Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i allmänna tjånsteoch familjepensionsreglementena, 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare samt folkskolans tjånsteoch familjepensionsreglementen, m. m

1945-03-02 · 33 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:219, Med förslag till vissa ändringar i allmänna tjånsteoch familjepensionsreglementena, 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare samt folkskolans tjånsteoch familjepensionsreglementen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mattts proposition nr 219.

1

Nr 219.

Kungl. Mattts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i allmänna tjånste- och familjepensionsreglementena,

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare

samt folkskolans tjånste- och familjepensionsreglementen,

m. m.; given Stockholms slott den 2 mars

1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser

1) om ändring i vissa delar av allmänna tjänstepensionsreglementet den 30

december 1941 (nr 1008),

2) om ändrad lydelse av 23 § allmänna familjepensionsreglementet den 30

december 1941 (nr 1009),

3) om ändring i vissa delar av reglementet den 12 juni 1942 (nr 452) angående

tjänstepension för arbetare i statens tjänst (1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare),

4) om ändring i vissa delar av folkskolans tjänstepensionsreglemente den

18 juli 1942 (nr 699) samt

5) om ändring i vissa delar av folkskolans familjepensionsreglemente den

18 juli 1942 (nr 700);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll I9i5. 1 sami. Nr 219.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av allmänna tjänstepensionsreglementet

den 30 december 1941 (nr 1008).

Härigenom förordnas, dels att rubriken till 31 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet

den 30 december 1941 samt 3 punkten i samma moment

och 34 § reglementet skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande

framgår, dels ock att 1 punkten övergångsbestämmelserna till reglementet

skall upphöra att gälla.1

31 §.

1 moni. Försvarsdepartementet, försvarets sjukvårdsförvaltning, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarsstaben, armén,''marinen

och flygvapnet.

3. Beställningshavare, som---tid, nämligen

a) officer (musikdirektör), underofficer (musikunderofficer) samt beställningshavare

tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet intagna löneplanen

Mb tid, under vilken beställningshavaren efter fyllda 21 år innehaft med

tjänstepensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet,

samt annan beställningshavare två tredjedelar av sådan tid;

b) beställningshavare, som---Kungl. Majit bestämmer;

c) beställningshavare, som--— sådan anställning; samt

d) beställningshavare, som---vid försvarsväsendet.

Annan icke-ordinarie---manskap vid försvarsväsendet.

Vid tjänstårsberäkning--— — till efterrättelse.

34 §.

Nionde huvudtiteln.

Länsveterinärer.

För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det tjänstepensionsavdrag

och det tjänstepensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2

mom. gälla för lönegraden A 26.

1 Senaste lydelse av rubriken till 31 § 1 mom. och 3 punkten i samma moment, se 1944: 468

samt av 34 §, se 1942:690.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

3

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945. För lantbruksingenjör,

som efter ikraftträdandet tillhör lönegraden A 21 civila avlöningsreglementet,

skall 34 § alltjämt tillämpas i sin hittillsvarande lydelse.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 23 § allmänna familjepensionsreglementet

den 30 december 1941 (nr 1009).

Härigenom förordnas, att 23 § allmänna familjepensionsreglementet den 30

december 19411 skall erhålla följande ändrade lydelse.

23 §.

Nionde huvudtiteln.

Länsveterinärer.

För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det familjepensionsavdrag

och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom.

gälla för lönegraden A 26.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945. För lantbruksingenjör,

som efter ikraftträdandet tillhör lönegraden A 21 civila avlöningsreglementet,

skall 23 § alltjämt tillämpas i sin hittillsvarande lydelse.

1 Senaste lydelse, se 1942: 691.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet den 12 juni

1942 (nr 452) angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst

(1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare).

Härigenom förordnas, dels att 1 § 1 mom. reglementet den 12 juni 1942

angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst (1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare) skall erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande

framgår, dels ock att nuvarande 4 mom. i 14 § reglementet skall benämnas

5 mom. samt att i sistnämnda paragraf skall införas ett nytt moment,

betecknat 4 mom. och av den lydelse, som nedan angives.

1 §•

1 mom. Detta reglemente---- och förvärvskälla.

Såsom förutsättning---för vilken gäller en arbetstid av normal om
fattning.

Vid tillämpning av stadgandet under d) här ovan skall med arbetaranställning

i statens tjänst likställas

a) följande militära tjänstgöring, i den mån den icke inbegripes i den

tjänstgöring, som jämlikt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen åligger värnpliktiga

i allmänhet, nämligen utbildning enligt 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen

samt utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör, flygskytt

eller reservofficer eller till fänrik vid sjövärnskåren;

b) fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet samt tjänstgöring,

under vilken anställningshavare enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1

eller 2 mom. manskapsavlöningsreglementet, skall för där avsett ändamål anses

hava innehaft sådan anställning, dock allenast till den del anställningen

innehafts eller tjänstgöringen fullgjorts utöver en tid av tre år; samt

c) såvitt angår den, som vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt

driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik

verksamhets eller företags nedläggande övergått till anställning i statens

tjänst och vilken icke är undantagen från reglementets tillämpning, anställning

hos den föregående arbetsgivaren.

Vad i---äga tillämpning.

14 §.

4 mom. Såsom tjänstår må ytterligare tillgodoräknas två tredjedelar av

tid för sådan i 1 § 1 mom. tredje stycket a) omförmäld tjänstgöring, som en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

ligt vad i nämnda stycke sägs skall för där avsett ändamål likställas med arbetaranställning

i statens tjänst, dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats

enligt föreskrifterna i 1—3 mom.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av folkskolans tjänstepensions''

reglemente den 18 juli 1942 (nr 699).

Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. och 12 § 2 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente

den 18 juli 1942 skola erhålla ändrad lydelse pa sätt

nedan angives.

5 §•

1 mom. Såsom tjänstepensionsavdrag —--pensionsavdraget verk
ställes.

Har ordinarie---högre lönegraden.

För ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något sitt förvållande

förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats till befattning

i samma lönegrad och därefter enligt vad därom är stadgat äger

åtnjuta den särskilda löneförmån, varom i 8 § 1 mom. andra stycket folkskolans

avlöningsreglemente förmäles, skall tillämpas det tjänstepensionsavdrag,

som gäller för den tidigare innehavda befattningen.

12 §.

2 mom. För ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något sitt

förvållande förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats

till befattning i samma lönegrad och därefter enligt vad därom är stadgat

äger åtnjuta den särskilda löneförmån, varom i 8 § 1 mom. andra stycket

folkskolans avlöningsreglemente förmäles, må grundbeloppet av tjänstepension

icke understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest förflyttningen

icke ägt rum.

Vad sålunda---- andra stycket.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av folkskolans familjepensionsreglemente

den 18 juli 1942 (nr 700).

Härigenom förordnas, att 6 § 1 morn. och 10 § 2 mom. folkskolans familjepensionsreglemente

den 18 juli 1942 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

6 §.

1 mom. Såsom familjepensionsavdrag —--pensionsavdraget verk
ställes.

Har ordinarie---högre lönegraden.

För ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något sitt förvållande

förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats till befattning

i samma lönegrad och därefter enligt vad därom är stadgat äger åtnjuta

den särskilda löneförmån, varom i 8 § 1 mom. andra stycket folkskolans

avlöningsreglemente förmäles, skall tillämpas det familjepensionsavdrag, som

gäller för den tidigare innehavda befattningen.

10 §.

2 mom. I fråga örn ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något

sitt förvållande förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats

till befattning i samma lönegrad och därefter enligt vad därom är stadgat

äger åtnjuta den särskilda löneförmån, varom i 8 § 1 mom. andra stycket

folkskolans avlöningsreglemente förmäles, må familjepensionstalet icke understiga

det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest förflyttningen

icke ägt rum.

Vad sålunda---stycket avses.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

19U5.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.

1. Vissa ändringar i 31 § 1 mom. allmänna tjänstepensions
reglementet.

Enligt rubriken till 31 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet äga

bestämmelserna i nämnda moment tillämpning å beställnings (befattnings)- havare tillhörande vissa angivna till försvarsväsendet hörande institutioner,

bland dem kemiska anstalten. Såvitt angår nämnda anstalt äro momentets

bestämmelser tillämpliga å viss på anstaltens personalförteckning uppförd

civilmilitär personal, nämligen två tygförvaltare.

Vid 1944 års riksdag fattades beslut (prop. nr 293; r. skr. nr 498) örn att

en försvarets forskningsanstalt skulle från och med tidpunkt, som av Kungl.

Maj:t bestämdes, inrättas och organiseras enligt vissa i propositionen angivna

grunder. Därvid avsågs, att kemiska anstalten skulle avvecklas såsom särskild

institution; ehuru anstalten redan före utgången av budgetåret 1944/45

skulle kunna administrativt inordnas som en del av forskningsanstalten,

skulle likväl personalförteckning och avlöningsstat för kemiska anstalten

tillämpas intill budgetårets slut. Berörda organisationsändring är avsedd att

genomföras den 1 april 1945.

I den förut denna dag på chefens för försvarsdepartementet föredragning

beslutade propositionen angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens

fjärde huvudtitel för budgetåret 1945/46 har avsetts, att nämnda

omorganisation skall fullständigt genomföras från och med nästa budgetår,

varför förslag icke framlagts rörande ny personalförteckning för kemiska

anstalten. Vid forskningsanstalten avses icke skola finnas militär eller civilmililär

personal med avlöning på denna anstalts stat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Departements
chefen.

I 31 § 1 mom. 3 punkten allmänna tjänstepensionsreglementet meddelas

vissa särskilda tjänstårsberäkningsbestämmelser, vilka — oavsett stadgandena

i 17 § reglementet — äro tillämpliga å beställningshavare, som avses i

militära avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet, ävensom

beställningshavare å reservstat. Enligt 3 punkten a) må officer (musikdirektör)

, underofficer (musikunderofficer), högbåtsman och flaggkorpral helt tillgodoräkna

tid, under vilken beställningshavaren efter fyllda 21 år innehaft

med tjänstepensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap

vid försvarsväsendet. Annan nu avsedd beställningshavare må tillgodoräkna

sådan tid till två tredjedelar.

Med flottans högbåtsmansbeställningar jämförliga beställningar såsom s. k.

långtjänstunderbefäl finnas numera inrättade vid armén, kustartilleriet och

flygvapnet. Vid flygvapnet ha nämligen genom 1942 års försvarsbeslut inrättats

ett antal överfurirsbeställningar, och vid armén och kustartilleriet ha

sådana beställningar tillkommit genom beslut vid 1944 års riksdag (prop.

nr 143; r. skr. nr 273). Överfurirsbeställningarna äro avsedda att rekryteras

bland fast anställt manskap'' med furirskompetens.

Med hänsyn till omorganisationen av försvarets forskningsverksamhet synes

kemiska anstalten icke vidare böra i rubriken till 31 § 1 mom. allmänna

tjänstepensionsreglementet medtagas vid angivandet av de institutioner, å

vilka momentets bestämmelser äro tillämpliga. Härav betingad ändring i

reglementet bör nu vidtagas. Organisationsändringen medför även, att professor

vid kemiska anstalten icke vidare bör upptagas i den till allmänna

tjänstepensionsreglementet hörande tjänståldersförteckningen, i vilken angivas

de ordinarie befattningar, för vilka det för hel pension erforderliga antalet

tjänstår skall utgöra 25. Förslag till härav föranledd ändring torde jag

senare få anmäla i samband med andra frågor, som beröra bilagorna till

pensionsreglementet.

