Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för dr 1945

1945-03-02 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:187, Med förslag till förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för dr 1945

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om viss skattefrihet för av sjömän uppburen

krigsriskersättning för dr 1945; given Stockholms slott

den 2 mars 1945.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om viss skattefrihet för av sjömän

uppburen krigsriskersättning för år 1945.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 1S7.

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.-ts proposition nr 187.

Förslag

till

förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning

för år 1945.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall femtio procent av det tillägg å hyran på grund av krigsrisk

(krigsriskersättning), som för år 1945 utgått eller kan komma att utgå till

befalhavaren eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg, icke utgöra

skattepliktig inkomst. Vad sålunda stadgas skall gälla även i de fall, där krigsriskersättningen

jämlikt punkt 9 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen

icke är att hänföra till intäkt av tjänst.

Vad i första stycket sägs skall dock, där krigsriskersättningen för ifrågavarande

år överstiger tiotusen kronor, icke gälla beträffande den överskjutande

delen.

2 §.

Det åligger arbetsgivare, som för år 1945 utbetalat krigsriskersättning till

hos honom anställd sjöman, att i uppgift, som i 33 § a) taxeringsförordningen

avses, angiva huru stor del av den till sjömannen för nämnda år utbetalade

ersättningen, som utgjort krigsriskersättning.

Vad i taxeringsförordningen stadgas angående påföljd för underlåtenhet att

chon gen fullgöra i 33 § samma förordning föreskriven uppgiftsskyldighet

skall aga motsvarande tillämpning beträffande arbetsgivares underlåtenhet att

behörigen fullgöra uppgiftsplikt, varom i första stycket i denna paragraf

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

dara meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om fortsatt

tillämpning av lagstiftningen örn viss skattefrihet for krigsriskersattmng

till sjömän, m. m. samt anför därvid följande.

Särskilda regler rörande beskattning av krigsriskersättning till sjömän

infördes genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 491) örn viss skattefrihet

för krigsriskersättning till sjömän. Enligt nämnda förordning skall vid taxering

till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

femtio procent av det tillägg å hyran på grund av krigsrisk (kngsnskersattning)

som för åren 1943 och 1944 utgått eller kan komma att utgå till befälhavaren

eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg, icke utgöra

skattepliktig inkomst; dock skall — där krigsriskersättningen for kalenderår

överstiger tiotusen kronor — vad nyss sagts icke gälla beträffande den överskjutande

delen. .. ... ,

I den proposition (nr 309), genom vilken förslag till nyssnämnda förordning

framlades för 1943 års riksdag, lämnades vissa upplysningar rörande

storleken av den krigsriskersättning, som utgick enligt då gällande avtal

mellan Sveriges redareförening m. fl., å ena, samt Sveriges fartygsbefalsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges radiotelegrafistförening,

svenska sjöfolksförbundet och svenska stewartsföreningen, å andra sidan.

Enligt de nu gällande avtalen, vilka varit i tillämpning under tiden från och

med den 12 juni 1944, utgår krigsriskersättning efter i huvudsak samma

grunder som enligt de i 1943 års proposition omnämnda avtalen, dock att,

bland annat, krigsriskersättningen för svensk kustfart i Östersjön söder örn

59° nordlig bredd höjts från 40 till 115 procent av månadshyran.

I detta sammanhang må erinras örn att genom lagen den 15 december 1939

(nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän vissa inskränkningar

meddelats i fråga örn rätten att förfoga över intjänad kngsnskersättning.

Denna lag, som ursprungligen gällde krigsriskersättning belöpande

å tiden till och med den 31 mars 1941, har sedermera successivt erhållit fortsatt

tillämpning, senast genom lagen den 24 mars 1944 (nr 113), vilken av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

ser krigsriskersättning för tiden till och med den 30 juni 1945. I propositionen

nr 92 till innevarande års riksdag har på hemställan av chefen för justitiedepartementet

framlagts förslag om utsträckning av 1939 års lag till att

avse krigsriskersättning, som belöper å tiden till och med den 30 juni 1946.

Jag torde här vidare få nämna, att jag i anledning av en vid årets riksdag

i andra kammaren framställd interpellation rörande tillämpningen av, bland

annat, ifrågavarande förordning nied avseende å delägare i fraktskutor —

vilken interpellation av mig besvarades den 21 sistlidne februari — inhämtat

yttrande i ämnet från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen

yttrade därvid följande:

Föiordningen örn viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän avser

endast tillagg a hyra på grund av krigsrisk. I tillämpningen vid 1944

ars taxering uppkom pa grund härav tvekan om förordningen i vissa fall

kunde anses tillämplig aven på den intäkt, vilken delägare f rederi uppbär

som avlonmg och som enligt anvisningar till 32 § 9 st. i kommunalskattdagen

skab hanforas till inkomstkällan rörelse. Detta var en fråga, som gällde icke

endast skeppare och besättning ombord på fraktfartyg, dika de^gde eller

van de agde del, utan den berörde även deltagare i fiskelag, soin§dela inkomsten

i lotter. Fragan var sålunda av större principiell räckvidd än som

Damgar av interpellationer Den kunde icke för fraktfararnas del bedömas

I bådadfaUl cn S6S aVCn / sammanhang med förhållandena inom fisket.

I bada fallen ar fråga om inkomst av rörelse, och krigsrisken torde för den

senare kategorien i varje fall icke vara mindre än för den förra.

d tt^ i?rh!''?|ninge!1 °1Cke kullde, anse® Olämplig på fiskare syntes klart och

!S>rdaSröSetelÖ ^ ““ arte,e andel ‘

För folket ombord på fraktfartygen kunde förhållandena möjligen te sig

twp?rlHnda’ SarsklH. 01.n ea besättningsmän endast ägde en ringa del i farlanrtö

Han uppbar da kanske hyra liksom annan besättningsman enligt gällande

avtal men därutöver del i vinsten för sin andel med förhållandevis

riW b ",PP-- ,uppdraga.nägon gräns mellan fall, där vinsten var större

fd ., , dre 1 förhållande till hyran, kunde icke gärna ske, enär i varje fall

intäkten i sin helhet mäste skattetekniskt behandlas som rörelseinkomst.

Provnmgsnamndens beslut i dessa ärenden, som fattades med tre röster

Wiriilva’- mnebar0att yad salunda taxerades som inkomst av ifrågavarande

ser — — anSagS falla under den nämnda förordningens bestämmel
Huiuvida

frågan lämpar sig att i lagstiftningsväg lägga till rätta för innevarande

ars taxering kan givetvis vara förtjänt att överväga. Det må emellertiduppjysas

örn att förordningen även i andra avseenden vållat tvekan i

aUt^f»ninÄen Vld• 1i944- arS ,taxering'' Sålunda bar beträffande befälhavare

tralfaityg, som icke ager del i fartyget men vars inkomst är bestämd såprovision

i förhållande till fiskets resultat, uppkommit tvekan, huruvida]!?,

md p -av *nkomstei? bör arnes hänförlig till krigsriskersättning och

sådLrfrålfnrtw mmel,Ser- Av,en för besättningen ombord på

.adaat fraifartyg har fragen örn krigsriskersättningens beräkning varit

tvistig. Fragan gande dar, huruvida ett mellan Sveriges ångtrålareförenine

och svenska sjöfolksförbundet den 31 januari 1944 träffat avtal skulle, i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

5

enlighet med vad som påstods, äga retroaktiv giltighet för år 1943. Avtalet

uppgavs ha träffats i direkt anslutning till ifrågavarande förordning örn viss

skattefrihet och det innebar, att av den sammanlagda inkomst, som besättningsman

för ett kalenderår uppburit, ett belopp av 4 000 kronor skulle utgöra

lön och återstoden krigsriskersättning. Tidigare avtal innehöll föreskrift

om vissa fasta lönebelopp jämte provision och att av den senare 7

kronor 50 öre per man och sjötjänstdag skulle betraktas som garanterad

provision och utgöra krigsriskersättning. Förhållandet omnämnes här för

att visa, huru förordningen kan giva möjlighet till att avtalsmässigt reglera

skattefrihetens storlek, ett förhållande, som icke torde böra förbises i sam1

and med frågan om en eventuell omarbetning av författningen.

Slutligen torde jag i detta sammanhang få anmäla en från Sveriges fartggsbefälsförening

inkommen, den 3 oktober 1944 dagtecknad skrift, däri föreningen

— som numera representerar även den civila flygpersonalen — hemställt

att frågan örn skattelindring för civil flygpersonals krigsriskersättning,

vilken fråga berördes i propositionen nr 309 till 1943 års riksdag, måtte

ånyo upptagas till prövning. Till stöd för sin hemställan Ilar föreningen anfört,

att de skäl som ansetts tala för skattelindring för sjöfolk finge —• särskilt

i fråga om riskerna till liv och lem i utövandet av tjänst i trafik på

krigförande länder — fullt ut anses gälla även för den civila flygpersonalen.

De vid flygtrafik på krigförande länder förefintliga riskerna för personalen

vöre av den karaktär, att de rättvisligen borde berättiga denna personal till

samma välvilliga behandling från statsmakternas sida beträffande lindring av

beskattningen av krigsriskersättningen, som redan tillkomme sjöfolket.

De billighetsskäl, som föranledde lagstiftningen örn viss skattefrihet för sjö- Departement.

män med avseende å krigsriskersättning för åren 1943 och 1944, torde med cJietensamma

styrka tala för att motsvarande förmån beredes dem för innevarande

år. I enlighet härmed förordar jag, att ifrågavarande lagstiftning göres tilllämplig

även beträffande sådan krigsriskersättning till sjömän, som utgått

eller kan komma att utgå för år 1945.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har vid tillämpningen av

1943 års förordning fråga uppkommit, huruvida befälhavare eller besättningsman

å fraktfartyg,som tillika är delägare i fartyget, må komma i åtnjutande

av lindring i beskattningen av krigsriskersättning. Prövningsnämnden i Göteborgs

och Bohus län har för sin del beslutat att, då inkomsten i dylikt fall

i skattetekniskt hänseende skall behandlas såsom intäkt av rörelse, icke medgiva

skattefrihet för denna kategori av sjömän.

Med hänsyn lill grunderna för den åt sjömännen medgivna skattefriheten

—- främst krigsriskersättningens karaktär av premie för de risker lill liv och

lem, för vilka sjömännen utsätta sig i och för sitt arbete — böra enligt min

mening bestämmelserna örn skattefrihet gälla även i det fall att sjömannen

är delägare i vederbörande handelsbolag, enkla bolag eller rederi. Avfatlningen

av 1943 års förordning torde icke heller utesluta en sådan tolkning. Då

erfarenheten emellertid visat, att avfattningen av nämnda förordning föranlett

tvekan örn rätta innebörden av bestämmelserna i denna del, torde i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

den nya författningen i ämnet böra uttryckligen stadgas, att skattefrihet skall

äga rum även i de fall, där krigsriskersättningen jämlikt punkt 9 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen icke är att hänföra till intäkt av

tjänst.

I anledning av vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vidare anfört

vill jag framhålla, att en förutsättning för tillgodonjutande av skattefriheten

bör vara att vederbörande faktiskt uppburit hyra och krigsriskersättning. Det

bör sålunda icke ifrågakomma att för besättningsman å fartyg, som erhållit

ersättning för sitt arbete endast genom andel i vinsten, fingera att viss del

av denna rörelseinkomst utgjort tillägg å hyra på grund av krigsrisk. Ä

andra sidan torde taxeringsmyndigheterna vara oförhindrade att, därest omständigheterna

i något fall skulle ådagalägga att större del av sjömannens ersättning

av skatteskäl rubricerats som krigsriskersättning än som med hänsyn

till de å honom förut tillämpade lönebestämmelserna och eljest gällande

kollektivavtal är att anse såsom sådan ersättning, vägra avdrag beträffande

den överskjutande delen.

Vad härefter angår fartygsbefälsföreningens hemställan att även civil flygpersonal

måtte komma i åtnjutande av skattefrihet från krigsriskersättning,

torde jag få erinra om mina uttalanden i denna fråga i den förut omnämnda

propositionen nr 309 till 1943 års riksdag. Jag uttalade därvid, att en skattelindring

för sjömännen vore motiverad med hänsyn till de speciella förhållanden,

som förelåge i fråga om denna yrkesgrupp, men att någon motsvarande

skattelindring för andra yrkesgrupper icke syntes böra komma ifråga.

Någon sådan förändring av läget, som nu skulle kunna motivera ett annat

ståndpunktstagande till frågan om beskattningen av civilflygarnas krigsriskersättning,

torde icke ha inträtt. Jag anser mig därför ej heller nu böra tillstyrka,

att lindringen i beskattningen av krigsriskersättning utsträckes att

gälla den civila flygpersonalen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet

med det nu anförda upprättat förslag till förordning om viss skattefrihet

för av sjömän uppburen krigsriskersättning för är 1945 måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

457389. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:228 Skrivelse till Konungen, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörcmde utskottets betänkande nr 19 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med försl s. 6 i texten
  2. BevU 1945:27 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för år 1945 jämt s. 1 i texten