Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

1945-01-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:18, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

1

Nr 18.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december

1940 (nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus; given Stockholms slott den 4 januari

1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den

20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna

sjukhus.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Hillring lill riksdagens protokoll 1945

I sand.

Nr /<S.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 18.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) örn

vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 20 december 1940 opi vissa avlandsting

eller kommun drivna sjukhus skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

7 §•

Vid sjukhus----beredas densamma.

Sjukhus skall----behovet påkallad.

Sjukstuga må ---- — fyrtio vårdplatser.

Sjukhus, som---— särskilda rum.

Vid beräknande jämlikt tredje och fjärde styckena av antalet vårdplatser

skola platser å barnbördsavdelning medräknas allenast i den mån antalet

sådana platser överstiger femton.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IS.

3

Utdrag ao protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:!

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,

Danielson, Andrén.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga örn

beräkningen av antalet vårdplatser å sjukstuga och anför:

I skrivelse den 9 maj 1944 har centrala sjukvårdsberedningen hemställt

om vidtagande av åtgärder, som möjliggjorde att vårdplatser för barnsbörd

icke inräknades i de för s. k. mindre sjukstuga stipulerade 30 vårdplatsefna.

Över framställningen har yttrande infordrats från medicinalstyrelsen, varjämte

svenska landstingsförbundet beretts tillfälle avgiva yttrande. Sedan

yttrandena numera inkommit, anhåller jag att få upptaga ärendet till behandling.

Enligt lagen den 20 december 1940 örn vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus gäller att sjukhus, som ej är inrättat uteslutande för vård

av luberkulossjuka, benämnes lasarett, örn det är avsett för vårdbehövande

oberoende av fallets svårare eller lindrigare art, och eljest sjukstuga. Sjukhus,

som är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka, benämnes

sanatorium, örn det är avsett för sådana sjuka oberoende av vårdens ari,

och eljest tuberkulossjukstuga. För sjukvård ansvarig läkare benämnes,

där fråga ej är örn vissa särskilt angivna läkare, vid lasarett lasarettsläkare,

vid sjukstuga sjukstuguläkare, vid sanatorium sanatorieläkare och vid tuberkulossjukstuga

tuberkulossjukstuguläkare. Beträffande högsta tillåtna antalet

vårdplatser å andra sjukhus än lasarett och sanatorier stadgas — i 7 §

tredje stycket — alt sjukstuga ej må vara försedd med mer än 30 vårdplatser;

dock må med medicinalstyrelsens medgivande ytterligare intill 20

vårdplalsef inrättas. Tuberkulossjukstuga må ej hava mer än 40 vårdplatser.

I fråga om sjukhus, som bar mer än 24 vårdplatser, gäller — enligt

fjärde stycket i 7 § — att detsamma skall för vård av sådana personer, som

må å sjukhuset mottagas och på grund av smittsam sjukdom eller av annan

anledning icke utan olägenhet kunna vårdas å allmän sal, vara försett med

nödigt antal för sjuka å sådan sol avsedda särskilda rum. Bestämmelser örn

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ris proposition nr IS.

ordningen för tillsättandet av läkare vid förenämnda sjukhus lämnas i 14 §.

Där stadgas att lasaretts- och sanatorieläkare ävensom sjukstuguläkare vid

sådan sjukstuga beträffande vilken medicinalstyrelsen lämnat medgivande

som nyss sagts (s. k. större sjukstuga) skola utnämnas av Konungen. Sjukstuguläkare

vid annan sjukstuga (s. k. mindre sjukstuga) samt tuberkulossjukstuguläkare

tillsättes av landstingets sjukvårdsberedning efter hörande

av vederbörande direktion genom förordnande på viss tid eller tills vidare,

i senare fallet med ömsesidig rätt till minst sex månaders uppsägningstid.

De bestämmelser i 1940 års sjukhuslag, för vilka ovan redogjorts, lia med

i huvudsak oförändrat innehåll dit överflyttats från lagen den 22 juni 1928

om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Beträffande den tidigare behandlingen av frågan må följande

nämnas.