I fråga om rätt att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tid

för icke pensionsberättigande manskapsanställning torde överfurirerna vid

armén, kustartilleriet och flygvapnet böra likställas med flottans högbåtsmän.

Sådan ändring bör alltså vidtagas i 31 § 1 mom. 3 punkten a) allmänna

tjänstepensionsreglementet, att samtliga till löneplan Mb manskapsavlöningsreglementet

hänförliga beställningshavare — oberoende av örn de tillhöra

armén, flottan, kustartilleriet eller flygvapnet -— äga såsom tjänstår

utan reduktion tillgodoräkna tid, under vilken de efter fyllda 21 år innehaft

med tjänstepensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap vid

försvarsväsendet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis preposition nr 219.

9

2. Ändrade pensionsbestämmelser för lantbruksingenjörer.

Gällande personalförteckning för statens lantbruksingenjörer upptager 24

lantbruksingenjörer i lönegraden A 21 civila avlöningsreglementet. Av de nuvarande

tjänstinnehavarna kvarstå emellertid 8 befattningshavare efter sådan

anmälan, som avses i 66 § 1 mom. första stycket c) civila avlöningsreglementet,

på äldre lönestat; dessa lantbruksingenjörer äro underkastade 1921 års

avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen och tillhöra därvid lönegraden

B 21. I pensionshänseende tillämpas för lantbruksingenjör, å vilken

civila avlöningsreglementet äger tillämpning, allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

och för lantbruksingenjör, som kvarstår på äldre lönestat,

1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936 års allmänna familjepensionsreglemente.

Enligt samtliga nu nämnda pensionsreglementen skola, i

anslutning till att lantbruksingenjörerna utöver lön äga åtnjuta arvode enligt

taxa, för lantbruksingenjör tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag,

sorn gälla för ordinarie tjänsteman i 26 lönegraden. För lantbruksingenjör,

sorn vid statens övertagande den 1 juli 1937 ägde delaktighet i civilstatens

änke- och pupillkassa, gälla vissa övergångsbestämmelser till de båda familjepensionsreglementena.

Dessa övergångsbestämmelser innebära bland annat, att

sådan befattningshavare skall, så länge han kvarstår i den tjänst han vid

statens övertagande av kassan den 1 juli 1937 innehade, i stället för familjepensionsavdrag

enligt respektive reglemente vidkännas minskning i honom tillkommande

lön motsvarande den avgift, som han enligt de för honom närmast

före nämnda dag gällande bestämmelserna haft att erlägga. Befordran till

tjänst med högre familjepensionsunderlag medför däremot, att vederbörande

i fortsättningen skall vidkännas de reglementsenliga familjepensionsavdragen,

och enligt de till 1941 års allmänna familjepensionsreglemente hörande övergångsbestämmelserna

har den innehavda tjänstens uppflyttning i högre lönegrad

eller annan omständighet, som medför tillämpning av högre familjepensionsunderlag

än det, vilket gällde den 1 juli 1937, samma verkan i avdragshänseende.

Enligt förslag, som kommer att anmälas senare denna dag, skola lantbruksingenjörerna

göras oberoende av taxeinkomster och uppflyttas i lönegraden

A 28 civila avlöningsreglementet. Vid löneregleringen -— som är avsedd

att genomföras vid ingången av budgetåret 1945/46 — skola de nu å

äldre lönestat kvarstående lantbruksingenjörerna medgivas övergå å civila

avlöningsreglementet. Av de nuvarande lantbruksingenjörerna äro 1 på äldre

lönestat kvarstående befattningshavare och 8 under civila avlöningsreglementet

lydande befattningshavare på grund av förbehåll, som intagits i de

för dem utfärdade fullmakterna, skyldiga att underkasta sig löneregleringen,

övriga lantbruksingenjörer avses skola äga rätt att efter därom uttryckt

önskan kvarstå vid tillämpning av det nuvarande lönesystemet och skola

således, om sådan anmälan göres, alltjämt tillhöra lönegraden B 21 respektive

A 21 och åtnjuta visst arvode.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ptoposition nr 219.

Departements
chefen.

I det av 1942 års torrläggningssakkunniga den 28 november 1944 avgivna

betänkandet med förslag angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten

(SOU 1944: 5(5) Ilar angående de spörsmål i pensionshänseende,

som anknyta till löneregleringen, anförts följande.

Beträffande de å 1921 års avlöningsreglemente kvarstående 8 lantbruksingenjörerna

torde en övergång till de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna

böra medföra, att allmänna tjänstepensionsreglementet med de ändringar,

som kunna varda beslutade i samband med löneregleringens genomförande,

erhåller tillämpning på dem. Övergången avses skola innebära, att för dem

bli utan vidare gällande det tjänstepensionsunderlag och det tjänstepensionsavdrag,

som äro stadgade för den föreslagna nya lönegraden. Någon rätt att

övergå till ny lönestat men samtidigt kvarstå vid äldre tjänstepensionsbestämmelser

bör alltså i dessa fall icke medgivas. Uttrycklig föreskrift härutinnan

bör meddelas.

För lantbruksingenjör, som redan är underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet,

skulle likaledes övergången till ny lönestat medföra, att tjänstepensionsunderlag

och tjänstepensionsavdrag efter övergången beräknas enligt

den nya lönegraden. Även beträffande sådan lantbruksingenjör bör emellertid

föreskrivas, att han vid övergången på ny lönestat är skyldig att underkasta

sig de ändringar i reglementet, som kunna varda beslutade i samband

med löneregleringen.

För de lantbruksingenjörer, som för närvarande tillhöra 1936 års respektive

1941 års allmänna familjepensionsreglemente, bör på motsvarande sätt genom

löneregleringen bli gällande 1941 års familjepensionsreglemente med de

ändringar däri, som föranledas av löneregleringen.

För lantbruksingenjör tillhörande 1921 års avlöningsreglemente eller civila

avlöningsreglementet, vilken icke är övergångspliktig och som anmäler

sig icke vilja övergå på ny lönestat, bör någon ändring i pensionsförhållandena

ej inträda. Särskilt stadgande härom erfordras endast för det fall, att

vederbörande redan för närvarande är underkastad allmänna tjänste- och

familjepensionsreglementena. För sådan lantbruksingenjör bör gälla, att reglementena

skola å honom tillämpas i deras nuvarande lydelse, alltså utan

de ändringar, som betingas av löneregleringen.

I samband med löneregleringen bör stadgandet angående lantbruksingenjör

tjänstepensionsunderlag och tjänstepensionsavdrag i 34 § 1 mom. allmänna

tjänstepensionsreglementet och motsvarande stadgande i 23 § 1 mom.

allmänna familjepensionsreglementet upphävas.

I detta sammanhang må slutligen erinras om att i 16 § 1 mom. andra

stycket allmänna tjänstepensionsreglementet äro meddelade vissa föreskrifter

angående beräkning av tjänstepensionsunderlag i det fall, att befattning

innehafts kortare tid än tre år före pensionsålderns inträde eller, i fråga örn

tjänsteman, som avgår med rätt till förtidspension, tre år före avgången.

I dylika fall skall viss medeltalsberäkning av tjänstepensionsunderlag äga

rum. Ehuru för lantbruksingenjör, som övergår till ny stat, förändring i

tjänstepensionsunderlagets belopp skulle komma att inträda, förutsätta dock

de sakkunniga, att 16 § 1 mom. andra stycket icke blir å sådan lantbruksingenjör

tillämpligt, alldenstund han genom övergången icke tillträder ny

befattning. Någon särskild föreskrift härutinnan torde icke vara erforderlig.

Såsom torrläggningssakkunniga anfört bör en avveckling av lantbruksingenjörernas

taxeinkomster och befattningarnas uppfattning i högre lönegrad

medföra, att för lantbruksingenjör framdeles tillämpas de pensions
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

11

avdrag och pensionsunderlag, som gälla för denna lönegrad. Stadgandena

i 34 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet och 23 § 1 mom. allmänna

familjepensionsreglementet böra således vid en sådan omreglering

utgå.

Vad angår de nuvarande lantbruksingenjörerna, bliva reglementena i sin

sålunda ändrade lydelse utan särskild åtgärd tillämpliga på de befattningshavare,

vilka jämlikt förbehåll i fullmakten eller eljest övergå på löneregleringen.

Någon medeltalsberäkning av tjänstepensionsunderlagen enligt 16 §

1 mom. andra stycket allmänna tjänstepensionsreglementet ifrågakommer

därvid icke, om avgång ur tjänst skulle ske inom tre år efter lönegradsuppflyttningen.

De här avsedda befattningshavare, som före den 1 juli 1937

tillhört civilstatens änke- och pupillkassa, komma i anledning av uppflyttningen

att från och med regleringens genomförande den 1 juli 1945 få vidkännas

familjepensionsavdrag med de belopp, som enligt allmänna familjepensionsreglementet

gälla för befattning i lönegraden A 28 civila avlöningsreglementet.

Pensionsförhållandena för de nuvarande lantbruksingenjörer, som icke

bliva underkastade löneregleringen, böra icke beröras av densamma. Såvitt

angår lantbruksingenjör, vilken kvarstår på äldre lönestat, följer av 1 § 1

mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, att detta icke blir tillämpligt,

och av 1 § i 1941 års allmänna familjepensionsreglemente framgår, att ej

heller detta reglemente blir gällande för befattningshavaren. Vad åter angår

de lantbruksingenjörer, å vilka civila avlöningsreglementet samt allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementena nu äro tillämpliga och som icke

underkasta sig löneregleringen, bör genom övergångsbestämmelser till de

avsedda ändringarna i pensionsreglementena sörjas för att dessa reglementen

å dem tillämpas i sin hittillsvarande lydelse.

3. Upphävande av 1 punkten övergångsbestämmelserna till

allmänna tjänstepensionsreglementet.

Enligt 2 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet är, där ej Kungl.

Majit annorlunda förordnar, från reglementets tillämpning undantagen tjänsteman,

vilken vid statens övertagande helt eller delvis av enskilt företag eller

1 samband med dylikt företags nedläggande övergått till befattning, som avses

i reglementet. Jämlikt 1 punkten övergångsbestämmelserna till reglementet

skall emellertid detta icke i något fall äga tillämpning å tjänsteman vid

statens järnvägar, vilken övergått i statens järnvägars tjänst vid statens övertagande

av enskild järnväg eller bandel men omedelbart före civila tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande den 1 juli 1935 varit undantagen från

tillämpningen av kommunikationsverkens pensionslag och därför jämlikt

2 § 1 mom. d) civila tjänstepensionsreglementet ej heller blivit underkastad

detta reglemente.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

I proposition den 23 februari 1945, nr 183, har förslag framlagts angående

reglering av tjänste- och familjepensioneringen för personal vid av staten

övertagna enskilda järnvägar. Den i propositionen förordade regleringen avses

skola innebära, att jämväl personal, som från enskild järnväg övergått i

statens järnvägars tjänst före civila tjänstepensionsregleinentets ikraftträdande

och undantag^ från tillämpningen av kommunikationsverkens pensionslag,

skall kunna bliva underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet. I

enlighet härmed bör föreskrift meddelas, att 1 punkten övergångsbestämmelserna

till allmänna tjänstepensionsreglementet skall upphöra att gälla. Ändringsföreskriften

bör träda i kraft den 1 juli 1945.

4. Tillämpning av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

beträffande vissa förutvarande landsfiskaler m. fl.

