Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården

1945-03-02 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:214, Angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

1

Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

utbildning av personal inom den halvöppna barnavården;

given Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstohp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rurbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,

Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

fråga örn statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården

och anför därvid följande.

Inledning.

Anstalter för halvöppen barnavård — varmed förstås den barnavård, där

barnen endast under en del av dygnet mottagas i institution för vård, fostran

eller eftersyn, varemot de under den övriga delen av dygnet vistas i sina

hem — äro av tre slag, nämligen daghem, lekskolor och eftermiddagshem.

I daghem beredas barn under skolåldern heldagsvistelse, d. v. s. vård under

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 214. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 2/4.

mer än sex timmar per dygn. En särskild grupp av daghem utgöra de s. k.

spädbarnskrubborna, som i regel äro avsedda för barn i en ålder av tre

månader upp till ett år. I lekskolorna eller, som de vanligen kallas, barnträdgårdarna

mottagas i regel barn i åldern 4—6 år. Undantagsvis finnas

även avdelningar för yngre barn. Vistelsen i barnträdgården omfattar vanligtvis

en tid av tre timmar om dagen. På sina håll mottagas barn även

upp till sex timmar per dag i barnträdgårdarna. Eftermiddagshemmen äro

avsedda för skolbarn, vilkas föräldrar ha sådant yrkesarbete, att det hindrar

dem att ha tillsyn över barnen efter skolarbetets slut.

På grundval av ett av 1941 års befolkningsutredning avgivet betänkande

(Statens off. utredn. 1943:9) föreläde Kungl. Maj.t 1943 års riksdag proposition

(nr 339) med förslag om statsbidrag till daghem och lekskolor m. m.

I propositionen föreslogs riksdagen medgiva, att under budgetåret 1943/44

finge till ett belopp av högst 100 000 kronor av statsmedel beviljas bidrag

till driften av anstalter för halvöppen barnavård. Propositionen bifölls

av riksdagen med vissa smärre ändringar i fråga örn grunderna för den

föreslagna bidragsverksamheten (skrivelse nr 506). Den 10 december 1943

uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att handhava statsbidragsverksamheten.

Vidare förordnades bland annat, att anstalt för halvöppen

barnavård för att komma i åtnjutande av statsbidrag skulle stå under tillsyn

av socialstyrelsen och, i den mån vid anstalten förekomme lekskoleverksamhet,

i pedagogiskt hänseende av skolöverstyrelsen. Beslut om

statsbidrag skulle meddelas av socialstyrelsen. Kungl. Maj:t uppdrog slutligen

åt socialstyrelsen att utfärda de närmare föreskrifter för bidragsverksamheten,

som kunde befinnas erforderliga. Till åtlydnad därav utfärdade

socialstyrelsen den 4 januari 1944 kungörelse med föreskrifter

och anvisningar rörande statsbidrag till driften av institutioner inom den

halvöppna barnavården (Sv. f. nr 1).

För bidrag till driften av ifrågavarande anstalter under innevarande

budgetår har 1944 års riksdag anvisat ett reservationsanslag av 200 000

kronor. I statsverkspropositionen till årets riksdag har Kungl. Majit för

ändamålet begärt anvisande av ett reservationsanslag av 350 000 kronor,

i vilket sammanhang riksdagen underställts fråga om vissa ändringar i

de för närvarande gällande statsbidragsgrunderna.

Med skrivelse den 8 januari 1945 har 794/ års befolkningsutredning framlagt

förslag örn statsunderstöd till utbildningen av personal vid institutioner

inom den halvöppna barnavården. Sedan nämnda förslag varit föremål

för remissbehandling, vill jag härmed upptaga ärendet till slutligt övervägande.

Till en början vill jag därvid lämna redogörelse för vissa tidigare

framlagda förslag till statligt stöd på föreliggande utbildningsområde

ävensom meddela några uppgifter örn de nuvarande utbildningsförhållandena

på området.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 214.

3

Tidigare förslag till statligt stöd åt förskoleseminarier.

Bcfolhningskommissionens förslag. I sitt betänkande angående barnkrubbor

och sommarkolonier m. m. (S. O. U. 1938: 20) berör befolkningskommissionen

jämväl frågan örn utbildningen av föreståndarinnor och

därmed jämställd personal för småbamsinstitutioner. Kommissionen framhåller

inledningsvis nödvändigheten av att den ledande personalen på

barninstitutionerna bibringas såväl teoretisk som praktisk utbildning.

Denna borde enligt befolkningskommissionens mening i första hand vara

pedagogisk och ske vid något seminarium. En avsevärd del av tiden borde

dock ägnas åt medicinsk barnavård och särskild uppmärksamhet ägnas

undervisningen i hälsovård och smittbekämpande. I den mån en förberedande

undervisning eller praktik i sjukvård kunde erhållas, vore den

allmänt värdefull. Men en huvudsynpunkt vid utbildningens anordnande

vore att yrkets väsentliga inriktning icke skulle vara sjuksköterskans utan

fostrarinnans.

En semina rieutbildning av detta allmänna innehåll kunde icke vinnas

på alltför kort tid och kunde heller icke påbörjas med en alltför dålig

allmänbildning. Småbarnsfostrarinnorna borde därför förutsättas ha kunskaper

motsvarande realexamen före påbörjandet av den egentliga yrkesutbildningen.

Denna hade, säger kommissionen vidare, visat sig kräva en

tid av minst två år för att bliva tillfredsställande med avseende å såväl

teoretiska som praktiska studier, önskvärt vore att ett tredje utbildningsår,

eventuellt efter några års praktik såsom utexaminerad småbarnsfostrarinna,

kunde anordnas för dem, som önskade specialisera sig i viss riktning.

Befolkningskommisionen framhåller vidare, att det med hänsyn till den

ringa grad av överensstämmelse och standardisering, som vid tiden för

avlämnande av kommissionens betänkande rådde på området, knappast

kunde var angeläget att föreslå, att ifrågavarande utbildningsväsen skulle

förstatligas. En inspektion borde emellertid införas och uppdragas åt

skolöverstyrelsen. Denna inspektion borde dels innefatta en kontroll att

utbildningsanstalterna lämnade den utbildning de utlovat och dels en kontroll

huruvida kursinnehållet vore ändamålsenligt och undervisningen

effektivt bedriven.

De utbildningsanstalter, som av skolöverstyrelsen erhölle godkännande

med hänsyn såväl till den kompetens, som från dem utgångna elever besatte,

som till behovet av utbildad arbetskraft, borde på ansökan tilldelas ett

visst mindre årligt statsanslag, förslagsvis 5 000 kr. Vid statsbidragets beviljande

borde såsom uttryckligt villkor särskilt framhävas, att med detta stöd

en tillfredsställande undervisning anordnades i medicinsk barnavård, hygien

och smittbekämpande. Såsom villkor för beviljande av statsbidrag borde

även uppställas, att ett visst antal friplatser vore tillgängliga vid utbildningsanstalten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Jämväl frågan om studiestipendier till eleverna uppmärksammades av

kommissionen. Enligt kommissionens mening vöre för övrigt denna fråga

i viss mån viktigare än frågan om statsbidrag till utbildningsanstalterna.

Del finge nämligen anses angeläget, att urvalet av sökande till denna bana

icke alltför starkt begränsades till burgnare samhällsgrupper. Särdeles

stora förutsättningar att lyckas i detta socialt och pedagogiskt betonade

arbete måste förutsättas finnas även hos ungdom i folkets breda lager.

Undervisningsrådet Wcijnes förslag. Sedan åt undervisningsrådet Josef

Weijne uppdragits att såsom sakkunnig på grundval av befolkningskommissionens

betänkande biträda vid utredning inom socialdepartementet

rörande statsbidrag till barnkrubbor och sommarkolonier, överlämnade

utredningsmannen den 30 december 1939 en promemoria, innehållande

bland annat förslag om ekonomiskt stöd åt seminarierna för utbildning av

småbarnsfostrarinnor.

Utredningsmannen åberopade i huvudsak samma motivering som befolkningskommissionen

anfört för införande av statsbidrag till utbildningsanstalterna

för lärarpersonal vid institutioner för halvöppen barnavård.

På grund av de med krigsutbrottet förbundna statsfinansiella svårigheterna

ansåg emellertid utredningsmannen, att det ekonomiska stödet till berörda

seminarier icke borde belasta statsbudgeten. Seminarierna borde i

stället i mån av styrkt behov erhålla tillfällig hjälp ur allmänna arvsfonden.

Först i samband med att hela frågan om statligt stöd åt den halvöppna

barnavården ordnades, borde spörsmålet om statligt stöd åt och statlig

kontroll över ifrågavarande verksamhet upptagas till prövning.

Nu verksamma svenska seminarier för utbildning av personal till

småbarnsinstitutionerna.

Fröbelinstitutet i Norrköping. Äldst bland de seminarier för småbarnsfostrarinnor,

som nu bedriva verksamhet i vårt land, är Fröbelinstitutet

i Norrköping. Redan år 1903 påbörjades i Norrköping utbildning av

barnträdgårdslärarinnor i ettåriga kurser, anordnade i anslutning till två

privata barnträdgårdar, av vilka den första tillkom år 1899. År 1909 hade

utbildningsverksamheten nått så pass fasta former, att ett seminarium

kan sägas ha uppstått. Antalet elever i det egentliga nu tvååriga seminariet

varierar mellan 50 och 60. Fröbelinstitutet drives av Fröbelföreningen

i Norrköping och finansieras huvudsakligast genom elevavgifterna, som

uppgå till 175 kronor för termin. Inskrivningsavgift utgår med 10 kronor.

Eleverna få sin praktiska utbildning i Fröbelföreningens barnträdgårdar,

daghem och fritidshem, där sammanlagt c:a 700 barn mottagas, samt i

en del andra småbarnsinstitutioner, vilkas föreståndarinnor samarbeta med

seminariet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

5

Pedagogiska institutet i Uppsala har uppkommit ur en kurs för utbildande

av kindergartenlärarinnor, som under läsåret 1911-—1912 anordnades

vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium. Från och med hösten

1912 inrättades vid denna skola en seminarieklass, som utgjorde en påbyggnad

på skolans åttonde klass. Utbildningen är sedan 1938 tvåårig.

Från och med höstterminen 1944 har utbildningstiden utökats med en frivillig

femte termin, som huvudsakligast åsyftar att göra eleverna skickade

att förestå daghem.

Pedagogiska institutet har ett 30-tal elever. Seminariet finansieras genom

elevernas terminsavgifter, som utgöra 200 kronor samt genom anslag

från Uppsala stad.

Södra K, F. U. K:s pedagogiska institut i Stockholm började år 1934

att utbilda lekskollärarinnor. Utbildningen var då ettårig men blev från

och med år 1936 tvåårig i samband med att undervisningen även kom att

omfatta vård och fostran av spädbarn och skolbarn. Vid institutet utbildas

även barnhusor och barnsköterskor.

Kurser i barnpsykologi med demonstrationer och övningar i undersökning

av barnens intelligens- och allmänna utvecklingsnivå anordnas vid

institutet, som även mottager barn med uppfostringssvårigheter. I intimt

samband med behandlingen av dessa barn samt med undervisningen i

seminariet bedrives barnpsykologiskt forskningsarbete.

Seminaristernas praktik är förlagd till institutets barnavdelningar och

barnhospits samt under tre till fyra veckor på sommaren till institutets

barnkoloni för barn i två- till sexårsåldern.

Antalet elever i seminariet är 50 å 55. Läroanstalten drives av Stockholms

Södra K. F. U. K. och finansieras genom elevavgifter å 250 kronor för termin

samt tillskott från huvudmannen.

Socialpedagogiska seminariet i Stockholm grundades som ett led i arbetet

att inom de kooperativa bostadshusen driva en verksamhet för barnen.

H. S. B:s s. k. lekstugor igångsattes år 1929 och fingo formen av kombinerade

lekskolor, daghem och eftermiddagshem. För att fylla personalbehovet

och i synnerhet behovet av för daghemsvård skolad personal beslöt H. S. B:s

riksförbund att i en av sina fastigheter i nära anslutning till sitt då nyss

inrättade barnhotell inrymma och driva ett seminarium med 2-årig utbildning.

Höstterminen 1936 började seminariet, som är kombinerat med ett internat

för 37 elever, sin verksamhet. Antalet elever, som samtidigt studera

vid seminariet, håller sig omkring 50, varav hälften intages på höstterminer

med jämnt årtal, hälften vårterminen därefter. Grupperna alternera sedan,

så att medan en avdelning har teoretisk kurs, har den andra praktisk, detta

för att helt kunna utnyttja de tillfällen till praktik i fullständig daghemsvård,

som stå lill buds. Eleverna praktisera dels vid H. S. B:s lekstugor,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

dels å andra utvalda praktikställen av olika art i Stockholm (daghem, privata

barnträdgårdar, sjukhus med sysselsättningsterapi, Ericastiftelsen

m. fl.).

Seminariet finansieras genom bidrag från H. S. B:s lekstugor, genom elevernas

kursavgifter, som uppgå till 200 kronor för termin, samt genom

eventuell inkomst från elevintematet.

Örebro soeialpedagogiska institut grundades höstterminen 1943. Enligt

stadsfullmäktiges i örebro beslut utgör folkskolestyrelsen i staden styrelse

för institutet.

Eleverna praktisera vid Örebro barnträdgårdar, örebro daghem och

barnhem och lasarettets barnavdelningar. Terminsavgift utgår med 200

kronor. Seminariet har 14 elever.

Göteborgs förskoleseminariuin inrättades hösten 1944 på initiativ av

arbetsutskottet för Göteborgs centralråd för halvöppen barnavård.

Seminariet har 29 elever i sin första årskurs. Terminsavgift utgår med

200 kronor, och seminariet finansieras genom dessa avgifter samt genom

anslag från Göteborgs stad. Praktiken äger rum vid Göteborgs småbarnsskolor,

Göteborgs bostadsföretags lekstugor samt seminariets egna lekskoleavdelningar.

Såsom villkor för inträde vid berörda seminarier fordras i regel, att sökandena

fyllt 20 men ej 30 år.

I avseende å undervisningsämnen och lärokurser förete de nu verksamma

sex seminarierna sinsemellan rätt stora skiljaktigheter. Varje seminarium

har därför fått sin särskilda prägel och i någon utsträckning har också

en specialisering av utbildningen till viss del av den halvöppna barnavården

ägt rum.

Bortsett från dessa variationer kan dock konstateras en viss av själva

utbildningens karaktär betingad överensstämmelse i undervisningen. Sålunda

är det naturligt, att ämnena pedagogik och psykologi bereus en framträdande

plats pä samtliga seminariers schema. Undervisning lämnas i fråga

om de pedagogiska idéernas historia och vår egen tids olika uppfostringssystem.

Förskoleålderns uppfostringsfrågor uppmärksammas särskilt. Barnpsykologin

och barnpsykopatologin ägnas särskild omsorg, då det gäller

elevernas psykologiska studier. Vidare förekommer undervisning i metodik

och praktisk småbarnspedagogik. Dessutom undervisas i medicinsk barnavård

(anatomi, fysiologi, födoämneslära, profylaktisk barnavård och smittosjukdomar

m. m.) samt samhällslära med särskild inriktning på den

sociala barnavården. Bland andra ämnen, som allmänt förekomma, må

nämnas språkbehandling (muntlig och skriftlig), rytmik, musik, sång och

talteknik, huslig ekonomi, handarbete och slöjd. Ifråga om slöjden, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

7

omfattar träslöjd och pappslöjd, sker modellurvalet med huvudsaklig inriktning

på åldern 4—7 år. Vidare förekommer teckning, modellering,

klippning samt tillverkning av lekmateriel. Vid en del seminarier meddelas

också undervisning i trädgårdsskötsel och naturstadium. De olika seminarierna

utnyttja vidare de möjligheter, som erbjuda sig att anordna specialföreläsningar

utom den för undervisningen uppgjorda ramen.

Statsunderstödda kompletteringskurser för ofullständigt utbildad

personal inom den halvöppna barnavården.

I sitt förenämnda betänkande med utredning och förslag angående statsbidrag

till daghem och lekskolor m. m. föreslog 1941 års befolkningsutredning,

att — för den händelse kompetent personal i erforderlig utsträckning

ej stöde att uppbringa vid den utökning av den halvöppna barnavården,

som de av utredningen i betänkandet föreslagna åtgärderna kunde föranleda

—- det skulle medgivas socialstyrelsen att i samråd med ledningen

för förskoleseminarierna anordna en kompletteringskurs för personer, som

redan vore verksamma inom den halvöppna barnavården men vilkas utbildning

vore bristfällig. Bidrag till kostnaderna för en sådan kurs skulle

enligt utredningens förslag kunna av Kungl. Majit utanordnas ur reservationsanslaget

till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m., därvid

även lämpligheten av att utdela stipendier till behövande elever borde beaktas.

Befolkningsutredningens förslag upptogs av Kungl. Majit och förelädes

1943 års riksdag såsom en detalj i propositionen nr 339 angående statsbidrag

till daghem och lekskolor m. m. Propositionen godkändes, på sätt

jag i det föregående erinrat, av riksdagen, därvid förevarande förslag ej

föranledde något riksdagens särskilda uttalande.

Befolkningsutredningen uppdrog härefter närmare riktlinjer för ifrågavarande

kurs, därvid till en början undersöktes, huruvida den brist på kompetent

personal för institutionerna förelåge, som enligt uttalande i propositionen

angivits som en förutsättning för kursens anordnande.

Det visade sig härvid, att det var förenat med ytterst stora svårigheter

för institutionerna för halvöppen barnavård att anskaffa pedagogiskt utbildad

personal både till nyinrättade befattningar och som vikarier på

tjänster, vilkas innehavare på grund av sjukdom eller dylik anledning behövde

ledighet. Befolkningsutredningen ansåg sig därför kunna konstatera, att sådan

brist på pedagogiskt utbildad personal förelåg, att den angivna förutsättningen

för igångsättandet av kompletteringskursen var för handen. Vid planerandet

av kursen befanns det nödvändigt, främst med hänsyn till möjligheterna

att bereda eleverna praktik vid institutionerna, att i .stället för en

kurs med 75 elever organisera tvenne kurser, av vilka en, som .skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

omfatta 25 elever, föreslogs förlagd till Fröbelinstitutet i Norrköping och

den andra, som beräknades få 50 elever, till Socialpedagogiska seminariet

och Södra K. F. U. K:s pedagogiska institut i Stockholm i samarbete med

varandra. Följande förslag till finansiering av kurserna upprättades av befolkningsutredningen.

För kursen i Norrköping, som beräknades kosta inalles 14 800 kronor,

upptogs ett föreståndarinnearvode å 2 800 kronor, därvid i kalkylen ingick,

att vederbörande seminarium även skulle kunna ha nytta av föreståndarinnan

för sin ordinäre undervisning och därför skulle tillskjuta 1 400 kronor.

Förståndarinnan skulle sålunda för nio månaders tjänstgöring åtnjuta en

avlöning av 4 200 kronor. Undervisningen beräknades i övrigt kunna uppehållas

av timlärare med betalning för lektioner och föreläsningar efter vid

seminarierna gängse taxa. Kostnaderna för föreläsningar och lektioner

upptogos till 7 000 kronor. För handledning av elevernas praktik vid olika

institutioner samt materielkostnader beräknades 15 kronor per elev och

månad eller för Norrköpingskursen tillhopa 3 000 kronor. Vidare räknades

med att vederbörande seminarium skulle svara för lokalhyra, lyse, städning

och vaktmästararvode och härför gottgöras med 1 000 kronor. Till oförutsedda

utgifter upptogos 1 000 kronor. För Stockholmskursen beräknades

för administrativ ledning 3 600 kronor, till lektioner och föreläsningar

9 800 kronor, för grupphandledning 6 000 kronor, till ersättning åt de båda

seminarierna för lokalhyra m. m. inalles 3 200 kronor och till oförutsedda

utgifter 1 500 kronor. Kursen i Stockholm skulle sålunda betinga en kostnad

av 24 100 kronor.

Till stipendier vid båda kurserna beräknades 10 000 kronor.

Kungl. Maj:t uppdrog den 21 januari 1944 åt socialstyrelsen att i enlighet

med befolkningsutredningens förslag till en kostnad av sammanlagt

högst 40 000 kronor låta anordna de två kompletteringskurserna samt medgav,

att de deltagare i kurserna, som prövades vara i behov därav, finge till

ett sammanlagt belopp av högst 10 000 kronor beviljas stipendier av statsmedel.

Kursen i Norrköping påbörjades den 1 april och avslutades den 19 december

1944. Det uppges, att samtliga 25 kursdeltagare innan kurstidens utgång

erhållit anställning vid olika institutioner från och med nyåret 1945

ävensom att ett tredubbelt antal kursdeltagare skulle ha kunnat beredas

anställning enbart på grundval av de förfrågningar efter arbetskraft, som

under kompletteringskursens gång gjordes hos seminariets ledning. Stockholmskursen,

som omfattar 51 deltagare, tog sin början den 4 september 1944

och avslutas den 31 maj 1945.

Befolkningsutredningens förslag.

Till belysande av bristen på seminarieutbildad personal inom den halvöppna

barnavården anför befolkningsutredningen:

Ett trettiotal daghem drivas nu utan att någon befattningshavare med

föreskriven pedagogisk utbildning finnes anställd vid institutionen i fråga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. \laj:ts proposition nr 214.

9

och enbart vid nu verksamma daghem beräknas bristen på kvalificerad

personal till över 100. Socialstyrelsens socialvårdsbyrå uppger, att sammanlagt

omkring 70 institutioner planeras på ett 50-tal orter och att behovet

av seminarieutbildad personal vid dessa institutioner beräknas uppgå

till omkring 170 befattningshavare, vilka så gott som samtliga måste anställas

under år 1945. Då vid nu befintliga seminarier för småbarnsfoslrarinnor

c:a 100 lekskollärarinnor utexamineras till våren och från socialstyrelsens

kompletteringskurs i Stockholm ett 50-tal, blir bristen på kvalificerad

personal under 1945 ännu större än nu, i all synnerhet som här

ej räknats med avgången ur yrket av åldersskäl, genom giftermål eller

övergång till annan verksamhet. Man torde kunna räkna med att minst

40 % av de utexaminerade lekskollärarinnorna i en årskull redan under de

fem första åren efter examen lämna yrket på grund av giftermål, övergång

till annan sysselsättning, fortsatta studier eller av annan anledning. Vidare

måste man taga i betraktande, att även barnhemmen efterfråga lekskollärarinnor

som arbetskraft.

En förfrågan hos barnavårdsnämnden i Stockholm ger vid handen, att

bristen på pedagogiskt utbildad personal vid institutionerna för halvöppen

barnavård är synnerligen stor. H. S. B. i Stockholm uppger, att det är synnerligen

svårt att få kvalificerad personal till institutionerna och att

man tvingats sätta seminarielever ur andra årskursen som vikarierande

föreståndarinnor. Biträdande föreståndarinnor ha överhuvud ej stått att

uppbringa. Centralrådet för halvöppen barnavård i Göteborg meddelar,

att man i många fall fått lov att anställa outbildad personal vid institutionerna

och att åtskilliga institutioner äro helt i avsaknad av kvalificerad

personal. Många äldre befattningshavare, som fått dispens som föreståndarinnor,

äro snart pensionsmässiga, vilket ytterligare kommer att förvärra

personalbristen. Sveriges bamträdgårdslärarinnors riksförbund uppger, att

ingen platssökande finnes anmäld å förbundets byrå utan att man är

tvungen att hänvisa institutionerna till att träffa överenskommelse örn platsanställning

efter avslutad examen med eleverna i seminariernas avgångsklasser.

Den personalbrist, som nu råder, kan ej anses vara av övergående art.

Många kommuner, som nu planera en institution, vidtaga samtidigt dispositioner

för en ytterligare utökning av den halvöppna barnavården genom

att reservera tomter för nya byggnader o. d. När läget på byggnadsmarknaden

så medger, kan man räkna med en intensifierad byggnadsverksamhet

för den halvöppna barnavårdens räkning. Då tillgången på platser för

heldagsvård för närvarande är förhållandevis ringa och utvecklingen i

fråga örn den halvöppna barnavården synes gå mot en utökning av den

pedagogiskt och socialt betingade halvdagsvården, som ej är beroende av

förhållandena på arbetsmarknaden, har man ej heller anledning att räkna

med att en eventuellt inträdande arbetslöshet skulle medföra en minskning

av platsbehovet vid institutionerna.

Statens stöd till motverkande av den sålunda föreliggande bristen på

personal inom den halvöppna barnavården borde enligt befolkningsutredningens

förslag givas i tre former, nämligen

1) genom statsbidrag till förskoleseminarier;

2) genom stipendier till eleverna vid sådana seminarier; samt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

3) genom anvisande av medel till anordnande av en kurs för personal

i övningsskollärares ställning och till stipendier åt deltagare i sådan

kurs.

Förslag örn understöd till förskoleseminarier.

Befolkningsutredningen yttrar:

Vid de tidigare tillfällen, då förslag örn statligt stöd till seminarier för

småbarnsfostrarinnor framlagts, har en tämligen enhällig uppfattning rått

bland vederbörande remissmyndigheter att dessa seminarier i någon form

borde understödjas av staten. Denna frågas avgörande synes nu ej längre

kunna undanskjutas utan men för den halvöppna barnavården i riket. Utvecklingen

av denna form av vår barnavård sammanhänger nämligen intimt

med utbildningsfrågan. Tillgången på pedagogiskt utbildad personal

för institutionerna är som tidigare framhållits synnerligen knapp. Nya

befattningshavare behövas främst till nyinrättade institutioner och nya avdelningar

vid äldre institutioner men även till utökning av personalen i de

talrika fall, då avdelningarna äro för stora, samt i viss mån även för utbyte

av outbildad personal mot mera kvalificerade befattningshavare.

Frågan örn ett förstatligande av utbildningen säger sig

utredningen för närvarande icke vilja taga ställning till. Starka skäl talade

enligt utredningen för att man åtminstone under ett decennium framöver

gåve frågan en mera provisorisk lösning, som utan att föregripa utvecklingen

garanterade en större utbildningskapacitet och gåve hithörande seminarier

en tillfredsställande standard.

Då statsmakterna genom att utbildningen av småbarnsfostrarinnor ej

varit underkastad statlig kontroll hade tämligen ringa erfarenhet beträffande

denna utbildning, syntes det även ur denna synpunkt tillrådligt med

en icke alltför kort provisorietid, under vilken en statlig tillsynsmyndighet

kunde hinna sätta sig in i och bilda sig en uppfattning örn det bästa

sättet att ordna utbildningen.

Viktigast i nu rådande läge syntes vara —- anför befolkningsutredningen

vidare — att de nu verksamma seminarierna erhölle statsunderstöd, som

tryggade deras fortbestånd. Man hade nämligen anledning att räkna med

betydande svårigheter för dessa seminarier, därest de ej erhölle statligt stöd

för sin utbildningsverksamhet. Härom anför utredningen:

Fem av de nu bestående sex förskoleseminarierna drivas av privata

institutioner och sammanslutningar och ett har — åtminstone temporärt —

en kommunal styrelse till huvudman. Tre av de sex seminarierna åtnjuta

bidrag av vederbörande kommun men i ett av dessa fall är det kommunala

bidraget obetydligt och i de två andra fallen har kommunalt stöd lämnats

för att förhindra nedläggandet av respektive möjliggöra påbörjandet av

utbildningsverksamheten för småbarnsfostrarinnor på vederbörande ort.

I dessa såväl som i övriga berörda kommuner anses denna utbildningsverksamhet

vara en statlig angelägenhet, och det kommunala stödet har

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

11

lämnats i avvaktan på statliga åtgärder till fromma för denna undervisningsverksamhet.

I en del fall bygga de privata seminarierna på ett uppoffrande,

mycket lågt avlönat, ja beträffande bandledningen av eleverna till och med

oavlönat arbete från ofta äldre seminarielärares sida. När dessa lärare

skola ersättas, uppstå givetvis svårigheter för seminarierna, därest ej deras

ekonomiska grundval blivit en annan än den nuvarande.

Refollanngsutredningen anför vidare, att ett statsunderstöd till seminarierna

för småbarnsfostrarinnor emellertid ej endast borde syfta till ett bevarande

av de nuvarande utbildningsmöjligheterna. Med hänsyn till personalförhållandena

inom den halvöppna barnavården vore det nödvändigt att

också öka utbildningskapaciteten. Av vikt för utbildningens kvalitet vore,

att statsunderstödet befrämjade såväl den teoretiska undervisningen som den

praktiska handledningen av eleverna under deras arbete i barnavdelningarna.

Synnerligen nödvändigt vore vidare, att de hittills förhållandevis höga

kostnaderna för eleverna nedbringades, så att kvinnlig ungdom ur mindre

välsituerade folkgrupper i större utsträckning än nu kunde genomgå denna

utbildning.

Befolkningsutredningen ingår härefter på frågan om utformningen

av stat sund er stödet till seminarieverksamheten. Till en början

konstaterar utredningen, att de ekonomiska förhållanden, under vilka förskoleseminariema

arbetade, vore så skiftande och beroende av tillfälliga

faktorer, att de knappast kunde läggas till grund för ett statsbidragssystem,

som måste syfta till att giva stadga åt verksamheten och åstadkomma en

jämnare standard i fråga örn undervisning och praktikhandledning. De vid

de statliga kurserna vid Fröbelinstitutet i Norrköping och Socialpedagogiska

seminariet samt Södra K. F. U. K:s pedagogiska institut i Stockholm tillämpade

bidragsgrundema vore däremot enligt utredningens uppfattning lämpliga

att läggas till grund även för ett årligt statsunderstöd till samtliga de

seminarier, som befunnes stå på en sådan nivå, att statsbidrag kunde utgå.

Härvid borde dock beaktas, att kompletteringskurserna omfattade ett år,

under det att seminarierna hade minst tvåårig utbildning, vilket måste inverka

t. ex. på föreläsningskostnadema. Örn respektive huvudmän själva

helt finge bära utgifterna för undervisningsmateriel, bibliotek, läkarundersökningar,

hyror, tyse, värme, städning, vaktmästare m. m. och statsunderstödet

koncentrerades till undervisningen, praktikhandledningen samt stipendier

åt eleverna, syntes förut angivna syfte med statsbidraget bäst

uppnås.

Från angivna utgångspunkter föreslår befolkningsutredningen, att vid

varje seminarium räknas med två fasta lärarkrafter, nämligen en rektor

och en föreståndarinna för praktik handledningen.

För rektorsbefattningen borde beräknas ett arvode å 2 000 kronor av statsmedel,

varemot rektors lön i övrigt borde bestridas ur ett lektions- och föreläsningsanslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Med hänsyn till det myckna arbete, som åvilade föreståndarinnan för

den praktiska handledningen, borde utöver hennes årslön, vilken beräknats

till omkring 4 000 kronor, beräknas ett arvode av 2 000 kronor, vilket borde

bestridas av statsmedel.

Vid beräknande av statsbidraget till föreläsningar och lektioner,

kunde man enligt utredningen utgå från förutsättningen, att undervisningen

i övrigt bestredes av timlärare. För att ej sänka den standard, som

seminarierna i en del fall uppnått, vore det nödvändigt att i en del ämnen,

t. ex. medicinsk barnavård och hälsovård, räkna med synnerligen välkvalificerade

föreläsare. Vidare hade i allmänhet alltför liten tid vid seminarierna

och även vid kompletteringskurserna ägnats åt handledning av elevernas

barnpsykologiska observationer, varför man i framtiden även borde räkna

med kostnaderna för denna undervisning. Örn man med ledning av kostnaderna

för kompletteringskurserna och seminariernas nuvarande föreläsningskostnader

beräknade utgifterna för den teoretiska undervisningen samt

skolkök, övningsämnen m. m. till sammanlagt 16 000 kronor i de båda årskurserna,

syntes statsbidraget i denna del rimligen böra sättas till 2/3 av

detta belopp eller inemot 10 700 kronor för varje seminarium räknat.

Av synnerlig vikt för utbildning av personal för den halvöppna barnavården

vöre vidare enligt utredningen, att elevernas handledning i barnavdelningarna

omhänderhades av välkvalificerade lärarinnor. Örn man räknade

med 50 elever vid ett seminarium och utginge från att eleverna skulle

alternera på olika praktikställen samt att varje befattningshavare i övningsskollärares

ställning kunde mottaga 5 elever samtidigt, skulle det vid ett

seminarium av sådan storlek erfordras minst sex liandledarinnor,

som emottoge elever både för- och eftermiddagar. Då arbetet med eleverna

vöre synnerligen betungande, borde man för handledarinnorna räkna med

en årslön av 1 500 kronor utöver den avlöning, de uppbure i sina befattningar

vid respektive institutioner. Denna avlöning torde i regel uppgå till

omkring 4 000 kronor. För extra handledare borde man vid varje seminarium

räkna med 1 500 kronor. Sammanlagt skulle alltså för elevernas

handledning i praktik med barn behövas 10 500 kronor för varje seminarium.

— Av stor betydelse för ett seminarium vore enligt utredningens mening,

alt den praktiska handledningen betalades så, att vederbörande seminarium

hade möjlighet att själv anordna praktikmöjligheter av övningsskolas

karaktär eller att välja de bästa praktikställena och även kunde räkna

med att erhålla medverkan just från dessa.

Sammanfattningsvis skulle sålunda statsbidrag till ett förskoleseminarium

utgå efter följande grunder:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2/4.

13

Rektorsarvode ........................ 2 000 kronor

Föreläsnings- och lektionsanslag ........ 10 700 »

Arvode lill föreståndarinna för praktik
handledning

........................ 2 000 »

Anslag till grupphandledare ............ 10 500 »

Summa 25 200 kronor

I anslutning härtill anmärker emellertid utredningen, att det effektiva tillskottet

till varje seminarium endast komme att uppgå till 13 200 kronor, enär

utredningen, såsom i det följande skall nämnas, såsom villkor för statsbidrags

åtnjutande komme att föreslå sådan maximering av terminsavgifterna,

att ett fullt utbyggt seminarium komme att få avstå c:a 12 000 kronor av nu

utgående terminsavgifter.

Utredningen föreslår, att för ändamålet anvisas ett anslag för nästa budgetår

av 150 000 kronor. Därvid har utredningen utgått från att statsbidrag

skulle komma att beviljas åt sex förskoleseminarier.

Jag övergår härefter till att lämna en redogörelse för de av befolkningsutredningen

föreslagna villkoren för erhållande av ifrågavarande

statsbidrag.

Tillsyn av statlig myndighet. Såsom ett första villkor för att

ett förskoleseminarium skulle kunna erhålla statsbidrag borde föreskrivas,

att seminariet skulle vara underkastat tillsyn av statlig myndighet. Denna

tillsyn skulle ej införa alltför strikta normer beträffande seminariernas lärokurser

och arbetsformer utan dessa undervisningsanstalter borde lämnas relativt

stor frihet med avseende på läroämnen och undervisningsanordningar.

Från den statliga uppsiktsmyndighetens sida skulle främst tillses att såväl

den teoretiska undervisningen som handledningen av eleverna i arbetet bland

barnen bedreves på ett tillfredsställande sätt samt att vederbörande seminarium

i övrigt arbetade under betingelser, som befrämjade ett gott resultat

av utbildningen.

I fråga om valet av tillsynsmyndighet anför utredningen:

Det synes naturligast, att denna tillsyn uppdrages åt skolöverstyrelsen. I

ett remissyttrande har dock skolöverstyrelsen hävdat, att kontakten med

barnträdgårdarna är av grundläggande betydelse och att det därför är naturligt,

att socialstyrelsen blir kontrollerande myndighet beträffande dessa seminarier.

Genom beslut vid 1943 års riksdag uppdrogs åt socialstyrelsen att ha

överinseendet över de institutioner för halvöppen barnavård, som beviljades

statsbidrag till driften, samt åt skolöverstyrelsen att lia uppsikten över den

pedagogiska verksamhet, som bedrivos vid ifrågavarande institutioner. I samband

härmed upptogs i skolöverstyrelsens stat ett belopp till avlönande av en

inspektris för halvöppen barnavård. Det förefaller med hänsyn därtill naturligt,

alt uppsikten över seminarierna uppdrages åt skolöverstyrelsen, i all synnerhet

som dessa seminarier måhända på längre sikt kunna komma alt

inordnas i det allmänna seminarieväsen, som står under skolöverstyrelsens

tillsyn.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 21b.

Emellertid har skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit hemställt örn

att icke tills vidare behöva tillsätta den inspektrisbefattning, till vilken medel

upptagits i 1944/45 års stat. Styrelsen har härvid åberopat, att en pedagogiskt

utbildad konsulent står till socialstyrelsens förfogande och att denna

konsulent vid sina besök å institutionerna jämväl kan omhänderhava inspektionen

av den pedagogiska verksamheten. Skulle denna skolöverstyrelsens

framställning vinna bifall och någon beträffande den halvöppna barnavården

speciellt sakkunnig person alltså ej stå till skolöverstyrelsens förfogande,

får befolkningsutredningen föreslå, att uppsikten över seminarierna för småbarnsfostrarinnor

tills vidare uppdrages åt socialstyrelsen. Utredningen förutsätter

härvid, att frågan om tillsynsmyndighet över seminarierna upptages

till förnyad behandling i samband med övervägandet örn den halvöppna

barnavårdens ställning i samhället. Örn däremot skolöverstyrelsen framgent

skall ha överinseende över den pedagogiska verksamhet, som bedrives vid

vissa institutioner för halvöppen barnavård, synes det utredningen naturligast,

att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet även beträffande seminarierna.

Det synes utredningen självfallet, att den myndighet, som utses att

ha uppsikt över dessa seminarier, även blir bidragsbeviljande myndighet.

Mini m ifordran beträffande elevantalet. Ett väsentligt

skäl för att statsbidrag skulle utgå till utbildningsanstalter för viss personal

inom den halvöppna barnavården vore enligt utredningen, att det läge i statsmakternas

intresse att öka utbildningskapaciteten vid dessa seminarier. Det

syntes därför vara ändamålsenligt att föreskriva, att ett seminarium skulle ha

ett visst minsta elevantal för att överhuvud taget kunna komma i fråga till

statsbidrag. Förslagsvis borde detta minimiantal sättas till 35 elever fördelade

på två årskurser, varvid dock tillsynsmyndigheten under budgetåret

194546 skulle givas rätt att jämka detta antal till lägst 30. Vid elevantal,

som understeg 50, borde fullt statsbidrag dock ej utgå, utan avdrag från det

fulla statsbidraget ske med 1/r,o eller 500 kronor för varje elev under

nämnda antal.

Tillämpades vad sålunda föreslagits och utnyttjades de sålunda erhållna

möjligheterna till utvidgning anser utredningen, att man har anledning

räkna med att i varje fall fem av de sex nu verksamma seminarierna skulle

komma upp i ett elevantal av 50 per seminarium. Härigenom skulle varje år

utexamineras minst 125 å 150 barnträdgårds- eller lekskolärarinnor i stället

för nu 90 å 100. Genom de statliga kompletteringskurserna hade i december

1944 vid Fröbelinstitutet i Norrköping utexaminerats 25 barnträdgård slärarinnor

och den 31 maj 1945 komme vid Socialpedagogiska seminariet och

Södra K. F. U. K:s pedagogiska institut i Stockholm att utexamineras tillsammans

51 lärarinnor. Ett statsbidrag efter utredningens linjer skulle medverka

till en icke oväsentlig utökning av det antal lärarinnor, som årligen tillfördes

institutionerna för halvöppen barnavård. Skulle det visa sig nödvändigt att

ytterligare höja utbildningskapaciteten vid seminarierna, borde dubbelkurser

införas vid en del seminarier och fortbestå så länge behov därav förelåge.

Villkor för vinnande av inträde som elev vid för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

15

skoleseminarium. Vissa villkor syntes böra föreskrivas beträffande

intagning av elever i här ifrågavarande seminarier. Sålunda borde enligt

utredningen sökande till seminarium förete friskintyg, förslagsvis å formulär

gällande för intagning i småskoleseminarium. Vederbörande borde vidare

ha avlagt realexamen eller på något annat sätt kunnat styrka motsvarande

förkunskaper ävensom ha tillfredsställande utbildning i barnavård och bamsjukvård

samt praktik vid institution för halvöppen barnavård eller barnhem.

Då det syntes vara en avgjord fördel, att eleverna vid sitt inträde på

dessa seminarier hade tillräcklig praktisk erfarenhet av barnarbete och även

genomgått utbildningskurser i barnavård och barnsjukvård, syntes som villkor

för inträde också böra sättas, att elev skulle lia uppnått 20 års ålder.

Terminsavgiftens storlek. Som villkor för statsbidrag borde

ytterligare uppställas, att terminsavgift vid statsunderstött seminarium finge

uttagas med högst 100 kronor. Vid seminarium med fullt statsbidrag borde

vidare finnas minst 10 friplatser och vid seminarium med lägre elevantal

ett av den bidragsbeviljande myndigheten i relation till elevantalet fastställt

antal friplatser.

Med sådana bestämmelser beträffande terminsavgifter och friplatser

skulle inkomsterna för ett seminarium med 50 elever och 200 kronor i

terminsavgift, som nu vöre den vanliga avgiften, minskas med ej mindre än

omkring 12 000 kronor, varför det tillskott, som seminariet i fråga erhölle

genom statsbidrag, komme att utgöra ca 13 200 kronor per år.

En sänkning av terminsavgifterna och införande av ett relativt stort

antal friplatser vore enligt utredningens förmenande nödvändigt, om man

ville befrämja möjligheterna för kvinnlig ungdom ur mindre välsituerade

familjer att vinna inträde vid dessa seminarier. Dessa åtgärder vore dock

ej tillräckliga. Det vore nödvändigt att bereda eleverna möjlighet att erhålla

stipendier som hjälp till deras utbildningskostnader.

Förslag om stipendier till eleverna.

Befolkningsutredningen framhåller, att frågan om inrättande av stipendier

för eleverna vid seminarierna för småbarnsföstrarinnor vore av synnerlig

betydelse för rekryteringen av personal till den halvöppna barnavården.

Utbildningskostnaderna vöre dryga, i synnerhet om man toge

hänsyn till de låga löner, som i regel betalades vid institutionerna och som

ej tilläte amorteringar å någon mera avsevärd studieskuld. Totalkostnaderna

för utbildningen uppskattades för närvarande till mellan 3 500 och

4 500 kronor. Frånvaron av stipendiemöjligheter utgjorde under nuvarande

förhållanden ett hinder för många för den halvöppna barnavården mycket

lämpliga aspiranter att genomgå seminarieutbildning.

Befolkningsutredningen har efter övervägande mellan olika föreliggande

förslag kommit till den slutsatsen, alt stipendier åt elever vid förskoleseminarier

borde utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de normer,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

som på grundval av ett av skolöverstyrelsen avgivet förslag kunde komma

att fastställas beträffande folkhögskolorna. Utredningen hade härvid räknat

med att stipendium skulle allt efter graden av elevs behov kunna utgå

med 75, 50 eller 25 kronor per månad. Med hänsyn till att fråga vore om

elever i 20-årsåldern syntes det utredningen icke lämpligt att enbart taga

hänsyn till vederbörande föräldrars inkomster.

Enligt utredningens uppfattning borde man tills större erfarenhet av

stipendiebehovet vunnits för varje seminarium med 50 elever räkna med

5 stipendier i vardera av de tre behovsgraderna. Medelsbehovet skulle

efter denna beräkningsgrund uppgå till 6 750 kronor per seminarium eller

40 500 kronor för samtliga seminarier, därest de alla uppnådde ett elevantal

av 50. — Det syntes böra ankomma på den bidragsbeviljande myndigheten

att inkomma med förslag till riktlinjer beträffande såväl seminariernas

egna ansökningar örn statsbidrag som elevernas stipendieansökningar.

Förslag om anordnande av en utbildningskurs för grupphandlcdare.

Härom anför befolkning sutredning en:

Det har vid anordnandet av kompletteringskurserna visat sig, att den

största svårigheten, då det gällt att organisera dessa kurser, mött i fråga

örn elevernas placering som praktikanter i barnavdelningar. När det gäller

den teoretiska undervisningen äro besvärligheterna mindre, åtminstone

i den mån denna undervisning sker i föreläsningsform. Men då eleverna

under sin praktik bland barn måste uppdelas i mindre grupper, fordras

ett relativt stort antal handledare, vilka samtliga måste ha särskilda förutsättningar

och lång erfarenhet i att själva leda barngrupper och dessutom

naturliga anlag för att bibringa praktikanterna kunskaper i detta avseende.

Det måste givetvis för en arbetstyngd föreståndarinna vid en småbarnsinstitution

te sig som en extra belastning att även åtaga sig handledningen

av en grupp elever i praktiskt barnarbete. Skulle denna handledning ge

eleverna vad den bör ge, nämligen kunskap och träning i arbetet att leda

en barngrupp, innebär nämligen förekomsten av praktikanter vid en barninstitution

icke en lindring i utan en ökning av föreståndarinnans arbetsbörda.

I själva verket har man liksom beträffande kompletteringskurserna anledning

att vänta sig, att de största svårigheterna, då det gäller att utöka

förskoleseminariernas utbildningskapacitet, skola uppstå just i fråga örn

tillgången på lämplig personal i övningsskollärares ställning. Då förskoleseminarierna

i regel icke äro förbundna med egna barninstitutioner, som

kunna fungera som övningsskola vid handledningen av eleverna, måste

man i många fall räkna med ett samarbete med från seminarierna fullt

fristående daghem, barnträdgårdar och eftermiddagshem.

Utredningen föreslår, att vårterminen 1946 igångsättes en tillfällig,

sex månaders utbildningskurs för grupphandledare,

vilka efter denna utbildning borde kunna tjänstgöra som handledare för seminaristerna

under deras praktik vid institutionerna. Kursen, som för kurs
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

17

deltagarna syntes inrymma möjlighet till studiebesök å annan ort, borde omfatta

20 å 25 deltagare, vilka kunde uttagas bland välkvalificerade barnträdgårdslärarinnor

med särskild fallenhet att handleda elever. Av vikt vore att

uttagningen av kursdeltagare skedde på sådant sätt, att de olika seminarierna

hade någon garanti för att på vederbörande seminarieort ha tillgång till utbildade

grupphandledare. Befolkningsutredningen har beräknat kostnaderna

för ifrågavarande kurs på följande sätt:

Arvode till kursföreståndare ............................ 1 200 kronor

Föreläsningar, lektioner m. m........................... 9 000 »

Arvoden till handledare................................ 4 000 »

Lokalhyra, lyse, städning .............................. 1 000 »

Materiel .............................................. 690

Annonser, trycksaker, skrivmateriel, administration........ 1 500 »

Oförutsedda utgifter .......................... 1 000 *

Summa 18 300 kronor

Även för denna grupphandledarekurs föreslår utredningen stipendier

till de ekonomiskt sämst ställda kursdeltagarna. För att möjliggöra

för den myndighet, som skall utvälja deltagare till en eventuell handledarekurs,

att utse de bästa och för uppgiften mest skickade lärarinnorna utan

avseende på deras ekonomiska förhållanden, ha utmätts stipendiebelopp av

ungefärligen samma storleksgrad som vid de nu pågående kompletteringskurserna.

Till stipendier vid denna kurs borde sålunda anvisas 3 500 kronor

att av den bidragsbeviljande myndigheten fördelas efter i huvudsak

samma grunder, som tillämpades beträffande kompletteringskurserna. -—

Då socialstyrelsen anordnat de kompletteringskurser, som redan avslutats

eller påginge, och härigenom vunnit erfarenheter, som kunde vara av

betydelse även för denna kurs, syntes det lämpligt att socialstyrelsen erhölle

i uppdrag att inkomma med närmare förslag beträffande grupphandledarekursen

ävensom att anordna densamma.

Yttranden över befolkningsutredningens förslag.

över befolkningsutredningens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission,

sistnämnda myndighet efter hörande av sina sakkunniga i frågor

rörande kvinnlig arbetskraft. Yttranden föreligga vidare från svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet, Fröbelinstitutet i Norrköping, Pedagogiska

institutet i Uppsala, södra K. F. U. Ivis pedagogiska institut i Stockholm,

Socialpedagogiska seminariet i Stockholm, örebro socialpedagogiska

institut, Göteborgs förskoleseminarium och Sveriges barnträdgårdslärarinnors

riksförbund.

Förslaget har i dess helhet tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av social
Bihang

till riksdagens protokoll 1045. 1 sami. Nr 214. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 2/4.

styrelsen, skolöverstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission. Statskontoret

har avstyrkt förslaget i vad det berör anordnande av en utbildningskurs

för grupphandledare men tillstyrkt förslaget i övriga delar med

vissa erinringar i detaljer. Övriga remissmyndigheter uttala sig i princip

välvilligt men lia i detaljer gjort från förslaget avvikande uttalanden, huvudsakligen

i avseende å villkoren för statsbidrag. Flertalet av sammanslutningarna

ha emellertid uttalat tillfredsställelse över att frågan örn statsunderstöd

till denna verksamhet nu blivit aktuell.

I fråga om grunderna för statsbidrag till seminarieverksamheten

förklarar sig statskontoret icke lia något att erinra

mot alt bidraget i princip skall beräknas till viss del av utgifterna för

lärarlöner och handledararvoden. Då utredningen icke innehölle förslag

till undervisningsplaner eller uppgifter rörande storleken av de arvoden,

som skulle utgå för olika slag av undervisning, saknade dock statskontoret

varje möjlighet att bedöma skäligheten av de kalkyler, som gjorts rörande

kursutgifterna. Ämbetsverket förutsatte emellertid, att timlärararvodena

för ifrågavarande undervisning, vilken torde ligga å något lägre plan än

vid småskoleseminarierna, skulle utgå med högst för lärarna vid dessa

seminarier fastställda belopp (jfr sv. f. nr 787/1942), Omfattningen av handledarinnornas

arbete framginge icke heller av utredningen. Det förefölle

dock statskontoret uppenbart, att arvodena beräknats till för höga belopp.

Även om handledningen kunde förutsättas orsaka vederbörande en avsevärt

ökad arbetsbörda, syntes merarbetet dock icke vara av beskaffenhet

att motivera ett särskilt arvode av, som föreslagits, 1 500 kronor eller nära

40 procent av dessa befattningshavares normallön. Arvodena i fråga syntes

kunna avsevärt begränsas, förslagsvis till högst 500 kronor.

A andra sidan anser socialstyrelsen, att de föreslagna understöden till

seminarierna vore förhållandevis blygsamma och framdeles borde ökas,

sedan erfarenheten visat, vilka seminarier som bade möjlighet att uppfylla

de krav, som borde ställas på utbildningen av småbarnsfostrarinnor.

Vidkommande de föreslagna villkoren för statsbidrag till

seminarieverksamheten lia desamma föranlett uttalanden i olika

avseenden.

Ifråga örn den statliga tillsynen över seminarieverksamheten

har till en början socialstyrelsen förklarat, att handhavandet av denna tillsyn

syntes böra anförtros styrelsen, bland annat med hänsyn till att styrelsen

vore den myndighet, som för närvarande bade den mest ingående

kännedomen örn det allmänna läget inom den halvöppna barnavården och

förutsättningarna för denna vårdforms vidare utveckling. För ändamålet

borde styrelsen lämpligen ha tillgång till en särskild inspektör i arvodesbefattning.

Svenska fattigvårds■ och barnavårdsförbundet, Pedagogiska institutet i

Uppsala, Örebro socialpedagogiska institut och Sveriges barnträdgårdslåra
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 21-i.

19

rinnors riksförbund hävda att tillsynen över verksamheten borde anförtros

åt skolöverstyrelsen. Jämväl Fröbelinstitutet i Norrköping linner en sådan

anordning naturligast men anser även åtskilliga skäl tala för att socialstyrelsen

blir tillsynsmyndighet under en övergångstid. Utredningens förslag

örn visst minsta elevantal såsom villkor för statsbidrag har

föranlett gensaga av Örebro socialpedagogiska institut, som anmärker, att

förslaget örn minskning av statsbidraget med 500 kronor för varje elev under

ett antal av 50 skulle göra det synnerligen svårt för seminariets ledning att vid

inträffande nedgång i antalet inträdessökande helt se bort från de ekonomiska

konsekvenserna för seminariet av en ur kvalifikationssvnpunkt nödvändig

gallring. Institutet gör vidare gällande, att det med de föreslagna statsbidragsbestämmelserna

knappast bleve möjligt för seminariets ledning att på förhand

göra upp en ekonomisk kalkyl för verksamhetens bedrivande under ett

följande år, enär någon minskning av seminariets utgifter icke inträdde

i händelse elevantalet bleve lägre än vad som beräknats. Institutet medgiver,

att en prövning i samband med beviljande av statsbidrag måste äga

rum med hänsyn till att ett visst minimiantal elever måste finnas för att

en utbildningsanstalt skulle kunna erkännas som statsbidragsberättigad.

Men sedan en anstalt efter sådan prövning förklarats statsbidragsberättigad

kunde statsbidrag tänkas utgå med dels ett fast anslag, förslagsvis

20 200 kronor, dels ett tilläggsanslag å förslagsvis 5 000 kronor till de

seminarier, där elevantalet uppginge till minst 50.

I några yttranden lia invändningar försports mot de föreslagna villkoren

för vinnande av inträde som elev vid förskoleseminarierna.

Statskontoret anmärker, att de av utredningen uppställda kraven på

elevernas förkunskaper syntes väl höga. Enligt statskontorets mening torde

förutsättningarna för att bliva en god vårdarinna av barn främst bestå i

att vederbörande besutle erforderliga personliga kvalifikationer. Vid sådant

förhållande syntes det icke tillfredsställande, att bestämda krav å

vissa teoretiska förkunskaper uppställdes för inträde i skolorna. I varje

fall borde med realexamen jämställas längre kurser vid folkhögskolor och viss

annan fortbildning.

Örebro socialpedagogiska institut riktar kritik mot de föreslagna villkoren

örn utbildning i barnavård och barnsjukvård, örn viss praktik vid institution för

halvöppen barnavård eller barnhem samt örn lägsta inträdesålder av 20 år. 1

fråga om kravet på utbildning i barnavård och barnsjukvård anser institutet den

nödvändiga kontakten med barnavård och barnsjukvård lämpligen böra

ske i form av auskultation i samband med den praktiska utbildningen i

övrigt. I fråga om förslaget att som villkor för inträde på förskoleseminarium

borde föreskrivas praktik vid institution för halvöppen barnavård

framhålles bland annat, att man i de städer, där seminarier vore förlagda, skulle

bliva överlupen av ungdomar, som ville meritera sig för inträde på semi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 21A.

narium, men att man redan nu hade svårt att passa in den i seminarieutbildningen

ingående praktiken i den dagliga verksamheten. Om auskultantverksamheten

skulle ha någon betydelse för elevernas blivande verksamhet,

måste den för övrigt direkt förbindas med den teoretiska utbildningen

och omfatta metodisk handledning av därtill kvalificerade lärarkrafter.

I fråga om inträdesåldern finner institutet tillfyllest, om i samband

med utfärdande av bestämmelser för erhållande av statsbidrag till

anstalter för den halvöppna barnavården föreskreves, att för anställning

som föreståndarinna och för ordinarie anställning fordrades att vederbörande

uppnått 21 års ålder och efter examen tjänstgjort minst 2 år inom

den halvöppna barnavården.

Mot den föreslagna maximeringen av terminsavgiften vid statsunderstött

seminarium till högst 100 ki''onor ha erinringar gjorts av samtliga förskoleseminarier

utom Örebro socialpedagogiska institut. Det framhålles sålunda,

att den av statsbidraget föranledda utgiftsökningen uppginge till minst

samma belopp som inkomstökningen. En jämkning i villkoret örn skyldighet

att nedsätta terminsavgifter borde därför ske så till vida att terminsavgifter

upp till 150 kronor finge uttagas från alla, som ej erhölle de föreskrivna

friplatserna. För de elever, som ändock skulle betala, vore skillnaden

i terminsavgift mellan 200, 150 och 100 kronor ej alltför avsevärd

i betraktande av att hela utbildningskostnaden uppginge till omkring 4 000

kronor.

Sveriges barntrådgårdslårarinnors riksförbund anmärker mot förslaget att

praktik handledarna skulle mottaga både barn och seminarieelever

såväl för- som eftermiddagar, att ett sådant dubbelarbete vore alltför ansträngande,

varför icke dagligen borde handledas mera än en grupp barn och

elever. I så fall torde 10 fast anställda övningsskollärare utgöra minimum

för ett seminarium med 50 elever.

Även Fröbelinstitutet har uttalat sig i fråga om praktikhandledarnas arbete

och yttrar, att dessa ej borde leda mer än en avdelning per dag.

Denna enda avdelning kunde i stället göras större (exempelvis 40 barn,

uppdelade på flera grupper), så att varje handledare ändock kunde sköta

ett lika stort antal elever som av utredningen föreslagits. Institutet framnåller

därjämte, att praktikhandledarnas tid jämväl vore upptagen av

undervisning i seminariet.

Frågan örn semina rielär arnäs avlönings- och pensionsförhållanden

beröres i några yttranden. Fröbelinstitutet — som förväntar,

att förskoleseminarierna i en framtid skola drivas av staten i likhet

med små- och folkskoleseminarierna — anser, att seminarielärarnas anställningsförhållanden

och pensionsmöjliglieter redan nu böra bliva föremål för

behandling.

Sveriges barnirädgårdslårarinnors riksförbund anser, att såsom villkor

för statsbidrag borde föreskrivas, att pensionsfrågan ordnades för alla fast

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

21

anställda lärare i teori och praktik, därvid dessa lärare i pensionshänseende

borde vara jämställda med lärare vid folk- eller småskoleseminarier.

Beträffande utbildningstidens längd ifrågasätter statskontoret,

örn den nu i stor utsträckning tvååriga utbildningstiden icke skulle kunna

avsevärt förkortas, framförallt med hänsyn till att de för närvarande gällande

inträdesfordringarna innefattade krav på såväl viss högre utbildning

som praktik.

Mot förslaget örn stipendier till seminarieeleverna förekommer

i yttrandena ej erinran i annan mån än att statskontoret uttalar

tveksamhet om lämpligheten av den föreslagna anordningen, därvid äihbets

verket påpekar, att eleverna vid småskoleseminarierna regelmässigt icke

äga möjlighet att erhålla stipendier. Med hänsyn till vad utredningen anfört

vill dock statskontoret icke motsätta sig förslaget.

Delade meningar ha framkommit i fråga örn den föreslagna u t b i 1 dningskursen

för grupphandledare.

Förslaget har tillstyrkts av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet, Södra K. F. U. K:s pedagogiska institut,

Fröbelinstitutet och Sveriges barnträdgårdslårarinnors riksförbund. De båda

sistnämnda anse dock den föreslagna kurstiden örn 6 månader vara för kort.

Fröbelinstitutet föreslår en utsträckning av kursen till minst 8 månader,

medan Södra K. F. U. K:s pedagogiska institut föreslår, att rektorer, föreståndarinnor

och instruktionslärarinnor skulle sammankallas till en gemensam

konferens rörande bästa sättet att anordna en dylik kurs, vilken förslagsvis

skulle kunna kombineras med en fortbildningskurs för föreståndarinnor

för daghem, barnstugor, ungdomsgårdar o. d. med gemensamma

teoretiska lektioner men specialiserad praktik.

Erinringar mot förslaget lia framställts ''av Pedagogiska institutet i Uppsala,

Socialpedagogiska seminariet i Stockholm, örebro socialpedagogiska

institut och Göteborgs förskoleseminarium.

Pedagogiska institutet ställer sig tveksamt inför den föreslagna kursen.

Den skulle enligt institutet innebära, att en stor del av de lärarinnor, som

nu handha den praktiska utbildningen, skulle avkopplas från sitt arbete, och

utbildningen av eleverna skulle under denna tid skötas av mindre kvalificerade

krafter. För pedagogiska institutet vore det en stor fördel örn, i

stället flir 6-månaderskursen, 3-månaderskurser anordnades, exempelvis två

år i följd och förlagda till sommaren.

Socialpedagogiska seminariet förklarar sig vara tveksamt, huruvida en

engångskurs av föreslagen längd skulle vara den rätta lösningen. Det första

väsentliga syntes vara att en kortare kurs av konferenskaraktär ordnades,

där de olika seminariernas teoretiska och praktiska ledare kunde

lära ut till varandra ett maximum av nyttiga erfarenheter. Svårigheten att

finna vikarier för de bästa handledarna medan de tillbragte en termin på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

kurs hade därvid också varit medbestämmande för ställningstagandet. Socialstyrelsen

borde erhålla i uppdrag att efter samråd med de olika seminarierna

utforma de handledarkurser och den instruktion, som befunnes vara

den mest tjänliga.

Orebro socialpedagogiska institut anför:

Huruvida den av befolkningsutredningen föreslagna kursen för handledare

skall kunna bli av någon betydelse för verksamheten vid de olika

seminarierna, sammanhänger med frågan, i vad mån det för närvarande är

möjligt att skaffa ersättare åt den personal, som skulle beviljas ledighet för

genomgående av kursen. Tills vidare torde det vara lämpligast, att seminarierna

var för sig få söka ordna ledarefrågan genom att ge grupphandledarna

möjlighet till fortsatt utbildning i samband med seminariarbetet.

Enklast skulle det kunna ordnas på det sättet, att dessa, som villkor för

erhållande av särskilt arvode för handledningen, ålades att deltaga i en

för ändamålet anordnad kurs, som skulle vara förlagd utanför deras ordinarie

tjänstgöringstid. Kursen skulle omfatta ett lämpligt antal timmar per

vecka och omfatta psykologi och pedagogik samt undervisningsteknik och

planläggning av arbetet i barnträdgårdar och daghem med särskilt avseende

tästat vid elevpraktiken. Kostnaderna för undervisning, materiel och litteratur

skulle helt bekostas av statsmedel. Som avslutning och påbyggnad på

en sådan kurs skulle sedan under sommaren anordnas en allmän fortbildningskurs

vid något av seminarierna.

Ett liknande förslag framföres av Göteborgs förskoleseminarium, som lin

ner den rådande personalbristen tala emot utredningens förslag i denna del.

Statskontoret återgiver ett uttalande av befolkningsutredningen, att samtliga

handledare måste ha särskilda förutsättningar och lång erfarenhet i

att själva leda barngrupper samt dessutom naturliga anlag att bibringa praktikanterna

kunskaper i detta avseende. Med hänsyn till dessa krav på handledarnas

kompetens, vilka förefqlle statskontoret välgrundade, vore värdet

av en utbildningskurs för grupphandledare enligt ämbetsverkets mening

problematiskt. Därest vissa handledare skulle vara i behov av instruktioner

eller anvisningar för meddelande av vunna erfarenheter, syntes sådana

kunna meddelas vederbörande av varje läroanstalts föreståndarinna för den

praktiska handledningen. Denna befattningshavare borde givetvis städse

lia en viss tillsyn över de olika handledarna och deras lämplighet för ändamålet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts motsatte sig statskontoret, att

statsmedel anvisades till den föreslagna handledarkursen.

Departementschefen.

1941 års befolkningsutredning bär redan i sitt i februari 1943 avgivna

betänkande angående statsbidrag till daghem och lekskolor berört frågan

örn utbildning av personal till institutioner inom nämnda område. I betänkandet

framhöll utredningen, att ett fullt utbyggt statsunderstöd till dylika

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

23

institutioner komme att medföra en betydande ökning av deras vårdplatser.

Därigenom komme även behovet av utbildade lekskolelärarinnor att kraftigt

ökas. Då det vore ett betydande intresse, att personalen vid sådana institutioner

erhölle tillräckligt omfattande utbildning, förutsatte en ökning av

antalet daghem och lekskolor jämväl vidgade utbildningsmöjligheter. Denna

fråga vore emellertid, uttalade utredningen vidare, av den omfattning och

av den art, att den borde göras till föremål för övervägande i särskild

ordning.

Av befolkningsutredningen har nu framlagts förslag i denna utbildningsfråga.

I förslaget förordas dels statsbidrag till de nu verksamma seminarierna

för utbildning av lekskolelärarinnor — förskoleseminarier —, dels

stipendier till eleverna vid dessa seminarier, dels ock anordnande av en kurs

för utbildning av handledare åt seminarieeleverna i den praktiska delen av

seminariearbetet.

Det är flera syften sorn utredningen velat nå genom förslaget om statligt

stöd till förskoleseminarierna.

I första hand avses att få till stånd en höjning av förskoleseminariernas

nuvarande utbildningskapacitet. Redan nu råder brist på utbildad personal.

I den mån verkningarna av den statliga bidragsverksamheten på området

hinna giva sig till känna i form av ökat antal vårdplatser inom den halvöppna

barnavården, kan berörda brist beräknas bli verkligt kännbar. Det

synes icke tillrådligt att för mötande av denna situation i alltför hög grad

lita till kompletteringskurser av det slag som genom statens försorg ordnats

för ofullständigt utbildad personal. Någon risk att utexaminering skulle

komma att ske av flera än som kunna beredas anställning synes icke föreligga;

det är nämligen en ganska blygsam ökning av utbildningskapaciteten,

vilken skulle vinnas genom det föreliggande förslaget.

Genom att vissa villkor skulle knytas till utgående statsbidrag får staten

möjlighet att för framtiden utöva tillsyn över de understödda seminarierna.

Därmed åsyftas emellertid ej uniformitet de olika instituten emellan. Men

återkommande inspektionsbesök och en central rådgivning kan förväntas

öka förutsättningarna för ett genomsnittligt sett bättre utbildningsresultat än

hittills.

Ett ytterligare motiv för det statliga stödet utgör det trängda ekonomiska

läge, vari flera av förskoleseminarierna befinna sig. I den mån de för sin

verksamhet äro beroende av kommunalt stöd, har detta lämnats endast i

avvaktan på stödåtgärder av staten, å vilken det ansetts böra ankomma atl

lämna det för anstalternas fortbestånd erforderliga stödet från det allmännas

sida. De ekonomiska svårigheterna för anstalterna ökas därigenom alt det

ej i längden går att hålla lönenivån på hittillsvarande låga nivå; i den mån

den äldre arbetskraften ersättes, måste man sannolikt för den personal som

nyanställes räkna med anpassning åtminstone i viss mån till lönerna inom

närliggande arbetsområden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Väl kan ifrågasättas huruvida icke ett förstatligande av ifrågavarande undervisningsverksamhet

vore den mest rationella ordningen. Såsom ett provisorium

i avvaktan på de närmare överväganden, som måste föregå ett sådant

ställningstagande, kan jag emellertid godtaga förslaget att ej nu rubba förskoleseminariernas

nuvarande karaktär av privata utbildningsanstalter.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag angeläget, att en

statlig stödgivning till förmån för förskoleseminarierna nu igångsättes. Det

av befolkningsutredningen framlagda förslaget synes mig i huvudsak ägnat

att läggas till grund för bedömandet av stödgivningsformerna.

Jag övergår härefter till en prövning av de olika delarna av befolkningsutredningens

förslag.

Vad först angår förslaget örn statsunderstöd till undervisningsverksamheten

vid förskoleseminarierna föreslår utredningen,

att detta för varje anstalt lämnas i form av bidrag dels till avlönandet

av två fasta lärarkrafter — en rektor och en föreståndare för praktikhandledningen

— samt lärarinnor för handledning i grupper av seminarieelevernas

praktiska arbete till ett antal motsvarande för 50 elever sex

lärarinnor, dels ock till arvodeskostnaderna i övrigt för den personal, som

bestrider undervisningen. Till rektor skulle enligt förslaget av statsmedel

utgå ett rektorsarvode av 2 000 kronor, varemot rektors lön i övrigt skulle

bestridas på samma sätt som arvodeskostnaderna till den övriga lärarpersonalen.

Till föreståndaren för praktikhandledningen skulle — utöver dennes

lön i övrigt, beräknad till 4 000 kronor — av statsmedel utgå ett arvode av

2 000 kronor. Till grupphandledare skulle för dennes befattning nied elevernas

handledning i barnavdelningarna utgå ett arvode av 1 500 kronor, vilket

helt skulle täckas av statsmedel; i dessa fall utgåves deras vanliga lön

givetvis av respektive institutioner. Under förutsättning att elevantalet överstege

50, räknar utredningen därjämte med ett extra handledararvode. Sammanlagt

skulle således statsbidraget till grupphandledare utgå med högst

(7 X 1 500) 10 500 kronor.

På grundval av föreliggande uppgifter rörande kostnaderna för de förut

omnämnda kompletteringskurserna samt för seminariernas nuvarande föreläsningskostnader

beräknar utredningen arvodeskostnaderna i övrigt folden

personal, som bestrider undervisningen, till sammanlagt 16 000 kronor

i de båda årskurserna. Av de verkliga arvodeskostnaderna, i den mån

bidragsmyndigheten finner dem vara skäliga, skulle två tredjedelar avses

att utgå av statsmedel.

Mot själva formen för statsbidragets beräknande — nämligen till viss del

av kostnaderna för lärarkrafterna — har jag intet att erinra. Mot de föreslagna

arvodena till rektorn och till föreståndaren för praktikhandledningen

synes någon erinran ej kunna med fog framställas. I fråga örn grupphandledararvodet

har statskontoret föreslagit en sänkning från föreslagna 1 500

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

kronor till 500 kronor, enär merarbetet för dem icke motiverade ett arvode

av föreslagen storlek. Vid prövning av frågan har jag funnit mig böra

föreslå en sänkning av arvodesbeloppet till 1 000 kronor.

Jag tillstyrker, att medel i övrigt för den undervisande personalen beräknas

i enlighet med utredningens förslag. Innan medlen utbetalas, bör

emellertid en granskning ske av timlärararvodena och statsbidragsandelen

maximeras till två tredjedelar av beloppet av jämförliga undervisningsarvoden,

till vilka statsbidrag utgå.

Vidkommande härefter de av befolkningsutredningen föreslagna villkoren

för erhållande av förevarande statsbidrag finnér

jag till en början, att förskoleseminarium, som erhåller statsbidrag, skall

stå under tillsyn av statlig myndighet. Denna tillsyn, som huvudsakligen

bör vara av pedagogisk natur, bör främst taga sikte på att lämna råd och

anvisningar i syfte att undervisningen giver bästa möjliga utbyte. Däremot

böra, såsom redan antytts, skiftningar i metodiken eller andra individuella

särarter, vilka kunna förläna undervisningen en i och för sig värdefull speciell

inriktning, få fortbestå. Av skäl som anförts av utredningen och som

ej föranlett erinran från vare sig socialstyrelsens eller skolöverstyrelsens

sida, synes det lämpligt, att tillsynen anförtros åt socialstyrelsen, som jämväl

bör bliva bidragbeviljande myndighet.

Såsom villkor för statsbidrag till förskoleseminarierna har av utredningen

föreslagits, att seminarium skall ha ett visst minsta elevantal av 35 elever,

fördelade på två årskurser, men att tillsynsmyndigheten under budgetåret

1945(46 skulle äga rättighet att jämka detta antal till lägst 30. Vid elevantal,

som understege 50, borde dock fullt statsbidrag ej utgå, utan från

eljest utgående statsbidrag avdragas 1/5o eller 500 kronor för varje elev under

nämnda antal. Såsom motiv för uppställande av förenämnda villkorsregler

har angivits det föreliggande intresset att öka utbildningskapaciteten vid

seminarierna. Mot förslaget i denna del ha invändningar framförts av

Öiebro socialpedagogiska institut, som bland annat befarat, att svårigheter

skulle uppstå för vederbörande seminarieledning att på förhand uppgöra en

ekonomisk kalkyl för seminarieverksamhetens bedrivande under ett följande

år. Då det emellertid för statsverkets del förefaller rimligt att bidragsgivningen

står i direkt relation till utbytet av densamma, helst som avsikten

med bidragsgivningen i första hand är att öka seminariernas utbildningskapacitet,

kan jag icke tillstyrka slopande i en eller annan forin av den

av utredningen föreslagna reduktionsregeln. Jag biträder även vad utredningen

föreslagit i fråga örn minimiantalet elever.

Vad angår storleken av den terminsavgift, som skall uttagas av eleverna,

finnér jag mig — med hänsyn till de skäl. som vid remissbehandlingen

framkommit mot en maximering av avgiften till 100 kronor — böra förorda

den jämkningen, att avgiften högst får uppgå till 150 kronor. Vad av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. I sami. Nr 214. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

utredningen föreslagits i fråga om friplatser vid seminarierna vill jag biträda.

Jag delar utredningens mening, att vissa villkor böra föreskrivas beträffande

intagning av elever i förskoleseminarierna. Jag är emellertid icke

beredd att nu avgiva några detaljerade förslag härom. Detta torde i stället

lå ske i samband med den slutliga utformningen av grunderna för statsbidragen

efter det riksdagens beslut i ärendet föreligger.

Frågan om och i vad mån en reglering kan ske av löne- och pensionsvillkoren

för seminariernas personal torde få upptagas till prövning i samband

med det av befolkningsutredningen bebådade övervägandet örn den halvöppna

barnavårdens ställning i samhället.

Vissa i yttrandena berörda praktiska spörsmål i samband med praktikhandledningen

torde böra upptagas till behandling av tillsynsmyndigheten i

samråd med vederbörande institutioner. Jag vill i samband härmed endast

nämna, att jag, i avvaktan på praktiska erfarenheter härutinnan, ansett mig

icke böra frångå utredningens beräkningar om det behövliga antalet grupphandledare.

Utredningens förslag om stipendier till seminarieeleven!a

finner jag välbetänkt såsom ägnat att vidga basen för rekryteringen av

personal till den halvöppna barnavården. Såsom utredningen anfört böra

i fråga om grunderna för stipendiernas utgående motsvarande regler gälla

som de vilka kunna komma att fastställas för stipendier åt elever vid folkhögskolor.

I den mån utredningens uttalande att hänsyn icke endast bör

tagas till föräldrarnas inkomster må innebära en avvikelse från vad som

är avsett att gälla för folkhögskoleelever kan jag icke förorda densamma.

Då erfarenhet helt saknas rörande den omfattning, i vilken stipendier kunna

bliva erforderliga, saknar jag anledning frångå utredningens beräkningar

härutinnan.

Det återstår att taga ställning till befolkningsutredningens förslag örn

anordnandet av en utbildningskurs för grupphandledare.

Vid remissbehandlingen ha av flera seminarier föreslagits olika sätt att

praktiskt bibringa grupphandledarna ökad förtrogenhet med deras uppgifter.

Av dessa yttranden framgår ej blott att olika uppfattningar råda om

bästa sättet att ordna denna angelägenhet utan även att ett genomförande

av befolkningsutredningens förslag i denna del skulle medföra ett besvärligt

läge för seminarierna med hänsyn till svårigheterna att anskaffa vikarier

för de i kursen deltagande.

Jag är på grund härav icke nu beredd att föreslå beviljande av anslag till

kurs för grupphandledare. Lämpligen torde socialstyrelsen i samråd med

de olika seminarierna närmare överväga frågan och inkomma med därav

eventuellt föranlett förslag.

Såsom nämnts har utredningen beräknat att för nästa budgetår skulle

erfordras ett anslag av 150 000 kronor för statsbidrag till sex förskolesemi
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21A.

27

narier sami 40 000 kronor till elevstipendier. Den av mig föreslagna sänkningen

av grupphandledararvodet medför en reducering av anslagsbehovet

för det förra ändamålet med omkring 20 000 kronor. Det sammanlagda

anslagsbehovet kan sålunda uppskattas till (130 000 + 40 000) 170 000

kronor. Anslaget torde böra såsom reservationsanslag anvisas under beteckningen

Bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

dels godkänna de grunder för bidrag till utbildning av personal

inom den halvöppna barnavården, som av mig förordats,

att tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1945;

dels ock till Bidrag till utbildning av personal inom den

halvöppna barnavården för budgetåret 1945/46 anvisa ett

reservationsanslag av....................kronor 170 000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, hemställt, förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:479 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården. a1 i texten
  2. SU 1945:219 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården. s. 1 i texten