Sök i Ratio Lex

Med förslag till butikstängning slag

1945-03-09 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:197, Med förslag till butikstängning slag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till butikstängning

slag; given Stockholms slott den 9 mars 194-5.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till butikstängningslag.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1.945

1 sami. Nr 197.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

(Gällande lag:)

Nr 654.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Förslag till

Butikstängningslag.

Butikstängningslag;

given Särö den 18 juli 19V2.

Härigenom förordnas som följer.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 §•

1 mom. Med butik förstås i denna lag försäljningsställe, där detaljhandel

idkas. Såsom butik betraktas i denna lag även rakstuga, frisersalong och

fotografiateljé.

2 mom. Butik må hållas öppen för allmänheten endast under tid, då det

enligt denna lag är medgivet (affärstid).

Utan hinder av bestämmelserna i lagen må dock kund betjänas, som inkommit

i försäljningslokal, rakstuga, frisersalong eller fotografiateljé å

affärstid, samt vara utlämnas eller försändas, som sålts i butik under affärstid

eller till kund, som nyss sagts.

3 mom. Yrkesmässig försäljning till allmänheten av viss vara annorstädes

än i butik må ske endast å affärstid för handel med dylik vara.

Denna lag äger icke tillämpning å:

1) försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med ordnad

restaurang-, kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning

eller försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och konditorivaror,

alkoholfria drycker eller tryckta skrifter;

2) försäljning å apotek;

3) försäljning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av

motorfordon nödvändiga varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe,

där andra varor ej saluföras;

4) försäljning i järnvägsvagn eller å annat trafikmedel till resande;

5) försäljning av program eller liknande trycksaker, konfektyrer, färsk

frukt eller levande blommor i teatrar, biografer och andra nöjeslokaler;

2 §•

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3

(Gällande lag:)

6) försäljning av konfektyrer i förpackning

eller färsk frukt från automatapparat,

som är uppsatt utanför

butik, där sådana varor saluföras,

och som handhaves av butiksinnehavarén;
-

(Kungl. Maj.ts förslag:)

6) försäljning av konfektyrer i förpackning

eller färsk frukt från automatapparat,

som är uppsatt utanför

butik, där sådana varor saluföras,

och som handhaves av butiksinnehavaren,

ävensom från dylik apparat,

som är uppsatt i järnvägs våntsal

eller inom annan huvudsakligen för

de resande avsedd del av järnvägs

stationsområde;

7) försäljning, som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa omfattning

och utan samband med annan handel bedriver med egna lantmannaeller

trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst;

8) försäljning av leksaksballonger eller andra smärre leksaker, om försäljningen

sker utomhus och i ringa omfattning samt utan samband med annan

handel;

9) försäljning, utan samband med annan handel, dels av periodiska skrifter

och dels utomhus jämväl av andra tryckta skrifter;

10) försäljning av kataloger, fotografier, minnessaker eller dylikt i museer

eller utställningslokaler eller å andra sådana platser;

11) tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål; samt

12) öppethållande av lokal, där utställningar av verk av bildande konst

ävensom alster av konsthantverk och konstindustri, avsedda för försäljning,

anordnas, för visning av dessa konstverk.

3 §•

På begäran av domstol, allmän

åklagare eller den, vars rätt därav

beröres, åligger det arbetsrådet att

avgöra, huruvida denna lag äger

tillämpning å viss försäljning eller

visst öppethållande av butik.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

3 §•

På begäran av domstol, länsstyrelse,

allmän åklagare eller den, vars

rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet

att avgöra, huruvida denna lag

äger tillämpning å viss försäljning

eller visst öppethållande av butik.

I annan fråga rörande lagens till- I annan fråga rörande lagens tilllämpning

än som i första stycket av- lämpning än som i första stycket avses

har arbetsrådet att på begäran av ses har arbetsrådet att på begäran av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majis proposition nr 197.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag.)

domstol, allmän åklagare eller den, domstol, länsstyrelse, allmän åklavars

rätt av frågan beröres, avgiva gare eller den, vars rätt av frågan

utlåtande. beröres, avgiva utlåtande.

Den vanliga affärstiden.

4 §•

A söckendag må butik hållas öppen för allmänheten från klockan 8 till

klockan 19. Under tiden från och med den 10 till och med den 23 december

må dock tiden för öppethållandet utsträckas till klockan 20.

Butik, där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin

eller bageri- och konditorivaror, må å söckendag hållas öppen för allmänheten

jämväl mellan klockan 7.30 och klockan 8.

Ä påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton må

butik ej hållas öppen för allmänheten efter klockan 16.

5 §■

Å sön- eller helgdag må butik ej hållas öppen för allmänheten. Butik, där

handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och

konditorivaror, pilsnerdricka, alkoholfria drycker, färsk frukt eller levande

blommor, må dock hållas öppen för allmänheten mellan klockan 8 och

klockan 10.

Inträffa sön- eller helgdagar i följd, må rakstuga eller frisersalong hållas

öppen för allmänheten en av dessa dagar mellan klockan 8 och klockan 10.

Kommunala avvikelser.

6 §•

I kommun må, där det finnes lämpligt ur allmän synpunkt och prövas

kunna ske utan otillbörligt förfång för företag inom kommunen, som driva

rörelse i butik, eller för företag, som driva sådan rörelse av visst slag, bestämmas,

att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller att densamma

må, utan att förlängas för vecka räknat, helt eller delvis förläggas å annan

tid än den i 4 eller 5 § medgivna, å sön- eller helgdag dock ej under högmässogudstjänst.

Där det inom viss kommun kan anses erforderligt för att möjliggöra för

skogs- och flottningsarbetare samt andra långt från hemmet sysselsatta personer

att göra inköp å fritid, må bestämmas, att butik å sön- eller helgdag

får hållas öppen under högst två timmar, dock ej under högmässogudstjänst.

Bestämmelse, varom i denna para- Bestämmelse, varom i denna paragraf

förmäles, skall gälla hela kom- graf förmäles, skall gälla hela kommunen,

där ej synnerliga skäl till an- munen, där ej synnerliga skäl till an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

5

(Gällande lar;:)

nät föranleda. Olika bestämmelser

må meddelas för butiker av skilda

slag. Bestämmelser må även meddelas

för endast butiker av visst slag

men må däremot icke begränsas till

en eller flera angivna butiker.

(Kungl. Majda förslag:)

nät föranleda. Olika bestämmelser

må meddelas för butiker av skilda

slag. Bestämmelser må även meddelas

för endast butiker av visst slag

inell må däremot icke begränsas till

en eller flera angivna butiker. De avsedda

butikerna skola, i den mån sä

lämpligen låter sig göra, angivas genom

uppräknande av de varuslag

vilka, uteslutande eller huvudsakligen,

saluhällas i butikerna.

7 §•

Örn bestämmelse enligt 6 § beslutar den myndighet, som utövar kommunens

beslutanderätt.

När fråga om sådan bestämmelse uppkommit hos den kommunala myndigheten,

skall tillfälle beredas näringsidkare, arbetstagare oell andra, som

skulle beröras av bestämmelsen, att genom sina sammanslutningar eller på

annat sätt uttala sig i ärendet.

8 §•

Beslut om bestämmelse enligt 6 § skall underställas länsstyrelsen och för

sådant ändamål överlämnas, där det avser annan stad än Stockholm, till magistraten

eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun å landet till

landsfiskalen i orten. Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen

skall insända beslutet till länsstyrelsen med eget utlåtande.

9 §•

Länsstyrelsen äger att helt eller delvis fastställa eller ock ogilla beslut örn

bestämmelse enligt 6 §. Fastställt beslut skall på vederbörande kommuns bekostnad

ofördröjligen kungöras genom dess införande i länskungörelsema.

Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg tillkännagivande

örn kungörelsen med angivande av dess huvudsakliga innehåll

införas i minst en tidning inom orten.

10 §.

Med avseende å ändring eller upphävande av beslut örn bestämmelse enligt

6 § skall gälla vad i 6—9 §§ är stadgat.

Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga.

11 §•

1 mom. Länsstyrelsen må under nedan i denna paragraf angivna förutsättningar

meddela näringsidkare tillstånd att hålla hulik öppen för allmän
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:) (Kungl. Majus förslag:)

heten eller att annorstädes idka försäljning till allmänheten å tid, då sådant

eljest icke är förenligt med bestämmelserna i denna lag.

Ansökning örn tillstånd skall innehålla uppgift om den tid och de varuslag,

som framställningen avser, samt de närmare omständigheter, under

vilka öppethållandet eller försäljningen avses skola äga rum.

Tillfälle att avgiva yttrande över gjord ansökning skall, där ej fråga är

örn öppethållande eller försäljning under allenast kort tid, av länsstyrelsen

beredas stads- eller kommunalfullmäktige eller, där kommunalfullmäktige

ej finnas, kommunalnämnden. Kommunens beslutande myndighet må uppdraga

at kommunal nämnd, beredning eller styrelse att avgiva sådant yttrande.

Avser ansökning försäljning av tobaksvaror,

skall länsstyrelsen före

ärendets avgörande inhämta utlåtande

över ansökningen från statens

tobaksnämnd.

2 mom. Tillstånd, varom i 1 mom. förmäles, må ej medgivas, örn sökanden

icke uppfyller de villkor, som gälla för idkande av handel i allmänhet, eller

anledning finnes till antagande, att han icke är lämplig att utöva verksamheten,

så ock örn hinder prövas föreligga ur hälsovårds-, ordnings-, säkerhetseller

liknande synpunkt.

3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 morn., skola vid prövning av an sfik - ning följande regler lända till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat skall

tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra sidan till de olä
-

genheter tor annan handel, som skulle

ningen:

1) försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,

dadlar, russin, produkter av

svensk frukt, levande blommor,

tryckta skrifter, vykort och tändstickor,

vilken bedrives från kiosk, stånd,

bord eller annat sådant försäljningsställe,

där under hela försåljningsdagen

endast dessa varor saluhållas,

må medgivas, såframt icke

särskilda skäl till annat föranleda, i

allmänhet dock icke någon veckodag

längre än till klockan 22; sådant medgivande

må ock lämnas för försäljning

av dessa varor annorledes än

från särskilt försäljningsställe, örn

uppkomma vid bifall till framställ
1)

försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,

dadlar, russin, produkter av

svensk frukt, levande blommor,

t ryck ta skrifter, vykort och tändstickor,

vilken bedrives från kiosk, stånd,

bord eller annat sådant försäljningsställe,

där under den vanliga affärstiden

endast dessa varor saluhållas,

må medgivas, såframt icke

särskilda skäl till annat föranleda, i

allmänhet dock icke någon veckodag

längre än till klockan 22; sådant medgivande

må ock lämnas för försäljning

av dessa varor annorledes än

från särskilt försäljningsställe, örn

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:)

försäljningen icke är förbunden med

handel med andra varor och i övrigt

skäl därtill anses föreligga;

2) försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,

dadlar, russin och produkter av

svensk frukt ävensom periodiska

skrifter från annan butik än under

1) sägs, där under hela för sälj Riksdagen

endast dessa varor saluhållas,

må medgivas, såframt icke särskilda

skäl till annat föranleda, i allmänhet

dock icke någon veckodag längre än

till klockan 22;

(Kungl. Maj.ts förslag:)

försäljningen icke är förbunden med

handel med andra varor och i övrigt

skäl därtill anses föreligga;

2) försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,

dadlar, russin och produkter av

svensk frukt ävensom periodiska

skrifter från annan butik än under

1) sägs, där under den vanliga affärstiden

endast dessa varor saluhållas,

må medgivas, såframt icke särskilda

skäl till annat föranleda, i allmänhet

dock icke någon veckodag längre än

till klockan 22;

3) försäljning i samband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad

eller dylikt må medgivas under den utsträckta tid, som med hänsyn till förhållandena

anses erforderlig; dock må tillståndet i regel avse försäljning endast

av de under 1) nämnda varuslagen samt lagad mat och tobaksvaror;

4) försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik

eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik må medgivas under

den utsträckta tid, som kan anses betingad av de resandes behov; dock må

tillståndet i regel avse försäljning endast av de under 1) nämnda varuslagen

samt tobaksvaror och mindre pappersartiklar;

5) försäljning utomhus av varm korv eller varm fisk samt bröd, potatis

och senap, som tillhandahållas i samband därmed, må medgivas i den utsträckning,

som anses lämplig, dock endast från fastställd plats;

6) försäljning av levande blommor samt konfektyrer, kex, färsk frukt, fikon,

dadlar, russin och produkter av svensk frukt fran annan butik än under

1) sägs, där under den vanliga affärstiden endast dessa varor saluhållas,

ävensom öppethållande av fotografiateljé ma medgivas under högst tva timmar

under sön- eller helgdag, såframt icke särskilda skäl till annat föranleda,

7) öppethållande eller försäljning i andra fall må medgivas, då synnerliga

skäl därtill äro.

4 mom. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och må återkallas,

när skäl därtill äro.

I tillståndet skall angivas den tid på dygnet, under vilken öppethållande

eller försäljning får äga rum, samt de varuslag, som därunder få försäljas.

Länsstyrelsen äger meddela de ytterligare föreskrifter rörande försäljningens

anordnande, som finnas erforderliga.

Länsstyrelsen skall till den, som erhåller tillstånd, utfärda bevis härom,

vari villkoren för tillståndet skola angivas. Detta bevis skall, örn rörelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

drives å särskilt försäljningsställe, vara uppsatt å väl synlig plats därstädes,

samt i annat fall ständigt vara tillgängligt hos den, som bedriver försäljningen.

Beslut varigenom tillstånd lämnats

skall tillkännagivas genom anslag i

länsstyrelsens lokal. Sådant tillkännagivande

bör ske inom fem dagar från

beslutets dag.

12 §.

Är eftergift från vad i denna lag är stadgat påkallad av särskilt trängande

behov, äger Konungen förordna, att sådan eftergift må tillgodonjutas för

visst tillfälle, viss plats eller visst slag av rörelse. I förordnandet skola meddelas

de närmare föreskrifter, som i samband med eftergiften finnas erforderliga.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i

denna lag, utser Konungen för viss tid två med förhållandena inom lagens

tillämpningsområde förtrogna ledamöter. En ledamot skall utses bland personer,

föreslagna av de svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och

vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter

förslag av arbetsgivarsammanslutningar; en ledamot skall utses bland personer,

föreslagna av landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i

arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar.

För var och en av ledamöterna utses i enahanda ordning

minst två suppleanter.

Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola, med

iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning

stadgas, närvara båda de ledamöter, vilka utsetts i här nämnd ordning,

eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna i

nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.

14 §.

Hålles butik öppen för allmänheten

eller idkas försäljning till allmänheten

i fall, då sådant enligt denna

lag eller enligt föreskrift, som meddelats

med stöd av lagen, icke är tilllåtet,

straffes näringsidkaren med

dagsböter.

14 §.

Hålles butik öppen för allmänheten

eller idkas försäljning till allmänheten

i fall, då sådant enligt denna

lag eller enligt föreskrift, som meddelats

med stöd av lagen, icke är tilllåtet,

straffes näringsidkaren med

dagsböter. Har han tidigare, dock ej

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

9

(Gällande lag:)

Har näringsidkare tidigare, dock ej

mer än två år före det stämning delgivits,

dömts för förseelse mot denna

lag, må antalet dagsböter ej sättas

under fem.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

mer än två år före det stämning delgivits,

dömts för förseelse varom nyss

nämnts, må antalet dagsböter ej sättas

under fem.

Underlåter näringsidkare ott iakttaga

vad honom enligt 11 § A mom.

tredje stycket andra punkten aligger,

straffes med böter från och med fem

till och med femtio kronor.

Avskrift av utslag, varigenom den, som erhållit tillstånd enligt 11 §, dömts

för förseelse mot denna lag, skall utan dröjsmål översändas till länsstyrelsen.

15 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

16 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad

i 14 § är stadgat angående näringsidkare gälla verksamhetens föreståndare.

Lag samma vare, där länsstyrelsen efter framställning av näringsidkare

godtagit viss person såsom verksamhetens föreståndare i näringsidkarens

ställe.

17 §■

1 fråga om köping, som icke utgör egen kommun, samt municipalsamhälle

skall vad i denna lag sägs om kommun äga motsvarande tillämpning; och

må förty av kommunen enligt denna lag fattat beslut ej gälla köpingen eller

samhället.

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse

enligt denna lag må föras hos Konungen

i vederbörande statsdepartement

i den ordning, som för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse

enligt denna lag må föras hos Konungen

i vederbörande statsdepartement

i den ordning, som för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Innefattar beslutet tillstånd jämlikt

lif) till försäljning av tobaksvaror,

äger tobaksnämnden föra talan mot

beslutet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:)

Beslut, varigenom meddelas tillstånd,

som i 11 § 1 mom. sågs, skall

utan hinder av besvär lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan

vara förordnat.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Beslut, varigenom meddelats tillstånd

som i 11 § sägs, skall anses

hava kommit klagande till del den

dag, då beslutet tillkännagivits genom

anslag i länsstyrelsens lokal. Sådant

beslut skall utan hinder av besvär

lända till efterrättelse, intill dess

annorlunda kan vara förordnat.

19 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

öppethållande eller försäljningstid, skall sådan begränsning lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt den

avser arbetsrådets befogenhet och

verksamhet, den 1 oktober 1942 och

i övrigt den 1 januari 1943 samt gäller

till och med den 31 december

1945. Beträffande förseelse mot lagen,

som begåtts under tiden för dess

giltighet, skall dock vad i lagen är

stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda

dag.

Beslut, varigenom i kommun med

stöd av lagen den 30 maj 1919 om

begränsning av tiden för idkande av

handel och viss annan rörelse eller

med stöd av butikstängningslagen den

22 juni 1939 fastställts kortare affärstid

än den i 4 eller 5 § av denna lag

medgivna, förbliver i denna del giltigt

till dess det upphävts i den ordning,

som denna lag föreskriver.

Tillstånd jämlikt 11 § butikstängningslagen

den 22 juni 1939, vilket

avser viss tid efter den 31 december

1942 eller som meddelats att gälla

tills vidare, förbliver giltigt intill den

Denna lag träder i kraft, såvitt den

avser arbetsrådets befogenhet och

verksamhet, den 1 oktober 1945 och

i övrigt den 1 januari 1946 samt gäller

till och med den 31 december

1948. Beträffande förseelse mot lagen,

som begåtts under tiden för dess

giltighet, skall dock vad i lagen är

stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda

dag.

Beslut, varigenom i kommun med

stöd av lagen den 30 maj 1919 om

begränsning av tiden för idkande av

handel och viss annan rörelse eller

med stöd av butikstängningslagen den

22 juni 1939 eller butikstängningslagen

den 18 juli 1942 fastställts kortare

affärstid än den i 4 eller 5 § av

denna lag medgivna, förbliver i denna

del giltigt till dess det upphävts i den

ordning, som denna lag föreskriver.

Tillstånd jämlikt 11 § i någon av

butikstängningslagarna den 22 juni

1939 och den 18 juli 1942, vilket avser

viss tid efter den 31 december

1945 eller som meddelats att gälla

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:)

bestämda tidens utgång eller till dess

att tillståndet återkallats.

Beslut enligt 3, 6, 9, 11, 12 och 16

§§ av denna lag må meddelas efter

den 1 oktober 7 942, dock med verkan

tidigast från denna lags ikraftträdande.

4 ■ .

(Kungl. Maj:ts förslag:)

tills vidare, förbliver giltigt intill den

bestämda tidens utgång eller till dess

att tillståndet återkallats.

Beslut enligt 3, 6, 9, 11, 12 och 16

§§ av denna lag må meddelas efter

den 1 oktober 7945, dock med verkan

tidigast från denna lags ikraftträdande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,

Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, finans- och

handelsdepartementen anmäler statsrådet Erlander fråga om ny butikstängning

slag och anför:

Lagstiftning, innebärande förbud mot idkande av handel under vissa tider

av dygnet, har funnits sedan lång tid tillbaka. Den första lagen i ämnet

tillkom år 1909 och efterträddes av 1919 års lag örn begränsning av tiden

för idkande av handel och viss annan rörelse. Sistnämnda lag avlöstes i sin

tur år 1939 av en butikstängningslag av i stort sett samma innehåll som den

nu gällande.

Upprinnelsen till 1939 års butikstängningslag är att söka i ett av arbetstidsutredningen

angående affärs- och kontorsanställda den 31 december 1937

avgivet betänkande med förslag till bl. a. en butikstängningslag (S. O. U.

1937: 55). Ett på grundval av nämnda betänkande samt däröver avgivna

yttranden upprättat förslag till lag i ämnet framlades genom proposition

(nr 96) för 1939 års lagtima riksdag som, sedan andra lagutskottet i ärendet

avgivit utlåtande (nr 31), med vissa mindre jämkningar antog förslaget. Den

därefter utfärdade lagen, som hade tre års giltighetstid, ersattes av den ännu

gällande butikstängningslagen.

Sistnämnda lag — 1942 års butikstängningslag — grundade sig på en av

1941 års arbetstids- och butikstängningssakkunniga verkställd utredning

och däröver avgivna yttranden. Förslag till lagen framlades genom proposition

(nr 349) för 1942 års riksdag. Lagförslaget, vilket i stort sett överensstämde

med 1939 års lag, antogs av riksdagen med allenast några smärre

avvikelser, förordade av andra lagutskottet i dess i ämnet avgivna utlåtande

(nr 49). Lagen, som utfärdades den 18 juli 1942 (nr 654), fick liksom sin

föregångare treårig giltighetstid. Denna tid utgår den 31 december 1945.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Med hänsyn härtill ha statsmakterna att innevarande år taga ståndpunkt

till frågan om förlängning av giltigheten av lagen och örn eventuella ändringar

i densamma.

Kungl. Majit har också genom skrivelse den 22 september 1944 uppdragit

åt arbetsrådet att, efter hörande av de myndigheter och sammanslutningar,

vilkas hörande arbetsrådet funne lämpligt, verkställa utredning om och i

vad mån ändringar vore erforderliga i butikstängningslagen samt till Kungl.

Majit inkomma med berörda utredning jämte det förslag, vartill densamma

kunde föranleda.

I anledning därav har arbetsrådet berett följande myndigheter och organisationer

tillfälle att till rådet inkomma med de erinringar, vartill bestämmelserna

i den gällande lagen givit anledning, nämligen samtliga länsstyrelser,

statens tobaksnämnd, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund,

handelns arbetsgivareorganisation, kooperativa förbundet,

svenska frisörföreningen, tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges konditorförening,

Sveriges bageriidkareförening, svenska tidningsutgivareföreningen,

aktiebolaget svenska pressbyrån, Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund,

Sveriges kioskidkares riksförbund, fotohandlarnas riksförbund,

svenska fotografernas förbund, svenska frisörarbetareförbundet, svenska

handelsarbetareförbundet och svenska företagares riksförbund. Yttranden ha

inkommit till arbetsrådet från nämnda myndigheter och organisationer med

undantag av Sveriges bageriidkareförening. Vidare ha till rådet inkommit

skrivelser i ämnet från Stockholms frukt- och konfektyrhandlareförbund

och Sveriges korvhandlareförbund. En av arbetsrådet upprättad kortfattad

sammanställning över innehållet i berörda yttranden torde få såsom bilaga

(Bilaga A) fogas till protokollet i förevarande ärende.

Med underdånig skrivelse den 20 december 1944 har arbetsrådet redovisat

förenämnda av Kungl. Majit åt rådet lämnade uppdrag. Häröver har kommerskollegium

avgivit yttrande. Vid yttrandet har kollegiet fogat yttranden

från åtskilliga handelskamrer och från Sveriges köpmannaförbund.

Arbetsrådet framlägger i sin skrivelse förslag till vissa, jämförelsevis obetydliga,

ändringar i butikstängningslagen, för vilka redogörelse kommer att

lämnas i det följande. Rådet gör därjämte vissa uttalanden beträffande

en del spörsmål, som upptagits i de till rådet avgivna yttrandena. Nämnda

uttalanden komma jämväl, i den mån de äga större allmänt intresse, att beröras

i den följande framställningen. Arbetsrådet förordar slutligen att även

den nya lagen får provisorisk giltighet, förslagsvis för en treårsperiod. I

några av de lill arbetsrådet inkomna yttrandena hade visserligen förmenats,

att lagen nu borde erhålla definitiv karaktär. Arbetsrådet påpekar emellertid

häremot, att förhållandena på butikstängningslagens område efter

avslutandet av det pågående världskriget kunde bli avsevärt förändrade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Förutom i de avseenden som i det följande komma att närmare angivas

har kommerskollegium lämnat de av arbetsrådet gjorda förslagen utan

erinran.

Föredraganden. I likhet med arbetsrådet finner jag att vissa smärre jämkningar i nu gällande

bestämmelser i fråga om butikernas öppethållande och vad därmed

sammanhänger böra vidtagas. Med hänsyn till förevarande lags betydelse

för allmänheten och då de av jämkningarna berörda lagföreskrifterna äro

jämförelsevis många, torde den gamla lagen icke böra fortbestå efter revideringen.

Inom socialdepartementet har i stället utarbetats förslag till en

helt ny butikstängningslag. Den nuvarande lagens uppställning vad beträffar

rubriker och paragrafindelning har därvid kunnat i allo bibehållas.

I de till arbetsrådet inkomna yttrandena ha framförts åtskilliga ändringsförslag,

återgivna i den förut omnämnda, vid detta protokoll fogade

Bilagan A. Vissa av de väckta förslagen ha icke upptagits till närmare skärskådande

i arbetsrådets utlåtande och komma ej heller att mera ingående

beröras i den här följande framställningen. De flesta av de sålunda från

behandlingen uteslutna förslagen angå ämnen, som varit föremål för övervägande

redan under förarbetena till den nu gällande lagstiftningen. Sådana

förändrade förhållanden ha icke sedan dess inträffat att den ståndpunkt i

berörda hänseenden, som av statsmakterna intagits vid lagens tillkomst,

synes böra nu rubbas. Härmed är ej sagt att icke under de närmaste åren,

enkannerligen sedan det pågående kriget och de därav föranledda särskilda

förhållandena upphört, sådana omgestaltningar skulle kunna komma att

äga rum på förevarande område av det ekonomiska livet att därav motiverades

bifall till åtminstone en del av nyssnämnda ändringsyrkanden. Liksom

arbetsrådet vill jag därför tillråda att även den nya lagen gives allenast

provisorisk giltighet, lämpligen för den vedertagna tiden av tre år. Jämväl

i andra avseenden än nyss nämnts synes, då lagen efter förloppet av den

kommande treårsperioden skall ånyo förlängas, frågan om dess innehåll

och utformning kunna upptagas till omprövning.

Jag övergår härefter till att behandla de särskilda föreskrifter i butikstängningslagen

vilka nu böra göras till föremål för övervägande. Någon

sammanhängande redogörelse för innehållet i gällande lag torde så mycket

mindre vara nödig som, till jämförelse med departementsförslaget, den nuvarande

lagtexten i dess helhet återgivits i en bilaga (Bilaga B), som torde

få fogas till protokollet i detta ärende.

i §■

Såsom butik betraktas enligt denna paragraf bl. a. även rakstuga och

frisersalong.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

15

Arbetsrådet erinrar om att rådet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 november

1944 med förslag till ny arbetstidslag för detaljhandeln på hemställan

av svenska frisörföreningen och svenska frisörarbetareförbundet föreslagit

att det numera föråldrade ordet rakstuga måtte uteslutas ur 1 § nämnda

lag. Ordet rakstuga syntes böra utgå jämväl ur lagtexten till butikstängningslagen.

Jag har, såsom jag framhållit vid remiss till lagrådet denna dag av lör-Föredragande.

slag till lag örn fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln, icke

funnit tillräcklig anledning föreligga att utesluta ordet rakstuga ur nämnda

arbetstidslag. Vid sådant förhållande synes ordet böra bibehållas jämväl i

butikstängningslagen.

2 §■

Enligt 2 § 1) butikstängningslagen äger lagen icke tillämpning å försäljning,

som bedrives under utövning av eller i samband med ordnad restaurang-,

kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning eller försändning

icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och konditorivaror,

alkoholfria drycker eller tryckta skrifter.

Förevarande undantagsstadgande infördes vid 1939 års revision av butikstängningslagen.

I fråga örn innebörden av uttrycket ordnad restaurang-,

kafé- eller konditorirörelse anförde arbetstidsutredningen angående butiksoch

kontorsanställda att endast verkliga restauranger, kaféer och konditorier

borde befrias från butikstängningslagens reglering samt att ett grundvillkor

för att ordnad serveringsrörelse skulle anses föreligga vore att för

rörelsen vore ordnat med bord och stolar. Föredragande departementschefen

uttalade sin anslutning härtill, och från riksdagens sida anmäldes icke avvikande

mening på denna punkt. Jämväl under förarbetena till 1942 års

lag var frågan föremål för uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt i förevarande sammanhang till

arbetsrådet avgivna yttrande anfört, att enligt länsstyrelsens mening förutsättningen

för att butikstängningslagen ej skulle äga tillämpning borde vara,

att serveringsrörelsen ej blott kunde betecknas såsom ordnad utan därjämte

vore av en icke alltför obetydlig omfattning. Serveringsrörelsen borde med

andra ord icke vara ett camouflage, tjänande syftet att möjliggöra försäljningsrörelsens

frikoppling från butikstängningslagens bestämmelser. Med

hänsyn härtill vore enligt länsstyrelsens mening en närmare bestämning av

begreppet ordnad restaurang-, kafé- eller konditorirörelse av behovet påkallad.

Sveriges konditor-förening har ansett det för tillämpningen av förevaiande

undantag böra förutsättas dels att gästen skulle kunna beredas varm dryck

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

och dels att serveringsomsättningen vöre av viss storleksordning. Den förstnämnda

förutsättningen syntes kunna inskrivas i lagen.

Arbetsrådet anför för egen del härutinnan:

Att närmare angiva vad som är att förstå med ordnad serveringsrörelse

torde stöta på stora svårigheter. Det torde sålunda å ena sidan icke under

alla förhållanden vara tillräckligt, att gästerna kunna beredas varm dryck,

och å andra sidan synes serveringens omsättning icke alltid kunna tillmätas

avgörande betydelse. Då arbetsrådet enligt 3 § i lagen har att på därom

framställd begäran avgöra, huruvida, bland annat, förevarande undantagsstadgande

i visst fall äger tillämpning eller ej, torde böra överlämnas åt

arbetsrådet att genom sin praxis närmare utforma bestämmelsens innebörd.

Jämlikt 2 § 6) butikstängningslagen är från lagens tillämpning undantagen

försäljning av konfektyrer i förpackning eller färsk frukt från automatapparat,

som är uppsatt utanför butik, där sådana varor saluföras, och

som handhaves av butiksinnehavaren.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har föreslagit att, med hänsyn till länge

rådande faktiska förhållanden, genom tillägg till förutnämnda stadgande

från lagen måtte undantagas försäljning av konfektyrer i förpackning från

automatapparat, som vore uppsatt vid järnvägsstation.

Arbetsrådet anför härom:

Enligt^ vad arbetsrådet inhämtat drives försäljning av konfektyrer och

frukt från automatapparater vid järnvägsstationer av ett bolag, som med

statens järnvägar och vissa enskilda järnvägar träffat avtal om uppsättande

av dylika apparater mot erläggande av viss avgift. Tillstånd till här avsedd

försäljning hava lämnats av vederbörande länsstyrelser med stöd av 11 §

butikstängningslagen.

Då ifrågavarande automatförsäljning från allmänhetens, framför allt den

resande allmänhetens, synpunkt torde fylla ett visst behov men det är tveksamt,

huruvida 11 § i lagen är tillämplig — det synes här endast kunna bli

fråga om »synnerliga skäl» enligt punkt 7) — föreslår arbetsrådet, att

nämnda automathandel helt undantages från lagens tillämpning. I sådant

syfte synes 2 § 6) kunna erhålla följande lydelse:

6) försäljning av---av butiksinnehavaren, ävensom från dylik

apparat, uppsatt inom järnvägs stationsområde.

Föredraganden. I fråga om tolkningen av vad som i 2 § 1) skall förstås med ordnad

restaurang-, kafé- eller konditorirörelse delar jag den mening som uttalats

av arbetsrådet.

Jag finner hinder icke möta att biträda arbetsrådets förslag att från butikstängningslagens

tillämpningsområde skall undantagas — förutom bl. a.

sådan automatförsäljning som avses i 2 § 6) i dess nuvarande lydelse —

jämväl försäljning av konfektyrer och färsk frukt från automatapparat, som

är uppsatt inom järnvägs stationsområde. Undantaget torde emellertid endast

böra gälla automater, uppsatta inne i väntsalen eller eljest inom sådan

del av stationsområdet som huvudsakligen är avsedd för de resande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3 §■

Enligt 3 § butikstängningslagen åligger det arbetsrådet att, på begäran av

domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres, avgöra huruvida

lagen äger tillämpning å viss försäljning eller visst öppethållande av

butik. I annan fråga rörande lagens tillämpning har arbetsrådet att på begäran

av domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt beröres av frågan,

avgiva utlåtande.

Överståthållarämbetet har ifrågasatt, om icke i förevarande paragraf borde

angivas, att jämväl länsstyrelse ägde att hos arbetsrådet påkalla avgörande,

huruvida lagen i visst fall ägde tillämpning, ävensom att i annan fråga rörande

lagens tillämpning inhämta rådets utlåtande.

Arbetsrådet anser, med hänsyn till att tveksamhet rådde huruvida länsstyrelse

ägde inhämta avgörande eller utlåtande av arbetsrådet, att uttrycklig

bestämmelse därom torde böra inflyta i den nya lagen.

I likhet med arbetsrådet anser jag att även länsstyrelserna äga och, {Föredraganden.

mån av behov, böra inhämta utlåtande från rådet i de ämnen som avses

i 3 §. Ett allmännare utnyttjande av denna möjlighet torde kunna leda till

ökad jämnhet i lagtillämpningen. Paragrafen synes därför böra kompletteras

med en uttrycklig bestämmelse örn förefintligheten av en sådan rätt.

Härigenom kommer också länsstyrelsernas uppmärksamhet att fästas på

ifrågavarande möjlighet.

4 och 5 §§.

Förevarande paragrafer innehålla butikstängningslagens grundläggande

bestämmelser, nämligen de föreskrifter som reglera den vanliga affärstiden.

Huvudregeln är härvidlag att butik får hållas öppen för allmänheten å söckendag

från klockan 8 till klockan 19 samt att den skall vara stängd å sönoch

helgdagar.

1941 års arbetstids- och butikstängningssakkunniga föreslogo vid 1942 års

revision av lagen, att den allmänna affärstiden — med vissa undantag —

skulle sluta klockan 18. Detta förslag vann emellertid ej Kungl. Majis eller

riksdagens bifall.

Sveriges köpmannaförbund har nu anfört, att flertalet köpmannaföreningar,

under åberopande av att genom kommunala beslut eller på frivillighetens

väg stängning av butikerna klockan 18 mångenstädes införts i landet,

uttalat sig för att bestämmelse om stängning vid denna tid måtte införas

i lagen.

Arbetsrådet anser förhållandena på butikstängningslagens område ej sedan

1942 ha undergått sådana förändringar, att ändring i förevarande avseende

av gällande lag är motiverad.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 197. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Föredraganden. På sätt arbetsrådet framhållit ha, sedan statsmakterna senast togo ställning

till förevarande spörsmål, icke inträtt några sådana ändrade förhållanden

som böra föranleda ett legalt framflyttande av tiden för kvällsstängningen.

Genom kommunala beslut eller på frivillighetens väg har emellertid

som bekant stängningstiden i stor utsträckning redan förlagts tidigare än

klockan 19. Den blivande utvecklingen torde komma att visa, om en mer

eller mindre generell 18-stängning kan genomföras. Frågan hör till dem

som böra upptagas till övervägande, när den av mig nu förordade, till tre

års giltighet begränsade, butikstängningslagen skall ersättas med en ny lag.

6 §■

I tredje stycket sista punkten av förevarande paragraf, som stadgar rätt

till kommunal avvikelse från den vanliga affärstiden, föreskrives, att bestämmelser

om dylik avvikelse må meddelas för butiker av visst slag.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att vissa tolkningssvårigheter uppstått

i fråga örn innebörden av detta stadgande. Enligt länsstyrelsens mening

borde ett förtydligande ske av lagtexten i den riktningen, att ett kommunalt

beslut, avseende butiker av visst slag, borde så fullständigt som möjligt

angiva ifrågavarande affärers varusortiment och ej allenast hänföra sig

till affärens sedvanliga benämning.

Arbetsrådet anför härom:

Ett kommunalt beslut, som exempelvis medgiver längre öppethållande för

visst slag av butiker än för övriga butiker, bör givetvis erhålla en sådan avfattning,

att det icke blir rådande osäkerhet örn vilka butiker, som omfattas

av beslutet, med därav följande orättvisor för olika grupper av detaljhandlare.

Butikstängningslagen giver exempel på två olika metoder att bestämma

en grupp av butiker, för vilka särskilda bestämmelser gälla. I 5 §

gives sålunda särbestämmelse för butik, där handel idkas huvudsakligen

med mejerivaror, ägg o. s. v. I 11 § 3 mom. 1) uppräknas däremot fullständigt

det varusortiment, som tillätes för att butik skall falla under den där

angivna regeln. Enligt arbetsrådets mening kan, beroende på omständigheterna,

endera av dessa metoder användas vid bestämmande av den affärsgrupp,

som avses med ett kommunalt beslut. Att på ett mera obestämt sätt

angiva den avsedda affärsgruppen synes däremot ej böra tillåtas.

Då enligt arbetsrådets erfarenhet ett behov av förtydligande i lagtexten

syntes föreligga, föreslår arbetsrådet, att 6 § erhåller nedan angivna lydelse:

I kommun — ---under högmässogudstjänst.

Där det---under högmässogudstjänst.

Bestämmelse---angivna butiker. Meddelas bestämmelser för buti
ker

av skilda slag eller för endast butiker av visst slag skall, såvitt fråga ej

är örn friser salong eller fotografiateljé, i beslut härom angivas vilka varor,

som uteslutande eller huvudsakligen få saluhållas.

Föredraganden. Då ett förtydligande av förevarande föreskrift i av arbetsrådet angiven

riktning synes böra ske, har i departementsförslaget 6 § kompletterats i

enlighet därmed.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majlis proposition nr 197.

n §■

Förevarande paragraf innehåller de viktiga bestämmelserna örn länsstyrelsens

rätt att under vissa i paragrafen närmare angivna omständigheter

medgiva näringsidkare rätt att hålla butik öppen för allmänheten eller annorstädes

idka försäljning till allmänheten under annan affärstid än den

vanliga. Paragrafen finnes, såsom jag tidigare omnämnt, i dess helhet återgiven

i den vid detta protokoll fogade Bilagan B, till vilken torde få hänvisas.

I korthet må här nämnas att de i 3 mom. av paragrafen angivna fallen, då

dispens må ifrågakomma, äro följande: 1) försäljning av vanliga kioskvaror

(tobaksvaror räknas ej dit) från kiosker och dylika försäljningsställen;

2) försäljning av en del kioskvaror från butiker; 3) försäljning av vanliga

kioskvaror, lagad mat och tobaksvaror vid nöjestillställning, idrottstävling

el. dyl.; 4) försäljning av vanliga kioskvaror, tobaksvaror och mindre

pappersartiklar vid järnvägs- m. fl. stationer; 5) försäljning utomhus av

varm korv o. dyl.; 6) söndagsförsäljning av blommor, frukt m. m. från butiker,

m. m.; samt 7) öppethållande eller försäljning i andra fall, »då synnerliga

skäl därtill äro». Beträffande innebörden av de förslag och erinringar

i fråga örn 11 §, som framställts i de till arbetsrådet avgivna yttrandena

får jag, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

den vid protokollet i detta ärende fogade Bilagan A (sid. 25 ff.).

Arbetsrådet har vid sin nu förevarande skrivelse fogat en sammanställning

av uppgifter, som införskaffats från länsstyrelserna, rörande för närvarande

giltiga tillstånd till annan affärstid än den vanliga (11 § gällande

lag), därvid till jämförelse återgivits motsvarande uppgifter, inhämtade av

1941 års arbetstids- och butikstängningssakkunniga och avseende slutet av

år 1941. Sammanställningen utvisar följande.

11

§ 3 mom.

D

2)

3)

4)

5)

6)

7)

Antalet tillstånd i slutet av år 1941 . .

1 075

756

542

750

601

_1

184

Antalet tillstånd i slutet av år 19441 2..

1 654

612

327

1 238

863

225

706

Den fråga, som vid behandlingen av denna paragraf tilldrager sig den

största uppmärksamheten, är regleringen av handeln nied tobaksvaror

utom den vanliga b uti k stiden. Enligt gällande butikstängningslag,

liksom även enligt 1939 års lag, kan tillstånd lill försäljning

av tobak såsom av det föregående framgår lämnas i tre fall. Ur praktisk

synpunkt viktigast är rätten att sälja tobak från s. k. trafikkiosker enligt

1 11 § 3 morn. 6) saknade motsvarighet i 1939 års butikstängningslag.

2 Dessutom tillkomma 158 tillstånd, vilka antingen meddelats med stöd av två eller flera

punkter i 11 § 3 mom. eller också medgivits enbart Jämlikt 11 § utan angivande av någon

särskild punkt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

punkt 4) i paragrafens tredje moment. Tillstånd till handel med tobak kan

vidare med stöd av punkt 3) i samma moment medgivas i samband med

nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad eller dylikt. Slutligen kan jämlikt

punkt 7) tobaksförsäljning medgivas i speciella undantagsfall, nämligen

då, såsom det heter i lagrummet, synnerliga skäl därtill äro. Enligt vad som

framgår av förarbetena till gällande lag skall punkt 7) kunna tillämpas bland

annat med hänsyn till personliga omständigheter hos den tillståndssökande.

Man har här närmast avsett sådana fall, då sociala skäl talade för att person,

som på grund av lyte eller sjukdom icke kunde försörja sig eller sin

familj på annat sätt än genom kioskhandel, erhölle det tillskott i inkomst,

som rätten till tobaksförsäljning utom den vanliga affärstiden medförde (jfr

andra lagutskottets utlåtande nr 49/1942 sid. 39).

Vid tillkomsten av såväl 1939 års butikstängningslag som nu gällande lag

ansågs den slutliga regleringen av kioskhandeln med tobak böra anstå i avbidan

på resultatet av då pågående utredning om regleringen av tobakshandeln

i dess helhet. En sådan reglering har numera kommit till stånd genom

lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och

import av tobaksvaror. Jämlikt 4 § nämnda lag skall monopolets utövare

i samråd med statens tobaksnämnd söka anpassa tobaksförsäljningsställenas

antal med hänsyn till möjligheten för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis

omfattar försäljning av tobaksvaror, att uppnå skälig omsättning,

i den mån så kan ske utan åsidosättande av allmänhetens och monopolets

utövares intressen. 1 anslutning därtill föreskrives i 3 § Kungl. Maj:ts instruktion

för statens tobaksnämnd att nämnden, i fråga om beviljande av

rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare för bedrivande av detaljhandel

med tobaksvaror i stad eller stadsliknande samhälle, skall verka för

att all varsamhet iaktlages, som är förenlig med allmänhetens berättigade

anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror och monopolets utövares

intressen.

I detta sammanhang må även omnämnas att genom en cirkulärskrivelse

från socialdepartementet den 28 januari 1944 länsstyrelserna anmodats att,

innan ärende angående särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga

(11 § butikstängningslagen) avgjordes, inhämta yttrande från tobaksnämnden,

därest i ärendet vore fråga om försäljning av tobaksvaror i stad eller

stadsliknande samhälle och ansökningen icke funnes uppenbarligen böra

avslås.

Arbetsrddet1 föreslår, att i lagen stadgas obligatorisk skyldighet för länsstyrelse

att i ärenden angående handel med tobak under utsträckt affärstid

höra tobaksnämnden, samt anför till motivering av detta sitt förslag följande.

Genom tillkomsten av 1943 års tobakslagstiftning har frågan örn handeln

med tobak under utsträckt affärstid kommit i ett nytt läge. Tidigare var

1 Majoriteten i rådet, bestående av hrr Bosaeus, Pelow, Söderbäck, Thörnberg och Johansson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

21

tobaksförsäljningen fri, och näringsidkare, som innehade länsstyrelsens tillstånd

lill tobakshandel utom vanlig affärstid, kunde räkna med att utan vidare

erhålla tobaksvaror för försäljning. Numera kan det emellertid inträffa,

att näringsidkare av statlig myndighet, länsstyrelsen, medgives tillstånd att

driva handel med tobak utom vanlig affärstid men genom annat statligt organ,

tobaksnämnden, förvägras rätt att inköpa tobaksvaror för saluhållande.

Den lämpligaste utvägen att undvika förutnämnda icke önskvärda konsekvens

synes vara, att statens tobaksnämnd på ett eller annat sätt får, i vad

avser försäljning av tobak, medinflytande vid beviljandet av tillstånd jämlikt

11 § butikstängningslagen. Beträffande formen för ordnandet av detta medinflytande

må följande anföras. Tobaksnämnden har i sitt yttrande till arbetsrådet

upptagit två alternativa förslag. Det ena alternativet, vilket förordas

av nämnden, innebär, att länsstyrelsen före avgörandet av tillståndsärende,

som avser försäljning av tobak, skall inhämta nämndens utlåtande

samt att länsstyrelsen mot nämndens avstyrkande icke må bifalla ansökningen,

i vad avser tobak. Härigenom skulle alltså införas en vetorätt för tobaksnämnden.

Enligt det andra alternativet skall visserligen stadgas obligatorisk

skyldighet för länsstyrelsen alt i ärenden av angiven art höra tobaksnämnden,

men det slutliga avgörandet skall fortfarande ligga hos länsstyrelsen.

Enligt arbetsrådets mening tala vissa skäl mot det första alternativet. Vid

prövning av ansökan örn tillstånd jämlikt 11 § gäller enligt 3 mom. såsom

en allmän regel, att hänsyn skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten

och å andra sidan till de olägenheter för annan handel, som skulle

uppkomma vid bifall till framställningen. I fråga örn tillstånd enligt 3 mom.

7) kunna emellertid, såsom tidigare nämnts, av sociala skäl även andra omständigheter

komma i beaktande, ömmande personliga förhållanden hos den

tillståndssökande kunna sålunda medföra, att tillstånd till försäljning av

tobak utom den vanliga affärstiden medgives, även om en avvägning enligt

den allmänna regeln mellan allmänhetens och konkurrenternas intressen

skulle ha givit motsatt resultat. Då tobaksnämnden enligt 1943 års monopollag

och den för nämnden utfärdade instruktionen endast har att taga hänsyn

till allmänhetens berättigade anspråk och monopolets utövares intressen,

kan fara föreligga, att tobaksnämnden anser sig icke kunna skänka beaktande

åt förutnämnda sociala synpunkt. -— Enligt monopollagen har tobaksnämnden,

åtminstone formellt sett, karaktären av ett rådgivande organ i förhållande

till monopolets utövare. Då tobaksnämnden enligt dess förslag

skulle bibehålla denna karaktär beträffande försäljning under den vanliga

butikstiden, kan det synas oegentligt att i fråga örn handel med tobak under

utsträckt affärstid lämna det formella avgörandet åt nämnden.

Tobaksnämndens ordförande har visserligen under hand upplyst, att

nämnden i hittills lill vederbörande länsstyrelser avgivna utlåtanden ansett

sig böra taga hänsyn till samtliga omständigheter, som böra vinna beaktande

vid meddelande av tillstånd enligt 11 § butikstängningslagen. Men då det

torde vara obestridligt att länsstyrelserna i regel lia större möjligheter än ett

centralt organ att erhålla allsidiga upplysningar örn de lokala förhållanden,

sorn här komma i fråga, och då det ur nämndens synpunkt torde vara likgiltigt

vilken form som väljes för nämndens medinflytande vid tillstandsgivningen

enligt nämnda paragraf, örn blott syftet med monopollagen vinnes,

anser sig arbetsrådet böra förorda det andra av nämnden framlagda förslaget.

mot vilket inga berättigade invändningar torde kunna resas. Arbetsrådet

förutsätter därvid, att länsstyrelsen i största möjliga utsträckning beaktar

den ståndpunkt, som kommer lill uttryck i nämndens utlåtande. Något

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

uttryckligt lagstadgande härom synes knappast vara erforderligt. I de troligen

sällsynta fall, då länsstyrelsen trots tobaksnämndens avstyrkande medgiver

tobakshandel under utsträckt affärstid, återstår möjligheten att hos

Kungl. Maj:t anföra besvär över länsstyrelsens beslut. På skäl, som anförts

i nämndens yttrande, föreslår arbetsrådet under 18 §, att monopolets utövare

uttryckligen tillägges besvärsrätt.

Då det i vissa fall, t. ex. örn det gäller tillfällig försäljning av bland annat

tobak i samband med nöjestillställning och dylikt, kan föranleda onödig omgång

att inhämta yttrande från tobaksnämnden, föreslår arbetsrådet, alt i

lagtexten intages bestämmelse, att nämnden skall höras, såvida ej fråga är

örn försäljning under allenast kort tid.

I denna fråga äro emellertid arbetsrådets ordförande och ledamoten Borgström

av skiljaktig mening. Den förre framhåller, att enligt hans mening det

av tobaksnämnden förordade alternativet vore att föredraga. Då tobaksnämnden

reellt om också icke formellt sett — ägde bestämmanderätt i fråga örn

detaljförsäljning av tobaksvaror från butik (häri inbegripet kiosk), sorn vöre

underkastad den vanliga affärstiden, funne han med hänsyn till den nämnden

åvilande uppgiften att rationalisera all tobaksdetaljhandel lämpligast att

nämndens ståndpunkt bleve avgörande även beträffande försäljning av tobak

under utsträckt affärstid.

Ledamoten Borgström anför bl. a. följande.

Majoritetens ståndpunkt innebär, alt nämnden skulle erhålla ett mindre

inflytande i ärenden rörande försäljning av tobaksvaror från kiosk med utsträckt

affärstid än vid försäljning i butik eller från kiosk med vanlig affärstid.

Detta synes mig vara en otillfredsställande anordning. De till stöd för

majoritetens uppfattning åberopade skälen synas mig heller icke övertygande.

Enligt majoritetens mening skulle nämndens handlande uteslutande komma

att bestämmas av monopollagen och nämndens instruktion. Fara kunde

föreligga, att nämnden ansåge sig icke kunna beakta sådana ömmande personliga

förhållanden, som avses i punkten 7) av 11 § 3 mom. butikstängningslagen.

För min del finner jag tvärtom uppenbart, att nämnden vid behandlingen

av förevarande ärenden skulle ha skyldighet att beakta jämväl

butikstängningslagens stadganden och de direktiv rörande dessas tillämpning,

en blivande proposition i ämnet kan komma att innefatta. Hela syftet

med anordningen vore ju just att hos en myndighet sammanföra tillämpningen

av såväl monopollag som butikstängningslag på den punkt, där dessa

lagars tillämpningsområden sammanfalla. Nämndens ordförande har för övrigt

— under hänvisning till de av nämnden under år 1944 till länsstyrelserna

avgivna remissyttrandena — upplyst, att nämnden redan nu ansett sig

skyldig beakta ömmande omständigheter. Nämnden har sålunda praktiskt

taget undantagslöst ansett sig böra tillstyrka fortsatt giltighet av tid:gare

beviljade tillstånd enligt nyss angivna stadgande i butikstängningslagen,

oaktat behov ur distributionssynpunkt av dessa försäljningsställen ofta icke

förelegat. I de fall, då ansökan örn nytt försäljningsställe avstyrkts trots att

»synnerliga skäl» styrkts av sökanden, har orsaken varit, att bifall till ansökningen

måst antagas undergräva försörjningsmöjligheten för innehavaren

av en närbelägen tobakshandel, ett bedömande som icke torde föranleda

anmärkning ur social synpunkt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Det formella skälet mot vetorätt för nämnden, att denna i sitt förhållande

till tobaksmonopolets utövare har karaktären av ett rådgivande organ, torde

icke heller majoriteten vilja tillmäta större betydelse. Uppenbarligen har

nämnden erhållit sagda karaktär av den anledningen, att det svenska tobaksmonopolet

utövas genom ett aktiebolag. Denna omständighet innefattar enligt

min mening intet som helst hinder mot att den sakligt mest lillfiedsställande

lösningen av nu förevarande fråga våljes. Anmärkas kan, att det under

den lid av ett och ett halvt år, som nämnden nu varit i verksamhet, icke

i något enda fall inträffat, att monopolbolaget fattat annat beslut än nämnden

föreslagit.

Då majoriteten uttalat, att det ur nämndens synpunkt torde vara likgiltigt,

vilken form som väljes tor dess medinflytande, ma allenast tramhallas,

att nämnden själv betecknat det av majoriteten förordade alternativet såsom

en mindre rationell lösning, vilken splittrar tillämpningen av en och samma

lag på två myndigheter och förutsätter besvärsrätt hos Kungl. Majit för

monopolbolaget. .

Vad slutligen angår majoritetens uttalande, att länsstyrelserna i regel

skulle ha större möjligheter än nämnden att erhålla upplysningar om lokala

förhållanden, finner jag detsamma tillfullo vederlagt redan av de upplysningar

rörande nämndens sätt att behandla förevarande ärenden, som lamnats

i dess skrivelse till arbetsrådet. Här har — med utnyttjande av aktiebolaget

svenska tobaksmonopolets stora resurser — en särskild organisation

för ärendenas metodiska utredande uppbyggts och ställts till förfogande at

en myndighet, som uteslutande har till uppgift att syssla med tobaksförsaljningens

problem. Vidare bör emellertid framhallas, alt nämnden självfallet

i likhet med länsstyrelserna får tillgång till de lokala myndigheternas yttranden.

Man mäste''fråga sig, vilka upplysningar de av skiftande arbetsuppgifter

hårt tyngda länsstyrelserna skulle kunna ha tid och möjlighet att anskaffa

i dessa ärenden utöver dem, som framkomma genom de lokala myndigheternas

yttranden och nämndens på ort och ställe verkställda undersökningar.

Jag finner för min del all anledning antaga, att nämndens sammansättning,

de lokala myndigheternas yttranden och de i nämndens egen

regi bedrivna undersökningarna innefatta fullt tillfredsställande garantier tor

ett allsidigt och rättvist bedömande av ansökningarna i fråga. Varje skäl saknas

därför enligt min mening att frånkänna nämnden en befogenhet, som

mäste framstå såsom en naturlig konsekvens av 1943 års riksdagsbeslut rörande

tobaksdetaljhandelns ordnande.

Handelskamrarna i Malmö, Göteborg, Karlstad, Gävle och Luleå ha biträtt

majoritetens i arbetsrådet förevarande förslag. Förstnämnda handelskammare

har funnit förslaget örn vetorätt för tobaksnämnden stridande

mot svensk administrativ praxis och dessutom i övrigt olämpligt. Däremot

har handelskammaren i Stockholm, ehuru enligt handelskammarens mening

del praktiska resultatet torde bli detsamma vare sig det ena eller andra

alternativet valdes, dock föredragit del reservationsvis framkomna förslaget.

Reservanternas förslag har även tillstyrkts av Sveriges köpmannaförbund.

Kommerskollegium förklarar, att enligt kollegiets mening kunde det av

skäl, som närmare utvecklats i reservationerna, icke anses väl förenligt med

den omorganisation av tobakshandeln, sorn genomfördes 1943, att till läns
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

styrelsens fria bedömande lämna frågan örn beviljande av tillstånd till handel

med tobaksvaror, närmast kioskhandel, utom den vanliga affärstiden.

Kollegiet funne därför den linje för frågans lösning, som arbetsrådets majoritet

valt, föga tillfredsställande. Å andra sidan kunde de invändningar ur

mera formell synpunkt, som riktats mot den reservationsvis anvisade utvägen,

ej frånkännas visst berättigande. Ur administrativ synpunkt kunde

det måhända förefalla i viss mån oformligt att i visst hänseende inskränka

länsstyrelses beslutanderätt genom att tillerkänna tobaksnämnden vetorätt.

Ville man undvika denna formella oegentlighet, skulle måhända kunna tagas

under övervägande att överhuvud taget undantaga tobaksvaror från länsstyrelses

tillstandsgivning enligt 11 § och överlämna beslutanderätten

rörande dessa varor till det organ, som eljest hade att besluta örn tillhandahållande

av tobaksvaror åt handlande, nämligen tobaksmonopolets utövare

efter hörande av tobaksnämnden. Därest en sådan linje icke skulle anses

framkomlig, ville kollegiet för sin del förorda det reservationsvis framförda

förslaget.

En företeelse, som under giltighetstiden för 1939 och 1942 års butikstängningslagar

tilldragit sig visst intresse, är den s. k. d u b b e 1 k i o s k e n.

Härmed avses i de typiska fallen en kiosk, som genom mellanvägg är delad

i två avdelningar. 1 den ena avdelningen försäljas under vanlig affärstid

diverse varor, däribland tobak, i den andra avdelningen åter efter vederbörligt

tillstånd under utsträckt affärstid endast de i punkt 1) av tredje momentet

tillåtna kioskvarorna. De anordningar, som vidtagas för att skapa

en dubbelkiosk, kunna variera från fall till fall, ibland innebära de exempelvis

tillbyggnad av en kiosk i omedelbar anslutning till butik i egentlig

mening, men principen är densamma. Det förekommer även, att butik i

egentlig mening omändras efter typen dubbelkiosk. Så har exempelvis innehavaren

av en speceriaffär, som avbalkat en del av butiksutrymmet, sökt tillstånd

jämlikt 11 § 3 mom. 2) i lagen att därstädes försälja allenast i nämnda

lagrum angivna varor utom den vanliga affärstiden. — Inrättande av dubbelkiosker

äger visst samband med de förhållanden, som rådde under giltighetstiden

för 1919 års butikstängningslag. Enligt nämnda lag var det tillåtet

att i en kiosk försälja tobak under vanlig affärstid och därefter hålla kiosken

öppen för försäljning av andra kioskvaror än tobak. Då denna försäljningsform

gav anledning till smyghandel med tobak under kvällar och söndagar,

infördes i 1939 års lag den bestämmelsen, att tillstånd enligt 3 mom. 1) till

handel med vanliga kioskvaror, alltså icke tobak, från ett försäljningsställe

endast kunde medgivas, om under hela försäljningsdagen endast dessa

varor saluhölles. Bestämmelsen inflöt oförändrad i 1942 års butikstängningslag.

Arbetsrådet anför, att fråga uppstått, huruvida en dubbelkiosk kunde

betraktas som ett försäljningsställe. Oberoende av hur detta spörsmål vöre

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

25

att lösa i det enskilda fallet — högsta domstolen hade i ett nyligen avkunnat

utslag1 frikänt en näringsidkare, som åtalats för att han omändrat en kiosk

med tillstånd enligt 3 mom. 1) till att omfatta jämväl en avdelning för försäljning

av tobak under vanlig affärstid — syntes det framgå av grunderna

till 1939 års lagstiftning, att tillstånd till försäljning under utsträckt affärstid

i regel icke borde medgivas i fråga om dubbelkiosk samt att, om dubbelkiosk

inrättades efter meddelande av tillstånd, frågan örn detsammas återkallande

borde upptagas till prövning.

I fråga om de särskilda dispensbestämmelserna ill§ har

följande förekommit.

I 3 mom. stadgas, såsom i annat sammanhang berörts, att vid prövning

av ansökan hänsyn bland annat skall tagas å ena sidan till det gagn för

allmänheten och å andra sidan till de olägenheter för annan handel, som

skulle uppkomma vid bifall till framställningen.

Av vissa till arbetsrådet inkomna yttranden framgår, att olika meningar

råda om innebörden av uttrycket »annan handel». 1941 års arbetstids- och

butikstängningssakkunniga anförde, att härmed finge avses sådan handel,

som dreves i närheten av den i ansökningen avsedda platsen och som vore

direkt berörd i konkurrenshänseende.

Arbetsrådet erinrar, vad beträffar ansökning om försäljning av tobak

utom den vanliga affärstiden, om att nödigt beaktande av syftet med 1943

års tobakslagstiftning kunde föranleda, att hänsyn toges ej blott till det direkta

och påtagliga avbräck, som vid bifall till ansökningen skulle uppstå

för specialtobakshandlare i närheten av den i ansökningen avsedda platsen,

utan även till en allmän omsättningsminskning, som kunde väntas drabba

sådana tobakshandlare inom ett större område. I fråga om tolkningen av

uttrycket »annan handel», när det gällde andra varor än tobak, framhåller

arbetsrådet, att den krets av näringsidkare, som skulle beröras av ett ifrågasatt

tillstånd, ej borde fattas allt för snäv.

Beträffande 3 mom. 1) har Sveriges kioskidkares riksförbund föreslagit,

att det tillåtna varusortimentet utökas med fotografisk film och smärre pappersartiklar.

Förbundet har anfört, att särskilt film borde tillhöra de varor,

som finge försäljas utom den vanliga affärstiden. Ofta vöre förhållandena

sådana, att tanken på att fotografera uppkomme först vid anträdandet av en

promenad eller dylikt å söndagar. Örn film då saknades, kunde ingen fotografering

äga rum och fotohandlaren skulle gå miste örn den förtjänst, han

eljest skulle lia gjort på filmens framkallning och kopiering.

Från representanter för butikshandeln med fotografiska artiklar — fotohandlarnas

riksförbund och Sveriges fotoleverantörers förbund — har å

andra sidan i till arbetsrådet avgivna särskilda yttranden i anledning av

1 N. J. A. 1944 sid. 545.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

nyssnämnda förslag anförts, dels att tillåtelse till kioskförsäljning av film

skulle vålla ett betydande avbräck för näringsidkare, som företrädesvis

handlade med fotografiska artiklar, och dels att film med hänsyn till lagringssvårigheter

och på grund av den specialkännedom om film och kameror,

som saluhållandet förutsatte, icke vore en lämplig kioskvara.

Arbetsrådet förmenar, att film otvivelaktigt vore att betrakta som en »impulsvara»,

som det ur allmänhetens intresse kunde vara önskvärt att erhålla

tillgång till utom den vanliga butikstiden, framför allt å söndagar.

Arbetsrådet, som funne övervägande skäl tala för att fotografisk film upptoges

bland de enligt 3 mom. t) tillåtna varorna, föresloge på grund härav

en lagändring i angiven riktning. Något större behov för allmänheten att

kunna inköpa smärre pappersartiklar utom den vanliga affärstiden torde

däremot enligt arbetsrådets mening icke föreligga. Rådet ansåge sig därför

icke kunna tillstyrka en ytterligare utökning av varusortimentet i 3 mom. 1)

med nämnda pappersartiklar.

I fråga om den av arbetsrådet föreslagna utökningen av varusortimentet

med fotografisk film har anmälts skiljaktig mening av ledamöterna Borgström,

Thörnberg och Johansson, vilka anföra:

Det må erinras om, att fotografisk film är en av fotodetaljhandelns största

och viktigaste artiklar. Film är en ömtålig och känslig vara och tål ej att

lagras under olämpliga förhållanden med omväxlande kyla och värme. Den

av fabrikanterna åsätta garantitiden kan ej garanteras, örn ej lagring sker

på ett för filmen lämpligt sätt. Felaktigheter, som uppstå vid olämplig lagring,

återfalla dels på fabrikanten och dels på den handlande, som eventuellt

fått framkalla filmen, varför dessa båda ha största intresse av, att

filmen säljes och lagras på ett ställe, så att den köpande allmänheten blir

tillfredsställande tillgodosedd och garantien kan hållas.

Filmformat och filmsorter äro numera i mycket högre grad än tidigare

uppdelade i olika slag, varför ett relativt stort urval bör kunna tillhandahållas

av återförsäljarna. Detta i sin tur fordrar sakkunnig personal, så att

kunden vid köpet kan lämnas de uppgifter, som han behöver, vilket i allmänhet

icke torde kunna ske, därest han betjänas av en kioskanställd expedit,

som saknar branschvana. Nämnas må i detta sammanhang att en utbildningstid

av 3—4 år fordras för utbildning av fullt kompetent försäljare

inom den fotografiska detaljhandeln.

I landet finnas för närvarande inemot 5 000 filmförsäljningsställen, vilket

enligt vårt förmenande mer än väl täcker behovet. Om kioskerna erhålla

rätt att sälja film, skulle emellertid återförsäljarna utökas med omkring

6 000.

Vad beträffar allmänhetens intresse att ha bekväm tillgång till film vilja

vi framhålla, att film är en relativt billig vara — de vanligaste sorterna

kosta 1:75 å 1:90 per rulle. Den fotograferande allmänheten kan därför

mycket väl förse sig med någon rulle i reserv, en åtgärd, som för övrigt

numera är ganska vanlig och som gör, att söndagshandel med film blir

tämligen överflödig.

Vi betvivla sålunda, att allmänheten kan ha något större intresse av att

kioskerna mera allmänt bli försäljare av fotografisk film. Tvärtom hålla vi

före, att allmänheten har det största intresse av att film endast försäljes i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

butiker, där sakkunnig personal står till förfogande. Vi förmena, att det

föreligger risk att, därest kioskerna, vilkas innehavare i allmänhet icke besitta

någon sakkunskap inom den fotografiska branschen, komma att saluföra

fotografisk film, mindervärdig sådan film kommer i marknaden bl. a.

beroende på att kioskerna icke på ett tillfredsställande sätt kunna lagra

filmen. Därest i något undantagsfall det skulle visa sig lämpligt att en

kiosk medgives rätt att saluföra film, finnes möjlighet att lämna sådant tillstånd

enligt 11 § 3 mom. 7). För att möjliggöra försäljning av film i några

kiosker torde det därför icke vara nödvändigt att, såsom arbetsrådet föreslår,

utsträcka rätten till att sälja film till alla kiosker.

Inom den fotografiska detaljhandeln har man på senare år genom samarbete

mellan leverantörernas och detaljhandelns organisationer sökt höja

butikernas och personalens standard. Såsom service åt allmänheten utföra

de fotografiska detaljhandelsaffärerna framkallning och kopieringsarbete.

Den fotografiska högsäsongen varar emellertid endast 4—5 månader under

året, under vilken tid laboratoriearbetet är av större omfattning. De övriga

månaderna fotograferas däremot relativt litet. För att de fotografiska affärerna

under den döda säsongen skola kunna behålla sin personal fordras

att filmförsäljningen väsentligen sker genom den reguljära fotohandeln.

Skulle kioskerna upptaga försäljning av fotografisk film, torde det bli nödvändigt

för den fotografiska detaljhandeln att permittera en stor del av sin

personal under dödsäsongen. Detta skulle bli till förfång såväl för den fotografiska

detaljhandeln och dess anställda som för allmänheten, vilken därigenom

icke skulle kunna få samma goda betjäning i de fotografiska affärerna

som nu är förhållandet.

Vi finna således, att med hänsyn såväl till detaljhandeln inom branschen

som till de anställda den föreslagna utvidgningen av kioskernas varusortiment

icke bör medgivas. Att sådan hänsyn tages finna vi skäligt och stå i

överensstämmelse med de principer, vilka ligga till grund för lagstiftningen

angående butikernas öppethållande. Butikstängningslagen bygger nämligen

på den principiella grund att lagstiftningen icke bör utformas så, att en viss

grupp försäljare på grund av lagbestämmelserna kommer i ett gynnsammare

läge ur konkurrenssynpunkt än en annan. Att det icke heller blir till

allmänhetens gagn om fotografisk film hänföres till kioskernas varusortiment

ha vi även påvisat. Skulle den av kioskägarna ingivna framställningen

dock vinna bifall, bli innehavare av fotografiska detaljaffärer sannolikt nödsakade

att hemställa örn tillstånd att hålla sina butiker öppna för allmänheten

å tid, då sådant eljest icke är förenligt med butikstängningslagen. Vi

vilja erinra örn, att frukt- och konfektyraffärerna erhåUit en dylik rätt med

hänsyn till konkurrensen från kioskerna, när det gäller försäljning av frukt

och konfektyrer. Vi anse emellertid denna utveckling föga önskvärd, då den

skulle leda till ytterligare undantag från butikstängningslagens allmänna bestämmelser

om den vanliga affärstiden, varigenom lagens syfte så småningom

skulle komma att förfelas.

Reservanterna hemställa under hänvisning till det anförda att framställningen

om att fotografisk film skulle få försäljas i kiosker enligt 3 mom. 1)

icke måtte föranleda någon åtgärd.

Majoritetens inom arbetsrådet ifrågavarande förslag har tillstyrkts av

liandelskamrarna i Göteborg och Karlstad men avstyrkts av handelskam
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

rama i Malmö, Gävle, Sundsvall och Luleå samt Sveriges köpmannaförbund.

I likhet med reservanterna har köpmannaförbundet ansett, att, därest det i

något undantagsfall skulle visa sig lämpligt att en kiosk medgåves rätt att

saluföra film, möjlighet funnes att lämna sådant tillstånd enligt 11 §

3 mom. 7). Även handelskammaren i Norrköping har uttalat sig mot majoritetsförslaget.

Handelskammaren i Stockholm har emellertid ansett en viss

kioskförsäljning böra medgivas. Enligt handelskammarens mening syntes

det vara obestridligt, att allmänheten i vissa fall kunde ha intresse av att

på annan tid än den vanliga butikstiden — särskilt på sön- och helgdagar

— få inköpa fotografisk film. Det gällde i synnerhet under resor och utflykter.

För tillgodoseende av dylikt behov syntes en viss kioskförsäljning

av film böra medgivas, ehuru medgivandet — med hänsyn till den reguljära

fotohandelns intressen — icke borde sträckas längre än som erfordrades för

nu angivna ändamål. En lämplig begränsning av kioskernas försäljning av

film syntes vara att densamma inskränktes till saluhållande i anslutning

till trafikmedel och på sådana platser, där en viss turistfrekvens förekomme.

Handelskammaren har förordat, att det ifrågavarande spörsmålet löses inom

ramen för gällande lagstiftning genom angivande i motiven till lagen att

»synnerliga skäl» för tillstånd enligt 11 § 3 mom. 7) skulle anses föreligga

för försäljning av film i kiosker o. dyl. i anslutning till trafikmedel och på

turistplatser.

I förevarande fråga ansluter sig kommerskollegium till det kompromissförslag,

som framställts av Stockholms handelskammare och som innebure,

att fotografisk film skulle få försäljas från trafikkiosker. Någon lagändring

torde enligt kollegiets mening ej erfordras för ändamålet, utan syntes -—- såsom nämnda handelskammare framhållit — tillståndsgivningen i förevarande

fall kunna meddelas med stöd av punkt 7 i 3 mom. av 11 §.

Såsom tidigare i annat sammanhang omnämnts är såsom förutsättning

för bifall enligt 3 mom. 1) stadgat, att under hela försäljningsdagen endast

de enligt förevarande punkt tillåtna varorna säljas. I ett till arbetsrådet avgivet

yttrande har ifrågasatts, huruvida tillstånd kan medgivas för försäljning

av bland annat tobak under vanlig affärstid å vardagar och allenast

de i punkt 1) uppräknade varorna utom vanlig affärstid å söndagar.

Arbetsrådet meddelar att rådet till behandling förehaft ett ärende av

denna art samt att rådet därvid i avgivet utlåtande ansett tillstånd i dylikt

fall icke kunna meddelas. Då ordalagen i lagrummet emellertid kunde giva

anledning till viss tveksamhet, föreslår arbetsrådet, att uttrycket »hela försäljningsdagen»

utbytes mot »under den vanliga affärstiden». En motsvarande

jämkning av lagtexten borde göras även i punkt 2).

Beträffande 3 mom. 2) ha Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund

samt Stockholms frukt- och konfektyrhandlareförbund anfört, att tillståndsmyndigheterna

på vissa platser, exempelvis i Stockholm, icke med
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

gåve frukt- och konfektyraffärer lika långt öppethållande som vanliga

kiosker enligt punkt 1). Bestämmelsen i punkt 2) tillkom efter förslag

av andra lagutskottet vid 1939 års riksdag, därvid utskottet bl. a. yttrade, att

det gällde sådana specialaffärer, som under hela försäljningsdagen saluhölle

endast i punkten uppräknade varor — i huvudsak sammanfallande med varusortimentet

för vanliga kiosker — samt att goda skål talade för att en utjämning

av konkurrensförhållandena mellan nämnda slag av försäljningsställen

och kiosker borde äga rum. I motioner vid 1942 års riksdag yrkades,

att riksdagen måtte göra ett uttalande av innehåll, att vid tillståndsgivning

enligt punkt 2) försäljning måtte medgivas i samma utsträckning som vid

tillståndsgivning enligt punkt 1). Då tillståndsmyndigheten hade att avgöra

hithörande ärenden med hänsyn till förhållandena i de särskilda fallen,

fann andra lagutskottet ej lämpligt att föreslå riksdagen att göra något uttalande

av allmängiltig innebörd.

Enligt den mening som nu uttalas av nrbetsrådet bör icke utan särskilda

skäl på samma ort göras någon skillnad i tiden för öppethållandet mellan

vanliga kiosker, å ena sidan, samt frukt- och konfektyraffärer, å den andia

sidan.

I 3 mom. A) har statens tobaksnämnd — under anförande att tillstånd till

försäljning av tobaksvaror i trafikkiosk endast borde beviljas i fall, där ett

klart behov av tillgång till tobaksvaror från den resande allmänhetens sida

förelåge — föreslagit en omformulering, innebärande att uttrycket »mer

betydande» skulle bli tillämpligt jämväl å station för järnvägsdrift.

Tobakshandlarnas riksförbund har ansett det böra understrykas, att tillstånd

enligt förevarande punkt endast finge medgivas under den utsträckta

tid, som kunde anses betingad av de resandes behov.

Arbetsrådet anser i likhet med tobaksnämnden, att tillstånd till trafikkiosk

borde, i vad avser järnvägsstationer, inskränkas till mera betydande

sådana. I detta sammanhang omnämner arbetsrådet, att rådet till behandling

förehaft spörsmålet, huruvida med hänsyn till allmänhetens intresse

att erhålla tillgång till tobaksvaror utom den vanliga affärstiden skäl förelåge

att i 3 mom. 4) eller i särskild bestämmelse lämna möjlighet för tillstånd

till tobaksförsäljning vid viktiga knutpunkter för annan trafik än den

i förevarande punkt avsedda — närmast med tanke på en framtida utveckling

av bilismen — eller vid fritidsområde eller annan sadan plats, som allmänt

besöktes å kvällar eller söndagar. Arbetsrådet anser emellertid att,

om i dylika fall ett verkligt behov av tobaksförsäljning utom butikstid skulle

vara för handen, detta kunde tillgodoses genom tillämpning av 3 mom. 3)

eller 7).

Enligt 3 mom. 5) kan tillstånd lämnas till försäljning utomhus av varm

korv eller varm fisk samt bröd, potatis och senap, som tillhandahållas i

samband därmed.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 197.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett det önskvärt, att kioskhandel

enligt 3 mom. 1) i vissa fall även finge omfatta varm korv. Förhållandena

vore icke alltid sådana att det trots ett visst behov kunde löna sig för en

person att begära särskilt tillstånd för endast korvhandel. I dylika fall syntes

länsstyrelsen böra ha möjlighet att medgiva en sådan kombination av

varor, oaktat synnerliga skäl icke kunde åberopas.

Arbetsråclet anför härom följande.

Frågan om det är möjligt att medgiva försäljning å utsträckt affärstid av

ett varusortiment, som utgör en kombination av varor, angivna i de skilda

punkterna i tredje momentet, har icke upptagits till behandling under förarbetena

till butikstängningslagen. Arbetsrådet har ej heller i hittills handlagda

ärenden enligt lagen haft anledning att taga ställning till spörsmålet.

Även om formellt sett hinder icke föreligger att medgiva det av länsstyrelsen

avsedda tillståndet med stöd av såväl punkt 1) som punkt 5), synes emellertid

kombinationen »varm korv — vanliga kioskvaror» vara olämplig ur

bland annat hälsovårdssynpunkt.

Av skäl, för vilka under 18 § skall närmare redogöras, föreslår arbetsrådet

vidare, att i A mom. intages bestämmelse om att länsstyrelses beslut

örn tillstånd enligt 11 § skola anslås i länsstyrelsens lokal och kungöras i

länskungörelserna.

Under hänvisning till sina ovan återgivna uttalanden föreslår arbetsrådet,

att 11 § butikstängningslagen erhåller följande ändrade lydelse.

1 mom. Länsstyrelsen må---denna lag.

Ansökning om---äga rum.

Tillfälle att---sådant yttrande.

Avser ansökning försäljning av tobak, skall, där ej fråga är örn försäljning

under allenast kort tid, länsstyrelsen inhämta yttrande i ärendet från

statens tobaksnämnd, och må ärendet, i vad avser försäljning av tobak, ej

avgöras, förrän nämndens yttrande kommit länsstyrelsen till handa.

2 mom. Tillstånd, varom---liknande synpunkt. 3

3 mom. Föreligger ej---till framställningen:

1) försäljning av —--tryckta skrifter, fotografisk film, vykort och

försäljningsställe, där under den vanliga affärstiden endast dessa

---anses föreligga;

2) försäljning av sågs, där under den vanliga affärstiden endast

dessa---klockan 22;

3) försäljning i---och tobaksvaror;

4) försäljning i direkt anslutning till station för lufttrafik eller för mer

betydande järnvägs-, sjö-, spårvägs- eller busstrafik må medgivas--- —

mindre pappersartiklar;

5) försäljning utomhus---fastställd plats;

6) försäljning av---annat föranleda;

7) öppethållande eller---därtill äro.

A mom. Tillstånd meddelas ----därtill äro.

I tillståndet ----finnas erforderliga.

Länsstyrelsen skall----bedriver försäljningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

31

Beslut, varigenom medgivits tillstånd, skall tillkännagivas genom anslag

i länsstyrelsens lokal och införande i länskungörelserna.

Vidkommande spörsmålet om medgivande av handel med tobak s-Föredraganden.

varor utom den vanliga butikstiden må till en början framhållas,

att det icke torde vara lämpligt att, såsom kommerskollegium föreslagit,

helt frikoppla denna tillståndsgivning från den som i övrigt utövas

av länsstyrelserna. Uppenbart är å andra sidan att vid medgivanden varom

här är fråga tillbörligt beaktande måste lämnas de grundsatser, varå den år

1943 genomförda monopollagstiftningen vilar och vilka vad detaljhandeln

med tobak beträffar betingas av såväl statsfinansiella som sociala skäl. Länsstyrelserna

ha också genom en cirkulärskrivelse från socialdepartementet i

början av förra året anmodats att, då fråga uppkomme om dylik handel,

regelmässigt inhämta yttrande från statens tobaksnämnd. Då butikstängningslagen

nu skall revideras, bör lämpligen till densamma överföras bestämmelse,

varigenom statens tobaksnämnd tillförsäkras erforderligt inflytande

på behandlingen av dessa ärenden. Två alternativa förslag föreligga

härutinnan. Enligt det ena, som omfattats av arbetsrådets majoritet,

skulle i lagen föreskrivas obligatorisk skyldighet för länsstyrelse att i

ärende varom nu är fråga höra tobaksnämnden. Härjämte skulle monopolets

utövare uttryckligen tillerkännas rätt att överklaga länsstyrelses beslut,

varigenom rätt till handel med tobak under utsträckt tid medgivits. Det andra

förslaget, vilket förordats av tobaksnämnden samt biträtts av arbetsrådets

ordförande och en ledamot av rådet, innebär att nämnden skulle erhålla

verklig vetorätt i dessa ärenden.

Väl torde det senare alternativet icke vara förenat med några större olägenheter.

Det synes sålunda kunna tagas för givet att tobaksnämnden, om den

erhölle vetorätt, skulle i önskvärd mån lämna utrymme åt de sociala synpunkter

som, då fråga uppkommer örn beviljande av rätt till bandel med

tobak under utsträckt tid, framträda icke endast i vad avser den reguljära

kåren av tobakshandlare utan även, i särskilda fall, beträffande dispenssökanden.

Emellertid synes den av arbetsrådets majoritet förordade anordningen

innebära en fullt tillräcklig garanti för att de principer, som ligga

till grund för monopollagstiftningen, i erforderlig mån beaktas. Jag förutsätter

härvid såsom självfallet att länsstyrelserna komma att i regel godtaga den

ståndpunkt som intages av fackmyndigheten —- statens tobaksnämnd — i

dess utlåtanden. Om i något fall sistnämnda myndighet finner sig icke

kunna åtnöjas med länsstyrelsens beslut, bör möjlighet stå öppen för tobaksnämnden

att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn till

vad sålunda anförts och då den av arbetsrådets majoritet förordade linjen

innebär det minsta avsteget från det administrativa förfarande, som eljest

vinner tillämpning vid handläggningen av dispensansökningar enligt 11 §

butikstängningslagen, har departementsförslaget i förevarande avseende ut
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

formats i anslutning till nämnda linje. Att, såsom arbetsrådet föreslagit, från

huvudregeln om skyldighet att inhämta tobaksnämndens utlåtande göra

undantag då fråga vore om försäljning under allenast kort tid, synes icke

medföra någon mera påtaglig praktisk fördel; påpekas må härvidlag att

yttrande från nämnden i varje fall regelmässigt torde komma att inhämtas

av monopolbolaget, innan detta lämnar medgivande örn rätt till återförsäljarrabatt

åt dispenssökanden.

Till arbetsrådets uttalanden om en restriktiv behandling av de s. k.

dubbel kiosker na vill jag lämna min fulla anslutning. Det torde nämligen

vara uppenbart, att avsikten med inrättandet av dylika kiosker i de

flesta fall är att kringgå de bestämmelser i lagen, som givits för alt förhindra

smyghandel med andra varor än kioskvaror efter utgången av den

vanliga affärstiden.

Beträffande de särskilda dispensbestämmelserna i 11 §

3 m o m.. kan jag, vad angår den i första stycket av nämnda moment givna

regeln att vid prövning av dispensansökan hänsyn skall tagas bl. a. till de

olägenheter för annan handel som skulle uppkomma vid bifall till framställningen,

biträda den tolkning av berörda regel som givits av arbetsrådet.

Icke minst beträffande behandlingen av frågor om tillstånd till försäljning

av tobak under utsträckt tid bör gälla att uttrycket »annan handel»

icke till sin innebörd begränsas till en alltför trång lokal räjong. Sistnämnda

synpunkt kommer givetvis att i särskild grad uppmärksammas av

tobaksnämnden i dess utlåtanden. I den mån härav kan föranledas en mera

restriktiv praxis vid prövning av dispensärenden må framhållas att, om fråga

uppkommer om förlängning av tillstånd som meddelats i enlighet med de

hittills tillämpade grundsatserna, tillståndsmyndigheten självfallet har att

taga skälig hänsyn till sådana anspråk på att få fortsätta rörelsen som

grunda sig på havda kostnader för uppförandet av den brukade kiosken

o. dyl.

I fråga örn dispensbestämmelsen i 3 mom. 1), vilken avser medgivande till

vanlig kioskhandel, har kioskidkarnas riksförbund yrkat, att det tillåtna

varusortimentet måtte utökas med fotografisk film och smärre pappersartiklar.

I likhet med arbetsrådet finner jag icke tillräcklig anledning föreligga

att medtaga dylika pappersartiklar bland kioskvarorna. Vad angår

fotografisk film har arbetsrådet — med fyra röster mot tre — föreslagit

alt nämnda vara skulle få saluhållas i kioskerna. Beträffande denna fråga

vill jag till en början erinra örn att samma förslag väcktes vid tillkomsten

av den nu gällande lagen, men att varken Kungl. Maj:t eller riksdagen då

ansåg sig böra biträda förslaget. Emellertid har spörsmålet nu gjorts till

föremål för mera omfattande utläggningar. Därvid har framkommit, att det

för allmänheten onekligen skulle innebära en viss förmån att även under

exempelvis söndagar äga lätt tillgång till ifrågavarande »impulsvara». A

andra sidan skulle, såsom påvisats av representanter för butikshandeln med

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

33

fotografiska artiklar och understrukits av reservanterna i arbetsrådet, ett

bifall till förslaget komma att medföra ett betydande avbräck för nämnda

butikshandel. Då detta i sin tur kunde leda till allvarliga sociala skadeverkningar

för ifrågavarande butiksinnehavare och den hos dem anställda

personalen, anser jag att statsmakterna böra vidbliva sin nyss angivna

ståndpunkt. Jag framlägger alltså icke något förslag om att fotografisk

film skall medräknas bland de vanliga kioskvarorna. Härigenom uteslutes

självfallet icke möjligheten att en kioskinnehavare undantagsvis skulle

kunna, med stöd av den särskilda dispensregeln i 3 mom. 7), medgivas rätt

att även saluföra film. Ett sådant undantag kan, såsom kommerskollegium

framhållit, motiveras av hänsyn till turisttrafiken på viss plats.

I 3 mom. 1) och 2) synes, på de skäl som förebragts av arbetsrådet, uttrycket

»hela försäljningsdagen» böra utbytas mot orden »under den vanliga

affärstiden». Vad av arbetsrådet anförts i fråga om tillämpningen av

sistnämnda punkt beträffande specialbutiker med frukt och konfektyrer —

någon skillnad i tiden för öppethållande av dessa butiker och vanliga kiosker

borde enligt rådets mening icke utan särskilda skäl göras på samma ort —

föranleder icke någon min erinran. Jag vill dock påpeka att länsstyrelserna,

vid behandlingen av dessa såväl som andra liknande dispensärenden, lia att

lämna tillbörligt beaktande även åt de synpunkter som anläggas av vederbörande

kommunala myndighet samt av de sammanslutningar av rörelseidkare

och arbetstagare, som beröras av den ifrågasatta utsträckningen av

tiden för öppethållandet.

Arbetsrådet har gjort till sitt ett av tobaksnämnden framfört förslag att

den i 3 mom. 4) upptagna dispensbestämmelsen — vilken gäller i fråga örn

försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik eller

för mera betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik — skulle, jämväl vad

järnvägsstationer beträffar, endast lia avseende å station för mera betydande

trafik. Enahanda förslag framfördes vid tillkomsten av 1939 års

butikstängningslag såväl av de sakkunniga som framlade förslag till lagen

som motionsvis i riksdagen, men statsmakterna ansågo sig böra stanna för

den bestämmelse härutinnan som enligt vad nyss nämnts ännu gäller. Väl

framgår av den förut återgivna sammanställningen över jämlikt 11 § utfärdade

beslut alt tillstånden till trafikförsäljning under de senaste åren

undergått en högst betydande ökning. Av de lämnade siffrorna framgår

emellertid icke örn nämnda ökning till någon mera betydande del är att

tillskriva dispensgivning för järnvägskiosker. I de varusortiment som få

försäljas vid trafikkioskerna ingår även tobak. Det kunde därför tänkas

att, då fråga är örn järnvägsstationer där trafiken icke är mera betydande,

en mera restriktiv tillståndsgivning kunde påkallas ay hänsyn lill de förut

omnämnda, av statsmakterna numera godtagna principerna för detaljhandeln

med tobak. Så lärer emellertid knappast i högre grad vara fallet; på de

mindre orter varom härvidlag kan bli fråga, torde nämligen som regel icke

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 197. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majas proposition nr 197.

förekomma några specialtobaksaffärer. Jag finner förty tillräckliga skäl

icke hava anförts för att statsmakterna skulle frångå den ståndpunkt, som

av dem tidigare intagits till här förevarande spörsmål. I detta sammanhang

vill jag emellertid understryka att, enligt uttrycklig föreskrift i lagen, tillstånd

till försäljning från trafikkiosker endast må medgivas under den utsträckta

tid, som kan anses betingad av de resandes behov. Enligt min

mening bör även den tillståndsbeviljande myndigheten äga möjlighet att från

det varusortiment, som i allmänhet omfattas av försäljningen vid trafikkiosker,

utesluta tobak, därest detta påkallas av särskilda skäl, enkannerligen

sådana som sammanhänga med de nya principerna för tobaksdetaljhandeln.

Vad 3 mom. 5) beträffar finner jag, i likhet med arbetsrådet, att del i allmänhet

måste anses vai-a mindre lämpligt att kombinera vanlig kioskhandel

med försäljning av varm korv. På förekommen anledning vill jag i detta

sammanhang påpeka, att det till kioskvarorna hörande varuslaget konfek

tyrer jämväl omfattar glass.

Slutligen föreslår jag, av skäl vilka komma att angivas under 18 §, att

i 4 mom. av 11 § intages bestämmelse örn att länsstyrelses beslut om tillstånd

enligt sistnämnda paragraf skall anslås hos länsstyrelsen.

U §.

Enligt 4 mom. i 11 § skall av länsstyrelsen jämlikt samma paragraf utfärdat

tillståndsbevis, om rörelsen drives å särskilt försäljningsställe, vara

uppsatt å väl synlig plats därstädes samt i annat fall ständigt vara tillgängligt

hos den, som bedriver försäljningen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har, under anförande att åtskilliga tillståndshavare

underlåtit att efterkomma nämnda föreskrift, ansett det böra

övervägas, huruvida icke lagen borde kompletteras med straffbestämmelse

för sådan underlåtenhet.

Under framhållande av att det ur kontrollsynpunkt vore viktigt, att här

ifrågavarande föreskrift iakttoges, föreslår arbetsrådet, att i 14 § införes

stadgande om bötesstraff — lägst fem kronor och högst femtio kronor —

för förseelse mot denna föreskrift.

Föredraganden. Av skäl, sorn av arbetsrådet angivits, föreslår jag att i 14 § intages stadgande

om bötesstraff för näringsidkare som underlåter att anslå respektive

hålla tillgängligt för honom enligt 11 § utfärdat tillståndsbevis.

18 §.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående klagorätt över

länsstyrelses beslut enligt butikstängningslagen. I flera yttranden till arbetsrådet

har framhållits, att i lagen borde intagas bestämmelser, som begränsade

besvärstiden, i det viss osäkerhet rådde i fråga örn från vilken tidpunkt

besvärstiden skulle räknas.

Av intresse ur de synpunkter som anförts i yttrandena äro särskilt besvär

över beslut jämlikt 9 § om fastställande eller ogillande av kommunalt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

35

beslut samt jämlikt 11 § örn meddelande av tillstånd till annan affärstid

än den vanliga. Besvären skola, jämlikt förordningen den 14 december 1866,

anföras inom viss tid, räknad från delfående! av det beslut som överklagas.

I detta sammanhang må även omnämnas ett kungl, brev av den 5 januari

1808, enligt vilket bl. a. gäller, att resolutioner och utslag, som länsstyrelserna

meddela uti ekonomi- eller politimål, vilka röra antingen hela menigheter

eller så många särskilda personer att en bestyrkt avskrift av samma

beslut ej kan tillställas varje person utan större kostnad och besvär, skola

kungöras genom uppläsande från vederbörande predikstolar samt att tiden

för besvärs anförande bör räknas från uppläsandet. Jämlikt lagen den

13 mars 1912 med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka skall numera

i allmänhet i stället för uppläsning i kyrkan anslag ske å lämplig plats

i eller invid kyrkan.

Arbetsrädet anför härutinnan:

Beträffande länsstyrelses beslut jämlikt 9 § i lagen föreslår arbetsrädet, att

besvärstiden räknas från den dag, då beslutet enligt föreskrift i nämnda

paragraf infördes i länskungörelserna.

Det är givet, att när det gäller tillstånd till utsträckt affärstid enligt 11 §,

kretsen av de personer, som kunna äga klagorätt, ofta är obestämd, och det

torde i regel icke vara möjligt eller i varje fall förenat med stora svårigheter

att genom delgivning av tillståndsbeslutet nå de personer, som kunna

anses berörda av beslutet. Detta förhållande medför rättsosäkerhet och kan

leda till ekonomisk förlust. För tillståndshavare, som haft skälig anledning

antaga, att ett tillståndsbeslut vunnit laga kraft och i enlighet härmed vidtagit

åtgärder för uppbyggnad av kiosk eller dylikt, kan det synas obilligt,

örn beslutet sedermera upphäves i anledning av besvär, som anförts exempelvis

ett halvt år eller längre tid efter beslutets meddelande.

Med hänsyn till vad ovan anförts torde det vara önskvärt, ali besvärstiden

börjar löpa viss bestämd dag, oberoende av den tidpunkt, då samtliga personer,

som kunna anses berörda av beslutet, fått del av detsamma. Ä andra

sidan torde för att förhindra rättsförlust för eventuell klagande beslutet i en

eller annan form böra erhålla publicitet. Arbetsrädet anser sig ur förutnämnda

synpunkter böra föreslå att beslut i ifrågavarande ärenden -— i likhet

med vad som gäller enligt 44 § andra stycket förordningen den 25 oktober

1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. — skola anslås i

länsstyrelsens lokal samt att besluten därjämte skola införas i länskungörelserna.

Tiden för anförande av besvär torde böra räknas från den dag,

då beslutet införts i länskungörelserna.

Vidare anför arbetsrädet följande.

Såsom av tobaksnämnden anförts är det tveksamt, huruvida tobaksmonopolets

utövare äger rätt till klagan över beslut av länsstyrelse i tillståndsäreridc

enligt 11 §. Då en dylik rätt med hänsyn till principerna i den nya

tobakslagstiltningen bör — under förutsättning av bifall till arbetsrådets

förslag att tobaksnämnden i ärenden, som avse tillstånd lill försäljning av

tobak, endast skall erhålla yttranderätt — tillkomma monopolbolaget, föreslås

ett uttryckligt stadgande härom.

Enligt arbetsrådets förslag skulle 18 § erhålla följande ändrade lydelse.

Klagan över —-----är bestämd. Beslut, sorn anses i f) § eller som inne
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl, Majas proposition nr 197.

fattar tillstånd jämlikt 11 §, skall anses hava kommit klagande till del den

dag, då beslutet införts i länskungörelserna.

Avser beslutet tillstånd till försäljning av tobaksvaror, må besvär över beslutet

i denna del anföras jämväl av i lag den 11 juni 19U3 angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror omförmäld utövare av

statens tobaksmonopol.

Beslut, varigenom---vara förordnat.

Föredraganden För att giltigheten av länsstyrelses beslut, varigenom länsstyrelse jämlikt

9 § fastställt av kommunal myndighet beslutad avvikelse från butikstängningslagen

eller jämlikt 11 § meddelat tillstånd till annan affärstid än den

vanliga, icke alltför länge skall vara svävande har från flera håll föreslagits,

att bestämmelser matte intagas i lagen varigenom besvärstiden begränsades.

Vad beträffar besluten jämlikt 9 § synes emellertid icke påkallat att

göra avvikelse från den nuvarande ordningen, vilken överensstämmer med

vad som eljest plägar gälla i liknande fall. Däremot finner jag i fråga om

besluten om tillstånd jämlikt 11 § skäl föreligga att, till undvikande av rättsosäkerhet

för dispenssökanden, införa en besvärsordning i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av arbetsrådet förordats. Besluten torde sålunda böra

anslas i länsstyrelsens lokal. Anslaget synes böra ske inom viss kortare tid

från beslutets dag. Däremot torde det ej vara nödigt att besluten jämväl

införas i länskungörelserna. Tiden för anförande av besvär synes böra räknas

från dagen för anslaget.

Såsom anförts redan under 11 § torde i 18 § böra införas uttrycklig bestämmelse

därom att sådant tillstånd jämlikt 11 §, som innebär medgivande

av rätt till försäljning av tobaksvaror, må överklagas jämväl av tobaksnämnden.

Länsstyrelserna böra utan dröjsmål tillställa tobaksnämnden

sina beslut i ifrågavarande ärenden.

Lagens ikraftträdande och giltighetstid. Övergångsbestämmelser.

Den nya lagen torde, såsom av arbetsrådet föreslagits oell av mig inledningsvis

förordats, böra erhålla provisorisk giltighet under en treårsperiod,

räknad från och med den 1 januari 1946.

Övergångsbestämmelser torde — såsom ock av arbetsrådet föreslagits —

böra utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med vad gällande lag därom

innehåller.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom

socialdepartementet utarbetade förslaget till butikstängningslag, av den lydelse

bilaga (Bilaga B)1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Jan-Erik Stenius.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits. ° s

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 197.

37

Bilaga A.

Kort sammanställning över inkomna yttranden rörande

butikstängningslagen.

Upprättad inom arbetsrådet.

Bestämmelserna i gällande butikstängningslag lämnas utan erinran av

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Hallands, Skaraborgs. Värmlands, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens

län samt av svenska frisörföreningen, svenska företagares riksförbund, fotohandlarnas

riksförbund och svenska fotografernas förbund.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads och Jämtlands

län tillstyrka de ändringsförslag, som framlagts av aktiebolaget svenska

pressbyrån.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, handelns arbetsgivareorganisation

och svenska handelsarbetareförbundet hänvisa till de

muntliga uttalanden, som komma att göras vid ärendets behandling i arbetsrådet.

2 § 1).

K. B. i Malmöhus län anser, att undantaget i förevarande punkt för viss

försäljning i samband med ordnad restaurang-, kafé- eller konditorirörelse

bör närmare preciseras. För att butikstängningslagen icke skall äga tillämpning

borde fordras, att serveringsrörelsen ej blott kan betecknas såsom ordnad

utan därjämte är av en icke alltför obetydlig omfattning. Serveringsrörelsen

borde med andima ord icke vara ett camouflage, tjänande syftet att

möjliggöra försäljningsrörelsens frikoppling från butikstängningslagens bestämmelser.

Sveriges konditor-förening anser det för tillämpningen av förevarande undantag

böra förutsättas dels att gästen skall kunna beredas varm dryck och

dels att serveringsomsättningen är av viss storleksordning. Den förstnämnda

förutsättningen synes kunna inskrivas i lagen.

2 § 6).

K. B. i Jönköpings län ifrågasätter, huruvida ej — sedan den nuvarande

tobaksransoneringen upphört — tillstånd till aulomathandcl med tobaksvaror

utomhus bör medgivas tobakshandlarna.

K. B. i Älvsborgs län föreslår, med hänsyn till länge rådande faktiska förhållanden,

att genom tillägg till 2 § 6) från lagens tillämpning undantages

försäljning av konfektyrer i förpackning från automatapparat, som är uppsatt

vid järnvägsstation.

Kooperativa förbundet hemställer, under åberopande bland annat att en

större frihet att välja mellan olika former för varuutlämningen helt står i

samklang med rationaliseringssträvandena inom varuproduktionen, att försäljning

från automatapparat blir tillåten i större utsträckning än vad nu

är fallet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3 §■

Överståthållarämbetet ifrågasätter, örn icke i 3 § borde angivas, att jämväl

länsstyrelse äger hos arbetsrådet påkalla avgörande, huruvida lagen i visst

fall äger tillämpning, ävensom alt i annan fråga rörande lagens tillämpning

inhämta arbetsrådets utlåtande.

^ §■

Tobakshandlarnas riksförbund föreslår, att, därest i 4 § införes bestämmelse

om allmän 18-stängning, undantag göres för specialtobakshandeln, som

bör få bibehålla den nuvarande rätten att hålla öppet till klockan 19.

Svenska frisörarbetareförbundet förordar, att affärstiden — där icke absolut

tvingande omständigheter motivera en avvikelse — fastställes till tiden

9.00— 18.00 alla vardagar utom lördagar, då den bör bestämmas till tiden

9.00— -17.00.

5 §.

K. B. i Kristianstads län ifrågasätter, huruvida det icke vore lämpligt att å

sön- och helgdag tillåta försäljning av bageri- och konditorivaror från vanliga

bageributiker, som ej äro förenade med konditoriservering, utan inskränkning

under hela den tid å platsen befintliga konditorier må hållas

öppna för tillhandahållande av ifrågavarande varor och för utskänkning.

Sveriges konditor-förening anser, att affär, där handel idkas huvudsakligen

med bageri- och konditorivaror, bör få hållas öppen på sön- och helgdagar

jämväl mellan klockan 10 och klockan 11 samt därutöver under högst

två timmar. Detta läte sig visserligen göra genom kommunal avvikelse, men

i praktiken hade ifrågavarande avvikelse varit svår att genomföra, vilket

medfört att praxis kommit alt variera avsevärt olika orter emellan.

6 §■

K. B. i Uppsala län anför, att vissa tolkningssvårigheter uppstå med avseende

å stadgandet i 6 § sista stycket, att bestämmelser om kommunal avvikelse

må meddelas för butiker av »visst slag». Ett förtydligande i lagtexten

borde ske i den riktningen att ett kommunalt beslut, avseende butiker

av »visst slag» borde så fullständigt som möjligt angiva ifrågavarande affärs

varusortiment och ej allenast hänföra sig till affärens sedvanliga benämning.

9 §■

Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att det torde vara så gott som omöjligt

att bevisa när ett kommunalt beslut vunnit laga kraft, enär besvärstiden skall

räknas från beslutets anslående i eller invid kyrka samt anslag härom ej är

föreskrivet.

Ii §.

Statens tobciksnämnd förordar, att i paragrafen införes bestämmelse, att

ansökan om rätt till kioskhandel under utsträckt tid, i vad den avser försäljning

av tobaksvaror, icke må av länsstyrelsen bifallas, därest tobaksnämnden

härutinnan avstyrkt ansökningen. Alternativt föreslås, att i paragrafen

intages bestämmelse om skyldighet för länsstyrelsen att före avgörandet av

ärende, som avser tillstånd till försäljning av tobak, inhämta yttrande från

tobaksnämnden, kompletterad med ett uttalande, antingen i själva lagen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197. 39

eller i motiven till densamma, att största möjliga beaktande skulle skänkas

nämndens ståndpunkt.

Tobaksnämnden anser, att tillstånd till försäljning av tobaksvaror i trafikkiosk

endast bör beviljas i fall, där ett klart behov av tillgång till tobaksvaror

från den resande allmänhetens sida föreligger. Orden »station för

järnvägs- eiler lufttrafik eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik»

i 11 § 4 mom. 4) gällande lag synas i enlighet härmed lämpligen

böra på det sätt omformuleras, alt uttrycket »mer betydande» även blir

tillämpligt å station för järnvägstrafik.

K. B. i Malmöhus län anser, att uttrycket »olägenheter för annan handel»

i 3 mom. icke avser rörelse, som på grund av tillstånd enligt förevarande

paragraf utövas under annan affärstid än den vanliga, men ifrågasätter, då

denna tolkning icke otvetydigt framgår av stadgandets lydelse, ett förtydligande

i lagtexten i angiven riktning.

Länsstyrelsen föreslår, i vad avser tillstånd till tobaksförsäljning, en uttrycklig

bestämmelse, att tobaksmonopollagens bestämmelser skola i förekommande

fall tillämpas, att tobaksnämnden skall börås samt att ansökan,

som av nämnden avstyrkts, ej må av länsstyrelsen bifallas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller beträffande tillstånd till öppethållande

av fotografiateljéer enligt 3 mom. 6), att tveksamhet råder, huruvida

tillstånd kan lämnas i fråga om fotografiateljé, som är sammanbyggd

med en butik, där fotografiska artiklar saluhållas, och som mäste användas

som genomgång till ateljén. Länsstyrelsen har i dylika fall föreskrivit som

villkor, att någon försäljning icke får förekomma under den utsträckta

affärstiden.

K. B. i Örebro län framhåller önskvärdheten av att innebörden av uttrycket

»synnerliga skäl» i 3 mom 7) närmare angives i stadgandets motivering.

K. B. i Västmanlands län anför, att åtskilliga tillslåndshavare underlåtit

att efterkomma föreskriften i 4 mom. att uppsätta tillståndsbevis å för allmänheten

väl synlig plats, samt anser det böra övervägas, huruvida icke

lagen bör kompletteras med straffbestämmelse för sådan underlåtenhet.

K. B. i Kopparbergs län ifrågasätter, om det icke åtminstone i vissa fall,

skulle vara önskvärt, att kioskhandeln enligt punkt 1 även finge omfatta

handel med korv. I stationssamhällena och i de större byarna i länet förefunnes

ofta behov av kioskförsäljning under förlängd tid, utan att därvid

förutsättningarna för tillstånd enligt punkterna 3 eller 4 vore för handen.

Förhållandena vore emellertid icke alltid sådana att det, trots ett visst behov,

kunde löna sig för en person alt begära särskilt tillstånd för korvhandel.

I dylika fall syntes länsstyrelsen böra hava möjlighet att medgiva en sådan

kombination av varor, oaktat synnerliga skäl icke kunde åberopas.

I fråga örn tillstånd enligt 11 § 3 morn. 1) förutsaltes bland annat »där

under hela försåtjningsdagen endast dessa varor saluhållas». Uttrycket »försäljningsdagen»

hade understundom vållat viss tveksamhet. Sålunda hade

förekommit att kioskhandlande, som salufört även andra varor än sådana,

som angivas i punkt 1, anhållit örn tillstånd till försäljning å söndagar och

därvid förklarat sig ämna å dessa dagar allenast saluhålla i nämnda punkt

uppräknade varor. Länsstyrelsen hade med stöd av uttalandena i förarbetena

till 1939 års butikstängningslag tolkat uttrycket »försåtjningsdagen» så

som örn det stöde »därest icke ens under den inom vederbörande kommun

gällande affärstiden å försäljningsstället saluhållas andra varor än de nu

uppräknade», och hade länsstyrelsen till följd härav avslagit dylika ansökningar.

Uttrycket »försäljningsdagen» i punkterna 1 och 2 borde utgå och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Majas proposition nr lili.

ersättas med förslagsvis den avfaitning länsstyrelsen ovan velat giva åt stad

gande!.

K. B. i Västernorrlands län förordar, med hänsyn till övervakningssvårigheterna,

att tillstånd till tobaksförsäljning antingen begränsas till enbart trafikkiosker

eller, örn jämväl tillstånd enligt 3 mom. 7) skola meddelas, finge,

i likhet med försäljningen av övriga varusortiment, pågå till klockan 22 och

ej upphöra vid den vanliga affärstidens slut. — Uttrycket »synnerliga skäl»

i 3 mom. 7) borde närmare exemplifieras.

K. B. i Jämtlands län föreslår, att varusortimentet i 3 mom. 5) kompletteras

med glass, enär glass icke torde kunna hänföras till någon av de varor,

som omförmälas i 3 mom. 1).

Tobakshandlarnas riksförbund anser det böra understrykas, att tillstånd

enligt 3 mom. 4) endast må medgivas under den utsträckta tid, som kan

anses betingad av de resandes behov. — Riksförbundet finner det önskvärt,

att lagstadgad samordning av tillståndsgivningen enligt butikstängningslagen

och tobaksnämndens prövning av ansökningar om rätt till inköp mot

rabatt hos monopolets utövare kommer till stånd i lämplig form. — Uttrycket

»olägenheter för annan handel» i 3 mom. bör tolkas så, att det icke

begränsas till sådan handel, som drives i närheten av den i ansökan avsedda

platsen och som är direkt berörd i konkurrenshänseende. — Förbundet

anser det böra understrykas, att dispensbestämmelsen i 3 mom. 7) tilllämpas

med största varsamhet och att särskild hänsyn vid tillämpningen

måste tagas till eventuellt avbräck för annan handel. Ett sådant uttalande

anses så mycket mera påkallat som praxis från de olika tillståndsmyndigheterna

visat stora variationer. — Förbundet påtalar, att trots butikstängningslagens

bestämmelser tobaksvaror i stor utsträckning försäljas till avhämtning

eller försändning i restaurang-, kafé- eller konditorirörelser.

Svenska tidningsutgivare!öreningen anser, att i lagen bör inskrivas, att då

fråga är om tobaksförsäljning, länsstyrelsen bör inhämta tobaksnämndens

yttrande men att det slutliga avgörandet bör fattas av länsstyrelsen respektive

i sista hand av Kungl. Maj:t.

Föreningen framhåller, att uttrycket »annan handel» i 3 mom. utan tvivel

åsyftar i närheten av ifrågavarande försäljningsställe belägna butiker eller

kiosker samt att på grund av rådande missuppfattningar ett uttryckligt stadgande

härom bör inflyta i lagtexten.

Aktiebolaget svenska pressbyrån föreslår följande lagändringar.

Ingressen till 11 § 3 mom. gives nedanstående lydelse: »Föreligger ej hinder

enligt 2 morn., skola vid prövning av ansökning följande regler lända

till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat skall tagas å ena sidan till det

gagn för allmänheten och å andra sidan till de olägenheter för annan i närheten

driven och i konkurrenshänseende direkt berörd handel, som skulle

uppkomma vid bifall till framställningen. Då ansökningen avser försäljning

av tobaksvaror, skall vid prövningen jämväl beaktas, vad i lag angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror, 4 §, föreskrives för

dessa varors tillhandahållande åt enskilda återförsäljare ävensom de föreskrifter

Kungl. Maj:t jämlikt 34 § må hava meddelat.»

11 § 1 mom. tredje stycket erhåller ett tillägg av följande lydelse: »Avser

ansökningen försäljning av tobaksvaror i stad eller stadsliknande samhälle,

skall tillfälle att avgiva yttrande även beredas Statens tobaksnämnd.»

11 § 4 mom. erhåller ett fjärde stycke, så lydande: »Beslut i tillståndsärende

skall anslås i länsstyrelsens lokal samt kungöras i ortspressen.»

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Sveriges frukt- och koof c ktgr handlare förbund och Stockholms frukt- och

koofektyrhcmdlareförbund framhålla, att tillståndsmyndigheterna på vissa

platser, exempelvis i Stockholm, icke medgiva frukt- och konfektyraffärer

[3 mom. 2)] lika långt öppethållande som vanliga kiosker [3 mom. 1)j

Förbunden hemställa på grund härav, att i lagtexten göres el t klart uttalande,

att vid tillståndsgivning enligt 11 § 3 mom. 2) försäljning, örn sökanden

så begär, må medgivas i samma utsträckning och efter enahanda grunder

som vid tillståndsgivning enligt samma moment 1). Skulle fullt giltiga

skäl lägga hinder i vägen för ett bifall till denna framställning, föreslå förbunden,

att i lagtexten eller kanske lämpligare i en kommentar till butik

stängningslagen klart uttalas, att örn organisation av näringsidkare, vilken

med åberopande av 11 § 3 mom. 2) begär rätt till utsträckt affärstid, stödjei

sådan ansökan, densamma må tillstyrkas i samma utsträckning, som skei

beträffande kiosk på samma plats.

Sveriges kioskidkares riksförbund förordar, att 3 mom. 7) tor att fylla det

sociala behov, som föreligger, förtydligas så till vida, att vid tillståndsgivningen

hänsyn skall tagas till personliga omständigheter hos sökanden samt

att i samband härmed tobaksnämndens instruktion, vari ingenting sägs örn

hänsyn till personliga omständigheter hos sökanden, bringas i samklang

med nämnda bestämmelse i butikstängningslagen.

Förbundet föreslår, att varusortimentet i 3 mom. lj kompletteras med

fotografisk film och mindre pappersartiklar. Förbundet anser, att speciellt

film är en typisk fritidsvara och att fotohandlarna, som framkalla och kopiera

film, icke skulle lida förlust, örn film finge försäljas i kiosker.

Sveriges korvhcindlareförbund anför, att tillståndsgivningen enligt 3 mom.

5) är, i'' vad avser tiden för försäljningens upphörande, mycket ojämn och

rekommenderar, att i lagen angives en viss norm för städer och en annan

norm för landsorten.

Förbundet föreslår vidare, att sådana föreskrifter meddelas att vid tillstånd

till försäljning av varm korv i första hand hänsyn tages till enskild

sökande som personligen utövar försäljningen samt att, när fråga örn nyetablering

uppstår, hänsyn tages även till redan befintlig handel med varm

korv i den mån ett nvtt tillstånd kan komma att medföra sådan konkurrens

att det blir till olägenhet för denna handel. Enligt förbundets förmenande

bör för den skull, i likhet med vad som sägs i 7 § av nu gällande butikstängningslag

örn kommunal myndighets skyldighet beträffande vissa fattade

beslut i fråga örn vanlig butikshandel, för näringsidkare, som bedriver

handel enligt bestämmelserna i II §, så snart fråga om nyetablering upp

står, gälla att länsstyrelsen skall bereda vederbörande näringsidkare tillfälle

att genom sina sammanslutningar uttala sig i ärendet.

IS §.

Tobciksnämnden framhåller, att det är tveksamt, örn monopolbolaget äger

rätt att anföra besvär över länsstyrelsens beslut. Örn det av nämnden i andra

hand förordade förslaget till ändring ilig vinner bifall, synes del vara på

sin plats att det klarlägges att sådan rätt tillkommer tobaksinonopolets utövare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och nolius län finner angeläget, att i butik

stängningslagen införas sådana bestämmelser, att ett länsstyrelsens tillstånd

lill utsträckt affärstid efter viss tid vinner laga kraft samt att de, som kunna

tänkas beröras av tillståndet, på något sätt erhålla kännedom örn detsamma,

så alt dc kunna bevaka sin rätt.

Hlhang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 197. 1

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

K. B. i Uppsala lån anför följande i fråga om besvärsinstitutet: Även beträffande

särskilda tillstånd enligt 11 § butikstängningslagen föreligga svårigheter

i fråga om beslutens vinnande av laga kraft. Måhända vore det

möjligt att frågan ordnades genom föreskrift örn beslutens anslående hos

länsstyrelsen och besvärstidens räknande från anslagsdagen. Härigenom

skulle åstadkommas likhet i berörda hänseende med beslut som innefattar

trafiktillstånd eller tillstånd att bedriva uthyrningsrörelse eller transportförmedling

eller avse indelning i lokalområden enligt förordningen angående

yrkesmässig automobiltrafik. Sådana beslut anslås i länsstyrelsens lokal

och besvärstiden löper från tidpunkten därför. Eljest sker särskilt anslagsförfarande

inom länsstyrelsen: blott i mål och ärenden med individualiserade

parter såsom vissa utsökningsmål, tomtindelningar, tjänsteförslag.

Länsstyrelsen skulle emellertid finna del lämpligare om en fråga om utvidgande

av anslagsförfarandet hos länsstyrelserna efter mera allsidig undersökning

löstes i ett större sammanhang.

K. B. i örebro län framhåller lämpligheten av att bcsvärsreglerna kompletteras

med en bestämmelse därom, att beslut örn meddelande av tillstånd till

försäljning på annan tid än den vanliga skall anses hava kommit klaganden

till del den dag, då beslutet tillkännagivits genom anslag i vederbörande

myndighets lokal.

K. B. i Kopparbergs lån framhäver önskvärdheten av att i lagen intagas

bestämmelser, som begränsa besvärstiden, och förordar det förfarandet att

vid bifall till en ansökan avskrift av tillståndsbeviset tillställes vederbörande

pastorsämbete för anslag och att besvärstiden räknas från dagen för anslaget.

Svenska tidningsutgivare föreningen hemställer, ali frågan om vern som

äger besvärsrält och frågan örn tidpunkten för besvärstidens beräkning

underkastas en grundlig och allsidig utredning i syfte att erhålla en klar

fullföljdsbestämmelse, som beaktar tillståndssökandens behov av rättssäkerhet.

Aktiebolaget svenska pressbyrån föreslår, att 18 § första stycket erhåller

följande ändrade lydelse: »Klagan över beslut av länsstyrelse enligt denna

lag må föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement inom 30 dagar

efter det att anslag och kungörelse, som föreskrivits i 11 § 4 morn., verkställts.

»

Ö v c r g d n g sbest å lii m elser n a.

Aktiebolaget svenska pressbyrån föreslår, i syfte att förebygga onödiga

ansökningsförfaranden vid 1945 års utgång, att i övergångsbestämmelserna

stadgas, att tillstånd jämlikt 11 § 3 morn., som gälla intill det den nya lagen

träder i kraft, skola anses gälla tills vidare utan särskilt ansökningsförfarande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr J.97.

43

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Mnj:ts lagråd den 5 murs

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg, ; : : -

Ekberg, -

Santesson.

Enligt lagrådet den 27 februari 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den lfi

februari 1945, hade Kungl. Maj:t förordnat, alt lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprätta!

förslag till butikstängningslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av t. 1.

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet I. A. Lindeli.

Lagrådet lämnade förslaget ulan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars

1945.

Närvara n d e:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss,

Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, finans- och

handelsdepartementen anmäler statsrådet Erlander lagrådets den 5 mars

1945 avgivna utlåtande över det den 16 februari 1945 till lagrådet remitterade

förslaget till butikstångningslag samt hemställer att förslaget, som avlagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan-Erik Stenius.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945

516152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:360 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till butikstängning slag. a1 i texten
  2. 2LU 1945:57 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till butikst dagning slag, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten