Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459)

1945-01-19 · 75 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 75 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:17, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni

1942 (nr 459); given Stockholms slott den 19 januari

1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag örn fortsatt giltighet av prisregleringslagen

den 30 juni 1942 (nr 459).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. i sami. Nr 17.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Förslag

till

lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den

30 juni 1942 (nr 459).

Härigenom förordnas, dels att underrubriken före 1 § prisregleringslagen

den 30 juni 1942, vilken lag gäller till och med den 30 juni 1945,1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att närmast efter 1 § skall

införas en ny paragraf, betecknad 1 a §, av nedan angiven lydelse, dels att

2, 2a, 3—6, 8, 10, 11 och 16 §§2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1946.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Inledande bestämmelse. Inledande bestämmelser.

1 a §.

Med tjänst avses i denna lag sådan

tjänst som någon, yrkesmässigt eller

eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall

enligt denna lag anses dels utövande

av verksamhet, som avser att åt resande

eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig

ensamt eller i förening med förplägnad

(hotell- och pensionatrörelse),

dels ock upplåtelse av rätt att

nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet

skall anses överlåtelse eller upplåtelse

av förmögenhetsrättighet av

immateriell art, så ock upplåtelse av

rättighet att å fastighet avverka skog

eller att där taga torv, ler, grus, sten

eller annat, som icke är att hänföra

till fastighetens vanliga avkastning.

1 Jfr 1944:149.

2 Senaste lydelse av 2, 2 a, 5, 6, 8, 10 och 11 §§ se 1943: 308.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 17.

3

Nuvarande lydelse:

2 §•

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som yrkesmässigt säljer viss

förnödenhet eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utför viss tjänst

skall vara skyldig

1) att ofördröjligen---före
skriften

angives;

2) att varje--- — prishöjningen;

eller

3) att minst---skälen där
till.

Den som--— skall göras.

Lika med utförande av tjänst skall

enligt denna lag anses utövande av

verksamhet, som avser att åt resande

eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig ensamt

eller i förening med förplågnad

(hotell- och pensionatrörelse).

2 a §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som frivilligt säljer viss förnödenhet

eller som frivilligt utför

tjänst, som i 2 § avses, icke må utan

tillstånd överskrida det pris å förnödenheten

eller tjänsten, som han tilllämpade

å dag som i föreskriften angives,

eller, örn han då icke sålde förnödenhet

eller utförde tjänst varom

fråga är, det pris som den angivna

dagen var att anse som gängse pris

eller som han före nämnda dag senast

tillämpat (prisstopp).

Föreslagen lydelse:

2 §•

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som yrkesmässigt säljer viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utför

viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen---före
skriften

angives;

2) att varje---prishöjningen;

eller

3) att minst---skälen där
till.

Den som--— skall göras.

2 a §.

1 mom. Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att den som frivilligt säljer viss

förnödenhet eller frivilligt utför viss

tjänst icke må utan tillstånd överskrida

det pris å förnödenheten eller

tjänsten, som han tillämpade å dag

som i föreskriften angives, eller, om

han då icke sålde förnödenhet eller

utförde tjänst varom fråga är, det pris

som den angivna dagen var att anse

som gängse pris eller som han före

nämnda dag senast tillämpat (prisstopp).

Sker efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse av rörelse, i

vilken försäljes förnödenhet eller utföres

tjänst som med föreskriften avses,

skall dock såsom stoppris för den

nye innehavaren av rörelsen gälla det

pris, som den föregående innehavaren

högst ägt uttaga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Nuvarande lydelse:

Föreskrift om---till prishöj
ning.

Har prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet, äger Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer

föreskriva, att förnödenhet,

som är avsedd att användas såsom ersättning

för eller till utdrygning av

den prisreglerade förnödenheten och

som icke saluförts inom landet före

den dag prisstoppet föreskrevs, icke

må försäljas eller utbjudas till avyttring

förrän priset å förnödenheten

godkänts av myndighet som Konungen

bestämmer. Godkänt pris må icke

överskridas utan tillstånd av myndigheten.

Föreslagen lydelse:

Föreskrift örn---till prishöjning.

’

2 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet, äger

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer föreskriva, att förnödenhet,

som är avsedd att erhålla

samma eller liknande användning som

den prisreglerade förnödenheten och

som icke saluförts inom landet före

den dag prisstoppet föreskrevs, icke

må under den tid prisstoppet är gällande

försäljas eller utbjudas till avyttring

med mindre priset å förnödenheten

godkänts av myndighet som

Konungen bestämmer. Godkänt pris

må icke överskridas utan tillstånd av

myndigheten.

3 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst eller har pris å viss förnödenhet

godkänts jämlikt 2 mom. och inträda

därefter sådana på prisbildningen

inverkande förhållanden att

priset skäligen bär sänkas, äger Konungen

eller myndighet som Konungen

bestämmer förordna örn sådan

prissänkning. Förordnande som nyss

sagts må meddelas beträffande viss

förnödenhet eller tjänst eller beträffande

viss företagare. Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer

må ock meddela förordnande örn prissänkning

beträffande viss företagare,

därest för honom gällande stoppris väsentligt

överstiger det gängse priset.

Förordnande som i första stycket

sägs gäller under den tid prisstoppet

är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestäm
-

mer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

5

Nuvarande lydelse:

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger fastställa

visst pris, som prövas skäligt, att

gälla såsom normalpris vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet eller

vid frivilligt utförande av tjänst som

i 2 § avses.

Normalpriset må--— sådant

tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller

tjänst som i 2 § avses utföras, må

priset icke överskridas med mindre

myndigheten givit tillstånd därtill. 5

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utföra viss tjänst

skall tillkomma endast

1) den som--— viss samman
slutning;
2)

den som före viss dag yrkesmässigt

köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt

utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift---där
till

äro.

I den mån så finnes erforderligt

för att hindra onödig, fördyrande

mellanhandel med viss förnödenhet

eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka

Föreslagen lydelse:

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger fastställa

visst pris, som prövas skäligt, att

gälla såsom normalpris vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet eller

vid frivilligt utförande av viss tjänst.

Normalpriset må--— sådant

tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller

viss tjänst utföras, eller eljest beträffande

den ordning, i vilken försäljningen

må ske eller tjänsten utföras,

må priset icke överskridas eller utfästelsen

eljest frångås med mindre

myndigheten givit tillstånd därtill.

5 §■

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utföra

viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som---viss samman
slutning;
2)

den som före viss dag yrkesmässigt

köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift — — — därtill

äro.

I den mån så finnes erforderligt

för att hindra onödig, fördyrande

mellanhandel med viss förnödenhet

eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Nuvarande lydelse:

uppkommit i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger

Konungen meddela föreskrift om begränsning

på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utföra tjänsten.

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst,

som i 2 § avses, taga eller träffa avtal

om vederlag, som i märklig mån

överstiger det i allmänhet tillämpade

priset eller som eljest är att anse såsom

oskäligt med hänsyn till säljarens

eller företagarens självkostnad

och de grunder i övrigt, som allmänt

tillämpas vid prissättning å liknande

slag av förnödenheter eller tjänster.

Ej heller---sådant vederlag.

8 §■

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller

säljer viss förnödenhet eller såsom företagare

åt annan yrkesmässigt utför

viss tjänst, att på anfordran av den

myndighet, som meddelat föreskriften,

eller annan myndighet, som därvid

bestämts,

1) lämna de —---åligger myn
digheten;
2)

för kontroll---för myn
digheten.

Försummar någon---sådant

vite.

10 §.

Myndighet som--— av förnö
denheten.

Föreslagen lydelse:

uppkommit i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger

Konungen meddela föreskrift om begränsning

på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller yrkesmässigt utföra

tjänsten.

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst

taga eller träffa avtal örn vederlag,

som i märklig mån överstiger det i

allmänhet tillämpade priset eller som

eljest är att anse såsom oskäligt med

hänsyn till säljarens eller företagarens

självkostnad och de grunder i övrigt,

som allmänt tillämpas vid prissättning

å liknande slag av förnödenheter

eller tjänster.

Ej heller---sådant vederlag.

8 §•

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller

säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt

utför viss tjänst, att på anfordran

av den myndighet, som meddelat

föreskriften, eller annan myndighet,

som därvid bestämts,

1) lämna de---åligger myn
digheten;
2)

för kontroll---för myn
digheten.

Försummar någon--- — sådant

vite.

10 §.

Myndighet som---av förnö
denheten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Vad i första stycket är stadgat skall

i tillämpliga delar gälla även i fråga

om utförande av tjänst som i 2 §

avses.

11 §•

Med dagsböter---år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra

anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande

av anmälningsskyldigheten

lämnat medvetet oriktig uppgift eller

som, med vetskap om att prisstopp

föreskrivits beträffande viss förnödenhet

eller tjänst eller att visst pris

å förnödenhet godkänts jämlikt 2 a §

sista stycket, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten till förhöjt

pris eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat eller förklarat

sig villig att betala sådant pris eller

för utförande av tjänsten uppburit eller

krävt förhöjt pris eller som, med

vetskap örn att föreskrift enligt 2 a §

sista stycket meddelats beträffande

viss förnödenhet, brutit mot föreskriften:

2 3

2) den som, med vetskap örn att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller å tjänst som i 2 § avses, utan

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

för högre pris eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat

eller förklarat sig villig att betala

högre pris eller för utförande av tjänsten

uppburit eller krävt högre belopp;

3) den som, efter avgivande av sådan

utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, utan

Vad i första stycket är stadgat skall

1 tillämpliga delar gälla även i fråga

örn yrkesmässigt utförande av viss

tjänst.

11 §•

1 mom. Med dagsböter — — —

år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra

anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 §, eller som vid fullgögörande

av anmälningsskyldigheten

lämnat medvetet oriktig uppgift eller

som, med vetskap örn att prisstopp

föreskrivits beträffande viss förnödenhet

eller tjänst eller att visst pris å

förnödenhet godkänts jämlikt 2 a §

2 mom. eller att prissänkning beträffande

viss förnödenhet eller tjänst föreskrivits

jämlikt 2 a § 3 morn., utan

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

till högre pris ån det sålunda

fastställda eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat eller förklarat

sig villig att betala sådant pris

eller för utförande av tjänsten uppburit

eller krävt högre pris än det fastställda

eller som, med vetskap örn att

föreskrift enligt 2 a § 2 mom. meddelats

beträffande viss förnödenhet,

brutit mot föreskriften;

2) den som, med vetskap örn att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller tjänst, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten för högre

pris eller i återförsäljningssyfte för

densamma betalat eller förklarat sig

villig att betala högre pris eller för

utförande av tjänsten uppburit eller

krävt högre belopp;

3) den som, efter avgivande av sådan

utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, utan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

Nuvarande lydelse:

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

för högre pris än det utfästa

eller för utförande av tjänsten uppburit

eller krävt sådant pris eller som,

med vetskap om utfästelsen, i återförsäljningssyfte

för förnödenheten betalat

eller förklarat sig villig att betala

högre pris ån det utfästa;

4) den som---eller villkoret;

5) den som med vetskap örn föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra tjänst, som i 2 § avses,

eller om villkor, som i anledning

av denna lag uppställts för rätten att

sälja förnödenheten eller utföra tjänsten,

försålt eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat

sig villig att köpa förnödenheten eller

utfört eller erbjudit sig att utföra

tjänsten i strid mot föreskriften eller

villkoret;

6) den som brutit mot bestämmelserna

i 6 §;

7) den som brutit mot det i 7 §

stadgade förbudet; 8

8) den som---vilseleda myn
dighet.

Vid bedömande---betydande

storlek.

Lika med — — — yrkesmässig

förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i första

Föreslagen lydelse:

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

eller utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänsten till högre pris

ån det utfästa eller eljest i strid mot

utfästelsen eller som, med vetskap om

utfästelsen, i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig att köpa

förnödenheten i strid mot utfästelsen;

4) den som---eller villkoret;

5) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra viss tjänst, eller örn

villkor, som i anledning av denna

lag uppställts för rätten att sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten, försålt

eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig

att köpa förnödenheten eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

i strid mot föreskriften eller villkoret;

6) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst mot vederlag, som i 6 §

sågs;

7) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst under villkor, som jämlikt

7 § icke må uppställas;

8) den som---vilseleda myn
dighet.

Vid bedömande---betydande

storlek.

2 mom. Lika med---yrkes
mässig

förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i 1 mom.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

9

Nuvarande lydelse:

stycket under 1), 2), 3) eller 5) avses,

där ej köparen med sådan vetskap,

varom i nämnda logrum år sagt, uppsåtligen

förlett säljaren till brottet.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning beträffande den,

som erlagt eller förbundit sig att erlägga

betalning för tjänst som i första

stycket under 1, 2), 3) eller 5) avses,

så ock i fråga om säljares delaktighet

i sådant av köpare begånget

brott som i första stycket under 4) avses.

Fälles någon till straff enligt första

eller tredje stycket, skall domstolen

tillika förplikta honom att utgiva värdet

av taget eller avtalat vederlag eller

värdet av förnödenhet som undanhållits;

dock att, i den mån särskilda

förhållanden därtill föranleda, nedsättning

må ske av det värde som

skall utgivas.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon

förpliktas utgiva enligt 11 § sista stycket

tillfalla kronan.

Föreslagen lydelse:

under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7) avses,

där ej köparen uppsåtligen förlett säljaren

till brottet. Vad sålunda är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande den, som erlagt eller

förbundit sig att erlägga betalning för

tjänst som i 1 mom. under 1), 2), 3),

5), 6) eller 7) avses, så ock i fråga

om säljares delaktighet i sådant av

köpare begånget brott som i 1 mom.

under 4) avses.

3 mom. Fälles någon till straff enligt

1 mom. eller 2 mom. första stycket,

skall domstolen tillika förplikta

honom att utgiva värdet av taget eller

avtalat vederlag eller värdet av förnödenhet

som undanhållits; dock att,

i den mån särskilda förhållanden därtill

föranleda, nedsättning må ske av

det värde som skall utgivas. \

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon

förpliktas utgiva enligt 11 § 3 mom.

tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stadgandet i 2 a § 1 mom. första stycket sista punkten skall icke äga tilllämpning

beträffande överlåtelse av rörelse, som skett före denna lags ikraftträdande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga örn fortsatt giltighet

av prisregleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459) samt örn vissa ändringar

i lagen, därvid föredraganden anför.

I. Inledning.

Nu gällande prisregleringslag, som utfärdades den 30 juni 1942 (nr 459),

trädde i kraft den 1 juli samma år och ägde ursprungligen giltighet till och

med den 30 juni 1943. Genom lagar den 26 februari 1943 (nr 70) och den

4 juni samma år (nr 308) vidtogos vissa ändringar i prisregleringslagen, varjämte

vid sistnämnda tillfälle giltighetstiden utsträcktes till och med den

30 juni 1944. Sedermera har genom lag den 31 mars 1944 (nr 149) förordnats,

att prisregleringslagen skall äga fortsatt giltighet till och med den 30

juni 1945.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras, för

att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt förordnande

därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig eller

krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med riksdagens

samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande

må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 460)

meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom nyss är

sagt, att gälla från och med den 1 juli 1942 tills vidare. Förordnandet är alltjämt

gällande.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här

nämnas. Enligt 2 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer meddela vissa föreskrifter i prisreglerande syfte med avseende

å den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare

åt annan yrkesmässigt utför viss tjänst. Sålunda må enligt första stycket 1)

stadgas skyldighet för vederbörande säljare eller företagare att ofördröjligen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

11

anmäla det pris, som han tillämpat för förnödenheten eller tjänsten å dag

som i föreskriften angives. Enligt första stycket 2) må stadgas skyldighet för

vederbörande näringsidkare att varje gång höjning av priset vidtages ofördröjligen

anmäla prishöjningen. Enligt första stycket 3) må föreskrivas, att

vederbörande näringsidkare skall vara skyldig att minst en vecka innan höjning

av priset är avsedd att vidtagas anmäla den tillärnade prishöjningen och

skälen därtill. Vidare stadgas i 2 § andra stycket, att den som meddelat föreskrift

örn anmälningsskyldighet äger bestämma till vilken myndighet anmälan

skall göras. I 2 § tredje stycket föreskrives, att lika med utförande av

tjänst skall enligt prisregleringslagen anses utövande av verksamhet, som

avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla möblerad bostad.

vare sig ensamt eller i förening med förplägnad (hotell- och pensionatrörelse)

.

I 2 a § — som infördes i prisregleringslagen genom lagen den 4 juni 1943

(nr 308) — meddelas vissa bestämmelser angående s. k. prisstopp. Sålunda

stadgas i första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller

som frivilligt utför tjänst, som i 2 § avses, icke må utan tillstånd överskrida

det pris å förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i

föreskriften angives, eller, örn han då icke sålde förnödenhet eller utförde

tjänst varom fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som

gängse pris eller som han före nämnda dag senast tillämpat. Enligt andra

stycket må föreskrift örn prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst tre

månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst

tre månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på

vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning. Vidare

stadgas i tredje stycket att, örn prisstopp föreskrivits beträffande viss

förnödenhet, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att förnödenhet, som är avsedd att användas såsom ersättning för eller

till utdrygning av den prisreglerade förnödenheten och som icke saluförts

inom landet före den dag prisstoppet föreskrevs, icke må försäljas eller utbjudas

till avyttring förrän priset å förnödenheten godkänts av myndighet

som Konungen bestämmer. Godkänt pris må icke överskridas utan tillstånd

av myndigheten.

Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris

vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande

av tjänst som i 2 § avses. I andia stycket föreskrives, att normalpriset icke

må överskridas med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd dårlin.

Den som faststiillt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det

skall ankomma att bevilja sådant tillstånd.

1 4 § stadgas att örn någon lill offentlig myndighet gjort särskild utfästelse

beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas

eller tjänst som i 2 § avses utföras, priset icke må överskridas med mindre

myndigheten givit tillstånd därtill.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Vidare meddelas i 5 § bestämmelser om s. k. tvångskartellering och i 6 §

ett allmänt förbud mot prisocker. I 7 § meddelas bestämmelser om s. k. kombinationsavtal

och i 8 och 9 §§ föreskrifter om viss uppgiftsskyldighet. Enligt

10 § äger myndighet som Konungen bestämmer meddela vissa föreskrifter

rörande anslag med prisuppgifter m. m. I 11 § äro upptagna vissa ansvarsbestämmelser.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha

av Kungl. Majit meddelats genom kungörelse den 4 juni 1943 (nr 309). Denna

kungörelse, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1944, har genom

kungörelse den 31 mars 1944 (nr 150) förlängts för tiden till och med

den 30 juni 1945.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd

den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Majit genom kungörelse

den 4 juni 1943 (nr 310). Sistnämnda kungörelse har sedermera upprepade

gånger erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse den 24

november 1944 (nr 748).

I en den 22 augusti 1944 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrivelse har

statens priskontrollnämnd, jämte det nämnden framlagt resultaten av sina

överväganden i fråga om prispolitikens utformning under omställningprocessen

efter det europeiska krigets slut, hemställt om de ändringar i prisregleringslagen,

vilka framginge av ett vid skrivelsen fogat lagförslag. Förutom

nämnda lagförslag — vilket torde få såsom Bihang fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag — funnos vid skrivelsen fogade dels en den 6 juli 1944

dagtecknad skrivelse från Sveriges grossistförbund till priskontrollnämnden,

dels ock en inom nämnden utarbetad P. M. angående prisstoppet och de kommunala

taxorna.

över priskontrollnämndens skrivelse med därvid fogade handlingar ha, efter

remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken, kommissionen för

ekonomisk efterkrigsplanering, kommerskollegium (efter hörande av Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare)

, socialstyrelsen, statens industrikommission, statens livsmedelskommission

och statens bränslekommission, Sveriges industriförbund (med överlämnande

av yttrande från textilrådet), Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa

förbundet, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen,

Sveriges lantbruksförbund, landsorganisationen i Sverige samt svenska

stadsförbundet.

Sedermera har priskontrollnämnden inkommit med en den 7 november

1944 dagtecknad, kompletterande skrivelse i ärendet. I

I den följande framställningen kommer jag att först behandla utsikterna

beträffande prisutvecklingen, i vilket sammanhang jag torde få anledning

beröra jämväl frågan örn förlängning av prisregleringslagens giltighetstid.

Härefter torde jag —- i anslutning till innehållet i priskontrollnämndens skri
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

13

velse den 22 augusti 1944 — få behandla dels förutsättningarna och riktlinjerna

för den fortsatta priskontrollen, dels priskontrollens medel och dels de

speciella ändringar i prisregleringslagen, vilka nu synas påkallade.

II. Utsikterna beträffande prisutvecklingen, m. m.

Priskontrollnämndens framställning. I sin skrivelse den 22 augusti 1944

har priskontrollnämnden inledningsvis erinrat om de i propositionen nr 252

till 1944 års riksdag uppdragna riktlinjer för den statliga penningpolitiken,

till vilka riksdagen anslutit sig. Enligt dessa riktlinjer skulle prisnivån anpassas

nedåt i den mån ett förbättrat försörjningsläge inträdde i samband med

att den extraordinära varuknappheten upphörde samt import- och produktionskostnaderna

nedginge. Penninginkomsterna borde i regel varken höjas

eller sänkas. Vid tillämpningen av prissänkningsprogrammet borde tillses,

att depressionsverkningar, som hotade att leda till en mera allmän arbetslöshet,

undvekes, samtidigt som det emellertid borde iakttagas, att en så fullständig

återgång av den under kriget inträdda prisstegringen som möjligt

vore önskvärd.

Priskontrollnämnden har därefter lämnat en redogörelse för prispolitiken

och prisutvecklingen hittills under kriget och i

sådant hänseende anfört:

Ifråga om såväl prispolitik som prisutveckling under kriget kunna två olika

skeden särskiljas. Under de första tre krigsåren hade priskontrollen till uppgift

att förhindra större prisstegringar än som svarade mot inträffade, ofrånkomliga

stegringar av de direkta produktionskostnaderna. På grund av höjda

importpriser, kostnadsfördyringar vid övergången till inhemskt bränsle och

inhemska råvaror, dyrbar ersättningsproduktion och två års missväxt kunde

en ganska betydande höjning av prisnivån icke undvikas. En omläggning av

prispolitiken företogs hösten 1942, då nämnden fick direktiv att i fortsättningen

medgiva prishöjningar endast i undantagsfall och då föreskrifterna

örn allmänt prisstopp utfärdades. Sedan omläggningen av prispolitiken genomförts,

har stabilitet i prisnivån uppnåtts.

Vidare har priskontrollnämnden anfört bl. a. följande:

Inom nämnden har verkställts en undersökning av vinstutvecklingen inom

industrien under åren 1938—1942, byggd på bokslutsanalyser från 280 industriföretag.

Enligt denna visade de undersökta företagen en ökning av

bruttovinsten (d. v. s. nettovinst + skatter + avskrivningar + förändringar

i dold förkrigslagerreserv + »vinstdispositioner») med 34 procent. Frånräknas

skatterna och sådana bland vinstdispositionerna ingående poster, som

representera verkliga kostnader för företagen, såsom kostnader för krisanläggningar

och försvarsanordningar, överprisavdrag m. m., kvarstår en vinstökning

på högst 15 procent. Den redovisade nettovinsten steg med 8 procent

mellan åren 1938 och 1942. En av industriens utredningsinstitut företagen

undersökning av 225 industriföretags nettovinster och utdelningar har likaledes

givit till resultat en nettovinstökning mellan åren 1938 och 1942 med

8 procent. Vissa förhållanden tyda emellertid på att det resultat, som de bägge

nämnda utredningarna kommit fram till, innebär någon överskattning av

vinstutvecklingen för det totala aktiebolagsbeståndet inom industrien, främst

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

därför att de större företagen, vilka synas ha haft en gynnsammare vinstutveckling

än de mindre, blivit överrepresenterade i båda undersökningarna.

—

Inom nämnden har undersökningen rörande vinstutvecklingen inom industrien

fullföljts och preliminära resultat föreligga nu beträffande 1943 års

bokslut. Dessa tyda på att bruttovinstläget för industrien som helhet varit

praktiskt taget oförändrat under 1943 jämfört med 1942. Utvecklingen är

dock ganska ojämn för de olika industrigrenarna. En viss vinstökning har

ägt rum inom järn- och metallindustrien samt kemisk-teknisk industri, under

det att en kraftig minskning av vänsten skett för skogs- och skoindustrierna,

övriga industrigrupper synas ha ungefär oförändrade bruttovinster.

Sammanfattningsvis har priskontrollnämnden i nu förevarande hänseende

uttalat, att det aktuella prispolitiska läget framstode som resultatet av den

utveckling, som i det föregående tecknats. Under närmare två år hade en betydande

stabilitet varit rådande. Prisnivån hade snarast varit svagt fallande,

lönenivån hade visat vissa tendenser i stigande riktning, medan företagsvinsterna

inom industrien av hittills tillgängliga uppgifter att döma genomsnittligen

varit i huvudsak oförändrade. Omsättningsökningen inom handeln

och det förbättrade produktionsresultatet inom jordbruket hade haft ett

gynnsamt inflytande på dessa näringars lönsamhet.

I skrivelsen den 22 augusti 1944 har priskontrollnämnden i fråga örn utsikterna

beträffande prisutvecklingen under den närmaste

framtiden samt behovet av fortsatt priskontroll

vidare anfört:

Därest inga betydande förändringar på försörjningsområdet eller i fråga

örn utrikeshandeln inträffa, skulle skäl knappast föreligga att diskutera förändringar

i prispolitiken. Denna finge alltjämt inriktas på att hålla tillbaka

prisstegringstryck och tillvarataga prissänkningschanser på samma sätt som

skett under de senaste åren. Härigenom bibehållas förutsättningarna för den

återhållsamhet i lönepolitiken, som erfordras för att icke prisstoppet skall

sprängas i ett läge, där utrymmet för en generell höjning av lönenivån synes

vara starkt begränsat. Stora förändringar i läget kunna emellertid uppkomma

i samband med ett slut på kriget i Europa.

Betydande svårigheter föreligga att bedöma den sannolika ekonomiska utvecklingen

efter det europeiska krigets slut. Här skall endast diskuteras utvecklingen

under den tidrymd, då övergången från krigs- till fredshushållning

äger rum. Det är troligt, att den första övergångstiden kommer att ha

samma huvudkarakteristika som krigsperioden: varuknapphet och köpkraftsöverskott.

Utvecklingen kan emellertid komma att bli ytterst ojämn på olika

områden. Uppträdandet av skiljaktiga tendenser på olika håll kan försvåra

överblicken. Följande tendenser kunna samtidigt göra sig gällande.

a) För vissa varor inträffar en snabb förbättring i tillgången, import- och

andra kostnader sjunka och priserna falla.

b) Inom andra områden inträder icke omedelbart någon mer avsevärd

ökning i varutillgången, men kostnaderna för import av konsumtionsvaror

eller av råvaror och halvfabrikat för produktion inom landet undergå en

sänkning, t. ex. till följd av sjunkande fraktkostnader eller nya och billigare

inköpskällor.

c) En prisstegring i utlandet på vissa produkter kan medföra höjda importpris,

oberoende av örn tillförseln förbättras eller försämras. Det är ovisst,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

i vilken utsträckning sådana prisrörelser kunna motverkas genom valutapolitiska

åtgärder.

d) Arbetarrörelsens ledning har uttalat sin anslutning till programmet örn en

fortsatt inkomststabilisering och reallönernas återställande genom en sänkt

prisnivå. Icke desto mindre kunna vissa risker föreligga för löneaktioner på

olika områden i samband med krigsslutet.

Det är, som förut framhållits, icke möjligt att nu bedöma, i vilken mån

dessa olika tendenser komma att göra sig gällande under den närmaste efterkrigsperioden.

Den möjligheten kan icke heller uteslutas, att en fullt utbildad

högkonjunktur uppstår, innan en eventuell omställningskris i de stater, som

deltagit i kriget, drar ned världen i en efterkrigsdepression. En inflationskonjunktur

av samma typ som under åren 1919—1920 kan uppkomma. Prisutvecklingen

i vårt land kan komma att påverkas av en stark prisstegring på

exportvarorna. Örn en allmän inflationsmentalitet får tillfälle att breda ut

sig, kan den befaras medföra en stark press uppåt på såväl priser som

löner. Även om en sådan inflationsbetonad högkonjunktur icke skulle komma

till stånd under den närmaste efterkrigstiden, föreligger dock uppenbarligen

risk för att otillräcklig varutillgång och en under krigstiden förstärkt kartelliseringstendens

kan komma att verka i hög grad bromsande på prissänkningsprocessen.

Ovanstående mycket schematiska översikt av de sannolika utvecklingsmöjligheterna

närmast efter krigsslutet leder enligt nämndens mening till

slutsatsen, att fortsatt statlig priskontroll blir nödvändig under övergångstiden

till fredshushållning. Den kan med hänsyn till de ökade krav på prispolitikens

effektivitet, som anförda utvecklingstendenser ställa, t. o. m. behöva

förstärkas i vissa avseenden. Prisstoppolitiken torde därvid få fullföljas.

Utifrån kommande prisstegringsimpulser måste så vitt möjligt motverkas.

Av flera skäl kan därjämte en aktiv prissänkningspolitik bli nödvändig.

Redan ur allmänna synpunkter är det önskvärt, att den höjning av penningvärdet,

som enligt det penningpolitiska programmet bör eftersträvas,

kommer till stånd så snabbt som möjligt. Ett hastigt prisfall torde utlösa

mindre skadliga verkningar för näringslivet än en utdragen prisfallsperiod.

Prisnivån synes vidare under kriget ha stigit mera i vårt land än i exempelvis

England och Förenta Staterna. Det valutapolitiska utrymmet för en

neutralisering av den efter kriget eventuellt kvarstående effekten härav kan

komma att vara begränsat. Risk föreligger därför att den svenska pris- och

kostnadsnivån blir fel anpassad till utlandets med de ogynnsamma konsekvenser

detta kan få främst för exportnäringarna. Det är möjligt att denna

ojämnhet i förhållande till utlandet kan komma att rättas till genom att utvecklingen

i andra länder under övergångstiden karakteriseras av stigande

priser. Redan den här berörda risken för uppkomsten av en felanpassning

gentemot utlandet är dock enligt nämndens uppfattning ett starkt skäl för att

en effektiv prissänkningspolitik bör eftersträvas.

Remissyttrandena. Fullmäktige i riksbanken ha utförligt behandlat utsikterna

beträffande prisutvecklingen samt frågan örn behövligheten av fortsatt

priskontroll. Fullmäktiges skrivelse har emellertid såsom bilaga fogats

vid den till 1944 års riksdag avlåtna propositionen (nr 29C>) angående provisorisk

förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens

tjänst m. fl. .Tåg torde därför i denna del allenast Tå hänvisa till nyssnämnda

proposition.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har erinrat om vad

kommissionen tidigare anfört i ett över bankofullmäktiges förenämnda skrivelse

avgivet remissyttrande. Kommissionen hade därvid uttalat bl. a. att,

ehuru en aktiv politik från riksbankens sida vöre ett oundgängligt led i

statsmakternas strävan att förverkliga den eftersträvade pris- och inkomstpolitiken,

de penningpolitiska medlen likväl i nuvarande läge hade en begränsad

räckvidd. För att åvägabringa en prissänkning, när förutsättningar

härför uppstode, vore därför fortsatta direkta ingrepp på varumarknaden

nödvändiga. Bland dessa tillmätte kommissionen priskontrollen en central

betydelse. Ehuru inom kommissionen enighet rådde om att priskontrollen

icke borde bestå, sedan normala förhållanden åter inträtt, ansågs likväl,

att den borde bibehållas under en övergångstid efter nu pågående krig, så

länge som icke på annat sätt en anpassning av priserna till de fallande kostnaderna

kunde åstadkommas eller påräknas. Det stod klart för kommissionen,

att priskontrollens uppgift under övergångstiden i viss mån komme att

bliva en annan än under kriget, samtidigt som den av olika orsaker sannolikt

bleve svårare, varför en översyn av metoderna för prisregleringen

liksom av nämndens befogenheter vore påkallad.

Kommerskollegium har anfört:

Särskilt vill kollegium understryka betydelsen av att man bemödar sig

örn att så långt görligt är undvika såväl en deflationistisk som inflationistisk

utveckling. I båda hänseendena finnas erfarenheter från förra efterkrigstiden,

vilka böra utgöra en varning. De lärdomar, som kunna dragas

härav, peka i första hand hän på önskvärdheten att uppehålla stabilitet i de

ekonomiska förhållandena. Huru utsikterna för en sådan ordning kunna

gestalta sig när kriget är slut, är givetvis svårt att nu bedöma. Den framgång,

som prisstoppspolitiken onekligen har att uppvisa, bör ej bortskymma,

att faktorer föreligga, som kunna verka i inflationistisk riktning. Såsom

Stockholms handelskammare påpekat är här att observera de tendenser till

lönestegringar, som föreligga. Andra faktorer, som verka i samma riktning,

äro, såsom Skånes handelskammare erinrat, den försämrade varuförsörjning

under en övergångstid, som kan befaras bli följden av en reducerad

utrikeshandel med Centraleuropa, liksom kreditgivnin^en till utlandet.

Socialstyrelsen har funnit behovet av en fortsatt priskontroll vara klart

ådagalagt. Det vore ovisst, vilka prisförhållanden som skulle inträda närmast

efter krigets slut. Utvecklingen kunde bli ojämn och komma att innefatta

tendenser i olika riktningar. Priskontrollen kunde då till en tid och

kanske till och med i högre grad än tillförne vara påkallad som ett av de

medel, som stöde samhället till buds för att hejda en hotande inflation. Å

andra sidan kunde utan tvivel en rätt bedriven priskontroll även komma

att bli ett tjänligt instrument för en aktiv prissänkningspolitik i samband

med förr eller senare inträdande lättnader i varuförsörjningen. Det vöre för

näringslivet lyckligast, att den i ett sadant sammanhang naturliga prissänkningen

komme sa snabbt som möjligt. Givetvis bleve en sådan sänkning av

varuprisnivån i samband med en rikligare varutillgång i och för sig önskvärd

ur konsumtionens synpunkt och icke minst med hänsyn till dess

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

17

återverkan på lönepolitiken. En lönepolitisk återhållsamhet av den art, som

hade kännetecknat förhållandena på arbetsmarknaden under krigsåren,

kunde näppeligen påräknas efter det att fredliga förhållanden åter hade

inträtt, med mindre än att prissättningen på konsumtionsförnödenheter så

vitt möjligt och utan onödigt dröjsmål anpassades efter ett förbättrat försörjningsläge.

Statens livsmedelskommission har uttalat, att kommissionen i stort sett kunde

ansluta sig till de uttalanden, som priskontrollnämnden gjort rörande behövligheten

av en fortsatt statlig priskontroll under övergångstiden till fredshushållning.

Statens bränslekommission har likaledes uttalat, att kommissionen i stort

sett kunde giva sin anslutning till de allmänna principer, som komme till uttryck

i priskontrollnämndens framställning i nu förevarande delar. Vad särskilt

anginge prisutvecklingen under övergångstiden ville kommissionen framhålla,

att kostnaderna för en eventuell import av fossilt bränsle av olika anledningar

kunde komma att stiga.

Sveriges industriförbund — i vars yttrande svenska arbetsgivareföreningen

förklarat sig instämma — har understrukit faran av att inflationistiska tendenser

kunde komma att framträda med sådan styrka, att pris- och lönestoppet

icke längre kunde upprätthållas. För industrien stöde det höjt över varje

tvivel, att en sådan utveckling skulle innebära de allra största samhällsvådor.

Prispolitiken och överhuvud den ekonomiska politiken måste för den skull

utformas så att möjligheterna till fortsatt stabilitet bevarades. Detta innebure

bl. a. att ansträngningarna måste inriktas på att i fortsättningen vidmakthålla

pris- och lönestoppet.

Industriförbundet har vidare anfört:

Det verksammaste medlet att erhålla en snabb och effektiv sänkning av

prisnivån är enligt förbundets mening en återgång till fri konkurrens inom

näringslivet. I den mån en sådan kan åvägabringas, bortfaller motivet för

fortsatt priskontroll och denna bör då successivt avvecklas. Så länge förutsättningar

för en effektiv konkurrens mellan företagarna icke kunnat skapas

på alla områden, är det emellertid även enligt förbundets mening nödvändigt,

att priskontrollen på sådana områden upprätthålles.

På längre sikt bliva troligen möjligheterna att genom prissänkningar höja

de nuvarande reallönerna i första hand beroende av försörjningslägets utveckling.

I samma mån som detta förbättras är industrien givetvis beredd att

omedelbart vidtaga därav motiverade prissänkningar. Inom industrien torde

man även allmänt dela priskontrollnämndens uppfattning, att ett hastigt

prisfall är att föredraga framför en mera utdragen prissänkningsprocess.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har anfört, att då priskontrollnämnden

utginge från att en fortsatt statlig priskontroll bleve nödvändig

även under övergångstiden till fredshushållning, syntes häremot intet

vara alt erinra, under förutsättning att kontrollen i fråga icke upprätthölles

längre än som vore oundgängligen nödvändigt. Nödvändigheten av att vidmakthålla

priskontrollen under kriget samt under övergångstiden till fredliga

förhållanden finge nämligen icke skymma blicken för alt priskontrollen haft.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 17.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

fortfarande hade och i fortsättningen komme att lia många för näringslivet

skadliga verkningar. De ingrepp i ett fritt näringsliv, som priskontrollen innebure,

medförde allvarliga hinder för företagens verksamhet och utveckling.

De av priskontrollnämnden fastställda marginalerna hade i åtskilliga fall

varit otillräckliga, vilket stundom omöjliggjort för företagen att göra erforderliga

avskrivningar eller att företaga önskvärda rationaliseringar, vilket sistnämnda

för hantverket och den mindre industrien vore alldeles särskilt betydelsefullt.

Den mindre företagsamhetens konkurrenskraft i framtiden komme

otvivelaktigt i stor utsträckning att vara beroende av möjligheten att genomföra

en effektiv rationalisering inom de enskilda företagen. Varje hinder för

dessa strävanden vore därför ägnat att ur dessa näringars synpunkt ingiva

betänkligheter.

Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att de svårigheter, som ur priskontrollens

synpunkt kunde uppkomma under en efterkrigsperiod, vore uppenbara.

Men den beväpning, som nämnden haft till sitt förfogande under

den tidigare bristperioden, då allvarlig varuknapphet kunde befaras pressa

priserna i höjden, och som då i stort sett visade sig vara tillfyllest, borde

även nu vara tillräcklig. Den varuknapphet, som kunde tänkas uppstå under

en tid framåt, kunde dock, enligt vad nämnden själv förutsatte, ej bli av den

karaktär som knappheten under den tilländalupna tiden. Örn nämnden utginge

ifrån, att priskontrollen borde fortsätta enbart under en övergångsperiod,

borde tiden snarare vara inne för en avveckling än för en förstärkt

beväpning.

Köpmannaförbundet har vidare givit uttryck åt sin bestämda övertygelse

att, på sätt priskontrollnämnden framhållit, ett hastigt prisfall utlöste mindre

skadliga verkningar för näringslivet än en utdragen prisfallsperiod.

Kooperativa förbundet har anfört:

Statens priskontrollnämnd har i sin skrivelse till Kungl. Majit angående

riktlinjer för en fortsatt priskontroll i korthet analyserat de sannolika alternativa

utvecklingstendenserna för de viktigaste faktorerna, som bestämma

vårt lands ekonomiska läge under övergångstiden mellan krig och fred i

Europa. Såvitt förbundet kan finna, torde detta försök att belysa vissa sannolika

huvudtendenser i den ekonomiska utvecklingen med utgångspunkt

från nu tillgängliga fakta ge en realistisk bild av de förhållanden, som kunna

väntas uppstå vid och efter ett vapenstillestånd. De inflationsrisker, som

antydas i priskontrollnämndens framställning, torde, om den nu inträdda

nästan fullständiga avspärrningen i utrikeshandeln blir relativt långvarig,

komma att få tillmätas växande betydelse. Handelsspärren under krigets slutskede

innebär otvivelaktigt en skärpning av de försörjningssvårigheter i fråga

om vissa betydelsefulla råvaror, vilka redan tidigare förutsetts skola komma

att känneteckna övergångsperioden från krig till fred. Sannolika skäl tala sålunda

för att ej blott perioden fram till ett vapenstillestånd utan även en

tidrymd av oviss varaktighet därefter kan komma att förete en fortsatt

och måhända skärpt knapphet på vissa förnödenheter. En sådan utveckling

nödvändiggör i och för sig enligt förbundets mening, att priskontrollen bibehålies

under denna övergångstid.

Liknande synpunkter ha uttalats jämväl av svenska lantarbetsgivareföreningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

19

Sveriges lantbruksförbund har funnit det nödvändigt att priskontrollen

uppehölles under omställningstiden efter kriget såväl i syfte att förebygga

inflationsartad prisstegring som för medverkan till nedbringande av förnödenhetspriserna,

i den mån tillgång på billigare importvaror och sänkta

produktionskostnader gjorde det möjligt.

Departementschefen. Såsom priskontrollnämnden anfört har efter införandet

av det allmänna pris- och lönestoppet en betydande stabilitet varit

rådande beträffande såväl priser som löner. Den gynnsamma utvecklingen

under prisstoppsperioden får emellertid icke undanskymma de risker med

avseende å pris- och löneutvecklingen, som den närmaste framtiden kan medföra.

Den fortsatta ekonomiska utvecklingen är svårbedömbar och kan komma

att leda till ökade svårigheter för penningpolitiken. Den latenta inflationsrisken

kan komma att öka ej blott genom utifrån kommande impulser

till prisstegringar utan även till följd av den interna marknadsutvecklingen.

Det är därför synnerligen betydelsefullt, att den allmänna stabiliseringspolitiken

kan fortsätta ända till dess sådana ändrade förhållanden inträda, att

möjligheter till en sänkning av kostnader och priser föreligga.

En fortsatt statlig priskontroll lärer på grund av det anförda vara nödvändig

såväl under krigets slutskede som under övergångstiden efter kriget.

Jag förordar därför en förlängning av tiden för prisregleringslagens giltighet,

därvid lagen samtidigt torde böra ändras i vissa delar. Förlängningen

torde nu böra avse tiden till och med den 30 juni 1946. Till frågan örn erforderliga

ändringar i lagen torde jag senare få återkomma.

III. Förutsättningar och riktlinjer för priskontrollen.

Priskontrollnämndens framställning. Vad angår de allmänna förutsättningarna

och riktlinjerna för den fortsatta priskontrollen har priskontrollnämnden

i skrivelsen den 22 augusti 1944 uttalat, att huvudsynpunkten vid

prispolitikens utformning under efterkrigstiden borde vara, att man undveke

onödiga ingripanden och i största möjliga utsträckning litade till den

fria konkurrensens förmåga att med sin — i jämförelse nied direkt prisreglering

— i allmänhet större hårdhet och effektivitet nå resultat. Detta gällde

dock endast under förutsättning, att betingelser för en effektiv konkurrens

i vad avsåge varutillgång och obundenhet företagarna emellan verkligen förelåge

eller kunde skapas. I samma mån som man genom fri import lyckades

uppnå en tillräckligt riklig varutillgång och regleringarna i fråga örn produktion

och förbrukning därför kunde avskaffas, borde även behovet av prisreglerande

åtgärder bortfalla, såvida icke strävan från företags och sammanslutningars

sida att hålla uppe priserna på en artificiell nivå påkallade

ingripanden. Men redan på ett tidigare stadium borde en viss prisreglerande

effekt kunna nås därigenom, att förekommande regleringsåtgärder på varumarknaden

mjukades lipp i konkurrensskapande syfte. Nämnden hade redan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

tidigare haft anledning att påyrka en större rörlighet i tilldelningen av handelsreglerade

råvaror och förnödenheter. Ju längre bort nian komme från

de år närmast före krigsutbrottet, som i allmänhet lagts till grund för den

ursprungliga kvoteringen, desto starkare framträdde olägenheterna av regleringsanordningarnas

stelhet, olägenheter, som endast delvis kunde mötas av

under hand skeende justeringar av tilldelningsgrunderna. Regleringarna verkade

även i viss mån som en spärr mot ny företagsamhet på ett sätt, som i

längden icke vore till gagn för en sund utveckling inom näringslivet.

Priskontrollnämnden har vidare anfört:

Som föregående skildring av de sannolika utvecklingstendenserna under

efterkrigstiden torde ha visat, kommer det dock för stora delar av näringslivet

— till följd av att förutsättningar för effektiv konkurrens i prisnedhållande

syfte icke snabbt nog etableras -— att krävas en sträng prisreglering

och en aktiv prissänkningspolitik. En sådan politik kommer sannolikt att

möta större svårigheter än priskontrollen under kriget. Även om man kan

förutsätta, att den lojalitet och förståelse från företagarnas sida för nämndens

strävanden, som i stort sett förelegat under krigstiden och som spelat

en stor roll för fullföljandet av den förda prispolitiken, kommer att bestå

även under övergångstiden efter kriget, torde man nog få räkna med, att företagarna

komma att betrakta nämndens ingripanden med växande otålighet.

Samtidigt kan otåligheten och pressen från allmänhetens sida att icke nog

snabba resultat i fråga örn levnadskostnadernas sänkning nås vålla svårigheter.

Det är angeläget, att man genom upplysningsverksamhet söker skapa

kännedom om och förståelse för prispolitikens syfte och genomförda regleringsåtgärders

innebörd.

Under en tid, då utvecklingen på olika områden kommer att, som i det

föregående antytts, vara starkt splittrad, ställes det priskontrollerande organet

inför ökade svårigheter att skaffa sig erforderlig överblick över utvecklingen.

En sådan överblick blir emellertid dubbelt nödvändig. Under den

hittillsvarande krigsperioden ha företagarna haft att göra framställningar

om prishöjningar. Då fråga blir om prissänkningar av större omfattning och

för ett större antal varor, måste initiativ i högre grad än hittills komma

från nämnden.

De svårigheter, som priskontrollen kan komma att möta under övergångsperioden,

torde föranleda ett intimare samarbete med näringslivets egna organisationer.

Sveriges grossistförbund har meddelat, att det för sådant samarbete

upprättat ett särskilt priskontor med en prisnämnd och ett antal

priskommittéer för olika branscher, ett initiativ, som nämnden hälsar med

tillfredsställelse. Prisbyråer finnas jämväl inom Sveriges industriförbund

och Sveriges köpmannaförbund. Kooperativa förbundet har fortlöpande

ställt sin prisstatistik till nämndens förfogande. Man torde kunna påräkna

ett positivt intresse för sådant samarbete också från andra större näringsorganisätioners

sida. Samarbetet bör vara ägnat att skaffa priskontrollen

tillfälle att såväl erhålla som lämna informationer. Organisationerna böra

dessutom kunna bidraga till att underlätta prisövervakningen. Det är vidare

naturligt, att nämnden med organisationerna diskuterar utformningen av

sådana prisreglerande åtgärder, som kunna befinnas erforderliga, på sätt

som varit praxis under hela den tid nämnden varit verksam.

Även om nämnden sålunda i största möjliga utsträckning bör söka uppnå

önskvärda resultat genom frivilligt samarbete med företagarna och näringsorganisationerna,

torde en förutsättning för framgång vara, att effektiva möjligheter

till tvångsingripanden samtidigt föreligga.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

21

Nämnden vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att prispolitiken

och lönepolitiken harmoniera. Sambandet mellan dem är ömsesidigt.

Å ena sidan skulle strävandena att förhindra fortsatt prisstegring och åstadkomma

möjliga prissänkningar försvåras eller omöjliggöras, därest den nominella

inkomstnivån förskjutes uppåt. I den mån inom en viss bransch en

förbättring i produktionsbetingelserna yppar sig, bör denna utnyttjas för

sänkning av produktpriserna och icke till höjning av löner och andra inkomster;

genom sänkta priser kommer förbättringen bäst samtliga inkomsttagare

till godo. Nämnden vill erinra om att denna ståndpunkt intogs bl. a.

av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering vid behandling av

programmet för penningpolitiken. Lönepolitiken bör utformas på sådant

sätt, att vid prisfrågors behandling liksom under den förflutna tiden efter

prisstoppets införande hänsyn icke behöver tagas till inträffade löneförhöjningar.

Undantag från denna riktlinje för pris- och lönepolitiken bör få

förekomma endast i sådana fall, där löneförbättringen varit särskilt starkt

motiverad på grund av att lönenivån tidigare legat mycket lågt och där viss

kompensation åt företagarna för de ökade arbetskostnaderna icke rimligen

kan vägras. Å andra sidan utgör, som tidigare framhållits, en aktiv prissänkningspolitik,

som ger påtagliga resultat, en betingelse för att den nominella

lönenivån i stort sett skall kunna bibehållas.

Priskontrollnämnden har även framhållit, att det vore av väsentlig betydelse

att prissättningen på jordbruksprodukter utformades i överensstämmelse

med det allmänna prispolitiska programmet.

Beträffande de principer, som i fortsättningen borde ligga till grund för

prövningen av prisfrågorna, har priskontrollnämnden anfört, att bibehållandet

av den s. k. återanskaffningsprisprincipen komme att vara av stor

betydelse. Handeln borde sålunda vid sjunkande prisnivå få rätta sina utförsäljningspriser

efter senaste återanskaffningspris oberoende av det faktiska

anskaffningsvärdet å inneliggande lager. På samma sätt borde industrien

prissätta sina produkter efter dagens pris å råvaror och förnödenheter.

Genom att företagen under prisstegringsperioden i regel fått räkna

med återanskaffningspris, en princip som nämnden i största möjliga utsträckning

sökt upprätthålla, bade de därvid gjort vissa vinster, som borde

ha möjliggjort en nedskrivning av värdet å under kriget lill högre priser

inköpta varupartier. En tillämpning av återanskaffningsprisprincipen under

prisfallsperioden motsvarade för övrigt endast den effekt, som en fri konkurrens

under sådana betingelser kunde beräknas lia på prisutvecklingen.

Nämnden bar vidare uttalat, att under kriget ledstjärnan för priskontrollen

i stort sett varit att anpassa priserna efter kostnaderna. Det bade icke

kunnat undvikas, att därigenom åtskilliga onaturliga prisförhållanden uppkommit

eller konserverats. Det bade t. o. m. förekommit, att en och samma

råvara fått åsättas olika pris vid försäljningen från två skilda företag. Under

övergångstiden efter kriget måste en begynnande anpassning av priserna

efter mer normala marknadsbetingelser och varornas bruksvärde bos

konsumenterna ske, vilken anpassning delvis måste genomföras i strid mot

gällande kostnadsförbållanden. I viss utsträckning borde det ifrågakomma,

att priser fastställdes icke endast med hänsyn till de kostnadsuppgifter, som

kunde stå att erhålla, utan också med beaktande av den sannolika mark
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

nadsmässiga utvecklingen. Självfallet måste därvid försiktighet iakttagas.

Endast genom en dylik frihet i prissättningen kunde de ovan omtalade olägenheterna

av en fastlåsning av onaturliga prisrelationer i längden minskas.

Priskontrollnämnden har ytterligare anfört, att nämnden vid en aktiv

prissänkningspolitik borde kunna i större utsträckning än vad tidigare varit

fallet begagna kostnadsläget för de effektivaste företagen som grund för

prissättningen. En strävan i den riktningen hade redan tidigare funnits hos

nämnden. I ett ansträngt försörjningsläge hade emellertid många gånger stor

hänsyn måst tagas jämväl till företag, som arbetat med högre kostnader, men

vilkas insats i produktionen likväl icke kunnat undvaras. Genom att rätta

priserna efter de effektivaste företagen torde man även komma närmare den

fria konkurrensens sätt att fungera samt bidraga till att stimulera rationaUseringsarhetet.

Vid jämförelse mellan olika företag måste hänsyn tagas till

eventuella skiljaktigheter i de prestationer, som de utförde.