I samband med omorganisationen av landsfiskalsbefattningama medgavs

genom beslut vid 1941 års riksdag, att de ordinarie landsfiskaler, vilka ej

töre tidpunkten för ikraftträdandet den 1 oktober 1941 av omorganisationen

av landsfiskalsbefaltningarna enligt då gällande pensionsbestämmelser för

landsfiskaler uppnått pensionsåldern men dessförinnan fyllt 63 år, finge under

förutsättning, att de förklarat sig villiga att i samband med omorganisationens

genomförande avgå med ålderspension, från och med den 1 oktober

1941 pensioneras, som örn de varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegraden

A 22, ävensom att samma förmån finge beredas de ordinarie landsfiskaler,

vilka enligt gällande pensionsbestämmelser uppnått eller uppnådde

pensionsåldern under tiden mellan den 1 juli 1940 och den 1 oktober 1941.

Vidare medgavs, att familjepension finge med tillämpning från och med

den 1 oktober 1941 utgå till efterlevande efter sådan landsfiskal, som före

avgången ur tjänst avlidit under tiden mellan den 1 juli 1940 och den 1

oktober 1941, eller sådan f. d. landsfiskal, som uppnått pensionsåldern under

nämnda tid, såsom örn den avlidne vid dödsfallet eller avgången från

tjänsten varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegraden A 22. Slutligen

medgavs, att ordinarie landsfiskal, som vore född före utgången av april

1884 men vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober

1941 icke uppnått 63 års ålder, kunde enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

från sistnämnda tidpunkt efter därom gjord ansökning beviljas pension,

såsom om han blivit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22 och vid

avgången uppnått nämnda ålder. De närmare bestämmelserna i ämnet hava

meddelats genom Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 1 augusti 1941.

De ifrågavarande åtgärderna inneburo, att befattningshavarna, vilka tidigare

varit underkastade 1907 års civila pensionslag, fingo sina pensionsförhållanden

reglerade enligt 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936

års allmänna familjepensionsreglemente.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219-

13

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 december 1942 dagtecknad skrift hemställde

därefter föreningen Sveriges landsfiskaler, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

åtgärder i syfte att ifrågavarande befattningshavare eller deras efterlevande

skulle bliva underkastade bestämmelserna i 1941 års allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementen.

över framslällningen avgav statskontoret utlåtande den 12 januari 1943

och anförde därvid.

Beträffande den anordning för en tillbakaverkande tillämpning av den

med ikraftträdandet av de nya allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

genomförda pensionsregleringen, som innefattas i kungörelsen nr

164/1942, hava 1938 års pensionssakkunniga (betänkandet s. 279) understrukit,

att densamma avsåge tjänstemän, som etter de nya avlöningsförfattningarnas

ikraftträdande avgått med pension enligt civila eller militära

Ijänstepensionsreglementet och vid a vgångs tillfället voro underkastade någon

av nämnda avlöningsförfattningar. Ifrågavarande avlöningsförfattningar

utgjordes enligt de sakkunniga av dels civila avlöningsreglementet, civila

icke-ordinariereglementet, militära avlöningsreglementet och militära

icke-ordinariereglementet, vilka samtliga trätt i kraft den 1 juli 1939, dels

ock manskapsavlöningsreglementet, vilket trätt i kraft den 1 juli 1940.

I fråga örn de sakkunnigas förslag har föredragande departementschefen

vid anmälan av propositionen nr 339 till 1941 års riksdag (s. 198) anfört, att

från och med den 1 juli 1942 horde de nya bestämmelserna i enlighet med

vad de sakkunniga förordat göras tillämpliga å de tjänstemän, som blivit

underkastade de 1939 eller 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningarna men

avgått ur tjänst före pensionsregleringens ikraftträdande. Vad departementschefen

sålunda föreslagit biträddes av riksdagen. *

Då de landsfiskaler, som avgått med pension i samband med genomförandet

den 1 oktober 1941 av omorganisationen av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningama,

icke varit underkastade något av förenämnda aylöningsreglementen,

lära de i förenämnda departementschefsuttalande angivna förutsättningarna

för en tillämpning av de nya pensionsbestämmelserna icke

föreligga. För ett tillmötesgående av föreliggande framställning torde vid sadan

t förhållande erfordras medgivande av riksdagen.

Av principiella skäl finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att

framställning i sådant syfte göres till riksdagen.

Genom beslut den 12 mars 1943 lämnade Kungl. Majit framställningen

ulan åtgärd.

Vid 1944 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna 1:250 och

11:302, att riksdagen mätte antingen göra det uttalandet, att 1941 års riksdags

beslut i fråga örn pensionering av vissa landsfiskaler skulle sa tolkas,

att”de av beslutet berörda landsfiskalerna och deras efterlevande finge åtnjuta

pensionsförmåner såsom örn gällande civila avlöningsreglemente och

allmänna tjänstepensionsreglemente varit å sagda landsfiskaler tillämpliga,

eller, örn detta icke kunde bifallas, fatta beslut alt nämnda förmåner ändock

skulle beredas ifrågavarande befattningshavare och deras efterlevande.

1 enlighet med hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 32 föranledde

motionerna icke någon åtgärd. Vid ärendets behandling i kamrarna framfördes

emellertid önskemål, att frågan skulle bli föremål för ytterligare övervägande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Departementschefen.

Ett medgivande för ifrågavarande befattningshavare eller deras efterlevande

att övergå på 1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglemenlen

skulle otvivelaktigt innebära ett avsteg från de grunder, som varit vägledande

vid avgränsningen av reglementenas tillämpningsområde. Det må

emellertid framhållas, att den nya landsfiskalsorganisationen medförde avsevärda

förändringar i fråga örn de nu berörda befattningshavarnas anställnings-

och tjänstgöringsförhållanden. I betraktande härav tala billighetsskäl

för ett tillmötesgående av personalens önskemål i den nu föreliggande

frågan. Vid förnyat övervägande av denna har jag ansett mig icke böra motsätta

mig, att 1941 åVs allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen må,

räknat från och med den 1 juli 1942, tillämpas å sådana landsfiskaler eller

deras efterlevande, som avses i Kungl. Maj:ts förenämnda brev den 1 augusti

1941. Medgivande härtill torde böra utverkas hos riksdagen.

5. Vissa ändringar i fråga om tillämpligheten av 1942 års tjänsteoch

familjepensionsreglementen för arbetare.

1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare äga i princip

tillämpning å den, som i statens tjänst innehar sådan arbetaranställning,

vilken utgör hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. För reglementenas

tillämplighet gälla emellertid härutöver i allmänhet vissa särskilda,

i 1 § 1 mom. tjänstepensionsreglementet angivna förutsättningar, nämligen

a) att anställningen tillhör ett arbetsområde, inom vilket föx-eligger ett fortlöpande

örn ock endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft,

b) att för anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning,

c) att arbetaren uppnått en levnadsålder av minst 21 och högst 60 år samt

d) att arbetaren antingen 21 månader i följd eller minst 7 månader under

vart och ett av tre på varandra följande kalenderår eller ock tillhopa 30 månader

under högst fem på varandra följande kalenderår innehaft sådan arbetaranställning

i statens tjänst, för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning.

För den, som tidigare vunnit tjänstepensionsrätt, bortses dock från de under

c) och d) angivna särskilda förutsättningarna, och om reglementet underkastad

arbetare övergår till annan statlig arbetaranställning än under a)

avses eller arbetstiden i den av honom innehavda anställningen inskränkes,

skola ej heller stadgandena under a) respektive b) äga tillämpning.

Jag anhåller att få anmäla uppkomna frågor om sådana jämkningar i

ifrågavarande bestämmelser, att vid tillämpningen av föreskriften under d)

— örn s. k. väntetid —- skall med tid för arbetaranställning få helt eller delvis

likställas tid för anställning såsom manskap vid försvarsväsendet och tid

för viss befälsutbildning samt att reglementena skola bibehålla sin tillämpning

på arbetare, som övergår till icke pensionsberättigande tjänstemannaanställning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

15

a) Tillgodoräkning såsom väntetid av tid för manskapsanställning.

I ett efter remiss avgivet yttrande över en ansökning om familjepension för

de efterlevande till en tygarbetare vid ett artilleriregemente, vilken innehaft

arbetaranställning i omkring 10 månader och dessförinnan vid samma regemente

innehaft fast anställning såsom manskap i 12 år, har statskontoret anfört,

att det syntes vara regel, att hantverksutbildat manskap överginge från

manskapsanställning till arbetaranställning vid samma truppförband för att

sedermera söka befordran till tyghantverkare eller annan liknande beställning

vid tygstation, och att det finge anses vara skäligt, att sådana arbetare

tillförsäkrades rätt att såsom väntetid taga i betraktande den tid, varunder

de i egenskap av manskap fullgjort samma slags arbete i statens tjänst som

efter övergången till arbetaranställning. Ämbetsverket förordade, att sådan

jämkning vidtoges i 1 § 1 mom. d) 1942 års tjänstepensionsreglemente förarbetare,

att dylik tillgodoräkning bleve möjlig.

över vad statskontoret sålunda anfört ha statens pensionsanstalt och försvarets

civilförvaltning yttrat sig. Statens pensionsanstalt har ånyo yttrat sig

i ärendet efter det civilförvaltningen avgivit sitt yttrande.

I sitt förra yttrande har statens pensionsanstalt förklarat sig icke vilja förneka,

att vissa skäl talade för den av statskontoret ifrågasatta jämkningen,

vars huvudsakliga värde för vederbörande arbetare skulle ligga däri, att han

i allmänhet komme att vara familjepensionsförsäkrad under den nu föreskrivna

väntetiden. Innan definitiv ställning toges till statskontorets förslag,

syntes dock böra närmare utredas, i vilken omfattning och under vilka förutsättningar

tillgodoräkning av tid för manskapsanställning såsom väntetid

skäligen borde medgivas.

Försvarets civilförvaltning bar .förordat sådan jämkning i ifrågavarande

bestämmelse, att möjlighet bereddes arbetare i statens tjänst, vilken tidigare

innehaft manskapsanställning, att såsom väntetid tillgodoräkna tid för manskapsanställningen

oavsett arten av det arbete, som fullgjorts under sådan tid.

Ett medgivande i sådan riktning borde emellertid såtillvida begränsas, att

manskapsanställningen skulle ha innehafts viss icke alltför obetydlig tid,

förslagsvis sex år eller den tidrymd, som utgjorde villkor för avskedspremie

till avgånget fast anställt manskap.

Till motivering av förslaget att tillgodoräkning skulle medgivas av allt slags

manskapsanställning har civilförvaltningen anfört följande.

Den av statskontoret avsedda begränsningen av tillgodoräkningsrätten anser

försvarets civilförvaltning sig icke kunna tillstyrka. Civilförvaltningen kan

icke finna tillräckliga skäl föreligga att låta arten av det arbete, vederbörande

haft att utföra i manskapsanställning, vara utslagsgivande för frågan, huruvida

arbetaren må såsom väntetid äga tillgodoräkna tid lör manskapsanställning.

Erinras må, att riksdagen tidigare i fall, då det varit fråga om

tillgodoräkning i pensionshänseende av tid för militäranställning, icke låtit

göromålens art bliva avgörande för pensionsrätten. Sålunda medgav 1943 ars

riksdag (r. skr. nr 530) att indelt personal vid armén, som varit inkallad till

s. k. ständig tjänstgöring och kvarstått i sådan tjänstgöring efter den 30 juni

1942, finge, oavsett arlen av det arbete den indelte baft att under tjänstgö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 219.