I motioner vid 1920 års riksdag föreslogs, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa örn sådan ändring i då gällande lasaretts- och

sjukstugestadgor, att högsta tillåtna antalet vårdplatser för sjukstugor, vilket

då var 24, måtte höjas till 32. över motionerna infordrades yttrande från

medicinalstyrelsen, som förklarade sig anse, att en sjukvårdsinrättning endast

när dess sängantal icke överskrede 24 skulle nöjaktigt kunna skötas

— och då såsom bisyssla — av en läkare utan annan kompetens än den,

som läkarlegitimationen innebure. I anledning av motionerna och på förslag

av vederbörande tillfälliga utskott beslöt riksdagen skrivelse (nr 137),

vari hemställdes, att Kungl. Majit måtte föranstalta, alt frågan örn en utvidgning

av sjukstugorna i enlighet med det i motionerna gjorda yrkandet måtte

tagas under övervägande vid då pågående omarbetning av lasarettsstadgan.

1920 års lasarettsstadgekommitté, till vilken nyssnämnda riksdagsskrivelse

remitterades, anslöt sig till medicinalstyrelsens uppfattning att platsantalet

vid sjukstuga icke lämpligen borde överstiga 24. Kommittén anmärkte

tillika, att det av motionärerna framförda förslaget icke innebure

någon tillräckligt effektiv lösning av de svårigheter, varom i detta sammanhang

vore fråga. Kommittén ansåg för sin del den lämpligaste utvägen

för att komina till rätta med ifrågavarande problem vara att man möjliggjorde

en mjukare övergång från mindre till större sjukhus.

Frågan behandlades därefter av 1926 års lasarettsstadgesakkunniga, vilkas

i ämnet avgivna förslag beträffande antalet vårdplatser vid sjukstuga

samt tillsättningen av sjukstuguläkare i huvudsak överensstämde nied vad

som kom att gälla enligt 1928 och 1940 års sjukhuslagar. Till motivering

av sitt förslag anförde de sakkunniga bland annat följande.

Mot den av lasareltsstadgekommittén föreslagna anordningen måste enligt

de sakkunnigas mening den avgörande invändningen framställas, att

sjukstugorna från början i de flesta fall måste förläggas till sådana orter

och byggas på sådant sätt, att en övergång till lasarett i allmänhet måste

bliva i hög grad oekonomisk.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr IS.

5

Emellertid synes erfarenheten giva vid handen, att någon ändring av nu

gällande regler är önskvärd. Med hänsyn till de krav, som måste ställas

på ett lasarett, har det särskilt under senare år visat sig oekonomiskt atl

driva lasarett med mindre än omkring 60 sjukplatser. På en ort, där ett

lasarett av denna storlek icke lämpligen kan inrättas men behov av en sjukvårdsanstalt

med mer än 24 platser förefinnes, är det således omöjligt att

på ett på en gång ekonomiskt och från sjukvårdssynpunkt tillfredsställande

sätt ordna sjukhusfrågan. Att ett dylikt behov mångenstädes förefinnes,

lärer vitsordas från landstingshåll och framgår därjämte indirekt därav atl.

enligt vad årsberättelserna från sjukstugorna visa, omkring ett tiotal av

dessa haft en medelbeläggning av mer än 24 patienter.

Efter att därpå hava påvisat bland annat, att under år 1924 medelbeläggningen

vid fem av sjukstugorna uppgått till mellan 32 och 37, anförde de

sakkunniga vidare:

För en utvidgning av det tillåtna antalet sjukplatser å sjukstuga talar

vidare det på senare tid allt mera framträdande behovet av rum för barnbördsfall

å sjukstugorna, liksom det synes obestridligt, att på sjukstugorna

utan olägenhet skulle kunna intagas ett stort antal smärre olycksfall, för

vilka plats därstädes nu saknas. I motsatt riktning gäller åter med oförminskad

styrka det skäl, som föranlett den nuvarande regeln, eller att ett

gynnande av sjukstugutvpen med hänsyn till sjukstugornas i regel enklare

utrustning icke är den rätta vägen för åstadkommande av de bästa vårdmöjligheterna

åt alla grupper av vårdbehövande. Enligt de sakkunnigas

förmenande vinna emellertid båda de här berörda olika synpunkterna

vederbörligt beaktande, om man å ena sidan medgiver en utvidgning av antalet

sjukplatser vid sjukstugorna, men å andra sidan skapar garantier dels

för att en sådan utvidgning icke må ske utan att förhållandena verkligen

påkalla densamma, dels för att det ökade kravet på kirurgisk kompetens,

som en sådan utvidgning med säkerhet måste medföra, varder vederbörligen

tillgodosett och dels för att läkaren finnes i erforderlig utsträckning tillgänglig

å sjukstugan.

I proposition (nr 101) till 1928 års riksdag, vilken proposition ledde till

antagandet av 1928 års sjukhuslag, framhöll föredragande departementschefen

till en början, att behovet av ökat antal billiga vårdplatser å sjukhus

kunde tillgodoses genom ökad användning av sjukstugutypen, vilket syntes

framgå därav, att utgifterna för underliållsdag vore ej obetydligt högre vid

lasaretten än vid sjukstugorna. Behovet av billiga vårdplatser syntes rent

av hava känts så starkt, att man i ett flertal fall funnit sig föranlåten all

åsidosätta gällande bestämmelser.

Efter ali lia lämnat en del uppgifter angående medelbeläggningen å vissa

sjukstugor anförde departementschefen vidare, bland annat:

Av det anförda kan man enligt min mening icke draga annan slutsats än

ali en ökning av det för sjukstugor medgivna platsantalel är påkallad. De!

torde dock, med hänsyn till vad i delta spörsmål förekommit, icke vara möjligt

ali därvid gå längre än att medgiva ett normalt platsantal av högst 30.

varemot i särskilda fall en ytterligare ökning torde kunna tillåtas. Mot vad

de sakkunniga härutinnan föreslagit har huvudsakligen invänts, dels att det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr IS.

skulle innebära tillskapandet av en ny sjukhustyp, varav behov icke skulle

föreligga, och dels att anordningen icke skulle medföra de avsedda ekonomiska

fördelarna. Båda dessa anmärkningar torde emellertid falla på att dylika

sjukhus, låt vara i strid med gällande bestämmelser, redan existera och,

så vitt man kan döma av föreliggande uppgifter, jämväl visat sig ekonomiskt

förmånliga. Möjligt är, att förutsättningar för tillkomsten av ytterligare sjukhus

av enahanda typ icke förefinnas på många ställen — häremot talar dock.

att flera av de mot sjukstugestadgan stridande utvidgningarna skett under

åren 1921—1925 — men å andra sidan har jag, särskilt med hänsyn till de

villkor, som sakkunnigförslaget uppställer för rätten att utvidga sjukstuga,

icke kunnat finna, att någon verklig olägenhet är förenad med nämnda

förslag.

I utlåtande den 29 oktober 1940, avgivet i samband med tillkomsten av

1940 års sjukhuslag, erinrade medicinalstyrelsen örn att styrelsen i skrivelse

den 9 februari 1939 ifrågasatt sådan författningsändring, att i det för sjukstuga

medgivna antalet vårdplatser icke behövde inräknas vårdplatser å tuberkulosavdelningar

och bambördsavdelningar, varpå medicinalstyrelsen anförde

följande.

Beträffande tuberkulosavdelningar vid sjukstugor torde dessa i regel redan

tidigare av medicinalstyrelsen hava uppfattats och behandlats såsom i

viss mån självständiga vårdanstalter — B-anstalter för tuberkulosvård — - ehuru lokalt anslutna till en sjukstuga. Sålunda har för dessa tuberkulossjukstugor

fordrats en särskilt vald direktion oell särskild kontroll har utövats

däröver, att läkaren innehaft föreskriven kompetens att bestrida läkarvården

samt företagit stadgat antal besök å sjukstugan, minst tre gånger i veckan

Ehuru dessa avdelningar sålunda enligt styrelsens betraktelsesätt tillhöra en

annan kategori av vårdanstalter — tuberkulossjukvårdsanstalter — synes

det styrelsen för undanröjande av varje anledning till tvekan önskvärt, ali

det i ifrågavarande författningsrum direkt utsäges, att tuberkulosavdelningens

vårdplatser icke skola inräknas i totalsumman av en sjukstugas

platsantal.

Vad beträffar vårdplatserna å en barnbördsavdelning skulle dessa plaiser

däremot utan tvekan inräknas i platsantalet å en sjukstuga, för såvitt

icke desamma genom en särskild föreskrift undantogos därifrån. Skulle

dessa platser inräknas i nämnda platsantal, torde, enligt styrelsens mening.

