Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m
1945-03-09 · 21 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:184, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
1
ftr 184.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående
fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1945.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn
hyresreglering m. m.; samt
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Bihang lill riksdagens protokoll 19t5. 1 sami. Nr 184
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.1,
vilken enligt lag den 31 mars 1944 (nr 120) gäller till och med den 30 september
1945, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1946,
dock att 20 § förstnämnda lag från och med den 1 april 1945 skall hava
följande ändrade lydelse.
20 §.
Hyresnämndens beslut gäller för tiden från och med den dag, då detsamma
meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer. I ärende, som
avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskild anledning finnes
skäligt, bestämma att beslutet skall avse förfluten tid; och äger nämnden i
sådant fall förordna om skäligt anstånd med betalning av vad hyresgäst
kan bliva skyldig att ytterligare utgiva för tid före nämndens beslut.
Part, som är missnöjd med nämndens beslut, äger däröver anföra besvär
hos statens hyresråd inom tjugu dagar från den dag, då klaganden erhöll
sådant besked som i 19 § tredje stycket sägs.
Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till
efterrättelse utan hinder av anförda besvär, dock icke i vad beslutet må avse
förfluten tid.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1945
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1945, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1945 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.
Beträffande beslut, som hyresnämnd meddelat före den 1 april 1945, skall
20 § i dess hittillsvarande lydelse tillämpas även därefter.
1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 112.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
3
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m.\ vilken enligt lag den 31 mars 1944
(nr 121) gäller till och med den 30 september 1945, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 september 1946. 1
1 Senaste lydelse se SFS 1943: 113.
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 184.
Utdrag av protokollet över justitiedepariementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubdestad
Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga om
fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och lagen
samma dag örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Föredraganden anför härvid följande.
Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. har stadgats
begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter, möjlighet till
tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa andra hyresförhållanden.
Såsom ett komplement härtill har i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (kontrollagen) genomförts
reglering av lägenhetsförvärv, som grundas på bostadsrätt och andra
former av bostadskooperation. Båda lagarna äga tillämpning i alla städer,
köpingar och municipalsamhällen, vilkas invånarantal vid 1942 års ingång
uppgick till minst 2 000, samt dessutom, efter särskilda förordnanden av
Kungl. Majit, i åtskilliga mindre orter. Regleringsåtgärderna handhavas närmast
av kommunala hyresnämnder. Dessas beslut kunna överklagas hos statens
hyresråd, som utgör den centrala myndigheten för hithörande frågor.
De båda nu nämnda lagarna gällde ursprungligen till och med den 30 september
1943 och erhöllo fortsatt giltighet till och med den 30 september 1944
genom lagar den 26 mars 1943 (nr 112 och 113). Därvid genomfördes vissa
ändringar i fråga om regleringsåtgärdernas närmare utformning. Genom lagar
den 31 mars 1944 (nr 120 och 121) förlängdes lagarnas giltighetstid till
och med den 30 september 1945.
Hyresregleringslagen och kontrollagen ha tillkommit på grund av den bostadsbrist
och därmed sammanhängande risk för hyresstegring, som orsakats
av den minskade byggnadsproduktionen under krigsåren. 1 326 orter, för
vilka statistiska uppgifter om bostadsproduktionen föreligga, tillkommo i
genomsnitt under tioårsperioden 1934—1943 årligen tillhopa 25 818 nya bo
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
5
stadslägenheter. År 1939, då byggnadsverksamheten nådde sin höjdpunkt,
uppgick antalet till 40 815. Till följd av krigsförhållandena sjönk produktionen
till 18 578 lägenheter år 1940 och 11 634 år 1941. En betydande återhämtning
inträffade under åren 1942 och 1943, då antalet nytillkomna lägenheter
utgjorde respektive 20 046 och 28 335. För år 1944 är statistiken
ännu ej i sin helhet färdigställd.
Den statistik över bostadsproduktionen under år 1944, som för närvarande
finnes tillgänglig, avser vissa städer och stadsliknande samhällen. Enligt denna
statistik tillkommo under år 1944 i 33 städer med över 10 000 invånare
tillhopa 23 259 lägenheter. Under åren 1939—1943 tillkommo i samma städer
respektive 30 849, 14 859, 8 569, 13 915 och 20 177 lägenheter. För 14 av de 15
största städerna — där invånarantalet översteg 30 000 — uppgick antalet tillkomna
lägenheter under åren 1939—1944 till respektive 26 805, 13 128, 7 394,
10 912, 16 289 och 18 819. Vid bedömandet av dessa siffror bör det beaktas,
att de tidsperioder, som förflyta innan ett färdigställt byggnadsföretag i statistiken
redovisas som fullbordat, kunna växla från år till år och från ort
till ort.
Statistiken över beviljade byggnadslov, som närmast belyser omfattningen
av byggnadsföretagarnas planer, utvisar att antalet lägenheter i de byggnadsföretag,
som i de ovan nämnda 33 städerna beviljades under år 1944, var ca
en tredjedel större än motsvarande antal för år 1943. Byggnadsnämndernas
uppgifter örn pågående byggen giva vid handen, att bostadsproduktionen i
städer med över 30 000 invånare haft avsevärt större omfattning år 1944 än
närmast föregående år.
Hyresrådet har i skrivelse den 31 januari 1945 hemställt, att hyresregleringslagen
och kontrollagen måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den
30 september 1946, ävensom att i lagarna måtte företagas vissa ändringar i
enlighet med förslag i en skrivelsen bilagd promemoria. I denna anföres
bland annat, att den prövning av ekonomisk plan för bostadsrättsföreningar,
som jämlikt stadgande i kontrollagen skall företagas av hyresnämnderna, merendels
komme till stånd alltför sent, varigenom kontrollen bleve ineffektiv. I
anledning härav föreslås, att i kontrollagen å ena sidan öppnas möjlighet för
hyresnämnderna att under vissa villkor tidigare än för närvarande pröva
ekonomisk plan, å andra sidan stadgas förbud för förening att, innan sådan
prövning skett, mottaga förskott å avgift eller annan ersättning. I samband
därmed föreslås — till förhindrande bl. a. av bostadspriskontrollens kringgående
genom bildande av s. k. bostadsföreningar och liknande företag —
införande i både hyresregleringslagen och kontrollagen av bestämmelser, enligt
vilka ej utan hyresnämnds tillstånd som villkor för uthyrning resp. bostadsrättsupplåtelse
finge krävas vissa andels- eller aktieförvärv m. m. Slutligen
föreslås tillämpligheten av det stadgande i hyresregleringslagen, enligt
vilket hyresnämnds beslut utan hinder av anförda besvär skall lända till
efterrättelse, i så måtto skola begränsas, att stadgandet icke komme att gälla
i vad beslut avsåge förfluten tid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
över hyresrådets framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas riksförbund,
Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a., svenska riksbyggen,
förening u. p. a., och hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
u. p. a. I sistnämnda yttrande hänvisas till en av riksförbundets
tjänsteman, ingenjören Björn Strömberg, utarbetad, vid yttrandet fogad promemoria.
Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. och svenska folkby§§en>
förening u. p. a., ha vidare inkommit med skrivelser i anledning av
hyresrådets framställning.
Statens priskontrollnåmnd har i en den 20 februari 1945 dagtecknad framställning
anhallit att i blivande proposition till riksdagen rörande hyresregleringslagens
fortsatta giltighet måtte klargöras, huru vissa närmare beskrivna
upplåtelser av garageplats, vilkas egenskap av hyresavtal satts i fråga, ur
hyresregleringslagens synpunkt vore att bedöma.
Slutligen må nämnas, att hyresgästernas riksförbund i en den 8 december
1944 dagtecknad skrivelse påkallat åtgärder i anledning av vissa missförhållanden,
som utmärkte de i hyresrådets promemoria berörda s. k. bostadsföreningarna.
Dylika ekonomiska föreningar, vilka uppläte nyttjanderätt till
bostad allenast för begränsad tid och därför icke vore att hänföra under
lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar, hade under rådande bostadsbrist
i många fall bildats i rent spekulativt syfte. Medan vid hyresregleringens
tillkomst genom kontrollagen övervakningen av bostadsrättsföreningarna
skärpts, bruste det i fråga örn kontrollen av nu åsyftade föreningar.
Förbundet hade vid ett flertal tillfällen konstaterat, att de vid erbjudande örn
andelsteckning och förhyrning företedda planerna antingen innehållit direkt
missvisande uppgifter eller saknat upplysningar, utan vilka tecknarna
icke kunnat bilda sig en uppfattning örn företagets förutsättningar eller konsekvenserna
för dem själva av medlemskap i föreningen. För närvarande
saknades möjligheter att effektivt ingripa mot de missbruk, som i vissa fall
förekommit. Förbundet hemställde att beträffande ifrågavarande föreningar
måtte utfärdas bestämmelser angående ekonomisk plan och teckningslistor,
motsvarande de för bostadsrättsföreningar gällande. Som ett provisorium
kunde detta möjligen ske genom en utvidgning av hyresregleringslagstiftningen,
men det vore lämpligt att en allmän översyn verkställdes av de lagregler,
som gällde för juridiska personers upplåtelse av hyres- och bostadsrätt.
över hyresgästernas riksförbunds framställning har hyresrådet avgivit
yttrande. Hyresrådet har därvid anfört, att förbundets förslag örn en provisorisk
kontroll på området torde bliva tillgodosett genom de av hyresrådet
föreslagna, tidigare omnämnda lagändringarna. Vad angår förbundets framställning
i övrigt har hyresrådet tillstyrkt, att en allmän översyn av lagstiftningen
örn bostadsrättsföreningar och därmed sammanhängande spörsmål
måtte komma till stånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Fr Agan örn lagstiftningens fortsatta giltighet i allmänhet.
Hyresrådet har i sin framställning uttalat, att förhållandena på bostadsmarknaden
alltjämt vore sådana att hyresregleringen borde vidmakthållas;
hyresrådet ansåge sig icke kunna räkna med någon avsevärd förbättring av
läget så snart, att en avveckling av regleringen kunde ifrågasättas böra äga
rum redan vid utgången av hyresregleringslagstiftningens nuvarande giltighetstid
eller under det närmaste året därefter.
Socialstyrelsen har yttrat:
Den lagliga regleringen av priserna på bostadsmarknaden innebär ett långt
gående och vanskligt ingrepp på ett utomordentligt betydelsefullt område av
näringslivet. Bostadsmarknaden är synnerligen känslig för ingripanden utifrån,
och det blir under alla förhållanden svårt att överblicka och bemästra
verkningarna av en reglering av densamma. Tungt vägande skal ha emellertid
gjort och göra fortfarande en sådan reglering nödvändig. Under alltjamt
rådande krisartade förhållanden synes det vara påkallat att med ytterligare
ett år förlänga giltighetstiden av den gällande hyresreglenngslagstiftnmgen
samt av lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsratt m. m.
i enlighet med det remitterade förslaget. Det bör härvid dock förutsattas, att
statsmakterna hålla för ögonen önskvärdheten av att den statliga regleringen
på dessa områden avvecklas så snart det lämpligen kan ske.
Sveriges fastighetsägareförbund har framhållit, att enligt dess mening hyresregleringslagen
försatt fastighetsägarna i ett tvångsläge av långt större
skärpa än utövarna av andra näringar. Medan priserna för tjänster och varor
efter hand undergått höjningar — oftast efter en på rent ekonomiska grunder
verkställd prövning av priskontrollnämnden — hade hyrorna trots de ökade
omkostnaderna för fastighetsförvaltningen faktiskt förblivit fastlåsta vid förkrigsnivån.
Fastighetsägarnas undantagsställning tedde sig så mycket betänkligare,
som lagens bestämmelser angående medgivande till generell hyreshöjning
icke kunde sägas ha blivit tillämpade i enlighet med lagens mening.
Då förbundet dock för närvarande funne sig icke böra direkt avstyrka framställningen
om förlängning av lagen, skedde detta under förutsättning att
tillämpningen av lagen bringades i mera trogen överensstämmelse än hittills
med lagens mening. Förbundet ville emellertid icke underlåta att påpeka den
utomordentligt stora betydelse som en snabb avveckling av lagen skulle innebära
för den kommande bostadsproduktionen.
Hyresgästernas riksförbund har förklarat någon tvekan icke kunna föreligga
om att hyresregleringen borde vidmakthållas. Med hänsyn till att föregående
års riksdag avböjt lagstiftningens förlängning på två år, ville förbundet
icke framställa yrkande härom, ehuru en sådan förlängning enligt förbundets
mening varit lämpligare än en förlängning på ett år.
I övriga yttranden har förslaget örn att lagstiftningen måtte erhålla fortsatt
giltighet för ett år lämnats utan erinran.
Departementschefen.
De inledningsvis lämnade uppgifterna om byggnadsproduktionen giva vid
handen, att skapandet av nya bostäder under de senaste åren försiggått i
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Majlis proposition nr 184.
större omfattning än under de tidigare krisåren. Det är emellertid välbekant,
att bostadsbrist — merendels allvarlig sådan — alltjämt råder på de flesta av
hyresregleringen berörda orterna. Pa grund av åtskilliga omständigheter,
främst knapphet på arbetskraft och vissa materialier, kan det icke antagas
att bostadsbristen skall kunna fyllas under en tid av ett år efter det
hyresregleringslagens och kontrollagens nuvarande giltighetstid utgått. På
grund av den låga produktionen under åren 1940 och 1941 finnes, jämte
det normalt nytillkommande bostadsbehovet, ett uppsamlat otillfredsställt
bostadsbehov som det måste taga åtskillig tid att tillgodose. I intet av de avgivna
yttrandena har erinran framställts mot förslaget att förläna de båda
lagarna giltighet för ytterligare ett år. Jag anser mig under dessa omständigheter
böra föreslå att lagarnas giltighet förlänges till och med den 30 september
1946.
I likhet med vad som stadgades vid tidigare förlängningar av hyresregleringslagen
torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet för
hyresgäst, vars kontrakt redan före den 1 april 1945 blivit uppsagt till upphörande
efter den 30 september innevarande år, att få uppsägningen prövad
efter förlängningslagens tillkomst. Framställning härom torde böra göras
senast den 14 april 1945 eller, om hyresvärden icke före den 1 i sistnämnda
månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton
dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen sådant meddelande.
Prövningen av bostadsrättsföreningarnas ekonomiska planer
och därmed sammanhängande frågor.
Hyresrådet har i promemorian utförligt belyst vissa brister, som befunnits
vidlåda bostadspriskontrollen vid lägenhetsupplåtelser av bostadsrättsföreningar
och andra rättssubjekt av liknande typ, speciellt de s. k. bostadsföreningarna.
Därjämte har, som förut nämnts, hyresgästernas riksförbund i en
särskild framställning påkallat kontroll av bostadsföreningarnas verksamhet.
Då de förslag, som framlagts i dessa hänseenden, icke torde kunna upptagas
i detta sammanhang, inskränker jag mig till en redogörelse för det
väsentliga av vad som förekommit.
Vad angår bostadsrättsföreningarna förutsätter kontrollagen, att avgifternas
skälighet kontrolleras vid hyresnämndernas granskning av de s. k. ekonomiska
planer, som måste upprättas och vinna godkännande innan bostadsrätt
må upplåtas. Hyresrådet har framhållit, att denna kontroll kommit att i
regel sättas in på ett alltför sent stadium för att bliva verkligt effektiv. Såsom
de viktigaste orsakerna härtill åberopas, att granskningen icke kan ske förrän
uppgifter om de faktiska byggnadskostnaderna föreligga och det slutliga
avgörandet träffats beträffande den statliga subventionen i form av tertiäroch
tilläggslan, definitivt beslut örn denna subvention, vilken givetvis har stort
inflytande på avgifternas höjd, kommer ej sällan först ett halvt eller ett helt
år efter byggnadsföretagets avslutande. En allvarlig följd av kontrollens försening
bill påpekar hyresrådet vidare — att hyresnämnderna ofta äro ur
stånd att göra något åt för högt satta grund- eller årsavgifter. Om den som
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
uppför ett bostadshus vill överlåta detsamma med användning av bostadsrättsinstitutet,
låter han vanligen själv bilda en förening och upprätta ett köp mellan
sig själv och föreningen, därvid han uppenbarligen kan efter behag fixera
vederlaget. Härefter vidtager teckning av bostadsrätter, och under nuvarande
bostadsbrist tveka spekulanterna icke att godtaga även mycket höga avgiftsbelopp
samt att omedelbart inbetala sina grundavgifter, trots att formell bostadsrättsupplåtelse
icke kan ske förrän den ekonomiska planen godkänts. När
frågan härom kommer inför hyresnämnden, kan den ursprunglige ägaren ha
dragit sig ur affären och såsom kontant dellikvid ha medtagit de inbetalda
förskottsbeloppen. Om hyresnämnden i ett sådant fall finner de i planen bestämda
avgifterna oskäliga har nämnden likväl ofta intet annat att göra än att
godtaga planen, då ju föreningen — örn den icke vill riskera exekutiva åtgärder
— måste anskaffa medel, tillräckliga för amortering och förräntning
av skulderna.
Det nu beskrivna tillvägagångssättet har — anföres vidare i promemorian
— iakttagits också vad beträffar andra ekonomiska föreningar än bostadsrättsföreningar,
nämligen bostadsföreningarna. Med avseende a dylika rättssubjekt
finnas visserligen icke stadganden örn någon ekonomisk plan eller liknande
redogörelse, som skall godkännas av hyresnämnden, men avgifternas
storlek kommer i stället under hyresnämndens bedömande i samband med
fastställande av grundhyror. Därest efter bildandet av en dylik förening säljaren
hunnit såsom kontant likvid helt eller delvis lyfta insatsbeloppen, måste
hyresnämnden givetvis hysa betänkligheter att vägra föreningen att uttaga
de avgifter eller hyror, som erfordras för inteckningsskuldens förräntning och
övriga kostnader, oavsett att dessa avgifter eller hyror kunna te sig högre än
som i och för sig anses skäligt.
Hyresrådet har föreslagit åtgärder mot dessa missförhållanden efter i huvudsak
två linjer. Å ena sidan anses bostadsrätt i princip böra göras till den, jämte
vanligt hyresavtal, enda tillåtna formen för bostadsupplåtelse (bortsett från
upplåtelse genom tjänsteavtal, födoråd m. m.); lägenhetsförhyrning i samband
med andelsteckning i bostadsförening m. m. avses följaktligen — med dispensmöjlighet
dock för otvivelaktigt lojala företag — skola upphöra. Den angivna
grundsatsen skulle i såväl hyresregleringslagen som kontrollagen bringas till
uttryck på det sätt att i lagarna stadgades förbud mot att utan hyresnämnds
tillstånd kräva att den, som vill förhyra eller med bostadsrätt förvärva lägenhet,
skall förvärva andel i (annan) ekonomisk förening, aktie eller annan egendom
eller fullgöra vissa prestationer. — Å andra sidan skulle hyresnämndernas
granskning enligt kontrollagen så effektiviseras att det påtalade missbruket
av hithörande upplåtelseform omöjliggjordes. I detta syfte skulle till en
början i kontrollagen införas bestämmelser, enligt vilka bostadsrättsföreningar
bereddes möjlighet att på ett mycket tidigt stadium erhålla ett preliminärt
godkännande av sina ekonomiska planer med däri upptagna avgifter. Såsom
förebild till denna anordning kunde åberopas den preliminära fastställelse av
grundhyror efter summarisk prövning, som i avbidan på statens byggnadslånebyrås
definitiva lånebeslut i praxis brukat ske vid vanliga byggen. Genom att
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Mcij:ts proposition nr 184.
ett preliminärt godkännande av ekonomisk plan kunde utverkas, skulle det
bliva möjligt för föreningarna att tidigt verkställa även formellt giltiga bostadsrättsupplåtelser
med åtföljande avgiftsuppbörd. Under sådana förhållanden
bomme något lojalt behov av förskottsuppbörd av grundavgifter icke
att förefinnas, och förskottsbetalningarna — genom vilka de förut påtalade
missbruken praktiskt möjliggjorts — kunde följaktligen helt förbjudas. Med
hänsyn till att den preliminära prövningen av en ekonomisk plan måste grundas
på ett ofullständigt material skulle avgifterna däri upptagas med förbehåll
att hyresnämnden sedermera kunde bestämma att de skulle utgå med lägre
belopp. För att icke detta förbehåll skall bliva ett slag i luften måste säkerhet
fordras för återbetalning av de belopp, varmed de preliminärt bestämda
avgifterna kunde visa sig överstiga de slutligt fastställda. Säkerheten kunde
ställas exempelvis av den byggmästare, som bildat föreningen, eller av det
kooperativa moderföretag, som stöde bakom föreningsbildningen. Säkerheten
måste vara så beskaffad att borgensmannen avstode från regressrätt mot föreningen.
Förmådde den som bildat föreningen icke att ställa säkerhet, återse
för honom den utvägen att för den första tiden begära preliminär fastställelse
av grundhyra och hyra ut lägenheterna i vanlig ordning; hyresförhållandena
kunde därefter i sinom tid övergå i bostadsrätter.
I hyresrådets promemoria har slutligen med utförlig motivering ifrågasatts,
att hyresnämndernas granskning av de ekonomiska planerna skulle utvidgas
att avse jämväl planernas allmänna hållbarhet och således icke enbart de
föreslagna avgifternas skälighet. Detta önskemål har emellertid icke ansetts
kräva lagändring.
Hyresrådets förslag har i remissyttrandena mött åtskillig kritik. Förslagets
syfte har visserligen allmänt vunnit gillande, men från flera håll har
invänts, att verkningarna av lagändringarna icke läte sig överblicka och att
de nya bestämmelserna kunde befaras skapa åtskilliga svårigheter för den
lojala bostadskooperationen. Företrädare för de äldre bostadsföreningar, vilka
sedan länge utan anmärkning upplåtit bostäder åt andelshavare, ha framställt
invändningar mot att deras verksamhetsform — låt vara med rätt för
hyresnämnd att giva dispens — i princip skulle förbjudas. Det skydd för
bostadssökandena, som de konstaterade bristerna nödvändiggöra, har ansetts
snarare böra åvägabringas genom en bättre kontroll över hithörande
företag, bostadsrättsföreningar såväl som bostadsföreningar, än förbudsvägen.
Bland annat av hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund har framhållits, att vid den ytterligare utredning, som vore påkallad,
vissa bestämmelser i lagen om bostadsrättsföreningar borde uppmärksammas,
särskilt stadgandet om de vid ekonomisk plan fogade sakkunmgintygen.
Förbundet har vidare anmärkt, att föreningarna hade ett legitimt
intresse av att tidigt få in sina grundavgifter och att förbudet mot förskottsbetalning
därför ovillkorligen förutsatte möjlighet att tidigt vinna det
godkännande av ekonomisk plan, som vore förutsättningen för giltiga bostadsrättsupplåtelser
och därmed för rätten att uppbära avgifter; på grund
av hyresnämndernas arbetsbelastning vore emellertid utsikterna till snabb
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
11
behandling i praktiken ganska små. Hyresgästernas riksförbund och svenska
riksbyggen ha — med godtagande av förslaget i övrigt — ansett kravet på
säkerhet för återbetalning av för höga avgifter ägnat att vålla svårigheter,
åtminstone för en del mindre sammanslutningar. Vad angår den närmare
utformningen av stadgandet om säkerhet har anmärkts, att borgensmännen
— till skillnad från vad i promemorian förutsatts — emellanåt kunde ha befogade
anspråk på att regressledes få vända sig mot föreningen. Att hyresnämnderna
skulle granska de ekonomiska planerna jämväl från synpunkten
av deras allmänna hållbarhet har i yttranden från svenska riksbyggen och
hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund betecknats
såsom opåkallat och ägnat att föranleda ytterligare förseningar av ärendena.
Departementschefen.
Av uppgifterna i hyresrådets promemoria och den från hyresgästernas
riksförbund inkomna framställningen framgår, att missförhållanden föreligga
både med avseende å de s. k. bostadsföreningarnas verksamhet och beträffande
kontrollen vid bildandet av bostadsrättsföreningar. De av hyresrådet
föreslagna åtgärderna — förbud mot bostadsföreningarnas gängse upplåtelseform,
hyra i samband med andelsförvärv, samt rationalisering av hyresnämndskontrollen
över bostadsrättsföreningarnas ekonomiska planer i
kombination med förbud mot förskottsbetalningar — ha emellertid i remissyttrandena
ansetts onödigt långtgående ävensom hindersamma för den lojala
byggnadsproduktionen på området. Vad angår förbudet mot uthyrning i
förening med andelsförvärv synas åtskilliga skäl tala för önskemålet att,
innan en så radikal metod godtages, en undersökning verkställes av möjligheterna
att genom kontroll i annan ordning råda bot för de anmärkta missförhållandena.
Det tilltänkta förbudet mot förskottsbetalning av bostadsrättsavgifter
vilar, såsom hyresrådet självt framhållit, på den förutsättningen
att hyresnämnderna skola på ett mycket tidigt stadium pröva uppgjorda preliminära
planer. Det torde emellertid icke saknas fog för farhågorna att en
tillräckligt tidig prövning av dessa ärenden icke överallt skall kunna komma
till stånd. De föreslagna bestämmelserna om ställande av säkerhet, vilka utgöra
en mycket väsentlig del av det avsedda nya kontrollsystemet, synas icke
heller kunna godtagas i sitt föreliggande skick. Vid angivna omständigheter
finner jag mig icke böra tillstyrka, att de av hyresrådet i dessa delar föreslagna
lagändringarna nu genomföras. Det torde emellertid inom justitiedepartementet
böra verkställas skyndsam utredning rörande lämpligaste sättet att
komma tillrätta med de anmärkta missförhållandena. Vid utredningen böra
företrädare för de berörda bostadskooperativa organisationerna erhålla tillfälle
att framlägga sina synpunkter.
Verkställbarheten av hyresnämnds beslut.
Hyresrådet har, såsom förut nämnts, föreslagit, alt regeln örn att hyresnämnds
beslut utan hinder av anförda besvär skall lända till efterrättelse
skulle inskränkas. I promemorian a nföres i denna del följande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
20 § andra stycket hyresregleringslagen innehöll i sin ursprungliga lydelse
den bestämmelsen, att hyresnämnds beslut skulle, om ej hyresrådet annorlunda
forordnade, utan hinder av anförda besvär lända till efterrättelse från
beslutets dag eller den senare dag, som nämnden bestämde. Stadgandet innebar
alitsa dels, att hyresnämnden icke kunde giva sina beslut tillbakaverkande
kraft, och dels, att hyresnämndens beslut skulle lända till efterrättelse
nide °m bGSVär däremot anförts’ såvida ej hyresrådet annorlunda förord
Genom
den lagändring, som skedde år 1943, tillerkändes emellertid hyresnämnden
befogenhet att giva sina beslut i mål angående grundhyra m. m.
retroaktiv verkan. Därvid bibehölls regeln i 20 § andra stycket om att hyresnamnds
beslut skulle landa till efterrättelse utan hinder av anförda besvär
i full utsträckning, sa att den kom att gälla även hyran för tiden före beslutet,
1 de fall da hyresnämnden utnyttjat sin nya befogenhet.
Med hänsyn till hyresregleringslagstiftningens natur finner hyresrådet det
nödvändigt att i stort sett bibehålla regeln om den omedelbara giltigheten
av hyresnämnds beslut. Det har emellertid i praktiken visat sig att
denna regel i vissa fall kan vålla avsevärt förfång för part.
Ett visst förfång kan uppstå för hyresgäst i det fall, att hyresnämnden
hoj t grundhyran för hans lägenhet och hyresrådet efter besvär av gästen
"edsätter grundhyran under det belopp, som hyresnämnden bestämt För
den tid, fran vilken hyresnämndens beslut skolat lända till efterrättelse har
hyresgästen da nödgats erlägga en för hög hyra. Denna kan han ju dock tillgodoräkna
sig vid hyresbetalningar efter tiden för hyresrådets utslag om
|*an (’a jK)r kvar, eller eljest kräva ut det för mycket erlagda av hyresvärden.
Någon fråga om förfång för hyresgästen på grund av angivna regel kan icke
uppkomma i det fall att grundhyra för lägenheten ej funnits och hyresnämnden
bestämmer hy rån till visst belopp, vilket sänkes av hyresrådet Ilade
regeln ej funnits, skulle ju hyresgästen hava varit skyldig att betala den avtaJade
hyran, aven örn denna varit högre än den av hyresnämnden bestämda
b or hyresvärden kan förfång av regeln uppstå i alla fall, då hyresrådet
hoj t en av hyresnämnden nedsatt hyra. Hyresvärden har då måst åtnöja sig
med den lägre hyran för viss tid. Han har ju givetvis samma rätt som hyresgasten
i motsvarande fall, nämligen att efteråt kräva ut skillnaden Uppenbart
ar emellertid att möjligheten att realisera denna rätt kan äventyras om
alltför lang tid förflyter innan den kan göras gällande. Rättsförluster kunna
uppsta genom att hyresgästen av en eller annan anledning blir ur stånd att
erlägga skillnaden. Det må anmärkas, att motsvarande rättsförluster givetvis
också kunna uppstå för en hyresgäst, som måste vänta med att kräva ut
en fordran pa för mycket betald hyra av hyresvärden, men hyresgästen har
ju, om hyresförhållandet består, säkerhet i så måtto, att han kan räkna av
sm fordran vid påföljande hvresbetalning.
Det är uppenbart, att de ovan anförda olägenheterna bliva allt större ju
längre tid som förflyter mellan hyresnämndens och hyresrådets beslut I de
-11’ ?a hyresnämndens beslut fått retroaktiv verkan, tillkommer därjämte
viss tid före detta beslut. I fråga örn denna sistnämnda tid må särskilt framkallas,
att om en hyresgäst för sådan lid erlagt en hyra som är högre eller
lägre än den av hyresnämnden bestämda, så kan det knappast vara påkallat
j ,.a".a Pa den faktiska situation, som härigenom inträtt, förrän det blivit
definitivt bestämt att ändring skall ske. Det kan framstå såsom oformligt
örn exempelvis en hyresvärd på grund av hyresnämndens beslut skulle vara
skyldig att atel betala eif redan erhållet belopp för att efter några månader
sedan hyresrådet ändrat beslutet, återigen bliva berättigad att erhålla samina
belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
13
Givetvis är den hyresrådet tillagda befogenheten att meddela beslut om inhibition
av hyresnämndens beslut i viss mån ägnad att undanröja de olägenheter,
som sålunda kunna uppstå. Denna möjlighet torde vara tillfyllest, såvitt
angår hyresbelopp som avser tid efter hyresnämndens beslut även om
det särskilt i fråga örn de oftast vidlyftiga och invecklade målen örn grundhyra
i hus, uppförda efter den 1 januari 1942, av praktiska skäl icke alltid
låtit sig göra att meddela beslut i inhibitionsfrågor så snabbt som önskvärt
varit. Vad åter angår hyresbelopp, som avse tiden före nämndens beslut,
kan inhibitionsinstitutet icke fungera så effektivt att icke betydligt förfång
kan uppstå för en part, vars besvär föranleda ändring i hyresnämndens
beslut. Detta sammanhänger nied det förhållande att tillbakaverkande beslut
regelmässigt omfattar en tid av flera månader före beslutet, ibland kanske
något år. Det är alltså icke såsom beträffande verkan av beslut för tiden
därefter fråga örn erläggande av en högre eller lägre hyra under en eller
annan månad innan hyresrådet meddelat inhibitionsbeslut, utan det gäller
en omedelbar reglering av hyrorna för lång tid tillbaka. De olägenheter, varom
tidigare talats, kunna på den grund icke i tillräcklig utsträckning undanröjas,
även örn inhibitionsbeslutet kommer relativt snabbt, åtminstone
icke såvitt angår hyresvärdens rätt. Hyresgästen har såtillvida en förmånligare
ställning som han kan tillbakavisa ett krav från hyresvärdens sida
med att hyresgästen begärt inhibition — till en sådan invändning lärer väl
lagsökningsdomare och exekutiv myndighet taga hänsyn, därest hyresvärden
skulle påfordra vräkning. Givetvis kan hyresvärden göra samma invändning
i de fall, då på grund av hyresnämndens beslut krav riktas mot honom,
men om hyresförhållandet består är hyresvärden ej tillgodosedd härmed,
då ju hyresgästen så länge inhibition ej meddelats lärer vara berättigad att
kvitta sin på grund av hyresnämndens beslut uppkomna fordran mot hyresbelopp
som förfaller till betalning efter beslutet. Genom en sadan kvittning
kan hyresgästen på en gång tillgodogöra sig den av hyresnämnden medgivna
sänkningen för lång tid tillbaka. Endast ett inhibitionsbeslut, som kommer
mycket snabbt, kan därför undanröja riskmomenten för hyresvärden. Då
emellertid tillbakaverkande beslut oftast förekomma i mål om grundhyror
i hus, uppförda efter den 1 januari 1942, vilka mål, såsom tidigare nämnts,
ofta äro av vidlyftig och invecklad beskaffenhet, kan hyresrådet med hänsyn
till det stora anta! sådana mål som fullföljes till hyresrådet icke — därest
beslutet skall grundas på en verklig prövning av målet — avgöra inhibitionsfrågan
tillräckligt snabbt, och hyresrådet anser det icke vara riktigt att
utan prövning av målet meddela beslut örn inhibition så snart ett beslut av
hyresnämnden givits tillbakaverkande kraft.
På grund av vad sålunda anförts föreslår hyresrådet alt sådan inskränkning
i den i 20 § andra stycket hyresregleringslagen intagna regeln måtte
göras, att regeln icke blir tillämplig på hyresnämndens beslut till den del
detta har tillbakaverkande kraft. Visserligen tala de anförda skälen ojämförligt
starkare för en sådan inskränkning till förmån för hyresvärden än för
hyresgästen men hyresrådet anser, att inskränkningen för likformighetens
skull bör gälla även till förmån för hyresgästen.
Enligt det vid promemorian fogade lagutkastet skall stadgandet i nuvarande
andra stycket av 20 § hyresregleringslagen ändras så, att till regeln
örn alt hyresnämnds beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av anförda
besvär fogas det inskränkande tillägget: »dock icke i vad beslutet må
avse förfluten tid». Av redaktionella skäl lia vidare i utkastet de olika styckena
i lagrummet ansetts böra omflyttas. I en övergångsbestämmelse har
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
slutligen ansetts böra stadgas att beträffande beslut, som hyresnämnd meddelat
före lagändringens ikraftträdande, 20 § i dess hittillsvarande lydelse
skall tillämpas jämväl efter ikraftträdandet.
Mot hyresrådets förslag har erinran framställts endast av hyresgästernas
riksförbund. I förbundets yttrande anföres, att under nuvarande ordning
rättsförluster visserligen kunde tänkas uppstå i de av hyresrådet angivna
fallen, men att det dock icke någon gång kommit till förbundets kännedom
att sådan förlust i realiteten uppstått.
Departementschefen.
Såsom hyresrådet framhållit torde den i 20 § upptagna regeln, att hyresnämnds
beslut utan hinder av anförda besvär skola lända till efterrättelse,
kunna bereda part avsevärt förfång då beslutet gäller förfluten tid. Särskilt
torde olägenheter ha uppstått i mål örn grundhyror i nybyggda hus, där hyresnämndernas
beslut kunna avse lång tid tillbaka och där hyresrådet på
grund av målens vidlyftiga och invecklade beskaffenhet ofta är ur stånd att
tillräckligt snabbt meddela erforderliga inhibitionsbeslut. Den föreslagna
ändringen torde alltså böra komma till stånd och lämpligen träda i kraft
den 1 april 1945. Jämväl omflyttningarna av de olika styckena i 20 § samt
den föreslagna övergångsbestämmelsen synas mig böra godtagas.
Garageplatsupplåtelserna och hyresregleringen.
Vid förutnämnda framställning av statens priskontrollnämnd angående
bedömandet av vissa garageplatsupplåtelser fanns fogad en av nämndens
kanslichef hovrättsassessor C. E. Dahlin upprättad promemoria i ämnet av
följande lydelse.
Vid uthyrning av garage med plats för ett flertal bilar förekommer det dels,
att bilägaren hänvisas att garagera bilen på en viss avgränsad plats, avbalkad
eljer åtminstone utmärkt genom streck på golvet eller genom en nummerplåt,
dels ock, att han får ställa bilen var han vill och kan. I vissa garage
äro båda dessa typer samtidigt representerade.
I det första fallet lär det vara uppenbart, att uthyrning av lägenhet föreligger
och att uthyrningen lyder under hyresregleringslagen. Detsamma kan
således föras utanför diskussionen. Problemställningen hänför sig till det
andra fallet och kan i korthet uttryckas så: År det där fråga om hyra eller
föreligger en tjänst eller något avtal av alldeles säregen typ?
Saken har aktualiserats därigenom, att vissa bilägare i Stockholm gjort
anmärkningar hos statens priskontrollnämnd mot garageägare för att dessa
ifan, varom här är fråga, höjt garageavgiften utan myndigheternas tillstånd.
Höjningen har motiverats med ökade värmekostnader. Det kan anmärkas,
att motsvarande värmetillägg med hyresnämndernas tillstånd enligt uppgift
införts vid garåge av den här ovan först omnämnda typen.
I anledning av anmärkningarna har priskontrollnämnden genom sin allmänna
avdelning satt sig i förbindelse med Stockholms garageägares och bensindistributörers
förening samt protesterat mot avgiftshöjningen under framhållande
av att garagermgstypen går in under begreppet »tjänst» och alltså
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
15
faller under prisstoppet. Föreningen har besvarat protesten i skrivelser, där
den gör gällande, att ifrågavarande avtal icke kan anses falla vare sig under
hyresregleringslagen eller prisregleringslagen. Föreningen har i fråga om hyresregleringslagen
yttrat sig på följande sätt: »Avtal om upplåtande av garageplats
måste anses vara ett avtal örn nyttjanderätt till fastighet, varvid nyttjanderätten
är bestämd på visst sätt. I de fall där avtalet icke avser upplåtande
av viss plats synes avtalet dock icke falla under hyresregleringslagen,
som endast avser bestämda lägenheter.» Vidare har föreningen beträffande
prisregleringslagen icke kunnat finna, att tillhandahållande av garageplatser
skulle anses innebära, att man såsom företagare åt annan yrkesmässigt
utförde tjänst. »Redan verbet utföra synes innebära krav på ett positivt
handlande från företagarens sida, vilket icke kan anses ligga i tillhandahållande
av garageplats.»
Med anledning av föreningens protest har nämnden ansett det vara riktigast
att först få ett uttalande från statens hyresråd, örn avtalet eventuellt
kunde gå in under hyresregleringslagen. Nämnden har därvid i skrivelse till
hyresrådet anfört i huvudsak följande. Det i 3 kap. nyttjanderättslagen och
i hyresregleringslagen använda begreppet »lägenhet» bör ha samma innebörd
i båda lagarna. I den förra lagen anges lägenhet vara »hus eller del av hus».
Problemet blir då, om den nu ifrågavarande bilägaren genom sitt avtal med
garageägaren hyrt »hus eller del av hus». Enligt nämndens förmenande har
bilägaren förvärvat rätt att ställa bilen i garaget var han vill och kan — med
hänsyn till eventuellt av andra bilar upptagna platser — eller med andra ord,
han har erhållit nyttjanderätt till hela den för garagering av bilar upplåtna
golvytan med de modifikationer, som kunna föranledas därav, att han vid
garageringen av bilen får sin förfoganderätt inskränkt genom alt andra bilägare
redan kunna ha utnyttjat delar av golvytan för sina bilar. Bilägaren
har sålunda förhyrt viss lägenhet, nämligen garaget, med vissa inskränkningar
i nyttjanderätten. Detta framstode så mycket klarare, om man toge
det exemplet, att en nyetablerad ägare av garage med plats för flera bilar av
en eller annan anledning till en början icke lyckades hyra ut garaget till mer
än en ägare för en bil. Denne ägare kunde då placera sin bil var han ville i
garaget. Detta avtal syntes vara av hyras natur. Fråga vore då, örn sagda
avtal förändrades — bortsett från ovannämnda inskränkning i nyttjanderätten
— därest garageägaren lyckades få ännu en hyresgäst.
Nämnden har även framhållit vissa praktiska synpunkter och därvid pekat
på det förhållandet, att i vissa garage uthyrning samtidigt sker enligt båda
de här angivna systemen. För en enhetlig behandling av framställning
örn prishöjning för båda slagen av garagering syntes det önskvärt, att samma
myndighet handlade hela ärendet och att det ej splittrades upp på två
myndigheter. Vidare ville nämnden understryka värdet av det uppsägningsskydd,
som skulle komma bilägare till del, örn hyrcsregleringslagen kunde
anses tillämplig även på här behandlade upplåtelseform.
I anledning av nämndens skrivelse har hyresrådet som sin mening uttalat,
att då upplåtelsen icke innebär rätt att nied uteslutande av andra nyttja
hus eller del av hus, hyresavtal ej kan anses föreligga, i följd varav ej
heller hyresregleringslagen kan bli tillämplig.
Hyresrådets beslut är icke enhälligt. Ledamöterna Björkholm och Benglsson
lia sålunda yttrat: Vi kunna icke dela majoritetens uppfattning alt såsom
hyra kan betecknas allenast sådan upplåtelse av nyttjanderätt, som tillförsäkrar
nyttjanderiittshavaren uteslutande rätt att nyttja till honom upplåtet
hus eller del av hus. Varken bestämmelserna i lagen örn nyttjanderätt till fast
egendom eller rättspraxis giva enligt vår mening stöd för en sådan uppfatt
-
16
Kungl. Majlis proposition nr 184.
ning. I det fall att en bilägare — jämte andra — fått till sig upplåten rätt
att ställa sin bil i ett garage anse vi sålunda, att — därest icke upplåtelsen
ingår som ett led i ett avtal, där andra moment än nyttjanderätten
Iramstå såsom det väsentliga ■— en hyresrätt till hela garaget föreligger,
bil _ vara att den är inskränkt av *de andra bilägarnas nyttjanderätt. iTå
vidare enligt vår mening varje till hyra hänförlig upplåtelse måste omfattas
jämväl av bestämmelserna i hyresregleringslagen, anse vi, att hyresrådet
bort i sin skrivelse till priskontrollnämnden uttala, att den omständigheten
att särskild plats ej bestämts, då någon fått till sig upplåten rätt att
ställa sin bil i ett garage, avsett för flera bilar, icke i och för sig utesluter
att hyresregleringslagen blir tillämplig jämväl då enahanda rätt upplåtits
även till andra.
Föredraganden, assessor Skogman, var av samma mening som dissidenterna.
Är hyresrådets mening riktig, återstår det två vägar: nämligen antingen att
havda att avtalet går in under prisregleringslagens tjänstbegrepp eller att helt
släppa området.
Det synes ej vara uteslutet att gå förstnämnda väg. Det skulle således här
vara fråga om en tjänst, som innebär tillhandahållande av garageplatser.
Priskontrollnämnden har verkställt en undersökning, om garageavtalen
aven innebära en serviceverksamhet från garageägarens sida, för vilken betainingen
inkluderas i garageavgiften. Något sådant inklusive-system synes
dock i allmänhet ej föreligga, utan garageägaren debiterar all service särskilt,
t. ex. tvättning av bil, utkörning av bil medelst truck och iordningställande
av gengasaggregat för körning.
I sin framställning har priskontrollnämnden uttalat, alt den fann de ifrågavarande
garageplatsupplåtelserna vara att hänföra under hyresreglerings - lagen, och hemställt att i samband med den nu föreliggande propositionen
måtte utsägas, att upplåtelseformen vöre att anse såsom hyra.
I anledning av priskontrollnämndens framställning har Stockholms garageägares
och bensindistributörers förening inkommit med en skrivelse, däri
föreningen anför, bland annat, följande.
Vid uthyrning av garageplatser förekommer tre olika former. En form är,
att det upplåtes låsbara boxar, i vilka automobil kan inställas och där bilägaren
kan förvara sina tillhörigheter. Till dylik box äger garageägaren icke
tillträde utan bilägarens samtycke i annan mån än vad försäkringsvillkoren
och garageförordningen kräver. Upplåtelse av garagebox torde utan tvekan
falla under hyresregleringslagen.
En annan form är, att det upplåtes viss avgränsad plats, som dock icke är
avbalkad ulan som endast utmärkes genom streck på golvet eller genom
upphängande av nummerskylt. Vid sådan upplåtelse disponerar bilägaren
just ifrågavarande plats för uppställande av sin automobil. Även dylik upplåtelse
torde falla under hyresregleringslagen.
En tredje form för upplåtelse av garageplatser är, att garageägaren åtager
sig att i sitt garage^ upplåta plats för ett visst, bilägaren tillhörigt motorfordon.
I dylika fall får bilägaren finna sig i att uppställa sin bil på den plats
i garaget, som anvisas av garageägarens representant. Dan är då i allmänhet
skyldig att avlämna nycklarna till garageägarens representant eller att
låta dessa kvarsitta i bilen, så att denna vid förekommande behov kan flyttas.
Under inga omständigheter får bilen lämnas låst i garaget. Även om det
i vissa smärre garage kan förekomma, att vakt icke finnes i garaget nattetid,
i vilket fall bilägaren har nyckel och ställer bilen på plats, som synes
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
17
honom lämplig, måste han finna sig i, att bilen blir flyttad till annan plats
i garaget, vilket i allmänhet blir nödvändigt, då bilarna på morgonen åter
skola ut.
Den sista formen för upplåtelse är den vanligaste. Enligt föreningens mening
kan denna form av upplåtelse icke falla under hyresregleringslagen och
ej heller falla under prisregleringslagen. Avgiften enligt garageringsavtal avser
endast uppställandet av fordonet. All service, tvättning, smörjning, bogsering
osv. betalas extra. Garageägaren fritager sig uttryckligen från allt ansvar
för skada å automobilen.
Priskontrollnämnden anser, att bilägaren förvärvar rätt att ställa bilén i
garaget var han vill och kan. Detta är icke riktigt. Det är helt och hållet
garageägarens ombud, som avgör var bilen får uppställas, och ingen nyttjanderätt
till garaget såsom sådant förvärvas av bilägaren. Garageägaren förfogar
oinskränkt över garaget för att uppfylla sitt åtagande att bereda plats
åt vissa bilar. Av avtalets formulering framgår klart, att det är en fri konstruktion,
att varje bilägare förhyrt garaget med vissa inskränkningar.
Vi anse, att den tredje formen av upplåtelse för närvarande icke beröres
av de statliga regleringsanordningarna och att garageägarna därför äro oförhindrade
att uttaga värmetillägg å garageavgifterna, i den mån detta kan
avtalas med bilägarna. För att antingen hyresregleringslagen eller prisregleringslagen
skall bliva tillämplig, erfordras uttrycklig bestämmelse härom
i lagtexten.
Departementschefen.
Genom priskontrollnämndens framställning har den frågan uppställts, huruvida
upplåtelse av icke särskilt angiven garageplats i ett visst garage är att
anse såsom hyra och följaktligen att hänföra under hyresregleringslagen.
Priskontrollnämnden ävensom två skiljaktiga ledamöter av statens hyresråd
ha hävdat, att då en bilägare — jämte andra bilägare — fått till sig
upplåten rätt att ställa en bil i ett garage, regelmässigt en hyresrätt till hela
garaget förelåge, låt vara inskränkt av andra bilägares nyttjanderätt. Hyresrådets
majoritet åter har uttalat, att då upplåtelsen icke innebure rätt att
med uteslutande av andra nyttja hus eller del av hus, hyresavtal ej kunde
anses föreligga.
Av utredningen framgår, att tre olika typer av garageplatsupplåtelse förekomma.
Vid två typer avser upplåtelsen viss bestämd plats i ett garage,
medan vid den tredje — den nu ifrågavarande typen — upplåtelsen väl avser
visst garage men icke bestämd lokalitet inom detta. När garageägaren i
det sistnämnda fallet — enligt ordalagen i gängse avtalsformulär — »förbinder
sig att i garaget upplåta plats» för en bil, uppstår en avtalstyp, som
synes äga anknytning både till hyra och lill tjänsteavtal. Blandade avtal förekomma
även eljest i fråga om upplåtelse av lägenhet, t. ex. till portvakt.
Det är uppenbart, alt sådana avtal icke i alla avseenden kunna behandlas
som hyresavtal. Att i nu förevarande avtal ingår ett moment som innefattar
upplåtelse av nyttjanderätt är emellertid tydligt. Huruvida upplåtaren anvisat
viss plats, utmärkt t. ex. genom en skylt eller målade ränder på golvet,
eller bilägaren får ställa bilen på lämpligaste lediga plats, synes mig icke
böra tillmätas avgörande betydelse i delta sammanhang; ett gemensamt kän
Biliang
till riksdagens protokoll 1045. 1 sami. Nr 184
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
netecken av väsentlig innebörd är i bägge fallen, att bilägaren erhållit rätt
att använda garaget. Om man tänker sig att garaget ej rymmer flera än
två eller tre bilar, torde det vara ganska uppenbart, att man ej kan å ena
sidan till hyra hänföra upplåtelse av rätt till bestämd plats i garaget och
å andra sidan utesluta t. ex. upplåtelse, enligt vilken den bilägare som kör
in först alltid skall ställa sin bil på viss plats i garaget. Att garaget i många
fall är väsentligt större än nu sagts, kan icke inverka på principfrågan. De
särskilda tjänster som garageägaren kan vilja åtaga sig att utföra åt bilägaren,
torde icke, även örn de utfästas i samma avtal, i och för sig böra inverka
på frågan, huruvida rätten att använda garaget bör betraktas som hyresavtal
eller ej. Emellertid kan det inträffa, alt garageägaren har att taga sådan
befattning med bilarna att det hela bör betraktas som ett tjänsteavtal.
Så synes mig vara förhållandet, om garageägaren skall mottaga bilen vid
inkörningen och svara för dess vård och utlämnande till bilägaren, när
denne behöver densamma. Av det anförda framgår, att ifrågavarande avtal
enligt min mening äro att hänföra antingen till hyresavtal, såvitt angår upplåtelse
av plats i visst garage, eller ock i sin helhet till tjänsteavtal.
Jag vill härefter beröra ett i samband med tidigare förlängning av hyresregleringslagens
giltighetstid behandlat spörsmål angående intresseavvägningen
mellan fastighetsägare och hyresgäster i mål örn ogiltigförklaring av
uppsägning. Från organisationer och föreningar med uppgift bland annat
att tillhandahålla allmänheten samlingslokaler ha framställts yrkanden att
sådana sammanslutningar genom lagbestämmelser skulle beredas särskild
möjlighet att utan risk för ogiltigförklaring uppsäga hyresgäst, som förhyrde
lokal för biografändamål, under förutsättning att sammanslutningen avsåge
att i fortsättningen själv tillgodogöra sig inkomsten av biografrörelsen.
I den föregående år avlåtna propositionen om hyresregleringens fortsatta
giltighet framhöll jag bland annat, att de ifrågavarande samlingslokalerna
ofta fyllde en betydelsefull uppgift i det kulturella och politiska livet på
respektive orter och att föreningarna säkerligen kunde åberopa vägande skäl
till förmån för sin önskan att själva övertaga lokalerna. Jag påpekade emellertid
också, att biografidkaren-hyresgästen kunde ha ett berättigat intresse
att trots uppsägningen få fortsätta att disponera lokalen, och betecknade det
såsom oförenligt med lagstiftningens principer att föreningarna på grund av
sitt syfte skulle tillerkännas en särställning i förekommande intressekonflikter
med hyresgäster.
I andra lagutskottets över propositionen avgivna utlåtande vunno dessa synpunkter
i huvudsak gillande. Utskottet underströk emellertid, att vid de hyresreglerande
organens skälighetsprövning särskild hänsyn borde tagas till det
allmänintresse som dessa föreningar tjänade. Därest i fortsättningen skulle
visa sig, att praxis betraktade förevarande spörsmål från annan synvinkel än
den av utskottet angivna, komme frågan i ett annat läge och kunde särskilda
åtgärder bliva påkallade.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
19
I statens hyresråd har under tiden efter det förra årets proposition avlämnades
avgjorts fem mål, där allmännyttiga sammanslutningar, som haft lokaler
uthyrda, funnit sig behöva lokalerna för egen del och därför uppsagt
sina hyresgäster. Dessa uppsägningar ha i tre fall helt eller till väsentlig del
godkänts av hyresregleringsorganen. I två fall, som rörde lokalens användning
för biografrörelse, fann hyresrådet att omständigheterna ej vore sådana
att uppsägningen kunde godkännas.
Vad som sålunda och eljest utrönts rörande rättstillämpningen i de fall, då
å ena sidan allmännyttiga organisationers fastighetsägarintressen, å andra sidan
hyresgästintressen stått emot varandra, synes mig icke tyda på att hyresregleringsorganen
skulle vara benägna att underskatta sådana sammanslutningars
berättigade anspråk att komma i besittning av uthyrda lokaler. Någon
anledning till särskilda åtgärder torde därför icke föreligga. Liksom förut
och i likhet med andra lagutskottet vid 1944 års riksdag vill jag emellertid
understryka, att de hyresreglerande organen böra taga all rimlig hänsyn till
det allmännyttiga intresse som ifrågavarande organisationer tjäna.
I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m.; samt
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över dessa lagförslag, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Thore Wisén.
1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här
uteslutits.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagrad den 8 mars
1945.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 7 mars 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 23 februari 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till
1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.; samt
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn
H. K. H. Holmgren.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
21
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin,
Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets
den 8 mars 1945 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 23 februari
1945 remitterade förslagen till
1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn
hyresreglering m. m.; samt
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Med förmälan att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- 2LU 1945:28 Utlåtande beträffande väckt motion i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 184, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten
- Rskr. 1945:110 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 s. 9 i texten
- 2LU 1945:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten