Angående pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
1945-03-02 · 22 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:192, Angående pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
1
!Nr 192.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension eller
understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.; given Stockholms slott den 2 mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—12 :o hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor om pension eller understöd
åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. och anför därvid.
Ilo.
Förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik Sabelström.
Genom beslut av 1936 års riksdag (prop. nr 196, p. 1; bankoutsk. uti. nr
51, p. 3; riksd. skr. nr 216) tillerkändes förre förste amanuensen i Svea hovrätt
Bengt Fredrik Sabelström en årlig pension av 1 500 kronor från och
med den 1 januari 1936. Sedan Kungl. Majit genom beslut den 10 mars
1944 lämnat utan åtgärd en av Sabelström gjord framställning örn förhöjning
av pensionen, har han hos Kungl. Majit gjort förnyad framställning i ämnet.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 192—193. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
Sabelström, som är född den 1 september 1885 och således 59 år gammal,
har under en tid av närmare 20 år innehaft anställning i statens tjänst. Närmare
uppgifter om hans anställningsförhållanden m. m. återfinnas i propositionen
nr 196/1936, p. 1, till vilken jag får hänvisa. I detta sammanhang
må endast nämnas följande. Under tiden 15 januari 1923—30 juni 1933
innehade Sabelström förordnande såsom extra notarie vid Svea hovrätt, vilken
befattning från och med den 1 juli 1933 utbytts mot en förste amanuensbefattning
i 18 lönegraden. Sabelström innehade denna befattning intill den
1 juli 1934, från vilken tidpunkt han av hovrätten uppsagts från tjänsten.
Uppsägningen hade beslutats efter det att Sabelström vid Stockholms rådhusrätt
åtalats för brott, för vilket han sedermera genom utslag av rådhusrätten
den 31 maj 1934 jämlikt 18 kap. 13 § första stycket strafflagen dömdes
till en månads fängelse.
Av ett utav dåvarande överläkaren vid psykiatriska sjukhuset, framlidne
professorn V. Wigert och dåvarande förste läkaren vid samma sjukhus, numera
överläkaren vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg L. Sahlin den 20
januari 1936 avgivet intyg, vilket företeddes i samband med att frågan om
pension åt Sabelström väcktes vid 1936 års riksdag, framgick bland annat,
att Sabelström under tiden 31 juli—19 oktober 1935 vårdats å psykiatriska
sjukhuset och därvid befunnits lida av psykiskt abnormtillstånd på grund
av organiska förändringar av centrala nervsystemet.
I det nu föreliggande ärendet har åberopats ett av Sahlin den 27 september
1944 utfärdat läkarintyg, vari anföres bland annat, att det icke kunde
råda någon tvekan om att Sabelström skulle lia blivit straffriförklarad enligt
5 kap. 5 § strafflagen, om hans sinnesbeskaffenhet vid tiden för åtalade
brottets begående blivit undersökt.
Svea hovrätt har i utlåtande den 23 oktober 1944 tillstyrkt, att Sabelströms
nu föreliggande ansökning vunne beaktande.
Statskontoret har i utlåtande den 31 oktober 1944 förklarat, att ämbetsverket
— med hänsyn till den ytterligare utredning rörande Sabelströms hälsotillstånd
vid tiden för hans entledigande från tjänsten i Svea hovrätt, som nu
förebragts, ävensom till hans minskade förmåga att genom arbete bidraga
till sin försörjning — funne sig böra tillstyrka en förhöjning av hans pension.
Vad beträffade pensionsförhöjningens storlek, ansåge statskontoret
skäligt, att pensionen anpassades efter Sabelströms avlöning under de tre
sista åren av hans anställning vid Svea hovrätt samt bestämdes i närmare
överensstämmelse med de grunder, som regelmässigt tillämpats vid fastställande
av riksdagspensioner. Pensionsbeloppet skulle enligt dessa beräkningsgrunder
närmast bliva 2 484 kronor eller efter avrundning 2 400 kronor.
Då beloppet av Sabelströms nuvarande pension bestämdes, torde hava förutsatts,
att han skulle kunna genom eget arbete bidraga till sin försörjning.
Denna förutsättning synes emellertid numera knappast föreligga. Härtill
kommer att därest Sabelström kvarstått i tjänst vid ikraftträdandet av 1934
års civila tjänstepensionsreglemente och därefter erhållit avsked på grund
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
3
av sjukdom, han skulle blivit författningsenligt berättigad till en pension
av närmare 2 600 kronor jämte tilläggsförmåner. Med hänsyn till nu anförda
omständigheter har jag vid ett förnyat övervägande icke velat motsätta
mig, att Sabelström erhåller någon förbättring i pensionshänseende.
För egen del ansluter jag mig till statskontorets förslag, att pensionen ökas
till 2 400 kronor för år. Den förhöjda pensionen, vilken synes böra utgå från
och med den 1 juli 1945, torde liksom Sabelströms nuvarande pension böra
bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik
Sabelström må från och med den 1 juli 1945 under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en till 2 400 kronor för år förhöjd
pension.
2:o.
Platsledaren lios statens arbetsmarknadskommission Carl Tohan Edenbrandt
och biträdande redogöraren hos kommissionen Gustaf Adolf Olsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Edenbrandt,
att han är född den 18 juni 1878 och således 66 år gammal;
att han under tiden 31 mars 1899—30 september 1900 haft fast anställning
vid Västernorrlands regemente;
att han under åren 1917 och 1918 under en sammanlagd tid av 1 år och
2 månader innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader, varefter han
under tiden 20 september 1919-—23 oktober 1922 varit anställd hos vattenfallsstyrelsen
med tjänstgöring i Suorva;
att han under tiden 24 oktober 1922—15 september 1923 tjänstgjort vid
Norrlands statsarbeten;
att han sedan den 21 januari 1932 varit anställd hos statens arbetslöshetskommission
respektive statens arbetsmarknadskommission, varvid han tjänstgjort
såsom platsledare och tidvis även såsom redogörare;
alt hans kontanta avlöning under de senaste tio åren uppgått till 4 800
kronor för år, vartill från och med år 1940 kommit dyrtidstillägg, för närvarande
utgående med 22 procent, varjämte han dels under tiden 1 januari
1935—31 oktober 1937 åtnjutit fri bostad och fri vedbrand, vilka förmåner
värderats till 65 kronor i månaden, dels ock från och med den 1 januari 1938
uppburit bostadsersättning, till en början med 75 kronor i månaden sami
från och med den 1 januari 1941 med 85 kronor i månaden;
samt att han beräknas komma att lämna sin anställning hos arbetsmarknadskommissionen
under år 1945; och
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
beträffande Olsson,
all han är född den 6 november 1886 och således 58 år gammal;
ali han under tiden 5 augusti 1923—5 september 1924 tjänstgjort vid
Södra Sveriges statsarbeten;
att han sedan den 1 februari 1925 varit anställd hos statens arbetslöshetskommission
respektive statens arbetsmarknadskommission och därvid tjänstgjort
såsom platsledare och tidvis även såsom redogörare samt under senare
tid — då han på grund av sjukdom blivit varaktigt oförmögen att utföra det
tyngre arbetet såsom platsledare — såsom biträdande redogörare;
att hans kontanta lön under de senaste tio åren utgjort lägst 5 400 och
högst 5 700 kronor, vartill från och med år 1940 kommit dyrtidstillägg, för
närvarande utgående med 22 procent, varjämte han under tiden 21 februari
1937—15 januari 1941 och 27 maj—31 december 1941 åtnjutit fri bostad och
fri vedbrand samt under övrig del av tioårsperioden bostadsbidrag, vilket senast
utgått efter 600 kronor för år;
att han enligt läkarintyg är varaktigt oförmögen till kroppsarbete som
platsledare och redogörare;
samt att han beräknas komma att lämna sin anställning hos arbetsmarknadskommissionen
med utgången av juni 1945.
Statens arbetsmarknadskommission har hemställt om utverkande av pension
åt Edenbrandt och Olsson.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Edenbrandt till ett belopp av 1 968
kronor för år och åt Olsson till belopp av 2 652 kronor för år och därvid under
hänvisning till 1944 års riksdags beslut (prop. nr 196, p. 5; bankoutsk.
uti. nr 39, p. 11; riksd. skr. nr 209) om pension åt ingenjören A. A. Dahlström
m. fl. befattningshavare hos kommissionen anfört bland annat följande.
Enligt vad statskontoret efter verkställd beräkning funnit, skulle de av
Edenbrandt uppburna löneförmånerna — efter frånräknande av det rörliga
löne- och kristillägget — kunna uppskattas till omkring 5 700 kronor. Då
ifrågavarande lön utgått med oförändrat belopp utan hänsyn till å vilken
dyrort Edenbrandt varit placerad, anser ämbetsverket skäligt att i likhet
med vad som skedde i fråga örn förut omförmälda befattningshavare, till utgångspunkt
vid bestämmandet av pensionens storlek väljas närmast motsvarande
lönebelopp å C-ort i de före den 1 juli 1939 gällande löneplanerna för
allmänna civilförvaltningen. Edenbrandts lön kommer härvid att närmast
motsvara C-ortslön i 21 löneklassen. Motsvarande lön å A-ort utgör 5 160
kronor. Då Edenbrandt intill den 1 januari 1945 innehaft anställning i statens
tjänst under sammanlagt 19 år 4 månader 26 dagar skulle med sedvanliga
beräkningsgrunder pensionen för honom komma att — efter vederbörlig
avrundning — uppgå till (2/s X 5 160 = 3 440; 19/3o X 3 440 = 2 178; 2 178
—- 10 % därav =) 1 968 kronor.
Olssons sammanlagda löneförmåner under de senaste 10 åren skulle, frånsett
rörliga tilläggsförmåner, kunna uppskattas till 6 190 kronor. Detta belopp,
vilket utgått oavsett å vilken dyrort Olsson varit placerad, motsvarar
närmast lön i 23 löneklassen å C-ort i förenämnda löneplaner. Motsvarande
lön å A-ort utgör 5 880 kronor. Då Olsson, som är 58 år gammal och vilkens
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
5
anställningstid hos arbetsmarknadskommissionen uppgår till omkring 21 år,
enligt intyg av läkare på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen att för
framtiden sköta sin anställning vid kommissionen, torde pensionen åt honom
skäligen böra bestämmas till (2/3 X 5 880 = 3 920; 75 °/o X 3 920 = 2 940;
2 940—10 % därav =) 2 652 kronor för år.
i likhet med myndigheterna anser jag, att Edenbrandt och Olsson böra
komma i åtnjutande av pension. Mot de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen
har jag intet att erinra. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av platsledaren hos statens arbetsmarknadskomsion
Carl Johan Edenbrandt och biträdande redogöraren hos
kommissionen Gustaf Adolf Olsson må från och med månaden
näst efter den, varunder vederbörande lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension,
Edenbrandt å 1 968 kronor och Olsson å 2 652 kronor.
3:o.
Städerskan hos Överståthållarämbetet Ingeborg Maria Andersson, född
Lindberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson, som är änka, är född den 28 september 1886 och således
58 år gammal;
att hon sedan den 1 april 1918 utfört städningsarbete vid Överståthållarämbetet,
till den 1 juli 1932 vid ämbetets avdelning för uppbördsärenden
och därefter vid ämbetets kansli, respektive kansliavdelningar, varvid hon
under tiden 1 april 1918—31 maj 1923 varit anställd av annan person, som
omhänderhaft städningsarbetet på entreprenad, och därpå varit anställd
av ämbetet;
att det av Andersson utförda städningsarbetet beräknats kräva en daglig
arbetstid av mellan 5 och 6 timmar;
att hon i ersättning för städningsarbetet under åren 1940—1944 uppburit
i medeltal omkring 1 970 kronor örn året;
samt att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen
till arbete.
Andersson, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke under
sammanlagt 15 år innehaft anställning i statens tjänst.
Andersson har bos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Överståthållarämbetet har i utlåtande över ansökningen anfört, att An
-
6
Kungl, Maj:ts proposition nr 192.
(lersson borde erhålla pension av allmänna medel. Med hänsyn till att hennes
arbete före den 1 juli 1932 utförts vid sådan avdelning av ämbetet, där
kostnaderna för personalens avlöning och pension bestredes med kommunala
medel, borde emellertid av statsmedel bestridas allenast den del av
pensionen, som kunde anses belöpa å den tid, under vilken hon utfört städningsarbete
vid ämbetets kansli eller kansliavdelningar. Ämbetet hemställde
därför, att åt Andersson måtte utverkas pension av statsmedel till belopp,
som funnes skäligt med hänsyn till hennes arbete för statsverkets räkning
under omkring 12 1I2 år.
Statens pensionsanstalt har icke velat motsätta sig, att Andersson, som
under avsevärd tid — omkring 12 V2 år — varit anställd i statens tjänst
efter att dessförinnan under 14 år 3 månader hava innehaft arbetaranställning
vid en statlig myndighet underställd institution, erhölle pension på
grund av den statliga anställningen. Beträffande pensionens storlek har anstalten
framhållit, att därest Andersson ägt att för pension enligt kungörelsen
den 30 juni 1942 (nr 696) tillgodoräkna hela den tid — omkring
26 år 9 månader — under vilken hon utfört städningsarbete hos Överståthållarämbetet,
hon torde ha kunnat erhålla pension enligt kungörelsen med
ett årligt belopp av 660 kronor. Med hänsyn härtill syntes det anstalten
skäligt, att pensionen för den statliga anställningen bestämdes till srf
X 660 eller, avjämnat, 300 kronor.
Statskontoret har anslutit sig till vad statens pensionsanstalt i ärendet
anfört.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension utverkas åt Andersson
på grund av hennes anställning i statens tjänst. Pensionen synes mig
skäligen kunna bestämmas till det av statens pensionsanstalt föreslagna
beloppet. I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att städerskan hos Överståthållarämbetet Ingeborg Maria
Andersson, född Lindberg, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 300 kronor.
4:o.
Förre biträdande vågmästaren i Norra Åsbo vägdistrikt Gustaf Fritiof
Eriksson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Eriksson är född den 1 juni 1883 och således 61 år gammal;
att han under tiden 8 maj 1928—31 juli 1944 varit anställd såsom biträdande
arbetsledare och biträdande vägmästare i Norra Åsbo vägdistrikt;
att han därefter erhållit tillfällig anställning vid vägarbeten, som bedrivas
av vägförvaltningen i Kristianstads län;
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
samt att hans avlöning under åren 1938—1943 utgjort 3 600 kronor för år
jämte dyrtidsförmåner, vilka under år 1943 utgått med 31 procent.
Eriksson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Våg- och vattenbijggnadsstgrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt
Eriksson till belopp av 1 080 kronor för år utan rätt att därå åtnjuta tilläggsförmåner.
Styrelsen har därvid framhållit, att Eriksson icke sökt fast anställning
vid den statliga vägorganisationen och att han på grund av sin ålder
icke heller torde ha kunnat påräkna sådan anställning.
Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet har styrelsen anfört följande.
Då Eriksson torde haft anledning att räkna med att vid fortsatt anställning
hos vägdistriktet få kvarstå i tjänst intill en uppnådd levnadsålder av 63
år, synes tjänstårsberäkningen för den ifrågasatta pensionen böra omfatta
tiden 8 maj 1928—30 juni 1946 eller alltså drygt 18 år. Då Erikssons tjänst
hos vägdistriktet torde hava motsvarat befattning såsom schaktmästare, för
vilka befattningshavare enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens allmänna
normer för pensionering av vägdistriktens tekniska personal ålderspension
må utgå med 2 700 kronor för år, vill styrelsen förorda, att pensionen åt
Eriksson fastställes med detta belopp som utgångspunkt. Med beaktande
härav ävensom att han icke själv bidragit till pensioneringskostnadema
.skulle pensionen åt Eriksson närmast uppgå till (18/3o X z/3 X 2 700=) 1 080
kronor för år.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i ärendet föreslagit.
Genom beslut vid 1944 års riksdag tillerkändes vissa förutvarande befattningshavare
hos vägdistrikt pension av statsmedel (prop. nr 261; bankoutsk.
uti. nr 52; riksd. skr. nr 355). Då omständigheterna i det nu föreliggande
ärendet äro likartade med förhållandena i nämnda fall, anser jag mig böra
förorda, att pension utverkas åt Eriksson. Mot det i ärendet föreslagna pensionsbeloppet
har jag intet att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre biträdande vågmästaren i Norra Åsbo vägdistrikt
Gustaf Fritiof Eriksson må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning vid vägväsendet,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1 080 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.
5:o.
Läraren i musikens historia och estetik vid musikhögskolan, professorn
.lohan Henrik Tobias Norlind. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
alt Norlind äT född den 6 maj 1879 och således 65 år gammal;
att han den 28 maj 1909 promoverades till filosofie doktor och den 22 juni
samma år förordnades till docent i litteratur- och musikhistoria vid universitetet
i Lund;
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
att han från och med höstterminen 1909 till och med vårterminen 1913
samt från och med höstterminen 1914 till och med höstterminen 1918 hållit
föreläsningar och lett seminarieövningar vid universitetet;
att han sedan den 1 november 1918 innehaft befattningen såsom lärare i
musikens historia och estetik vid musikkonservatoriet, numera musikhögskolan;
att
Norlinds avlöning under senare tid utgått i form av arvode till belopp
av 4 700 kronor för år (inberäknat ålderstillägg), varå icke utgått dyrtidseller
kristillägg;
att Norlind, som enligt reglementet för musikhögskolan varit skyldig att
avgå från nyssnämnda befattning med utgången av vårterminen 1944, av styrelsen
för musikaliska akademien medgivits anstånd med avsked tills vidare
intill den 1 juli 1945;
att han under åren 1903—1917 innehaft befattningar såsom lärare, föreståndare
eller rektor vid olika folkhögskolor eller folkhög- och lantmannaskolor
samt under åren 1919—1931 förestått Stockholms borgarskolas folkhögskolelinje;
att
han sedan januari 1919 varit föreståndare för musikhistoriska museet;
samt att han under en lång följd av år varit av Kungl. Majit förordnad såsom
examinator i musikhistoria med musikteori vid universitet och högskolor.
Musikaliska akademien har hos Kungl. Majit hemställt, att pension till skäligt
belopp måtte beredas Norlind. Akademien har därvid till en början erinrat,
att lärarbefattningen vid musikhögskolan i likhet med motsvarande universitetstjänster
vore avsedd för dels undervisningsändamål, dels ock vetenskaplig
forskning inom det ämnesområde, befattningen avsåge. Undervisningen
meddelades i form av föreläsningar och kollegier. Det förtjänstfulla sätt,
varpå Norlind fullgjort de med befattningen förenade åliggandena, och den
långa tid han innehaft densamma, syntes akademien väl motivera, att statsmakterna
tillerkände Norlind en skälig pension, då han på grund av uppnådd
levnadsålder nödgades lämna sin befattning i statens tjänst.
För belysande av den betydelse Norlinds vetenskapliga verksamhet ägt för
svensk och internationell musikforskning har akademien därefter -— under
framhållande av att denna verksamhet självfallet kommit undervisningen vid
musikhögskolan till godo -— hänvisat till att Norlind utövat ett omfattande
skriftställarskap på musikforskningens område och varit verksam inom ett
flertal olika musikaliska sammanslutningar m. m. Akademien har i detta
sammanhang understrukit, att Norlinds vetenskapliga produktion varit och
alltjämt är av grundläggande betydelse för den musikhistoriska forskningen
i Sverige samt att Norlind även internationellt vunnit högt anseende.
Akademien har vidare anfört, bland annat, följande.
Till de anförda skälen för pensionering med statsmedel av Norlind kommer,
att Norlind under en stor del av sin verksamhet i det allmännas tjänst
innehaft befattning, som varit förenad med pensionsrätt grundad på avgifts
-
9
Kunni. Maj:ts proposition nr 192.
plikt. Akademien får härvid erinra om att Norlinds befattning vid konservatoriet
intill den år 1926 genomförda löneregleringen var uppförd på ordinarie
stat och således förenad med pensionsrätt enligt 1907 års lag angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension. Vid bedömande av förevarande spörsmål
synes vidare böra tagas i betraktande, alt Norlind före tillträdet av sin innehavande
befattning under en lång följd av år innehaft anställningar vid det
statsunderstödda skolväsendet. Även efter anställandet vid musikkonservatoriet
bär Norlind utövat en gagnande verksamhet i folkbildningsarbetets tjänst.
Sålunda har lian åren 1919—1931 förestått Stockholms borgarskolas folkhögskolelinje,
till vilken emellertid icke torde ha utgått statsbidrag under nämnda
tid. Norlind bar därjämte sedan januari 1919 varit föreståndare för det
med statsmedel understödda musikhistoriska museet, och akademien vill särskilt
åberopa det hängivna och uppoffrande arbete, som Norlind nedlagt till
främjande av denna institution och som gjort, att densamma kommit att intaga
en rangplats även ur internationell synpunkt. Norlinds arbete för musikhistoriska
museet har icke inskränkts till det muscala arbete, som förskaffat
institutionen dess höga renommé, utan Norlind har även genom att utan
någon som helst ersättning halla föredrag ocn anordna konserter i stor utsträckning
bidragit till att medel influtit, som varit nödvändiga för genomförandet
av det egentliga museiarbetet. Men icke nog med dessa uppoffringar.
Norlind har nämligen även under de senare åren, för att förskaffa museet
möjlighet att bestrida sina med dyrtiden stegrade omkostnader, endast kunnat
utfå tre fjärdedelar av honom tillkommande arvode som föreståndare.
Akademien tilltror sig icke kunna bedöma vilket belopp, som må anses såsom
skälig pension åt Norlind. Med beaktande av de i förevarande fall föreliggande
omständigheterna anser emellertid akademien för sin del goda skäl
tala för att avvägningen av pensionsbeloppet icke sker med utgångspunkt från
det förhållandevis låga arvode av 4 700 kronor (inklusive ålderslillägg), som
är förenat med lärarbefattningen i musikens historia och estetik, utan med
rimligt hänsynstagande till Norlinds hela verksamhet och särskilt hans banbrytande
arbete inom svensk musikforskning. Akademien vill nämna, att
Norlind enligt av honom lämnad uppgift icke äger någon förmögenhet.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot att Norlind erhåller pension
genom framställning lill riksdagen. Ämbetsverket har därvid amört.
Såsom i ärendet erinrats har den av professorn Norlind innehavda befattningen
som lärare i musikens historia och estetik vid musikhögskolan tidigare
varit uppförd å ordinarie stat och förenad med pensionsrätt enligt 1907
års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Sin nuvarande karaktär
av arvodesbefattning erhöll tjänsten vid den år 1926 genomförda löne
-
regleringen, varvid samtidigt den Norlind som tjänstinnehavare tillkommande
pensionsrätlen bortföll. Vid framläggande för 1926 års riksdag av Iönercgleringsf
rågan framhöll föredragande departementschefen (statsverksprop.
VIII huvudtiteln, s. 190), bland annat, att det skäl, som föranlett, att vissa till
musikhögskolan knutna lärartjänster oaktat den med dem förenade ringa
tjänstgöringsskyldigheten blivit ordinarie statsbeställningar, hade vant hänsynen
att kunna bereda vederbörande tjänstinnehavare pension, men att detta
skäl, som förut hade varit värt beaktande, dåmera icke kunde tillmätas samina
betydelse, enär frågan örn icke-ordinarie befattningshavares pensionsrätt
vöre aktuell och snart nog torde komma att lösas, lid en senare ordnad pensionering
för icke- ordinarie belattningshavare hava emellertid sådana anstallningshavare,
vilkas avlöning utgår i fonn av arvode, icke t il II orsa k rats pensionsrätt.
Med hänsyn lill här anförda omständigheter och då Norlinds befall
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
ning vid musikhögskolan torde haft karaktären av huvudsyssla, har statskontoret
icke något att erinra mot att Norlind beredes pension å ifrågavarande
lärarbefattning genom framställning till riksdagen.
I egenskap av lärare vid musikhögskolan uppbär Norlind ett årligt arvode
av 3 500 kronor jämte 3 ålderstillägg vart och ett å 400 kronor eller sålunda
tillhopa 4 700 kronor utan tilläggsförmåner. Då man torde kunna utgå ifrån
att löneförmånerna avvägts med hänsyn till tjänstgöringsorten, kommer avlöningen
efter frånräknande av vad som kan anses motsvara dyrtidstillägg att
närmast motsvara lön i 15:e löneklassen enligt de före den 1 juli 1939 för allmänna
civilförvaltningen gällande löneplanerna. Lönen på A-ort utgör i sagda
löneklass 3 450 kronor. Norlind har före det han tillträdde sin sedan den 1
november 1918 innehavda befattning vid musikhögskolan, under 872 års tid
fullgjort lärarverksamhet som docent vid universitetet och torde alltså i förevarande
hänseende kunna tillgodoräkna en anställningstid av mer än 30 år i
statens tjänst. Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder skulle pensionen
för Norlind sålunda kunna bestämmas till (2/3 X 3 450 = 2 300; 2 300
— 10 °/o = 2 070) i avrundat tal 2 076 kronor för år.
Vad beträffar frågan huruvida pensionen för Norlind med hänsyn till dennes
värdefulla insatser på musikens område bör avvägas efter förmånligare
grunder än ovan angivna vill statskontoret erinra, att ämbetsverket i de fall
där fråga varit om honnörspension som sin uppfattning uttalat, att med hänsyn
till konsekvenserna i olika riktningar största försiktighet från statsmakternas
sida borde iakttagas vid beviljande av sådana pensioner. Statskontoret
kan för sin del svårligen finna att vad i ärendet anförts utgör tillräckligt stöd
för beviljande av högre pension än vad här ovan föreslagits.
Vid bedömande av den föreliggande pensionsfrågan bör beaktas, att Norlind
efter övergången å den nya lönestaten till en början kommit i åtnjutande
av en mindre löneförbättring men under de senaste åren kommit i en
väsentligt sämre ställning på grund av att å arvodet icke utgått rörliga tillläggsförmåner.
Härtill kommer att han förlorade sin rätt till pension, vilken
skulle hava uppgått till omkring 2 700 kronor för år jämte dyrtids- och kristillägg.
I betraktande av det anförda samt med hänsyn jämväl till vad musikaliska
akademien anfört rörande Norlinds verksamhet ej blott vid musikhögskolan
utan även på andra närliggande områden, anser jag mig böra
tillstyrka, att han kommer i åtnjutande av pension av statsmedel. Med utgångspunkt
från storleken av den pension, som han skulle erhållit vid kvarstående
å den äldre lönestaten, i vilket fall han emellertid haft att vidkännas
pensionsavdrag, vill jag föreslå, att pensionen bestämmes till 2 400 kronor
för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att läraren i musikens historia och estetik vid musikhögskolan,
professorn Johan Henrik Tobias Norlind må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 2 400 kronor.
Kungl. Maj:t.s proposition nr 192.
11
6:o.
Läraren i oboespelning vid musikhögskolan Georg Arthur Pegel. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Pegel är född den 24 december 1877 och således 67 ar gammal;
alt han sedan höstterminen 1904 varit anställd vid musikkonservatoriet,
numera musikhögskolan, såsom lärare i oboespelning, varjämte han i viss
utsträckning undervisat i ensemblespelning för blåsinstrument;
att hans undervisningsskyldighet, som till en början varit av något växlande
omfattning, från och med läsåret 1935/36 till och med läsåret 1938/39
omfattat 5 veckotimmar, därefter till och med läsåret 1942/43 7 veckotimmar
samt från och med läsåret 1943/44 8 veckotimmar;
att Pegels avlöning under senare tid utgått i form av arvode till belopp
av 3 536 kronor för år (inberäknat ålderstillägg), varå icke utgått dyrtidseller
kristillägg;
att Pegel beräknas komma att lämna sin tjänst vid musikhögskolan med
utgången av juni 1945;
samt att han såsom förutvarande medlem av hovkapellet sedan den 1 november
1931 uppbär en årlig pension av 2 100 kronor och i egenskap av
f. d. musikfanjunkare å övergångsstat sedan den 8 januari 1933 åtnjuter
en årlig pension av 2 916 kronor, vartill komma dyrtids- och kristillägg.
Musikaliska akademien har hos Kungl. Maj:t hemställt örn åtgärder i syfte
att bereda Pegel tilläggspension till skäligt belopp. Akademien har därvid
anfört bland annat följande.
Erinras må, att lärarna vid musikkonservatoriet tidigare —- före 1926 års
lönereglering — i stor utsträckning innehade ordinarie anställning vid ett
ganska lågt timantal och därmed även pensionsrält. Sålunda beräknas den
å gammal stat kvarstående läraren i kontrabasspelning med 4 veckotimmars
undervisning komma i åtnjutande av en pension å 1 524 kronor exklusive
dyrtidstillägg och kristillägg. .
Pegel anställdes såsom lärare vid dåvarande musikkonservatoriet eftersatt
ha erhållit en grundlig musikalisk utbildning, omfattande bland annat 7 A
års studier vid konservatoriet samt specialutbildning i oboespelning, förvärvad
under vistelse i Paris åren 1903 och 1904. Under sin osedvanligt långa
anställningstid har Pegel med alltid ospart nit och med sällsynt skicklighet
utövat sitt lärarkall. Före hans lärartid voro de oboister, som ingingo i våra
symfoniorkestrar, nästan undantagslöst utlänningar, vilket till stor del berodde
på att någon svensk speciallärare ej fanns att tillgå, som förmådde
behärska och utlära den mycket egenartade teknik, som erfordras för oboespelning.
Genom Pegels lärargärning lia förhållandena ändrats därhän, att
våra statsunderstödda orkestrar numera kunna besätta oboestämman med
fullt kvalificerade svenska instrumentalister. Av dessa lia nästan alla utbildats
av Pegel. „ , . t
Akademien vill i detta sammanhang framhålla, att Pegel av intresse tor
ämnet i stor utsträckning utan ersättning meddelat undervisning i oboespelliing
åt inträdessökande till musikhögskolan samt att han även pa egen bekostnad
hållit eleverna med instrument och noter. Dessutom har han givit
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
högskoleeleverna en vida mera omfattande undervisning än den, för vilken
akademien haft möjlighet att bereda honom ersättning.
Det synes akademien vara väl förtjänt, att Pegel för sin långa och gagnerika
lärargärning vid musikkonservatoriet och musikhögskolan erhåller
pension.
Med hänsyn till storleken av de pensionsförmåner, som redan tillkomma
Pegel, har statskontoret lunnit det tveksamt, örn han vid avgången från sin
befattning såsom lärare i oboespelning vid musikhögskolan borde komma i
åtnjutande av ytterligare pension av statsmedel. I betraktande emellertid av
den långa tid, varunder han undervisat vid skolan, samt det förtjänstfulla
sätt, varpå han fullgjort honom åvilande arbetsuppgifter, ville det synas som
örn statsverket svårligen skulle kunna undandraga sig att bereda honom viss
pension. Statskontoret ansåge sig därför icke böra motsätta sig, att genom
framställning till riksdagen pension utverkades åt Pegel.
I fråga om pensionens beräkning har statskontoret anfört följande.
Vad storleken av den ifrågasatta pensionen beträffar, skulle denna, därest
den beräknades enligt de grunder, som tillämpas vid fastställande av riksdagspensioner,
och såsom utgångspunkt toges den avlöning å 3 536 kronor
för år, som Pegel under de senaste åren uppburit från musikhögskolan, närmast
bliva 1 188 kronor för år. Enligt statskontorets mening får Pegel anses
i skälig mån tillgodosedd i pensionshänseende, om den här avsedda pensionen
bestämmes till ett sådant belopp, att summan av pensionerna frånsett
tilläggsförmåner uppgår till i runt tal 6 000 kronor för år. Statskontoret får
alltså föreslå, att pensionen för lärarbefattningen fastställes till 984 kronor
för år. Därvid torde med hänsyn till för den militära pensionen gällande
reduktionsregler böra föreskrivas, att denna pension icke skall minskas med
hänsyn till pensionen för lärarbefattningen.
Vid bifall till vad nu föreslagits skulle Pegels sammanlagda årliga pensionsförmåner
komma att belöpa sig till i runt tal 8 200 kronor, vilket närmast
torde motsvara pensionsförmånerna åt befattningshavare i lönegraden
A 25.
Lärarbefatlningarna vid musikhögskolan ha tidigare varit förenade med
pensionsrätt trots den jämförelsevis ringa undervisningsskyldighet, som i en
del fall ålegat befattningarnas innehavare. Förslag är avsett att framläggas
för innevarande års riksdag om att flertalet av lärartjänsterna skola omändras
till extra ordinarie befattningar och sålunda åter bliva pensionsberättigande,
för den händelse undervisningsskyldigheten kommer att uppgå- till
minst sex veckotimmar. Med hänsyn till dessa omständigheter samt till akademiens
vitsord rörande Pegels mer än 40-åriga lärarverksamhet vill jag icke
motsätta mig, att han erhåller någon pensionsförmån på grund av sin tjänstgöring
vid musikhögskolan. I detta hänseende får jag tillstyrka statskontorets
förslag, att pensionen fastställes till 984 kronor för år, varvid bör föreskrivas,
att den militära pensionen icke skall minskas med hänsyn till pensionen
för lärarbefattningen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
att läraren i oboespelning vid musikhögskolan Georg Arthur
Pegel må från med med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 984 kronor, vilken pension icke
skall medföra nedsättning av Pegel tillkommande pension
såsom f. d. militär beställningshavare.
7:o.
Speeialläraren vid Chalmers tekniska högskola m. m. Johan Björk. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Björk är född den 21 november 1880 och således 64 år gammal;
att han under läsåret 1913/14 varit anställd såsom lärare i modellering vid
dåvarande Chalmers tekniska läroanstalt, varefter han från och med den 1
juli 1914 innehaft en speciallärarbefattning i modellering vid Chalmers tekniska
institut respektive Chalmers tekniska högskola;
att hans tjänstgöring i speciallärarbefattningen omfattat lägst 8 och högst
12 veckotimmar till och med läsåret 1936/37, 5 veckotimmar under läsåren
1937/40 samt 4 veckotimmar därefter;
att han i egenskap av speciallärare åtnjutit årligt arvode, vilket från och
med läsåret 1941/42 utgått med 900 kronor;
att Björk, sedan den lägre avdelningen vid Chalmers tekniska institut år
1937 ombildats till tekniskt gymnasium, från och med läsåret 1937/38 tjänstgjort
vid gymnasiet såsom timlärare i frihandsteckning och skissteckning
samt projektionslära;
att hans tjänstgöring såsom timlärare omfattat i medeltal något mer än 12
veckotimmar samt att han på grund av densamma åtnjutit arvode, som senast
utgått med 276 kronor för veckotimme;
att han beräknas lämna sina ifrågavarande anställningar med utgången av
november 1945;
samt att han från slöjdföreningens skola i Göteborg sedan den 1 juli 1943
uppbär en årlig pension å 3 156 kronor.
Björk har hos Kungl. Maj.t anhållit att komma i åtxrjutande av pension
från och med den 1 december 1945.
Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har tillstyrkt pension åt Björk
och därvid erinrat om att assistenten vid Chalmers tekniska institut Gustaf
Henrik Ljungman genom beslut av 1934 års riksdag (prop. nr 245, p. 19,
bankoutsk. uti. nr 42, p. 35; riksd. skr. nr 278) tillerkänts en årlig pension
av 1 200 kronor på grund av sin verksamhet vid institutet.
Statskontoret har — under hänvisning till att riksdagen vid flera tillfällen
beviljat speciallärare vid högskolorna pension av statsmedel, då de frånträtt
sina befattningar — icke velat göra erinran mot att pension utverkades åt
Björk. Ämbetsverket har föreslagit, att pensionen bestämdes till 1 644 kronor
för år, och härom närmare anfört följande.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
För sin tjänstgöring som speciallärare vid högskolan har Björk sedan höstterminen
1941 uppburit 900 kronor för år. I egenskap av timlärare vid tekniska
gymnasiet, där han sedan höstterminen 1937 undervisat i genomsnitt
12,5 veckotimmar per ar, har Björk ett arvode av 276 kronor för veckotimme.
Den årliga ersättningen för sistnämnda tjänstgöring uppgår således i medeltal
till 3 450 kronor. Lägges härtill arvodet från högskolan, 900 kronor, uppgår
Björks årliga inkomst från de båda läroanstalterna till 4 350 kronor. Då i
arvodet av 276 kronor för veckotimme torde ha inräknats en dyrtidskompensation
med 26 procent och då jämväl arvodet vid högskolan av 900 kronor
för år torde vara bestämt med viss hänsyn tagen till levnadskostnadsstegringen,
synes till utgångspunkt för bestämmandet av pension åt Björk böra
tagas ett beräknat sammanlagt grundarvode av 3 452 kronor, vilket jämte 26
procents dyrtidstillägg motsvarar förenämnda arvodessumma, 4 350 kronor.
Enligt de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen gällande allmänna löneplanerna,
till vilka de i civila tjänstepensionsreglementet fastställda pensionsunderlagen
äro anknutna, skulle det sålunda beräknade grundarvodet, 3 452
kronor, vid samma befattningars placering på A-ort närmast kunna uppskattas
till 2 730 kronor. Med beaktande av att Björks anställning vid högskolan
omfattat en tid av mer än 30 år, synes pensionen för honom kunna fastställas
till två tredjedelar av sistnämnda belopp d. v. s. 1 820 kronor efter avdrag
med 10 procent på grund av att pensionsavgifter icke erlagts eller till, efter
vederbörlig avrundning, 1 644 kronor.
Även jag anser mig kunna förorda, att pension utverkas åt Björk. I enlighet
härmed och då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet synes skäligt,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att specialläraren vid Chalmers tekniska högskola, timläraren
vid tekniska gymnasiet i Göteborg Johan Björk må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sina
anställningar vid läroanstalterna, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 1 644 kronor.
8:o.
Förra lärarinnan vid Ystads högre läroverk för flickor Bertha Ekedahl.
Generella bestämmelser ha meddelats om ersättning och pension åt vissa ämneslärarinnor
och lärarinnor i övningsämne vid de statsunderstödda enskilda
läroverken, vilka genom 1927 års skolreform förlorat sin anställning. Föreskrifterna
återfinnas i kungörelser den 9 oktober 1931 (nr 344 och 345), vilka
emellertid ej äga tillämpning å lärarinnor i de förberedande klasserna vid
nämnda läroanstalter. Såsom framgår av riksdagens skrivelse nr 107/1932
har det ansetts lämpligt, att frågor örn understöd och pension åt sistnämnda
lärarinnor prövas från fall till fall.
Ekedahl, som är född den 22 augusti 1885, anställdes år 1914 såsom lärarinna
vid Ystads högre läroverk för flickor, där hon tjänstgjort huvudsakligen
i de förberedande klasserna. Sedan den förberedande undervisningen vid skolan
nedlagts i samband med genomförandet av 1927 års skolreform och Ekedahl
till följd därav nödgats sluta sin tjänst vid skolan med utgången av vårter
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
15
minen 1933 utan att kunna erhålla ny anställning, medgav 1934 års riksdag
genom särskilt beslut (statsverksprop., VIII ht, p. 137; statsutsk. uti. nr 104,
p. 2; riksd. skr. nr 293, p. 2), att till henne linge under tiden 1 juli 1934—31
december 1939 utgå ett understöd av 1 300 kronor för år, att bestridas från det
under VIII huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till ersättning åt vissa lärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Understödet begränsades
till att avse nämnda tid med hänsyn till att Ekedahl såsom delägare i svenska
lärarinnornas pensionsförening inträdde i pensionsåldern med ingången av
år 1940.
Enligt medgivande av 1940 års'' lagtima riksdag (statsverksprop., VIII
ht, p. 134; statsutsk. uti. nr 8, p. 133; riksd. skr. nr 8, p. 133) tilldelades
Ekedahl fortsatt understöd för tiden intill den 1 juli 1945, under vilket
år hon uppnår 60 års ålder, d. v. s. den åldersgräns, intill vilken ersättning
kan utgå jämlikt kungörelsen den 9 oktober 1931 (nr 344). Understödet
bestämdes därvid till 1 050 kronor för år i betraktande av att Ekedahl,
enligt uppgift, ägde att från och med år 1940 från svenska lärarinnornas
pensionsförening uppbära en årlig pension av omkring 250 kronor.
Understödet skulle liksom tidigare bestridas från anslaget till ersättning
åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Av handlingarna i ärendet inhämtas beträffande Ekedahls pensionsförmåner,
att hon från svenska lärarinnornas pensionsförening åtnjuter pension, som
för närvarande uppgår till 219 kronor om året utan tilläggsförmåner;
att, därest hon kvarstått i tjänst vid Ystads högre läroverk för flickor till
den 1 juli 1945 och därvid till pensionsföreningen erlagt föreskrivna årsavgifter,
hon skulle lia blivit berättigad till en årlig pension från föreningen av
507 kronor utan tilläggsförmåner;
samt att hon, på grund av delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt under
läsåren 1925/26—1929/30, från och med den 1 juli 1945 äger uppbära en
pension, som beräknats till 135 kronor örn året utan tilläggsförmåner.
Hos Kungl. Majit har Ekedahl gjort framställning örn pension av statsmedel.
Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 i anledning
av Ekedahls framställning hemställt, att hon måtte erhålla årligt understöd
å 1 050 kronor under sin återstående livstid från samma anslag som
hittills.
Statskontoret har i utlåtande den 30 september 1944 över skolöverstyrelsens
anslagsäskanden avstyrkt, att medel anvisades för beredande av fortsatt understöd
åt Ekedahl, varvid ämbetsverket framhållit, att skäl icke förelage att
bereda Ekedahl en bättre ställning än örn bestämmelserna i kungörelsen den
9 oktober 1931 (nr 344) varit tillämpliga å henne.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (VIII ht, s. 305)
har föredragande departementschefen anfört, afl han ansåge sig icke böra
biträda skolöverstyrelsens förslag, att fortsatt understöd skulle utgå till Ekedahl
från förenämnda anslag, samt uttalat, att frågan örn pension av statsmedel
åt henne komma att tågås upp till prövning i annat sammanhang.
16
Kungl. Maj.-ts proposition nr 192.
Sedermera har direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt i utlåtande
den 19 januari 1945 tillstyrkt, att Ekedahl finge från och med den 1 juli 1945
under sin återstående livstid från tolfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära ett årligt understöd av 300 kronor utan
tilläggsförmåner. Pensionsanstalten har därvid anfört följande.
Vid bedömande av frågan örn fortsatt understöd till förra lärarinnan i de
förberedande klasserna vid Ystads högre läroverk för flickor Bertha Ekedahl
efter den 30 juni 1945 synes man böra utgå från att Ekedahl, därest den
förberedande skolan vid berörda läroverk fått bestå, nödgats avgå från sin
anställning vid sagda tidpunkt. Det torde därjämte få förutsättas, att Ekedahl
i sådant fall skulle intill avgången fortsatt att till svenska lärarinnornas
pensionsförening erlägga för statsbidrag till föreningen föreskrivna årliga avgifter.
Enligt det till handlingarna i ärendet fogade intyget från pensionsföreningen
skulle hon därvid efter avgången kommit i åtjutande av pension
från föreningen till årligt belopp av 507 kronor utan tilläggsförmåner. Härtill
skulle kommit den pension av 135 kronor för år — likaledes utan tilläggsförmåner
— som hon på grund av delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt
läsåren 1925/30 under alla förhållanden äger uppbära från och med den 1
juli 1945.
I betraktande av bland annat den förmånsställning, som genom kungörelsen
den 9 oktober 1931 (nr 345) beretts flertalet av de entledigade lärarinnor,
vilka erhållit ersättning enligt kungörelsen samma dag (nr 344), bör det enligt
direktionens mening skäligen tillses, att Ekedahl icke tili följd av skolindragningen
får det sämre ställt i pensionsavseende än om hon fått fortsätta
med sin anställning. Härför kräves, att den henne nu tillkommande
pensionen från svenska lärarinnornas pensionsförening till belopp av 219 kronor
utfylles med 507 — 219 = 288 eller, avjämnat, 300 kronor. Det förhållandet,
att Ekedahl icke erlagl några avgifter till pensionsföreningen för tiden
efter avgången ur tjänst med utgången av vårterminen 1933, borde egentligen
föranleda viss reduktion av utfyllnadsbeloppet, men med hänsyn till
dettas obetydliga storlek lärer man kunna underlåta sådan reduktion.
Det torde kunna antagas, att Ekedahl, därest den förberedande undervisningen
vid Ystads högre läroverk för flickor fått fortgå, kvarstått i sin anställning
vid läroverket till utgången av juni 1945. Såsom av det förut anförda
framgår skulle hon i sådant fall, förutsatt att hon till svenska lärarinnornas
pensionsförening erlagt stadgade avgifter, efter avgången ur tjänst ha
blivit berättigad till en årlig pension från föreningen av 507 kronor, under det
att hon under nuvarande omständigheter äger uppbära en årlig pension från
föreningen av allenast 219 kronor. Vid sådant förhållande finner jag det skäligt,
att hon erhåller kompensation för den sålunda uppkomna försämringen av
pensionen i den ordning, direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt föreslagit.
Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra lärarinnan vid Ystads högre läroverk för flickor
Bertha Ekedahl må från och med den 1 juli 1945 under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 300 kronor, varå
dyrtidstillägg icke skall utgå.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
9:o.
17
Förre extra lantmätaren Karl Reinhold Laurentius Festin. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Festin är född den 1 mars 1866 och således 79 år gammal;
att han den 10 maj 1892 konstituerats till lantmäteriauskultant (från och
med år 1921 extra lantmätare);
att han under åren 1892—1912 ägnat sig åt lantmäteriverksamhet under
sammanlagt ungefär 12 år 3 månader och därvid tjänstgjort huvudsakligen
såsom tjänstemedhjälpare hos lantmätare;
att Festin under åren 1914 och 1915 under tillhopa omkring 1 /2 år tjänstgjort
såsom amanuens å lantmäterikontoret i Västerbottens län samt lindel
åren 1916—1923 under 3 V2 månad innehaft förordnande såsom avvittringslantmätare
i Västerbottens och Norrbottens län samt i övrigt under något
mera än 4 år biträtt inom lantmäteristyrelsen med olika arbeten;
samt att hans sammanlagda tjänstgöringstid sålunda uppgått till omkring
18 år 5 månader.
Festin har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Lantmäteristyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Festin till belopp
av 1 480 kronor för år. Styrelsen har därvid anfört bland annat följande.
Med hänsyn till Festins relativt långvariga tjänst inom lantmäteriet, vilken
tydligen under tjänstgöringsåren var hans huvudsakliga sysselsättning, synes
styrelsen billighetsskäl tala för att någon pension av statsmedel beredes honom.
Styrelsen tillåter sig därvid erinra om, att extra lantmätare tidigare
vid olika tillfällen kommit i åtnjutande av statspension. .....
Extra lantmätare anses i allmänhet jämställd med extra ordinarie tjänsteman
i lönegraden 21, och den lägsta ordinarie befattning för fackutbildad
befattningshavare inom lantmäteristaten var år 1923 byråingenjör och registrator
hos lantmäteristyrelsen, vilka befattningar voro uppförda i lönegrad
motsvarande B 21. Pensionsunderlaget för sådan befattningshavare var
4 200 kronor. Med hänsyn till längden av Festins tjänstetid_oeh med tillämpning
av 7 § andra stycket i lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension, hade den pension Festin såsom innehavare
uv lägsta ordinarie befattning i lantmäteristaten salunda skulle erhållit,
kommit att för 18,5 tjänsteår utgöra 18,5/35 av 4 200 kronor eller 2 220
kronor. Det förhållandet, att Festin icke erlagt pensionsavgifter synes ytterligare
böra nedsätta pensionens grundbelopp med enligt sedvanlig tillämpning
en tredjedel till 1 480 kronor, vilket belopp synes skäligt.
Statskontoret har, med hänsyn till att Festin är 1923 vid 57 års ålder
övergått från tjänstgöring vid lantmäteriväsendet till privat verksamhet, ansett
sig icke böra tillstyrka, att han erliölle pension, trots att han kunde åberopa
en sammanlagd tjänstgöringstid av över 18 år. Skulle en pension anses
böra ifrågakomma, syntes densamma böra bestämmas till (18/35 X 4 400 =
— 2160; sl3 härav =) 1 440 kronor.
Med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter vill jag icke mot
Bihang
till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 192—193.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Kungl. Majlis proposition nr 192.
sätta mig, att förslag förelägges riksdagen om ett årligt understöd åt Festin,
vilken under mera än 18 år varit verksam inom lantmäteriväsendet. Understödet
synes skäligen kunna bestämmas till 1 OOO kronor för år, vilket belopp
dock för att bliva jämnt delbart med tolv bör fastställas till 1 008 kronor.
Det föreslagna understödet bör utgå räknat från och med den 1 januari 1945.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
atttförre extra lantmätaren Karl Reinhold Laurentius Festin
må, räknat från och med den 1 januari 1945, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära ett årligt understöd av 1 008 kronor.
10:o.
Båtbiträdet vid Aspö lotsplats Axel Teodor Magnusson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Magnusson är född den 14 november 1881 och således 63 år gammal;
att han under åren 1899—1905 under sammanlagt omkring 5 år 2 månader
varit anställd såsom arbetare vid Karlskrona fästningsbyggnad;
att han den 5 maj 1922 inträtt i lotsverkets tjänst och sedan dess — med
vissa smärre avbrott å sammanlagt omkring 2 1U månad — tjänstgjort vid
verket dels såsom båtbiträde vid Aspö lotsplats, dels ock såsom tillfälligt biträde
å fyrplats eller fyrskepp;
att hans avlöning under åren 1940—1944 uppgått till i medeltal 2-649
kronor;
samt att Magnussons tjänstgöring vid lotsverket varit av sådan omfattning,
att han icke kunnat bereda sig inkomst av annan förvärvskälla.
Lotsstyrelsen har — under hänvisning till Magnussons levnadsålder och
den långa tid, varunder han utfört arbete för lotsverkets räkning, samt under
framhållande av det förtjänstfulla sätt, varpå han fullgjort sina åligganden
— hos Kungl. Majit hemställt örn utverkande åt Magnusson av en årlig pension
av 1 152 kronor.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot att pension utverkades
åt Magnusson. Beträffande pensionens storlek har ämbetsverket anfört följande.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Magnusson under de senaste fem
åren uppburit en genomsnittlig lön av 2 649 kronor per år. Sagda löneförmån
motsvarar efter omräkning till s. k. nyreglerad avlöning ett lönebelopp
av 1 845 kronor. Med utgångspunkt från sagda belopp torde pensionen för
Magnusson, vilken varit anställd i statens tjänst i 28 år, böra bestämmas till
(28ko X U X 1 845 =) 1 148 kronor. Detta belopp bör på grund av att Magnusson
icke erlagt några pensionsavgifter minskas med 10 procent till, efter
vederbörlig avrundning, 1 038 kronor samt utgå från det under riksstatens
tolfte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd
m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
19
I likhet med myndigheterna anser jag, att Magnusson bör komma i åtnjutande
av pension. Denna synes böra beräknas på sätt statskontoret föreslagit,
dock att pensionsbeloppet för att bliva jämnt delbart med tolv torde
böra fastställas till 1 044 kronor. I enlighet härmed hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att båtbiträdet vid Aspö lotsplats Axel Teodor Magnusson
må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 1 044 kronor.
lito.
Domänintendenten Gustaf Fridolf Flodkvist. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Flodkvist är född den 4 december 1877 och således 67 år gammal;
att han sedan den 1 januari 1932 uppehållit befattning såsom domänintendent,
från vilken han beräknas avgå med utgången av mars 1945;
att hans tjänstgöringsområde till en början omfattat Västmanlands, Gävleborgs
och Kopparbergs län men från och med år 1933 utsträckts till att omfatta
även Uppsala län samt från och med år 1939 jämväl Stockholms län,
norr örn Mälaren, och Stockholms stad;
samt att han såsom domänintendent åtnjutit arvode, vilket sedan den 1
oktober 1939 utgått med 6 500 kronor för år, jämte dyrtids- och kristillägg.
Domänstyrelsen har hemställt om utverkande åt Flodkvist av en årlig pension
av 3 804 kronor att utgå av statens domäners fond samt därvid anfört
bland annat följande.
Genom skilda beslut har riksdagen beviljat domänintendenter pension när
de efter lång tjänstetid och vid framskriden ålder befunnits icke längre böra
bibehållas vid sina befattningar. I regel ha vederbörande kunnat räkna minst
20 år i statstjänst och pensionen har under de senare åren plägat bestämmas
till 2 448 kronor för år.
Flodkvist har helt ägnat sig åt befattningen som domänintendent, vilket i
allmänhet icke varit förhållandet med domänintendenterna.
Bortser man från att Flodkvist icke erlagt avgifter för sin pensionering,
skulle pension åt honom vid fullt antal tjänstår -—- i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som gäller för statstjänstemän i allmänhet — kunna beräknas
till ett belopp, utgörande omkring 70 procent av arvodet, 6,500 kronor, eller
4 550 kronor. Med hänsyn till att Flodkvist vid 1944 års utgång kommer att
inneha allenast 13 tjänstår reduceras emellertid pensionsbeloppet till X
4 550 kronor eller — efter avrundning till närmast högre med 12 delbara belopp
— 2 964 kronor för år. Med nu utgående dyrtidstillägg och kristillägg
skulle pensionen till Flodkvist komma att uppgå till sammanlagt 4 320 kronor
för år.
Domänintendenterna rekryteras som regel bland personer med mångårig erfarenhet
från det praktiska arbetet inom jordbruket. Följden härav blir att de
i allmänhet vid antagningen redan äro i medelåldern. Merendels lia emellertid
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
domänintendenterna vid sidan av sin statstjänst eget jordbruk eller andra
uppdrag, som de kunna lita till vid statstjänstens upphörande. Flodkvist har,
såsom tidigare nämnts, helt ägnat sig åt sin domänintendentsbefattning. Sett
från denna utgångspunkt synes det styrelsen att Flodkvist bör erhålla en något
högre pension än som skulle utgå enligt förutnämnda beräkningsgrunder. Styrelsen
har kommit till den uppfattningen, att det med hänsyn till föreliggande
omständigheter vöre skäligt, att pensionen till Flodkvist fastställdes till 3 804
kronor för ar. Inberäknat dyrtids- och kristillägg, enligt vad för närvarande
gäller, skulle härvid Flodkvists totala inkomst av pension komma att uppgå
till omkring 5 542 kronor för år.
Statskontoret har tillstyrkt, att tjänstepension utverkades åt Flodkvist. Ämbetsverket
har föreslagit, att pensionen fastställdes till 2 820 kronor för år,
och i samband därmed anfört följande.
De till domänintendenter beviljade pensionerna hava tidigare icke bestämts
eider de grunder, som gälla vid fastställande av såväl författningsenlig pension
som i allmänhet pension, beviljad av riksdagen, och ha således icke varit
ställda i direkt relation till vederbörandes avlöningsförmåner och tjänstetid.
Att så icke skett, torde hava berott på att domänintendentsbefattningen i regel
haft karaktären av bisyssla samt att det till domänintendent utgående arvodet
varit maximerat till 5 300 kronor för år (SOU 1933: 32, sid. 142 och 143). Då
emellertid i nu föreliggande fall vederbörande helt ägnat sig åt domänintendentsbefattningen
samt å densamma alltsedan den 1 oktober 1939 uppburit
ett till 6 500 kronor förhöjt årligt arvode, vill statskontoret för sin del förorda,
att pensionen bestämmes på grundval av de principer, som gälla för pensionering
av statliga befattningshavare i allmänhet.
Ämbetsverket får alltså föreslå, att Flodkvist må komma i åtnjutande av
en ärlig pension med belopp, motsvarande två tredjedelar av det honom såsom
domänintendent tillkommande arvodet, reducerat med det antal år varmed
hans tjänstetid understiger 20 år. Den årliga pensionen skulle enligt
detta berakmngssätt — efter jämkning till närmast högre med tolv delbart
tal — komma att uppgå till (2/3 X 6 500 X l:i/20 = 2 816: 66) 2 820 kronor.
För beviljande av riksdagspensioner plägar i allmänhet krävas, att befattningshavaren
innehaft anställning i statens tjänst minst femton år. Flodkvist
kommer emellertid endast att ha innehaft sin tjänst i något mer än tretton
år. Med hänsyn härtill är det synnerligen tveksamt, huruvida pension
bör ifrågakomma. Da emellertid befattningarna som domänintendent bruka
rekryteras bland personer med jämförelsevis långvarig praktisk erfarenhet inom
jordbruket, vill jag icke motsätta mig, att framställning göres till riksdagen
örn pension at Flodkvist trots den korta statsanställningen.
Beträffande pensionsbeloppet må till en början framhållas, att domänintendenterna
tidigare brukade erhålla en pension å 2 000 kronor efter omkring
tjugu tjänstår. Beloppet höjdes i samband med den år 1925 beslutade
allmänna höjningen av äldre tjänstepensioner till 2 448 kronor. Ett dylikt
enhetligt pensionsbelopp, som icke står i direkt förhållande till befattningshavarens
avlöningsförmåner eller tjänstetid, är föga förenligt med eljest tilllämpade
pensioneringsgrunder. I betraktande av att domänintendentstjänsterna
numera i allt större utsträckning taga befattningshavarnas tid i anspråk,
vill jag förorda en övergång till de pensioneringsprinciper, som eljest
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
21
bruka tillämpas för riksdagspensioner. Med utgångspunkt från två tredjedelar
av arvodet samt en tjänstetid av tjugu år för hel pension och sedvanlig
reduktion av tio procent för icke erlagda pensionsavgifter skulle pensionen
åt Flodkvist kunna bestämmas till (2/3 X 6 500 X 13/2o—10 °/o — avrundat)
2 544 kronor för år.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att domänintendenten Gustaf Fridolf Flodkvist må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 2 544 kronor, att utgå av statens domäners fond.
12:o.
Förre domänintendenten Gustav A:son Ahrén. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Ahrén är född den 6 juni 1878 och således 66 år gammal;
att han under åren 1932—1944 uppehållit befattningen såsom domänintendent
i Östergötlands län;
samt att han i denna egenskap åtnjutit arvode, som från och med år 1939
utgått med 4 800 kronor för år, jämte dyrtids- och kristillägg.
Domänstyrelsen har hemställt om utverkande åt Ahrén av en årlig pension
av 2 100 kronor att utgå av statens domäners fond. I fråga örn pensionsbeloppets
storlek har styrelsen hänvisat till att 1941 års riksdag (prop. nr 37,
p. 12; bankoutsk. uti. nr 14, p. 12; riksd. skr. nr 92) beviljat förre domänintendenten
P. B. Nilsson, som innehade 18 tjänstår och vid avgången ur
tjänst uppbar ett arvode av 5 300 kronor för år, en årlig pension av 2 448
kronor. Ahréns kortare tjänstetid syntes böra medföra, att pensionen åt
honom bestämdes till något lägre belopp. Styrelsen ansåge dock, att hans
pension ej borde sättas lägre än till 2 100 kronor för år.
Statskontoret bär i ärendet anfört följande.
Riksdagen har tidigare i ett flertal fall beviljat pension till domänintendent,
som vid framskriden ålder lämnat sin befattning. Härvid har som regel vederbörande
kunnat åberopa en tjänstetid av minst 20 år. Endast i det av
domänstyrelsen anförda fallet synes tjänstetiden ha utgjort allenast 18 år.
Ahrén har endast innehaft befattningen såsom domänintendent i 13 år. Då
för erhållande av riksdagspensioner i allmänhet erfordras minst 15 tjänstår,
anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att framställning göres till
riksdagen örn beredande av pension åt Ahrén.
Därest emellertid dylik framställning finnes böra göras, bör enligt statskontorets
mening pensionen bestämmas med hänsyn till Ahréns tjänstetid och
således icke föreslås till högre belopp än (13!so X 2 448 = 1 591 eller avrundat)
1 596 kronor för år.
Under hänvisning till vad jag anfört under nästföregående punkt vill jag
icke motsätta mig, att förslag förelägges riksdagen örn pension ät Ahrén. Med
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
tillämpning av samma grunder för bestämmande av pensionsbeloppet skulle
detta kunna fastställas till (s/s X 4 800 X 13/äo — 10 °/o =) 1 872 kronor, lag
hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre domänintendenten Gustav Alson Ahrén må, räknat
från och med den 1 januari 1945, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 1 872 kronor, att utgå av
statens domäners fond.
Vad föredraganden ovan under punkterna Ilo—12:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Åmark.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1945:26 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och s. 1 i texten