Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete

1945-03-02 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:161, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

13

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 11 § lagen den 17 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete; given

Stockholms slott den 2 mars 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 §

lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete.

GUSTAF.

Gustav Möller.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §•

Är arbetsgivaren — — — denna lag.

Såsom understöd — — — genom anställningstiden.

Avdrag må---om blindhetsersättning.

Innehar eller erhåller den skadade anställning med lön, bestämd i författning

eller eljest fastställd av statlig myndighet utan att därvid angivits,

att å lönen avdrag må göras för livränta i anledning av olycksfall i arbetet,

skall vid tillämpningen av första stycket lönen till den del densamma motsvarar

den skadade tillerkänd dylik livränta anses utgöra understöd på

grund av olycksfallet; dock må livräntan utgå örn och i den mån särskilda

förhållanden därtill föranleda.

Beredes den---finnas tillämpliga.

Finnas i —--äga rum.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen äger

tillämpning även om olycksfallet inträffat före lagens ikraftträdande, dock

att i fråga örn den som före sistnämnda tidpunkt erhållit anställning varom

i 11 § fjärde stycket sägs äldre lag skall tillämpas, så länge han innehar

samma anställning.

1 Senaste lydelse se SFS 1936: 383.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16t.

15

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 9 februari

1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad,

Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, kommunikationsoch

finansdepartementen anför chefen för socialdepartementet, statsrådet

Möller.

Enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete skall

i regel varje arbetare vara försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall.

Försäkringen bekostas principiellt av arbetsgivaren och äger rum i riksförsäkringsanstalten

eller i ömsesidigt arbetsgivarebolag, varom förmäles i

4 § av lagen. I kungörelse den 30 juni 1942 (nr 678) ha särskilda bestämmelser

meddelats i fråga om lagens tillämpning å arbetare, som användas

till arbete för statens räkning. Kungörelsen innebär att staten såsom arbetsgivare,

utan erläggande av försäkringsavgifter, direkt utgiver ersättning

enligt bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen, i den mån ej i anledning

av olycksfallet på grund av eljest gällande bestämmelser sådant understöd

utgår, som enligt 11 § i lagen må avdragas från ersättningen enligt lagen.

I 11 § första stycket olycksfallsförsäkringslagen stadgas bl. a., att om

arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild författning eller på grund av

egen utfästelse är .skyldig att vid skada till följd av olycksfall i arbete utgiva

avlöning, pension eller annan ersättning, som helt eller delvis utgör understöd

på grund av olycksfallet, vad sålunda i anledning av olycksfallet utgives

av arbetsgivaren skall avdragas från livränta enligt olycksfallsförsäkringslagcn.

Avdrag må dock endast äga rum örn arbetsgivaren, på grund av

understödet, enligt 15 § andra stycket av lagen erhållit lindring i försäkringsavgiften.

I fjärde stycket av 11 § behandlas det fall att för den skadade lön är

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 161.

bestämd i författning eller eljest fastställd av statlig myndighet utan att

därvid angivits, att å lönen avdrag må göras för livränta i anledning av

olycksfall i arbetet. I detta fall skall vid tillämpningen av första stycket

lönen till den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta

anses utgöra understöd på grund av olycksfallet; dock att livräntan

må utgå örn och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda.

Erinras må här även om att, enligt 30 §, avtal om ersättning enligt lagen

som slutes annorledes än som sägs i vissa angivna paragrafer, bland vilka

11 § ej är upptagen, skall vara utan verkan mot den ersättningsberättigade.

1 11 § första och fjärde styckena förordningen den 18 juni 1927 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

finnas bestämmelser, motsvarande nyssberörda föreskrifter i 11 § olycksfallsförsäkringslagen.

I skrivelse den 2 januari 1943 har riksförsäkringsanstalten framlagt förslag

om vissa ändringar i 11 § olycksfallsförsäkringslagen. Härvid har anstalten

— under förmälan att till dess kännedom bringats, att bestämmelsen

i paragrafens fjärde stycke i vissa fall kunde medföra ogynnsamma verkningar

för ersättningstagarna — bl. a. anfört följande.

För att utgående avlöning skall jämlikt 11 § fjärde stycket betraktas som

understöd, för vilket avdrag må göras å livränta, förutsättes —- enligt riksförsäkringsanstaltens

av försäkringsrådet fastställda praxis — att den skadade

redan vid tiden för olycksfallet innehade anställning med rätt till lön,

bestämd på sätt i författningsrummet sägs. Där anställningen i fråga vunnits

först efter olycksfallet, skall sålunda livräntan utbetalas utan hinder av

bestämmelserna i 11 § fjärde stycket.

Enligt vad järnvägsstyrelsen under hand meddelat, har styrelsen i sådana

fall, där tillfällig personal åsamkats invaliditet genom olycksfall i tjänsten,

sökt i görligaste mån bereda vederbörande möjligheter att i vanlig ordning

erhålla befordran till extra ordinarie och ordinarie befattningar. Då emellertid

sådan efter olycksfallet inträdd ändring i anställningsförhållandena

icke föranleder, att livräntan må helt eller delvis innehållas, anser styrelsen

den skadade bliva överkompenserad med hänsyn till att han icke är fullgod

arbetare, och anses detta utgöra skäl emot vidtagandet av särskilda åtgärder

för beredande av extra ordinarie eller ordinarie anställning åt vederbörande.

Jämväl från järnvägsmannaförbundets sida har anförts, att det angivna förhållandet

kan medföra ogynnsamma verkningar för de anställda.

Med hänsyn till det anförda finner riksförsäkringsanstalten sådan ändring

i 11 § vara motiverad, att stadgandet i fjärde stycket må efter av den skadade

lämnat medgivande tillämpas även i det fall, att den skadade först efter

olycksfallet vunnit sådan anställning, för vilken i fjärde stycket angivna avlöningsvillkor

gälla. Anstalten vill därför förorda, att ett tillägg i detta avseende

fogas till 11 § fjärde stycket.

Den föreslagna ändringen torde böra erhålla tillämpning även i sådana

fall, då olycksfallet inträffat före ändringens ikraftträdande. Som följd av

ändringen bör i 30 § olycksfallsförsäkringslagen 11 § intagas bland de författningsrum,

enligt vilka avtal om ersättning enligt lagen är av bindande

verkan.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 161.

17

Riksförsäkringsanstalten har vidare påpekat att, om nyssberörda ändring

gjordes i 11 § fjärde stycket olycksfallsförsäkringslagen, motsvarande ändring

borde vidtagas jämväl i 1927 års militärersättningsförordning.

Över riksförsäkringsanstaltens framställning ha, efter remiss, yttranden

avgivits av försäkringsrådet, statskontoret, järnvägsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige. Samtliga nämnda myndigheter

och sammanslutningar tillstyrka eller lämna utan

erinran vad riksförsäkringsanstalten här i princip föreslagit. Arbetsgivareföreningen

tillägger, att förslaget står i god överensstämmelse med

strävandena att utnyttja de partiellt arbetsföras arbetskraft i produktionen.

Järnvägsstyrelsen anför:

Såsom riksförsäkringsanstalten framhållit har järnvägsstyrelsen — innan

ifrågavarande praxis blev för styrelsen bekant —- sökt att, såvitt möjligt, i

vanlig ordning bereda tillfällig personal, som åsamkats invaliditet genom

olycksfall i tjänsten, fast anställning. Med sådan anställning har följt i författning

bestämd lön, och då invaliditeten åtminstone i regel medför en nedsättning

av arbetsförmågan, måste också denna lön principiellt betraktas

såsom delvis understöd på grund av olycksfallet. Något sakligt skäl, varför

tidpunkten för olycksfallet skall vara avgörande för frågan örn livräntans

innehållande, kan styrelsen icke finna, ty det lärer väl icke rimligtvis kunna

göras gällande, att den som skadats i tillfällig tjänst och sedan antagits till

aspirant, extra ordinarie eller ordinarie, skulle vara i större behov av livränta

än den som skadats efter vunnen dylik anställning. Skulle emellertid

lagtextens nuvarande formulering anses lägga hinder i vägen för en sådan

tolkning, att avdrag får göras å livränta även till den, som skadats i tillfällig

tjänst, så snart han erhållit anställning med lön, bestämd på sätt i

11 § fjärde stycket sägs, anser styrelsen synnerligen angeläget, att lagändring

vidtages till undanröjande av detta hinder.

Beträffande förslagets närmare innehåll och formen för

dess genomförande framhåller försäkringsrådet, att förslaget väl

icke finge anses avse den del av livräntan, som på grund av bestämmelsen

»dock må livräntan utgå örn och i den mån särskilda förhållanden därtill

föranleda» under alla omständigheter skulle utgå. Vidare ifrågasätter försäkringsrådet,

om icke reglerandet av de spörsmål varom här vore fråga

kunde anstå till dess den planerade revisionen av olycksfallsförsäkringslagen

komme till stånd. Man kunde också ifrågasätta riktigheten av att göra tilllämpligheten

av bestämmelserna i 11 § beroende på avtal mellan arbetsgivare

och arbetare. Skulle en reglering för närvarande anses erforderlig

för det antagligen tämligen ringa antal fall den föreslagna lagändringen

skulle äga tillämpning på, syntes denna reglering kunna ske genom bestämmelser

antingen i vederbörliga avlöningsreglementen eller i särskild förordning.

Dessa bestämmelser skulle då innehålla, att därest person, som i

statstjänst skadats till följd av olycksfall i arbete och på grund därav till

Bihang till riksdagens protokoll 19iö. 1 sami. Nr 160—/6''2. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

erkändes livränta, sedermera befordrades till extra ordinarie eller ordinarie

tjänst, avlöningen skulle minskas med livräntans belopp, dock med hänsynstagande

till eventuellt föreliggande särskilda förhållanden.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att — då den skadades medgivande till avdrag

å livräntan torde vara erforderligt blott i de fall, där olycksfallet inträffat

före den nu ifrågasatta lagändringens ikraftträdande — det icke

kunde anses av behovet påkallat eller lämpligt att i själva lagtexten införa

en bestämmelse om dylikt medgivande. En sådan skulle nämligen beträffande

olycksfall efter ändringens ikraftträdande icke tylla något ändamål

utan endast medföra onödig omgång. Enligt styrelsens uppfattning borde i

stället i en övergångsbestämmelse till författningen örn lagändringen stadgas,

all lagändringen skulle gälla även före ikraftträdandet skadad, örn

denne lämnat sitt medgivande därtill.

Departements- i)en här ifrågavarande författningsföreskriften — 11 § fjärde stycket

olycksfallsförsäkringslagen — utgör en särbestämmelse, avsedd för innehavare

av sådana statliga och andra därmed jämförliga befattningar, för

vilka lön är bestämd i författning eller eljest fastställd av statlig myndighet

utan att möjlighet lämnats öppen att göra avdrag å lönen för livränta

i anledning av olycksfall i arbetet. Bestämmelsens innebörd är att, örn

en dylik befattningshavare tillerkännes livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen,

lönen regelmässigt skall till motsvarande del anses utgöra

understöd på grund av olycksfallet. Härav följer, jämlikt första .stycket i

paragrafen och under i övrigt där angivna förutsättningar, att livräntan

i regel icke kommer att utgå i fall av nyssberörda beskaffenhet.

Enligt riksförsäkringsanstaltens av försäkringsrådet fastställda praxis

har fjärde stycket i 11 § olycksfallsförsäkringslagen ansetts tillämpligt

endast örn befattningshavaren vid olyckstillfället redan innehaft befattningen

i fråga. Därest anställningen erhålles efter olyckstillfället, kommer

därför livräntan att. enligt huvudregeln, utgå jämsides med lönen.

Med hänsyn till den .sålunda uppkommande överkompensationen lia vederbörande

myndigheter — i ärendet är närmast fråga om järnvägsstyrelsen

_ dragit sig för att befordra tillfällig personal, som åsamkats invaliditet

genom olycksfall i tjänsten, till aspirant eller till extra ordinarie och ordinarie

befattningar, även örn eljest skäl talat för en sådan åtgärd. Bemärkas

bör härvidlag att, på grund av stadgandet i 30 § lagen, möjlighet icke föreligger

för den skadade att eftergiva rätten att uppbära jämväl livräntan.

Under åberopande härav har riksförsäkringsanstalten förordat en författningsändring,

närmast åsyftande att öppna möjlighet för den skadade

att lämna medgivande örn sådan eftergift varom nyss nämnts. Även övriga

myndigheter och sammanslutningar, som hörts i ärendet, äro a\ den

meningen att åtgärder böra vidtagas för att undgå ogynnsamma verkningar

av försäkringsmyndigheternas berörda praxis. Försäkringsrådet har dock

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

19

ansett att saken borde få anstå till den kommande allmänna revisionen av

olycksfallsförsäkringslagen.

För egen del anser jag att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för att

undanröja olägenheterna i förevarande avseende. Enligt den av riksförsäkringsanstalten

anvisade vägen för frågans lösning skulle den skadade i

varje särskilt fall eftergiva rätten att uppbära livräntan. Då emellertid,

såsom ock av järnvägsstyrelsen framhållits, sakligt fog knappast föreligger

för olika behandling i här förevarande hänseende av de fall där en befattning

erhållits redan före olycksfallet och sådana där den erhålles därefter,

synes det vara riktigast att verkställa en omredigering av 11 § fjärde

stycket så att av lagtexten tydligt framgår att vad där är stadgat generellt

skall gälla även där befattningen tillträdes efter olycksfallet. Den skadade

äger givetvis själv fritt avgöra, örn han vill behålla livräntan eller tillträda

befattningen. Vid den av mig sålunda förordade lösningen är icke

nödigt att vidtaga några ändringar i de olika avlöningsförfattningarna. I

en särskild övergångsbestämmelse synes lämpligen böra uttryckligen angivas,

att under den nya regeln skola inneslutas även sådana fall, där skadan

inträffat före ikraftträdandet av lagändringen. Vidare bör i övergångsbestämmelsen

föreskrivas, att lagändringen icke medför minskning av eventuellt

redan uppkommen rätt att uppbära livränta vid sidan av lön i befattning

varom här är fråga. Den nya lagregeln bör dock även i sistnämnda

fall träda i tillämpning vid framtida befordran till annan tjänst av förevarande

slag.

Ifrågavarande lagändring kommer, på grund av stadgandet i 1 § tredje

stycket lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, att erhålla tillämpning

jämväl å livräntor enligt sistnämnda lag. Frågan huruvida en motsvarande

ändring bör vidtagas i 11 § militärersättningsförordningen torde

komma att i sinom tid anmälas av chefen för försvarsdepartementet.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över i enlighet

med vad förut anförts upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse

av 11 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

1 Denna bilaga, vilken frånsett smärre redaktionella jämkningar är lika lydande med det

vid propositionen fogade förslaget, har här uteslutits.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 161.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 februari

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 23 februari 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den

9 februari 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 11 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet I. A.

Lindell.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

21

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,

Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, kommunikationsoch

finansdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet

Möller, lagrådets den 27 februari 1945 avgivna utlåtande över det

den 9 i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 11 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för

olycksfall i arbete samt hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte efter smärre redaktionella jämkningar jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning om upphävande i viss del av förordningen den 31 oktober 1939 s. 13 i texten
  2. 2LU 1945:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 17 juni 1916 s. 1 i texten