Departements
chefen.

ringen förrätta, tillerkännas pension enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 30 juni 1942, nr 696, med föreskrifter angående pensionering av viss

arbetarpersonal i statens tjänst, därest för kungörelsens tillämpning eljest

gällande förutsättningar vöre för handen. Fog synes ej heller föreligga att

från den ifrågasatta tillgodoräkningsrätten undantaga den, som från manskapsanställning

vid ett truppförband övergått till arbetaranställning vid

ett annat truppförband eller annan arbetaranställning i statens tjänst.

I sitt senare utlåtande i ärendet har statens pensionsanstalt anfört, att det

undandroge sig pensionsanstaltens bedömande, huruvida den föreslagna minimitiden

av sex år för manskapsanställningen med hänsyn till militära förhållanden

kunde anses lämpligt avvägd, men att pensionsanstalten saknade

anledning att göra någon erinran däremot och att pensionsanstalten ej heller

ville motsätta sig det av försvarets civilförvaltning framlagda tillgodoräkningsförslaget

i övrigt.

Vad angår det särskilda fall, som utgjort den närmaste anledningen till de

i ärendet framkomna förslagen örn reglementsändring, ha statskontoret och

statens pensionsanstalt föreslagit, att de efterlevande tillerkändes understöd,

bestämda att utgå enligt grunderna för tilldelning av understöd åt änkor och

barn efter arbetare i statens tjänst, vilka avgått från sina anställningar före

ikraftträdandet av 1936 års familjepensionsreglemente för arbetare. Försvarets

civilförvaltning har också utgått från att visst understöd borde beviljas,

att bestridas av anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., men ansett

att detta understöd borde bestämmas i nära anslutning till grunderna

för familjepension enligt 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare.

I likhet med de i förevarande ärende hörda myndigheterna anser jag

mindre tilltalande, att den, som efter längre tids fast anställning såsom

manskap erhåller arbetaranställning, blir underkastad arbetarpensionsreglementena

först efter att ha innehaft arbetaranställning under den normalt gällande

väntetiden. Jag delar också den av försvarets civilförvaltning hävdade

meningen, att hänsyn i detta fall bör få tågås till manskapsanställning oberoende

av arten av de göromål, som den anställde därunder haft att utföra.

I princip synes böra gälla, att de första tre årens manskapsanställning icke

tillerkännes betydelse i förevarande avseende men att därpå följande manskapstid

vid väntetidsbestämmelsemas tillämpning likställes med tid för arbetaranställning.

Med manskapsanställning torde i förevarande sammanhang

böra likställas sådan annan, eljest icke tillgodoräknad militär tjänstgöring,

under vilken anställningshavare enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1

eller 2 mom. manskapsavlöningsreglementet i dess genom proposition denna

dag föreslagna lydelse, skall för i nämnda författningsrum avsett ändamål

anses ha innehaft manskapsanställning.

Den ändring i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, som betingas

av vad här förordats, bör genomföras den 1 juli 1945. Uppfyller någon

nämnda dag de ändrade förutsättningarna för reglementets tillämpning,

ehuru icke de hittillsvarande förutsättningarna, blir han omedelbart under
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 219.

17

kastad reglementet. Med hänsyn till konsekvenserna kan jag icke förorda

retroaktiv tillämpning av de ändrade bestämmelserna i den meningen, att

pensionsförhållandena för den, som redan blivit underkastad reglementet,

skulle omregleras som om han erhållit pensionsrätt tidigare. För sådana fall,

där arbetare avlidit under tiden efter det nuvarande familjepensionsreglementets

ikraftträdande den 1 juli 1942 men före den 1 juli 1945 och han

vid frånfälle! icke var men enligt de ändrade bestämmelserna skulle ha

varit underkastad nämnda reglemente, anser jag mig kunna förorda, att

de efterlevande erhålla familjepension som om arbetaren vid frånfället varit

underkastad reglementet. Pensionen bör således i detta fall utgå enligt 1942

års familjepensionsreglemente för arbetare och bestridas av de medel, från

vilka pensionsförmåner enligt detta reglemente utgå. Om de efterlevande i

sådant fall erhållit understöd i annan form, bör dock Kungl. Maj:t äga förordna

om nedsättning i familjepensionsförmånernas belopp. Det synes lämpligast,

att automatiskt verkande bestämmelser om familjepension i dessa fall

av övergångsnatur icke meddelas men att Kungl. Majit inhämtar riksdagens

bemyndigande att reglera dylika övergångsfall i huvudsaklig överensstämmelse

med här förordade grunder.

b) Tillgodoråkning såsom väntetid av tid för befälsutbildning.

I proposition nr 149 till 1944 års riksdag anmäldes ett av särskilda inom

försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän, expeditionschefen G. A.

Bouveng och numera häradshövdingen E. Thomasson, framlagt förslag rörande

merilberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga (SOU 1943: 47).

Vissa i betänkandet behandlade spörsmål blevo emellertid uppskjutna i avvaktan

på slutförandet av påbörjad utredning angående ordnandet av civilanställning

för avgående fast anställt manskap vid försvaret. Till de uppskjutna

spörsmålen hörde frågan om tillgodoräknande av tid för befälsutbildning

vid tillämpning av bestämmelsen örn väntetid i 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare. Denna fråga torde nu få upptagas till behandling.

Med befälsutbildning avses här i stort sett den särskilda tjänstgöring, i

allmänhet omfattande 360 eller 180 dagar, som enligt gällande värnpliktslag

kan åläggas lämpliga värnpliktiga för deras utbildning till officerare eller

underofficerare m. m.

Enligt utredningsmännens förslag skall tid för befälsutbildning vid tilllämpning

av arbetarpensionsreglementets bestämmelser om väntetid jämställas

med tid, då arbetaranställning i statens tjänst innehafts. Utredningsmännen

lia anfört, att befälsutbildningstiden i förevarande avseende borde

räknas den befälsutbildade till godo på sådant sätt, alt lian komme i samma

ställning som lian skulle ha haft, om han i stället för befälsutbildningen utfört

arbete åt staten.

Delta förslag har lämnats utan erinran vid betänkandets remissbehandling.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 219.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

Departements

chefen.

I det föregående har jag tillstyrkt, att manskapsanställning skall vid väntetidsbestämmelsernas

tillämpning jämställas med arbetaranställning i statens

tjänst, dock allenast i den mån tiden för manskapsanställningen överstiger

tre år. Med hänsyn till sistnämnda begränsning kan det i och för sig

synas tveksamt, huruvida medgivande bör lämnas att tillgodoräkna befälsutbildning

såsom väntetid. Med hänsyn till angelägenheten av att befälsutbildningen

på olika sätt kompenseras vill jag emellertid icke motsätta mig,

att en ändring i den av utredningsmännen förordade riktningen vidtages i

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.

Den sålunda förordade ändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

På motsvarande sätt som i det föregående förordats i fråga om retroaktiv tillgodoräkning

såsom väntetid av tid för manskapsanställning torde Kungl.

Maj:t böra inhämta riksdagens bemyndigande att giva 1942 års famil jepensionsreglemente

för arbetare tillämplighet i sådana fall, där under tiden

1 juli 1942—30 juni 1945 avliden arbetare vid frånfället icke var underkastad

reglementet men skulle ha varit detta, om befälsutbildningstid räknats

in i väntetiden.

c) Kvarstående å pensionsreglementenas tillämpning vid övergång till icke

pensionsberåttigande tjänstemannaanställning.

Till fullgörande av erhållet uppdrag har allmänna lönenämnden den 14

december 1943 avgivit utredning i fråga örn ändrade bestämmelser rörande

löneklassplacering vid statsanställd arbetares övergång till ordinarie eller ickeordinarie

befattning m. m. Vid utredningen har fogats en av ledamoten i

nämnden S. G. Wold upprättad promemoria, vari utom frågan örn löneklassplacering

vid statsanställd arbetares övergång till tjänstemannaanställning

berörts vissa andra spörsmål angående dylik övergång. I promemorian

bär uttalats, att arbetare, som vid antagning i extra befattning hade pensionsrätt

enligt tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare, borde bibehållas

vid denna pensionsrätt till dess han erhållit extra ordinarie eller ordinarie

tjänst.

Promemorian har undergått remissbehandling tillsammans med lönenämndens

utredning i ämnet. Därvid ha försvarets civilförvaltning, marinförvaltningen,

försvarets avtalsnämnd, statstjänarkartellen och försvarets civila

tjänstemannaförbund yttrat sig över förslaget om bibehållande av arbetare

vid pensionsrätten, vilket förslag de samtliga tillstyrkt. Försvarets civilförvaltning

har ifrågasatt, att anordningen skulle på något sätt tidsbegränsas

för att den missuppfattningen skulle förebyggas, att här vöre fråga om pensionsrätt

för extra tjänsteman. Marinförvaltningen har betecknat förslagets

genomförande såsom synnerligen angeläget, då eljest den, som meriterat sig

genom att uppehålla en befattning såsom extra, skulle komma i sämre pensionsställning

än den, som kvarstått i arbetaranställningen för att direkt befordras

till extra ordinarie. Försvarets avtalsnämnd har ansett betydelsefullt,

att klara bestämmelser utfärdades att arbetare, som erhållit anställning såsom

extra tjänsteman, finge bibehållas vid sin pensionsrätt enligt tjänste- och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj.ts proposition nr 219.

19

familjepensionsreglementena för arbetare. Återgång till arbetaranställning

1''örekomme ofta, och även om en arbetare småningom skulle befordras till

pensionsberättigande tjänstemannabefattning, kunde det icke anses skäligt att

under anställningstiden som extra tjänsteman beröva honom pensionsrätten

sorn arbetare. En dylik åtgärd kunde även förväntas inverka försvårande på

rekryteringen. I allmänhet syntes här avsedd tjänsteman faktiskt ha vidkänts

pensionsavdrag enligt arbetarpensionsreglementena. Det vore i hög grad

önskvärt, att bestämmelser örn bibehållandet av pensionsrätten enligt nämnda

reglementen i här avsedda fall snarast komme till stånd. Statstjänarkartellen

har på det livligaste tillstyrkt förslaget.

Särskilda framställningar om alt arbetare vid övergång till icke pensionsberättigande

tjänstemannaanställning skall äga bibehållas vid pensionsrätt

lia gjorls av krigsmaterielverket oell försvarets fabriksstyrelse. Över krigsmaterielverkets

framställning ha yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning,

statens pensionsanstalt och statskontoret.

Krigsmaterielverket har i sin framställning anfört i huvudsak följande.

Vid krigsmaterielverkets sju centrala ammunitionsförråd äro anställda ett

större antal arbetare, av vilka de flesta äro underkastade 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare. Under nu rådande förhållanden med därav

betingad arbetsbelastning vid ammunitionsförråden har det visat sig nödvändigt

att placera vissa arbetare såsom förmän. I förmansanställning utgår vederbörandes

avlöning i form av arvode inom ramen för det för krigsmaterielverkets

tillfälliga anställningshavare gällande lönesystemet. Med arvodena

är icke förenad rätt till pension.

Såvitt krigsmaterielverket kan finna måste en övergång från arbetaranställning

med pensionsrätt enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare

till tjänstemannaställning enligt verkets avlöningssystem innebära, att

vederbörande upphör att vara underkastad berörda reglemente och förty mister

sin pensionsrätt. Ett dylikt resultat framstår emellertid såsom obilligt,

enär till en början övergången till tjänstemannaställning i föreliggande fall

är föranledd av nu rådande särskilda förhållanden, och en återgång till arbetaranställning

i flertalet fall blir nödvändig, då omfattningen av rörelsen

vid de centrala ammunitionsförråden nedgår till normal nivå. Därest icke de

pensionsberättigade arbetare, som överföras i tjänstemannaställning vid verket,

under denna anställningstid kunna bibehållas vid sin pensionsrätt enligt

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, uppkomma betydande svårigheter

för verket att genomföra den av förhållandena påkallade förstärkningen

av personalen i arbetsledande ställning vid förråden.

Verket avser visserligen att i sinom tid placera vissa av de från arbetaranställning

till tjänstemannaanställning överförda befattningshavarna i extra

ordinarie tjänster, men i nuvarande läge kan det icke avgöras vilka befattningshavare,

som skola ifrågakomma till erhållande av sådana tjänster. På

grund härav uppkommer även i dessa fall ett avbrott i den pensionsberätiigande

anställningen. Även ur denna synpunkt synas sålunda särskilda föreskrifter

i ämnet erforderliga för att vederbörande under anställning såsom

tjänsteman icke skall gå förlustig sin i egenskap av arbetare innehavda pensionsrätt.

Med hänsyn till de nu berörda förhållandena tinner sig krigsmateriel verket

böra ifrågasätta, örn icke arbetare med pensionsrätt enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, vilken övergår till tjänstemannaanställ
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

ning vid verket, varmed icke är förenad pensionsrätt, borde under tiden för

sistnämnda anställning bibehållas vid sin pensionsrätt enligt omförmälda

reglemente. Härvid förutsätter verket givetvis, att vederbörande jämväl under

nämnda tid skall vara skyldig att å lönen vidkännas författningsenligt

pensionsavdrag.

Försvarets civilförvaltning har föreslagit, att under en övergångstid skulle

gälla, att arbetarpensionsreglementet underkastad arbetare, vilken inom försvarsväsendet

överginge från arbetaranställning till anställning såsom extra

tjänsteman, enligt vederbörande myndighets bestämmande finge bibehållas

vid pensionsrätt enligt berörda reglemente under högst två år, Kungl. Maj:t

dock obetaget att medgiva pensionsrättens bibehållande under längre tid.

Statens pcnsionsanstalt har avstyrkt förslaget och till motivering därav anfört

följande.

Pensionsrätten för befattningshavare i tjänstemannaställning är i huvudsak

knuten till anställningsformerna ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.

Enligt pensionsanstaltens mening är det principiellt betänkligt och kan

medföra icke önskvärda konsekvenser att medgiva pensionsrätt för någon

annan anställningsform, som kan betecknas som tjänstemannaanställning.

Å andra sidan är arbetarpensionsreglementet ej tillämpligt å andra anställningshavare

än sådana, som kunna hänföras till arbetarpersonal, och det

skulle vara ägnat att medföra oreda i pensionssystemet, om avsteg gjordes

från denna grundsats. Överhuvud taget torde, där en viss myndighet vill bereda

pensionsrätt för någon av sina anställningshavargrupper, detta böra

ske genom att formen för anställningen avpassas så, att förutsättningarna

för tillämpning av vederbörande pensionsreglemente bliva uppfyllda, och

icke, såsom i förevarande fall ifrågasatts, genom att beträffande anställningsformen

medgiva avvikelse från de generellt gällande grunderna för reglementet.

Pensionsanstalten finner sig därför icke kunna tillstyrka vare sig

krigsmaterielverkets hemställan eller försvarets civilförvaltnings förslag.

Vad beträffar de i krigsmaterielverkets framställning omförmälda förmännen,

vilka synas vara tillfälligt anställda i sådan egenskap mot åtnjutande

av avlöning i form av arvode, finner pensionsanstalten det emellertid tveksamt,

huruvida de äro att betrakta som tjänstemän. I varje fall synes varken

förmansställningen eller den omständigheten, att avlöningen utgår under

annan form än för arbetare i allmänhet, i och för sig utgöra hinder för

tillämpning av arbetarpensionsreglementet. Först för det fall, att de komma

i åtnjutande av lön enligt den i civila icke-ordinariereglementet för extra

tjänstemän fastställda löneplanen, synes anledning föreligga att avföra dem

från pensionsrätten.

Statskontoret har anfört, att det för att säkerställa nödig reda och konsekvens

i fråga örn beviljande av pensionsrätt enligt förekommande statliga

tjänstepensionsreglementen ansetts erforderligt att göra pensionsrätten beroende

av anställningsform och avlöningsnormer på sådant sätt, att med viss

anställnings- och avlöningsform följde pensionsrätt. Därigenom hade åstadkommits,

alt tillämplighetsområdena för å ena sidan tjänstepensionsreglementena

och å andra sidan arbetarpensionsreglementena blivit på visst sätt avgränsade.

Ur denna synpunkt vore det därför angeläget att för anställningshavare,

som avsåges skola erhålla pensionsrätt enligt visst pensionsreglemente,

regelmässigt icke ifrågakomme annan anställnings- och avlöningsform

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 219.

21

äa som utgjorde förutsättning för den avsedda pensionsrätter Sålunda borde

icke, såsom blivit ifrågasatt, åt arbetare, som skulle kvarstå å tillämpningen

av 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare, beredas

tjänstemannaställning, vid vilken avlöningen bestämdes enligt gällande lönereglementen.

Beträffande de i framställningen avsedda arvodesavlönade förmännen

— vilka ej syntes vara att betrakta såsom tjänstemän — syntes hinder

icke föreligga för en fortsatt tillämpning av arbetarpensionsreglementena,

så länge de icke erhölle tjänstemannaställning.

Försvarets fabriksstyrelse bar i sin framställning i ämnet anfört i huvudsak

följande.

Den arbetsledande personalen inom försvarets fabriksverk rekryteras i

viss omfattning från de inom verket anställda arbetarna. I fall, då en arbetares

förmåga att fylla en arbetsledande uppgift icke kan bedömas, innan

han någon tid prövats i den nya uppgiften, tiar det visat sig lämpligt att låta

vederbörande under en kortare eller längre provtid inneha anställning med

avlöning enligt Ex-löneplanen civila icke-ordinariereglementet eller såsom

kontraktsanställd befattningshavare. Efter provtidens slut blir befattningshavaren

befordrad till extra ordinarie anställning eller, om han icke visar

sig lämplig därför, placerad tillbaka såsom arbetare. Det förekommer även

vid forcerad drift, då behovet av arbetsledande personal ökas, att arbetare

tillfälligt erhåller en arbetsledande befattning med avlöning enligt Ex-löneplanen

eller medelst kontrakt, för att därefter återgå till arbetaranställning.

Enligt fabriksstyrelsens mening är det i hög grad önskvärt, att fullt klara

bestämmelser utfärdas av den innebörden, att arbetare, som innehaft med

tjänste- och familjepensionsrält enligt gällande arbetarpensionsreglementen

förenad anställning och övergått till icke pensionsberättigande tjänstemannaanställning,

bibehålles vid den pensionsrätt han förvärvat enligt nyssnämnda

reglementen, intill dess han vinner tjänstemannaanställning, varmed pensionsrätt

är förenad, eller återgår till arbetaranställning. Nu gällande bestämmelser

i detta avseende äro icke tillfredsställande. I vissa fall har styrelsen

för att möjliggöra en önskvärd befordran till arbetsledande befattning av

arbetax-e, vilken icke varit villig att avstå från honom såsom arbetare tillkommande

pensionsrätt, efter överenskommelse med den anställde medgivit honom

tjänstledighet från arbetaranstäIlningen och å utgående löneförmåner

avdragit tidigare utgående pensionsavgifter enligt arbetarpensionsreglementena.

Styrelsen bar i sådana fall genom vederbörande fabrikschef framhållit

för den anställde, att tveksamhet råder, huruvida pensionsrätten på detta

sätt kan bevaras.

Vid utfärdande av bestämmelser i ämnet borde enligt fabriksstyrelsens

mening vissa övergångsbestämmelser utfärdas. Dessa skulle innebära, att

pensionsberättigad arbetare, vilken före bestämmelsernas ikraftträdande

övergått till icke pensionsberättigande tjänstemannaanställning och därvid

inbetalat pensionsavgifter enligt tjänste- och familjepensionsreglementena

för arbetare, bibehölles vid sin pensionsrätt jämlikt nyssnämnda reglementen

för den tid sådan inbetalning ägt rum. Pensionsberättigad arbetare, som

före bestämmelsernas ikraftträdande övergått lill icke pensionsberättigande

tjänstemannaanställning utan afl under den lid han tjänstgjort såsom tjänsteman

erlägga pensionsavgifter enligt tjänste- och familjepensionsreglementena

för arbetare, skulle, därest lian själv inom viss tid därom utlryckte

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 219.

Departements
chefen.

önskan, medgivas att retroaktivt inbetala pensionsavgifter för bibehållande

av den honom före övergången till tjänstemannaanställningen tillkommande

pensionsrätten som arbetare.

I likhet med statskontoret och statens pensionsanstalt anser jag det i och

lör sig vara önskvärt, att pensionsrätten knytes till den innehavda anställningen,

sa att pa anställnings- och avlöningsformen skall bero, huruvida

pensionsrätt föreligger eller icke. Då anställning som extra tjänsteman eller

kontraktsanställning som tjänsteman icke generellt är och ej heller lämpligen

kan förenas med pensionsrätt, måste förslaget att medgiva arbetare,

som övergår till dylik anställning, rätt att kvarstå vid arbetarpensionsreglementenas

tillämpning, ur principiell synpunkt möta vissa betänkligheter. Vad i

ärendet förekommit giver emellertid vid handen, att det understundom holtin

befordringsgången, att innehavare av pensionsberättigande arbetaranställning

övergår till icke-pensionsberätligande tjänstemannaanställning. Att

pensionsrätten icke kan bibehållas vid en sådan befordringsgång, synes

mindre tillfredsställande. Jag har därför icke velat motsätta mig, att sådan

innehavare av pensionsberättigande arbetaranställning, som övergår till

tjänstemannaanställning utan pensionsrätt, i princip medgives kvarstå på

arbetarpensionsreglementets tillämpning. Jag har icke ansett nödvändigt, att

särskilda inskränkande bestämmelser härvid meddelas.

Att i själva arbetarpensionsreglementet införa en bestämmelse av nu avsedd

innebörd synes icke lämpligt. De bestämmelser örn pensionsavdrags

verkställande och om tjänstårsberäkning, som innefattas i 1942 års tjänsteoch

familjepensionsreglementen för arbetare, äro direkt avpassade för det

fall, att avlöning utgår i arbetaranställning. Med avseende å tid, då tjänstemannaanställning

innehaves, synas avvikelser från nämnda bestämmelser

erforderliga. Behov kan visa sig föreligga att även i övrigt smärre detaljavvikelser

göras fran arbetarpensionsreglementenas bestämmelser. Det synes

därför lämpligast, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att

tor här avsedda fall förordna örn tillämpning av arbelarpensionsreglementena

med de undantag och tillägg, som — närmast av tekniska skäl — finnas

påkallade. Bemyndigandet, som bör gälla från och med den 1 juli

1945, bör förutsättas jämväl innefatta befogenhet för Kungl. Majit att meddela

övergångsbestämmelser med avseende å tidigare inträffade fall.

6. Tillgodoräkning såsom tjänstår av tid för viss befälsutbildning.

I det av särskilda utredningsmän inom försvarsdepartementet avgivna betänkande

rörande meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga,

som i det föregående omnämnts i samband med frågor om ändringar i tilllämpningsområdet

för 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för

arbetare, har bland annat förordats, att tid för befälsutbildning — i den

mening, som i nyssnämnda sammanhang angivits — generellt skall få till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kanal- Maj:ts proposition nr 219.

23

godoräknas såsom tjänstår vid tillämpning av allmänna tjänstepensionsreglementet,

folkskolans tjänstepensionsreglemente och tjänstepensionsreglementet

för de högre kommunala skolorna. Utredningsmännen ha anfört, att ett

sådant medgivande för de flesta befälsutbildade icke komme att få någon

praktisk betydelse men att det med säkerhet funnes åtskilliga fall, där en

kompensation för de med befälsutbildningen förenade uppoffringarna icke

kunde lämnas i annan form, och att man då icke borde avstå från möjligheten

att, låt vara på ett sent stadium, tillgodoräkna vederbörande befälsutbildningstiden.

Ur administrativ synpunkt vore det en fördel, att befälsutbildningen

alltid finge tillgodoräknas för pension och alt ett sådant tillgodoräknande

alltså icke behövde bero av en prövning i varje särskilt fall. Enligt

utredningsmännens mening måste befälsutbildningen anses innefatta arbete

i statens tjänst, varför Kungl. Maj:t med stöd av 17 § 3 mom, allmänna

tjänstepensionsreglementet, 14 § 3 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente

och 15 § 3 mom. tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna

ägde meddela erforderliga bestämmelser om befälsutbildningens tillgodoräknande

såsom tjänstår enligt nämnda reglementen. Tillgodoräkning borde

ske vare sig befälsutbildningen fullgjorts innan befattningshavaren blivit

underkastad respektive reglemente eller den fullgjorts senare och befattningshavaren

för ändamålet erhållit tjänstledighet; i sistnämnda fall finge bestämmelsen

betydelse allenast örn befattningshavaren i anledning av tjänstledigheten

vidkänts G-avdrag å lönen.

Utredningsmännen ha vidare förordat, att befälsutbildningstiden vid tilllämpning

av 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare finge i princip

räknas lika med anställning i statens tjänst. Hade arbetaren redan före militärtjänstgöringens

början blivit hänförlig under reglementet, borde befälsutbildningstiden

få utan reduktion tillgodoräknas som tjänstår. blåde han däremot

icke före militärtjänstgöringens början blivit hänförlig under reglementet,

borde befälsutbildningen intill den tidpunkt, då väntetiden utlöpte, till två

tredjedelar räknas såsom tjänstår, varefter och då reglementena blivit tilllämpliga

eventuellt återstående befälsutbildningstid utan reduktion borde räknas

som tjänstår.

I sitt remissyttrande i ärendet har statskontoret anfört, att de bestämmelser

i de för befattningshavare gällande pensionsreglementena, som utredningsmännen

åberopat, syntes vara tillämpliga i fråga om befälsutbildningen

samt att det kunde ifrågasättas, huruvida icke här avsedda tillgodoräkningsfrågor

borde kunna avgöras av Kungl. Majit från fall till fall; örn generella

bestämmelser i ämnet utfärdades, borde, då enligt hävdvunnen praxis extra

anställning och arvodesanställning i statens tjänst i pensionshänseende endast

tillgodoräknades till två tredjedelar, ej heller befälsutbildningstiden tillgodoräknas

lill större del, i den mån ej annat följde av eljest gällande bestämmelser.

Likaledes borde beträffande tjänstårsberäkning för arbetare i

statens tjänst befälsutbildningen med nämnda undantag komma i betraktande

med högst två tredjedelar av för densamma föreskriven tid.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Departements- I anledning av vad utredningsmännen anfört har jag ansett mig kunna

d^fen. förorda, att hänsyn till befälsutbildningen får tagas vid tillämpningen av de

bestämmelser i pensionsreglementena, som bygga på tjänstårsberäkning. Såsom

statskontoret anfört bör emellertid sådan tid för befälsutbildning, varunder

vederbörande icke vidkänts pensionsavdrag och vartill hänsyn därför

icke tages enligt nuvarande bestämmelser, icke tillgodoräknas till större del

än två tredjedelar. I 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare bör

vidtagas sådan ändring, att tid för befälsutbildning, vare sig den infallit under

tid, då reglementet är tillämpligt å vederbörande arbetare, eller dessförinnan,

tillgodoräknas till två tredjedelar, i den mån icke annat följer av eljest

gällande bestämmelser. Beträffande tjänstemännen är jag i likhet med statskontoret

närmast böjd för att anse en prövning från fall till fall lämpligast.

Huruvida så skall ske eller generella bestämmelser i ämnet böra utfärdas,

torde emellertid jämlikt vederbörande pensionsreglementen böra ankomma

på Kungl. Maj:ts bestämmande.

7. Ändrade grunder för ersättning till växelstationsföreståndare,

som entledigats till följd av växelstations automatisering.

Bestämmelser om ersättning till växelstationsföreståndare, som entledigats

till följd av växelstations automatisering, tillkommo genom Kungl. Maj:ts

brev till telegrafstyrelsen den 18 oktober 1940 och avsågo sådana föreståndare,

som entledigats efter utgången av år 1936. De sedan den 1 januari

1944 gällande bestämmelserna i ämnet, vilka i sak helt överensstämma med

föreskrifterna i nämnda brev, återfinnas i Kungl. Majrts brev lill telegrafstyrelsen

den 22 december 1943. Beträffande bestämmelsernas innehåll må

nämnas följande.

Ersättningen utgår av telegrafverkets medel i form av årlig ersättning eller

avskedsersättning. Årlig ersättning må tilldelas föreståndare för växelstation

med 35 eller flera abonnenter, vilken vid tidpunkten för entledigandet

uppnått 50 års ålder och innehar 15 tjänstår, vilka, såvida särskilda skäl

icke föranleda undantag, bör hava infallit i oavbruten följd omedelbart före

entledigandet. I tjänståren må även inräknas den tid vederbörande före

antagandet i telegrafverkets tjänst kan hava innehaft anställning vid enskilt

telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom föreståndare för eller

biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet, vars betjäning antages

av vederbörande abonnenter.

Årlig ersättning må icke uppgå till högre belopp än som motsvarar två

tredjedelar av den årsinkomst, anställningshavaren senast åtnjutit från telegrafverket,

och må utgå allenast, då behov därav prövas föreligga.

Avskedsersättning, beräknad efter åtta kronor för anställningsmånad, må

tilldelas föreståndare för växelstation med minst 20 abonnenter, vilken icke

kan komma i åtnjutande av årlig ersättning men i avseende å tjänståren

uppfyller villkoren för erhållande av dylik ersättning.

Vid framläggandet för 1943 års riksdag av förslag örn slopande av behovsprövningen

i fråga örn ålderdomsunderstöd åt växelstationsföreståndare an
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

25

förde föredragande departementschefen (prop. nr 353, s. 21), att han icke

då vore beredd att förorda ett eftergivande av behovsprövningen vid entledigande

på grund av växelstations automatisering. Mot detta uttalande

framställdes icke någon erinran från riksdagens sida (bankoutsk. uti. nr 77;

r. skr. nr 530).

Förslag om behovsprövningens slopande för aulomatiseringsfallen framfördes

därefter i de likalydande motionerna 1:46 och 11:61 vid 1944 års

riksdag. Beträffande innehållet i motionerna torde jag få hänvisa till den

redogörelse härför, som lämnats i bankoutskottets utlåtande (nr 13). Efter

att ha erinrat om att frågan varit föremål för prövning vid nästföregående

års riksdag anförde utskottet följande.

Vid den förnyade behandling, utskottet ägnat förevarande spörsmål, har

utskottet funnit, att de av motionärerna anförda skälen för behovsprövningens

slopande jämväl i fall av entledigande till följd av växelstations automatisering

icke i och för sig kunna frånkännas berättigande. Särskilt synes det

vara mindre tillfredsställande, att personer, som vid entledigandet nått en

relativt framskriden levnadsålder, endast efter behovsprövning skola kunna

tillerkännas årligt understöd. Utskottet är emellertid icke berett att utan

ytterligare utredning förorda åtgärder i motionens syfte. Innan definitiv

ställning till frågan tages, synes det — icke minst med tanke på den fortskridande

automatiseringen av telefonnätet — böra klarläggas, vilka ekonomiska

konsekvenser ett eftergivande av behovsprövningen beträffande här

ifrågavarande personal kan medföra för framtiden. I sammanhang därmed

synes såsom ett alternativ till det i motionerna framlagda förslaget böra

övervägas, huruvida icke behovsprövningen alltjämt bör bibehållas såvitt

angår personer, vilkas levnadsålder vid entledigandet mera avsevärt understiger

den ålder, då pensionering för närmast jämförliga personalgrupper

vid telegrafverket i allmänhet äger rum. Det synes utskottet lämpligen böra

ankomma på Kungl. Majit att låta verkställa den utredning i ämnet, som

må befinnas påkallad för ett närmare ställningstagande härutinnan, samt

att för riksdagen framlägga det förslag, vartill förhållandena kunna giva

anledning.

Under åberopande av det anförda hemställde utskottet, att motionerna icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, vilket jämväl blev riksdagens

beslut.

I en till Kungl. Majit ställd, den 1 juni 1944 dagtecknad skrift bar därefter

växelstationsföreståndarnas riksförbund, under erinran örn bankoutskottets

förenämnda utlåtande, hemställt örn behovsprövningens slopande

vid bestämmande av ersättning åt växelstationsföreståndare, som entledigats

på grund av växelstations automatisering. För det fall att behovsprövning

likväl skulle anses delvis böra bibehållas, bolde denna lämpligen bestämmas

att gälla vid en levnadsålder upp till 55 år, som vore avgångsålder för telefonister

med ordinarie anställning. Krav på behovsprövning vid högre levnadsålder

syntes icke böra ställas, då det här vore fråga örn personer, som

nödtvunget måste lämna sin anställning.

Telegraf st grelsen har i utlåtande den 5 september 1944 tillstyrkt bifall

till förbundets framställning och därvid erinrat, att styrelsen redan i skri
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 219-

velse den 20 september 1943 angående ändring av då gällande bestämmelser

om understöd åt ur telegrafverkets tjänst entledigad icke ordinarie personal

givit uttryck åt den uppfattningen, att beliovsprövningen borde eftergivas

även beträffande automatiseringsfallen. Styrelsen hade därvid framhållit, att

för de föreståndare, som efter uppnådda 50 levnadsår ginge miste örn sin

anställning på grund av automatiseringen, endast i undantagsfall möjlighet

syntes föreligga att skaffa sig medel till uppehället genom övergång till annat

förvärvsarbete.

Till belysande av innebörden av förbundets nu föreliggande hemställan

har telegrafstyrelsen vidare anfört följande.

Under åren 1937—1943 ha beviljats understöd (årlig ersättning) till sammanlagt

69 växelstationsföreståndare, vilka entledigats till följd av automatiseringen.

Av dessa ha 14 avgått före det kalenderår, varunder de uppnått

eller uppnå en levnadsålder av 55 år. Vid bifall till förbundets förslag skulle

sålunda, örn åldersfördelningen i framtiden blir ungefärligen densamma som

hittills, behovsprövning förekomma i omkring en femtedel av alla förekommande

fall.

Förbundet har tydligen vid avgivande av sitt ifrågavarande förslag utgått

ifrån, att de personalgrupper vid telegrafverket, med vilka växelstationsföreståndarna

vore närmast jämförliga, skulle vara lokal-, lands- och rikstelefonisterna,

vilkas pensionsålder är 55 år. Denna utgångspunkt är givetvis

riktig så till vida, att ifrågavarande personalgrupper lia ett med växelstationsföreståndarnas

nära besläktat arbete, mestadels bestående i växelbordstjänst.

Väsentliga olikheter föreligga dock mellan å ena sidan lokal-, landsoch

rikstelefonisterna och å andra sidan växelstationsföreståndarna beträffande

de förhållanden, under vilka arbetet utföres, och i allmänhet även beträffande

arbetsintensiteten och arbetets svårighetsgrad. Den frihet att inom

vissa gränser ordna sitt arbete efter gottfinnande, som tillkommer växelstationsföreståndarna,

jämte det i stort sett lugnare arbetet gör det möjligt för

dem att kvarbliva i tjänsten betydligt längre än som är möjligt för centralstationernas

telefonister, vilka följa av befälet uppgjorda vaktlistor och vilkas

arbete ofta är forcerat och städse måste noggrant följas och kontrolleras.

Hinder brukar från telegrafverkets sida icke resas mot att en växelstationsföreståndare

vid uppnådd högre levnadsålder genom anlitande av biträdeshjälp

i ökad omfattning nedbringar sin dagliga aidxetstid med en eller

annan timme, föinitsalt att detta icke menligt inverkar på stationens skötsel

och att övervakningen av arbetet icke eftersättes. Att växelstationsföreståndarna

i allmänhet kvarbliva i sina befattningar till en relativt hög levnadsålder,

framgår av allmänt gjord erfarenhet inom telegrafverket och bestyrkes

av följande uppgifter 1’örande levnadsåldern för de föreståndare, som

under den ovannämnda sjnårsperioden 1937—1943 avgått till följd av automatisering

och därvid kommit i åtnjutande av årlig ersättning. Antalet av

dessa föreståndare var, såsom ovan sagts, 69 och fördelningen i åldersgrup
-

per var följande:

Levnadsålder vid Antal

avgången föreståndare

50—54 år........................................ 14

55—59 » ........................................ 13

60—64 » ........................................ 15

65—69 » ........................................ 7

70 år eller däröver .............................. 20

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

27

Icke mindre än 27 av dessa tvångsvis entledigade föreståndare eller närmare

40 procent lia sålunda vid avgången uppnått en levnadsålder av 65 år

eller däröver.

Styrelsen håller för troligt, att örn växelstationsföreståndarna haft en på

avgiftsplikt grundad pensionering, pensionsåldern för dem skulle lia satts

lill 63 år i likhet nied vad som skett beträffande vissa grupper av tjänstemän

inom lönegraderna 1—12 vid bland annat telegrafverket.

I händelse lösningen av här förevarande spörsmål skulle sökas enligt den

av bankoutskottet antydda levnadsålderslinjen, vill styrelsen för den skull

förorda, att ålderstalet sättes högre än till det av förbundet föreslagna, 55 år.

Sakligt sett skulle enligt styrelsens mening 63 år vara det lämpligaste gränstalet.

Med hänsyn bl. a. därtill, att städerskor, vilkas arbete måste anses

vara mindre krävande än en växelstationsföreståndares, kunna komma i åtnjutande

av s. k. summarisk pension redan vid uppnådda 60 levnadsår och

då icke underkastas behovsprövning, vill styrelsen emellertid icke motsätta

sig att behovsprövningen slopas beträffande växelstationsföreståndare, som

uppnått 60 års levnadsålder.

Telegrafstyrelsen har vidare ingått på frågan om antalet tjänstår borde inverka

på spörsmålet örn behovsprövningen och i detta hänseende anfört följande.

Ytterligare en synpunkt finner styrelsen vara av betydelse vid bedömandet

av här ifrågavarande spörsmål. Av de förenämnda 69 föreståndare, som

under årsperioden 1937—1943 entledigats till följd av automatisering och

därvid kommit i åtnjutande av årlig ersättning, ha, såsom framgår av det

föregående, 27 avgått före fyllda 60 levnadsår. För dessa 27 har antalet tillgodoräknade

tjänstår uppgått till mellan 15 och 38 enligt nedanstående för
-

delning:

15—19 tjänstår ........................ 4 föreståndare

20—24 » ........................ 9

25—29 » ........................ 5 »

30 tjänstår eller däröver................ 9 »

Fjorton av dem ha sålunda vid avgången kunnat räkna minst 25 tjänstår,

d. v. s. uppnått den tjänstålder, vid vilken växelstationsföreståndare, som avgår

på grund av sjukdom, enligt Kungl. Majrts bestämmelser i brev till

telegrafstyrelsen den 22 december 1943 angående årligt understöd åt viss

icke-ordinarie personal vid telegrafverket kan tilldelas årligt understöd utan

behovsprövning.

Styrelsen finner skäligt, att föreståndare, som entledigas till följd av automatiseringen

och som vid avgången har en anställningstid av 25 år eller

mera, må kunna beviljas årlig ersättning utan förutgången behovsprövning,

om han i övrigt uppfyller villkoren för sådan ersättning. Avgång till följd av

stationens automatisering synes styrelsen böra i förevarande hänseende likställas

med avgång på grund av sjukdom.

Sammanfattningsvis har telegrafstyrelsen uttalat, att enligt styrelsens mening

behovsprövningen i automatiseringsfallen borde helt upphöra, men att

därest behovsprövningen funnes böra delvis bibehållas, densamma borde inskränkas

till alt gälla allenast de fall, då vederbörande avginge före uppnådda

63 — eventuellt 60 — levnadsår och därvid icke kunde räkna minst 25

tjänstår.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Departements
chefen.

Statskontoret har i utlåtande den 19 september 1944 anfört.

Jämlikt beslut av 1943 års riksdag (skrivelse nr 530) har kravet på behovsprövning

eftergivits i fall där frågan gäller understöd — vid avgång ur tjänst

till följd av ålder eller sjukdom — åt andra växelstationsföreståndare än

sådana, som entledigats på grund av växelstations automatisering. Enligt

vad statskontoret under hand inhämtat från telegrafstyrelsen anser sig styrelsen

icke äga befogenhet alt utan behovsprövning tillerkänna årligt understöd

åt växelstationsföreståndare, som gått miste om sin anställning på grund

av automatisering, även örn denne vid entledigande till följd av hög levnadsålder

eller sjukdom icke längre är tjänstduglig. Härigenom kunna alltså uppkomma

sådana ur rättvisesynpunkt otillfredsställande fall, som åberopas i

föreliggande framställning.

Statskontoret har för sin del städse ställt sig avvisande mot tidigare fram

ställningar örn borttagandet av behovsprövningen vid avgörande av ärenden

örn understöd åt växelstationsföreståndare. Med hänsyn till det ändrade läge,

vari frågan örn understöd åt på grund av automatiseringen entledigade växelstationsföreståndare

kommit genom slopandet av behovsprövningen i ovan

angivna fall, torde det emellertid nu vara ofrånkomligt att eftergiva kravet

Pf behovsprövning även i fråga om i framställningen avsedda växelstationsföreståndare.

Statskontoret anser sig emellertid alltjämt böra motsätta sig,

att behovsprövningen helt upphör, men vill föreslå den uppmjukningen av

villkoren för understödsbeviljande, att behovsprövningen bibehålies endast

för de fall, där vederbörande entledigats före viss uppnådd högre ålder.

Därvid synes den av telegrafstyrelsen alternativt förordade åldern 63 år

lämpligen kunna tjäna som gräns. Däremot anser statskontoret tillräckliga

skäl ej föreligga att slopa behovsprövningen för det fall, att anställningshavaren

kan räkna 25 tjänstår. Å andra sidan anser statskontoret, att föreskrift

bör meddelas, att årligt understöd icke må tilldelas anställningshavare, som

är innehavare av anställning, varmed följer rätt till pension av statsmedel,

eller som redan uppbär sådan pension på grund av tidigare anställning.

I likhet med myndigheterna anser jag skäl tala för en begränsning av behovsprövningen

vid bestämmande av ersättning åt växelstationsföreståndare, som

entledigats till följd av växelstations automatisering. Sålunda framstår ett bibehållande

av behovsprövningen såsom särskilt otillfredsställande i de fall, då

vederbörande närmar sig eller kanske överskridit den levnadsålder, då jämförliga

befattningshavare vid telegrafverket kunna komma i åtnjutande av ålder - domsunderstöd utan behovsprövning. Men även i sådana fall, då tjänstetiden

är relativt lång, är det obilligt att tillmäta behovssynpunkien avgörande

betydelse vid prövningen av ersättningsfrågan. För egen del vill jag i

anslutning till telegrafstyrelsens alternativa förslag förorda, att behovsprövningen

vid behandlingen av frågor örn årlig ersättning till växelstationsföreståndare,

som entledigats till följd av växelstations automatisering, begränsas

till de fall, då vederbörande vid tidpunkten för entledigandet icke uppnått

60 levnadsår och ej heller kan räkna minst 25 tjänstår. För den händelse

befattningshavaren innehar anställning, varmed följer rätt till pension

av statsmedel, eller redan uppbär sådan pension på grund av tidigare

anställning, har statskontoret ansett, alt årligt understöd icke bör utgå. Enligt

min mening bör i dylika fall ersättningsfrågan underställas Kungl.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

29

Maj:ts prövning. I likhet med vad som gäller i fråga örn ålderdomsunderstöd

åt växelstationsföreståndare, böra understödsbeloppen icke överstiga de

pensionsförmåner, som vid en anställningstid av 30 år eller mera må tillkomma

i den s. k. summariska pensionskungörelsen avsedd manlig arbetare.

De föreslagna ändringarna böra tillämpas från och med den 1 juli 1945.

8. Förbättring av pensionerna för vissa f. d. anställningshavare

vid Lund-Trelleborgs järnväg.

I en den 10 juli 1944 dagtecknad framställning har ledamoten av riksdagens

andra kammare Olof Andersson i Malmö hemställt om vidtagande

av åtgärder till förbättring av pensionerna för vissa f. d. befattningshavare

vid Lund—Trelleborgs järnväg, vilka pensionerats under den tid järnvägen

för statens räkning innehafts av ett för ändamålet bildat bolag.

I yttrande över framställningen har järnvägsstyrelsen anfört följande.

De pensionärer, varom i föreliggande framställning är fråga, anställdes

vid f. d. Lund—Trelleborgs järnväg, som från och med den 1 januari 1918

övertogs av det samma år nybildade Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag.

Sedan staten övertagit aktiemajoriteten i bland andra sagda

bolag, förvaltades Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägar av de s. k.

statliga järnvägsbolagen under tiden 1 juli 1938—30 juni 1940, varefter

sistnämnda järnvägar helt övergingo i statens ägo och samtidigt införlivades

med statens järnvägar.

I enlighet med vid f. d. Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägar tilllämpad

praxis beträffande beviljande av pension åt personal vid avgång ur

tjänst tillerkände de statliga järnvägsbolagen nu ifrågavarande pensionärer

vid avgången ur bolagens tjänst pensioner med belopp, som framgå av nedanstående

sammanställning.

Befattning

Namn

Född

den

An-

ställd

vid

L.T.J.

den

Av de statli- ga järnvägs- bolagen be- viljad årlig

pension

Dyrtidshjälp

enl. k. kungö- relserna

648/41 o.

205/44

S:a

pensions-

förmåner

kr. fr. o. m.

kr. per år

kr. per år

Lokmästare

H. Lindkvist......

14/s 74

Vio 07

1 540 V» 39

360

1 900

Lokförare

O. Lindholm......

25/i 75

26/j 93

1 270 ‘/o 39

324

1 594

Stationsförman

M. Ekberg........

10/io 75

97

900 Vi 39

252

1 152

>

O. Borg..........

7* 77

Vio 00

O

rr

O

252

1 152

Stationskarl

B. E. Nilsson.....

s/4 75

ls/5 00

800 Vi 39

230

1 030

>

N. Jeppsson......

21/i 75

28/s 01

800 Vi 39

230

1030

>

N. Andersson.....

”/i 75

97

800 ‘/i 40

230

1 030

Materialvakt

T. L. Johansson. ..

8/o 76

Yi 04

800 V» 39

230

1 030

Härvid torde dock böra framhållas, att å 1905 års ordinarie bolagsstämma

med delägarna i Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag bland annat beslöts,

att i bolagets tjänst då anställd personal, som den 1 juli samma år

icke fyllt 30 år, skulle obligatoriskt ingå såsom delägare i Enskilda Jämvägarnes

Pensionskassa. Vissa av nämnda bolagsstämmas beslut berörda

dåvarande anställningshavare vid Lund—Trelleborgs järnväg —- däribland

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

de i ovanstående sammanställning angivna pensionärerna Lindholm, Ekberg,

Borg och Johansson — anhöllo emellertid var för sig i särskilda skrivelser

om befrielse från skyldigheten att ingå i sagda pensionskassa. Sistnämnda

framställningar blevo av bolagsstyrelsen den 3 augusti 1905 bifallna under

uttryckligt framhållande av att den förpliktelse att bereda pension åt ifrågavarande

personal med änkor och omyndiga barn, som bolaget sålunda velat

åtaga sig, genom vederbörandes förklaring att icke vilja emottaga den erbjudna

förmånen skulle, vad dem beträffar, anses förfallen.

Utöver de pensioner, som på sätt förut nämnts genom beslut av de statliga

järnvägsbolagen beviljats i här förevarande framställning avsedda pensionärer,

utgår från och med den 1 januari 1941 jämväl dyrtidshjälp, vilken

förmån enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelser den 28 juni 1941

(nr 648) och den 5 maj 1944 (nr 205) angående dyrtidshjälp åt vissa pensionärer

från av^ staten övertagna enskilda järnvägar utgår med belopp, som

likaledes framgå av ovanstående sammanställning.

Enligt § 5 moni. 8 i avtal den 1 juli 1940 mellan järnvägsstyrelsen för

svenska staten, å ena sidan, samt bland andra Landskrona—Lund—Trelleborgs

järnvägsaktiebolag, å andra sidan, angående förvärv för svenska statens

räkning av bolagens järnvägar m. m. skall personal, som icke vunnit

anställning å aktiv stat vid statens järnvägar, redan pensionerad personal

samt pensionsberättigade familjemedlemmar efter personal av nyssnämnda

kategorier icke äga rätt att komma i åtnjutande av andra pensionsförmåner

eller understöd — frånsett viss förtidspension — än som skulle tillkommit

vederbörande därest banorna ej övergått i statens ägo. I detta sammanhang

anser sig styrelsen även böra framhålla, att i samtliga de avtal,

sorn av styrelsen träffats angående statsförvärv av enskilda järnvägar,

vilka i likhet med f. d. Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägar införlivats

med statens järnvägar från och med den 1 juli 1940 eller senare, har

intagits en bestämmelse av motsvarande innebörd angående den vid statsövertagandet

redan pensionerade personalens pensionsförmåner.

På grund av vad ovan anförts och med hänsyn till de vittgående- konsekvenser

beträffande pensionerad personal vid av staten övertagen enskild

järnväg, vartill ett bifall till den nu gjorda framställningen skulle leda, får

järnvägsstyrelsen avstyrka bifall till densamma.

De i sammanställningen upptagna befattningshavarna lia enligt föreliggande

uppgifter intill avgången med pension en tjänstetid av, Lindkvist 31 år,

Lindholm 45 år, Andersson 42 år och de övriga 35—41 år. Vissa av befattningshavarna

ha enligt uppgift efter pensioneringen anlitats i tjänst, delvis

även sedan järnvägen införlivats med statsbanorna. Sålunda har Lindholm

varit i statens järnvägars tjänst till och med den 12 april 1943 och Johansson

till och med den 28 februari samma år.

Örn järnvägen före de ifrågavarande befattningshavarnas pensionsavgång

varit införlivad med statsbanorna, hade enligt praxis viss möjlighet till erhållande

av pension enligt de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna

förelegat. Inom järnvägsstyrelsen har undersökts, vilka pensionsbelopp

som sålunda skulle tillkommit befattningshavarna, om Landskrona—

Lund—Trelleborgs järnvägar formellt övertagits av staten redan den 1 juli

1938 i stället för att först en tid förvaltas under bolagsform. Därvid har framkommit,

att tillämpning å befattningshavarna av den vid ifrågavarande tid

gällande kungörelsen nr 585/1934 skulle ha inneburit ökade pensionsförmå
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

31

ner för samtliga utom Lindkvist. Pensionerna enligt kungörelsen med ^beräknande

av tilläggsförmåner skulle lia utgjort för Lindholm 1 623 kronor,

för Lindkvist och Johansson 1 172 kronor och för de övriga 1 404 kronor

för år.

Nämnas må vidare, att 1942 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 43, r. skr. nr

230) i anledning av motioner medgav vissa höjningar av de årliga gratifikationer,

som utgingo till vissa f. d. anställningshavare vid Landskrona & Hälsingborgs

järnvägar samt Landskrona—Lund--Trelleborgs järnvägar, vilka

anställningshavare likaledes avgått under tiden för den statliga bolagsförvaltningen.

De pensioner, som av vederbörande statliga bolag tillerkänts de i ärendet Departementsifrågavarande

befattningshavarna, uppgå även med inberäknande av dyrtids- clielfnhjälp

till låga belopp. I all synnerhet är detta fallet beträffande Ekberg,

Borg, Nilsson, Jeppsson, Andersson och Johansson, vilka även kunna åberopa

långa anställningstider. I betraktande av föreliggande omständigheter —

däribland det förhållandet att bolagsformen i förevarande fall endast anlitats

som en övergångsform vid järnvägens införlivande med statsbanorna —

anser jag billighetsskäl tala för en viss förbättring av dessa befattningshavares

pensioner. I fråga om grunderna för beräknandet av förbättringen kunna

olika alternativ tänkas. En skälig avvägning av förbättringen synes kunna

erhållas, om pensionsförmånerna med tilläggsförmåner omräknas efter

samma beräkningsgrunder som gällt för pension enligt 1934 års kungörelse.

I sådant fall bör enahanda omräkning göras för Lindholm, vilkens pensionsförmåner

likaledes understiga de summariska pensionsförmånerna. Jag förordar,

att riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t lill sådan omreglering

av pensionsförmånerna inhämtas. Det synes skäligt, att omregleringen får

ske från och med den 1 januari 1945 räknat.

9. Pensionsförhållandena för lärare, som varit anställda vid mindre

folkskolor eller såsom biträdande lärare, m. fl.

Enligt folkskolans avlöningsreglemente samt avlöningsreglementet för nomadlärare

utgår lill lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare och nomadlärare

vid visteskola, som tjänslgör vid byskola, lön enligt löneklassen

närmast över den, vilken vederbörande lärare tillhör. Till denna löneförmån

har hänsyn tagits även i pensionshänseende; de pensionsavdrag och pensionsunderlag,

som i folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen fastställts

för ifrågavarande lärargrupper, äro således högre än de motsvarande belopp,

som gälla för småskollärare samt lärare vid visteskola, vilken ej tjänstgör vid

byskola.

I den förut denna dag beslutade propositionen med förslag till vissa ändringar

i civila avlöningsreglementet m. m. har förordats sådan ändring av

14 g folkskolans avlöningsreglemente, att här avsedd ordinarie lärare bibehål
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

les vid angivna särskilda förmån i lönehänseende jämväl efter en av skolor - ganisatoriska skäl föranledd förflyttning till småskollärartjänst, såvida han

före förflyttningen under minst tio år i oavbruten följd innehaft tjänst som

lärare vid mindre folkskola eller som biträdande lärare. Den avsedda ändringen

blir av betydelse även för nomadlärare, då enligt det för dem gällande

avlöningsreglementet lärare vid visteskola jämställes med biträdande lärare,

örn han tjänstgör vid byskola, och eljest med småskollärare. I samband med

reglementsändringen har föreslagits en övergångsbestämmelse, enligt vilken

ifrågavarande förmån från och med den 1 juli 1945 må tillkomma här avsedd

lärare, vilken förflyttats under tiden 1 juli 1942—30 juni 1945.

Vid bifall till nämnda förslag torde sådan f. d. ordinarie lärare vid mindre

folkskola, biträdande lärare eller nomadlärare vid visteskola med tjänstgöring

vid byskola, som jämlikt avlöningsreglementet i dess ändrade lydelse

eller på grund av nyssnämnda övergångsbestämmelse äger bibehållas vid den

högre löneställningen, böra erhålla däremot svarande ställning i pensionshänseende.

De härför erforderliga ändringarna i folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen

torde böra träda i kraft den 1 juli 1945. I det fall, att

här avsedd lärare före ändringens ikraftträdande avgått med rätt till pension

enligt folkskolans tjänstepensionsreglemente och alltjämt lever den 1 juli

1945, torde emellertid billighetsskäl tala för att pensionsreglementena beträffande

honom från och med den 1 juli 1945 tillämpas i sin nu avsedda lydelse.

Bemyndigande för Kungl. Maj:! att förordna härom torde böra utverkas av

riksdagen.

Hemställan.

Inom finansdepartementet ha utarbetats förslag till kungörelser örn ändring

i vissa delar av allmänna tjänstepensionsreglementet den 30 december

1941 (nr 1008), om ändrad lydelse av 23 § allmänna familjepensionsreglementet

den 30 december 1941 (nr 1009), örn ändring i vissa delar av reglementet

den 12 juni 1942 (nr 452) angående tjänstepension för arbetare i statens

tjänst (1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare), om ändring i

vissa delar av folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 (nr 699)

samt om ändring i vissa delar av folkskolans familjepensionsreglemente den

18 juli 1942 (nr 700). Förslagen innefatta de ändringar i pensionsreglementena,

som i det föregående förordats. •

Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden

anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna förenämnda förslag till kungörelser;

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats

a) meddela bestämmelser örn tillämpning av allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementena beträffande vissa

förutvarande landsfiskaler m. fl.,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

33

b) besluta i fråga om familjepension i vissa fall till efterlevande

till arbetare i statens tjänst, vilken avlidit under tiden

1 juli 1942—30 juni 1945 utan att vid finnfallet vara underkastad

1942 års familjepensionsreglemente för arbetare,

c) meddela pensionsbestämmelser för arbetare, som äro

underkastade 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare och övergå till icke pensionsberättigande

tjänstemannaanställning,

d) meddela bestämmelser angående ersättning till växelstationsföreståndare,

som entledigats till följd av växelstations

automatisering,

e) besluta örn reglering av pensionerna för vissa f. d. anställningshavare

vid Lund—Trelleborgs järnväg, samt

f) besluta örn reglering av pensionsförhållandena för vissa

lärare, som varit anställda vid mindre folkskolor eller såsom

biträdande lärare, m. fl.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 219.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:495 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementena, 1942 års tj a1 i texten
  2. BU 1945:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa ändringar i allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementena, 1942 års tjänstepensionsr s. 1 i texten