sådana åtgärder. Tvärtom är

det ej minst av denna anledning socialt och arbetsmarknadsmässigt av betydelse

att denna arbetskraft på lämpligaste sätt tillvaratages.

Det förhållandet, att försvarets successiva utbyggande medfört behov av en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.

ökning av manskapskadrerna, medan befolkningssiffrorna visa en minskning av

antalet manliga 17-åringar från omkring 62 000 år 1937 till omkring 43 000 år

1946, har i och för sig bringat rekryteringsfrågan i ett vanskligt läge. I vad

mån av de sakkunniga förordad minskning av kadern av fast anställda kan

åvägabringas kommer att framgå av en år 1944 igångsatt men ännu icke slutförd

utredning av frågan örn nedbringande av antalet kontraktsanställda i

manskaps grad inom försvaret. Vid utverkande av bemyndigande att igångsätta

sistnämnda utredning anförde jag, att utredningen skulle syfta till att

nedbringa försvarets kadrar av fast anställt manskap i första hand så långt,

att sannolikhet förelåge för att en tillfredsställande rekrytering skulle kunna

ske. Behovet av fast anställt manskap i olika befattningar skulle vid utredningen

omsorgsfullt och restriktivt prövas. I vad mån kontraktsanställt manskap

kunde ersättas med civil eller civilmilitär personal eller av värnpliktiga

skulle ingående övervägas. Behovet av en ytterligare utökning av pensionsberättigande

beställningar och möjligheterna att genomföra en sådan borde

även undersökas. Att denna utredning icke kan komma att överflödiggöra

effektiva åtgärder för civilanställningsfrågans lösning är, såsom 1942 års civilanställningssakkunniga

ock framhållit, likväl tydligt.

De bestämmelser som för närvarande finnas meddelade i syfte att för avgående

fast anställt manskap underlätta övergång till civil verksamhet gälla

i huvudsak företrädesrätt till statliga civila befattningar, tillgodoräkning av den

militära tjänstetiden för löneklassplacering i vunnen civil statstjänst, avskedspremier,

anställning på civilanställningsstat, utbildning i civilanställningssyfte

och förmedling av civila anställningar. I fråga örn företrädesrätt till civil befattning

innebär de sakkunnigas förslag bibehållande i princip av de nu gällande

bestämmelserna. I anslutning till föreskrifterna i kungörelsen den 9

juni 1944 angående meritberäkning för befälsutbildad värnpliktig föreslås

emellertid viss utvidgning av företrädesrätten främst i vad avser dess tillämplighetsområde.

— I fråga örn tillgodoräkning av den militära tjänstetiden för

löneklassplacering i civil statstjänst föreslå de sakkunniga vissa ändringar,

främst i syfte att åstadkomma större enhetlighet och rättvisare resultat än

nuvarande bestämmelser i detta ämne medföra. — Avskedspremier ha av de

sakkunniga föreslagits skola delvis ersättas av övergångspremier, för vilkas

tillgodonjutande föreslås mindre snäv begränsning än som för närvarande

gäller i fråga örn avskedspremier. — Anställning på civilanställningsstat, som

enligt gällande bestämmelser innebär rätt att under viss tid efter avgången

från aktiv stat i huvudsak bibehålla tidigare löneförmåner även vid tjänstledighet

i civilanställningssyfte, föreslås utbytt mot övergångsersättning, som

tillika avses motsvara avskedspremien till den del denna icke omvandlas till

övergångspremie. Övergångsersättningen, som utgör den väsentligaste av de

föreslagna förmånerna av ekonomisk natur, har konstruerats efter mönster

av arbetslöshetsförsäkringen. Kätt att utbekomma dylik ersättning skall enligt

förslaget föreligga endast i fall, då ersättningsbeloppet verkligen erfordras

på grund av arbetslöshet eller lägre löneförmåner i vunnen civil anställning

än som utgått i militärtjänsten. — Ersättning för flyttningskostnader vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

tillträde av civil anställning i statens tjänst föreslås skola bortfalla, därvid

emellertid förutsättes, att ersättning i sådant hänseende i stället må utgå av

övergångsersättningens fastställda belopp. — För utbildning i civilanställningssyfte

föreslås omfattande åtgärder. Sådan utbildning avses skola äga

rum såväl vid befintliga läroanstalter som i särskilda för ändamålet anordnade

kurser. För att möjliggöra deltagande i dessa kurser föreslås, att kursdeltagare

skola erhålla stipendier och, i måll av behov, medgivas att taga i anspråk

övergångsersättningens belopp. — Förmedling av civila anställningar

föreslås skola liksom hittills ske dels genom lokala organ vid de militära förbanden

och dels genom ett centralt organ. Det senare, som tidigare benämnts

försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå, har genom kungörelsen den

26 maj 1944 angående manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten

tillagts nya uppgifter med avseende å manskapsrekryteringen. Detta organ

föreslås erhålla en utvidgad organisation och böra benämnas försvarets anställningsbyrå.

— Slutligen föreslå de sakkunniga, att- värnpliktslån, som enligt

beslut av 1944 års riksdag må beviljas befälsutbildade värnpliktiga, skola

bliva tillgängliga även för avgående fast anställt manskap.

Vid de utredningar som på sätt förut nämnts tid efter annan verkställts för

att bringa civilanställningsfrågan till en tillfredsställande lösning har även

väckts förslag örn att genom tvångsåtgärder inom eller utom statens eget verksamhetsområde

åtminstone i viss utsträckning tillförsäkra de avgående fast

anställda ny anställning. I sådant syfte har ifrågasatts en utvidgning av

företrädesrätten sålunda, att vissa befattningar skulle förbehållas civilanställningssökande

fast anställda, ävensom företrädesrättens utsträckande till privata

företag. De invändningar som från såväl enskildas som myndigheters

sida rests mot förslag i sådan riktning ha varit av övertygande art. Det synes

mig därför, att man bör söka civilanställningsfrågans lösning på andra vägar.

Såväl rekrvteringssynpunkterna som de civilanställningssökandes egen fördel

torde bäst tillgodoses, örn man kan nå dithän, att de anställningssökande

genom sin egen kompetens bliva eftersträvansvärda på arbetsmarknaden, mildetta

möjligt, föreligger icke längre något behov av att lita till särskilda företrädesrättsbestämmelser

och ej heller inställa sig krav på gottgörelse av ekonomisk

art i fonn av särskilda ersättningar eller förmåner i samband med avgången.

För uppnåendet av detta mål förutsättes att, där den militära utbildningen

icke i sig själv ger den fast anställde kunskaper som äro av värde

även i det civila livet, särskild utbildning i civilanställningssyfte anordnas

för de fast anställda genom statens försorg och på dess bekostnad. Det föreliggande

sakkunnigförslaget syftar i grunden till en lösning enligt denna riktlinje.

Jag finner mig därför kunna i stort sett godtaga förslaget. Till de avvikelser

därifrån, till vilka jag funnit anledning, ämnar jag återkomma i samband

med behandlingen av de särskilda delarna av förslaget.

Den av chefen för flygvapnet berörda frågan örn rörlig fördelning av manskapsstaterna

på olika manskapsgrader synes böra bedömas framdeles med

ledning av de erfarenheter som vinnas.

Såväl från de sakkunnigas sida som i uttalanden av olika myndigheter och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

enskilda sammanslutningar har framhållits hurusom de f. d. fast anställdas

missgynnade ställning i uppskovshänseende för dem medfört svårigheter att

vinna civil anställning. I syfte att åvägabringa en utjämning härutinnan har

skett en utredning, vars den 19 december 1944 avgivna betänkande för närvarande

är föremål för remissbehandling. Denna fråga avses därför komma

att upptagas i annat sammanhang.

I det följande ingår jag icke ytterligare på frågan örn nya lönetursregler

vid övergång till civil statstjänst, vilken fråga torde komma att anmälas

av chefen för finansdepartementet. Ej heller npptager jag frågan örn värnpliktslånebestämmelsernas

tillämpning å visst avgånget manskap och vissa av

de sakkunniga anförda synpunkter på de med försvarsberedskapens avveckling

sammanhängande särskilda civilanställningsspörsmålen. Till dessa frågor

torde jag få återkomma i andra sammanhang.

Företrädesrätt till vissa civilanställningar.

Gällande bestämmelser.

I anslutning till 1936 års försvarsbeslut har Kungl. Majit genom cirkulär

till statsmyndigheterna den 11 september 1936 (nr 505) meddelat i huvudsak

följande bestämmelser. Vid tillsättande av statlig civil eller civilmilitär befattning

skall vid lika lämplighet i övrigt sökande, som innehar eller innehaft

fast anställning vid försvarsväsendet och därvid undergått underbefälsutbildning,

beredas företräde framför sökande, som icke är eller varit anställd i

statens tjänst. Företräde skall beredas sökande även för det fall, att han överskridit

den högsta levnadsålder, som må vara fastställd för vinnande av anställning

inom vederbörligt verk, under förutsättning att anställningen sökes

senast två år efter avgången från militär beställning på aktiv stat. Ha flera

sökande, som äga företräde till anställning, anmält sig till erhållande av viss

befattning, och befinnas de lika lämpliga, skall den, som innehar längsta anställningstiden

vid försvarsväsendet, i första hand ifrågakomma vid befattningens

tillsättande. För att här avsett militärmanskap skall erhålla tillfälle

att anmäla sig såsom sökande skall myndighet, som har att tillsätta ledig

befattning, för vilken dylikt manskap må besitta kompetens, inom viss tid

före ansökningstidens utgång lämna uppgift till försvarsväsendets centrala

civilanställningsbyrå örn avsedd nyantagning ävensom angående anställningsvillkor

och dylikt.

T fråga örn dessa bestämmelsers tillämpning vid anställande av personal

vid statens järnvägar har Kungl. Majit genom brev till järnvägsstyrelsen den

9 december 1938 meddelat föreskrifter av innehåll, bland annat, att omkring

hälften av rekryteringspersonalen i regel bör uttagas bland civilanställningssökande

militärmanskap.

Utöver vad som angivits gälla formellt även vissa särskilda bestämmelser

örn beredande av civilanställning för militärmanskap vid postverket och vid

statens järnvägar. Dessa bestämmelser äro meddelade i vad avser postverket

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

genom kungörelser den 19 februari 1915 (SFS nr 104, ändrad 404/1919 och

515/1922) och den 8 februari 1918 (SFS nr 64, ändrad 516/1922) samt i vad

avser statens järnvägar genom kungörelser den 1 december 1916 (SFS nr 597)

och den 8 februari 1918 (SFS nr 65). Bestämmelserna i fråga, som innebära

i huvudsak, att vederbörligt verk årligen efter ansökan uttager ett visst antal

beställningshavare av fast anställt manskap till aspiranter vid verket och att

dessa erhålla tjänstledighet från innehavande militär anställning under viss

tid med bibehållande av sina militära löneförmåner, ha numera upphört att

tillämpas. Vid statens järnvägar ha sedan år 1936 i stället tillämpats förenämnda

Kungl. Maj:ts cirkulär den 11 september 1936 och kungl, brev den

9 december 1938. Yid postverket ha under åren 1943 och 1944 tillämpats bestämmelserna

i cirkuläret den 11 september 1936.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha föreslagit, att de äldre civilanställningsföreskrifter avseende

postverket och statens järnvägar, vilka meddelats genom nämnda kungörelser,

skola upphävas. Därvid har emellertid förordats, att möjligheten att

under kortare tidsperioder bereda fast anställt manskap tjänstledighet i civilanställningssyfte

fortfarande hålles öppen samt att bestämmelser rörande löneförmåner

under beviljad tjänstledighet intagas i tilläggsbestämmelserna till

manskapsavlöningsreglementet.

I övrigt ha de sakkunniga förordat bibehållande av nuvarande företrädesrättsbestämmelser

med smärre modifikationer. Härvid ha upptagits till behandling

vissa frågor av principiell natur. Sålunda ha de sakkunniga ansett

sig icke kunna förorda en till förbehåll av vissa civila befattningar vidgad

företrädesrätt för det vid försvaret fast anställda manskapet. Ehuru de sakkunniga

intagit en principiellt avvisande hållning mot en utvidgning av företrädesrätten

till att gälla befattningar i allmänhet i kommunernas tjänst eller

hos av staten koncessionerade eller därmed likställda företag, ha de likväl

ansett sig böra föreslå, att företrädesrättsbestämmelserna göras tillämpliga,

förutom å befattningar i statens tjänst, jämväl å befattningar vid de kommunala

skolorna av olika typer och å sådana kommunala befattningar, där tillsättandet

sker av statlig myndighet eller den kommunala myndighetens beslut

örn tillsättande må sakligt prövas av statlig myndighet. Härvid har hänvisats

bland annat till att i en av Kungl. Majit den 9 juni 1944 utfärdad kungörelse

med provisoriska bestämmelser angående meritberäkning för befälsutbildad

värnpliktig m. m. föreskrivits företrädesrätt till dylika kommunala befattningar

för befälsutbildad värnpliktig. Tanken att till bestämmelserna örn

företrädesrätt knyta regler om tillgodoräkning av den militära tjänstgöringen

för bestämmande av befordringstur i vunnen civil anställning ha de sakkunniga

funnit sig böra avvisa.

Med avseende å detaljerna i de av de sakkunniga föreslagna företrädesrättsbestämmelserna,

utformade i ett förslag till kungörelse angående beredande

av civilanställning åt visst militärmanskap m. m., torde få hänvisas till

betänkandet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 154.

13

Yttranden.

I fråga om företrädesrättens omfattning ha i remissyttrandena olika åsikter

kommit till uttryck. I en del yttranden har framhållits, att en företrädesrätt

i den begränsade omfattning de sakkunniga föreslagit måste antagas i praktiken

bliva för de fast anställda av ringa värde samt att företrädesrätten bör

utvidgas eller utsträckas till att avse förbehåll av vissa befattningar för de

fast anställda. Från andra håll har däremot gjorts gällande, att företrädesrätten

bör tillämpas endast då fråga är att skilja mellan anställningssökande

vilka frånsett militärtjänst äga fullt likvärdig kompetens för anställningen.

Den förra åsikten företrädes av cheferna för försvarsstaben, armén och centrala

värnpliktsbyrån. Till den senare uppfattningen ansluta sig landsorganisationen

i Sverige, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet

och Sveriges grossistförbund. Efter övervägande av olika skäl för

såväl den ena som den andra av berörda ståndpunkter har försvarsväsendets

underbefälsförbund tillstyrkt sakkunnigförslaget som på sätt förut angivits

är utformat i enlighet med den senare, snävare principen, därvid förbundet

emellertid framhållit, att förslaget innebär ett minimum av tillmötesgående

mot de fast anställdas berättigade intressen i förevarande hänseende.

De sakkunnigas förslag, att företrädesrättsbestämmelserna skola göras tilllämpliga

å befattningar vid de kommunala skolorna och vissa andra kommunala

befattningar, har icke föranlett erinran i remissyttrandena.

Ehuru frågan örn beredande av företrädesrätt till civila anställningar för Departementtavgående

fast anställt militärmanskap synes vara av natur att kunna av Kungl.

Maj:t avgöras utan riksdagens hörande, har jag för sammanhangets skull

funnit mig böra i det föregående lämna en kortfattad redogörelse för hithörande

spörsmål och de sakkunnigas förslag i denna del.

Yad avser företrädesrättens omfattning, i vilken fråga remissyttrandena

giva uttryck åt principiellt olika uppfattningar, delar jag i huvudsak den av de

sakkunniga företrädda meningen. De sakkunnigas ifrågavarande förslag torde

framdeles komma att anmälas av chefen för finansdepartementet. Beträffande

detaljerna i sakkunnigförslaget innehålla remissyttrandena synpunkter som

torde böra beaktas vid utformandet av bestämmelser i ämnet.

Övergångspremie och övergångsersättning.

Historik.

Förslag om inrättande av avskedspremier upptogs av Kungl. Majit i försvarspropositionen

(nr 1:4) till 1914 års senare riksdag. Eiksdagen (skrivelse

nr 4) ansåg, att särskilt anslag borde anvisas för ändamålet och att premiernas

storlek borde bestämmas av Kungl. Majit med hänsyn till den tid,

under vilken vederbörande varit i tjänst, och till möjligheten av att erhålla

lämplig personal till erforderligt antal. År 1916 utfärdades efter riksdagens

medgivande bestämmelser angående rätt i vissa fall för avgående fast anställt

manskap att komma i åtnjutande av avskedspremie. Beloppen voro till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mai:ts proposition nr 154.

en början varierande med hänsyn till förefintliga rekryteringssvåriglieter.

År 1940 intogos avskedspremiebestämmelserna i det nu gällande manskapsavlöningsreglementet

i samband med att premiebeloppen gjordes likformiga

inom hela försvaret.

I proposition (nr 204) till 1934 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att fast

anställt manskap, som genomgått furirsutbildning och räknade en tjänstetid

av minst fem år, skulle efter den ordinarie kontraktstidens utgång äga kvarstå

i anställning över stat under en tid av högst sex månader och under denna

tid kunna beviljas tjänstledighet i civilanställningssyfte med bibehållande

helt eller delvis av avlöningsförmånerna under sista månaden av tiden för

anställning på aktiv stat. Detta förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr 167).

År 1935 skärptes tjänsteåldersvillkoret för rätt till anställning över stat från

fem till sex år. Bestämmelser i förevarande hänseende intogos år 1940 i manskapsavlöningsreglementet

och tilläggsbestämmelserna till detta, i samband

varmed benämningen anställning över stat ändrades till anställning på civilanställningsstat.

Gällande bestämmelser.

Nu gällande bestämmelser angående avskedspremier och anställning å

civilanställningsstat innehålla, med bortseende från de särskilda föreskrifter

som äro föranledda av den förstärkta försvarsberedskapen, i huvudsak

följande.

Åvskedspremie utgår till furir (musikfurir) eller korpral (konstapel, musikkorpral,

musikkonstapel), som efter en anställningstid av minst sex år avgår

från den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning

vid krigsmakten eller befattning i statens tjänst, å vilken

allmänna tjänstepensionsreglementet är tillämpligt. Premien utgår med 600

kronor till den, som kan räkna sex men ej nio års anställning, och med 800

kronor till den, som kan räkna minst nio års anställning. Till den som kommit

i åtnjutande av den lägre premien och därefter innehaft förnyad anställning

under så lång tid, att sammanlagda anställningstiden uppgår till minst nio år,

utgår lönefyllnad till den högre premien.

Anställning å civilanställningsstat må medgivas kontraktsanställt manskap,

som vid utgången av löpande anställningstid kan räkna minst sex års väl

vitsordad anställning och som genomgått furirsutbildning eller motsvarande

utbildning. Såsom ytterligare förutsättning för rätt till dylik anställning

gäller, att anställningen under de senaste tre åren innehafts under sammanlagt

minst två år. Den som innehaft anställning å civilanställningsstat må

icke ånyo erhålla sådan anställning. Under tiden för anställning å civilanställningsstat,

som må ha en varaktighet av högst sex månader, är beställningshavaren

underkastad samma skyldigheter som fast anställd men må erhålla

tjänstledighet, utöver vad eljest är föreskrivet, för att förbereda civilanställning.

För sådant ändamål erforderlig tjänstledighet må icke förvägras. Under

tjänstledighet äger den anställde bibehålla de löneförmåner, som tillkommit

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.

honom omedelbart före avgången från anställningen på aktiv stat med undantag

av vissa med särskild tjänstgöring förenade löneförmåner (riktartillägg,

flygtillägg och dylikt). Dock skall den kontanta avlöningen från försvarsväsendet

minskas med vad beställningshavaren uppbär till följd av provtjänstgöring

i civil anställning. Eljest utgående hyres- och ortstillägg ävensom

i förekommande fall inkvarteringsersättning och kontant ersättning för

portion må likväl alltid behållas. Avsked skall meddelas å civilanställningsstat

anställd, som vinner stadigvarande civilanställning.

De sakkunniga.

Mot de nu gällande bestämmelserna rörande avskedspremier och anställning

å civilanställningsstat ha de sakkunniga funnit erinringar kunna göras i

flera avieenden. Sålunda framhålles, att det individuella behovet av ekonomisk

civilanställningshjälp icke beaktas och att hänsyn icke tages till den

olikhet i fråga om förutsättningarna för erhållande av civilanställning som är

en följd av skilda utbildningsförhållanden och verksamhetsområden inom det

militära. Vidare påvisas, att de förutsättningar för erhållande av avskedspremie

som hänföra sig till den nya anställningens art kunna medföra otillfredsställande

resultat. Det framhålles även, att avgående fast anställda genom

de nuvarande förmånerna av avskedspremie och anställning på civilanställningsstat

kunna föranledas till att icke taga civil anställning, som står

till buds omedelbart vid kontraktstidens utgång, i medvetandet örn att de

under någon tid likväl äro försörjda genom dessa förmåner. Härjämte erinras

örn att det förekommit, att arbetsgivare systematiskt utnyttjat på civilanställningsstat

anställda till provtjänstgöring utan lön.

Vid överväganden av huruvida ifrågavarande förmåner kunna utbytas mot

andra som bättre tillgodose kravet på rättvisa ha de sakkunniga funnit sig

böra uppställa som syftemål, att de avgående fast anställda skola såvitt möjligt

tillförsäkras civilanställningar som giva dem ungefär samma löneförmåner

som de ägt uppbära under den sista tiden för militäranställningen. Härvid

ha de sakkunniga ansett förebilden för den ekonomiska kompensationen

böra sökas i den lagstadgade arbetslöshetsförsäkringen. Sakkunnigförslaget

i förevarande del innebär, att de nuvarande förmånerna av avskedspremie och

anställning på civilanställningsstat skola ersättas av övergångspremie och

övergångsersättning. Under hänvisning till att de nuvarande förmånerna äro

knutna till förutsättningen av en anställningstid av sex år ävensom till att,

såsom tidigare framhållits, enligt de sakkunnigas mening de fast anställdas

kvarstående i tjänst utöver nämnda tid bör i möjligaste mån främjas, lia de

sakkunniga funnit angivna förutsättning böra gälla även förmånerna av övergångspremie

och övergångsersättning.

Övergångspremie. Avskedspremien som från början avsetts att utgöra

en hjälp till ordnande av civilanställning har, framhålla de sakkunniga,

efter införandet av anställning på civilanställningsstat erhållit i huvudsak

karaktär av ekonomiskt bistånd till utgifter som ha samband med övergång

från en anställning med väsentliga förmåner in natura till anställning med i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

allmänhet endast kontanta förmåner. Med hänsyn till att utgifter av detta

slag äro lika för alla fast anställda, som övergå till helt civil anställning, ha

de sakkunniga föreslagit, att varje avgående fast anställd, vars anställningstid

uppgår till minst sex år, erhåller en övergångspremie av 300 kronor.

Denna premie skulle vara avsedd för anskaffning av beklädnad och för andra

i samband med militäranställningens upphörande nödvändiga utgifter av liknande

natur. Från förmånen skulle vara uteslutna endast de, som vinna befordran

till pensionsberättigande militär eller civilmilitär beställning, vare

sig beställningen vinnes utan eller efter ansökan. Premie borde utgå endast

en gång.

Utbetalning av övergångspremie har, i likhet med vad för närvarande alfallet

med avskedspremie och lön under anställning på civilanställningsstat,

föreslagits skola ske från det förband, där anställningen senast h|nehafts.

Det borde ankomma på förbandschefen att beträffande beställningshavare

som vunnit återanställning kontrollera huruvida övergångspremie utbetalats

vid avgång från tidigare manskapsanställning.

Övergångsersättning. För att bereda ersättning åt avgående fast anställda,

som i vunnen civil anställning uppbära lägre förmåner än under

tiden för militäranställningen eller icke utan omskolning kunna erhålla civilanställning,

lia de sakkunniga föreslagit omvandling av avskedspremie och

anställning på civilanställningsstat till en övergångsersättning som närmast

har karaktär av försäkring. Ersättningsbeloppet bör sålunda kunna uttagas

endast i den mån detsamma verkligen erfordras.

Övergångsersättningen bör enligt de sakkunnigas mening beräknas så, att

beställningshavare med en minsta anställningstid av sex år skall vara berättigad

till sadan ersättning med ett maximibelopp motsvarande antalet anställningsår

gånger summan av den sista månadslön, beställningshavaren

under anställning pa aktiv stat ägt uppbära, och 100 kronor. I månadslönen

böra då i förekommande fall inräknas hyres- och ortstillägg efter den militära

förläggningsortens ortsgrupp; för beställningshavare som icke är berättigad

till hyres- och ortstillägg, bör beräknas inkvarteringsersättning med samma

belopp som det, varmed hyres- och ortstillägg (inklusive tillägg) skulle utgått

därest han varit ogift furir och räknat en anställningstid av minst åtta

år. Härutöver bör i månadslönen inräknas kontant ersättning för portion och

beklädnad. Det i övergångsersättningen ingående fasta beloppet motsvarar

nu utgående avskedspremie. Vid arbetslöshet har ersättning föreslagits skola

utbetalas per månad med 90 % av senast uppburna månadslön och i fall, då i

vunnen civil anställning utgår lägre lön än i militäranställningen, har föreslagits

ersättning i form av lönefyllnad upp till i militäranställningen senast

uppburna månadslön. Rätten till övérgångsersättning skulle kvarstå under

tre år efter avskedet från beställning på aktiv stat.

Härjämte lia de sakkunniga föreslagit, att ersättning till fast anställt manskap

för kostnader för flyttning från den militära förläggningsorten till annan

ort, där civil anställning skall tillträdas, skall utgå av övergångsersättningens

fastställda belopp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Enligt de sakkunnigas mening bör det ankomma på chefen för det förband,

där den ur militärtjänst avgående senast varit anställd, att fastställa övergångsersättningens

belopp. Härvid har ansetts böra gälla, att, örn den avgående

under tiden för anställning på aktiv stat åtnjutit tjänstledighet i

civilanställningssyfte med helt eller delvis bibehållna löneförmåner, ersättningsbeloppet

skall minskas med de under tjänstledigheten uppburna löneförmånerna.

Vidare skulle den, som en gång avgått ur tjänst och då fått övergångsersättning

för sig fastställd men sedermera erhållit förnyad fast anställning

i manskapsbeställning vid försvaret och ånyo lämnar sådan anställning,

vid det senare tillfället få vidkännas minskning i övergångsersättningen

med vad som av den tidigare fastställda övergångsersättningen kan lia tagits

i anspråk.

Utbetalning av övergångsersättningens belopp har synts de sakkunniga

lämpligast böra verkställas av försvarets anställningsbyrå. Såsom skäl härför

har anförts, bland annat, att kontroll bör utövas över den avgångnes

arbets- och inkomstförhållanden och att denna kontroll lämpligen bör ske

genom anställningsbyrån. På chefen för det förband, där den ur militärtjänst

avgående senast varit anställd, skulle alltså endast ankomma att fastställa

övergångsersättningens belopp. Över beloppet skulle utfärdas bevis

som skulle tillställas den avgående och anställningsbyrån. På anställningsbyrån

skulle ankomma att utbetala övergångsersättningen i den mån, som

den avgångnes anställningsförhållanden berättigade därtill. De sakkunniga

lia förutsatt, att anställningsbyrån, där så befinnes ändamålsenligt, skall träffa

överenskommelser med myndigheter, hos vilka avgånget militärmanskap anställts,

att dessa i förekommande fall skola utbetala lönefyllnaden och periodvis

uttaga kostnaderna härför av anställningsbyrån.

De sakkunniga lia i fråga örn utbetalning av övergångsersättning föreslagit

regler angående vilkas närmare innehåll hänvisas till betänkandet (s. 72 och

73). Här må endast nämnas vissa huvudgrunder.

Vid arbetslöshet — då såsom förut nämnts den avgångne skall kunna

utfå ersättning motsvarande 90 % av militärlönen under den sista anställningsmånaden

så länge övergångsersättningens belopp därtill lämnar tillgång —

skall såsom förutsättning för ersättningens utfående gälla, att den avgångne

är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Beloppet

skall månadsvis utbetalas av anställningsbyrån, sedan till byrån insänts

intyg från den offentliga arbetsförmedlingen, att lämplig anställning

icke kunnat anvisas den sökande. Vid bedömande av vad som skall förstås

med lämplig anställning skola föreskrifterna i 15 § arbetslöshetskasseförordningen

(SFS 1934: 2G4 med däri vidtagna ändringar) äga tillämpning. Halden

avgångne icke erhållit för honom lämplig civilanställning och bedriver

han i avvaktan på anställnings vinnande studier, som syfta till att förvärva

kompetens för viss civilanställning, skulle han, därest han har försörjningsplikt,

av övergångsersättningen äga uppbära högst 90 % och i annat fall högst

00 % av de löneförmåner, han under sista månaden för militäranställningen

ägde uppbära. Framställning om utbetalning i dylika fall prövas av anställ
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 154. 277 45 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

ningsbyrån, som därvid har att taga hänsyn till möjligen utgående stipendier

och dylikt. Avgående, som styrker, att han träffat anstalter för och äger

förutsättningar att etablera sig såsom egen företagare, må efter prövning av

anställningsbyrån medgivas att på en gång uppbära hela beloppet av övergångsersättningen

eller den del därav, som anställningsbyrån må finna skälig.

Rätten till övergångspremie och övergångsersättning har synts de sakkunniga

böra fastställas genom föreskrifter i manskapsavlöningsreglementet. De

närmare bestämmelserna rörande utbetalande m. m. av förmånerna i fråga

ha emellertid ansetts böra meddelas av Kungl. Maj:t och införas i manskapsavlöningsreglementets

tilläggsbestämmelser.

I det fall att avskedspremier och anställning å civilanställningsstat ersättas

med övergångspremier och övergångsersättning, böra, framhålla de sakkunniga,

vissa övergångsbestämmelser meddelas. Nuvarande beställningshavare

av det fast anställda manskapet böra nämligen enligt de sakkunnigas

mening äga fortsatt rätt till avskedspremie och anställning å civilanställningsstat,

örn de vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande räkna en anställningstid

av minst fyra år och inneha förlängd anställning för så lång tid, att de

vid utgången av den förlängda anställningstiden enligt nu gällande bestämmelser

bliva berättigade till avskedspremie och anställning å civilanställningsstat.

Ovillkorlig rätt för dessa att bibehållas vid de äldre civilanställningsförmånerna

borde dock gälla endast under löpande kontraktstid. Den

som därefter erhåller fortsatt anställning, borde från och med den nya.

kontraktstidens ingång vara underkastad de nya bestämmelserna örn övergångspremie

och övergångsersättning, så vida han icke i samband med anhållan

örn förlängd anställning anmäler sin önskan att kvarbliva vid de äldre

bestämmelserna.

Yttranden.

I fråga örn de allmänna principerna för de sakkunnigas förslag i förevarande

del ha cheferna för armén, marinen, flygvapnet och försvarsstaben

framhållit, att de föreslagna ersättningsformerna kunna väntas komma att

oförmånligt inverka på de fast anställdas benägenhet att förlänga sin anställningstid

och därjämte innebära ett gynnande av de svaga och oföretagsamma.

Cheferna för armén, flygvapnet och försvarsstaben ha förordat ekonomisk

kompensation i form av förtjänstpremie eller gratifikation till den som själv

löser anställningsfrågan, och chefen för marinen har föreslagit ökning av

övergångspremien på bekostnad av övergångsersättningen. Chefen för försvarsstaben,

som ansett de ekonomiska förmånerna i fråga böra utgå först

efter sju års tjänst och därefter öka med intervaller örn exempelvis tre år,

har sålunda funnit övergångspremien böra vara större för den som själv

skaffar sig civil anställning och avstår från övergångsersättning. Chefen för

armén har förordat införande av förtjänstpremie för uppmuntran åt de fast

anställda som rekryteras från jordbruket och återgå dit, därvid hänvisats till

att just denna kategori är av stort värde för rekryteringen och att samtidigt

ett starkt intresse från statens sida föreligger att denna befolkningsgrupp icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

förledes att genom anlitande av övergångsersättning utbilda sig för annat

yrke. Arméchefen har vidare ansett det med hänsyn till förekommande fall

av tvångsavskedande vara lämpligt med någon form av ersättning redan efter

fem år. Chefen för flygvapnet har föreslagit, att fast anställt manskap med

minst sex års militär anställning, som sex månader efter avsked eller senare

— dock högst tre år efter avskedet — innehar civil anställning eller är egen

företagare och på grund därav förklarar sig icke behöva anlita övergångsersättning,

skall erhålla en gratifikation av 600 kronor jämte 100 kronor för

varje anställningsår utöver sex. I fall då övergångsersättning redan utgivits

men med belopp understigande gratifikationen borde skillnaden mellan dessa

belopp utgå.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har däremot framhållit, att det

uppenbarligen icke på alla håll inom försvaret för närvarande föreligger något

framträdande önskemål örn förlängning av den genomsnittliga anställningstiden.

Sålunda hänvisas till att vid flottan, där svårigheter att ersätta fast anställt

manskap med värnpliktiga förelegat, behov av en icke obetydlig omsättning

inom manskapskadern torde komma att göra sig gällande. Med hänsyn

till härigenom uppkommande fall av tvångsavskedanderi måste det, enligt

underbefälsförbundets mening, anses skäligt, att förmånerna av övergångspremie

och övergångsersättning få utgå efter kortare tid än den av de

sakkunniga föreslagna. Även med hänsyn till av de sakkunniga angivna

motiv för utgivande av övergångspremie har det synts förbundet, att anledning

icke finnes att låta denna förmån utgå först efter en anställningstid av

sex år, enär samma övergångssvårigheter måste anses vara för handen jämväl

vid avgång efter kortare anställningstid. Förbundet har på angivna grunder

föreslagit, att övergångspremie skall tillkomma envar som avgår från militärtjänst

efter en minsta anställningstid av fyra år, därvid premiens belopp

borde varieras efter anställningstidens längd och fastställas till 300 kronor

efter fyra år, 400 kronor efter fem år och 500 kronor efter sex år. Övergångsersättning

bör enligt förbundets uppfattning utgå efter en minsta anställningstid

av fem år i stället för av de sakkunniga föreslagna sex år.

Yad angår de föreslagna principerna för utgivande av övergångspremie

har försvarets civilförvaltning framhållit, att förslaget innebär, att — i motsats

till vad nu gäller —- premie skall utgå även till den som vinner extra

ordinarie civil statsanställning, oaktat därmed är förenad pensionsrätt. Härigenom

avlägsnas visserligen, framhåller civilförvaltningen, den nuvarande

oegentligheten, att den som efter kort tids extra anställning i civil statstjänst

befordras till extra ordinarie tjänsteman erhåller premie, medan den

som efter avgången från militärtjänst direkt vinner extra ordinarie civil statsanställning

icke kommer i åtnjutande av förmånen. Het kunde emellertid

ifrågasättas, om icke vid införande av övergångsersättning rätt till premie

borde vara utesluten även för den som vinner extra anställning i civil statstjänst.

Möjligen kunde utbetalning av premie till den som vid avskedet från

inanskapsanställning tillträder extra anställning i statens tjänst uppskjutas

under viss tid, exempelvis tre år. Därest vederbörande icke efter utgången

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ku7igl. Maj:ts proposition nr 154.

av treårsperioden vunnit extra ordinarie anställning skulle lian äga uppbära

övergångspremie, försåvitt det icke berott på hans egna åtgöranden, att han

icke vunnit dylik anställning. I detta sammanhang har civilförvaltningen erinrat

örn att enligt gällande bestämmelser viss del av det ogifta manskapets

avlöning skall insättas i postsparbanken och framhållit, att åtminstone i åtskilliga

fall utgifter av det slag premien avsetts täcka torde kunna bestridas

av sålunda insatta medel. Civilförvaltningen har vidare funnit den nuvarande

benämningen avskedspremie vara att föredraga framför övergångspremie.

Sistnämnda uppfattning delas av allmänna lönenämnden och försvar sväs endels

lönenämnd.

Beträffande över gångsersättningen har chefen för försvarsstaben betecknat

prövningen genom försvarets anställningsbyrå av frågan örn utbetalning

av denna ersättning i form av engångsbelopp såsom ett tryckande förmynderskap

samt förordat en successivt friare disposition av ersättningen för

det manskap som avgår efter tio respektive tretton år. Cheferna för armén

och marmén ha framhållit, att den som efter avgången blivit arbetslös icke

bör ställas sämre i ersättningshänseende, örn han bedriver studier i anställningssyfte,

än om han går sysslolös. Försvarets civilförvaltning, allmänna

lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ävensom försvarsväsendets

underbefälsförbund ha förordat, att övergångsersättningens maximibelopp

alltid bestämmes efter en och samma dyrortsgrupp nämligen medelgruppen E,

därvid lönenämnderna och underbefälsförbundet framhållit, att i konsekvens

härmed till grund för övergångsersättningens bestämmande bör läggas den

militära månadslön den avgångne skulle ägt uppbära, därest hans militära

förläggningsort varit hänförd till dyrortsgrupp E. Civilförvaltningen har

vidare funnit praktiska skäl tala för att försvarets anställningsbyrå och icke

vederbörande förbandschef skall fastställa övergångsersättningens maximibelopp,

vid vilket förhållande på förbandschefen skulle ankomma att till anställningsbyrån

lämna uppgift rörande de löneförmåner som vid avskedet tillkommo

den avgående. Lönenämnderna lia ifrågasatt begränsning dels av beloppet

för övergångsersättningens fasta del vid sex års tjänst till 300 kronor

och dels av ökningen i förhållande till antalet tjänsteår av ersättningens

maximibelopp till det belopp som motsvarar tolv anställningsår, i vilket sistnämnda

avseende hänvisats till att det icke torde vara något allmänt intresse,

att det fast anställda manskapet kvarstannar i tjänst alltför länge. De belopp

av övergångsersättningen, som prövas böra utgå, böra enligt lönenämndemas

mening erhålla särskild benämning, förslagsvis övergångslön. Sveriges grossistförbund,

som uttalat sin tillfredsställelse över att de sakkunniga uppmärksammat

faran av att de f. d. fast anställda med anlitande av ersättning från

staten underbjuda andra arbetssökande och att ersättningens storlek gjorts

beroende av den lön som utgår eller bör utgå i den civila anställningen, har

framhållit svårigheten av en effektiv kontroll i sistnämnda hänseende men anslutit

sig till de sakkunnigas förslag. Liknande synpunkter ha anlagts av

Tjänstemännens centralorganisation, som framhållit vikten av att berörda

kontroll icke eftersattes. Svenska bankföreningen har ansett, att befogen
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

21

heten för försvarets anställningsbyrå att utöva kontroll över att den anställde

av arbetsgivaren erhåller gängse lön och andra förmåner rent allmänt

sett innebär en föga lämplig anordning, och framhållit, att denna prövning

dessutom torde vara av tvivelaktigt värde, enär anställningsbyrån med hänsyn

till olika omständigheter vid lönesättningen knappast kan äga tillräckliga

förutsättningar att rätt bedöma skäligheten av den fastställda lönen. Kooperativa

förbundet har funnit de föreslagna reglerna för utbetalning av övergångsersättning

innebära, att bättre kontroll vinnes över att förmånerna ej otillbörligt

utnyttjas, även örn dessa regler enligt förbundets mening icke kunna

giva säkerhet i detta hänseende. Härjämte har förbundet, under hänvisning

till de med förslaget förenade betydande kostnaderna, förklarat det framstå

som ett angeläget önskemål, att man kunde finna en form som smidigare anpassade

sig efter förhållandena på arbetsmarknaden, exempelvis genom att

avgång och nyrekrytering kunde bringas i samklang med den allmänna arbetstillgången.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att hinder

för bedrivande av studier i civilanställningssyfte icke bör uppställas genom

att den avgångne hänvisas till visst arbete samt att hänsyn till utgående

stipendier icke bör föranleda reducering av övergångsersättningen.

De sakkunnigas förslag i förevarande del innebär, att de nuvarande förmå- Dcpartementtnerna

av avskedspremie och anställning på civilanställningsstat ersättas av chefen.

övergångspremie och övergångsersättning. De olägenheter som de sakkunniga

påvisat med avseende å nu gällande bestämmelser i ämnet torde vara att

hänföra mindre till bestämmelsernas innehåll än till kontrollen över deras

efterlevnad. Sakkunnigförslaget lärer i själva verket icke heller innebära

principiella ändringar eller nyheter, ehuru så kan synas vara fallet. Förslaget

till övergångspremie utgör en mindre omarbetning av de nuvarande bestämmelserna

örn avskedspremie. Men även den föreslagna övergångsersättningen

vilar i stort sett på samma grunder som de nuvarande reglerna örn anställning

på civilanställningsstat. Den senare förmånen — vars huvudsakliga be

tydelse ligger i rätten till tjänstledighet i civilanställningssyfte — är nämligen

i likhet med övergångsersättningen byggd på behovsprincipen. Anställning

på civilanställningsstat har varit avsedd att tillämpas endast i de fall,

där den avgångne icke i omedelbar anslutning till militäranställningens upphörande

kunnat vinna civil anställning, och militär lön under tjänstledigheten

har varit avsedd att utgå endast i den mån avlöningsförmånerna under provtjänstgöring

i civil tjänst icke uppgått till samma belopp som lönen i militär

tjänsten. De sakkunnigas förslag i vad avser övergångsersättning synes emellertid

bättre än hittillsvarande bestämmelser om anställning på civilanställ

ningsstat täcka det syfte man härvid velat nå. Den utbyggnad av den senare

förmånen som förslaget beträffande övergångsersättning innebär genom ökning

av ersättningens belopp vid förlängning av anställningstiden synes ägnad

att uppmuntra till ett kvarstående i tjänst, vilket givetvis inom vissa gränser

är att anse som ett väsentligt statligt intresse. Av ej mindre värde är, att för

slaget synes bättre än hittillsvarande föreskrifter tillgodose kravet på kon

troll över ersättningsbestämmelsernas tillämpning. Härvid bortser jag icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

från att såsom i en del remissyttranden anförts denna kontroll kan komma

att möta svårigheter i praktiken och kunna uppfattas såsom förmynderskap

från statsverkets sida. Ehuru otvivelaktigt i sistnämnda hänseenden vissa

betänkligheter föreligga, anser jag mig med hänsyn till de fördelar i övrigt,

som de sakkunnigas förslag innebär, kunna tillstyrka detsamma i förevarande

del med vissa av remissyttrandena föranledda jämkningar.

