Sök i Ratio Lex

Angående särskilda övergångsförmåner åt långtidsinkallad beredskapspersonal

1945-03-02 · 54 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:225, Angående särskilda övergångsförmåner åt långtidsinkallad beredskapspersonal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

1

Nr. 225

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående särskilda övergångsförmåner

åt långtidsinkallad beredskapspersonal;

given Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Ewerlöf, Bubrestad, Ohlin, Erlander, Danielson,

Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och ecklesiastikdepartementen

samt med statsrådet Erlander anför chefen för försvarsdepartementet,

statsrådet Sköld, följande.

Genom beslut den 14 september 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för försvarsdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom

försvarsdepartementet biträda med omprövning av uppkommande frågor

örn lill beredskapstjänstgöring inkallad personals återförande till civil verksamhet.

Till statsrådsprotokollet anförde tillförordnade departementschefen, statsrådet

Quensel, i samband med tillkomsten av detta beslut bland annat

följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 225.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

De sysselsättnings- och försörjningsproblem, som vid en övergång till

fredsorganisation uppkomme för vissa grupper inkallade, måste för de

tvångsvis för längre tid inkallade bedömas och behandlas på annat sätt än

då fråga vore örn andra inkallade eller om frivilligt tjänstgörande.

De tvångsvis långtidsinkallade — till denna grupp syntes i den mån personalen

avkrävts långvarig tjänstgöring få räknas officerare och underofficerare

i reserven (med undantag av pensionsavgången f. d. aktiv personal),

f. d. landstormsofficerare, f. d. fast anställt manskap och över stat anställt

manskap, värnpliktiga officerare och underofficerare samt vanliga värnpliktiga

— hade under de långa, sammanhängande perioder, under vilka de

tagits i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten, icke haft möjlighet eller i

varje fall haft att övervinna stora svårigheter, då det gällt att bibehålla kontakten

med den civila verksamheten. I en del fall kunde militärtjänstgöringen

ha medfört fördelar för vederbörande, nämligen i den mån därigenom

ett sysselsättningsproblem blivit löst eller ekonomiska förmåner erhållits.

som vederbörande eljest icke haft möjlighet att förskaffa sig. I betydande

utsträckning syntes emellertid militärtjänstgöringen ha inneburit

ekonomiska uppoffringar för vederbörande eller minskade möjligheter att

hävda sig i civil konkurrens. I en del fall torde militärtjänstgöringen lia för

långtidsinkallade framkallat sådana svårigheter, att klara arbetslöshetsfall

vid en avveckling av beredskapen uppkomme. Vissa av statens arbetsmarknadskommission

utförda undersökningar, som med skrivelse den 17 februari

1944 överlämnats till chefen för finansdepartementet, gåve vid handen, att

svårigheter kunde komma att i ej obetydlig omfattning uppstå för långtidsinkallade,

när krigsmakten återginge till fredsfot.

I den mån sådana svårigheter uppkomme syntes det uppenbart, att särskilda

åtgärder borde vidtagas för att underlätta för de från militärtjänstgöring

hemförlovade att återgå till sin förra verksamhet eller, om detta icke

vore möjligt, på andra områden .skaffa sig sin utkomst. I en del fall syntes

det för vinnande av detta syfte vara tillräckligt, att vederbörande erhölle

visst rådrum före återgången till civil verksamhet. Vid den slutliga hemförlovningen

av de inkallade borde det vara möjligt att i viss utsträckning

lämpa tidpunkten för de långtidsinkallades hemförlovning efter deras individuella

önskemål. En avveckling av beredskapen måste nämligen i sig själv

medföra göromål, som krävde anlitande av personal utöver den i fred vid

försvarsväsendet anställda, och dessa göromål borde kunna i viss omfattning

utföras av ifrågavarande långtidsinkallade.

Det uppskov med återgången till civil verksamhet, som härigenom kunde

erbjudas, underlättade dock icke en lösning av sysselsättningsproblemet för

sådana långtidsinkallade, som i och för sig hade svårt att efter militärtjänstgöringens

upphörande finna lämpligt förvärvsarbete. I fall av denna art

funnes redan nu möjligheter att bevilja räntefria värnpliktslån till värnpliktiga

i allmänhet och till underbefäl i reserven. Sådant lån kunde beviljas

den, som råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka kunde befaras äventyra

hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad yrkesutbildning

eller vinna utkomst i det yrke eller den näring, vari han före inkallelsen

haft sin bärgning, eller vilka eljest innebure en avsevärd rubbning

av hans ekonomi. Såsom av den till 1944 års riksdag avlåtna propositionen

nr 149 (s. 20) och riksdagsskrivelsen 1944: 274 framginge ägde Kungl. Majit

medgiva värnpliktslåneförordningens tillämpning även å officers- och underofficers-

samt därmed jämförlig personal. Det borde vara möjligt att på

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3

denna väg i många lall underlätta de svårigheter, som förorsakades av långvarig

beredskapstjänstgöring. Såsom statens arbetsmarknadskommission

anfört i ett i ärendet avgivet utlåtande kunde resultat härigenom uppnås

med, efter vad det kunde antagas, små ekonomiska uppoffringar för statsverket,

vartill komme, att den relativt fria prövningen av behov och andra

förutsättningar för värnpliktslån icke på samma sätt som andra former för

understödsverksamhet verkade prejudicerande på andra områden.

Förutom den hjälp som på de nu antydda vägarna kunde erbjudas —- genom fortsatt anställning övergångsvis vid försvarsväsendet och genom

beviljande av värnpliktslån — kunde det visa sig behövligt att bereda långtidsinkallade,

som icke på annan väg kunde erhålla yrkesutbildning, möjlighet

till omskolning för ny verksamhet. I samband härmed kunde övervägas

att i viss utsträckning medgiva de långtidsinkallade, som därav vore

i behov, skälig ekonomisk hjälp. Denna utväg borde dock tillgripas endast i

den mån så vore oundgängligen erforderligt.

Vid övervägandet av de åtgärder, som i dessa hänseenden kunde komma

i fråga, vore det ett allmänt önskemål, att den hjälp, som gåves, inriktades

på de fall, där hjälpen kunde vara till avsedd nytta.

I främsta rummet måste sådana långtidsinkallade komma i fråga, som

icke genom frivilligt åtagande förbundit sig till beredskapstjänstgöring. Den

omständigheten, att sådant åtagande förelåge i fredstid — exempelvis genom

anställning i reserven — borde dock icke utesluta att de åtgärder, som

från statsverkets sida i angivna hänseenden kunde komma att vidtagas, i

skälig utsträckning komme jämväl nu avsedda långtidsinkallade till godo.

Den tjänstgöring, som under den förstärkta försvarsberedskapen avkrävts

en stor del av dessa långtidsinkallade, torde nämligen i mångå fall ha överstigit

den som de skäligen haft anledning räkna med, när åtagandet skedde.

I det föregående hade avsetts sådan personal som under den förstärkta

försvarsberedskapen under längre tid i följd varit i tjänst.^ Annorlunda

ställde sig saken för dem som jämförelsevis korta perioder åt gången —

med avlösning som regel efter tre månaders tjänstgöring — varit inkallade

i militärtjänst. Den arbetslöshet, som efter beredskapstjänstgöringens upphörande

i dessa fall kunde komma att föreligga, syntes som regel icke kunna

anses vara föranledd av beredskapstjänstgöringen eller eljest stå i samband

med denna utan mera betingas av det allmänna arbetsmarknadsläget eller

av förhållandena i de individuella fallen. Den närmare utredning, som vore

erforderlig för de långtidsinkallades del, syntes icke böra avse dessa grupper

av inkallade. De sysselsättningsproblem, som för deras del kunde

uppstå, torde komma att i vanlig ordning uppmärksammas av statens arbetsmarknadskommission.

Såtillvida borde vid utredningen även dessa frågor

uppmärksammas som de arbetstillfällen, vilka till följd av försvarsberedskapens

upphörande uppkomma inom försvarsväsendet, borde komma även

dylika arbetslösa till del.

Jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda bemyndigande anmodade statsrådet

Quensel f. d. landshövdingen A. B. Gärde, kaptenen K. G. Brandberg, underofficeren

av 2. graden i flottans reserv O. H. Carlsson samt riksdagsmannen

.1. A. Ericsson att verkställa utredningen, varvid åt Gärde uppdrogs att såsom

ordförande leda utredningsarbetet.

Efter verkställt uppdrag lia utredningsmännen, vilka antagit benämningen

försvarsberedskapsavvecklingsutredning nr 1, avgivil ett den 31 ja
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

nuari 1945 dagtecknat betänkande (SOU 1945:3). Över betänkandet ha

utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen,

chefen för flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets

lönenämnd, försvarsväsendets personalvårdsnämnd, statskontoret, kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering, socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,

överstyrelsen för yrkesutbildning, Överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, länsstyrelsen i Örebro län, länsstyrelsen i Norrbottens län,

svenska landskommunernas förbund, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

i Sverige, tjänstemännens centralorganisation, centralstyrelsen

för de svenska reservofficersförbunden, svenska reservunderofficersförbundet,

försvarsväsendets underbefälsförbund samt värnpliktiga officerares riksförbund.

Allmänna synpunkter.

Utredningen.

I syfte att skapa underlag för bedömningen av uppkommande sysselsättnings-

och försörjningsproblem för de långtidsinkallade har utredningen

från truppregistreringsmyndigheterna infordrat särskilda upplysningar rörande

vissa personalgruppers militära tjänstgöringsförhållanden

m. m. Undersökningen, som avsett i tjänst varande personal,

vilken den 1 oktober 1944 under en lid av minst två år —- bortsett från

uppehåll av högst tre månaders varaktighet — fullgjort oavbruten militärtjänstgöring,

har berört följande personalgrupper, nämligen reservofficerare,

utnämnda år 1942 eller tidigare, reservunderofficerare, över stat anställt

manskap, värnpliktiga officerare, tillhörande 1941 års klass eller

äldre, värnpliktiga underofficerare, tillhörande 1941 års klass eller äldre,

värnpliktigt, f. d. fast anställt manskap samt övriga värnpliktiga, tillhörande

1941 års klass eller äldre.

Den av utredningen sålunda gjorda undersökningen har givit vid handen,

att sammanlagda antalet dylika långtidsinkallade utgjorde 6 237. Dessas

förhållanden ha underkastats undersökningar i vissa avseenden. En närmare

redogörelse härför har lämnats i betänkandet (s. 11 ff). Av denna

framgår bland annat, att 2 378 kunde anses vara tvångsvis ianspråktagna,

medan återstoden fullgjorde den militära tjänstgöringen efter mer eller

mindre frivilligt åtagande. Av samtliga undersökta långtidsinkallade hade

2 399 uppnått en levnadsålder av över 40 år och för 3 211 uppgick beredskapstjänstgöringstiden

till mer än fyra år.

Utredningen har vidare företagit vissa undersökningar rörande d e

långtidsinkallades återförande till civil sysselsättning.

Härutinnan har utredningen framhållit följande allmänna synpunkter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

5

Det syntes icke vara möjligt att nu bedöma den tidpunkt, vid vilken den

förstärkta försvarsberedskapen kunde vara avvecklad och den till beredskapstjänst

inkallade personalen i sin helhet återförd till civilt sysselsättningsområde.

Ej heller syntes det vara möjligt alt ställa någon prognos

rörande arbetsmarknadsläget under avvecklingen. Om man emellertid utginge

från att arbetsmarknaden vid försvarsberedskapens avveckling komme

att ställas inför med omställningen förenade svårigheter, läge det i sakens

natur, att sysselsättningsproblemet för de långtidsinkallade kunde bliva svårbemästrat.

På grund av i flertalet fall mycket lång frånvarotid från civilt

sysselsättningsområde hade de långtidsinkallade förlorat kontakten med

den civila arbetsmarknaden. Vid militärtjänstgöringens början uppnådd

yrkesfärdighet hade i många fall gålt förlorad eller avsevärt nedgått. Om

antalet arbetstillfällen i samband med en beredskapsavveckling komme att

bliva förhållandevis ringa, syntes de långtidsinkallade av nyssnämnd anledning

få betydande svårigheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden.

Nu antydda svårigheter syntes i särskilt hög grad komma att göra sig

gällande, därest försvarsberedskapen komme att avvecklas på förhållandevis

kort tid. Det skulle nämligen innebära, att ett relativt stort antal personer

under kort tidsperiod skulle komma att återföras till civila sysselsättningsområden.

Det syntes dock utredningen sannolikt, att avvecklingen av försvarsberedskapen

komme att ske gradvis. Ur de synpunkter, utredningen

närmast hade att företräda, vore detta också eftersträvansvärt, eftersom i det

enskilda fallet visst rådrum härigenom uppkomme för sysselsättningsproblemets

lösning. Skulle å andra sidan en snabb avveckling av den egentliga

försvarsberedskapen kunna äga rum, finge man dock förutsätta, att försvaret

under en övergångsperiod behövde disponera över större personalstyrka

än den normalt i fred tillgängliga. Möjligheter till fortsatt militärtjänstgöring

under någon tid syntes alltså komma att förefinnas för de till

beredskapstjänstgöring då inkallade. Härigenom minskades tvivelsutan de

förut berörda svårigheterna på arbetsmarknaden. I det enskilda fallet kunde

också försörjningsproblemet på så sätt få en temporär lösning.

Beträffande föreliggande möjligheter till fortsatt militärtjänstgöring har

utredningen anfört bland annat följande.

Utredningen hade för sin del utgått från att beredskapens omfattning icke

kunde nedgå i samma takt vid de skilda försvarsgrenarna. Redan på grund

därav komme återförandet till civilt sysselsättningsområde av den till militärtjänstgöring

inkallade personalen att ske successivt under viss övergångstid.

Vidare hade utredningen förutsatt, att en avveckling av de i anledning

av försvarsberedskapen vidtagna åtgärderna komme att erfordra en viss

personalstyrka utöver den i fred tillgängliga. För huvuddelen av de långtidsinkallade

bolde alltså vissa möjligheter till fortsatt militärtjänstgöring

föreligga, varigenom i det enskilda fallet visst rådrum syntes kunna lämnas

för ordnandet av återgången till civil sysselsättning. Vissa skiljaktigheter

gjorde sig emellertid gällande i avseende på ä ena sidan inkallade tillhörande

gruppen övriga värnpliktiga och å andra sidan befälsulbildade av olika

kategorier. Även flir do befälsulbildade vore dock förutsättningarna för att

under viss tid få kvarstanna i militärtjänstgöring förhållandevis goda.

I 1942 års försvarsbeslut hade förutsatts, alt officerare och underofficerare

i reserven skulle i fred efter irivilligt åtagande kunna inbeordras till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

tjänstgöring under längre tid. Sannolikt konnne denna möjlighet att utnyttjas

av åtskilliga officerare och underofficerare i reserven, vilka fullgjort

långvarig beredskapstjänstgöring. Det syntes önskvärt, att vid en avveckling

av den nuvarande försvarsberedskapen reservutnämnda officerare

och underofficerare gåves visst företräde vid ansökan om fullgörande av

frivillig tjänstgöring.

Den möjlighet att fullgöra frivillig militärtjänstgöring, som under en

följd av år stått öppen för officerare och underofficerare i reserven, därest

officers- eller underofficersbeställning på aktiv stat funnits vakant, borde

enligt utredningens mening bibehållas.

Rekryteringen av fast anställt manskap vid armén och marinen under

åren 1943 och 1944 hade icke lämnat ett ur kvantitativ synpunkt tillfredsställande

resultat. På grund därav funnes nu betydande vakanser i manskapsbeställningarna,

och vakanser syntes också i viss utsträckning vara

förhanden i furirsbeställningar. Möjligheter syntes alltså föreligga för att

förutvarande fast anställda, som innehade anställning över stat eller såsom

värnpliktiga fullgjort längre tids militärtjänstgöring och till följd därav behövde

visst rådrum för att ordna övergången till civilt förvärvsområde,

kunde beredas tillfälle att även efter avvecklingen av försvarsberedskapen

fullgöra fortsatt militärtjänstgöring i beställning på aktiv stat.

Såsom förutsättning för att de långtidsinkallade i allmänhet skulle kunna

beredas tillfälle till fortsatt militärtjänstgöring under tiden för försvarsberedskapens

avveckling har utredningen angivit, att inkallelser med stöd

av 28 § gällande värnpliktslag kunde äga rum jämväl under denna tid och

att möjligheterna till anställning över stat enligt därom särskilt utfärdade

föreskrifter stöde öppna under motsvarande tid.

I syfte att utreda förutsättningarna i det individuella fallet för de långtidsinkallade

att vid beredskapsavvecklingen vinna utkomst på den civila

arbetsmarknaden har utredningen också företagit vissa undersökningar

(betänkandet s. 22 ff). Av dessa framgår bland annat, att 1 249 långtidsinkallade

förklarat sig kunna återgå till tidigare innehavda anställningar

och 580 förklarat sig kunna påräkna att vid försvarsberedskapens avveckling

erhålla annan anställning.

Utredningen har sammanfattat sina synpunkter i anledning av gjorda

undersökningar på följande sätt.

Utredningen ansåge sig på grundval av det förebragta undersökningsmaterialet

böra framhålla, att avsevärda svårigheter syntes komma att uppstå

vid ett återförande till civilt sysselsättningsområde av de långtidsinkallade.

1 vad mån dessa svårigheter komme att bliva särskilt markerade

inom vissa näringsgrenar vore undandraget ett säkert bedömande. Det förefölle

emellertid utredningen av olika anledningar sannolikt, att de långtidsinkallade

inom näringsgrenarna industri och hantverk samt handel härvid

komme att möta större svårigheter än övriga. Som redan tidigare framhållits

syntes svårigheterna för de långtidsinkallade över huvud att erhålla

anställningar vid beredskapsavvecklingen till en del kunna elimineras genom

att dessa bereddes möjlighet till fortsatt militärtjänstgöring under en

övergångsperiod och på grund härav successivt komme att återföras till

den civila arbetsmarknaden. Detta syntes emellertid icke vara tillräckligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 7

för lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen för de närmast

ifrågavarande.

Såsom åtgärder ägnade att underlätta lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen

för de till längre tids militärtjänstgöring inkallade har

utredningen föreslagit dels värnpliktslån enligt delvis andra grunder än för

närvarande, i främsta rummet avsedda för långtidsinkallade, vilka komma

att bedriva studier av längre tids varaktighet eller ämna starta egna företag,

dels en särskild avvecklingsersättning såsom ekonomisk hjälp vid arbetslöshet

eller såsom lönefyllnad i vissa fall i vunnen anställning, dels ock

yrkesutbildning i särskilda fortbildnings- eller omskolningskurser kombinerad

med avvecklingsersättning.

I anslutning härtill har utredningen framhållit följande allmänna motiv

för sitt ståndpunktstagande.

Utredningens förslag till lösning av sysselsättnings- och försörjningsproblemen

för de till längre tids militärtjänstgöring inkailade borde ses mot

bakgrunden av redan vidtagna eller planerade åtgärder från statsmakternas

sida för en lösning av de sociala efterkrigsproblemen i allmänhet. Att utredningen

för de långtidsinkallades vidkommande föresloge åtgärder, vilka

måhända bleve förmånligare för den enskilde än deni som samhället i allmänhet

kunde komma att vidtaga för lösning av arbetslöshetsproblemen,

sammanhängde med utredningens uppfattning, att de till längre tids militärtjänstgöring

inkallade genom sin långa frånvaro från civil verksamhet

komme att möta större svårigheter än andra vid lösandet av för dem uppkommande

sysselsättnings- och försörjningsproblem. Den samhälleliga insats

dessa haft att utföra under ofta påfrestande förhållanden borde jämväl,

i den mån behov härav förelåge, berättiga dem till det allmännas särskilda

omsorger vid återgången till civil sysselsättning.

Yttranden.

Utredningens förslag att de långtidsinkallade vid försvarsberedskapens

avveckling skola beredas särskilda förmåner i form av värnpliktslån.

avvecklingsersättning eller yrkesutbildning lia i remissyttrandena lämnats

utan erinran. De föreslagna åtgärderna lia betecknats såsom ändamålsenliga

och i huvudsak väl avvägda. Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplrmering

har dock framhållit, att ur den synpunkt kommissionen i första

hand hade att bevaka, nämligen att en jänni och hög sysselsättning skulle

vidmakthållas efter kriget, större anledning knappast funnes att vidtaga särskilda

åtgärder till förmån för dem som på grund av lång inkallelse till militärtjänstgöring

fått sina framtidsutsikter på arbetsmarknaden beskurna än

att vidtaga motsvarande åtgärder till förmån för all annan arbetskraft, som

hade speciella svårigheter att erhålla lämplig sysselsättning. I fråga örn de

långtidsinkallade gällde emellertid enligt kommissionens mening icke blott

alt de tillhörde de grupper, i fråga örn vilka särskilda arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i många fall vore erforderliga, utan även att samhället gent
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

emot dem hade sådana särskilda förpliktelser, att det trots allt kunde vara

motiverat att bryta ut frågan örn deras övergång till civilt arbete ur det allmänna

sysselsättningspolitiska sammanhanget. Ur rättvisesynpunkt bade

kommissionen funnit befogat att lämna de långtidsinkallade hjälp av den allmänna

karaktär, som utredningen föreslagit.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden, svenska reservunderofficers

förbundet och värnpliktiga officerares riksförbund lia framhållit

betydelsen av att bestämmelser utfärdades angående den militära berodskapstjänstgöringens

tillgodoräknande i merit a vseende.

Mot utredningens förslag, att de långtidsinkallade skulle beredas visst

rådrum genom fortsatt militärtjänstgöring under avvecklingsperioden

bar i princip ingen erinran rests. Statens arbetsmarknadskommission

har emellertid framhållit, att för inkallelser jämlikt 28 § vämpliktslagen

fordrades, att rikets försvar eller dess säkerhet eljest det krävde, vilket

knappast syntes kunna vara förhållandet, då det pågående kriget avslutats

och neutralitetsvakt icke längre befunnes erforderlig. För att möjliggöra fortsatt

tjänstgöring för de långtidsinkallade har kommissionen därför förordat, att

Kungl. Maj :t skulle utverka riksdagens bemyndigande att — utan hinder av att

i 28 § 1 morn. gällande vämpliktslag stadgade förutsättningar för inkallelser av

värnpliktiga icke längre förelåge efter den dag, då neutralitetsskydd icke behövde

upprätthallas — i tjänst behålla och till tjänstgöring inkalla värnpliktiga

för att utföra sådana arbeten, vilka ägde samband med avvecklingen av de i

anledning av beredskapen vidtagna åtgärderna. Detsamma borde enbgt kommissionens

mening gälla sådan icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal,

som vore skyldig att efter order tjänstgöra under tid, då värnpliktiga

inkallades till tjänstgöring för rikets försvar.

överbefälhavaren har framhållit, att försvarsberedskapens avveckling

till väsentliga delar borde kunna genomföras med civil personal,

som tillfälligt anställdes enligt de grunder, som vore normerande på den

civila arbetsmarknaden. På så sätt kunde åtskilliga långtidsinkallade erhålla

sysselsättning, som i viss mån gåve dem motsvarande rådrum som en fortsatt

inkallelse skulle göra. Å andra sidan måste man räkna med att vissa

arbetsuppgifter krävde tillgång till utbildad militär personal och att personalbehovet

därför icke helt kunde fyllas med värnpliktiga, som toges i anspråk

enligt 27 § vämpliktslagen. Under förutsättning att beslut fattades örn successiv

avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen ansåge överbefälhavaren

inkallelse kunna ske enligt 28 § värnpliktslagen. Ät delvis liknande

synpunkter bär statens arbetsmarknadskommission givit uttryck och uttalat,

att utförande av med försvarsberedskapens avveckling sammanhörande

arbeten i militär regi med inkallad militär personal icke borde ske, då det vöre

uppenbart, att överlämnande av arbetena till den allmänna arbetsmarknaden

skulle leda till ett ur ekonomiska och andra synpunkter avsevärt bättre

resultat. ^ ilkeldera alternativet, som borde komma i fråga, bade kommis
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

9

siemen emellertid ansett böra bliva beroende på arbetets karaktär och resultatet

av den inventering av arbetstillfällen inom försvaret, som vore avsedd

att komma till stånd.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att avgörandet av frågan örn kvarhållande

i tjänst av personal för vissa arbetsuppgifter givetvis i första hand

måste ske med utgångspunkt från det oundgängliga behovet av för föreliggande

arbetsuppgifter lämpad arbetskraft. Vidare har förvaltningen erinrat,

att förutsättningen för att personalen skulle kunna tagas i anspråk

för den avsedda tjänstgöringen vore, att 28 § värnpliktslagen kunde tilllämpas.

Skulle inkallelser icke kunna ske med tillämpning av nämnda författningsrum,

syntes annan utväg icke stå till buds än att särskild lag om

den ifrågasatta tjänstgöringen utfärdades. I samband därmed borde också

föreskrivas, att krigsavlöningsreglementet med därtill hörande bestämmelser

skulle tillämpas å dem, som på angivet sätt toges i anspråk för tjänstgöring.

Försvar sväsendets lönenåmnd har erinrat, att nämnden i samband med

avgivande av yttrande över förslag till nytt krigsavlöningsreglemente förordat,

att begreppet krigstjänstgöring skulle anknytas till det förhållandet,

att värnpliktiga vore inkallade i kraft av 28 § värnpliktslagen. Ett kvarhållande

av långtidsinkallade värnpliktiga med stöd av åberopade paragraf

under en jämförelsevis lång avvecklingsperiod syntes nämnden nödvändiggöra,

att särskilda föreskrifter utfärdades till undvikande av att krigsavlöningsreglementet

därunder bibehölles i tillämpning jämväl för annan personal

än de långtidsinkallade.

Behovet av att de långtidsinkallade, särskilt då frivilligt tjänstgörande

personal och krigsfrivilliga, erhölle orientering om läget på arbetsmarknaden

har understrukits av statskontoret och statens arbetsmarknadskommission.

Kommissionen har framhållit, att denna personal

med hänsyn till det allmännas intressen örn möjligt borde återgå till civil

sysselsättning, innan omställningen på arbetsmarknaden inträffade och antalet

arbetstillfällen kunde komma att minska.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har framhållit,

att den reservutnämnda personalen borde beredas företräde framför pensionsavgången

personal, då det gällde frivillig tjänstgöring i fredstid för

reservpersonal ävensom tjänstgöring på vakanta officersbeställningar.

Svenska flottans reservo ff ivers förbund och svenska reservunderofficersförbundet

ha ansett, att reservpersonal, som i .samband med försvarsberedskapens

avveckling överginge till att fullgöra frivillig tjänstgöring enligt de teir

fredstid gällande bestämmelserna borde — örn ifrågavarande tjänstgöring

icke kunde upphöra förrän efter det försvarsberedskapen hunnit avvecklas

— bibehållas vid den rätt till föreslagna förmåner, som personalen eljest

skulle kunnat ha vid beredskapsavvecklingen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Ehuru det ännu icke kan bedömas vare sig när eller under vilka förhållanden

vårt försvarsväsende kan komma att återgå till fredsfot, synes det

erforderligt, att åtgärderna för försvarets omställning efter fredsförhållanden

redan nu planläggas och förberedas. Sålunda har, bland andra åtgärder, ansetts

lämpligt att undersöka möjligheterna för inkallad personal att vid beredskapens

upphörande återgå till civil verksamhet samt att i mån av behov förbereda

vidtagandet av särskilda åtgärder från statsmakternas sida för att

underlätta nämnda återgång. Arten och omfattningen av åtgärderna torde

böra vara i förväg i huvudsak fastställda för att deras genomförande icke

onödigtvis skall fördröjas och personalen i fråga därigenom komma i svårigheter.

I detta syfte lia särskilda utredningsmän varit tillkallade för att inom

försvarsdepartementet enligt meddelade direktiv biträda med omprövning

av uppkommande frågor angående återförande till civil verksamhet av personal,

som varit inkallad till beredskapstjänstgöring.

Till grund för sina förslag har utredningen lagt en undersökning rörande

dels den omfattning, i vilken personal av olika kategorier hösten 1944 befunnit

sig i praktiskt taget ständig tjänstgöring sedan minst två år tillbaka,

dels ock denna personals förutsättningar att utan hjälp av det allmänna ordna

sin återgång till civil verksamhet, då militärtjänstgöringen avslutas vid försvarsberedskapens

upphörande.

Av undersökningen framgår, att över 6 000 personer hösten 1944 voro i

militär tjänst sedan mera än två år tillbaka. Hälften av dessa hade t. o. m.

en tjänstgöringstid av mera än fyra år. Undersökningen visar vidare, att i

det närmaste 2 400 fullgjorde sin tjänstgöring på grund av militär myndighets

åläggande, d. v. s. voro att anse såsom tvångsinkallade. Återstoden eller

omkring 3 800 voro ianspråktagna för militär tjänstgöring efter eget medgivande

eller efter ansökan. Anmärkas må dock, att skillnaden mellan

tvångsinkallelse och frivillig tjänstgöring i vissa fall är svävande. Av undersökningen

framgår även, att omkring 70 procent av samtliga de långtidstjänstgörande

beräknas få svårigheter att lösa sina sysselsättnings- och försörjningsproblem

vid en avveckling av försvarsberedskapen.

I anslutning till de meddelade direktiven och med stöd av den verkställda

undersökningen har utredningen framlagt förslag till åtgärder för

att bereda långtidsinkallad personal stöd vid den blivande återgången till

civil verksamhet.

Utredningens förslag innebär, att långtidstjänstgörande personal skulle erhålla

— förutom visst rådrum med övergången till civil verksamhet genom

fortsatt militärtjänstgöring för arbetsuppgifter, som sammanhöra med beredskapens

avveckling — ekonomiskt stöd, efter eget val i form av antingen

en avvecklingsersättning, som skulle utgå under viss övergångstid och beräknas

efter särskilda regler, eller yrkesutbildning i kombination med avvecklingsersättning

eller ock värnpliktslån. Förmånerna skulle emellertid

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

tillkomma endast dem, som tvångsvis varit tagna i anspråk för tjänstgöring

under en tid av minst två år och befinna sig i tjänstgöring vid den tidpunkt,

då beredskapen börjar avvecklas, dock nied möjlighet för myndigheterna att

inom vissa närmare angivna gränser medgiva motsvarande lörmåner jämväl

åt andra, därest särskilda omständigheter därtill föranleda. De av utredningen

föreslagna åtgärderna kunna i vissa fall bli förmånligare föi

den enskilde än dem, som samhället kan komma att vidtaga lör lösningen

av arbetslöshetsproblem i allmänhet. Eli dylik undantagsställning hai

dock av utredningen ansetts befogad med hänsyn till att de till längre tids

militärtjänstgöring inkallade genom sin långa frånvaro från civil verksamhet

beräknas komma att möta större svårigheter än andra vid lösandet av

för dem uppkommande sysselsättnings- och försörjningsproblem samt med

beaktande jämväl av den samhälleliga insats, de inkallade haft att utföra

under ofta påfrestande förhållanden.

De av utredningen framlagda förslagen lia i sina huvuddrag lämnats utan

erinran i de däröver avgivna utlåtandena.

För egen del finner jag med hänsyn till vad som framkommit vid den av

utredningen gjorda undersökningen rörande den långtidsinkallade personalens

förhållanden och på av utredningen anförda skäl uppenbart, att

särskilda åtgärder böra vidtagas för att för inkallad personal underlätta

återgången till civil verksamhet efter beredskapens upphörande. I huvudsak

kan jag också biträda de förslag till åtgärder, som av utredningen framlagts.

I vissa avseenden äro dock ändringar enligt min mening pakallade.

Utredningen har föreslagit, att långtidsinkallad personal, som icke längre

erfordras för egentliga beredskapsuppgifter, skall erhålla tillfälle till fortsatt

militärtjänstgöring i samma ordning som tidigare, d. v. s. i fråga örn

värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen, och att personalen därunder

skall sysselsättas med avvecklingsåtgärder av skilda slag.

Även örn det ännu icke är möjligt att i alla delar slutligt bedöma under

vilka former beredskapen kan komma att avvecklas, synas mig vissa hållpunkter

redan nu kunna angivas. Sålunda torde det böra ankomma på

Kungl. Majit att med beaktande av de särskilda förhållanden, som kunna

göra sig gällande inom olika försvaret tillhörande områden, avgöra, när

neutralitetsvakt icke längre kan anses erforderlig. Såsom huvudregel bör

gälla, att därefter några inkallelser till tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen

icke må komma i fråga och att ej heller reservpersonal eller annan

med denna likställd personal utöver den, som i fredstid kan tagas i anspråk,

må inbeordras till tjänstgöring. Sådana till tjänstgöring jämlikt 28 § värnplikIslagen

inkallade värnpliktiga, vilka vid ifrågavarande tidpunkt befinna

sig i tjänst för att fullgöra dem enligt fredsbestämmelser åliggande tjänstgöring,

skola dock givetvis kvarbliva i tjänstgöring under därför bestämd

tid. Det synes böra ligga i Kungl. Majlis hand alt för denna personal meddela

föreskrift, örn och i vad män den efter beredskapens upphörande lort
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

satta tjänstgöringen skall med avseende å de värnpliktiga tillkommande

ekonomiska förmåner anses såsom tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen

eller enligt 27 § samma lag. Avgörandet härutinnan torde få träffas

under hänsynstagande till att dessa värnpliktiga varit berättigade till krigslön

och till familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen under den

del av tjänstgöringstiden, som sammanfallit med beredskapstiden, och att

en övergång till fredslön och fredsfamiljebidrag kan komma att, åtminstone

i vissa fall, medföra sämre förmåner, något som torde böra undvikas under

en sammanhängande tjänstgöringsperiod.

För utförandet av med försvarsberedskapens avveckling sammanhängande

särskilda arbetsuppgifter bör i första hand tagas i anspråk i fredsorganisationen

ingående personal. I den mån denna personal icke förslår, bör.

såsom också i vissa av de avgivna utlåtandena framhållits, civil personal

tillfälligt anställas för arbetets utförande. Därvid bör företräde lämnas långtidsinkallad

militär personal, som befinner sig i tjänstgöring vid tiden för

beredskapens upphörande. Härigenom vinnes även fördelen, att personalen

i fråga erhåller rådrum för att ordna sin slutliga återgång till civilt arbete.

Hinder synes emellertid icke böra möta att, örn och i den män så befinnes

lämpligt, bestämma utgående ersättning till belopp, svarande mot den krigsavlöning

och i förekommande fall familjebidrag jämte hemortslön, som utgått

under tiden för den militära tjänstgöringen. I fall, då militär personal

kan komma att erfordras för vissa särskilda arbetsuppgifter och detta personalbehov

icke kan tillgodoses inom ramen för fredsorganisationen, torde

frivillig militärtjänstgöring böra komma i fråga och sådan medgivas långtidsinkallad

personal, som eljest skulle ha hemförlovats. Jag förutsätter, att

det även för detta fall skall få ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva, att

den fortsatta tjänstgöringen efter beredskapens upphörande skall i fråga

om ekonomiska förmåner anses såsom tjänstgöring jämlikt 28 § vämpliktslagen.

Även frivillig personal av olika kategorier, som varit i tjänst

under beredskapstiden men likväl icke i likhet med tvångsvis ianspråktagen

personal anses böra bliva berättigad till ekonomiskt stöd för underlättande

av övergången till civil verksamhet, bör enligt mitt förmenande kunna ifrågakomma

för tillfällig civil anställning och för frivillig militärtjänstgöring av

förut angivet slag.

Möjligheten att nu nämnda åtgärder icke bliva tillfyllest för tillgodoseende

av det vid avveckling av försvarsberedskapen uppkommande personalbehovet

torde emellertid icke kunna helt uteslutas. I undantagsfall kan det

visa sig behövligt att för med avvecklingen sammanhörande uppgifter tvångsinkalla

värnpliktiga. I den mån så är möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas

art böra därvid i främsta rummet sådana värnpliktiga komma i

fråga som fullgjort ingen eller ringa beredskapstjänst. Dylika inkallelser

torde böra grundas på för ändamålet stiftad särskild lag. Det är min avsikt

att taga spörsmålet härom under ytterligare övervägande och för det fall

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 225.

att så skulle visa sig påkallat framdeles föreslå åtgärder i detta avseende.

Den personal, som vid tidpunkten för beredskapens avveckling är i tjänstgöring

och då fyller villkoren för erhållande av stöd vid återgången till civil

verksamhet, bör enligt mitt förmenande bibehålla rätten härtill, även örn

den enskilde före denna återgång kommer att — för arbetsuppgifter, som

sammanhänga med beredskapens avveckling — under längre eller kortare

tid tagas i anspråk i civil anställning eller för frivillig militär tjänstgöring.

Så bör dock icke under obegränsad tid vara fallet. Lämpligen bör på Kungl.

Maj:t ankomma att i den mån så är möjligt meddela föreskrift av innebörd

att avvecklingsperioden skall vid viss tidpunkt anses såsom avslutad, varav

följer, att särskild personal icke därefter må inneha anställning eller vara

inkallad för hithörande uppgifter. Vid denna tidpunkt eventuellt återstående

uppgifter av angivet slag böra omhändertagas av inom fredsorganisationen

disponibel personal.

Utredningens förslag örn att rådrum för övergång till civil verksamhet

skall beredas reservpersonal och f. d. fast anställt manskap även genom

frivillig tjänstgöring å vakanta, i vederbörliga fredsstater upptagna beställningar

finner jag mig böra biträda. Jag vill dock redan i detta sammanhang

framhålla, att jag icke kan finna rimligt att under alla förhållanden utesluta

dem, som erhålla möjlighet till dylik tjänstgöring, från det ekonomiska

stöd vid övergången, som skall tillkomma annan personal. Jag förutsätter

sålunda, att jämväl denna personal skall, i den man sa prövas skäligt, äga

rätt till avvecklingsförmåner, därest tjänstgöringen å vakant beställning icke

kommer att sträcka sig över längre tid än förslagsvis ett år.

Den, som erhållit tillfällig civil anställning eller fullgör frivillig tjänstgöring

för utförande av arbetsuppgifter, sammanhängande med avvecklingen

av beredskapen, skall givetvis äga avbryta anställningen eller tjänstgöringen,

därest han får möjlighet att övergå till civil verksamhet. Det synes

önskvärt, att vederbörande i den mån så låter sig göra återgår till sysselsättning

på den civila arbetsmarknaden vid en tidpunkt, då förhållandevis

goda arbetstillfällen erbjuda sig. I likhet med utredningen finner jag påkallat,

att i nämnda syfte den nu frivilligt tjänstgörande personalen redan

före beredskapens upphörande uppmanas att söka ordna övergången till

civil verksamhet. Vissa åtgärder i detta syfte ha av mig vidtagits.

I det följande ingår jag närmare på frågan örn de personalgrupper, vilkas

övergång till civil verksamhet bör underlättas, och till villkoren härför.

Vad därefter angår arten av de ekonomiska förmåner, som av utredningen

ansetts böra tillkomma de långtidsinkallade, alltså avvecklingsersättning,

yrkesutbildning jämte avvecklingsersättning och värnpliktslån, finner jag i

likhet med de hörda myndigheterna och sammanslutningarna desamma

vara lämpliga. Jag återkommer i det följande till frågan örn de olika förmånerna

samt de förhållanden, under vilka de böra få utnyttjas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Förutsättningar för åtnjutande av föreslagna förmåner m. m.

Utredningen.

De av utredningen föreslagna förmånerna åt de långtidsinkallade ha av

utredningen ansetts böra tillkomma allenast dem, som fullgjort militärtjänstgöring

i oavbruten följd under avsevärd tid. Endast i dylika fall kunde eventuella

svårigheter vid lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen

sägas vara väsentligen konstituerade av militärtjänstgöringen, medan i övriga

fall liknande svårigheter huvudsakligen finge anses vara härledda av

det allmänna läget på arbetsmarknaden.

Utredningen har såsom minimifordran för åtnjutande av de föreslagna

förmånerna av olika slag ansett sig böra föreslå två års beredskapstjänstgöring

i oavbruten följd, varvid i förekommande fall med beredskapstjänstgöring

borde jämställas anställning över stat. Utredningen har framhållit,

att beredskapstjänstgöring borde anses ha fullgjorts i oavbruten följd, även

för det fall att i tjänstgöringen förekommit ett avbrott av högst tre månaders

varaktighet. Med rätt att komma i åtnjutande av de tilltänkta förmånerna

har vidare föreslagits förknippat det villkoret, att vederbörande vid

liden för försvarsberedskapens avveckling skall befinna sig i militärtjänstgöring.

Utredningen har emellertid ansett viss uppmjukning av dessa villkor

kunna ifrågakomma och härom anfört följande.

Uppställandet av de förordade villkoren för rätt att komma i åtnjutande

av de av utredningen föreslagna förmånerna kunde enligt utredningens uppfattning

föranleda vissa erinringar. Sålunda kunde en person med högst avsevärd

beredskapstjänstgöringstid tänkas befinna sig i tjänst vid tiden för

försvarsberedskapens avveckling utan att därför vid detta tillfälle uppfylla

villkoret örn två års oavbruten militärtjänstgöring enligt tidigare given definition.

Det syntes ej heller osannolikt, att någon efter mycket långvarig beredskapstjänstgöring

kunde hava hemförlovats strax före påbörjandet av

försvarsberedskapens avveckling, utan att hemförlovningen varit föranledd

av den inkallades därom uttryckta önskemål och utan att han vunnit anställning

på arbetsmarknaden. I dylika tänkbara fall skulle det säkerligen

framstå såsom orättvist, örn vederbörande skulle förklaras icke berättigad

att komma i åtnjutande av de av utredningen föreslagna förmånerna. Utredningen

ansåge därför befogat, att de föreslagna förmånerna skulle efter

särskild prövning kunna utgå jämväl i sådana fall, där vederbörande vid

tiden för försvarsberedskapens avveckling antingen icke befunne sig i tjänst

eller icke kunde räkna en sammanhängande beredskapstjänstgöringstid av

minst två år, under förutsättning dock att den sammanlagda beredskapstjänstgöringstiden

i dylika fall vore särskilt lång. Utredningen ville därför

föreslå, att jämväl sådan hemförlovad, som vid tidpunkt, då på utredningens

förslag grundade bestämmelser gällde, under de tre närmast före nämnda

tidpunkt förflutna åren fullgjort beredskapstjänstgöring under sammanlagt

minst två år, skulle kunna komma i åtnjutande av förmånerna i fråga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Enligt de utredningen meddelade direktiven måste uppkommande sysselsättnings-

och försörjningsproblem bedömas på annat sätt för de tvångsvis

för längre tid inkallade än för andra inkallade och frivilligt tjänstgörande.

Utredningen har med anledning härav framhållit, att det förelegat

svårigheter att åstadkomma en fullt tillförlitlig sammanställning rörande

antalet tvångsvis ianspråktagna långtidsinkallade, och härom i övrigt anfört

följande.

Vid en bedömning av hithörande spörsmål syntes för övrigt, enligt utiedningens

uppfattning, hänsyn böra tagas därtill, att för viss tjänstgöring icke

alltid helt klarlagts, huruvida densamma varit fullt frivillig eller icke. I

många fall vöre nämligen graden av frivillighet, enligt utredningens upplandning,

i större eller mindre mån tveksam. Endast i ett fall, nämligen då

någon arbetssökande av den offentliga arbetsförmedlingen hänvisats till

militärtjänstgöring och på ansökan blivit inkallad till sadan, syntes kunna

fastslås, att fullständig frivillighet vore för handen. I övrigt kunde det

exempelvis röra sig örn sådana förhallanden, att det vid ett tillfälligt liempermitterat

förband uppstått fråga örn fortsatt tjänstgöring för ett fåtal av

den förbandet tillhörande personalen i syfte att ordna upp vissa förråd eller

dylikt. Under förutsättning, att det erforderliga personalbehovet icke kunnat

täckas efter »frivillig» anmälan, hade möjlighet för ianspråktagande medelst

tvång ofta förelegat" Då det gällde reservpersonalen syntes vidare i viss utsträckning

militärtjänstgöringen baseras på en principiellt liknande frivillighet,

d. v. s. vederbörande hade efter en period av tvångsvis tjänstgöring tillfrågats,

örn han vore villig att fortsätta sin tjänstgöring under ytterligare

någon tid. Inför risken av ett fortsatt ianspråktagande medelst tvång torde

den tillfrågade många gånger lia förklarat sig villig att fortsätta tjänstgöringen

i förhoppning att härigenom kunna erhålla hempermittering eller

hemförlovning vid den med hänsyn till hans personliga intressen lämpligaste

tidpunkten. ,

Principiellt ansåge utredningen riktigt, att de föreslagna förmånerna

skulle tillkomma allenast den som tvångsvis tagits i anspråk för militärtjänstgöring.

Vad utredningen anfört rörande den frivilliga tjänstgöringens

karaktär i mångå fall syntes utredningen dock vara av natur att böra föranleda

ett jämförelsevis välvilligt bedömande i nu berörda avseende, då

fråga vöre örn långtidsinkallads rätt till föreslagna förmaner.

Vidare har utredningen framhållit, att bland de krigsfrivilliga torde finnas

ett mindre antal, sorn under tiden för en långvarig militärtjänstgöring uppnått

en levnadsålder av 47 år och därvid avförts såsom värnpliktiga men

fortsatt tjänstgöringen såsom krigsfrivilliga. Utredningen funne skål kunna

anföras för att dessa krigsfrivilliga under vissa betingelser skulle bliva berättigade

till de föreslagna förmånerna. Utredningen hade emellertid icke

ansett sig kunna föreslå, att denna personalkategori skulle göras delaktig

av de särskilda förmånerna åt långtidsinkallade. Skälet härtill hade varit,

att arbetsmarknadsläget under senare år varit relativt gott och följaktligen

större svårigheter icke kunnat föreligga för de krigsfrivilliga att erhålla

anställningar på den civila arbetsmarknaden. Utredningen förutsatte emellertid,

att de närmast berörda krigsfrivilliga i samband med försvarsbered
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majda proposition nr 225.

skapens avveckling komme att i görlig mån beredas rådrum för lösandet

av sysselsättnings- och försörjningsproblemen.

Yttranden.

I fråga om utredningens förslag, att allenast personal, som varit

inkallad till tvångsvis tjänstgöring, skall kunna komma

i åtnjutande av föreslagna förmåner, ha delvis avvikande meningar anförts

i några remissyttranden. Sålunda har överbefälhavaren framhållit, att

det vid tillämpningen av bestämmelser härom, som grundas på utredningsförslaget,

måste noga tillses, att endast de, som fullgjort verkligt frivillig

tjänstgöring, undantoges. Länsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit,

att just bland de frivilligt tjänstgörande funnes åtskilliga, vilka vid

beredskapens avveckling komme att möta svårigheter vid placeringen på den

civila arbetsmarknaden. Dessa svårigheter bleve av samma art som de, vilka

komme att möta de tvångsvis ianspråktagna. Det syntes därför till sist bliva

samhället, som med lämpliga åtgärder finge underlätta övergången till civil

verksamhet också för de frivilligt tjänstgörande. Under sådana förhållanden

har länsstyrelsen ansett lyckligast, att denna grupp icke i princip utestängdes

från föreslagna förmåner. Landsorganisationen har visserligen funnit

utredningens skäl för uteslutande av de frivilligt tjänstgörande från rätt till

föreslagna förmåner bärande men dock framhållit, att den motsatta ståndpunkten

nog för många fall kunnat försvaras med att tillgången till frivilligt

tjänstgörande personal över huvud gjort tvångsinkallelser i vissa fall

överflödiga. Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har ansett

kravet på ådagalagd tvångsvis fullgjord tjänstgöring böra utgå och som

skäl härför anfört, att det icke alltid syntes vara möjligt att fastställa, örn en

tjänstgöring varit frivillig eller pålagd tvångsvis, samt att många av dem,

som låtit sig frivilligt inkallas, tvingats härtill av nied försvarsberedskapen

sammanhängande omständigheter. Länsstyrelsen i Kristianstads län har

funnit påkallat, att åtgärder vidtoges för en uppdelning av de långtidsinkallade

på kategorierna frivilligt tjänstgörande och tvångsvis ianspråktagna.

Försvarets civilförvaltning har funnit sig böra framhålla, att andra kategorier

än de av utredningens undersökningar berörda till följd av beredskapen

kommit att tagas i anspråk för tjänstgöring i en omfattning, som

icke tidigare kunnat förutses. Civilförvaltningen har härvid närmast syftat

på personal på reservstat och frivillig övergångsstat.

Ehuru denna personal åtnjöte lön även för tid, varunder tjänstgöring icke

fullgjordes, hade civilförvaltningen dock ansett fall kunna uppkomma, där

det kunde vara skäligt att bereda även sådan personal enahanda förmåner

som andra långtidsinkallade, och funnit möjlighet därtill böra hållas öppen.

Utredningens förslag att från rätt till föreslagna förmåner helt utesluta

de krigsfrivilliga har rönt gensaga i några remissyttranden. Chefen

för marinen har sålunda ansett skäligt, att vissa åtgärder vidtoges för under
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 225.

17

lättande av övergången till civil verksamhet jämväl för nu ifrågavarande

personal. Därvid har understrukits behovet av rådrum för de krigsfrivilliga

och därutöver ifrågasatts, örn icke i särskilt ömmande fall avvecklingsersättning

skulle kunna utgå till dem. Även statens arbetsmarknadskommission

har ansett i vart fall vissa grupper av krigsfrivilliga böra ur

skälighetssynpunkt bedömas på samma sätt som tvångsvis ianspråktagna.

Detta borde gälla bland andra medlemmar av sjövärnskåren, vilka emottagit

förordnande till officerare eller underofficerare enligt för fred gällande

bestämmelser och som till följd därav ålagts tjänstgöra under avsevärd lid,

ävensom krigsfrivilliga, vilkas tjänstgöring fullgjorts i följd med värnpliktstjänstgöring.

Ät en liknande uppfattning har också försvarsväsendets personalvårdsnämnd

givit uttryck. Nämnden har nämligen hållit före, att svårigheter,

vilka sannolikt komme att möta sådana krigsfrivilliga som fullgjort

långvarig beredskapstjänstgöring i egenskap av värnpliktiga och vid en uppnådd

levnadsålder av 47 år avförts såsom värnpliktiga men fortsatt tjänstgöringen

såsom krigsfrivilliga, måste sägas vara konstituerade av militärtjänstgöringen.

Nämnden har föreslagit, att krigsfrivillig, som vid tidpunkt,

då på utredningens förslag grundade bestämmelser gällde, under de tre närmast

före nämnda tidpunkt förflutna åren fullgjort beredskapstjänstgöring

i egenskap av fast anställd eller såsom värnpliktig under sammanlagt minst

två år, skulle kunna beredas de av utredningen föreslagna förmånerna. Även

tjänstemännens centralorganisation har anfört, att de krigsfrivilliga i dylika

fall borde göras berättigade till avvecklingsförmåner.

De av utredningen förordade minimivillkoren i fråga örn hére

dskapstjänstgö ring ens längd för åtnjutande av rätt till föreslagna

förmåner ha i huvudsak lämnats utan erinran i remissyttrandena I

åtskilliga av dessa har dock framhållits, att gränsfall alltid kunde uppstå.

Sålunda har landsorganisationen framhållit, att det knappast kunde undgås

alt fastställa vissa minimitider, efter vilka sysselsättningssvårighetema kunde

presumeras vara väsentligen beroende av militärtjänsten. Uppenbarligen

kunde dock dylika fixa tidsvillkor, hur än tiden sattes, i manga fall leda

till reella orättvisor. Dylika konsekvenser ha landsorganisationen m. fl. ansett

böra förebyggas genom en regel, som möjliggjorde att i fall av påtagligt

orsakssammanhang mellan tjänstgöringstidens längd och svårigheten att erhålla

sysselsättning tillerkänna vederbörande förmånerna utan hinder av att

de av utredningen uppställda minimivillkoren icke till alla delar uppfylldes.

Mot uppställandet av regeln, att o a v b r ilten t j ä n s t g ii ring skulle

anses föreligga, även örn ett avbrott av högst tre månaders

varaktighet förelåge, har från flera håll riktats erinran. Försvarets

civil förmätning och försvarsväsendets lönenämnd ha salunda föreslagit, att

tjänstgöring i oavbruten följd skulle anses föreligga, även om liera avbrott

förekommit i tjänstgöringen, blott icke dessa sammanlagt överstege tre månader.

Chefen för armén har ansell, att avbrottet borde kunna vara uppdelat på två

niliam/ lill riksdagens protokoll 1 sand. .Yr 225. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj.ls proposition nr 225.

Departements

chefen.

eller liera kortare perioder. Överbefälhavaren har föreslagit villkoret formulerat

så, att för rätt till åtnjutande av föreslagna förmåner borde fordras en tjänstgöringstid

av 21 månader under de två sistförflutna åren.

Vad beträffar den tidrymd, under vilken föreslagna förmåner skulle kunna

utgå, ha i några remissyttranden anförts synpunkter, vilka böra omnämnas i

detta sammanhang, Försvarsväsendets lönenämnd har sålunda förutsatt, att

tiden för beredskapens avveckling skulle anses löpa från den tidpunkt, då

eventuella bestämmelser sattes i kraft, till den tidpunkt, då tjänstgöring enligt

28 § värnpliktslagen upphörde, ävensom att dessa tidpunkter bleve gemensamma

för hela försvaret. Den sistnämnda tidpunkten borde då icke, vilket

lönenämnden för undvikande av missförstånd velat framhålla, utgöra gräns

lör åtnjutande av utgående förmåner utan sådana borde utgå även till den,

vars tjänstgöring upphörde vid denna tidpunkt. Lönenämnden har vidare, i

likhet med flera av de hörda personalorganisationerna, funnit skäl tala för att

officerare och underofficerare i reserven, vilka först senare avginge från frivillig

tjänstgöring eller tjänstgöring i vakanta beställningar, erhölle rätt till

samma förmåner, under förutsättning att deras tjänstgöring haft samband

med beredskapens avveckling.

- Utredningen har ansett de förmåner, som föreslagits med avseende å långtidsinkallades

övergång till civil verksamhet, böra förbehållas vissa personalgrupper

och inom dessa sådan personal som är i tjänstgöring vid tidpunkten

för beredskapens upphörande och som då tvångsvis fullgjort av beredskapen

föranledd, praktiskt taget sammanhängande tjänstgöring av viss varaktighet.

Rätt till ekonomisk hjälp skulle sålunda tillkomma värnpliktiga samt personal

i krigsmaktens reserver — med undantag för pensionsavgången personal

—- ävensom i anledning av beredskapen över stat anställt manskap.

En förutsättning härför skulle vara, att de tvångsvis tagits i anspråk för

tjänstgöring och att tjänstgöringen avslutas i samband med beredskapens

avveckling. Förutsättningen skulle dock i vad angår tvångstjänstgöring icke

vara ovillkorlig, enär det i åtskilliga fall visat sig förenat med svårigheter att

bestämma tjänstgöringens karaktär. Detta har ansetts böra föranleda ett

jämförelsevis välvilligt bedömande vid prövning av frågan om rätt för den

enskilde att erhålla avvecklingsförmåner. Från sådana förmåner skulle helt

uteslutas krigsfrivilliga, d. v. s. personer under eller över värnpliktsåldern

samt personer, som — ehuru i värnpliktsåldern -—- blivit frikallade från fullgörande

av värnplikt. I de avgivna utlåtandena lia vissa erinringar framställts

mot utredningens ifrågavarande förslag.

För egen del finner jag det vara principiellt riktigt, att rätten till avvecklingsförmåner

knytes till tvångsvis fullgjord tjänstgöring. Möjligheter böra

dock, såsom utredningen framhållit, föreligga att bevilja dylika förmåner

även i fall, då tjänstgöringens karaktär visar sig svår att fastställa. Därvid

synes mig böra gälla, att endast sådan tjänstgöring som är uppenbart fri
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

villig bör utesluta rätt till avvecklingsförmåner. I princip bör vidare tiden

för den fredsmässiga utbildningen enligt 27 § värnpliktslagen icke lagas

i beräkning. Ilar värnpliktig jämlikt 28 § nämnda lag varit inkallad för

fullgörande av honom enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring,

bör således denna tjänstgöring icke få inräknas i kvalifikationstiden.

Vidkommande de ifrågakommande personalgrupperna finner jag mig, i

anslutning till utredningens förslag och med beaktande av vad som framhållits

i vissa av remissutlåtandena, böra förorda, att avvecklingsförmåner

— under förutsättning att övriga villkor äro uppfyllda skola tillkomma

värnpliktiga samt fast anställd, icke ständigt tjänstgörande personal med

undantag för dels personal på disponibilitetsstat, avgångsstat, övergångsstat

och reservstat, dels ock med tjänstepension från sådan stat avgangen personal

-— officerare och underofficerare i sjövärnskåren samt i anledning av

beredskapen över stat anställt manskap ävensom — under särskild förutsättning,

till vilken jag i det följande återkommer krigsfrivilliga och

annan frivilligt tjänstgörande personal, som omedelbart töre krigsfrivilligtjänstgöringen

fullgjort tvångstjänstgöring. En vidare utsträckning i förhållande

till utredningsmännens förslag av rätten till avvecklingsförmåner

än som av mig sålunda förordats har jag icke funnit motiverad. Vad särskilt

angår personal på övergångsstat och reservstat, som enligt civilförvaltningens

uppfattning i vissa fall skäligen borde tillerkännas rätt till dylika

förmåner, vill jag erinra, att ifrågavarande personal åtnjuter löneförmåner

även under tid, varunder den icke tages i anspråk för tjänstgöring,

och att löneförmånerna äro av sådan storleksordning, att det icke kan anses

påkallat att därutöver medgiva särskilda förmåner för ordnande av övergången

till civil verksamhet.

Vad därefter angår den tjänstgöringstid, som skall fordras för erhållande

av rätt till avvecklingsförmåner, har utredningen föreslagit, att den skall

bestämmas till två år i oavbruten följd intill tidpunkten för tjänstgöringens

avslutande i anledning av beredskapens upphörande, därvid dock hänsyn

icke skall tagas till alt ett avbrott av högst tre månaders varaktighet

kan ha förekommit. Utredningen har emellertid funnit befogat, att avvecklingsförmåner

skola kunna efter prövning i varje särskilt fall få åtnjutas,

även örn tjänstgöringen icke pågår vid tidpunkten för beredskapens avveckling,

därest fråga är örn person, som under de närmast förflutna tre åren

fullgjort beredskapstjänstgöring under sammanlagt minst två år. Gentemot

dessa förslag lia i huvudsak icke framställts andra erinringar än att den

fordrade tjänstgöringstiden av två år bör anses lia varit fortlöpande, även

örn flera avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit, samt att

hänsyn bör i vidare utsträckning än av utredningsmännen förordats tagas

till förhållandena för dem, vilka avslutat sin tjänstgöring före tidpunkten

för påbörjandet av beredskapens avveckling men till följd av tjänstgöringstidens

längd åsamkats svårigheter vid övergången till civil verksamhet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

För egen del finner jag såsom allmän regel böra gälla, afl tjänstgöringen

skall pågå vid tidpunkten för beredskapens upphörande och att tjänstgöringstidens

längd under senast förflutna två år vid nämnda tidpunkt skall

ha uppgått till minst 21 månader samt att tjänstgöringen i dess helhet varit

föranledd av beredskapsförhållandena. Har tjänstgöringen slutat dessförinnan,

synas efter prövning av den centrala myndighet, som får sig ålagt att

handlägga förevarande ärenden, sådana förmåner likväl böra beviljas, därest

Ijänstgöringen i anledning av beredskapen haft en varaktighet av minst tre år

och avslutats tidigast ett år före nämnda tidpunkt samt ett påtagligt orsakssammanhang

kan anses förefinnas mellan tjänstgöringstidens längd och svårigheten

att erhålla utkomst på den civila arbetsmarknaden.

För krigsfrivilliga och annan frivilligt tjänstgörande personal, som omedelbart

före den frivilliga tjänstgöringen fullgjort tvångstjänstgöring antingen

i egenskap av fast anställda eller såsom värnpliktiga, bör den särskilda

förutsättningen uppställas, att tvångstjänstgöringens längd uppgått

till minst 21 månader inom en tidrymd av två år och avslutats högst ett år

före tidpunkten för beredskapens avveckling samt att den därpå följande

frivilliga tjänstgöringen försiggått utan avbrott intill samma tidpunkt.

Den tid, inom vilken till avvecklingsförmåner berättigad skall ingiva ansökan

örn sådana förmåner, har av utredningen föreslagits till en månad

efter avslutad tjänstgöring. I de avgivna utlåtandena har icke rests invändning

häremot i annan mån än att arbetsmarknadskommissionen erinrat

om att rätten att söka värnpliktslån enligt gällande värnpliktslåneförordning

är begränsad till en tid av tre månader närmast efter tjänstgöringens avslutande

och att i särskilda fall lån må sökas jämväl senare. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter.

Värnpliktslån.

Utredningen.

Utredningen har framhållit att, även örn möjlighet att erhålla värnpliktslån

enligt nu gällande värnpliktslåneförordning stöde öppen för värnpliktiga

och för i reserven anställt underbefäl, detta likväl icke kunde anses tillfyllest,

då det gällde de långtidsinkallade. Enligt gällande värnpliktslåneförordning

kunde ju lån utgivas för att bereda sökande möjlighet att efter

avslutad tjänstgöring fullfölja allenast påbörjad yrkesutbildning eller för

att vinna utkomst endast inom det yrke eller den näring, varav han före

inkallelsen haft sin bärgning, och värnpliktslåns maximibelopp vöre bestämt

till endast 5 000 kronor. I anslutning härtill har utredningen anfört följande.

Att för de långtidsinkallade binda möjligheten att erhålla lån till fullföljandet

av påbörjad yrkesutbildning, som kunde beräknas komma att taga

längre lid i anspråk och för vilken lån med hänsyn till de större kostnaderna

finge anses erforderligt, eller vinnande av utkomst inom det yrke

eller den näring, varav vederbörande före militärtjänstgöringens påbörjande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

21

haft sin bärgning, kunde enligt utredningens uppfattning icke vara lämpligt.

Såsom av utredningens undersökningar av den långtidsinkallade personalens

förhållanden i olika avseenden närmare framgått, hade något mer än hälften

nu varit i militärtjänstgöring under en tid av mer än fyra år. Vid tidpunkten

för inkallelsen till militärtjänstgöring eventuellt påbörjad yrkesutbildning

torde med hänsyn till inkallelsetidens längd i många fall icke

med fördel kunna fullföljas. Åtskilliga långtidsinkallade kunde finna det

vara med sina personliga intressen mera förenligt att med utnyttjande av

eventuella lånemöjligheter genomgå annan utbildning av betydelse för vinnande

av framtida utkomst. Det syntes ej heller vara iörenligt med individens

intressen, att möjligheten att erhålla lån bundes vid återgång till

yrke eller näring, varav den sökande tidigare haft sin bärgning. I manga

fall syntes ett sådant krav för övrigt komma att framstå såsom mindre

lämpligt även med hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena. Huru dessa

komme att gestalta sig vid den tidpunkt, då försvarsberedskapen kunde

komma att avvecklas, vore för närvarande icke möjligt att överblicka. Det

kunde måhända under vissa förhållanden framstå såsom ur arbetsmarknadssynpunkt

angeläget, att påbörjad yrkesutbildning icke fullföljdes respektive

återgång icke ägde rum till det yrke eller den näring, varav den långtidsinkallade

bade sin bärgning före militärtjänstgöringens början.

Utredningen funne på anförda skäl erforderligt, att möjligheterna för de

långtidsinkallade att i samband med försvarsberedskapens avveckling

komma i åtnjutande av lån utsträcktes till att över huvud taget omfatta yrkesutbildning

av längre varaktighet ävensom möjlighet att vinna utkomst

inom något yrke eller näring, oberoende av om den sökande före inkallelsen

till militärtjänstgöring haft sin utkomst inom samma yrke eller samma näring.

Vidare finge utredningen föreslå att lånemöjligheter, örn vilka nu vore

fråga, öppnades också för viss reservpersonal, bland annat i reserven utnämnda

officerare och underofficerare.

I syfte att erhålla kännedom örn omfattningen av den hittillsvarande

värnpliktslåneverksamheten och storleken i de enskilda fallen av beviljade

värnpliktslån bade utredningen införskaffat vissa uppgifter från arbetsmarknadskommissionen.

Av dessa skulle man möjligen kunna utläsa, att den

nuvarande maximeringen av värnpliktslånen vore lämplig. Huruvida samma

maximeringsregel borde gälla beträffande län, som kunde komma att utanordnas

till de långtidsinkallade, syntes emellertid utredningen tveksamt.

Härvid bade man att taga hänsyn till, bland annat, det förhållandet, att dt''

långtidsinkallade i åtskilliga fall varit egna företagare, vilka på grund av

inkallelsen till militärtjänstgöring och därmed sammanhängande^ förhållanden

måst nedlägga sina företag. I och för sig vore detta icke något för de

långtidsinkallade specifikt förhållande, eftersom egna företagare tunnes även

bland övriga inkallade och värnpliktslånemöjligheterna tillskapades huvudsakligen

för att bereda inkallade företagare tillfälle att med bistånd från

staten upphjälpa det egna företagets ekonomi, örn denna avsevärt lörsåmrats

på grund av militärtjänstgöringen. Utredningen ansage emellertid, att lånebehovet

i berörda fall hade visst samband med militärtjänstgöringens längd.

Egna företagare, vilka varit inkallade till militärtjänstgöring under förhållandevis

korta tidsperioder syntes i allmänhet lia kunnat hålla företagen

igång. Större svårigheter härutinnan torde tvivelsidan lia förelegat för de

långtidsinkallade. 1 syfte att effektivare hjälpa dessa att efter liemförlovning

i samband med försvarsberedskapens avveckling kunna återupptaga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr

deri rörelse, varav de tidigare haft sin bärgning, eller eventuellt starta något

nytt företag, borde lånemöjligheterna förbättras och värnpliktslånens maximibelopp

något höjas. Detta syntes jämväl skäligt med hänsyn till de intressen,

som kunde förfäktas av sådana långtidsinkallade, som fått sina

möjligheter till fortsatta studier till tiden avsevärt förskjutna. Så syntes

exempelvis vara förhållandet med vissa reservofficerare, vilka kvarbeordrats

i militärtjänstgöring efter genomgången reservofficersutbildning. I många

fall kunde dessa haft för avsikt att efter avslutandet av denna utbildning

fortsätta sina studier vid någon högskola. På grund av militärtjänstgöringen

hade denna avsikt icke kunnat förverkligas och syntes i många fall icke

heller kunna förverkligas förrän vid den tidpunkt, då försvarsberedskapen

kunde avvecklas. I flera dylika fall torde redan nu studiearbetet ha förskjutits

fyra eller fem år. Att kompensera denna tidsförlust torde visserligen

icke vara möjligt, men örn de en gång planerade studierna komme att påbörjas,

syntes det utredningen skäligt, att dessa underlättades genom att

eventuella lånebehov så långt som möjligt kunde tillgodoses.

Från dessa utgångspunkter hade utredningen funnit de föreslagna lånen

böra maximeras vid 7 000 kronor. Härigenom skulle också de önskemål i

denna fråga, vilka i särskild skrivelse till utredningen framställts av centralstyrelsen

för de svenska reservofficersförbunden, i viss mån bliva tillgodosedda.

Centralstyrelsen hade i sin skrivelse framhållit, att ett lämpligt avvägt

maximibelopp för här ifrågavarande lån skulle ligga vid omkring 10 000

kronor.

För de nuvarande värnpliktslånen gällde, att dessa i regel skulle återbetalas

med en femtedel örn året med början från och med kvartalet näst

efter det ett år förflutit från beslutet örn lånets utanordnande. Anstånd med

amorteringens början kunde dock medgivas, där omständigheterna så föranledde.

Likaså kunde längre amorteringstid, dock högst tio år, ifrågakomma.

För de långtidsinkallade och i främsta rummet då sådana, vilka

utnyttjade den av utredningen föreslagna lånemöjligheten för startande av

eget företag eller för mera omfattande studier, syntes ett påbörjande av

lånens amortering ett år efter deras utanordnande vara mindre lämpligt.

Utan att i nu ifrågavarande avseende vilja föreslå någon ändring i gällande

värnpliktslåneförordning förutsatte utredningen dock, att vad i denna angivits

som regel i fråga om tidpunkten för amorteringens början och amorteringstidens

längd vid handläggning av ärenden rörande de av utredningen

föreslagna lånen snarare bleve undantag. Tioårsgränsen för lånens återbetalande

syntes dock böra bibehållas.

Utredningen hade i denna fråga vidare övervägt, huruvida en särskild

lånefond borde inrättas för den här berörda låneverksamheten eller denna

sammankopplas med värnpliktslåneverksamheten. För det förstnämnda alternativet

talade, enligt utredningens förmenande, att villkoren för beviljande

av lån, såsom utredningen i det föregående framhållit, borde givas en

delvis annan utformning än den som nu gällde värnpliktslånen. Genomförandet

av detta alternativ förutsatte emellertid icke blott, att ny lånefond upplades

utan måhända även att särskilda organ tillskapades för handläggningen

av låneärendena. Detta hade synts utredningen opraktiskt. Utredningen

ville därför föreslå, att också de lån, utredningen i det föregående

förordat för långtidsinkallade, finge utgå av värnpliktslånefonden. Till frågan

om låneärendenas handläggning återkomne utredningen i det följande.

Vid sitt ställningstagande till denna fråga hade utredningen också väg
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 225.

fetts av följande förhållanden. Enligt tillgängliga uppgifter hade värnpliktslån

till och med utgången av september månad 1944 utbetalats till ett belopp

av i runt tal 6 200 000 kronor. Då värnpliktslånen finansierades från

fonden för låneunderstöd och för ändamålet anvisats ett belopp av 9 000 000

kronor, återstode alltså vid här ifrågavarande tidpunkt av beviljade anslag

ett belopp av omkring 2 800 000 kronor. Även örn anspråken pa värnpliktslån

i dessas egentliga form icke för närvarande kunde överblickas, syntes det

dock utredningen sannolikt, att en viss kapitalbehållning komnie att förefinnas

vid den tidpunkt, då försvarsberedskapen kunde avvecklas. Ifrågavarande

kapitaltillgång torde emellertid icke komma att visa sig tillräcklig

för den av utredningen föreslagna låneverksamlieten, varför utredningen i

annat sammanhang komnie att framlägga förslag örn ytterligare anslag för

ändamålet.

Utredningen ville slutligen beröra frågan örn rätt för bland andra officerare

och underofficerare i reserven att komma i åtnjutande av de vanliga

värnpliktslånen. Det förhållandet, att utredningen föreslagit, att reservpersonal

skulle kunna komma i åtnjutande av lån vid försvarsberedskapens avveckling,

syntes utredningen icke böra föranleda, att frågan om värnpliktslåneförordningens

tillämpning överhuvudtaget på viss reservpersonal löstes

först vid den tidpunkt, då försvarsberedskapen kunde avvecklas. Reservpersonal,

som dessförinnan kunde komma att hemförlovas eller hempermitleras,

torde nämligen i flera fall vara i behov av att erhålla värnpliktslån.

Utredningen finge därför föreslå, att nu gällande värnpliktslåneförordning

snarast gjordes tillämplig jämväl å viss reservpersonal i överensstämmelse

med beslut i ärendet av 1944 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 274).

Yttranden.

Statens arbetsmarknadskommission har icke funnit anledning till erinran

mot utredningens förslag i förevarande hänseende, ehuru det enligt kommissionens

mening måste antagas, att det blott i enstaka tall kunde vara behövligt

med större lån än 5 000 kronor. Vad särskilt anginge förslaget örn

medgivande av värnpliktslån för påbörjande av studier och för etablerande

av ny rörelse eller näring, funne kommissionen de härför anförda

skälen bärande och erinrade, att samma bestämmelser föreslagits av kommissionen

i dess förslag till kungörelse angående lån fran värnpliktslånefonden

till värnpliktiga befälselever m. Ii. liksom också av 1942

års civilanställningssakkunniga vid avgivande av förslag örn införande

av rätt till värnpliktslån för visst avgående fast anställt manskap. Beträffande

den närmare utformningen av de föreslagna bestämmelserna

rörande värnpliktslån åt viss långtidsinkallad personal ville kommissionen

såsom sin uppfattning uttala, att det syntes lämpligast att Kungl.

Majit utverkade bemyndigande av riksdagen alt meddela erforderliga författningsbestämmelser

i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens

förslag. Vad utredningsmännen i nu förevarande sammanhang anfört

örn önskvärdheten av att nied stöd av det av 1941 års riksdag givna bemyndigandet

bestämmelser redan nu utfärdades om rätt för viss reservpersonal

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 225.

att komma i åtnjutande av värnpliktslån enligt gällande värnpliktslåneförordning

gåve icke kommissionen anledning till gensaga.

Försvarsväsendets lönenämnd har funnit tveksamt, om värnpliktslån för

studier — vilka av utredningen förutsattes kunna bliva av jämförelsevis omfattande

natur — borde utbetalas med engångsbelopp. Lämpligare syntes

vara, att dessa lån fördelades på flera utbetalningar under studietiden. Den

tid, inom vilken enligt förslaget ansökan om värnpliktslån skulle ingivas —

senast en månad efter erhållen hemförlovning — förefölle vidare väl kort.

En något längre ansökningstid kunde i särskilda fall vara motiverad med

hänsyn bland annat till att vederbörande borde beredas tid för erforderlig

planläggning av den verksamhet, för vars bedrivande lånet avsåges.

Tjänstemännens centralorganisation har tillstyrkt förslaget om höjning av

värnpliktslånens nuvarande maximibelopp till 7 000 kronor. Lämpligt vore

även, att langivande myndigheter vid fastställande av amorteringstid och

tidpunkt för amorteringens påbörjande toge särskild hänsyn till de långtidsinkallades

speciella svårigheter, när det gällde att övervinna följderna

av den långa tjänstgöringen.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden och värnpliktiga

officerares riksförbund, vilka i huvudsak anslutit sig till utredningens förslag,

ha emellertid ansett maximibeloppet för ifrågavarande värnpliktslån

böra höjas till 10 000 kronor. Sistnämnda förbund har tillagt, att återbetalningstiden

därvid lämpligen borde något förlängas beträffande lån å större

belopp än 7 000 kronor.

Svenska reservunderofficersförbundet har framhållit, att det för de långlidsinkallades

del i många fall torde uppstå behov av lånemöjligheter, även då

det icke vore fråga om påbörjande av yrkesutbildning eller nystartande av

företag. Anställning kunde måhända erbjudas på annan ort än bostadsorten,

men flyttningskostnader lade oöverkomliga hinder i vägen. Förbundet

hade sig bekant dylika fall. Härvidlag skulle svårigheterna i avsevärd

grad undanröjas genom möjlighet till värnpliktslån. Även i andra fall syntes

behov, som vore föranledda av långtidstjänstgöring, uppstå. I fråga örn

amorteringstiden borde enligt förbundets uppfattning allenast angivas den

tid — 10 år — inom vilken värnpliktslånet skulle vara i sin helhet återbetalt.

Förekommande lånebehov och återbetalningsmöjligheter syntes nämligen

högst avsevärt variera. För en långtidsinkallad, som skulle fortsätta eller

påbörja yrkesutbildning, syntes sålunda erforderligt, att amorteringen påbörjades

först avsevärd tid efter lånets beviljande och att amorteringstiden

bleve lång. I vissa andra fall torde amorteringstiden kunna påbörjas tämligen

snart och lånet i sin helhet vara återbetalt inom kort tid. Största möjliga

hänsyn syntes därför böra tagas till de individuella fallen.

Depcheeunnts\ Vid den av utredningen verkställda undersökningen rörande de långtidsinkallades

förhållanden har framkommit, att åtskilliga av dessa uttalat

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 225.

25

önskemål om att få komma i åtnjutande av lån för att därigenom få möjligheter

att ägna sig åt mera omfattande studier eller att etablera sig såsom

egna företagare eller näringsidkare. Med hänsyn härtill och då den nu gällande

värnpliktslåneförordningen icke ansetts tillgodose lånemöjligheterna i

erforderlig utsträckning, har utredningen framlagt särskilt förslag om värnpliktslån

såsom en form av avvecklingsförmån åt de långtidsinkallade.

Utredningen har sålunda funnit sig böra förorda, att rätt till värnpliktslån,

som nu står öppen endast för värnpliktiga och underbefäl i krigsmaktens

reserver, skall utsträckas till att gälla samtliga de personalgrupper,

som ansetts böra ifrågakomma till avvecklingsförmåner. Vidare har utredningen

föreslagit, att värnpliktslån må beviljas även i fall, då lånebehovet

är föranlett av vederbörandes avsikt att påbörja studier och för igångsättande

av ny näring eller rörelse, samt att maximibeloppet för värnpliktslån

såvitt angår ifrågavarande personal skall höjas från nuvarande 5 000 kronor

till 7 000 kronor. Därjämte har utredningen förutsatt, att amorteringstid

och tidpunkt för amorteringens påbörjande av den lånebeviljande myndigheten

skall i det enskilda fallet bestämmas med hänsyn till lånets ändamål

och låntagarens förhållanden inom ramen för den nu i värnpliktslåneförordningen

föreskrivna längsta lånetiden av tio år.

I de över utredningens betänkande avgivna utlåtandena har förslaget örn

värnpliktslån i huvudsak lämnats utan erinran. Vissa personalsammanslutningar

ha dock funnit lånens maximibelopp böra bestämmas till 10 000

kronor.

För egen del kan jag ansluta mig till utredningens förslag. Jag finner

sålunda skäl vara förhanden att medgiva rätt till värnpliktslån även för de

kategorier av personal, som funnits böra få komma i åtnjutande av särskilt

stöd av staten för ordnande av sin återgång till civil verksamhet men som

icke för närvarande äro hänförliga under värnpliktslåneförordningen. Åtskilliga

av de långtidsinkallade torde icke före tjänstgöringens början haft

tillfälle att påbörja då planlagda studier. Förhållandena kunna i dylika fall

vara sådana att vederbörande numera kunna vara ur stånd att utan hjälp

av det allmänna finansiera en mer omfattande utbildning än som vid

bifall till det i det följande framlagda förslaget anordnas genom statsverkets

försorg. Den avvecklingsersättning, som av utredningen föreslagits skola få

utgå under tid för yrkesutbildning, erbjuder ju i fall av denna art allenast

begränsade möjligheter. Med hänsyn härtill finner jag liksom utredningen

påkallat, att värnpliktslån beviljas i dylika fall. Skäl synas mig också föreligga

att, såsom utredningen föreslagit, medgiva lån för etablerande av egen

näring eller rörelse i sådana fall då förutsättningar härför äro för handen

men vederbörande saknar för ändamålet erforderlig kapitalt ingång, därest

icke det allmänna ställer medel lill förfogande. Vidkommande värnpliktslånens

maximibelopp biträder jag jämväl utredningens förslag. Jag kan

sålunda icke förorda persona Isa mmanslu lili ilga inas förslag örn höjning

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Muj.ts proposition nr 225.

av maximibeloppet till 10 000 kronor. I likhet med försvarsväsendets lönenämnd

utgår jag från att det i vissa fall kan vara lämpligt att fördela beviljat

lån på flera utbetalningar. Till frågan örn de organ, som skola omhänderhava

laneverksamheten och örn den ordning, i vilken bestämmelserna

örn dessa särskilda värnpliktslån böra meddelas, ävensom till spörsmålet

örn lånens finansiering återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj:t har i annat sammanhang förelagt riksdagen förslag angående

omskolning av i militärtjänst skadade. Dea omständigheten, att en långtidsinkallad

beredskapsinvalid vid bifall till nämnda förslag på sådan grund

kan bliva berättigad till vissa förmåner, bör givetvis icke få föranleda, alt

han försättes i sämre läge än annan långtidsinkallad.

Avvecklingsersättning.

Utredningen.

Utredningen har framhållit, att det — under förutsättning att arbetsmarknadsläget

konnne att vara relativt gynnsamt — borde föreligga ganska

goda möjligheter för de långtidsinkallade att vid försvarsberedskapens avveckling

erhålla anställning på den civila arbetsmarknaden. Att i flera fall

en längre eller kortare tidsperiod dock kunde komma att förflyta

mellan tidpunkten för hemförlovningen och anställningens vinnande har

utredningen ansett ligga i sakens natur. Därvid uppkomme i det enskilda

fallet ett försörjningsproblem, för vars lösande utredningen funnit statsmakternas

bistånd erforderligt. Vissa svårigheter härutinnan har utredningen

ansett föreligga, bland annat av den anledningen, att förmåner under

tiden för militärtjänstgöringen utginge efter olika grunder till de långtidsinkallade.

Utredningen har härvid erinrat, att personal i reserven i huvudsak

avlönades såsom motsvarande personal på aktiv stat och att den värnpliktiga

personalens förmåner i främsta rummet vore beroende av vederbörandes

familjeförhållanden. De svårigheter, som av dessa och andra orsaker

bedömts vara förenade med en lösning av det föreliggande spörsmålet,

har utredningen dock ansett icke böra utgöra hinder för att statsmakterna

skulle lämna de långtidsinkallade ett direkt ekonomiskt

stöd bland annat i de fall, där någon tid komme att förflyta mellan tidpunkten

för hemförlovning från militärtjänsten och tillträdandet av anställning

på den civila arbetsmarknaden. Till närmare utveckling av sitt

förslag i denna del har utredningen anfört följande.

För förslaget talade i främsta rummet, att de långtidsinkallade på grund

av militärtjänstgöringens längd och andra omständigheter helt eller delvis

förlorat kontakten med den civila arbetsmarknaden. I många fall torde vidare

under inkallelsetiden tillfälle ha uppkommit till anställnings vinnande,

vilket tillfälle emellertid icke kunnat utnyttjas på grund av svårigheten att

erhålla hempermittering eller hemförlovning. Risken för förnyad inkallelse

inom relativt kort tid efter hemkomsten kunde också ha bidragit till att

eventuellt erbjudande om anställning icke ansetts böra accepteras. Även örn

tidpunkten för hemförlovningen vid en avveckling av den förstärkta för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ls proposition nr 225.

svarsberedskapen skulle så långt möjligt lämpas elter personliga önskemål,

syntes det ändock bliva omöjligt att i varje förekommande fall så ordna, att

hemförlovningen komme alt sammanfalla med tidpunkten för anställnings

tillträdande. Vid sådant förhållande vore det enligt utredningens uppfattning

befogat och ur samhälleliga synpunkter önskvärt, att de långtidsinkallade

under den tidsperiod, som kunde komma att förflyta mellan hemförlovningen

och tillträdandet av anställning på den civila arbetsmarknaden,

kunde beredas ekonomiska förmåner av sådan storleksordning, att påtagbara

svårigheter för försörjningen icke behövde uppsta. Detta syntes utredningen

kunna ske på så sätt, att de långtidsinkallade på närmare angivna

grunder gjordes berättigade till en särskild avvecklingsersättning, avsedd att

utgå månadsvis efter individuell prövning.

Huru lång tid efter hemförlovningen som i det enskilda^ fallet kunde förflyta

till dess anställning vunnes bleve givetvis beroende på en mångfald för

närvarande svårbedömbara faktorer. Att möjligheten att erhålla avvecklingsersättning

under alla förhållanden måste tidsbegränsas syntes ligga i sakens

natur. Utredningen hade efter närmare övervägande stannat för att avvecklingsersättning

skulle kunna utgå under en tid av högst sex manader.

Beträffande avvecklingsersättningens s t o r l e k i det enskilda fallet har utredningen

framhållit, att denna borde bestämmas med utgångspunkt fran

de förmåner, som utgått under tiden för militärinkallelsen. Såsom ett av

de främsta skälen härför bär utredningen anfört, att i förekommande fall

utgående familjebidrag vore behovsprövade och alltså anpassade i huvudsak

efter föreliggande försörjningsplikt. Så vore visserligen icke förhållandet

beträffande den personal, som avlönades i likhet med motsvarande personal

på aktiv stat, men utredningen hade också här ansett riktigast, att avvecklingsersättningen

fastställdes med utgångspunkt fran de under tiden för

den militära tjänstgöringen utgående löneförmånerna. Avvecklingsersättningen

borde emellertid maximeras. Vid bedömandet av frågan, vid vilket

belopp maximeringen skulle ske, har utredningen ansett ortsgruppering

e n av i förekommande fall månadslön och familjebidrag vara av viss betydelse

och härom anfört bland annat följande.

Örn avvecklingsersättningen komme att fastställas med utgångspunkt från

den långtidsinkallade under tiden för militärtjänstgöring tillkommande månadslön

respektive familjebidrag, följde därav, att också avvecklingsersättningen

komme att bliva ortsgrupperad, ehuru efter något olika grunder beroende

på de regler, efter vilka förmånerna under militärtjänstgöringen utgått.

Detta skulle enligt utredningens uppfattning icke innebära någon olägenhet.

En sådan skulle däremot uppstå, därest avvecklingsersättningen

maximerades vid ett visst, för alla ortsgrupper lika stort belopp. I syfte att

eliminera uppkommande orättvisor har utredningen ansett erforderligt, att

avvecklingsersättningen maximerades vid något olika belopp inom de olika

dyrortsgrupperna. Av praktiska skäl ville utredningen föreslå ett system

med endast tre dyrortsgrupper, i fråga örn de familjebidragsberättigade anslutet

till den för dem redan nu bestämda dyrortsgrupperingen och för övriga

innebärande en sammanslagning av de tre lägsta dyrortsgrupperna till

en, av de tre mellersta lill en och av de tre högsta lill en. I fråga örn avvecklingsersättningens

maximibelopp hade utredningen — närmast ur skä
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

lighetssvnpunkt — stannat för att föreslå 400, 450 och 500 kronor per månad

i respektive lägsta, mellersta och högsta dyrortsgruppen.

Då avvecklingsersättningen huvudsakligen skulle tjäna syftemålet att bereda

de långtidsinkallade ekonomiska förmåner av sådan storleksordning,

att påtagbara svårigheter för försörjningen icke behövde uppstå i avvaktan

på anställnings vinnande men däremot icke att bereda dessa en arbetsfri

inkomst under en tid av sex månader, borde såsom förutsättning för åtnjutande

av avvecklingsersättning föreskrivas, att vederbörande funnes anmäld

hos den offentliga arbetsförmedlingen. Vidare skulle sådan arbetssökande

icke av den offentliga arbetsförmedlingen ha kunnat hänvisas till

för honom lämpligt arbete. I fråga örn vad som skulle förstås med lämpligt

arbete syntes föreskrifterna i 15 § arbetslöshetskasseförordningen böra tilllämpas.

I syfte att förebygga ett utnyttjande av avvecklingsersättningen såsom

arbetsfri inkomst borde dess belopp successivt reduceras med 10 procent

per månad av det vid hemförlovningstillfället fastställda beloppet. Från

denna regel syntes emellertid avsteg böra göras i fråga om dem som deltoge

i fortbildnings- eller omskolningskurs.

Utredningen har vidare föreslagit, att avvecklingsersättningen i vissa fall

skulle kunna utgå såsom lönefyllnad i vunnen anställning och såsom

skäl härlör framhållit, alt det måste betecknas som ett samhällsintresse av

betydande storleksordning, att de långtidsinkallade så snart som möjligt

efter erhållen hemförlovning bleve inplacerade i förvärvsarbetet. Härom har

utredningen framhållit följande.

I syfte att stimulera den enskilde att antaga för honom lämpligt arbete,

även för det fall att arbetsinkomsten kunde tänkas komma att ligga under

avvecklingsersättningens begynnelsebelopp, och underlätta arbetsförmedlingens

åtgärder i sammanhanget, syntes det utredningen ändamålsenligt,

att avvecklingsersättningen på i övrigt angivna grunder finge tagas i anspråk

för att bereda den långtidsinkallade löneutfyllnad upp till avvecklingsersättningsbeloppet

i eventuellt erhållen anställning. Om alltså en långtidsinkallad

vid hemförlovningstillfället vore arbetslös och förklarades berättigad

till avvecklingsersättning med exempelvis maximibeloppet 500 kronor

och därefter genom arbetsförmedlingen kunde erbjudas anställning mot

en lön av 350 kronor per månad, skulle han äga att av avvecklingsersättningsbeloppet

såsom lönefyllnad uppbära under första månaden 150 kronor,

under andra månaden 100 kronor och under tredje månaden 50 kronor.

På detta sätt anså^ge utredningen för sin del påtagbara lättnader komma

att uppslå för de långtidsinkallade vid lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen.

Utredningen föresloge därför, att avvecklingsersättningen

på här antytt sätt finge tagas i anspråk för beredande av lönefyllnad

i sådana fall, där långtid sink al la d av arbetsförmedlingen anvisades lämpligt

arbete med lägre löneförmåner än avvecklingsersättningen övergångsvis

kunde erbjuda. Mot förslaget i denna del kunde invändas, att långtidsinkallade,

vilka vid hemförlovningstillfället återginge till tidigare innehavda anställningar,

icke erbjödes någon motsvarande förmån. Utredningen ansåge

en sådan invändning icke bärande. Dylika långtidsinkallade befunne sig

nämligen i ett gynnat läge, då de kunnat räkna med att återgå till anställning

efter militärtjänstgöringens upphörande. Utredningen hade därför icke

ansett skäl föreligga för att bereda dem möjlighet att erhålla viss lönefyllnad

i den civila anställningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Utredningen har vidare ingått på frågan om sättet för a v v e c klingsersättningens

beräknande i det enskilda fallet och härom

anfört följande.

Vad först gällde den personal, som avlönades såsom motsvarande personal

på aktiv stat och därvid ägde uppbära allenast kontantlön (i huvudsak

endast officerare och underofficerare i reserven) syntes avvecklingsersättningen

böra fastställas med utgångspunkt från vederbörande tillkommande

månadslön, och hänsyn alltså icke tågås till terminslön eller andra

eventuellt utgående förmåner. En sådan beräkningsgrund syntes utredningen

motiverad därav, att ifrågavarande personal vid tjänstgöring under sådana

förhållanden, att det vanliga kvarteret kunde bibehållas, icke ägde

uppbära andra förmåner än månadslön. Vad därefter anginge personal, som

väl åtnjöte löneförmåner såsom fast anställd personal på aktiv stat men a\ - lönades enligt biandlönesystem (huvudsakligen endast värnpliktigt f. d. fast

anställt manskap, som innehar anställning såsom underbefäl i reserven)

syntes avvecklingsersättningen böra fastställas med utgångspunkt från vederbörande

tillkommande månadslön, inklusive i förekommande fall hyresoch

ortstillägg. Vid beräkningen syntes emellertid härutöver hänsyn böra

tagas till utgående naturaförmåner av fri förplägnad och beklädnad. Da

dessa förmåner vöre utbytesförmaner och deras kontanta värde vore fastställt,

syntes några svårigheter vid beräkningen icke behöva uppkomma. I

stället för fri portion kunde nämligen kontant ersättning erhållas med för

närvarande 1 krona 90 öre per dag och i stället för fri beklädnad en dagsersättning

av 65 öre. I fråga örn den som tillhörde nu ifrågavarande personalgrupp

men icke åtnjöte eller vore berättigad att åtnjuta hyres- och ortstillägg

syntes vid fastställandet av avvecklingsersättningen böra så anses

som örn vederbörande vore berättigad till inkvarteringsersättning enligt

meddelade bestämmelser. Vid fastställandet av avvecklingsersättningen för

personal, som avlönades såsom värnpliktiga och uppbure familjebidrag,

syntes utgångspunkten böra vara familjebidrag jämte krigslön och naturaförmånernas

till kontanter omräknade värde enligt tidigare angivna grunder.

Med hänsyn till att terminslönen för flottan tillhörande personal beräknades

efter olika grunder vid tjänstgöring till sjöss och i land ville utredningen

ur lämplighetssynpunkt föreslå, att vid fastställandet av krigshärens inverkan

på avvecklingsersättningen under alla förhållanden skulle så anses som

örn terminslön utgått med i 6 § gällande krigsavlöningsreglemente fastställt

belopp. I det fall familjebidrag icke uppbures, syntes vid avvecklingsersättningens

fastställande böra så anses som örn vederbörande vore berättigad till

inkvarteringsersättning enligt tidigare antydda bestämmelser.

I fråga örn familjebidragsförmånerna gällde, alt dessa vöre underkastade

vissa förändringar beroende på ändrade lamiljeförliållanden, eventuella inkomster,

som hustru eller andra bidragsberättigade familjemedlemmar

kunna lia. lii. ni. Utredningen utginge från att avvecklingsersättningen i

dylika fall skulle fastställas på grundval av förhållandena vid tidpunkten

för hem förlovningen från militärtjänsten. Utredningen förutsatte emellertid,

att avvecklingsersättningens månadsbelopp skulle kulina undergå vissa

förändringar i den mån sådana befunnes erforderliga på grund av att familjeförhållandena

eller inkomst förhållandena inom familjen komrnc ali

undergå förändringar. Liknande borde givetvis vara förhållandet i sådana

fall, där den till avvecklingsersättning berättigade själv kunde komma alt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

få inkomst av tillfällig anställning eller förvärvskälla. En dylik prövning

av frågan om avvecklingsersättningens storlek underlättades, örn ersättningen

i fråga utbetalades månadsvis i efterskott. Ett sådant utbetalningssätt

ville utredningen för sin del förorda.

I gällande krigsfamiljebidragsförordning funnes föreskrivet, att familjepenning

skulle utgå fem dagar efter hempermittering och att den, om särskilda

skäl förelåge, finge utgå högst under ytterligare tjugo dagar, ävensom

att bostadsbidrag kunde utgå högst trettio dagar efter tjänstgöringens

upphörande. Utredningen förutsatte, att i förekommande fall hänsyn härtill

toges vid avvecklingsersättningens bestämmande.

Slutligen har utredningen framhållit, att kostnaderna för avveck - lingsersättningen helt borde gäldas av statsmedel.

Yttranden.

Utredningens förslag, att de långtidsinkallade under vissa betingelser

skola göras berättigade till särskild avvecklingsersättning vid arbetslöshet

eller såsom lönefyllnad, har principiellt icke mött erinran i remissyttrandena.

Ej heller ha i yttrandena gjorts invändningar mot en maximering av

denna ersättning eller mot grundsatsen, att ersättningen skall beräknas med

utgångspunkt från de förmåner, den långtidsinkallade erhållit under tiden

för den militära tjänsten.

Socialstyrelsen har dock framhållit, att bestämmelsen örn avvecklingsersättning

såsom lönefyllnad i sådana fall, där ett från arbetsförmedlingen

anvisat arbete gåve en lön, som vore lägre än avvecklingsersättningen, icke

syntes vara lyckligt avvägd. För att stimulera den enskilde att antaga för

honom lämpligt arbete i dylika fall syntes det knappast tillräckligt, att lönen

utfylldes blott i den mån den understege avvecklingsersättningen. En person,

som åtnjöte avvecklingsersättning och antoge ett av arbetsförmedlingen

anvisat arbete, borde därför enligt socialstyrelsens mening tillförsäkras en

fortsatt avvecklingsersättning med sådant belopp, att lön och avvecklingsersättning

tillsammans bleve större än avvecklingsersättningen skulle ha

varit, örn arbetet icke antagits. Förslagsvis kunde detta ske så, att avvecklingsersättningen

i och med det att ett arbete antoges icke minskades med

hela lönebeloppet utan endast med en viss del av detta belopp.

Försvarets civilförvaltning har funnit det böra klarläggas, hur avvecklingsersättningen

skulle bestämmas efter de olika dyrortsgrupperna. Avgörande

härvidlag syntes böra vara den ortsgrupp, till vilken den värnpliktiges

hem respektive beställningshavarens i reserven mantalsskrivningsort

vore hänförd.

Försvarsväsendets lönenänmd och statens arbetsmarknadskommission ha

framhållit, att vid fastställandet av avvecklingsersättning för personal, som

avlönades såsom värnpliktiga, hänsyn borde tagas till i förekommande fall

utgående hemortslön. Den sistnämnda remissinstansen har därutöver erinrat

om utredningens förslag, att för värnpliktiga, vilka under tjänstgöringen icke

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Majlis proposition ur 225.

31

uppburit bostadsbidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningeii, avvecklingsersättningen

skulle beräknas som om vederbörande i stället uppburit inkvarteringsersättning.

Vissa skäl talade enligt arbetsmarknadskommissionens

uppfattning för att även i dylika fall grunda beräkningen av avvecklingsersättningen

på antagandet, att bostadsbidrag utgått. Kommissionen har

emellertid tillstyrkt förslaget, dock med det förbehållet att inkvarteringsersättningen

härvid under alla förhållanden skulle beräknas efter vad som

kunnat utgå efter de första femton dygnen av tjänstgöringen.

I flera remissyttranden har erinran riktats mot utredningens förslag, att

ersättningens belopp för månad skulle göras beroende av förändringar i familjens

ekonomiska förhållanden. Försvarsväsendets lönenämnd har sålunda

framhållit, att med den av utredningen föreslagna reduceringsregeln i fråga

örn avvecklingsersättningens månadsbelopp tillräckliga skäl icke förelåge för

en omprövning vid andra förändringar än som föranleddes av att den hemförlovades

egna inkomster förändrades.

Den föreslagna reduceringsregeln ha bland andra tjänstemännens centralorganisation

och landsorganisationen funnit tveksam. Förstnämnda organisation

har framhållit, att behovet av ekonomiskt bistånd för den, som vöre

arbetslös, vore lika framträdande under de följande fem månaderna som

under den första månaden efter hemförlovningen. Landsorganisationen har

funnit reduktionsregeln oegentlig ej minst för de fall, då den hemförlovade

antagit anvisat arbete men i delta icke uppnådde mot avvecklingsersättningen

svarande arbetsinkomst och därför bereddes lönefyllnad. Försvarsväsendets

personalvårdsnämnd har fäst uppmärksamheten på att avvecklingsersätlningens

månadsbelopp komme att bli förhållandevis obetydligt för långtidsinkallade,

vilka avlönades såsom värnpliktiga och icke vore familjeförsörjare.

Nämnden har därför ifrågasatt, örn icke reduceringen av avvecklingsersättningen

för värnpliktiga, icke försörjningspliktiga långtidsinkallade borde

ske med allenast 5 procent per månad.

Socialstyrelsen har liksom statens arbetsmarknadskommission funnit nödvändigt

att klargöra förhållandet mellan daghjälp från arbetslöshetskassa

och den föreslagna avvecklingsersättningen, därvid två alternativ skisserats,

antingen att jämställa understödet från kassan med avlöning från arbetet

eller att betrakta avvecklingsersättningen såsom avlöning i den mening, som

avsåges i 18 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor. Vid valet mellan

dessa alternativ har socialstyrelsen lämnat företräde åt det senare, då

det ur arbetslöshetsförsäkringens synpunkter vore olämpligt, att understöd

från arbetslöshetskassa ulginge jämsides med annan ersättning.

överbefälhavaren har liksom chefen för armén ifrågasatt, huruvida

icke ekonomisk kompensation borde tillkomma även de tvångsvis långtidsinkallade,

vilka själva haft intresse och förmåga att skaffa sig arbete i

samband med övergången till fredsorganisation. Avsaknaden av en sådan

förmån har av chefen för försvarsstaben ansetts kunna motverka den ur

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 225.

samhällets synpunkt önskvärda strävan från den enskilde alf själv ordna för

sig. Med hänsyn härtill har det ansetts motiverat att införa en särskild avvecklingspremie

för dem, som själva skaffat sig arbete av varaktigt slag.

Premien borde utgå utan behovsprövning och fastställas till förslagsvis 500

kronor. Därest en sådan premie icke ansåges böra införas, ha båda här ifrågavarande

myndigheter uttalat, att avvecklingsersättning i form av lönefyllnad

borde utgå även till sådana långtidsinkallade, vilka utan medverkan av det

allmänna återginge till sina förutvarande arbeten eller själva skaffade sig

annat arbete. Åt sistnämnda uppfattning har också försvarsväsendets personalvår

dsnämnd givit uttryck, då nämnden hävdat, att avvecklingsersättning

såsom lönefyllnad borde tillkomma jämväl sådan långtidsinkallad, som

återginge till tidigare innehavd anställning eller själv skaffade sig anställning

och därvid komme i åtnjutande av lägre ekonomiska förmåner än avvecklingsersättningen

övergångsvis erbjöde, varvid syftemålet angivits vara

att uppmuntra den enskilde att återgå till tidigare innehavd anställning eller

själv söka skaffa sig anställning på den civila arbetsmarknaden.

Statskontoret har understrukit vikten av att vederbörlig kontroll utövades

över att personer, som komme i åtnjutande av avvecklingsersättning,

icke utan att anmäla förhållandet erhölle anställning på annat sätt än genom

arbetsförmedlingsanstalt.

DePchefTnntS'' 1 syfte alt förbättra möjligheterna för de långtidsinkallade att lösa sina

försörjningsproblem i avvaktan på anställnings vinnande och under tid för

deltagande i fortbildnings- eller omskolningskurser samt för att i vissa fall

underlätta för dem att kunna antaga anställning med förhållandevis låga

löneförmåner har utredningen föreslagit, att de långtidsinkallade på vissa

villkor skola komma i åtnjutande av en särskild avvecklingsersättning. Storleken

av denna ersättning föreslås bli beroende av de förmåner, som utgått

under tiden för den militära tjänstgöringen. För personal, som avlönas enligt

för fast anställda gällande grunder, skulle avvecklingsersättningen sålunda

bestämmas med hänsyn till månadslönens storlek och i vad gäller över stat

och i reserven anställt manskap även med hänsyn till de dem tillkommande

naturaförmånernas värde vid utbyte mot kontant ersättning. För värnpliktsavlönade

skulle ersättningen beräknas med hänsyn till krigslön jämte enligt

krigsfamiljebidragsförordningen utgående bidrag vid tiden för tjänstgöringens

avslutande eller, om bostadsbidrag icke utgått till ensamstående värnpliktig,

den inkvarteringsersättning, som enligt därom meddelade bestämmelser

i vissa fall skulle lia kunnat utbetalas till honom. Utredningen har

dock förordat, att ersättningens belopp skall maximeras till 400 kronor inom

ortsgrupp I, till 450 kronor inom ortsgrupp II samt till 500 kronor inom

ortsgrupp III, därvid till ortsgrupp I skulle hänföras A-, B- och C-orter i det

statliga lönesystemet, till ortsgrupp II D-, E- och F-orter samt till ortsgrupp

lil övriga orter. Enligt förslaget skulle avvecklingsersättningen utgå under

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

33

högst sex månader efter tjänstgöringens upphörande, varvid dess belopp

dock månatligen skulle reduceras med lio procent av det för första månaden

fastställda beloppet.

Av myndigheterna och personalsammanslutningarna har förslaget, såsom

av det föregående framgår, i huvudsak tillstyrkts. Vissa erinringar ha dock

framställts.

Införandet av en särskild avvecklingsersättning synes mig vara en lämplig

form för beredande av hjälp åt de långtidsinkallade under den närmaste

tiden efter avslutad tjänstgöring vid försvarsväsendet i de fall då de icke

lyckas vinna en anställning. Jag får alltså tillstyrka, att denna form

av avvecklingsförmån införes och att avvecklingsersättningen må få utgå

under en tid av högst sex månader. I enlighet med utredningens förslag bör

den få tagas i anspråk vid arbetslöshet, under förutsättning att den arbetslöse

är anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen och denna icke förmått

bereda honom lämpligt arbete. Därvid böra föreskrifterna i 15 § arbetslöshetskasseförordningen

tillämpas, när det gäller att fastställa vad som

skall förstås med lämpligt arbete. Arbetet skall sålunda bland annat motsvara

vederbörandes krafter och färdigheter, varjämte särskilda omständigheter

i övrigt icke skola föreligga med hänsyn till sökandens personliga

förhållanden eller arbetets natur. Emellertid kunna uppenbarligen vissa

svårigheter uppkomma även för sådana långtidsinkallade, som vid beredskapens

avveckling visserligen erhålla arbete men i sin anställning åtnjuta

lägre lön än som svarar mot de förmåner, som kommit dem tillgodo under

militärtjänsten. I sådana fall föreligger ett behov av ekonomiskt bistånd

för att vederbörande skall kunna anpassa sig efter det ändrade läget. Jag

förordar, att en dylik anpassningshjälp då får utgå i form av lönefyllnad,

oavsett örn den långtidsinkallade återgår till den anställning han innehaft

före militärtjänstgöringen eller örn han — genom arbetsförmedlingens hjälp

eller egna åtgöranden — vinner ny anställning. Jag förutsätter, att de organ,

som skola omhänderha utbetalning av avvecklingsersättning, så långt

möjligt är skola utöva kontroll över att avvecklingsersättning icke kommer

att utgå i andra fall eller med högre belopp än som avsetts. Givetvis skall

den ersättningsberättigade åläggas skyldighet att hålla vederbörligt organ

underrättat örn sina anställningsförhållanden, och därvid synes samma

ordning kunna tillämpas som när det gäller familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Med anledning av vad som framhållits i vissa remissutlåtanden rörande

behovet av att klargöra förhållandet mellan avvecklingsersättning och daghjälp

från arbetslöshetskassa, vill jag uttala, att jag delar socialstyrelsens

uppfattning, att avvecklingsersättning bör betraktas såsom avlöning i den

mening, som avses i 18 § förordningen örn arbetslöshetskassor, varav följer

att understöd från arbetslöshetskassa icke bör utgå jämsides med avvecklingsersättning.

Bihang till riksdagens protokoll 1:945. 1 sami. Nr 225.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vad därefter angår sättet för bestämmande av avvecklingsersättningens

belopp kan jag i huvudsak biträda utredningens förslag. För personal, som

enligt krigsavlöningsreglementet avlönas enligt de för fast anställd personal

gällande grunderna, bör ersättningsbeloppet alltså bestämmas med hänsyn

tagen till den under sista kalendermånaden före dagen för beredskapens upphörande

utgående månadslönen, beräknad efter vederbörandes dåvarande

mantalsskrivningsort, samt, i vad gäller personal med lön i likhet med fast

anställt manskap, i övrigt på sätt utredningen föreslagit. Därvid bör i förekommande

fall inkvarteringsersättningens belopp beräknas till vad som enligt

gällande bestämmelser om inkvarteringsersättning utgår efter de första

femton dygnen. Avgörande för avvecklingsersättningens maximibelopp bör

vara vederbörandes mantalsskrivningsort, varvid i syfte att förenkla uträkningen

av beloppen — ulan avseende å ortsgrupperingen enligt avlöningsreglementena

— mantalsskrivningsorten bör räknas till den ortsgrupp, till

vilken den enligt lagen om folkpensionering är hänförlig. Härigenom vinnes,

att avvecklingsersättningens maximibelopp alltid blir detsamma i en

och samma kommun, antingen fråga är om avvecklingsersättning för t. ex.

reservofficer eller värnpliktig. Vidkommande personal, som enligt krigsavlöningsreglementet

åtnjuter lön efter för värnpliktig gällande grunder,

bör avvecklingsersättningen bestämmas på sätt utredningen föreslagit, därvid

givetvis i förekommande fall hänsyn också bör tågås till hemortslön,

som utgått under sista kalendermånaden före dagen för beredskapens upphörande,

och i förekommande fall till inkvarteringsersättning, som skulle

utgått efter femtonde dygnet.

Den av utredningen föreslagna reduktionsregeln, nämligen att avvecklingsersättningens

belopp för varje efterföljande månad efter den första, under

vilken den utgår, skall minskas med tio procent av första månadens belopp,

innebär, att avvecklingsersättningsbeloppet under sjätte, d. v. s. sista månaden

efter tjänstgöringens upphörande kommer att utgå med allenast hälften

av det för första månaden fastställda beloppet. Mot denna regel ha erinringar

framställts i vissa remissutlåtanden. Härvid har gjorts gällande, dels att

skäl icke syntes föreligga för dylik reduktion, enär en arbetslös under senare

delen av perioden hade väl så stort behov av ekonomiskt stöd som under

periodens början, dels ock att reduktionen för värnpliktiga icke-familjeförsörjare

bleve för stor med hänsyn till att de värnpliktigas ersättningsbelopp

för första månaden i vissa fall måste bliva förhållandevis lågt. Enligt

min mening är den av utredningen förordade reduktionsregeln ägnad att tillgodose

det därmed avsedda syftet, nämligen att förebygga utnyttjandet av

avvecklingsersättningen såsom arbetsfri inkomst. I princip finner jag mig på

grund härav böra förorda utredningens förslag. Ä andra sidan synes det mig

knappast erforderligt att i liknande syfte förorda införande av den av

socialstyrelsen föreslagna regeln, att avvecklingsersättningen, om vederbörande

antager ett arbete, skall minskas endast med viss del av lönebeloppet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

35

Vad angår utredningens förslag om att för värnpliktiga — under hänsyntagande

till familjebidrag, som utgått vid tidpunkten för beredskapens upphörande

— fastställt belopp för avvecklingsersättning skall ändras, därest

familjens sammansättning undergår förändring eller familjemedlemmarnas

inkomstförhållanden ändras, delar jag den i vissa remissutlåtanden uttalade

uppfattningen, att dylika förhållanden icke böra föranleda ändring i avvecklingsersättningens

belopp, enär detta dels skulle föranleda svårigheter för

vederbörande myndigheter, dels ock synes ha ringa fog för sig med hänsyn

till att avvecklingsersättningsbelopp för annan personal icke avses skola påverkas

av enahanda omständigheter. Däremot bör avvecklingsersättningens

månadsbelopp givetvis kunna undergå förändring, därest den ersättningsberättigade

själv kommer i åtnjutande av inkomst av tillfällig anställning

eller annan förvärvskälla. De av utredningen föreslagna maximibeloppen för

avvecklingsersättningen i ortsgrupperna I, II och III, vilka belopp lämnats

utan erinran i remissutlåtandena, har jag för egen del funnit lämpligt avvägda.

Jag återkommer i det följande till frågan örn de organ, som böra omhänderha

fastställandet och utbetalningen av avvecklingsersättningen, och till

sättet för bestridandet av kostnaderna därför. Till spörsmålet huruvida visst

f. d. fast anställt manskap bör i enlighet med av utredningen framställt förslag

erhålla annan förmån än avvecklingsersättning återkommer jag jämväl

i det följande.

Yrkesutbildning m. m.

Utredningen.

Utredningen har inledningsvis erinrat om att Kungl. Majit i propositionen

1944:281 anmälde fråga angående anvisande av anslag å allmän beredskapsstat

för budgetåret 1944/45, varvid upptogs till behandling bland andra

vissa med yrkesundervisningen sammanhörande frågor och närmast då

spörsmålet örn yrkesutbildning vid en arbetslöshetskris m. m. Efter en närmare

redogörelse för de i nyssnämnda proposition framlagda synpunkterna

och förslagen har utredningen understrukit angelägenheten av att de långtidsinkallade

snarast möjligt efter hemförlovning kunde inlemmas i det produktiva

arbetet. För uppnående av detta syfte har utredningen ansett erforderligt

att för en del långtidsinkallade anordna kompletterande yrkesutbildning

och för andra omskolning till yrken, där behov av arbetskraft kunde

antagas föreligga vid beredskapens avveckling.

Ehuru utredningen ansett vissa möjligheter föreligga för att de långtidsinkallade

skulle kunna inplaceras i den yrkesutbildning, som förutsattes under

alla förhållanden komma afl anordnas vid lorsvarsberedskapens avveckling,

har utredningen dock föreslagit särskild yrkesutbildning

för denna kategori och såsom skäl härför framhållit följande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mnj.is proposition nr 225.

\ issa svårigheter syntes iöreiinnas att under särskilt besvärliga förhållanden

på arbetsmarknaden ordna yrkesutbildning av tillräcklig omfattning.

I ett sådant läge kunde sökandefrekvensen till förefintliga utbildningsmöjligheter

beräknas bliva avsevärt större än tillgången på elevplatser. Det skulle

härvid sannolikt visa sig nödvändigt att giva de långtidsinkallade företrädesrätt

till utbildningsmöjligheterna. Utredningen ville för sin del icke förorda

någon sådan rätt. Lämpligare syntes vara att anordna särskilda fortbildnings-

och omskolningskurser för de långtidsinkallade. I sådana fall, där

detta icke lämpligen läte sig göra, syntes en temporär utvidgning av eljest

anordnade kurser eller skolor icke vara otänkbar. Utredningen, som alltså

ville föreslå anordnande så långt möjligt av särskilda fortbildnings- och omskolningskurser

för långtidsinkallade, har emellertid i anslutning härtill

framhållit, att behovet och omfattningen härav vid avvecklingstillfället icke

nu kunde närmare bedömas.

Vad beträffar de ekonomiska förmånerna åt långtidsinkallade

under tid för deltagande i yrkesutbildning

har utredningen anfört följande.

För de långtidsinkallade, vilka komme alt deltaga i de föreslagna, för

dem särskilt anordnade kurserna, skulle det givetvis vara möjligt att tilllämpa

samma bidragssystem som vid andra liknande kurser. Den föreslagna

särskilda avvecklingsersättningen för de långtidsinkallade komme emellertid

i flertalet fall och under alla förhållanden under viss tid att vara förmånligare.

Det syntes utredningen skäligt, alt avvecklingsersättning komme att

utgå jämväl till sådana långtidsinkallade, vilka deltoge i fortbildnings- eller

omskolningskurser. Rörande kurstidens längd i olika fall kunde något uttalande

från utredningens sida icke göras. Sannolikt kunde kurserna i vissa

fall bliva av kortare varaktighet än sex månader och i andra fall sträcka sig

utöver denna tid. Utredningen ansåge icke skäl föreligga för att avvecklingsersättning

skulle tillkomma deltagare i nu ifrågavarande kurser under längre

tid än eljest, d. v. s. högst sex månader. Skulle kurstiden vara längre, finge

vederbörande övergå till de eljest för deltagande i dylika kurser fastställda

bidragen. Sådan övergång skulle för övrigt i vissa fall böra ifrågakomma tidigare,

nämligen då avvecklingsersättningens månadsbelopp komme att nedgå

under det belopp, med vilket de vanligen förekommande bidragen utginge.

Av praktiska skäl syntes det emellertid utredningen befogat, att avvecklingsersättningen

i dylika fall finge fortsätta att utgå under en tid av upp till

sex månader men med det belopp, som svarade mot eljest ifrågakommande

bidrag.

Kostnaderna för kursverksamhetens bedrivande förutsattes skola i sin helhet

bestridas av statsmedel.

Såsom förutsättning för rätt till deltagande i fortbildning seller

omskolningskurs har utredningen ansett böra gälla, att vederbörande

långtidsinkallad anmält sig såsom arbetssökande hos den offentliga

arbetsförmedlingen och alt denna icke kunnat anvisa honom lämpligt

arbete. Örn under utbildningstiden lämpligt arbete kunde erhållas inom yrket,

har utredningen ansett deltagare i fortbildningskurs böra vara skyldig

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

37

att avbryta utbildningen. För deltagare i omskolningskurs, som erbjödes arbete,

har dylik skyldighet däremot icke ansetts böra föreligga.

Yttranden.

Utredningens förslag, att de långtidsinkallade i viss utsträckning skola beredas

möjlighet till yrkesutbildning i särskilt anordnade fortbildnings- eller

omskolningskurser, har icke föranlett erinran i något av de avgivna yttrandena.

Ej heller har förslaget, i vad detsamma avser att undervisningskostnaderna

helt skola bestridas av statsmedel och att deltagare under utbildningstiden

skola erhålla avvecklingsersättning, mött gensaga. Socialstyrelsen

har dock framhållit, alt erfarenheterna från kurserna för arbetslösa

under krigsåren talade för att ett visst ekonomiskt incitament borde vara

förhanden. Det borde därför övervägas att ge en uppmuntran till deltagande i

utbildningskurser genom att avvecklingsersättningens månatliga nedsättning

minskades för kursdeltagare, exempelvis från eljest förutsatta 10 procent till

5 procent. Därjämte har socialstyrelsen ifrågasatt, huruvida det icke borde

föreskrivas, att den, som underläte att tillgodogöra sig möjlighet till lämplig

yrkesutbildning, borde drabbas av samma påföljd som den, vilken vägrade

att antaga anvisat lämpligt arbete.

Statens arbetsmarknadskommission har fäst uppmärksamheten på att fall

kunde förekomma, då tillträde till yrkesutbildning icke kunde ordnas i direkt

anslutning till hemförlovningen. För dylika fall borde de långtidsinkallade

äga uppbära avvecklingsersättning i avvaktan på tillträde till utbildningen.

Vidare borde de — örn avvecklingsersättning icke utginge för hela kurstiden

— äga erhålla understöd enligt vanliga grunder. Kostnaderna för understöd

i dylika fall borde emellertid helt bestridas av statsmedel.

överstyrelsen för yrkesutbildning har ansett att, där så med hänsyn till

förhållandena kunde befinnas lämpligt, inplacering i eljest för fortbildning

eller omskolning av arbetslösa anordnad kurs jämväl borde kunna äga rum.

De särskilda kurserna för långtidsinkallade borde därför anordnas i enahanda

ordning som de centrala arbetslöshetskurserna enligt överstyrelsens

av statsmakterna godtagna förslag rörande kursverksamhet för yrkesutbildning

av arbetslösa, och kostnaderna för utbildningsverksamheten borde bestridas

från för dylik verksamhet under åttonde huvudtiteln anvisade medel,

överstyrelsen har vidare erinrat, att det enda till beloppet fastställda bidraget

i de vanliga fortbildnings- och omskolningskurserna utgjordes av

timpenning, medan övriga bidrag utginge efter behovsprövning och delvis

av kommunala medel samt att beslutande myndighet i dylika ärenden vore

vederbörande arbetslöshetsnämnd. Med hänsyn härtill har överstyrelsen

funnit den av utredningen förutsatta ordningen, alt långtidsinkallad, som

deltoge i kurs av längre varaktighet än sex månader, därefter skulle övergå

till vanliga bidragsgrundcr icke kunna föranleda någon generell besliim
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Departements
chefen.

melse, då detta skulle föregripa vederbörande arbetslöshetsnämnds prövningsrätt.

Överstyrelsen har ifrågasatt, om ej i dylika fall erforderligt kontantunderstöd

eller inackorderingsbidrag helt borde utgivas av statsmedel.

Behovsprövningen borde i så fall göras av arbetsmarknadskommissionen.

En sådan lösning av bidragsfrågan hade av överstyrelsen funnits lämplig

även ur andra synpunkter. Det syntes nämligen icke möjligt att giva utfästelser

örn att den, som sökte yrkesutbildning kombinerad med avvecklingsersättning,

omedelbart skulle placeras vid en kurs. Viss väntetid kunde

bliva erforderlig. Antingen kunde då vederbörande hänvisas till att anlita

andra hjälpformer än avvecklingsersättningen under väntetiden eller också

kunde avvecklingsersättningen börja utgå omedelbart. I det sistnämnda

fallet, vilket överstyrelsen funnit vara att föredraga, uppkomme fråga örn

försörjningsbidrag för tiden efter det avvecklingsersättningen upphört att

utgå. Detta bleve också förhållandet, om kurstiden vore längre än sex månader.

Även under nu angivna förhållanden hade överstyrelsen ansett kursdeltagarna

böra kunna räkna på nödigt bidrag till uppehället under kurstiden.

Statskontoret har förutsatt att — därest vid beredskapens avveckling yrkesutbildningsverksamhet

ansåges vara av behovet påkallad — särskilda

kurser för nu ifrågavarande kategori komme till stånd endast i den mån

platser ej stöde till buds i eljest anordnade undervisningskurser. Statskontoret

har vidare ifrågasatt, örn icke arbetssökande, i den mån han prövades lämplig

för yrkesutbildning, under en arbetslöshetsperiod borde anvisas deltaga i

lämplig utbildningskurs.

- Utredningen har funnit erforderligt att för en del av de långtidsinkallade

öppna möjligheter till kompletterande yrkesutbildning och för andra till

omskolning till yrken, där behov av arbetskraft kan antagas förefinnas vid

beredskapens avveckling, och förutsatt, att denna utbildning skall förläggas

till tiden efter beredskapstjänstgöringens avslutande. Då det icke synts utredningen

möjligt att giva ifrågavarande långtidsinkallade företrädesrätt

till utnyttjande av normalt förefintliga yrkesutbildningsmöjligheter, har det

ansetts lämpligast att i erforderlig omfattning anordna särskilda fortbildnings-

och omskolningskurser för dem. Under tiden för deltagande i yrkesutbildningen

borde de långtidsinkallade för tryggande av sin och sina eventuella

familjers försörjning vara berättigade att komma i åtnjutande av den

avvecklingser.sättning, som föreslagits skola utgå under viss tid vid arbetslöshet

efter avslutad tjänstgöring vid försvaret. Såsom förut framhållits avses

avvecklingsersättningens belopp skola reduceras för varje månad efter

den första, och det kan beräknas uppkomma fall, då den skulle komma att

utgå med lägre belopp än de bidrag, som i olika former tillkomma andra

arbetslösa, vilka hänvisas till eljest förekommande yrkesutbildning i beredskapskurser.

Med hänsyn härtill har utredningen föreslagit den jämkningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

39

beträffande reduktionen av ersättningens belopp, att ersättningen icke skall

komma att utgå med lägre belopp än som svarar mot elev i vanlig beredskapskurs

tillkommande förmåner. Kommer yrkesutbildning för långtidsinkallad

att få längre varaktighet än sex månader, d. v. s. fortgå utöver den

tid, varunder avvecklingsersättning må utgå, borde eleverna enligt utredningens

mening för den överskjutande tiden komma i åtnjutande av motsvarande

förmåner som dem, vilka tillkomma elever i vanliga beredskapskurser.

Rätt till den föreslagna yrkesutbildningen har ansetts böra tillkomma

långtidsinkallade, som anmält sig såsom arbetssökande hos den

offentliga arbetsförmedlingen men icke av denna kunnat anvisas lämpligt

arbete. Deltagare i fortbildningskurs skall vara skyldig avbryta utbildningen,

därest honom anvisas lämpligt arbete inom yrket, medan deltagare i

omskolningskurs icke skall vara skyldig att avbryta utbildningen för att

taga erbjudet arbete.

Kostnaderna för kursverksamhetens bedrivande lia av utredningen förutsatts

skola i sin helhet bestridas av statsmedel.

1 de över utredningens betänkande avgivna utlåtandena lia icke från

något håll framställts erinringar mot att långtidsinkallade erhålla möjligheter

till kompletterande yrkesutbildning eller till omskolning till nytt yrke.

Däremot lia vissa myndigheter framlagt förslag till ändringar i vad gäller

utbildningens organisation och sättet för beredande av förmåner åt elever i

yrkesutbildningskurserna, i den måll dessa kurser komma att pågå längre

tid än den, varunder avvecklingsersättning kommer att utgå.

Då det är uppenbart, att åtskilliga av de långtidsinkallade under sin tjänstgöring

kunna lia till en del förlorat tidigare uppnådd yrkesfärdighet, synes

det mig lämpligt, att dessa erhålla möjlighet till fortbildning inom sitt yrke,

när deras tjänstgöring i anledning av beredskapen upphört. Beroende på

arbetsmarknadsläget kan därjämte behov uppkomma alt giva andra långtidsinkallade

tillfälle till omskolning liksom statsmakterna förutsatt, att arbetslösa

i vanlig ordning skola få tillfälle till yrkesutbildning i beredskapskurser.

Jag tillstyrker alltså det av utredningsmännen framlagda förslaget

örn att yrkesutbildning skall komma till stånd i syfte att därigenom

öka de långtidsinkallades möjligheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden

efter beredskapstjänstgöringens avslutande.

I fråga om denna yrkesutbildning har utredningen förordat anordnande

av särskilda kurser för de långtidsinkallade, medan vissa myndigheter framhållit

lämpligheten av alt förefintliga möjligheter till inplacering av dem i

eljest för fortbildning eller omskolning anordnade kurser utnyttjas. Härutinnan

delar jag den av myndigheterna uttalade uppfattningen och förutsätter

alltså, att särskilda kurser för de långtidsinkallade icke skola anordnas

i vidare mån än detta kan befinnas erforderligt för alt bereda tillfälle

till yrkesutbildning i skälig omfattning. Såsom överstyrelsen för yrkesutbildning

framhållit, böra — örn särskilda yrkesutbildningskurser för långtids
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majda proposition nr 225.

inkallade visa sig nödvändiga — dessa anordnas i enahanda ordning sorn

de centrala arbetslöshetskurserna enligt överstyrelsens av statsmakterna

godtagna förslag rörande kursverksamhet för yrkesutbildning av arbetslösa.

Mot de av utredningen angivna villkoren för tillträde till yrkesutbildning,

nämligen att den långtidsinkallade skall vara anmäld såsom arbetssökande

hos arbetsförmedlingen och denna ha funnit sig icke kunna anvisa honom

lämpligt arbete, har jag icke funnit anledning till erinran. Jag finner däremot

icke lämpligt att, såsom statskontoret och socialstyrelsen ifrågasatt,

den som på grund av arbetslöshet uppbär avvecklingsersättning skall kunna

av myndigheterna hänvisas till yrkesutbildning, men förutsätter, att arbetsförmedlingen

skall komma att i dylikt fall framhålla värdet av att utnyttja

möjligheterna att förvärva yrkeskunskaper, som kunna underlätta arbetsanställnings

vinnande. Jag biträder utredningens förslag till regler beträffande

skyldighet för den, som är elev i yrkesutbildningskurs, att i vissa fall

antaga arbete, som erbjudes under tiden för utbildningen. Den som visar

oförmåga eller bristande vilja att tillgodogöra sig yrkesutbildning, som han

påbörjat, bör givetvis skiljas från utbildningen.

Vad därefter angår den ersättning, vilken bör tillkomma långtidsinkallad.

som deltager i yrkesutbildning, finner jag mig kunna biträda utredningens

förslag, att avvecklingsersättning må utgå enligt samma regler som vid

arbetslöshet. För tid, varunder denna ersättning kan komma att visa

sig för knapp, liksom också för utbildningstid, som infaller efter det

avvecklingsersättning upphört att utgå, böra eleverna i mån av behov få

komma i åtnjutande av understöd enligt de grunder, som gälla för deltagare

i yrkesutbildningskurser för arbetslösa, därvid behovsprövningen dock bör

verkställas av den statliga centrala myndighet, som kommer att åläggas att

i andra avseenden handlägga ärenden angående avvecklingsförmåner åt

långtidsinkallade. Kostnader för dylika understöd, som beviljas av ifrågavarande

myndighet, böra helt falla å staten och icke såsom för arbetslösa

i allmänhet fördelas mellan staten och vederbörliga kommuner. Till sättet

för bestridande av kostnaderna för kursverksamheten, vilka kostnader ävenledes

böra falla på staten, återkommer jag i det följande. Av vad jag nyss

anfört framgår, att jag icke anser skäl vara för handen att för kursdeltagarna

införa särskilda regler i fråga örn reduktionen av avvecklingsersättningens

belopp under andra till och med sjätte månaden. Ersättningen synes

utan olägenhet kunna reduceras efter samma regler som för sådana långtidsinkallade,

vilka uppbära densamma till följd av arbetslöshet, enär återstående

behov för kursdeltagarnas del, vid bifall till vad jag nyss förordat,

kommer att tillgodoses genom beviljande av understöd av statsmedel. Beträffande

därefter frågan örn förmåner för avvecklingsersättningsberättigad,

som icke omedelbart efter avslutad beredskapstjänstgöring — trots det att

ansökan därom gjorts inom föreskriven tid av en månad — kan vinna inträde

i yrkesutbildningskurs, finner jag mig böra föreslå, att sådan långtidsinkallad

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

41

i vanlig ordning bör få komma i åtnjutande av avvecklmgsersättning under

tiden mellan tjänstgöringens avslutande och till dess han vinner inträde i yrkesutbildningskurs

samt att han efter inträdet i yrkesutbildningskurs skall — till

dess de sex månader förflutit, varunder avvecklingsersättning må utgå — utfå

sådan ersättning med å var och en av månaderna fallande belopp, i förekommande

fall med i det föregående angiven utfyllnad, medan han för återstoden

av utbildningstiden bör få komma i åtnjutande av understöd enligt vad nyss

sagts.

Till frågan örn ledningen av yrkesutbildningen återkommer jag i det

följande.

Ekonomiska förmåner i vissa fall åt värnpliktigt f. d. fast anställt manskap.

Utredningen.

Utredningen har framhållit, att gruppen värnpliktigt f. d. fast anställt

manskap i viss män intoge en särställning bland den av utredningens undersökningar

berörda personalen. Redan under normala förhållanden hade del

nämligen ansetts befogat att tillförsäkra de avgående fast anställda vissa

förmåner till hjälp för vinnande av anställning på den civila arbetsmarknaden.

De fast anställda vore alltså under vissa betingelser berättigade till

s. k. anställning på civilanställningsstat och kunde.också komma i åtnjutande

av avskedspremie, då de lämnade den militära tjänsten. Dessa förmåner

hade också tillförsäkrats över stat anställt manskap, som i oavbruten

följd under en tid av minst sex år innehaft fast anställning såsom manskap

och anställning över stat. Särskilda organ funnes vidare tillskapade för

handläggning av frågor rörande förmedling av anställning åt avgående fast

anställt manskap. I syfte att underlätta övergången till civil statsanställning

funnes vidare vissa företrädesrättsbestämmelser meddelade (SFS 1936:505).

Utredningen bär övervägt, huruvida icke gruppen värnpliktigt f. d. fast

anställt manskap tillhörande inkallade under vissa betingelser borde göras

berättigade till enahanda civilanställningsförmåner som i vanlig ordning

avgående fast anställda, och har i detta hänseende anfört följande.

För en sådan anordning talade i främsta rummet det förhållandet, att ifrågavarande

förmåner utsträckts till att omfatta också vissa över stat anställda.

Huruvida en förutvarande fast anställd, som i omedelbar anslutning till avgången

från beställning på aktiv stat inkallats lill fortsatt militärtjänstgöring,

kommit att fullgöra denna tjänstgöring i egenskap av över stat anställd

eller värnpliktig hade många gånger varit beroende av personliga överväganden

rörande möjligheten av att snabbare erhålla hempermittering, ekonomiska

förhållanden m. m. Tjänstgöringsförhållandena för förutvarande fast

anställda med samma militära kompetens torde dock icke hava blivit skiljaktiga,

därest den fortsatta militärtjänstgöringen i ett fall kommit att taga

formen av övcrstatsanställning och i ett annat av tjänstgöring såsom värn
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Muj.ts proposition nr 225.

pliktig. Av dessa ävensom av organisatoriska skäl föresloge utredningen, att

sådant värnpliktigt, f. d. fast anställt manskap som i oavbruten följd fullgjort

tjänstgöring såsom fast anställd och värnpliktig under en tid av minst

sex år gjordes berättigat till de civilanställningsförmåner, som enligt nu gällande

bestämmelser tillkomme avgående fast anställt manskap med enahanda

tjänstetid. Befordran till underofficer eller flaggkorpral i reserven

under tiden för den fortsatta tjänstgöringen borde icke utesluta rätt till nu

omhandlade förmåner. Villkoren i övrigt för åtnjutande av dessa förmåner

förutsattes skola vara desamma som för avgående fast anställt manskap.

I fråga örn sättet för beräknande av löneförmåner i dylika fall under tid

lör anställning på civilanställningsstat eller sättet för fastställande av vederbörande

tillkommande övergångsersättning har utredningen föreslagit, att

löneförmånerna respektive övergångsersättningen skulle beräknas som örn

beställningshavaren hela tiden kvarstått i sin vid tidpunkten för avskedet

från den aktiva tjänsten innehavda beställning.

Från rätt till här omhandlade förmåner borde enligt utredningens mening

uteslutas värnpliktig f. d. fast anställd, som avgått från fäst anställning före

den förstärkta försvarsberedskap^^ påbjudande i september månad 1939,

även om hans beredskapstjänstgöringstid skulle komma att uppgå till sex år.

Yttranden.

Försvarsväsendets lönenämnd har funnit tvekan kunna råda örn lämpligheten

av att utsträcka rätten till civilanställningsförmånerna till att gälla

även för värnpliktigt f. d. fast anställt manskap. I varje fall borde enligt

lönenämndens mening härför fordras, att tiden för den fasta anställningen

varit av längre varaktighet, förslagsvis minst tre år. (En reservant inom

lönenämnden har påyrkat fyra år.) Lönenämnden har även ifrågasatt, om

avskedspremie borde utgå till värnpliktiga av här ifrågavarande slag. A

andra sidan har försvarsväsendets underbefålsförbund tillstyrkt utredningsförslaget,

enär den hittillsvarande åtskillnad, som i fråga om rätt till civilanställningsförmåner

uppehållits mellan å ena sidan över stat anställda och

å andra sidan värnpliktiga f. d. fast anställda, icke ansetts tillfredsställande.

I fråga örn sättet för beräknande av förmåner under eventuell tid för anställning

på civilanställningsstat eller för fastställande av eventuell övergångsersättning

har förbundet framhållit, att det borde så anses som örn vederbörande

vid tidpunkten för avskedet från anställning på stat och under

militärtjänstgöringen därefter innehaft furirsbeställning.

Statskontoret har förklarat sig hysa vissa betänkligheter mot förslaget att

vid avgången i förmånshänseende likställa f. d. fast anställt manskap, som

inberäknat värnpliktstjänstgöring eller reservanställning tjänstgjort oavbrutet

i sex år, med under en sådan tidrymd kontraktsanställt manskap. De

särskilda förmåner, som tillerkänts sistnämnda manskapskategori, motive
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

43

rades, enligt vad ämbetsverket vidare anfört, av önskvärdheten att vederbörande

frivilligt förpliktade sig tjänstgöra viss tid. Sadant atagande förelåge

icke av den personal, som i anslutning till den fasta anställningen

tvångsvis fullgjorde viss tjänstgöring. Statskontoret anmärkte jämväl, att

f. d. fast anställda såsom värnpliktiga i vissa fall vid inkallelse erhölle avsevärt

större ekonomiska förmåner än därest de kvarblivit å aktiv stat. Ämbetsverket

ansåge sig fördenskull icke kunna tillstyrka, att värnpliktiga f. d.

fast anställda befattningshavare, vilka icke i sistnämnda egenskap fullgjort

för erhållande av civilanställningsförmåner fastställd tjänstgöring, erhölle

sådana. Däremot hade statskontoret icke något att erinra mot att värnpliktig

eller reservbefäl, som fullgjort tjänstgöring i direkt anslutning till tast anställning

av föreskriven tid, oberoende av tjänstgöringens längd, bibehöllc

den rätt till vissa förmåner, han eljest skulle ha haft.

Utredningen har, såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgått, Dep^efen.ntS

ansett skäl tala för att f. d. fast anställt manskap under vissa betingelser såsom

hjälp vid lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen i samband

med försvarsberedskapens avveckling beredas enahanda civilanställningsförmåner

som tillkomma i vanlig ordning avgående fast anställt manskap

med en minsta anställningstid av sex år. Såsom förutsättning

härför borde då gälla, att den förutvarande fast anställde tvångsvis tagits

i anspråk för beredskapstjänstgöring i omedelbar anslutning till avgången

från den innehavda manskapsbeställningen och att den sammanlagda tjänstgöringstiden

härigenom kommit att uppgå till minst sex år.

Ett vägande skäl att i fråga örn rätt till övergångsförmåner vid försvarsberedskapens

avveckling jämställa de förutvarande fast anställda, örn vilka

bär är fråga, med i vanlig ordning avgående fast anställt manskap är enligt

mitt förmenande, alt rekryteringen av fast anställt manskap äger rum vid förhållandevis

låg levnadsålder, till följd varav den civila yrkesfärdigheten vid

inträdet i den militära tjänsten i flertalet fall är ringa och behovet av bistånd

vid övergången till civil verksamhet alltså särskilt stort.

Jag anser mig därför böra biträda utredningens förslag i denna del. Att

vederbörande under tiden för den fortsatta militärtjänstgöringen erhållit

befordran till officer, underofficer eller flaggkorpral i reserven bör icke utesluta

rätt till civilanställningsförmåner. I likhet med försvarsväsendets

lönenämnd finner jag emellertid skäligt, att krav uppställes på att den fasta

anställningen skall lia haft viss minsta varaktighet. Såsom lönenämnden

föreslagit bör den fasta anställningen lia innehafts under en tid av minst

tre år.

Underbefälsförbundets förslag alt löneförmånerna under tid för eventuell

anställning på civilanställningsstat skola fastställas nied utgångspunkt fran

att vederbörande vid tidpunkten för avgången från den militära anställningen

innehaft furirsbeställning anser jag mig icke kunna biträda. En sådan regel

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

skulle nämligen innebära, att de förutvarande fast anställda i vissa fall

skulle kunna komma i ett bättre läge än i vanlig ordning avgående fast

anställda. Jag finner mig därför böra biträda utredningsförslaget, att löneförmånerna

under tid för eventuell anställning på civilanställningsstat i nu

ifrågavarande fall skola beräknas som om deri inkallade hela tiden kvarstått

i sin vid tidpunkten för avskedet fran den aktiva tjänsten innehavda beställning.

1 ill fragan örn bestridandet av kostnaderna för de förmåner, jag ansett

mig böra förorda för visst förutvarande fast anställt manskap, återkommer

jag i det följande.

Rätt att förena förmåner m. m.

Utredningen.

Utredningen har framhållit, att en och samma långtidsinkallad principiellt

borde kunna komma i åtnjutande av endast en av de föreslagna förmånerna.

Av praktiska skäl har utredningen, såsom framgått av det tidigare anförda,

emellertid föreslagit, att förmånerna av avvecklingsersättning och

yrkesutbildning skola kunna kombineras. Utredningens förslag innebär alltså,

att de långtidsinkallade skola kunna komma i åtnjutande av allenast endera

av följande förmåner, nämligen antingen värnpliktslån eller avvecklingsersättning

vid arbetslöshet eller såsom lönefyllnad eller ock yrkesutbildning

kombinerad med avvecklingsersättning.

I fråga om den tid efter hemförlovningen, inom vilken någon av de föreslagna

förmånerna skall sökas, har utredningen föreslagit uppställandet av

bestämda regler. Då det kunde förutsättas, att erforderligt planläggningsarbete

för ordnandet av fortbildnings- eller omskolningskurser för de långtidsinkallade

kunde bedrivas före avvecklingen av försvarsberedskapen, syntes

de langtidsinkallade i förhållandevis god tid före väntad hemförlovning

kunna orienteras om här uppkommande möjligheter. Som regel syntes därför

böra föreskrivas, att ansökan örn deltagande i dylik fortbildnings- eller

omskolningskurs skulle föreligga senast en månad efter erhållen hemförlovning.

Enahanda tidsbegränsning syntes böra fastställas, såväl då det gällde

rätten till avvecklingsersättning som värnpliktslån.

Yttranden.

Utredningens förslag, att de långtidsinkallade principiellt skulle beredas

allenast en av de föreslagna förmånerna, har i allmänhet lämnats utan erinran.

Försvarsvcisendets lönenåmnd, som godtagit förslaget härom, har erinrat,

att värnpliktigt f. d. fast anställt manskap, som vore underbefäl i reserven,

enligt gällande bestämmelser kunde komma i åtnjutande av värnpliktslån.

Lönenämnden har ifrågasatt, huruvida icke bestämmelser till för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl, ftlaj.ts proposition nr 225.

hindrande av att civilanställningsförmåner förenas med rätt till särskilda

förmåner för långtidsinkallade borde utfärdas i samband med ett genomförande

av utredningens förslag.

Statens arbetsmarknadskommission däremot har ansett möjlighet böra

öppnas för en kombination av de föreslagna förmånerna. Kommissionen har

nämligen erinrat om att vanliga värnpliktslån finge sökas inom tre månader

efter militärtjänstgöringens upphörande men att särskilda förhållanden gjorde

det möjligt att bevilja lån även åt den, som sökte vid senare tidpunkt.

En dylik undantagsföreskrift borde enligt kommissionens mening få gälla

även här. Skulle någon först ha kommit i åtnjutande av avvecklingsersättning

men senare — inom sex månader efter hemförlovningen — firma sig

vara bättre betjänt av alt få hjälp genom värnpliktslån, borde hinder icke

möta att bevilja sådant. Från det beviljade lånets belopp borde dock i så

fall avdragas vad som uppburits i form av avvecklingsersättning.

Landsorganisationen har funnit utredningens restriktion, att avvecklingsersättning

.skulle diskvalificera från möjlighet till värnpliktslån, vara riktig

såsom allmän regel, vilken emellertid icke borde göras undantagslös. Med

hänsyn till avvecklingsersättningens begränsning till tiden kunde lånebehov

icke anses uteslutet. Särskilt syntes detta gälla för hemförlovad, som under

den ersättningsberättigande tiden genomgått omskolning men trots detta icke

erhållit anställning.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har ansett lånemöjligheterna

böra kompletteras med rätt till statliga stipendier för dem, som

utnyttjade de ordinarie kurserna för att skaffa sig erforderlig yrkesutbildning.

Vidare har ifrågasatts, om icke långtidsinkallade, vilka genomginge

lägre teknisk eller kommersiell utbildning vid ordinarie kurser, borde beredas

möjlighet att erhålla samma bidrag som deltagare i särskilt anordnade

kurser. Åt liknande synpunkter har svenska reservunderofficersförbundet

givit uttryck och därvid framhållit, att behovet av såväl avvecklingsersättning

som lånemöjlighet torde föreligga för långtidsinkallad, vilken icke deltoge

i särskilt anordnad yrkesutbildningskurs utan vunne inträde vid någon

ordinarie läroanstalt. Rätt till värnpliktslån borde ej göras beroende av huruvida

vederbörande kommit i åtnjutande av andra föreslagna förmåner.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för utredningens förslag DePcheeun.nts

framgår, att utredningen för sin del ansett de långtidsinkallade böra beredas

allenast en av de tre föreslagna förmånerna värnpliktslån, avvecklingsersättning

och yrkesutbildning, varvid dock yrkesutbildningen ansetts böra

kombineras med avvecklingsersättning. I vissa remissyttranden lia framställts

erinringar mot utredningsförslaget i denna del.

För egen del anser jag mig lill en början böra erinra örn att värnpliktiga

redan enligt gällande värnpliktslåneförordning äro berättigade att under

opaginerad Kontrollera mot PDF

J(> Kungl. Majda proposition nr 225.

vissa betingelser komma i åtnjutande av värnpliktslån. Denna rätt föreligger

enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser jämväl för underbefäl i

reserven. Kungl. Majit bar vidare av 1944 års riksdag bemyndigats att

utsträcka förordningens tillämpning till att gälla vissa ytterligare personalkategorier.

Den omständigheten, att en värnpliktig eller ett underbefäl i reserven

varit inkallad till längre tids beredskapstjänstgöring, betager alltså icke

vederbörande rätten att på den gällande värnpliktslåneförordningens grunder

ansöka örn och erhålla värnpliktslån. Det av utredningen uttalade önskemålet,

att allenast en form av avvecklingsförmån skall kunna utgå i det särskilda

fallet, kan alitsa icke tillgodoses med mindre uttrycklig föreskrift meddelas

om att lill sådan förmån berättigad långtidsinkallad skall vara utesluten

från rätt till värnpliktslån enligt den nu gällande värnpliktslåneförordningen.

Detta synes mig emellertid varken skäligt eller lämpligt.

Vid sitt ställningstagande till nu föreliggande spörsmål synes utredningen

närmast ha åsyftat, att de långtidsinkallade under tiden för militärtjänstgöringen

skola kunna förbereda lösningen av sysselsättnings- och försörjningsproblemen

så att de vid militärtjänstgöringens upphörande omgående

skola kunna realisera de uppgjorda planerna. Ehuru en sådan tanke givetvis

kan vara i och för sig fullt riktig, torde den i praktiken ofta nog icke

kunna genomföras. Den situationen torde sålunda lätt kunna uppstå, att deli

langtidsinkallade vid den tidpunkt, då hans militära tjänstgöring upphör, saknar

möjlighet att genomföra de av honom uppgjorda planerna. Så kan exempelvis

bliva förhållandet beträffande den, som har för avsikt att fullfölja

en gång påbörjade studier eller återupptaga egen rörelse. I bägge fallen kan

den militära tjänstgöringen upphöra vid sådan tidpunkt, att förhållandevis

lång tidrymd kommer att förflyta, innan de praktiska förutsättningarna äro

förhanden för studiernas återupptagande respektive för nytt igångsättande

av det egna företaget. Då utredningen förutsatt, att för nu närmast ifrågavarande

ändamål i främsta rummet värnpliktslånemöjligheten skall utnyttjas,

kan vid genomförande av utredningens förslag den situationen uppkomma,

att lånemöjligheterna visa sig otillräckliga för det avsedda ändamålet,

eftersom försörjningsproblemet under väntetiden också måste lösas.

Jag håller därför före, att åtnjutande av endera av avvecklingsförmånerna

i inskränkt mening, nämligen avvecklingsersättning eller yrkesutbildning

kombinerad med sådan ersättning, icke skall utesluta den långtidsinkallade

fran rätten att söka och erhålla värnpliktslån enligt de av utredningen förordade

grunderna. Emellertid synes vid prövning av värnpliktslåneansökan

fran langtidsinkallad, som redan kommit i åtnjutande av annan avvecklingsförmån,

hänsyn — såsom arbetsmarknadskommissionen i sitt yttrande

tramhållit — böra tagas till storleken av ifrågavarande förmån.

Det ligger i sakens natur, att till f. d. fast anställt manskap, som kommer

i åtnjutande av civilanställningsförmåner, icke böra utgå jämväl andra eko
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

nomiska förmåner, örn vilka här är fråga, med undantag av värnpliktslån,

då förutsättningar för beviljande av sådant eljest föreligga.

Organ för handläggning av ärenden rörande föreslagna förmåner m. m.

Utredningen.

Utredningen har föreslagit, att det skall uppdragas åt statens arbetsmarknadskommission

att fungera såsom centralt organ för handläggning av frågor

rörande sysselsättnings- och försörjningsproblem för de långtidsinkallade

i samband med försvarsberedskapens avveckling. Därvid har utredningen

i fråga om ordnandet av särskilda fortbildnings- och omskolningskurser

ävensom annan vrkesutbildning för dessa långtidsinkallade förutsatt, att erforderligt

samråd kommer att äga rum mellan kommissionen och överstyrelsen

för yrkesutbildning. Sistnämnda myndighet har föreslagits skola medverka

vid uppgörande av undervisningsplaner och i övrigt vid kursernas anordnande

och bedrivande m. m.

Ärenden rörande vämpliktslån åt långtidsinkallade ha föreslagits skola

handläggas av värnpliktslånenämnderna med biträde av familjebidragsnämnderna.

Beträffande handläggningen av frågor rörande avvecklingsersättningen

har utredningen erinrat, att ersättningen korinne att fastställas från olika utgångspunkter

för skilda grupper av långtidsinkallade. Praktiska skäl syntes

emellertid tala för att ersättningsfrågorna avgjordes och ersättningen utbetalades

av en och samma myndighet. Härvid kunde ifrågakomma antingen

vederbörliga militära myndigheter eller familjebidragsnämnder. Att under

tiden för försvarsberedskapens avveckling belasta de militära myndigheterna

med hithörande frågor syntes icke vara rationellt, helst som frågornas handläggning

fordrade ett intimt samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen

och de långtidsinkallade i många fall icke vore regionalt rekryterade

till de militära förbanden. På grund härav har utredningen föreslagit, att

hithörande ärenden skola handläggas av familjebidragsnämnderna.

I fråga örn förfarandet vid handläggningen av hithörande ärenden har utredningen

framhållit, att det borde ankomma på den långtidsinkallade att

vid tidpunkten för hemförlovning lämna vederbörlig militär myndighet uppgift

rörande mantalsskrivningsort och sysselsättningsförhållanden efter hemförlovningen.

Den militära myndigheten borde ha att lämna vederbörliga

familjebidragsnämnder uppgift angående månadslön i förekommande fall

för den personal, som avlönades i likhet med personal på aktiv stat, angående

storleken av utgående krigslön ävensom övriga erforderliga upplysningar

angående tidpunkt för hem förlovning, tjänstgöringstider, tjänstgöringens

benämning m. m. På grundval av dessa upplysningar ävensom av den långtidsinkallade

företett intyg av arbetsförmedlingsanstalt eller, i förekomman
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 225.

48

de fall, uppgift angående löneförmåner i erhållen anställning borde fainiljebidragsnämnd

äga preliminärt bestämma örn avvecklingsersättningen i det enskilda

fallet och utanordna ersättningsbeloppet. Då avvecklingsersättning

enligt utredningens förslag helt skulle gäldas av statsmedel, syntes av principiella

skäl frågan om ersättningsbeloppets storlek i det enskilda fallet böra

underställas det centrala organ, som skulle handlägga dessa ärenden, d. v. s.

enligt utredningens förslag statens arbetsmarknadskommission. Skulle någon

långtidsinkallad icke åtnöja sig med arbetsmarknadskommissionens beslut i

dylikt ärende, syntes han böra äga att söka erhålla rättelse genom besvär

hos Kungl. Majit.

För f. d. fast anställt manskap, som blir berättigat till samma civilanställningsförmåner

som i vanlig ordning avgående fast anställt manskap, har utredningen

föreslagit, att hithörande ärenden skola handläggas centralt av

försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå och lokalt av vederbörlig civilanställningskommission

eller, efter omorganisation av dessa organ, motsvarande

myndigheter. På de militära myndigheterna borde enligt utredningens

mening ankomma att utbetala eventuellt utgående avskedspremie

ävensom lön under tid för eventuell anställning på civilanställningsstat.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande organen för handläggning av frågor rörande

särskilda förmåner åt långtidsinkallade har i allmänhet icke föranlett erinran.

Chefen för marinen har dock ansett mindre lämpligt, att avvecklingsersättning

skulle preliminärt fastställas och utbetalas av familjebidragsnämndema

men beslutet för att få giltighet underställas arbetsmarknadskommissionen.

Om nämligen ersättningsbeloppet av centralorganet sattes lägre än

familjebidragsnämnden funnit böra göras, bleve familjebidragsnämnden ansvarig,

varvid svårigheter kunde uppstå för denna att indriva beloppet. Följden

bleve merarbete och kunde också bli tveksamhet och obenägenhet från

familjebidragsnämndernas sida att taga ansvar. De av familjebidragsnämnderna

fastställda ersättningsbeloppen borde därför icke underställas arbetsmarknadskommissionen

men erforderlig kontroll utövas genom revision i

vanlig ordning.

Länsstyrelsen i Örebro län har funnit utredningens förslag kunna föranleda

anhopning av ärenden hos arbetsmarknadskommissionen, till följd varav

ärendenas slutliga behandling kunde befaras bliva fördröjd. Då avvecklingsersättningen

av principiella skäl likväl borde i det särskilda fallet prövas av

statsmyndighet, har länsstyrelsen ifrågasatt, örn icke värnpliktslånenämnd,

efter utredning och förslag från vederbörlig familjebidragsnämnd, borde

fastställa ersättningsbeloppet, varvid arbetsmarknadskommissionen dock borde

vara tillsynsmyndighet. Om beslutanderätten beträffande avvecklingsersättningen

icke ansåges böra anförtros värnpliktslånenämnderna, borde det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 4y

enligt länsstyrelsens uppfattning övervägas, om icke länsstyrelsen vore den

lämpligaste myndigheten för handläggning av dessa ärenden.

Statens arbetsmarknadskommission har icke haft något att erinra mot utredningsförslaget

i vidare mån än att kommissionen i fråga om yrkesutbildningen

utgått från att fördelningen mellan kommissionen och överstyrelsen

för yrkesutbildning av de uppgifter, som vore förenade med denna utbildnings

anordnande, skulle vara densamma som den, vilken gällde beträffande

de av överstyrelsen planlagda kurserna för arbetslösa.

Utredningens ifrågavarande förslag synes tämligen väl ansluta sig till deDcP"£«™£"

former för handläggningen av motsvarande ärenden, som under de senare

åren prövats och befunnits tillfredsställande. Då beredskapen av mig förutsatts

skola upphöra vid viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt men långtidsinkallad

personal, som genom beredskapstjänstgöring dessförinnan gjort

sig berättigad till avvecklingsförmåner, därefter kan få kvarbliva i tjänst

vid försvaret antingen såsom tillfälligt civilanställd eller också såsom frivilligt

tjänstgörande militär personal, torde i flertalet fall möjlighet yppas att

slutligt fastställa avvecklingsersättningens belopp, innan den till ersättningen

berättigade behöver taga detsamma i anspråk. Arbetsmarknadskommissionen

måste också anses äga större förutsättningar än t. ex. värnpliktslånenämnd

att träffa avgörande, huruvida avvecklingsförmåner bora

medgivas sådan personal, vilken enligt vad i det föregående anförts avses

skola få del av sådan förmån först om så efter prövning från fall till tal

finnes böra ske. Erfarenheterna i fråga örn familjebidragsverksamhet giva

icke stöd åt de av chefen för marinen uttalade farhågorna för att familjebidragsnämnderna

skulle visa obenägenhet att påtaga sig ansvar därest

deras beslut skola underställas arbetsmarknadskommissionen. Med hänsyn

härtill finner jag mig kunna i huvudsak ansluta mig till utredningens föreliggande

förslag. . ,

I det föregående har jag förordat, att frågor örn beviljande av understöd

i vissa fall åt långtidsinkallade, som deltaga i yrkesutbildning, skola

avgöras av den centrala myndighet, som skall handlägga andra ärenden rörande

avvecklingsförmåner åt långtidsinkallad personal. Härav följer, att

även dylika understödsfrågor skola från fall till fall avgöras av arbetsmar

nadskommissionen. . , ,, ,

Vad särskilt angår ledningen av yrkesutbildningen för de langtidsinkallade

bör det ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att taga samma befattning

med denna utbildningsverksamhet som i fråga örn centrala arbets
löshetskurser.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 225

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

" . Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Utredningen.«

Utredningen har funnit kostnaderna för de av utredningen föreslagna förmånerna

kunna endast approximativt uppskattas men ansett sig kunna räkna

med att omkring 3 000 inkallade kunde bliva berättigade till de föreslagna

förmånerna. Kostnadsberäkningarna ha i övrigt grundats på antagandet,

att omkring 2 400 inkallade komma att utnyttja förmånerna och att

av dessa 600^ komma att åtnjuta vämpliktslån, 1 200 avvecklingsersättning

såsom övergångshjälp samt 600 yrkesutbildning kombinerad med avvecklingsersättning.

Från angivna utgångspunkter har utredningen efter i betänkandet närmare

angivna grunder beräknat kostnaderna för avvecklingsersättning till

2 250 000 kronor och för yrkesutbildning till 400 000 kronor samt, såsom

av det följande framgår, ansett en kapitalinvestering av 1 000 000 kronor

erforderlig för finansiering av den särskilda värnpliktslåneverksamheten.

Kostnaderna för avskedspremier och anställning på civilanställningsstat

för f. d. fast anställt manskap enligt utredningens förslag ha förutsatts bliva

förhållandevis ringa och ansetts böra bestridas på samma sätt som motsvarande

kostnader för i vanlig ordning avgånget fast anställt manskap.

Utredningen har slutligen beräknat medelsbehovet för de föreslagna värnpliktslånen

till i runt tal 2 000 000 kronor, därvid antalet låntagare beräknats

till omkring 600 och det genomsnittliga lånebeloppet till 3 000 kronor.

Av ifrågavarande medelsbehov ha 1 000 000 kronor ansetts kunna tagas i

anspråk av de anslag, som tidigare anvisats för värnpliktslån enligt nu gällande

värnpliktslåneförordning men ännu icke disponerats för sitt ändamål,

medan återstoden eller 1 000 000 kronor skulle för ändamålet anvisas å riksstaten

för budgetåret 1945/46 såsom ny kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd.

Yttranden.

I fråga örn utredningens kostnadsberäkningar har statens arbetsmarknadskommission

ifrågasatt lämpligheten av att kostnaderna för civilanställningsförmåner

åt f. d. fast anställt manskap skola belasta de under fjärde huvudtiteln

för fredsförhållanden beräknade anslagen. Det har synts kommissionen

riktigare, att dessa kostnader belastade försvarets förskottsstat. Vidare

har kommissionen framhållit, att beviljade värnpliktslån borde tills vidare utbetalas

med anlitande av för värnpliktslån enligt nu gällande vämpliktslåneförordning

anvisat kapitalinvesteringsanslag. Härvid har kommissionen

erinrat, att det nuvarande anslaget icke kunde disponeras efter utgången av

budgetåret 1944/45 men att kommissionen tidigare hemställt hos Kungl.

Maj:t om utverkande av riksdagens medgivande att disponera vad som åter
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition nr 225.

stöde av det anvisade anslaget jämväl efter utgången av innevarande budgetår.

Slutligen har kommissionen i fråga om kostnaderna för yrkesutbildningen

ifrågasatt, örn icke dessa med hänsyn till förhallandena skulle kunna

utan särskild medelsanvisning avföras å de anslag för anordnande av arbetslöshetskurser,

vilka beräknats å allmän beredskapsstat och jämväl under

nästa budgetår torde komma att anvisas å samma stat.

överstyrelsen för yrkesutbildning, vilken såsom i annat sammanhang framhållits

föreslagit, att kostnaderna för yrkesutbildningen skulle bestridas från

för dylik verksamhet under åttonde huvudtiteln anvisade medel, har icke

ansett möjligt att med någon grad av säkerhet beräkna medelsbehovet för

den kursverksamhet för arbetslösa, som utan större dröjsmål kunde behöva

komma igång i samband med avvecklingen av försvarsberedskapen. överstyrelsen

har emellertid i annat sammanhang hemställt, att för budgetåret

1945/46 måtte till yrkesutbildning i beredskapskurser m. m. å riksstaten uppföras

ett belopp av 3 000 000 kronor. Detta anslag har i statsverkspropositionen

för budgetåret 1945/46 i avvaktan på beredning av ärendet preliminärt

uppförts med 4 000 000 kronor. Örn kostnaderna för fortbildnings- och

omskolningskurser för långtidsinkallade skulle belasta ifrågavarande anslag,

borde detta enligt överstyrelsens mening icke uppföras med lägre belopp än

3 500 000 kronor.

Vid de av utredningen gjorda kostnadsberäkningarna har utgångspunkten Departement*.

varit, att de långtidsinkallade skola kunna erhålla allenast endera av de tre

förmånerna värnpliktslån, avvecklingsersättning samt yrkesutbildning kombinerad

med avvecklingsersättning. I det föregående har jag förordat, att de

egentliga avvecklingsförmånerna skola utgöras av avvecklingsersättning eller

yrkesutbildning kombinerad med nyssnämnda ersättning samt att de långtidsinkallade

härutöver skola kunna erhålla värnpliktslån enligt av utredningen

föreslagna grunder, därest behov av sådant lån anses föreligga. Jag

har också förordat en utsträckning i vissa hänseenden av rätten till avvecklingsförmåner.

Slutligen har jag funnit anledning föreslå, att understöd

åt deltagare i fortbildnings- och omskolningskurser i vissa fall skall få,

i mån av behov, beviljas dels den som åtnjuter avvecklingsersättning med

lägre belopp än som svarar mot maximalt understöd, dels ock den, för

vilken avvecklingsersättningen upphört att utgå, och att dessa understöd

i sin helhet skola bestridas av statsmedel. Ett genomförande av dessa förslag

medför i förhållande till utredningsförslaget vissa kostnadsökningar.

Vad först gäller kostnaderna för värnpliktslåneverksamheten, har från

statens arbetsmarknadskommission inhämtats, att vid utgången av januari

månad detta år förelåg en behållning av något över 2 500 000 kronor å

tidigare för ändamålet anvisat anslag. Då nämnda belopp torde få anses

tillräckligt för att under budgetåret 1945/46 därmed skola kunna bestridas

kostnaderna jämväl för värnpliktslån, som kunna komma alt beviljas lång
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Muj:ts proposition nr 225.

tidsinkallad personal, finner jag icke påkallat, att ytterligare medel nu under

fonden för låneunderstöd anvisas till värnpliktslån.

Kostnaderna för avvecklingsersättning lia av utredningen beräknats till

2 250 000 kronor. Som inledningsvis framhållits, har jag emellertid förordat,

att rätt till sådan ersättning skall tillkomma vissa ytterligare personalkategorier.

Den av mig förordade bestämmelsen, att åtnjutande av avvecklingsersättning

icke skall utesluta rätt till värnpliktslån, torde vidare komma

att medföra, att ett antal långtidsinkallade under kortare tid kommer att

uppbära avvecklingsersättning för att därefter värnpliktslånevägen söka lösa

uppkommande sysselsättnings- och försörjningsproblem. Kostnadsberäkningarna

för avvecklingsersättningen torde med hänsyn härtill böra grundas

på antagandet att omkring 2 000 långtidsinkallade komma att åtnjuta sagda

ersättning och omkring 700 yrkesutbildning kombinerad med avvecklingsersättning.

Med tillämpande i övrigt av utredningens grunder för kostnadsberäkningarna

skulle vid sådant förhållande för avvecklingsersättning erfordras

ett anslag av i avrundat tal 3 000 000 kronor.

Undervisningskostnaderna för den av utredningen föreslagna yrkesutbildningen

för långtidsinkallade i särskilda för dem organiserade fortbildningsoch

omskolningskurser ha av utredningen beräknats till i avrundat tal

400 000 kronor. Jag har utgått från alt antalet deltagare i ifrågavarande

kurser kommer att bliva något större än det av utredningen beräknade, till

följd varav undervisningskostnaderna komma att något öka. Denna kostnadsökning

kan med tillämpning i övrigt av utredningens grunder för kostnadsberäkningarna

uppskattas till omkring 60 000 kronor. I avrundat tal

skulle alltså undervisningskostnaderna för yrkesutbildningen kunna beräknas

till 460 000 kronor.

I sitt i ärendet avgivna yttrande har överstyrelsen för yrkesutbildning anfört,

att det vore lämpligast, att undervisningskostnaderna för den här ifrågavarande

yrkesutbildningen bestridas av anslag under åttonde huvudtiteln, och

i samband därmed anmält, att ett av överstyrelsen för budgetåret 1945/46

äskat anslag för yrkesutbildning m. m. av nu nämnd anledning syntes böra

höjas från tidigare beräknat 3 000 000 kronor till 3 500 000 kronor. Det synes

mig lämpligt, att ifrågavarande kostnader bestridas i nyss angiven ordning.

Frågan örn beräkningen av nyssnämnda anslag under åttonde huvudtiteln

torde i annat sammanhang få underställas riksdagens prövning.

Kostnaderna för civilanställningsförmåner i vissa fall åt förutvarande fast

anställt manskap i enlighet med utredningens av mig biträdda förslag har av

utredningen ansetts böra bestridas från de normalt under fjärde huvudtiteln

för ändamålet upptagna anslagen. Med hänsyn till att kostnaderna för

civilanställningsförmåner åt här ifrågavarande personal sammanhöra med

den förstärkta försvarsberedskapen, synes det mig emellertid oriktigt, att

dessa kostnader skola bestridas från de normalt under fjärde huvudtiteln

anvisade anslagen till vissa civilanställningsåtgärder. Jag såll därför föreslå,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

att för detta ändamål medel anvisas under särskilt, för här ifrågavarande

avvecklingsåtgärder avsett anslag. Medelsbehovet torde kunna grundas

på antagandet att omkring 100 förutvarande fast anställda bliva berättigade

till civilanställningsförmåner. Medelsbehovet härför torde kunna beräknas

till 125 000 kronor. Jag förutsätter därvid, att från anslaget skola

bestridas jämväl kostnader för naturaförmåner samt för rörligt tillägg och

kristillägg. _

Vad därefter angår kostnaderna för understöd åt deltagare i fortbildnings-

och omskolningskurser i de fall, då försörjningsproblemet under

hela kurstiden icke kan lösas med utnyttjande av avvecklingsersättning,

har jag, såsom i det föregående framhållits, funnit skäl tala för att dessa

helt bestridas av statsmedel. Till följd härav torde särskild medelsanvisning

för ändamålet bliva erforderlig. Att uppskatta storleken av dessa kostnader

är förenat med vissa svårigheter. Det synes mig emellertid, som örn medelsbehovet

skulle kunna med viss grad av tillförlitlighet uppskattas till

75 000 kronor.

Därest de med beredskapens avveckling sammanhörande arbetsuppgifterna

— på sätt jag i det föregående förordat — skola fullgöras av civilanställd

personal och i vissa fall av frivilligt tjänstgörande militär personal,

föranledas självfallet härav vissa avlöningskostnader. Storleken av

dessa kostnader kan icke angivas, då omfattningen av de med beredskapens

avveckling sammanhängande göromålen icke nu kan bedömas. Jag förutsätter

emellertid, att dessa kostnader skola liksom vissa andra med avvecklingen

sammanhängande kostnader bestridas från förskottsstat. Till fragan

härom torde jag framdeles få återkomma.

För bestridande av de kostnader, som enligt vad jag nyss förordat böra

belasta riksstatens fjärde huvudtitel, bör under dennas rubrik E. Diverse

uppföras ett förslagsanslag av 3 200 000 kronor. Anslaget bör i anslutning

till det anförda disponeras på följande sätt:

Avvecklingsersättning, förslagsvis ............................

Civilanställningsförmåner åt visst f. d. fast anställt manskap,

förslagsvis ..............................................

Understöd i vissa fall ål deltagare i fortbildnings- och omskolningskurser,

förslagsvis...................................

Summa kronor

3 000 000

125 000

75 000

3 200 000

Med hänsyn till de här ifrågavarande utgifternas sammanhang med försvarsberedskapen

torde dessa utgifter icke böra belasta den genom beslut

av 1942 års riksdag angivna kostnadsramen för försvaret under femårsperioden

1942/47.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vid beslut om vidtagande av åtgärder i syfte att förhjälpa långtidsinkallad

personal till sysselsättnings- och försörjningsmöjligheter efter avslutad

beredskapstjänstgöring i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig i

det föregående angivna grunderna erfordras för åtgärdernas genomförande

utfärdande av vissa författningsbestämmelser. Då det icke i nuvarande läge

kan tillförlitligt bedömas, under vilka förhållanden och — med hänsyn till

bland annat läget på arbetsmarknaden — i vilken omfattning åtgärderna

behöva genomföras, bör det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de

erforderliga bestämmelserna i ämnet. Det ligger i sakens natur, att vissa

gränsfall kunna uppkomma. I betraktande härav synes Kungl. Majit jämväl

böra äga befogenhet att, där synnerliga skäl föreligga, efter prövning i varje

särskilt fall med avvikelse fran de i det föregående angivna grunderna medgiva

langtidsinkallad att komma i åtnjutande av avvecklingsförmån. En

förutsättning härför bör emellertid vara, att ett påtagligt orsakssammanhang

föreligger mellan försörjningssvårigheterna och den fullgjorda militärtjänstgöringen.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att särskilda förmåner till långtidsinkallad

beredskapspersonal må i samband med beredskapens blivande

avveckling utgå i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag i det föregående förordat,

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret

1945/46 till Särskilda övergångsförmåner till långtidsinkallad

beredskapspersonal anvisa ett förslagsanslag av

3 200 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1945

540900

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1945:285 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa förmåner i samband med avvecklingen av försvarsberedskapen. s. 1 i texten
  2. 2LU 1945:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap m. m. s. 2 i texten
  3. Rskr. 1945:284 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilda övergångsförmåner åt långtidsinkallad beredskapspersonal jämte i ämnet väck s. 1 i texten
  4. SU 1945:136 Statsutskottets utlåtande nr 136 s. 1 i texten