Sök i Ratio Lex

Angående pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

1945-03-02 · 22 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:192, Angående pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

1

!Nr 192.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension eller

understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer

m. fl.; given Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under

punkterna l:o—12 :o hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor om pension eller understöd

åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. och anför därvid.

Ilo.

Förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik Sabelström.

Genom beslut av 1936 års riksdag (prop. nr 196, p. 1; bankoutsk. uti. nr

51, p. 3; riksd. skr. nr 216) tillerkändes förre förste amanuensen i Svea hovrätt

Bengt Fredrik Sabelström en årlig pension av 1 500 kronor från och

med den 1 januari 1936. Sedan Kungl. Majit genom beslut den 10 mars

1944 lämnat utan åtgärd en av Sabelström gjord framställning örn förhöjning

av pensionen, har han hos Kungl. Majit gjort förnyad framställning i ämnet.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 192—193. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Sabelström, som är född den 1 september 1885 och således 59 år gammal,

har under en tid av närmare 20 år innehaft anställning i statens tjänst. Närmare

uppgifter om hans anställningsförhållanden m. m. återfinnas i propositionen

nr 196/1936, p. 1, till vilken jag får hänvisa. I detta sammanhang

må endast nämnas följande. Under tiden 15 januari 1923—30 juni 1933

innehade Sabelström förordnande såsom extra notarie vid Svea hovrätt, vilken

befattning från och med den 1 juli 1933 utbytts mot en förste amanuensbefattning

i 18 lönegraden. Sabelström innehade denna befattning intill den

1 juli 1934, från vilken tidpunkt han av hovrätten uppsagts från tjänsten.

Uppsägningen hade beslutats efter det att Sabelström vid Stockholms rådhusrätt

åtalats för brott, för vilket han sedermera genom utslag av rådhusrätten

den 31 maj 1934 jämlikt 18 kap. 13 § första stycket strafflagen dömdes

till en månads fängelse.

Av ett utav dåvarande överläkaren vid psykiatriska sjukhuset, framlidne

professorn V. Wigert och dåvarande förste läkaren vid samma sjukhus, numera

överläkaren vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg L. Sahlin den 20

januari 1936 avgivet intyg, vilket företeddes i samband med att frågan om

pension åt Sabelström väcktes vid 1936 års riksdag, framgick bland annat,

att Sabelström under tiden 31 juli—19 oktober 1935 vårdats å psykiatriska

sjukhuset och därvid befunnits lida av psykiskt abnormtillstånd på grund

av organiska förändringar av centrala nervsystemet.

I det nu föreliggande ärendet har åberopats ett av Sahlin den 27 september

1944 utfärdat läkarintyg, vari anföres bland annat, att det icke kunde

råda någon tvekan om att Sabelström skulle lia blivit straffriförklarad enligt

5 kap. 5 § strafflagen, om hans sinnesbeskaffenhet vid tiden för åtalade

brottets begående blivit undersökt.

Svea hovrätt har i utlåtande den 23 oktober 1944 tillstyrkt, att Sabelströms

nu föreliggande ansökning vunne beaktande.

Statskontoret har i utlåtande den 31 oktober 1944 förklarat, att ämbetsverket

— med hänsyn till den ytterligare utredning rörande Sabelströms hälsotillstånd

vid tiden för hans entledigande från tjänsten i Svea hovrätt, som nu

förebragts, ävensom till hans minskade förmåga att genom arbete bidraga

till sin försörjning — funne sig böra tillstyrka en förhöjning av hans pension.

Vad beträffade pensionsförhöjningens storlek, ansåge statskontoret

skäligt, att pensionen anpassades efter Sabelströms avlöning under de tre

sista åren av hans anställning vid Svea hovrätt samt bestämdes i närmare

överensstämmelse med de grunder, som regelmässigt tillämpats vid fastställande

av riksdagspensioner. Pensionsbeloppet skulle enligt dessa beräkningsgrunder

närmast bliva 2 484 kronor eller efter avrundning 2 400 kronor.

Då beloppet av Sabelströms nuvarande pension bestämdes, torde hava förutsatts,

att han skulle kunna genom eget arbete bidraga till sin försörjning.

Denna förutsättning synes emellertid numera knappast föreligga. Härtill

kommer att därest Sabelström kvarstått i tjänst vid ikraftträdandet av 1934

års civila tjänstepensionsreglemente och därefter erhållit avsked på grund

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

3

av sjukdom, han skulle blivit författningsenligt berättigad till en pension

av närmare 2 600 kronor jämte tilläggsförmåner. Med hänsyn till nu anförda

omständigheter har jag vid ett förnyat övervägande icke velat motsätta

mig, att Sabelström erhåller någon förbättring i pensionshänseende.

För egen del ansluter jag mig till statskontorets förslag, att pensionen ökas

till 2 400 kronor för år. Den förhöjda pensionen, vilken synes böra utgå från

och med den 1 juli 1945, torde liksom Sabelströms nuvarande pension böra

bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik

Sabelström må från och med den 1 juli 1945 under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en till 2 400 kronor för år förhöjd

pension.

2:o.

Platsledaren lios statens arbetsmarknadskommission Carl Tohan Edenbrandt

och biträdande redogöraren hos kommissionen Gustaf Adolf Olsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Edenbrandt,

att han är född den 18 juni 1878 och således 66 år gammal;

att han under tiden 31 mars 1899—30 september 1900 haft fast anställning

vid Västernorrlands regemente;

att han under åren 1917 och 1918 under en sammanlagd tid av 1 år och

2 månader innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader, varefter han

under tiden 20 september 1919-—23 oktober 1922 varit anställd hos vattenfallsstyrelsen

med tjänstgöring i Suorva;

att han under tiden 24 oktober 1922—15 september 1923 tjänstgjort vid

Norrlands statsarbeten;

att han sedan den 21 januari 1932 varit anställd hos statens arbetslöshetskommission

respektive statens arbetsmarknadskommission, varvid han tjänstgjort

såsom platsledare och tidvis även såsom redogörare;

alt hans kontanta avlöning under de senaste tio åren uppgått till 4 800

kronor för år, vartill från och med år 1940 kommit dyrtidstillägg, för närvarande

utgående med 22 procent, varjämte han dels under tiden 1 januari

1935—31 oktober 1937 åtnjutit fri bostad och fri vedbrand, vilka förmåner

värderats till 65 kronor i månaden, dels ock från och med den 1 januari 1938

uppburit bostadsersättning, till en början med 75 kronor i månaden sami

från och med den 1 januari 1941 med 85 kronor i månaden;

samt att han beräknas komma att lämna sin anställning hos arbetsmarknadskommissionen

under år 1945; och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

beträffande Olsson,

all han är född den 6 november 1886 och således 58 år gammal;

ali han under tiden 5 augusti 1923—5 september 1924 tjänstgjort vid

Södra Sveriges statsarbeten;

att han sedan den 1 februari 1925 varit anställd hos statens arbetslöshetskommission

respektive statens arbetsmarknadskommission och därvid tjänstgjort

såsom platsledare och tidvis även såsom redogörare samt under senare

tid — då han på grund av sjukdom blivit varaktigt oförmögen att utföra det

tyngre arbetet såsom platsledare — såsom biträdande redogörare;

att hans kontanta lön under de senaste tio åren utgjort lägst 5 400 och

högst 5 700 kronor, vartill från och med år 1940 kommit dyrtidstillägg, för

närvarande utgående med 22 procent, varjämte han under tiden 21 februari

1937—15 januari 1941 och 27 maj—31 december 1941 åtnjutit fri bostad och

fri vedbrand samt under övrig del av tioårsperioden bostadsbidrag, vilket senast

utgått efter 600 kronor för år;

att han enligt läkarintyg är varaktigt oförmögen till kroppsarbete som

platsledare och redogörare;

samt att han beräknas komma att lämna sin anställning hos arbetsmarknadskommissionen

med utgången av juni 1945.

Statens arbetsmarknadskommission har hemställt om utverkande av pension

åt Edenbrandt och Olsson.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Edenbrandt till ett belopp av 1 968

kronor för år och åt Olsson till belopp av 2 652 kronor för år och därvid under

hänvisning till 1944 års riksdags beslut (prop. nr 196, p. 5; bankoutsk.

uti. nr 39, p. 11; riksd. skr. nr 209) om pension åt ingenjören A. A. Dahlström

m. fl. befattningshavare hos kommissionen anfört bland annat följande.

Enligt vad statskontoret efter verkställd beräkning funnit, skulle de av

Edenbrandt uppburna löneförmånerna — efter frånräknande av det rörliga

löne- och kristillägget — kunna uppskattas till omkring 5 700 kronor. Då

ifrågavarande lön utgått med oförändrat belopp utan hänsyn till å vilken

dyrort Edenbrandt varit placerad, anser ämbetsverket skäligt att i likhet

med vad som skedde i fråga örn förut omförmälda befattningshavare, till utgångspunkt

vid bestämmandet av pensionens storlek väljas närmast motsvarande

lönebelopp å C-ort i de före den 1 juli 1939 gällande löneplanerna för

allmänna civilförvaltningen. Edenbrandts lön kommer härvid att närmast

motsvara C-ortslön i 21 löneklassen. Motsvarande lön å A-ort utgör 5 160

kronor. Då Edenbrandt intill den 1 januari 1945 innehaft anställning i statens

tjänst under sammanlagt 19 år 4 månader 26 dagar skulle med sedvanliga

beräkningsgrunder pensionen för honom komma att — efter vederbörlig

avrundning — uppgå till (2/s X 5 160 = 3 440; 19/3o X 3 440 = 2 178; 2 178

—- 10 % därav =) 1 968 kronor.

Olssons sammanlagda löneförmåner under de senaste 10 åren skulle, frånsett

rörliga tilläggsförmåner, kunna uppskattas till 6 190 kronor. Detta belopp,

vilket utgått oavsett å vilken dyrort Olsson varit placerad, motsvarar

närmast lön i 23 löneklassen å C-ort i förenämnda löneplaner. Motsvarande

lön å A-ort utgör 5 880 kronor. Då Olsson, som är 58 år gammal och vilkens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

5

anställningstid hos arbetsmarknadskommissionen uppgår till omkring 21 år,

enligt intyg av läkare på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen att för

framtiden sköta sin anställning vid kommissionen, torde pensionen åt honom

skäligen böra bestämmas till (2/3 X 5 880 = 3 920; 75 °/o X 3 920 = 2 940;

2 940—10 % därav =) 2 652 kronor för år.

i likhet med myndigheterna anser jag, att Edenbrandt och Olsson böra

komma i åtnjutande av pension. Mot de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen

har jag intet att erinra. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av platsledaren hos statens arbetsmarknadskomsion

Carl Johan Edenbrandt och biträdande redogöraren hos

kommissionen Gustaf Adolf Olsson må från och med månaden

näst efter den, varunder vederbörande lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension,

Edenbrandt å 1 968 kronor och Olsson å 2 652 kronor.

3:o.

Städerskan hos Överståthållarämbetet Ingeborg Maria Andersson, född

Lindberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson, som är änka, är född den 28 september 1886 och således

58 år gammal;

att hon sedan den 1 april 1918 utfört städningsarbete vid Överståthållarämbetet,

till den 1 juli 1932 vid ämbetets avdelning för uppbördsärenden

och därefter vid ämbetets kansli, respektive kansliavdelningar, varvid hon

under tiden 1 april 1918—31 maj 1923 varit anställd av annan person, som

omhänderhaft städningsarbetet på entreprenad, och därpå varit anställd

av ämbetet;

att det av Andersson utförda städningsarbetet beräknats kräva en daglig

arbetstid av mellan 5 och 6 timmar;

att hon i ersättning för städningsarbetet under åren 1940—1944 uppburit

i medeltal omkring 1 970 kronor örn året;

samt att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen

till arbete.

Andersson, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke under

sammanlagt 15 år innehaft anställning i statens tjänst.

Andersson har bos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Överståthållarämbetet har i utlåtande över ansökningen anfört, att An
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl, Maj:ts proposition nr 192.

(lersson borde erhålla pension av allmänna medel. Med hänsyn till att hennes

arbete före den 1 juli 1932 utförts vid sådan avdelning av ämbetet, där

kostnaderna för personalens avlöning och pension bestredes med kommunala

medel, borde emellertid av statsmedel bestridas allenast den del av

pensionen, som kunde anses belöpa å den tid, under vilken hon utfört städningsarbete

vid ämbetets kansli eller kansliavdelningar. Ämbetet hemställde

därför, att åt Andersson måtte utverkas pension av statsmedel till belopp,

som funnes skäligt med hänsyn till hennes arbete för statsverkets räkning

under omkring 12 1I2 år.

Statens pensionsanstalt har icke velat motsätta sig, att Andersson, som

under avsevärd tid — omkring 12 V2 år — varit anställd i statens tjänst

efter att dessförinnan under 14 år 3 månader hava innehaft arbetaranställning

vid en statlig myndighet underställd institution, erhölle pension på

grund av den statliga anställningen. Beträffande pensionens storlek har anstalten

framhållit, att därest Andersson ägt att för pension enligt kungörelsen

den 30 juni 1942 (nr 696) tillgodoräkna hela den tid — omkring

26 år 9 månader — under vilken hon utfört städningsarbete hos Överståthållarämbetet,

hon torde ha kunnat erhålla pension enligt kungörelsen med

ett årligt belopp av 660 kronor. Med hänsyn härtill syntes det anstalten

skäligt, att pensionen för den statliga anställningen bestämdes till srf

X 660 eller, avjämnat, 300 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till vad statens pensionsanstalt i ärendet

anfört.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension utverkas åt Andersson

på grund av hennes anställning i statens tjänst. Pensionen synes mig

skäligen kunna bestämmas till det av statens pensionsanstalt föreslagna

beloppet. I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att städerskan hos Överståthållarämbetet Ingeborg Maria

Andersson, född Lindberg, må från och med månaden näst

efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 300 kronor.

4:o.

Förre biträdande vågmästaren i Norra Åsbo vägdistrikt Gustaf Fritiof

Eriksson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson är född den 1 juni 1883 och således 61 år gammal;

att han under tiden 8 maj 1928—31 juli 1944 varit anställd såsom biträdande

arbetsledare och biträdande vägmästare i Norra Åsbo vägdistrikt;

att han därefter erhållit tillfällig anställning vid vägarbeten, som bedrivas

av vägförvaltningen i Kristianstads län;

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

samt att hans avlöning under åren 1938—1943 utgjort 3 600 kronor för år

jämte dyrtidsförmåner, vilka under år 1943 utgått med 31 procent.

Eriksson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Våg- och vattenbijggnadsstgrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt

Eriksson till belopp av 1 080 kronor för år utan rätt att därå åtnjuta tilläggsförmåner.

Styrelsen har därvid framhållit, att Eriksson icke sökt fast anställning

vid den statliga vägorganisationen och att han på grund av sin ålder

icke heller torde ha kunnat påräkna sådan anställning.

Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet har styrelsen anfört följande.

Då Eriksson torde haft anledning att räkna med att vid fortsatt anställning

hos vägdistriktet få kvarstå i tjänst intill en uppnådd levnadsålder av 63

år, synes tjänstårsberäkningen för den ifrågasatta pensionen böra omfatta

tiden 8 maj 1928—30 juni 1946 eller alltså drygt 18 år. Då Erikssons tjänst

hos vägdistriktet torde hava motsvarat befattning såsom schaktmästare, för

vilka befattningshavare enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens allmänna

normer för pensionering av vägdistriktens tekniska personal ålderspension

må utgå med 2 700 kronor för år, vill styrelsen förorda, att pensionen åt

Eriksson fastställes med detta belopp som utgångspunkt. Med beaktande

härav ävensom att han icke själv bidragit till pensioneringskostnadema

.skulle pensionen åt Eriksson närmast uppgå till (18/3o X z/3 X 2 700=) 1 080

kronor för år.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i ärendet föreslagit.

Genom beslut vid 1944 års riksdag tillerkändes vissa förutvarande befattningshavare

hos vägdistrikt pension av statsmedel (prop. nr 261; bankoutsk.

uti. nr 52; riksd. skr. nr 355). Då omständigheterna i det nu föreliggande

ärendet äro likartade med förhållandena i nämnda fall, anser jag mig böra

förorda, att pension utverkas åt Eriksson. Mot det i ärendet föreslagna pensionsbeloppet

har jag intet att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre biträdande vågmästaren i Norra Åsbo vägdistrikt

Gustaf Fritiof Eriksson må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning vid vägväsendet,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

1 080 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

5:o.

Läraren i musikens historia och estetik vid musikhögskolan, professorn

.lohan Henrik Tobias Norlind. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

alt Norlind äT född den 6 maj 1879 och således 65 år gammal;

att han den 28 maj 1909 promoverades till filosofie doktor och den 22 juni

samma år förordnades till docent i litteratur- och musikhistoria vid universitetet

i Lund;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

att han från och med höstterminen 1909 till och med vårterminen 1913

samt från och med höstterminen 1914 till och med höstterminen 1918 hållit

föreläsningar och lett seminarieövningar vid universitetet;

att han sedan den 1 november 1918 innehaft befattningen såsom lärare i

musikens historia och estetik vid musikkonservatoriet, numera musikhögskolan;
att

Norlinds avlöning under senare tid utgått i form av arvode till belopp

av 4 700 kronor för år (inberäknat ålderstillägg), varå icke utgått dyrtidseller

kristillägg;

att Norlind, som enligt reglementet för musikhögskolan varit skyldig att

avgå från nyssnämnda befattning med utgången av vårterminen 1944, av styrelsen

för musikaliska akademien medgivits anstånd med avsked tills vidare

intill den 1 juli 1945;

att han under åren 1903—1917 innehaft befattningar såsom lärare, föreståndare

eller rektor vid olika folkhögskolor eller folkhög- och lantmannaskolor

samt under åren 1919—1931 förestått Stockholms borgarskolas folkhögskolelinje;
att

han sedan januari 1919 varit föreståndare för musikhistoriska museet;

samt att han under en lång följd av år varit av Kungl. Majit förordnad såsom

examinator i musikhistoria med musikteori vid universitet och högskolor.

Musikaliska akademien har hos Kungl. Majit hemställt, att pension till skäligt

belopp måtte beredas Norlind. Akademien har därvid till en början erinrat,

att lärarbefattningen vid musikhögskolan i likhet med motsvarande universitetstjänster

vore avsedd för dels undervisningsändamål, dels ock vetenskaplig

forskning inom det ämnesområde, befattningen avsåge. Undervisningen

meddelades i form av föreläsningar och kollegier. Det förtjänstfulla sätt,

varpå Norlind fullgjort de med befattningen förenade åliggandena, och den

långa tid han innehaft densamma, syntes akademien väl motivera, att statsmakterna

tillerkände Norlind en skälig pension, då han på grund av uppnådd

levnadsålder nödgades lämna sin befattning i statens tjänst.

För belysande av den betydelse Norlinds vetenskapliga verksamhet ägt för

svensk och internationell musikforskning har akademien därefter -— under

framhållande av att denna verksamhet självfallet kommit undervisningen vid

musikhögskolan till godo -— hänvisat till att Norlind utövat ett omfattande

skriftställarskap på musikforskningens område och varit verksam inom ett

flertal olika musikaliska sammanslutningar m. m. Akademien har i detta

sammanhang understrukit, att Norlinds vetenskapliga produktion varit och

alltjämt är av grundläggande betydelse för den musikhistoriska forskningen

i Sverige samt att Norlind även internationellt vunnit högt anseende.

Akademien har vidare anfört, bland annat, följande.

Till de anförda skälen för pensionering med statsmedel av Norlind kommer,

att Norlind under en stor del av sin verksamhet i det allmännas tjänst

innehaft befattning, som varit förenad med pensionsrätt grundad på avgifts
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunni. Maj:ts proposition nr 192.

plikt. Akademien får härvid erinra om att Norlinds befattning vid konservatoriet

intill den år 1926 genomförda löneregleringen var uppförd på ordinarie

stat och således förenad med pensionsrätt enligt 1907 års lag angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension. Vid bedömande av förevarande spörsmål

synes vidare böra tagas i betraktande, alt Norlind före tillträdet av sin innehavande

befattning under en lång följd av år innehaft anställningar vid det

statsunderstödda skolväsendet. Även efter anställandet vid musikkonservatoriet

bär Norlind utövat en gagnande verksamhet i folkbildningsarbetets tjänst.

Sålunda har lian åren 1919—1931 förestått Stockholms borgarskolas folkhögskolelinje,

till vilken emellertid icke torde ha utgått statsbidrag under nämnda

tid. Norlind bar därjämte sedan januari 1919 varit föreståndare för det

med statsmedel understödda musikhistoriska museet, och akademien vill särskilt

åberopa det hängivna och uppoffrande arbete, som Norlind nedlagt till

främjande av denna institution och som gjort, att densamma kommit att intaga

en rangplats även ur internationell synpunkt. Norlinds arbete för musikhistoriska

museet har icke inskränkts till det muscala arbete, som förskaffat

institutionen dess höga renommé, utan Norlind har även genom att utan

någon som helst ersättning halla föredrag ocn anordna konserter i stor utsträckning

bidragit till att medel influtit, som varit nödvändiga för genomförandet

av det egentliga museiarbetet. Men icke nog med dessa uppoffringar.

Norlind har nämligen även under de senare åren, för att förskaffa museet

möjlighet att bestrida sina med dyrtiden stegrade omkostnader, endast kunnat

utfå tre fjärdedelar av honom tillkommande arvode som föreståndare.

Akademien tilltror sig icke kunna bedöma vilket belopp, som må anses såsom

skälig pension åt Norlind. Med beaktande av de i förevarande fall föreliggande

omständigheterna anser emellertid akademien för sin del goda skäl

tala för att avvägningen av pensionsbeloppet icke sker med utgångspunkt från

det förhållandevis låga arvode av 4 700 kronor (inklusive ålderslillägg), som

är förenat med lärarbefattningen i musikens historia och estetik, utan med

rimligt hänsynstagande till Norlinds hela verksamhet och särskilt hans banbrytande

arbete inom svensk musikforskning. Akademien vill nämna, att

Norlind enligt av honom lämnad uppgift icke äger någon förmögenhet.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot att Norlind erhåller pension

genom framställning lill riksdagen. Ämbetsverket har därvid amört.

Såsom i ärendet erinrats har den av professorn Norlind innehavda befattningen

som lärare i musikens historia och estetik vid musikhögskolan tidigare

varit uppförd å ordinarie stat och förenad med pensionsrätt enligt 1907

års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Sin nuvarande karaktär

av arvodesbefattning erhöll tjänsten vid den år 1926 genomförda löne
-

regleringen, varvid samtidigt den Norlind som tjänstinnehavare tillkommande

pensionsrätlen bortföll. Vid framläggande för 1926 års riksdag av Iönercgleringsf

rågan framhöll föredragande departementschefen (statsverksprop.

VIII huvudtiteln, s. 190), bland annat, att det skäl, som föranlett, att vissa till

musikhögskolan knutna lärartjänster oaktat den med dem förenade ringa

tjänstgöringsskyldigheten blivit ordinarie statsbeställningar, hade vant hänsynen

att kunna bereda vederbörande tjänstinnehavare pension, men att detta

skäl, som förut hade varit värt beaktande, dåmera icke kunde tillmätas samina

betydelse, enär frågan örn icke-ordinarie befattningshavares pensionsrätt

vöre aktuell och snart nog torde komma att lösas, lid en senare ordnad pensionering

för icke- ordinarie belattningshavare hava emellertid sådana anstallningshavare,

vilkas avlöning utgår i fonn av arvode, icke t il II orsa k rats pensionsrätt.

Med hänsyn lill här anförda omständigheter och då Norlinds befall
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ning vid musikhögskolan torde haft karaktären av huvudsyssla, har statskontoret

icke något att erinra mot att Norlind beredes pension å ifrågavarande

lärarbefattning genom framställning till riksdagen.

I egenskap av lärare vid musikhögskolan uppbär Norlind ett årligt arvode

av 3 500 kronor jämte 3 ålderstillägg vart och ett å 400 kronor eller sålunda

tillhopa 4 700 kronor utan tilläggsförmåner. Då man torde kunna utgå ifrån

att löneförmånerna avvägts med hänsyn till tjänstgöringsorten, kommer avlöningen

efter frånräknande av vad som kan anses motsvara dyrtidstillägg att

närmast motsvara lön i 15:e löneklassen enligt de före den 1 juli 1939 för allmänna

civilförvaltningen gällande löneplanerna. Lönen på A-ort utgör i sagda

löneklass 3 450 kronor. Norlind har före det han tillträdde sin sedan den 1

november 1918 innehavda befattning vid musikhögskolan, under 872 års tid

fullgjort lärarverksamhet som docent vid universitetet och torde alltså i förevarande

hänseende kunna tillgodoräkna en anställningstid av mer än 30 år i

statens tjänst. Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder skulle pensionen

för Norlind sålunda kunna bestämmas till (2/3 X 3 450 = 2 300; 2 300

— 10 °/o = 2 070) i avrundat tal 2 076 kronor för år.

Vad beträffar frågan huruvida pensionen för Norlind med hänsyn till dennes

värdefulla insatser på musikens område bör avvägas efter förmånligare

grunder än ovan angivna vill statskontoret erinra, att ämbetsverket i de fall

där fråga varit om honnörspension som sin uppfattning uttalat, att med hänsyn

till konsekvenserna i olika riktningar största försiktighet från statsmakternas

sida borde iakttagas vid beviljande av sådana pensioner. Statskontoret

kan för sin del svårligen finna att vad i ärendet anförts utgör tillräckligt stöd

för beviljande av högre pension än vad här ovan föreslagits.

Vid bedömande av den föreliggande pensionsfrågan bör beaktas, att Norlind

efter övergången å den nya lönestaten till en början kommit i åtnjutande

av en mindre löneförbättring men under de senaste åren kommit i en

väsentligt sämre ställning på grund av att å arvodet icke utgått rörliga tillläggsförmåner.

Härtill kommer att han förlorade sin rätt till pension, vilken

skulle hava uppgått till omkring 2 700 kronor för år jämte dyrtids- och kristillägg.

I betraktande av det anförda samt med hänsyn jämväl till vad musikaliska

akademien anfört rörande Norlinds verksamhet ej blott vid musikhögskolan

utan även på andra närliggande områden, anser jag mig böra

tillstyrka, att han kommer i åtnjutande av pension av statsmedel. Med utgångspunkt

från storleken av den pension, som han skulle erhållit vid kvarstående

å den äldre lönestaten, i vilket fall han emellertid haft att vidkännas

pensionsavdrag, vill jag föreslå, att pensionen bestämmes till 2 400 kronor

för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att läraren i musikens historia och estetik vid musikhögskolan,

professorn Johan Henrik Tobias Norlind må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 2 400 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.s proposition nr 192.

11

6:o.

Läraren i oboespelning vid musikhögskolan Georg Arthur Pegel. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Pegel är född den 24 december 1877 och således 67 ar gammal;

alt han sedan höstterminen 1904 varit anställd vid musikkonservatoriet,

numera musikhögskolan, såsom lärare i oboespelning, varjämte han i viss

utsträckning undervisat i ensemblespelning för blåsinstrument;

att hans undervisningsskyldighet, som till en början varit av något växlande

omfattning, från och med läsåret 1935/36 till och med läsåret 1938/39

omfattat 5 veckotimmar, därefter till och med läsåret 1942/43 7 veckotimmar

samt från och med läsåret 1943/44 8 veckotimmar;

att Pegels avlöning under senare tid utgått i form av arvode till belopp

av 3 536 kronor för år (inberäknat ålderstillägg), varå icke utgått dyrtidseller

kristillägg;

att Pegel beräknas komma att lämna sin tjänst vid musikhögskolan med

utgången av juni 1945;

samt att han såsom förutvarande medlem av hovkapellet sedan den 1 november

1931 uppbär en årlig pension av 2 100 kronor och i egenskap av

f. d. musikfanjunkare å övergångsstat sedan den 8 januari 1933 åtnjuter

en årlig pension av 2 916 kronor, vartill komma dyrtids- och kristillägg.

Musikaliska akademien har hos Kungl. Maj:t hemställt örn åtgärder i syfte

att bereda Pegel tilläggspension till skäligt belopp. Akademien har därvid

anfört bland annat följande.

Erinras må, att lärarna vid musikkonservatoriet tidigare —- före 1926 års

lönereglering — i stor utsträckning innehade ordinarie anställning vid ett

ganska lågt timantal och därmed även pensionsrält. Sålunda beräknas den

å gammal stat kvarstående läraren i kontrabasspelning med 4 veckotimmars

undervisning komma i åtnjutande av en pension å 1 524 kronor exklusive

dyrtidstillägg och kristillägg. .

Pegel anställdes såsom lärare vid dåvarande musikkonservatoriet eftersatt

ha erhållit en grundlig musikalisk utbildning, omfattande bland annat 7 A

års studier vid konservatoriet samt specialutbildning i oboespelning, förvärvad

under vistelse i Paris åren 1903 och 1904. Under sin osedvanligt långa

anställningstid har Pegel med alltid ospart nit och med sällsynt skicklighet

utövat sitt lärarkall. Före hans lärartid voro de oboister, som ingingo i våra

symfoniorkestrar, nästan undantagslöst utlänningar, vilket till stor del berodde

på att någon svensk speciallärare ej fanns att tillgå, som förmådde

behärska och utlära den mycket egenartade teknik, som erfordras för oboespelning.

Genom Pegels lärargärning lia förhållandena ändrats därhän, att

våra statsunderstödda orkestrar numera kunna besätta oboestämman med

fullt kvalificerade svenska instrumentalister. Av dessa lia nästan alla utbildats

av Pegel. „ , . t

Akademien vill i detta sammanhang framhålla, att Pegel av intresse tor

ämnet i stor utsträckning utan ersättning meddelat undervisning i oboespelliing

åt inträdessökande till musikhögskolan samt att han även pa egen bekostnad

hållit eleverna med instrument och noter. Dessutom har han givit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

högskoleeleverna en vida mera omfattande undervisning än den, för vilken

akademien haft möjlighet att bereda honom ersättning.

Det synes akademien vara väl förtjänt, att Pegel för sin långa och gagnerika

lärargärning vid musikkonservatoriet och musikhögskolan erhåller

pension.

Med hänsyn till storleken av de pensionsförmåner, som redan tillkomma

Pegel, har statskontoret lunnit det tveksamt, örn han vid avgången från sin

befattning såsom lärare i oboespelning vid musikhögskolan borde komma i

åtnjutande av ytterligare pension av statsmedel. I betraktande emellertid av

den långa tid, varunder han undervisat vid skolan, samt det förtjänstfulla

sätt, varpå han fullgjort honom åvilande arbetsuppgifter, ville det synas som

örn statsverket svårligen skulle kunna undandraga sig att bereda honom viss

pension. Statskontoret ansåge sig därför icke böra motsätta sig, att genom

framställning till riksdagen pension utverkades åt Pegel.

I fråga om pensionens beräkning har statskontoret anfört följande.

Vad storleken av den ifrågasatta pensionen beträffar, skulle denna, därest

den beräknades enligt de grunder, som tillämpas vid fastställande av riksdagspensioner,

och såsom utgångspunkt toges den avlöning å 3 536 kronor

för år, som Pegel under de senaste åren uppburit från musikhögskolan, närmast

bliva 1 188 kronor för år. Enligt statskontorets mening får Pegel anses

i skälig mån tillgodosedd i pensionshänseende, om den här avsedda pensionen

bestämmes till ett sådant belopp, att summan av pensionerna frånsett

tilläggsförmåner uppgår till i runt tal 6 000 kronor för år. Statskontoret får

alltså föreslå, att pensionen för lärarbefattningen fastställes till 984 kronor

för år. Därvid torde med hänsyn till för den militära pensionen gällande

reduktionsregler böra föreskrivas, att denna pension icke skall minskas med

hänsyn till pensionen för lärarbefattningen.

Vid bifall till vad nu föreslagits skulle Pegels sammanlagda årliga pensionsförmåner

komma att belöpa sig till i runt tal 8 200 kronor, vilket närmast

torde motsvara pensionsförmånerna åt befattningshavare i lönegraden

A 25.

Lärarbefatlningarna vid musikhögskolan ha tidigare varit förenade med

pensionsrätt trots den jämförelsevis ringa undervisningsskyldighet, som i en

del fall ålegat befattningarnas innehavare. Förslag är avsett att framläggas

för innevarande års riksdag om att flertalet av lärartjänsterna skola omändras

till extra ordinarie befattningar och sålunda åter bliva pensionsberättigande,

för den händelse undervisningsskyldigheten kommer att uppgå- till

minst sex veckotimmar. Med hänsyn till dessa omständigheter samt till akademiens

vitsord rörande Pegels mer än 40-åriga lärarverksamhet vill jag icke

motsätta mig, att han erhåller någon pensionsförmån på grund av sin tjänstgöring

vid musikhögskolan. I detta hänseende får jag tillstyrka statskontorets

förslag, att pensionen fastställes till 984 kronor för år, varvid bör föreskrivas,

att den militära pensionen icke skall minskas med hänsyn till pensionen

för lärarbefattningen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

att läraren i oboespelning vid musikhögskolan Georg Arthur

Pegel må från med med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 984 kronor, vilken pension icke

skall medföra nedsättning av Pegel tillkommande pension

såsom f. d. militär beställningshavare.

7:o.

Speeialläraren vid Chalmers tekniska högskola m. m. Johan Björk. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Björk är född den 21 november 1880 och således 64 år gammal;

att han under läsåret 1913/14 varit anställd såsom lärare i modellering vid

dåvarande Chalmers tekniska läroanstalt, varefter han från och med den 1

juli 1914 innehaft en speciallärarbefattning i modellering vid Chalmers tekniska

institut respektive Chalmers tekniska högskola;

att hans tjänstgöring i speciallärarbefattningen omfattat lägst 8 och högst

12 veckotimmar till och med läsåret 1936/37, 5 veckotimmar under läsåren

1937/40 samt 4 veckotimmar därefter;

att han i egenskap av speciallärare åtnjutit årligt arvode, vilket från och

med läsåret 1941/42 utgått med 900 kronor;

att Björk, sedan den lägre avdelningen vid Chalmers tekniska institut år

1937 ombildats till tekniskt gymnasium, från och med läsåret 1937/38 tjänstgjort

vid gymnasiet såsom timlärare i frihandsteckning och skissteckning

samt projektionslära;

att hans tjänstgöring såsom timlärare omfattat i medeltal något mer än 12

veckotimmar samt att han på grund av densamma åtnjutit arvode, som senast

utgått med 276 kronor för veckotimme;

att han beräknas lämna sina ifrågavarande anställningar med utgången av

november 1945;

samt att han från slöjdföreningens skola i Göteborg sedan den 1 juli 1943

uppbär en årlig pension å 3 156 kronor.

Björk har hos Kungl. Maj.t anhållit att komma i åtxrjutande av pension

från och med den 1 december 1945.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har tillstyrkt pension åt Björk

och därvid erinrat om att assistenten vid Chalmers tekniska institut Gustaf

Henrik Ljungman genom beslut av 1934 års riksdag (prop. nr 245, p. 19,

bankoutsk. uti. nr 42, p. 35; riksd. skr. nr 278) tillerkänts en årlig pension

av 1 200 kronor på grund av sin verksamhet vid institutet.

Statskontoret har — under hänvisning till att riksdagen vid flera tillfällen

beviljat speciallärare vid högskolorna pension av statsmedel, då de frånträtt

sina befattningar — icke velat göra erinran mot att pension utverkades åt

Björk. Ämbetsverket har föreslagit, att pensionen bestämdes till 1 644 kronor

för år, och härom närmare anfört följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

För sin tjänstgöring som speciallärare vid högskolan har Björk sedan höstterminen

1941 uppburit 900 kronor för år. I egenskap av timlärare vid tekniska

gymnasiet, där han sedan höstterminen 1937 undervisat i genomsnitt

12,5 veckotimmar per ar, har Björk ett arvode av 276 kronor för veckotimme.

Den årliga ersättningen för sistnämnda tjänstgöring uppgår således i medeltal

till 3 450 kronor. Lägges härtill arvodet från högskolan, 900 kronor, uppgår

Björks årliga inkomst från de båda läroanstalterna till 4 350 kronor. Då i

arvodet av 276 kronor för veckotimme torde ha inräknats en dyrtidskompensation

med 26 procent och då jämväl arvodet vid högskolan av 900 kronor

för år torde vara bestämt med viss hänsyn tagen till levnadskostnadsstegringen,

synes till utgångspunkt för bestämmandet av pension åt Björk böra

tagas ett beräknat sammanlagt grundarvode av 3 452 kronor, vilket jämte 26

procents dyrtidstillägg motsvarar förenämnda arvodessumma, 4 350 kronor.

Enligt de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen gällande allmänna löneplanerna,

till vilka de i civila tjänstepensionsreglementet fastställda pensionsunderlagen

äro anknutna, skulle det sålunda beräknade grundarvodet, 3 452

kronor, vid samma befattningars placering på A-ort närmast kunna uppskattas

till 2 730 kronor. Med beaktande av att Björks anställning vid högskolan

omfattat en tid av mer än 30 år, synes pensionen för honom kunna fastställas

till två tredjedelar av sistnämnda belopp d. v. s. 1 820 kronor efter avdrag

med 10 procent på grund av att pensionsavgifter icke erlagts eller till, efter

vederbörlig avrundning, 1 644 kronor.

Även jag anser mig kunna förorda, att pension utverkas åt Björk. I enlighet

härmed och då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet synes skäligt,

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att specialläraren vid Chalmers tekniska högskola, timläraren

vid tekniska gymnasiet i Göteborg Johan Björk må från

och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sina

anställningar vid läroanstalterna, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 1 644 kronor.

8:o.

Förra lärarinnan vid Ystads högre läroverk för flickor Bertha Ekedahl.

Generella bestämmelser ha meddelats om ersättning och pension åt vissa ämneslärarinnor

och lärarinnor i övningsämne vid de statsunderstödda enskilda

läroverken, vilka genom 1927 års skolreform förlorat sin anställning. Föreskrifterna

återfinnas i kungörelser den 9 oktober 1931 (nr 344 och 345), vilka

emellertid ej äga tillämpning å lärarinnor i de förberedande klasserna vid

nämnda läroanstalter. Såsom framgår av riksdagens skrivelse nr 107/1932

har det ansetts lämpligt, att frågor örn understöd och pension åt sistnämnda

lärarinnor prövas från fall till fall.

Ekedahl, som är född den 22 augusti 1885, anställdes år 1914 såsom lärarinna

vid Ystads högre läroverk för flickor, där hon tjänstgjort huvudsakligen

i de förberedande klasserna. Sedan den förberedande undervisningen vid skolan

nedlagts i samband med genomförandet av 1927 års skolreform och Ekedahl

till följd därav nödgats sluta sin tjänst vid skolan med utgången av vårter
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

15

minen 1933 utan att kunna erhålla ny anställning, medgav 1934 års riksdag

genom särskilt beslut (statsverksprop., VIII ht, p. 137; statsutsk. uti. nr 104,

p. 2; riksd. skr. nr 293, p. 2), att till henne linge under tiden 1 juli 1934—31

december 1939 utgå ett understöd av 1 300 kronor för år, att bestridas från det

under VIII huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till ersättning åt vissa lärarinnor

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Understödet begränsades

till att avse nämnda tid med hänsyn till att Ekedahl såsom delägare i svenska

lärarinnornas pensionsförening inträdde i pensionsåldern med ingången av

år 1940.

Enligt medgivande av 1940 års'' lagtima riksdag (statsverksprop., VIII

ht, p. 134; statsutsk. uti. nr 8, p. 133; riksd. skr. nr 8, p. 133) tilldelades

Ekedahl fortsatt understöd för tiden intill den 1 juli 1945, under vilket

år hon uppnår 60 års ålder, d. v. s. den åldersgräns, intill vilken ersättning

kan utgå jämlikt kungörelsen den 9 oktober 1931 (nr 344). Understödet

bestämdes därvid till 1 050 kronor för år i betraktande av att Ekedahl,

enligt uppgift, ägde att från och med år 1940 från svenska lärarinnornas

pensionsförening uppbära en årlig pension av omkring 250 kronor.

Understödet skulle liksom tidigare bestridas från anslaget till ersättning

åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas beträffande Ekedahls pensionsförmåner,

att hon från svenska lärarinnornas pensionsförening åtnjuter pension, som

för närvarande uppgår till 219 kronor om året utan tilläggsförmåner;

att, därest hon kvarstått i tjänst vid Ystads högre läroverk för flickor till

den 1 juli 1945 och därvid till pensionsföreningen erlagt föreskrivna årsavgifter,

hon skulle lia blivit berättigad till en årlig pension från föreningen av

507 kronor utan tilläggsförmåner;

samt att hon, på grund av delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt under

läsåren 1925/26—1929/30, från och med den 1 juli 1945 äger uppbära en

pension, som beräknats till 135 kronor örn året utan tilläggsförmåner.

Hos Kungl. Majit har Ekedahl gjort framställning örn pension av statsmedel.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 i anledning

av Ekedahls framställning hemställt, att hon måtte erhålla årligt understöd

å 1 050 kronor under sin återstående livstid från samma anslag som

hittills.

Statskontoret har i utlåtande den 30 september 1944 över skolöverstyrelsens

anslagsäskanden avstyrkt, att medel anvisades för beredande av fortsatt understöd

åt Ekedahl, varvid ämbetsverket framhållit, att skäl icke förelage att

bereda Ekedahl en bättre ställning än örn bestämmelserna i kungörelsen den

9 oktober 1931 (nr 344) varit tillämpliga å henne.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (VIII ht, s. 305)

har föredragande departementschefen anfört, afl han ansåge sig icke böra

biträda skolöverstyrelsens förslag, att fortsatt understöd skulle utgå till Ekedahl

från förenämnda anslag, samt uttalat, att frågan örn pension av statsmedel

åt henne komma att tågås upp till prövning i annat sammanhang.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.-ts proposition nr 192.

Sedermera har direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt i utlåtande

den 19 januari 1945 tillstyrkt, att Ekedahl finge från och med den 1 juli 1945

under sin återstående livstid från tolfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära ett årligt understöd av 300 kronor utan

tilläggsförmåner. Pensionsanstalten har därvid anfört följande.

Vid bedömande av frågan örn fortsatt understöd till förra lärarinnan i de

förberedande klasserna vid Ystads högre läroverk för flickor Bertha Ekedahl

efter den 30 juni 1945 synes man böra utgå från att Ekedahl, därest den

förberedande skolan vid berörda läroverk fått bestå, nödgats avgå från sin

anställning vid sagda tidpunkt. Det torde därjämte få förutsättas, att Ekedahl

i sådant fall skulle intill avgången fortsatt att till svenska lärarinnornas

pensionsförening erlägga för statsbidrag till föreningen föreskrivna årliga avgifter.

Enligt det till handlingarna i ärendet fogade intyget från pensionsföreningen

skulle hon därvid efter avgången kommit i åtjutande av pension

från föreningen till årligt belopp av 507 kronor utan tilläggsförmåner. Härtill

skulle kommit den pension av 135 kronor för år — likaledes utan tilläggsförmåner

— som hon på grund av delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt

läsåren 1925/30 under alla förhållanden äger uppbära från och med den 1

juli 1945.

I betraktande av bland annat den förmånsställning, som genom kungörelsen

den 9 oktober 1931 (nr 345) beretts flertalet av de entledigade lärarinnor,

vilka erhållit ersättning enligt kungörelsen samma dag (nr 344), bör det enligt

direktionens mening skäligen tillses, att Ekedahl icke tili följd av skolindragningen

får det sämre ställt i pensionsavseende än om hon fått fortsätta

med sin anställning. Härför kräves, att den henne nu tillkommande

pensionen från svenska lärarinnornas pensionsförening till belopp av 219 kronor

utfylles med 507 — 219 = 288 eller, avjämnat, 300 kronor. Det förhållandet,

att Ekedahl icke erlagl några avgifter till pensionsföreningen för tiden

efter avgången ur tjänst med utgången av vårterminen 1933, borde egentligen

föranleda viss reduktion av utfyllnadsbeloppet, men med hänsyn till

dettas obetydliga storlek lärer man kunna underlåta sådan reduktion.

Det torde kunna antagas, att Ekedahl, därest den förberedande undervisningen

vid Ystads högre läroverk för flickor fått fortgå, kvarstått i sin anställning

vid läroverket till utgången av juni 1945. Såsom av det förut anförda

framgår skulle hon i sådant fall, förutsatt att hon till svenska lärarinnornas

pensionsförening erlagt stadgade avgifter, efter avgången ur tjänst ha

blivit berättigad till en årlig pension från föreningen av 507 kronor, under det

att hon under nuvarande omständigheter äger uppbära en årlig pension från

föreningen av allenast 219 kronor. Vid sådant förhållande finner jag det skäligt,

att hon erhåller kompensation för den sålunda uppkomna försämringen av

pensionen i den ordning, direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt föreslagit.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra lärarinnan vid Ystads högre läroverk för flickor

Bertha Ekedahl må från och med den 1 juli 1945 under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 300 kronor, varå

dyrtidstillägg icke skall utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

9:o.

17

Förre extra lantmätaren Karl Reinhold Laurentius Festin. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Festin är född den 1 mars 1866 och således 79 år gammal;

att han den 10 maj 1892 konstituerats till lantmäteriauskultant (från och

med år 1921 extra lantmätare);

att han under åren 1892—1912 ägnat sig åt lantmäteriverksamhet under

sammanlagt ungefär 12 år 3 månader och därvid tjänstgjort huvudsakligen

såsom tjänstemedhjälpare hos lantmätare;

att Festin under åren 1914 och 1915 under tillhopa omkring 1 /2 år tjänstgjort

såsom amanuens å lantmäterikontoret i Västerbottens län samt lindel

åren 1916—1923 under 3 V2 månad innehaft förordnande såsom avvittringslantmätare

i Västerbottens och Norrbottens län samt i övrigt under något

mera än 4 år biträtt inom lantmäteristyrelsen med olika arbeten;

samt att hans sammanlagda tjänstgöringstid sålunda uppgått till omkring

18 år 5 månader.

Festin har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Lantmäteristyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Festin till belopp

av 1 480 kronor för år. Styrelsen har därvid anfört bland annat följande.

Med hänsyn till Festins relativt långvariga tjänst inom lantmäteriet, vilken

tydligen under tjänstgöringsåren var hans huvudsakliga sysselsättning, synes

styrelsen billighetsskäl tala för att någon pension av statsmedel beredes honom.

Styrelsen tillåter sig därvid erinra om, att extra lantmätare tidigare

vid olika tillfällen kommit i åtnjutande av statspension. .....

Extra lantmätare anses i allmänhet jämställd med extra ordinarie tjänsteman

i lönegraden 21, och den lägsta ordinarie befattning för fackutbildad

befattningshavare inom lantmäteristaten var år 1923 byråingenjör och registrator

hos lantmäteristyrelsen, vilka befattningar voro uppförda i lönegrad

motsvarande B 21. Pensionsunderlaget för sådan befattningshavare var

4 200 kronor. Med hänsyn till längden av Festins tjänstetid_oeh med tillämpning

av 7 § andra stycket i lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension, hade den pension Festin såsom innehavare

uv lägsta ordinarie befattning i lantmäteristaten salunda skulle erhållit,

kommit att för 18,5 tjänsteår utgöra 18,5/35 av 4 200 kronor eller 2 220

kronor. Det förhållandet, att Festin icke erlagt pensionsavgifter synes ytterligare

böra nedsätta pensionens grundbelopp med enligt sedvanlig tillämpning

en tredjedel till 1 480 kronor, vilket belopp synes skäligt.

Statskontoret har, med hänsyn till att Festin är 1923 vid 57 års ålder

övergått från tjänstgöring vid lantmäteriväsendet till privat verksamhet, ansett

sig icke böra tillstyrka, att han erliölle pension, trots att han kunde åberopa

en sammanlagd tjänstgöringstid av över 18 år. Skulle en pension anses

böra ifrågakomma, syntes densamma böra bestämmas till (18/35 X 4 400 =

— 2160; sl3 härav =) 1 440 kronor.

Med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter vill jag icke mot
Bihang

till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 192—193.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 192.

sätta mig, att förslag förelägges riksdagen om ett årligt understöd åt Festin,

vilken under mera än 18 år varit verksam inom lantmäteriväsendet. Understödet

synes skäligen kunna bestämmas till 1 OOO kronor för år, vilket belopp

dock för att bliva jämnt delbart med tolv bör fastställas till 1 008 kronor.

Det föreslagna understödet bör utgå räknat från och med den 1 januari 1945.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

atttförre extra lantmätaren Karl Reinhold Laurentius Festin

må, räknat från och med den 1 januari 1945, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära ett årligt understöd av 1 008 kronor.

10:o.

Båtbiträdet vid Aspö lotsplats Axel Teodor Magnusson. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Magnusson är född den 14 november 1881 och således 63 år gammal;

att han under åren 1899—1905 under sammanlagt omkring 5 år 2 månader

varit anställd såsom arbetare vid Karlskrona fästningsbyggnad;

att han den 5 maj 1922 inträtt i lotsverkets tjänst och sedan dess — med

vissa smärre avbrott å sammanlagt omkring 2 1U månad — tjänstgjort vid

verket dels såsom båtbiträde vid Aspö lotsplats, dels ock såsom tillfälligt biträde

å fyrplats eller fyrskepp;

att hans avlöning under åren 1940—1944 uppgått till i medeltal 2-649

kronor;

samt att Magnussons tjänstgöring vid lotsverket varit av sådan omfattning,

att han icke kunnat bereda sig inkomst av annan förvärvskälla.

Lotsstyrelsen har — under hänvisning till Magnussons levnadsålder och

den långa tid, varunder han utfört arbete för lotsverkets räkning, samt under

framhållande av det förtjänstfulla sätt, varpå han fullgjort sina åligganden

— hos Kungl. Majit hemställt örn utverkande åt Magnusson av en årlig pension

av 1 152 kronor.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot att pension utverkades

åt Magnusson. Beträffande pensionens storlek har ämbetsverket anfört följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Magnusson under de senaste fem

åren uppburit en genomsnittlig lön av 2 649 kronor per år. Sagda löneförmån

motsvarar efter omräkning till s. k. nyreglerad avlöning ett lönebelopp

av 1 845 kronor. Med utgångspunkt från sagda belopp torde pensionen för

Magnusson, vilken varit anställd i statens tjänst i 28 år, böra bestämmas till

(28ko X U X 1 845 =) 1 148 kronor. Detta belopp bör på grund av att Magnusson

icke erlagt några pensionsavgifter minskas med 10 procent till, efter

vederbörlig avrundning, 1 038 kronor samt utgå från det under riksstatens

tolfte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd

m. m.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

19

I likhet med myndigheterna anser jag, att Magnusson bör komma i åtnjutande

av pension. Denna synes böra beräknas på sätt statskontoret föreslagit,

dock att pensionsbeloppet för att bliva jämnt delbart med tolv torde

böra fastställas till 1 044 kronor. I enlighet härmed hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att båtbiträdet vid Aspö lotsplats Axel Teodor Magnusson

må från och med månaden näst efter den, varunder han

lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 1 044 kronor.

lito.

Domänintendenten Gustaf Fridolf Flodkvist. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Flodkvist är född den 4 december 1877 och således 67 år gammal;

att han sedan den 1 januari 1932 uppehållit befattning såsom domänintendent,

från vilken han beräknas avgå med utgången av mars 1945;

att hans tjänstgöringsområde till en början omfattat Västmanlands, Gävleborgs

och Kopparbergs län men från och med år 1933 utsträckts till att omfatta

även Uppsala län samt från och med år 1939 jämväl Stockholms län,

norr örn Mälaren, och Stockholms stad;

samt att han såsom domänintendent åtnjutit arvode, vilket sedan den 1

oktober 1939 utgått med 6 500 kronor för år, jämte dyrtids- och kristillägg.

Domänstyrelsen har hemställt om utverkande åt Flodkvist av en årlig pension

av 3 804 kronor att utgå av statens domäners fond samt därvid anfört

bland annat följande.

Genom skilda beslut har riksdagen beviljat domänintendenter pension när

de efter lång tjänstetid och vid framskriden ålder befunnits icke längre böra

bibehållas vid sina befattningar. I regel ha vederbörande kunnat räkna minst

20 år i statstjänst och pensionen har under de senare åren plägat bestämmas

till 2 448 kronor för år.

Flodkvist har helt ägnat sig åt befattningen som domänintendent, vilket i

allmänhet icke varit förhållandet med domänintendenterna.

Bortser man från att Flodkvist icke erlagt avgifter för sin pensionering,

skulle pension åt honom vid fullt antal tjänstår -—- i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som gäller för statstjänstemän i allmänhet — kunna beräknas

till ett belopp, utgörande omkring 70 procent av arvodet, 6,500 kronor, eller

4 550 kronor. Med hänsyn till att Flodkvist vid 1944 års utgång kommer att

inneha allenast 13 tjänstår reduceras emellertid pensionsbeloppet till X

4 550 kronor eller — efter avrundning till närmast högre med 12 delbara belopp

— 2 964 kronor för år. Med nu utgående dyrtidstillägg och kristillägg

skulle pensionen till Flodkvist komma att uppgå till sammanlagt 4 320 kronor

för år.

Domänintendenterna rekryteras som regel bland personer med mångårig erfarenhet

från det praktiska arbetet inom jordbruket. Följden härav blir att de

i allmänhet vid antagningen redan äro i medelåldern. Merendels lia emellertid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

domänintendenterna vid sidan av sin statstjänst eget jordbruk eller andra

uppdrag, som de kunna lita till vid statstjänstens upphörande. Flodkvist har,

såsom tidigare nämnts, helt ägnat sig åt sin domänintendentsbefattning. Sett

från denna utgångspunkt synes det styrelsen att Flodkvist bör erhålla en något

högre pension än som skulle utgå enligt förutnämnda beräkningsgrunder. Styrelsen

har kommit till den uppfattningen, att det med hänsyn till föreliggande

omständigheter vöre skäligt, att pensionen till Flodkvist fastställdes till 3 804

kronor för ar. Inberäknat dyrtids- och kristillägg, enligt vad för närvarande

gäller, skulle härvid Flodkvists totala inkomst av pension komma att uppgå

till omkring 5 542 kronor för år.

Statskontoret har tillstyrkt, att tjänstepension utverkades åt Flodkvist. Ämbetsverket

har föreslagit, att pensionen fastställdes till 2 820 kronor för år,

och i samband därmed anfört följande.

De till domänintendenter beviljade pensionerna hava tidigare icke bestämts

eider de grunder, som gälla vid fastställande av såväl författningsenlig pension

som i allmänhet pension, beviljad av riksdagen, och ha således icke varit

ställda i direkt relation till vederbörandes avlöningsförmåner och tjänstetid.

Att så icke skett, torde hava berott på att domänintendentsbefattningen i regel

haft karaktären av bisyssla samt att det till domänintendent utgående arvodet

varit maximerat till 5 300 kronor för år (SOU 1933: 32, sid. 142 och 143). Då

emellertid i nu föreliggande fall vederbörande helt ägnat sig åt domänintendentsbefattningen

samt å densamma alltsedan den 1 oktober 1939 uppburit

ett till 6 500 kronor förhöjt årligt arvode, vill statskontoret för sin del förorda,

att pensionen bestämmes på grundval av de principer, som gälla för pensionering

av statliga befattningshavare i allmänhet.

Ämbetsverket får alltså föreslå, att Flodkvist må komma i åtnjutande av

en ärlig pension med belopp, motsvarande två tredjedelar av det honom såsom

domänintendent tillkommande arvodet, reducerat med det antal år varmed

hans tjänstetid understiger 20 år. Den årliga pensionen skulle enligt

detta berakmngssätt — efter jämkning till närmast högre med tolv delbart

tal — komma att uppgå till (2/3 X 6 500 X l:i/20 = 2 816: 66) 2 820 kronor.

För beviljande av riksdagspensioner plägar i allmänhet krävas, att befattningshavaren

innehaft anställning i statens tjänst minst femton år. Flodkvist

kommer emellertid endast att ha innehaft sin tjänst i något mer än tretton

år. Med hänsyn härtill är det synnerligen tveksamt, huruvida pension

bör ifrågakomma. Da emellertid befattningarna som domänintendent bruka

rekryteras bland personer med jämförelsevis långvarig praktisk erfarenhet inom

jordbruket, vill jag icke motsätta mig, att framställning göres till riksdagen

örn pension at Flodkvist trots den korta statsanställningen.

Beträffande pensionsbeloppet må till en början framhållas, att domänintendenterna

tidigare brukade erhålla en pension å 2 000 kronor efter omkring

tjugu tjänstår. Beloppet höjdes i samband med den år 1925 beslutade

allmänna höjningen av äldre tjänstepensioner till 2 448 kronor. Ett dylikt

enhetligt pensionsbelopp, som icke står i direkt förhållande till befattningshavarens

avlöningsförmåner eller tjänstetid, är föga förenligt med eljest tilllämpade

pensioneringsgrunder. I betraktande av att domänintendentstjänsterna

numera i allt större utsträckning taga befattningshavarnas tid i anspråk,

vill jag förorda en övergång till de pensioneringsprinciper, som eljest

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

21

bruka tillämpas för riksdagspensioner. Med utgångspunkt från två tredjedelar

av arvodet samt en tjänstetid av tjugu år för hel pension och sedvanlig

reduktion av tio procent för icke erlagda pensionsavgifter skulle pensionen

åt Flodkvist kunna bestämmas till (2/3 X 6 500 X 13/2o—10 °/o — avrundat)

2 544 kronor för år.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att domänintendenten Gustaf Fridolf Flodkvist må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 2 544 kronor, att utgå av statens domäners fond.

12:o.

Förre domänintendenten Gustav A:son Ahrén. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Ahrén är född den 6 juni 1878 och således 66 år gammal;

att han under åren 1932—1944 uppehållit befattningen såsom domänintendent

i Östergötlands län;

samt att han i denna egenskap åtnjutit arvode, som från och med år 1939

utgått med 4 800 kronor för år, jämte dyrtids- och kristillägg.

Domänstyrelsen har hemställt om utverkande åt Ahrén av en årlig pension

av 2 100 kronor att utgå av statens domäners fond. I fråga örn pensionsbeloppets

storlek har styrelsen hänvisat till att 1941 års riksdag (prop. nr 37,

p. 12; bankoutsk. uti. nr 14, p. 12; riksd. skr. nr 92) beviljat förre domänintendenten

P. B. Nilsson, som innehade 18 tjänstår och vid avgången ur

tjänst uppbar ett arvode av 5 300 kronor för år, en årlig pension av 2 448

kronor. Ahréns kortare tjänstetid syntes böra medföra, att pensionen åt

honom bestämdes till något lägre belopp. Styrelsen ansåge dock, att hans

pension ej borde sättas lägre än till 2 100 kronor för år.

Statskontoret bär i ärendet anfört följande.

Riksdagen har tidigare i ett flertal fall beviljat pension till domänintendent,

som vid framskriden ålder lämnat sin befattning. Härvid har som regel vederbörande

kunnat åberopa en tjänstetid av minst 20 år. Endast i det av

domänstyrelsen anförda fallet synes tjänstetiden ha utgjort allenast 18 år.

Ahrén har endast innehaft befattningen såsom domänintendent i 13 år. Då

för erhållande av riksdagspensioner i allmänhet erfordras minst 15 tjänstår,

anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att framställning göres till

riksdagen örn beredande av pension åt Ahrén.

Därest emellertid dylik framställning finnes böra göras, bör enligt statskontorets

mening pensionen bestämmas med hänsyn till Ahréns tjänstetid och

således icke föreslås till högre belopp än (13!so X 2 448 = 1 591 eller avrundat)

1 596 kronor för år.

Under hänvisning till vad jag anfört under nästföregående punkt vill jag

icke motsätta mig, att förslag förelägges riksdagen örn pension ät Ahrén. Med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

tillämpning av samma grunder för bestämmande av pensionsbeloppet skulle

detta kunna fastställas till (s/s X 4 800 X 13/äo — 10 °/o =) 1 872 kronor, lag

hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre domänintendenten Gustav Alson Ahrén må, räknat

från och med den 1 januari 1945, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 1 872 kronor, att utgå av

statens domäners fond.

Vad föredraganden ovan under punkterna Ilo—12:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1945:26 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och s. 1 i texten