Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 226

1945-03-09 · 29 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:226, Kungl. Maj:ts proposition nr 226

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till lag om

ändring i 7, 10 och 11 kap. vattenlagen; given Stockholms

slott den 9 mars 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn ändring i 7, 10 och 11 kap. vattenlagen.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 226.

\

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Förslag

till

Lag

om ändring i 7, 10 och 11 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 22 och 41 §§, 10 kap. 33, 68 och 74 §§

samt 11 kap. 17 § 42 vattenlagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

7 KAP.

22 §.

Med avseende---nu sagts.

Med båtnad — — — nämnda djup.

Till båtnad av marks torrläggning skall ock hänföras förmån av förbättrade

betingelser för marks brukning eller användning för annat ändamål;

och skall därvid båtnad i avseende å marks brukning anses som jordförbättring.

Ej må--— eljest förändras.

41 §.

Å företag---motsvarande tillämpning.

Visas efter det vattenavledningsföretag blivit utfört, att därigenom vinnes

stadigvarande minskning i kostnaderna för flottningen i allmän flottled eller

för flottledens underhåll, må de flottande på talan av deltagarna förpliktas

att erlägga högst så stor del av det belopp, vartill kostnadsminskningen kan

skattas, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets anläggningskostnad

och å den andra den beräknade båtnaden därav för mark, som

beröres av företaget; och skall flottledens bidrag av de flottande betalas i den

ordning, som finnes stadgad beträffande allmän flottleds anläggningskostnad.

Å oguldet kapitalbelopp skall gäldas ränta efter den räntefot, som finnes

skälig. För bidrag, som nu nämnts, förvärvas ej delaktighet i företaget,

och vare förty de flottande ej skyldiga att taga del i framtida kostnad för

detta.

1 Senaste lydelse av 7 kap. 22 och 41 «§ se SFS 1920: 459, av 10 kap. 33, 68 och 74 §§ se

SFS 1941: 614 samt av 11 kap. 17 § se SFS 1944: 87.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 226.

3

10 KAP.

33 §.

Förordnande, som---ersättning därför.

Vad i 2 § stadgas om ställande av säkerhet för förrättningskostnaden

åge tillämpning jämväl i fråga om förordnande enligt denna §.

Beträffande företag, som avser torrläggning av mark, äger Konungen förordna,

att ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan myndighet

än Konungens befallningshavande.

68 §.

Har i---angående företaget.

Har fiskeritjänsteman enligt 43 § förordnats att avgiva yttrande angående

företaget, skall avskrift av förslaget till utlåtande utan dröjsmål översändas

till honom, såframt han haft något att erinra med anledning av företaget.

I fråga---till fisketillsynsmyndigheten.

74 §.

Avskrift av--— nämnda ställen.

I andra — — — avskrift därav.

Har fiskeritjänsteman enligt 43 § förordnats att avgiva yttrande angående

företaget, skall avskrift av utlåtandet eller ock meddelande jämte underrättelse,

som i första stycket sägs, inom samma tid översändas till honom, såframt

han haft något att erinra med anledning av företaget.

I fråga örn företag enligt 8 kap. skall avskrift av utlåtandet eller meddelande

jämte underrättelse, som i första stycket sägs, översändas till fisketillsynsmyndigheten.

II KAP.

17 §.

42. talan jämlikt 7 kap. 29 § om skyldighet för ägare av mark att deltaga

i kostnaden för diknings-, vattenavlednings- eller invallningsföretag eller

örn sådan jämkning av bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförmäles,

så ock talan jämlikt 7 kap. 41 § andra stycket om bidrag med

anledning av båtnad, som genom vattenavledning eller invallning tillskyndas

allmän flottled;

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

I fråga örn ärende, däri utlåtande av synemän eller utslag av vattendomstol

meddelats före nya lagens ikraftträdande, skall 7 kap. 22 § nya lagen ej äga

tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,

Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådet Rubbestad anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga örn vissa ändringar i vattenlagen.

Föredraganden anför följande.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 september 1942 tillkallade

statsrådet Domö samma dag sakkunniga för att verkställa utredning och

avgiva förslag angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten

jämte därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga, som antagit benämningen

1942 års torrläggningssakkunniga,1 ha i betänkade den 28 november

1944 (SOU 1944: 56) framlagt bland annat förslag till lag örn ändring i vissa

delar av vattenlagen.

Förslaget avser införande av sådana ändrade grunder för bedömande av

båtnaden av marks torrläggning för jordbruksdrift att hänsyn komme att

tagas även till förbättrade brukningsförhållanden, skyldighet för flottande att

i vissa fall bidraga till kostnad för torrläggningsföretag, ändrat förfarande i

vissa fall vid förordnande av förrättningsman enligt 10 kap. 32 § vattenlagen

och förbättrat tillgodoseende av fiskets intressen vid planläggande av torrläggningsföretag.

Lagförslaget torde böra fogas såsom bilaga till protokollet i

detta ärende (Bilaga A).

över de sakkunnigas betänkande ha yttranden avgivits av vattenöverdomstolen

och rikets vattenrättsdomare, statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, egnahemsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, allmänna lönenämnden,

lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd, tekniska högskolans styrelse och

1 De sakkunniga voro dåvarande statssekreteraren B. Näsgård, ordförande, professorn vid lantbrukshögskolan

G. H. Flodkvist, förvaltaren B. E. Hj Eklundh, lantbruksingenjören A. H.

Welin-Berger, sekreteraren i Skaraborgs läns hushållningssällskap P. E. Enderstein och t. f.

revisionssekreteraren G. U. Schirén, tillika sekreterare. Vid behandling av frågor om båtnad

av jords torrläggning m. m. biträddes de sakkunniga av häradshövdingen E. M. Holm och f. d.

vattenrättsingenjören S. Aspegrén.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

lärarkollegium, samtliga länsstyrelser och hushållningssällskap, 1942 års

jordbrukskommitté, överlantmätaren i Blekinge län, fiskeriintendenten i mellersta

distriktet, ett flertal lantbruksingenjörer, föreningen statens lantbruksingenjörer,

föreningen lantbruksingenjörsassistenter, föreningen Sveriges

jordbrukskonsulenter, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens

folk (R. L. F.), Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund, Sveriges

agronom- och lantbrukslärareförbund, svenska flottledsförbundet, statsverkens

ingenjörsförbund, svenska naturskyddsföreningen, svenska byggnadsentreprenörföreningen

och Dalelfvames flottningsförening.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling. Åtskilliga i

samband därmed stående frågor rörande den statsunderstödda torrläggningsverksamheten

anmälas av statsrådet Rubbestad.

1. Grunderna för bedömande av båtnad av marks torrläggning

för jordbruksdrift.

0 iilla lide bestämmelser.

I 7 kap. vattenlagen meddelas bestämmelser om torrläggning av mark

genom dikning, vattenavledning eller invallning.

Lagen giver icke någon definition av begreppet dikning men därmed torde

1 första hand avses sådana torrläggningsåtgärder, som låta sig genomföras

utan någon mera väsentlig förändring av vattenförhållandena i sjöar och

vattendrag. Såsom vattenavledning betecknas i lagen åtgärd, varigenom någon

vill för torrläggning av sin mark sänka eller uttappa sjö eller annan vattensamling,

fördjupa, utvidga eller räta älv, å eller annat vattendrag eller eljest

avleda vatten därifrån. Invallning åter angives innebära att någon vill för

sin marks torrläggning vid eller i vattendrag, sjö eller annan vattensamling

eller havet göra vall eller annan byggnad till skydd mot vattnet.

Den som vill genomföra ett torrläggningsföretag kan gentemot annan jordägare

som har nytta av företaget göra gällande skyldighet att deltaga i företaget.

I detta hänseende stadgas beträffande dikning — vilket stadgande äger

motsvarande tillämpning i fråga örn vattenavledning och invallning — att

örn dike som någon vill upptaga är till båtnad jämväl för annans mark, denne

är skyldig att taga del i dikningen. Vidare gäller, att all mark, för vilken

torrläggningen medför båtnad och vars ägare skola däri taga del, skall utgöra

en samfällighet i avseende å företaget. Till grund för kostnadernas fördelning

mellan de i samfälligheten delaktiga verkställes en båtnadsberäkning.

Som allmän regel gäller nämligen, att delägare i torrläggningssamfällighet

är skyldig att taga del i kostnaden för torrläggningen i mån av värdet å den

båtnad som därigenom beredes hans mark. Beträffande sjösänkning och invallning

stadgas dock, att föreskriften örn tvangsdelakligliet icke äger tillämpning

med mindre den beräknade båtnaden av företaget med mer än hälften

faller å egendom, tillhörig den som sökt företaget eller honom och andra

vilka förenat sig med honom därom.

Båtnadsberäkningen är emellertid av betydelse även i vissa andra avseen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

den. Sålunda gäller i fråga örn vattenavledning och invallning att, om för

sådant ändamål erfordras att annan tillhörigt strömfall borttages eller dess

fallhöjd minskas eller att till men för annans egendom vattenförhållandena

ändras i vattendrag, sjö eller annan vattensamling, sådan åtgärd ej är tilllåten

utan att nyttan därav efter avdrag av kostnaden för dess verkställande

finnes överstiga skadan och intrånget å annans egendom.

Båtnadsberäkningen har därjämte enligt nu gällande bestämmelser ett avgörande

inflytande på frågan om ett torrläggningsföretag skall anses berättigat

till statsunderstöd i form av bidrag från statens avdikningsanslag eller

lån från statens avdikningslånefond. I dessa hänseenden gäller enligt kungörelser

den 30 juni 1939 (nr 431 och 432), att bidrag respektive lån i regel

kan beviljas endast örn den av lantbruksstyrelsen godkända kostnaden för

företaget understiger eller högst uppgår till värdet av båtnaden, beräknad såsom

värdet av ökad alstringsförmåga hos åker, slåtter- och betesvall.

Beträffande det rättsliga förfarandet vid genomförandet av ett dikningsföretag

med tvångsdelaktighet gäller, att besked skall på förhand inhämtas

huru och under vilka villkor arbetet må göras. I fråga örn vattenavledningsoch

invallningsföretag skall sådant besked inhämtas även då sannolika skäl

föreligga att allmän eller enskild rätt förnärmas eller så snart två eller flera

skola med särskilda andelar taga del i företaget. Ansökan örn tillstånd till

torrläggningsföretag skall ingivas till länsstyrelsen, varefter frågan prövas

vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. Till förra ttningsman

skall förordnas statens lantbruksingenjör eller annan som förklarats därtill

behörig. Sedan alla vid syneförrättningen förefallande frågor blivit utredda,

skall utlåtande upprättas angående företaget. I vissa fall skall utlåtandet underställas

vattendomstolens prövning. Besvär över utlåtandet anföres hos

vattendomstolen.

Vad som vid syneförrättning skall betraktas som båtnad av marks torrläggning

bestämmes i 7 kap. 22 § vattenlagen. Med avseende å mark, vars

nytta av torrläggning består i höjning av dess alstringsförmåga, d. v. s. mark

som torrlägges för jordbruksändamål, skall såsom båtnad (jordförbättring)

anses den genom det ökade torrläggningsdjupet åstadkomna eller möjliggjorda

höjningen i alstringsförmagan. Med båtnad av marks torrläggning i

andra fall förstås den värdeökning marken vinner genom torrläggningen. Enligt

10 kap. 60 § skola synemännen för utrönande av värdet å båtnaden efter

undersökning uppskatta marken såväl i dess skick före företaget som ock i

det skick, vari den antages komma efter företagets fullbordan.

Före vattenlagens tillkomst funnos bestämmelser örn torrläggning av

mark i lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan avledning av vatten. I

dess 41 § stadgades, att vid uppskattning av jords förbättring avseende borde

fästas å ena sidan å jordens större eller mindre bördighet i dess av vatten

besvärade skick och den avkomst, som jorden i sådant skick kunde under

vanliga förhållanden lämna, samt å andra sidan å den bördighet, vilken till

följd av jordens naturliga beskaffenhet till matjord och alv samt möjligheten

av dess mer eller mindre fullständiga torrläggning till bestämt djup vore

att påräkna efter företagets utförande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

I det förslag till vattenlag, som år 1910 avgavs av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna,

lades ökningen av jordens alstringsförmaga till

grund vid båtnadsberäkningen. I fråga om sättet för uppskattningen av denna

ökning föreskrevs, att synemännen borde, med fäst avseende å jordens

naturliga beskaffenhet till matjord och alv samt den större eller mindre svårigheten

och kostnaden för brukningen, med varandra jämföra jördens avkastning

i dess av vatten besvärade skick och den avkastning som med hänsyn

till jordens mer eller mindre fullständiga torrläggning till bestämt djup

vore att påräkna.

I motiven till nu gällande bestämmelse i 10 kap. 60 § uttalade 1919 års

vattenrättssakkunniga, att båtnaden i varje fall borde bestämmas med hänsyn

till den värdeökning, beräknad efter gängse prisförhållanden och med

hänsyn till normala betingelser i övrigt, som tillfördes marken genom torrläggningen.

Storleken av denna värdeökning vore enligt de sakkunnigas mening,

då fråga vöre om jordförbättring, beroende av i vilken grad jordens

alstringsförmåga höjdes.

lilia års torrläggningssakkunniga.

Vid behandlingen av grundprinciperna för torrläggningsverksamhetens

understödjande med statsmedel ha de sakkunniga som sin mening framhållit,

att den båtnadsbedömning som ägde rum enligt vattenlagen icke vore av

sådant slag, att den borde vara avgörande vid bedömandet huruvida ett företag

skulle äga rätt till statsunderstöd eller ej. För att sådant understöd

skulle få ifrågakomma syntes böra fordras, att företaget åtminstone på längre

sikt vore ekonomiskt bärkraftigt och fördelaktigt för delägarna. För bedömandet

därav krävdes en fri och allsidig prövning av företagets ekonomiska

förutsättningar. Den omständigheten att värdet av jordförbättringen

överstege kostnaden för torrläggningen utgjorde icke tillräckligt bevis för

att företaget vore ekonomiskt väl grundat, liksom icke heller den omständigheten

att kostnaden överstege jordförbättringen uteslöte att företaget hade

sitt berättigande. De sakkunniga ansåge dock, att det nuvarande båtnadsbegreppet

på det hela taget väl fyllde sina uppgifter enligt^ vattenlagen och att

fördenskull någon väsentlig ändring därav icke vore påkallad.

Med anledning av det anförda ha de sakkunniga framlagt förslag till ändrade

grunder för statens understödjande av torrläggningsverksamheten. Enligt

dessa skall rätten till understöd i väsentlig mån frigöras från det hittillsvarande

beroendet av syneförättningens båtnads- och koslnadsbedömning

och i stället avgöras huvudsakligen med hänsyn till företagets lämplighet

och önskvärdhet från jordbruksekonomiska och sociala synpunkter.

De sakkunniga lia därvid såsom social båtnad av marks torrläggning betecknat

sådana fördelar som att tillskottsjord skapas för olullständiga jordbruk,

varigenom utkomstmöjligheterna vid jordbruket ökas och befolkningens

ekonomiska läge förbättras, att möjlighet herodes att vidmakthålla en

önskvärd jordbruksdrift samt att hygieniska eller andra från samhällets s}npunkl

beaklansvärda fördelar stå att vinna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Oaktat grunderna för understödsverksamheten skulle på angivet sätt förändras,

ha de sakkunniga ansett det uppenbart, att syneförrättningens båtnadsbedömning

alltjämt bleve av den största vikt för prövning av ett torrläggningsföretags

berättigande. Den därvid framkomna båtnaden vore ofta

den enda som kunde med någon säkerhet uppskattas i penningar, och det

vore därför angeläget, att den gåve en så riktig bild av företagets ekonomiska

förutsättningar som möjligt. Det läte sig måhända icke göra att i vattenlagen

uppställa ett båtnadsbegrepp så beskaffat att det omfattade alla direkta

och indirekta fördelar som följde med jords torrläggning. Fördelar av tvivelaktig

och svårbedömd art borde rimligtvis icke få inverka på frågorna

om företagets tillåtlighet eller om markägarnas delaktighet i torrläggningskostnaden.

Enligt de sakkunnigas mening borde emellertid i vattenlagen iniöras

en bestämmelse att såsom båtnad av torrläggning skulle anses även

förbättrade brukningsförhållanden, s. k. brukningsbåtnad.

De sakkunniga ha till utveckling av denna sin mening inledningsvis anfört

följande.

Brukningsbåtnad kan i samband med ett torrläggningsföretag vinnas antingen

genom själva torrläggningen eller ock till följd av det särskilda sätt,

på vilket denna utföres. Den vanligaste fördelen i brukningshänseende i följd

av själva torrläggningen är, att de genom denna förbättrade områdena kunna

brukas tillsammans med angränsande högre belägna områden i större

skiften, varvid brukning, sådd och skörd kunna ske vid samma tid över hela

skiftet. Brukningsbåtnad av detta slag kan uppenbarligen inträda icke endast

lör markområden som torrläggas utan även för angränsande mindre ägofigurer,

om nämligen dessa till läge, storlek eller form äro sådana att de icke

lämpa sig för brukning annat än tillsammans med den vattenskadade marken

och fördenskull, innan torrläggningsföretaget utföres, icke kunna brukas

rationellt.

Under senare år har användandet av täckta avloppsledningar blivit allt

vanligare och därmed har ytterligare ett slag av brukningsbåtnad trätt i förgrunden.

Sålunda genomföres ofta i samband med torrläggning en sådan

rationalisering i brukningshänseende som att förut befintliga öppna avloppsdiken,

som delat sönder för enhetlig brukning lämpliga skiften, göras täckta.

En likartad brukningsbåtnad är den som vinnes genom att öppna diken flyttas

till lämpligare läge och förläggas t. ex. vid sidan av den odlade jorden

eller i råskillnad. De nu senast berörda fördelarna i brukningshänseende

följa icke av själva torrläggningen som sådan utan vinnas genom att denna

utföres på ett särskilt sätt. Understundom kan även brukningsbåtnad av

sistnämnda slag uppkomma för mark, som icke vinner torrläggning. Så är

fallet om ett öppet dike utan att fördjupas lägges igen till täckt ledning. Ett

i praktiken oftare förekommande fall är det, att ett öppet avlopp genom ett

förhållandevis högt, redan tillräckligt torrlagt område fördjupas, icke av

hänsyn till den mark varigenom det går fram, utan för att förbättra ovanför

belägen vattenskadad jord. Örn ett sådant avlopp därvid utbytes mot täckt

ledning, uppstår ofta för marken varigenom det sträcker sig en brukningsbåtnad,

som kan vara av stort ekonomiskt värde. Med nuvarande bestämmelser

kan dock ingen skyldighet att taga del i kostnaden för företaget åläggas den,

vars mark ligger så högt alt den icke tillika vinner torrläggning.

Vid avfattningen av vattenlagens stadganden om torrläggningsbåtnad torde

endast ha avsetts båtnad av det skadliga vattnets undanskaffande. Denna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

ståndpunkt kan förklaras antingen av att det icke ansetts principiellt riktigt

att taga hänsyn till indirekta fördelar av ett torrläggningsföretag, eller ock

av att brukningsbåtnaden vid tiden för vattenlagens tillkomst icke tdlmättes

så stor betydelse som nu. Det slag av sadan båtnad, som föranledes av att

läckta ledningar begagnas, var dessutom vid den tiden sällan förekommande.

Att emellertid lagstiftaren icke var främmande för tanken att fästa avseende

även vid brukningsbåtnad synes framgå av föreskriften i 10 kap. 26 § av

1910 års förslag till vattenlag, däri föreskrevs att vid uppskattningen av ökningen

i jords alstringsfönnåga avseende skulle fästas bland annat vid den

större eller mindre svårigheten och kostnaden för brukningen. Att denna bestämmelse

icke återkom i 1919 års sakkunnigförslag eller i vattenlagen synes

främst ha berott på en anmärkning av lantbruksstyrelsen, vilken som sm

åsikt framhöll, att avseende borde fästas icke i främsta rummet vid avkastningen

utan vid själva jordförbättringen. Mot att brukningssvårighet och

brukningskostnad beaktades synes emellertid någon invändning ej ha avsetts.

De sakkunniga lia vidare ansett i detta sammanhang böra uppmärksammas,

att Högsta domstolen i ett nyligen avgjort rättsfall (Nytt juridiskt arkiv

1942 s. 207) haft att taga ställning till frågan huruvida ersättning i visst fall

skulle erläggas för brukningsbåtnad, som uteblev pa grund av att ett torrläggningsföretag

icke kom till stand. Därvid förklarades att vid beräkning, i

anledning av stadgandet i 7 kap. 17 § vattenlagen, av skada därigenom att ett

torrläggningsföretag icke utfördes hänsyn skulle tagas till uteblivande ej

blott av höjd alstringsförmåga hos den jord som skolat torrläggas båtnad

enligt 22 § samma kap. — utan även av indirekt nytta, t. ex. att denna jord

efter torrläggning kunnat förenas med närliggande mark till en gemensam

brukningsenhet. Ersättning beräknades i det föreliggande fallet för utebliven

brukningsbåtnad såväl för mark som för sin torrläggning var beroende av

företaget som ock för vissa mindre områden, vilka oberoende av detta kunde

torrläggas till 1,2 meters djup men som på grund av sitt isolerade läge endast

kunde brukas tillsammans med starkt försumpad mark och vilkas alstringsförmåga

därför endast delvis kunde utnyttjas.

Ytterligare ha de sakkunniga andraga, att vid överläggningar, som de sakkunniga

bland annat under resor till olika delar av landet hållit med lantbruksingenjörer,

representanter för hushållningsssällskap samt andra för

torrläggningsverksamheten intresserade, allmänt framhållits vikten av att

vid syneförrättning hänsyn toges även till förekommande brukningsbåtnad.

Det syntes också vara obestridligt alt med nuvarande brukningsmetoder, vilka

alltmer byggde på användningen av maskiner, förhållanden som underlättade

jordens brukning kunde vara av utomordentlig betydelse och i vissa

fall nära nog lika värdefulla som själva torrläggningen. Även för det icke utpräglat

maskinella jordbruket vore brukningsbåtnaden av vikt. På grund av

den ändrade värdesiitlning av arbetskraften, som inträtt under de senaste

årtiondena, övade den stort inflytande också pa ett sadant jordbiuks lönsamhet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts örn brukningsbåtnadens betydelse

syntes den icke längre kunna lämnas åsido när det gällde alt riktigt bedöma,

örn ett torrläggningsföretag vore ekonomiskt berättigat. Att brukningsbåtnadcn

därför mäste tagas i beaktande, då frågan örn statsunderstöd skulle prö
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

vas, funne de sakkunniga oundgängligt. Emellertid hade redan framhållits

vikten av att även syneförrättningen gåve en såvitt möjligt riktig bild av företagets

ekonomiska förutsättningar. Brukningsbåtnaden syntes också böra

tillmätas betydelse när det gällde att mot utomstående intressen väga nyttan

av ett torrläggningsföretag eller att mellan delägarna rättvist fördela kostnaden

för företaget. Det vöre för de sakkunniga känt, att åtminstone några

lantbruksingenjörer redan nu ansåge sig böra och kunna vid båtnadsuppskattningen

taga hänsyn till vissa slag av brukningsbåtnad, ehuru detta icke

väl stämde överens med lagens ordalydelse. Å andra sidan hade de sakkunniga

iakttagit utförda torrläggningsföretag, av vilka markägare vunnit påtagliga

hrukningsfördelar utan att behöva erlägga däremot svarande andel i

kostnaderna, beroende på att vederbörande förrättningsman funnit sig av

gällande lagbestämmelser förhindrad att för sådan båtnad ålägga delaktighet

i kostnaderna.

Efter alt ha förordat införande i vattenlagen av en bestämmelse, att såsom

båtnad av torrläggning skall anses även brukningsbåtnad, ha de sakkunniga

vidare uttalat följande.

Med sådan båtnad skulle förstås de förbättrade betingelser för jordbruksdriften,

som i form av minskad brukningssvårighet eller bmkningskostnad

uppkomma för vattenskadad mark eller för därintill belägna mindre jordområden

antingen genom torrläggningen såsom sådan eller till följd av dennas

utförande på visst föreskrivet sätt, t. ex. medelst täckt dike eller genom

flyttning av dike till lämpligare läge. Om ett tillägg med sådan innebörd

göres till 7 kap. 22 §, torde enligt de om tvångsdelaktighet gällande bestämmelserna

(7 kap. 20 och 23 ^) skyldighet att taga del i kostnaderna för ett

torrläggningsföretag kunna åläggas även den, vars mark endast vinner brukningsbåtnad.

De sakkunniga ha icke förbisett, att man till en början torde få räkna med

vissa svårigheter när det gäller att uppskatta brukningsbåtnaden i penningar.

Dessa svårigheter kunna emellertid icke bliva av sådan storlek eller varaktighet

att de böra föranleda betänkligheter mot att detta båtnadsbegrepp

införes i vattenlagen. Det torde i längden icke bliva svårare att uppskatta

deri ökning av markens värde, som följer av att brukningen underlättas och

förbilligas, än att fastställa värdeökningen på grund av höjd alstringsförmåga.

Den i 10 kap. 60 § givna anvisningen om sättet för båtnadsuppskattningens

verkställande synes kunna oförändrad gälla även i fråga om brukningsbåtnaden.

I

I samband med den föreslagna utvidgningen av båtnadsbegreppet ha de

sakkunniga ansett, att även en redaktionell ändring av bestämmelsen i 7

kap. 22 § behövde vidtagas. Mark som genom ett torrläggningsföretag tillskyndas

gagn i jordbrukshänseende har i lagrummet betecknats som »mark,

vars nytta av torrläggning består i höjning av dess alstringsförmåga». Då

såsom de sakkunniga tidigare anfört nyttan för jorden kunde innefatta även

annat än förhöjd alstringsförmåga, vore en formulering med mera vidsträckt

innebörd erforderlig. Det syntes även vara lämpligt att begreppen

alstringsbåtnad och brukningsbåtnad inrycktes i lagtexten och däri till sin

betydelse klargjordes.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

11

Yttrandena.

De sakkunnigas förslag i förevarande avseende har tillstyrkts av vattenöverdomstolen,

vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol, flertalet

länsstyrelser och hushållningssällskap, föreningen statens lantbruksingenjörer,

föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter, Sveriges agronom- och

lantbrukslärareförbund och Sveriges lantbruksförbund. Vidare har lantbruksstyrelsen

förklarat sig vilja med understrykande av denna frågas stora

vikt och betydelse för sin del biträda de sakkunnigas förslag.

I några yttranden har förordats en ytterligare utvidgning av båtnadsbegreppet.

Sålunda har vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol anfört

följande.

Den föreslagna utvidgningen av båtnadsbegreppet vid torrläggningsföretag

att avse jämväl s. k. brukningsbåtnad torde vara mycket välbetänkt. De

sakkunniga ha av praktiska skäl icke velat föreslå en ytterligare utvidgning

av båtnadsbegreppet att omfatta alla direkta och indirekta fördelar som följde

med jords torrläggning. Stundom — särskilt då fråga är om ej förut

odlad jord — torde det förefalla behövligt att för en rättvis fördelning mellan

delägarna i ett torrläggningsföretag av kostnaderna för detsamma kunna

taga hänsyn till vissa andra förhållanden än jordens alstringsförmåga

och brukningsförhållandena (exempelvis tillräckligheten av odlad jord, ekonomibyggnadernas

storlek, arbetskraftens utnyttjande och dylikt) varigenom

viss reciprocitet erhölles med de principer, som pläga användas vid beräknande

av skada och intrång å jord enligt 9 kap. vattenlagen eller sådan

skada, varom talas i 7 kap. 17 § samma lag. Svårigheten att rättvist bedöma

nu avsedda förhållanden torde icke vara mycket större än i andra fall enligt

vattenlagen i fråga örn bestämmande av delaktighet i företag, där man

vid prövningen härutinnan ofta har att i stor utsträckning fatta avgöranden

på grundval av vad som kan anses rimligt och skäligt (jfr exempelvis beräknande

av delaktighet i företag jämlikt 8 kap., särskilt i fråga om samhälles

delaktighet vid fall som behandlas i 14 § andra stycket sista punkten

och 55 §). Jag skulle därför vilja ifrågasätta, huruvida icke införandet av

en ytterligare utvidgning av båtnadsbegreppet vid torrläggningsföretag borde

närmare övervägas, även om en sådan utvidgning icke torde komma

att få samma stora användningsområde som bestämmelserna örn brukningsbåtnaden.

Kristianstads samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ha föreslagit att i 7 kap. 22 § måtte intagas föreskrift att

vid båtnadsbedömningen hänsyn skulle tagas även till social båtnad. Jämväl

föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

ha ansett en sådan åtgärd böra övervägas.

Vattenrättsdomarna vid Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar

lia i gemensamt vttrande framställt en redaklionell anmärkning samt därvid

uttalat, all den uppskattning, varom fråga vöre i 10 kap. 60 § lörsta stycket

vattenlagen, avsåge båtnad för mark genom dess torrläggning, motsvarande

vad i 7 kap. 22 § första stycket i dess föreslagna nya lydelse hänfördes till

alstringsbåtnad. Då emellertid det förstnämnda lagrummet, såsom enligt förslaget

avsåges, borde äga tillämpning jämväl po sadan båtnad som enligt för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij.ts proposition nr 226.

slaget vore att hänföra till brukningsbåtnad, syntes samma lagrum tarva

omarbetning.

Departementschefen.

Båtnad som vinnes av torrläggningsföretag för jordbruksändamål består

huvudsakligen i ökning av jordens alstringsförmåga eller i möjlighet att genom

ytterligare torrläggningsåtgärder, särskilt täckdikning, öka avkastningen

av jorden. Det i 7 kap. 22 § första stycket upptagna båtnadsbegreppet

(jordförbättring) är begränsat till att avse båtnad som nu sagts. Emellertid

kan torrläggning av ett till vissa delar vattenskadat ägoskifte även innebära

en förbättring med avseende å brukningsbetingelserna såtillvida som bearbetning

av jorden, sådd och skörd efter torrläggningen kunna utföras i ett sammanhang

över hela skiftet. Värdeökning kan därvid tillskyndas jämväl sådana

förut tillräckligt torrlagda ägofigurer, vilka på grund av läge, storlek

eller form måste brukas gemensamt med vattenskadad mark och som på

grund därav före torrläggningen av sistnämnda mark icke kunnat giva full

avkastning.

Under senare tid har särskilt en ökad användning av maskiner för jordens

brukning samt stegrade arbetskostnader föranlett en strävan att utföra dikningen

på sådant sätt att det försvårande av brukningen, som öppna diken

föranleda, såvitt möjligt undvikes. Med tillämpning av föreskrifterna i 7 kap.

4 § kan dike om så finnes lämpligt göras täckt eller läggas i råskillnad. Till

ökad användning av täckta ledningar har även medverkat den besparing som

därmed kan vinnas i fråga örn underhållskostnad.

Enligt 7 kap. 33 § gälla de föreskrifter som meddelats om upptagande av

nytt dike även med avseende å förbättring av en tidigare utförd torrläggning,

som äger rum genom att dike utvidgas, fördjupas eller annorledes förändras.

En sådan åtgärd utföres numera ofta på det sätt, att befintligt dike fördjupas

och omändras till täckt ledning. Åtgärden har då i allmänhet till ändamål

icke blott att sänka grundvattenståndet eller avlägsna faran för översvämningar

utan även att bereda möjlighet till en mera ändamålsenlig brukning

av jorden. Det torde stundom förekomma att förändringen sker uteslutande

i sistnämnda syfte. Såväl i detta fall som då öppet dike genom mark, vilken

redan är tillräckligt torrlagd, eljest ersättes med täckt ledning eller flyttas

till lämpligare läge uppkommer båtnad för mark som till följd av den nuvarande

bestämningen av båtnadsbegreppet icke ingår i torrläggningssamfälligheten.

I likhet med de sakkunniga finner jag den s. k. brukningsbåtnad som

sålunda kan vinnas genom torrläggningsföretag vara av sådan betydelse att

den bör tagas i beaktande vid båtnadsuppskatlningen. Jag vill därför förorda,

att ett tillägg göres till bestämmelserna om båtnad genom torrläggningsföretag

så att dit kommer att räknas, förutom vunnen eller möjliggjord

ökning av alstringsförmågan, även förbättrade betingelser för brukning av

den mark som torrlägges eller eljest beröres av torrläggningsföretaget. De

sakkunnigas uttalanden och förslag taga uteslutande sikte på brukningsbåtnad,

som kan uppkomma vid torrläggning för jordbruksändamål. Emeller
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunut. Maj:ts proposition nr 226.

tid torde lagändringen böra givas en mera allmän räckvidd, så att gällande

bestämmelser om båtnad genom marks torrläggning bliva tillämpliga även

på bruknings- eller motsvarande båtnad, som vinnes vid företag för annat

ändamål eller tillskyndas annan jord än sådan som avses för jordbruksdrift.

En sådan ändring torde lämpligen böra ske genom att såsom tredje stycke

i 7 kap. 22 § upptages föreskrift, att vad i vattenlagen stadgas örn båtnad

genom marks torrläggning skall äga motsvarande tillämpning nied avseende

å förbättrade betingelser som vinnas för marks brukning eller användning

för annat ändamål. Detta medför till exempel, att i fråga om kloakledningsföretag

skyldighet enligt 8 kap. 19 § att taga del i kostnaderna för företaget

kan åläggas ägare av tomtmark pa grund av båtnad, som tillskyndas

hans mark genom att ett öppet dike ersättes med en täckt kloakledning.

Enligt 3 kap. 6 § och 7 kap. 29 § gäller inskränkning i skyldigheten att

taga del i kostnaden för torrläggningsföretag för det fall att båtnad som vinnes

genom företaget utgöres av annat än jordförbättring eller värdeökning av

tomtmark m. m. Då enhetliga regler i förevarande avseende böra gälla för

all till jordbruksdrift avsedd jord, oavsett om båtnaden består i ökad alstringsförmåga

eller förbättrade brukningsbetingelser, torde böra uttryckligen

föreskrivas, att båtnad i avseende å marks brukning skall anses som jordförbättring.

. „

För den ytterligare utvidgning av båtnadsbegreppet som förordats i några

yttranden torde tillräckliga skäl icke föreligga. Vad särskilt angår s. k. social

båtnad tala mot införande i vattenlagen av detta begrepp såväl de betydande

svårigheterna att uppskatta värdet av sådan båtnad som ock den mindre

tillfredsställande inverkan på kostnadsfördelningen som ett hänsynstagande

till sådan båtnad stundom skulle föranleda. I sistnämnda hänseende ma

framhållas, att exempelvis ägaren av ett ofullständigt jordbruk, som genom

torrläggning vunne tillskotts jord för dess komplettering, skulle, örn sociala

fördelar inräknades i torrläggningsbåtnaden, komma att åläggas större delaktighet

i kostnaderna för företaget än ägaren av ett jämförligt jordområde,

ingående i en större egendom.

Av vattenrättsdomarna vid österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar

ifrågasatt behov av ändring i 10 kap. 60 § torde icke föreligga, därest

tillägget till 7 kap. 22 § utformas på sätt jag förordat. Även andra redaktionella

jämkningar, som eljest blivit erforderliga, undvikas.

Den nya bestämmelsen torde ej böra äga tillämpning i ärende, däri utlåtande

av synemän eller utslag av vattendomstol meddelats före nya lagens

ikraftträdande.

2. Skyldighet för flottande att i vissa fall bidraga till kostnad

för torrläggningsföretag.

Nuvarande förhållanden.

Vattenavledning med ändamål att förbättra jords torrläggning verkställes

i allmänhet genom att ett förut befintligt vattendrag fördjupas, utvidgas

och rätas. Stundom gräves för en bäck eller å en helt ny fåra på sträckor,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 226.

där den naturliga befinnes alltför krokig eller eljest olämplig att bibehålla.

Sålunda vidtagen fördjupning, vidgning eller uträtning kan uppenbarligen i

större eller mindre grad underlätta flottning, som bedrives i vattendraget.

Ehuru flottled alltså kan vinna båtnad av en vattenavledning, har i vattenlagen

icke föreskrivits skyldighet för de flottande att bidraga till kostnad för

vattenavledning.

Det ligger beträffande vattenavledning nära till hands att göra jämförelse

med vad som gäller i fråga örn vattenreglering. Genom införande av

sistnämnda rättsinstitut avsågs enligt förarbetena till vattenlagen att lämna

föreskrifter om samverkan mellan olika av vattenförhållandena i en sjö

eller ett vattendrag beroende intressen. En vattenreglering har i allmänhet

i främsta rummet till ändamål att reglera vattnets avrinning ur en sjö eller

annan vattensamling eller i ett vattendrag i ändamål att för nedanför liggande

kraftverk åstadkomma bättre hushållning med vattnet eller eljest

bereda ökad möjlighet att utnyttja vattenkraften. Såsom vattenreglering

betecknas emellertid även ett företag, som därförutom avser att bereda förbättrad

torrläggning av mark. Vattenreglering kan alltså ske antingen för

att samtidigt tillgodose de båda syftena att åt jordbruket bereda ökade odlingsmöjligheter

och åt vattenkraftsindustrien ett fullständigare och mera

ändamålsenligt tillgodogörande av vattenkraften eller ock endast i sistnämnda

syfte. Har företaget uteslutande till ändamål vinnande av jordförbättring,

hänföres det däremot icke till vattenreglering utan till vattenavledning.

För de i en vattenreglering samverkande intressena föreligger ömsesidig

skyldighet att bidraga till kostnaderna. Därjämte har i 3 kap. 9 § vattenlagen

föreskrivits bidragsskyldighet för åtskilliga utomstående intressen, som av

vattenregleringen kunna vinna nytta, bland annat flottningen. Örn vattenreglering

blivit utförd och det därefter visas att den länder till nytta för allmän

flottled genom att stadigvarande minskning vinnes i kostnaderna för

flottningen eller för flottledens underhåll, kunna sålunda de flottande förpliktas

att erlägga gottgörelse därför. Denna skall uppgå till så stor del av

den på flottleden belöpande nyttan, som svarar mot förhållandet mellan företagets

anläggningskostnad och båtnaden för regleringsintressenterna. Flottledens

bidrag skall av de flottande betalas i den ordning som gäller örn allmän

flottleds anläggningskostnad.

Vattenrätts- och dikningslagskommittéerna beaktade i sitt år 1910 avgivna

betänkande, att vatlenregleringarna även fylla en ej oviktig uppgift

bland annat vid inrättande eller förbättrande av allmän flottled; genom

vattenavrinningens ökning under flottningstiden möjliggöres eller underlättas

ofta flottgodsets framkomst. Kommittéerna övervägde, att i fråga

örn valtenreglering likställa farleds- och flottledsintressena med vattenkrafts-

och jordbruksintressena, men stannade dock vid att icke föreslå en

sådan utvidgning av vattenregleringens begrepp. Såsom skäl härför åberopade

kommittéerna svårigheten att finna någon ens tillnärmelsevis tillförlitlig

norm för avvägandet av den inbördes delaktigheten i ett vattenregle
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

ringsföretag mellan vattenkrafts- och jordbruksintressena, å ena, samt farleds-

och flottledsintressena, å andra sidan. Denna norm utgjordes, framhöllo

kommittéerna, för de båda förstnämnda intressena av den i penningar

uppskattade båtnad som tillfördes dessa intressen. En sådan uppskattning

särskilt för farledsintressets del skulle däremot, enligt kommittéernas åsikt,

ställa sig alltför osäker för att på densamma lämpligen skulle kunna grundas

rätt för farledsintresset att påkalla tvångsanslutning med jordbruksoch

valtenkraftsintressena. Det vore att befara, att farledens bidrag bleve

beräknat alltför lågt eller allenast till det belopp, som med säkerhet kunde

styrkas, och att strömfalls- och jordägare alltså kunde mot sin vilja inledas

i vittutseende företag mot otillräckligt bidrag från sökandesidan. Vad sålunda

yttrats om allmän farled syntes kommittéerna måhända icke ha fullt

lika obestridd tillämplighet beträffande allmän flottled, men då flottledsförhållandena

icke utgjorde föremål för kommittéernas behandling, hade

man ansett frågan om flottledsintressets likställighet böra anstå till en

framtida revision av flottledsförfattningarna. Emellertid ansågs rätt böra

stadgas att påkalla bidrag till en utförd vattenreglering även från bland

annat ägare av flottled för så vitt det kunde visas, att flottleden av företaget

hade verklig nytta av den beskaffenhet att den kunde uppskattas till

visst penningvärde.

Denna fråga behandlades sedermera, såvitt angick flottningsintresset, av

särskilda flottning ssakkunniga, vilka i sitt den 14 december 1916 avgivna

betänkande instämde med kommittéerna däri, att allmän flottled icke borde

räknas med bland intressenterna för utförande av vattenreglering, men, liksom

kommittéerna, ansågo att under vissa förutsättningar allmän flottled,

som funnes när vattenreglering skedde, borde kunna förpliktas att, sedan

regleringen blivit utförd, lämna bidrag till kostnaderna för densamma. Villkor

härför skulle vara, att vattenregleringen lände till nytta för flottleden

genom stadigvarande minskning i kostnaderna för flottningen eller för flottledens

underhåll. Delaktighet i vattenregleringsföretaget skulle icke förvärvas

genom sådant bidrag och a andra sidan skulle det ej medföra förpliktelse

att deltaga i framtida underhållskostnader.

Framställning om lagändring.

Torrläggningskommittén, som tidigare i skrivelse till Kungl. Maj:t den

28 november 1939 ifrågasatt införande av skyldighet för flottningsintresset

att i mån av båtnad deltaga i kostnaderna för sådana upprensningar i ett

vattendrag, som erfordrades för bättre torrläggning av ovanliggande mark,

yttrade härom vidare i sitt betänkande den 6 december 1941.

Sådan skyldighet föreligger för närvarande endast i det fall, som behandlas

i vattenlagens 3 kap. 9 §; förutsättningen är då, att torrläggningen skall

vara kombinerad med sådan även för vattenhushållning ordnad vatlenreglering

som avses i 1 § av samma kapitel. I praktiken kan föreskriften näppeligen

komma lill nytta för eli torrläggningsföretag i annat fall, än då rensning

erfordras i en fors vid utloppet av en reglerad sjö. Kommittén har

emellertid under sina resor flerstädes stött på marker utefter floder och åar,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

som lida väsentligt av vattnet, och som skulle kunna erhålla förbättrad torrläggning

efter upprensning av en nedanliggande fors, men där kostnaden blir

alltför hög för genomförande av enbart ett torrläggningsföretag. Mycket ofta

för att icke säga normalt skulle en förefintlig flottled ha stor nytta av en

dylik forsrensning och om flottningsintresset kunde lagligen tillförbindas att

oberoende av kombination med vattenreglering i sin mån deltaga i kostnaderna

analogt med vad i vattenlagens 3 kap. 9 § sägs, skulle synbarligen i

många fall vederbörande torrläggningsföretag kunna komma till utförande.

För flotlningens vidkommande är påtagligen fördelen av en dylik forsrensning

— med eller utan dammbyggnad — alldeles oberoende av om forsen

är belägen nedom en sjö eller om en reglering för ett vattenkraftsintresse

skulle vara i fråga. Den i vattenlagen i regel genomförda principen, att varje

intresse skall deltaga i mån av sin fördel i olika vattenbyggnader, synes

också vara ett bestämt skäl för samma hänsynstagande gentemot torrläggningsföretagen.

I anslutning härtill synes det kommittén påkallat, att i vattenlagen

intagas nödiga bestämmelser om flottningsintressets skyldighet att

deltaga i kostnaderna för varje flod- eller årensning för torrläggningsändamål,

varigenom fördel tillskyndas flottningsintresset, i mån av vinst beträffande

såväl drift som underhåll. Då enligt vattenlagens 3 kap. 9 § flottledens

bidrag skall gäldas i samma ordning som i lagen örn flottning säges,

torde saken i denna del böra ordnas på samma sätt för nu ifrågavarande

arbeten.

Till torrläggningskommitténs förslag anslöto sig i avgivna yttranden bland

andra statskontoret och åtskilliga hushållningssällskap. Föreningen statens

lantbruksingenjörer ansåg det av kommittén påpekade förhållandet innebära

en ofullkomlighet i lagen, som borde avhjälpas.

1942 års torrläggningssakkunniga.

De sakkunniga lia uttalat, att det förhållandet att för flottled icke föreskrivits

skyldighet att bidraga till kostnad för vattenavledning, varav flottleden

hade nytta, syntes innebära en avvikelse från den i andra avseenden gällande

grundsatsen om skyldighet för varje intresse att lämna bidrag till kostnad

för vattenbyggnad, vilket lände intresset till nytta. Med hänsyn till vad

som anförts vid förarbetena till vattenlagen ansåge de sakkunniga tillräckliga

skäl icke föreligga att nu vidtaga en sådan ändring i bestämmelserna om

vattenreglering, att flottledsintresset likställdes med jordbruks- och vattenkraftsintressena

med därav följande ömsesidiga förpliktelser. Det syntes

emellertid uppenbart, att den nuvarande frånvaron av en mot stadgandet

om flottandes skyldighet enligt 3 kap. 9 § vattenlagen svarande bestämmelse

rörande skyldighet för flottande att i mån av båtnad bidraga till kostnader

för utförande av vattenavledningsföretag icke kunde anses tillfredsställande.

Såsom torrläggningskommittén framhållit vore för flottningens vidkommande

fördelen av rensning i ett vattendrag alldeles oberoende av om reglering

för ett vattenkraftsintresse ägde rum eller ej. De skäl som läge till grund

för flottandes skyldighet att bidraga till anläggningskostnad för vattenreglering

syntes med samma styrka tala för bidragsskyldighet även i fråga örn

kostnad för vattenavledning. De sakkunniga ville därför förorda, att sådan

skyldighet infördes. Detta syntes lämpligen kunna ske i form av ett tillägg

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

till 7 kap. 41 § av innehåll, att vad i 3 kap. 9 § föreskreves om skyldighet

för flottande att bidraga till kostnad för vattenreglering skulle äga motsvarande

tillämpning å vatlenavledningsföretag.

Yttrandena.

De sakkunnigas förslag i denna delbar tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar med undantag av

svenska flottledsförbundet och Dalelfvarnes flottningsförening.

Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol har påpekat, att den

nytta som flottningen i vissa fall bereddes av ett torrläggningsföretag ofta

läte sig bestämma på förhand. Det vore da naturligast, att de flottandes bidragsskyldighet

bestämdes redan i samband med syneförrättningen. I praktiken

torde saken jämväl ofta komma att ordnas genom avtal vid syneförrättningen.

Att i förevarande sammanhang införa en annan ordning för behandling

av tvist örn de flottandes skyldighet att gälda bidrag än den som

gällde enligt 3 kap. 9 § och 11 kap. 17 § 37 punkten syntes väl dock knappast

komma i fråga.

Svenska flottledsförbundet har framhållit att, såvitt förbundet kände till,

något behov av den föreslagna lagbestämmelsen icke förelåge och att frågan

om flottleds bidrag till vattenavledningsföretag kunde mera ändamålsenligt

lösas genom frivilliga avtal. Förbundet avstyrkte därför förslaget. Örn detta

det oaktat skulle genomföras, hemställde förbundet att samtidigt måtte i vattenlagen

införas en bestämmelse, att jordägare kunde på talan av de flottande

förpliktas att deltaga i kostnaderna för utförande av sådana åtgärder

för allmän flottleds inrättande, utvidgande eller förbättrande, vilka efter utförandet

visades lända till stadigvarande nytta för jords torrläggning och förbättring.

Förbundet har närmare utvecklat sina synpunkter sålunda.

Förbundet anser att de av de sakkunniga anförda principiella ^ synpunkterna

i stort sett kunna anses vara riktiga men vill framhålla att många avvikelser

från den ömsesidiga bidragsplikten, även om den nu föreslagna lagändringen

genomföres, stå kvar. De flottande kunna således ej vid av dem

företagen vattenreglering erhålla bidrag från andra intressen annat än genom

frivillig överenskommelse.

Enligt nuvarande bestämmelser skall flottled där den vunna nyttan kan

uppskattas till visst penningbelopp på talan av deltagarna i ett regleringsföretag

förpliktas att erlägga högst så stor del av nämnda belopp, som svarar

mot förhållandet mellan å ena sidan företagets anläggningskostnad och a

den andra den beräknade båtnaden därav i sådant hänseende som i 3 kap.

3 § vattenlagen avses. Flottleds bidragsplikt avgöres sålunda efler det företaget

fullbordats. Bidragets storlek blir också beroende av kostnaden för företaget

och ej av det uppgjorda kostnadsförslaget. Blir kostnaden för företaget

större än den beräknade medför detta sålunda att flottledens bidragsplikt

okas. De flottande ha ingen medbestämmanderätt vid företagets planerande

eller dess utförande, men bidragspliktens storlek blir beroende därav.

Vid vattenavledningsföretag kommer olägenheten av denna bestämmelse

att bliva betydligt större än vid vattenreglering. Vattenavledningsföretagen

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 226.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

utföras mycket ofta av jordägarna själva och den tid de arbeta i företaget

och de kostnader de ha för företaget äro synnerligen svåra att kontrollera

Genom att arbeta själv i företaget få de ju också till stor del betala sin andel

av kostnaden med sin egen arbetskraft. Följden härav blir, att maskiner anvandas

i mjcket ringa utsträckning och detta medför, örn jordägarnas arbetstimmar

upptagas till gängse timpenning, en fördyring av företagen, vilken

rord> ring i sin tur inverkar på storleken av flottledens penninginsats Det

bbr därför synnerligen svårt att rättvist fastställa storleken av flottledens

bidragsskyldighet med den utformning av stadgandena, som de sakkunniga

tankt sig.

Något verkligt behov av ett stadgande i enlighet med det nu föreslagna har

knappast visat sig föreligga under den tid nuvarande vattenlag varit i kraft.

Har flottled ansetts få nytta av ett vattenavledningsföretag har, såvitt förbundet

har sig bekant, frågan om flottledens bidrag avgjorts på frivillighetens

väg till ömsesidig båtnad. Den frivilliga överenskommelsen under förrättningens

gång är också till fördel för alla parter. Deltagarna i företaget

veta da, vilket bidrag de kunna räkna med från de flottande och hänsyn till

flottledens intresse kan tagas vid planerandet av företaget. Vid t. ex. fördjupning

eller breddning av ett vattendrag ligger det oftast i flottledens intresse,

att vattendraget göres så rakt som möjligt, vilket är av mindre betydelse

för jordägarna. Företaget kan ofta utföras för ringa merkostnad örn

hänsyn redan från början tages till flottledens intressen, men bidraget från

de flottande kan i sådant fall bliva betydligt större och jordägarnas insats

härigenom mindre än om företaget utförts utan hänsyn till flottledens intressen.

Delägarna i ett vattenavledningsföretag kunna också vid tvångsdelaktighet

enligt lagförslaget spekulera i bidrag från flottled. De räkna vid planerande

av företaget med att flottleden skall avsevärt förbättras och att de sedan

företaget färdigställts skola utfå ett större belopp av de flottande. Bidraget

kanske sedermera ej blir sa stort som de tänkt sig och de ha genom

denna felkalkyl kanske givit sig in på ett företag som icke hade kommit till

stand om flottledens bidrag redan vid förrättningen avgjorts.

Dalelfvarnes flottningsförening har förklarat sig icke ha något att erinra

mot de sakkunnigas förslag under förutsättning, att vattenlagen samtidigt

kompletterades med motsvarande föreskrift om skyldighet för markägare att

deltaga i kostnad för sådan åtgärd för allmän flottleds inrättande, utvidgande

eller förbättrande, som tillika lände till stadigvarande nytta för jords torrläggning

och förbättring. Föreningen har tillagt, att det icke sällan förekomme,

att för flottleds inrättande, utvidgande eller förbättrande företoges rensningsarbeten

eller rätningar av vattendrag, vilka åtgärder medförde avsevärt

gagn för jords torrläggning och förbättring.

Departementschefen.

Såsom de sakkunniga framhållit kunna för allmän flottled uppkomma

påtagliga fördelar av vattenavledningsföretag genom att kostnaderna för flottningen

eller för flottledens underhall minskas. Även genom invallning kunna

sådana fördelar uppstå. Det torde till exempel icke sällan inträffa, att länsar

eller andra avstängningsanordningar för flottgods kunna göras överflödiga

genom en vallbyggnad för torrläggningsändamål. Enligt min mening föreligga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

19

fullgoda skäl att föreskriva skyldighet för flottande att i mån av båtnad

lämna bidrag till kostnad för utfört vattenavlednings- eller invallningsföretag

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som redan gäller i fråga om

flottandes bidragsskyldighet till kostnad för vattenreglering. Härigenom förringas

icke möjligheten att före torrläggningsföretagets utförande träffa avtal

örn de flottandes bidrag. Att helt lita till frivilliga överenskommelser synes

däremot icke vara tillfyllest. Tillräcklig anledning att, på sätt svenska flottledsförbundet

och Dalelfvames flottningsförening ifrågasatt, införa en bestämmelse,

enligt vilken jordägare skulle kunna på talan av de flottande

förpliktas att deltaga i kostnaderna för allmän flottled, torde icke föreligga.

Bestämmelse om bidragsskyldigheten torde böra intagas i 7 kap. 41 §. Av

densamma föranledes en ändring av 11 kap. 17 § 42., varigenom till stämningsmål

hänföres talan om bidrag enligt 7 kap. 41 §.

3. Förfarandet vid förordnande av förrättningsman enligt 10 kap.

32 § vattenlagen.

Gällande bestämmelser.

Enligt 10 kap. 33 § skall, såsom i det föregående angivits, ansökan örn förordnande

för vederbörlig förrättningsman att handlägga syneförrättning för

torrläggning av mark ingivas till länsstyrelsen. Underrättelse om förordnandet

skall genast tillställas vattenrättsdomaren.

Frågan om tillstånd till företag som förutom torrläggning av mark avser

avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten kan prövas efter

ansökan till vattendomstolen. Enligt 8 kap. 38 § andra stycket må emellertid

ansökan rörande bland annat sådant företag även ingivas till länsstyrelsen,

varefter målet i så fall behandlas vid syneförrättning.

1042 års torrläggningssakknnniga.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle viss ändring vidtagas i den statsunderstödda

torrläggningsverksamhetens organisation. Sålunda skulle inrättas

lokala nämnder, kallade torrläggningsnämnder, en för varje hushållningssällskaps

verksamhetsområde. Nämndernas viktigaste uppgift skulle enligt

förslaget vara att bära en väsentlig del av ansvaret för den statliga understödsverksamheten

på torrläggningens område samt utöva enhetlig ledning av

torrläggningsverksamheten och samordna förrättningsmännens arbete.

Vidare ha de sakkunniga föreslagit en allmän behörighet för de av hushållningssällskapens

jordbrukskonsulenter, som uppfyllde vissa kompetenskrav,

att handlägga enklare syneförrättningar för täckdikningsavlopp.

De sakkunniga ha i betänkandet uttalat, att torrläggningsnämnd måste för

att kunna leda och övervaka torrläggningsverksamheten redan på ett tidigt

stadium få kännedom örn varje inom dess område förekommande forrläggningsärende.

Detta syntes, då fråga vore örn företag som skulle planläggas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

vid syneförrättning, lämpligast kunna ske genom att ansökan om förordnande

av förrättningsman ingåves till nämnden, vilken sedan finge vidarebefordra

den till länsstyrelsen. Nämnden borde därvid lämna förslag å förrättningsman,

som med hänsyn till det sökta torrläggningsföretagets art och väntade

omfattning samt omständigheterna i övrigt borde få hand om planläggningen.

Då länsstyrelsen förordnat förrättningsman, borde underrättelse om

förordnandet tillställas nämnden.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts ha de sakkunniga föreslagit,

att i 10 kap. 33 § andra stycket skulle föreskrivas, att ansökan om förordnande

av förrättningsman för torrläggning av mark för jordbruksändamål

skall ingivas till vederbörande torrläggningsnämnd, vilken har att med förslag

å lämplig förrättningsman överlämna ansökningen till länsstyrelsen. I

förslag till ett tredje stycke i paragrafen har upptagits nu gällande föreskrift

att vad i 2 § stadgas om ställande av säkerhet för förrättningskostnaden samt

om underrättelse till vattenrättsdomaren skall äga tillämpning jämväl i fråga

örn förordnande enligt 33 §, varjämte tillagts en bestämmelse att, där förordnande

för förrättningsman avser torrläggning som i andra stycket sägs,

underrättelse om förordnandet skall genast tillställas jämväl torrläggningsnämnden.

Yttrandena.

De sakkunnigas förslag i denna del ha lämnats utan erinran av samtliga

hörda myndigheter och sammanslutningar med undantag av vattenrättsdomaren

vid Västerbggdens vattendomstol, vilken dels framhållit att, därest

hänsyn toges till kombinerade kloaklednings- och torrläggningsföretag, fråga

bland annat torde uppkomma om annan formulering av de sakkunnigas förslag

till lydelse av 10 kap. 33 § andra stycket ävensom örn ändring av 8 kap.

38 § andra stycket vattenlagen med anledning av förslaget att ansökning,

som avser torrläggning av mark för jordbruksändamål, skall ingivas till torrläggningsnämnd,

dels ock föreslagit, att i samband med den ifrågasatta ändringen

av 10 kap. 33 § stadgandet om länsstyrelsens skyldighet att tillställa

vattenrättsdomaren underrättelse örn förordnande av förrättningsman måtte

upphävas.

I sistnämnda avseende har vattenrättsdomaren anfört i huvudsak följande.

Jag har i förarbetena till vattenlagen icke kunnat finna något uttalande om

ändamålet med föreskriften om länsstyrelsens skyldighet att tillställa vattenrättsdomaren

underrättelse om förordnande av förrättningsman. Möjligen har

avsetts att därmed kontroll skulle kunna ske däröver att alla ifrågavarande

företag komme att redovisas till vattendomstolen för anteckning i vattenboken.

Vad torrläggningsföretagen angå skola emellertid numera dikningsföretagen

icke redovisas till vattendomstolen eller förtecknas i vattenboken.

En annan synpunkt vid införandet av ifrågavarande stadgande kunde ha

varit.att vattendomstolen så att säga skulle hållas å jour med pågående förrättningar

för den händelse konkurrens skulle uppstå med ansökan rörande

samina vattendrag eller dylikt. För att ha någon nytta av underrättelserna

i fråga skulle man behöva ordna desamma efter visst system och föra ett

register däröver efter nederbördsområde m. m. Detta arbete torde emellertid

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

21

bli allt för tidskrävande med hänsyn till den ringa nyttan därav. Antalet underrättelser

om förordnanden är varje år betydande, och av en sådan underrättelse

framgår i regel icke, vilket nederbördsområde m. m. som den

sökta förrättningen angår. Att beakta är för övrigt, att det åligger sökanden

i ett ansökningsmål att uppgiva verkningarna av ett företag och alla därav

berörda parter. Så länge en förrättning pågår, torde väl också saken för

intressenterna vara så aktuell att de själva bevaka sina intressen. Sedan förrättningen

avslutats och vunnit laga kraft, kommer ju — med undantag

för dikningsföretagen, vilka väl i förevarande hänseende torde vara av mycket

ringa betydelse — företaget att antecknas i vattenboken. Det synes mig

sålunda som en hel del onödigt arbete skulle undvikas, därest föreskriften i

10 kap. 33 § andra stycket vattenlagen örn underrättelse till vattenrättsdomaren

örn förordnande av förrättningsman i samband nied de av de sakkunniga

föreslagna ändringarna av lagrummet borttoges, då något mera bärande

skäl för dess bibehållande knappast lärer förefinnas.

Departementschefen.

Föreskrift om att ansökan rörande förordnande för förrättningsman att

handlägga syneförrättning i vissa fall skall ingivas till annan myndighet än

länsstyrelsen torde böra lämnas i administrativ ordning. För den skull vill

jag föreslå ett tillägg till 10 kap. 33 §, varigenom Kungl. Majit bemyndigas att

meddela förordnande härom. Även föreskrift om att torrläggningsnämnd skall

underrättas örn förordnande av förrättningsman kan lämpligen meddelas i

administrativ ordning.

Såsom vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol anfört torde

bestämmelsen i 10 kap. 33 § andra stycket örn skyldighet för länsstyrelse att

tillställa vattenrättsdomaren underrättelse örn förordnande av förrättningsman

kunna upphävas.

4. Tillgodoseende av fiskets intressen vid planläggande av

torrläggningsföretag.

Gällande bestämmelser.

Genom åtskilliga stadganden i vattenlagen har fisket beretts skydd vid sådana

ingrepp i vatten som kunna inverka menligt därå. I fråga om vattenavledning

och ^vallning gäller att uppkommande skada å fiske skall tagas i

beräkning vid bedömande örn företaget skall få komma till stånd. Sålunda är

enligt 7 kap. 38 § föreskrivet, att örn ändring av vattenförhållandena i vattendrag,

sjö eller annan vattensamling föranleder skada å annans fiske, åtgärden

ej är tillåten med mindre nyttan diirav efter avdrag av kostnaden för

dess verkställande överstiger skadan och intrånget å annans egendom. Härvid

skall i kostnaden för åtgärden inräknas det belopp, vartill skadan och

intrånget å egendom tillhörig den, för vars räkning företaget sker, må

skattas.

Jämlikt 7 kap. 45 § skall, örn företaget avser sänkning eller uttappning av

sjö eller reglering av vattnets avrinning ur sådant vattenområde eller förändring

av vattnets djup eller läge i vattendrag, där kungsådra eller allmän

farled eller allmän flottled finnes, synemännens utlåtande underställas vattendomstolens

prövning, dock att vattendomstolen ej må ingå i bedömande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

av frågor rörande ersättning i vidare mån än som föranledes av anförda besvär

eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande företagets utförande.

Framstsilliiing- om lagändring.

I skrivelse till Kungl. Majit den 4 september 1944 har lantbruksstyrelsen

anfört bland annat följande. I praktiken bade det visat sig, att fisket stundom

värderats ytterligt lågt, trots att det enligt vederbörande fiskeritjänstemans

yttrande varit av ganska stor betydelse. Detsamma gällde de genom företaget

på fisket och fiskbeståndet orsakade skadorna. Det syntes mången

gång som örn fiskeriintendentens yttrande icke tillmättes någon större betydelse.

Även om det alltid vöre ytterligt svårt att någorlunda exakt beräkna

och värdesätta skadeverkningarna, vilket måhända lätt kunde föranleda, att

fiskeriintendenten räknade i överkant, torde det i allt fall från fiskets synpunkt

vara önskvärt, att icke en motsatt ståndpunkt intoges. I dylika fall

syntes de olika intressena böra prövas från mera allmän synpunkt. Det torde

säkerligen vid dylik prövning befinnas, att i åtskilliga fall det fiske, som

genom företaget förstördes och bortginge, vöre av större allmänt värde än

man i allmänhet föreställde sig. Liksom vid flertalet andra ingrepp i sjöar

och vattendrag syntes prövningsrätten i nu förevarande fall böra tillkomma

vattendomstolen. I viss utsträckning vore visserligen redan nu så formellt

förhållandet. I praktiken torde emellertid underställandet under vattendomstolen,

därest besvär ej anförts, endast föranleda en mera formell granskning.

För närvarande vore förrättningsmannen i fråga om i 7 kap. avsedda

företag icke skyldig att översända syneutlåtandet till fiskeriintendenten, lantbruksstyrelsen

eller kammarkollegiet. De, som ur det allmännas synpunkt

skulle bevaka fiskeintressena, hade därför i regel icke möjlighet att göra

detta. Det skulle i hög grad underlätta möjligheten för fiskeriintendenten att

hos kammarkollegiet göra framställning om anförande av besvär, därest förrättningsmannen

vöre skyldig att översända utdrag ur syneutlåtandet till

vederbörande fiskeriintendent. Där besvär anförts torde en mera ingående

prövning från vattendomstolens sida komma till stånd i fråga om fiskeintressena,

något som enligt vad framhållits icke torde vara fallet i de rena

unders tällningsmålen.

1942 års torrlitggningssnkkiinniga.

De sakkunniga lia erinrat om att genom kungörelse den 17 oktober 1941

(nr 850) föreskrivits att, när vattendomstol, vattenöverdomstolen eller högsta

domstolen i andra vattenmål än sådana, som rörde företag enligt 8 kap. vattenlagen,

meddelat utslag som innefattade bestämmelser till fiskets skydd

eller befrämjande, det skulle tillses att avskrift av utslaget i de delar det innehölle

bestämmelser som nyss sagts skyndsamt översändes till lantbruksstyrelsen.

I fortsättningen ha de sakkunniga förklarat sig vilja vitsorda, att möjligheten

att i underställningsmål hävda fiskets intressen vid målets behandling i

vattendomstolen nu icke vöre väl tillgodosedd. Tillfället för fiskeintresset att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

låta sig företrädas vid domstolen syntes sålunda icke sällan försittas till följd

av att vederbörande fiskeritjänsteman icke i tid erhölle kännedom om synemännens

utlåtande. De sakkunniga ansåge sig därför böra förorda införande

av en bestämmelse att, örn fiskeritjänsteman i yttrande, som avgivits på

grund av förordnande enligt 10 kap. 43 § vattenlagen, förklarat fiskerinäring

av betydenhet kunna genom företaget lida väsentligt förfång eller föreslagit

särskilda åtgärder till skydd för fisket, det skulle åligga förrättningsmannen

att inom trettio dagar efter förrättningens avslutande till fiskeritjänstemannen

översända utdrag av synemännens utlåtande i vad det avsåge fisket.

Den föreslagna bestämmelsen syntes lämpligen böra få sin plats i 10 kap.

74 § vattenlagen.

Yttrandena.

De sakkunnigas förslag i denna del har i yttrandena lämnats utan erinran.

Departementschefen.

I likhet med de sakkunniga finner jag det angeläget, att synemännens utlåtande

rörande torrläggningsföretag, som anses kunna inverka menligt på

fisket, utan dröjsmål bringas till fiskerimyndighets kännedom så att möjlighet

icke försittes att bevaka fiskets intressen. Vad nu sagts gäller även vattenregleringsföretag,

som handläggas av synemän. I fråga örn förslag till utlåtande,

där sådant avgives, torde den erforderliga lagändringen böra vidtagas

genom att i 10 kap. 68 § intages föreskrift, att där fiskeritjänsteman

enligt 43 § förordnats att avgiva yttrande angående företaget, avskrift avförslaget

skall sändas till honom, om han haft något att erinra med anledning

av företaget. Med avseende å själva utlåtandet bör i 74 § intagas motsvarande

bestämmelse, därvid dock tillika bör föreskrivas, att om ändring

ej gjorts i avgivet förslag till utlåtande, endast skall sändas meddelande härom

jämte underrättelse angående fullföljd av talan mot förrättningen. Sist

angivna begränsning av skyldigheten att översända avskrift av utlåtandet

torde böra införas även med avseende på gällande föreskrift i 74 § om underrättelse

till fisketillsynsmyndigheten rörande kloakledningsföretag m. m.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i 7, 10 och 11 kap. vattenlagen.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över detta lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, matte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr

Förslag

till

Lag

om ändring i 7, 10 och 11 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 22 och 41 §§, 10 kap. 33, 68 och 74 §§

samt 11 kap. 17 § 42 vattenlagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

7 KAP.

22 §.

Med avseende---nu sagts.

Med båtnad----nämnda djup.

Vad i denna lag stadgas örn båtnad genom marks torrläggning skall äga

motsvarande tillämpning, där förbättrade betingelser vinnas för marks brukning

eller användning för annat ändamål; och skall därvid båtnad, som vinnes

i avseende å marks brukning, anses som jordförbättring.

Ej må---eljest förändras.

41 §.

Å företag---motsvarande tillämpning.

Visas efter det vattenavledningsföretag blivit utfört, att därigenom vinnes

stadigvarande minskning i kostnaderna för flottningen i allmän flottled eller

för flottledens underhall, ma de flottande på talan av deltagarna förpliktas

att erlägga högst så stor del av det belopp, vartill kostnadsminskningen kan

fattas, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets anläggningskostnad

och. å den andra den beräknade båtnaden därav för mark, som

beröres av företaget; och skall flottledens bidrag av de flottande betalas i den

ordning, som finnes stadgad beträffande allmän flottleds anläggningskostnad.

Å oguldet kapitalbelopp skall gäldas ränta efter den räntefot, som finnes

skälig. För bidrag, som nu nämnts, förvärvas ej delaktighet i företaget,

och vare förty de flottande ej skyldiga att taga del i framtida kostnad för

detta.

S,e"*, Jydelse »v 7 kap. 22 och 41 §§ se SFS 1920: 459, av 10 kap. 33, 68 och 74

1941:614 samt av 11 kap. 17 § se SFS 1944:87

se

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 226

25

10 KAP.

33 §.

Förordnande, som — — — ersättning därför.

Vad i 2 § stadgas om ställande av säkerhet för förrättningskostnaden

åge tillämpning jämväl i fråga örn förordnande enligt denna §.

Beträffande företag, som avser torrläggning, äger Konungen förordna,

att ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan myndighet än

Konungens befallningshavande.

68 §.

Har i---angående företaget.

Har fiskeritjänsteman enligt 43 § förordnats att avgiva yttrande angående

företaget, skall avskrift av förslaget till utlåtande utan dröjsmål översändas

till honom, såframt han haft något att erinra med anledning av företaget.

I fråga--— till fisketillsynsmyndigheten.

74 §.

Avskrift av — — — nämnda ställen.

I andra---avskrift därav.

Har fiskeritjänsteman enligt 43 § förordnats att avgiva yttrande angående

företaget, skall avskrift av utlåtandet eller ock meddelande jämte underrättelse,

som i första stycket sägs, inom samma tid översändas till honom, såframt

han haft något att erinra med anledning av företaget.

I fråga om företag enligt 8 kap. skall avskrift av utlåtandet eller meddelande

jämte underrättelse, som i första stycket sägs, översändas till fisketillsvnsmyndigheten.

11 KAP.

17 §.

42. talan jämlikt 7 kap. 29 § örn skyldighet för ägare av mark att deltaga

i kostnaden för diknings-, vattenavlednings- eller invallningsföretag

eller om sådan jämkning av bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförmäles,

så ock talan jämlikt 7 kap. 41 § andra stycket om bidrag med

anledning av båtnad, som genom vattenavledning eller invallning tillskyndas

allmän flottled;

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

I fråga örn ärende, däri utlåtande av synemän eller utslag av vattendomstol

meddelats före nya lagens ikraftträdande, skall 7 kap. 22 § nya lagen ej äga

tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

26 •

Bilaga A.

De sakkunnigas förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Härigenom förordnas ait 7 kap. 22 och 41 §§ samt 10 kap. 33 och 74 §§

vattenlagen skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 KAP.

22 §.

Vid torrläggning för jordbruksändamål skall såsom båtnad (jordförbättring)

anses dels den genom företaget åstadkomna höjningen i markens alstringsförmåga

genom torrläggning intill ett djup av 1,2 meter eller det större

djup, vartill jordens ägare äskat torrläggning av densamma, ävensom den

ökade möjligheten till alstringsförmågans höjande på sätt nu sagts (alstringsbåtnad),

dels ock de genom företaget åstadkomna eller möjliggjorda

bättre betingelserna för brukning av den mark som torrlägges eller eljest

beröres av företaget (brukningsbåtnad).

Med---djup.

Ej---förändras.

41 §.

Å företag, som i 37 § sägs, skall vad i 2 kap. 2 och 8 §§, 11—13 §§, 14 §

andra stycket, 27—30 §§, 31 § andra stycket samt 32—34 §§ stadgas beträffande

byggande i vatten ävensom vad i 3 kap. 9 § andra stycket föreskrives

i fråga örn vattenreglering äga motsvarande tillämpning.

10 KAP.

33 §.

Förordnande---därför.

Ansökning, som avser torrläggning av mark för jordbruksändamål, skall

ingivas till vederbörande torrläggningsnämnd, vilken har att med förslag

å lämplig förrättningsman överlämna ansökningen till Konungens befallningshavande.

Vad i 2 § stadgas örn ställande av säkerhet för förrättningskostnaden

samt oija underrättelse till vattenrättsdomaren åge tillämpning jämväl i fråga

om förordnande enligt denna §. Avser förordnandet torrläggning som

i andra stycket sägs, skall underrättelse jämväl genast tillställas torrläggningsnämnden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

74 §.

Avskrift---ställen.

I andra fall---därav.

Har fiskeritjänsteman i yttrande, som avgivits på grund av förordnande

enligt 43 §, förklarat fiskerinäring av betydenhet kunna genom företaget

lida väsentligt förfång eller föreslagit särskilda åtgärder till skydd för fisket,

skall förrättningsmannen inom samma tid till denna översända utdrag av

synemännens utlåtande i vad det avser fisket.

I fråga---fisketillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts preposition nr 226.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 mars

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 7 mars 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 23 februari 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om ändring i 7, 10 och 11 kap. vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn

G. U. Schiren.

Lagrådet fann förslaget ej föranleda annan erinran än att innebörden av

bestämmelsen i 7 kap. 22 § tredje stycket skulle tydligare framgå, om densamma

erhölle det innehållet, att till båtnad av marks torrläggning ock skall

hänföras förmån av förbättrade betingelser för marks brukning eller användning

för annat ändamål samt att därvid båtnad i avseende å marks brukning

skall anses som jordförbättring.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

2?

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin,

Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådet Rubbestad anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets den 8 mars 1945 avgivna

utlåtande över det till lagrådet den 23 februari 1945 remitterade förslaget

till lag örn ändring i 7, 10 och 11 kap. vattenlagen; därvid föredraganden efter

redogörelse för utlåtandets innehåll hemställer, att förslaget måtte, sedan

däri vidtagits av lagrådet förordad formell ändring av 7 kap. 22 § i förslaget

jämte en annan redaktionell jämkning, jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till jordbrukstekniskt institut m. m. s. 8 i texten
  2. 2LU 1945:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 7, 10 och 11 kap. vattenlagen. s. 1 i texten