Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa f. d. arbetare vid vägvåsendet

1945-03-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:164, Angående pension åt vissa f. d. arbetare vid vägvåsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

1

Nr 164.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa

f. d. arbetare vid vägvåsendet; given Stockholms slott

den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler statsrådet Ewerlöf uppkommen fråga om pension åt vissa f. d. arbetare

vid vägvåsendet och anför därvid följande.

I samband med förstatligandet från och med den 1 januari 1944 av den

allmänna väghållningen på landet uppkommo olika spörsmål örn pensionering

av personal, som innehaft anställning hos vägdistrikt. Spörsmålen avsågo

både personal, som övergick i statens tjänst, och personal, som i anledning

av förstatligandet blev övertalig. Flertalet av berörda frågor lia i enlighet

med beslut av 1943 års riksdag (prop. nr 286, p. 13; bankoutsk. uti. nr

70; riksd. skr. nr 466) reglerats genom kungörelsen den 24 september 1943

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 16i.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

(nr 710). Angående innebörden av de sålunda meddelade bestämmelser, vilka

avse arbetarpersonal, må här anmärkas följande.

Ä sådan förutvarande personal hos vägdistrikt, som vunnit anställning,

vilken avses i 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare,

ha reglementena på vanligt sätt erhållit tillämpning, varvid dock meddelats

vissa särskilda bestämmelser. I förekommande fall skall vidare tillämpas

kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst -— den s. k. summariska pensionskungörelsen

— likaledes i förening med vissa särskilda bestämmelser.

De till arbetarpensionsreglementena och nyssnämnda kungörelse anknutna

särbestämmelserna innebära, bland annat, att hänsyn skall tagas till huruvida

och på vad sätt pensionering varit anordnad vid anställningen hos vägdistrikt.

Ingen av ifrågavarande författningar är tillämplig å arbetare, som

uppnått en levnadsålder av 60 år, innan han vunnit statlig anställning.

Erhålles sådan anställning i statens tjänst, vid vilken ej är anordnad pensionering

med avgiftsplikt, bestridas i förekommande fall av statsmedel de

pensionsförmåner, som vägdistrikt kan ha utfäst sig att självt bereda anställningshavaren.

Vad angår hos vägdistrikt anställd arbetarpersonal, som till följd av vägväsendets

förstatligande blivit övertalig, har staten genom de år 1943 antagna

pensioneringsbestämmelserna allenast åtagit sig att, där vägdistrikt utfäst

sig att självt pensionera ifrågavarande personal, fullgöra vägdistriktets

förpliktelser härutinnan.

Efter bemyndigande av 1944 års riksdag (prop. nr 260; bankoutsk. uti. nr

51; riksd. skr. nr 354) har Kungl. Maj:t sedermera i kungörelse den 22 juni

1944 (nr 502) meddelat ytterligare föreskrifter angående pensionering av förutvarande

arbetare hos vägdistrikt. Kungörelsen, som utformats i nära anslutning

till 1942 års summariska pensionskungörelse och de förut omförmälda,

till densamma knutna särbestämmelserna, är av följande innehåll.

Jämlikt 1 punkten må, där så finnes skäligt, pension av statsmedel i enlighet

med vad i kungörelsen närmare stadgas kunna beredas dels arbetare

i statens tjänst, som före den 1 januari 1944 innehaft anställning hos vägdistrikt

och sedermefa efter fyllda sextio år vunnit mera stadigvarande arbetaranställning

vid vägförvaltning, dels ock hos vägdistrikt före nyssnämnda

dag anställd arbetare, som är född före den 1 januari 1884 samt kvarstått i

anställningen till 1943 års utgång eller på grund av arbetsbrist permitterats

av vägdistriktet under år 1943 och som sedermera ej vunnit arbetaranställning

som förut sagts.

I 2 punkten föreskrives, att pension må beviljas under förutsättning, att

arbetaren vid anställningens upphörande eller, i fråga om arbetare, som permitterats

av vägdistrikt, vid tiden för permitteringen under en tid av sammanlagt

minst 15 år efter fyllda 18 år, därav minst 12 år före fyllda 60 år,

innehaft sådan anställning i statens tjänst, hos väghållningsdistrikt eller vägdistrikt,

som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,

eller ock sådan arbetaranställning hos entreprenör för vägunderhållet, i

vilken vägarbete utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Enligt 3 punkten skall fråga om pension prövas av statens pensionsanstalt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

3

I 4 punkten stadgas, alt där ej annat följer av vad i 5 och 6 punkterna

sägs, beloppet av pensionen, varå tilläggsförmåner ej må utgå, skall bestämmas

i förhållande till den sammanlagda tid arbetaren efter fyllda 18 år innehaft

sådan anställning, som i 2 punkten avses. Pensionen skall därvid fastställas

till följande belopp för år räknat, nämligen till 708 kronor om anställningstiden

understiger 20 år, till 900 kronor om anställningstiden uppgår

till 20 men ej till 25 år samt till 1 104 kronor om anställningstiden uppgår

till 25 år eller mera.

Jämlikt 5 punkten bör vid bestämmandet av pensionens belopp hänsyn

tagas därtill, huruvida arbetaren är berättigad att av statsmedel utbekomma

av vägdistrikt utfästa pensionsförmåner eller äger uppbära pension från enskild

pensionsinrättning på grund av försäkring tagen genom vägdistrikts

försorg eller sådan pension från pensionsförsäkringsfonden, till vilken bidrag

lämnats av vägdistrikt.

Slutligen föreskrives i 6 punkten, att i fråga om pension, som i kungörelsen

avses, i övrigt bestämmelserna i 1942 års summariska pensionskungörelse

i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse. Detta innebär bland annat,

att vid beräknandet av den anställningstid, i förhållande till vilken pensionen

skall bestämmas, hänsyn må tagas till anställningstid efter utgången

av den kalendermånad, varunder arbetaren uppnått en ålder av 60 år, allenast

till den del densamma icke överstiger en fjärdedel av anställningstiden

före nämnda tidpunkt (6 § 2 mom. andra stycket a) summariska pensionskungörelsen).

Hänvisningen till bestämmelserna i den summariska pensionskungörelsen

innebär vidare, att pension utgår från och med dagen näst efter

den, då avgång från anställningen ägt rum, till och med den dag, då en månad

förflutit efter pensionstagarens frånfälle, dock att pension ej må utgå

från tidigare tidpunkt än ingången av den månad, under vilken ansökning

om pension ingivits (8 § första stycket summariska pensionskungörelsen, sådant

detta författningsrum lyder enligt kungörelse den 22 juni 1944, nr 501).

I sitt av riksdagen godkända utlåtande i anledning av den förut omförmälda

propositionen nr 260/1944 yttrade bankoutskottet — som icke hade

något att erinra mot de i propositionen föreslagna, sedermera i kungörelsen

nr 502/1944 innefattade pensioneringsgrunderna — att enligt vad utskottet

under hand inhämtat några gränsfall yppat sig, i vilka arbetare innehaft en

sammanlagd anställningstid hos vägdistrikt av mera än 15 år, varav dock

mindre än 12 tjänstår infallit före 60 års ålder. I samband därmed uttalade

utskottet den förhoppningen, att frågan örn pensionering jämväl av sådana

arbetare efter framställning från vederbörande av Kungl. Maj:t foges under

omprövning och att, där förhållandena därtill föranledde, förslag i ämnet

förelädes riksdagen i varje särskilt fall.

Med särskilda skrivelser har väg- och vattenbyggnadsstgrelscn till Kungl.

Maj:t överlämnat till styrelsen inkomna framställningar örn pension från

närmare ett femtiotal förutvarande vägarbetare. Samtliga arbetare tillhöra någon

av de båda kategorier, som avses i 1 punkten kungörelsen nr 502/1944,

och ha vid anställningens upphörande eller, såvitt angår arbetare, som permitterats

av vägdistrikt, vid tiden för permitteringen under en sammanlagd

tid av minst 15 år efter fyllda 18 år innehaft sådan anställning, varom förmäles

i 2 punkten nämnda kungörelse. Pension enligt densamma bar emel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lertid icke kunnat beredas dem, enär den del av anställningstiden, som infallit

före fyllda 60 år, för samtliga understiger 12 år.

I sina förenämnda skrivelser har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — under

åberopande av bankoutskottets tidigare återgivna uttalande — tillstyrkt,

att ifrågavarande arbetare erhölle pension enligt i skrivelserna närmare angivna

grunder. 1 fråga örn pensionernas belopp har styrelsen därvid — i anslutning

till bestämmelserna i kungörelsen nr 502/1944 •— föreslagit, att de

arbetare, som under kortare tid än 20 år innehaft i 2 punkten av nämnda

kungörelse avsedd anställning, skulle erhålla en årlig pension av 708 kronor

och de övriga, vilkas motsvarande anställningstid varierar mellan 20 och

omkring 23 år, en årlig pension av 900 kronor. Beträffande en av sistnämnda

arbetare, vilken genom vederbörande vägdistrikts försorg tillförsäkrats en

årlig pension av 496 kronor 80 öre genom frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen,

har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dock — med beaktande av

den i 5 punkten kungörelsen nr 502/1944 givna föreskriften — föreslagit, att

pensionsbeloppet skulle bestämmas till 403 kronor 20 öre. Styrelsens förslag

innebär vidare, att den tidpunkt, från vilken pensionerna skola utgå, skall

bestämmas enligt samma regler som gälla för pension enligt nyssnämnda

kungörelse.

Statens pensionsanstalt har i särskilda utlåtanden förklarat sig i betraktande

av bankoutskottets förenämnda uttalande icke vilja göra någon erinran

mot att framställning avlätes till riksdagen om pension till förevarande arbetare,

vilka samtliga finge anses tillhöra den kategori, som i utlåtandet

åsyftats. Pensionsanstalten har därvid beträffande dem framhållit, att även

om 12 år av anställningstiden infallit före 60-årsåldern och pension enligt

kungörelsen nr 502/1944 sålunda kunnat ifrågakomma, pensionen, med hänsyn

till föreskrifterna i 6 punkten av kungörelsen, jämförd med 6 § 2 morn.

andra stycket a) i 1942 års summariska pensionskungörelse, i intet fall

skulle kunnat bestämmas till högre belopp än 708 kronor. På grund härav

och då pensionsbeloppen enligt anstaltens uppfattning borde bestämmas till

något lägre belopp än vad som skulle ha utgått, därest kungörelsen nr 502/

1944 varit tillämplig, har anstalten föreslagit, att pensionerna bestämdes till

600 kronor örn året för samtliga ifrågavarande arbetare med undantag av

den tidigare omförmälde arbetare, som på föranstaltande av vederbörande

vägdistrikt erhållit en årlig pension av 496 kronor 80 öre. I betraktande av

bestämmelsen i 5 punkten av kungörelsen nr 502/1944 borde pensionen till

sistnämnde arbetare enligt pensionsanstaltens förmenande bestämmas till

120 kronor. Jämväl i övrigt borde lämpligen de i sagda kungörelse angivna

grunderna tillämpas i de nu förevarande fallen.

Statskontoret har biträtt pensionsanstaltens förslag.

Föredraganden.

Såsom av det föregående framgår, föreligga beträffande ifrågavarande arbetare

förutsättningar för tillämpning av kungörelsen den 22 juni 1944 (nr

502) utom såtillvida, att den tid, varunder de före fyllda 60 år innehaft i 2

punkten av kungörelsen omförmäld anställning, icke uppgår till 12 år. Med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

5

hänsyn till bankoutskottets förut berörda uttalande vill jag emellertid icke

motsätta mig, att pension det oaktat beredes dem. I betraktande av det förhållandevis

stora antal arbetare, örn vilka i ärendet är fråga, och då ytterligare

framställningar av samma art som de nu föreliggande torde vara att

förvänta, synes det mig lämpligast, att frågorna om pension åt arbetare av här

avsedda kategori icke underställas riksdagen från fall till fall utan att för

desammas avgörande av riksdagen fastställas vissa grunder, vilka det skulle

ankomma på Kungl. Majit att tillämpa. Detta synes mig så mycket hellre

böra ske, som pensionsfallen äro av tämligen ensartad beskaffenhet.

Vad beträffar de grunder, som böra tillämpas vid prövningen av nämnda

pensionsfrågor, ansluter jag mig till vad pensionsanstalten härutinnan föreslagit

beträffande de nu föreliggande fallen. Sålunda synas de i kungörelsen

den 22 juni 1944 (nr 502) angivna grunderna böra tillämpas utom i fråga

om beloppet av pensionerna. Dessa böra på sätt pensionsanstalten och statskontoret

föreslagit fastställas till 600 kronor för år, där de ej böra reduceras

med hänsyn till stadgandet i 5 punkten av sagda kungörelse. Någon

differentiering av pensionsbeloppen på grundval av anställningstidens längd

är icke påkallad. Kostnaderna för pensionerna, å vilka tilläggsförmåner icke

böra utgå, synas, i överensstämmelse med vad som gäller beträffande i förenämnda

kungörelse avsedda pensioner, böra bestridas från det under tolfte

huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd

m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstäm*

melse med av mig i det föregående förordade grunder, besluta

om pension åt sådana, i 1 punkten kungörelsen den 22 juni

1944 (nr 502) avsedda förutvarande vägarbetare, vilka under

en tid av sammanlagt minst 15 år, därav dock mindre än

12 år före fyllda 60 år innehaft sådan anställning, varom

förmäles i 2 punkten av samma kungörelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1945:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension dt vissa f. d. arbetare vid vägväsendet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten