Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m

1945-03-09 · 21 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:184, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

1

ftr 184.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående

fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang lill riksdagens protokoll 19t5. 1 sami. Nr 184

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.1,

vilken enligt lag den 31 mars 1944 (nr 120) gäller till och med den 30 september

1945, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1946,

dock att 20 § förstnämnda lag från och med den 1 april 1945 skall hava

följande ändrade lydelse.

20 §.

Hyresnämndens beslut gäller för tiden från och med den dag, då detsamma

meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer. I ärende, som

avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskild anledning finnes

skäligt, bestämma att beslutet skall avse förfluten tid; och äger nämnden i

sådant fall förordna om skäligt anstånd med betalning av vad hyresgäst

kan bliva skyldig att ytterligare utgiva för tid före nämndens beslut.

Part, som är missnöjd med nämndens beslut, äger däröver anföra besvär

hos statens hyresråd inom tjugu dagar från den dag, då klaganden erhöll

sådant besked som i 19 § tredje stycket sägs.

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till

efterrättelse utan hinder av anförda besvär, dock icke i vad beslutet må avse

förfluten tid.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1945

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1945, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1945 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Beträffande beslut, som hyresnämnd meddelat före den 1 april 1945, skall

20 § i dess hittillsvarande lydelse tillämpas även därefter.

1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 112.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m.\ vilken enligt lag den 31 mars 1944

(nr 121) gäller till och med den 30 september 1945, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1946. 1

1 Senaste lydelse se SFS 1943: 113.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 184.

Utdrag av protokollet över justitiedepariementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubdestad

Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga om

fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och lagen

samma dag örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden anför härvid följande.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. har stadgats

begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter, möjlighet till

tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa andra hyresförhållanden.

Såsom ett komplement härtill har i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (kontrollagen) genomförts

reglering av lägenhetsförvärv, som grundas på bostadsrätt och andra

former av bostadskooperation. Båda lagarna äga tillämpning i alla städer,

köpingar och municipalsamhällen, vilkas invånarantal vid 1942 års ingång

uppgick till minst 2 000, samt dessutom, efter särskilda förordnanden av

Kungl. Majit, i åtskilliga mindre orter. Regleringsåtgärderna handhavas närmast

av kommunala hyresnämnder. Dessas beslut kunna överklagas hos statens

hyresråd, som utgör den centrala myndigheten för hithörande frågor.

De båda nu nämnda lagarna gällde ursprungligen till och med den 30 september

1943 och erhöllo fortsatt giltighet till och med den 30 september 1944

genom lagar den 26 mars 1943 (nr 112 och 113). Därvid genomfördes vissa

ändringar i fråga om regleringsåtgärdernas närmare utformning. Genom lagar

den 31 mars 1944 (nr 120 och 121) förlängdes lagarnas giltighetstid till

och med den 30 september 1945.

Hyresregleringslagen och kontrollagen ha tillkommit på grund av den bostadsbrist

och därmed sammanhängande risk för hyresstegring, som orsakats

av den minskade byggnadsproduktionen under krigsåren. 1 326 orter, för

vilka statistiska uppgifter om bostadsproduktionen föreligga, tillkommo i

genomsnitt under tioårsperioden 1934—1943 årligen tillhopa 25 818 nya bo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

5

stadslägenheter. År 1939, då byggnadsverksamheten nådde sin höjdpunkt,

uppgick antalet till 40 815. Till följd av krigsförhållandena sjönk produktionen

till 18 578 lägenheter år 1940 och 11 634 år 1941. En betydande återhämtning

inträffade under åren 1942 och 1943, då antalet nytillkomna lägenheter

utgjorde respektive 20 046 och 28 335. För år 1944 är statistiken

ännu ej i sin helhet färdigställd.

Den statistik över bostadsproduktionen under år 1944, som för närvarande

finnes tillgänglig, avser vissa städer och stadsliknande samhällen. Enligt denna

statistik tillkommo under år 1944 i 33 städer med över 10 000 invånare

tillhopa 23 259 lägenheter. Under åren 1939—1943 tillkommo i samma städer

respektive 30 849, 14 859, 8 569, 13 915 och 20 177 lägenheter. För 14 av de 15

största städerna — där invånarantalet översteg 30 000 — uppgick antalet tillkomna

lägenheter under åren 1939—1944 till respektive 26 805, 13 128, 7 394,

10 912, 16 289 och 18 819. Vid bedömandet av dessa siffror bör det beaktas,

att de tidsperioder, som förflyta innan ett färdigställt byggnadsföretag i statistiken

redovisas som fullbordat, kunna växla från år till år och från ort

till ort.

Statistiken över beviljade byggnadslov, som närmast belyser omfattningen

av byggnadsföretagarnas planer, utvisar att antalet lägenheter i de byggnadsföretag,

som i de ovan nämnda 33 städerna beviljades under år 1944, var ca

en tredjedel större än motsvarande antal för år 1943. Byggnadsnämndernas

uppgifter örn pågående byggen giva vid handen, att bostadsproduktionen i

städer med över 30 000 invånare haft avsevärt större omfattning år 1944 än

närmast föregående år.

Hyresrådet har i skrivelse den 31 januari 1945 hemställt, att hyresregleringslagen

och kontrollagen måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den

30 september 1946, ävensom att i lagarna måtte företagas vissa ändringar i

enlighet med förslag i en skrivelsen bilagd promemoria. I denna anföres

bland annat, att den prövning av ekonomisk plan för bostadsrättsföreningar,

som jämlikt stadgande i kontrollagen skall företagas av hyresnämnderna, merendels

komme till stånd alltför sent, varigenom kontrollen bleve ineffektiv. I

anledning härav föreslås, att i kontrollagen å ena sidan öppnas möjlighet för

hyresnämnderna att under vissa villkor tidigare än för närvarande pröva

ekonomisk plan, å andra sidan stadgas förbud för förening att, innan sådan

prövning skett, mottaga förskott å avgift eller annan ersättning. I samband

därmed föreslås — till förhindrande bl. a. av bostadspriskontrollens kringgående

genom bildande av s. k. bostadsföreningar och liknande företag —

införande i både hyresregleringslagen och kontrollagen av bestämmelser, enligt

vilka ej utan hyresnämnds tillstånd som villkor för uthyrning resp. bostadsrättsupplåtelse

finge krävas vissa andels- eller aktieförvärv m. m. Slutligen

föreslås tillämpligheten av det stadgande i hyresregleringslagen, enligt

vilket hyresnämnds beslut utan hinder av anförda besvär skall lända till

efterrättelse, i så måtto skola begränsas, att stadgandet icke komme att gälla

i vad beslut avsåge förfluten tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

över hyresrådets framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas riksförbund,

Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a., svenska riksbyggen,

förening u. p. a., och hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a. I sistnämnda yttrande hänvisas till en av riksförbundets

tjänsteman, ingenjören Björn Strömberg, utarbetad, vid yttrandet fogad promemoria.

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. och svenska folkby§§en>

förening u. p. a., ha vidare inkommit med skrivelser i anledning av

hyresrådets framställning.

Statens priskontrollnåmnd har i en den 20 februari 1945 dagtecknad framställning

anhallit att i blivande proposition till riksdagen rörande hyresregleringslagens

fortsatta giltighet måtte klargöras, huru vissa närmare beskrivna

upplåtelser av garageplats, vilkas egenskap av hyresavtal satts i fråga, ur

hyresregleringslagens synpunkt vore att bedöma.

Slutligen må nämnas, att hyresgästernas riksförbund i en den 8 december

1944 dagtecknad skrivelse påkallat åtgärder i anledning av vissa missförhållanden,

som utmärkte de i hyresrådets promemoria berörda s. k. bostadsföreningarna.

Dylika ekonomiska föreningar, vilka uppläte nyttjanderätt till

bostad allenast för begränsad tid och därför icke vore att hänföra under

lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar, hade under rådande bostadsbrist

i många fall bildats i rent spekulativt syfte. Medan vid hyresregleringens

tillkomst genom kontrollagen övervakningen av bostadsrättsföreningarna

skärpts, bruste det i fråga örn kontrollen av nu åsyftade föreningar.

Förbundet hade vid ett flertal tillfällen konstaterat, att de vid erbjudande örn

andelsteckning och förhyrning företedda planerna antingen innehållit direkt

missvisande uppgifter eller saknat upplysningar, utan vilka tecknarna

icke kunnat bilda sig en uppfattning örn företagets förutsättningar eller konsekvenserna

för dem själva av medlemskap i föreningen. För närvarande

saknades möjligheter att effektivt ingripa mot de missbruk, som i vissa fall

förekommit. Förbundet hemställde att beträffande ifrågavarande föreningar

måtte utfärdas bestämmelser angående ekonomisk plan och teckningslistor,

motsvarande de för bostadsrättsföreningar gällande. Som ett provisorium

kunde detta möjligen ske genom en utvidgning av hyresregleringslagstiftningen,

men det vore lämpligt att en allmän översyn verkställdes av de lagregler,

som gällde för juridiska personers upplåtelse av hyres- och bostadsrätt.

över hyresgästernas riksförbunds framställning har hyresrådet avgivit

yttrande. Hyresrådet har därvid anfört, att förbundets förslag örn en provisorisk

kontroll på området torde bliva tillgodosett genom de av hyresrådet

föreslagna, tidigare omnämnda lagändringarna. Vad angår förbundets framställning

i övrigt har hyresrådet tillstyrkt, att en allmän översyn av lagstiftningen

örn bostadsrättsföreningar och därmed sammanhängande spörsmål

måtte komma till stånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Fr Agan örn lagstiftningens fortsatta giltighet i allmänhet.

Hyresrådet har i sin framställning uttalat, att förhållandena på bostadsmarknaden

alltjämt vore sådana att hyresregleringen borde vidmakthållas;

hyresrådet ansåge sig icke kunna räkna med någon avsevärd förbättring av

läget så snart, att en avveckling av regleringen kunde ifrågasättas böra äga

rum redan vid utgången av hyresregleringslagstiftningens nuvarande giltighetstid

eller under det närmaste året därefter.

Socialstyrelsen har yttrat:

Den lagliga regleringen av priserna på bostadsmarknaden innebär ett långt

gående och vanskligt ingrepp på ett utomordentligt betydelsefullt område av

näringslivet. Bostadsmarknaden är synnerligen känslig för ingripanden utifrån,

och det blir under alla förhållanden svårt att överblicka och bemästra

verkningarna av en reglering av densamma. Tungt vägande skal ha emellertid

gjort och göra fortfarande en sådan reglering nödvändig. Under alltjamt

rådande krisartade förhållanden synes det vara påkallat att med ytterligare

ett år förlänga giltighetstiden av den gällande hyresreglenngslagstiftnmgen

samt av lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsratt m. m.

i enlighet med det remitterade förslaget. Det bör härvid dock förutsattas, att

statsmakterna hålla för ögonen önskvärdheten av att den statliga regleringen

på dessa områden avvecklas så snart det lämpligen kan ske.

Sveriges fastighetsägareförbund har framhållit, att enligt dess mening hyresregleringslagen

försatt fastighetsägarna i ett tvångsläge av långt större

skärpa än utövarna av andra näringar. Medan priserna för tjänster och varor

efter hand undergått höjningar — oftast efter en på rent ekonomiska grunder

verkställd prövning av priskontrollnämnden — hade hyrorna trots de ökade

omkostnaderna för fastighetsförvaltningen faktiskt förblivit fastlåsta vid förkrigsnivån.

Fastighetsägarnas undantagsställning tedde sig så mycket betänkligare,

som lagens bestämmelser angående medgivande till generell hyreshöjning

icke kunde sägas ha blivit tillämpade i enlighet med lagens mening.

Då förbundet dock för närvarande funne sig icke böra direkt avstyrka framställningen

om förlängning av lagen, skedde detta under förutsättning att

tillämpningen av lagen bringades i mera trogen överensstämmelse än hittills

med lagens mening. Förbundet ville emellertid icke underlåta att påpeka den

utomordentligt stora betydelse som en snabb avveckling av lagen skulle innebära

för den kommande bostadsproduktionen.

Hyresgästernas riksförbund har förklarat någon tvekan icke kunna föreligga

om att hyresregleringen borde vidmakthållas. Med hänsyn till att föregående

års riksdag avböjt lagstiftningens förlängning på två år, ville förbundet

icke framställa yrkande härom, ehuru en sådan förlängning enligt förbundets

mening varit lämpligare än en förlängning på ett år.

I övriga yttranden har förslaget örn att lagstiftningen måtte erhålla fortsatt

giltighet för ett år lämnats utan erinran.

Departementschefen.

De inledningsvis lämnade uppgifterna om byggnadsproduktionen giva vid

handen, att skapandet av nya bostäder under de senaste åren försiggått i

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 184.

större omfattning än under de tidigare krisåren. Det är emellertid välbekant,

att bostadsbrist — merendels allvarlig sådan — alltjämt råder på de flesta av

hyresregleringen berörda orterna. Pa grund av åtskilliga omständigheter,

främst knapphet på arbetskraft och vissa materialier, kan det icke antagas

att bostadsbristen skall kunna fyllas under en tid av ett år efter det

hyresregleringslagens och kontrollagens nuvarande giltighetstid utgått. På

grund av den låga produktionen under åren 1940 och 1941 finnes, jämte

det normalt nytillkommande bostadsbehovet, ett uppsamlat otillfredsställt

bostadsbehov som det måste taga åtskillig tid att tillgodose. I intet av de avgivna

yttrandena har erinran framställts mot förslaget att förläna de båda

lagarna giltighet för ytterligare ett år. Jag anser mig under dessa omständigheter

böra föreslå att lagarnas giltighet förlänges till och med den 30 september

1946.

I likhet med vad som stadgades vid tidigare förlängningar av hyresregleringslagen

torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet för

hyresgäst, vars kontrakt redan före den 1 april 1945 blivit uppsagt till upphörande

efter den 30 september innevarande år, att få uppsägningen prövad

efter förlängningslagens tillkomst. Framställning härom torde böra göras

senast den 14 april 1945 eller, om hyresvärden icke före den 1 i sistnämnda

månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton

dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen sådant meddelande.

Prövningen av bostadsrättsföreningarnas ekonomiska planer

och därmed sammanhängande frågor.

Hyresrådet har i promemorian utförligt belyst vissa brister, som befunnits

vidlåda bostadspriskontrollen vid lägenhetsupplåtelser av bostadsrättsföreningar

och andra rättssubjekt av liknande typ, speciellt de s. k. bostadsföreningarna.

Därjämte har, som förut nämnts, hyresgästernas riksförbund i en

särskild framställning påkallat kontroll av bostadsföreningarnas verksamhet.

Då de förslag, som framlagts i dessa hänseenden, icke torde kunna upptagas

i detta sammanhang, inskränker jag mig till en redogörelse för det

väsentliga av vad som förekommit.

Vad angår bostadsrättsföreningarna förutsätter kontrollagen, att avgifternas

skälighet kontrolleras vid hyresnämndernas granskning av de s. k. ekonomiska

planer, som måste upprättas och vinna godkännande innan bostadsrätt

må upplåtas. Hyresrådet har framhållit, att denna kontroll kommit att i

regel sättas in på ett alltför sent stadium för att bliva verkligt effektiv. Såsom

de viktigaste orsakerna härtill åberopas, att granskningen icke kan ske förrän

uppgifter om de faktiska byggnadskostnaderna föreligga och det slutliga

avgörandet träffats beträffande den statliga subventionen i form av tertiäroch

tilläggslan, definitivt beslut örn denna subvention, vilken givetvis har stort

inflytande på avgifternas höjd, kommer ej sällan först ett halvt eller ett helt

år efter byggnadsföretagets avslutande. En allvarlig följd av kontrollens försening

bill påpekar hyresrådet vidare — att hyresnämnderna ofta äro ur

stånd att göra något åt för högt satta grund- eller årsavgifter. Om den som

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

uppför ett bostadshus vill överlåta detsamma med användning av bostadsrättsinstitutet,

låter han vanligen själv bilda en förening och upprätta ett köp mellan

sig själv och föreningen, därvid han uppenbarligen kan efter behag fixera

vederlaget. Härefter vidtager teckning av bostadsrätter, och under nuvarande

bostadsbrist tveka spekulanterna icke att godtaga även mycket höga avgiftsbelopp

samt att omedelbart inbetala sina grundavgifter, trots att formell bostadsrättsupplåtelse

icke kan ske förrän den ekonomiska planen godkänts. När

frågan härom kommer inför hyresnämnden, kan den ursprunglige ägaren ha

dragit sig ur affären och såsom kontant dellikvid ha medtagit de inbetalda

förskottsbeloppen. Om hyresnämnden i ett sådant fall finner de i planen bestämda

avgifterna oskäliga har nämnden likväl ofta intet annat att göra än att

godtaga planen, då ju föreningen — örn den icke vill riskera exekutiva åtgärder

— måste anskaffa medel, tillräckliga för amortering och förräntning

av skulderna.

Det nu beskrivna tillvägagångssättet har — anföres vidare i promemorian

— iakttagits också vad beträffar andra ekonomiska föreningar än bostadsrättsföreningar,

nämligen bostadsföreningarna. Med avseende a dylika rättssubjekt

finnas visserligen icke stadganden örn någon ekonomisk plan eller liknande

redogörelse, som skall godkännas av hyresnämnden, men avgifternas

storlek kommer i stället under hyresnämndens bedömande i samband med

fastställande av grundhyror. Därest efter bildandet av en dylik förening säljaren

hunnit såsom kontant likvid helt eller delvis lyfta insatsbeloppen, måste

hyresnämnden givetvis hysa betänkligheter att vägra föreningen att uttaga

de avgifter eller hyror, som erfordras för inteckningsskuldens förräntning och

övriga kostnader, oavsett att dessa avgifter eller hyror kunna te sig högre än

som i och för sig anses skäligt.

Hyresrådet har föreslagit åtgärder mot dessa missförhållanden efter i huvudsak

två linjer. Å ena sidan anses bostadsrätt i princip böra göras till den, jämte

vanligt hyresavtal, enda tillåtna formen för bostadsupplåtelse (bortsett från

upplåtelse genom tjänsteavtal, födoråd m. m.); lägenhetsförhyrning i samband

med andelsteckning i bostadsförening m. m. avses följaktligen — med dispensmöjlighet

dock för otvivelaktigt lojala företag — skola upphöra. Den angivna

grundsatsen skulle i såväl hyresregleringslagen som kontrollagen bringas till

uttryck på det sätt att i lagarna stadgades förbud mot att utan hyresnämnds

tillstånd kräva att den, som vill förhyra eller med bostadsrätt förvärva lägenhet,

skall förvärva andel i (annan) ekonomisk förening, aktie eller annan egendom

eller fullgöra vissa prestationer. — Å andra sidan skulle hyresnämndernas

granskning enligt kontrollagen så effektiviseras att det påtalade missbruket

av hithörande upplåtelseform omöjliggjordes. I detta syfte skulle till en

början i kontrollagen införas bestämmelser, enligt vilka bostadsrättsföreningar

bereddes möjlighet att på ett mycket tidigt stadium erhålla ett preliminärt

godkännande av sina ekonomiska planer med däri upptagna avgifter. Såsom

förebild till denna anordning kunde åberopas den preliminära fastställelse av

grundhyror efter summarisk prövning, som i avbidan på statens byggnadslånebyrås

definitiva lånebeslut i praxis brukat ske vid vanliga byggen. Genom att

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mcij:ts proposition nr 184.

ett preliminärt godkännande av ekonomisk plan kunde utverkas, skulle det

bliva möjligt för föreningarna att tidigt verkställa även formellt giltiga bostadsrättsupplåtelser

med åtföljande avgiftsuppbörd. Under sådana förhållanden

bomme något lojalt behov av förskottsuppbörd av grundavgifter icke

att förefinnas, och förskottsbetalningarna — genom vilka de förut påtalade

missbruken praktiskt möjliggjorts — kunde följaktligen helt förbjudas. Med

hänsyn till att den preliminära prövningen av en ekonomisk plan måste grundas

på ett ofullständigt material skulle avgifterna däri upptagas med förbehåll

att hyresnämnden sedermera kunde bestämma att de skulle utgå med lägre

belopp. För att icke detta förbehåll skall bliva ett slag i luften måste säkerhet

fordras för återbetalning av de belopp, varmed de preliminärt bestämda

avgifterna kunde visa sig överstiga de slutligt fastställda. Säkerheten kunde

ställas exempelvis av den byggmästare, som bildat föreningen, eller av det

kooperativa moderföretag, som stöde bakom föreningsbildningen. Säkerheten

måste vara så beskaffad att borgensmannen avstode från regressrätt mot föreningen.

Förmådde den som bildat föreningen icke att ställa säkerhet, återse

för honom den utvägen att för den första tiden begära preliminär fastställelse

av grundhyra och hyra ut lägenheterna i vanlig ordning; hyresförhållandena

kunde därefter i sinom tid övergå i bostadsrätter.

I hyresrådets promemoria har slutligen med utförlig motivering ifrågasatts,

att hyresnämndernas granskning av de ekonomiska planerna skulle utvidgas

att avse jämväl planernas allmänna hållbarhet och således icke enbart de

föreslagna avgifternas skälighet. Detta önskemål har emellertid icke ansetts

kräva lagändring.

Hyresrådets förslag har i remissyttrandena mött åtskillig kritik. Förslagets

syfte har visserligen allmänt vunnit gillande, men från flera håll har

invänts, att verkningarna av lagändringarna icke läte sig överblicka och att

de nya bestämmelserna kunde befaras skapa åtskilliga svårigheter för den

lojala bostadskooperationen. Företrädare för de äldre bostadsföreningar, vilka

sedan länge utan anmärkning upplåtit bostäder åt andelshavare, ha framställt

invändningar mot att deras verksamhetsform — låt vara med rätt för

hyresnämnd att giva dispens — i princip skulle förbjudas. Det skydd för

bostadssökandena, som de konstaterade bristerna nödvändiggöra, har ansetts

snarare böra åvägabringas genom en bättre kontroll över hithörande

företag, bostadsrättsföreningar såväl som bostadsföreningar, än förbudsvägen.

Bland annat av hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund har framhållits, att vid den ytterligare utredning, som vore påkallad,

vissa bestämmelser i lagen om bostadsrättsföreningar borde uppmärksammas,

särskilt stadgandet om de vid ekonomisk plan fogade sakkunmgintygen.

Förbundet har vidare anmärkt, att föreningarna hade ett legitimt

intresse av att tidigt få in sina grundavgifter och att förbudet mot förskottsbetalning

därför ovillkorligen förutsatte möjlighet att tidigt vinna det

godkännande av ekonomisk plan, som vore förutsättningen för giltiga bostadsrättsupplåtelser

och därmed för rätten att uppbära avgifter; på grund

av hyresnämndernas arbetsbelastning vore emellertid utsikterna till snabb

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

11

behandling i praktiken ganska små. Hyresgästernas riksförbund och svenska

riksbyggen ha — med godtagande av förslaget i övrigt — ansett kravet på

säkerhet för återbetalning av för höga avgifter ägnat att vålla svårigheter,

åtminstone för en del mindre sammanslutningar. Vad angår den närmare

utformningen av stadgandet om säkerhet har anmärkts, att borgensmännen

— till skillnad från vad i promemorian förutsatts — emellanåt kunde ha befogade

anspråk på att regressledes få vända sig mot föreningen. Att hyresnämnderna

skulle granska de ekonomiska planerna jämväl från synpunkten

av deras allmänna hållbarhet har i yttranden från svenska riksbyggen och

hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund betecknats

såsom opåkallat och ägnat att föranleda ytterligare förseningar av ärendena.

Departementschefen.

Av uppgifterna i hyresrådets promemoria och den från hyresgästernas

riksförbund inkomna framställningen framgår, att missförhållanden föreligga

både med avseende å de s. k. bostadsföreningarnas verksamhet och beträffande

kontrollen vid bildandet av bostadsrättsföreningar. De av hyresrådet

föreslagna åtgärderna — förbud mot bostadsföreningarnas gängse upplåtelseform,

hyra i samband med andelsförvärv, samt rationalisering av hyresnämndskontrollen

över bostadsrättsföreningarnas ekonomiska planer i

kombination med förbud mot förskottsbetalningar — ha emellertid i remissyttrandena

ansetts onödigt långtgående ävensom hindersamma för den lojala

byggnadsproduktionen på området. Vad angår förbudet mot uthyrning i

förening med andelsförvärv synas åtskilliga skäl tala för önskemålet att,

innan en så radikal metod godtages, en undersökning verkställes av möjligheterna

att genom kontroll i annan ordning råda bot för de anmärkta missförhållandena.

Det tilltänkta förbudet mot förskottsbetalning av bostadsrättsavgifter

vilar, såsom hyresrådet självt framhållit, på den förutsättningen

att hyresnämnderna skola på ett mycket tidigt stadium pröva uppgjorda preliminära

planer. Det torde emellertid icke saknas fog för farhågorna att en

tillräckligt tidig prövning av dessa ärenden icke överallt skall kunna komma

till stånd. De föreslagna bestämmelserna om ställande av säkerhet, vilka utgöra

en mycket väsentlig del av det avsedda nya kontrollsystemet, synas icke

heller kunna godtagas i sitt föreliggande skick. Vid angivna omständigheter

finner jag mig icke böra tillstyrka, att de av hyresrådet i dessa delar föreslagna

lagändringarna nu genomföras. Det torde emellertid inom justitiedepartementet

böra verkställas skyndsam utredning rörande lämpligaste sättet att

komma tillrätta med de anmärkta missförhållandena. Vid utredningen böra

företrädare för de berörda bostadskooperativa organisationerna erhålla tillfälle

att framlägga sina synpunkter.

Verkställbarheten av hyresnämnds beslut.

Hyresrådet har, såsom förut nämnts, föreslagit, alt regeln örn att hyresnämnds

beslut utan hinder av anförda besvär skall lända till efterrättelse

skulle inskränkas. I promemorian a nföres i denna del följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

20 § andra stycket hyresregleringslagen innehöll i sin ursprungliga lydelse

den bestämmelsen, att hyresnämnds beslut skulle, om ej hyresrådet annorlunda

forordnade, utan hinder av anförda besvär lända till efterrättelse från

beslutets dag eller den senare dag, som nämnden bestämde. Stadgandet innebar

alitsa dels, att hyresnämnden icke kunde giva sina beslut tillbakaverkande

kraft, och dels, att hyresnämndens beslut skulle lända till efterrättelse

nide °m bGSVär däremot anförts’ såvida ej hyresrådet annorlunda förord
Genom

den lagändring, som skedde år 1943, tillerkändes emellertid hyresnämnden

befogenhet att giva sina beslut i mål angående grundhyra m. m.

retroaktiv verkan. Därvid bibehölls regeln i 20 § andra stycket om att hyresnamnds

beslut skulle landa till efterrättelse utan hinder av anförda besvär

i full utsträckning, sa att den kom att gälla även hyran för tiden före beslutet,

1 de fall da hyresnämnden utnyttjat sin nya befogenhet.

Med hänsyn till hyresregleringslagstiftningens natur finner hyresrådet det

nödvändigt att i stort sett bibehålla regeln om den omedelbara giltigheten

av hyresnämnds beslut. Det har emellertid i praktiken visat sig att

denna regel i vissa fall kan vålla avsevärt förfång för part.

Ett visst förfång kan uppstå för hyresgäst i det fall, att hyresnämnden

hoj t grundhyran för hans lägenhet och hyresrådet efter besvär av gästen

"edsätter grundhyran under det belopp, som hyresnämnden bestämt För

den tid, fran vilken hyresnämndens beslut skolat lända till efterrättelse har

hyresgästen da nödgats erlägga en för hög hyra. Denna kan han ju dock tillgodoräkna

sig vid hyresbetalningar efter tiden för hyresrådets utslag om

|*an (’a jK)r kvar, eller eljest kräva ut det för mycket erlagda av hyresvärden.

Någon fråga om förfång för hyresgästen på grund av angivna regel kan icke

uppkomma i det fall att grundhyra för lägenheten ej funnits och hyresnämnden

bestämmer hy rån till visst belopp, vilket sänkes av hyresrådet Ilade

regeln ej funnits, skulle ju hyresgästen hava varit skyldig att betala den avtaJade

hyran, aven örn denna varit högre än den av hyresnämnden bestämda

b or hyresvärden kan förfång av regeln uppstå i alla fall, då hyresrådet

hoj t en av hyresnämnden nedsatt hyra. Hyresvärden har då måst åtnöja sig

med den lägre hyran för viss tid. Han har ju givetvis samma rätt som hyresgasten

i motsvarande fall, nämligen att efteråt kräva ut skillnaden Uppenbart

ar emellertid att möjligheten att realisera denna rätt kan äventyras om

alltför lang tid förflyter innan den kan göras gällande. Rättsförluster kunna

uppsta genom att hyresgästen av en eller annan anledning blir ur stånd att

erlägga skillnaden. Det må anmärkas, att motsvarande rättsförluster givetvis

också kunna uppstå för en hyresgäst, som måste vänta med att kräva ut

en fordran pa för mycket betald hyra av hyresvärden, men hyresgästen har

ju, om hyresförhållandet består, säkerhet i så måtto, att han kan räkna av

sm fordran vid påföljande hvresbetalning.

Det är uppenbart, att de ovan anförda olägenheterna bliva allt större ju

längre tid som förflyter mellan hyresnämndens och hyresrådets beslut I de

-11’ ?a hyresnämndens beslut fått retroaktiv verkan, tillkommer därjämte

viss tid före detta beslut. I fråga örn denna sistnämnda tid må särskilt framkallas,

att om en hyresgäst för sådan lid erlagt en hyra som är högre eller

lägre än den av hyresnämnden bestämda, så kan det knappast vara påkallat

j ,.a".a Pa den faktiska situation, som härigenom inträtt, förrän det blivit

definitivt bestämt att ändring skall ske. Det kan framstå såsom oformligt

örn exempelvis en hyresvärd på grund av hyresnämndens beslut skulle vara

skyldig att atel betala eif redan erhållet belopp för att efter några månader

sedan hyresrådet ändrat beslutet, återigen bliva berättigad att erhålla samina

belopp.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

13

Givetvis är den hyresrådet tillagda befogenheten att meddela beslut om inhibition

av hyresnämndens beslut i viss mån ägnad att undanröja de olägenheter,

som sålunda kunna uppstå. Denna möjlighet torde vara tillfyllest, såvitt

angår hyresbelopp som avser tid efter hyresnämndens beslut även om

det särskilt i fråga örn de oftast vidlyftiga och invecklade målen örn grundhyra

i hus, uppförda efter den 1 januari 1942, av praktiska skäl icke alltid

låtit sig göra att meddela beslut i inhibitionsfrågor så snabbt som önskvärt

varit. Vad åter angår hyresbelopp, som avse tiden före nämndens beslut,

kan inhibitionsinstitutet icke fungera så effektivt att icke betydligt förfång

kan uppstå för en part, vars besvär föranleda ändring i hyresnämndens

beslut. Detta sammanhänger nied det förhållande att tillbakaverkande beslut

regelmässigt omfattar en tid av flera månader före beslutet, ibland kanske

något år. Det är alltså icke såsom beträffande verkan av beslut för tiden

därefter fråga örn erläggande av en högre eller lägre hyra under en eller

annan månad innan hyresrådet meddelat inhibitionsbeslut, utan det gäller

en omedelbar reglering av hyrorna för lång tid tillbaka. De olägenheter, varom

tidigare talats, kunna på den grund icke i tillräcklig utsträckning undanröjas,

även örn inhibitionsbeslutet kommer relativt snabbt, åtminstone

icke såvitt angår hyresvärdens rätt. Hyresgästen har såtillvida en förmånligare

ställning som han kan tillbakavisa ett krav från hyresvärdens sida

med att hyresgästen begärt inhibition — till en sådan invändning lärer väl

lagsökningsdomare och exekutiv myndighet taga hänsyn, därest hyresvärden

skulle påfordra vräkning. Givetvis kan hyresvärden göra samma invändning

i de fall, då på grund av hyresnämndens beslut krav riktas mot honom,

men om hyresförhållandet består är hyresvärden ej tillgodosedd härmed,

då ju hyresgästen så länge inhibition ej meddelats lärer vara berättigad att

kvitta sin på grund av hyresnämndens beslut uppkomna fordran mot hyresbelopp

som förfaller till betalning efter beslutet. Genom en sadan kvittning

kan hyresgästen på en gång tillgodogöra sig den av hyresnämnden medgivna

sänkningen för lång tid tillbaka. Endast ett inhibitionsbeslut, som kommer

mycket snabbt, kan därför undanröja riskmomenten för hyresvärden. Då

emellertid tillbakaverkande beslut oftast förekomma i mål om grundhyror

i hus, uppförda efter den 1 januari 1942, vilka mål, såsom tidigare nämnts,

ofta äro av vidlyftig och invecklad beskaffenhet, kan hyresrådet med hänsyn

till det stora anta! sådana mål som fullföljes till hyresrådet icke — därest

beslutet skall grundas på en verklig prövning av målet — avgöra inhibitionsfrågan

tillräckligt snabbt, och hyresrådet anser det icke vara riktigt att

utan prövning av målet meddela beslut örn inhibition så snart ett beslut av

hyresnämnden givits tillbakaverkande kraft.

På grund av vad sålunda anförts föreslår hyresrådet alt sådan inskränkning

i den i 20 § andra stycket hyresregleringslagen intagna regeln måtte

göras, att regeln icke blir tillämplig på hyresnämndens beslut till den del

detta har tillbakaverkande kraft. Visserligen tala de anförda skälen ojämförligt

starkare för en sådan inskränkning till förmån för hyresvärden än för

hyresgästen men hyresrådet anser, att inskränkningen för likformighetens

skull bör gälla även till förmån för hyresgästen.

Enligt det vid promemorian fogade lagutkastet skall stadgandet i nuvarande

andra stycket av 20 § hyresregleringslagen ändras så, att till regeln

örn alt hyresnämnds beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av anförda

besvär fogas det inskränkande tillägget: »dock icke i vad beslutet må

avse förfluten tid». Av redaktionella skäl lia vidare i utkastet de olika styckena

i lagrummet ansetts böra omflyttas. I en övergångsbestämmelse har

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

slutligen ansetts böra stadgas att beträffande beslut, som hyresnämnd meddelat

före lagändringens ikraftträdande, 20 § i dess hittillsvarande lydelse

skall tillämpas jämväl efter ikraftträdandet.

Mot hyresrådets förslag har erinran framställts endast av hyresgästernas

riksförbund. I förbundets yttrande anföres, att under nuvarande ordning

rättsförluster visserligen kunde tänkas uppstå i de av hyresrådet angivna

fallen, men att det dock icke någon gång kommit till förbundets kännedom

att sådan förlust i realiteten uppstått.

Departementschefen.

Såsom hyresrådet framhållit torde den i 20 § upptagna regeln, att hyresnämnds

beslut utan hinder av anförda besvär skola lända till efterrättelse,

kunna bereda part avsevärt förfång då beslutet gäller förfluten tid. Särskilt

torde olägenheter ha uppstått i mål örn grundhyror i nybyggda hus, där hyresnämndernas

beslut kunna avse lång tid tillbaka och där hyresrådet på

grund av målens vidlyftiga och invecklade beskaffenhet ofta är ur stånd att

tillräckligt snabbt meddela erforderliga inhibitionsbeslut. Den föreslagna

ändringen torde alltså böra komma till stånd och lämpligen träda i kraft

den 1 april 1945. Jämväl omflyttningarna av de olika styckena i 20 § samt

den föreslagna övergångsbestämmelsen synas mig böra godtagas.

Garageplatsupplåtelserna och hyresregleringen.

Vid förutnämnda framställning av statens priskontrollnämnd angående

bedömandet av vissa garageplatsupplåtelser fanns fogad en av nämndens

kanslichef hovrättsassessor C. E. Dahlin upprättad promemoria i ämnet av

följande lydelse.

Vid uthyrning av garage med plats för ett flertal bilar förekommer det dels,

att bilägaren hänvisas att garagera bilen på en viss avgränsad plats, avbalkad

eljer åtminstone utmärkt genom streck på golvet eller genom en nummerplåt,

dels ock, att han får ställa bilen var han vill och kan. I vissa garage

äro båda dessa typer samtidigt representerade.

I det första fallet lär det vara uppenbart, att uthyrning av lägenhet föreligger

och att uthyrningen lyder under hyresregleringslagen. Detsamma kan

således föras utanför diskussionen. Problemställningen hänför sig till det

andra fallet och kan i korthet uttryckas så: År det där fråga om hyra eller

föreligger en tjänst eller något avtal av alldeles säregen typ?

Saken har aktualiserats därigenom, att vissa bilägare i Stockholm gjort

anmärkningar hos statens priskontrollnämnd mot garageägare för att dessa

ifan, varom här är fråga, höjt garageavgiften utan myndigheternas tillstånd.

Höjningen har motiverats med ökade värmekostnader. Det kan anmärkas,

att motsvarande värmetillägg med hyresnämndernas tillstånd enligt uppgift

införts vid garåge av den här ovan först omnämnda typen.

I anledning av anmärkningarna har priskontrollnämnden genom sin allmänna

avdelning satt sig i förbindelse med Stockholms garageägares och bensindistributörers

förening samt protesterat mot avgiftshöjningen under framhållande

av att garagermgstypen går in under begreppet »tjänst» och alltså

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

15

faller under prisstoppet. Föreningen har besvarat protesten i skrivelser, där

den gör gällande, att ifrågavarande avtal icke kan anses falla vare sig under

hyresregleringslagen eller prisregleringslagen. Föreningen har i fråga om hyresregleringslagen

yttrat sig på följande sätt: »Avtal om upplåtande av garageplats

måste anses vara ett avtal örn nyttjanderätt till fastighet, varvid nyttjanderätten

är bestämd på visst sätt. I de fall där avtalet icke avser upplåtande

av viss plats synes avtalet dock icke falla under hyresregleringslagen,

som endast avser bestämda lägenheter.» Vidare har föreningen beträffande

prisregleringslagen icke kunnat finna, att tillhandahållande av garageplatser

skulle anses innebära, att man såsom företagare åt annan yrkesmässigt

utförde tjänst. »Redan verbet utföra synes innebära krav på ett positivt

handlande från företagarens sida, vilket icke kan anses ligga i tillhandahållande

av garageplats.»

Med anledning av föreningens protest har nämnden ansett det vara riktigast

att först få ett uttalande från statens hyresråd, örn avtalet eventuellt

kunde gå in under hyresregleringslagen. Nämnden har därvid i skrivelse till

hyresrådet anfört i huvudsak följande. Det i 3 kap. nyttjanderättslagen och

i hyresregleringslagen använda begreppet »lägenhet» bör ha samma innebörd

i båda lagarna. I den förra lagen anges lägenhet vara »hus eller del av hus».

Problemet blir då, om den nu ifrågavarande bilägaren genom sitt avtal med

garageägaren hyrt »hus eller del av hus». Enligt nämndens förmenande har

bilägaren förvärvat rätt att ställa bilen i garaget var han vill och kan — med

hänsyn till eventuellt av andra bilar upptagna platser — eller med andra ord,

han har erhållit nyttjanderätt till hela den för garagering av bilar upplåtna

golvytan med de modifikationer, som kunna föranledas därav, att han vid

garageringen av bilen får sin förfoganderätt inskränkt genom alt andra bilägare

redan kunna ha utnyttjat delar av golvytan för sina bilar. Bilägaren

har sålunda förhyrt viss lägenhet, nämligen garaget, med vissa inskränkningar

i nyttjanderätten. Detta framstode så mycket klarare, om man toge

det exemplet, att en nyetablerad ägare av garage med plats för flera bilar av

en eller annan anledning till en början icke lyckades hyra ut garaget till mer

än en ägare för en bil. Denne ägare kunde då placera sin bil var han ville i

garaget. Detta avtal syntes vara av hyras natur. Fråga vore då, örn sagda

avtal förändrades — bortsett från ovannämnda inskränkning i nyttjanderätten

— därest garageägaren lyckades få ännu en hyresgäst.

Nämnden har även framhållit vissa praktiska synpunkter och därvid pekat

på det förhållandet, att i vissa garage uthyrning samtidigt sker enligt båda

de här angivna systemen. För en enhetlig behandling av framställning

örn prishöjning för båda slagen av garagering syntes det önskvärt, att samma

myndighet handlade hela ärendet och att det ej splittrades upp på två

myndigheter. Vidare ville nämnden understryka värdet av det uppsägningsskydd,

som skulle komma bilägare till del, örn hyrcsregleringslagen kunde

anses tillämplig även på här behandlade upplåtelseform.

I anledning av nämndens skrivelse har hyresrådet som sin mening uttalat,

att då upplåtelsen icke innebär rätt att nied uteslutande av andra nyttja

hus eller del av hus, hyresavtal ej kan anses föreligga, i följd varav ej

heller hyresregleringslagen kan bli tillämplig.

Hyresrådets beslut är icke enhälligt. Ledamöterna Björkholm och Benglsson

lia sålunda yttrat: Vi kunna icke dela majoritetens uppfattning alt såsom

hyra kan betecknas allenast sådan upplåtelse av nyttjanderätt, som tillförsäkrar

nyttjanderiittshavaren uteslutande rätt att nyttja till honom upplåtet

hus eller del av hus. Varken bestämmelserna i lagen örn nyttjanderätt till fast

egendom eller rättspraxis giva enligt vår mening stöd för en sådan uppfatt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 184.

ning. I det fall att en bilägare — jämte andra — fått till sig upplåten rätt

att ställa sin bil i ett garage anse vi sålunda, att — därest icke upplåtelsen

ingår som ett led i ett avtal, där andra moment än nyttjanderätten

Iramstå såsom det väsentliga ■— en hyresrätt till hela garaget föreligger,

bil _ vara att den är inskränkt av *de andra bilägarnas nyttjanderätt. iTå

vidare enligt vår mening varje till hyra hänförlig upplåtelse måste omfattas

jämväl av bestämmelserna i hyresregleringslagen, anse vi, att hyresrådet

bort i sin skrivelse till priskontrollnämnden uttala, att den omständigheten

att särskild plats ej bestämts, då någon fått till sig upplåten rätt att

ställa sin bil i ett garage, avsett för flera bilar, icke i och för sig utesluter

att hyresregleringslagen blir tillämplig jämväl då enahanda rätt upplåtits

även till andra.

Föredraganden, assessor Skogman, var av samma mening som dissidenterna.

Är hyresrådets mening riktig, återstår det två vägar: nämligen antingen att

havda att avtalet går in under prisregleringslagens tjänstbegrepp eller att helt

släppa området.

Det synes ej vara uteslutet att gå förstnämnda väg. Det skulle således här

vara fråga om en tjänst, som innebär tillhandahållande av garageplatser.

Priskontrollnämnden har verkställt en undersökning, om garageavtalen

aven innebära en serviceverksamhet från garageägarens sida, för vilken betainingen

inkluderas i garageavgiften. Något sådant inklusive-system synes

dock i allmänhet ej föreligga, utan garageägaren debiterar all service särskilt,

t. ex. tvättning av bil, utkörning av bil medelst truck och iordningställande

av gengasaggregat för körning.

I sin framställning har priskontrollnämnden uttalat, alt den fann de ifrågavarande

garageplatsupplåtelserna vara att hänföra under hyresreglerings - lagen, och hemställt att i samband med den nu föreliggande propositionen

måtte utsägas, att upplåtelseformen vöre att anse såsom hyra.

I anledning av priskontrollnämndens framställning har Stockholms garageägares

och bensindistributörers förening inkommit med en skrivelse, däri

föreningen anför, bland annat, följande.

Vid uthyrning av garageplatser förekommer tre olika former. En form är,

att det upplåtes låsbara boxar, i vilka automobil kan inställas och där bilägaren

kan förvara sina tillhörigheter. Till dylik box äger garageägaren icke

tillträde utan bilägarens samtycke i annan mån än vad försäkringsvillkoren

och garageförordningen kräver. Upplåtelse av garagebox torde utan tvekan

falla under hyresregleringslagen.

En annan form är, att det upplåtes viss avgränsad plats, som dock icke är

avbalkad ulan som endast utmärkes genom streck på golvet eller genom

upphängande av nummerskylt. Vid sådan upplåtelse disponerar bilägaren

just ifrågavarande plats för uppställande av sin automobil. Även dylik upplåtelse

torde falla under hyresregleringslagen.

En tredje form för upplåtelse av garageplatser är, att garageägaren åtager

sig att i sitt garage^ upplåta plats för ett visst, bilägaren tillhörigt motorfordon.

I dylika fall får bilägaren finna sig i att uppställa sin bil på den plats

i garaget, som anvisas av garageägarens representant. Dan är då i allmänhet

skyldig att avlämna nycklarna till garageägarens representant eller att

låta dessa kvarsitta i bilen, så att denna vid förekommande behov kan flyttas.

Under inga omständigheter får bilen lämnas låst i garaget. Även om det

i vissa smärre garage kan förekomma, att vakt icke finnes i garaget nattetid,

i vilket fall bilägaren har nyckel och ställer bilen på plats, som synes

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

17

honom lämplig, måste han finna sig i, att bilen blir flyttad till annan plats

i garaget, vilket i allmänhet blir nödvändigt, då bilarna på morgonen åter

skola ut.

Den sista formen för upplåtelse är den vanligaste. Enligt föreningens mening

kan denna form av upplåtelse icke falla under hyresregleringslagen och

ej heller falla under prisregleringslagen. Avgiften enligt garageringsavtal avser

endast uppställandet av fordonet. All service, tvättning, smörjning, bogsering

osv. betalas extra. Garageägaren fritager sig uttryckligen från allt ansvar

för skada å automobilen.

Priskontrollnämnden anser, att bilägaren förvärvar rätt att ställa bilén i

garaget var han vill och kan. Detta är icke riktigt. Det är helt och hållet

garageägarens ombud, som avgör var bilen får uppställas, och ingen nyttjanderätt

till garaget såsom sådant förvärvas av bilägaren. Garageägaren förfogar

oinskränkt över garaget för att uppfylla sitt åtagande att bereda plats

åt vissa bilar. Av avtalets formulering framgår klart, att det är en fri konstruktion,

att varje bilägare förhyrt garaget med vissa inskränkningar.

Vi anse, att den tredje formen av upplåtelse för närvarande icke beröres

av de statliga regleringsanordningarna och att garageägarna därför äro oförhindrade

att uttaga värmetillägg å garageavgifterna, i den mån detta kan

avtalas med bilägarna. För att antingen hyresregleringslagen eller prisregleringslagen

skall bliva tillämplig, erfordras uttrycklig bestämmelse härom

i lagtexten.

Departementschefen.

Genom priskontrollnämndens framställning har den frågan uppställts, huruvida

upplåtelse av icke särskilt angiven garageplats i ett visst garage är att

anse såsom hyra och följaktligen att hänföra under hyresregleringslagen.

Priskontrollnämnden ävensom två skiljaktiga ledamöter av statens hyresråd

ha hävdat, att då en bilägare — jämte andra bilägare — fått till sig

upplåten rätt att ställa en bil i ett garage, regelmässigt en hyresrätt till hela

garaget förelåge, låt vara inskränkt av andra bilägares nyttjanderätt. Hyresrådets

majoritet åter har uttalat, att då upplåtelsen icke innebure rätt att

med uteslutande av andra nyttja hus eller del av hus, hyresavtal ej kunde

anses föreligga.

Av utredningen framgår, att tre olika typer av garageplatsupplåtelse förekomma.

Vid två typer avser upplåtelsen viss bestämd plats i ett garage,

medan vid den tredje — den nu ifrågavarande typen — upplåtelsen väl avser

visst garage men icke bestämd lokalitet inom detta. När garageägaren i

det sistnämnda fallet — enligt ordalagen i gängse avtalsformulär — »förbinder

sig att i garaget upplåta plats» för en bil, uppstår en avtalstyp, som

synes äga anknytning både till hyra och lill tjänsteavtal. Blandade avtal förekomma

även eljest i fråga om upplåtelse av lägenhet, t. ex. till portvakt.

Det är uppenbart, alt sådana avtal icke i alla avseenden kunna behandlas

som hyresavtal. Att i nu förevarande avtal ingår ett moment som innefattar

upplåtelse av nyttjanderätt är emellertid tydligt. Huruvida upplåtaren anvisat

viss plats, utmärkt t. ex. genom en skylt eller målade ränder på golvet,

eller bilägaren får ställa bilen på lämpligaste lediga plats, synes mig icke

böra tillmätas avgörande betydelse i delta sammanhang; ett gemensamt kän
Biliang

till riksdagens protokoll 1045. 1 sami. Nr 184

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

netecken av väsentlig innebörd är i bägge fallen, att bilägaren erhållit rätt

att använda garaget. Om man tänker sig att garaget ej rymmer flera än

två eller tre bilar, torde det vara ganska uppenbart, att man ej kan å ena

sidan till hyra hänföra upplåtelse av rätt till bestämd plats i garaget och

å andra sidan utesluta t. ex. upplåtelse, enligt vilken den bilägare som kör

in först alltid skall ställa sin bil på viss plats i garaget. Att garaget i många

fall är väsentligt större än nu sagts, kan icke inverka på principfrågan. De

särskilda tjänster som garageägaren kan vilja åtaga sig att utföra åt bilägaren,

torde icke, även örn de utfästas i samma avtal, i och för sig böra inverka

på frågan, huruvida rätten att använda garaget bör betraktas som hyresavtal

eller ej. Emellertid kan det inträffa, alt garageägaren har att taga sådan

befattning med bilarna att det hela bör betraktas som ett tjänsteavtal.

Så synes mig vara förhållandet, om garageägaren skall mottaga bilen vid

inkörningen och svara för dess vård och utlämnande till bilägaren, när

denne behöver densamma. Av det anförda framgår, att ifrågavarande avtal

enligt min mening äro att hänföra antingen till hyresavtal, såvitt angår upplåtelse

av plats i visst garage, eller ock i sin helhet till tjänsteavtal.

Jag vill härefter beröra ett i samband med tidigare förlängning av hyresregleringslagens

giltighetstid behandlat spörsmål angående intresseavvägningen

mellan fastighetsägare och hyresgäster i mål örn ogiltigförklaring av

uppsägning. Från organisationer och föreningar med uppgift bland annat

att tillhandahålla allmänheten samlingslokaler ha framställts yrkanden att

sådana sammanslutningar genom lagbestämmelser skulle beredas särskild

möjlighet att utan risk för ogiltigförklaring uppsäga hyresgäst, som förhyrde

lokal för biografändamål, under förutsättning att sammanslutningen avsåge

att i fortsättningen själv tillgodogöra sig inkomsten av biografrörelsen.

I den föregående år avlåtna propositionen om hyresregleringens fortsatta

giltighet framhöll jag bland annat, att de ifrågavarande samlingslokalerna

ofta fyllde en betydelsefull uppgift i det kulturella och politiska livet på

respektive orter och att föreningarna säkerligen kunde åberopa vägande skäl

till förmån för sin önskan att själva övertaga lokalerna. Jag påpekade emellertid

också, att biografidkaren-hyresgästen kunde ha ett berättigat intresse

att trots uppsägningen få fortsätta att disponera lokalen, och betecknade det

såsom oförenligt med lagstiftningens principer att föreningarna på grund av

sitt syfte skulle tillerkännas en särställning i förekommande intressekonflikter

med hyresgäster.

I andra lagutskottets över propositionen avgivna utlåtande vunno dessa synpunkter

i huvudsak gillande. Utskottet underströk emellertid, att vid de hyresreglerande

organens skälighetsprövning särskild hänsyn borde tagas till det

allmänintresse som dessa föreningar tjänade. Därest i fortsättningen skulle

visa sig, att praxis betraktade förevarande spörsmål från annan synvinkel än

den av utskottet angivna, komme frågan i ett annat läge och kunde särskilda

åtgärder bliva påkallade.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

19

I statens hyresråd har under tiden efter det förra årets proposition avlämnades

avgjorts fem mål, där allmännyttiga sammanslutningar, som haft lokaler

uthyrda, funnit sig behöva lokalerna för egen del och därför uppsagt

sina hyresgäster. Dessa uppsägningar ha i tre fall helt eller till väsentlig del

godkänts av hyresregleringsorganen. I två fall, som rörde lokalens användning

för biografrörelse, fann hyresrådet att omständigheterna ej vore sådana

att uppsägningen kunde godkännas.

Vad som sålunda och eljest utrönts rörande rättstillämpningen i de fall, då

å ena sidan allmännyttiga organisationers fastighetsägarintressen, å andra sidan

hyresgästintressen stått emot varandra, synes mig icke tyda på att hyresregleringsorganen

skulle vara benägna att underskatta sådana sammanslutningars

berättigade anspråk att komma i besittning av uthyrda lokaler. Någon

anledning till särskilda åtgärder torde därför icke föreligga. Liksom förut

och i likhet med andra lagutskottet vid 1944 års riksdag vill jag emellertid

understryka, att de hyresreglerande organen böra taga all rimlig hänsyn till

det allmännyttiga intresse som ifrågavarande organisationer tjäna.

I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över dessa lagförslag, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagrad den 8 mars

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 7 mars 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 23 februari 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn

H. K. H. Holmgren.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

21

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin,

Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets

den 8 mars 1945 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 23 februari

1945 remitterade förslagen till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Med förmälan att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1945:28 Utlåtande beträffande väckt motion i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 184, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1945:110 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 s. 9 i texten
  3. 2LU 1945:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten