Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar

1945-02-23 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:155, Angående anslag till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

1

Nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Statens

sjöhistoriska museum: Avlöningar; given Stockholms

slott den 23 februari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Bertil Ohlin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,

Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och ecklesiastikdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin:

I årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkt 64) har Kungl.

Maj:t på min föredragning föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar för budgetåret

1945/46 beräkna ett förslagsanslag av 56 800 kronor. Sedan beredningen

av detta ärende numera slutförts, ber jag nu att ånyo få anmäla detsamma.

Sjöhistoriska museets avlöningsanslag är för innevarande budgetår uppfört

med 56 800 kronor samt disponeras på sätt framgår av stalsliggaren s.

820 och 821.

I skrivelse den 7 juni 1944, nr 10, anhöll riksdagen under punkt 59, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande sjöhistoriska museets personalorganisation

och för 1945 års riksdag framlägga förslag i ämnet. I anBHinny

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 155.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

ledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 22 juni 1944

min företrädare i ämbetet att tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa

den av riksdagen begärda utredningen. Med stöd av detta bemyndigande

tillkallades såsom utredningsmän statskommissarien B. E. Johnsson, tillika

ordförande, kanslichefen i statens organisationsnämnd G. W. Dahlberg,

ledamoten av riksdagens första kammare, direktören C. E. Ericsson och ordföranden

i sjöhistoriska museets nämnd, professorn S. E. Erixon.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1944 års utredning rörande

sjöhistoriska museets personalorganisation, ha den 29 november 1944 avgivit

betänkande med förslag i ämnet.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av chefen för marinen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, kommerskollegium,

sjöhistoriska museets nämnd, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

samt museichefskollegiet.

Museets tillkomst och utveckling.

Sedan styrelsen för Knut och Alice Wallenbergs stiftelse beslutat att till

bestridande av kostnaderna för ett marin- och sjöfartsmuseum i Stockholm

under vissa villkor bidraga med ett belopp av 800 000 kronor, bemyndigade

Kungl. Majit den 24 april 1931 dåvarande chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla högst fem utredningsmän för att inom nämnda departement biträda

med verkställande av utredning rörande anordnande av ett dylikt museum,

med beaktande — särskilt ur kronans synpunkt — av alla därmed

sammanhängande spörsmål av ekonomisk och annan art. De med stöd av

detta bemyndigande tillkallade utredningsmännen avgåvo den 12 januari 1932

betänkande i ämnet, vilket betänkande överlämnades till handelsdepartementet.

Enligt utredningsmännens förslag skulle såsom huvudbeståndsdelar i museet

ingå de i f. d. skogsinstitutet i Nobelparken då inhysta statens sjökrigshistoriska

samlingar — det s. k. marinmuseet — och föreningen Sveriges sjöfartsmuseums

i Stockholm samlingar. Chefskapet för museet skulle utövas

av en oavlönad styrelse av fem personer. Museet skulle bestå av två skilda

huvudavdelningar, marinavdelningen och sjöfartsavdelningen. Den förra

skulle omfatta marinmuseets samlingar och den senare Sveriges sjöfartsmuseums

samlingar. Vardera avdelningen skulle hava sin särskilda föreståndare

med placering i lönegrad B 24 å extra stat. Enär till föreståndare å

marinavdelningen som regel borde tagas en pensionerad sjöofficer eller mariningenjör,

erfordrades för avlönande av denne föreståndare endast ett skäligt

arvode å förslagsvis 3 600 kronor utöver vederbörandes pension. Den av

avdelningsföreståndama, åt vilken styrelsen uppdragit sådant, skulle det

åligga att föra protokollet vid styrelsens sammanträden ävensom att ombesörja

vissa museet i dess helhet avseende bestyr, såsom att hava allmänt

överinseende över museets lokaler m. m. Den övriga mera fast anställda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 155-

3

museipersonalen skulle utgöras av en förste vaktmästare i 7 och en vaktmästare

i 5 lönegraden, båda å extra stat. För samlingarnas bevakning under

besökstiden å sön- och helgdagar krävdes två tillfälliga biträden för en

beräknad kostnad av 600 kronor årligen. Utredningsmännens förslag till avlöningsstat

för museet slutade å 15 152 kronor.

Beträffande de nyss nämnda förslagen framhöllo utredningsmännen bland

annat, att det icke kunde anses ändamålsenligt alt omedelbart giva den nya

museiinstitutionen en definitiv organisation, utan borde densamma tills vidare

erhålla allenast provisorisk karaktär. Det vore icke osannolikt, att det

permanenta personalbehovet sedan museet organiserats och samlingarna uppställts

i de nya lokalerna kunde bliva ett annat. Uppförande av museiinstitutionen

tills vidare på extra stat måste därför anses ändamålsenligt. Sedan

museet ägt bestånd under erforderlig tid och erfarenhet vunnits om organisationens

lämplighet, borde frågan om personalens uppförande på ordinarie

stat upptagas.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 11 mars 1932 förklarade dåvarande

chefen för handelsdepartementet sig kunna i huvudsak uttala sin

anslutning till utredningsmännens förslag. Enär några kostnader för museets

organisation icke komme att uppstå under byggnadstiden, behövde medel för

detta ändamål icke äskas för budgetåret 1932/33. Därvid förutsattes, att ett

blivande detaljerat förslag i ämnet hölles inom den kostnadsram, som utredningsmännen

angivit. Departementschefen hemställde om avlåtande av

förslag till riksdagen, att Kungl. Majit måtte äga att dels för museibyggnaden

utan ersättning upplåta erforderlig tomtmark, dels ock för en kostnad

av högst 885 000 kronor låta uppföra museibyggnaden. Proposition (nr 227)

i enlighet med denna hemställan avläts till riksdagen. I skrivelse nr 210 anmälde

riksdagen, bland annat, att riksdagen medgåve, att Kungl. Majit iklädde

sig de skyldigheter, Kungl. Majit föreslagit. Icke heller hade riksdagen

någon erinran mot förslaget om museets organisation på två avdelningar,

vardera under sin särskilda föreståndare, och hade riksdagen funnit förslaget

rörande befattningshavarnas lönegradsplacering lämpligt avvägt. Lika

med departementschefen fann sig riksdagen böra betona angelägenheten av

att ett blivande detaljerat förslag rörande kostnaderna för museets organisation

hölles inom den av utredningsmännen angivna kostnadsramen.

Med anledning av att museets nybyggnad kunde förväntas bliva färdig till

den 1 juli 1935 anvisade samma års riksdag medel för uppehållande av

museets verksamhet under budgetåret 1935/36. Därvid fastställdes det tidigare

förslaget till personaluppsättning, dock att behovet av vaktmästarpersonal

för nämnda budgetår ansågs kunna tillgodoses genom anställande endast

av en förste expeditionsvakt. Avlöningsanslaget upptogs till 16 200 kronor,

däri inberäknat el t arvode å 600 kronor för bestridande av portvaktsgöromål

lii. m.

I skrivelse den 7 september 1935 hemställde sjöhistoriska museets nämnd,

att museets avlöningsanslag måtte för budgetåret 1936/37 upptagas till 28 600

kronor. Medelsbehov förelåge för avlönande av dels en expeditionsvakt, dels

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

ett kvinnligt biträde, dels ock två modellsnickare. Vad modellsnickarna anginge

hade utredningsmännen i sin organisationsplan beräknat ett belopp av

9 500 kronor, ingående i museets omkostnadsstat, för samlingarnas underhåll

och förkovran. Med detta belopp hade avsetts att bland annat bestrida avlöningarna

till två modellsnickare å 3 600 kronor. Med hänsyn till de nya

grunderna för riksstatens uppställning föreslogs, att denna post å tillhopa

7 200 kronor i stället måtte anvisas under avlöningsanslaget.

Dåvarande departementschefen (1936 års statsverksproposition, tionde

huvudtiteln) ansåg sig icke kunna gå utöver den av utredningsmännen för

museets anordnande angivna, av riksdagen i princip godkända planen för

organisation av museet och biträdde därför icke nämndens förslag om anställande

av ett kvinnligt biträde. Då förslaget örn anställande av en expeditionsvakt

och två modellsnickare icke gav honom anledning till erinran,

tillstyrkte han, att medelsbehovet under avlöningsanslaget upptogs till

25 900 kronor. Det av departementschefen tillstyrkta anslaget anvisades av

riksdagen.

Från och med den 1 juli 1936 hade museet alltså den personal, varmed

man räknat i samband med beslutet örn donationsmedlens mottagande och

museets inrättande. Under den tid, som därefter förflutit, har emellertid

museinämnden årligen i sina petita hemställt om ökade anslag för att möjliggöra

anställandet av ytterligare personal. Dessa framställningar, som visserligen

icke i allo föranlett åtgärder, ha dock resulterat i en icke obetydlig

ökning av museets arbetskrafter. Sålunda har museet numera tillgång till

följande personal eller medel för särskilda ändamål:

I. Enligt den ursprungliga planen:

2 avdelningsföreståndare, Eo 24,

1 förste expeditionsvakt, Eo 7,

1 expeditionsvakt, Eo 5,

2 modellsnickare, arvode numera 4 800 kronor, samt

för portvaktsgöromål m. m. 600 kronor.

II. Härutöver av statsmakterna medgivn autökningar:

1 kanslibiträde, Eo 7, anställt fr. o. m. den 1 juli 1937 som kontorsbiträde

och uppflyttat till kanslibiträde fr. o. m. den 1 juli 1939, samt

1 värmeledningsskötare och reparatör, Eo 7, anställd fr. o. m. den 1 juli

1938.

Vidare ha inom ramen för anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal medel beviljats till vikariatsersättningar med högst 900 kronor,

till extra arbetshjälp åt avdelningsföreståndama, till skrivbiträdeshjälp,

till arvoden med 600 kronor vardera åt en ekonomidelegerad och en sekreterare

samt för tillsyn över museilokalerna med högst 200 kronor och för bevakning

under öppethållande och nattetid med högst 4 300 kronor.

III. Av statsmedel i annan ordning avlönad personal:

Arkivarbetare till vid skilda tidpunkter varierande antal, för närvarande

19.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

5

IV. Med enskilda medel avlönad personal:

1 amanuens, arvode 7 030 kronor, å sjöfartsavdelningen,

1 amanuens, arvode 4 030 kronor, å örlogsavdelningen (uppbär härutöver de

förut angivna, till extra arbetshjälp åt föreståndarna avsedda medlen),

1 konservator, arvode 1 200 kronor (uppbär härutöver sedan år 1942 ett av

de för modellsnickare avsedda arvodena å 4 800 kronor),

2 finmekaniker, arvoden å 4 800 och 2 700 kronor.

Härjämte ha 860 kronor använts till ökande av skrivbiträdets avlöningsförmåner.

De enskilda medlen ha utgjorts dels av inkomster av modellverkstaden,

dels -—- och huvudsakligen -— av tillskott från föreningen Sveriges sjöfartsmuseum

i Stockholm — vilken numera bär till uteslutande uppgift att fungera

såsom understödsförening för museet — eller av särskilda donationer.

Föreningens bidrag till museet enbart för avlönande av mera stadigvarande

personal vid museet ha från den 1 juli 1938 till den 31 oktober 1944 utgjort

sammanlagt omkring 65 000 kronor. Museet förfogar därjämte över vissa

donationer, avsedda för bestridande av kostnader för särskilda ändamål,

såsom för uppordning av samlingar, anskaffande av montrer och modeller

ävensom för anordnande av specialutställningar. Donationernas sammanlagda

belopp utgjorde den 30 juni 1944 i runt tal 194 000 kronor. Dessa medel

äro avsedda att så småningom helt förbrukas för de ändamål för vilka

de donerats. De kunna således enligt donationsbestämmelserna icke disponeras

för avlönande av stadigvarande personal.

Museets verksamhet och uppgifter.

Under erinran om att sjöhistoriska museet bildats genom ett sammanförande

av statens i huvudstaden förvarade sjökrigshistoriska samlingar och

föreningen Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm samlingar jämte respektive

samlingar tillhörande depositioner anför utredningen beträffande museets

lokalförhållanden och föremålsbe stånd samt ändamål

i huvudsak följande.

Huvudparten av de i Stockholm befintliga föremålen, tillhörande de sjökrigshistoriska

samlingarna, utgjorde det s. k. marinmuseet, som var tillfälligt

inrymt i f. d. skogsinstitutet i Nobelparken. Den för utställningsändamål

nyttiga golvytan uppgick till cirka 600 m2, och personalen bestod av en föreståndare,

företrädesvis en pensionerad sjöofficer, en tillsyningsman samt vid

behov en assistent. Föremålsbeståndet omfattade år 1931 cirka 5 000 nummer.

Sjöfartsmuseets samlingar, vilka hållits tillgängliga för allmänheten från

år 1925, voro inrymda i en lägenhet vid Skeppsbron omfattande en nyttig

golvyta av cirka 300 m2. Vid dessa samlingar voro anställda en föreståndare,

en vaktmästare samt från år 1931 jämväl en assistent. Antalet i samlingarna

ingående nummer utgjorde år 1931 omkring 5 000 föremål, varav ungefär

1 300 voro fotografier, träsnitt och litografier.

Det är av intresse att med de sålunda lämnade siffrorna jämföra de vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 15ö.

sjöhistoriska museet nu rådande förhållandena. Golvytan inom museet uppgår

till över 4 700 m2, och härav upptaga de för utstå!lningsändamål avsedda

lokalerna icke mindre än 3 540 m2. Det totala föremålsbeståndet uppskattas

till — förutom fotografier och dylikt — cirka 30 000 nummer, varav 20 000

på örlogsavdelningen. Sett i relation till förhållandena år 1931 har således

den för utställningsändamål disponibla golvytan ungefär fyrdubblats, medan

föremålsbeståndet mer än tredubblats.

Beträffande museets ändamål framhöllo 1931 års utredningsmän, att detta

skulle vara att hos vårt folk väcka och underhålla intresset för och kunskapen

örn såväl örlogs- som handelsflottan och dessas verksamhet i försvarets

och samfärdselns tjänst samt att i sådant syfte sammanbringa, vårda

och hålla för allmänheten tillgängliga fartygsmodeller och andra föremål,

ägnade att belysa bådas utveckling och betydelse. Varken härav eller

av de för nämnden av utredningsmännen angivna åliggandena framgår,

att vid museet skulle bedrivas någon vetenskaplig forskning. Emellertid

föreslogo utredningsmännen att bland avdelningsföreståndarnas uppgifter

skulle ingå att vårda och vetenskapligt bearbeta samlingarna. Att utredningsmännen

dock icke räknade med att denna sida av verksamheten vid

museet skulle bliva mera omfattande torde framgå därav, att utredningsmännen

framhöllo, att särskilt arbetet med museets organiserande samt samlingarnas

utställande i de nya lokalerna givetvis innebure åtskilliga speciella

uppgifter vid sidan av det löpande museiarbetet och därför måste ställa större

fordringar på arbetskrafternas omfattning än enbart det sistnämnda. Utredningsmännen

funno följaktligen icke osannolikt, att det permanenta personalbehovet

kunde bliva ett annat.

I den för museet den 16 december 1938 fastställda instruktionen (SFS

1938:726, ändrad 1939:446 och 1942:545) upptogs bland museets uppgifter

icke blott att sammanbringa, vårda och hålla för allmänheten tillgängliga

originalföremål, modeller och andra ting, ägnade att belysa örlogs- och handelsflottans

verksamhet och utveckling, utan jämväl att vetenskapligt bearbeta

samlingarna.

Såsom i direktiven för utredningen uttalats, förhölle det sig givetvis så,

fortsätter utredningen, att inom museets verksamhetsområde en snart sagt

obegränsad mängd av arbetsuppgifter erbjöd sig för en kunnig och energisk

museiledning. Efter museets tillkomst hade också verksamheten inom detsamma

väsentligt utvidgats. De begränsade arbetsuppgifter, på vilka 1931 års

utredningsmän närmast torde lia tagit sikte, hade icke ansetts tillräckliga,

därest museet skulle fylla de krav, som borde ställas på en modern kulturhistorisk

institution. Verksamheten hade sålunda givits en mera vetenskaplig

inriktning och utökats med arkiv- och fältforskningar i och för museimaterialets

säkrare bestämning och tolkning liksom för åstadkommande av

större planmässighet vid insamlandet. Detta arbete hade inom sjöfartsavdelningen

organiserats som en sjöhistorisk undersökning med uppgift att bedriva

efterforskningar inom olika delar av landet med uppteckningar efter

lämpliga meddelare samt fotografering, uppmätning och beskrivning av historiskt

material i syfte att i görligaste mån fördjupa kunskapen örn den

svenska sjöfartens historia och göra detta vetande tillgängligt även för eftervärlden.

Samtidigt hade museet sökt effektivisera sin pedagogiska funktion

och bland annat till komplettering av de permanenta expositionerna anordnat

populära tillfälliga utställningar för att väcka intresse för svensk sjö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

7

mannagärning nu och förr samt belysa fartygsbyggandets, manövreringsteknikens

och sjöfartsnäringens historiska utveckling och nutida ställning i vårt

land.

Utredningen erinrar i anslutning härtill, att utredningen enligt direktiven

hade att i första hand undersöka, i vad mån personalförstärkningar måste

anses ofrånkomliga, för att icke de viktigaste och mest trängande av museets

arbetsuppgifter skulle bli eftersatta. Utredningen framhåller, att betydande

svårigheter måste möta att bestämt avgränsa sådana uppgifter. Hit måste

enligt utredningen dock i främsta rummet räknas att vårda samlingarna

samt att göra dem tillgängliga för allmänheten på ett vetenskapligt och pedagogiskt

tillfredsställande sätt, medan museets övriga instruktionsenliga åligganden,

såsom ågärder för samlingarnas ökande och forskningsverksamhet

i övrigt, torde vara arbetsuppgifter, vilka kunde jämkas efter tillgång på

personal och medel.

Det vore med beaktande av dessa synpunkter utredningen framlade sitt

förslag till personalorganisation för museet. Genom däri ingående personaluppsättning

borde museet enligt utredningens mening kunna icke blott på

ett fullt tillfredsställande sätt handhava museiföremålen samt accessionsoch

utställningsverksamheten utan även — om än i begränsad omfattning

—- verkställa vetenskapliga undersökningar på hithörande område.

Utredningens förslag.

Museets personalbehov m. m.

Till utredningen har överlämnats ett inom museet utarbetat förslag till

personalorganisation. Detta förslag innebär att vid museet skulle dels nyinrättas

följande befattningar, nämligen 1 museidirektör i lönegrad A 30, 1

konservator i lönegrad A 18, 1 expeditions vakt i lönegrad A 5, 3 amanuenser

i lönegrad Eo 18—20, 1 kontorsbiträde i lönegrad Eo 4 samt 1 extra amanuens

med arvode av 2 500 kronor, dels verkställas reglering av nu förefintliga

befattningar enligt följande plan:

Nuvarande befattning:

2 föreståndare i lönegraden ... Eo 24

1 värmeledningsskötare och reparatör

i lönegraden..... Eo 7

l kanslibiträde i lönegraden... Eo 7

1 förste expeditionsvakt i lönegraden

.................. Eo 7

1 expeditionsvakt i lönegraden Eo 5

1 skrivbiträde. Arvode...... 3 300

1 modellsnickare. 4 800

1 » » ...... 4 800

Föreslagen befattning

2 andre intendentstjänster i

lönegraden.............. A 24

1 maskinist i lönegraden..... A 7

1 kanslibiträde i lönegraden .. A 7

1 förste expeditionsvakt i lönegraden

.................. A 7

1 expeditionsvakt i lönegraden A 5

1 kontorsbiträde * » A 4

1 rustmästare s » A 7

l modellsnickare > » Eo 10

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

För extra arbetshjälp och för bevakning har i förslaget beräknats liksom

för närvarande 3 000 kronor respektive 4 300 kronor.

Utredningen säger sig givetvis icke kunna förneka, att en personalkader

av denna storlek väl kunde beredas full sysselsättning inom museets arbetsområde,

liksom ej heller att en verksamhet av den omfattning, som härigenom

skulle möjliggöras, ur kulturhistorisk synpunkt vore av stort värde. Med

hänsyn till de riktlinjer, efter vilka utredningen ansåge sig böra lösa föreliggande

spörsmål, och med beaktande jämväl av den utsträckning, i vilken

museiverksamheten på andra områden i allmänhet tillgodosetts, måste utredningen

emellertid finna väsentliga nedskärningar av detta förslag böra

och kunna ske. Utredningen anför i fortsättningen följande.

Museets nuvarande personalorganisation har uppbyggts med utgångspunkt

från att museets ledning skulle utövas av en museinämnd, vilken — såvitt

framgår av 1931 års utredning — skulle lia till uppgift att leda museets verksamhet

och avväga de båda avdelningarnas krav och intressen i förhållande

till varandra och till museet i dess helhet Enligt gällande instruktion för museet

åligger det nämnden huvudsakligen att tillse, att museet fyller sitt ändamål

och att museets personal fullgör sina åligganden, samt att meddela erforderliga

föreskrifter angående arbetet i museet. Nämnden har vidare att

i enlighet med fastställda stater och i övrigt givna föreskrifter handha statsoch

donationsmedel samt besluta örn användandet av inträdesavgifter och

andra liknande inkomster. Det ankommer också på nämnden att besluta om

inköp för samlingarna samt örn utlåning eller deposition av föremål. Slutligen

har nämnden att årligen till Kungl. Majit inkomma med anslagsäskanden

och verksamhetsberättelse.

Det är uppenbart, att — även om nämnden utfört ett förtjänstfullt arbete

och väsentligt bidragit till att höja museets såväl vetenskapliga som museala

anseende — nämnden såsom sådan icke kunnat deltaga i den dagliga skötseln

av museet på samma sätt som en institutionschef. Det huvudsakliga bestyret

i dessa avseenden har därför alltmera kommit att påvila — förutom

nämndens arbetsutskott — dess sekreterare. Genom instruktionsändring den

30 juni 1942 (S.F.S. nr 545) föreskrevs emellertid, att de arbetsuppgifter, som

förut jämlikt instruktionen eller nämndens beslut ankommit på nämndens

arbetsutskott och sekreterare, skulle uppdelas dels på en nämndens ekonomidelegerad

och dels på en sekreterare tillika föreståndare för en av museets

avdelningar. Samtidigt tillädes sekreteraren vissa administrativa funktioner,

vilka enligt förut gällande instruktion tillkommo den av avdelningsföreståndarna,

som nämnden ägde bestämma. Ekonomidelegeraden äger numera att

under nämnden fullgöra dess åligganden beträffande medelsförvaltningen och

att i sådant avseende bland annat följa och övervaka museets ekonomiska

förvaltning och kassaväsen ävensom att hålla nämnden underrättad örn åtgärder

m. m. beträffande denna förvaltning. Såsom ett viktigt led i ekonomidelegeradens

arbete ingår att jämte sekreteraren underteckna anvisningar,

checker och andra värdehandlingar. På sekreteraren har lagts att sköta det

löpande arbetet med administrationen och förvaltningen — beträffande den

ekonomiska förvaltningen under ekonomidelegeradens överinseende och

medverkan — ävensom att ansvara för de sekreterargöromål, som förekomma

vid och i anslutning till nämndens sammanträden.

Genom den av den livliga utställningsverksamheten ökade arbetsbelastningen

har, anför utredningen, den sålunda rådande ordningen visat sig tung
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

9

rodd och mindre tillfredsställande. Utredningen hade därför funnit övervägande

skäl tala för att institutionen erhölle en chef i ansvarig ställning och förordar

därför, att den omedelbara ledningen av museet anförtros

åt en museichef.

Inrättandet av en särskild befattning som museichef måste, fortsätter utredningen,

i sin tur påverka nämndens ställning inom organisationen, och

givetvis kunde även övervägas, örn anledning förelåge att bibehålla nämnden.

Utredningen hade emellertid vid sin prövning av förevarande spörsmål kommit

till den bestämda uppfattningen, att nämndinstitutionen vid sjöhistoriska

museet borde bibehållas, icke minst med hänsyn till ordningen för museets

tillblivelse. Det hade synts utredningen angeläget att den hittillsvarande genom

nämnden upprätthållna kontakten med sjöförsvaret och handelsflottan

icke brötes. Vidare hade det befunnits värdefullt att genom representation i

nämnden kunna erhålla direkt förbindelse med den kulturhistoriska verksamheten

i övrigt ävensom nied enskilda, vilka visat intresse för museets tillkomst

och utveckling. Det hade också stått klart för utredningen, att alla de

åligganden, som för närvarande ankomme på nämnden, icke lämpligen borde

anförtros museichefen, helst som utredningen förutsatte, att denne skulle

fungera jämväl som avdelningsföreståndare. Utredningen förordade således,

att vid sjöhistoriska museet alltjämt skulle finnas en nämnd med i huvudsak

oförändrad sammansättning, I nämnden borde dock såsom ledamot ingå

museichefen. Någon utökning av antalet ledamöter på grund härav torde likväl

icke vara erforderlig. Ledamöterna borde i denna egenskap liksom för

närvarande vara oavlönade. Då på museichefen borde ankomma att i tjänsten

handha de uppgifter, som hittills åvilat sekreteraren och ekonomidelegeraden,

kunde nuvarande arvoden för dessa uppdrag upphöra att utgå.

Såsom förut antytts, vore det utredningens uppfattning, att museichefen

borde kunna samtidigt fungera som föreståndare för en av museets båda

avdelningar. Utredningen anmärker i anslutning härtill, att avdelningsföreståndaren

å sjöfartsavdelningen under den andre avdelningsföreståndarens

ledighet för militärtjänst uppehållit föreståndarskapet för museets båda avdelningar

under en tid av fyra år.

Vidkommande den vid museet i övrigt förefintliga och av statsmedel avlönade

personalen anser utredningen, att museet numera vunnit den stadga,

att ett överförande till ordinarie stat av vissa av de icke-ordinarie befattningarna

vore befogat. Detta gällde — förutom en av avdelningsföreståndarebefattningarna

— tjänsterna som kanslibiträde, maskinist och förste expeditionsvakt,

samtliga nu placerade i lönegraden Eo 7, samt befattningen som

expeditionsvakt i lönegraden Eo 5. Vidare borde vissa arvodesanställda erhålla

extra ordinarie tjänster, nämligen en av modellsnickarna samt det extra

skrivbiträdet.

Utredningen bär vidare ansett rimligt, att viss vetenskapligt och tekniskt

utbildad personal, som hittills avlönats av enskilda medel, komme i åtnjutande

av den fastare anställning, som kunde erbjudas de med statsmedel

avlönade.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

Vad beträffar de donationsmedel, som må stå till museets fria disposition,

måste det enligt utredningen vara museiledningen angeläget, att dessa medel

icke användas för avlönande av personal annat än undantagsvis och för

rent tillfälliga behov. Dylika medel borde i stället företrädesvis begagnas för

att berika samlingarna, för ordnande av tillfälliga utställningar, för nyanskaffningar

samt för publikationstrvck och andra utgifter av omkostnads

natur.

I betraktande av det sålunda anförda har utredningen funnit följande förändringar

böra vidtagas i museets personalorganisation, nämligen

1) inrättande av en befattning som museichef, tillika avdelningsföreståndare,

2) inrättande av två amanuensbefattningar,

3) inrättande av en konservatorsbefattning,

4) inrättande av en expedilionsvaktsbefattning,

5) uppförande på ordinarie stat av en avdelningsföreståndartjänst samt de

extra ordinarie befattningarna som kanslibiträde, värmeledningsskötare

och reparatör, förste expeditionsvakt och expeditionsvakt, ävensom

6) ombildande av arvodesbefattningar för en modellsnickare och ett skrivbiträde

till extra ordinarie tjänster.

Befattningshavarnas löneställning m. m.

Beträffande den föreslagna befattningen såsom museichef anför utredningen

— under erinran att utredningen ansett det vara möjligt att förena

uppdraget som museichef med föreståndarskapet för en av museets båda

avdelningar — inledningsvis följande.

Utredningen har övervägt möjligheten och lämpligheten av att sammanslå

de båda avdelningarna så att särskilda avdelningsföreståndare icke skulle behöva

finnas. Det kan emellertid icke bestridas att de säregenheter, som karakterisera

avdelningarna, äro av den beskaffenhet att en sammanslagning

i organisatoriskt hänseende icke synes lycklig. Här må ock erinras, att enligt

Kungl. Maj:ts bestämmelser den 18 februari 1944 rörande museiverksamheten

inom marinen marinförvaltningen skall med avseende å denna

verksamhet biträdas av marinens museikommitté, i vilken såsom självskriven

ledamot skall ingå föreståndaren för sjöhistoriska museets örlogsavdelning,

tillika sekreterare i kommittén. Kommittén har till uppgift att förmedla

överförandet till sjöhistoriska museets örlogsavdelning eller annan museal

institution av museala föremål från marinen. I samråd med föreståndaren för

örlogsavdelningen skola cheferna för Stockholms och Karlskrona örlogsvarv

meddela närmare föreskrifter rörande redovisningen och den museala vården

av samlingar å respektive orter, som icke överförts till sjöhistoriska museet.

På grund av dessa samlingars betydande omfattning har föreståndaren

för örlogsavdelningen ett icke ringa mått av ansvar och arbete vid sidan

av de uppgifen som åvila honom vid museet. Särskilt arvode härför utgår

icke. Då dessa särskilda arbetsuppgifter måste anses åvila vederbörande i

tjänsten, synes föreskrift härom böra införas i instruktionen för museet.

Det samband, som sålunda funnes mellan sjöhistoriska museet och de marina

museisamlingarna vid örlogsvarven, talade enligt utredningens mening

också för att örlogsavdelningen finge bestå som en enhet inom museet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

11

Museichefen borde enligt utredningen i denna sin egenskap i huvudsak

åligga att under överinseende av nämnden ha den närmaste vården och

tillsynen över museets samlingar med vad därtill hörer, att leda den vetenskapliga

verksamheten, att besluta angående konservering och restaurering

av föremål, att tillse att museets personal fullgör sina åligganden, att i enlighet

med fastställda stater och av nämnden givna föreskrifter handha de

stats- och donationsmedel, som blivit ställda till museets förfogande, ävensom

inträdesavgifter och andra liknande inkomster, att tillse att samlingarna

på fastställda tider hållas tillgängliga för allmänheten ävensom att ordna

därvid behövlig bevakning och tillsyn samt att årligen till museinämnden

inkomma med förslag till anslagsäskanden till nästföljande års riksdag.

Utredningen anför, att de krav, som borde ställas på museichefen, vore,

förutom att han ägde goda vetenskapliga kvalifikationer, att han förenade

allmän sakkunskap inom museets verksamhetsfält med organisatorisk förmåga.

Museichefen borde, såsom av utredningen förut framhållits, vara ledamot

och jämväl sekreterare i nämnden, där han hade att föredraga förekommande

ärenden.

För bedömande av museichefens löneställning erinrar utredningen om vad

i sådant avseende gäller för andra museiinstitutioner. Utredningen nämner

härvid i första hand armémuseum och livrustkammaren, från vilka sjöhistoriska

museet dock i väsentliga avseenden skiljde sig bland annat därigenom

att det hade ett vidare arbetsområde. Vid såväl armémuseum som livrustkammaren

vore museiföreståndarna placerade i lönegraden A 27. Efter att

närmare ha redogjort för motiveringen till statsmakternas beslut i fråga om

löneställningen för nyssnämnda båda museiföreståndare samt för naturhistoriska

riksmuseets avdelningsföreståndare, föreståndaren för etnografiska

museet och museidirektören vid statens historiska museum, vilka sistnämnda

befattningshavare vore placerade i lönegraden A 30, anför utredningen,

att utredningen vid sitt övervägande av spörsmålet örn löneställningen för

museichefen vid sjöhistoriska museet funnit sig böra stanna vid den lönegradsplacering,

som för närvarande gällde för föreståndarna vid de båda med

museet närmast jämförbara institutionerna, armémuseum och livrustkammaren.

En annan löneställning hade synts utredningen icke kunna ifrågakomma,

innan en allmän översyn kommit till stånd i fråga örn löneplaceringama

för samtliga statliga museiföreståndare. Utredningen föresloge således,

att befattningen hänfördes till 27 lönegraden samt att densamma uppfördes

på ordinarie stat.

I fråga om befattningens tjänstebenämning hade utredningen övervägt olika

alternativ, såsom föreståndare, intendent, Överintendent, museidirektör, museichef

och styresman. Utredningen hade för sin del stannat för benämningen

museidirektör såsom ur titelsynpunkt lämpligast.

Utredningen säger sig i fråga örn löneställningen för den avdelningsföreståndare,

som icke vore museidirektör, lia vid jämförelse med

andra museiinstitutioner och med hänsyn tagen till av tjänsteförteckningssak
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr loa.

kunniga avgivet förslag (SOU 1942: 46) funnit organisatoriskt riktigast, att befattningen

hänfördes till 21 lönegraden med benämningen intendent. Utredningen

förutsatte dock att, därest det förslag till uppflyttning till 23 lönegraden

av andre intendenter med flera befattningshavare i 21 lönegraden, som

i ett den 22 december 1942 avgivet betänkande angående löneställningen för

de vetenskapligt utbildade tjänstemännen vid statens arkiv, bibliotek och museer

framlagts av de s. k. lärdaverkssakkunniga, skulle vinna statsmakternas

bifall, jämväl ifrågavarande befattning placerades i 23 lönegraden. Tjänsten

borde uppföras på ordinarie stat. Därest denna befattning eller styresmansbefattningen

skulle besättas av pensionerad sjöofficer, borde jämlikt 2 § 2

mom. civila avlöningsreglementet bero på Kungl. Maj:ts prövning örn och i

vad mån avdrag å lönen skulle ske med hänsyn till åtnjutna pensionsförmåner.

Utredningen anför, att det torde få förutsättas, att om den pensionerade

officer, som nu vore föreståndare för örlogsavdelningen, skulle erhålla intendentsbefattningen,

Kungl. Majit vid nyssnämnda prövning bestämde avdraget

så, att löneförmånerna, inklusive pension, icke komme att uppgå till

mindre belopp än det, som för närvarande utginge till befattningshavaren i

fråga. Skulle föreståndaren å sjöfartsavdelningen erhålla den ordinarie intendentstjänsten,

borde Kungl. Majit äga möjlighet att till undvikande av

löneminskning bevilja honom särskilt personligt lönetillägg. Dylikt tillägg

borde med riksdagens medgivande kunna bestridas från anslagsposten till

avlöningar till ordinarie tjänstemän.

I fråga örn de vid museet tjänstgörande amanuenserna anför utredningen:
Förutom

föreståndaren och ett skrivbiträde tjänstgör å sjöfartsavdelningen

en amanuens, avlönad av enskilda medel, vilken har till uppgift att biträda

föreståndaren vid dennes fullgörande av de honom enligt instruktionen åvilande

gåremålen, framför allt samlingarnas vård, katalogisering, utställande,

utökande, magasinering samt vetenskapliga bearbetning. Härutöver har amanuensen

att biträda vid vården av arkivet ävensom att närmast handhava

den förenämnda s. k. sjöhistoriska undersökningen.

Även å örlogsavdelningen finnes anställd en amanuens, avlönad delvis av

statsmedel och delvis av enskilda medel, örlogsavdelningens samlingar

äro till sin omfattning avsevärt större än sjöfartsavdelningens och lia ännu

icke undergått mer än till hälften en första grovsortering. Detta förhållande

sammanhänger med att tidigare bokföring och registrering å varvens modellkammare

varit synnerligen knapphändig och ofullständig. För en mängd

föremål saknas varje slag av uppgift. Nyregistrering i museal bemärkelse

har börjat först år 1937. Då på föreståndarens lott även fallit uppgiften att

registrera och övervaka den museala vården av statens sjökrigshistoriska

samlingar å flottans stationer och varv i Stockholm, Karlskrona och Göteborg

samt kustartilleriets etablissement i dess olika förläggningar, påvilar

föreståndaren en avsevärd arbetsbörda. Under föreståndaren lyder jämväl

museets bibliotek och arkiv. Accessionen har här under senare år varit betydlig,

och bokbeståndet har sedan år 1938 vuxit från 1 200 till cirka 9 500

band. Omfattande arbeten med katalogisering, registrering och utlåning ha

blivit följden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

13

För möjliggörande av en museiverksamhet i den omfattning, som av utredningen

förut antytts, har utredningen funnit behov föreligga av — förutom

föreståndarna — en vetenskapligt kvalificerad arbetskraft å vardera

avdelningen. Utredningen har därför förordat, att å museets avlöningsstat

beräknades medel till avlönande av de nu huvudsakligen av enskilda medel

avlönade två amanuenserna. Utredningen anför beträffande amanuensernas

kompetens- och löneförhållanden, att dessa borde rättas efter de av Kungl.

Majit fastställda bestämmelserna för vetenskapligt utbildade tjänstemän vid

statens arkiv, bibliotek och museer. Vid sitt inträde i museets tjänst borde

amanuenserna således avlönas såsom extra tjänstemän i 17 lönegraden under

så lång tid, att denna tillsammans med provtjänstgöring uppginge till ett

år. Därefter borde följa tre års anställning i lönegraden Eo 18, varefter uppfattning

borde ske till lönegraden Eo 20, varvid som villkor skulle gälla,

att de avlagt fil. lic.-examen inom den ämneskrets, som museet företrädde.

Med hänsyn till de nu anställda amanuensernas långa tjänstgöringstid vid

museet — över sex respektive nära två år — borde de omedelbart placeras

i lönegraden Eo 18.

Beträffande den föreslagna konservators befattningen erinrar

utredningen, att någon konservator aldrig uppförts på museets personalförteckning

men att det lyckats museiledningen att med enskilda medel avlöna

en dylik befattningshavare. Utredningen yttrar i fortsättningen:

Som tidigare framhållits, måste en av de viktigaste arbetsuppgifterna inom

museet vara att sakkunnigt vårda de säregna och ofta oersättliga föremål,

som utgöra museets samlingar. I samlingarna ingå föremål av de mest skilda

material, såsom järn och andra metaller, trä och textilier ävensom artefacter

av stort konstnärligt värde, såsom målningar, skulpturer och limka äldre

fartygsmodeller. Även om för järn och träkonservering andra statliga institutioner

kunna anlitas, kan biträde med konservering och restaurering av

fartygsmodeller icke erhållas på sådant sätt. Icke heller kommersiellt verkande

konservatorer torde för närvarande kunna tagas i anspråk för dylikt

arbete, då de icke lära besitta de speciella nautiskt-historiska kunskaper som

här fordras utöver allmänna kunskaper i konservering. Detta förhållande

belyses bl. a. därav, att museet numera på föranstaltande av riksantikvarien

regelmässigt anlitas för konservering av kyrkornas votivskepp.

Vid sidan av uppgiften att vårda samlingarna ankommer även på museet

att komplettera dessa genom anskaffande av modeller. Fartygsmodellen tjänar

som ett högklassigt hjälpmedel för att förmedla kunskap om skeppsbyggeri

och sjöfart, och det har av museiledningen betraktats som en väsentlig

uppgift att tillförsäkra museet en samling fullgoda historiska och moderna

modeller för att kunna giva en kontinuerlig bild av skeppsbyggeriets

utveckling i vårt land. I anslutning till konserveringsverksamheten har därför

inom museet inrättats och under konservatorns närmaste ledning drivits

en särskild modellverkstad.

Av vad sålunda anförts finner utredningen framgå, att konservatorsbefattningen

måste vara av utomordentlig betydelse för museiverksamheten, icke

minst i fråga örn samlingarnas vård och bevarande. Den förutsatte hos innehavaren

— förutom yrkeskunnighet inom en konservators tekniska arbetsområden

— historiskt vetenskapliga intressen samt en ingående kännedom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

om äldre och nyare tiders skeppsbyggnads- och riggningsteknik. Konservatorns

löneställning borde därför vara så avpassad, att en lämplig person

kunde finna med sitt intresse förenligt att skaffa sig nödig specialutbildning

för vinnande av kompetens till ifrågavarande befattning. Enligt utredningens

mening vore det väl befogat att vid sjöhistoriska museet inrätta en konservatorstjänst

i 17 lönegraden. Befattningen borde tills vidare uppföras på extra

ordinarie stat.

Angående den föreslagna ombildningen av en arvodesbefattning såsom

modellsnickare till extra ordinarie tjänst yttrar utredningen, att enligt

vad erfarenheterna visat konserveringsanstalten inom museet borde vara förenad

med modellverkstaden. Någon klar gräns kunde nämligen icke dragas

mellan arbetsuppgifterna vid konservering av bland annat fartygsmodeller

med därvid förekommande kompletteringsarbeten samt vid nytillverkning av

modeller, särskilt sådana av historisk art. Verksamheten vid modellverkstaden

vore icke uteslutande inriktad på snickeriarbeten av olika slag utan vore

betydligt mångsidigare och omfattade arbetsuppgifter som berörde skilda

yrkesområden. Jämsides med snickeriarbete framträdde här särskilt finmekaniskt

arbete och målning. Utredningen fortsätter:

För modellverksamheten har museet sedan år 1936 haft vissa statsmedel

till sitt förfogande. Å museets avlöningsstat ha således upptagits medel till

avlönande av två modellsnickare, envar med ett arvode av f. n. 4 800 kronor

för år. Sedan den ene av modellsnickarna under år 1939 inkallats till militärtjänstgöring,

har dennes arvode icke disponerats för avlönande av nyanställd

arbetskraft utan sedan 1942 använts som bidrag till konservatorns avlöning.

Museet har vid ett flertal tillfällen äskat anslag för modernisering av modellverkstaden

och för framställande av moderna örlogsmodeller men ej

vunnit gehör härför. För att ej verksamheten skulle avstanna, har museet

lyckats utverka gåvor och detta i sådan omfattning, att museet f. n. torde

lia en av de modernaste modellverkstäderna i landet.

Detta har å andra sidan medfört, att museet erhållit förfrågningar örn tillverkning

av modeller för enskilda ändamål. I viss utsträckning har museet

också åtagit sig beställningar. De inkomster som influtit på grund av dessa

beställningar ha i första hand använts för anställande av två finmekaniker,

vilka avlönats med 4 800 respektive 2 700 kronor för år. Till belysande av

omfattningen av denna verksamhet må jämväl nämnas, att museets nettoinkomster

härav under budgetåret 1943/44 uppgingo till 2 635 kronor 9 öre.

Det kan visserligen synas tveksamt, örn museiverksamheten bör förenas

med en affärsverksamhet av förevarande slag. Då det emellertid visat sig, att

verksamheten varit lönande och åt museet berett möjlighet att för egen räkning

få modeller utförda i större utsträckning än som eljest kunnat ske ävensom

verkat pedagogiskt föredömlig på modellframställningen i landet, finner

utredningen övervägande skäl tala för att rörelsen alltjämt får bedrivas.

Bestämmelser böra dock meddelas om dispositionen av uppkommande överskott.

Lämpligast synes detta böra tagas till uppbörd å reservationsanslaget

till underhåll av museets samlingar.

Under angivna förhållanden har utredningen ansett sig böra föreslå, att

för modellverkstaden upptoges allenast en befattningshavare på avlönings
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 155.

15

staten. Denne befattningshavare syntes böra benämnas modellbyggare, vilken

benämning bättre svarade mot de arbetsuppgifter, som enligt vad utredningen

förut nämnt åvilade befattningshavaren i fråga. Ytterligare personal för

modellverksamheten borde få anställas endast i den mån inkommande beställningar

gjorde detta påkallat och möjligt. Avlöningarna till dylik personal

borde — i likhet med övriga utgifter för rörelsen — påföras modellverkstaden

såsom driftkostnader. På den å avlöningsstaten uppförda modellbyggaren,

vilken under konservatorn även skulle komma att fungera såsom

förman för övriga arbetare å verkstaden, måste ställas stora krav i fråga om

yrkesskicklighet. Med hänsyn till angelägenheten av kontinuitet i arbetet borde

han icke vara arvodesanställd utan beredas fastare anställning, tills vidare

såsom extra ordinarie. Vidkommande lönegradsplaceringen hade utredningen

kommit till det resultatet, att jämförelse närmast syntes böra ske med preparators

löneställning. Utredningen förordade således, att modellbyggaren

placerades i lönegraden Eo 10.

Vad angår den kvinnliga biträdes personalen anför utredningen

följande.

Det nuvarande kanslibiträdet i lönegrad Eo 7 förestår kansliet och tjänstgör

i första hand såsom räkenskapsförare, registrator och i viss mån handsekreterare

åt avdelningsföreståndarna. Befattningen är förenad med sådant

ansvar för innehavaren, att den enligt utredningens mening bör uppföras å

ordinarie stat.

Härutöver finnes vid museet ett arvodesanställt skrivbiträde. Till henne utgår

årligen av statsmedel 2 500 kronor, varjämte hon av enskilda medel uppbär

860 kronor om året Denna befattningshavare har till uppgift att biträda

kanslibiträdet vid räkenskapsföringen samt vid ledighet för henne vikariera

å kanslibiträdestjänsten. Vidare åligger huvudsakligen skrivbiträdet att upptaga

stenogram, utskriva handlingar och forskningsresultat, katalogisera och

kortregistrera negativ på sjöfartsavdelningen, ombesörja rekvisition av fotografier

m. m. för båda avdelningarna, omhänderhava utlåningen av negativ

och bilder samt handha museets klichésamling och registreringen av denna.

I samband med tillfälliga utställningar skall befattningshavaren biträda föreståndarna

med omhänderhavande av in- och utlåning av material och upprättande

av förteckning över föremål samt vid organiserandet av utställningsarbetet.

Slutligen har skrivbiträdet f. n. att utföra vissa arbeten för föreningen

Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm, såsom att distribuera föreningens

årsböcker för museets bytesförbindelser, att omhänderhava den i

samband därmed förda korrespondensen och att deltaga i de på museet förekommande

arbetena i samband med föreningens verksamhet.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att skrivbiträdet ålagts vissa arbetsuppgifter,

som måste anses ligga vid sidan av museitjänsten, nämligen arbeten

för nyssnämnda förening. Även örn man bortser härifrån, är tjänsten

emellertid enligt utredningens mening erforderlig. Då huvuddelen av arbetsuppgifterna

måste anses vara av den art, att de motivera tjänstens hänförande

till 4 lönegraden, får utredningen förorda att å museets stat upptages en

befattning som kontorsbiträde i denna lönegrad. Tjänsten synes kunna uppföras

som extraordinarie.

Det torde ligga i sakens natur, all vid bifall lill utredningens förslag befattningshavaren

icke vidare bör å ordinarie tjänstetid belastas med arbetsuppgifter

för föreningens räkning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Beträffande den vid museet anställda vaktpersonalen erinrar utredningen

att densamma för närvarande utgöres av en förste expeditionsvakt

i lönegraden Eo 7 och en expeditionsvakt i lönegraden Eo 5 samt att till förfogande

för extra bevakning härjämte stå dels inflytande biljettintäkter dels

ock ett under anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal för ändamålet

beräknat belopp å 4 300 kronor. Utredningen fortsätter:

Redan under nu rådande förhållanden, då museet till omkring två tredjedelar

är stängt och stora delar av samlingarna äro evakuerade, bär vaktpersonalen

visat sig knappt tillmätt. Sålunda lia expeditionella göromål, såsom

paketering, postärenden o. dyl., vilka böra åvila vaktpersonalen, i stor

utsträckning måst fullgöras av andra befattningshavare. I betraktande härav

torde med nu tillgängliga resurser en tillfredsställande bevakning icke

kunna anordnas, då museet åter helt öppnas för allmänheten. Utredningen

har därför funnit sig böra föreslå, att den fasta vaktpersonalen förstärkes

med ytterligare en befattningshavare. Utredningen räknar härvid med, att

denna personal jämväl bör förslå för att fullgöra de arbetsuppgifter, vilka

avsetts för den rustmästare som ingår i förut återgivna inom museet upprättade

förslag till personalorganisation. Under konservatorns ledning böra ifrågavarande

befattningshavare enligt utredningens mening kunna bliva väl

skickade att utföra dessa göromål.

Befattningshavarna böra enligt utredningen benämnas museivakter och

uppföras, förste museivakten och en av de båda övriga å ordinarie stat i lönegraden

A 7 respektive A 5 samt den återstående å extra ordinarie stat i

lönegraden Eo 5.

Den i gällande stat i lönegraden Eo 7 upptagne värmeledningsskötaren

och reparatören föreslår utredningen skola överflyttas

till ordinarie stat i lönegraden A 7.

Rörande frågan örn anlitande av särskilda specialister för museet

framhåller utredningen, att museets samlingar vore av utomordentligt

mångskiftande karaktär. Det kunde därför knappast förutsättas, att tjänstemännen

alltid ägde den kompetens, som krävdes för vassa föremålsgruppers

vetenskapliga eller tekniska bearbetning. I betraktande härav borde museet

kunna vid behov anlita speciell expertis. I den mån denna vore företrädd

inom statsförvaltningen, borde den utan särskild kostnad ställas till förfogande

för museet. För annan i undantagsfall erforderlig expertis hade utredningen

förutsatt, att kostnaderna skulle kunna gäldas av enskilda medel.

I samma ordning borde även kunna bestridas kostnader för fotografering.

Kostnadsberäkningar.

Enligt verkställda beräkningar skulle utredningens förslag, örn hänsyn

tages till bruttolönen i lägsta löneklassen i vederbörliga lönegrader, medföra,

att museets avlöningskostnader ökas från i runt tal 46 000 kronor till 69 000

kronor. Utredningen anför härom:

Denna ökning av statsverkets kostnader för museet måste givetvis anses

betydande, icke minst mot bakgrunden av den nuvarande statsekono
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

17

miska situationen. Det må dock särskilt understrykas, att utredningen icke

föreslagit någon utökning av den personalkader, som för närvarande finnes

vid museet. Visserligen har vaktpersonalen förstärkts med en befattningshavare,

men å andra sidan har en arvodesbefattning som modellsnickare

föreslagits till indragning. Kostnadsökningarna ha väsentligen uppkommit

därigenom, att för museets verksamhet erforderlig personal, som hittills avlönats

med medel huvudsakligen tillskjutna av museets understödsförening

— föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm — upptagits på museets

ordinarie avlöningsstat. Vidare har en fiktiv kostnadsökning uppstått därigenom,

att utredningen räknat med lön enligt löneplan för intendentshefattningen,

medan däremot för närvarande en av avdelningsföreståndarna åtnjuter

ett med hänsyn till utgående pensionsförmåner avpassat arvode. De öka
-

de kostnaderna fördela sig på följande sätt:

Amanuensbefattningar (12 024—3 000=) ................ kronor 9 024

Konservatorsbefattningen............................... » 5 622

Museivakttjänst ....................................... » 3102

Ändrad löneställning för styresmannen .................. » 1 965

Ändrad löneställning för intendenten..................... » 3 168

Löneklassuppflyttningar genom ordinariesättning ........ » 738

Förändring av skrivbiträdestjänsten till extra ordinarie kon
torsbiträdestjänst

.................................... » 422

ökade kostnader för rörliga tillägg ...................... » 5 682

Summa kronor 29 723.

Häremot svara kostnadsminskningar enligt följande:

En modellsnickarbefattning indrages ...................... kronor 4 800

Minskad grundlön för modellbyggaren.................... » 777

Sekreterar- och ekonomidelegeradearvoden slopas .......... » 1 200

Summa kronor 6 777.

Kostnadsökningen skulle således enligt utredningens förslag uppgå till

(29 723—6 777 =) 22 946 kronor. Utredningen erinrar örn sitt tidigare påpekande,

att i detta belopp inginge en fiktiv ökning, från vilken borde bortses

vid beräkning av de ökade kostnaderna för statsverket. Vid en rättvisande

jämförelse mellan kostnaderna för den nuvarande och den föreslagna personalorganisationen

borde således i de nuvarande kostnaderna räknas med

lönebeloppet i lägsta löneklassen i lönegraden Eo 24 även för den föreståndarbefattning,

som nu uppehölles av en pensionerad officer. I så fall reducerades

kostnadsökningen till i runt tal 18 000 kronor.

Museets personalförteckning skulle enligt utredningens förslag erhålla

följande utseende:

Tjänstemän å ordinarie stat.

Lönegrad

1 museidirektör ............................................... A 27

1 intendent ................................................... A 21

1 förste museivakt ........................................... A 7

1 kanslibiträde ............................................... A 7

1 värmeledningsskötare och reparatör............................ A 7

1 museivakt .................................................. A 5

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 155. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Därutöver skulle finnas följande extraordinarie personal:

Lönegrad

2 amanuenser ............................................... Eo 18

1 konservator ............................................... Eo 17

1 modellbyggare ............................................. Eo 10

1 museivakt .................................................Eo 5

1 kontorsbiträde ............................................ Eo 4

Med utgångspunkt härifrån har utredningen även upprättat ett förslag till

avlöningsstat för museet. Utredningen har därvid räknat med den antagna

faktiska löneklassen för de ordinarie befattningarna som förste museivakt

(11), kanslibiträde (7 och 8), värmeledningsskötare (9) och museivakt

(9), därest nuvarande extra ordinarie befattningshavare erhölle befordran till

dessa tjänster. För befattningarna som museidirektör och intendent har utredningen

ansett sig böra räkna med lägsta löneklassen i respektive lönegrader.

Detta har skett dels därför, att utredningen förutsatt, att en av de båda

nuvarande avdelningsföreståndarna utsåges till museidirektör samt att lian

komme att åtnjuta lön enligt lägsta löneklassen, dels av den anledningen att

det avdrag, som borde verkställas å nuvarande föreståndarens å örlogsavdelningen

löneförmåner, torde uppväga kostnaderna för såväl uppflyttning

i högre löneklass för intendenten som eventuellt erforderligt personligt lönetillägg.

För de extra ordinarie befattningarna har upptagits beloppet i lägsta

löneklassen i vederbörande lönegrader. Under anslagsposten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal har utredningen även inräknat medel för bestridande

av kostnader för bevakning (4 300 kronor), tillsyn över museilokalerna

(200 kronor), portvaktsgöromål (600 kronor) och vikarier (900 kronor)

med de belopp, som för närvarande avsetts för dessa ändamål. Under

sådana omständigheter skulle museets avlöningsstat — efter avdrag av pensionsavgifter

— enligt utredningens förslag erhålla följande utseende:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........ kronor 32 500

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 32 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... > 9 500

Summa kronor 74 000.

Remissyttrandena.

Kommerskollegium tillstyrker utredningens förslag.

Statskontoret understryker utredningens uttalande örn angelägenheten av

att de donationsmedel, som stöde till museets fria disposition, icke vidare

användas för avlönande av personal annat än undantagsvis och för rent tillfälliga

behov. Annars torde statsmakterna inom en nära framtid åter ställas

inför kraven på ett övertagande av lönekostnaderna för nytillkomna befattningshavare.

I den situation, som nu förelåge, funne sig emellertid statskontoret

icke böra rikta någon erinran mot utredningens förslag, som i allt

väsentligt syntes lämpligt avvägt. Endast i en detaljfråga ville statskontoret

giva uttryck åt en avvikande mening, nämligen i fråga örn den föreslagna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

19

museiföreståndarens tjänstebenämning. Utredningen hade för sin del stannat

för benämningen museidirektör såsom ur titelsynpunkt lämpligast. Statskontoret

kunde dock icke förorda, att man valde en tjänstebenämning, som

brukade hänföras till en annan och högre löneställning än den föreslagna

placeringen i 27 lönegraden (jfr museidirektör i lönegrad A 30 vid statens

historiska museum). Lämpligare och riktigare syntes vara att använda antingen

benämningen styresman efter mönster från armémuseum eller benämningen

föreståndare såsom vid livrustkammaren.

Chefen för marinen anser — trots det principiellt olämpliga i att museichefen

även skulle vara föreståndare för en av museets båda avdelningar

— den föreslagna organisationen kunna för örlogsflottans del godtagas såsom

en övergångsform, under förutsättning att instruktionen för museet avfattades

så, att föreståndarens för örlogsavdelningen möjligheter att hävda sin

ställning såsom målsman för de sjökrigshistoriska samlingarna icke äventyrades.

— Chefen för marinen anser därjämte den för avdelningsföreståndare

föreslagna lönegraden (A 21) vara låg samt behovet av personal för

vården av örlogsavdelningens omfattande bestånd av vapen icke tillfredsställande

tillgodosett. Då en rustmästarutbildad person icke torde kunna

erhållas för en så låg avlöning som enligt lönegraden Eo 5, hade det måhända

varit mera välbetänkt att åtminstone förutsätta, att rustmästarsysslan

förenades med tjänsten såsom museivakt i lönegraden A 7. — I fråga

om den föreslagna organisationen ur förvaltningssynpunkt ifrågasätter chefen

för marinen, huruvida det icke vore lämpligare, särskilt med hänsyn

till museets enskilda, till allra största delen örlogsavdelningen tillhörande fonder,

att tills vidare ''bibehålla den nuvarande ordningen, enligt vilken en

av nämndens ledamöter i egenskap av ekonomidelegerad hade att fullgöra

vissa viktiga åligganden beträffande förvaltningen.

Sjöhistoriska museets nämnd finner det beklagligt, att utredningen i sitt

förslag icke ansett sig kunna i större utsträckning än vad som skett tillmötesgå

de krav, som från museets sida framställts i fråga om personalförstärkningar,

men förklarar sig å andra sidan inse svårigheten att i nuvarande

statsfinansiella läge vinna statsmakternas gehör för utökning av organisationen.

Nämnden anför härefter i huvudsak följande.

Ehuru utredningen icke uttalat sig därom torde densamma hava varit fullt

medveten örn att en organisation, där museichefen samtidigt är föreståndare

för en avdelning, icke är den ur alla synpunkter mest lämpliga. Av olika skäl

har man emellertid ansett sig nu IxUa stanna vid denna lösning såsom en

övergångsform intill dess förhållandena medgiva genomförandet av en organisation

utan en dylik sammankoppling av tjänster. Från denna utgångspunkt

anser sig nämnden kunna godtaga utredningens förslag. Beträffande

museichefens löneförmåner synes det nämnden att lönegraden A 27 är låg

i förhållande till det ansvar, som kommer att åvila befattningshavaren. Det

bör betonas, att dennes funktioner icke blott komma att vara av vetenskaplig

och administrativ art utan även innebära ett ekonomiskt ansvar av icke obetydlig

omfattning. De synpunkter de s. k. kulturminnesvårdssakkunniga i betänkande

den 29 oktober 1936 anförde för placeringen av museidirektören

vid statens historiska museum i lönegraden B 30 (nu A 30) torde vara fullt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

giltiga för motsvarande befattning vid sjöhistoriska museet. Örn den blivande

museidirektören för närvarande icke av statsfinansiella skäl kan placeras

i trettionde lönegraden, vill nämnden betona önskvärdheten av att lönefrågan,

såsom också av utredningen föreslagits, upptages till förnyad behandling

i samband med en kommande eventuell reglering av löneförhållandena

för föreståndarna för livrustkammaren och armémuseum.

Utredningen har för den av avdelningsföreståndarna, som icke är museidirektör,

funnit riktigast att hänföra befattningen till tjuguförsta lönegraden

med benämningen intendent. Det förefaller nämnden svårförståeligt, att

avdelningsföreståndaren vid sjöhistoriska museet skall placeras i denna låga

lönegrad, oaktat hans ansvar och kompetens till fullo måste sägas motsvara

avdelningsföreståndarnas (intendenternas, antikvariernas etc.) vid övriga liknande

statliga institutioner, samtliga med avlöning enligt tjugosjätte lönegraden.

Nämnden finner utredningens löneplacering av avdelningsföreståndare

anmärkningsvärd även ur den synpunkten, att samma tjänster under

nuvarande provisoriska förhållanden äro placerade i Eo 24. Samtidigt som

utredningen understryker behovet av högt kvalificerad specialutbildad personal,

föreslås alltså en väsentlig sänkning av tjänstens ekonomiska förmåner.

Nämnden vill såsom sin åsikt tramhålla, att avdelningsföreståndare vid

sjöhistoriska museet i likhet med vad som är förhållandet vid andra motsvarande

institutioner bör vara placerad i lönegrad A 26. Såframt denna löneplacering

av statsfinansiella skäl icke för närvarande är tänkbar, får nämnden

hemställa, att intendenten placeras på ordinarie stat i tjugofjärde lönegraden.

En placering av befattningen i en lönegrad, som i någon mån motsvarar

med densamma förenade arbetsuppgifter, är viktig, icke minst med

tanke på de yngre forskare, som underkasta sig den specialisering tjänstgöringen

som amanuens innebär — i själva verket snarare minskar än ökar

denna deras möjligheter på den öppna museala arbetsmarknaden — och

för vilka utsikten att i sinom tid kunna avancera till intendenter innebär en

ofta avgörande faktor.

Nämnden finner med tillfredsställelse att amanuenserna enligt utredningen

erhålla en förbättrad ställning och överföras på extra ordinarie stat.

Utredningen har beklagligtvis icke tagit ställning till museets behov avsärskild

biblioteks- och arkivpersonal. Museets bibliotek, omfattande ca

10 000 band, och arkiv, omfattande bi. a. ca 30 000 nummer, kunna svårligen

handhavas av tjänstemännen såsom en uppgift vid sidan om det dagliga

arbetet. En rätt vård av dessa i flera avseenden unika samlingar av hög

kvalitet är så betydelsefull och så tidskrävande, att en kombination med en

annan tjänst i längden icke är tillrådlig. Även bör betonas att hithörande samlingar

icke kunna göras lill föremål för vetenskaplig bearbetning — och därmed

inlemmas i museets övriga verksamhet — med mindre de ordnas efter

moderna principer. Att denna uppgift skulle motiveia tillsättandet av en fackutbildad

biblioteks- och arkivtjänsteman är uppenbart. Nämnden vill emellertid

på denna punkt icke nu framlägga något bestämt yrkande.

Utredningen har föreslagit inrättandet av en konservatorstjänst på extra

ordinarie stat i sjuttonde lönegraden, vilken löneställning synes nämnden väl

låg. Såsom av utredningen framhäves, kräver konservatorstjänsten av sin

innehavare en speciell och långvarig utbildning. Nämnden vill därför förorda

en högre löneställning för konservatorn, förslagsvis Eo 18.

Beträffande frågan om behovet av personal för vården av örlogsavdelningens

bestånd av vapen samt frågan om den ekonomiska förvaltningens ordnande

framför nämnden samma synpunkter som chefen för marinen samt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

21

tillägger i sistnämnda hänseende, att nämnden visserligen icke ansåge sig

kunna yrka på ett arvode av statsmedel till en inom nämnden utsedd ekonomidelegerad

men förutsatte att det skulle vara nämnden obetaget att under

någon form även i fortsättningen tillämpa ett liknande arrangemang

som hittills, dock utan kostnad för statsverket.

Allmänna lönenämnden yttrar:

Så vitt allmänna lönenämnden kunnat finna, har i det remitterade betänkandet

genomgående förutsatts, att sjöhistoriska museet skulle liksom

hittills arbeta på två likvärdiga avdelningar, sjöfartsavdelningen och örlogsavdelningen.

I betänkandet framläggas emellertid icke enligt lönenämndens

mening tillräckliga skäl för att avdelningsföreståndarbefattningarna, för

närvarande i lönehänseende jämställda, hädanefter skulle differentieras på

sätt förslaget innebär. De administrativa uppgifter, som behöva fullgöras vid

museet, synas nämligen icke tillräckligt motivera en så betydande löneskillnad

mellan avdelningsföreståndama, som föreslagits. Det må vidare

framhållas, att ett bibehållande av organisationen med två likvärdiga avdelningar

synes förutsätta, att avdelningsföreståndama äro åtminstone i huvudsak

likställda i avlöningshänseende. Vad särskilt angår den föreslagna lönegraden

A 27, får lönenämnden framhålla, att museidirektören enligt betänkandet

förutsatts skola äga, bland annat, goda vetenskapliga kvalifikationer:

ingen av de nuvarande avdelningsföreståndama har emellertid, så vitt av

statskalendern framgår, avlagt akademisk examen. Lönenämnden har vid

frågans behandling kommit till det resultatet, att övervägande skäl tala för

att avdelningsföreståndartjänsterna vid sjöhistoriska museet alltjämt bibehållas

vid samma lönegradsplacering inbördes. I sådant hänseende finner

sig lönenämnden i förhållande till nuvarande ordning allenast böra förorda

den förändringen, att de båda tjänsterna upptagas på ordinarie stat i lönegrad

A 24. De administrativa göromålen vid museet synas lönenämnden lämpligen

böra anförtros åt en av avdelningsföreståndama mot särskilt arvode.

Detta arvode, som synes böra innefatta gottgörelse även för fullgörandet av

uppdraget såsom sekreterare hos museets nämnd, torde böra bestämmas till

1 200 kronor för år, i samband varmed det nuvarande sekreterararvodet å

600 kronor skulle indragas. Arvodet till nämndens ekonomidelegerade synes

böra bibehållas oförändrat (600 kronor för år).

För den föreslagna konservatorstjänsten vid museet, mot vars inrättande

lönenämnden icke har något alt invända, vill lönenämnden ifrågasätta, om

icke en placering i Eo 15, åtminstone tills vidare, kan anses tillfyllest.

Beträffande det föreslagna kontorsbiträdet i Eo 4 har det med hänsyn till

vad i betänkandet anförts synts lönenämnden tveksamt, huruvida befattningshavaren

i själva museitjänsten kommer att erhålla full tjänstgöring. Om

detta icke är fallet, kan övervägas alt låta anställningen såsom extra ordinarie

tjänsteman vid museet avse allenast halvtidstjänstgöring, med avlöning medelst

arvode för erforderligt arbete därutöver.

Enligt betänkandet finnas vid sjöhistoriska museet anställda s. k. arkivarbetare

lill vid skilda tidpunkter varierande antal, för närvarande icke

mindre än 19. Enligt vad lönenämnden inhämtat sysselsättas dessa med allehanda

förekommande göromål, såsom uppordningsarbeten o. dyl. Ehuru

detta icke direkt utsäges i betänkandet, torde man få utgå ifrån, alt ett visst

antal arkivarbetare förutsatts alltjämt skola finnas anställda vid sjöhistoriska

museet. Enligt lönenämndens förmenande hade det varit av intresse att erhålla

någon belysning av frågan, vilken inverkan på personalbehovet vid

museet ett eventuellt upphörande av anordningen med arkivarbelare skulle

tänkas få.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

I övrigt har den förevarande remissen icke givit lönenämnden anledning

till särskilt uttalande.

Ledamöterna i allmänna lönenämnden Sven Almgren och Jane Broström

lia avgivit särskilt utlåtande av följande innehåll:

Lönenämndens majoritet har föreslagit, att den nuvarande anordningen

vid sjöhistoriska museet med tvenne avdelningsföreståndare i 24 lönegraden

skall bibehållas samt att den av avdelningsföreståndarna, som förordnas till

chef för museet, skall tillerkännas visst arvode utöver lönen. Enligt vår

mening är sjöhistoriska museet av den storleksordning, att det ur organisatoriska

synpunkter är att föredraga, att museichefens ställning såsom den

ansvarige ledaren för ifrågavarande institution markeras genom en högre

placering i lönegrad än sin närmaste underordnade, varigenom även vinnes,

att chefens pensionsfråga blir tillfredsställande ordnad. Vid ärendets

behandling i lönenämnden ha vi ifrågasatt, huruvida icke en placering i

lönegraden A 26 av museichefen vore tillfyllest. Med hänsyn till att motsvarande

chefsbefattningar vid livrustkammaren och armémuseum, vilka

institutioner åtminstone vad storleken av den underlydande personalen angår

äro mindre än sjöhistoriska museet, äro placerade i lönegraden A 27, ha

vi ansett oss icke böra motsätta oss en placering i samma lönegrad även av

chefen vid sistnämnda museum. Vid bifall härtill bör, i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag i årets statsverksproposition i fråga örn löneställningen för viss

personal vid de s. k. lärda verken, den av de sakkunniga föreslagna intendentbefattningen

vid museet placeras i lönegraden A 22.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har, i avvaktan på statsmakternas

beslut örn en allmän reglering av lönerna vid arkiv, bibliotek och

museer, intet att erinra mot museichefens löneställning. Däremot syntes det

akademien, som örn tillräckliga skäl skulle saknas för att sänka lönen för den

avdelningsföreståndare, som icke vore museidirektör, från nuvarande Eo 24

till A 21. Akademien håller före, att denna befattning borde placeras i samma

lönegrad (A 26) som avdelningsföreståndarna vid övriga statliga kulturhistoriska

museer. Med hänsyn till de kvalifikationer, som krävdes för innehavet

av denna tjänst, samt de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna syntes

i varje fall någon sänkning i den nuvarande löneställningen icke rimligtvis

böra komma till stånd. — Vad sålunda anförts i fråga om nödvändigheten att

tillförsäkra den ena avdelningsföreståndartjänsten en rimlig löneställning

gällde i viss mån även befattningen såsom konservator. Den för denna befattning

föreslagna lönen syntes vara alltför låg. -— Slutligen säger sig akademien

icke ha kunnat finna, att den kvinnliga biträdespersonalen vöre tillräcklig

för att bereda den vetenskapligt skolade personalen den nödvändiga hjälpen

i det rutinmässiga manuella arbetet. Utöver i förslaget upptagna ett kanslibiträde

och ett kontorsbiträde torde åtminstone ett museibiträde vara erforderligt

för signering, registrering, etikettering m. m. inom museets båda avdelningar.

Museichef skollegiet anför:

Utredningen föreslår tvenne tjänstemän på varje avdelning, vilket torde

motsvara behovet under förutsättning att de helt eller så gott som helt få

ägna sin tid åt museiarbetet. Däremot föreslås ingen bibliotekarie-arkivarie,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

23

vilket är överraskande med hänsyn till såväl bibliotekets som arkivets omfång

och den omständigheten, att båda utgöra centrala specialsamlingar av

grundläggande vikt såväl för arbetet inom museet som för den forskning,

som utanför denna bedrives på samma områden. Inrättas icke en befattning

för denna särskilda uppgift, måste den nödvändiga arbetskraften tagas från

avdelningarna, vilket givetvis bleve till men för det museala arbetet. En amanuenstjänst

med särskilt åliggande att sköta bibliotek och arkiv i lönegrad

Eo 18 bör sålunda inrättas.

Utredningen föreslår en befattning som avdelningsföreståndare tillika museidirektör

i lönegrad A 27 och en i lönegrad A 21 med titel intendent. Utredningen

har här bortsett från att med befattningar i lönegrad A 21 vid de lärda

verken är förenad titeln andre intendent, respektive andre antikvarie etc.

I ett fall (armémuseum) är amanuensen placerad i lönegrad A 21. Den föreslagne

avdelningsföreståndaren i lönegrad A 21 blir emellertid ej endast i

avseende på sin tjänstegradsbenämning utan även i fråga om sin avlöning

starkt eftersatt dylika befattningshavare i statens övriga museer; dessa äro

nämligen principiellt placerade i lönegrad A 26 utom vid riksmuseet, där placeringen

av särskilda skäl är A 30. Arbetets art inom båda avdelningarna är

sådan, att samma krav på museal och vetenskaplig kompetens måste ställas

på sjöhistoriska museets avdelningsföreståndare som på övriga, och de böra

då ha samma förmåner. Man torde icke böra räkna med att utsikterna att

nödgas stanna i lönegrad A 21 till pensionsåldern skall locka någon god

museiman — och helt säkert icke någon framstående — att skaffa sig den

för denna tjänst nödiga kompetensen, som måste vara högre än avlagd filosofie

licentiatexamen, vilken föreslås som kompetensfordran för amanuens för

att nå lönegrad Eo 20. Uppmärksammas bör också att innehavarna av båda

föreståndarebefattningarna nu äro bättre avlönade även under föreliggande

provisoriska förhållanden. Det är därför orimligt att en sänkning skulle ifrågakomma.

Museichefskollegiet föreslår att båda avdelningsföreståndarna

placeras i lönegrad A 26 med förbättring för den, som tillika är museidirektör.

Utredningens förslag att museidirektören placeras i lönegrad A 27 motiveras

med att styresmannen för armémuseum och föreståndaren för livrustkammaren

åtnjuta sagda löneförmåner. Såsom utredningen påvisar, vilar avgörandet

örn dessa museichefers lönegradsplacering i avvaktan på utredning.

Den omständigheten att nämnda båda chefer ännu icke fått sin lönefråga löst

på ett tillfredsställande sätt bör dock icke kunna anföras som skäl till den

föreslagna placeringen. Museichefskollegiet föreslår, att den avdelningsföreståndare

i sjöhistoriska museet, som tillika är museidirektör, placeras i lönegrad

A 30 i likhet med museidirektören för statens historiska museum och

föreståndaren för etnografiska museet samt att utredning örn museichefernas

lönegradsplacering snarast vidtages.

Det torde väl icke helt kunna undvikas, att tid och kraft i någon man

kommer att berövas den avdelning, vars föreståndare tillika är museidirektör.

Såsom museet nu föreslås organiserat framträder onekligen bilden av en institution,

där den ena avdelningens amanuens måste ägna sig åt biblioteksoch

arkivarbete och den andre åt sekreterarearbete för museidirektören. För

att undvika detta — i ali synnerhet som museidirektören skall lia det ekonomiska

ansvaret — bör lian erhålla ett effektivt kansli, där bade uppställande

av skrivelser, registrering och räkenskapsföring kan ske. Museichefskollegiet

föreslår därför inrättande av en kansliskrivarebefattning i lönegrad Ali,

och, för vardera av de två avdelningarna, en kontorsbiträdesbefattning i lönegrad

Eo 4.

Utredningen föreslår inrättandet av två amanuensbefattningar, avlönade

enligt de bestämmelser, som utfärdats av Kungl. Majit flir avlöning av mot
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

svarande tjänster vid statliga arkiv, bibliotek och museer. Då dessa båda

tjänster representera ett permanent behov får man räkna med att de inom

icke allt för lång tid omformas till ordinarie andre intendentbefattningar.

För den sjöhistoriska undersökningen föreslå de sakkunniga icke någon

särskild tjänsteman. Det torde sålunda vara avsikten att fylla detta behov

med enskilda medel.

Utredningen har icke föreslagit inrättandet av någon rustmästarebefattning.

En rustmästare, som helt ägnar sig åt sin uppgift, måste emellertid anses

vara oumbärlig. Museichefskollegiet föreslår därför inrättandet av en dylik

befattning.

Vid studiet av utredningens betänkande i övrigt har museichefskollegiet

funnit, att konservatorn med hänsyn till den utbildning, som är nödvändig

för hans uppgift, borde ha en något högre löneställning.

Behovet av vaktpersonal blix-, när samlingarna äro återförda och museet

färdigställt, väsentligt större än vad som tar sig uttryck i utredningens förslag.

Man får sålunda vänta sig att museinämnden torde bli nödsakad att

komma med krav på ökade anslag även för vakthållning.

Riksräkenskapsverket säger sig icke ha funnit anledning till särskild erinran

mot de sakkunnigas förslag i fråga om kanslibiträdet (räkenskapsföraren)

och dispositionen av uppkommande överskott å rörelsen vid modellverkstaden.

Ämbetsverket hade ej heller något att invända mot att sjöhistoriska

museets biljettintäkter — i avvaktan på ifrågasatt utredning beträffande dispositionen

och redovisningen av de förevisningsmedel med flera liknande inkomster,

som inflöto vid statliga museer och andra liknande institutioner -—

användes för extra bevakning vid museet, i den män för sådant ändamål särskilt

anvisade medel icke försloge.

Departementschefen.

Den nu i anledning av riksdagens anhållan verkställda utredningen rörande

sjöhistoriska museets personalorganisation har enligt min mening givit

vid handen, att på statsverkets bekostnad vissa delvis ganska betydande förändringar

böra vidtagas beträffande personal- och avlöningsförhållandena

vid museet. De sedan museets tillkomst vunna erfarenheterna rörande arten

och omfattningen av museets arbetsuppgifter ha nämligen utvisat, att större

anspråk än som från början förutsågos måste ställas på personalen, örn museet

skall kunna väl vårda, förkovra och vetenskapligt bearbeta sina samlingar

samt på ett upplysande och tilltalande sätt hålla dessa tillgängliga för

allmänheten. Emellertid bör tillika beaktas, att inom museets verksamhetsfält

nya arbetsuppgifter i nära nog obegränsad mängd kunna anmäla sig för

de därav intresserade samt att detta kan utgöra en frestelse till överdimensionering

och forcering av museiarbetet. En viss varsamhet från statsmakternas

sida vid prövningen av museiledningens krav på personalförstärkningar i såväl

kvantitativt som kvalitativt hänseende synes därför vara tillrådlig. Såvitt

jag kunnat bedöma, och jag tror mig härutinnan vinna stöd hos de i ärendet

hörda myndigheterna, har den av riksdagen begärda utredningen verkställts

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

25

med beaktande av de nyss anförda synpunkterna. Jag är därför beredd att i

huvudsak biträda de såsom resultat av utredningen föreliggande förslagen

samt skall nu närmare redogöra för mitt ståndpunktstagande till desamma.

Ett av de spörsmål, som särskilt berördes vid 1944 års riksdag, gällde inrättandet

vid museet av en chefsbefattning, vars innehavare tillika skulle vara

föreståndare för en av museets båda avdelningar. 1 utredningsbetänkandet

bär nu föreslagits tillskapandet av en dylik kombinerad chefs- och avdelningsföreståndarbefattning.

Det är enligt min mening uppenbart, att museet

är i behov av en chef, som kan leda det dagliga arbetet och har det närmaste

ansvaret för museets förvaltning. Den hittillsvarande ordningen, enligt vilken

dessa uppgifter åvila museinämnden eller någon dess förtroendeman, bör

icke i längden bibehållas. Vad angår förslaget att chefen även skall vara avdelningsföreståndare,

delar jag icke de i ett par av yttrandena framförda betänkligheterna

mot ett sådant arrangemang. Härigenom lärer nämligen icke

i praktiken behöva uppkomma sådana olägenheter att de motivera inrättandet

av ytterligare en högre tjänst, vilken i och för sig ej kan anses strängt

nödvändig. Erinras må, att överintendenten och chefen för nationalmuseum

tillika är föreståndare för en av museets fyra avdelningar. På grund härav

tillstyrker jag utredningens förslag i denna del. Jag delar likaledes utredningens

uppfattning, att inrättandet av en chefsbefattning vid sjöhistoriska

museet icke bör föranleda till att nämndinstitutionen avskaffas. Närmare

bestämmelser om nämndens sammansättning samt örn dess och museichefens

arbetsuppgifter torde instruktionsledes få meddelas av Kungl. Maj :t.

Utredningen har föreslagit, att chefen för museet skall benämnas museidirektör

samt — i likhet med styresmannen för armémuseum och föreståndaren

för livrustkammaren —- vara placerad i lönegraden A 27. Vad törst angår

lönefrågan finner jag mig med hänsyn till museets storlek och de krav på

speciell sakkunskap, som måste ställas på dess högre befattningshavare, icke

böra biträda majoritetens inom allmänna lönenämnden mening att museichefen

bör placeras allenast i lönegrad A 24 och dessutom erhålla ett årligt

arvode av 1 200 kronor. Å andra sidan finner jag icke tillrådligt att, såsom

museichefskollegiet föreslagit, chefen för sjöhistoriska museet placeras i högre

lönegrad än cheferna för armémuseum och livrustkammaren. Jag vill på

grund härav förorda utredningens förslag i denna del. Även beträffande titelfrågan

finner jag utredningsförslaget lämpligt. Den omständigheten att en

redan inrättad museidirektörstjänst är placerad i lönegrad A 30 synes ej, såsom

statskontoret förmenar, böra utgöra hinder mot att en ny sådan tjänst

placeras i lönegrad A 27. Jag vill sålunda exempelvis erinra örn alt våra

fångvårdsanstalter förestås av direktörer i tre olika lönegrader, A 24, A 26

och A 28, samt alt generaldirektörstjänsterna äro uppdelade på ej mindre än

sex olika lönegrader.

Den avdelningsföreståndare, som icke tillika skulle vara innehavare av den

föreslagna museidirektörsbefattningen, bör enligt utredningens mening med

benämningen intendent placeras i samma lönegrad som de nuvarande andre

intendenterna vid övriga museiinstitutioner. Sistnämnda befattningshavare

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

ha i årets statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor

s. 5 ff.) föreslagits uppflyttade i lönegrad från A 21 till A 22. Den skillnaden

föreligger dock mellan dessa befattningshavare och avdelningsföreståndaren

vid sjöhistoriska museet, att den senare svarar för skötseln av en museiavdelning

och att hans befattning, med hänsyn till den specialutbildning

som innehavaren förutsättes ha förvärvat, antagligen får betraktas såsom

en sluttjänst. Vad jag sålunda framhållit skulle närmast leda till att befattningen

i lönehänseende jämställdes med avdelningsföreståndarebefattningarna

vid nationalmuseum och vid statens historiska museum, vilka befattningar

i statsverkspropositionen föreslagits skola bibehållas i lönegrad A 26. Såsom

framhölls redan vid sjöhistoriska museets tillkomst måste emellertid sistnämnda

tjänster beträffande såväl innehavarnas kompetens som det med

tjänsterna förenade arbetets beskaffenhet och omfattning anses mera krävande

än befattning såsom avdelningsföreståndare vid sjöhistoriska museet.

Jag biträder på grund härav den av allmänna lönenämnden framförda meningen,

att avdelningsföreståndaren bör placeras i lönegrad A 24, samt vill

särskilt framhålla, att detta icke innebär någon lönegradsförändring utan endast

ordinariesättning av en av de båda nuvarande avdelningsföreståndartjänsterna

i lönegrad Eo 24. Tjänsten synes i personalförteckningen lämpligen

böra benämnas intendent (avdelningsföreståndare).

Utredningens förslag om anvisande av medel till avlöning av de båda amanuenser,

som för närvarande tjänstgöra vid museet samt av vilka den

ene helt och den andre delvis avlönas av enskilda medel, har i de avgivna

yttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Även jag anser mig böra

biträda detta förslag. Däremot finner jag icke skäl att, i likhet med museichefskollegiet,

förorda medelsanvisning för avlöning av ytterligare en amanuens

med särskilt åliggande att sköta bibliotek och arkiv. Sjöhistoriska

museets nämnd har visserligen funnit behov av en motsvarande tjänst föreligga

men har icke nu velat framställa något yrkande härutinnan.

Vid museet har från dess tillkomst varit anställd en konservator, som sedan

år 1942 uppbär ett av de båda för modellsnickare avsedda arvodena å

4 800 kronor och dessutom av enskilda medel ett tilläggsarvode å 1 200 kronor

men tidigare helt avlönats av enskilda medel. Såsom utredningen framhållit,

fyller konservatorn en mycket betydelsefull och krävande uppgift, särskilt

vad gäller samlingarnas vård och bevarande men även såsom ledare för

modellverkstaden. I likhet med utredningen och samtliga i ärendet hörda

myndigheter anser jag därför konservatorstjänsten nu böra inordnas under

statlig löneplan. Efter en ingående jämförelse mellan de göromål, som ankomma

på denne konservator samt konservatorerna vid naturhistoriska riksmuseet

och statens historiska museum, har utredningen ansett den förre böra

placeras i lönegrad 17, tills vidare såsom extra ordinarie befattningshavare.

Mot denna lönegradsplacering ha erinringar riktats i ett flertal yttranden. Sålunda

har allmänna lönenämnden ifrågasatt, örn ej en placering i Eo 15 vore

tillfyllest, medan å andra sidan vitterhetsakademien, sjöhistoriska museets

nämnd och museichefskollegiet förordat att tjänsten placeras i lägst Eo 18.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

27

För egen del ansluter jag mig till allmänna lönenämndens uppfattning i denna

fråga och förordar alltså, att konservatorstjänsten placeras i lönegrad

Eo 15.

Den tjänsteman vid museet, vilken för närvarande uppbär det andra av

de båda modellsnickarearvodena och som enligt utredningens uppfattning

i lönehänseende närmast bör jämställas med preparator, föreslås av utredningen

skola med benämningen modellbyggare överföras till extra ordinarie

stat med placering i lönegrad 10. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna

har jag häremot intet att erinra.

Vaktpersonalen vid museet utgöres nu av en förste expeditionsvakt i lönegrad

Eo 7 och en expeditionsvakt i lönegrad Eo 5, varjämte till förfogande

för extra bevakning under öppethållande och nattetid stå inflytande biljettintäkler

och ett under anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal för ändamålet

beräknat belopp av 4 300 kronor. Utredningens förslag att — med bibehållande

av sistnämnda belopp å avlöningsstaten — den fast anställda vaktpersonalen

måtte förstärkas med ytterligare en befattningshavare synes väl

motiverat och har icke heller föranlett erinringar i de avgivna yttrandena. Vid

behandlingen av frågan härom har utredningen sagt sig räkna med, att denna

personal även borde förslå att under konservatorns ledning fullgöra de på en

rustmästare ankommande arbetsuppgifterna. Enligt utredningens förslag skola

befattningshavarna ifråga benämnas museivakter samt uppföras, förste museivakten

i lönegrad A 7, en av de båda övriga i lönegrad A 5 och den återstående

i lönegrad Eo 5. Chefen för marinen och sjöhistoriska museets

nämnd ha framhållit att en rustmästareutbildad person icke torde kunna

erhållas för en så låg avlöning som enligt Eo 5 samt med anledning därav

ifrågasatt örn icke rustmästaresysslan borde förenas med tjänsten såsom

förste museivakt. Museichefskollegiet har ansett en rustmästare, som helt

ägnade sig åt sin uppgift, vara för museet oumbärlig och har därför föreslagit

inrättande av en dylik befattning. För egen del biträder jag utredningens

förslag i fråga om den fast anställda personalen samt förutsätter

därvid, att rustmästaregöromålen skola kunna under konservatorns ledning

och efter dennes anvisningar ombesörjas av den samlade vaktpersonalen.

Emot utredningens förslag örn överförande till ordinarie stat av befattningen

såsom värmeledningsskötare och reparatör i lönegrad Eo 7 har jag

ingen erinran att framställa.

Vad beträffar den kvinnliga biträdespersonalen, som nu består av ett kanslibiträde

i lönegrad Eo 7 saint ett skrivbiträde med ett arvode av statsmedel

å 2 500 kronor och ett tilläggsarvode av enskilda medel å 860 kronor, har utredningen

föreslagit ordinariesättning av kanslibiträdestjänsten samt ombildning

av skrivbiträdestjänslen till en kontorsbiträdesbefattning i lönegrad Eo 4.

I flertalet yttranden lia dessa förslag lämnats utan erinran, men museichefskollegiet

har ansett kanslibiträdestjänsten böra ombildas till en kansliskrivarbefattning

i lönegrad A 11 och behov föreligga av två kontorsbiträden, medan

däremot allmänna lönenämnden ifrågasatt huruvida icke det av utredningen

föreslagna kontorsbiträdet borde erhålla allenast halvtidstjänstgöring samt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

avlöning medelst arvode för erforderligt arbete därutöver. För egen del biträder

jag utredningens förslag samt förutsätter därvid att befattningshavarna

under tjänstetid helt sysselsättas för museets räkning.

Av utredningens betänkande framgår, att konserveringsanstalten inom museet

förenats med en modellverkstad för komplettering av samlingarna genom

tillverkning av fartygsmodeller. I denna verkstad, som står under närmaste

ledning av konservatorn, äro förutom den förut omnämnde modellsnickaren

anställda två finmekaniker mot årliga arvoden av 4 800 kronor

respektive 2 700 kronor. Medel till dessa arvoden ha tagits från inkomster av

försålda modeller, vilka vid sidan av modeller för museets egen räkning tillverkats

i verkstaden. Jag delar utredningens uppfattning, att denna delvis

affärsmässigt bedrivna verksamhet bör få fortfara i oförändrad form, dock

att nettoinkomsten — på sätt av utredningen föreslagits och av riksräkenskapsverket

lämnats utan erinran — hädanefter bör tagas till uppbörd å

reservationsanslaget till underhåll av museets samlingar. Å detta anslag torde

också till uppbörd få upptagas inflytande biljettintäkter, sedan från dessa

dragits direkta kostnader för separatutställningar o. d.

I anledning av en uppgift i utredningens betänkande om att vid museet

funnes anställda s. k. arkivarbetare till vid skilda tidpunkter varierande antal,

vid tiden för betänkandets avgivande ej mindre än 19 stycken, har allmänna

lönenämnden efterlyst uppgifter om vilken inverkan på personalbehovet

vid museet som ett eventuellt upphörande av anordningen med arkivarbetare

kunde tänkas få. Jag vill i anledning härav erinra om, att sedan åtskilliga

år tillbaka arkivarbetare torde vid flertalet större arkiv, bibliotek och

museer användas för mindre krävande och brådskande arbetsuppgifter utan

att detta föranlett inskränkningar i den tidigare personalorganisationen. Vid

uppordnandet av sjöhistoriska museets omfattande samlingar ha arbetsmöjligheter

av denna art i ovanligt rikligt mått stått till buds. Man torde emellertid

icke därav böra draga den slutsatsen, att om —- mot förmodan — anordningen

med arkivarbetare skulle slopas, museets fast anställda personal skulle

behöva omedelbart förstärkas.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har museet erhållit betydande

donationer i form av såväl penningmedel som för museet värdefulla

föremål. De i pengar utgående bidragen ha delvis av museiledningen använts

till avlöning av eller lönefyllnad åt befattningshavare vid museet. Då det

emellertid icke kan anses lämpligt att tjänstemän vid en rent statlig institution

avlönas med medel, som av enskilda ställas till institutionens förfogande,

förutsätter jag att den nyss omnämnda ordningen upphör sedan de reformer

beträffande personalorganisationen genomförts vilka jag tidigare förordat.

Det nu sagda bör givetvis icke föranleda museiledningen till att avstå

från sin lovvärda och hittills med stor energi och framgång fullföljda strå-5

van att från personer och företag med intresse för museets verksamhet söka

erhålla gåvor i form av ej endast museala föremål utan även penningmedel.

Dylika medel böra dock, såsom utredningen framhållit, endast för rent

tillfälliga behov användas till avlönande av personal samt i övrigt begagnas

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

29

för att berika samlingarna, för ordnande av tillfälliga utställningar, för nyanskaffningar

samt för publikationstryck och andra utgifter av omkostnadsnatur.

Vid en personalorganisation i enlighet med vad jag nu förordat torde böra

beräknas för avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis 33 700 kronor,

för avlöningar till icke-ordinarie personal 31 600 kronor och för rörligt tilllägg

förslagsvis 9 000 kronor. Jag förutsätter därvid, att från anslagsposten

till avlöningar till icke ordinarie personal fortfarande skola få bestridas kostnader

för vikarier med högst 900 kronor, för tillsyn över museilokalerna med

högst 200 kronor, för portvaktsgöromål med högst 600 kronor och för museets

bevakning med högst 4 300 kronor. Emellertid bör vid anslagsberäkningen

för nästa budgetår hänsyn tagas till, att den pensionerade sjöofficer,

som nu mot ett arvode av 4 500 kronor uppehåller tjänsten såsom föreståndare

å örlogsavdelningen, torde komma att utses till antingen museidirektör

eller intendent samt att därvid avdrag å hans lön kommer att ske jämlikt 2 §

2 mom. civila avlöningsreglementet. Anslagsposterna till avlöningar till ordinarie

tjänstemän och till rörligt tillägg synas därför kunna nedsättas till

29 500 kronor respektive 8 400 kronor. Därest den nuvarande föreståndaren

å sjöfartsavdelningen utses till intendent, bör — om riksdagen icke har något

att däremot erinra — Kungl. Majit kunna till undvikande av löneminskning

bevilja honom personligt lönetillägg att bestridas från anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens sjö
-

historiska museum:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 museidirektör ................................ A 27

1 intendent (avdelningsföreståndare) .............. A 24

1 förste museivakt .............................. A 7

1 kanslibiträde .................................. A 7

1 värmeledningsskötare och reparatör.............. A 7

1 museivakt .................................... A 5;

dels godkänna följande avlöningsstat för statens sjöhistoriska

museum, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis .......... kronor 29 500

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 31 600

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 8 400

Summa förslagsanslag kronor 69 500;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

dels ock till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar för

budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag

av .................................... kronor 69 500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Lindenbaum.

467126. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar. s. 1 i texten
  2. SU 1945:82 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar jämte i ämnet väckt moti s. 1 i texten