Angående anslag till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar
1945-02-23 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:155, Angående anslag till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
1
Nr 155.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Statens
sjöhistoriska museum: Avlöningar; given Stockholms
slott den 23 februari 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Bertil Ohlin.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 februari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,
Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och ecklesiastikdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin:
I årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkt 64) har Kungl.
Maj:t på min föredragning föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar för budgetåret
1945/46 beräkna ett förslagsanslag av 56 800 kronor. Sedan beredningen
av detta ärende numera slutförts, ber jag nu att ånyo få anmäla detsamma.
Sjöhistoriska museets avlöningsanslag är för innevarande budgetår uppfört
med 56 800 kronor samt disponeras på sätt framgår av stalsliggaren s.
820 och 821.
I skrivelse den 7 juni 1944, nr 10, anhöll riksdagen under punkt 59, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande sjöhistoriska museets personalorganisation
och för 1945 års riksdag framlägga förslag i ämnet. I anBHinny
till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 155.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
ledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 22 juni 1944
min företrädare i ämbetet att tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen. Med stöd av detta bemyndigande
tillkallades såsom utredningsmän statskommissarien B. E. Johnsson, tillika
ordförande, kanslichefen i statens organisationsnämnd G. W. Dahlberg,
ledamoten av riksdagens första kammare, direktören C. E. Ericsson och ordföranden
i sjöhistoriska museets nämnd, professorn S. E. Erixon.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1944 års utredning rörande
sjöhistoriska museets personalorganisation, ha den 29 november 1944 avgivit
betänkande med förslag i ämnet.
Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av chefen för marinen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, kommerskollegium,
sjöhistoriska museets nämnd, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
samt museichefskollegiet.
Museets tillkomst och utveckling.
Sedan styrelsen för Knut och Alice Wallenbergs stiftelse beslutat att till
bestridande av kostnaderna för ett marin- och sjöfartsmuseum i Stockholm
under vissa villkor bidraga med ett belopp av 800 000 kronor, bemyndigade
Kungl. Majit den 24 april 1931 dåvarande chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla högst fem utredningsmän för att inom nämnda departement biträda
med verkställande av utredning rörande anordnande av ett dylikt museum,
med beaktande — särskilt ur kronans synpunkt — av alla därmed
sammanhängande spörsmål av ekonomisk och annan art. De med stöd av
detta bemyndigande tillkallade utredningsmännen avgåvo den 12 januari 1932
betänkande i ämnet, vilket betänkande överlämnades till handelsdepartementet.
Enligt utredningsmännens förslag skulle såsom huvudbeståndsdelar i museet
ingå de i f. d. skogsinstitutet i Nobelparken då inhysta statens sjökrigshistoriska
samlingar — det s. k. marinmuseet — och föreningen Sveriges sjöfartsmuseums
i Stockholm samlingar. Chefskapet för museet skulle utövas
av en oavlönad styrelse av fem personer. Museet skulle bestå av två skilda
huvudavdelningar, marinavdelningen och sjöfartsavdelningen. Den förra
skulle omfatta marinmuseets samlingar och den senare Sveriges sjöfartsmuseums
samlingar. Vardera avdelningen skulle hava sin särskilda föreståndare
med placering i lönegrad B 24 å extra stat. Enär till föreståndare å
marinavdelningen som regel borde tagas en pensionerad sjöofficer eller mariningenjör,
erfordrades för avlönande av denne föreståndare endast ett skäligt
arvode å förslagsvis 3 600 kronor utöver vederbörandes pension. Den av
avdelningsföreståndama, åt vilken styrelsen uppdragit sådant, skulle det
åligga att föra protokollet vid styrelsens sammanträden ävensom att ombesörja
vissa museet i dess helhet avseende bestyr, såsom att hava allmänt
överinseende över museets lokaler m. m. Den övriga mera fast anställda
Kungl. Alaj:ts proposition nr 155-
3
museipersonalen skulle utgöras av en förste vaktmästare i 7 och en vaktmästare
i 5 lönegraden, båda å extra stat. För samlingarnas bevakning under
besökstiden å sön- och helgdagar krävdes två tillfälliga biträden för en
beräknad kostnad av 600 kronor årligen. Utredningsmännens förslag till avlöningsstat
för museet slutade å 15 152 kronor.
Beträffande de nyss nämnda förslagen framhöllo utredningsmännen bland
annat, att det icke kunde anses ändamålsenligt alt omedelbart giva den nya
museiinstitutionen en definitiv organisation, utan borde densamma tills vidare
erhålla allenast provisorisk karaktär. Det vore icke osannolikt, att det
permanenta personalbehovet sedan museet organiserats och samlingarna uppställts
i de nya lokalerna kunde bliva ett annat. Uppförande av museiinstitutionen
tills vidare på extra stat måste därför anses ändamålsenligt. Sedan
museet ägt bestånd under erforderlig tid och erfarenhet vunnits om organisationens
lämplighet, borde frågan om personalens uppförande på ordinarie
stat upptagas.
Vid ärendets föredragning i statsrådet den 11 mars 1932 förklarade dåvarande
chefen för handelsdepartementet sig kunna i huvudsak uttala sin
anslutning till utredningsmännens förslag. Enär några kostnader för museets
organisation icke komme att uppstå under byggnadstiden, behövde medel för
detta ändamål icke äskas för budgetåret 1932/33. Därvid förutsattes, att ett
blivande detaljerat förslag i ämnet hölles inom den kostnadsram, som utredningsmännen
angivit. Departementschefen hemställde om avlåtande av
förslag till riksdagen, att Kungl. Majit måtte äga att dels för museibyggnaden
utan ersättning upplåta erforderlig tomtmark, dels ock för en kostnad
av högst 885 000 kronor låta uppföra museibyggnaden. Proposition (nr 227)
i enlighet med denna hemställan avläts till riksdagen. I skrivelse nr 210 anmälde
riksdagen, bland annat, att riksdagen medgåve, att Kungl. Majit iklädde
sig de skyldigheter, Kungl. Majit föreslagit. Icke heller hade riksdagen
någon erinran mot förslaget om museets organisation på två avdelningar,
vardera under sin särskilda föreståndare, och hade riksdagen funnit förslaget
rörande befattningshavarnas lönegradsplacering lämpligt avvägt. Lika
med departementschefen fann sig riksdagen böra betona angelägenheten av
att ett blivande detaljerat förslag rörande kostnaderna för museets organisation
hölles inom den av utredningsmännen angivna kostnadsramen.
Med anledning av att museets nybyggnad kunde förväntas bliva färdig till
den 1 juli 1935 anvisade samma års riksdag medel för uppehållande av
museets verksamhet under budgetåret 1935/36. Därvid fastställdes det tidigare
förslaget till personaluppsättning, dock att behovet av vaktmästarpersonal
för nämnda budgetår ansågs kunna tillgodoses genom anställande endast
av en förste expeditionsvakt. Avlöningsanslaget upptogs till 16 200 kronor,
däri inberäknat el t arvode å 600 kronor för bestridande av portvaktsgöromål
lii. m.
I skrivelse den 7 september 1935 hemställde sjöhistoriska museets nämnd,
att museets avlöningsanslag måtte för budgetåret 1936/37 upptagas till 28 600
kronor. Medelsbehov förelåge för avlönande av dels en expeditionsvakt, dels
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
ett kvinnligt biträde, dels ock två modellsnickare. Vad modellsnickarna anginge
hade utredningsmännen i sin organisationsplan beräknat ett belopp av
9 500 kronor, ingående i museets omkostnadsstat, för samlingarnas underhåll
och förkovran. Med detta belopp hade avsetts att bland annat bestrida avlöningarna
till två modellsnickare å 3 600 kronor. Med hänsyn till de nya
grunderna för riksstatens uppställning föreslogs, att denna post å tillhopa
7 200 kronor i stället måtte anvisas under avlöningsanslaget.
Dåvarande departementschefen (1936 års statsverksproposition, tionde
huvudtiteln) ansåg sig icke kunna gå utöver den av utredningsmännen för
museets anordnande angivna, av riksdagen i princip godkända planen för
organisation av museet och biträdde därför icke nämndens förslag om anställande
av ett kvinnligt biträde. Då förslaget örn anställande av en expeditionsvakt
och två modellsnickare icke gav honom anledning till erinran,
tillstyrkte han, att medelsbehovet under avlöningsanslaget upptogs till
25 900 kronor. Det av departementschefen tillstyrkta anslaget anvisades av
riksdagen.
Från och med den 1 juli 1936 hade museet alltså den personal, varmed
man räknat i samband med beslutet örn donationsmedlens mottagande och
museets inrättande. Under den tid, som därefter förflutit, har emellertid
museinämnden årligen i sina petita hemställt om ökade anslag för att möjliggöra
anställandet av ytterligare personal. Dessa framställningar, som visserligen
icke i allo föranlett åtgärder, ha dock resulterat i en icke obetydlig
ökning av museets arbetskrafter. Sålunda har museet numera tillgång till
följande personal eller medel för särskilda ändamål:
I. Enligt den ursprungliga planen:
2 avdelningsföreståndare, Eo 24,
1 förste expeditionsvakt, Eo 7,
1 expeditionsvakt, Eo 5,
2 modellsnickare, arvode numera 4 800 kronor, samt
för portvaktsgöromål m. m. 600 kronor.
II. Härutöver av statsmakterna medgivn autökningar:
1 kanslibiträde, Eo 7, anställt fr. o. m. den 1 juli 1937 som kontorsbiträde
och uppflyttat till kanslibiträde fr. o. m. den 1 juli 1939, samt
1 värmeledningsskötare och reparatör, Eo 7, anställd fr. o. m. den 1 juli
1938.
Vidare ha inom ramen för anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal medel beviljats till vikariatsersättningar med högst 900 kronor,
till extra arbetshjälp åt avdelningsföreståndama, till skrivbiträdeshjälp,
till arvoden med 600 kronor vardera åt en ekonomidelegerad och en sekreterare
samt för tillsyn över museilokalerna med högst 200 kronor och för bevakning
under öppethållande och nattetid med högst 4 300 kronor.
III. Av statsmedel i annan ordning avlönad personal:
Arkivarbetare till vid skilda tidpunkter varierande antal, för närvarande
19.
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
5
IV. Med enskilda medel avlönad personal:
1 amanuens, arvode 7 030 kronor, å sjöfartsavdelningen,
1 amanuens, arvode 4 030 kronor, å örlogsavdelningen (uppbär härutöver de
förut angivna, till extra arbetshjälp åt föreståndarna avsedda medlen),
1 konservator, arvode 1 200 kronor (uppbär härutöver sedan år 1942 ett av
de för modellsnickare avsedda arvodena å 4 800 kronor),
2 finmekaniker, arvoden å 4 800 och 2 700 kronor.
Härjämte ha 860 kronor använts till ökande av skrivbiträdets avlöningsförmåner.
De enskilda medlen ha utgjorts dels av inkomster av modellverkstaden,
dels -—- och huvudsakligen -— av tillskott från föreningen Sveriges sjöfartsmuseum
i Stockholm — vilken numera bär till uteslutande uppgift att fungera
såsom understödsförening för museet — eller av särskilda donationer.
Föreningens bidrag till museet enbart för avlönande av mera stadigvarande
personal vid museet ha från den 1 juli 1938 till den 31 oktober 1944 utgjort
sammanlagt omkring 65 000 kronor. Museet förfogar därjämte över vissa
donationer, avsedda för bestridande av kostnader för särskilda ändamål,
såsom för uppordning av samlingar, anskaffande av montrer och modeller
ävensom för anordnande av specialutställningar. Donationernas sammanlagda
belopp utgjorde den 30 juni 1944 i runt tal 194 000 kronor. Dessa medel
äro avsedda att så småningom helt förbrukas för de ändamål för vilka
de donerats. De kunna således enligt donationsbestämmelserna icke disponeras
för avlönande av stadigvarande personal.
Museets verksamhet och uppgifter.
Under erinran om att sjöhistoriska museet bildats genom ett sammanförande
av statens i huvudstaden förvarade sjökrigshistoriska samlingar och
föreningen Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm samlingar jämte respektive
samlingar tillhörande depositioner anför utredningen beträffande museets
lokalförhållanden och föremålsbe stånd samt ändamål
i huvudsak följande.
Huvudparten av de i Stockholm befintliga föremålen, tillhörande de sjökrigshistoriska
samlingarna, utgjorde det s. k. marinmuseet, som var tillfälligt
inrymt i f. d. skogsinstitutet i Nobelparken. Den för utställningsändamål
nyttiga golvytan uppgick till cirka 600 m2, och personalen bestod av en föreståndare,
företrädesvis en pensionerad sjöofficer, en tillsyningsman samt vid
behov en assistent. Föremålsbeståndet omfattade år 1931 cirka 5 000 nummer.
Sjöfartsmuseets samlingar, vilka hållits tillgängliga för allmänheten från
år 1925, voro inrymda i en lägenhet vid Skeppsbron omfattande en nyttig
golvyta av cirka 300 m2. Vid dessa samlingar voro anställda en föreståndare,
en vaktmästare samt från år 1931 jämväl en assistent. Antalet i samlingarna
ingående nummer utgjorde år 1931 omkring 5 000 föremål, varav ungefär
1 300 voro fotografier, träsnitt och litografier.
Det är av intresse att med de sålunda lämnade siffrorna jämföra de vid
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 15ö.
sjöhistoriska museet nu rådande förhållandena. Golvytan inom museet uppgår
till över 4 700 m2, och härav upptaga de för utstå!lningsändamål avsedda
lokalerna icke mindre än 3 540 m2. Det totala föremålsbeståndet uppskattas
till — förutom fotografier och dylikt — cirka 30 000 nummer, varav 20 000
på örlogsavdelningen. Sett i relation till förhållandena år 1931 har således
den för utställningsändamål disponibla golvytan ungefär fyrdubblats, medan
föremålsbeståndet mer än tredubblats.
Beträffande museets ändamål framhöllo 1931 års utredningsmän, att detta
skulle vara att hos vårt folk väcka och underhålla intresset för och kunskapen
örn såväl örlogs- som handelsflottan och dessas verksamhet i försvarets
och samfärdselns tjänst samt att i sådant syfte sammanbringa, vårda
och hålla för allmänheten tillgängliga fartygsmodeller och andra föremål,
ägnade att belysa bådas utveckling och betydelse. Varken härav eller
av de för nämnden av utredningsmännen angivna åliggandena framgår,
att vid museet skulle bedrivas någon vetenskaplig forskning. Emellertid
föreslogo utredningsmännen att bland avdelningsföreståndarnas uppgifter
skulle ingå att vårda och vetenskapligt bearbeta samlingarna. Att utredningsmännen
dock icke räknade med att denna sida av verksamheten vid
museet skulle bliva mera omfattande torde framgå därav, att utredningsmännen
framhöllo, att särskilt arbetet med museets organiserande samt samlingarnas
utställande i de nya lokalerna givetvis innebure åtskilliga speciella
uppgifter vid sidan av det löpande museiarbetet och därför måste ställa större
fordringar på arbetskrafternas omfattning än enbart det sistnämnda. Utredningsmännen
funno följaktligen icke osannolikt, att det permanenta personalbehovet
kunde bliva ett annat.
I den för museet den 16 december 1938 fastställda instruktionen (SFS
1938:726, ändrad 1939:446 och 1942:545) upptogs bland museets uppgifter
icke blott att sammanbringa, vårda och hålla för allmänheten tillgängliga
originalföremål, modeller och andra ting, ägnade att belysa örlogs- och handelsflottans
verksamhet och utveckling, utan jämväl att vetenskapligt bearbeta
samlingarna.
Såsom i direktiven för utredningen uttalats, förhölle det sig givetvis så,
fortsätter utredningen, att inom museets verksamhetsområde en snart sagt
obegränsad mängd av arbetsuppgifter erbjöd sig för en kunnig och energisk
museiledning. Efter museets tillkomst hade också verksamheten inom detsamma
väsentligt utvidgats. De begränsade arbetsuppgifter, på vilka 1931 års
utredningsmän närmast torde lia tagit sikte, hade icke ansetts tillräckliga,
därest museet skulle fylla de krav, som borde ställas på en modern kulturhistorisk
institution. Verksamheten hade sålunda givits en mera vetenskaplig
inriktning och utökats med arkiv- och fältforskningar i och för museimaterialets
säkrare bestämning och tolkning liksom för åstadkommande av
större planmässighet vid insamlandet. Detta arbete hade inom sjöfartsavdelningen
organiserats som en sjöhistorisk undersökning med uppgift att bedriva
efterforskningar inom olika delar av landet med uppteckningar efter
lämpliga meddelare samt fotografering, uppmätning och beskrivning av historiskt
material i syfte att i görligaste mån fördjupa kunskapen örn den
svenska sjöfartens historia och göra detta vetande tillgängligt även för eftervärlden.
Samtidigt hade museet sökt effektivisera sin pedagogiska funktion
och bland annat till komplettering av de permanenta expositionerna anordnat
populära tillfälliga utställningar för att väcka intresse för svensk sjö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
7
mannagärning nu och förr samt belysa fartygsbyggandets, manövreringsteknikens
och sjöfartsnäringens historiska utveckling och nutida ställning i vårt
land.
Utredningen erinrar i anslutning härtill, att utredningen enligt direktiven
hade att i första hand undersöka, i vad mån personalförstärkningar måste
anses ofrånkomliga, för att icke de viktigaste och mest trängande av museets
arbetsuppgifter skulle bli eftersatta. Utredningen framhåller, att betydande
svårigheter måste möta att bestämt avgränsa sådana uppgifter. Hit måste
enligt utredningen dock i främsta rummet räknas att vårda samlingarna
samt att göra dem tillgängliga för allmänheten på ett vetenskapligt och pedagogiskt
tillfredsställande sätt, medan museets övriga instruktionsenliga åligganden,
såsom ågärder för samlingarnas ökande och forskningsverksamhet
i övrigt, torde vara arbetsuppgifter, vilka kunde jämkas efter tillgång på
personal och medel.
Det vore med beaktande av dessa synpunkter utredningen framlade sitt
förslag till personalorganisation för museet. Genom däri ingående personaluppsättning
borde museet enligt utredningens mening kunna icke blott på
ett fullt tillfredsställande sätt handhava museiföremålen samt accessionsoch
utställningsverksamheten utan även — om än i begränsad omfattning
—- verkställa vetenskapliga undersökningar på hithörande område.
Utredningens förslag.
Museets personalbehov m. m.
Till utredningen har överlämnats ett inom museet utarbetat förslag till
personalorganisation. Detta förslag innebär att vid museet skulle dels nyinrättas
följande befattningar, nämligen 1 museidirektör i lönegrad A 30, 1
konservator i lönegrad A 18, 1 expeditions vakt i lönegrad A 5, 3 amanuenser
i lönegrad Eo 18—20, 1 kontorsbiträde i lönegrad Eo 4 samt 1 extra amanuens
med arvode av 2 500 kronor, dels verkställas reglering av nu förefintliga
befattningar enligt följande plan:
Nuvarande befattning:
2 föreståndare i lönegraden ... Eo 24
1 värmeledningsskötare och reparatör
i lönegraden..... Eo 7
l kanslibiträde i lönegraden... Eo 7
1 förste expeditionsvakt i lönegraden
.................. Eo 7
1 expeditionsvakt i lönegraden Eo 5
1 skrivbiträde. Arvode...... 3 300
1 modellsnickare. 4 800
1 » » ...... 4 800
Föreslagen befattning
2 andre intendentstjänster i
lönegraden.............. A 24
1 maskinist i lönegraden..... A 7
1 kanslibiträde i lönegraden .. A 7
1 förste expeditionsvakt i lönegraden
.................. A 7
1 expeditionsvakt i lönegraden A 5
1 kontorsbiträde * » A 4
1 rustmästare s » A 7
l modellsnickare > » Eo 10
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
För extra arbetshjälp och för bevakning har i förslaget beräknats liksom
för närvarande 3 000 kronor respektive 4 300 kronor.
Utredningen säger sig givetvis icke kunna förneka, att en personalkader
av denna storlek väl kunde beredas full sysselsättning inom museets arbetsområde,
liksom ej heller att en verksamhet av den omfattning, som härigenom
skulle möjliggöras, ur kulturhistorisk synpunkt vore av stort värde. Med
hänsyn till de riktlinjer, efter vilka utredningen ansåge sig böra lösa föreliggande
spörsmål, och med beaktande jämväl av den utsträckning, i vilken
museiverksamheten på andra områden i allmänhet tillgodosetts, måste utredningen
emellertid finna väsentliga nedskärningar av detta förslag böra
och kunna ske. Utredningen anför i fortsättningen följande.
Museets nuvarande personalorganisation har uppbyggts med utgångspunkt
från att museets ledning skulle utövas av en museinämnd, vilken — såvitt
framgår av 1931 års utredning — skulle lia till uppgift att leda museets verksamhet
och avväga de båda avdelningarnas krav och intressen i förhållande
till varandra och till museet i dess helhet Enligt gällande instruktion för museet
åligger det nämnden huvudsakligen att tillse, att museet fyller sitt ändamål
och att museets personal fullgör sina åligganden, samt att meddela erforderliga
föreskrifter angående arbetet i museet. Nämnden har vidare att
i enlighet med fastställda stater och i övrigt givna föreskrifter handha statsoch
donationsmedel samt besluta örn användandet av inträdesavgifter och
andra liknande inkomster. Det ankommer också på nämnden att besluta om
inköp för samlingarna samt örn utlåning eller deposition av föremål. Slutligen
har nämnden att årligen till Kungl. Majit inkomma med anslagsäskanden
och verksamhetsberättelse.
Det är uppenbart, att — även om nämnden utfört ett förtjänstfullt arbete
och väsentligt bidragit till att höja museets såväl vetenskapliga som museala
anseende — nämnden såsom sådan icke kunnat deltaga i den dagliga skötseln
av museet på samma sätt som en institutionschef. Det huvudsakliga bestyret
i dessa avseenden har därför alltmera kommit att påvila — förutom
nämndens arbetsutskott — dess sekreterare. Genom instruktionsändring den
30 juni 1942 (S.F.S. nr 545) föreskrevs emellertid, att de arbetsuppgifter, som
förut jämlikt instruktionen eller nämndens beslut ankommit på nämndens
arbetsutskott och sekreterare, skulle uppdelas dels på en nämndens ekonomidelegerad
och dels på en sekreterare tillika föreståndare för en av museets
avdelningar. Samtidigt tillädes sekreteraren vissa administrativa funktioner,
vilka enligt förut gällande instruktion tillkommo den av avdelningsföreståndarna,
som nämnden ägde bestämma. Ekonomidelegeraden äger numera att
under nämnden fullgöra dess åligganden beträffande medelsförvaltningen och
att i sådant avseende bland annat följa och övervaka museets ekonomiska
förvaltning och kassaväsen ävensom att hålla nämnden underrättad örn åtgärder
m. m. beträffande denna förvaltning. Såsom ett viktigt led i ekonomidelegeradens
arbete ingår att jämte sekreteraren underteckna anvisningar,
checker och andra värdehandlingar. På sekreteraren har lagts att sköta det
löpande arbetet med administrationen och förvaltningen — beträffande den
ekonomiska förvaltningen under ekonomidelegeradens överinseende och
medverkan — ävensom att ansvara för de sekreterargöromål, som förekomma
vid och i anslutning till nämndens sammanträden.
Genom den av den livliga utställningsverksamheten ökade arbetsbelastningen
har, anför utredningen, den sålunda rådande ordningen visat sig tung
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
9
rodd och mindre tillfredsställande. Utredningen hade därför funnit övervägande
skäl tala för att institutionen erhölle en chef i ansvarig ställning och förordar
därför, att den omedelbara ledningen av museet anförtros
åt en museichef.
Inrättandet av en särskild befattning som museichef måste, fortsätter utredningen,
i sin tur påverka nämndens ställning inom organisationen, och
givetvis kunde även övervägas, örn anledning förelåge att bibehålla nämnden.
Utredningen hade emellertid vid sin prövning av förevarande spörsmål kommit
till den bestämda uppfattningen, att nämndinstitutionen vid sjöhistoriska
museet borde bibehållas, icke minst med hänsyn till ordningen för museets
tillblivelse. Det hade synts utredningen angeläget att den hittillsvarande genom
nämnden upprätthållna kontakten med sjöförsvaret och handelsflottan
icke brötes. Vidare hade det befunnits värdefullt att genom representation i
nämnden kunna erhålla direkt förbindelse med den kulturhistoriska verksamheten
i övrigt ävensom nied enskilda, vilka visat intresse för museets tillkomst
och utveckling. Det hade också stått klart för utredningen, att alla de
åligganden, som för närvarande ankomme på nämnden, icke lämpligen borde
anförtros museichefen, helst som utredningen förutsatte, att denne skulle
fungera jämväl som avdelningsföreståndare. Utredningen förordade således,
att vid sjöhistoriska museet alltjämt skulle finnas en nämnd med i huvudsak
oförändrad sammansättning, I nämnden borde dock såsom ledamot ingå
museichefen. Någon utökning av antalet ledamöter på grund härav torde likväl
icke vara erforderlig. Ledamöterna borde i denna egenskap liksom för
närvarande vara oavlönade. Då på museichefen borde ankomma att i tjänsten
handha de uppgifter, som hittills åvilat sekreteraren och ekonomidelegeraden,
kunde nuvarande arvoden för dessa uppdrag upphöra att utgå.
Såsom förut antytts, vore det utredningens uppfattning, att museichefen
borde kunna samtidigt fungera som föreståndare för en av museets båda
avdelningar. Utredningen anmärker i anslutning härtill, att avdelningsföreståndaren
å sjöfartsavdelningen under den andre avdelningsföreståndarens
ledighet för militärtjänst uppehållit föreståndarskapet för museets båda avdelningar
under en tid av fyra år.
Vidkommande den vid museet i övrigt förefintliga och av statsmedel avlönade
personalen anser utredningen, att museet numera vunnit den stadga,
att ett överförande till ordinarie stat av vissa av de icke-ordinarie befattningarna
vore befogat. Detta gällde — förutom en av avdelningsföreståndarebefattningarna
— tjänsterna som kanslibiträde, maskinist och förste expeditionsvakt,
samtliga nu placerade i lönegraden Eo 7, samt befattningen som
expeditionsvakt i lönegraden Eo 5. Vidare borde vissa arvodesanställda erhålla
extra ordinarie tjänster, nämligen en av modellsnickarna samt det extra
skrivbiträdet.
Utredningen bär vidare ansett rimligt, att viss vetenskapligt och tekniskt
utbildad personal, som hittills avlönats av enskilda medel, komme i åtnjutande
av den fastare anställning, som kunde erbjudas de med statsmedel
avlönade.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
Vad beträffar de donationsmedel, som må stå till museets fria disposition,
måste det enligt utredningen vara museiledningen angeläget, att dessa medel
icke användas för avlönande av personal annat än undantagsvis och för
rent tillfälliga behov. Dylika medel borde i stället företrädesvis begagnas för
att berika samlingarna, för ordnande av tillfälliga utställningar, för nyanskaffningar
samt för publikationstrvck och andra utgifter av omkostnads
natur.
I betraktande av det sålunda anförda har utredningen funnit följande förändringar
böra vidtagas i museets personalorganisation, nämligen
1) inrättande av en befattning som museichef, tillika avdelningsföreståndare,
2) inrättande av två amanuensbefattningar,
3) inrättande av en konservatorsbefattning,
4) inrättande av en expedilionsvaktsbefattning,
5) uppförande på ordinarie stat av en avdelningsföreståndartjänst samt de
extra ordinarie befattningarna som kanslibiträde, värmeledningsskötare
och reparatör, förste expeditionsvakt och expeditionsvakt, ävensom
6) ombildande av arvodesbefattningar för en modellsnickare och ett skrivbiträde
till extra ordinarie tjänster.
Befattningshavarnas löneställning m. m.
Beträffande den föreslagna befattningen såsom museichef anför utredningen
— under erinran att utredningen ansett det vara möjligt att förena
uppdraget som museichef med föreståndarskapet för en av museets båda
avdelningar — inledningsvis följande.
Utredningen har övervägt möjligheten och lämpligheten av att sammanslå
de båda avdelningarna så att särskilda avdelningsföreståndare icke skulle behöva
finnas. Det kan emellertid icke bestridas att de säregenheter, som karakterisera
avdelningarna, äro av den beskaffenhet att en sammanslagning
i organisatoriskt hänseende icke synes lycklig. Här må ock erinras, att enligt
Kungl. Maj:ts bestämmelser den 18 februari 1944 rörande museiverksamheten
inom marinen marinförvaltningen skall med avseende å denna
verksamhet biträdas av marinens museikommitté, i vilken såsom självskriven
ledamot skall ingå föreståndaren för sjöhistoriska museets örlogsavdelning,
tillika sekreterare i kommittén. Kommittén har till uppgift att förmedla
överförandet till sjöhistoriska museets örlogsavdelning eller annan museal
institution av museala föremål från marinen. I samråd med föreståndaren för
örlogsavdelningen skola cheferna för Stockholms och Karlskrona örlogsvarv
meddela närmare föreskrifter rörande redovisningen och den museala vården
av samlingar å respektive orter, som icke överförts till sjöhistoriska museet.
På grund av dessa samlingars betydande omfattning har föreståndaren
för örlogsavdelningen ett icke ringa mått av ansvar och arbete vid sidan
av de uppgifen som åvila honom vid museet. Särskilt arvode härför utgår
icke. Då dessa särskilda arbetsuppgifter måste anses åvila vederbörande i
tjänsten, synes föreskrift härom böra införas i instruktionen för museet.
Det samband, som sålunda funnes mellan sjöhistoriska museet och de marina
museisamlingarna vid örlogsvarven, talade enligt utredningens mening
också för att örlogsavdelningen finge bestå som en enhet inom museet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
11
Museichefen borde enligt utredningen i denna sin egenskap i huvudsak
åligga att under överinseende av nämnden ha den närmaste vården och
tillsynen över museets samlingar med vad därtill hörer, att leda den vetenskapliga
verksamheten, att besluta angående konservering och restaurering
av föremål, att tillse att museets personal fullgör sina åligganden, att i enlighet
med fastställda stater och av nämnden givna föreskrifter handha de
stats- och donationsmedel, som blivit ställda till museets förfogande, ävensom
inträdesavgifter och andra liknande inkomster, att tillse att samlingarna
på fastställda tider hållas tillgängliga för allmänheten ävensom att ordna
därvid behövlig bevakning och tillsyn samt att årligen till museinämnden
inkomma med förslag till anslagsäskanden till nästföljande års riksdag.
Utredningen anför, att de krav, som borde ställas på museichefen, vore,
förutom att han ägde goda vetenskapliga kvalifikationer, att han förenade
allmän sakkunskap inom museets verksamhetsfält med organisatorisk förmåga.
Museichefen borde, såsom av utredningen förut framhållits, vara ledamot
och jämväl sekreterare i nämnden, där han hade att föredraga förekommande
ärenden.
För bedömande av museichefens löneställning erinrar utredningen om vad
i sådant avseende gäller för andra museiinstitutioner. Utredningen nämner
härvid i första hand armémuseum och livrustkammaren, från vilka sjöhistoriska
museet dock i väsentliga avseenden skiljde sig bland annat därigenom
att det hade ett vidare arbetsområde. Vid såväl armémuseum som livrustkammaren
vore museiföreståndarna placerade i lönegraden A 27. Efter att
närmare ha redogjort för motiveringen till statsmakternas beslut i fråga om
löneställningen för nyssnämnda båda museiföreståndare samt för naturhistoriska
riksmuseets avdelningsföreståndare, föreståndaren för etnografiska
museet och museidirektören vid statens historiska museum, vilka sistnämnda
befattningshavare vore placerade i lönegraden A 30, anför utredningen,
att utredningen vid sitt övervägande av spörsmålet örn löneställningen för
museichefen vid sjöhistoriska museet funnit sig böra stanna vid den lönegradsplacering,
som för närvarande gällde för föreståndarna vid de båda med
museet närmast jämförbara institutionerna, armémuseum och livrustkammaren.
En annan löneställning hade synts utredningen icke kunna ifrågakomma,
innan en allmän översyn kommit till stånd i fråga örn löneplaceringama
för samtliga statliga museiföreståndare. Utredningen föresloge således,
att befattningen hänfördes till 27 lönegraden samt att densamma uppfördes
på ordinarie stat.
I fråga om befattningens tjänstebenämning hade utredningen övervägt olika
alternativ, såsom föreståndare, intendent, Överintendent, museidirektör, museichef
och styresman. Utredningen hade för sin del stannat för benämningen
museidirektör såsom ur titelsynpunkt lämpligast.
Utredningen säger sig i fråga örn löneställningen för den avdelningsföreståndare,
som icke vore museidirektör, lia vid jämförelse med
andra museiinstitutioner och med hänsyn tagen till av tjänsteförteckningssak
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr loa.
kunniga avgivet förslag (SOU 1942: 46) funnit organisatoriskt riktigast, att befattningen
hänfördes till 21 lönegraden med benämningen intendent. Utredningen
förutsatte dock att, därest det förslag till uppflyttning till 23 lönegraden
av andre intendenter med flera befattningshavare i 21 lönegraden, som
i ett den 22 december 1942 avgivet betänkande angående löneställningen för
de vetenskapligt utbildade tjänstemännen vid statens arkiv, bibliotek och museer
framlagts av de s. k. lärdaverkssakkunniga, skulle vinna statsmakternas
bifall, jämväl ifrågavarande befattning placerades i 23 lönegraden. Tjänsten
borde uppföras på ordinarie stat. Därest denna befattning eller styresmansbefattningen
skulle besättas av pensionerad sjöofficer, borde jämlikt 2 § 2
mom. civila avlöningsreglementet bero på Kungl. Maj:ts prövning örn och i
vad mån avdrag å lönen skulle ske med hänsyn till åtnjutna pensionsförmåner.
Utredningen anför, att det torde få förutsättas, att om den pensionerade
officer, som nu vore föreståndare för örlogsavdelningen, skulle erhålla intendentsbefattningen,
Kungl. Majit vid nyssnämnda prövning bestämde avdraget
så, att löneförmånerna, inklusive pension, icke komme att uppgå till
mindre belopp än det, som för närvarande utginge till befattningshavaren i
fråga. Skulle föreståndaren å sjöfartsavdelningen erhålla den ordinarie intendentstjänsten,
borde Kungl. Majit äga möjlighet att till undvikande av
löneminskning bevilja honom särskilt personligt lönetillägg. Dylikt tillägg
borde med riksdagens medgivande kunna bestridas från anslagsposten till
avlöningar till ordinarie tjänstemän.