Vad först angår de allmänna principerna för de sakkunnigas förslag

i denna del ha från de militära myndigheternas sida anförts erinringar närmast

av innebörd, att förslaget icke är i tillräcklig grad ägnat att främja en

förlängning av de fast anställdas kontraktstid och vidare, att förslaget kan

innebära ett gynnande av de svaga och oföretagsamma. Därför har föreslagits

dels av chefen för försvarsstaben, att förmånerna skola utgå först efter sju

års tjänst —- de sakkunniga ha förutsatt, att sex års tjänstgöring skall konstituera

rätt till övergångspremie och övergångsersättning —- samt att förmånerna

därefter skola till storleken öka i intervaller, dels ock i olika yttranden

att särskild gratifikation skall utgå till den som själv löser sin civilanställningsfråga

utan att anlita övergångsersättning antingen så att övergångspremien

ökas, eventuellt på bekostnad av övergångsersättningen, eller så, att

särskild gratifikation införes vid sidan av övergångspremien.

. För egen del finner jag, såsom redan av det förut sagda framgår, det vara

av vikt att förmånerna så utformas, att en förlängning av kontraktstiden kan

komma till stånd. Det är även angeläget, att icke sådana åtgärder vidtagas,

att den enskildes naturliga strävan att själva skaffa sig sin utkomst förminskas.

Ur sistnämnda synpunkt kunna i och för sig goda skäl anföras för förslaget att

införa särskild gratifikation för dem, som själva lösa sin civilanställningsfråga.

Emellertid synes vara att befara, att förslagets genomförande skulle

kunna leda till obilliga konsekvenser. Det bör sålunda beaktas, att den militära

utbildningen har olika värde ur civilanställningssynpunkt. Manskap vid

flottans maskinavdelning och radiotelegrafister få liksom vissa andra manskapskategorier

inom sina fack en utbildning, som ger goda civilanställningsmöjligheter.

Direkt efter avskedet torde sådana förutvarande fast anställda

ofta kunna utan större svårigheter under normala förhållanden få civil

anställning mot god lön. Att i dylika fall medgiva särskild gratifikation, som

icke kommer även andra till del, synes icke vara lämpligt. Direkt obilligt

skulle det vara, örn gratifikationen utginge på bekostnad av övergångsersättningen

för dem, vilkas militära utbildning icke direkt leder till civil sysselsättning

utan äro beroende av civilanställningshjälp. Det kan även befaras, att

systemet skulle kunna utnyttjas av de enskilda på icke tillämnat sätt och under

former som vore svåra att betryggande över-vaka. Vidare torde svårigheter

komma att föreligga att från fall till fall avgöra, örn vederbörande på egen

hand ordnat sin civilanställning eller om sådana omständigheter föreligga, att

gratifikation ej bör utgå. Av dessa skäl har jag — ehuru jag principiellt kan

ansluta mig till den tanke, som ligger till grund för de militära myndigheternas

förslag i denna del — icke ansett mig kunna förorda, att särskild

ersättning utgår till den som uppgiver sig skola själv ordna sin civila anställning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

En del av det syfte, som ligger till grund för de i detta hänseende framställda

förslagen, torde emellertid kunna uppnås genom en generell höjning

av övergångspremiens belopp. Kan sedan denna höjning sättas i relation till

anställningstidens längd, tillgodoses ytterligare önskvärdheten av att främja

de fast anställdas benägenhet att förlänga kontraktstiden utöver sex år. Vid

en sådan höjning skulle den av de sakkunniga förordade övergångspremien

delvis ändra karaktär. De sakkunniga ha avsett, att denna premie — som

lämpligen bör kunna i likhet med den nu utgående benämnas avskedspremie

—- skulle såsom fallet blivit med den nuvarande avskedspremien utgöra

bidrag för anskaffning av beklädnad och för andra i samband med militäranställningens

upphörande nödvändiga utgifter av liknande natur. Enligt

de sakkunnigas förslag skulle premien utgå endast till den vars anställningstid

uppgått till minst sex år och som icke vinner befordran till pensionsberättigande

militär eller civilmilitär beställning. Detta förslag synes i och för sig

icke ge anledning till erinran. Jag kan sålunda icke biträda den uppfattning

rörande viss begränsning av rätten att åtnjuta premie, åt vilken försvarets

civilförvaltning givit uttryck. Ej heller kan jag ansluta mig till det av försvarsväsendets

underbefälsförbund framställda förslaget örn att premie bör

utgå även vid kortare anställningstid än sex år. Så sker icke nu, och

ett genomförande av detta förslag skulle i sin mån motverka en förlängning

av kontraktstidens längd. Å andra sidan finner jag en ytterligare

utsträckning av kvalifikationstiden för erhållande av premie — eller övergångsersättning

— till sju år på sätt chefen för försvarsstaben föreslagit icke vara att

förorda. Av skäl som i det föregående angivits föreslår jag emellertid, att

premien, som av de sakkunniga föreslagits skola utgå med ett fast belopp av

300 kronor, bestämmes till 500 kronor vid sex års anställning och ökas med

100 kronor för varje år, varmed anställningstiden överstiger sex år, dock högst

till det nu utgående maximibeloppet av 800 kronor. Vid bifall härtill bör

hinder icke föreligga för utbetalande av avskedspremie till den som förut erhållit

sådan förmån, därvid avräkning emellertid bör ske för tidigare uppburet

belopp.

Den av de sakkunniga förordade över gångser sättningen är graderad

efter anställningstidens längd och torde därför, sammantagen med den successiva

ökning av avskedspremiens belopp som nyss av mig förordats, i och för

sig vara ägnad att främja en ökning av anställningstidens längd, särskilt örn

jämförelse sker med nu i ämnet gällande bestämmelser. Att ytterligare differentiera

ersättningen efter anställningstidens längd synes icke görligt. De sakkunnigas

förslag i ämnet finner jag mig kunna förorda med två ändiingar.

I likhet med lönenämnderna finner jag mig sålunda böra föreslå en begränsning

av ersättningens maximibelopp till att motsvara tolv anställningsår. Det

synes nämligen icke ligga i vare sig statsverkets eller den enskildes intresse,

att manskapet kvarstannar i tjänst alltför länge. Lönenämnderna ha vidare

ifrågasatt en begränsning jämväl av övergångsersättningens fasta del vid sex

års anställning till 300 kronor, medan motsvarande belopp vid bifall till de

sakkunnigas förslag skulle bliva 000 kronor, hör egen del linnel jag mig i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

syfte att ytterligare främja en förlängning av kontraktstiden böra föreslå, att

det fasta tillägget av 100 kronor beräknas endast å det antal år, som överstiger

sex, dock högst till 600 kronor. Mitt förslag innebär alltså, att övergångsersättning

bör kunna tillkomma beställningshavare med en minsta an

ställningstid av sex år samt utgå maximalt med ett belopp motsvarande antalet

anställningsår multiplicerat med den sista månadslönen i den militära

anställningen samt med tillägg av 100 kronor för varje år, varmed anställ

ningstiden överstiger sex år, dock högst med 600 kronor.

Såvitt rör flyttningsersättning torde böra gälla, att fast anställd, som icke

är berättigad till flyttningsersättning enligt kungörelsen den 15 juni 1944

(nr 382) angående ersättning för flyttningskostnad åt vissa statens befattningshavare,

må för tillträde av anställning å annan ort än den militära förläggningsorten

av övergångsersättningen utfå skälig ersättning för havda

kostnader för flyttning från den militära förläggningsorten till den ort, där

anställningen tillträdes.

Chefen för försvarsstaben har uttalat önskemål om förenklad prövning

av frågor örn utbekommande av övergångsersättningen såsom engångsbelopp.

Med anledning härav vill jag framhålla, att någon möjlighet att realisera detta

i och för sig naturliga önskemål och samtidigt förutsätta, att övergångsersätt

ning skall vara grundad på beliovsprincipen, icke lärer förefinnas.

Rätten till utbekommande av övergångsersättning vid arbetslöshet bör

uppenbarligen, såsom cheferna för armén och marinen påpekat, icke lida inskränkning

därav, att den arbetslöse bedriver studier i civilanställningssyfte.

Det i olika remissyttranden framförda förslaget örn enhetlig beräkning efter

medeldyrort av hyres- och ortstilläggen vid bestämmande av övergångsersättningens

belopp synes mig medföra praktiska fördelar, varför jag biträder

detta förslag. Vid bifall härtill synes det jämväl lämpligt att, såsom försvarets

civilförvaltning förordat, försvarets anställningsbyrå fastställer övergångsersättningens

maximibelopp efter erhållen uppgift från vederbörande

förbandschef rörande de löneförmåner som vid avskedet tillkommo den avgående

och de övriga förhållanden som äro av betydelse för beräkning av

övergångsersättningen.

Förverkligandet av det av kooperativa förbundet uttalade önskemålet örn

smidigare anpassning av rekrytering och avgång efter den allmänna arbetstillgången

torde möta betydande svårigheter. Det må härvid erinras örn att det

fast anställda manskapets viktigaste uppgift ligger på värnpliktsutbildningens

område. Härav följer krav på en jämn rekrytering av fast anställda för att

för varje ny årgång värnpliktiga skall finnas tillgång till erforderligt antal ut

bildningsbefäl. För tiden närmast efter det pågående kriget kan det emellertid

i händelse av uppkommande arbetslöshet av större omfattning bliva nöd

vändigt att överväga åtgärder i den av förbundet antydda riktningen.

I vad mån det i vissa särskilda fall bör medgivas f. d. fast anställd att, i

stället för att antaga anvisad civil anställning, med åtnjutande av övergångsersättning

bedriva studier i syfte att erhålla förmånligare sådan anställning

lärer icke kunna bedömas annat än från fall till fall. Frågor härom torde böra

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majda proposition nr 154.

prövas av anställningsbyråns styrelse i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning

och statens arbetsmarknadskommission.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit synas

övergångsbestämmelserna böra givas den innebörden, att de nya bestämmelserna

örn civilanställningsförmåner av olika slag erhålla tillämpning i anslutning

till kontraktsperiod som börjar löpa efter den 30 juni 1945.

Chefen för finansdepartementet torde komma att i annat sammanhang upptaga

frågan örn de ändringar i manskapsavlöningsreglementet som föranledas

av bifall till vad jag nu föreslagit, vilket i sammandrag innebär följande.

1. Avskedspremie och övergångsersättning ha till syfte att för förutvarande

fast anställda tillhörande löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet underlätta

övergången till annan verksamhet. För erhållande av dylik förmån

kräves dock, att vederbörande minst sex år haft manskapsanställning inom

försvaret.

2. Avskedspremie tillkommer den som avgår från manskapsanställning utan

att erhålla militär eller civilmilitär beställning med pensionsrätt enligt allmänna

tjänstepensionsreglementet och utgör 500 kronor vid minst sex års

manskapsanställning för att ökas med 100 kronor för varje ytterligare år, dock

högst till 800 kronor.

Avskedspremie utbetalas från det förband där fast anställning senast innehafts.

3. övergångsersättning utgår dels till den som i civil anställning erhåller

lägre lön än den i militärtjänsten senast uppburna och dels till den som efter

avgång från militärtjänsten blir arbetslös. För tillträde av civil anställning

å annan ort än den militära förläggningsorten må för gäldande av flyttningskostnad,

för vilken ersättning icke utgår enligt gällande författning, erforderlig

del av övergångsersättningen tagas i anspråk. Härjämte må, efter prövning av

anställningsbyrån, till den som etablerar sig såsom egen företagare utgå övergångsersättning

i form av engångsbelopp.

Övergångsersättningens maximibelopp motsvarar antalet anställningsår

— dock högst 12 år — multiplicerat med den senast uppburna militära månadslönen

(ersättning för naturaförmåner inräknad) samt med tillägg av 100 kronor

för varje år, varmed manskapsanställningen överstigit sex år, dock högst

med 600 kronor.

Rätten till övergångsersättning kvarstår under tre år efter avskedet.

Utbetalning av övergångsersättning sker genom försvarets anställningsbyrå.

Vid utbetalning av övergångsersättning såsom utfyllnad av civil lön kon

trollerar anställningsbyrån, att ersättningssökandens civila lön utgör den

gängse för med honom likställda.

Om lämplig civilanställning icke erhålles utan arbetslöshet föreligger utbe

talas månatligen 90 % av den senast uppburna militära månadslönen så länge

övergångsersättningens belopp därtill lämnar tillgång. Anställningsbyrån tillser,

att den avgångne är anmäld hos arbetsförmedlingen såsom arbetssökande och

icke kunnat anvisas lämplig anställning.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmel

ser i ämnet, som finnas erforderliga.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Utbildning i civilanställningssyfte.

Tidigare åtgärder.

I proposition till 1925 års riksdag (nr 50) angående försvarsväsendets ordnande

berördes frågan om en förbättrad utbildning för det fast anställda manskapet

företrädesvis med hänsyn till rekryteringsförhållandena. Det framhölls

därvid som nödvändigt, att den militära utbildningen ordnades på sådant

sätt, att den fast anställde vid anställningens slut ägde största möjliga förutsättningar

att bereda sig en framtid i det civila livet. Med anledning av propositionen

uppdrog 1925 års riksdag vissa riktlinjer för en förbättrad undervisning

i allmänbildande ämnen i manskaps- och underofficersskolor, och

dessa riktlinjer kommo sedermera att följas. Efter förslag av en år 1929 tillkallad

civilanställningskommitté ha sedan år 1934 särskilda poliskurser för

underbefäl årligen, i den män den förstärkta försvarsberedskapen icke lagt

hinder i vägen, varit anordnade vid statens polisskola. Sedan den år 1934

införda anställningen över stat skapat ekonomiska förutsättningar för de avgående

att genomgå särskilda civilanställningskurser, ha även andra sådana

än de nämnda poliskurserna i vissa fall varit centralt anordnade, såsom handelskurser

och, för ett mindre elevantal, kurser vid generalstabens fotografiska

centrallaboratorium och Stockholms stads hälsovårdsnämnd. På förslag av

1934 års civilanställningssakkunniga tillkom medgivande, att från den 1 juli

1934 den särskilda anslagsposten till rekryteringsmedel skulle, i den mån den

icke åtginge till utgifter för manskapsrekryteringen, få vid vederbörligt truppförband

användas för vidtagande av vissa civilanställningsåtgärder. Sålunda

disponibla medel ha i en del fall använts för anordnande av civilanställningskurser

vid förbanden. Såsom exempel på denna verksamhet, vars omfattning

varit ringa, kunna nämnas kurser för utbildning av fastighetsförvaltare och

portvakter samt kontors- och svetskurser. Det särskilda utskottet för behandling

av försvarsfrågan vid 1936 års riksdag (utlåtande nr 1) förordade ett

årligt anslag av 40 000 kronor för anordnande av särskilda kurser i civilanställningssyfte.

För budgetåret 1937/38 anvisades emellertid av det beräknade

beloppet endast 25 000 kronor. På grund av den förstärkta försvarsberedskapen

har anslaget sedermera icke kunnat utnyttjas för avsett ändamål, och för

närvarande finnas — trots minskat årligt anslag — icke obetydliga reservationer.

De sakkunniga.

Allmänna synpunkter. Under framhållande av att den undervisning

i allmänbildande ämnen, som numera ingår i manskapsskolorna, är av betydligt

större omfattning än tidigare och att de fast anställda genom denna undervisning

erhålla en allmän skolunderbyggnad, som är värdefull även för civilanställning,

förorda de sakkunniga, att som ett led i civilanställningsåtgärdema

och rekryteringsarbetet anordnas en fortgående saklig upplysningsverksamhet

för att bibringa allmänheten kännedom örn undervisningens art och

omfattning. Härvid hänvisas till att ett icke obetydligt antal befattningar av

olika slag vid statliga och kommunala verk samt inom näringslivet är av sådan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 154.

art, att på innehavaren icke ställas krav på speciella yrkeskunskaper. I detta

sammanhang erinra de sakkunniga örn att den militära underofficersutbildningen

hittills betraktats som en avsevärd merit vid sökande av civilanställning

och att denna utbildning fått betydelse ur civilanställningssynpunkt därigenom,

att antalet årligen underofficersutbildade fast anställda varit större

än som kunnat beredas fortsatt anställning inom försvaret. Efter att lia framhållit,

att antalet elevplatser vid försvarets läroverk, där den allmänbildande

undervisningen i fråga kommer att bedrivas, är så begränsat, att antalet utbildade

i allmänhet icke kommer att överstiga det för underofficersrekryteringen

erforderliga, förorda de sakkunniga, att till prövning upptages frågan

i vad mån antalet elevplatser i försvarets läroverk och underofficersskoloma

kan utökas utöver det i 1942 års försvarsbeslut förutsatta.

Emellertid är, framhålla de sakkunniga, konkurrensen örn arbetstillfällen

av den art, att särskilda yrkeskunskaper icke erfordras, mycket stor och flertalet

fast anställda måste förväntas bliva hänvisade till arbetsområden, där

de allmänna kvalifikationerna kräva komplettering med viss kunnighet i yrket.

En lösning av civilanställningsfrågan måste därför enligt de sakkunnigas

mening sökas företrädesvis genom att de avgående eller avgangna fast anställda

bibringas för anställning inom civilt förvärvsområde erforderliga yrkeskunskaper.

Det framhålles, att vissa möjligheter härutinnan öppnats genom

den vid förbanden bedrivna frivilliga fritidsundervisningen. Emellertid lärer

det enligt de sakkunnigas mening vara nödvändigt att i den ena eller andra

formen anordna särskild yrkesubildning för fast eller f. d. fast anställt

manskap.

Frivillig fritidsundervisning. De sakkunniga ha lämnat en redogörelse

för tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna för den frivilliga

fritidsundervisningen och de hittills vunna erfarenheterna av denna, därvid

de anfört följande.

I propositionen nr 210 till 1942 års riksdag angående den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter anmälde Kungl. Maj:t

jämväl frågan örn personalvården inom försvaret med utgångspunkt från det

av 1940 års militära socialvårdskommitté den 25 oktober 1941 avgivna betänkandet

med förslag angående soldatvården. Socialvårdskommittén hade

därvid bland annat föreslagit, att frivillig fritidsundervisning borde anordnas

för de värnpliktiga, och framhållit, att som en följd av den ettåriga utbildningstiden

goda möjligheter syntes föreligga för ordnande av en fritidsundervisning

med det dubbla syftet att gagna den militära andan och höja. de värnpliktigas

bildningsnivå. I fråga örn ämnesvalet för den frivilliga fritidsundervisningen

hade socialvårdskommittén understrukit, att undervisningen i första

hand borde omfatta praktiska ämnen med anknytning till de värnpliktigas

yrkesintressen, dock utan att utrymmet härigenom inskränktes för undervisning

i samhällskunskap och andra mera teoretiskt betonade ämnen.

Föredragande departementschefen fann sig böra förorda, att möjlighet till

fritidsundervisning bereddes sådana värnpliktiga, som under värnpliktsutbildningen

önskade förbättra sina kunskaper, och förutsatte, att samma mojligheter

skulle beredas fast anställt manskap. Utbildningen syntes örn moj]i<-rt

böra bedrivas med anknytning till förläggningsortens läroanstalter och

folkbildningsinstitutioner. Det moderna folkbildningsarbetets metoder borde

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr lod.

i största möjliga utsträckning komma till användning. Socialvårdskommitténs

förslag syntes kunna tjäna till ledning vid den närmare utformningen av fritidsundervisningen.

Detaljerna borde bestämmas av Kungl. Majit. Tills

vidare räknades med ett anslagsbehov av 200 000 kronor per år. Deltagarna i

den frivilliga fritidsundervisningen borde själva erlägga en mindre avgift

Riksdagen godkände Kungl. Majits förslag i här ifrågavarande delar.

Frivillig fntidsundervisning har försöksvis bedrivits vid förbanden

under åren 1942—43 och 1943—44. De grundläggande bestämmelserna i

ämnet ha utfärdats av Kungl. Majit och erforderliga anvisningar av chefen

för försvarsstaben. Enligt de för utbildningsåret 1943—44 gällande bestämmelserna

har elevantalet sammanlagt fått uppgå till högst 25 % av i tjänst

varande personal. Om antalet anmälda elever av det fast anställda manskapet

överstigit 10 % av de i tjänst varande, har elevantalet av denna kategori icke

fått begränsas under den sistnämnda procentsiffran.

Enligt de utfärdade anvisningarna har vid undervisning i kurser ansetts

lämpligt att i första hand ta sikte på en blandad teoretisk och praktisk utbildning

i t. ex. sådana ämnen som byggnadskonst med snickeri, mekanik med

metallslöjd, teoretisk och praktisk motorlära, jordbruksundervisning med

motor- och maskinlära för jordbrukare, undervisning i bokföring och

korrespondens med skrivmaskins- och räknemaskinsutbildning m. m.

De sakkunniga ha erfarit, att något över 2 000 fast anställda under utbildningsåret

1943—44 deltagit i den vid förbanden anordnade frivilliga fritidsundervisningen.

Deltagarantalet av denna kategori kan betecknas som stort

och uppgår till omkring 10 % av det sammanlagda antalet fast anställt manskap.

De sakkunniga ha funnit den frivilliga fritidsundervisningen innefatta förutsättningar

att bibringa det fast anställda manskapet ur civilanställningssynpunkt

lämpliga kunskaper och färdigheter men ansett vissa organisatoriska

åtgärder utöver de redan vidtagna vara erforderliga, i vilket hänseende de

anfört följande.

Såsom den frivilliga fritidsundervisningen hittills varit organiserad ha

värnpliktiga och fast anställt manskap i stor utsträckning sammanförts i

gemensamma kurser. I och för sig kan intet vara att erinra häremot, men med

hänsyn till att det fast anställda manskapet i allmänhet under flera år i följd

har möjlighet att deltaga i den frivilliga fritidsundervisningen, synes det de

sakkunniga böra tagas under övervägande att, där så ur andra synpunkter är

möjligt, för denna kategori ordna särskilda undervisningsavdelningar. Härigenom

kan den bedrivna undervisningen och utbildningen år från år påbyggas

med hänsyn till de tidigare uppnådda resultaten och därigenom få avsevärt

större betydelse för den enskilde än som för närvarande torde vara möjligt.

Ur de synpunkter, som de sakkunniga närmast ha att företräda, torde det

vara ändamålsenligt, att undervisningen i kurser i första hand tager sikte på

en blandad teoretisk oell praktisk utbildning. Härigenom torde nämligen den

frivilliga fritidsundervisningen för det fast anställda manskapet kunna få stor

betydelse som en förberedelse för civilanställnings vinnande. De sakkunniga

hålla visserligen före, att enbart deltagande i frivillig fritidsundervisning,

även om densamma så organiseras, att elever tillhörande det fast anställda

manskapet sammanföras i särskilda undervisningsavdelningar och undervisningen

ordnas på längre sikt än som eljest är möjligt, icke kan vara tillfyllest

tor att säkerställa civilanställning åt någon större del av de årligen avgående^

men anse dock, att undervisningen i fråga har avsevärd betydelse för den

fortsätta undervisning och utbildning, som enligt de sakkunnigas mening bör

ordnas för det fast anställda manskapet i anslutning till avskedstagande! från

militärtjänsten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 154.

Under åberopande av det anförda ha de sakkunniga föreslagit, att den frivilliga

fritidsundervisningen organiseras på sådant sätt, att de fast anställda

genom kontinuerligt deltagande i denna undervisning beredas tillfälle att

efter hand förbättra sina kunskaper och färdigheter i ämnen, som kunna vara

av betydelse ur civilanställningssynpunkt. Härvid har förutsatts, att försvarets

anställningsbyrå beredes tillfälle att avgiva förslag angående för undervisningen

lämpliga ämnen. För anordnandet av denna undervisning bör enligt

de sakkunnigas mening öppnas möjlighet att disponera erforderliga medel

från det för närvarande å riksstaten upptagna anslaget för civilanställnings

befrämjande eller det anslag som sedermera kan komma att ersätta detta,

Yrkesutbildning. De sakkunniga ha framhållit, att den militära tjänstgöringen

medför individuellt sett mycket olika förutsättningar för de fast anställda

att erhålla civila anställningar, i vilka krävas yrkeskunnighet, samt

att såsom grundförutsättning för civilanställningsåtgärder av olika slag bör

uppställas, att alla avgående med jämförlig anställningstid genom kompensationsåtgärder

såvitt möjligt ställas i lika gynnsamt utgångsläge, då det gäller

att finna en för framtiden tryggad försörjning. De sakkunniga ha därför funnit

angeläget, att i fall, där militärtjänsten icke medfört yrkeskunskaper av värde

för civilt arbete, en effektiv yrkesutbildning i civilanställningssyfte kommer

till stånd. För genomförande av en sådan yrkesutbildning bör enligt de sakkunniga

å ena sidan ifrågakomma individuell inplacering i statliga och kommunala

verkstäder samt företag inom näringslivet ävensom i befintliga undervisningsanstalter.

Å andra sidan föreslås, att civilanställningsorganen givas

möjlighet att i anslutning till undervisningsanstalter eller fristående anordna

särskilda utbildningskurser.

Individuell inplacering av f. d. fast anställda i produktivt arbete på fabriker

eller verkstäder i och för yrkesutbildning har ansetts böra ifrågakomma endast

under förutsättning, att avtalsenlig lön utgår. Medan svårigheter härutinnan

befarats i fråga örn enskilda företag har det däremot ansetts möjligt att vid

statliga företag finna lämplig form för praktikantanställning förenlig med gällande

avtalsbestämmelser. Såsom lämpliga utbildningsanstalter lia nämnts

tekniska läroanstalter, handelsskolor, navigationsskolor, verkstadsskolor samt

möjligen skolor för jordbruks- och skogsbruksundervisning. Det har synts

böra ankomma på anställningsbyrån att pröva lämpligheten av de olika kur

serna. De ekonomiska problem, som sammanhänga med att utbildningen i

denna form stundom kan bliva av längre varaktighet än i särskilt anordnade

kurser, ha upptagits i samband nied kostnadsberäkningen för de senare.

Särskilda utbildningskurser i civilanställningssyfte lia, såsom förut anförts,

redan tidigare anordnats såväl centralt som lokalt vid skilda förband. De

sakkunniga förorda, att denna verksamhet, som under krigsåren ägnats mindre

uppmärksamhet, snarast möjligt återupptages i iikad omfattning och framför

allt förberedes för att i erforderlig utsträckning kunna på ett ändamålsenligt

sätt genomföras, då förhållandena åter medföra normal avgång bland det fast

anställda manskapet. Såsom exempel på lämpliga kursämnen lia de sakkunniga

nämnt maskinskrivning, bokföring, stenograf!, kontorsmaskinskötsel,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

chaufförsutbildning, värmeledningsskötsel, skötsel av ånganläggningar, svetsning,

avvägning, stakning, betongarbeten, vägbyggnad, elektrisk installation,

matlagning, hälsovård, bostadshygien samt skogsutbildning. Det har även

synts de sakkunniga angeläget, att medel ställas till anställningsbyråns förfogande

för anordnande av specialiserad utbildning inom de mekaniska vcrkstadsyrkena

i samarbete med militära verkstäder och verkstadsskolor eller i

särskilt för ändamålet anordnade skolverkstäder.

Den centrala ledningen av de särskilda utbildningskurserna ha de sakkunniga

funnit böra handhas av försvarets anställningsbyrå under medverkan av

överstyrelsen för yrkesutbildning eller andra statliga myndigheter, som eljest

utöva ledningen av yrkesutbildningen inom vederbörande yrkesområde. Frågan

om hur den lokala ledningen lämpligen skall ordnas har ansetts böra

bliva beroende av omständigheterna i de olika fallen. Sålunda ha kurser

inom befintlig läroanstalt ansetts böra stå under skolstyrelsens och rektors

ledning, medan kurser vid förbanden ansetts böra ställas under ledning av

förbandschefen med biträde av särskild av anställningsbyrån förordnad kursföreståndare

och planläggas i samarbete med förbandets civilanställningsnämnd.

I detta sammanhang ha de sakkunniga berört frågan örn kontrollen över

den ekonomiska förvaltningen för kurserna och därvid anfört följande.

Kostnaderna för undervisningens ordnande och bedrivande torde helt böra

täckas av medel, som för ändamålet ställts till anställningsbyråns förfogande.

Det blir då nödvändigt, att effektiv kontroll över den ekonomiska förvaltningen

av respektive kurser kan utövas av byrån. Samtidigt bör emellertid tillses,

att sådana former för denna kontroll komma att tillämpas, att byråns personalbehov

för densamma ej blir större, än vad som oundgängligen erfordras. En

central detaljgranskning av räkenskaperna skulle medföra en betungande arbetsbörda

för byrån. I den män så kan ske utan eftersättande av kontrollens

effektivitet bör därför sådan detaljgranskning undvikas. Detta synes möjligt

i fall, då kurs ordnas i anslutning till visst företag eller befintlig

läroanstalt. I sådant fall bör före kursens igångsättande överenskommelse

kunna träffas mellan anställningsbyrån och företaget eller läroanstalten, varigenom

vissa kostnader såsom hyra för lokaler och utrustning, uppvärmning,

belysning etc., allmän förbrukningsmateriel samt administration fixeras till

vissa belopp, medan övriga kostnader, t. ex. avlöning till lärare och bidrag till

nyanskaffning av verktyg m. m. maximeras till skäliga högstbelopp, vilka utanordnas

endast i den mån havda kostnader styrkas genom räkenskapsutdrag.

I stort sett samma system torde kunna tillämpas vid kurser, som

ordnas vid förbanden. Principen bör härvid vara, att endast verkliga utgifter,

föranledda av kursverksamheten, skola ersättas av anställningsbyråns medel!

Därest kurser ordnas i anställningsbyråns direkta regi, blir en arbetskrävande

central detaljkontroll över ekonomien oundviklig. Skulle denna form

av kursverksamhet behöva få någon mera betydande omfattning, måste på

grund härav anställningsbyråns personaluppsättning förstärkas.

Utgående från principen att de avgående böra ställas i ett i möjligaste

mån jämbördigt utgångsläge vid starten i det civila förvärvsarbetet, ha de

sakkunniga funnit en lämpligt avvägd kompensation för dem, som i civilanställningssyfte

nödgas genomgå särskild kurs, kunna anses nådd, om kursdeltagarna

jämte visst beklädnadsbidrag erhålla fritt vivre eller motsvarande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

kontantbidrag. Vid kurser som anordnas vid förband och eljest då så låter

sig göra har vivre ansetts kunna utgå in natura genom förbandet. För bedömande

av kostnaderna för kosthåll och bostad i övriga fall ha de sakkunniga

till jämförelse med kostnaderna vid internatförläggning vid verkstadsskolor

och andra skolformer gjort följande beräkningar.

I en nyligen verkställd utredning, baserad på uppgifter, som inhämtats från

de olika internatskolorna, har överstyrelsen för yrkesutbildning påvisat, att

genomsnittskostnaderna för elevernas inackordering vid elva redovisade verkstadsskolor

med elevinternat uppgå till 64 kronor per elev och månad. Motsvarande

kostnader vid exempelvis folkhögskolor och lantmannaskolor äro i

medeltal något högre.

I detta sammanhang må erinras örn att stipendier till elever i verkstadsskolorna

för viss arbetslös ungdom uppgå till högst 60 kronor i månaden.

Merendels åtnjuta eleverna i dessa skolor dessutom kommunala bidrag i någon

form. Vid övriga yrkesundervisningsanstalter och vid folkhögskolor äro stipendierna

maximerade till 45 kronor i månaden.

Den genomsnittliga utgiften för komplettering av beklädnadsutrustningen

för en minderårig elev i en arbetslöshetskurs har överstyrelsen uppskattat till

minst 11 kronor i månaden, under förutsättning att han vid inträdet i kursen

har viss nödig klädutrustning. Sammanlagt skulle alltså kostnaden för kosthåll,

rum och kläder belöpa sig till minst 75 kronor i månaden, under förutsättning

att internatförläggning kan ordnas.

Med hänsyn till att i här förevarande fall kursdeltagarna icke äro minderåriga,

torde kostnaderna såväl för mat som för kläder bliva större. Därtill

kommer att internat icke alltid torde kunna ordnas, i varje fall icke av samma

permanenta natur, som överstyrelsen kunnat räkna med. De sakkunniga finna

det därför motiverat att uppskatta genomsnittskostnaden för vivre till lägst

70 kronor och för beklädnadskomplettering till 15 kronor per månad.

Med stöd av dessa beräkningar ha de sakkunniga föreslagit, att understöd

i form av stipendier å 85 kronor per månad må utgå till kursdeltagare, som

under kurstiden har att bekosta sin inkvartering och förplägnad. Vid särskilt

anordnade kurser, vilka beräknas bliva relativt korta, förutsättes stipendium

skola utgå under hela kurstiden. I de fall, då vederbörande med anställningsbyråns

medgivande deltager i ordinarie kurs vid läroanstalt, har

tiden för åtnjutande av stipendium ansetts böra begränsas, förslagsvis till

högst ett år. För rätt till stipendier över huvud har förutsatts en anställningstid

av minst fem år.

Kostnader. I fråga örn kostnaderna för yrkesutbildningen ha de sakkunniga,

som framhållit svårigheten att för närvarande bedöma vilken omfattning

kursverksamheten bör givas, ansett sig böra förslagsvis räkna med ett

årligt antal kursdeltagare ''av omkring 800. Utgående från en kurslängd av i

genomsnitt 6 månader och ett elevantal av 15 i varje avdelning har antalet

erforderliga läraravdelningar beräknats till omkring 55. Kostnaderna för

lokaler med värme, lyse och städning ha uppskattats till 1 000 kronor för

varje avdelning eller således sammanlagt 55 000 kronor, övriga kostnader,

avseende bland annat lärarlöner, lia beräknats till i genomsnitt 550 kronor

per deltagare eller alltså sammanlagt 440 000 kronor. Totalkostnaderna ha

sålunda uppskattats till 495 000 eller i runt tal 500 000 kronor. Det har för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

ordats, att de kostnadsbesparingar som kunde uppkomma genom anordnande

av kurser vid försvarets egna verkstadsskolor och verkstäder skulle få användas

för att vid behov inrätta skolverkstäder, därvid emellertid fråga örn

inrättande av sådan verkstad ansetts böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kostnaderna för stipendier och understöd i annan form skulle enligt

ovan angivna förutsättningar i fråga örn stipendiebelopp, antal kursdeltagare

och kurslängd komma att uppgå till 408 000 kronor. Antalet av dem som med

anställningsbyråns medgivande komme att deltaga i ordinarie kurser vid

läroanstalt har uppskattats till 200 örn året, och då tiden för åtnjutande av

stipendium i sådana fall tänkts utsträckt till ett år skulle stipendiekostnaderna

för denna kategori komma att belöpa sig till 204 000 kronor. Det för

stipendier erforderliga sammanlagda beloppet skulle således komma att uppgå

till i runt tal 600 000 kronor om året.

Yttranden.

De av de sakkunniga förordade åtgärderna till underlättande för det fast

anställda manskapet att erhålla civilanställning genom anordnande av särskild

utbildning i sådant syfte ha i stort sett lämnats utan erinran i remissyttrandena.

I några speciella frågor, beträffande underofficersutbildning för

främjande av civilanställning samt storleken av de föreslagna stipendiebeloppen,

ha olika meningar yppats.

Av mera allmänna uttalanden i utbildningsfrågan må följande i korthet

återgivas.

Chefen för flygvapnet har funnit särskilda omskolningskurser icke kunna

förläggas till flygvapnets verkstäder utan att reparation och underhåll av

flygmaterielen i hög grad menligt påverkas. Under framhållande tillika, att

för rekrytering av yrkesarbetare vid flygvapnets verkstäder inrättats en särskild

larlingsskola, har chefen för flygvapnet därför bestämt avstyrkt, att omskolningskurser

anordnas vid flygvapnets verkstäder.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, om icke vissa fördelar i civilan-''

ställningshänseende skulle kunna vinnas genom bestämmelser, att genomgang

av manskapsskola skall anses motsvara genomgång av viss klass i realskola,

och angivande härav i betygen från manskapsskolorna. En förutsättning

för en sådan anordning har synts civilförvaltningen vara, att studierna

lid manskapsskolorna ställas under inspektion ur allmän skolorganisatorisk

synpunkt. Civilförvaltningen har även ifrågasatt, huruvida icke ur rent militär

synpunkt vissa fördelar kunde vara att vinna genom mera enhetliga normer

för stamskoleundervisningen. Dessa frågor lia synts civilförvaltningen

böra göias till föremål för särskild utredning under medverkan av försvarsgrenarnas

studierektorer.

Försvarets fabriks styr else har förklarat sig icke lia något att i och för

sig erinra mot att yrkesutbildningen delvis förlägges till försvarets egna verkstäder

och fabriker men framhållit, att fabriksstyrelsen såsom affärsdrivande

verk icke bör belastas med kostnader för denna utbildning annat än i den

mån den arbetskraft som blir föremål för utbildningen kan effektivt utnyttjas

i fabriksverkets drift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3a

Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.

Järnvägsstyrelsen, som funnit en lämplig omskolning vara av största betydelse

för såväl verket som den militäranställde, har förordat samarbete i

hithörande frågor mellan försvarets anställningsbyrå och statens järnvägar.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har framhållit att, då ett relativt stort

antal av de fast anställda rekryteras från jordbruksbefolkningen, det synes

vara ett intresse att söka återföra en del av dem till jordbruket. Överstyrelsen

har därvid tänkt sig bland annat möjligheten att med utnyttjande av övergångsersättning

och värnpliktslån bereda dem en ställning som egna företagare.

Jordbruksundervisning vid fritidskurser och individuell inplacering

vid skolor för jordbruksundervisning förordas, örn därmed en övergång till

jordbruket och dess binäringar kan befrämjas. Överstyrelsen har vidare uttalat,

att man icke bör i större omfattning inrikta sig på ordnandet av särskilda

omskolningskurser som fordra dyrbar maskin- och verkstadsutrustning,

förrän bättre överblick än för närvarande vunnits över möjligheterna att på

denna väg placera de avgående. Härjämte har överstyrelsen framhållit att,

ehuru det kund© ifrågasättas, örn icke kursverksamheten borde handhas av

överstyrelsen, skäl föreligga jämväl för den av de sakkunniga förordade anordningen

samt att överstyrelsen, utgående från att den fackligt-pedagogiska

ledningen av kurser inom dess verksamhetsområde skall handhas av överstyrelsen,

funnit tillräckliga skäl icke föreligga att föreslå någon ändring av

de sakkunnigas förslag i förevarande del.

Kooperativa förbundet har i likhet med överstyrelsen för yrkesutbildning

förordat större beaktande av jordbrukets behov av arbetskraft vid uppgörande

av planer och förslag till kurser. Förbundet har även understrukit lämpligheten

av att brevskoleundervisningen ges större plats i utbildningsarbetet

och framhållit, att denna studieforms möjligheter till yrkesutbildning icke

synas ha tillräckligt beaktats av de sakkunniga. Därjämte har ifrågasatts,

örn icke genom de sakkunnigas auktorisation ämnet stenografi såsom lämpat

för kontorister kan komma att övervärderas.

De sakkunnigas förslag i fråga örn yrkesutbildning har givit för svar sväs endels

underbefälsförbund anledning till uttalandet, att civilanställningsfrågans

lösning i främsta rummet måste sökas på denna väg, i samband varmed förbundet

förutsatt, att denna utbildning anpassas efter arbetsmarknadens förhållanden

och i anledning därav kan föranleda ökat anslagsbehov.

Av de sakkunniga ifrågasatt utökning av antalet elevplatser i försvarets

läroverk och underofficersskolorna utöver det i 1942 års försvarsbeslut

förutsatta ha chefen för försvarsstaben och statskontoret förklarat sig

icke kunna tillstyrka, medan däremot för svar sväsendets underbefälsförbund

—- under hänvisning till att syftemålet för arméns underofficersskola angivits

vara, bland annat, att öka förutsättningarna för det avgående fast anställda

manskapet att inom civila yrkesområden finna en tryggad framtid — starkt

understrukit behovet av den av de sakkunniga ifrågasatta utökningen av elevantalet

i nämnda läroverk och skolor.

I fråga örn de föreslagna stipendiebeloppen har försvarets civilförvaltning

ifrågasatt, huruvida icke dessa få anses väl höga i betraktande av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 saini. Nr 154. m 45 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

den övergångsersättning vederbörande i allmänhet torde komma att uppbära.

Statskontoret har funnit betänkligheter föreligga mot att i förevarande fall

medgiva stipendier till högre belopp än de som högst må tillkomma elever

vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom. Svenska bankföreningen har

som sin uppfattning framhållit, att de beräknade kostnaderna för yrkesutbildning

inberäknat de föreslagna stipendierna synas vara påfallande höga,

och ansett det med hänsyn till kostnaderna även böra tagas under övervägande,

huruvida icke den dubbla förmånen av övergångsersättning och stipendier

borde medgivas endast i sådana undantagsfall, då särskilt behov

därav föreligger. Däremot har överstyrelsen för yrkesutbildning, under hänvisning

till egna utredningar rörande kostnaderna för inkvartering i internatförläggning,

funnit stipendiebeloppens storlek icke överstiga vad som kan

anses vara skäligt.

Yad slutligen angår rätten till stipendier har chefen för försvarsstaben,

under åberopande av att benägenheten hos de fast anställda att kvarstå

längre i tjänst bör ökas, ansett rätten till stipendier icke böra inträda

tidigare än rätten till övergångsersättning eller således först efter sex års

tjänst.

I det föregående har jag givit uttryck åt den uppfattningen, att civilanställningsfrågan

bäst löses, örn de avgående fast anställda genom egen kompetens

bliva eftersträvansvärda på arbetsmarknaden. Sådan kompetens torde

kunna beredas dels genom den militära utbildningen såsom sådan, dels genom

den efterföljande utbildning som genom statsmakternas försorg anordnas.

I likhet med de sakkunniga vill jag framhålla, att den allmänbildande

undervisning, som nu ingår i den militära utbildningen och som under de

senare åren erhållit vidgad omfattning, är ägnad att bereda de fast anställda

en för civilanställning värdefull skolunderbyggnad. Denna undervisning, som

erhålles utan kostnad för de fast anställda, leder till en allmänbildningsnivå,,

i stort sett motsvarande tredje klassen i femårig realskola, och ingår som ett

led i civilanställningsåtgärderna, vars betydelse icke får underskattas. Undervisningen

kompletteras genom frivillig fritidsundervisning, som inom ramen

för tillgängliga medel står öppen för alla fast anställda. Denna frivilliga

undervisning är i hög grad praktiskt inriktad, och det står klart, att det på

denna väg bör vara möjligt för de om sin framtid måna att utan särskild kostnad

redan under den militära utbildningstiden skaffa sig ett gott underlag

för övergång till civil anställning. Mycket tyder dock på att värdet av denna

obligatoriska respektive frivilliga undervisning, som kompletterar den allmänna

skolundervisningen, icke ännu har i tillräcklig grad insetts. Jag delar

därför de sakkunnigas uppfattning, att en saklig upplysningsverksamhet bör

anordnas — lämpligen genom anställningsbyråns försorg och med anlitande

av de medel, som ställas till dess förfogande — för att sprida kännedom om

undervisningens art och omfattning.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, huruvida icke bestämmelser

borde meddelas av innebörd, att genomgång av manskapsskola skall anses
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 154.

35

motsvara genomgång av viss klass i realskola och att anteckning härom skall

ske i betyg från manskapsskola. En dylik anordning torde förutsätta ett enhetliggörande

av manskapsundervisningen inom de skilda försvarsgrenarna.

I vad mån detta kan och bör ske är vanskligt att utan närmare utredning bedöma.

Vid betygsgivningen kunna vissa svårigheter förutses med hänsyn till

den differentiering i undervisningen som betingas av olikheter i elevernas

kunskapsmått vid inträdet i manskapsskolorna. Då ett genomförande av förslaget

emellertid kan antagas bliva av värde för det avgående manskapet vid

sökande av civilanställning, synes frågan böra närmare övervägas.

De sakkunniga ha förordat, att till prövning skulle upptagas frågan i vad

mån antalet elevplatser i försvarets läroverk och underofficersskolorna kan

ökas utöver det i 1942 års försvarsbeslut förutsatta i syfte att därigenom bereda

möjlighet för vissa fast anställda att förskaffa sig den allmänna merit

vid civilanställning, som underofficersutbildning utgör. Ehuru jag ansluter

mig till den tankegång, som ligger till grund för detta förslag, kan jag för

närvarande icke förorda, att förslaget genomföres. Det nuvarande antalet

platser å realskolelinjen vid försvarets läroverk har bestämts med hänsyn

bland annat till ekonomiska överväganden. Undervisningens värde ur civilanställningssynpunkt

måste vid dessa anstalter, som inrättats i syfte att utbilda

ett för rekryteringen erforderligt antal underofficerare, bliva ett andrahandsintresse.

Skulle emellertid utvecklingen leda dithän, att elevplatser

kunna utan särskilda organisatoriska åtgärder ställas till förfogande utöver

dem, som beräknas för underofficersrekryteringen, har jag intet att erinra

mot att den av de sakkunniga berörda frågan då upptages till övervägande.

Yad de sakkunniga anfört rörande ordnandet av den frivilliga fritidsundervisningen

ger mig icke anledning till erinran. En differentiering av undervisningen

på särskilda avdelningar — för värnpliktiga respektive för fast anställda

— bör alltså enligt min mening försökas i den mån tillgängliga medel

det medgiver. Det synes lämpligt, att anställningsbyrån beredes tillfälle att

giva sin mening till känna vad beträffar urvalet av för manskapsundervisningen

lämpliga ämnen.

Den efterföljande yrkesutbildning, som enligt det föregående anordnats

för fast anställda, vilka stå i begrepp att lämna militärtjänsten, har

hittills — delvis på grund av rådande förhållanden — icke kunnat i tillräcklig

omfattning komma till stånd. I den mån så ändå skett har utbildningen

inriktats på ett fåtal begränsade verksamhetsområden. De sakkunniga

ha nu föreslagit, att denna utbildning skall effektiviseras och konsekvent

bedrivas dels genom individuell inplacering av avgående fast anställda i befintliga

verkstäder och undervisningsanstalter, dels genom upprättande av

särskilda utbildningskurser —- i anslutning till befintliga undervisningsanstalter

i den mån så kan ske.

Att en utvidgad och förbättrad yrkesutbildning i civilanställningssyfte

bör anordnas, finner jag tydligt. Mot de riktlinjer härför som uppdragits av de

sakkunniga, synes i huvudsak intet vara att invända. Då det ligger i sakens

natur att ett fastlåsande i detalj av utbildningens inriktning icke bör i detta

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

sammanhang ske — denna fråga måste få bedömas med beaktande av de från

tid till annan växlande behoven — anser jag mig icke böra ingå på en närmare

granskning av de sakkunnigas detalj förslag. Allenast må här framhållas

följande.

Yad överstyrelsen för yrkesutbildning och kooperativa förbundet anfört

i fråga om inriktande av de fast anställdas intressen på jordbruket och dess

binäringar finner jag värt beaktande. Den av överstyrelsen berörda möjligheten

att bereda före detta fast anställda ställning såsom egna företagare

synes böra uppmärksammas. Brevskoleundervisning synes böra prövas. I

största möjliga utsträckning böra vid yrkesutbildningen redan tillgängliga

läroanstalter komma till användning. Örn det ändock skulle visa sig erforderligt

att upprätta särskilda kurser, bör så långt möjligt undvikas att anordna

dessa på sådant sätt, att kostnadskrävande materielanskaffning blir erforderlig.

Överhuvudtaget bör eftersträvas, att vid utbildningens planläggande

undvika fasta utbildningsanordningar. Det kan nämligen icke vara välbetänkt

att uppbygga en särskild mera omfattande organisation för tillgodoseende

av förevarande till storleken svårberäkneliga utbildningsbehov.

Av samma skäl synes det mig naturligt att verksamheten ställes under ledning

av det organ, som finnes inrättat för verksamhet av detta slag, nämligen

överstyrelsen för yrkesutbildning, i den mån verksamheten faller inom dess

arbetsområde. Härigenom torde yppas ökade möjligheter att på lämpligt sätt

samordna verksamheten med den normalt bedrivna yrkesutbildningen. Självfallet

böra dock försvarets organ, och speciellt försvarets anställningsbyrå, beredas

möjlighet att öva inflytande på verksamhetens planläggning och bedrivande.

I detta ämne torde bestämmelser få meddelas av Kungl. Maj:t.

Såsom av det följande framgår bör vidare förutsättas, att sådan yrkesutbildning,

som anordnas för i aktiv tjänst varande fast anställda, anordnas genom

anställningsbyråns försorg.

De av de sakkunniga föreslagna stipendiebeloppen — 85 kronor i månaden,

varav avsetts 70 kronor till vivre och 15 kronor till beklädnadskomplettering

— ha i en del remissyttranden betecknats såsom väl höga, medan däremot

överstyrelsen för yrkesutbildning funnit beloppen icke överstiga vad

som kan anses skäligt. I denna del må hänvisas till att chefen för ecklesiastikdepartementet

i 1945 års statsverksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln,

s. 519 ff.) förordat, att stipendier för elever vid yrkesundervisningsanstalterna

må efter behovsprincip utgå med högst 75, 50 och 25 kronor per

elev och månad i respektive behovsgrader, därvid förutsatts att stipendiebeloppen

i de olika behovsgraderna skola differentieras ytterligare, så att en

glidande stipendieskala erhålles. Särskilt bidrag till beklädnadskomplettering

synes därvid icke ha beräknats. Då stipendier till f. d. fast anställd

personal äro avsedda att utgå vid sidan av avskedspremie, synes mig bidrag

till beklädnad i allt fall icke böra beräknas för denna personal. Jag föreslår

med beaktande härav, att stipendier till f. d. fast anställda skola utgå

enligt de av chefen för ecklesiastikdepartementet sålunda förordade grun
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

derna för stipendier till elever vid yrkesundervisningsanstalterna. Vid

behovsprövning i här avsedda fall synes hänsyn böra tågås å ena sidan

till att f. d. fast anställda, som söka stipendier, i allmänhet nått relativt hög

ålder och att många av dem äro familjeförsörjare men å andra sidan till att i

många fall övergångsersättning utgår till sökanden. Dessa synpunkter torde

böra beaktas vid meddelande av bestämmelser i ämnet. Bestämmandet av

stipendiebeloppen enligt här angivna grunder kan med tillämpning i övrigt av

de sakkunnigas beräkning av stipendiekostnaderna antagas medföra en kostnadsminskning

av lägst 100 000 kronor.

Huruvida rätten till stipendier bör inträda såsom de sakkunniga föreslagit

redan efter en tjänstetid av fem år eller, såsom chefen för försvarsstaben ansett,

först efter sex års tjänst synes i viss mån tveksamt. Då emellertid erfarenheten

givit vid handen, att flertalet fast anställda avgår efter utgången

av första kontraktstiden — numera fyra år, bortsett från tid för anställning

över stat under sex månader — finner jag de sakkunnigas förslag såsom

innefattande en gradvis skeende övergång till de mera betydande förmånerna

av avskedspremie och övergångsersättning böra givas företräde.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser

rörande villkoren för åtnjutande av stipendier liksom rörande utbildningsverksamheten

i civilanställningssyfte i allmänhet.

Därest denna utbildningsverksamhet på här förordat sätt ställes under

ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning, synas erforderliga medel för

kursverksamheten böra ställas till förfogande från de anslag, som för yrkesutbildning

i allmänhet finnas uppförda under riksstatens åttonde huvudtitel.

Däremot torde medel till bestridande av kostnaderna för stipendier böra upptagas

under fjärde huvudtiteln. Chefen för ecklesiastikdepartementet torde

komma att i annat sammanhang framlägga förslag om medelsanvisning till

här avsedd kursverksamhet.

Organ för förmedling av civilanställning.

Förutvarande organisation.

År 1899 organiserades vid dåvarande IV. arméfördelningen en civilanställningskommission

med uppgift att förmedla anställningar åt uttjänt underbefäl

vid arméfördelningens i Stockholm förlagda truppförband. Förslag örn

inrättande av ett centralt civilanställningsorgan för hela krigsmakten framlades

sedermera vid upprepade tillfällen under 1900-talets första decennier

av de olika utredningar, som under denna tid sysslade med civilanställningsfrågan.

Dessa förslag ledde emellertid icke till någon statsmakternas åtgärd.

På förslag av 1929 års civilanställningskommitté förordnade Kungl. Majit år

1931, att lokala civilanställningskommissioner skulle inrättas vid samtliga

truppförband utom arméns förband i Stockholm. Civilanställningskommissionerna,

vilka fortfarande bestå, ha till huvudsaklig uppgift att förmedla civil
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 154.

anställning åt respektive förbands avgående fast anställda manskap och bedriva

viss allmän upplysningsverksamhet i civilanställningsfrågor. För Stockholms

del ersattes, likaledes på förslag av nyssnämnda kommitté, den förut

omnämnda, år 1899 tillkomna civilanställningskommissionen ävensom försvarsväsendets

underbefälsförbunds med hjälp av statsmedel bedrivna platsförmedling

genom ett kungl, brev år 1932 av en särskild civilanställningskommission

i Stockholm. I samband därmed nedlades de år 1931 inrättade

civilanställningskommissionerna vid de i Stockholms närhet förlagda förbanden

ur marinen och flygvapnet. Ett för hela försvarsväsendet gemensamt,

centralt civilanställningsorgan inrättades enligt beslut av 1934 års riksdag.

Detta organ, benämnt försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå, som

från början hade endast provisorisk form erhöll enligt proposition till 1937

års riksdag en mera fast och permanent karaktär. På grund av de under försvarsberedskapen

rådande särskilda förhållandena har civilanställningsbyrån

sedan år 1940 varit inordnad i statens arbetsmarknadskommission. Genom

beslut av 1944 års riksdag har denna byrå även tillagts uppgifter med avseende

å rekryteringen av fast anställt manskap inom försvaret.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha som sin uppfattning uttalat, att civilanställningsverksamheten

i fortsättningen bör, liksom hittills, handhavas av för ändamålet inrättade

civilanställningsorgan, nämligen dels lokala organ och dels ett centralt

organ.

Lokala civilanställningsorgan. Dessas verksamhet, som enligt vad

de sakkunniga inhämtat hittills bedrivits med mycket olika effektivitet och

på många håll praktiskt taget nedlagts, föreslås skola snarast möjligt återupptagas.

Deras nuvarande sammansättning — en officer, en underofficer

och ett underbefäl av manskapet — föreslås oförändrad. Emellertid böra enligt

de sakkunnigas mening dessa organ erhålla i viss mån ändrade uppgifter

och benämnas civilanställningsnämnder, en benämning som de sakkunniga

funnit bättre svara mot deras uppgifter än den hittills använda. Civilanställningsnämndernas

verksamhet har ansetts böra, liksom fallet varit med kommissionerna,

stå under överinseende av vederbörande truppförbandschef.

Civilanställningsnämndernas uppgifter ha angivits böra väsentligen vara att

tillhandahålla dels det centrala civilanställningsorganet och dels närmaste länsarbetsnämnd

eller eventuellt annat arbetsförmedlingskontor upplysningar angående

från förbandet avgående och avgånget manskap, som hos nämnden

eller eljest anmält sig som sökande till civilanställning. I övrigt har det ansetts

böra ingå i civilanställningsnämndernas åligganden att tillhandagå manskapet

med råd och anvisningar i civilanställningsfrågor, att hos allmänheten

sprida kännedom örn innebörden och betydelsen av dessa frågor, att hålla

sig underrättade örn manskapets civila anställningsförhållanden och till det

centrala civilanställningsorganet årligen insända uppgifter härom ävensom att

beakta de råd och anvisningar för verksamheten som meddelas av nämnda

organ.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr lod.

Körande civilanställningsnämndernas samarbete med det centrala civilanställningsorganet

och den offentliga arbetsförmedlingen lia de sakkunniga anfört

följande.

Det centrala organet förutsattes liksom hittills skola jämlikt bestämmelserna

i det s. k. företrädesrättscirkuläret (SFS nr 505/1936) eller enligt de

nya bestämmelser, som kunna komma att ersätta nämnda cirkulärs föreskrifter,

komma att erhålla underrättelser rörande uppkommande behov av arbetskraft

hos statliga myndigheter. Uppgifter örn sålunda lediganmälda befattningar

skola av centralorganet lämnas till civilanställningsnämnderna vid förbanden.

Dessa böra ha att emottaga ansökningshandlingar från avgående

manskap och f. d. manskap vid förbandet och att med eget yttrande rörande

de sökandes lämplighet vidarebefordra dessa ansökningar till det centrala

civilanställningsorganet, vilket skall ha att bearbeta från samtliga civilanställningsnämnder

inkomna ansökningar och att med eget yttrande översända

dessa till den myndighet, som anmält behovet av arbetskraft. Samma ordning

avses skola tillämpas i fråga örn anställningar hos andra arbetsgivare än statliga

myndigheter, i den mån överenskommelser kunna träffas om anmälan till

byrån vid uppkommande behov av arbetskraft.

Vidare bör det åligga civilanställningsnämnd att samarbeta med länsarbetsnämnden

eller i särskilda fall, enligt anvisning av arbetsmarknadskommissionen,

med visst avdelningskontor. Detta samarbete är av betydelse med hänsyn

till anställningsmöjligheterna på den allmänna arbetsmarknaden. Då

arbetsförmedlingen väsentligt utbyggts under senare år och dess verksamhet

kommit att omspänna allt flera arbetsområden, blir ett utnyttjande av arbetsförmedlingens

möjligheter till beredande av anställningar för uttjänt manskap

av stor betydelse för civilanställningsfrågans lösning. Detta samarbete

bör innebära följande. Då fast anställt manskap skall avgå ur tjänst vid förbandet,

skall civilanställningsnämnden, därest den avgående icke har civilanställning

att tillträda i anslutning till avskedet, upplägga »arbetssökandeblankett»

för honom enligt av statens arbetsmarknadskommission fastställt

formulär, som skall tillhandahållas nämnderna, samt översända denna blankett

jämte betygsavskrifter m. m. till länsarbetsnämnden eller ifrågakommande

arbetsförmedlingskontor. Härigenom får arbetsförmedlingen den arbetssökande

registrerad hos sig på enklast möjliga sätt och kan även genom

nämnden erhålla de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för bedömande

av dennes lämplighet för anställningar, som lediganmälas till arbetsförmedlingen.

Uppkommer tillfälle för arbetsförmedlingen att placera sådan

anmäld sökande, bör han underrättas därom genom civilanställningsnämnden,

därest han kvarstår i tjänst vid förbandet, men eljest direkt. När han

vunnit anställning, förutsättes civilanställningsnämnden skola underrättas

därom. Inom arbetsförmedlingen böra enligt de sakkunnigas mening dessa

anställningsärenden handläggas av för uppgiften särskild avdelad tjänsteman,

och denne bör också lia att inom länsarbetsnämnden (avdelningskontoret)

handlägga ärenden rörande försvarets manskapsrckrytering. I den mån den

inom arbetsförmedlingen nyinrättade särskilda tjänstemannaförmedlingen kan

åläggas dessa särskilda uppgifter, torde denna enligt de sakkunnigas mening

med fördel kunna utnyttjas. Skulle arbetet med de civilanställningssökandes

placering och för manskapsrekryteringen bliva av den omfattning, att en särskild

tjänsteman hos länsarbetsnämnden blir fullt sysselsatt med handläggningen

av dylika ärenden, förutsätta de sakkunniga, att för dessa befattningar

i första hand skola ifrågakomma personer, som innehaft anställning

vid försvaret.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Vad särskilt angår förhållandena vid de förband i Stockholm och dess närhet

för vilka den särskilda eivilanställningskommissionen i Stockholm för

närvarande handhar förevarande verksamhet föreslås, att denna kommission

får tills vidare — i avvaktan på resultatet av den pågående utredningen

rörande arbetsförmedlingens ställning och organisation — bestå med samma

medelstilldelning som för närvarande. Även vid de förband för vilka denna

kommission är civilanställningsorgan föreslås inrättande av civilanställningsnämnder.

I övrigt erforderliga föreskrifter förutsättas kunna meddelas efter

förslag av det centrala civilanställningsorganet.

Centralt civilanställningsorgan. De sakkunniga föreslå, att det

centrala civilanställningsorganet direkt underställes Kungl. Majit såsom ett

självständigt organ och att dess nuvarande benämning, försvarsväsendets centrala

civilanställningsbyrå, ändras till försvarets anställningsbyrå. I förra

hänseendet ha de sakkunniga hänvisat till att det centrala civilanställningsorganet

i vad gäller civilanställningsverksamheten har att syssla med en speciell

personalkategori och utför arbetsuppgifter som kräva en ingående kännedom

örn militära anställnings- och utbildningsförhållanden m. m. samt i vad

rör rekryteringsverksamheten genom kungörelsen den 26 maj 1944 angående

manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten erhållit väsentligt

vidgade uppgifter på detta område. Emellertid bör, framhålla de sakkunniga,

det centrala civilanställningsorganet intimt samarbeta med den offentliga

arbetsförmedlingen och dess ledning. I fråga örn namnändringen har

hänvisats främst till de ökade arbetsuppgifterna för manskapsrekryteringen.

Anställningsbyråns arbetsuppgifter i vad avser rekryteringsverksamheten

ha såsom förut berörts närmare angivits i kungörelsen den 26 maj 1944 angående

manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten.

Vad angår byråns civilanställningsverksamhet ha de sakkunniga framhållit,,

att denna bör avse dels de åligganden som för närvarande innehållas i den

av Kungl. Majit den 17 december 1937 för byrån fastställda instruktionen

och dels de ökade och nya uppgifter som föranledas av de sakkunnigas förslag

till civilanställningsåtgärder. I sistnämnda hänseende erinra de sakkunniga

örn förslagen, att utbildningsverksamheten i civilanställningssyfte skall

ledas av byrån till vars förfogande medel för verksamheten skola ställas, att

samtliga ärenden som äga samband med utanordnande av övergångsersättning

skola handläggas av anställningsbyrån samt att viss befattning med ärenden

rörande värnpliktslån till f. d. fast anställda skall ankomma på byrån.

Överinseendet över anställningsbyrån bör enligt de sakkunnigas mening i

fortsättningen liksom hittills utövas av en särskild styrelse. I denna har

arbetsmarknadskommissionens ordförande och chef ansetts böra vara självskriven

ordförande och såsom ledamöter ha föreslagits, liksom hittills, tre

officerare, varav en från varje försvarsgren, en representant för underofficerarna

och en för det fast anställda manskapet samt, med ändring av vad nu

gäller, en representant för envar av överstyrelsen för yrkesutbildning, svenska

arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige. Ledamöter och

suppleant för envar av dem böra enligt de sakkunniga förordnas av Kungl.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Majit för en tid av tre år. Styrelsens uppgifter ha ansetts böra vara att uppdraga

riktlinjerna för byråns verksamhet samt avgiva framställningar och utlåtanden

i ärenden av principiell natur. Man har räknat med att styrelsen

skulle behöva sammanträda i regel en gång i månaden.

Personalen å anställningsbyrån utgöres enligt gällande personalförteckning

av en föreståndare, tillika sekreterare och föredragande hos styrelsen, i

lönegrad Eo 24, en förste kontorist, tillika redogörare, i Eo 10, ett kontorsbiträde

i Eo 4 och ett extra kontorsbiträde i Ex 4 samt omfattar från den 1

oktober 1944 härjämte en sekreterare i Ex 24, som till den 1 januari 1945

varit halvtidsanställd men från sistnämnda tid har heltidstjänst å byrån. De

sakkunnigas förslag upptager såsom tjänstemän å ordinarie stat en chef för

byrån i lönegrad C 6, en kontorsskrivare i A 15 och en kansliskrivare, tillika

registrator och redogörare, i A 11, såsom extra ordinarie tjänstemän en förste

byråsekreterare i Eo 24, en byråsekreterare i Eo 21, en expeditionsvakt i Eo 6

och tre kontorsbiträden i Eo 4, ett kontorsbiträde i Ex 4 samt såsom arvodist

en pensionerad underofficer.

Med avseende å de särskilda befattningarna ha de sakkunniga anfört i

huvudsak följande.

Vad först angår chefstjänstemannen vid byrån, skall han lia till uppgift

att leda det dagliga arbetet och därjämte vara föredragande inför styrelsen

och ordföranden. Man måste av denne tjänsteman fordra ingående kunskaper

såväl örn militära personal- och utbildningsförhållanden som också örn

anställnings- m. fl. förhållanden inom civila statliga verk och inrättningar

samt inom andra arbetsområden. Han bör vidare besitta vana och förmåga

att förhandla med myndigheter och andra, bör vara uppslagsrik och överhuvudtaget

synnerligen väl kvalificerad. Med hänsyn härtill synes det de

sakkunniga erforderligt, att befattningen sättes i löneställning minst motsvarande

ordinarie byråchefs. Innehavaren av densamma torde emellertid icke

böra utnämnas med fullmakt å sin befattning utan förordnas för en tid av

högst sex år. Då befattning såsom byråchef med fullmakt i lönehänseende

närmast torde motsvaras av förordnad befattningshavare i lönegraden C 6,

vilja de sakkunniga, föreslå, att en befattning såsom chef för försvarets anställningsbyrå

inrättas i nämnda lönegrad.

Beträffande därefter övrig personal vid byrån föreslå de sakkunniga en

extra ordinarie sekreterare (förste byråsekreterare) i lönegraden Eo 24. De

göromål med avseende å civilanställningsärenden som närmast skulle ankomma

på denne äro att utarbeta förslag till framställningar och utlåtanden

och andra skrivelser i sådana ärenden, att med biträde av annan

personal granska inkomna ansökningar till genom byrån ledigförklarade

anställningar, att svara för utformningen av meddelanden och upplysningar

rörande anställningar, som skola ledigförklaras genom byrån, och att

därvid i mån av behov införskaffa härför erforderliga upplysningar, att utarbeta

förslag till artiklar och föredrag i civilanställningsfrågan berörande

ämnen, att följa arbetsmarknadsförhållandenas utveckling och utarbeta för

civilanställningsnämnder och fast anställt manskap avsedda orienteringar härom,

samt att i övrigt biträda chefen för byrån vid fullgörande av honom åliggande

uppgifter med avseende å civilanställningsverksamheten. I vad rör

rekryteringsverksamheten skall på förste byråsekreteraren ankomma att utarbeta

broschyrer och andra handlingar, som äro avsedda att användas såsom

upplysningshandlingar i arbetet nied krigsmaktens manskapsrekrytering,

ävensom att utarbeta plan för annonsering m. m. rörande rekryteringen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Vidare bör inrättas en befattning såsom byråsekreterare i lönegraden

Eo 21. Denne befattningshavare skall närmast lia till uppgift att •— förutom

att biträda förste byråsekreteraren i dennes arbete ■—- handlägga ärenden,

som röra utbetalande av övergångsersättning till avgånget manskap,

d. v. s. granska och föredraga framställningar från övergångsersättningsberättigade

örn att utfå . medel, samt att granska och föredraga ärenden rörande

civilanställningsutbildning och studiestipendier m. m. Enligt bestämmande

av byråns styrelse bör åt befattningshavaren uppdragas att självständigt meddela

beslut i vissa av ifrågavarande ärenden, t. ex. angående fortsatt månadsvis

utbetalning av övergångsersättning.

De sakkunniga ha vidare beräknat en befattning för kontorsskrivare i lönegraden

A 15, avsedd att ersätta den nuvarande befattningen såsom förste kontorist

i lönegraden Eo 10. På kontorsskrivare!! bör ankomma att biträda

förste byråsekreteraren i dennes arbete i fråga örn civilanställningsverksamheten,

att granska ansökningar till olika befattningar, att uppgöra förslag till

meddelanden rörande anmälda lediga anställningar, att självständigt svara för

insamling och bearbetning av statistiska uppgifter rörande utfallet av civilanställningsyensamheten

samt att utarbeta förslag till förfrågningar i olika

civilamställnings- och därmed sammanhängande ärenden, i den mån denna

uppgift icke bör falla å sekreteraren eller byråns chef, samt att i mån av behov

även biträda i _ rekryteringsarbetet. Med hänsyn till de vidgade arbets^PPlfifter,

som enligt de i det föregående framlagda förslagen komma att

åligga byrån, kommer den föreslagne kontorsskrivare!! att åläggas självständiga

arbetsuppgifter, och framför allt måste av honom kunna fordras, att han

skall kunna självständigt granska inkommande ansökningar till olika genom

byrån ledigförklarade civilanställningar, i erforderliga fall komplettera dessa,

och därefter upprätta förslag rörande den ordning, i vilken de sökande med

hänsyn till styrkt lämplighet och andra förhållanden böra ifrågakomma vid

befattnings tillsättande. Vidare bör det åligga befattningshavaren att biträda

jämväl (andre) byråsekreteraren i dennes arbete vid handläggning av ärenden

rörande övergångsersättning m. m. till visst f. d. fast anställt manskap.

En arvodesbefattning för pensionerad underofficer bör inrättas för handläggning

av löpande rekryteringsärenden. I dennes åligganden bör ingå att

upprätta sammanställningar av rekryteringsrapporter från förbanden för införande

av. uppgifter i riksvakanslistan och sammanfattningsrapporter, vilka

skola distribueras till samtliga rekryteringsmyndigheter m. fl., planlägga utsändning

av propagandamaterial, lämna upplysningar till ynglingar, som avse

söka anställning, emottaga och förteckna överskottssökandes handlingar samt

översända dessa till förband, som ha behov av djdika sökande, ävensom verkställa

annonskontroll, bearbeta olika statistiska uppgifter rörande rekryteringen

m. m.

För fullgörande av göromålen såsom registrator och samtidigt även såsom

redogörare vid byrån beräkna de sakkunniga en befattning såsom kansliskrivare

i lönegraden A11. Denna löneställning motiveras av hänsyn till

omfattningen av, bland annat, utbetalningar och storleken av de anslag, som

skola stå till byråns förfogande. Befattningen bör uppföras såsom ordinarie.

De sakkunniga ha vidare funnit erforderligt, att en befattning för expeditionsvakt

inrättas vid anställningsbyrån. Det har visat sig, att byråns befattning

med rekryteringsärenden giver nära nog full sysselsättning "åt en expeditionsvakt

med utsändning under rekryteringsperiod av materiel m. m.

till förband, arbetsförmedlingskontor och enskilda. De nya uppgifter, som

komma att aläggas anställningsbyrån beträffande civilanställningsverksamheten,

synas också fordra ständig tillgång till en expeditionsvakt. Denna befattning

synes böra enligt vanliga grunder hänföras till lönegraden Eo 6.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

För skrivgöromål vid byrån beräkna de sakkunniga fyra kontor sbiträden,

av vilka befattningar tre anses böra inrättas såsom extra ordinarie och en

såsom extra. Att samtliga befattningar uppförts för kontorsbiträden äger samband

med att deras innehavare förutsättas skola vara kunniga i stenografi,

vilket visat sig vara i hög grad betydelsefullt med hänsyn till den omfattande

korrespondensen vid byrån och till att tidigare erfarenheter givit vid handen,

att lägre lönegradsplacering medför ständiga ombyten av befattningshavare.

Yttranden.

Mot de av de sakkunniga förordade principerna för förmedlingsverksamhetens

organisation — bibehållande av lokala organ vid de

olika truppförbanden och ett centralt organ — har i remissyttrandena icke

framställts erinran. Från skilda håll har betonats vikten av intim kontakt

mellan civilanställningsorganen och de offentliga arbetsförmedlingarna,

I fråga örn de lokala organens sammansättning har försvarsväsendets

underbefälsförbund framhållit, att underofficersrepresentanten i civilanställningsnämnd

bör utbytas mot ytterligare en representant för det fast

anställda manskapet, förslagsvis ett långtjänstunderbefäl. Härjämte har förbundet

tänkt sig möjligheten att i civilanställningsnämnd skulle såsom ledamot

ingå en representant för det arbetsförmedlingskontor med vilket nämnden

har att samarbeta. Lämpligheten av sistnämnda anordning har förordats

även av statens arbetsmarknadskommission, som föreslagit länsarbetsdirektören

eller den tjänsteman han sätter i sitt ställe såsom representant och

framhållit, att härigenom endast i undantagsfall torde erfordras någon ökning

av länsarbetsnämndernas personal.

Beträffande anställningsbyråns ställning och uppgifter har

arbetsmarknadskommissionen, som funnit vissa skäl föreligga för byråns inordnande

i kommissionen som en särskild byra, likväl stannat för att för

närvarande tillstyrka de sakkunnigas förslag, att anställningsbyran skall som

ett självständigt organ vara direkt underställd Kungl. Majit, men ansett denna

fråga böra upptagas till förnyad prövning sedan någon erfarenhet vunnits

av byråns verksamhet. Kommissionen har även funnit skäl tala för att anställningsbyrån

förordnas att vara tillsynsmyndighet över familj ebidragsförfattningarnas

tillämpning och att a statens vägnar taga den befattning med

värnpliktslåneverksamheten som för närvarande enligt föreskrift i värnpliktslåneförordningen

åligger statens arbetsmarknadskommission, överflyttning av

dessa arbetsuppgifter till anställningsbyrån har kommissionen funnit böra anstå

så länge den förstärkta försvarsberedskapen varar men efter återgång till

fredsförhållanden kunna ske genom att nuvarande värnpliktshjälpsbyrån i

arbetsmarknadskommissionen inginge i anställningsbyrån som en särskild

sektion. Statskontoret har funnit det ur olika synpunkter mera naturligt och

ändamålsenligt att inordna anställningsbyrån såsom en särskild byrå inom

arbetsmarknadskommissionen, varigenom även behovet av en särskild styrelse

för anställningsbyrån bortfölle.

Vad angår anställningsbyråns organisation och personal har

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departementschefen
-

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

arbetsmarknadskommissionen framhållit lämpligheten av att dess vice ordförande

blir självskriven som suppleant för ordföranden i anställningsbyråns

styrelse. Tjänstemännens centralorganisation har ifrågasatt, huruvida icke

denna bör beredas representation inom anställningsbyråns styrelse. Chefen

för armén har föreslagit, att å den arvodesbefattning, som de sakkunniga avsett

för en pensionerad underofficer, i stället må förordnas en pensionerad

officer, därvid hänvisats till att befattningshavaren skulle vara chef för rekryteringssektionen

och lia att ombesörja en viss sambandsofficersverksamhet

med staber och truppförband. Chefen för försvarsstaben har betecknat det

som en brist i byråns organisation, att bland byråpersonalen icke finnes någon

aktiv officer, samt förordat, att inom byrån å deltidstjänst förordnas en

kapten på aktiv stat såsom militärassistent, närmast som biträde åt byråchefen.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, huruvida icke åtminstone

någon befattning som kontorsbiträde kunde uppföras i lönegrad Eo 2. Allmänna

lönenämnden och försvarsvåsendets lönenärnnd ha funnit med inrättande

av en byråsekreterarbefattning i lönegrad Eo 21 kunna tills vidare anstå

och för de för denna befattning avsedda arbetsuppgifterna i stället böra avses

en amanuens. Expeditionsvaktsbefattningen har synts lönenämnderna enligt

de av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppdragna riktlinjerna för expeditionsvakternas

lönegradsplacering böra placeras i lönegrad Eo 5. En reservant

inom lönenämnderna har ansett sig böra biträda de sakkunnigas förslag

örn placering av expeditionsvakten i lönegrad Eo 6.

Verksamheten för förmedling av civila anställningar åt avgående fast anställt

manskap torde hittills i och för sig lia varit på ett ändamålsenligt sätt

organiserad, genom lokala organ vid truppförbanden och ett centralt organ.

Av de sakkunniga företagna undersökningar lia emellertid givit vid handen,

att de lokala organens arbete icke bedrivits med tillräcklig effektivitet och

i synnerhet att den för verksamheten betydelsefulla kontakten med den offentliga

arbetsförmedlingen hittills försummats. Jag finner mig därför böra tillstyrka

de sakkunnigas förslag, att den nuvarande centrala organisationen bibehålies

och att åtgärder vidtagas för att effektivisera de lokala organens verksamhet.

Tillräcklig anledning att bibehålla civilanställningskommissionen i

Stockholm synes mig dock icke föreligga. De uppgifter som ankomma på

denna torde redan nu kunna övertagas av arbetsförmedlingen. I vad förslaget

avser ändrade benämningar för civilanställningsorganen föranleder detsamma

icke någon erinran från min sida.

De förslag angående civilanställningsnämndernas sammansättning som

framlagts av försvarsväsendets underbefälsförbund och statens arbetsmarknadskommission

torde icke behöva, i detta sammanhang upptagas. Det lärer

få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan meddela bestämmelser. Något

behov av personalökning vid arbetsförmedlingskontoren kan icke gärna behöva

uppkomma, örn — såsom arbetsmarknadskommissionen föreslagit — en representant

för vederbörande arbetsförmedlingskontor ingår i nämnderna.

Vad angår anställningsbyråns ställning och uppgifter finner jag med hänsyn

till de speciella uppgifter, som avses skola ankomma på byrån, flertalet skäl

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

tala för att denna bör såsom självständigt organ vara direkt underställd Kungl.

Maj:! Någon personalbesparing torde icke stå att vinna genom ett inordnande

av byrån i arbetsmarknadskommissionen, och — då det får förutsättas

att ett nära samarbete sker mellan de båda organen — torde icke heller några

praktiska fördelar uppnås genom en dylik sammanslagning. Framdeles —

sedan fredsförhållanden inträtt — synes böra övervägas, örn icke på anställningsbyrån

böra överflyttas de uppgifter med avseende å familjebidrag och

värnpliktslån, som nu ankomma på statens arbetsmarknadskommission. Så

länge dessa uppgifter ankomma på kommissionen, synes anställningsbyråns

chef böra ha skyldighet att utan särskild ersättning tillika vara chef för kommissionens

värnpliktshjälpsbyrå.

De sakkunnigas förslag till sammansättning av anställningsbyråns styrelse

bör kunna i huvudsak biträdas. På Kungl. Majit lärer få ankomma att efter

ytterligare överväganden meddela föreskrifter rörande styrelsens sammansättning,

varvid ställning bör tagas till de i ett par yttranden framförda förslagen

till jämkningar i den av de sakkunniga angivna sammansättningen. I

anledning av vad cheferna för armén och försvarsstaben yttrat vill jag framhålla,

att erforderligt samband mellan anställningsbyrån å ena sidan och truppförband

å andra sidan synes, i den mån härför bör ayses officer, kunna ske

genom någon av de tre officerare som föreslagits skola ingå i byråns styrelse

såsom representanter för de olika försvarsgrenarna.

Av väsentlig betydelse vid genomförandet av de förslag som i det föregående

framlagts är, att anställningsbyrån erhåller en personalorganisation,

som svarar mot de på byrån i fortsättningen ankommande ökade arbetsuppgifterna,

Det synes stå klart, att den nuvarande personalen icke är tillräcklig

härför. I huvudsak har jag i likhet med de hörda myndigheterna

funnit mig kunna biträda det förslag till personalorganisation, som av de

sakkunniga framlagts. Vissa reduktioner synas dock möjliga och motiverade

framför allt på grund därav, att viss försiktighet bör iakttagas med tanke på

pågående undersökningar örn nedbringande av manskapsstaterna vid försvaret

och med beaktande av den ändring i de sakkunnigas förslag vad beträffar ledningen

av yrkesutbildningen för avgående manskap, som i det föregående av

mig förordats.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna har jag intet att erinra

mot att befattningen såsom chef för byrån hänföres till lönegraden C 6. Såsom

i det föregående anförts synes böra gälla, att byråns chef skall vara

skyldig att tills vidare, så länge på statens arbetsmarknadskommission ankomma

uppgifter med avseende å familjebidrag och värnpliktslån, utan särskild

ersättning fungera jämväl såsom chef för arbetsmarknadskommissionens

värnpliktshjälpsbyrå. Befattningshavaren synes böra förordnas på

viss tid. Jag kan ävenledes förorda, att en befattning inrättas såsom

förste byråsekreterare med placering i lönegrad Eo 24. Med hänsyn till

vad i det föregående anförts rörande omfattningen av byråns arbetsuppgifter

finner jag det däremot tillräckligt, att en befattning som amanuens

i lönegraden Eo 18 inrättas i stället för den av de sakkunniga förordade

befattningen som byråsekreterare i lönegrad Eo21. De arbetsuppgifter, som

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 154

avses skola ankomma på den föreslagna kontorsskrivaren, synas motivera, att

denna befattning hänföres till 15 lönegraden. Dock finner jag extra ordinarie

anställning tills vidare böra väljas i avbidan på närmare erfarenheter

örn arbetets omfattning. Härjämte föreslår jag, att befattningshavaren

benämnes assistent. Även befattningen som kansliskrivare synes mig böra

inrättas såsom extra ordinarie. Förslaget örn anställande av en pensionerad

underofficer finner jag mig böra biträda. Denna befattningshavare synes böra

erhålla arvode motsvarande nettolön i löneklass UO 7. Mot placeringen av

expeditionsvakten i lönegrad Eo 6 är, med hänsyn till de arbetsuppgifter som

komma att åvila honom såsom ensam tjänstgörande expeditionsvakt, från

min sida intet att erinra. Antalet kontorsbiträden synes mig med hänsyn till

vad i det föregående anförts kunna minskas från fyra till tre, varav två i

Eo 4 och ett i Ex 4. I anslutning till de sakkunnigas förslag (jfr det följande)

torde vidare böra beräknas ett belopp för anställande av tillfällig personal

under den första tiden. Med beaktande av vad i det föregående anförts torde

det av de sakkunniga härför beräknade beloppet, såsom av det efterföljande

framgår 7 000 kronor, böra minskas till 4 000 kronor.

I detta sammanhang må erinras örn att vid indragande av civilanställningskommissionen

i Stockholm den för tjänstgöring å dess expedition i flottans

manskapsstat beräknade högbåtsmannen blir övertalig. Till härav betingad

ändring i personalförteckning för marinen återkommer jag i annat sammanhang.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Kostnader vid bibehållande av nuvarande civilanställningsförmåner

m. m.

1 det föregående framlagda delar av de sakkunnigas förslag beröra olika

i riksstaten upptagna anslag. Till kontant ersättning för viss tjänstgöring

utöver anställningstiden äro under de olika försvarsgrenarnas anslag till

rekryteringskostnader och avskedspremier m. m. anvisade vissa anslagsposter,

för vilkas användning gäller vad därom stadgas i de i det föregående

under rubriken »Företrädesrätt till vissa civilanställningar» omnämnda

kungörelserna angående beredande av anställning i postverket respektive

vid statens järnvägar för viss militär personal. Under samma anslag äro

även anvisade vissa poster till avskedspremier enligt manskapsavlöningsreglementet.

I de olika försvarsgrenarnas avlöningsstater äro till avgånget

manskaps anställning å civilanställningsstat beräknade vissa belopp. Vid

beräkningen i avlöningsstaterna av rörligt tillägg har hänsyn tagits till kostnaderna

för dylikt tillägg åt å civilanställningsstat anställt manskap. Även

vid beräkningen av, bland andra, anslagen till mathållning och beklädnad har

hänsyn tagits till kostnaderna för sådant manskap. Från ett särskilt anslag

till fritidsundervisning, som är avsett bland annat för utbildning i civilanställningssyfte,

bestridas kostnaderna för dylik undervisning, förutom för värnpliktiga,

även för fast anställt manskap. I riksstaten finnes vidare upptaget

ett särskilt anslag benämt civilanställnings befrämjande. Till de kostnader

som äro förenade med verksamheten vid de lokala civilanställningskommis
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

47

sionerna vid truppförbanden utom Stockholm må för arméns och flygvapnets

del användas truppförbanden tilldelade rekryteringsmedel, medan för marinnens

del i dessa hänseenden anvisats vissa angivna belopp under anslaget

till rekryteringskostnader och avskedspremier m. m. Under de tre försvarsgrenarnas

anslag till sistnämnda ändamål äro även anvisade vissa belopp

till verksamheten vid civilanställningskommissionen i Stockholm. Till den

nuvarande centrala civilanställningsbyrån äro anvisade särskilda anslag, som

disponeras enligt i statsliggaren intagna stater.

Örn man vill anställa en jämförelse mellan å ena sidan de kostnader som

skulle uppkomma för statsverket vid ett bibehållande av nuvarande anordningar

i civilanställningshänseende och å andra sidan kostnaderna för de av

de sakkunniga föreslagna åtgärderna kunna de nu angivna anslagens belopp

endast delvis tjäna till ledning. Anslagsposterna till kontant ersättning för

viss tjänstgöring utöver anställningstiden äro för budgetåret 1944/45 för de

olika försvarsgrenarna upptagna till sammanlagt 20 000 kronor. -— Såvitt avser

de nuvarande förmånerna av avskedspremier och anställning på civilanställningsstat

ha de sakkunniga för erhållande av en jämförelse i kostnadshänseende

gjort vissa beräkningar angående antalet av dem som kunde antagas

under fredsförhållanden komma i åtnjutande av dessa förmåner vid

ett bibehållande av den manskapskader som förutsatts enligt 1942 års försvarsbeslut.

Enligt dessa beräkningar skulle omkring 800 årligen avgående

bliva berättigade till avskedspremier enligt nu gällande grunder. Med antagande

att dessa genomsnittligt skulle erhålla en avskedspremie av 650

kronor ha de årliga kostnaderna för avskedspremier beräknats till 520 000

kronor eller i runt tal 500 000 kronor. — Vid beräkning av kostnaderna för

anställning på civilanställningsstat har antagits, att 600 årligen avgående

skulle bliva berättigade till dylik anställning och komma att utnyttja denna

under en genomsnittlig tid av fem månader. Under dessa förutsättningar

ha de årliga lönekostnaderna enligt löneplan beräknats till i runt tal 465 000

kronor, vartill lagts kostnader för hyres- och ortstillägg och kontant ersättning

för portion med avrundat 400 000 kronor. Kostnaderna för anställning på

civilanställningsstat skulle enligt dessa beräkningar uppgå till omkring 850 000

kronor. -—• Det förut omnämnda anslaget till fritidsundervisning är i riksstaten

för budgetåret 1944/45 upptaget till 185 000 kronor. Med ledning av

uppgifter som de sakkunniga lämnat angående antalet fast anställda som deltager

i den frivilliga undervisningen vid förbanden kan beräknas, att av detta

anslag på ifrågavarande kategori belöpa omkring 25 000 kronor. —- Anslaget

till civilanställnings befrämjande, som för budgetåret 1944/45 på grund av

tidigare reservationer är upptaget till endast 10 000 kronor, torde normalt

kunna beräknas till omkring 65 000 kronor. — De belopp som för marinens

del för budgetåret 1944/45 anvisats till verksamheten vid de lokala civilanställningskommissionerna

uppgå sammanlagt till 2 000 kronor. I vad mån

arméns och flygvapnets truppförband tilldelade rekryteringsmedel använts

för sistnämnda ändamål kan icke utan särskild undersökning närmare angivas.

De till verksamheten vid civilanställningskommissionen i Stockholm

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

anvisade beloppen utgöra för budgetåret 1944/45 för de olika försvarsgrenarna

tillhopa 6 250 kronor. För centrala civilanställningsbyrån äro för budgetåret

1944/45 anvisade, till avlöningar ett förslagsanslag av 34 500 kronor och till

omkostnader ett förslagsanslag av 60 000 kronor. Vid beräkningen av avlöningsanslaget

förutsattes dock, att personalförstärkning som kunde bliva

erforderlig på grund av ökad civilanställningsverksamhet, skulle tillhandahållas

byrån av statens arbetsmarknadskommission, inom vilken byrån sedan

år 1940 är inordnad.

En sammanställning av de här gjorda beräkningarna utvisar, att de sam

manlagda årskostnaderna vid bibehållande av nuvarande civilanställningsåtgärder

och civilanställningsbyråns hittillsvarande organisation skulle uppgå

till omkring 1 565 000 kronor.

Kostnader vid genomförande av de sakkunnigas

förslag.

I fråga örn anslagsposterna till kontant ersättning för viss tjänstgöring

utöver anställningstiden ha de sakkunniga icke avgivit särskilt yttrande. ■—•

Kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna formen av övergångs- eller

avskedspremier ha de sakkunniga enligt i betänkandet närmare angivna grunder

beräknat till 300 000 kronor för år. — För övergångsersättning ha de sakkunniga,

likaledes enligt grunder som angivas i betänkandet, beräknat en

årlig kostnad av 1400 000 kronor. I samband därmed ha de sakkunniga

ansett det kunna ifrågasättas, örn vid arbetslöshetskris utbetalningar av

övergångsersättning, utöver vad som normalt beräknats, böra belasta

anslag under fjärde huvudtiteln. Det kan enligt de sakkunnigas mening

finnas skäl att merkostnaderna utöver de normala under sådana förhållanden

bestridas av anslag till arbetsmarknadens reglering under femte

huvudtiteln. — Vad angår kostnaderna för frivillig fritidsundervisning

ha de sakkunniga inskränkt sig till att förorda att, därest så för undervisningens

organiserande befinnes nödvändigt eller lämpligt, möjlighet

öppnas att för ändamålet disponera erforderliga medel från det för närvarande

å riksstaten uppförda särskilda anslaget för civilanställnings befrämjande

eller det anslag, som sedermera kan komma att ersätta detta.

Kostnaderna för yrkesutbildning ha de sakkunniga såsom av det föregående

framgår beräknat, såvitt avser kursverksamhet till 500 000 kronor och i vad

gäller stipendier till 600 000 kronor. — De med civilanställningsnämndernas

verksamhet förenade kostnaderna ha synts de sakkunniga kunna åtminstone

tills vidare bestridas på samma sätt som hittills varit fallet beträffande

kostnaderna för civilanställningskommissionerna. Även den särskilda

civilanställningskommissionen i Stockholm har av de sakkunniga ansetts

böra erhålla samma medelstilldelning som tidigare.

För anställningsbyrån ha kostnaderna beräknats på följande sätt, nämligen

för avlöningar till 73 300 kronor och för omkostnader till 64 000 kronor.

Kostnaderna för civilanställningsåtgärder och ändrad organisation av anställningsbyrån

enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda, under förut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

sättning att till fritidsundervisning för de fast anställda i fortsättningen

tages i anspråk samma belopp som det förut beräknade, komma att uppgå

till omkring 2 970 000 kronor för år. I förhållande till de beräknade kostnaderna

vid bibehållande av nuvarande civilanställningsåtgärder innebär alltså de

sakkunnigas förslag en årlig kostnadsökning av i runt tal 1 400 000 kronor.

Yttranden.

Försvarets civilförvaltning har ansett, att för övergångspremier avsedda

medel böra uppdelas på de tre försvarsgrenarna och såsom särskilda anslagsposter

upptagas under respektive anslag för rekryteringskostnader m. m.,

medan däremot erforderliga medel för övergångsersättning enligt civilförvaltningens

mening böra anvisas under ett till anställningsbyråns förfogande

ställt gemensamt anslag. Civilförvaltningen har vidare framhållit, att omkostnadsstaten

för anställningsbyrån bör avfattas i överensstämmelse med

eljest gängse grunder samt att föreskrift sålunda bör meddelas, att posterna

till reseersättning och publikationstryck samt den under posten till övriga

utgifter för manskapsrekryteringen upptagna delposten till tryckningskostnader

för rekryteringsblanketter icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande

överskridas.

Statens arbetsmarknadskommission har funnit någon sådan uppdelning

av kostnaderna för övergångsersättning mellan fjärde och femte huvudtitlarna

som de sakkunniga ifrågasatt icke under några förhållanden kunna vara motiverad,

därvid kommissionen hänvisat bland annat till praktiska svårigheter

för gränsdragning mellan normala arbetsmarknadsförhållanden och en arbetslöshetskris.

Såsom av det föregående framgår kan ett genomförande av de sakkunnigas Departementsförslag

beräknas medföra en kostnadsökning per år av omkring 1,4 miljoner chefen•

kronor, d. v. s. med icke mindre än omkring 90 %. Denna beräkning grundar

sig dock på vissa antaganden rörande verksamhetens blivande omfattning,

örn vilkas sannolikhet något bestämt uttalande icke kan göras. Med hänsyn

till den minskning av manskapsstaterna, som torde framgå som resultat av

pågående utredning, är det snarast att förmoda, att kostnadsökningen kommer

att stanna vid lägre belopp än av de sakkunniga angivits. Huvudparten

av kostnadsökningen faller på förslaget örn anordnande av en mer konsekvent

genomförd yrkesutbildning för avgående manskap.

De ändringar i de sakkunnigas förslag, som av mig i det föregående föreslagits,

torde medföra vissa kostnadsminskningar. Sålunda torde de av mig

förordade ändringarna i de sakkunnigas förslag till övergångspremier och

övergångsersättning medföra en ökning av kostnaderna för övergångspremier,

av mig benämnda avskedspremier, med 280 000 kronor men en minskning av

kostnaderna för övergångsersättning med 400 000 konor eller således sammanlagt

en kostnadsminskning med 120 000 kronor. Jämkningarna i de av de sakkunniga

förordade grunderna för utgivande av stipendier vid yrkesutbildning

kunna beräknas leda till en kostnadsminskning av omkring 100 000 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 154. 277 45 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 154.

per år. De beskärningar av personalorganisationen vid anställningsbyrån, som

av mig förordats, kunna beräknas medföra en årlig kostnadsminskning av 6 300

kronor.

I detta sammanhang anser jag mig böra till behandling upptaga frågan

örn bestridande över riksstaten av kostnaderna för civilanställningsåtgärder

av olika slag. En överskådligare redovisning av dessa kostnader finner jag

vara önskvärd.

Såsom framgår av vad som anförts under rubriken »Företrädesrätt till

vissa civilanställningar» ha de sakkunniga föreslagit, att de särskilda kungörelserna

angående beredande av anställning i postverket respektive vid

statens järnvägar för viss militär personal skola upphöra att gälla. Yid bifall

till detta av mig biträdda förslag kunna de under de olika försvarsgrenarnas

anslag till rekryteringskostnader och avskedspremier m. m. hittills

upptagna anslagsposterna till kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver

anställningstiden bortfalla. —- Från samma anslag bestridas de nuvarande

avskedspremierna. Ehuru vissa skäl kunna anföras för att så även i fortsättningen

bör ske, finner jag önskvärdheten av en mera överskådlig redovisning av

civilanställningskostnaderna tala för att avskedspremierna i fortsättningen bestridas

från ett för civilanställningskostnader i allmänhet avsett, för försvarsgrenarna

gemensamt anslag under rubriken Vissa för försvaret gemensamma

ändamål. -— Även utgifter för övergångsersättning torde böra bestridas från det

sistnämnda anslaget. I likhet med statens arbetsmarknadskommission finner

jag den av de sakkunniga ifrågasatta uppdelningen på olika huvudtitlar av

kostnaderna för övergångsersättning icke böra ifrågakomma. -—- Från anslaget

till fritidsundervisning borde såvitt avser det fast anställda manskapets

undervisning rätteligen bestridas endast kostnader vilka hänföra sig till sådan

undervisning som icke har direkt betydelse i civilanställningshänseende,

medan kostnaderna för den fritidsundervisning för det fast anställda manskapet,

som avser utbildning för vinnande av civilanställning, borde bestridas

från det förutnämnda för försvarsgrenarna gemensamma anslaget. Att

bestrida sistnämnda på truppförbanden belöpande kostnader från anslag å

åttonde huvudtiteln i enlighet med vad av mig i det föregående föreslagits i

fråga örn utgifterna för kursverksamhet vid yrkesutbildning för de fast anställda

synes mig nämligen icke böra ske. I avbidan på närmare erfarenheter

vill jag föreslå, att avsedda kostnader för nästa budgetår bestridas

från anslaget till fritidsundervisning. — Även i fortsättningen lärer utbildning

i civilanställningssyfte böra anordnas för å aktiv stat kvarstående

manskap, exempelvis i poliskurser för underbefäl vid statens polisskola

och i kurser vid truppförbanden för förvärvande av körkort. Då dylika

kostnader icke synas böra bestridas från anslag å åttonde huvudtiteln —

dessa anslag böra som nämnts anlitas endast för yrkesutbildning åt avgånget

manskap -— förordar jag, att medel beräknas för ändamålet under förutnämnda

för försvarsgrenarna gemensamma anslag å fjärde huvudtiteln. Vid

sådant förhållande och då jag i det föregående förutsatt, att kostnaderna för

yrkesutbildningen — med undantag av stipendiekostnader — åt avgånget

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 154. 51

manskap skola bestridas från anslag å åttonde huvudtiteln, bör det under

fjärde huvudtiteln uppförda anslaget till civilanställnings befrämjande —

vilket avser dylika kostnader — utgå ur riksstaten och den behållning å anslaget,

som må föreligga vid utgången av innevarande budgetår, överföras till

budgetutjämningsfonden. — Kostnaderna för verksamheten vid de föreslagna

civilanställningsnämnderna, vilka kostnader huvudsakligen torde bliva av

expensnatur, böra lämpligen bestridas från de olika försvarsgrenarnas anslag

till övriga expenser m. m.

Lämpligen böra de anslag å fjärde huvudtiteln som avse med civilanställningsverksamheten

sammanhängande kostnader upptagas under en gemensam

rubrik »Civilanställningsverksamheten m. m.». Tillägget »m. m.» betingas

därav att å anställningsbyrån jämväl ankomma uppgifter avseende manskapsrekryteringen.

Under denna rubrik torde böra upptagas följande anslag, nämligen

Försvarets anställningsbyrå: Avlöningar, Försvarets anställningsbyrå:

Omkostnader samt förutnämnda gemensamma anslag, vilket lärer böra benämnas

Vissa civilanställningsåtgärder och betecknas såsom förslagsanslag.

Benämningen av de nuvarande anslagen Rekryteringskostnader och avskedspremier

m. m. bör samtidigt ändras till Rekryteringskostnader. Från sistnämnda

anslag böra i fortsättningen bestridas endast kostnader som äga samband

med truppförbandens manskapsrekrytering.

Dessa ändringar i de nuvarande grunderna för bestridande av kostnader

för civilanställningsändamål synas kunna genomföras redan från och med

nästa budgetår. Härvid skulle kostnaderna för övergångsvis utgående avskedspremier

enligt äldre bestämmelser belasta det nya anslaget Vissa civilanställningsåtgärder.

På enahanda sätt skulle det sistnämnda anslaget under

övergångstiden jämväl belastas med samtliga avlöningskostnader för det

manskap som under övergångstiden bomme att inneha anställning å civilanställningsstat.

I den mån sådant manskap kommer att vara i tjänst vid

respektive förband eller åtnjuta inkvartering och förplägnad vid militärt förband

bör förbandet av civilanställningsbyrån eventuellt ersättas med belopp

som svarar mot förbandets kostnader för tillhandahållande av naturaförmåner.

Anslagsbehov för budgetåret 1945/46.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkterna 24, 72, 107,

150, 151 och 176) har Kungl. Maj.t — under erinran att 1942 års civilanställningssakkunniga

avgivit förslag rörande ordnandet av civilanställning för avgående

fast anställt manskap vid försvarsväsendet och i samband därmed

stående frågor, vilket förslag vid tiden för statsverkspropositionens framläggande

var föremål för behandling inom försvars- och finansdepartementen

•—• föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för

budgetåret 1945/46 upptaga reservationsanslagen till rekryteringskostnader

och avskedspremier m. m. och till centrala civilanställningsbyrån samt reservationsanslaget

till civilanställnings befrämjande med allenast beräknade

belopp.

Jag anhåller nu att ånyo, utgående från vad i det föregående föreslagits

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

rörande åtgärder i civilanställningshänseende, få upptaga dessa och vissa

andra anslagsfrågor till behandling.

a. Anslag till rekryteringskostnader.

Armén.

För innevarande budgetår är till rekryteringskostnader och avskedspremier

m. m. för armén uppfört ett förslagsanslag av 420 000 kronor.

I statsverkspropositionen (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 24) har för

nästa budgetår beräknats enahanda belopp.

I sin skrivelse rörande medelsbehoven för budgetåret 1945/46 har försvarets

civilförvaltning anfört, att den minskning av manskapskadern, som

skulle bliva en följd av bifall till civilförvaltningens i skrivelsen framlagda

förslag, borde medföra en nedräkning av förevarande anslag. Emellertid

syntes vid beräknandet av medelsbehovet för löpande budgetår kostnaderna

för kontant ersättning jämlikt 11 § kungörelsen den 26 maj 1944 angående

manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten till den, som inställer

sig vid förband för prövning för vinnande av anställning såsom manskap,

icke ha beaktats. Med hänsyn härtill och i avbidan på närmare erfarenheter

av medelsbehovet efter civilanställningsbyråns övertagande av rekryterings

verksamheten har civilförvaltningen ansett försiktigheten bjuda att för

nästa budgetår upptaga anslaget med oförändrat belopp.

Såsom jag i det föregående anfört bör den under förevarande anslag hittills

upptagna posten till avskedspremier enligt 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet

i fortsättningen upptagas under ett för försvarsgrenarna

gemensamt anslag under rubriken Vissa för försvaret gemensamma ändamål,

medan anslagsposterna till kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver

anställningstiden och till civilanställningskommissionen i Stockholm böra

bortfalla.

De kostnader, som äga samband med manskapsrekryteringen och som sålunda

böra i fortsättningen beräknas under förevarande anslag, hänföra sig

till dels egentliga rekryteringskostnader dels ock anställningspenningar enligt

22 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet till nyanställt manskap. Enligt

de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna äro till egentliga

rekryteringskostnader att räkna utgifter för läkarintyg, de anställningssökandes

resor och utspisning, enligt 11 § kungörelsen den 26 maj 1944

(nr 223) angående manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten

utgående kontant ersättning samt antaget manskaps resor för tillträdande av

fast anställning från hemorten till tjänstgöringsorten ävensom andra dylika

av rekryteringen föranledda kostnader.

Samma bestämmelser i fråga örn vilka utgifter, som skola bestridas med anlitande

av anslagsposten till egentliga rekryteringskostnader, synas böra

gälla jämväl under nästa budgetår, dock med föreskrift att kostnader för

rekryteringsofficerarnas (andra beställningshavares) resor i rekryteringsärenden

skola avföras å anslaget.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Med ledning av genom civilanställningsbyrån från förbanden införskaffade

uppgifter angående under 1944 års rekryteringsperiod uppkomna kostnader

och beräkningar rörande omfattningen av manskapsrekryteringen synes för

nästa budgetår medelsbehovet för egentliga rekryteringskostnader kunna uppskattas

till 115 000 kronor och för anställningspenningar till 125 000 kronor.

Till rekryteringskostnader för armén bör sålunda för nästa budgetår beräknas

ett förslagsanslag av 240 000 kronor, vilket innebär en minskning med 15 000

kronor i förhållande till det nu för motsvarande ändamål beräknade beloppet.

Det bör liksom hittills ankomma på Kungl. Majit att fastställa stat för

anslaget.

Anslaget bör, såsom i det föregående anförts, hädanefter benämnas Armén:

Rekryteringskostnader.

Marinen.

Förslagsanslaget till rekryteringskostnader och avskedspremier m. m. för

marinen är för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 365 000

kronor.

I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 72) har

anslaget för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.

I sin skrivelse rörande medelsbehoven för budgetåret 1945/46 har försvarets

civilförvaltning av skäl som anförts vid behandlingen av arméns motsvarande

anslag ansett förevarande anslag böra för nästa budgetår upptagas

med oförändrat belopp.

I överensstämmelse med vad jag anfört vid behandlingen av arméns motsvarande

anslag bör den hittillsvarande posten till avskedspremier enligt 22 §

2 mom. manskapsavlöningsreglementet överföras till ett för försvarsgrenarna

gemensamt anslag under rubriken Vissa för försvaret gemensamma ändamål.

Anslagsposten till kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver anställningstiden

bör bortfalla. Av de under anslagsposten till civilanställning hittills

anvisade beloppen bör det som avser civilanställningskommissionen i

Stockholm bortfalla, medan kostnader för de lokala civilanställningskommissionerna,

eller såsom de föreslagits skola i fortsättningen benämnas lokala

civilanställningsnämnder, böra bestridas från anslaget till övriga expenser

m. m.

Under åberopande av vad i det föregående anförts rörande beräkningen av

arméns anslag till rekryteringskostnader för nästa budgetår föreslår jag, att

för marinens del medelsbehovet under anslagsposten till egentliga rekryteringskostnader

beräknas till 100 000 kronor och under anslagsposten till anställningspenningar

till 90 000 kronor. För nästa budgetår bör alltså förslagsanslaget

till marinens rekryteringskostnader uppföras med belopp av

190 000 kronor, innebärande en ökning i förhållande till det för innevarande

budgetår för nu ifrågavarande ändamål beräknade beloppet av 15 000 kronor.

Anslaget bör, såsom redan nämnts, i fortsättningen benämnas Marinen:

Rekryteringskostnader.

Departements
chefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Departements
chefen.

Flygvapnet.

För innevarande budgetår är förslagsanslaget till rekryteringskostnader

och avskedspremier m. m. för flygvapnet uppfört med ett belopp av 90 000

kronor.

I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 107) har

anslaget för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.

I sin skrivelse rörande medelsbehoven för budgetåret 1945/46 har försvarets

civilförvaltning med hänsyn till föreslagna utökningar av manskapskadrerna

och beräknad avgång av befintligt fast anställt manskap beräknat

medelsbehovet under förevarande anslag till 154 000 kronor, varav 54 000

kronor till enligt 11 § kungörelsen den 26 maj 1944 angående manskaps och

musikelevers anställning vid krigsmakten utgående ersättning.

Såsom jag anfört i fråga örn motsvarande anslag för armén bör den

under förevarande anslag hittills upptagna posten till avskedspremier enligt

22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet i fortsättningen upptagas under

ett för försvarsgrenarna gemensamt anslag under rubriken Vissa för försvaret

gemensamma ändamål, medan anslagsposterna till kontant ersättning för

viss tjänstgöring utöver anställningstiden och till civilanställningskommissionen

i Stockholm böra bortfalla.

Enligt civilförvaltningens förslag skulle — bortsett från kostnader för

avskedspremier, kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver anställningstiden

och civilanställningskommissionen i Stockholm, för vilka ändamål

medel enligt vad förut anförts ej längre böra beräknas under förevarande

anslag — för med manskapsrekryteringen vid flygvapnet förenade kostnader

under nästa budgetår erfordras ett belopp av 146 500 kronor.

I anslutning till vad som anförts i fråga örn beräkningen av arméns anslag

till rekryteringskostnader beräknar jag flygvapnets medelsbehov för nästa

budgetår under anslagsposten till egentliga rekryteringskostnader till 80 000

kronor och under anslagsposten till anställningspenningar till 50 000 kronor.

Förslagsanslaget bör sålunda uppföras med ett belopp av 130 000 kronor,

innebärande en ökning med 47 500 kronor, vilken ökning är betingad främst av

de med prövningen av de anställningssökande förenade kostnaderna.

I enlighet med vad jag redan anfört bör anslaget i fortsättningen benämnas

Flygvapnet: Rekryteringskostnader.

b. Anslag till försvarets anställningsbyrå.

Avlöningar.

Till Centrala civilanställningsbyrån: Avlöningar har för innevarande

budgetår anvisats ett förslagsanslag av 34 500 kronor.

I statsverkspropositionen (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 150) har anslaget

för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.

Av 1942 års civilanställningssakkunniga gjorda kostnadsberäkningar för

försvarets anställningsbyrå upptaga å avlöningsstaten följande anslagsposter.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 154.

55

Utgifter: Kronor

1. Arvode till anställningsbyråns styrelses ordförande ..................... 1 200

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........................ 22 800

3. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............................. 5 800

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .............................. 37 000

5. Sammanträdesarvoden å 20 kronor per dag till anställningsbyråns

styrelses ledamöter och suppleanter, förslagsvis ........................ 2 400

6. Körligt tillägg, förslagsvis ............................................,......... 8 400

Summa kronor 77 600

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ......................................................... 4 300

Nettoutgift kronor 73 300

Beträffande dessa beräkningar ha de sakkunniga framhållit, att årsarvodet

till ordföranden bestämts med hänsyn till omfattningen av de uppgifter som

förutsättas skola åligga honom samt att sammanträdesarvoden till styrelsens

ledamöter och suppleanter upptagits efter samma grunder som hittills gällt

för civilanställningsbyråns styrelse. För tillfälligt anställande av personal har

synts de sakkunniga erforderligt att beräkna ett belopp av 7 000 kronor.

På sätt av mig i det föregående förordats bör för anställningsbyrån avises Departements
-

följande personal. chefen.

Löneställning.

1 chef för byrån (förordnad på viss tid) .................................... C 6

1 förste byråsekreterare............................................................ Eo 24

1 amanuens ........................................................................... Eo 18

1 assistent ........................................................................... Eo 15

1 kansliskrivare, registrator och redogörare ................................. Eo 11

1 expeditionsvakt .................................................................. Eo 6

2 kontorsbiträden .................................................................. Eo 4

1 kontorsbiträde .................................................................. Ex 4

Arvode.

1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning ........................... UO 7

Av den sålunda angivna personalen böra enligt vanliga regler ordinarie

befattningshavare samt extra ordinarie befattningshavare i högre lönegrad

än 20:e uppföras å personalförteckning, som underställes riksdagen.

Vad av mig sålunda förordats i fråga örn personal för byrån föranleder

ändringar i den av de sakkunniga föreslagna avlöningsstaten för byrån såtillvida,

att anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän minskas från

22 800 kronor till 13 500 kronor, medan anslagsposten till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal ökas från 37 000 kronor till 40 000 kronor. Anslaget

bör med hänsyn härtill bestämmas till 67 000 kronor. Posterna 1, 3 och 5

i de sakkunnigas förslag synas böra sammanföras till en post till arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Vad de sakkunniga anfört

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Departements
chefen.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

rörande arvoden till styrelsens ordförande, ledamöter och suppleanter föranleder

ej erinran från min sida.

Anslaget, som i fortsättningen bör benämnas Försvarets anställningsbyrå:

Avlöningar, bör i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit från

och med nästa budgetår såsom förslagsanslag upptagas under rubriken »Civilanställningsverksamheten

m. m.»

Omkostnader.

Till Centrala civilanställningsbyrån: Omkostnader har för innevarande

budgetår anvisats ett anslag av 60 000 kronor.

I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 151) har

anslaget för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.

Anställningsbyråns omkostnadsstat har av de sakkunniga beräknats på

följande sätt:

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ...................................................... 300

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 2 000

3. Expenser m. m., högst ............................................................ 5 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ................................................... 4 700

5. Övriga utgifter för manskapsrekryteringen:

a. Annonsering, högst ................................................... 40 000

b. Annan upplysningsverksamhet än annonsering, högst ...... 10 000

c. Tryckningskostnader för rekryteringsblanketter,2 000 52 000

Summa kronor 64 000

Enligt de sakkunnigas förslag, som av mig lämnats utan erinran, bör för

omkostnader vid anställningsbyrån för nästa budgetår beräknas ett anslag

av 64 000 kronor.

Anslaget, som i fortsättningen bör benämnas Försvarets anställningsbyrå:

Omkostnader, bör i likhet med avlöningsanslaget till byrån från och

med nästa budgetår såsom förslagsanslag upptagas under rubriken »Civilanställningsverksamheten

m. m.». Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att i vanlig

ordning fastställa stat för anslaget.

c. Anslag till vissa civilanstä/lningsåtgärder.

I riksstaten för innevarande budgetår har till civilanställnings befrämjande

upptagits ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 176) har

anslaget för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.

Såsom jag i det föregående anfört bör anslaget till civilanställnings befrämjande

från och med nästa budgetår bortfalla. I riksstaten bör upptagasett

anslag till Vissa civilanställningsåtgärder, som jämte anslagen till försvarets

anställningsbyrå bör upptagas under rubriken »Civilanställningsverksamheten

m. m.» och torde böra uppföras som förslagsanslag. Såsom

anslagsposter under detta anslag böra upptagas förslagsvis beräknade belopp

för avskedspremier, övergångsersättningar, utbildningskurser för å aktiv stat

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

kvarstående manskap och stipendier vid viss yrkesutbildning. Från anslaget

böra bestridas jämväl vissa kostnader, som enligt det föregående nu bestridas

från försvarsgrenarnas avlöningsanslag.

De sakkunniga ha beräknat kostnaderna för avskedspremier — av dem

benämnda övergångspremier — vid normal avgång under fredsförhållanden

till 300 000 kronor för år. Den av mig i det föregående förordade ändringen

med avseende å avskedspremiernas belopp har från samma utgångspunkter

antagits medföra en kostnadsökning med 280 000 kronor örn året. Vid beräkningen

av medelsbehovet för nästkommande budgetår måste hänsyn tagas till

den avgång bland underbefäl med en tjänstetid av minst sex år som under

nämnda budgetår kan förutses. Härvid är man hänvisad till sannolikhetsberäkningar.

Vid tillsättandet av överfurirsbeställningar under hösten 1944

vid armén och kustartilleriet har det visat sig, att få furirer finnas med sex

tjänsteår eller mera. Antalet nya överfurirsbeställningar, som skall tillsättas

under nästa och därpå följande budgetår, är betydande. Vidare bör beaktas,

att underbefälskåren under senare tid föryngrats genom att underbefäl befordrats

till officerare och underofficerare och i civilmilitära beställningar

eller övergått till nyinrättade civila befattningar inom försvaret. Med hänsyn

till vad nu anförts och då under de närmaste åren ytterligare ökning av

antalet underofficerare avses komma till stånd, kan man för nästa budgetår

räkna med att från aktiv stat komma att avgå högst 400 beställningshavare,

vilka bliva berättigade till avskedspremier. Enligt de av mig föreslagna

grunderna för beräkning av avskedspremier skulle medelsbehovet under angivna

förutsättningar komma att uppgå till 225 000 kronor.

Emellertid har i det föregående förutsatts, att övergångsbestämmelser

skola meddelas av innebörd, att avgående manskap skall under vissa villkor

äga rätt uppbära avskedspremie enligt tidigare gällande bestämmelser. I vad

mån så kommer att ske är vanskligt att förutsäga. För dylika avskedspremier

är i riksstaten för innevarande budgetår under anslagen till rekryteringskostnader

och avskedspremier m. m. avsett ett belopp av tillhopa förslagsvis

334 250 kronor. Förutnämnda belopp av 225 000 kronor torde vara tillräckligt

för bestridande av samtliga kostnader för avskedspremier under nästa budgetår.

Kostnaderna för övergångsersättninghaav de sakkunniga vid normal

avgång under fredsförhållanden beräknats till 1 400 000 kronor för år. De ändrade

grunder för övergångsersättningens bestämmande som av mig föreslagits

skulle under samma förutsättningar medföra en minskning av dessa kostnader

till omkring 1 000 000 kronor för år. Den beräkning av antalet under

nästa budgetår avgående, till avskedspremier berättigade furirer som i det

föregående verkställts äger tillämplighet även då det gäller att beräkna medelsbehovet

för nämnda budgetår till övergångsersättningar. Härtill kommer

att ett antal i tjänst varande fast anställda torde kunna beräknas få tillträde

till 1945/46 års poliskurs. Då övergångsersättning icke torde behöva beräknas

för dessa, kommer därigenom medelsbehovet att ej oväsentligt nedgå.

Under nu angivna förutsättningar torde kostnaderna för sådan ersättning

kunna för nästa budgetår beräknas till 340 000 kronor.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

På sätt av mig i det föregående föreslagits böra förevarande anslag under

övergångstiden jämväl belastas med samtliga avlöningskostnader för det manskap

som under övergångstiden kommer att inneha anställning å civilanställningsstat.

För ändamålet har under arméns, marinens och flygvapnets avlöningsanslag

för innevarande budgetår beräknats ett belopp av respektive förslagsvis

75 000 kronor, 80 000 kronor och 5 000 kronor. Försvarets civilförvaltning

har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår upptagit enahanda belopp

såsom individualiserade anslag. Den omständigheten att vissa av de

fast anställda torde kvarstå vid de äldre förmånerna och sålunda övergå till

anställning å civilanställningsstat i stället för att åtnjuta övergångsersättning

torde icke nämnvärt påverka nyssnämnda kostnadsberäkning.

Såsom framgår av propositionen 1944:185 (s. 182 ff.) ha svårigheterna att

under den förstärkta försvarsberedskapen bereda tjänstledighet i civilanställningssyfte

åt manskap, som vunnit anställning å civilanställningsstat respektive

enligt tidigare gällande bestämmelser anställning över stat i civilanställningssyfte,

föranlett vissa bestämmelser örn extraordinära möjligheter till anställning

å civilanställningsstat. Då sådana svårigheter alltjämt föreligga,

torde dessa möjligheter till anställning å civilanställningsstat böra bibehållas

jämväl under budgetåret 1945/46. I enlighet med hittills tillämpade principer

bör sålunda anställning å civilanställningsstat enligt av Kungl. Majit

meddelade närmare bestämmelser kunna under budgetåret 1945/46 medgivas

— förutom enligt i gällande avlöningsförfattningar givna föreskrifter — dels

manskap, som avgått från beställning på aktiv stat med utgången av anställningsåret

1938/39 eller senare anställningsår och därvid erhållit anställning

å civilanställningsstat (motsvarande) men som på grund av rådande förhållanden

måst i särskild ordning tagas i anspråk för militärtjänstgöring och till

följd därav icke kunnat beredas tjänstledighet i civilanställningssyfte, dels

ock manskap, som i omedelbar anslutning till anställning på aktiv stat innehaft

anställning över stat och som i övrigt uppfylla fordringarna för anställning

å civilanställningsstat. Riksdagens medgivande härtill torde böra inhämtas.

Jag förutsätter, att Kungl. Majit skall på sätt tidigare skett äga meddela

erforderliga provisoriska föreskrifter jämväl med avseende å frågan till

vilken del av året anställning å civilanställningsstat må förläggas.

I detta sammanhang må erinras, att försvarsväsendets underbefälsförbund

i skrivelse den 22 april 1943 framhållit, att sådana beställningshavare, som

meddelas avsked på grund av under militärtjänstgöring ådragen sjukdom,

äro — även örn de i övrigt uppfylla villkoren härför — uteslutna från rätt

till anställning på civilanställningsstat, enär de vid meddelandet av avsked

i allmänhet äro underkastade sjukhus- eller anstaltsvård. På grund därav

äro de i regel heller icke betjänta av att erhålla anställning på civilanställningsstat

i samband med avskedet från militärtjänsten. Vid den tidpunkt,

då vederbörande tillfrisknat, borde han emellertid enligt förbundets mening

erhålla förmånen av dylik anställning, varigenom hans förutsättningar att

efter erforderlig omskolning erhålla civilanställning skulle avsevärt förbättras.

Underbefälsförbundet har föreslagit, att fråga om anställning på civilanställ
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

ningsstat för här ifrågavarande förutvarande fast anställda i varje särskilt fall

borde göras till föremål för Kungl. Maj:ts prövning, och förbundet har hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte vidtaga härav betingad ändring av 2 kap., 1 §, 2

mom. tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet.

I häröver avgivet yttrande ha 1942 års civilanställningssakkunniga framhållit,

att det icke syntes oskäligt, att beställningshavare av det fast anställda manskapet,

som på grund av sjukdom erhölle avsked från den militära tjänsten

och då räknade en anställningstid av minst sex år men på grund av sjukdom

vore förhindrad att för avsett ändamål utnyttja förmånen av anställning på

civilanställningsstat, vid den senare tidpunkt, då omständigheterna det medgåve,

komme i åtnjutande av den förmån, vartill han genom sin anställningstid

vid försvaret gjort sig berättigad. Det läge nämligen enligt de sakkunnigas

mening i sakens natur, att den, som på grund av sjukdom nödgats lämna

den militära tjänsten och vårdats för sjukdom under ofta avsevärd tid, vore

i stort behov av den ekonomiska hjälp till omskolning för civil verksamhet,

som anställningen på civilanställningsstat erbjöde. De sakkunniga ansåge

emellertid, att på grund av sjukdom avskedad beställningshavare icke borde

kunna göra anspråk på anställning på civilanställningsstat under obegränsad

tid efter erhållet avsked. De sakkunniga holle före, att på grund av sjukdom

ur militärtjänst avskedad beställningshavare av det fast anställda manskapet

icke borde äga att, sedan tre år från avskedet förflutit, komma i åtnjutande

av nu ifrågavarande förmån. Därest dylik beställningshavare emellertid inom

en tid av högst tre år från avskedet ur militärtjänsten återvunnit hälsa och

krafter och lian bedömdes vara i behov av anställning på civilanställningsstat,

finge det anses skäligt, att anställning på civilanställningsstat kunde

medgivas.

De sakkunnigas ifrågavarande förslag har icke givit mig anledning till erinran.

Såsom av det föregående framgår kommer dock förslaget att få betydelse

endast för dem, som övergångsvis bibehållas vid nuvarande rätt att

kvarstå å civilanställningsstat. Jag förutsätter sålunda, att det skall få ankomma

på Kungl. Majit att, efter framställning i varje särskilt fall, inom en

tid av tre år efter sådan beställningshavares avgång från aktiv stat på grund

av sjukdom pröva fråga örn medgivande för den avgångne att erhålla anställning

på civilanställningsstat. Därest riksdagen icke har något att erinra mot

ett dylikt medgivande, har jag för avsikt att sedermera anmäla förslag till bestämmelser

i ämnet.

Under förevarande anslag böra, såsom jag i det föregående anfört, vidare

upptagas medel till bestridande av kostnader för viss utbildning i civilanställningssyfte

för på aktiv stat kvarstående manskap, exempelvis

vid poliskurser för underbefäl vid statens polisskola och i form av

kurser vid truppförbanden för förvärvande av körkort. I de sakkunnigas anslagskalkyler

ha dessa kostnader icke särskilt för sig redovisats, varför svårighet

föreligger att bedöma medelsbehovet. Tills vidare räknar jag med att

ett belopp av 60 000 kronor skall vara tillräckligt för nästa budgetår.

Slutligen böra ock, i anslutning till vad förut anförts, under anslaget

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

i fråga upptagas medel till bestridande av kostnader för stipendier. Dessa

kostnader lia av de sakkunniga vid normal avgång beräknats till 600 000 kronor

örn året. Antalet underbefäl med fem års tjänst som avgår under nästföljande

budgetår kan emellertid antagas bliva relativt ringa. Med hänsyn

härtill ävensom till den begränsning av stipendiebeloppen och den behovsprövning

som av mig förordats räknar jag tills vidare med ett belopp av

75 000 kronor för nästa budgetår.

Förevarande anslag skulle alltså disponeras på följande sätt:

1. Avskedspremier, förslagsvis .................................. kronor 250 000

2. Övergångsersättningar samt övergångsvis utgående avlö
ningar

till manskap, som innehar anställning å civilanställningsstat,

förslagsvis...................................... » 340 000

3. Viss utbildning i civilanställningssyfte för på aktiv stat

kvarstående manskap, förslagsvis............................ » 60 000

4. Stipendier till avgånget manskap vid viss yrkesutbildning,

förslagsvis...................................................... » 75 000

Summa kronor 725 000

På Kungl. Majit lärer få ankomma att i anslutning till vad i det föregående

anförts meddela bestämmelser rörande anslagets disposition. Därvid

torde böra föreskrivas, att anslagsposterna 3 och 4 icke må utan Kungl. Maj:ts

medgivande överskridas.

d. Sammanfattning av anslagsberäkningarna.

Vid bifall till vad i det föregående anförts skulle medel anvisas på sätt

av följande sammanställning framgår:

Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m.:

armén ..............................................

marinen ............................................

flygvapnet ..........................................

För budgetåret

1944/45

anvisat belopp

420 000

365 000

90 000

Departementschefens

förslag

för budgetåret

1945/46

Rekryteringskostnader:

armén .................................................. — 240 000

marinen ................................................ — 190 000

flygvapnet ...............................................— 130 000

Försvarets anställningsbyrå (nu centrala civilanställningsbyrån):
Avlöningar.

............................................. 34 500 67 000

Omkostnader .......................................... 60 000 64 000

Vissa civilanställningsåtgärder .......................... 494 250 725 000

Oivilanställnings befrämjande............................ 10 000 —

Summa kronor 1 473 750 1 416 000

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Marits proposition nr 154.

Till de angivna kostnaderna böra läggas de medel, som chefen för ecklesiastikdepartementet

torde komma att under åttonde huvudtiteln beräkna for bestridande

av kostnader för yrkesutbildning åt avgående manskap.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående angivna grunderna

för civilanställningsförmåner åt krigsmaktens fast anställda manskap,

dels medgiva, att anställning å civilanställningsstat enligt av

Kungl. Majit meddelade närmare bestämmelser må under budgetåret

1945/46 medgivas dels manskap, som avgått från beställning

på aktiv stat med utgången av anställningsåret 1938/39 eller senare

anställningsår och därvid erhållit anställning å civilanställningsstat

(motsvarande) men som på grund av rådande förhållanden

måst i särskild ordning tagas i anspråk för militärtjänstgöring

och till följd därav icke kunnat beredas tjänstledighet i

civilanställningssyfte, dels ock manskap, som i omedelbar anslutning

till anställning på aktiv stat innehaft anställning över

stat och som i övrigt uppfyller fordringarna för anställning på

civilanställningsstat,

dels för budgetåret 1945/46 anvisa

till Armén: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag av 240 000

kronor,

till Marinen: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag av

190 000 kronor,

till Flygvapnet: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag av

130 000 kronor,

dels fastställa följande personalförteckning för försvarets anställningsbyrå,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad

Tjänsteman å ordinarie stat.

1 chef .................................................................. 0b

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.

1 förste byråsekreterare ....................................... ^

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets anställningsbyrå,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 154.

Avlöningsstat.

Utgifter.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... 13 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, förslagsvis ....................................... 9 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ............ 40 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...............................k... 8 400

Summa kronor 71 300

Särskilda uppbördsmedel.

Pensionsmedel, förslagsvis ....................................... 4 300

Nettoutgift kronor 67 000

dels till Försvarets anställningsbyrå: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 67 000 kronor,

dels till Försvarets anställningsbyrå: Omkostnader för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 64 000 kronor,

dels ock till Vissa civilanställningsåtgärder för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 725 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Kock.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 154. 63

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Allmänna synpunkter .............................................................. 4

De sakkunniga................................................................ 4

Yttranden .................................................................... ^

Departementschefen ................................................................ ®

Företrädesrätt till vissa civilanställningar ........................................ 11

Gällande bestämmelser........................................................ H

De sakkunniga ................................................................ 12

Yttranden .................................................................... 13

Departementschefen ................................................................ 13

Överyångspremie och övergångsersättning .......................................... 13

Historik........................................................................ 13

Gällande bestämmelser........................................................ H

De sakkunniga................................................................ 13

Yttranden...................................................................... 13

Departementschefen ................................................................ 21

Utbildning i civilanställningssyfte .................................................. 26

Tidigare åtgärder.............................................................. 26

De sakkunniga................................................................ 26

Yttranden...................................................................... 32

Departementschefen ................................................................ 34

Organ för förmedling av civilanställning .......................................... 37

Förutvarande organisation .................................................... 37

De sakkunniga................................................................ 38

Yttranden...................................................................... 13

Departementschefen ................................................................ 44

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor ............................................ 46

Kostnader vid bibehållande av nuvarande civilanställningsåtgärder ...... 46

Kostnader vid genomförande av de sakkunnigas förslag.................... 48

Yttranden...................................................................... 49

Departementschefen ................................................................ 49

Anslagsbehov för budgetåret 1945/46 .............................................. 31

Departementschefens hemställan..................................................... 61

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1945/46 till yrkesundervisningen. s. 13 i texten
  2. Rskr. 1945:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret, jämte i s. 1 i texten
  3. SU 1945:138 Statsutskottets utlåtande nr 138 s. 13 i texten
  4. Rskr. 1945:196 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1945/46 till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska ins s. 4 i texten