Remissyttrandena. Frågorna örn de allmänna förutsättningarna och riktlinjerna

för den fortsatta priskontrollen ha behandlats i åtskilliga remissyttranden.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i sitt yttrande anfört

-—- under hänvisning till kommissionens förut omförmälda yttrande rörande

riktlinjerna för den statliga penningpolitiken — att de riktlinjer för

priskontrollnämndens fortsatta verksamhet, som uppdragits av nämnden, i

allt väsentligt syntes sammanfalla med kommissionens i detta yttrande angivna

principiella inställning. Kommissionen förutsatte, att nämnden vid

genomförandet av prissänkningspolitiken komme att beakta vikten av att

denna icke försämrade de allmänna produktionsbetingelserna. Likaledes

förutsatte kommissionen, att prissänkningspolitiken icke komme alt försvåras

genom avsteg från de i det av statsmakterna antagna programmet inneslutna

riktlinjerna för inkomstutvecklingen.

Kommerskollegium har förklarat, att kollegium ville uttala sin anslutning

till det allmänna program för prispolitiken, som av priskontrollnämnden

framlagts och som nära anslöte sig till de allmänna riktlinjer, varom enighet

vunnits.

Socialstyrelsen har anfört:

En fortsatt priskontroll kan säkerligen på en del håll komma att få räkna

med ett psykologiskt motstånd på den grund att den allmänna känslan av

särskilda förpliktelser till en offervillig disciplin under en lid av beredskap

icke kommer att vara för handen efter krigets slut. Det blir därför av vikt,

att priskontrollens funktioner och nyttan av att den tillsvidare upprätthålles

eller i vart fall finnes till hands klargöras genom en upplysande propaganda,

som riktas till vida kretsar av folket. Det är av samma skäl i hög grad

önskvärt, att instrumentet i enlighet med nämndens riktlinjer handhaves

med stor försiktighet och i samverkan med näringslivets egna organisationer.

De mjuka metoderna torde bli de mest effektiva och samtidigt de som äro

bäst ägnade att på skilda håll skapa förtroende. Genom att gå alltför hårt

fram skulle priskontrollen blott riskera att gå miste om det oundgängliga

stödet från en förstående opinion.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

23

Det synes härjämte böra klart betonas, att en fortsatt priskontroll nödvändigtvis

lär komma att förutsätta, att ransoneringen av vissa varor icke

upphäves omedelbart efter fredsslutet utan att detta sker först efter hand.

Sveriges industriförbund -— i vars yttrande svenska arbetsgivareföreningen

instämt — har uttalat, att en prissänkningspolitik, som utformades under beaktande

av att utrymme lämnades för skälig konsolidering inom företagen

och som byggde på att lönestoppet i princip upprätthölles, kunde påräkna

stöd och aktiv medverkan från industriförbundets och säkerligen även andra

industriorganisationers sida, i första hand för genomförandet av prissänkningar

som betingades av minskade kostnader för råvaror, andra förnödenheter

m. m. För att denna prissänkningspolitik skulle få större effekt och

leda till snabbare resultat och därmed i nuvarande läge underlätta lönestoppets

bevarande vore förbundet villigt att verka för prissänkningar även

i andra fall, där sådana vore möjliga att genomföra. I fråga om de former,

under vilka samarbetet med priskontrollnämnden lämpligen borde äga rum

i fortsättningen, vore förbundet berett att när så önskades överlägga med

nämnden. Även med de industriella branschföreningarna borde priskontrollnämnden

i fortsättningen liksom hittills självfallet samverka.

Sveriges hantverks- och smdindustriorganisation har förklarat sig helt dela

priskontrollnämndens uppfattning, att en huvudsynpunkt vid prispolitikens

utformning under efterkrigstiden borde vara, att man undveke onödiga ingripanden

och i största möjliga utsträckning litade till den fria konkurrensens

förmåga att nå resultat. Såsom nämnden föresloge, borde övergångsperiodens

svårigheter föranleda ett intimare samarbete med näringslivets

egna sammanslutningar. Organisationen ville i detta sammanhang meddela,

att någon motsvarighet till de inom vissa andra centrala näringsorganisationer

upprättade organen för prisfrågor av olika skäl — främst den

mängd olika yrken det här rörde sig örn — icke kunnat upprättas inom organisationen.

De olika riksförbunden inom hantverksyrkena hade däremot i

flertalet fall tagit befattning med prisfrågor och vore samtliga lämpliga och

representativa förhandlingsorgan i dessa frågor.

Liknande synpunkter ha uttalats av Sveriges grossist förbund och Sveriges

köpmannaförbund. Sistnämnda förbund har i detta sammanhang erinrat örn

den inom förbundet hösten 1939 upprättade Detaljhandelns prisnämnd, vilken

stöde till priskontrollnämndens förfogande för samarbete i fråga örn

information, prisövervakning och överläggningar angående utformningen av

prisreglerande åtgärder.

Kooperativa förbundet har med tillfredsställelse konstaterat, att priskontrollnämnden

understrukit den betydelse konkurrensen mellan olika företag

och företagsformer hade för att åstadkomma den önskvärda prisanpassningen

till en sjunkande kostnadsnivå. Förbundet ansåge emellertid i likhet

med nämnden erforderligt, att den statliga priskontrollen medverkade till att

snabbt driva igenom av kostnadssänkningar möjliggjorda prisreduktioner

på de områden inom näringslivet, där konkurrensen satts ur spel av kortsynta

företagarintressen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Under hänvisning till priskontrolInämndens uttalanden rörande den fria

konkurrensens betydelse har landsorganisationen anfört, att nyligen gjorda

erfarenheter från potatis- och fiskmarknaden gåve anledning att tillråda försiktighet,

då det gällde att lita till den fria konkurrensen såsom prisnedhållande

element. Även oavsett mer eller mindre långvarigt kvarstående krisförhållanden,

bleve dessutom en fortsatt övervakning av karteller och andra monopolbildningar

nödvändig, icke minst med hänsyn till den förstärkning avtendenserna

till monopolistiskt organiserad prisbildning, som kunde beräknas

kvarstå även efter krigets slut.

I anslutning till vad priskontrollnämnden anfört beträffande den prisreglerande

effekt, som skulle kunna uppnås genom att regleringsåtgärder

på varumarknaden mjukades upp i konkurrensskapande

syfte, ha vissa uttalanden gjorts.

Statens industrikommission har sålunda — jämte det kommissionen förklarat

sig instämma i priskontrollnämndens uttalande att man i största möjliga

utsträckning borde lita till den fria konkurrensens förmåga att nå resultat

— anfört:

Beträffande möjligheten att göra uppmjukningar i råvarutilldelningen vill

kommissionen hänvisa till vad kommissionen i sitt den 25 november 1942

avgivna utlåtande över priskontrollnämndens den 15 augusti samma år gjorda

framställning rörande fördelningen av handelsreglerade varor i ämnet

anfört. Principiellt sett borde, framhöll då kommissionen bland annat, en

rörligare tilldelning i enlighet med nämndens intentioner eftersträvas. Avpraktiska

skäl vore emellertid en sådan tilldelning icke alltid möjlig. Sålunda

gällde i första hand, att ett system med större rörlighet vid fördelningen

måste förutsätta, att förbrukningen jämväl av den färdiga produkten

reglerats. Det vore nämligen endast i dylika fall som den begränsade

tillgången på råvaran hade sin motsvarighet i en i förhållande därtill begränsad

efterfrågan jämväl på den färdiga produkten med påföljd alltså,

att en ökning av försäljningarna från ett företag komme att motsvaras avminskningar

på andra håll. Mot bakgrunden av dessa och andra skäl förklarade

sig kommissionen allt framgent vilja pröva, i vad mån vid fördelning

av handelsreglerade råvaror en sådan omläggning av det dittills tilllämpade

systemet med fasta kvoter borde ske, att större rörlighet ernåddes,

varvid kommissionen emellertid samtidigt uttalade, att någon generell övergång

till en mera rörlig råvarutilldelning inom kommissionens varuområde

icke syntes möjlig.

Att det sålunda anförda alltjämt äger sin giltighet anser sig kommissionen,

som under tiden efter uttalandet i fråga ägnat dessa spörsmål sin allvarliga

uppmärksamhet, med bestämdhet kunna fastslå. Trots att kommissionen

varit positivt inställd på att i möjligaste mån mjuka upp och komma ifrån

det system nied fasta råvarukvoter, mot vilket priskontrollnämnden vänt

sj§> gäller nämligen, att några större landvinningar för en rörligare råvarutilldelning

icke kunnat ernås.

Givetvis är det riktigt, att ett system med råvarutilldelning efter fasta

kvoter, såsom priskontrollnämnden framhållit, i viss mån verkar såsom

spärr emot ny företagsamhet. Det kan emellertid under ett krisläge med

utpräglad brist på råvaror vara nödvändigt eller i varje fall önskvärt, att åtminstone

en viss spärrmöjlighet förefinns. Mycket knappa råvaror böra

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

25

nämligen icke i onödan riskeras, vilket bleve fallet, därest tilldelning skulle

behöva ske till nya företag, om vilkas erfarenhet i branschen och övriga

kvalifikationer för tillverkningen erforderlig kännedom saknas. Vidare gäller,

vad handeln med färdiga produkter beträffar, att det i försörjningens

intresse knappast kan vara önskvärt, att sådana varor, på vilka tillgången

är ringa, skola utspridas jämväl på nya företag. Härigenom ökas nämligen

den totala kvantiteten av det för omsättningen erforderliga bottenlager, som

enligt sakens natur måste finnas.

Vidare har kooperativa förbundet anfört:

Det kan enligt förbundets mening befaras, alt arbetsuppgifterna för den

statliga priskontrollen komma att bli både omfattande och krävande, trots

att den kooperativa rörelsen med all kraft kommer att fullfölja sina traditioner

från mellankrigsperioden att undanröja monopolprissättning inom

olika områden av näringslivet. Det råder nämligen icke något tvivel om att

krigstidens bristhushållning mäktigt bidragit till att skapa nya och förstärka

tidigare existerande betingelser för en kartellbunden prissättning i vårt land.

Priskontrollnämnden fäster också uppmärksamheten på att vissa av kriget

betingade statliga regleringsåtgärder — främst råvarukvoteringen — verkade

befrämjande för kartelleringssträvandena.

Enligt förbundets mening borde statsmakterna i syfte att skapa betingelser

för en prissänkande konkurrens på ifrågavarande områden med utgångspunkt

från priskontrollnämndens uttalande ge direktiv till nämnden och berörda

försörjningskommissioner av i huvudsak följande innebörd:

l:o) Så länge rå varuknapphet råder bör tillses, att företag, som både lia

vilja och förmåga att hålla lägre priser, tillerkännas en rikligare råvarutilldelning.

2:o) Så snart råvaruknappheten övervunnits, bör råvaruregleringarna utan

dröjsmål avskaffas.

Här angivna åtgärder från de statliga organens sida skulle obestridligen

automatiskt ha den följden att de rationellast arbetande företagen kunde

utöva ett effektivare prisreglerande inflytande än vad som eljest vore möjligt.

De synpunkter, som här anförts i fråga om råvarufördelningen, äro även

enligt förbundets mening tillämpliga på den kvotering av vissa knappa importvaror,

som verkställes av en del av de under kriget tillkomna —- till

formen frivilliga men i realiteten tvångsmässiga — importföreningarna.

Landsorganisationen har jämväl understrukit, att den kvotering, som hittills

tillämpats i anslutning till förkrigstidens förbrukning inom de olika företagen,

otvivelaktigt utgjorde ett hinder för en aktiv prissänkningspolitik.

Det nuvarande systemets olägenheter bleve av naturliga skäl allt större ju

längre man avlägsnade sig från förkrigsperioden. Landsorganisationen förordade

därför, att möjligheterna till koncentration av produktion och handel

till de bäst och billigast arbetande företagen måtte tillvaratagas i ökad utsträckning,

om också under iakttagande av viss försiktighet då det härvid

kunde bli fråga örn att utlösa socialt och ekonomiskt olämpliga omställningsprocesser

på arbetsmarknaden.

Priskontrollnämndens understrykande av att pris- och lönepolitiken

böra harmoniera har föranlett ett flertal uttalanden i remissyttrandena.

Fullmäktige i riksbanken lia sålunda — efter att hava erinrat bl. a. att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

det redan vid pris- och lönestoppets genomförande förutsattes, att detta icke

skulle förhindra inkomstjusteringar för vissa särskilt ogynnsamt ställda

grupper, samtidigt som det emellertid för en fortsatt stabilisering av penningvärdet

vore nödvändigt att prisstoppet kunde vidhållas obrutet och önskvärt

att möjliga prissänkningar genomfördes — anfört bl. a. följande:

Den praktiska innebörden av den angivna gränsdragningen för lönejusteringar

inom stabiliseringsprogrammets ram blir tydligen ytterst beroende på

med vilken stränghet prisstoppspolitiken vid stigande lönekostnader rimligen

kan genomföras. Örn det än skulle vara möjligt att på mycket kort sikt förhindra.

att en lönestegring återverkar på prisnivån, är det icke därför givet

att så blir fallet även på något längre sikt. Den möjlighet till en löneförbättring

för vissa sämre ställda grupper, som stabiliseringsprogrammet kan

lämna, mäste bedömas med beaktande härav. Då lönejusteringar av större

räckvidd icke kunna undgå att åtminstone efter en tid återverka på prisnivån,

blir konsekvensen av det anförda, att nödvändigheten av fortsatt prisstopp

leder till att även kravet på allmänt lönestopp, sådant det senast formulerats

vid fastställandet av det penningpolitiska programmet i våras, fortsättningsvis

måste upprätthållas.

Det anförda ger vid handen, att de inledningsvis omnämnda krav på löneförbättringar,

sorn framträtt och i väntan på ett allmänt prisfall kunna väntas

växa sig allt starkare, endast i begränsad omfattning kunna tillgodoses utan

att penningvärdet äventyras. Angelägenheten av att en prisreduktion kommer

till stånd är under dessa förhållanden och med hänsyn till förekomsten

av krav på längre gående löneförbättringar uppenbar. Älla möjligheter till

prissänkningar måste därför tillvaratagas. Emellertid äro så viktiga kostnadsposter

som hyror och bränslepriser för tillfället bundna. Även livsmedelskostnaderna

lämna för närvarande blott en ringa marginal för reduktioner

efter det beslut rörande prissättningen på jordbruksprodukter, som

i våras fattades av statsmakterna, vilka då av hänsyn till jordbruksarbetets

°fynPsamma lage icke to8° ut hela den prissänkning, vartill möjligheter eljest

förelågo. Det vöre ur penningpolitisk synpunkt önskvärt att frågan örn prissättningen

på jordbrukets område stöde öppen vid förhandlingar åsyftande

en allmän inbördes avvägning av priser och löner: särskilt inför den utveckling

som nu hotar framträder angelägenheten därav. På andra områden

synas ^ möjligheterna till prisreduktioner vara beroende av att lönenivån

kvarstar oförändrad. Pris- och lönepolitikens närmare utformning synes

bland annat med tanke därpå böra hänskjutas till överläggningar mellan berörda

parter under statlig ledning. Vid dessa överläggningar borde ett försök

göras att stabilisera läget genom ömsesidiga medgivanden, å ena sidan i form

av prisreduktioner, å andra sidan genom accepterandet av en oförändrad allmän

lönenivå med en klar avgränsning av de sämre ställda grupper för vilka

en lönejustering kan ifrågakomma. Med hänsyn till det prisfall som så småningom

är att motse efter ett vapenstillestånd kan även övervägas att föregripa

detta prisfall genom att för vissa varor införa allmänna subventioner,

som dels böra kunna bliva av relativt kort varaktighet, dels äro förbundna

med mindre risker ur penningpolitisk synpunkt än de löneförändringar som

genom dem skulle förebyggas.

Vidare har Sveriges industriförbund — med instämmande av svenska arbetsgivareföreningen

— i nu förevarande hänseende anfört, att frågan huruvida

lönestoppet kunde upprätthållas hade, åtminstone såvitt industrien anginge,

avgörande betydelse för den fortsatta prispolitikens framgång. Sam
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

27

bandet mellan pris- och lönestopp kunde icke nog kraftigt understrykas.

Det vore uteslutet, att krav på löneökningar inom industrien skulle kunna i

nämnvärd utsträckning tillmötesgås utan att prisstoppet äventyrades. Även

örn smärre löneökningar på vissa områden måhända icke skulle behöva inverka

på prisnivån omedelbart, skulle i varje fall på något längre sikt svårligen

kunna undgås, att priserna höjdes respektive att eljest möjliga prissänkningar

förhindrades. Risken för en fortsatt inflationistisk prisutveckling

vore i ett sådant läge uppenbar. Höjda löner och därav föranledda höjda

priser innebure en allvarlig fara för exportindustrien och de hemmamarknadsindustrier,

som hade alt räkna med konkurrens från utlandet, helst som

prisnivån i Sverige redan nu stigit mera än i vissa större industriländer.

Vidare har Sveriges hantverks- och småindustriorganisation framhållit,

att för hantverket och småindustrien utgjorde löneutgifterna en så betydande

del av framställningskostnaderna, att sambandet mellan lönestopp

och prisstopp inom dessa näringsgrenar framträdde med särskild styrka.

Sveriges köpmannaförbund har anfört i denna del:

Fixerandet av priset för en förnödenhet eller för en tjänst innebär också

ett fixerande av ersättningen för den arbetsprestation, som ligger bakom

tillverkningen, försäljningen eller tjänsten. För näringsidkare och företagare

kan sålunda enligt prisregleringslagen i realiteten arbetslön bestämmas. Men

löneförhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare har hitintills i stort

sett lämnats utanför regleringarna. Följden härav har också blivit, att lönenivån

successivt förskjutits uppåt. Enligt uttalandena under hösten 1942 i

samband med den av direktör Söderlund upprättade promemorian skulle

denna befarade successiva lönestegring inom näringslivet delvis hejdas, därigenom

att kompensation för lönekostnadsstegringar icke skulle medgivas av

priskontrollnämnden. Sådan kompensation har ej heller senare lämnats av

nämnden. Men detta har icke kunnat förhindra, att lönenivån även inom helt

prisreglerade områden visat en klart stigande tendens. Inom detaljhandeln

exempelvis lia svårigheterna att erhålla arbetskraft medfört för företagarna,

att dessa nödgats öka sina löneutgifter.--— En inom detaljhandelns

utredningsinstitut verkställd undersökning visar sålunda, att inom de undersökta

företagen sedan prisstoppets införande lönekostnadsökningar på

icke mindre än mellan 18 och 20 % lia kommit till stånd. Visserligen har den

inträdda lönekostnadsstegringen i viss mindre utsträckning berott på att antalet

anställda utökats men tendensen torde likväl vara uppenbar. Denna

stegring i lönekostnader har givetvis icke varit utan inflytande på lönsamheten

i detaljhandeln. Örn i fortsättningen lönepolitiken skulle lämnas utanför

kontroll, måste enligt förbundets mening allvarlig risk föreligga för att

påfrestningarna på prisnivån bli allt hårdare. Rätta sättet att hindra stegringar

i prisnivån är givetvis icke att förbjuda sådana utan snarare att hindra

kostnadsstegrande tendenser. Ur denna synpunkt betecknar förbundet

det som en allvarlig brist, atl icke den fortsatta pris- och lönepolitiken behandlas

i ett sammanhang. Priskontrollnämnden uttalar visserligen, att prisoch

lönepolitiken böra harmoniera, men något förslag till åtgärder, syftande

härtill, återfinnes icke i de av priskontrollnämnden uppdragna riktlinjerna.

Jämväl Sveriges grossistförbund har erinrat örn att lönestoppet ingalunda

varit effektivt efter prisstoppets införande. På vissa områden, särskilt inom

handeln, hade en icke obetydlig lönestegring ägt rum. De knappa förtjänst
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

marginaler, som tillmätts handeln, hade därigenom väsentligt minskats.

Skulle näringslivet nu, såsom priskontrollnämnden tänkt, medverka till en

prissänkning, vore det ett oeftergivligt krav att statsmakterna verkligen tillsåge,

att lönerna hölles nere. Eljest bortfölle ju själva grunden för den prissänkningspolitik,

som från statsmakternas sida nu förordades.

Landsorganisationen har anfört följande synpunkter:

Priskontrollnämnden har starkt understrukit det ömsesidiga sambandet

mellan pris- och lönepolitiken.---De möjligheter att inskränka vinst
marginalerna,

som kunna föreligga eller uppkomma på olika områden, böra

icke tagas i anspråk för lönehöjningar utan för prissänkningar. Nämnden

understryker vikten av att denna principiella linje följes i största möjliga

omfattning, bl. a. med hänsyn till att den svenska pris- och lönenivån icke

efter kriget bör ligga för högt i förhållande till andra länders. Den svenska

prisnivån har redan stigit starkare än i de länder, vilka före kriget spelade

den största rollen i vår utrikeshandel. Landsorganisationen ansluter sig liksom

tidigare till denna allmänna riktlinje för penning- och lönepolitiken, men

vill dock även hävda det undantag för grupper nied särskilt låga löner, vars

nödvändighet priskontrollnämnden själv antyder.

I ett par remissyttranden förekomma vissa uttalanden i anledning av vad

priskontrollnämnden anfört örn betydelsen av att prissättningen

på jordbruksprodukter utformas i överensstämmelse

med det allmänna prispolitiska programmet.

Statens livsmedelskommission har sålunda — jämte det kommissionen förklarat

sig kunna i stort sett giva sin anslutning till priskontrollnämndens

uttalanden rörande de allmänna förutsättningarna och riktlinjerna för den

fortsatta priskontrollen —- i nu förevarande hänseende anfört:

Med anledning av vad priskontrollnämnden anfört om att det för åstadkommande

av en lönestabilisering är av väsentlig betydelse att prissättningen

på jordbruksprodukter utformas i överensstämmelse med det allmänna prispolitiska

programmet vill livsmedelskommissionen framhålla, att större delen

av den jordbrukande befolkningen ännu torde ha ett avsevärt steg kvar

till den inkomstnivå, som statsmakterna vid olika tillfällen angivit som eftersträvansvärd

för densamma, nämligen en inkomstnivå, som motsvarar reallönen

för andra grovarbetare på landsbygden. Så länge detta mål ej nåtts

bör enligt livsmedelskommissionens mening en prissättningspolitik, som innebär

en försämring av jordbruksbefolkningens inkomstnivå i förhållande

lill andra befolkningsgruppers, icke komma i fråga. Vad livsmedelskommissionen

nu sagt innebär enligt kommissionens mening icke något avsteg från

det allmänna prispolitiska programmet.

Svenska lantarbetsgivareföreningen har uttalat, att det syntes vara av vikt,

att en ytterligare ökning av de inom jordbruket sysselsatta företagarnas och

arbetstagarnas arbetsförtjänster kunde komma till stånd. Lönerna borde såvitt

möjligt höjas så, att de uppnådde paritet med motsvarande industriarbetarelöner.

Intill dess detta mål uppnåtts, borde sjunkande omkostnader

eller förbättrad produktion ej medföra sänkta produktpriser för jordbruket.

Med hänsyn till den relativt ringa inverkan, som jordbrukets producentpriser

hade vid levnadskostnadsberäkningen, innebure en dylik jordbrukspolitik

intet allvarligt hinder för genomförandet av det av nämnden föreslagna pris
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

29

politiska programmet. Föreningen hyste alltså den uppfattningen, att ett

undantagande av jordbruket från den av priskontrollnämnden rekommenderade

allmänna prispolitiska linjen stöde i full överensstämmelse nied nämndens

eget uttalande, att man på verksamhetsområden med låg lönenivå och

otillfredsställande förhållanden för löretagarna skulle kunna utnyttja förbättrade

produktionsbetingelser till löneökning och ökad arbetsersättning i

övrigt.

Sveriges lantbruks!orlund, som förklarat sig kunna i huvudsak ansluta sig

till de riktlinjer för priskontrollen som nämnden uppdragit, har vidare anfört:

Då priskontrollnämnden särskilt framhållit såsom betydelsefullt, att prissättningen

å jordbruksprodukter utformas i överensstämmelse med det allmänna

prispolitiska programmet, synes härav få utläsas, att sådan överensstämmelse

enligt nämndens mening hittills saknats och att en ändring härutinnan

bör äga rum. Så vitt man kan förstå, syftar nämnden här på det

förhållandet, att den beräknade produktionsökningen inom jordbruket innevarande

produktionsår till större delen tagits i anspråk för höjning av arbetslönen

inom jordbruket och endast till mindre del utnyttjades till sänkning

av produktpriserna. Förbundet kan dock icke finna, att detta står i motsättning

till nämndens uttalande örn undantag från den generella riktlinjen

för pris- och lönepolitiken i sådana fall, där löneförbättring är särskilt starkt

motiverad, och det har ju även tidigare förutsatts, att sådant undantag skulle

kunna göras. Det är obestridligt att reallönen varit lägre inom jordbruket

än inom andra grupper, varför undantag av angiven art här måste anses ha

varit särskilt motiverat.--—

I ett läge, då jordbruksproduktionens uppehållande utgör en av landets

viktigaste angelägenheter och svårigheter att erhålla tillräcklig arbetskraft

i stor omfattning göra sig gällande, tala såväl skälighetshänsyn som tillgångoch

efterfrågeförhållanden för att en utjämning av disproportionerna åstadkommes.

Att detta medför en mera långsam sänkning av livsmedelsprisen

och därmed delvis av levnadskostnaderna än som ur andra synpunkter kunde

vara önskvärt kan icke undvikas men kan icke heller ändra förbundets

allmänna syn på saken.

Frågan om de principer, som i fortsättningen böra ligga till grund för prövningen

av prisfrågor, har berörts i åtskilliga remissyttranden. Vad därvid

först angår priskontrollnämndens uttalande, att den s. k. återanskaffningsprisprincipen

borde bibehållas ii ven vid sjunkande

prisnivå har kommerskollegium anfört, alt kollegium funne rättvisan

kräva att denna princip tillämpades med viss urskiljning och att i sådana

fall, där ett företag icke fått njuta fördelen av densamma till godo vid

en prisstegring, det icke heller borde drabbas av nackdelarna av dess tillämpning

vid en nedåtgående prisutveckling. En viss individuell prövning vore

härvidlag påkallad och icke blott en mera schablonmässig tillämpning.

Vidare har statens livsmedelskommission uttalat, att kommissionen, i likhet

med priskontrollnämnden, ansåge att återanskaffningsprisprincipen borde

vara en av utgångspunkterna för prissättningen under övergångstiden till

mera normala förhållanden, men att på grund av vissa omständigheter i en

del fall borde göras modifikationer i denna princip. I sistnämnda hänseende

har livsmedelskommissionen anfört:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

Den första av dessa omständigheter är den inverkan, tillämpningen av

återanskaffningsprisprincipen kan få på vårt lands försörjningsläge, särskilt

i fråga om importvaror. Det måste befaras, att importörerna, om prisläget är

successivt fallande samt återanskaffningsprisprincipen tillämpas så, att dagens

importpris ständigt lägges till grund för prissättningen, komma att dra sig

för att för varje gång importera mer än vad de kunna räkna med att omedelbart

vinna avsättning för. En dylik återhållsamhet från de enskilda importörernas

sida kan uppenbarligen, då importen gäller varor av vikt för

vår försörjning, leda lill att staten nödgas att själv ombesörja viss import för

att hålla lagren av dessa varor vid en önskvärd nivå eller till att vissa importmöjligheter

icke utnyttjas. Man torde därför ej böra utesluta möjligheten

av en sådan uppmjukning av återanskaffningsprisprincipen, att importörerna

kunna undvika förlust på den import de kunna företaga under övergångstiden.

Vidare bör uppmärksammas, att i en del fall prisstegringsvinster endast

förekommit i så begränsad utsträckning, att en nedskrivning av de vid prisfallsperiodens

början inneliggande lagren till fredspris ej på långt när varit

möjlig. I detta sammanhang tilldraga sig de varor särskilt intresse, som beröras

av clearingavtal mellan statliga myndigheter, å ena, samt företagare

eller sammanslutningar av företagare, å andra sidan. Dessa avtal ha bland

annat haft till syfte att möjliggöra en ökning av tillverkningen eller importen

därigenom, att det allmänna iklätt sig den risk för prisfall vid återgång

till mera normala handelsförhållanden, som vederbörande företagare med

hänsyn till importens eller tillverkningens storlek eller de nuvarande prisernas

höjd ansett sig icke kunna taga. I många fall lia clearingavtalen även haft

till syfte att under krisen få fram ett prisläge, som legat under det faktiska

återanskaffningspriset. Detta har lyckats därigenom att staten åtagit sig att

tillskjuta medel till utjämnande av skillnaden mellan återanskaffningspriset

och det av staten önskade utförsäljningspriset. Till följd av dylika clearingavtal

står staten för närvarande prisfallsrisken för betydande partier av olika

varor, utan att staten genom uttagande av cleringavgifter eller på annat sätt

ansett sig böra uttaga kompensation för denna risk. Enligt kommissionens

uppfattning kan det övervägas, om man ej i dessa fall liksom även i de fall,

där företagarna själva stå prisfallsrisken men uppenbarligen ej varit i tillfälle

att tillgodogöra sig någon prisstegringsvinst, bör tillämpa återanskaffningsprisprincipen

med en viss försiktighet, så att prisfallsförlusterna hållas

inom måttliga gränser.

I detta sammanhang vill kommissionen även understryka, att en tillämpning

av återanskaffningsprisprincipen, såvitt densamma skulle anknyta till

importpriserna, överhuvud ej torde vara möjlig i fråga örn flertalet av jordbrukets

produkter. Kommissionen förutsätter, att prissättningen på dessa

även under övergångstiden liksom hittills under krisåren kommer att prövas

av Kungl. Majit och riksdagen i särskild ordning. Detsamma torde böra bli

fallet i fråga örn sådana jordbruksförnödenheter och andra varor, exempelvis

konstgödselmedel, kraftfodermedel och fettråvaror, vilkas prissättning anknutits

till jordbruksregleringen eller gällande prisrabatteringssystem. Beträffande

flertalet av nu åsyftade varor är för övrigt för närvarande clearingförfarande

anordnat i syfte bland annat att möjliggöra uppehållande av en

jämn prisnivå å desamma.

Statens bränslekommission har i förevarande hänseende anfört följande:

Priskontrollnämnden utgår ifrån att företagen, som under prisstegringsperioden

i regel fått räkna med återanskaffningspris, därvid gjort vissa vinster,

som böra ha möjliggjort en nedskrivning av värdet på varupartier, som

under kriget inköpts till högre priser.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

31

Sådana vinster torde oljebolagen ha kunnat göra endast i begränsad omfattning

med hänsyn dels till den tillämpade prissättningen, dels genom anordnandet

av clearing och dels genom ett åläggande för oljebolagen att till

clearingkassan göra inbetalningar på vissa inneliggande lager.

En tillämpning av återanskaffningsprisprincipen inom kol- och vedområdena

skulle ha till följd att staten finge svara för förluster, föranledda av

tillämpningen av denna princip. Vad angår kolhandeln har nämligen staten

genom det s. k. statsavtalet av september 1939 utfäst sig att hålla kolhandlarna

skadeslösa för den förlust, som vid ett inträdande prisfall vid fredsslut

eller eljest kunde uppkomma på kolhandlarnas lager eller mot licens

inköpta, till riket ännu icke anlända partier. Denna utfästelse gav staten i

gengäld för att kolhandlama hösten 1939 avstodo från den vinst utöver beräknad

skälig handelsvinst, som kunde uppkomma vid försäljning av deras

inneliggande lager. Beträffande de auktoriserade brännveduppköparna har

kommissionen genom auktorisationer garanterat dessa, att de icke skola på

grund av prisfall behöva tillämpa lägre försäljningspriser än som giva täckning

för deras kostnader jämte provision.

Sveriges industriförbund har, med instämmande av svenska arbetsgivareföreningen,

framhållit att, då principen örn återanskaffningspriset icke alltid

fått tillämpas av företagen vid inträffade prisstegringar, i det att vid

prissättningen i vissa fall tagits hänsyn till företagens faktiska inköpspris

eller inneliggande lager belastats med clearingavgifter, motsvarande undantag

givetvis måste göras även vid blivande prissänkningar. Vid fastställandet

av återanskaffningspris måste naturligen förutsättas, att inköp kunde ske

i större omfattning, så att icke priset å relativt obetydliga varupartier bleve

avgörande för återanskaffningspriset.

Vidare har Sveriges köpmannaförbund, som uttalat sin principiella anslutning

till återanskaffningsprisprincipen, till närmare utveckling av sin

ståndpunkt anfört:

När priserna höjdes, begärde förbundet, att denna princip måtte få tilllämpas,

vilket på några få undantag när också av myndigheterna medgivits.

I överensstämmelse härmed anser förbundet, att samma princip även bör

tillämpas vid ett prisfall. Det bör dock anmärkas, att vissa särskilda förhållanden

kunna råda beträffande speciella varor eller varugrupper, för vilka

avsteg från den förut deklarerade principen kunna befinnas vara nödvändiga

och böra prövas från fall till fall. En strikt tillämpning av återanskaffningsprisprincipen

medför visserligen viss förlust för den detaljhandel,

där lagerhållningen numera är större än vid tidpunkten för prisstegringarna,

då lill följd av allmänhetens stegrade inköp lagren voro under normal

storlek. Trots detta vill förbundet hävda återanskaffningsprisprincipen,

detta icke enbart därför alt konsekvensen så kräver, utan också med hänsyn

till att förbundet är av den bestämda övertygelsen, att ett hastigt prisfall,

på sätt som nämnden framhåller, utlöser mindre skadliga verkningar för

näringslivet än en utdragen prisfallsperiod. Förbundet vill i detta sammanhang

emellertid beklaga, att priskontrollnämndens snäva behandling av marginalerna

inom vissa branscher, främst då speceri- och livsmedelshandeln,

icke gjort det möjligt för denna branschs utövare att i erforderlig utsträckning

kunna hålla lagren nedskrivna till förkrigsnivå.

Kooperativa förbundet har understrukit, att återanskaffningsprisprincipen

borde tillämpas. Detta borde ske med avseende på såväl privatägda som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

kooperativa och statliga företag. Härigenom möjliggjordes en både effektiv

och snabb anpassning av prisnivån till de sjunkande kostnaderna, något som

ur alla synpunkter vore bättre än en utdragen och långvarig prisfallsprocess.

Landsorganisationen har ansett det självklart, att prissättningen även i fortsättningen

borde anknytas till återanskaffningskostnaden då denna sjönke.

Priskontrollnämndens uttalande att det under övergångstiden vöre nödvändigt

med en begynnande anpassning av priserna efter

mera normala m a r k n a d s b e t i n g e 1 s e r och varornas

bruksvärde hos konsumenterna, därvid i viss utsträckning

borde ifrågakomma att vid fastställande av priser beakta den sannolika

marknadsmässiga utvecklingen, har även föranlett vissa uttalanden i remissyttrandena.

Sålunda har Sveriges industriförbund, med instämmande av svenska arbetsgivareföreningen,

anfört:

Även örn försiktighet iakttages vid tillämpningen — vilket även nämnden

tillråder — ger den antydda principen alltför stort utrymme åt rent subjektiva

uppfattningar och antaganden angående förhållanden, som i regel äro

ytterligt svårbedömbara. Visade det sig, att nämnden i ett visst fall alltför

optimistiskt bedömt »den sannolika marknadsmässiga utvecklingen» — och

dylika fall komme säkert att inträffa — skulle de berörda företagen kunna

tillskyndas avsevärda, kanske obotliga skador innan rättelse kunde vinnas

och ändock sakna laglig möjlighet att härför erhålla någon ersättning. Enligt

förbundets uppfattning bör nu ifrågavarande princip helst icke alls få tilllämpas

vid prissättningen och i varje fall bör krävas, att framtidsbedöinningen

grundas på klara och tydliga utslag, som icke gärna kunna misstolkas.

Sveriges köpmannaförbund har i nu förevarande hänseende framhållit,

att den framtida utvecklingen alltid vöre besvärlig att förutsäga. Att under

sådana förhållanden eventuellt med hjälp av maktmedel tvinga företagarna

och näringslivet att anpassa sina priser efter en utveckling, icke sådan som

företagarna och näringslivet såga den utan som nämnden beräknade densamma,

kunde icke vara tillrådligt.

Sveriges grossistförbund har understrukit, att ett fastställande av priser

med beaktande av den sannolika marknadsmässiga utvecklingen uppenbarligen

medförde risk för ensidiga subjektiva omdömen; ett närmare angivande

av vad som här avsåges syntes därför vara på sin plats. I

I anslutning till priskontrollnämndens uttalande, att kostnadsläget

för de effektivaste företagen i stör re utsträckning än

hittills borde läggas till grund för prissättningen, har

kommerskollegium anfört, att angivna princip hade kollegii fulla gillande,

då företagen därmed finge en stimulans att rationalisera sin drift.

Sveriges industriförbund har — med instämmande av svenska arbetsgivareföreningen

— framhållit, att även under övergångstiden efter kriget

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

33

försörjningsläget på inånga områden kunde förbli ansträngt med påföljd

att mindre ekonomiskt arbetande företags produktion icke kunde undvaras

och således även deras kostnadsläge måste beaktas vid prissättningen. På

de områden åter, där varuförsörjningen redan vore eller framdeles bleve

tillräcklig, kunde konkurrensen mellan företagen merendels sörja för att

prisnivån icke hölles för hög. Skulle trots konkurrens varierande priser i

vissa fall tillämpas, vore detta något som förekomme även under fullt

normala förhållanden och i stor utsträckning betingades av ofrånkomliga

skiljaktigheter i fråga örn kvalitet, arbetslöner, distributionskostnader, service,

etc. Dylika prisvariationer borde icke föranleda skärpta direktiv för

prissättningen, åtminstone försåvitt de holle sig inom måttliga gränser. Förbundet

ifrågasatte lämpligheten av att principen örn de effektivaste företagen

utnyttjades såsom stimulans för rationaliseringsarbetet. Förutom att statliga

åtgärder i sådant syfte vore överflödiga, vore det orimligt att genom

framtvingade prissänkningar låta ett företag lida för uraktlåten rationalisering,

eftersom rådande förhållanden — bl. a. brist på byggnadsmaterial

och vissa maskiner —- ofta försvårat eller rent av förhindrat önskvärda rationaliseringsåtgärder.

Sveriges köpmannaförbund har förklarat sig vilja understryka, att vid

jämförelse mellan olika företag hänsyn borde tagas till eventuella skiljaktigheter

i utförda prestationer. De skillnader, som förekomme beträffande kvaliteten

på inom detaljhandeln saluförda varor samt den service, som lämnades

inom detaljhandeln, vore sådana, att de icke kunde lämnas utan beaktande

vid fastställandet av priser.

Kooperativa förbundet har anfört:

I anknytning till nämndens motivering bör framhållas, att det är av största

vikt, att priskontrollen under övergångstiden vid sjunkande kostnader tillser,

att de av nämnden fastställda högstpriserna, riktpriserna etc. verkligen

kalkyleras med vägledning av de effektivast arbetande företagen inom vederbörande

bransch resp. geografiskt område. —■ — — Sannolikheten talar

nämligen för att från de sämre skötta företagens och deras anställdas sida

häftig kritik kan komma att resas mot en sådan politik, vilken får beräknas

leda till att en del företag komma att elimineras eller tvingas till drastiska

rationaliseringsåtgärder för att kunna bestå. Om en sådan konsekvent tilllämpning

av det uppställda programmet ej skulle visa sig möjlig, inträdde

den allvarliga risken, att en förskjutning skedde i priskontrollens målsättning,

nämligen så att denna uppfattades vara att fixera s. k. »skäliga priser», vilka

skulle göra det möjligt även för dåligt skötta företag att få sina kostnader

täckta.

Landsorganisationen har anslutit sig till priskontrollnämndens ifrågavarande

uttalande. Hittills hade hänsynen till försörjningsläget i många fall

förhindrat en politik sådan som den åsyftade, emedan det varit nödvändigt

att möjliggöra produktion även där den varit mindre effektiv. För en relativt

kort period kunde man emellertid räkna med, att en strängare prissättningsprincip

icke skulle få någon mera avsevärt hämmande verkan på produktionen,

varför sådana hänsynstaganden bleve mindre motiverade allteftersom

man närmade sig normala ekonomiska förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 17.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

Departementschefen. Det ligger i sakens natur att priskontrollen måste

arbeta efter i viss mån nya riktlinjer under den prisfallsperiod, som kan förväntas

inträda i samband med eller efter fredsslutet. Under den gångna tiden

har priskontrollen huvudsakligen avsett att förhindra icke nödvändiga prisstegringar.

Under en prisfallsperiod åter blir priskontrollens huvudsakliga

uppgift att tillse, att befintliga prissänkningsmöjligheter snabbt och effektivt

tillvaratagas; priskontrollens uppgift i det angivna läget blir med andra

ord att befordra en aktiv prissänkningspolitik. De priskontrollerande myndigheterna

böra därvid, såsom ock priskontrollnämnden i sin skrivelse framhållit,

låta sig angeläget vara att undvika onödiga ingripanden och i stället,

så långt ett dylikt förfaringssätt överhuvud är ägnat att leda till åsyftade

resultat, söka uppnå prissänkningar genom ett på frivillighetens grund etablerat

samarbete med näringsorganisationerna. De olika föranstaltningar, som

vidtagits från vissa organisationers sida i syfte att befordra ett dylikt samarbete,

böra därför hälsas med tillfredsställelse. Emellertid torde man, trots

det nyss sagda, icke kunna förvänta att en aktiv prissänkningspolitik skall

kunna föras enbart med stöd av överenskommelser samt upplysnings- och

propagandaverksamhet. Därest man vill effektivt uttaga möjliga prissänkningar

och förhindra eftersläpning av varupriserna torde fortsatta regleringsåtgärder

bliva ofrånkomliga.

Priskontrollnämnden har uttalat, att en viss prissänkning borde kunna

genomföras på ett tidigt stadium genom uppmjukning av reglerna för den

kvotering av råvaror m. m., som försörjningskommissionerna måst genomföra.

Även enligt min uppfattning borde värdefulla resultat kunna vinnas

genom ett dylikt förfaringssätt, vilket är ägnat att aktivisera den konkurrens

företagen emellan som till stor del uteblivit under krigsförhållandena. Det

bör dock beaktas att, såsom industrikommissionen anfört, en uppmjukning

av tilldelningsreglerna jämväl kan medföra vissa nackdelar särskilt i den

mån fråga är om råvaror, på vilka stor knapphet råder, eller om tilldelning

till nyetablerade företag. Därest prispolitiska fördelar kunna ernås genom

ökad tilldelning till vissa, mera rationellt arbetande företag torde priskontrollnämnden

emellertid böra fästa vederbörande försörjningskommissions

uppmärksamhet på saken. Äro myndigheterna av olika uppfattning torde

ärendet, i den mån anledning därtill förefinnes, få i vanlig ordning bringas

under Kungl. Maj:ts prövning.

I förevarande sammanhang har priskontrollnämnden ansett sig böra understryka

betydelsen av att pris- och lönepolitiken harmoniera. Med hänsyn

till vad jag anfört rörande denna fråga i samband med den nyligen

genomförda förbättringen av löneställningen för vissa befattningshavare i

statens tjänst m. fl. (prop. 1944: 296) — till vilka uttalanden jämväl statsutskottet

anslutit sig i sitt utlåtande över nämnda proposition — saknar jag

emellertid anledning att här närmare behandla nyssnämnda spörsmål.

Priskontrollnämnden har jämväl berört frågan om sambandet mellan den

allmänna prispolitiken och prissättningen på jordbrukets produkter. Emellertid

torde få förutsättas att, liksom hittills skett, sistnämnda fråga särskilt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

35

för sig underställes riksdagens prövning. Jag torde därför icke hava anledning

att nu ingå på detta ämne.

Beträffande frågan om de principer, som under en prisfallsperiod böra

läggas till grund för prövningen av prisfrågorna, har priskontrollnämnden

anfört att bibehållandet av den — under prisstegringsperioden tillämpade —

s. k. återanskaffningsprisprincipen vöre av stor betydelse. Även enligt min

mening bör denna princip, vars verkningar i huvudsak kunna sägas motsvara

dem som en fri konkurrens eljest skulle medföra, vinna tillämpning

under prisfallsperioden. I anledning av vad i några remissyttranden anförts

vill jag framhålla, att såsom återanskaffningspris i allmänhet icke bör

anses ett tillfälligt pris å ett mindre parti av den ifrågakomna råvaran. Vidare

vill jag nämna att vissa modifikationer vid principens tillämpning torde

bliva erforderliga med avseende å de fall där företagarna, på grund av

clearingavtal eller eljest, icke fått tillgodonjuta de fördelar som återanskaffningsprisprincipen

under den föregående prisstegringsperioden medfört.

Det torde böra ankomma på priskontrollnämnden att efter samråd med

vederbörande försörjningskommission från fall till fall pröva, i vad mån

anledning till avvikelse från återanskaffningsprisprincipen kan föreligga.

Priskontrollnämnden har vidare anfört, att under övergångstiden en begynnande

anpassning av priserna efter mera normala marknadsbetingelser

och varornas bruksvärde hos konsumenterna måste ske, vilken anpassning

delvis måste genomföras i strid med gällande kostnadsförhållanden. Det

borde enligt nämndens mening även kunna ifrågakomma, att priser fastställdes

under hänsynstagande jämväl till den sannolika marknadsmässiga

utvecklingen. Dessa nämndens uttalanden ha mött kritik från vissa näringsorganisationers

sida. I anledning härav vill jag framhålla, att varuknappheten

på vissa områden medfört prisförhållanden, som med hänsyn

till varornas normala bruksvärden icke kunna anses tillfredsställande, och att

en viss frihet vid myndigheternas prövning av prisfrågorna torde vara nödvändig

om man snabbt vill vinna en bättre anpassning av priserna. Möjligheterna

att genomföra dylika prissänkningar äro emellertid beroende av hur

pass riklig varuförsörjningen är. Jag vill även understryka priskontrollnämndens

uttalande om nödvändigheten att iakttaga försiktighet vid behandlingen

av prisfrågor av nu ifrågavarande slag, då avgörandena i viss

utsträckning måste bliva beroende av subjektiva omdömen.

Slutligen hav priskontrollnämnden anfört, att nämnden vid en aktiv prissänkningspolitik

borde kunna i större utsträckning än tidigare varit fallet

begagna kostnadsläget för de effektivaste företagen som grund för prissättningen.

Jämväl till detta uttalande kan jag ansluta mig. Jag vill emellertid

betona angelägenheten av att vid prissättningen beaktas de skiljaktigheter

i fråga örn kvalitet, service lii. m.. som kunna föreligga mellan olika företag

inom branschen i fråga. Självfallet bör, så länge varuknapphet räder, nödig

försiktighet iakttagas så att icke försörjningsintressena bliva lidande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

IV. Priskontrollens medel.

Priskontrollnämndens framställning. I skrivelsen den 22 augusti 1944 har

priskontrollnåmnden, såvitt angår priskontrollens medel, framhållit att det

priskontrollerande organet även i fortsättningen torde få begagna i huvudsak

samma medel som hittills. Vidare har nämnden understrukit, att en förutsättning

för att nämnden under en aktiv prissänkningspolitik skulle kunna

taga erforderliga initiativ i rätt tid vore en väsentlig utbyggnad av den prisövervakande

verksamheten. Nämnden har härom vidare anfört:

Den löpande prisstatistiken måste läggas upp med kontinuerliga rapporter

inte så mycket från sista ledet, detaljhandeln, som från första ledet, importörer

och råvaruproducenter. Särskild vikt måste läggas vid importpriserna.

Nämnden måste genom förbindelser med importörer på olika områden inhämta

uppgifter om inköpspris på olika marknader och fraktkostnader. En

nära kontakt med andra myndigheter är också naturlig. Prisstatistik och

marknadsuppgifter få jämväl införskaffas direkt från utlandet. Även inköpspriser

inom landet måste ägnas en kontinuerlig uppmärksamhet. Det blir

också nödvändigt att följa produktivitetsförbättringarna inom olika näringsgrenar

i samband med avvecklingen av produktionen av ersättningsvaror och

andra kristidsanordningar. Enda möjligheten är att genom löpande kontakt

med utvalda företagare inom olika branscher söka följa utvecklingen så nära

som möjligt.

Den fortlöpande prisövervakningen har dessutom — vid sidan av uppgiften

att följa kostnadsutvecklingen — till uppgift att såvitt detta överhuvud

taget är möjligt redovisa, i vad mån prissänkningar företagas i den utsträckning,

som betingas av^ marknads- och kostnadsläget. Den priskontrollerande

verksamheten måste sålunda i långt större utsträckning än under kriget söka

vägledning av inom nämnden utförda pris- och marknadsundersökningar.

I fråga om de olika metoder, medelst vilka prissänkningar kunde åstadkommas,

har nämnden anfört:

Nämndens ingripande i syfte att åstadkomma prissänkningar kunna tänkas

ske på följande vägar:

a) Systemet med frivilliga prisöverenskommelser, som hade särskilt stor

betydelse under de första lyigsåren, kan tänkas ytterligare utvidgat. Nämnden

bör med relativt små medel kunna aktivisera en effektiv priskonkurrens.

Med den stora kännedom om företagen, som nämnden under gångna år förvärvat,

bör det inom många branscher finnas goda möjligheter att träffa

överenskommelser om prissänkningar med de mest effektivt arbetande företagen.

De övriga företagen i branschen måste sedan i allmänhet följa med i

prisrörelsen. Det kan i vissa fall tänkas, att nämnden med företagen inom en

viss bransch träffar en överenskommelse örn efter vilka grunder prissänkning

skall ske. Denna kommer sedan lill stånd automatiskt, när t. ex. vissa

råvaru- och bränslepris gå ned under viss nivå. Givetvis får nämnden söka

träffa här åsyftade överenskommelser på ett sådant sätt, att den därmed ej

befordrar kartelliseringstendenserna inom näringslivet.

b) En annan form för en mjuk prisreglering utgör fastställandet av riktpriser.

Nämnden kan för vissa delar av näringslivet utge en riktprislista, i

vilken t. ex. lägsta förekommande marknadspris insättes. Prislistan får givetvis

kontinuerligt revideras. Dessa priser, som i regel böra fastställas efter

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

37

överläggning med sakkunniga från berörda områden, skola betraktas som i

rådande läge skäliga och man bör kunna förvänta, att företagen i stort sett

anpassa sig efter dem. Sedan riktpriserna blivit gängse, kan den, som i märkbar

mån överskrider desamma, komma i konflikt med 6 § prisregleringslagen.

Det är mycket möjligt, att fastställandet av riktpris kan befinnas utgöra

en smidig väg att styra prisutvecklingen. Örn riktprislistan handhaves på ett

skickligt sätt, kan man åter flytta ut initiativet till företagarna; de få komma

och anmäla, om de icke anse sig kunna tillämpa riktpriserna och ange skälen

härtill.

c) Då en fastare bindning erfordras, kunna liksom nu normalpris fastställas

från fall till fall och i synnerhet för viktigare förnödenheter. Normalprissättningen

kan dock komma att visa sig bli en alltför tungrodd och omständlig

procedur, när syftet är att snabbt få ner priserna inom en hel bransch.

En förenkling skulle utan tvivel åstadkommas, om nämnden kunde erhålla

mera generella bemyndiganden av Kungl. Maj:t att på större områden fastställa

normalpris ävensom att, i den utsträckning nämnden kunde finna motiverat,

sänka ursprungligen fastställda normalpris. Med hänsyn till det under

övergångsperioden ökade behovet av en allmän överblick över prisförhållandena

kan även ifrågasättas, huruvida icke en överflyttning till nämnden

av fastställandet av normalpriser, som hittills i viss utsträckning jämväl

tillkommit vissa försörjningskommissioner, vore lämplig.

d) En form av normalprisreglering, som torde kunna tillämpas i större

omfattning än för närvarande, är fastställandet av normalkalkyler. Prissättningen

regleras härvid efter viss formel och marginaler för omkostnader,

fabrikation eller försäljning fastläggas som normalpris.

