Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit

1945-03-02 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:169, Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

i

Nr 169.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt statsgaranti

för exportkredit; given Stockholms slott den

2 mars 1945.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Bertil Ohlin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Ohlin:

Statsgaranti för exportkredit har hår i landet meddelats alltsedan budgetåret

1933/34 och har grundats på tid efter annan av riksdagen givna bemyndiganden

saint av Kungl. Maj:t i enlighet därmed utfärdade lörfattningai.

Dessa bemyndigande!! och författningar lia haft växlande innehåll, särskilt

vad avser maximibeloppet av statens sammanlagda belalningsansvai

för lämnade exportkrediter. Prövning och avgörande av frågor örn statsgaranti

för exportkredit ankommer på exporlkreditnämnden. för vilken in

struktion utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430).

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 169. ''

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelser den 26 maj 1939, nr 214.

den 19 juni 1942, nr 425, och den 9 juni 1944, nr 303) äger exportkreditnämnden

att under tiden till och med den 30 juni 1945, lill den svenska

exportens främjande, bevilja statsgaranti för den kredit, som av svensk exportör

eller svensk hank eller annan svensk kreditgivare lämnas vid försäljning

till utlandet av inhemska alster av industri, jordbruk eller fiske. 1 särskilda

fall kan statsgaranti även beviljas för entreprenadarbeten, som utföras

i utlandet, i förening med industrileveranser ävensom för till utlandet levererade

alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt då dylik

verksamhet kan bliva av betydelse för svensk export. Statsgarantien må

högst avse, att ett belopp uppgående till 75 procent eller, i fråga örn alster

av jordbruk eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten, 85 procent

av den lämnade krediten kommer att inflyta, eller ock att, där slutlig förlust

å krediten uppstår, av sådan förlust ej mer än 25 procent eller, i fråga

örn alster av jordbruk eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten,

15 procent skall drabba exportören eller kreditgivaren. Garantien, vars närmare

omfattning i de särskilda fallen bestämmes av exportkreditnämnden,

må icke avse utebliven betalning av annan anledning än köpares insolvens

eller sådana .statliga åtgärder utomlands som allmänt moratorium, valutaspärr

eller dylikt. För beviljad garanti skall den, som erhåller garantien, erlägga

en premie, avpassad med hänsyn till olika inverkande omständigheter,

såsom kredittidens längd, förhållandena i importlandet, andra förefintliga

riskmoment och varans art. Premien skall så beräknas, att den innefattar

bidrag till täckande av administrationskostnaderna för exportkreditnämnden,

i beloppet av gällande exportkreditgarantier — vilket ej får överstiga 300

miljoner kronor — skall inräknas vad exportkreditnämnden fått utgiva på

grund av beviljad garanti, i den mån utbetalningarna icke täckas av återbetalningar

eller av inkomst av premier, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet

guldits.

Erinras må vidare, att i enlighet med beslut av 1933 års riksdag exportkreditnämndens

premieinkomster skola överföras till en av riksgäldskontoret

förvaltad fond, från vilken skola täckas såväl förluster å verksamheten

som nämndens administrationskostnader, samt att riksgäldskontoret skall,

i den mån fonden icke därtill förslår, förskottera medel för bestridande av

utgifterna för verksamheten.

Under tiden från och med den 1 juli 1933, då exportkreditnämnden började

sin verksamhet, till och med den 31 december 1944 hava utfärdats

garantier för krediter å 725,9 miljoner kronor, varav statens ansvar omfattat

465,4 miljoner kronor. Sedan hösten 1943 har exportkreditnämnden

starkt inskränkt sin garantigivning i syfte att i möjligaste mån begränsa

statens förlustrisk under krigets slutskede. Under 1944 hava sålunda utställts

garantier för krediter å endast 23,4 miljoner kronor, omfattande ett garanterat

belopp av 14,4 miljoner kronor. Genom denna restriktiva politik har

summan av gällande garantiförbindelser sjunkit från ett kreditbelopp å

213,3 miljoner kronor och ett garantibelopp å 130.6 miljoner kronor den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16!).

3

31 december 1943 lill 95 respektive 55,3 miljoner kronor den 31 december

1944. Sedan den 1 juli 1933 har intill utgången av år 1944 i premier influtit

12,9 miljoner kronor och i räntor å överskottsmedel 0,1 miljoner kronor.

Nämndens sammanlagda inkomst har alltså utgjort 13 miljoner kronor. Utbetalade

skadeersättningar under samma tid ha uppgått tili 13,8 miljoner

kronor, varav 0,6 miljoner kronor hittills kunnat återvinnas. Nettoutbetalningarna

för skador utgöra alltså 13,2 miljoner kronor. Omkostnaderna ha

uppgått lill 0.8 miljoner kronor. Den å verksamheten per den 31 december

1944 uppkomna förlusten utgör alltså 1 miljon kronor. I samband med utbetalningar

av garanterade belopp ha emellertid garanti tagarnas fordringar

hos deras gäldenärer mot viss redovisningsskyldighet överlåtits på nämnden.

1 en den 1 februari 1945 dagtecknad promemoria bär exportkreditnämnden

— under erinran att giltighetstiden för bestämmelserna angående statsgaranti

för exportkredit utlöper med utgången av innevarande budgetår —

sagt sig i anledning därav ha övervägt frågan huruvida fortsatt bemyndigande

att bevilja dylik garanti vöre av behovet påkallat samt, sedan nämnden

funnit detta vara fallet, huruvida några ändringar i gällande författningsbestämmelser

framstode såsom önskvärda.

1 promemorian, som icke torde böra i sin helhet här återgivas men som

i vanlig ordning kommer alt tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

anför nämnden följande beträffande frågan örn behovet av statlig

exportkreditgaranti! v ning.

Exportkreditnämnden vill först erinra örn alt statsmakternas uppfattning

rörande grunderna för detta behov undergått avsevärda förskjutningar, sedan

del statliga exportkreditgarantisystemet infördes genom beslut av 1933

års riksdag. Systemets tillkomst motiverades sålunda närmast av det då

föreliggande, för vår export brydsamma tidsläget, och exportkreditgarantigivningen

var avsedd alt ingå såsom ett led i de då aktuella åtgärderna

för arbetslöshetens bekämpande. Efter det att situationen för flertalet exportindustrier

avsevärt förbättrats ansågs likväl behov av fortsatt statlig

exportkreditgaranti g i v 11 i ng föreligga med hänsyn till de allvarliga svårigheter,

som valutarestriktioner på mångå marknader medfört för exporthandeln,

och till de långa kredittider, vilka, särskilt i fråga örn den tunga

verkstadsindustriens produkter, blivit vanliga, ävensom, och ej minst, med

hänsyn lill de i andra länder införda, alltmer utbyggda statliga exportkreditgarantisystemén.

Under krigsåren hava de anförda motiven för behov av

fortsatt exportkreditgarantigivning alltjämt förelegat, vanill kommit, att exportkreditgarantisystemet

av staten tilldelats en ny uppgift, nämligen såsom

ett instrument inom handelspolitiken. Så har skett i samband med handelsavtal

nied Finland och Tyska riket.

För bibehållandet av det statliga exportkreditgarantisystemet kunna, enligt

exportkredilnämndens mening, anföras samma skäl som av nämnden

åberopades i en till dåvarande statsrådet och chefen för handelsdepartementet

den 11 januari 1944 ingiven vördsam promemoria angående nämndens

fortsatta verksamhet efter den 30 juni 1944. Sålunda gäller, att exportkroditgarantisystemet

möjliggjort eller underlättat exporten till sådana länder,

dit statsmakterna av olika anledningar funnit önskvärt att svenska varor

skulle utföras. Det framstår vidare såsom synnerligen betydelsefullt, att exportindustrien

beredes möjlighet att efter kriget inträda i den sannolikt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

ytterst starka konkurrensen om jordens olika marknader med ungefär mot

svarande stöd från statens sida i form av exportkreditgarantier som dess

utländska konkurrenter. Slutligen kan ej bortses från, att exportkreditgarantisystemet

skulle få en uppgift att fylla såsom social försvarsåtgärd, för den

händelse avsättningssvårigheter skulle inträda inom viktiga exportindustrier

i krigets slutskede eller under efterkrigsperioden, en utveckling som ej får

anses helt osannolik. Under hänvisning till vad sålunda anförts vill nämnden

såsom sin uppfattning uttala, att, såvida icke förhållandena på exportmarknaderna

och andra länders inställning till statlig exportkreditgaranti - givning skulle undergå starka förändringar i riktning mot friare valut atransaktioner

och avskaffande av speciella statliga stödåtgärder till förmån

för exporthandeln, en avveckling av det statliga exportkreditgarantisvstemet

i vårt land skulle medföra avsevärda svårigheter för näringslivet. Man

svnes därför böra räkna med att svstemet kommer att bestå under en längre

lid.

Vad angår frågan örn eventuella ändringar i författningsbestämmelserna

erinrar nämnden inledningsvis, att dessa bestämmelser,

med undantag för stadgandena rörande garantigivningens begränsning

till ett visst högsta ansvarsbelopp, under tiden från garantisystemets införande

undergått endast oväsentliga ändringar. Nämnden anför härefter till en

början följande.

Garantisystemet utmärkes av att garantien icke må omfatta mera än högst

75 % av krediten — dock att i fråga om alster av jordbruk eller fiske eller

beträffande gatsten eller kantsten garantien må stiga till 85 %> — att vidare

garantien icke må avse utebliven betalning av annan anledning än köpares

insolvens eller sådana statliga åtgärder utomlands som allmänt moratorium,

valutaspärr och dylikt, varigenom alltså exempelvis valutakursrisken icke

kan bliva föremål för garanti, samt att för garantien skall erläggas en med

hänsyn till förefintliga riskmoment m. m. avpassad premie. Enligt nämndens

erfarenhet hava dessa bestämmelser hittills visat sig lämpligt utformade med

hänsyn till såväl statens som näringslivets intressen. Därmed är dock icke

sagt, att bestämmelserna även efter kriget böra bibehållas oförändrade. 1

detta sammanhang får nämnden meddela, att Export trade aktiebolag, i vilket

ett 30-tal större exportindustrier äro aktieägare, i skrivelse den 25 september

1944 å samtliga aktieägares vägnar hos exportkreditnämnden hemställt, att

nämnden i framtiden ville utöka garantigivningen vid leveranser från den

mekaniska verkstadsindustrien till att omfatta minst 80 °/o av fakturavärdet.

Såsom skäl härför anfördes, att det funnes all anledning befara att prisläget

för ifrågavarande produkter vid framtida exportaffärer på grund av

den väntade hårda konkurrensen, särskilt från Förenta staterna och England.

bomme att bliva så oförmånligt, att vinstmarginalen ej torde tillåta

någon större egen kreditrisk. Ävenledes vill exportkreditnämnden erinra om

att Sveriges allmänna expoidförening i ett till kommerskollegium den 28

januari 1944 avgivet remissvar angående exportkreditnämndens fortsatta

verksamhet efter den 30 juni 1944 uttalat, att de gällande allmänna bestämmelserna

örn statsgaranti för exportkredit under vanliga förhållanden i stort

sett motsvarade exportnäringarnas behov, varemot inom nämnden tillämpad

praxis att i allmänhet begränsa garantigivningen till 60 % av kreditrisken

ansågs böra frångås till förmån för en mera liberal och efter näringslivets

skiftande behov mera individuellt avpassad garantigivning. Samtidigt fran)

höll exportföreningen, att under de exceptionella förhållanden, som syntes

vara att emotse under den närmaste efterkrigstiden, lägen kunde tänkas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

uppstå, exempelvis genom den officiella handelspolitikens utveckling, i vilka

en till 75 °/o begränsad garantigivning framstode såsom alltför låg. Med

anledning härav vore det enligt föreningens mening önskvärt, att Kungl.

Majit bemyndigades att under utomordentliga förhållanden i särskilda fall

medgiva mera omfattande garanti.

Exportkreditnämnden håller före, att anledning tills vidare icke föreligger

vare sig alt frångå inom nämnden tillämpad praxis att endast i undantagsfall

meddela exportkreditgaranti upp till eller i närheten av den maximala

garantiprocentsatsen eller att föreslå några ändringar beträffande de för

garantigivningen grundläggande författningsbestämmelserna. Enligt nämndens

mening torde nämligen exportindustriens anspråk på exportkreditgarantier

hittills hava blivit i skälig omfattning tillgodosedda, medan något så när

säkra hållpunkter ännu saknas för ett bedömande av huru omfattande garantigivningen

efter kriget lämpligen bör bliva.

Exportkreditnämnden har emellertid redan tidigare framhållit vikten avan

den svenska exportindustrien beredes tillfälle till ungefär motsvarande

stöd som dess utländska konkurrenter med avseende å statlig exportkredit - garantigivning. Härav följer, att det svenska exportkreditgarantisystemel.

under hänsynstagande till de speciella förhållandena i vårt land, enligt nämndens

mening bör i ej ringa grad i sin utformning och tillämpning taga hänsyn

till vad som gäller i andra länder, främst Brittiska riket och Förenta staterna.

Av vad sorn för närvarande är bekant synes man kunna sluta sig till att

den statliga exportkreditgarantigivningen efter kriget, åtminstone i Storbritannien,

kommer att omfatta väsentligt större kreditandel och även i andra

avseenden täcka större risker än vad som enligt gällande svenska författningsbestämmelser

skulle vara möjligt. Efter kriget kan därför en ej oväsentlig

uppmjukning av gällande bestämmelser och praxis komma att visa

sig nödvändig. Innan klarhet vunnits rörande de för den svenska industrien

särskilt betydande konkurrentländernas ställningstagande till dessa frågor,

anser sig dock exportkreditnämnden icke böra framlägga något förslag till

ändring av nu gällande författningsbestämmelser, vilka ju för övrigt lämna

utrymme till beviljande av högre garantisatser än hittills brukat ifrågakomma.

Nämnden framhåller härefter, att den bestämmelse i författningen, rörande

vilken spörsmålet om eventuell ändring vore aktuellt vid varje tillfälle, då

fråga förelågc om förlängning av författningens giltighetstid, avsåge stadgandet

att sammanlagda beloppet av gällande exportkreditgarantier — däri

inräknat vad exportkreditnämnden fått utgiva på grund av beviljad garanti,

i den mån utbetalningarna icke täcktes av återbetalningar eller av inkomst av

premier, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet guldils — ej finge

överstiga eli visst maximibelopp. Ifrågavarande bestämmelse hade med avseende

å beloppet ändrats åren 1934, 1939, 1941 och 1942, vilket sistnämnda

är beloppet fastställdes till 300 miljoner kronor. Vid varje tillfälle hade maxi

meringen lämnat en bred marginal för ytterligare garantigivning, och margi

nalén hade aldrig varit större än vad under senaste tiden varit fallet.

Efter ali vidare lia uppgivit, all av nyssnämnda belopp å 300 miljoner kro

leir vid 1915 års ingång utnyttjats omkring 60 miljoner kronor, därav 53 mil

joner kronor —- avseende utelöpande eller beviljade garantier för sådana

finska statens skattkammarväxlar, som lämnats eller konime att lämnas såsom

likvid för leveranser av svenska varor under de fyra avtal vilka reglerat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Departements
chefen.

handeln mellan Sverige och Finland under tiden från den 1 .september 1940

till den 1 juli 1943 — finge beräknas vara tills vidare bundna på grund av bristande

möjligheter för finska staten att erlägga betalning i svensk valuta, framhåller

nämnden, att det icke kunde ens approximativt förutsägas i vilken utsträckning

behov av exportkreditgaranti komrne att föreligga under det närmaste

året. Bortsett från sistnämnda belopp å 53 miljoner kronor torde den

vid ett och samma tillfälle förefintliga sammanlagda ansvarssumman knappast

kunna förväntas under återstoden av kriget komma att överstiga ett eller

annat 10-tal miljoner kronor. Nämnden saknade ur de synpunkter, som nämnden

hade att beakta, anledning föreslå en ändring av nu gällande maximibelopp,

ehuru givetvis denna fråga liksom exportkreditgarantisystemets utnyttjande

inom det fastställda maximibeloppet måste bedömas under hänsynstagande

till den totala kreditgivningen till utlandet, Örn nuvarande maximibelopp

bibehölles oförändrat vid 300 miljoner kronor, skulle det således finnas

en marginal å sannolikt avsevärt mera än 200 miljoner kronor för mötande

av det under den närmaste tiden efter krigets slut aktuella garantibehovet.

Slutligen föreslår nämnden att den tid, under vilken bemyndigandet

att meddela exportkreditgarantier skulle

fortfara att gälla, endast måtte avse budgetåret 1945/46. Det syntes

nämligen angeläget att frågan örn formerna för och omfattningen av exportkreditgarantiverksamheten

upptoges till förnyad prövning så snart förutsättningar

för en bedömning av efterkrigshehovet förelåge.

I den till innevarande års riksdag avlätria propositionen nr 139 angående

statens kreditgivning till utlandet m. m. har chefen för finansdepartementet

lämnat en översikt över statens nuvarande kreditgivning till utlandet, enskilda

bidrag till lindrande av nöden i av kriget härjade länder och av enskilda förelag

till utlandet under kriget lämnade krediter samt efter en behandling avlrågan

örn utrymmet för svensk kreditgivning till utlandet uppdragit riktlinjer

för den fortsatta politiken på detta område. Därvid har framhållits, att

Sverige även fortsättningsvis kommer att ställas inför avsevärda utländska

kreditbehov för finansieringen av den svenska exporten saint att i den män

krediter för detta ändamål anses böra lämnas utöver vad som särskilt angivits

i propositionen, detta väsentligen bör ske genom kreditgivning från

exportörernas sida, med eller utan statsgaranti. Under hänvisning till vald

chefen för finansdepartementet därvid i övrigt anfört, särskilt rörande vår

förmåga afl under förutsättning av en gynnsam importutveckling lämna ul1

andskrediter, förordar jag förlängning av systemet med statlig garantigiv - ning för enskilda exportkrediter samt att maximigränsen för garantigiv - ningen bibehålies oförändrad vid 300 miljoner kronor. Då härav omkring

50 miljoner kronor torde komma att på grund av transfereringssvårigheter

vara mera stadigvarande bundna i finska krediter, återstår således för garantigivningen

under efterkrigstiden ett outnyttjat eller kortfristigt bundet

garantibelopp av cirka 250 miljoner kronor, möjliggörande en svensk kreditgivning

örn minst 335 miljoner kronor. T vilken utsträckning dylika kredi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

I

ter komma att beviljas blir beroende av förhållanden som för närvarande

icke kunna överblickas.

Jag vill i anslutning härtill erinra örn att i propositionen nr 139 chefen

för finansdepartementet i nyssnämnda diskussion örn riktlinjerna för den

fortsatta kreditpolitiken och i en därtill ansluten överslagsberäkning rörande

den under vissa förutsättningar motsedda svenska finansiella totalinsatsen

lill utlandet upptagit nya exportkreditgarantier å 300 miljoner kronor. Vid

beräkningen i fråga har emellertid det genom rådande transfereringssvårigheter

bundna garantibeloppet å cirka 50 miljoner kronor förutsatts reglerat

över den i propositionen till upprättande föreslagna Fonden för kreditgivning

till utlandet och hänförts till summan av redan utestående krediter.

Vid reglering av ifrågavarande belopp i den i propositionen avsedda formen,

vilken reglering jag förutsätter skola få räknas såsom återbetalning av beloppet

till exportkreditnämnden, blir garantigivningen intill den föreslagna

maximigränsen helt disponibel för nya krediter och den finansiella totalinsatsen

alltså den beräknade. Därvid har likväl hänsyn icke tagits till, att

det sammanlagda beloppet av statsgarantierna för exportkrediter representerar

endast en del, i regel högst 75 procent, av de garanterade krediternas

belopp. De kreditbelopp för vilka kreditgivaren bär självrisk ha alltså — i

likhet med övrig icke garanterad kreditgivning genom enskilda — ansetts

icke böra föranleda någon justering uppåt av den approximativa uppskattningen

av den totala kreditvolymen.

Bortsett från bestämmelsen om exportkreditgarantiernas högsta sammanlagda

belopp synes icke heller i övrigt behov nu föreligga att ändra reglerna

för garantigivningen.

Vad angår tiden för den fortsatta giltigheten av bestämmelserna i fråga förordar

jag, i likhet med exportkreditnämnden och på av nämnden anfört skäl.

att densamma må omfatta allenast nästkommande budgetår.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att svenska staten må, i överensstämmelse med nu gällande

bestämmelser, under tiden till och med utgången av budgetåret

1945/46 till belopp av högst 300 miljoner kronor — däri

inräknade de belopp, vartill garantier beviljats eller före ulgången

av nu löpande budgetår beviljas — iklädas betalningsansvar

för till utlandet försålda inhemska alster av industri,

jordbruk och fiske.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majli Konungen, afl

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

skall avlåtas lill riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Lindenbaum.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. s. 11 i texten
  2. SU 1945:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. s. 5 i texten