I fråga örn de vid museet tjänstgörande amanuenserna anför utredningen:
Förutom
föreståndaren och ett skrivbiträde tjänstgör å sjöfartsavdelningen
en amanuens, avlönad av enskilda medel, vilken har till uppgift att biträda
föreståndaren vid dennes fullgörande av de honom enligt instruktionen åvilande
gåremålen, framför allt samlingarnas vård, katalogisering, utställande,
utökande, magasinering samt vetenskapliga bearbetning. Härutöver har amanuensen
att biträda vid vården av arkivet ävensom att närmast handhava
den förenämnda s. k. sjöhistoriska undersökningen.
Även å örlogsavdelningen finnes anställd en amanuens, avlönad delvis av
statsmedel och delvis av enskilda medel, örlogsavdelningens samlingar
äro till sin omfattning avsevärt större än sjöfartsavdelningens och lia ännu
icke undergått mer än till hälften en första grovsortering. Detta förhållande
sammanhänger med att tidigare bokföring och registrering å varvens modellkammare
varit synnerligen knapphändig och ofullständig. För en mängd
föremål saknas varje slag av uppgift. Nyregistrering i museal bemärkelse
har börjat först år 1937. Då på föreståndarens lott även fallit uppgiften att
registrera och övervaka den museala vården av statens sjökrigshistoriska
samlingar å flottans stationer och varv i Stockholm, Karlskrona och Göteborg
samt kustartilleriets etablissement i dess olika förläggningar, påvilar
föreståndaren en avsevärd arbetsbörda. Under föreståndaren lyder jämväl
museets bibliotek och arkiv. Accessionen har här under senare år varit betydlig,
och bokbeståndet har sedan år 1938 vuxit från 1 200 till cirka 9 500
band. Omfattande arbeten med katalogisering, registrering och utlåning ha
blivit följden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
13
För möjliggörande av en museiverksamhet i den omfattning, som av utredningen
förut antytts, har utredningen funnit behov föreligga av — förutom
föreståndarna — en vetenskapligt kvalificerad arbetskraft å vardera
avdelningen. Utredningen har därför förordat, att å museets avlöningsstat
beräknades medel till avlönande av de nu huvudsakligen av enskilda medel
avlönade två amanuenserna. Utredningen anför beträffande amanuensernas
kompetens- och löneförhållanden, att dessa borde rättas efter de av Kungl.
Majit fastställda bestämmelserna för vetenskapligt utbildade tjänstemän vid
statens arkiv, bibliotek och museer. Vid sitt inträde i museets tjänst borde
amanuenserna således avlönas såsom extra tjänstemän i 17 lönegraden under
så lång tid, att denna tillsammans med provtjänstgöring uppginge till ett
år. Därefter borde följa tre års anställning i lönegraden Eo 18, varefter uppfattning
borde ske till lönegraden Eo 20, varvid som villkor skulle gälla,
att de avlagt fil. lic.-examen inom den ämneskrets, som museet företrädde.
Med hänsyn till de nu anställda amanuensernas långa tjänstgöringstid vid
museet — över sex respektive nära två år — borde de omedelbart placeras
i lönegraden Eo 18.
Beträffande den föreslagna konservators befattningen erinrar
utredningen, att någon konservator aldrig uppförts på museets personalförteckning
men att det lyckats museiledningen att med enskilda medel avlöna
en dylik befattningshavare. Utredningen yttrar i fortsättningen:
Som tidigare framhållits, måste en av de viktigaste arbetsuppgifterna inom
museet vara att sakkunnigt vårda de säregna och ofta oersättliga föremål,
som utgöra museets samlingar. I samlingarna ingå föremål av de mest skilda
material, såsom järn och andra metaller, trä och textilier ävensom artefacter
av stort konstnärligt värde, såsom målningar, skulpturer och limka äldre
fartygsmodeller. Även om för järn och träkonservering andra statliga institutioner
kunna anlitas, kan biträde med konservering och restaurering av
fartygsmodeller icke erhållas på sådant sätt. Icke heller kommersiellt verkande
konservatorer torde för närvarande kunna tagas i anspråk för dylikt
arbete, då de icke lära besitta de speciella nautiskt-historiska kunskaper som
här fordras utöver allmänna kunskaper i konservering. Detta förhållande
belyses bl. a. därav, att museet numera på föranstaltande av riksantikvarien
regelmässigt anlitas för konservering av kyrkornas votivskepp.
Vid sidan av uppgiften att vårda samlingarna ankommer även på museet
att komplettera dessa genom anskaffande av modeller. Fartygsmodellen tjänar
som ett högklassigt hjälpmedel för att förmedla kunskap om skeppsbyggeri
och sjöfart, och det har av museiledningen betraktats som en väsentlig
uppgift att tillförsäkra museet en samling fullgoda historiska och moderna
modeller för att kunna giva en kontinuerlig bild av skeppsbyggeriets
utveckling i vårt land. I anslutning till konserveringsverksamheten har därför
inom museet inrättats och under konservatorns närmaste ledning drivits
en särskild modellverkstad.
Av vad sålunda anförts finner utredningen framgå, att konservatorsbefattningen
måste vara av utomordentlig betydelse för museiverksamheten, icke
minst i fråga örn samlingarnas vård och bevarande. Den förutsatte hos innehavaren
— förutom yrkeskunnighet inom en konservators tekniska arbetsområden
— historiskt vetenskapliga intressen samt en ingående kännedom
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
om äldre och nyare tiders skeppsbyggnads- och riggningsteknik. Konservatorns
löneställning borde därför vara så avpassad, att en lämplig person
kunde finna med sitt intresse förenligt att skaffa sig nödig specialutbildning
för vinnande av kompetens till ifrågavarande befattning. Enligt utredningens
mening vore det väl befogat att vid sjöhistoriska museet inrätta en konservatorstjänst
i 17 lönegraden. Befattningen borde tills vidare uppföras på extra
ordinarie stat.
Angående den föreslagna ombildningen av en arvodesbefattning såsom
modellsnickare till extra ordinarie tjänst yttrar utredningen, att enligt
vad erfarenheterna visat konserveringsanstalten inom museet borde vara förenad
med modellverkstaden. Någon klar gräns kunde nämligen icke dragas
mellan arbetsuppgifterna vid konservering av bland annat fartygsmodeller
med därvid förekommande kompletteringsarbeten samt vid nytillverkning av
modeller, särskilt sådana av historisk art. Verksamheten vid modellverkstaden
vore icke uteslutande inriktad på snickeriarbeten av olika slag utan vore
betydligt mångsidigare och omfattade arbetsuppgifter som berörde skilda
yrkesområden. Jämsides med snickeriarbete framträdde här särskilt finmekaniskt
arbete och målning. Utredningen fortsätter:
För modellverksamheten har museet sedan år 1936 haft vissa statsmedel
till sitt förfogande. Å museets avlöningsstat ha således upptagits medel till
avlönande av två modellsnickare, envar med ett arvode av f. n. 4 800 kronor
för år. Sedan den ene av modellsnickarna under år 1939 inkallats till militärtjänstgöring,
har dennes arvode icke disponerats för avlönande av nyanställd
arbetskraft utan sedan 1942 använts som bidrag till konservatorns avlöning.
Museet har vid ett flertal tillfällen äskat anslag för modernisering av modellverkstaden
och för framställande av moderna örlogsmodeller men ej
vunnit gehör härför. För att ej verksamheten skulle avstanna, har museet
lyckats utverka gåvor och detta i sådan omfattning, att museet f. n. torde
lia en av de modernaste modellverkstäderna i landet.
Detta har å andra sidan medfört, att museet erhållit förfrågningar örn tillverkning
av modeller för enskilda ändamål. I viss utsträckning har museet
också åtagit sig beställningar. De inkomster som influtit på grund av dessa
beställningar ha i första hand använts för anställande av två finmekaniker,
vilka avlönats med 4 800 respektive 2 700 kronor för år. Till belysande av
omfattningen av denna verksamhet må jämväl nämnas, att museets nettoinkomster
härav under budgetåret 1943/44 uppgingo till 2 635 kronor 9 öre.
Det kan visserligen synas tveksamt, örn museiverksamheten bör förenas
med en affärsverksamhet av förevarande slag. Då det emellertid visat sig, att
verksamheten varit lönande och åt museet berett möjlighet att för egen räkning
få modeller utförda i större utsträckning än som eljest kunnat ske ävensom
verkat pedagogiskt föredömlig på modellframställningen i landet, finner
utredningen övervägande skäl tala för att rörelsen alltjämt får bedrivas.
Bestämmelser böra dock meddelas om dispositionen av uppkommande överskott.
Lämpligast synes detta böra tagas till uppbörd å reservationsanslaget
till underhåll av museets samlingar.
Under angivna förhållanden har utredningen ansett sig böra föreslå, att
för modellverkstaden upptoges allenast en befattningshavare på avlönings
-
Kungl. Mcij.ts proposition nr 155.
15
staten. Denne befattningshavare syntes böra benämnas modellbyggare, vilken
benämning bättre svarade mot de arbetsuppgifter, som enligt vad utredningen
förut nämnt åvilade befattningshavaren i fråga. Ytterligare personal för
modellverksamheten borde få anställas endast i den mån inkommande beställningar
gjorde detta påkallat och möjligt. Avlöningarna till dylik personal
borde — i likhet med övriga utgifter för rörelsen — påföras modellverkstaden
såsom driftkostnader. På den å avlöningsstaten uppförda modellbyggaren,
vilken under konservatorn även skulle komma att fungera såsom
förman för övriga arbetare å verkstaden, måste ställas stora krav i fråga om
yrkesskicklighet. Med hänsyn till angelägenheten av kontinuitet i arbetet borde
han icke vara arvodesanställd utan beredas fastare anställning, tills vidare
såsom extra ordinarie. Vidkommande lönegradsplaceringen hade utredningen
kommit till det resultatet, att jämförelse närmast syntes böra ske med preparators
löneställning. Utredningen förordade således, att modellbyggaren
placerades i lönegraden Eo 10.
Vad angår den kvinnliga biträdes personalen anför utredningen
följande.
Det nuvarande kanslibiträdet i lönegrad Eo 7 förestår kansliet och tjänstgör
i första hand såsom räkenskapsförare, registrator och i viss mån handsekreterare
åt avdelningsföreståndarna. Befattningen är förenad med sådant
ansvar för innehavaren, att den enligt utredningens mening bör uppföras å
ordinarie stat.
Härutöver finnes vid museet ett arvodesanställt skrivbiträde. Till henne utgår
årligen av statsmedel 2 500 kronor, varjämte hon av enskilda medel uppbär
860 kronor om året Denna befattningshavare har till uppgift att biträda
kanslibiträdet vid räkenskapsföringen samt vid ledighet för henne vikariera
å kanslibiträdestjänsten. Vidare åligger huvudsakligen skrivbiträdet att upptaga
stenogram, utskriva handlingar och forskningsresultat, katalogisera och
kortregistrera negativ på sjöfartsavdelningen, ombesörja rekvisition av fotografier
m. m. för båda avdelningarna, omhänderhava utlåningen av negativ
och bilder samt handha museets klichésamling och registreringen av denna.
I samband med tillfälliga utställningar skall befattningshavaren biträda föreståndarna
med omhänderhavande av in- och utlåning av material och upprättande
av förteckning över föremål samt vid organiserandet av utställningsarbetet.
Slutligen har skrivbiträdet f. n. att utföra vissa arbeten för föreningen
Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm, såsom att distribuera föreningens
årsböcker för museets bytesförbindelser, att omhänderhava den i
samband därmed förda korrespondensen och att deltaga i de på museet förekommande
arbetena i samband med föreningens verksamhet.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att skrivbiträdet ålagts vissa arbetsuppgifter,
som måste anses ligga vid sidan av museitjänsten, nämligen arbeten
för nyssnämnda förening. Även örn man bortser härifrån, är tjänsten
emellertid enligt utredningens mening erforderlig. Då huvuddelen av arbetsuppgifterna
måste anses vara av den art, att de motivera tjänstens hänförande
till 4 lönegraden, får utredningen förorda att å museets stat upptages en
befattning som kontorsbiträde i denna lönegrad. Tjänsten synes kunna uppföras
som extraordinarie.
Det torde ligga i sakens natur, all vid bifall lill utredningens förslag befattningshavaren
icke vidare bör å ordinarie tjänstetid belastas med arbetsuppgifter
för föreningens räkning.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
Beträffande den vid museet anställda vaktpersonalen erinrar utredningen
att densamma för närvarande utgöres av en förste expeditionsvakt
i lönegraden Eo 7 och en expeditionsvakt i lönegraden Eo 5 samt att till förfogande
för extra bevakning härjämte stå dels inflytande biljettintäkter dels
ock ett under anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal för ändamålet
beräknat belopp å 4 300 kronor. Utredningen fortsätter:
Redan under nu rådande förhållanden, då museet till omkring två tredjedelar
är stängt och stora delar av samlingarna äro evakuerade, bär vaktpersonalen
visat sig knappt tillmätt. Sålunda lia expeditionella göromål, såsom
paketering, postärenden o. dyl., vilka böra åvila vaktpersonalen, i stor
utsträckning måst fullgöras av andra befattningshavare. I betraktande härav
torde med nu tillgängliga resurser en tillfredsställande bevakning icke
kunna anordnas, då museet åter helt öppnas för allmänheten. Utredningen
har därför funnit sig böra föreslå, att den fasta vaktpersonalen förstärkes
med ytterligare en befattningshavare. Utredningen räknar härvid med, att
denna personal jämväl bör förslå för att fullgöra de arbetsuppgifter, vilka
avsetts för den rustmästare som ingår i förut återgivna inom museet upprättade
förslag till personalorganisation. Under konservatorns ledning böra ifrågavarande
befattningshavare enligt utredningens mening kunna bliva väl
skickade att utföra dessa göromål.
Befattningshavarna böra enligt utredningen benämnas museivakter och
uppföras, förste museivakten och en av de båda övriga å ordinarie stat i lönegraden
A 7 respektive A 5 samt den återstående å extra ordinarie stat i
lönegraden Eo 5.
Den i gällande stat i lönegraden Eo 7 upptagne värmeledningsskötaren
och reparatören föreslår utredningen skola överflyttas
till ordinarie stat i lönegraden A 7.
Rörande frågan örn anlitande av särskilda specialister för museet
framhåller utredningen, att museets samlingar vore av utomordentligt
mångskiftande karaktär. Det kunde därför knappast förutsättas, att tjänstemännen
alltid ägde den kompetens, som krävdes för vassa föremålsgruppers
vetenskapliga eller tekniska bearbetning. I betraktande härav borde museet
kunna vid behov anlita speciell expertis. I den mån denna vore företrädd
inom statsförvaltningen, borde den utan särskild kostnad ställas till förfogande
för museet. För annan i undantagsfall erforderlig expertis hade utredningen
förutsatt, att kostnaderna skulle kunna gäldas av enskilda medel.
I samma ordning borde även kunna bestridas kostnader för fotografering.
Kostnadsberäkningar.
Enligt verkställda beräkningar skulle utredningens förslag, örn hänsyn
tages till bruttolönen i lägsta löneklassen i vederbörliga lönegrader, medföra,
att museets avlöningskostnader ökas från i runt tal 46 000 kronor till 69 000
kronor. Utredningen anför härom:
Denna ökning av statsverkets kostnader för museet måste givetvis anses
betydande, icke minst mot bakgrunden av den nuvarande statsekono
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
17
miska situationen. Det må dock särskilt understrykas, att utredningen icke
föreslagit någon utökning av den personalkader, som för närvarande finnes
vid museet. Visserligen har vaktpersonalen förstärkts med en befattningshavare,
men å andra sidan har en arvodesbefattning som modellsnickare
föreslagits till indragning. Kostnadsökningarna ha väsentligen uppkommit
därigenom, att för museets verksamhet erforderlig personal, som hittills avlönats
med medel huvudsakligen tillskjutna av museets understödsförening
— föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm — upptagits på museets
ordinarie avlöningsstat. Vidare har en fiktiv kostnadsökning uppstått därigenom,
att utredningen räknat med lön enligt löneplan för intendentshefattningen,
medan däremot för närvarande en av avdelningsföreståndarna åtnjuter
ett med hänsyn till utgående pensionsförmåner avpassat arvode. De öka
-
de kostnaderna fördela sig på följande sätt:
Amanuensbefattningar (12 024—3 000=) ................ kronor 9 024
Konservatorsbefattningen............................... » 5 622
Museivakttjänst ....................................... » 3102
Ändrad löneställning för styresmannen .................. » 1 965
Ändrad löneställning för intendenten..................... » 3 168
Löneklassuppflyttningar genom ordinariesättning ........ » 738
Förändring av skrivbiträdestjänsten till extra ordinarie kon
torsbiträdestjänst
.................................... » 422
ökade kostnader för rörliga tillägg ...................... » 5 682
Summa kronor 29 723.
Häremot svara kostnadsminskningar enligt följande:
En modellsnickarbefattning indrages ...................... kronor 4 800
Minskad grundlön för modellbyggaren.................... » 777
Sekreterar- och ekonomidelegeradearvoden slopas .......... » 1 200
Summa kronor 6 777.
Kostnadsökningen skulle således enligt utredningens förslag uppgå till
(29 723—6 777 =) 22 946 kronor. Utredningen erinrar örn sitt tidigare påpekande,
att i detta belopp inginge en fiktiv ökning, från vilken borde bortses
vid beräkning av de ökade kostnaderna för statsverket. Vid en rättvisande
jämförelse mellan kostnaderna för den nuvarande och den föreslagna personalorganisationen
borde således i de nuvarande kostnaderna räknas med
lönebeloppet i lägsta löneklassen i lönegraden Eo 24 även för den föreståndarbefattning,
som nu uppehölles av en pensionerad officer. I så fall reducerades
kostnadsökningen till i runt tal 18 000 kronor.
Museets personalförteckning skulle enligt utredningens förslag erhålla
följande utseende:
Tjänstemän å ordinarie stat.
Lönegrad
1 museidirektör ............................................... A 27
1 intendent ................................................... A 21
1 förste museivakt ........................................... A 7
1 kanslibiträde ............................................... A 7
1 värmeledningsskötare och reparatör............................ A 7
1 museivakt .................................................. A 5
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 155. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
Därutöver skulle finnas följande extraordinarie personal:
Lönegrad
2 amanuenser ............................................... Eo 18
1 konservator ............................................... Eo 17
1 modellbyggare ............................................. Eo 10
1 museivakt .................................................Eo 5
1 kontorsbiträde ............................................ Eo 4
Med utgångspunkt härifrån har utredningen även upprättat ett förslag till
avlöningsstat för museet. Utredningen har därvid räknat med den antagna
faktiska löneklassen för de ordinarie befattningarna som förste museivakt
(11), kanslibiträde (7 och 8), värmeledningsskötare (9) och museivakt
(9), därest nuvarande extra ordinarie befattningshavare erhölle befordran till
dessa tjänster. För befattningarna som museidirektör och intendent har utredningen
ansett sig böra räkna med lägsta löneklassen i respektive lönegrader.
Detta har skett dels därför, att utredningen förutsatt, att en av de båda
nuvarande avdelningsföreståndarna utsåges till museidirektör samt att lian
komme att åtnjuta lön enligt lägsta löneklassen, dels av den anledningen att
det avdrag, som borde verkställas å nuvarande föreståndarens å örlogsavdelningen
löneförmåner, torde uppväga kostnaderna för såväl uppflyttning
i högre löneklass för intendenten som eventuellt erforderligt personligt lönetillägg.
För de extra ordinarie befattningarna har upptagits beloppet i lägsta
löneklassen i vederbörande lönegrader. Under anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal har utredningen även inräknat medel för bestridande
av kostnader för bevakning (4 300 kronor), tillsyn över museilokalerna
(200 kronor), portvaktsgöromål (600 kronor) och vikarier (900 kronor)
med de belopp, som för närvarande avsetts för dessa ändamål. Under
sådana omständigheter skulle museets avlöningsstat — efter avdrag av pensionsavgifter
— enligt utredningens förslag erhålla följande utseende:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........ kronor 32 500
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 32 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... > 9 500
Summa kronor 74 000.
Remissyttrandena.
Kommerskollegium tillstyrker utredningens förslag.
Statskontoret understryker utredningens uttalande örn angelägenheten av
att de donationsmedel, som stöde till museets fria disposition, icke vidare
användas för avlönande av personal annat än undantagsvis och för rent tillfälliga
behov. Annars torde statsmakterna inom en nära framtid åter ställas
inför kraven på ett övertagande av lönekostnaderna för nytillkomna befattningshavare.
I den situation, som nu förelåge, funne sig emellertid statskontoret
icke böra rikta någon erinran mot utredningens förslag, som i allt
väsentligt syntes lämpligt avvägt. Endast i en detaljfråga ville statskontoret
giva uttryck åt en avvikande mening, nämligen i fråga örn den föreslagna
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
19
museiföreståndarens tjänstebenämning. Utredningen hade för sin del stannat
för benämningen museidirektör såsom ur titelsynpunkt lämpligast. Statskontoret
kunde dock icke förorda, att man valde en tjänstebenämning, som
brukade hänföras till en annan och högre löneställning än den föreslagna
placeringen i 27 lönegraden (jfr museidirektör i lönegrad A 30 vid statens
historiska museum). Lämpligare och riktigare syntes vara att använda antingen
benämningen styresman efter mönster från armémuseum eller benämningen
föreståndare såsom vid livrustkammaren.
Chefen för marinen anser — trots det principiellt olämpliga i att museichefen
även skulle vara föreståndare för en av museets båda avdelningar
— den föreslagna organisationen kunna för örlogsflottans del godtagas såsom
en övergångsform, under förutsättning att instruktionen för museet avfattades
så, att föreståndarens för örlogsavdelningen möjligheter att hävda sin
ställning såsom målsman för de sjökrigshistoriska samlingarna icke äventyrades.
— Chefen för marinen anser därjämte den för avdelningsföreståndare
föreslagna lönegraden (A 21) vara låg samt behovet av personal för
vården av örlogsavdelningens omfattande bestånd av vapen icke tillfredsställande
tillgodosett. Då en rustmästarutbildad person icke torde kunna
erhållas för en så låg avlöning som enligt lönegraden Eo 5, hade det måhända
varit mera välbetänkt att åtminstone förutsätta, att rustmästarsysslan
förenades med tjänsten såsom museivakt i lönegraden A 7. — I fråga
om den föreslagna organisationen ur förvaltningssynpunkt ifrågasätter chefen
för marinen, huruvida det icke vore lämpligare, särskilt med hänsyn
till museets enskilda, till allra största delen örlogsavdelningen tillhörande fonder,
att tills vidare ''bibehålla den nuvarande ordningen, enligt vilken en
av nämndens ledamöter i egenskap av ekonomidelegerad hade att fullgöra
vissa viktiga åligganden beträffande förvaltningen.
Sjöhistoriska museets nämnd finner det beklagligt, att utredningen i sitt
förslag icke ansett sig kunna i större utsträckning än vad som skett tillmötesgå
de krav, som från museets sida framställts i fråga om personalförstärkningar,
men förklarar sig å andra sidan inse svårigheten att i nuvarande
statsfinansiella läge vinna statsmakternas gehör för utökning av organisationen.
Nämnden anför härefter i huvudsak följande.
Ehuru utredningen icke uttalat sig därom torde densamma hava varit fullt
medveten örn att en organisation, där museichefen samtidigt är föreståndare
för en avdelning, icke är den ur alla synpunkter mest lämpliga. Av olika skäl
har man emellertid ansett sig nu IxUa stanna vid denna lösning såsom en
övergångsform intill dess förhållandena medgiva genomförandet av en organisation
utan en dylik sammankoppling av tjänster. Från denna utgångspunkt
anser sig nämnden kunna godtaga utredningens förslag. Beträffande
museichefens löneförmåner synes det nämnden att lönegraden A 27 är låg
i förhållande till det ansvar, som kommer att åvila befattningshavaren. Det
bör betonas, att dennes funktioner icke blott komma att vara av vetenskaplig
och administrativ art utan även innebära ett ekonomiskt ansvar av icke obetydlig
omfattning. De synpunkter de s. k. kulturminnesvårdssakkunniga i betänkande
den 29 oktober 1936 anförde för placeringen av museidirektören
vid statens historiska museum i lönegraden B 30 (nu A 30) torde vara fullt
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
giltiga för motsvarande befattning vid sjöhistoriska museet. Örn den blivande
museidirektören för närvarande icke av statsfinansiella skäl kan placeras
i trettionde lönegraden, vill nämnden betona önskvärdheten av att lönefrågan,
såsom också av utredningen föreslagits, upptages till förnyad behandling
i samband med en kommande eventuell reglering av löneförhållandena
för föreståndarna för livrustkammaren och armémuseum.
Utredningen har för den av avdelningsföreståndarna, som icke är museidirektör,
funnit riktigast att hänföra befattningen till tjuguförsta lönegraden
med benämningen intendent. Det förefaller nämnden svårförståeligt, att
avdelningsföreståndaren vid sjöhistoriska museet skall placeras i denna låga
lönegrad, oaktat hans ansvar och kompetens till fullo måste sägas motsvara
avdelningsföreståndarnas (intendenternas, antikvariernas etc.) vid övriga liknande
statliga institutioner, samtliga med avlöning enligt tjugosjätte lönegraden.
Nämnden finner utredningens löneplacering av avdelningsföreståndare
anmärkningsvärd även ur den synpunkten, att samma tjänster under
nuvarande provisoriska förhållanden äro placerade i Eo 24. Samtidigt som
utredningen understryker behovet av högt kvalificerad specialutbildad personal,
föreslås alltså en väsentlig sänkning av tjänstens ekonomiska förmåner.
Nämnden vill såsom sin åsikt tramhålla, att avdelningsföreståndare vid
sjöhistoriska museet i likhet med vad som är förhållandet vid andra motsvarande
institutioner bör vara placerad i lönegrad A 26. Såframt denna löneplacering
av statsfinansiella skäl icke för närvarande är tänkbar, får nämnden
hemställa, att intendenten placeras på ordinarie stat i tjugofjärde lönegraden.
En placering av befattningen i en lönegrad, som i någon mån motsvarar
med densamma förenade arbetsuppgifter, är viktig, icke minst med
tanke på de yngre forskare, som underkasta sig den specialisering tjänstgöringen
som amanuens innebär — i själva verket snarare minskar än ökar
denna deras möjligheter på den öppna museala arbetsmarknaden — och
för vilka utsikten att i sinom tid kunna avancera till intendenter innebär en
ofta avgörande faktor.
Nämnden finner med tillfredsställelse att amanuenserna enligt utredningen
erhålla en förbättrad ställning och överföras på extra ordinarie stat.
Utredningen har beklagligtvis icke tagit ställning till museets behov avsärskild
biblioteks- och arkivpersonal. Museets bibliotek, omfattande ca
10 000 band, och arkiv, omfattande bi. a. ca 30 000 nummer, kunna svårligen
handhavas av tjänstemännen såsom en uppgift vid sidan om det dagliga
arbetet. En rätt vård av dessa i flera avseenden unika samlingar av hög
kvalitet är så betydelsefull och så tidskrävande, att en kombination med en
annan tjänst i längden icke är tillrådlig. Även bör betonas att hithörande samlingar
icke kunna göras lill föremål för vetenskaplig bearbetning — och därmed
inlemmas i museets övriga verksamhet — med mindre de ordnas efter
moderna principer. Att denna uppgift skulle motiveia tillsättandet av en fackutbildad
biblioteks- och arkivtjänsteman är uppenbart. Nämnden vill emellertid
på denna punkt icke nu framlägga något bestämt yrkande.
Utredningen har föreslagit inrättandet av en konservatorstjänst på extra
ordinarie stat i sjuttonde lönegraden, vilken löneställning synes nämnden väl
låg. Såsom av utredningen framhäves, kräver konservatorstjänsten av sin
innehavare en speciell och långvarig utbildning. Nämnden vill därför förorda
en högre löneställning för konservatorn, förslagsvis Eo 18.
Beträffande frågan om behovet av personal för vården av örlogsavdelningens
bestånd av vapen samt frågan om den ekonomiska förvaltningens ordnande
framför nämnden samma synpunkter som chefen för marinen samt
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
21
tillägger i sistnämnda hänseende, att nämnden visserligen icke ansåge sig
kunna yrka på ett arvode av statsmedel till en inom nämnden utsedd ekonomidelegerad
men förutsatte att det skulle vara nämnden obetaget att under
någon form även i fortsättningen tillämpa ett liknande arrangemang
som hittills, dock utan kostnad för statsverket.
Allmänna lönenämnden yttrar:
Så vitt allmänna lönenämnden kunnat finna, har i det remitterade betänkandet
genomgående förutsatts, att sjöhistoriska museet skulle liksom
hittills arbeta på två likvärdiga avdelningar, sjöfartsavdelningen och örlogsavdelningen.
I betänkandet framläggas emellertid icke enligt lönenämndens
mening tillräckliga skäl för att avdelningsföreståndarbefattningarna, för
närvarande i lönehänseende jämställda, hädanefter skulle differentieras på
sätt förslaget innebär. De administrativa uppgifter, som behöva fullgöras vid
museet, synas nämligen icke tillräckligt motivera en så betydande löneskillnad
mellan avdelningsföreståndama, som föreslagits. Det må vidare
framhållas, att ett bibehållande av organisationen med två likvärdiga avdelningar
synes förutsätta, att avdelningsföreståndama äro åtminstone i huvudsak
likställda i avlöningshänseende. Vad särskilt angår den föreslagna lönegraden
A 27, får lönenämnden framhålla, att museidirektören enligt betänkandet
förutsatts skola äga, bland annat, goda vetenskapliga kvalifikationer:
ingen av de nuvarande avdelningsföreståndama har emellertid, så vitt av
statskalendern framgår, avlagt akademisk examen. Lönenämnden har vid
frågans behandling kommit till det resultatet, att övervägande skäl tala för
att avdelningsföreståndartjänsterna vid sjöhistoriska museet alltjämt bibehållas
vid samma lönegradsplacering inbördes. I sådant hänseende finner
sig lönenämnden i förhållande till nuvarande ordning allenast böra förorda
den förändringen, att de båda tjänsterna upptagas på ordinarie stat i lönegrad
A 24. De administrativa göromålen vid museet synas lönenämnden lämpligen
böra anförtros åt en av avdelningsföreståndama mot särskilt arvode.
Detta arvode, som synes böra innefatta gottgörelse även för fullgörandet av
uppdraget såsom sekreterare hos museets nämnd, torde böra bestämmas till
1 200 kronor för år, i samband varmed det nuvarande sekreterararvodet å
600 kronor skulle indragas. Arvodet till nämndens ekonomidelegerade synes
böra bibehållas oförändrat (600 kronor för år).
För den föreslagna konservatorstjänsten vid museet, mot vars inrättande
lönenämnden icke har något alt invända, vill lönenämnden ifrågasätta, om
icke en placering i Eo 15, åtminstone tills vidare, kan anses tillfyllest.
Beträffande det föreslagna kontorsbiträdet i Eo 4 har det med hänsyn till
vad i betänkandet anförts synts lönenämnden tveksamt, huruvida befattningshavaren
i själva museitjänsten kommer att erhålla full tjänstgöring. Om
detta icke är fallet, kan övervägas alt låta anställningen såsom extra ordinarie
tjänsteman vid museet avse allenast halvtidstjänstgöring, med avlöning medelst
arvode för erforderligt arbete därutöver.
Enligt betänkandet finnas vid sjöhistoriska museet anställda s. k. arkivarbetare
lill vid skilda tidpunkter varierande antal, för närvarande icke
mindre än 19. Enligt vad lönenämnden inhämtat sysselsättas dessa med allehanda
förekommande göromål, såsom uppordningsarbeten o. dyl. Ehuru
detta icke direkt utsäges i betänkandet, torde man få utgå ifrån, alt ett visst
antal arkivarbetare förutsatts alltjämt skola finnas anställda vid sjöhistoriska
museet. Enligt lönenämndens förmenande hade det varit av intresse att erhålla
någon belysning av frågan, vilken inverkan på personalbehovet vid
museet ett eventuellt upphörande av anordningen med arkivarbelare skulle
tänkas få.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
I övrigt har den förevarande remissen icke givit lönenämnden anledning
till särskilt uttalande.
Ledamöterna i allmänna lönenämnden Sven Almgren och Jane Broström
lia avgivit särskilt utlåtande av följande innehåll:
Lönenämndens majoritet har föreslagit, att den nuvarande anordningen
vid sjöhistoriska museet med tvenne avdelningsföreståndare i 24 lönegraden
skall bibehållas samt att den av avdelningsföreståndarna, som förordnas till
chef för museet, skall tillerkännas visst arvode utöver lönen. Enligt vår
mening är sjöhistoriska museet av den storleksordning, att det ur organisatoriska
synpunkter är att föredraga, att museichefens ställning såsom den
ansvarige ledaren för ifrågavarande institution markeras genom en högre
placering i lönegrad än sin närmaste underordnade, varigenom även vinnes,
att chefens pensionsfråga blir tillfredsställande ordnad. Vid ärendets
behandling i lönenämnden ha vi ifrågasatt, huruvida icke en placering i
lönegraden A 26 av museichefen vore tillfyllest. Med hänsyn till att motsvarande
chefsbefattningar vid livrustkammaren och armémuseum, vilka
institutioner åtminstone vad storleken av den underlydande personalen angår
äro mindre än sjöhistoriska museet, äro placerade i lönegraden A 27, ha
vi ansett oss icke böra motsätta oss en placering i samma lönegrad även av
chefen vid sistnämnda museum. Vid bifall härtill bör, i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag i årets statsverksproposition i fråga örn löneställningen för viss
personal vid de s. k. lärda verken, den av de sakkunniga föreslagna intendentbefattningen
vid museet placeras i lönegraden A 22.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har, i avvaktan på statsmakternas
beslut örn en allmän reglering av lönerna vid arkiv, bibliotek och
museer, intet att erinra mot museichefens löneställning. Däremot syntes det
akademien, som örn tillräckliga skäl skulle saknas för att sänka lönen för den
avdelningsföreståndare, som icke vore museidirektör, från nuvarande Eo 24
till A 21. Akademien håller före, att denna befattning borde placeras i samma
lönegrad (A 26) som avdelningsföreståndarna vid övriga statliga kulturhistoriska
museer. Med hänsyn till de kvalifikationer, som krävdes för innehavet
av denna tjänst, samt de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna syntes
i varje fall någon sänkning i den nuvarande löneställningen icke rimligtvis
böra komma till stånd. — Vad sålunda anförts i fråga om nödvändigheten att
tillförsäkra den ena avdelningsföreståndartjänsten en rimlig löneställning
gällde i viss mån även befattningen såsom konservator. Den för denna befattning
föreslagna lönen syntes vara alltför låg. -— Slutligen säger sig akademien
icke ha kunnat finna, att den kvinnliga biträdespersonalen vöre tillräcklig
för att bereda den vetenskapligt skolade personalen den nödvändiga hjälpen
i det rutinmässiga manuella arbetet. Utöver i förslaget upptagna ett kanslibiträde
och ett kontorsbiträde torde åtminstone ett museibiträde vara erforderligt
för signering, registrering, etikettering m. m. inom museets båda avdelningar.
Museichef skollegiet anför:
Utredningen föreslår tvenne tjänstemän på varje avdelning, vilket torde
motsvara behovet under förutsättning att de helt eller så gott som helt få
ägna sin tid åt museiarbetet. Däremot föreslås ingen bibliotekarie-arkivarie,
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
23
vilket är överraskande med hänsyn till såväl bibliotekets som arkivets omfång
och den omständigheten, att båda utgöra centrala specialsamlingar av
grundläggande vikt såväl för arbetet inom museet som för den forskning,
som utanför denna bedrives på samma områden. Inrättas icke en befattning
för denna särskilda uppgift, måste den nödvändiga arbetskraften tagas från
avdelningarna, vilket givetvis bleve till men för det museala arbetet. En amanuenstjänst
med särskilt åliggande att sköta bibliotek och arkiv i lönegrad
Eo 18 bör sålunda inrättas.
Utredningen föreslår en befattning som avdelningsföreståndare tillika museidirektör
i lönegrad A 27 och en i lönegrad A 21 med titel intendent. Utredningen
har här bortsett från att med befattningar i lönegrad A 21 vid de lärda
verken är förenad titeln andre intendent, respektive andre antikvarie etc.
I ett fall (armémuseum) är amanuensen placerad i lönegrad A 21. Den föreslagne
avdelningsföreståndaren i lönegrad A 21 blir emellertid ej endast i
avseende på sin tjänstegradsbenämning utan även i fråga om sin avlöning
starkt eftersatt dylika befattningshavare i statens övriga museer; dessa äro
nämligen principiellt placerade i lönegrad A 26 utom vid riksmuseet, där placeringen
av särskilda skäl är A 30. Arbetets art inom båda avdelningarna är
sådan, att samma krav på museal och vetenskaplig kompetens måste ställas
på sjöhistoriska museets avdelningsföreståndare som på övriga, och de böra
då ha samma förmåner. Man torde icke böra räkna med att utsikterna att
nödgas stanna i lönegrad A 21 till pensionsåldern skall locka någon god
museiman — och helt säkert icke någon framstående — att skaffa sig den
för denna tjänst nödiga kompetensen, som måste vara högre än avlagd filosofie
licentiatexamen, vilken föreslås som kompetensfordran för amanuens för
att nå lönegrad Eo 20. Uppmärksammas bör också att innehavarna av båda
föreståndarebefattningarna nu äro bättre avlönade även under föreliggande
provisoriska förhållanden. Det är därför orimligt att en sänkning skulle ifrågakomma.
Museichefskollegiet föreslår att båda avdelningsföreståndarna
placeras i lönegrad A 26 med förbättring för den, som tillika är museidirektör.
Utredningens förslag att museidirektören placeras i lönegrad A 27 motiveras
med att styresmannen för armémuseum och föreståndaren för livrustkammaren
åtnjuta sagda löneförmåner. Såsom utredningen påvisar, vilar avgörandet
örn dessa museichefers lönegradsplacering i avvaktan på utredning.
Den omständigheten att nämnda båda chefer ännu icke fått sin lönefråga löst
på ett tillfredsställande sätt bör dock icke kunna anföras som skäl till den
föreslagna placeringen. Museichefskollegiet föreslår, att den avdelningsföreståndare
i sjöhistoriska museet, som tillika är museidirektör, placeras i lönegrad
A 30 i likhet med museidirektören för statens historiska museum och
föreståndaren för etnografiska museet samt att utredning örn museichefernas
lönegradsplacering snarast vidtages.
Det torde väl icke helt kunna undvikas, att tid och kraft i någon man
kommer att berövas den avdelning, vars föreståndare tillika är museidirektör.
Såsom museet nu föreslås organiserat framträder onekligen bilden av en institution,
där den ena avdelningens amanuens måste ägna sig åt biblioteksoch
arkivarbete och den andre åt sekreterarearbete för museidirektören. För
att undvika detta — i ali synnerhet som museidirektören skall lia det ekonomiska
ansvaret — bör lian erhålla ett effektivt kansli, där bade uppställande
av skrivelser, registrering och räkenskapsföring kan ske. Museichefskollegiet
föreslår därför inrättande av en kansliskrivarebefattning i lönegrad Ali,
och, för vardera av de två avdelningarna, en kontorsbiträdesbefattning i lönegrad
Eo 4.
Utredningen föreslår inrättandet av två amanuensbefattningar, avlönade
enligt de bestämmelser, som utfärdats av Kungl. Majit flir avlöning av mot
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
svarande tjänster vid statliga arkiv, bibliotek och museer. Då dessa båda
tjänster representera ett permanent behov får man räkna med att de inom
icke allt för lång tid omformas till ordinarie andre intendentbefattningar.
För den sjöhistoriska undersökningen föreslå de sakkunniga icke någon
särskild tjänsteman. Det torde sålunda vara avsikten att fylla detta behov
med enskilda medel.
Utredningen har icke föreslagit inrättandet av någon rustmästarebefattning.
En rustmästare, som helt ägnar sig åt sin uppgift, måste emellertid anses
vara oumbärlig. Museichefskollegiet föreslår därför inrättandet av en dylik
befattning.
Vid studiet av utredningens betänkande i övrigt har museichefskollegiet
funnit, att konservatorn med hänsyn till den utbildning, som är nödvändig
för hans uppgift, borde ha en något högre löneställning.
Behovet av vaktpersonal blix-, när samlingarna äro återförda och museet
färdigställt, väsentligt större än vad som tar sig uttryck i utredningens förslag.
Man får sålunda vänta sig att museinämnden torde bli nödsakad att
komma med krav på ökade anslag även för vakthållning.
Riksräkenskapsverket säger sig icke ha funnit anledning till särskild erinran
mot de sakkunnigas förslag i fråga om kanslibiträdet (räkenskapsföraren)
och dispositionen av uppkommande överskott å rörelsen vid modellverkstaden.
Ämbetsverket hade ej heller något att invända mot att sjöhistoriska
museets biljettintäkter — i avvaktan på ifrågasatt utredning beträffande dispositionen
och redovisningen av de förevisningsmedel med flera liknande inkomster,
som inflöto vid statliga museer och andra liknande institutioner -—
användes för extra bevakning vid museet, i den män för sådant ändamål särskilt
anvisade medel icke försloge.
Departementschefen.
Den nu i anledning av riksdagens anhållan verkställda utredningen rörande
sjöhistoriska museets personalorganisation har enligt min mening givit
vid handen, att på statsverkets bekostnad vissa delvis ganska betydande förändringar
böra vidtagas beträffande personal- och avlöningsförhållandena
vid museet. De sedan museets tillkomst vunna erfarenheterna rörande arten
och omfattningen av museets arbetsuppgifter ha nämligen utvisat, att större
anspråk än som från början förutsågos måste ställas på personalen, örn museet
skall kunna väl vårda, förkovra och vetenskapligt bearbeta sina samlingar
samt på ett upplysande och tilltalande sätt hålla dessa tillgängliga för
allmänheten. Emellertid bör tillika beaktas, att inom museets verksamhetsfält
nya arbetsuppgifter i nära nog obegränsad mängd kunna anmäla sig för
de därav intresserade samt att detta kan utgöra en frestelse till överdimensionering
och forcering av museiarbetet. En viss varsamhet från statsmakternas
sida vid prövningen av museiledningens krav på personalförstärkningar i såväl
kvantitativt som kvalitativt hänseende synes därför vara tillrådlig. Såvitt
jag kunnat bedöma, och jag tror mig härutinnan vinna stöd hos de i ärendet
hörda myndigheterna, har den av riksdagen begärda utredningen verkställts
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
25
med beaktande av de nyss anförda synpunkterna. Jag är därför beredd att i
huvudsak biträda de såsom resultat av utredningen föreliggande förslagen
samt skall nu närmare redogöra för mitt ståndpunktstagande till desamma.
Ett av de spörsmål, som särskilt berördes vid 1944 års riksdag, gällde inrättandet
vid museet av en chefsbefattning, vars innehavare tillika skulle vara
föreståndare för en av museets båda avdelningar. 1 utredningsbetänkandet
bär nu föreslagits tillskapandet av en dylik kombinerad chefs- och avdelningsföreståndarbefattning.
Det är enligt min mening uppenbart, att museet
är i behov av en chef, som kan leda det dagliga arbetet och har det närmaste
ansvaret för museets förvaltning. Den hittillsvarande ordningen, enligt vilken
dessa uppgifter åvila museinämnden eller någon dess förtroendeman, bör
icke i längden bibehållas. Vad angår förslaget att chefen även skall vara avdelningsföreståndare,
delar jag icke de i ett par av yttrandena framförda betänkligheterna
mot ett sådant arrangemang. Härigenom lärer nämligen icke
i praktiken behöva uppkomma sådana olägenheter att de motivera inrättandet
av ytterligare en högre tjänst, vilken i och för sig ej kan anses strängt
nödvändig. Erinras må, att överintendenten och chefen för nationalmuseum
tillika är föreståndare för en av museets fyra avdelningar. På grund härav
tillstyrker jag utredningens förslag i denna del. Jag delar likaledes utredningens
uppfattning, att inrättandet av en chefsbefattning vid sjöhistoriska
museet icke bör föranleda till att nämndinstitutionen avskaffas. Närmare
bestämmelser om nämndens sammansättning samt örn dess och museichefens
arbetsuppgifter torde instruktionsledes få meddelas av Kungl. Maj :t.
Utredningen har föreslagit, att chefen för museet skall benämnas museidirektör
samt — i likhet med styresmannen för armémuseum och föreståndaren
för livrustkammaren —- vara placerad i lönegraden A 27. Vad törst angår
lönefrågan finner jag mig med hänsyn till museets storlek och de krav på
speciell sakkunskap, som måste ställas på dess högre befattningshavare, icke
böra biträda majoritetens inom allmänna lönenämnden mening att museichefen
bör placeras allenast i lönegrad A 24 och dessutom erhålla ett årligt
arvode av 1 200 kronor. Å andra sidan finner jag icke tillrådligt att, såsom
museichefskollegiet föreslagit, chefen för sjöhistoriska museet placeras i högre
lönegrad än cheferna för armémuseum och livrustkammaren. Jag vill på
grund härav förorda utredningens förslag i denna del. Även beträffande titelfrågan
finner jag utredningsförslaget lämpligt. Den omständigheten att en
redan inrättad museidirektörstjänst är placerad i lönegrad A 30 synes ej, såsom
statskontoret förmenar, böra utgöra hinder mot att en ny sådan tjänst
placeras i lönegrad A 27. Jag vill sålunda exempelvis erinra örn alt våra
fångvårdsanstalter förestås av direktörer i tre olika lönegrader, A 24, A 26
och A 28, samt alt generaldirektörstjänsterna äro uppdelade på ej mindre än
sex olika lönegrader.
Den avdelningsföreståndare, som icke tillika skulle vara innehavare av den
föreslagna museidirektörsbefattningen, bör enligt utredningens mening med
benämningen intendent placeras i samma lönegrad som de nuvarande andre
intendenterna vid övriga museiinstitutioner. Sistnämnda befattningshavare
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
ha i årets statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor
s. 5 ff.) föreslagits uppflyttade i lönegrad från A 21 till A 22. Den skillnaden
föreligger dock mellan dessa befattningshavare och avdelningsföreståndaren
vid sjöhistoriska museet, att den senare svarar för skötseln av en museiavdelning
och att hans befattning, med hänsyn till den specialutbildning
som innehavaren förutsättes ha förvärvat, antagligen får betraktas såsom
en sluttjänst. Vad jag sålunda framhållit skulle närmast leda till att befattningen
i lönehänseende jämställdes med avdelningsföreståndarebefattningarna
vid nationalmuseum och vid statens historiska museum, vilka befattningar
i statsverkspropositionen föreslagits skola bibehållas i lönegrad A 26. Såsom
framhölls redan vid sjöhistoriska museets tillkomst måste emellertid sistnämnda
tjänster beträffande såväl innehavarnas kompetens som det med
tjänsterna förenade arbetets beskaffenhet och omfattning anses mera krävande
än befattning såsom avdelningsföreståndare vid sjöhistoriska museet.
Jag biträder på grund härav den av allmänna lönenämnden framförda meningen,
att avdelningsföreståndaren bör placeras i lönegrad A 24, samt vill
särskilt framhålla, att detta icke innebär någon lönegradsförändring utan endast
ordinariesättning av en av de båda nuvarande avdelningsföreståndartjänsterna
i lönegrad Eo 24. Tjänsten synes i personalförteckningen lämpligen
böra benämnas intendent (avdelningsföreståndare).
Utredningens förslag om anvisande av medel till avlöning av de båda amanuenser,
som för närvarande tjänstgöra vid museet samt av vilka den
ene helt och den andre delvis avlönas av enskilda medel, har i de avgivna
yttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Även jag anser mig böra
biträda detta förslag. Däremot finner jag icke skäl att, i likhet med museichefskollegiet,
förorda medelsanvisning för avlöning av ytterligare en amanuens
med särskilt åliggande att sköta bibliotek och arkiv. Sjöhistoriska
museets nämnd har visserligen funnit behov av en motsvarande tjänst föreligga
men har icke nu velat framställa något yrkande härutinnan.
Vid museet har från dess tillkomst varit anställd en konservator, som sedan
år 1942 uppbär ett av de båda för modellsnickare avsedda arvodena å
4 800 kronor och dessutom av enskilda medel ett tilläggsarvode å 1 200 kronor
men tidigare helt avlönats av enskilda medel. Såsom utredningen framhållit,
fyller konservatorn en mycket betydelsefull och krävande uppgift, särskilt
vad gäller samlingarnas vård och bevarande men även såsom ledare för
modellverkstaden. I likhet med utredningen och samtliga i ärendet hörda
myndigheter anser jag därför konservatorstjänsten nu böra inordnas under
statlig löneplan. Efter en ingående jämförelse mellan de göromål, som ankomma
på denne konservator samt konservatorerna vid naturhistoriska riksmuseet
och statens historiska museum, har utredningen ansett den förre böra
placeras i lönegrad 17, tills vidare såsom extra ordinarie befattningshavare.
Mot denna lönegradsplacering ha erinringar riktats i ett flertal yttranden. Sålunda
har allmänna lönenämnden ifrågasatt, örn ej en placering i Eo 15 vore
tillfyllest, medan å andra sidan vitterhetsakademien, sjöhistoriska museets
nämnd och museichefskollegiet förordat att tjänsten placeras i lägst Eo 18.
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
27
För egen del ansluter jag mig till allmänna lönenämndens uppfattning i denna
fråga och förordar alltså, att konservatorstjänsten placeras i lönegrad
Eo 15.
Den tjänsteman vid museet, vilken för närvarande uppbär det andra av
de båda modellsnickarearvodena och som enligt utredningens uppfattning
i lönehänseende närmast bör jämställas med preparator, föreslås av utredningen
skola med benämningen modellbyggare överföras till extra ordinarie
stat med placering i lönegrad 10. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna
har jag häremot intet att erinra.
Vaktpersonalen vid museet utgöres nu av en förste expeditionsvakt i lönegrad
Eo 7 och en expeditionsvakt i lönegrad Eo 5, varjämte till förfogande
för extra bevakning under öppethållande och nattetid stå inflytande biljettintäkler
och ett under anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal för ändamålet
beräknat belopp av 4 300 kronor. Utredningens förslag att — med bibehållande
av sistnämnda belopp å avlöningsstaten — den fast anställda vaktpersonalen
måtte förstärkas med ytterligare en befattningshavare synes väl
motiverat och har icke heller föranlett erinringar i de avgivna yttrandena. Vid
behandlingen av frågan härom har utredningen sagt sig räkna med, att denna
personal även borde förslå att under konservatorns ledning fullgöra de på en
rustmästare ankommande arbetsuppgifterna. Enligt utredningens förslag skola
befattningshavarna ifråga benämnas museivakter samt uppföras, förste museivakten
i lönegrad A 7, en av de båda övriga i lönegrad A 5 och den återstående
i lönegrad Eo 5. Chefen för marinen och sjöhistoriska museets
nämnd ha framhållit att en rustmästareutbildad person icke torde kunna
erhållas för en så låg avlöning som enligt Eo 5 samt med anledning därav
ifrågasatt örn icke rustmästaresysslan borde förenas med tjänsten såsom
förste museivakt. Museichefskollegiet har ansett en rustmästare, som helt
ägnade sig åt sin uppgift, vara för museet oumbärlig och har därför föreslagit
inrättande av en dylik befattning. För egen del biträder jag utredningens
förslag i fråga om den fast anställda personalen samt förutsätter
därvid, att rustmästaregöromålen skola kunna under konservatorns ledning
och efter dennes anvisningar ombesörjas av den samlade vaktpersonalen.
Emot utredningens förslag örn överförande till ordinarie stat av befattningen
såsom värmeledningsskötare och reparatör i lönegrad Eo 7 har jag
ingen erinran att framställa.
Vad beträffar den kvinnliga biträdespersonalen, som nu består av ett kanslibiträde
i lönegrad Eo 7 saint ett skrivbiträde med ett arvode av statsmedel
å 2 500 kronor och ett tilläggsarvode av enskilda medel å 860 kronor, har utredningen
föreslagit ordinariesättning av kanslibiträdestjänsten samt ombildning
av skrivbiträdestjänslen till en kontorsbiträdesbefattning i lönegrad Eo 4.
I flertalet yttranden lia dessa förslag lämnats utan erinran, men museichefskollegiet
har ansett kanslibiträdestjänsten böra ombildas till en kansliskrivarbefattning
i lönegrad A 11 och behov föreligga av två kontorsbiträden, medan
däremot allmänna lönenämnden ifrågasatt huruvida icke det av utredningen
föreslagna kontorsbiträdet borde erhålla allenast halvtidstjänstgöring samt
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
avlöning medelst arvode för erforderligt arbete därutöver. För egen del biträder
jag utredningens förslag samt förutsätter därvid att befattningshavarna
under tjänstetid helt sysselsättas för museets räkning.
Av utredningens betänkande framgår, att konserveringsanstalten inom museet
förenats med en modellverkstad för komplettering av samlingarna genom
tillverkning av fartygsmodeller. I denna verkstad, som står under närmaste
ledning av konservatorn, äro förutom den förut omnämnde modellsnickaren
anställda två finmekaniker mot årliga arvoden av 4 800 kronor
respektive 2 700 kronor. Medel till dessa arvoden ha tagits från inkomster av
försålda modeller, vilka vid sidan av modeller för museets egen räkning tillverkats
i verkstaden. Jag delar utredningens uppfattning, att denna delvis
affärsmässigt bedrivna verksamhet bör få fortfara i oförändrad form, dock
att nettoinkomsten — på sätt av utredningen föreslagits och av riksräkenskapsverket
lämnats utan erinran — hädanefter bör tagas till uppbörd å
reservationsanslaget till underhåll av museets samlingar. Å detta anslag torde
också till uppbörd få upptagas inflytande biljettintäkter, sedan från dessa
dragits direkta kostnader för separatutställningar o. d.
I anledning av en uppgift i utredningens betänkande om att vid museet
funnes anställda s. k. arkivarbetare till vid skilda tidpunkter varierande antal,
vid tiden för betänkandets avgivande ej mindre än 19 stycken, har allmänna
lönenämnden efterlyst uppgifter om vilken inverkan på personalbehovet
vid museet som ett eventuellt upphörande av anordningen med arkivarbetare
kunde tänkas få. Jag vill i anledning härav erinra om, att sedan åtskilliga
år tillbaka arkivarbetare torde vid flertalet större arkiv, bibliotek och
museer användas för mindre krävande och brådskande arbetsuppgifter utan
att detta föranlett inskränkningar i den tidigare personalorganisationen. Vid
uppordnandet av sjöhistoriska museets omfattande samlingar ha arbetsmöjligheter
av denna art i ovanligt rikligt mått stått till buds. Man torde emellertid
icke därav böra draga den slutsatsen, att om —- mot förmodan — anordningen
med arkivarbetare skulle slopas, museets fast anställda personal skulle
behöva omedelbart förstärkas.
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har museet erhållit betydande
donationer i form av såväl penningmedel som för museet värdefulla
föremål. De i pengar utgående bidragen ha delvis av museiledningen använts
till avlöning av eller lönefyllnad åt befattningshavare vid museet. Då det
emellertid icke kan anses lämpligt att tjänstemän vid en rent statlig institution
avlönas med medel, som av enskilda ställas till institutionens förfogande,
förutsätter jag att den nyss omnämnda ordningen upphör sedan de reformer
beträffande personalorganisationen genomförts vilka jag tidigare förordat.
Det nu sagda bör givetvis icke föranleda museiledningen till att avstå
från sin lovvärda och hittills med stor energi och framgång fullföljda strå-5
van att från personer och företag med intresse för museets verksamhet söka
erhålla gåvor i form av ej endast museala föremål utan även penningmedel.
Dylika medel böra dock, såsom utredningen framhållit, endast för rent
tillfälliga behov användas till avlönande av personal samt i övrigt begagnas
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
29
för att berika samlingarna, för ordnande av tillfälliga utställningar, för nyanskaffningar
samt för publikationstryck och andra utgifter av omkostnadsnatur.
Vid en personalorganisation i enlighet med vad jag nu förordat torde böra
beräknas för avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis 33 700 kronor,
för avlöningar till icke-ordinarie personal 31 600 kronor och för rörligt tilllägg
förslagsvis 9 000 kronor. Jag förutsätter därvid, att från anslagsposten
till avlöningar till icke ordinarie personal fortfarande skola få bestridas kostnader
för vikarier med högst 900 kronor, för tillsyn över museilokalerna med
högst 200 kronor, för portvaktsgöromål med högst 600 kronor och för museets
bevakning med högst 4 300 kronor. Emellertid bör vid anslagsberäkningen
för nästa budgetår hänsyn tagas till, att den pensionerade sjöofficer,
som nu mot ett arvode av 4 500 kronor uppehåller tjänsten såsom föreståndare
å örlogsavdelningen, torde komma att utses till antingen museidirektör
eller intendent samt att därvid avdrag å hans lön kommer att ske jämlikt 2 §
2 mom. civila avlöningsreglementet. Anslagsposterna till avlöningar till ordinarie
tjänstemän och till rörligt tillägg synas därför kunna nedsättas till
29 500 kronor respektive 8 400 kronor. Därest den nuvarande föreståndaren
å sjöfartsavdelningen utses till intendent, bör — om riksdagen icke har något
att däremot erinra — Kungl. Majit kunna till undvikande av löneminskning
bevilja honom personligt lönetillägg att bestridas från anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för statens sjö
-
historiska museum:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 museidirektör ................................ A 27
1 intendent (avdelningsföreståndare) .............. A 24
1 förste museivakt .............................. A 7
1 kanslibiträde .................................. A 7
1 värmeledningsskötare och reparatör.............. A 7
1 museivakt .................................... A 5;
dels godkänna följande avlöningsstat för statens sjöhistoriska
museum, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis .......... kronor 29 500
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 31 600
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 8 400
Summa förslagsanslag kronor 69 500;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
dels ock till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar för
budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av .................................... kronor 69 500.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Lindenbaum.
467126. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar. s. 1 i texten
- SU 1945:82 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar jämte i ämnet väckt moti s. 1 i texten