Man kan sålunda för importhandeln och gross- och detaljhandeln fastställa,

att gällande procentuella eller absoluta marginaler (eller efter viss formel

beräknat mellanting) skola tillämpas på senaste återanskaffningspris. Denna

regel bör dock i allmänhet icke utan vidare tillämpas individuellt. I annat

fall kommer vederbörande företagare kanske icke att stimuleras till billiga

inköp. I varje fall måste man tänka sig möjligheten att, då t. ex. enstaka

importörer lyckats få in en vara billigt, lämna dispens från skyldigheten att

sänka priset. Om priset skall sänkas, vilket får bero på om återanskaffning

i större omfattning kan tänkas ske till det nya lägre priset, bör detta ske generellt,

så att de initiativrika företagarna åtminstone ha en relativ fördel

av sin insats.

Normalkalkylmetoden kan sannolikt i viss utsträckning tillämpas även

gentemot fabrikanter. Nämnden har så pass rikhaltigt kalkylmaterial, att det

i regel bör vara relativt lätt att kontrollera, örn priserna sänkas i överensstämmelse

med t. ex. sänkta priser på råmaterial och bränsle. I den mån

ingrepp i prisbildningen äro nödvändiga och normalkalkylmetoden är lämplig

bör nämnden ha möjlighet att fastställa en normalkalkyl på sådant sätt,

att kompensation för eventuellt samtidigt stegrade kostnader av annan art,

t. ex. löner, icke ges.

Diskussion kan utan tvivel i många situationer uppstå om vad som är återanskaffningspris.

I tveksamma fall få företagarna genom förfrågningar hos

nämnden inhämta besked därom. För vissa stapelvaror kan man även tänka

sig, att nämnden från tid lill tid offentligen meddelar de priser, som företagen

lia att lägga till grund för sina kalkyler.

Örn normalkalkylmetoden skall tillämpas i större omfattning, är det önskvärt,

alt nämnden får bemyndigande alt fastställa kalkylgrunderna.

Nämnden förutsätter, att normalpris och normalkalkyl skall kunna fastställas

jämväl för enstaka varupartier. Ett sådant tillvägagångssätt, som enligt

nämndens mening icke kräver ändring av gällande prisregleringslag, bör

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

endast komma till användning i undantagsfall, där mera generella prissättningsmetoder

icke kunna tillämpas.

e) Man kan också tänka sig möjligheten att avtal med stöd av 5 § prisregleringslagen

träffas, enligt vilket företagarna inom en bransch förbinda sig att

efter vissa normer sänka priserna. Paragrafen har hittills endast använts i ett

fåtal fall. Det kan icke heller anses lämpligt att under en period, då konkurrensen

företagen emellan på allt sätt skall främjas, skapa nya »kartellavtal».

Denna regleringsform torde därför endast kunna komma till användning i

rena undantagsfall.

f) De två metoder att genom fasta prisregleringar åstadkomma prissänkningar,

som nämnts i det föregående, nämligen fastställandet av normalpriser

och normalkalkyler, måste i synnerhet för längre driven fabrikation och

för handeln med den stora mängden småartiklar bli allt för omständliga. För

att nå effekt på dessa områden synes man kunna tänka sig att prissänkningsaktionen

anknyter till prisstoppläget för ifrågavarande bransch. En komplettering

till prisregleringslagen skulle göra det möjligt att efter vissa grunder

föreskriva en allmän sänkning med viss procentsats av prisstoppnivån inom

viss bransch. Självfallet bör en sådan åtgärd tillgripas först sedan det genom

verkställda utredningar ådagalagts, att en sådan prissänkning rimligen kan

påfordras.

Remissyttrandena. Fullmäktige i riksbanken, som icke ingått i detaljgranskning

av de i priskontrollnämndens skrivelse framlagda författningsförslagen,

ha funnit dessa i huvudsak ägnade att tillgodose de krav, som den kommande

tiden kunde väntas ställa på priskontrollens utformning.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, som icke heller ansett

sig ha anledning ingå på någon detaljgranskning av priskontrollnämndens

skrivelse, har uttalat att de framställda förslagen syntes väl motiverade och

ändamålsenligt utformade och att kommissionen fördenskull ville tillstyrka

deras antagande.

I anledning av priskontrollnämndens uttalanden rörande frivilliga

prisöverenskommelser har Sveriges köpmannaförbund förklarat

sig vilja tillstyrka, att systemet med dylika överenskommelser ytterligare utvidgades.

Enligt förbundets mening utgjorde de frivilliga prisöverenskommelserna

den smidigaste formen för samarbete mellan nämnden och företagarna

genom organisationerna.

Priskontrollnämndens uttalanden om prisreglering genom fastställande

av riktpriser ha föranlett livsmedelskommissionen att

framhålla, att förutsättningen för att riktpriserna skulle få någon större betydelse

för prisutvecklingen torde vara, att tillgången på de varor, som åsatts

riktpris, ej understege efterfrågan. Vore denna förutsättning uppfylld, kunde

fastställandet av riktpriser tänkas påskynda den prissänkning, som under

alla omständigheter bort komma till stånd genom den fria konkurrensen.

Därest varutillgången vore knapp, vore det däremot knappast möjligt att genom

riktprissystemet tvinga priserna nedåt.

I anslutning till priskontrollnämndens uttalande, att man, om riktprislistan

handhades på ett skickligt sätt, åter kunde flytta ut initiativet till företagarna,

har livsmedelskommissionen vidare anfört:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

39

Någon skyldighet för en företagare att anmäla att han icke anser sig kunna

tillämpa riktpriset eller att begära tillstånd att tillämpa högre pris än riktpriset

åvilar uppenbarligen icke enligt nu gällande bestämmelser en företagare

enbart därför att han ej vill tillämpa ett av de priskontrollerande myndigheterna

fastställt riktpris, och priskontrollnämnden har ej heller föreslagit

införande av någon sådan anmälningsskyldighet. Man synes därför knappast

kunna vänta sig att anmälningar från företagare, som ej anse sig vilja

följa riktpriserna, skola inkomma annat än möjligen i sådana fall, där det

av vederbörande företagare tillämpade priset ligger sa högt över riktpriset, att

företagaren, för att ej riskera åtal för brott mot bestämmelserna i 6 § prisregleringslagen,

anser sig böra låta sin prissättning bli föremål för granskning

av de prisreglerande myndigheterna. Inför man åter en mera allmän skyldighet

för företagare, som tillämpa högre pris än riktpriset, att göra anmälan

härom till de prisreglerande myndigheterna, skapar man en form för prisreglering,

som blir väsentligt hårdare än riktprissystemet, sådant det för närvarande

är utformat. I dylikt fall uppkommer jämväl frågan, huruvida underlåtenhet

att på anmodan av nämnden sänka priset till riktpriset skall kunna

medföra någon påföljd.

Sveriges köpmannaförbund har avstyrkt fastställandet av riktpriser genom

s. k. riktprislistor, i vilka t. ex. lägsta förekommande marknadspriser skulle

insättas. Sådana prislistor skulle säkerligen icke få någon prisriktande effekt.

Exemplet från den i Stockholm utgivna prislistan tydde därpår Men dessa

riktprislistor skulle kunna åstadkomma irritation och missförstånd. Det vore

även bekant, att vissa företag arbetade nied speciellt låga priser på särskilda

artiklar för att därmed draga till sig köpare. Om dylika specialpriser infördes

i riktprislistor skulle detta medföra, antingen att prisnivån genom offentlig

myndighets försorg anpassades efter en prisnivå, som icke vore den verkliga,

eller ock att företagen måste upphöra med tillämpandet av dylika specialpriser.

Även med hänsyn till skillnaderna i varukvalitet och service inom

olika företag syntes en sådan tilltänkt riktprislista kunna verka missvisande

och vilseledande.

I anledning av priskontrollnämndens förslag, att nämnden skulle erhålla

mera generella be myndig an den att på större områden

fastställa eller i erforderlig utsträckning sänka normalpris

e r, ha de tre i ärendet hörda handelskamrarna uttalat, att någon ändring

av den nu gällande ordningen, som utgjorde en värdefull garanti mot förhastade

beslut, icke borde äga rum; över huvud taget utgjorde åsättande av normalpris

en så ingripande åtgärd, att den borde ankomma på Kungl. Majit.

Samma synpunkter lia anförts av Sveriges industriförbund och svenska arbetsgivareföreningen.

A andra sidan har kommerskollegium uttalat, alt kollegium

knappast kunde finna de anförda farhågorna äga fog. Hittillsvarande

erfarenhet gåve vid handen, att priskontrollnämnden utövat sina befogenheter

med omtanke och försiktighet, och kollegium, som förutsatte att nämnden

komme att inordna sina beslut i den allmänna av Kungl. Majit fastställda

prispolitiken, ville påpeka, att besvärsrätt mot nämndens beslut givetvis tillkomma

den enskilde, vilket borde innefatta en garanti mot förhastade avgöranden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

Livsmedelskommissionen har uttalat, att kommissionen — förutsatt att den

gränsdragning, som hittills tillämpats mellan priskontrollnämndens och försörjningskommissionernas

uppgifter i fråga om prissättning, ej rubbades —

i och för sig intet hade att erinra mot nämndens uttalande om önskvärdheten

av mera generella bemyndigande!! för nämnden att fastställa och ändra normalpris,

utan ansåge det tvärtom för effektiviseringen av nämndens verksamhet

för nedbringande av prisnivån påkallat, att nämnden erhölle dylika

mera generella bemyndiganden.

Sveriges köpmannaförbund har anfört, att någon ändring av gällande bestämmelser

icke vore påkallad. Det hade för näringslivet varit värdefullt, att

det för fastställandet av normalpriser fordrats bemyndigande av Kungl. Maj :t

i varje särskilt fall. Att märka vore nämligen att förhandlingarna om priser

fördes mellan å ena sidan nämnden, å andra sidan näringslivets organisationer.

Om nu den ena av förhandlingsparterna erhölle befogenhet att utan ytterligare

prövning fastställa normalpriser, skulle förhandlingarna svårligen

kunna sägas vara fria och förutsättningslösa. Förbundet ville även fästa uppmärksamheten

på att det förekommit, att när förhandlingarna icke gått i enligt

nämndens mening gynnsam riktning det uttalats, att normalpriser komme

att fastställas i enlighet med av nämndens representanter under förhandlingarna

framförda förslag utan väsentlig hänsyn till vad som under förhandlingarna

förekommit. För näringslivet hade det under sådana förhållanden varit

av värde, att det innan normalpriser utfärdats, fordrats särskilt bemyndigande

av Kungl. Majit, vilket förutsatt ytterligare prövning av frågan. De befogenheter,

som nämnden redan haft beträffande fastställande av normalpriser,

syntes även i fortsättningen kunna vara tillfyllest.

Liknande synpunkter ha anförts av Sveriges grossistförbund samt Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation.

\ ad härefter angar priskontrollnämndens uttalande rörande eventuell koncentration

av de prispolitiska avgörandena till priskontroll

nämnden har industrikommissionen framhållit, att något bemyndigande

för industrikommissionens del att fastställa normalpriser icke förefunnes.

Däremot brukade i beslagsförfattningar och dylikt inom kommissionens

verksamhetsområde genomgående stadgas, att kommissionen ägde föreskriva

villkor för rätten att på ett eller annat sätt förfoga över en vara. Med

stöd härav hade kommissionen i en mängd fall fastställt de priser, till vilka

en vara finge försäljas. Visserligen hade väl detta fastställande ibland skett

genom en hänvisning till priskontrollnämndens prissättning och alltså formulerats

så, att varan endast finge försäljas mot av nämnden fastställda priser.

Beträffande ett flertal varor hade emellertid kommissionen, dock efter samråd

med nämnden, direkt fastställt vederbörande priser. Kommissionen vore

av den uppfattningen, att det skulle vara principiellt riktigast, om den statliga

prisfastställelsen såvitt möjligt koncentrerades till ett och samma organ

d. v. s. priskontrollnämnden. På grund härav vore kommissionen för sin del

beredd att framgent i möjligaste mån konsekvent delegera sin prisbestäm
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

41

manderätt åt nämnden — vilket kommissionen även formellt sett torde vara

befogad att göra — och att således i förekommande fall hänvisa till de priser,

som nämnden fastställde. Härvid måste emellertid få förutsättas, att

nämnden, där omständigheterna sä påkallade, i erforderlig utsträckning samrådde

med kommissionen.

Livsmedelskommissionen har i förevarande hänseende anfört följande:

En överflyttning till nämnden av de befogenheter i fråga om prissättning,

som hittills tillkommit försörjningskommissionerna, anser livsmedelskommissionen

— i vart fall såvitt angår till livsmedelskommissionens verksamhetsområde

hörande varor — icke böra ske. Priskontrollnämndens behov av

en överblick över prisförhållandena för sistnämnda varor under övergångstiden

torde utan svårighet på samma sätt som hittills kunna tillgodoses genom

det samarbete, som i samtliga ifrågavarande prisfrågor skall ske mellan vederbörande

kommission och priskontrollnämnden. För livsmedelskommissionens

arbete är det även, på grund av det intima samband prisfrågorna äga

med försörjnings- och regleringsfrågorna över huvud taget, av mycket stor betydelse,

att de befogenheter i fråga örn prissättning, som nu tillkomma kommissionen,

ej överflyttas till annan myndighet. Kommissionen vill framhålla,

att detta samband kan väntas under övergångstiden komma att göra sig gällande

i lika stor utsträckning som hittills, och att det sålunda, för att kommissionen

rätt skall kunna fullgöra sina uppgifter i fråga om försörjningens

tryggande och ordnande, är synnerligen angeläget, att kommissionen ej fråntages

de befogenheter i prisregleringshänseende, som nu tillkomma kommissionen.

Bränslekommissionen har anfört, att kommissionen förutsatte, att överflyttning

av ifrågavarande befogenhet icke komme i fråga beträffande prövningen

av importpriser eller fastställande av clearingpriser för kol eif svensk

hamn (s. k. avräkningspriser) eller försäljningspriser i lagerhandeln, vilka

kommissionen hittills haft att fastställa. Beträffande producentnormalpriserna

på kastved vore det lämpligast att dessa priser fastställdes av Kungl. Majit

efter förslag av bränslekommissionen. Motsvarande gällde i fråga om långved

och träkol (råkol). Vad anginge normalpriser på massaved, flottningsbrännved

och props kunde däremot, örn så befunnes lämpligt, bränslekommissionens

befogenheter framdeles överflyttas på priskontrollnämnden. Beträffande

torv vöre bränslekommissionen icke för närvarande beredd att göra något

uttalande om huruvida eller när en överflyttning av ifrågavarande befogenheter

till priskontrollnämnden borde ske.

Sveriges köpmannaförbund har avstyrkt priskontrollnämndens nu berörda

förslag under motivering, att det icke ådagalagts, att icke nämnden med nuvarande

system skulle kunna erhålla en allmän överblick över gängse prisförhållanden.

Sveriges lantbruks!örbund har bestämt avstyrkt, alt fastställandet av normalpriser

för jordbrukets produkter överflyttades till priskontrollnämnden.

Samma ståndpunkt har intagits av svenska lantarbetsgivareföreningen.

Ä andra sidan har landsorganisationen anfört, att på det penningpolitiska

området, där psykologiska faktorer icke vore de minst viktiga, det vore av

betydelse att försäkra sig om fasthet och konsekvens. En mera fullständig

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

samordning mellan jordbruksprissättningen och prisregleringen i övrigt måste

därför eftersträvas.

Vad priskontrollnämnden anfört rörande fastställande av normalkalkyler

har föranlett följande erinringar från Stockholms handelskammare:
Om

priser, såsom under kriget varit fallet, stiga på grund av extraordinära

förhållanden, vilka man har anledning räkna såsom tillfälliga, kan det vara

motiverat att i en viss utsträckning hämma prisernas anpassning efter kostnadsfaktorerna

och sålunda låta företagsamheten själv bära kostnadsökningen.

Men om ett sådant system kommit till tillämpning och föranlett, att marginalerna

kanske i många fall krympt långt under vad som under normala

förhållanden kan anses som skäligt, skulle det icke vara rimligt att i en fallande

marknad söka konservera detta onormala läge genom att vägra företagaren

att få del av de möjligheter till en återgång till ett mera normalt förhållande

mellan priser och kostnader, som utvecklingen kan medföra. Helt

oskäligt skulle vara, om den bristande balansen ytterligare skärptes genom

att priserna sänktes samtidigt som kostnaderna stego. En utveckling i här

antydd riktning skulle dessutom direkt försvåra i stället för underlätta anpassningen

till mera normala förhållanden och därmed komma i strid med önskemålet

om en avveckling av krisregleringarna snarast möjligt.

Kommerskollegium har framhållit, att riskmarginalerna numera i en del

fall vore så knappt tillmätta, att de knappast medgåve skälig ersättning för

de risker av skilda slag, som företagaren löpte, och kollegium ville erinra

om att efterkrigsplaneringskommissionen tvärtom framhållit, att skäl kunde

finnas att i vissa fall öka marginalen till större överensstämmelse med vad

som normalt kunde vara skäligt. Kollegium ville därför påyrka, att rimlig

hänsyn toges till näringslivets krav på vinst- och riskmarginal i prissättningen.

Livsmedelskommissionen har framhållit, att man, åtminstone i allmänhet,

icke torde kunna använda normalkalkylmetoden individuellt, eftersom man

i så fall riskerade att avskräcka en importör från att göra billiga inköp. Ansåge

man åter, att det återanskaffningspris, som skall läggas till grund för

bestämmandet av utförsäljningspriserna, skulle vara det pris, till vilket varorna

mera allmänt återanskaffades eller kunde återanskaffas, uppkomme frågan

hur detta återanskaffningspris skulle kunna fixeras. Enligt kommissionens

mening borde normalprissätlning genom normalkalkyler, byggda på ett

växlande återanskaffningspris, komma till användning endast om prissättningsbestämmelserna

kunde göras sådana, att tvekan ej vid något tillfälle

behövde råda om det pris, som finge uttagas. Ur denna synpunkt borde man

kunna acceptera ett system, där priskontrollnämnden offentligen angåve, vilket

pris som skulle gälla som senaste återanskaffningspris, men däremot ej

ett system, enligt vilket företagarna skulle vara hänvisade att antingen handla

efter sin egen uppfattning härom (med risk att ådömas straff, om deras

uppfattning befunnes felaktig) eller också göra ständiga förfrågningar hos de

prisreglerande myndigheterna.

Industriförbundet har understrukit, att tillverkningskostnaderna — däri inräknat

jämväl löner — i förevarande sammanhang borde betraktas som en

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

43

enhet, varför det ur prissättningssynpunkt avgörande måste vara om kostnadsstegiringar

och kostnadsminskningar tillsammantagna resulterade i ökad

eller minskad tillverkningskostnad.

Beträffande frågan om prisreglering genom avtal med stöd av 5 §

prisregleringslagen har kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

anfört, att därest nämnda paragraf under övergångstiden efter kriget

befunnes vara nödvändig att tillämpa i sådana undantagsfall, då den fria

konkurrensen icke vore effektiv eller prisreglering med andra metoder icke

vore möjlig för att förhindra oskälig prisbildning, detta icke borde tagas till

intäkt för att använda ifrågavarande bestämmelser för en aktiv prissänkningspolitik.

Kommissionen ansåge nämligen, att en tillämpning av 5 § under

de förhållanden, som kunde väntas råda under efterkrigstiden, i regel komme

att kunna verka uppehållande på priserna.

Sveriges industriförbund har uttalat, att det ur industriell synpunkt icke

förelåge någon anledning motsätta sig att 5 § utginge ur prisregleringslagen.

I detta uttalande har svenska arbetsgivareföreningen instämt.

Vidare har kooperativa förbundet anfört:

Förbundet finner det i och för sig värdefullt, att 5 § avses skola användas

endast rent undantagsvis. Under kriget har bestämmelsen örn organisationstvång

icke heller tillämpats mer än i några enstaka fall. Förbundet har

emellertid icke kunnat finna, att priskontrollnämnden förebragt någon bärkraftig

motivering för att bestämmelserna i 5 § skulle vara erforderliga såsom

ett supplementärt hjälpmedel för att under övergångstiden efter vapenstilleståndet

genomdriva en aktiv prissänkningspolitik ens i rena undantagsfall.

Med hänsyn till att riksdagen tidigare endast med tvekan godtagit dessa

föreskrifter såsom rena krigstidsbestämmelser vill förbundet yrka, att 5 §

utmönstras ur prisregleringslagen snarast möjligt. Om bestämmelserna i fråga

verkligen befinnas oundgängliga för övergångsperioden med hänsyn till

de enstaka fall, för vilka desamma nu tillämpas, bör under alla förhållanden

tillses, att denna paragraf icke tages i anspråk på nya områden såsom

ett medel att genomdriva prissänkningar. Effektiva instrument härför komma

genom den nya lagen att stå till priskontrollnämndens förfogande utan

att nämnden skail behöva tillgripa en så för ändamålet i fråga uppenbart

olämplig och på längre sikt direkt skadlig metod, som en på statligt initiativ

tillkommen utvidgning av kartellbundenheten i svenskt näringsliv otvivelaktigt

utgör.

Vad angår förslaget om rätt för priskontrollnämnden att föreskriva en allmän

sänkning med viss procentsats av prisstoppnivån

inom viss bransch har socialstyrelsen uttalat, att det syntes vara väl

befogat, att prisregleringslagen kompletterades på nu angivet sätt; redan tillvaron

av ett sådant förstärkt priskontrollinstitut borde få psykologiskt gynnsamma

återverkningar på arbetsmarknaden såsom ett vittnesbörd örn en samhällets

goda vilja att befrämja en från löntagarnas och konsumenternas synpunkt

önskvärd utveckling av prisläget.

Stockholms handelskammare har framhållit, att för tillämpning av ifrågavarande

metod måste krävas, att utvecklingstendensen vore entydig och stabil

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

samt varutillgången riklig. Självfallet borde också vara, att en sänkning av

prisstoppnivån icke finge genomföras annat än i nära kontakt med företrädarna

för vederbörande bransch. Handelskammaren i Göteborg har anfört,

att den nu föreslagna bestämmelsen tedde sig ur näringslivets synpunkt

betänklig. Företagens ställning vore under tider av sjunkande prisnivå mer

än eljest riskfylld. Metoden med procentuell sänkning av priserna toge icke

hänsyn till kalkylmässiga omständigheter, den vore grovt schablonmässig.

Med hänsyn till de ojämnheter och det godtycke, som måste bliva förenade

med denna metod, ville handelskammaren för sin del bestämt avstyrka att

den föreslagna bestämmelsen infördes.

Kommerskollegium har anfört att en åtgärd att generellt med en viss procentsats

sänka prisstoppriset kunde inom sådana branscher, där riskmarginalen

redan nu krympt ihop, innebära en hårdhet, och i så fall vore givetvis

en mera specialiserad prissänkning, som toge hänsyn till olika produkters

prisläge, att föredraga. Å andra sidan kunde givetvis situationer uppkomma,

då en generell sänkning av prisläget för vissa varugrupper eller inom viss

bransch borde vara möjlig att genomföra, och i så fall kunde det angivna

bemyndigandet vara av värde. Kollegium ville därför ej motsätta sig den

föreslagna ordningen men förutsatte, att fullmakten handhades med stor

varsamhet.

Livsmedelskommissionen har i förevarande hänseende anfört:

Denna komplettering av bestämmelserna örn prisstopp synes ändamålsenlig,

varför livsmedelskommissionen i princip vill tillstyrka priskontrollnämndens

förslag på denna punkt. Kommissionen vill emellertid framhålla, att en

dylik allmän nedsättning av de tidigare gällande stoppriserna inom en viss

bransch kan verka orättvist, nämligen för sådana företagare, vilkas stopppriser

ligga under de i allmänhet i branschen gällande. Örn de gängse priserna

i en viss bransch vid tiden för prisstoppet voro något högre än som

i och för sig kan anses skäligt, och man vidtager en procentuell nedsättning

av stoppriserna av sådan storlek, att de gängse priserna nedbringas till en

i förhållande till kostnadssidan skälig nivå, riskerar man uppenbarligen att

priserna för de företagare, vilka vid tiden för prisstoppet tillämpade en mera

moderat prissättning, sättas lägre än vad som med hänsyn till kostnadernas

storlek kan anses skäligt. Denna anmärkning torde dock ej behöva utgöra

något hinder för införande av den nu av nämnden föreslagna prisregleringsmetoden,

då kommissionen förutsätter, att den föreslagna dispensmöjligheten

skall begagnas så, att företagare, som vid en allmän procentuell nedsättning

skulle få sin vinstmarginal alltför starkt beskuren, skola kunna få tillstånd

av de prisreglerande myndigheterna att begränsa prisnedsättningen å sina

varor så att priserna a dessa ej komma att ligga under de gängse priserna i

branschen.

Sveriges köpmannaförbund, som anfört i huvudsak samma synpunkter i

föreliggande fråga som livsmedelskommissionen, har förklarat sig vilja understryka,

att befogenheten att sänka prisstoppriset borde tillkomma Kungl.

Majit eller priskontrollnämnden efter därom i varje särskilt fall lämnat bemyndigande

och icke generellt överlämnas åt nämnden.

Sveriges industriförbund och svenska arbetsgivareföreningen ha — liksom

Sveriges grossistförbund — anfört, att från näringslivets sida måste resas

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

45

synnerligen allvarliga betänkligheter mot den föreslagna prissänkningsmetoden.

Industriförbundet har vidare framhållit, att befogenhet att föreskriva

prissänkning borde tillkomma endast Kungl. Maj:t. Beslut om prissänkning

borde träda i kraft omedelbart och icke, såsom föreslagits, först efter viss tid,

enär i sistnämnda fall omsättningen under mellantiden påverkades ogynnsamt

och irritationer mellan de olika leden i distributionen svårligen kunde

undvikas.

Sveriges lantbruksförbund har framhållit, att då normalprisen kommit till

vidsträckt användning beträffande jordbrukets produkter, jordbruket länge

hade varit underkastat principen om prissänkningsbeslut. Det syntes vara

följdriktigt, att möjlighet öppnades att föreskriva prissänkning även beträffande

varuslag, för vilka normalpriser icke lämpligen kunde fastställas.

Jämväl landsorganisationen har tillstyrkt priskontrollnämndens ifrågavarande

förslag.

Beträffande det praktiska genomförandet av den aktiva prissänkningspolitiken

har landsorganisationen förordat, att man beträdde även vissa andra

vägar än de av priskontrollnämnden föreslagna. Då det gällt att kontrollera,

att inga prishöjningar genomförts under prisstoppet, hade allmänhetens

vaksamhet kunnat engageras. När det gällde övervakningen av att uppkommande

prissänkningsmöjligheter tillvaratoges, kunde den köpande allmänhetens

medverkan givetvis icke spela någon större roll. I stället borde priskontrollnämnden

stimulera de på olika områden arbetande och anställda

till att påkalla nämndens uppmärksamhet på förekomsten av höga vinstmarginaler

eller oekonomiska produktions-, handels- och transportmetoder.

En sådan utvidgning av priskontrollens kontakt med allmänheten vore även

nödvändig för att undanröja många anledningar till misstroende mot dess

effektivitet.

Departementschefen. Jag delar priskontrollnämndens uppfattning angående

behovet av en utbyggnad av den prisövervakande verksamheten under en

prisfallsperiod. En fortlöpande kännedom om förändringarna i import- och

råvarupriserna torde vara nödvändig för att myndigheterna skola kunna övervaka

att föreliggande möjligheter till sänkning av konsumentpriserna effektivt

tillvaratagas. En löpande kontakt med vissa företagare inom respektive

branscher torde härvid vara av stort värde. I övrigt torde priskontrollen, såsom

nämnden yttrat, i större utsträckning än hittills böra bygga på inom

nämnden utförda pris- och marknadsundersökningar.

För genomförande av de prissänkningar, som priskontrollnämnden finner

möjliga och lämpliga, torde i huvudsak böra anlitas samma medel som dem

med vilka priskontrollen hittills arbetat. Systemet med frivilliga prisöverenskommelser

med vissa representativa och effektivt arbetande företag inom

respektive branscher får anses vara det smidigaste av dessa medel och torde

därför böra utnyttjas i den mån önskad effekt därigenom kan vinnas. Som

priskontrollnämnden anmärkt torde det även kunna ifrågakomma att i en

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

dylik överenskommelse angiva de grunder elter vilka prissänkningar successivt

skola ske.

I vissa fall torde prisnivån kunna påverkas genom fastställandet av riktpriser.

I händelse av stor varuknapphet torde denna metod dock knappast

giva resultat. Ej heller torde man böra överskatta möjligheterna att genom

riktpriser åter flytta ut initiativet till företagarna, eftersom dessa icke utan

särskilt åläggande äro skyldiga att göra anmälan om att de icke ämna följa

riktprisema. Det bör framhållas, att straffpåföljd för överskridande av riktpris

icke kan inträda under annan förutsättning än att transaktionen är att

bedöma såsom prisocker; härför erfordras emellertid att priset i märklig

mån överstiger det i allmänhet tillämpade.

Metoden med normalpriser torde även under prissänkningsperioden kunna

förväntas få ett betydande användningsområde. Priskontrollnämnden har beträffande

denna metod uttalat, att en förenkling skulle åstadkommas örn

nämnden kunde erhålla mera generella bemyndiganden än hittills varit fallet.

Detta förslag har i flera yttranden mött kritik, därvid hävdats att den nuvarande

ordningen erbjöde näringslivet bättre garantier för en riktig prissättning.

För egen del vill jag uttala att, även örn vissa utvidgningar av bemyndigandena

kunna tänkas ifrågakomma, jag likväl icke är beredd förorda

ett direkt frångående av de hittills tillämpade grunderna. De ifrågavarande

ärendena kunna vara av utomordentlig betydelse för stora delar av

näringslivet; och vid sådant förhållande är det utan tvivel av värde att frågorna

underkastas den ytterligare prövning, som följer av att bemyndigandena

lämnas från fall till fall.

Priskontrollnämnden har beträffande normalprissättningen vidare uttalat,

att det kunde ifrågasättas huruvida icke bemyndigandena härutinnan, i den

mån de tillagts försörjningskommissionerna, borde överflyttas till nämnden.

Härtill vill jag i detta sammanhang anmärka, att med hänsyn till intresset av

att prisbedömningen sker efter enhetliga grunder det självfallet ''är önskvärt

med en koncentration av de prispolitiska avgörandena. Ä andra sidan kan

i särskilda fall sambandet mellan pris- och försörjningsfrågoma vara så intimt,

att försörjningssynpunktema böra föranleda att jämväl prisfrågan underlägges

vederbörande försörjningskommission. Det torde alltjämt få ankomma

på Kungl. Maj:t att med utgångspunkt från dessa principer från fall

till fall pröva, huruvida tillräcklig anledning finnes att med frångående

av huvudregeln uppdraga jämväl prissättningen åt vederbörande försörjningskommission.

Härvid förutsättes, att prisfrågorna göras till föremål för samråd

mellan försörjningskommissionen och priskontrollnämnden.

Normalprisreglering genom fastställande av normalkalkyler torde, såsom

priskontrollnämnden uttalat, kunna vinna ökad användning under prissänkningsperioden.

Livsmedelskommissionen har beträffande de fall, då normalkalkylen

anknyter till återanskaffningspriset, funnit det önskvärt att det pris,

som skall läggas till grund för kalkylen, fortlöpande angives av priskontrollnämnden.

Ett dylikt förfaringssätt torde även enligt min mening vara önskvärt

särskilt i sådana fall, då inköpspriset är mycket växlande. År åter in
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

47

köpspriset mera enhetligt torde försäljningspriset böra automatiskt följa återanskaffningspriset,

eftersom under en prissänkningsperiod fördelarna med

normalkalkylmetoden därigenom bättre komma till sin rätt. På sätt priskontrollnämnden

uttalat, bör emellertid dispens från skyldigheten att sänka försäljningspriset

kunna medgivas, därest viss importör lyckats få in ett varuparti

särskilt billigt.

I de fall då normalkalkyler fastställas för företagare torde, i den mån så

befinnes erforderligt och lämpligt, kalkylen kunna anknytas till råvaru- och

bränslekostnaderna m. m. utan samtidigt hänsynstagande till mindre förändringar

i lönekostnaderna.

Beträffande prisreglering genom tvångskartellering enligt 5 § prisregleringslagen

har priskontrollnämnden uttalat, att denna regleringsform borde komma

till användning endast i rena undantagsfall eftersom det icke kunde anses

lämpligt att skapa nya kartellavtal under en period, då konkurrensen i

stället borde på allt sätt främjas. I anslutning till vad i vissa remissyttranden

anförts vill jag framhålla att, även om denna regleringsform i allmänhet icke

torde vara tjänlig som instrument för en aktiv prissänkningspolitik, den likväl

på något område — och under förutsättning att prisvillkoren utformas

på ändamålsenligt sätt — torde kunna komma till användning. I allt fall

synas icke tillräckliga skäl föreligga att redan nu upphäva lagbestämmelserna

i fråga.

Priskontrollnämnden har vidare föreslagit en ny form för prisreglering innebärande

att föreskrift skulle kunna meddelas om allmän sänkning med viss

procent av prisstoppriset inom viss bransch. Den sålunda föreslagna regleringsformen

synes väl lämpad som medel för genomförande av en aktiv

prissänkningspolitik, varför jag anser mig böra tillstyrka densamma. Jag förutsätter

därvid, att dylik föreskrift icke meddelas i andra fall än då efter

verkställd undersökning befinnes, att förutsättningar för prissänkning föreligga.

Med hänsyn till att stoppriset för vissa företagare inom branschen kan

ligga icke obetydligt under eljest gällande pris torde vidare få förutsättas,

att sådana företagare meddelas dispens i erforderlig omfattning från skyldigheten

att sänka priset.

Befogenheten att meddela föreskrift örn sänkning av prisstoppris torde böra

tillkomma Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

(priskontrollnämnden). Dylikt bemyndigande torde böra lämnas efter enahanda

grunder, som tillämpas vid meddelande av bemyndigande att fastställa

normalpriser.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

V. Speciell motivering till ändringarna i prisregleringslagen.

1 a och 2 §§.

Priskontrollnämndens framställning. I fråga om begreppet förnödenhet

har priskontrollnämnden anfört, att detta begrepp ej vore definierat

i prisregleringslagen. Nämnden vore emellertid av den uppfattningen,

att »förnödenhet» vore identisk med »lös egendom». Från håll utanför

nämnden hade riktigheten av denna uppfattning satts i fråga endast beträffande

immateriella förmögenhetsrättigheter. Det aktuella exemplet hade

utgjorts av författarrätt till film, enkannerligen rätten att offentligen förevisa

film. Skälet till den avvikande meningen vöre närmast, att begreppet

förnödenhet rent språkligt sett icke skulle kunna omfatta annat än materiella

ting. Häremot kunde invändas, att t. ex. elektrisk energi ostridigt vore

att hänföra till förnödenhet. För en rätt tolkning av begreppet vore det av

stort värde, örn motiven till nu förevarande lagändring kunde upptaga något

därom. Nämnden hemställde, att ett dylikt uttalande finge den innebörden,

att förnödenhet vöre liktydig med lös egendom.

I sin förut omförmälda skrivelse den 7 november 1944 har nämnden i

viss mån modifierat nyssberörda uttalande. Nämnden har därvid anfört,

att undantag uppenbarligen borde göras för penningar och andra betalningsmedel

samt aktier, obligationer och andra värdepapper. Därest principiella

hinder skulle föreligga mot ett sådant uttalande hemställde nämnden,

att det uttryckligen måtte utsägas i en blivande proposition i ämnet,

att immateriella förmögenhetsrättigheter vore att anse såsom förnödenheter

i prisregleringslagens mening.

Priskontrollnämnden har vidare föreslagit, att prisregleringslagen skulle

utvidgas att omfatta upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

I detta hänseende har nämnden anfört:

I fråga örn förnödenhet är det endast överlåtelse, som träffas av prisregleringslagens

bestämmelser. Att upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet

icke kommit att omfattas av lagen har visat sig vara en brist. Det har vid

upprepade tillfällen inträffat, att allmänheten gjort anmärkning på priser

för uthyrning av t. ex. presenningar, maskiner, cyklar och hushållsredskap

såsom dammsugare och dylikt, utan att nämnden kunnat ingripa. Väl har

nämnden, då uthyrning av viss vara varit förbunden med en service av ett

eller annat slag, med fog kunnat hävda, att en tjänst förelegat, t. ex. beträffande

uthyrning av högtidskläder, men denna utväg har ej alltid stått

till buds. Det synes därför nämnden erforderligt, att lagen kompletteras med

en föreskrift av innehåll, att upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet även

faller under lagen. Lämpligen bör en dylik upplåtelse i lagen kunna likställas

med utförande av tjänst.

Beträffande frågan om den omfattning, i vilken tjänster kunde

prisregleras har priskontrollnämnden framhållit, att prisregleringslagen

genomgående såsom villkor härför stadgade, att yrkesmässighet

skulle föreligga. Såvitt anginge förnödenheter krävdes i vissa fall —

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

49

enligt 2, 5, 8 och 10 §§ — att den försäljning, varom fråga vore, skedde

yrkesmässigt, medan detta rekvisit icke upptagits i 2 a, 3, 4 och 6 §§.

Denna åtskillnad mellan tjänster och förnödenheter kunde icke vara sakligt

befogad. Det kunde exempelvis ej åberopas något bärande skäl varför

en icke yrkesmässigt utförd tjänst ej skulle i likhet med en icke

yrkesmässig försäljning av förnödenhet kunna underkastas prisstopp- eller

normalprisbestämmelser. Detsamma gällde om utfästelser enligt 4 § och ej

minst beträffande tillämpningen av prisockerparagrafen. Enligt nämndens

förmenande borde likställighet åvägabringas, så att tjänster kunde prisregleras

i samma omfattning som förnödenheter. I sådant syfte föresloges ändringar

i 2 a, 3, 4 och 6 §§.

Beträffande det lagtekniska genomförandet av de ifrågasatta ändringarna

har priskontrollnämnclen anfört:

Tjänstebegreppet preciseras för närvarande i 2 §. Därefter användes i de

följande lagrummen beteckningen »tjänst, som i 2 § avses». Då sagda beteckning

innesluter rekvisitet yrkesmässigt, kan den efter genomförandet av

föreslagna ändringar ej kvarstå i 2 a, 3, 4 och 6 §§. Lagtekniskt synes problemet

enklast kunna lösas så att tjänstebegreppet i stället definieras i en

ny 1 a § och att i de lagrum, där rekvisitet yrkesmässigt icke synes kunna

undvaras, nämligen 2, 5, 8 och 10 §§, särskilt utsättes, att förutsättning för

tillämpning av stadgandena är, att verksamheten sker yrkesmässigt. Detta

medför även vissa smärre redaktionella ändringar av il § första stycket

punkterna 2) och 5).

Till den sålunda föreslagna 1 a § torde även kunna överflyttas nuvarande

2 § tredje stycket. Stadgandet om likställighet med tjänst av upplåtelse av

rätt att nyttja förnödenhet bör även få sin plats i förstnämnda paragraf. Införandet

av en ny lag erfordrar en redaktionell ändring av rubriken

före 1 §.

Priskontrollnämnden har vidare upptagit till behandling frågan om prisstoppbestämmelsernas

tillämpning beträffande kommunala

taxor å tjänster av olika slag. Nämnden har i denna del hänvisat

till den vid skrivelsen den 22 augusti 1944 fogade promemorian i ämnet,

enligt vilken nämnden — under beaktande särskilt av det i 2 a § stadgade

rekvisitet »frivilligt» — verkställt en gränsdragning mellan tjänster, som

borde falla under prisstoppet, och övriga tjänster.

Remissyttrandena. I remissyttrandena ha vissa uttalanden förekommit

rörande begreppet förnödenhet. Sålunda har socialstyrelsen anfört,

att det syntes tvivelaktigt i vad mån priskontrollnämndens tolkning, enligt

vilken detta begrepp skulle vara liktydigt med lös egendom, läte sig språkligt

sett försvaras. I varje fall torde sådan lös egendom som fordringsbevis,

byggnad å ofri grund m. m. icke kunna inbegripas under begreppet förnödenhet.

Örn det ansåges önskvärt att prisregleringslagen ägde tillämpning å

immateriella förmögenhetsrättigheter, borde dessa i stället särskilt angivas i

lagtexten.

Livsmedelskommissionen har uttalat, ali det vore önskvärt, alt innebörden

av begreppet förnödenhet klarlades. Skulle det befinnas, alt man vid en

Billang Ull riksdagens protokoll 1!H5. 1 sami. Nr 17.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

objektiv tolkning av begreppet förnödenhet nödgades från detsamma utesluta

vissa slag av lös egendom, i fråga om vilka behov av prisreglerande åtgärder

förelåge eller kunde tänkas uppkomma, borde därefter den rätta vägen

vara, att prisregleringslagens bestämmelser genom särskilt stadgande i

lagen gjordes tillämpliga å dessa slag av lös egendom.

Bränslekommissionen har framhållit, att genom priskontrollnämndens definition

av begreppet förnödenhet förvärv av skogsavverkningsrätt eller köp

av träd på rot ej folie under lagens tillämpningsområde. Kommissionen har

vidare anfört:

Regleringen av förvärv av skogsavverkningsrätt tillkom genom kungörelse

den 18 juli 1942 såsom ett komplement till vedbeslaget vid en tidpunkt, då

rotköpen hotade att äventyra den lokala vedförsörjningen, att sätta prisregleringslagen

ur funktion samt att desorganisera arbetsmarknaden genom

allt för höga awerkningskostnader. Med regleringen torde man närmast

ha velat förhindra industrierna från att för eget behov göra rotköp, som ei

voro förenliga med vedregleringen. Nu förefinnas ej längre samma skäl att

reglera industriernas vedanskaffning för eget behov. Sålunda ha industrierna

numera fått tillstånd att köpa långved utom tätorternas försörjningsområden.

En annan omständighet, som väsentligen bidragit till att minska

regleringsbehovet, är införandet av den allmänna clearingen av ved och torv.

Genom denna utveckling har regleringen av rotköp kommit att uteslutande

få betydelse som ett instrument för priskontrollen.

Kommissionen, som strävar efter att avveckla regleringarna i den mån det

är möjligt, skulle ur försörjningssynpunkt redan nu kunna föreslå att regleringen

om rotköpen upphäves. Behovet av att reglera prisbildningen på detta

område har emellertid hittills avhållit kommissionen från att framlägga ett

dylikt förslag. Då det ännu under avsevärd tid kan komma att visa sig erforderligt

att en sådan prisreglering bibehålies, anser kommissionen det angeläget

att prisregleringslagen göres tillämplig även på förvärv av avverkningsrätt

eller köp av träd på rot. Uttrycklig bestämmelse därom torde böra

införas i lagen.

Beträffande priskontrollnämndens förslag att prisregleringslagen borde

omfatta jämväl upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet

har livsmedelskommissionen uttalat, att kommissionen i sak icke hade något

att erinra däremot.

Beträffande härefter frågan om den omfattning i vilken tjänster

borde kunna prisregleras har socialstyrelsen framhållit, att

den av priskontrollnämnden föreslagna lagändringen möjligen skulle kunna

tolkas så, att prisregleringslagen, i motsats till vad nu vore fallet, bleve tilllämplig

å viss vårdverksamhet av icke obligatorisk natur, som bedreves av

social vårdsinrättningar; en dylik utvidgning borde undvikas och i stället

borde prisregleringslagens tillämpningsområde ytterligare inskränkas så hilvida,

att det icke skulle omfatta sådana barnhem och andra barnavårdsanstalter,

som åtnjöt anslag från landsting, kommuner eller allmänna barnhuset

jämte avkastning från donationer, insamlingar m. m. men vilkas ekonomi

likväl till övervägande del vore baserad på vårdavgifterna.

Livsmedelskommissionen har uttalat, att kommissionen i sak ej hade nå
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

got att erinra mot att tjänster kunde prisregleras i samma omfattning som

förnödenheter.

Vidare har Sveriges hantverks- och småindustriorganisation understrukit

nödvändigheten av den föreslagna ändringen beträffande inordnande av icke

yrkesmässigt utförda tjänster under prisregleringslagens bestämmelser.

Vad särskilt angår frågan örn prisstoppbestämmelsernas t i 11- lämpning beträffande kommunala taxor å tjänster har svenska

stadsförbundet anfört, bl. a., att förevarande rättsfrågor hade avseende å

priskontrollnämndens tillämpning redan nu av prisregleringsbestämmelserna

och att de föreslagna ändringarna icke syntes i och för sig ge anledning att

till behandling upptaga de åsyftade spörsmålen.

Departementschefen. Prisregleringslagen äger för närvarande tillämpning,

förutom å tjänster, å förnödenheter av alla slag. Någon definition av begreppet

förnödenhet lämnas icke i lagen; detta har ansetts överflödigt bl. a. därför

att motsvarande uttryck användes i vissa äldre lagar. Enligt vad priskontrollnämnden

anfört, har tvekan uppkommit huruvida immateriella förmögenhetsrättigheter

vöre inbegripna under lagen. Vid den praktiska tilllä

mpningen av lagen har behov av priskontroll emellertid visat sig föreligga

i fråga om förlagsrätt till film. Vidare har, enligt vad jag under hand inhämtat,

motsvarande behov i vissa fall gjort sig gällande i fråga om förlagsrätt

till musikaliska och litterära verk. Med hänsyn härtill och då priskontrollen

torde böra vara så omfattande som behovet kräver och de tekniska förutsättningarna

medgiva synes det önskvärt, att lagen formuleras så att den otvetydigt

kommer alt avse även överlåtelse, helt eller delvis, av rättighet av

nyssnämnda slag.

Genomförandet av en priskontroll beträffande immateriella förmögenhetsrättigheter

kan erbjuda avsevärda svårigheter. De ifrågavarande rättigheterna

äro av skiftande slag. Hit räknas sålunda bl. a. rätt till litterärt, musikaliskt

eller kinematografiskt verk, rätt till verk av bildande konst eller till fotografi,

patenträtt, rätt till mönster eller modell inom metallindustrien samt rätt till

firmanamn eller varumärke. Det ligger i sakens natur att beträffande dylika

rättigheter ingripanden enligt prisregleringslagen äro praktiskt genomförbara

endast i begränsad utsträckning. Att i förväg angiva beträffande vilka rättigheter

och i vilken omfattning lagen överhuvud kan och bör tillämpas torde

dock icke vara möjligt. Under det fortlöpande priskontrollarbetet kan å ena

sidan uppkomma behov av prisövervakning i fråga om andra rättigheter än

dem, som nu äro aktuella, medan å andra sidan formler kunna utfinnas för

prissättning å rättigheter, som för närvarande icke synas lämpade för priskontroll.

Det torde därför få ankomma på Kungl. Majit och priskonlrollnämnden

att i förekommande fall pröva, vilka av lagens bestämmelser som

böra och kunna tillämpas i fråga om immateriella förmögenhetsrättigheter av

olika slag. Jag vill tillägga att den anordning, jag sålunda föreslår, i princip

icke avviker från den reglering som redan genomförts beträffande tjänster.

Även i fråga örn tjänster utgick man från att lagen icke kunde generellt

s. 52 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

52

tillämpas; då man å andra sidan icke kunde i lagtexten uppdraga någon

gräns för tillämpningsområdet gjordes lagen i princip tillämplig å tjänster

av alla slag och överläts åt Kungl. Majit och de tillämpande myndigheterna

att från fall lill fall pröva i vad mån lagen i praktiken borde och kunde tilllämpas.

Bränslekommissionen har funnit det angeläget att prisregleringslagen göres

tillämplig även på förvärv av skogsavverkningsrätter. Enligt vad jag under

hand inhämtat ansluter sig priskontrollnämnden till denna mening. Den sålunda

ifrågasatta utvidgningen av prisregleringslagen var aktuell redan år

1943. Jag uttalade då bl. a. (prop. 1943: 240 s. 19 och 20) att, därest en

speciallag bomme till stånd rörande prisreglering av arrenden, det borde undersökas

huruvida icke en dylik lag med fördel kunde göras tillämplig även

i fråga om sådana begränsade nytt jander ätter till fast egendom, varom förmäles

i 1 kap. 7 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom; därest så icke

kunde ske, borde rättigheternas införande under prisregleringslagen tagas under

förnyat övervägande. Någon speciallag rörande prisreglering av arrenden

har emellertid icke kommit till stånd. Vid sådant förhållande anser jag mig

nu böra föreslå, att den av kommissionen föreslagna utvidgningen av prisregleringslagens

tillämplighetsområde genomföres. Utvidgningen torde dock

böra avse icke endast skogsavverkningsrätter utan jämväl rättigheter att å

fastighet taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till

fastighetens vanliga avkastning. Upplåtelse av sådan begränsad nyttjanderätt,

som nyss sagts, torde lämpligen böra i prisregleringslagen jämställas med försäljning

av förnödenhet.

Priskontrollnämnden har föreslagit att prisregleringslagen måtte utvidgas

till att gälla även upplåtelser av nyttjanderätt till förnödenhet. Förslaget,

som icke blivit föremål för erinran vid remissbehandlingen, har motiverats

med att vid prisövervakningsarbetet behov av en dylik utvidgning visat sig

föreligga. Med hänsyn härtill vill jag förorda att förslaget genomföres. Jag

vill tillägga, att därigenom skulle vinnas en i och för sig önskvärd jämställdhet

mellan sådana upplåtelser, som anses samtidigt innebära ett utförande

av tjänst och sålunda redan kunna vara objekt för prisreglering, och övriga

upplåtelser av nyttjanderätt till förnödenhet.

I fråga om prisregleringslagens tillämpningsområde har priskontrollnämnden

vidare uttalat, att likställighet mellan tjänster och förnödenheter borde

åvägabringas i så måtto, att icke yrkesmässigt utförda tjänster kunde bliva

föremål för prisreglering i samma omfattning som icke yrkesmässiga försäljningar.

Detta skulle innebära att bestämmelserna om prisstopp i 2 a §, örn

normalpris i 3 §, om utfästelsepris i 4 § samt om prisocker i 6 § gjordes

tillämpliga även å icke yrkesmässigt utförda tjänster. Även om en dylik

utvidgning icke lärer vara av större betydelse för priskontrollen, har jag

likväl intet att erinra mot den sålunda föreslagna utvidgningen.

Priskontrollnämnden har i fråga om det lagtekniska genomförandet av de

föreslagna ändringarna anfört, att tjänstebegreppet borde definieras i en ny

1 a §, att i denna paragraf borde intagas jämväl bestämmelse om att upplåtelse

av rätt att nyttja förnödenhet skulle likställas med utförande av tjänst,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

53

att till 1 a § borde överflyttas nuvarande 2 § tredje stycket, samt att i 2,

5, 8 och 10 §§ borde särskilt utmärkas att förutsättning för stadgandenas

tillämpning vöre att verksamheten skedde yrkesmässigt; av de sålunda föreslagna

ändringarna skulle vidare föranledas redaktionella jämkningar i 2 a,

3, 4 och 6 §§, innebärande att uttrycket »tjänst som i 2 § avses» utbyttes

mot uttrycket »viss tjänst» eller »tjänst». De sålunda föreslagna ändringarna

kunna synas omständliga men torde vara ägnade att göra lagen mera

lättläst, varför jag ansluter mig till förslaget.

I överensstämmelse med vad jag förut anfört rörande immateriella förmögenhetsrättigheter

samt skogsavverkningsrätter m. m. torde vidare i den nya

lag böra stadgas, att lika med försäljning av förnödenhet skall enligt prisregleringslagen

anses överlåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell art

ävensom upplåtelse av rättighet att å fastighet avverka skog eller att där

taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till fastighetens

vanliga avkastning.

Priskontrollnämnden har slutligen behandlat frågan om prisstoppbestämmelsernas

tillämpning beträffande kommunala taxor å tjänster av olika

slag. Då denna fråga synes ha i praxis lösts på ett i huvudsak tillfredsställande

sätt, torde jag emellertid sakna anledning att nu ingå på nämnda fråga.

2 a §.

Priskontrollnämndens framställning. Beträffande frågan om prisstoppbestämmelsernas

tillämpning å nyetablerade företagare

har priskontrollnämnden uttalat, att en efter prisstoppdagen nyetablerad

säljare eller företagare endast kunde bindas vid det gängse priset å nämnda

dag. Denna regel gällde även i det fall, att den nyetablerade näringsidkaren

efter prisstoppdagen övertoge en äldre rörelse.

I anslutning härtill har nämnden anfört:

Nämnden förutsätter, att med gängse pris förstås ett pris, som allmänt tilllämpas

inom vederbörande bransch, varvid hänsyn även måste tagas till

storleken och arten av de jämförda försäljningarna eller rörelserna. Med utgångspunkt

härifrån lärer det kunna fastslås, att en nyetablerad företagare,

som övertagit en äldre rörelse, där det tillämpade priset legat under det gängse,

i allmänhet är obunden av den tidigare innehavarens pris och oförhindrad

att tillämpa gängse pris. Undantag från denna regel torde endast förefinnas,

då den överlåtna rörelsen varit ensam i sitt slag i orten och överlåtarens pris

sålunda är det enda jämförbara. Den obundenhet av överlåtarens prissättning,

som sålunda får anses vara huvudregeln, synes enligt nämndens förmenande

vara en brist i systemet. Ett typiskt exempel på ett försök att utnyttja

denna lucka i bestämmelserna bildar ett nyligen aktuellt fall, där näringsidkaren

förklarat, att örn han ej får tillstånd att höja sitt stoppris, vederbörande

rörelse kommer ali överlåtas på annan person, vilken i så fall, då det gängse

priset i orten otvivelaktigt är högre, kan uttaga det merpris, som nämnden

icke är villig att medge.

För all bota nu nämnda brist i prisregleringslagen har nämnden föreslagit

etl tillägg till 2 a § första stycket. Tillägget lärer täcka såväl det fall, att

den nyetablerade näringsidkaren direkt eller efter flera mellanliggande överlåtelser

övertagit en å prisstoppdagen eller dessförinnan av annan driven

rörelse, som det fall, alt han övertagit rörelsen av en näringsidkare, sorn

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

efter prisstoppdagen etablerat sig utan övertagande av annans rörelse. Givet

är, att örn den tidigare innehavaren erhållit tillstånd till överskridande av

stoppris, detta medgivande även gäller för den nye innehavaren. Det är jämväl

uppenbart, att om den sistnämnde genom vidtagna anordningar höjt

den övertagna rörelsens kvalitet eller om onaturliga prisförhållanden i visst

fall eljest skulle komma att kvarstå som en följd av stadgandets tillämpning,

nämnden har att ta skälig hänsyn därtill vid prövning av ansökan om prisförhöjning.

1 följd av ovannämnda ändring bör satsen »om han då icke sålde förnödenhet

eller utförde tjänst varom fråga är» utgå ur paragrafen såsom

delvis stridande mot innehållet i tillägget. Det bör måhända framhållas, att

satsens uteslutande icke är avsedd att medföra någon annan förändring i

nuvarande tillämpning av stopprisalternativen än som följer av den nya

konstruktionen av stopprissystemet med avseende å ovan omförmälda grupp

av nyetablerade näringsidkare.

Priskontrollnämnden har vidare beträffande prisstoppbestämmelsernas

tillämpning å s. k. nya förnödenheter — d. v. s. sådana

som först efter den bestämda prisstoppdagen tillhandahållas inom landet

— framhållit att bestämmelserna i 2 a § första stycket icke vore avpassade

för en kontroll av priserna å nämnda förnödenheter i vidare mån än att de

av säljarna själva bestämda priserna kunde stoppas på den nivå, på vilken

de befunne sig vid den första prissättningen. Nämnden har vidare härom

anfört:

Vad nyss sagts gäller dock ej reservationslöst, enär det av praktiska skäl

är ogörligt att bestämma en speciell (sekundär) prisstoppdag för var och

en av de nya förnödenheterna, utan man måste tid efter annan fastställa särskilda

»samlingsdagar» som prisstoppdagar för de under viss tidrymd efter

det allmänna prisstoppets införande nytillkomna förnödenheterna.

2 a § sista stycket prisregleringslagen anvisar visserligen ett system för

prisfastställelse av nya förnödenheter, men det är där endast fråga om förnödenheter,

som äro avsedda att användas såsom ersättning för eller till utdrygning

av prisreglerade förnödenheter. Tillverkas exempelvis efter prisstoppets

införande en ny modell av en viss prisstoppad förnödenhet, varvid

en ny uppfinning exploateras, som i grund förändrar den äldre modellen,

lärer man ej med stöd av nu förevarande stadgande kunna förhindra saluförandet

av den nya modellen, innan nämndens godkännande av priset inhämtats.

För att råda bot på här ovan antydda brister har nämnden i 2 a § tredje

stycket — motsvarande nuvarande 2 a § sista stycket — föreslagit en utvidgning

av rätten till prisfastställelse av nya förnödenheter. Utvidgningen föreslås

skola ske så, att nya förnödenheter, som äro avsedda att erhålla samma

eller liknande användningsområde som redan prisstoppade förnödenheter,

även kunna bli föremål för den särskilda prisfastställelse, varom här är fråga.

Huruvida sagda avgränsning är tillfyllest, är svårt att på förhand avgöra. Formuleringen

lärer emellertid täcka de fall, som hittills varit aktuella. Föreskrift

enligt ifrågavarande stycke lärer böra gälla under den bestämda prisstopptiden.

Beträffande det av priskontrollnämnden framlagda förslaget örn prisreglering

genom allmän sänkning med viss procentsats av prisstoppnivån

inom viss bransch har priskontrollnämnden ytterligare anfört:
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kanot. Maj:ts proposition nr 17.

Prisstoppet kan — som också sjäiva namnet antyder -— icke vara ett tjänligt

instrument för prissänkning. Visserligen kan under prisstopptiden ett

lägre pris än det ursprungliga stoppriset bli nytt stoppris (se t. ex. SFS nr

222/1944) men medlet att åstadkomma ett dylikt lägre pris har då varit en

frivillig överenskommelse. För prissänkning äro de tillämpande myndigheterna

för närvarande hänvisade — förutom till överenskommelsevägen — till

andra tvångsprisregleringar, främst normalpriset. Det ligger emellertid i sakens

natur, att de sistnämnda icke kunna komma till användning för alla

fall, och överenskommelse är ej alltid möjlig att uppnå. Det saknas därför

för närvarande ett effektivt medel att vid fallande marknad — då den fria

konkurrensen ej sätter in tillräckligt hårt sänka gällande stoppriser. Inom

nämnden har — som förut omnämnts — diskuterats olika vägar tor att ta

fram ett dylikt prissänkningsmedel. som för sin tillämpning bland annat icke

erfordrar en alltför invecklad apparat. Nämnden har därvid stannat vid den

utväg, varåt uttrvck givits i ett nytt fjärde stycke av 2 a §. Utgångspunkt för

ett prissänkningsbeslut bilda de tidigare bestämda stoppriserna och de priser

som godkänts enligt förslagets 2 a § tredje stycke. Beslutet örn prissänkning

kan lämpligen få den inneböiden, att sagda priser skola sankas med

visst procenttal. Fördelen med denna metod är, att allmänheten lätt kati kontrollera

beslutets efterlevnad. Prissänkning bör genomföras samtidigt för alla

led av fabrikation och handel inom viss bransch.

Prissänkningsbeslut avses skola tillämpas under samma tidsperiod som beslut

om prisstopp, d. v. s. under högst tre månader i sänder. Det bör lämpligen

träda i kraft viss tid efter det att beslutet meddelats, även örn man

kan förvänta att företagen i eget intresse söka undvika ett försäljningsstopp

genom att genomföra prissänkningen omedelbart. Då enstaka fall kunna förekomma,

som motivera något högre pris än det sänkta sloppriset, har nämnden

även förslagit en dispensmöjlighet.

Nu nämnda ändringar medföra vissa ändringar av 11 § första stycket

punkt 1).

Remissyttrandena. I remissyttrandena har frågan om prisstoppbestämmelsernas

tillämpning a nj etablerade företagare i

allmänhet icke särskilt behandlats.

Livsmedelskommissionen har emellertid anfört:

Kommissionen vill för sin del ifrågasätta, örn några större olägenheter kunna

befaras av den av priskontrollnämnden påtalade bristen i prisstoppbestämmelserna.

Det utrymme för prishöjningar, som kan föreligga, måste ju

under alla förhållanden bli tämligen begränsat, eftersom priset ej kan höjas

mer än till det gängse priset. Härtill kommer, att risken för försök att genom

verkliga eller fingerade överlåtelser få till stånd dylika prishöjningar, måste

bli allt mindre, ju mer man kommer in i en prissänkningsperiod. Eftersom

de föreslagna ändringarna i prisregleringslagen främst ta sikte på att effektivisera

prisregleringen vid en väntad prisnedgång, ter det sig även ur denna

synpunkt mindre påkallat att vidtaga den nu nämnda kompletteringen av

prisstoppbestämmelserna.

Betraffande frågan örn prisstoppbestämmelsernas tillämpning

å s. k. nya förnödenheter har livsmedelskommissionen anfört:

Det torde väl i praktiken nästan alltid kunna göras gällande, att en ny

förnödenhet är avsedd att erhålla samma eller liknande användningsområde

som någon förnödenhet, vilken salufördes vid tiden för prisstoppets infö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö6 Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

rande. Den av nämnden föreslagna utvidgningen synes därför i praktiken

komma att leda till ett nära nog fullständigt förbud mot saluförande av nya

förnödenheter, innan priset å desamma godkänts av priskontrollnämnden.

Om man reflekterar på att införa en bestämmelse av det slag, som priskontrollnämnden

föreslagit, synes man därför lika väl kunna taga steget fullt

ut och även formellt göra bestämmelsen tillämplig å alla nya förnödenheter.

Kommissionen kan dock icke finna, att tillräckliga skäl blivit förebragta för

att man i nuvarande läge skall införa en dylik vittomfattande bestämmelse,

vilken kan befaras komma att verka hämmande på upptagandet av i och

för sig önskvärda nya tillverkningar. I detta sammanhang vill kommissionen

även påpeka, att de prisreglerande myndigheterna ha en viss möjlighet att

genom åsättande av normalpris hindra uttagande av oskäliga priser för nya

förnödenheter. Kommissionen anser sig därför ej kunna tillstyrka priskontrollnämndens

förslag på denna punkt.

I anslutning till vad nu nämnts vill kommissionen påpeka, att bestämmelserna

i nuvarande 2 a § tredje stycket prisregleringslagen till följd av

den konstruktion prisstoppbestämmelserna fått i kungörelsen den 4 juni 1943

angående allmänt prisstopp, icke torde vara tillämpliga å förnödenheter,

som blivit föremål för prisreglering med stöd av 3, 4 eller 5 § prisregleringslagen

eller enligt annan av Kungl. Majit utfärdad författning. Detta innebär

att bestämmelserna i 2 a § tredje stycket prisregleringslagen exempelvis icke

torde vara tillämpliga å ersättningsmedel för förnödenheter, som äro åsätta

normalpris. Enligt kommissionens mening kan det ifrågasättas, om någon

anledning finnes att bibehålla denna inskränkning i bestämmelsernas tillämplighetsområde.

Sveriges industriförbund har — med instämmande av svenska arbetsgivareföreningen

—- gjort följande uttalande:

För flera industribranscher betydelsefull är den utvidgning som föreslås

i fråga om rätten att fastställa priser å s. k. nya förnödenheter. I den mån

sådana förnödenheter äro avsedda att erhålla samma eller liknande användningsområde

som redan prisstoppade förnödenheter, skal! nämnden enligt

förslaget äga förbjuda saluhållande därav, innan dess godkännande av priset

inhämtats. Någon egentlig motivering för förevarande bestämmelse har

icke av priskontrollnämnden förebragts. Erfarenheterna från uppgångsperioden

torde icke heller giva vid handen, att verkligt behov av det föreslagna

tvångsmedlet förefinnes. Bestämmelsens tillämpning skulle uppenbarligen

medföra betydande praktiska olägenheter för därav berörda företagare och

en icke oväsentlig ökning av priskontrollnämndens arbetsbörda. Den skulle

tillika vara ägnad att hämma det utvecklingsarbete, som normalt pågår inom

industrien för utfinnande av nya och förbättrade typer och modeller. Under

sådana förhållanden anser förbundet, att missbruk även på detta område i

regel böra kunna hindras i första hand genom frivilliga överenskommelser

med företagarna.

I anledning av priskontrollnämndens förslag om prisreglering genom allmän

sänkning med viss procentsats av prisstoppnivån

inom viss bransch har livsmedelskommissionen framhållit, att det syntes

önskvärt att de prisreglerande myndigheterna finge möjlighet ej blott att företaga

allmänna sänkningar av stoppriserna utan även att för enstaka företagare

bringa stoppriser, som läge över de gängse stoppriserna, ned till en

skäligare nivå. Den föreslagna nya lydelsen av 2 a § sista stycket prisregleringslagen

syntes även ge möjlighet härtill.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

57

Å andra sidan har Sveriges köpmannnjörbund förutsatt, att den föreslagna

bestämmelsen borde tolkas så, att enskild företagare icke med stöd av nämnda

bestämmelse kunde åläggas att sänka det för honom gällande stoppriset

utan eventuell sänkning borde gälla förnödenheten och samtliga företagare

inom hel bransch. Lagtexten syntes böra formuleras i överensstämmelse

härmed.

Departementschefen. Priskontrollnämnden har såsom en brist i systemet

betecknat det förhållandet att vid överlåtelse av rörelse den nye innehavaren

icke vore bunden av det stoppris, som gällt för den tidigare innehavaren, utan

vore oförhindrad att höja priset till nivå med det gängse. Nämnden har i enlighet

härmed föreslagit ett tillägg till 2 a § första stycket av innebörd, att ny

innehavare av rörelse icke finge utan tillstånd överskrida det för den tidigare

innehavaren gällande stoppriset. Det sålunda föreslagna tillägget är

måhända icke av större betydelse för prisövervakningsarbetet. Med hänsyn

till vad nämnden anfört och då förslaget icke mött erinran från de hörda

näringsorganisationernas sida, anser jag mig dock böra biträda detsamma. I

formellt hänseende förordar jag emellertid en annan avfattning av tilläggsstadgandet

än den av nämnden föreslagna.

Vidare har priskontrollnämnden anfört, att bestämmelserna i 2 a § tredje

stycket angående prissättning å ersättningsvaror icke syntes kunna tillämpas

då en företagare saluförde en helt ny modell av en förnödenhet, beträffande

vilken prisstopp vore gällande. Den nya förnödenheten torde nämligen i sådant

fall icke kunna anses som ersättningsvara för den ursprungliga förnödenheten

utan vore en helt ny produkt och såsom sådan undandragen prisbestämmelserna.

I enlighet härmed har nämnden föreslagit att bestämmelserna

i 2 a § tredje stycket måtte utvidgas till att avse jämväl sådana nya

förnödenheter, som vore avsedda att erhålla samma eller liknande användningsområde

som de förnödenheter för vilka prisstopp gällde. Nämnden har

vidare föreslagit sådan omformulering av lagrummet att däri uttryckligen

angåves, att meddelad föreskrift gällde endast under den tid själva prisstoppet

vore gällande.

Den föreslagna utvidgningen har i ett par remissyttranden blivit föremål

för kritik, därvid särskilt framhållits att lagändringen skulle verka i produktionshämmande

riktning. Dessa farhågor synas emellertid överdrivna. Jag

vill understryka att den ifrågavarande befogenheten endast avser rätt att

i visst fall föreskriva, att ersättningsvara för en prisstoppad förnödenhet

icke må försäljas förrän priset blivit i vederbörlig ordning godkänt. Det

torde för övrigt —- om lagen icke tolkas alltför restriktivt — kunna ifrågasättas

örn icke åtskilliga av de fall, som enligt nämndens uttalande skulle

falla utanför lagens tillämpningsområde, i själva verket täckas redan av gällande

stadgande. Den tvekan i fråga örn stadgandets rätta innebörd, som sålunda

lärer föreligga, skulle i väsentlig mån undanröjas genom den föreslagna

ändringen. På grund av det anförda och då förslaget jämväl i övrigt

synes ägnat att effektivisera prisövervakningen, tillstyrker jag förslaget.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Emellertid torde, om i lagen införes det föreslagna stadgandet angående förnödenhet

som är »avsedd att erhålla samma eller liknande användningsområde»,

det icke vara erforderligt att vid sidan därav bibehålla det nu använda

uttrycket »förnödenhet, som är avsedd att användas såsom ersättning

för eller till utdrygning av» den prisreglerade förnödenheten; den föreslagna

formuleringen torde nämligen täcka även sist åsyftade fall.

Den av livsmedelskommissionen ifrågasatta ytterligare utvidgningen av

ifrågavarande stadgande torde knappast böra vidtagas. Därest fråga är om

en normalprissatt förnödenhet synes det lämpligt, att jämväl den nya förnödenheten

prisregleras i samma ordning.

Den föreslagna befogenheten att vid ändrade förhållanden meddela föreskrift

örn procentuell sänkning av stopprisema har av priskontrollnämnden

förutsatts skola utnyttjas generellt för viss bransch eller viss förnödenhet.

Livsmedelskommissionen har däremot framhållit, att det syntes önskvärt att

kunna enligt samma metod nedbringa stoppriset för enstaka företagare inom

branschen. Vid bedömandet av denna fråga bör beaktas att det allmänna prisstoppet

så till vida är individuellt, att priset för envar företagare inom branschen

låses vid den av honom å prisstoppdagen tillämpade nivån. Det synes

därför jämväl ur rättvisesynpunkter önskvärt, att den av livsmedelskommissionen

föreslagna utvidgningen vidtages. Emellertid torde — såsom priskontrollnämnden

under hand framhållit — liknande skäl tala för att individuell

sänkning av stoppris i vissa fall bör få genomföras även utan att ändrade

förhållanden inträtt. Därest för en företagare gällande stoppris väsentligt

överstiger det inom branschen gängse priset, torde sålunda redan av denna

anledning föreskrift örn sänkning av stoppriset böra få meddelas. Emellertid

vill jag understryka, att sänkning av stoppriset av anledning som sist

sagts självfallet icke bör få genomföras, om det högre priset är motiverat av

skillnader i fråga om kvalitet, service o. s. v.

I samband med de föreslagna ändringarna i 2 a § torde denna lämpligen

böra uppdelas i tre moment.

3 §•

Ändringen i förevarande paragraf har behandlats i samband med ändringarna

ila och 2 §§.

4 §■

Priskontrollnämndens framställning. Beträffande utfästelser jämlikt 4 §

har priskontrollnämnden anfört:

Utfästelse enligt nämnda paragraf kan endast avse priser. I avgivna utfästelser

ha emellertid stundom inryckts även andra villkor än prisvillkor,

t. ex. förbindelse att sälja vederbörande vara i viss angiven ordning. Så har

särskilt varit förhållandet med utfästelser i samband med import. Utfästelser

beträffande annat än priser ha dock ej varit straffbundna. Detta är uppenbarligen

en brist. Nämnden har därför föreslagit en ändring i paragrafen

i avsikt att fylla nämnda lucka. Denna ändring medför viss ändring av 11 §

första stycket punkt 3).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

Remissyttrandena. I denna del bär livsmedelskommissionen anfört följande:
Kommissionen

anser det rent principiellt vara av vikt, att en bestämd artskillnad

uppehälles mellan de åtgärder, som vidtagas med stöd av prisregleringslagen,

och de åtgärder, som vidtagas med stöd av särskilda författningar

rörande regleringen av handeln med eller förbrukningen av vissa varor.

Åtgärder i direkt prisreglerande syfte böra sålunda så långt möjligt vidtagas

endast med anlitande av prisregleringslagen, under det att åtgärder,

som gå ut på att reglera handeln med eller förbrukningen av varor, böra vidtagas

med stöd av de särskilda regleringsförfattningarna men ej med anlitande

av prisregleringslagen. Liksom livsmedelskommissionen efter prisregleringslagens

tillkomst regelmässigt avstått från att med stöd av de befogenheter

att uppställa villkor vid medgivande av tillstånd att köpa eller sälja ransonerade

varor, som enligt olika ransoneringsförfattningar tillkomma kommissionen,

meddela föreskrifter örn de priser, till vilka inköp eller försäljning

får ske, anser kommissionen även, att åtgärder i syfte att få till stånd en

lämplig fördelning av vissa varupartier eller att eljest ordna distributionen

eller konsumtionen av vissa varor böra vidtagas av försörjningskommissionerna

med stöd av de befogenheter i detta hänseende, som tillkomma dem

enligt olika kristidsförfattningar. I överensstämmelse med denna sin allmänna

uppfattning anser kommissionen det mindre lämpligt, att man i prisregleringslagen

skulle straffbelägga överträdelser av utfästelser rörande annat

än prisfrågor. Kommissionen vill vidare framhålla, att det enligt kommissionens

mening ur principiell synpunkt väl synes kunna godtagas, att

man straffbelägger överträdelse av en till offentlig myndighet avgiven utfästelse

rörande visst i prisregleringslagen speciellt angivet förhållande (i

detta fall det pris till vilket en vara skall säljas) men däremot synes betänkligt,

om straff enligt prisregleringslagen skulle kunna följa å överträdelse

av utfästelse rörande en hel mängd däri ej angivna, mer eller mindre perifera

förhållanden. Som exempel å de konsekvenser den av nämnden föreslagna

ändringen skulle erhålla vill kommissionen sålunda nämna, att vissa

redan nu till priskontrollnämnden avgivna förbindelser innehålla — förutom

utfästelse att ej sälja vissa varor till högre priser än som godkänts av priskontrollnämnden

— jämväl åtagande att vid varje försäljning till grossist

eller detaljist lämna köparen meddelande om de av nämnden såsom högsta

fastställda priserna, att såsom villkor vid försäljning till grossist lämna köparen

meddelande örn av nämnden godkända priser samt att, efter föreskrift

från viss enskild fabrikantsammanslutning, under viss tid från leverans

avstänga grossist eller detaljist, vilken överskridit av nämnden godkända

priser. Samtliga dessa bestämmelser kunna väl sägas utgöra utfästelse

rörande villkor för förnödenhets försäljning, och överträdelse av desamma

skulle sålunda enligt nämndens förslag i fortsättningen kunna bli belagd med

straff enligt prisregleringslagen. Beträffande den i förbindelserna angivna

uppgiftsskyldigheten torde emellerlid, därest sådan skall föreligga och vara

förknippad med straffsanktion, uttryckligt stadgande härom höra intagas i

prisregleringslagen, och elt avstängande av köpare fran varor bör enligt

kommissionens mening i varl fall icke framtvingas genom alt överträdelser

av utfästelser därom straffbeläggas. Vad nu anförts utgör endast exempel

på vad en utfästelse kan komma att innehålla i fråga örn villkor för förnödenhets

försäljning eller för utförande av tjänst. Det torde vara klart att

dylika villkor även kunna innehålla bestämmelser rörande en mängd andra

förhållanden, som antingen överhuvud ej böra regleras genom straffsank
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

tioner eller där regleringen i vart fall ej bör ske i den här ifrågasatta ordningen.

Av skäl som nu anförts anser sig livsmedelskommissionen böra avstyrka

priskontrollnämndens förslag på berörda punkt.

Departementschefen. Livsmedelskommissionen har av principiella skäl ansett

sig böra avstyrka den av priskontrollnämnden föreslagna utvidgningen.

Emellertid torde prisövervakningen kunna i viss mån underlättas, därest

prisutfästelser av ifrågavarande slag kunde kombineras med straffsanktionerade

utfästelser rörande den ordning i vilken försäljningen må ske eller

tjänsten utföras. Därest utfästelserna — såsom naturligt är — begränsas till

att avse sådana förhållanden som ha samband med och äro ägnade att underlätta

priskontrollen, torde icke heller några avgörande principiella invändningar

kunna resas mot förslaget. Jag anser mig sålunda böra tillstyrka,

att 4 § utbygges till att avse jämväl utfästelser beträffande den ordning, i

vilken försäljningen må ske eller tjänsten utföras. Jag torde i detta sammanhang

få erinra om att i 6 § tillämpningsförordningen till prisregleringslagen

(SFS 1943: 309) stadgas, att i utfästelse av ifrågavarande slag skall särskilt

angivas, att den avgivits jämlikt 4 § prisregleringslagen och under straffansvar

som i nämnda lag sägs.

5, 6, 8 och 10 §§.

Ändringarna i dessa paragrafer sammanhänga med den förut omnämnda

utvidgningen av prisregleringslagens tillämpningsområde med avseende å

tjänster.

11 och 16 §§.

Enligt 11 § straffas köpare endast i vissa fall för delaktighet i av säljare

begånget brott mot normalprisbestämmelse eller eljest mot prisföreskrift,

som meddelats med stöd av prisregleringslagen. Förutsättningen för att köparen

skall kunna ådömas delak tighetsansvar är nämligen att han uppsåtligen

förlett säljaren till brottet eller att köparen handlat i återförsäljningssyfte

eller i syfte att använda varan i yrkesmässig förvärvsverksamhet. Däremot

finnes i lagen intet stadgat angående ansvar för köpare vid prisockerbrott

(6 §) eller vid överträdelse av förbudet mot s. k. kombinationsköp (7 §).

Emellertid har högsta domstolen i ett den 4 september 1944 meddelat utslag

(refererat i NJA för år 1944 avd. I s. 414 o. f.) under åberopande av 3 kap. 3 §

strafflagen samt 6 och 11 §§ prisregleringslagen fällt en köpare till ansvar

för delaktighet i prisocker; en ledamot av högsta domstolen var dock skiljaktig

och ansåg det åtalade förfarandet icke vara av beskaffenhet att för

köparens del föranleda ansvar. Den ståndpunkt högsta domstolens majoritet

sålunda intagit torde leda till ett ur priskontrollsynpunkt tillfredsställande

resultat, såvitt fråga är örn köpare som anstiftat brottet eller som handlat i

återförsäljningssyfte eller i syfte att använda den köpta varan i yrkesmässig

förvärvsverksamhet. Då köparen ådömts straff under åberopande av 3 kap.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

61

3 § strafflagen lärer emellertid konsekvensen av högsta domstolens utslag

kunna bliva, att vid prisockerbrott köparen framdeles ådömes ansvar jämväl

i andra fall än nyss sagts. Någon saklig grund för ett vidsträcktare köpareansvar

vid prisockerbrott än vid t. ex. brott mot normalprisbestämmelser finnes

dock icke. På grund av det anförda torde de i 11 § prisregleringslagen

meddelade bestämmelserna örn köpares delaktighetsansvar böra göras tilllämpliga

även i fråga om prisockerbrott. Motsvarande bör gälla i fråga om

prisockerbrott i samband med utförandet av tjänst.

Frågan om köparens delaktighetsansvar vid brott mot det i 7 § meddelade

förbudet mot kombinationsavtal lärer icke vara av större praktisk betydelse.

För vinnande av en enhetlig reglering av hithörande spörsmål torde dock

motsvarande ändringar böra vidtagas i fråga örn de i 11 § meddelade straffbestämmelserna

rörande dylikt brott.

Slutligen torde i 11 § böra vidtagas vissa smärre ändringar till följd av

utvidgningen av prisregleringslagens tillämpningsområde med avseende å

tjänster ävensom till följd av de förut föreslagna ändringarna i 2 a och 4 §§.

I syfte att göra 11 § mera överskådlig torde lagtexten böra uppdelas i tre

moment. Härav föranledes en redaktionell ändring i 16 §.

Det av priskontrollnämnden ingivna lagförslaget har inom finansdepartementet

blivit föremål för överanbetning i enlighet med de grunder, för vilka

jag i det föregående redogjort. Därvid ha även vidtagits ett par redaktionella

ändringar, för vilka särskild motivering icke torde behöva lämnas. Det sålunda

överarbetade förslaget till lag om fortsatt giltighet av prisreglering slagen

den 30 juni 1942 (nr 459) torde få såsom Bilaga fogas vid protokollet.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att prisregleringslagen med hänsyn till

omfattningen av de föreslagna ändringarna torde böra i sin helhet nytryckas

i Svensk författningssamling.

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över lagförslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Gösta Renlund.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

Bilaga.

Förslag

till

lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den

30 juni 1942 (nr 459).

Härigenom förordnas, dels att underrubriken före 1 § prisregleringslagen

den 30 juni 1942, vilken lag gäller till och med den 30 juni 1945,1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att närmast efter 1 § skall

införas en ny paragraf, betecknad 1 a §, av nedan angiven lydelse, dels att

2, 2a, 3—6, 8, 10, 11 och 16 §§2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet till

och med den 30 juni 1946.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Inledande bestämmelse. Inledande bestämmelser.

la §.

Med tjänst avses i denna lag sådan

tjänst som någon, yrkesmässigt

eller tillfälligt, såsom företagare utför

åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall

enligt denna lag anses dels utövande

av verksamhet, som avser att åt resande

eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig

ensamt eller i förening med förplägnad

(hotell- och pensionatrörelse),

dels ock upplåtelse av rätt att

nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet

skall anses överlåtelse av förmögenhetsrättighet

av immateriell art, så

ock upplåtelse av rättighet att å fastighet

avverka skog eller att där taga

torv, ler, grus, sten eller annat, som

icke är att hänföra till fastighetens

vanliga avkastning.

1 Jfr 1944:149.

2 Senaste lydelse av 2, 2 a, 5, 6, 8, 10 och 11 §§ se 1943:308.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

63

Nuvarande lydelse:

2 §■

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som yrkesmässigt säljer viss

förnödenhet eller såsom företagare

åt annan yrkesmässigt utför viss

tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen---före
skriften

angives;

2) att varje---prishöjningen;

eller

3) att minst---skälen där
till.

Den som---skall göras.

Lika med utförande av tjänst skall

enligt denna lag anses utövande av

verksamhet, som avser att åt resande

eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig ensamt

eller i förening med förplägnad

(hotell- och pensionatrörelse).

2 a §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som frivilligt säljer viss förnödenhet

eller som frivilligt utför

tjänst, som i 2 § avses, icke må utan

tillstånd överskrida det pris å förnödenheten

eller tjänsten, som han tilllämpade

å dag som i föreskriften angives,

eller, örn han då icke sålde förnödenhet

eller utförde tjänst varom

fråga är, det pris som den angivna

dagen var att anse som gängse pris

eller som han före nämnda dag senast

tillämpat (prisstopp).

Föreslagen lydelse:

2 §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som yrkesmässigt säljer viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utför

viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen---före
skriften

angives;

2) att varje —--prishöjningen;

eller

3) att minst---skälen där
till.

Den som---skall göras.

2 a §.

1 mom. Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att den som frivilligt säljer viss

förnödenhet eller frivilligt utför viss

tjänst icke må utan tillstånd överskrida

det pris å förnödenheten eller

tjänsten, som han tillämpade å dag

som i föreskriften angives, eller, örn

han då icke sålde förnödenhet eller

utförde tjänst varom fråga är, det pris

som den angivna dagen var att anse

som gängse pris eller som han före

nämnda dag senast tillämpat (prisstopp).

Sker efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse av rörelse, i

vilken försäljes förnödenhet eller utföres

tjänst som med föreskriften avses,

skall dock såsom stoppris för den

nye innehavaren av rörelsen gälla det

pris, som dea föregående innehavaren

högst ägt uttaga.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

Nuvarande lydelse:

Föreskrift om — — — till prishöjning.

Har prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet, äger Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer

föreskriva, att förnödenhet,

som är avsedd att användas såsom ersättning

för eller till utdrygning av

den prisreglerade förnödenheten och

som icke saluförts inom landet före

den dag prisstoppet föreskrevs, icke

må försäljas eller utbjudas till avyttring

förrän priset å förnödenheten

godkänts av myndighet som Konungen

bestämmer. Godkänt pris må icke

överskridas utan tillstånd av myndigheten.

Föreslagen lydelse:

Föreskrift om---- till prishöj
ning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet, äger

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer föreskriva, att förnödenhet,

som är avsedd att erhålla

samma eller liknande användningsområde

som den prisreglerade förnödenheten

och som icke saluförts inom

landet före den dag prisstoppet föreskrevs,

icke må under den tid prisstoppet

är gällande försäljas eller utbjudas

till avyttring förrän priset å förnödenheten

godkänts av myndighet

som Konungen bestämmer. Godkänt

pris må icke överskridas utan tillstånd

av myndigheten.

3 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst eller har pris å viss förnödenhet

godkänts jämlikt 2 mom. och inträda

därefter sådana på prisbildningen

inverkande förhållanden att

priset skäligen bör sänkas, äger Konungen

eller myndighet som Konungen

bestämmer förordna örn sådan

prissänkning. Förordnande som nyss

sagts må meddelas beträffande viss

förnödenhet eller tjänst eller beträffande

viss företagare inom branschen.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer må ock meddela

förordnande örn prissänkning beträffande

viss företagare inom en bransch,

därest för honom gällande stoppris väsentligt

överstiger det gängse priset.

Förordnande som i första stycket

sägs gäller under den tid prisstoppet

är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 §. 3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger fastställa

visst pris, som prövas skäligt, att

gälla såsom normalpris vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet eller

vid frivilligt utförande av tjänst som

i 2 § avses.

Normalpriset må — — — sådant

tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller

tjänst som i 2 § avses utföras, må

priset icke överskridas med mindre

myndigheten givit tillstånd därtill.

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utföra viss tjänst

skall tillkomma endast

1) den som---viss samman
slutning;
2)

den som före viss dag yrkesmässigt

köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt

utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift---där
till

äro.

I den mån så finnes erforderligt

för alt hindra onödig, fördyrande

mellanhandel med viss förnödenhet

eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka

bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 samt.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger fastställa

visst pris, som prövas skäligt, att

gälla såsom normalpris vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet eller

vid frivilligt utförande av viss tjänst.

Normalpriset må —--sådant

tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller

viss tjänst utföras, eller eljest beträffande

den ordning, i vilken försäljningen

må ske eller tjänsten utföras,

må priset icke överskridas eller utfästelsen

eljest frångås med mindre

myndigheten givit tillstånd därtill.

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utföra

viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som---— viss samman
slutning;
2)

den som före viss dag yrkesmässigt

köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift--— där
till

äro.

I den mån så finnes erforderligt

för att hindra onödig, fördyrande

mellanhandel med viss förnödenhet

eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka

Nr 17.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Nuvarande lydelse: Föreslagep lydelse:

uppkommit i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger

Konungen meddela föreskrift om begränsning

på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller såsom företagare åt annan

yrkesmässigt utföra tjänsten.

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst,

sorn i 2 § avses, taga eller träffa avtal

om vederlag, som i märklig mån

överstiger det i allmänhet tillämpade

priset eller som eljest är att anse såsom

oskäligt med hänsyn till säljarens

eller företagarens självkostnad

och de grunder i övrigt, som allmänt

tillämpas vid prissättning å liknande

slag av förnödenheter eller tjänster.

Ej heller---sådant vederlag.

8 §.

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller

säljer viss förnödenhet eller såsom företagare

åt annan yrkesmässigt utför

viss tjänst, att på anfordran av den

myndighet, som meddelat föreskriften,

eller annan myndighet, som därvid

bestämts,

1) lämna de---åligger myn
digheten;
2)

för kontroll---för myn
digheten.

Försummar någon----sådant

vite.

10 §.

Myndighet som —--- — av förnö
denheten.

uppkommit i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger

Konungen meddela föreskrift om begränsning

på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller yrkesmässigt utföra

tjänsten.

6 §.

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst

taga eller träffa avtal om vederlag,

som i märklig mån överstiger det i

allmänhet tillämpade priset eller som

eljest är att anse såsom oskäligt med

hänsyn till säljarens eller företagarens

självkostnad och de grunder i övrigt,

som allmänt tillämpas vid prissättning

å liknande slag av förnödenheter

eller tjänster.

Ej heller---sådant vederlag.

8 §.

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller

säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt

utför viss tjänst, att på anfordran

av den myndighet, som meddelat

föreskriften, eller annan myn''

dighet, som därvid bestämts,

1) lämna de---åligger myn
digheten;
2)

för kontroll---för myn
digheten.

Försummar någon — ---sådant

vite.

10 §.

Myndighet som —- — — av förnödenheten.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

67

Nuvarande lydelse^

Väd i första Stycket ät stadgat skall

i tillämpliga delar gälla även i fråga

om utförande av tjänst som i 2 § avses.

11 §■

Med dagsböter — ---år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra

anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande

av anmälningsskyldigheten

lämnat medvetet oriktig uppgift eller

som, med vetskap om att prisstopp

föreskrivits beträffande viss förnödenhet

eller tjänst eller att visst pris

å förnödenhet godkänts jämlikt 2 a §

sista stycket, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten till förhöjt

pris eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat eller förklarat

sig villig att betala sådant pris eller

för utförande av tjänsten uppburit eller

krävt förhöjt pris eller som, med

vetskap om att föreskrift enligt 2 a §

sista stycket meddelats beträffande

viss förnödenhet, brutit mot föreskriften;

2 3

2) den som, med vetskap om att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller å tjänst som i 2 § avses, utan

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

för högre pris eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat

eller förklarat sig Villig att betala

högre pris eller för utförande av tjänsten

uppburit eller krävt högre belopp;

3) den sorn, efter avgivande av sådan

utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, utan

Föreslagén lydelse!

Väd i första stycket är stadgat skall

i tillämpliga delar gälla även i fråga

örn yrkesmässigt utförande av viss

tjänst.

ii §•

1 morn. Med dagsböter — — —

år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra

anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande

av anmälningsskyldigheten lämnat

medvetet oriktig uppgift eller som,

med vetskap om att prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst eller att visst pris å förnödenhet

godkänts jämlikt 2 a § 2 mom. eller

att prissänkning beträffande viss förnödenhet

eller tjänst föreskrivits jämlikt

2 a § 3 morn., utan tillstånd försålt

eller saluhållit förnödenheten till

högre pris än det sålunda fastställda

eller i återförsäljningssyfte för densamma

betalat eller förklarat sig villig

att betala sådant pris eller för utförande

av tjänsten uppburit eller

krävt högre pris än det fastställda eller

som, med vetskap örn att föreskrift

enligt 2 a § 2 mom. meddelats beträffande

viss förnödenhet, brutit mot

föreskriften;

2) den som, med vetskap om att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller tjänst, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten för högre

pris eller i återförsäljningssyfte för

densamma betalat eller förklarat sig

villig att betala högre pris eller för

utförande av tjänsten uppburit eller

krävt högre belopp;

3) den som, efter avgivande av eller

med vetskap örn sådan utfästelse

beträffande förnödenhet eller tjänst

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Nuvarande lydelse:

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

för högre pris än det utfästa

eller för utförande av tjänsten uppburit

eller krävt sådant pris eller som,

med vetskap örn utfästelsen, i återförsäljningssyfte

för förnödenheten betalat

eller förklarat sig villig att betala

högre pris än det utfästa;

4) den som---eller villkoret;

5) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra tjänst, som i 2 § avses,

eller om villkor, som i anledning av

denna lag uppställts för rätten att

sälja förnödenheten eller utföra tjänsten,

försålt eller saluhållit eller i ålerförsäljningssyfte

köpt eller förklarat

sig villig att köpa förnödenheten ( Iler

utfört eller erbjudit sig att utföra

tjänsten i strid mot föreskriften eller

villkoret;

6) den som brutit mot bestämmelserna

i 6 §;

7) den som brutit mot det i 7 §

stadgade förbudet; 8

8) den som---vilseleda myn
dighet.

Vid bedömande---betydande

storlek.

Lika med —--yrkesmässig

förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

Föreslagen lydelse:

som i 4 § sägs, utan tillstånd försålt

eller saluhållit eller i återförsåljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig att

köpa förnödenheten eller utfört eller

erbjudit sig att utföra tjänsten till

högre pris än det utfästa eller eljest

i strid mot utfästelsen;

4) den som--—- eller villkoret;

5) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra viss tjänst, eller om

villkor, som i anledning av denna

lag uppställts för rätten att sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten, försålt

eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig

att köpa förnödenheten eller utfört

eller erbjudit sig att utföra

tjänsten i strid mot föreskriften eller

villkoret;

6) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsåljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst mot vederlag, som i 6 §

sägs;

7) den som försålt eller saluhdllit

eller i återförsåljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst under villkor, som säljaren

eller företagaren jämlikt 7 § icke

ägt uppställa;

8) den som---vilseleda myn
dighet.

Vid bedömande---betydande

storlek.

2 mom. Lika med---yrkes
mässig

förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Nuvarande lydelse:

säljare begånget brott som i första

stycket under 1), 2), 3) eller 5) avses,

där ej köparen med sådan vetskap,

varom i nämnda lagrum är sagt, uppsåtligen

förlett säljaren till brottet.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning beträffande den,

som erlagt eller förbundit sig att erlägga

betalning för tjänst som i första

stycket under 1), 2), 3) eller 5) avses,

så ock i fråga örn säljares delaktighet

i sådant av köpare begånget

brott som i första stycket under 4) avses.

Fälles någon till straff enligt första

eller tredje stycket, skall domstolen

tillika förplikta honom att utgiva värdet

av taget eller avtalat vederlag eller

värdet av förnödenhet som undanhållits;

dock att, i den mån särskilda

förhållanden därtill föranleda, nedsättning

må ske av det värde som

skall utgivas.

lf» §.

Böter och vitén, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon

förpliktas utgiva enligt 11 § sista stycket

tillfalla kronan.

Föreslagen lydelse:

säljare begånget brott som i 1 mom.

under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7) avses,

där ej köparen med sådan vetskap,

varom i nämnda lagrum är sagt, uppsåtligen

förlett säljaren till brottet.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning beträffande den,

som erlagt eller förbundit sig att erlägga

betalning för tjänst som i 1

mom. under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7)

avses, så ock i fråga om säljares delaktighet

i sådant av köpare begånget

brott som i 1 mom. under 4) avses.

3 mom. Fälles någon till straff

enligt 1 mom. eller 2 mom. första stycket,

skall domstolen tillika förplikta

honom att utgiva värdet av taget eller

avtalat vederlag eller värdet av förnödenhet

som undanhållits; dock att,

i den mån särskilda förhållanden därtill

föranleda, nedsättning må ske av

det värde som skall utgivas.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon

förpliktas utgiva enligt 11 § 3 mom.

tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stadgandet i 2 a § 1 mom. första stycket sista punkten skall icke äga tilllämpning

beträffande överlåtelse av rörelse, som skett före denna lags ikraftträdande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ro

Klingl. Mäj.ts proposition nr 17.

Bihang.

Förslag

; till

lag om ändring i vissa delar av prisregleringslagen den

30 juni 1942 (nr 459).

Härigenom förordnas, dels att 2, 2 a, 3—6, 8, 10 och 11 §§ prisregleringslagen

den 30 juni 19421 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels att till lagen skall fogas en ny paragraf, betecknad 1 a §, av nedan angivén

lydelse dels ock att rubriken före 1 § i lagen skall erhålla följande

ändrade lydelse, avseende jämväl 1 a §.

Inledande bestämmelser.

1 a §.

Med tjänst förstås i denna lag sådan tjänst, som någon utför såsom företagare

åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall enligt denna lag anses dels utövande

av verksamhet, som avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad (hotteli-

beli pfensionätrörelsé), dels ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

2 §■

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att

den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller som yrkesmässigt utför

viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen anmäla det pris, som han tillämpat för förnödenheten

eller tjänsten å dag som i föreskriften angives;

2) att varje gång höjning av priset vidtages ofördröjligen anmäla prishöjningen;

eller

3) att tttihst ten vecka innan höjning av priset är avsedd att vidtagas anmäla

den tillämade prishöjningen och skälen därtill.

Den som meddelat föreskrift örn anmälningsskyldighet äger bestämma

till vilken myndighet anmälan skall göras.

2 a §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att

den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller som frivilligt utför viss tjänst

icke må utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten eller tjänsten, som

han tillämpade å dag som i föreskriften angives eller som den angivna da
-

1 Senaste lydelse se 1943:308.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

71

gen var att anse som gängse pris eller seip han före nämnda dag senast tilllämpat,

eller, om försäljningen sker eller tjänsten utföres i en av honom efter

sagda dag övertagen rörelse, det pris som rörelsens förre innehavare enligt

detta stycke icke ägt överskrida (prisstopp).

Föreskrift om---till prishöjning.

Har prisstopp föreskrivits beträffande viss förnödenhet, äger Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer föreskriva, att förnödenhet, som

är avsedd att användas såsom ersättning för eller till utdrygning av den

prisreglerade förnödenheten eller att eljest erhålla samma eller liknande

användningsområde som sistnämnda förnödenhet och som icke saluförts inom

landet före den dag prisstoppet föreskrevs, icke må under den tid prisstoppet

är gällande försäljas eller utbjudas till avyttring förrän priset å förnödenheten

godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Godkänt pris

må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten.

Har prisstopp föreskrivits beträffande viss förnödenhet eller tjänst ellef

föreskrift meddelats jämlikt tredje stycket och inträda sedermera sådana på

prisbildningen inverkande förhållanden, att det i första eller tredje stycket

angivna priset skäligen bör sänkas, äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer att för tid, som sägs i andra stycket, förordna om sådan

prissänkning. Sålunda bestämt pris må icke överskridas utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer.

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger fastställa visst

pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris vid frivillig försäljning

av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande av viss tjänst.

Normalpriset må---sådant tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse beträffande

högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas eller viss tjänst

utföras, eller i fråga örn annat villkor för förnödenhetens försäljning eller

tjänstens utförande, må priset icke överskridas eller villkoret åsidosättas med

mindre myndigheten givit tillstånd därtill.

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller att yrkesmässigt utföra viss tjänst skall tillkomma endast
1)

den som är medlem av viss sammanslutning;

2) den som före viss dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift — — -— därtill äro.

I den mån så finnes erforderligt för att hindra onödig, fördyrande mellanhandel

med viss förnödenhet eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka uppkommit i följd av de i 1 § angivna utomordentliga

förhållandena och medföra onödig stegring av priset å viss förnödenhet

e]/er tjänst» äger Konungen meddela föreskrift örn begränsning på annat

sätt än förut i denna paragraf är sagt av rätten alt yrkesmässigt köpa eller

sälja förnödenheten eller yrkesmässigt utföra tjänsten.

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet oller vid utförande av tjänst

taga eller träffa avtal om vederlag, som i märklig män överstiger det i ali
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

mänhet tillämpade priset eller som eljest är att anse såsom oskäligt med hänsyn

till säljarens eller företagarens självkostnad och de grunder i övrigt,

Som allmänt tillämpas vid prissättning å liknande slag av förnödenheter

eller tjänster.

Ej heller--— sådant vederlag.

f; ;;; • '' 8 §.

Myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva skyldighet för den,

som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet eller som yrkesmässigt

utför viss tjänst, att på anfordran av den myndighet, som meddelat föreskriften,

eller annan myndighet, som därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten finner erforderliga för utövning av den

priskontrollerande verksamhet, som åligger myndigheten;

2) för kontroll av lämnade uppgifter eller tillämpade priser förete handelsböcker

och affärshandlingar för myndigheten.

Försummar någon —---sådant vite.

io §.

Myndighet som ----av förnödenheten.

Vad i första stycket är stadgat skall i tillämpliga delar gälla även i fråga

om yrkesmässigt utförande av visst tjänst.

; • ii §-

Med dagsböter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet med

hänsyn till omständigheterna är att anse såsom grovt, med fängelse eller

straffarbete i högst två år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 ''§, eller som vid fullgörande av anmälningsskyldigheten lämnat

medvetet oriktig uppgift eller som, med vetskap om att prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller tjänst eller att visst pris å förnödenhet

godkänts jämlikt 2 a § tredje stycket eller att prissänkning beträffande viss

förnödenhet eller tjänst föreskrivits jämlikt 2 a § fjärde stycket, utan tillstånd

försålt eller saluhållit förnödenheten till förhöjt pris eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat eller förklarat sig villig att betala sådant

pris eller för utförande av tjänsten uppburit eller krävt förhöjt pris eller som,

med vetskap om att föreskrift enligt 2 a § tredje stycket meddelats beträffande

viss förnödenhet, brutit mot föreskriften;

2) den som, med vetskap om att normalpris gäller å viss förnödenhet eller

tjänst, utan tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten för högre pris

eller i återförsäljningssyfte för densamma betalat eller förklarat sig villig att

betala högre pris eller för utförande av tjänsten uppburit eller krävt högre

belopp;

f 3) den som, efter avgivande av sådan utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, utan tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

för högre pris än det utfästa eller för utförande av tjänsten uppburit

eller krävt sådant pris eller eljest brutit mot villkor, som omfattats av utfästelsen,

eller som, med vetskap om utfästelsen, i återförsäljningssyfte för

förnödenheten betalat eller förklarat sig villig att betala högre pris än det

utfästa eller eljest brutit mot villkor, som omfattas av utfästelsen;

4) den som--— eller villkoret;

5j den som med vetskap örn föreskrift, som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet eller utföra viss tjänst, eller örn vill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

73

kor, som i anledning av denna lag uppställts för rätten att sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten, försålt eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig att köpa förnödenheten eller utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänsten i strid mot föreskriften eller villkoret;

6) den som--— skall utgivas.

Denna lag träder i kraft etc.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 17.

6

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 januari

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt ''agrådet den 13 januari 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 4 januari

1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942

(nr 459).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av chefen för rättsavdelningen i finansdepartementet hovrättsrådet Rolf Dahlgren.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Avfattningen av 1 a § tredje stycket kan giva anledning till tvekan, huruvida

vissa avtal, såsom angående rätt att förevisa film eller utöva patent, inrymmas

under denna bestämmelse. Då det är avsett, att stadgandet skall äga

tillämpning å avtal av nämnda beskaffenhet, bör ett förtydligande ske så att

med överlåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell art jämställes upplåtelse

av sådan rättighet. Härjämte vill lagrådet beträffande förevarande paragraf

i dess helhet framhålla, att lagtexten skulle vinna i överskådlighet,

därest bestämmelserna i paragrafen överflyttas till 2 §.

Enligt 11 § 2 mom. andra stycket må köpare ej i andra fall än förut i paragrafen

angivits dömas för delaktighet i av säljare begånget brott, som avses

i 1 mom. under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7), där ej köparen med sådan vetskap,

varom i nämnda lagrum är sagt, uppsåtligen förlett säljaren till brottet.

Det sålunda uppställda villkoret örn vetskap hos köparen har — trots ordalagen

— icke avseende å de förfaranden, som upptagits under 6) och 7), utan

endast å de i 1), 2), 3) och 5) åsyftade fallen. Jämväl i de fall, som beröras i

6) och 7), kan emellertid köparen fällas till ansvar för delaktighet, endast örn

han äger vetskap örn de omständigheter, som konstituera säljarens brott. Då

av allmänna regler följer, att uppsåtligt förledande ej kan föreligga, med

mindre anstiftaren äger sådan vetskap, torde det ej vara erforderligt att för

något av de fall, som avses i detta stycke, nämna köparens vetskap såsom villkor

för straffbarhet.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

75

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 januari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö,

Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 17 januari

1945 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 januari 1945 remitterade

förslaget till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942

(nr 459).

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden.

På sätt lagrådet föreslagit torde stadgandet i 1 a § tredje stycket böra förtydligas.

Lagrådets anmärkning mot avfattningen av 11 § 2 mom. andra

stycket torde böra föranleda den av lagrådet föreslagna justeringen av lagtexten.

Vad åter angår den av lagrådet ifrågasatta överflyttningen av bestämmelserna

i 1 a § till 2 § kan det vara tvivelaktigt, om lagtexten skulle vinna

i överskådlighet genom en dylik överflyttning, varför jag icke anser mig

hava anledning att förorda en omarbetning av lagtexten i denna del.

Föredraganden hemställer härefter att förslaget måtte — efter vidtagande

dels av de nu förordade ändringarna dels ock av ett par redaktionella jämkningar

— jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:168 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna s. 11 i texten
  2. 2LU 1945:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942 s. 4 i texten