''issa organisatoriska svårigheter komma att uppstå vid en del sjukstugor.

Man torde kunna säga, att den lid, som åtgår för läkarens arbete å en

lill en sjukstuga förlagd barnbördsavdelning, i regel icke är alltför betydande,

och att detta arbete per vårdplats räknat i fråga örn intensiteten icke

kan jämföras med vad läkaren har att utföra å en vårdplats på den allmänna

avdelningen. I fråga örn den direkta vården av barnaföderskorna uträtta

ju nämligen barnmorskorna vanligen det mest tidsödande arbete!.

Vid några sjukstugor inom Västerbottens och Norrbottens län är antalet

vårdplatser å allmänna avdelningen för närvarande 24 och enligt av medi

cinalstyrelsen godkända planér skola vid dessa sjukstugor anordnas barnbördsavdelningar

om 7 vårdplatser, varför sålunda antalet vårdplatser å en

var av dessa sjukstugor kan beräknas komma att uppgå till 31. Under förutsättning

av medicinalstyrelsens medgivande bleve då en dylik sjukstuga

en s. k. stonöe sjukstuga, vid vilken läkaren jämlikt 14 § 2 mom. i förslaget

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

7

skall utnämnas av Konungen och sålunda erhålla fullmakt såsom sjukstuguläkare.

Så länge en sjukstuga icke har mer än trettio vårdplatser, har sjuk

stuguläkarljänsten därstädes i regel bestritts av vederbörande provinsialläkare.

Den omständigheten, att, sedan barnbördsavdelningen anordnats, en

stor del av barnaföderskorna inom distriktet förlösas å sjukstugan, torde,

även om provinsialläkaren jämväl tjänstgör som sjukstuguläkare, snarare

minska än öka dennes arbete. Då fullmakt icke lärer kunna tilldelas en och

samma person å två skilda civila befattningar, synes en provinsialläkare

icke jämväl kunna innehava befattning såsom sjukstuguläkare vid en större

sjukstuga.

Den lyckligaste lösningen av ifrågavarande spörsmål synes därför vara,

att föreskrift meddelades därom, att vid fastställande enligt ovanberörda författningsrum

av antalet vårdplatser å en sjukstuga, platserna å dess barnbördsavdelning

icke behövde medräknas.

Slutligen synes här böra omnämnas, att särskilda epidemiavdelningar finnas

anordnade vid vissa sjukstugor, men att vårdplatserna å dessa avdelningar

aldrig av medicinalstyrelsen inräknats i sjukstugans platsantal. För

att för framtiden undanröja varje eventuell tvekan i dylikt avseende, får styrelsen

föreslå, att bestämmelse därom intages i ifrågavarande författningsrum.

Med stöd av det anförda hemställde medicinalstyrelsen, att 7 § tredje stycket

i sjukhuslagen måtte erhålla följande lydelse:

Sjukstuga må ej vara försedd med mer än trettio vårdplatser; dock må

med medicinalstyrelsens medgivande ytterligare intill tjugu vårdplatser inrättas.

Såsom vårdplats skall därvid icke räknas sådan plats å barnbörds-,

tuberkulos- eller epidemiavdelning. Tuberkulossjukstuga må ej hava iner

än fyrtio vårdplatser.

Den av medicinalstyrelsen sålunda föreslagna bestämmelsen inflöt emellertid

icke i den sedermera utfärdade, av riksdagen redan tidigare antagna

sjukhuslagen.

Beträffande förevarande framställning och de däröver avgivna

yttrandena må följande omnämnas.

Centrala sjukvårdsberedningen har såsom ovan omtalats i sin framställning

yrkat, att vårdplatser för barnsbörd icke måtte medräknas i de för s. k.

mindre sjukstuga stipulerade 30 vårdplatserna. Till stöd för sitt yrkande anför

sjukvårdsberedningen, bland annat, följande.

Barnbördsvården är för närvarande stadd i stark utveckling. Härvid är

det av intresse ur driftsekonomisk synpunkt, att de avdelningar för barnsbörd,

som tillskapas, såvitt möjligt anslutas till redan befintliga anläggningar

av lasaretts- och sjukstugetyp. Genom en sådan ordning tillförsäkras även

barnaföderskorna ett vissi mått av trygghet därigenom, att läkarhjälp kan

lämnas i mera komplicerade fall.

Örn det i eli sjukvårdsområde befinnes lämpligt ali inrätta en mindre barnbördsavdelning

örn exempelvis 0 platser vid en befintlig sjukstuga med 25

till 30 vårdplatser i stället för att skapa ett fristående förlossningshem, uppstår

fråga örn sjukhusets övergång till större sjukstuga. Enär i det anförda

fallet endast avses tillfogandet av en vårdenhet, som annars icke skulle få

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

Tillgång till sjukstugans resurser, torde icke några särskilda skäl föreligga

att fordra högre kompetens av sjukstugeläkaren och sjukstugans överförande

till större typen.

Gällande bestämmelser i vad avser storleken av sjukstuga äro ägnade alt

försvåra ett rationellt utbyggande av barnbörds vården, då de tvinga till onödiga

ekonomiska uppoffringar från huvudmännens sida. Inrättandet av flera

större sjukstugor torde dessutom i och för sig i allmänhet icke vara önskvärt,

emedan därigenom embryon skapas till ytterligare odelade lasarett, vilket

k-unde vara ägnat att fördröja den delning av de hittillsvarande odelade lasaretten,

som är i så hög grad påkallad inom flertalet sjukvårdsområden.

Sjukvårdsberedningen hänvisar även till två aktuella fall, nämligen förhållandena

vid sjukstugorna i Kiruna och Strängnäs.

Medicinalstyrelsen åberopar i sitt yttrande över centrala sjukvårdsberedningens

hemställan vad styrelsen andragit i sitt förut återgivna utlåtande den

29 oktober 1940 samt framhåller vidare, att den utbyggnad å den slutna förlossningsvårdens

område, som för närvarande påginge och inom de närmaste

åren kunde förväntas äga rum, i hög grad aktualiserade ifrågavarande spörsmål.

För att förhindra de olägenheter, som kunde vara förbundna nied nuvarande

lagbestämmelser i ämnet, syntes det styrelsen önskvärt, att så snart

sig göra läte centrala sjukvårdsberedningens hemställan måtte vinna beaklande.

Den av sjukvårdsberedningen föreslagna ändringen avsåge visserligen

endast sjukstugornas barnbördsavdelningar, men styrelsen ansåge sig

på i utlåtandet den 29 oktober 1940 anförda skäl böra förorda, att, därest

en dylik ändring vidtoges, densamma även måtte komma att avse sjukstugornas

tuberkulos- och epidemiavdelningar.

Svenska landstingsförbundet anför genom sin styrelse:

De nuvarande bestämmelserna angående högsta antalet vårdplatser vid en

s. k. mindre sjukstuga hava i praktiken visat sig vara förbundna med betydande

nackdelar. Det är särskilt tillkomsten under senare år av ett betydande

antal barnbördsavdelningar vid sjukstugorna, som härvidlag lett till vissa

mindre önskvärda konsekvenser, såsom närmare framgår av den föreliggande

framställningen.

I likhet med såväl centrala sjukvårdsberedningen som medicinalstyrelsen

anser styrelsen därför alt berörda bestämmelse bör ändras därhän, afl i sjukstugas

vårdplatsantal icke böra inräknas platser för barnbördsvård. På av

medicinalstyrelsen anförda skäl anser styrelsen, att ej heller vårdplatserna

a anslutna tuberkulos- och epidemiavdelningar därvid skola inräknas.

Styrelsen tillstyrker på grund härav bifall till det av medicinalstyrelsen

framlagda lagförslaget, därvid styrelsen framhåller att, med hänsyn till den

utbyggnad av den slutna barnbördsvården som nu påginge, det vore angeläget

alt berörda lagändring bomme till stånd snarast möjligt.

Slutligen må här nämnas att medicinalstyrelsen i skrivelse den 19 juni

1944 hemställt om utredning rörande villkoren för behörighet till befattning

såsom läkare vid epidemisjukhus m. m. Ärendet är, efter remissbehandling,

beroende på Kungl. Maj.ts prövning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

9

Såsom framhållits i centrala sjukvårdsberedningens framställning och understrukits

i de över densamma avgivna yttrandena är den i 7 § tredje stycket

av 1940 års sjukhuslag upptagna bestämmelsen angående högsta tillåtna

antalet vårdplatser å sjukstuga ägnad att försvåra ett rationellt utbyggande

av barnbördsvården. Med den utformning nämnda bestämmelse erhållit kommer

nämligen stundom inrättandet av särskild barnbördsavdelning vid sjukstuga

att kunna äga rum endast om sjukstugan övergår till s. k. större sjukstuga.

En dylik övergång synes emellertid med hänsyn till de därav föranledda

konsekvenserna icke önskvärd i andra fall än då den påkallas ur

vårdsynpunkt. Vad nämnda synpunkt beträffar torde böra beaktas att, såsom

medicinalstyrelsen framhållit, den lid som åtgår för läkarens arbete å

en till sjukstuga förlagd barnbördsavdelning i regel icke är alltför betydande

och att detta arbete, per vårdplats räknat, i fråga om intensiteten icke kan

jämföras med det arbete, som en vårdplats å allmän avdelning medför för

läkaren. Även om i följd av inrättandet av särskild barnbördsavdelning sammanlagda

antalet vårdplatser vid en sjukstuga kommer att överstiga trettio,

torde därför vården å sjukstugan kunna på ett tillfredsställande sätt handhavas

av den dittillsvarande sjukstuguläkaren. Av liknande skäl bör en barnbördsavdelning

kunna anslutas till en större sjukstuga, även om det sammanlagda

platsantalet, barnbördsavdelningen medräknad, skulle överstiga femtio.

Ej heller då det gäller tillämpningen av stadgandet i 7 § fjärde stycket örn

inrättande å sjukhus, som har mer än tjugufyra vårdplatser, av särskilda

rum för sjuka, som icke utan olägenhet kunna vårdas å allmän sal, synes

barnbördsavdelningen böra medräknas. På grund härav och med hänsyn

till det ökade behovet av vårdplatser å barnbördsavdelningarna finner jag påkallat,

att ifrågavarande bestämmelser i 7 § sjukhuslagen uppmjukas såtillvida

att i det föreskrivna maximiantalet vårdplatser å sjukstuga ej behöva

inräknas vårdplatser å barnbördsavdelning. Utökningen av antalet platser å

barnbördsavdelningen kan emellertid givetvis icke få ske utan varje begränsning.

Ett alltför stort antal dylika platser å en sjukstuga skulle nämligen förändra

dennas karaktär och verka förryckande å arbetet därstädes. Det synes

därför lämpligt att bestämmelsen avfattas så att vårdplatserna å barnbördsavdelningen

skola medräknas allenast i den mån de överstiga vissi antal, förslagsvis

femton.

Vårdplatser å sådana tuberkulosavdelningar som finnas inrättade vid

vissa sjukstugor lia icke av medicinalstyrelsen brukat inräknas i sjukstugornas

platsantal. Då dessa avdelningar, såsom ock av styrelsens redogörelse

framgår, torde vara att anse såsom självständiga vårdanstalter, ehuru de av

driftsekonomiska skäl lokalt anslutits till en sjukstuga, lärer någon erinran

icke kunna framställas mot nämnda praxis. Vid sådant förhållande torde den

av styrelsen ifrågasatta lagändringen, att såsom vårdplatser å sjukstuga ej

heller skola räknas vårdplatser å dylika avdelningar, icke vara av behovet

påkallad.

Bihang till riksdagens protokoll Ulli5. 1 sami. Nr 18.

Departements
chefen.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 18.

Vad slutligen beträffar spörsmålet, huruvida vårdplatserna å sjukstugas

epidemiavdelning skola inräknas i platsantalet, torde med lösningen avnämnda

fråga, vilken icke synes vara mera trängande, lämpligen böra få

anstå till dess den kan upptagas i samband med behandlingen av kompetensvillkoren

för läkare å epidemisjukhus; sistnämnda ärende torde, såsom

av redogörelsen framgår, komma att prövas inom en icke avlägsen framtid.

Departementschefen hemställer härefter, att inom socialdepartementel

upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse aa 7 § lagen den 20 deeember

1940 (nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att lill riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945

516038

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:43 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1940 a1 i texten
  2. 2LU 1945:8 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1940 s. 1 i texten