Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt d vissa lotterivinster, m. m

1945-04-06 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:264, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt d vissa lotterivinster, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

1

Nr 264.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen

den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild

skatt d vissa lotterivinster, m. m.; given Stockholms

slolt den 6 april 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28

september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotteri vinster;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379); samt

4) förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj

1939 (nr 207).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 264.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28 september

1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, dels att 1 och 2 §§ förordningen den 28 september

1928 örn särskild skatt å vissa lotterivinster1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives, dels ock att övergångsbestämmelsen till nämnda förordning

skall upphöra att gälla, såvitt angår vinster som utfallit vid vinstdragning

å premieobligationer, utfärdade före den 1 januari 1929.

Nuvarande lydelse:

1 §•

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri

och å vinst vid vinstdragning

på här i riket utfärdade premieobligationer

skall, därest vinsten överstiger

tjugufem kronor eller, såvitt angår

vinst å halvlott i penninglotteri,

tolv kronor 50 öre, till staten erläggas

en särskild skatt utgörande tjugu

procent av vinstens belopp. Skatt som

nu sagts skall ock utgå å vinst i annat

här i riket anordnat lotteri, vilken

utgöres av värdepapper.

Skatt skall---vinnaren utta
ges.

1 Senaste lydelse se beträffande 1 § 1 morn.

1935:29.

Föreslagen lydelse:

Å vinst i svenskt lotteri och å vinst

vid vinstdragning på här i riket utfärdade

premieobligationer skall, därest

vinstens värde överstiger i fråga örn

vinst i varu- eller tombolalotteri etthundra

kronor, i fråga örn vinst å

halvlott i penninglotteri tolv kronor 50

öre samt i fråga örn annan vinst

tjugufem kronor, till staten erläggas

en särskild skatt motsvarande tjugu

procent av vinstens värde. Skatt som

nu sagts skall dock icke utgå å vinst

vid vadhållning medelst totalisator

vid hästtävlingar, ej heller å vinst i

varu- eller tombolalotteri, däri endast

skänkta vinstföremål förekomma.

Vid beräkning av skattebeloppet

skall i vinstens värde inräknas den å

vinsten belöpande skatten.

Skatt skall---vinnaren utta
ges.

och 2 § 19å2: 276 samt beträffande 1 § 2 mom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

3

Nuvarande lydelse:

2 mom. Under penninglotteri inbegripes

i denna förordning vadhållning,

som enligt Kungl. Maj.-ts tillstånd anordnas

för allmänheten i samband

med idrottstävlingar, dock ej vadhållning

medelst totalisator vid hästtävlingar.

2 §•

När vinst, som avses i 1 § 1 morn.,

utbetalas eller utgives till vinnaren,

skall lotteriets anordnare eller premieobligationernas

utfärdare innehålla så

stor del av vinsten, som motsvarar den

stadgade skatten å densamma.

Föreslagen lydelse:

2 §•

När vinst, som avses i 1 §, utbetalas

eller utgives till vinnaren, skall

lotteriets anordnare eller premieobligationernas

utfärdare innehålla så stor

del av vinsten, som motsvarar den

stadgade skatten å densamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning i fråga om vinst, som blivit tillgänglig

för lyftning före nämnda dag, ävensom i fråga örn annan vinst i

varu- eller tombolalotteri, därest tillstånd till lotteriet meddelats innan denna

förordning utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer, vilka

utfärdats före den 1 juli 1942, skall skatten utgöra endast tio procent

av vinstens belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 §, anvisningarna till 19 § samt punkterna 2

och 3 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen den 28 september

19281 skola erhålla ändrad lydelse på

Nuvarande lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt

denna lag räknas icke:

vad som vid---i 35 §;

lotterivinst, som är underkastad beskattning

jämlikt förordningen örn

särskild skatt å vissa lotterivinster,

eller annan vinst i sådant penninglotteri

eller vid vinstdragning å sådana

premieobligationer, som i nämnda

förordning avses, och ej heller

andra lotterivinster än nu nämnts,

därest deras sammanlagda värde under

beskattningsåret understigit 100

kronor;

vad som i---mottagarens ut
bildning.

sätt nedan angives.

Föreslagen lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt

denna lag räknas icke:

vad som vid---i 35 §;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid

vinstdragning på här i riket utfärdade

premieobligationer och ej heller sådan

vinst i utländskt lotteri eller vid

vinstdragning på utländska premieobligationer,

som uppgår till högst

100 kronor;

vad som i —--mottagarens ut
bildning.

Anvisningar

till 19 §.

1. Fattigunderstöd, begravningshjälp

---sista stycket).

2. Enligt förordningen örn särskild

skatt å vissa lotterivinster skall dylik

skatt erläggas för vinst i svenskt pen
-

an 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp

---sista stycket).

1 Senaste lydelse se beträffande 19 §, punkt 2 av anvisningarna till 19 § och punkt 2 av

anvisningarna till 36 § 1942: 277, beträffande punkt 1 av anvisningarna till 19 § 1940:876 samt

beträffande punkt 3 av anvisningarna till 36 § 1930:190.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

5

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

ninglotteri (varunder jämväl inbegripes

vadhållning, som enligt Kungl.

Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten

i samband med idrottstävlingar,

dock ej vadhållning medelst totalisator

vid hästtåvlingar) ävensom för

vinst vid vinstdragning å svenska premieobligationer,

såvida obligationerna

utfärdats efter den 31 december 1928,

dock att vinst, som ej överstiger tjugufem

kronor eller, såvitt angår vinst

å halvlott i penninglotteri, tolv kronor

50 öre, år fri från dylik skatt. Likaledes

skall särskild skatt erläggas för

vinst i annat här i riket anordnat lotteri,

vilken utgöres av värdepapper.

Vinst, som i sådant penninglotteri eller

vid vinstdragning å sådana premieobligationer,

varom ovan nämnts,

tillfaller annan än lotteriet eller obligationernas

utfårdare, år icke underkastad

inkomstskatt även örn på

grund av vinstens ringa belopp särskild

skatt icke skall utgöras för densamma,

varemot varje annan lotterivinst,

för vilken icke utgår särskild

skatt, i och för sig är skattepliktig

och således skall beskattas som inkomst,

örn dess värde tillsammans

med värdet å övriga dylika lotterivinster

(varulotterivinster, som ej bestå

av värdepapper, totalisatorvinster

etc.) under beskattningsåret uppgår

till minst 100 kronor.

2. För att---av realisations- 2. För att---av realisations
vinst.

Avdrag är medgivet för alla de vinst.

utgifter, som den skattskyldige under Avdrag är icke i något fall medgivet

beskattningsåret haft för inköp av för utgifter för inköp av lottsedlar ellottsedlar

eller för andra liknande in- ler för andra liknande insatser i

satser i lotteri, dock med undantag lotteri.

för svenska premieobligationer samt

till 36 §.

till 36 §.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264-.

Nuvarande lydelse:

lottsedlar eller insatser i penninglotteri

av den beskaffenhet, att för vinst

i detsamma skall erläggas skatt enligt

förordningen örn särskild skatt

å lotterivinst och att vinsten för den

skull icke skall beskattas såsom inkomst

(jfr punkt 2 av anvisningarna

till 19 §). Avdrag är sålunda medgivet

för alla kostnader för inköp av lottsedlar

i varu- eller tornöolalotteri, och

gäller detta även örn å sådan lott utfallit

vinst, som utgöres av värdepapper

och därför icke skall beskattas

som inkomst. Har den skattskyldige

haft annan lotterivinst än vinst i sådant

penninglotteri eller vid vinstdragning

å sådana premieobligationer,

som ovan nämnts, till så litet sammanlagt

belopp att densamma enligt

19 § icke är skattepliktig, få utgifterna

för lottköp eller insatser i lotteri avdragas

från realisationsvinst endast i

den mån de överstigit lotterivinsten.

3. I punkt 6 av anvisningarna till

18 § angives vad som beträffande icke

yrkesmässig avyttring av fast eller lös

egendom ävensom deltagande i lotteri

utgör en särskild förvärvskälla.

Avdrag enligt punkt 2 här ovan för

realisationsförlust eller förlust å deltagande

i lotteri får göras från realisationsvinst

eller lotterivinst, som uppkommit

i samma förvärvskälla som

realisationsförlusten eller förlusten å

deltagande i lotteri. Av 46 § 1 mom.

framgår, att, om härvid underskott

uppstår, detta icke får avdragas från

inkomst av annan förvärvskälla.

Föreslagen lydelse:

3. I punkt 6 av anvisningarna till

18 § angives vad som beträffande icke

yrkesmässig avyttring av fast eller lös

egendom ävensom deltagande i lotteri

utgör en särskild förvärvskälla.

Avdrag enligt punkt 2 här ovan för

realisationsförlust får göras från realisationsvinst

eller lotterivinst, som

uppkommit i samma förvärvskälla

som realisationsförlusten. Av 46 § 1

mom. framgår, att, om härvid underskott

uppstår, detta icke får avdragas

från inkomst av annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning i fråga örn vinst, som blivit tillgänglig för

lyftning före nämnda dag, ävensom i fråga örn annan vinst i varu- eller tombolalotteri,

därest tillstånd till lotteriet meddelats innan denna lag utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

7

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 42 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen den

28 september 1928 skola upphöra att gälla samt att 53 § 1 morn., 56 § 1

morn., 141 § 4 mom. och 142 § samma förordning1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

42 §.

1 mom. Envar, som vid vinstdrag- ning d här i riket utfärdade premie- obligationer erhållit vinst, vilken upp- gått till minst ettusen kronor och för

vilken icke skall utgöras skatt enligt

förordningen örn särskild skatt å vis- sa lotterivinster, är skyldig att till led- ning för egen taxering för inkomst el- ler förmögenhet avgiva särskild upp- gift örn vinsten. Sådan uppgift skall

avfattas å blankett enligt formulär,

som fastställes av Kungl. Maj:t, och

vid vinstmedlens lyftande avlämnas

till obligationernas utfärdare; och har

denne att tillse, att vinst icke utläm- nas, utan att uppgiftsskyldigheten be- hörigen fullgöres.

Äga flera del i vinst, må uppgifts- plikten fullgöras på det sätt, att den

av delägarna, som ombesörjer vinstens

lyftande, i den av honom till ledning

för egen taxering avlämnade uppgiften

lämnar upplysning jämväl örn övriga

delägare och deras andel i vinsten.

Örn ansvar för försummelse att be-

42 §.

1 Senaste lydelse se beträffande 42 § 1 morn., 141 § 4 mom. och 142 § 1943:314, beträffande

53 § 1 mom. 1935: 255 samt beträffande 56 § 1 mom. 1943:855.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

hängen fullgöra uppgiftsplikt enligt

detta mom. stadgas i 141 § 4 mom.

2 mom. Enligt 1 mom. avgivna uppgifter

skola för varje år senast den 15

februari nästföljande år av obligationernas

utfärdare avlämnas i enahanda

ordning, som enligt 37 § 1 mom. är

föreskriven för där omförmälda uppgifter.

Örn ansvar för underlåtenhet

att fullgöra vad nu föreskrivits stadgas

i 142 §.

Därest uppgift, som av delägare i

vinst avgivits till ledning för egen

taxering, innehåller upplysning därom,

att andra personer äga del i

vinsten, åligger det ordföranden i den

taxeringsnämnd, till vilken uppgiften

överlämnats, att därom underrätta

taxering snämndsordförandena i de

taxering sdistrikt, uti vilka taxeringar

av de övriga delägarna skola äga rum.

53 §.

1 mom. Deklarationsblanketter skola

kostnadsfritt tillhandahållas i

Stockholm hos Överståthållarämbetet,

1 övriga städer hos magistraten eller

kommunalborgmästaren och å landet

hos ordförande i kommunalnämnd

samt därjämte, då fråga är om allmän

fastighetstaxering, hos ordförande

i beredningsnämnd och, då fråga

är om årlig taxering, hos ordförande

i taxeringsnämnd. Vad nu sagts örn

deklarationsblanketter för årlig taxering

skall gälla även i fråga örn blanketter

till uppgifter enligt 40 a § 1 och

2 mom. samt 41 och 42 §§; och skola

blanketter till uppgifter enligt 42 §

kostnadsfritt tillhandahållas jämväl

hos den, som utbetalar vinst, utdelning

eller ränta, som där avses.

56 §.

1 mom. Granskning av---be
fintliga

självdeklarationer.

53 §.

1 mom. Deklarationsblanketter skola

kostnadsfritt tillhandahållas i

Stockholm hos Överståthållarämbetet,

1 övriga städer hos magistraten eller

kommunalborgmästaren och å landet

hos ordförande i kommunalnämnd

samt därjämte, då fråga är om allmän

fastighetstaxering, hos ordförande

i beredningsnämnd och, då fråga

är örn årlig taxering, hos ordförande

i taxeringsnämnd. Vad nu sagts om

deklarationsblanketter för årlig taxering

skall gälla även i fråga om blanketter

till uppgifter enligt 40 a § 1 och

2 mom. samt 41 och 42 §§; och skola

blanketter till uppgifter enligt 42 §

kostnadsfritt tillhandahållas jämväl

hos den, som utbetalar utdelning eller

ränta, som där avses.

56 §.

1 mom. Granskning av---be
fintliga

självdeklarationer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

9

Nuvarande lydelse:

För innehållet — — — och

115 §§.

Självdeklaration skall---den

skattskyldige.

Då besvär---annan veder
börande.

Självdeklaration, som — — —

oundgängligen erfordras.

I övrigt —--sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---annor
lunda

föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklaration

gäller i tillämpliga delar även

beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats

till ledning vid taxering för

inkomst eller förmögenhet; dock må

uppgifter enligt 42 § 1 eller 3 mom.

vara tillgängliga även för dem, från

vilka vinst, utdelning eller ränta erhållits,

samt av dem anlitade medhjälpare.

141 §.

4 mom. Den som i allmän eller särskild

fastighetsdeklaration eller i uppgift,

varom i 17 § 3 mom. eller 22 §

3 mom. förmäles, uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,

ägnad att leda till för låg taxering,

straffes med dagsböter. Till enahanda

straff dömes den som försummar

att behörigen fullgöra uppgiftsplikt

enligt 42 § 1 eller 3 mom.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad

honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §,

35 § 1 eller 2 morn., 40 a § 2 eller 3

morn., 42 § 2 morn., 42 § 4 mom.

andra stycket eller 47 § åligger, skall,

där ej försummelsen eljest är med

straff belagd, böta högst trehundra

kronor. Vad nu sagts gäde ock örn

den, som ej behörigen fullgör vad

Föreslagen lydelse:

För innehållet — — — och

115 §§.

Självdeklaration skall---den

skattskyldige.

Då besvär--— annan veder
börande.

Självdeklaration, som — — —

oundgängligen erfordras.

I övrigt---sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---annor
lunda

föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklaration

gäller i tillämpliga delar även

beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats

till ledning vid taxering för

inkomst eller förmögenhet; dock må

uppgifter enligt 42 § 3 mom. vara

tillgängliga även för dem, från vilka

utdelning eller ränta erhållits, samt

av dem anlitade medhjälpare.

141 §.

4 mom. Den som i allmän eller särskild

fastighetsdeklaration eller i uppgift,

varom i 17 § 3 mom. eller 22 §

3 mom. förmäles, uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,

ägnad att leda till för låg taxering,

straffes med dagsböter. Till enahanda

straff dömes den som försummar

att behörigen fullgöra uppgiftsplikt

enligt 42 § 3 mom.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad

honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §,

35 § 1 eller 2 morn., 40 a § 2 eller 3

morn., 42 § 4 mom. andra stycket eller

47 § åligger, skall, där ej försummelsen

eljest är med straff belagd,

böta högst trehundra kronor. Vad nu

sagts gällö cck om den, som ej behörigen

fullgör vad honom åligger

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 26A.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

honom åligger jämlikt förordnande, jämlikt förordnande, som meddelats

som meddelats enligt 35 § 4 mom. el- enligt 35 § 4 mom. eller 42 § 4 mom.

ler 42 § 4 mom. tredje stycket eller tredje stycket eller 42 § 5 mom.

42 § 5 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning i fråga om vinst, som blivit tillgänglig

för lyftning före nämnda dag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 26U.

11

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19

maj 1939 (nr 207).

Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

3 §.

Lotteri, däri — — — avsett område,

att vinsterna icke utgöras av penningar

eller värdepapper,

att behållningen---inom lä
net,

att vinsterna icke utgöras av penningar

eller värdepapper, samt

att insatserna--- 5 000 kro
nor.

Varor, vilka---nyss sagts.

Föreslagen lydelse:

3 §•

Lotteri, däri — — — avsett område,

att vinsterna icke till större del än

som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper,

att behållningen---inom lä
net,

att vinsterna icke till större del än

som motsvarar dard belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper,

samt

att insatserna--- 5 000 kro
nor.

Varor, vilka---nyss sagts.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946. Förordningen skall

dock lända till efterrättelse redan dessförinnan såvitt angår vinst, som blir

tillgänglig för lyftning den 1 januari 1946 eller senare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga om ändrade regler rörande beskattningen av vissa lotterivinster och anför

därvid följande.

Inledning.

Enligt gällande bestämmelser finnas två former för beskattning av lotterivinster.

Antingen utgår en för lotterivinster särskilt anordnad skatt, som uttages

på så sätt att viss andel av vinsten vid dess utlämnande till vinnaren

innehålles av lotteriarrangören för att av denne inlevereras direkt till statsverket,

eller utgår skatt i den formen att lotterivinsten — efter avdrag för

vederbörliga omkostnader — inräknas i vinnarens övriga inkomst och beskattas

i samband med denna.

I anledning av en den 20 januari 1945 dagtecknad framställning från

Svenska seglarförbundet och då gällande oenhetliga system för beskattning

av lotterivinster överhuvud taget visat sig mindre ändamålsenligt, har inom

finansdepartementets skatteberedning utarbetats en den 1 mars 1945 dagtecknad

promemoria angående den särskilda lotterivinstskattens utsträckande

till alla lotterivinster.

över promemorian, vid vilken funnos fogade författningsutkast, ha efter

remiss yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,

generalpoststyrelsen, lantbruksstyrelsen (med överlämnande av gemensamt

yttrande från Svenska travsportens centralförbund och Jockey klubben),

Överståthållarämbetet (med överlämnande av yttranden från t. f. skattedirektören

vid ämbetet, Stockholms stads drätselnämnd, Svenska seglarförbundet,

föreståndaren för Svenska järnvägsmännens lotteri, föreståndaren för

Folkets parkers centralorganisations lotteri samt föreståndaren för skytteoch

landstormslotteriema m. fl. lotterier), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands samt Västernorrlands

län ävensom Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 264.

13

Gällande bestämmelser.

Beträffande den särskilda lotterivinstbeskattningen stadgas i förordningen

den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, sådan

förordningen numera lyder, att å vinst i svenskt penninglotteri och å

vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall,

därest vinsten överstiger 25 kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri,

12 kronor 50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande

20 procent av vinstens belopp. Sådan skatt skall även utgå å vinst i annat här

i riket anordnat lotteri (varulotteri), vilken utgöres av värdepapper. Skatt

skall icke utgöras för vinst, som utfallit å lott eller obligation vilken icke

blivit avyttrad, och ej heller för vinst, som ej av vinnaren uttages. Under

penninglotteri inbegripes vadhållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd

anordnas för allmänheten i samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning

medelst totalisator vid hästtävlingar, vilken sistnämnda form av vadhållning

sålunda är undantagen från förordningens tillämpning. Undantagna

från den särskilda lotterivinstskatten äro också, enligt meddelade övergångsbestämmelser,

vinster å premieobligationer vilka utfärdats före den 1 januari

1929 (1889 och 1893 års teaterobligationer).

Rörande uppbörd och redovisning av den skatt, som utgår enligt den nu

angivna förordningen, stadgas däri samt i en särskild kungörelse härom den

21 december 1928 (nr 486), att lotteriets anordnare eller premieobligationernas

utfärdare skall, när vinst utbetalas eller utgives till vinnaren, innehålla

så stor del av vinsten som motsvarar den stadgade skatten å densamma.

Därefter har vinstutbe talaren att inom en månad efter det vinstdragningen

ägt rum till generalpoststyrelsen i två exemplar ingiva anmälan om dragningen,

däri skall lämnas uppgift å sammanlagda beloppet av sådana på

avyttrade lotter utfallna vinster, som äro underkastade beskattning enligt

ifrågavarande bestämmelser. Samtidigt skall den å dessa vinster belöpande

skatten av vinstutbetalaren inbetalas till generalpoststyrelsen, som förser

det ena exemplaret av anmälan med enkla beläggningsstämplar till belopp

motsvarande den erlagda skatten och, sedan stämplarna makulerats, återställer

detta exemplar till vederbörande. Skatt skall sålunda inbetalas även för

vinst, som eventuellt ej kommer att uttagas. Sådan skatt restitueras emellertid

till vinstutbetalaren, om denne till generalpoststyrelsen ingiver ansökan

härom i viss föreskriven ordning. Den, som utsetts till kontrollant

för lotteri, åligger att övervaka att lotteriets anordnare fullgör sin skyldighet

att inbetala skatten, och riktigheten av de i anmälan om vinstdragning och

ansökan örn restitution lämnade uppgifterna skall vara bestyrkt av kontrollanten.

Beträffande annan lotterivinst än sådan, som avses med nu angivna bestämmelser,

stadgas i gällande författningar om inkomstskatt, att dylik vinst

— dock ej vinst å 25 kronor och därunder i svenskt penninglotteri eller å

svensk premieobligation — skall inräknas bland vinnarens skattepliktiga

intäkter, såvitt vinsten tillsammans med övriga under beskattningsåret er
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

hållna vinster av samma slag uppgår till minst 100 kronor (eljest föreligger

ej skatteplikt, se 19 § kommunalskattelagen). Vinsten skall därvid upptagas

som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet (35 § kommunalskattelagen).

Avdrag får göras för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra

liknande insatser i lotteri, dock med undantag för svenska premieobligationer

samt lottsedlar eller insatser i penninglotteri av den beskaffenhet, att

för vinst i detsamma skall erläggas lotterivinstskatt. Avdrag är sålunda medgivet

för alla kostnader för inköp av lottsedlar i varu- eller tombolalotteri

och gäller detta även om å sådan lott utfallit vinst, som utgöres av värdepapper

och därför icke skall beskattas som inkomst. Därvid skall dock iakttagas,

att avdrag endast får göras från intäkter, som bestå av lotterivinster

eller realisationsvinster, samt att — om den skattskyldige haft annan lotterivinst

än vinst i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer,

som förut nämnts, till mindre sammanlagt belopp än 100

kronor — utgifterna för lottköp eller insatser i lotteri få avdragas från realisationsvinst

endast i den mån de överstigit lotterivinsten (36 § kommunalskattelagen

med anvisningar). I kontrollsyfte är föreskrivet att envar, som

vid vinstdragning å här i riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst,

vilken uppgått till minst 1 000 kronor och för vilken icke skall utgöras lotterivinstskatt,

är skyldig att härom avgiva särskild uppgift, som vid vinstmedlens

lyftande skall avlämnas till obligationernas utfärdare för att av

denne vidarebefordras till vederbörande taxeringsmyndighet (42 § taxeringsförordningen).

Frånsett sistnämnda bestämmelse, som numera har en mycket

begränsad räckvidd, då den blott avser 14 vinster örn året i de båda

teaterobligationslotterierna, finnas inga föreskrifter angående kontroll å att

lotterivinster verkligen bliva i vederbörlig ordning deklarerade till beskattning.

I detta sammanhang må erinras, att enligt gällande förordning om stämpelavgiften

lottsedel i varulotteri, som anordnas med Kungl. Maj:ts tillstånd,

skall förses med en stämpel av 10 öre för varje lottsedel.

Undantagna från lotterivinstskatt enligt förordningen örn särskild skatt å

vissa lotterivinster äro, som av det förut sagda framgår, dels alla vinster

i varulotterier, som icke utgöras av värdepapper, dels vinster å 1889 och

1893 års teaterobligationer, dels totalisatorvinster vid hästtävlingar och dels

vinster i utländska lotterier. De sålunda undantagna vinsterna skola i stället

— örn de under loppet av ett år för samma vinnare uppgå till sammanlagt

minst 100 kronors värde — hos vinnaren beskattas såsom vanlig inkomst.

Allmänna synpunkter på frågan örn en omläggning av lotteri
vinstbeskattningen.

1 den inom skatteberedningen utarbetade promemorian anföres:

Det torde ur olika synpunkter vara önskvärt, att alla lotterivinster beskattas

genom den särskilda lotterivinstskatten. Beskattningsreglerna skulle härigenom

vinna i enkelhet och lotterivinstbeskattningen skulle bliva mera effektiv.

Även hänsyn till den väntade uppbördsreformen lärer göra det önskvärt,

att samtliga lotterivinster undantagas från den vanliga inkomstbeskattningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kully!. Majlis proposition nr 264.

15

Beträffande bristerna i det nuvarande systemet må framhållas, alt sådana

lotlerivinster, som enligt vad nvss sagts skola beskattas såsom vanlig

inkomst, visserligen skola uppgivas i vinnarens självdeklaration men att

denna uppgiftsplikt likväl ofta torde eftersättas. En bidragande orsak härtill

kan antagas vara, att den omständigheten, att vinster i svenska penninglotterier

ej skola upptagas i självdeklarationen, givit många skattskyldiga

den uppfattningen att de ej heller behöva deklarera andra lotterivinster.

Kontroll från taxeringsmyndigheternas sida, att lotterivinster verkligen bliva

upptagna till beskattning -—- i den mån sådan kontroll överhuvud kan ske

— kräver mycket arbete och har därför sannolikt i många fall måst underlåtas

(lotteriföretagen lia som nämnts i allmänhet ingen uppgiftsskyldighet

förrän efter anmaning). Vad särskilt angår vinster i varulotterier föreligger

vidare den olägenheten, att tvister kunna uppstå mellan taxeringsmyndigheterna

och de skattskyldiga örn värderingen av vinsterna. Det kan göras

gällande, att en varuvinst skall upptagas till det av lotteriföretaget angivna

värdet, men det kan också göras gällande — och detta torde i allmänhet vara

vinnarnas uppfattning — att vinsten bör värderas endast till vad vinnaren

skulle kunna utfå vid försäljning av densamma. Beträffande varuvinster

föreligger ytterligare den betydande olägenheten, att det för en vinnare av

sådan vinst ofta är svårt att anskaffa det kontanta belopp, som åtgår till

skatt för vinsten när denna skatt — lång tid efter det vinsten utfallit —- avkräves honom. Särskilt torde detta gälla de s. k. båtlotterierna (och liknande

lotterier) där vinnaren ofta icke torde kunna anskaffa medel till

skatten annorledes än genom försäljning av vinsten. Då vinnaren mestadels

torde lia köpt lotten i syfte att — örn han skulle vinna båten — behålla

och bruka den, är det därför naturligt att ett i efterhand framställt skattekrav

— som för många vinnare torde komma som en överraskning — väcker

ovilja. En mera allmän kännedom om skyldigheten att erlägga inkomstskatt

för varuvinster i förening med den skärpta taxeringskontroll, som kan förväntas

med avseende å mera värdefulla vinster, kan därför komma att

minska allmänhetens lust att deltaga i dylika lotterier. Slutligen må framhållas,

att det icke kan anses rationellt, att en del lotterivinster skola vara

föremål för endast statlig beskattning, under det att andra bli belagda med

skatt lill både stat och kommun.

På grund av vad sålunda anförts synes böra undersökas, örn ej alla lotterivinster

skulle kunna undantagas från inkomstbeskattning och i stället beläggas

med lotterivinstskatt.

I promemorian behandlas därefter de olika slagen av lotterivinster var för

sig. Promemorian utmynnar i ett förslag att samtliga lolterivinster, med undantag

för vissa vinster i utländska lotterier, skola undantagas från vanlig

inkomstbeskattning.

Den föreslagna omläggningen har i det övervägande flertalet remissyttranden

i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Omläggningen avstyrkes

emellertid av Stockholms stads drätselnämnd. Dessutom avstyrkes

förslaget, savin angår vinster i varulotterier, av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

samt av föreståndaren för Folkets parkers centralorganisations

lotteri. Vidare avstyrkes förslaget, såvitt angår totalisatorvinster,

av lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala län samt Svenska travsportens

centralförbund och Jockeyklubben. Vad angår sättet för omläggningens genomförande

beträffande vinster i varulotterier lia statskontoret och riksräkenskapsverket

var för sig anmält från förslaget i viss mån avvikande me
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 26k.

ning. Till de anmärkningar, som sålunda framställts mot särskilda delar av

förslaget, torde jag senare få återkomma.

Beträffande innehållet av remissyttrandena må i övrigt följande här nämnas.

Statskontoret framhåller att personer, vilka hemfört sådana lotterivinster

som icke äro underkastade den särskilda lotterivinstbeskatlningen, endast i

begränsad omfattning torde uppgiva sina vinster till den allmänna inkomstbeskattningen

och att avsevärda svårigheter föreligga för kontroll av att

nämnda förpliktelse uppfylles. Med hänsyn härtill och då jämväl i övrigt

starka skäl tala för förslaget anser statskontoret, att den särskilda lotterivinstbeskattningen

bör utsträckas till att omfatta örn möjligt samtliga slag av lotterivinster.

Riksräkenskapsverket anför:

Beskattningen av lotterivinster och därmed jämförliga inkomster är för

närvarande såväl sakligt som tekniskt oenhetligt ordnad. Resultatet av denna

beskattning är också ytterst ojämnt. Medan den särskilda lotterivinstskatten

tack vare det tekniska förfarandet med källskatteuppbörd torde bliva 100- procentigt effektiv, är det en känd sak, att beskattningen av sådana lotterivinster,

som icke drabbas av densamma, är långt ifrån effektiv. Skattskyldigheten

i fråga om lotterivinster av det senare slaget torde icke hava ingått i

folks medvetande och bestämmelserna torde i stor utsträckning hava stannat

på papperet. I den mån bestämmelserna verkligen tillämpas, och så torde

vara fallet exempelvis i fråga om större, mera uppseendeväckande vinster i

varulotterier, bestående exempelvis av bilar, segelbåtar och dylikt, leda de

ofta till att vinnaren nödgas realisera vinsten för att kunna betala skatten.

Om man utgår från att varuvinster regelmässigt äro avsedda att kvarbliva

i vinnarens hand — och delta torde väl vara fallet med exempelvis utlottningsbåtar

—- kan det knappast vara riktigt att beskatta förvärvet som en

inkomst, även örn det påverkar vinnarens förmögenhetsställning.---

De föreslagna ändringarna i fråga örn beskattningen av lotterivinster äro

enligt riksräkenskapsverkets mening ur systematisk synpunkt välmotiverade.

Lotterivinsterna äro till sin natur artskilda från sådan inkomst, som man

avser att träffa med den vanliga inkomstbeskattningen. Riksräkenskapsverket

vill i detta sammanhang erinra örn alt ämbetsverket i yttrande den 11 januari

1943 angående värdestegringsskatt å fastighet uttalat den uppfattningen,

att realisationsvinstbeskattningen bör brytas ur sitt nuvarande samband

med inkomstbeskattning och skatt å realisationsvinst göras till ren statsskatt.

I den mån lotterivinstbeskattningen ingår i den vanliga inkomstbeskattningen,

är den där ett främmande element; att den frikopplas från inkomstbeskattningen

är önskvärt jämväl av praktiska skäl. Vid en övergång till källskalteuppbörd

vore det en fördel, om en så irrationell inkomsttyp bortrensats

från området för inkomstbeskattningen. Ur effektivitetssynpunkt är det

vidare önskvärt, att beskattningen av lotterivinster i all den utsträckning så

kan ske anordnas genom en därför lämpad källbeskattning.

Generalpoststyrelsen framhåller, att genomförandet av det i promemorian

framlagda förslaget för styrelsens vidkommande kommer att medföra viss

ökning av arbetet med och omkostnaderna för uppbörd och redovisning av

lotterivinstskatt. Styrelsen föreslår, att vissa åtgärder i kontrollsyfte skola

vidtagas, men har i övrigt intet att erinra mot förslaget.

T. f. skattedirektören vid Överståthållarämbetet vitsordar behovet av be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 264.

17

stämmelser, varigenom vinster i varulotterier tagas till beskattning i samma

ordning som beträffande vinster i penninglotterier; erfarenheten från taxeringsarbetet

hade nämligen visat, att med nu gällande bestämmelser sådana

vinster på grund av avsaknad av varje kontrollmöjlighet endast i undantagsfall

bleve beskattade.

Överståthållarämbetet anser sig icke böra motsätta sig förslaget trots att

dess genomförande kommer att medföra ökat arbete för anordnare av lotterier

samt i viss utsträckning ställa vinnare av lägre vinster i sämre läge än

vad för närvarande är fallet. Ämbetet anför vidare:

Genom det framlagda förslagets genomförande skulle beskattningsreglerna

vinna i enhetlighet och enkelhet samtidigt som lotterivinstbeskattningen bleve

mera effektiv.

Det måste givetvis anses principiellt riktigt, att samtliga lotterivinster beskattas

efter samma regler. Att en enhetlig beskattning i form av särskild

lotterivinstskatt icke tidigare genomförts synes främst hava berott på de praktiska

svårigheter att uttaga skatten genom lotteriets anordnare, som möta i

de fall, då vinsterna utgöras av annat än penningar eller värdepapper. Med

den föreslagna anordningen beträffande vinsternas sammansättning synes

man emellertid hava i väsentlig del undanröjt svårigheterna i detta avseende.

För vinnare av högre vinster, exempelvis en segelbåt eller en sportstuga, torde

den föreslagna beskattningen ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än örn

skatten uttages i form av vanlig inkomstskatt. Detta gäller icke blott skattebeloppets

storlek utan även sättet för skattens erläggande. I fråga om de

lägre vinsterna torde däremot, i varje fall örn vinnarnas beskattningsbara inkomster

äro relativt små, förhållandet bliva det motsatta. Eftersom allmänheten

i stor utsträckning synes sakna kännedom om nu gällande bestämmelser

angående lotterivinstbeskattningen, kommer vidare den föreslagna beskattningen

i många fall att te sig som en helt ny beskattning. Då det icke

kan anses lämpligt, att vid skattens uttagande använda olika principer alltefter

vinsternas storlek, bör dock en omläggning av beskattningsreglerna avse

alla vinster, som skola bliva föremål för beskattning.

Länsstyrelsen i Stockholms län uppgiver, att erfarenheten visat att lotterivinster,

för vilka icke erlägges särskild lotterivinstskatt, i icke ringa utsträckning

undgå beskattning på grund av svårigheter för taxeringsmyndigheterna

att utöva kontroll å förevarande område, och anser det framlagda förslaget

innebära en godtagbar lösning av frågan.

Länsstyrelsen i Uppsala län understryker de i promemorian angivna fördelarna

med den föreslagna omläggningen av beskattningen och finner förslaget

icke innebära några nackdelar av betydelse. Länsstyrelsen anser i varje

fall de med omläggningen förenade fördelarna vara betydligt större än nackdelarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, alt genom den föreslagna omläggningen

en verklig kontroll skulle vinnas över att skatt överhuvud erlägges

för sådana lotterivinsler, som nu äro undantagna från särskild lotterivinstskatt.

För förslagets genomförande talade jämväl den omständigheten,

att vanlig inkomstbeskattning av lotterivinster ofta kunnat drabba oskäligt

hårt med hänsyn till de allmännyttiga ändamål, som varulotterierna mestadels

tjänade. Även örn länsstyrelsen icke vore omedveten örn de praktiska

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 264.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 26b.

svårigheter att åstadkomma en riktig värdering av vinster i varulotterier, som

otvivelaktigt förelåge, funne länsstyrelsen sig böra tillstyrka de föreslagna

författningsändringarna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

De i promemorian föreslagna ändringarna i hittillsvarande beskattningsregler

få sin största betydelse i fråga örn vinster i varulotteri. Dessas undantagande

från inkomstbeskattning och överförande till den särskilda lotterivinstbeskattningen

innebär enligt länsstyrelsens mening en nödvändig omläggning

icke blott på grund av vunna erfarenheter i det praktiska taxeringsarbetet

utan än mer för att tillgodose de skattskyldigas intresse att få en modifierad,

rimlig beskattning av varuvinster i lotterier. Den väg utredningen

föreslagit för lösning av de svårigheter, som i hithörande frågor inställa sig,

anser länsstyrelsen vara den lämpligaste.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län säger sig ha bibringats den uppfattningen,

att ett genomförande av förslaget skulle medföra påtagliga fördelar

för det allmänna. De i hithörande avseende gällande beskattningsreglerna

syntes vara mindre tillfredsställande och skulle betydligt vinna i enkelhet

och överskådlighet. Uppenbart torde även vara, att lotterivinstbeskattningen

skulle bliva mera effektiv. Det hade ofta framhållits, att stora brister vidlådde

den nu rådande anordningen. Efter allt att döma hade lotterivinsler

till ej obetydliga belopp helt undgått beskattning, då de skattskyldiga uraktlåtit

uppgiva beloppen till beskattning och taxeringsmyndigheternas möjlighet

att öva kontroll häröver vöre synnerligen ringa.

Stockholms stads drätselnämnd finner däremot fördelarna av den föreslagna

omläggningen icke överväga de nackdelar, som bliva förenade därmed.

Sålunda skulle omläggningen för kommunernas del få till följd en viss

inkomstminskning därigenom att ifrågavarande lotterivinster undandroges

den kommunala beskattningen. Ehuru här som regel ej torde bli fråga om

några större belopp, måste varje minskning av kommunernas skatteunderlag

betecknas som i hög grad ovälkommen med hänsyn till de ständigt ökade

krav, som ställdes på kommunalförvaltningens ekonomiska resurser. Även

om det vore möjligt att i viss mån tillmötesgå kommunernas berättigade önskemål

på denna punkt genom att tillerkänna kommunerna skälig andel av

den skatteintäkt, som enligt de föreslagna reglerna skulle helt tillfalla staten

— en åtgärd som i varje fall borde vidtagas — måste emellertid så bestämda

invändningar göras mot förslagets principer beträffande beskattning av vinster

i varulotterier (jfr s. 29), att drätselnämnden ansåge sig böra helt avstyrka

förslaget.

Vinster i svenska varulotterier.

Vad särskilt angår varulotterierna har frågan örn lotterivinstskattens tilllämpning

jämväl på rena varuvinster varit aktuell redan vid tidigare tillfällen.

Senast har Svenska seglarförbundet tagit upp frågan i förenämnda,

den 20 januari 1945 dagtecknade framställning, vilken närmast rör beskattning

av segeljakter förvärvade som lotterivinster. Seglarförbundet anför:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

19

De olika segelsällskapen hava hittills efter vederbörligt tillstånd plägat

årligen anordna lotterier med segeljakter, mönsterbåtar, som vinster. Detta

är för dessa sällskap med deras begränsade ekonomi enda möjligheten att

kunna följa med i utvecklingen av det modema båtbygget, varav ett betydande

antal småvarv kusterna runt eller vid de stora insjöarna erhålla sin

utkomst. Genom dylikt anskaffande av mönsterbåtar höjes också intresset

för båtbyggnadskonsten överhuvud taget och lämnas åt sportseglarna utsikter

att kunna förvärva en god båt.

Det sistnämnda dock under förutsättning att vinnare kan behålla sin vinst.

Men till följd av gällande skattelagstiftning, som bestämmer att vinst å varulotteri

skall upptagas som inkomst, därest dess värde överstiger 100 kronor,

blir det i allt högre grad omöjligt för vinnare av segeljakt att behålla densamma,

något som direkt motverkar lotteriets mening. Båtarna betinga nämligen

numera höga anskaffningskostnader och sjösportens män tillhöra i stor

utsträckning de breda lagren med begränsade årsinkomster — sjösporten har

blivit en folkrörelse av stora mått. En sådan vinnare kan icke för vinståret

bära upp en till tre- och fyrdubblad taxering för statlig inkomstskatt med

dess progressivitet och påföljande kommunalskatt. Han nödgas snarast sälja

båten under hand eller på auktion. Så bar redan börjat ske i ökad omfattning.

I samma mån som allmänheten får tydligare klart för sig de ekonomiska

påföljderna att bliva vinnare i ett varulotteri, i detta fall ett båtlotteri, kommer

den att hålla sig borta från detsamma, lotterna bliva ej sålda och segelsällskapen

i allmänhet tvingas att upphöra med byggande av mönsterbåtar

till uppenbar skada för småvarven och till hinder för segelsportens och båtkonstruktionens

utveckling.

En ändrad lagstiftning i vad avser vinst å varulotteri synes på grund av

det anförda vara högst angelägen, och får Svenska seglarförbundet hemställa

att herr statsrådet ville överväga denna fråga, och synes därvid ändamålsenligt

att dylik särskild skatt utginge med procentsats, som kan befinnas

skälig.

Förordningen elen 28 september 1928 örn särskild skatt å vissa lotterivinster

avsåg från början endast vinster i svenska penninglotterier och vid

vinstdragning å svenska premieobligationer. Dess tillämpningsområde utsträcktes

emellertid genom en förordning den 29 maj 1942 (nr 276) till värdepappersvinster

i varulotterier. I en under förarbetena till nämnda författningsändring

inom finansdepartementet utarbetad promemoria berördes

även möjligheterna för lotterivinstskattens utsträckning till alla vinster i varulotterier.

Därvid anfördes följande (proposition nr 213/1942 s. 10):

En nödvändig förutsättning för tillämpning av bestämmelserna örn den

särskilda lotterivinstskatten å vinster i varulotterier torde få anses vara, att

vinsterna utgöras antingen av föremål, som äro lätta att realisera i allmänna

marknaden och vilkas omedelbara saluvärden sålunda utan svårighet

kunna fastställas, eller också av föremål, som — oavsett de åtgärder, som

kunna komma att föreskrivas för beskattningen — undergått eller komma

att undergå en officiell värdering av något slag. Det synes därför utan vidare

vara klart, att det icke kan ifrågakomma att belägga vinster, som bestå

av exempelvis en segelbåt i ett båtlotteri eller ett konstverk i ett konstlotteri,

med den ifrågavarande skatten, och detsamma torde gälla även för

vinster, som utgöras av klädespersedlar, husgerådssaker, sportartiklar och

dylikt. Däremot synas vinster, som utgöras av värdepapper, lämpa sig väl

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

för skatten, såvitt värdepapperen äro börsnoterade. Slutligen skulle man

kunna tänka sig beskattningens genomförande även beträffande vinster, bestående

av presentkort eller fastigheter.

Vad då först angår vinster, som utgöras av börsnoterade värdepapper, är

det ju lätt att fastställa det omedelbara saluvärdet på en sådan vinst, och

det är ju ingen orättvisa mot vinnaren att beräkna skatten på detta värde,

eftersom han omedelbart kan förvandla vinsten i reda pengar till belopp,

motsvarande samma värde. Detta medför också, att det icke behöver uppstå

några komplikationer vid skatteuppbörden, i det lotteriarrangören, örn

vinnaren icke kan eller vill betala skatten kontant, kan innehålla och utan

större besvär låta försälja så stor del av vinsten, att köpeskillingen täcker

skatten.

Beträffande vinster, som utgöras av presentkort, torde dylika vinster kunna

sägas ha ett saluvärde, motsvarande det angivna priset på presentkorten,

under förutsättning att dessa icke äro utställda på alltför stora belopp samt

gälla för inköp i ett flertal affärer. Emellertid har det visat sig vid undersökningen

av vinstlistorna för de större varulotterierna, att presentkorL eller

anvisningar på 1 000 kronor och mera ingå bland vinsterna, och vidare att

dessa ofta gälla för inköp i en enda affär eller t. o. m. för inköp av endast

visst slag av varor i en enda affär. I dylika fall torde det vara svårt att avyttra

presentkorten utan reducering av priset under det belopp, varå de

lyda. Härtill komma svårigheter vid uppbörden. Då man icke gärna kan

ålägga lotteriarrangören skyldighet att för skattens uttagande låta försälja

vinsten eller erforderlig del därav, återstår endast att lita till att vinnaren

betalar skatten kontant, då han lyfter vinsten. Den situationen kan ju emellertid

uppstå, att vinnaren icke förmår erlägga det mot skatten svarande

beloppet. Ur vinnarens synpunkt skulle detta innebära, att han helt enkelt

icke kunde lösa ut sin vinst. Även örn man kunde antaga, att en vinnare i

dylikt fall alltid skulle kunna anskaffa det erforderliga beloppet genom att

avyttra vinsträtten, skulle arrangemanget ändå icke vara tillfredsställande,

eftersom avyttringen under sådana förhållanden säkerligen ofta finge ske

till betydligt underpris.

Vad angår vinster, som utgöras av fastigheter, så vore ju anledningen till

att man skulle belägga just en sådan vinst med den särskilda skatten att

man kan använda sig av fastighetens taxeringsvärde som grundval för

skatteberäkningen. Emellertid försvåras detta av att en dylik vinst vid utlämnandet

i allmänhet endast torde bestå av en anvisning på en monteringsfärdig

byggad jämte visst kontant belopp för inköp av tomt och uppmonteringen

samt att den fastighet, som vinsten motsvarar, därför först efter

en längre tid föreligger i sådant skick, att den kan bliva föremål för fastighetstaxering.

Härtill komma alla de olägenheter, vilka ovan angivits gälla

för uppbörden av skatt, som påförts vinster bestående av presentkort.

Den särskilda lotterivinstbeskattningen torde sålunda i den form vari den

för närvarande föreligger icke lämpa sig för andra vinster i varulotterier

än sådana, som utgöras av börsnoterade värdepapper.

I detta sammanhang må nämnas, att man under lotterivinstskattefrågans

tidigare behandling diskuterat vissa metoder för uppbörd av skatten, varigenom

de angivna svårigheterna skulle undgås, men att dessa metoder då

ansågos icke böra komma i tillämpning. Sålunda yttrade 1924 års skatteberedning,

som utarbetade förslag till 1928 års förordning örn lotterivinstskatt

— närmast med tanke på vinster i penninglotterier — följande (proposition

nr 213/1928 s. 221):

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

21

Vill man frikalla lotterivinst från inkomstbeskattning och i stället uttaga

samma skattebelopp på annan väg, skulle detta då enklast kunna ske genom

en lämpligt avvägd höjning av stämpelskatten. Att gå denna väg synes dock

icke vara att tillråda. Genom en beskattning av lotterivinster vill maxa träffa

de särskilda vinnaina och detta sker nu genom inkomstbeskattningen. Genom

en höjning av lottsedelsstämpeln skulle man väl kunna träffa lotterispelarna

såsom en helhet med samma skatt som vid inkomstbeskattning av

vinsterna, men däremot får man ingen som helst garanti för att skatten kommer

att träffa just vinnarna. Det är snarare troligt, att även efter en förhöjning

av stämpelskatten samma vinstfördelning som nu skulle bibehållas

och att skatten alltså skulle träffa alla lottköpare och icke blott vinnarna;

resultatet av reformen skulle blott bliva, att man befriade vinnarna finn

den nuvarande inkomstbeskattningen på bekostnad huvudsakligen av de

lottköpare, som icke erhållit någon vinst. Blott en ringa del av skatten skulle

bäras av vinnarna och icke ens denna andel skulle fördelas i förhållande

till respektive vinsters storlek, utan i stället i förhållandet till antalet inköpta

lottsedlar. Vid införandet av den nuvarande stämpeln å lottsedlar var

det---ej heller avsikten att med skatten träffa vinnarna utan lottkö
parna.

I yttranden över den i samband med 1942 års ändringar i lotterivinstskatteförordningen

utarbetade departementspromemorian föreslogo statskontoret

och Överståthållarämbetet en annan utväg. Statskontoret förordade sålunda

följande metod (proposition nr 213/1942 s. 13):

Tillstånd av länsstyrelse eller — då insatssummaix överstiger 5 000 kronor

— av Kungl. Majit uppställes såsom villkor för anordnande av lotteri med

vinster av högre värde än 100 kronor. Vidare föreskrives, att vid ansökan

örn dylikt tillstånd skall fogas preliminär vinstförteckning med angivande,

bland annat, dels av hela det för vinster avsedda beloppet, dels ock av det

belopp, som tänkts tagas i anspråk för vinster, värda över 100 kronor. Beviljas

tillstånd till lotteriet, meddelas samtidigt beslut, varigenom båda dessa

belopp fastställas efter avdrag av förslagsvis 20 procent av det för sistnämnda

vinster avsedda beloppet. Samtidigt ålägges anordnaren av lotteriet

att inom viss angiven tid till statsverket inbetala det belopp, vilket sålunda

avdragits. Uppbörd och redovisning torde kunna verkställas på ungefär

samma sätt, som för närvarande tillämpas beträffande den särskilda

lotterivinstskatten. Rätt till restitution för det fall, att vinst utfaller å icke

försåld lott, eller örn vinst icke lyftes, synes ej exTorderlig.

Överståthållarämbetet uttalade för sin del (proposition nr 213/1942 s. 14)

att saken kunde ordnas på så sätt att lotteriets arrangör redan i samband med

inköp av respektive vinster — oavsett örn de bestode av värdepapper eller

andra varor — avsatte viss procent av det då beräknade värdet till skatt,

d. v. s. att det sammanlagda vinstvärdet från början borde beräknas med en

mot skatteavdraget svarande reduktion. Av det avsatta skattebeloppet skidle

arrangören vara skyldig redovisa så stor del som svarade mot antalet försålda

lotter i förhållande lill hela antalet lotter i vederbörande lotteri.

I anledning härav framhöll jag i propositionen nr 213/1942 (s. 16), att den

föreslagna anordningen skulle få ungefär samma verkningar, som örn det

ålades lotteriarrangörerna att till statsverket inbetala viss del av vad som

influtit för försålda lotter, d. v. s. som en stämpelavgift på lottsedlarna. De

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

skäl, som vid tillkomsten av 1928 års förordning anförts mot beskattningens

ordnande på detta sätt, ansåg jag med samma styrka tala emot det ifrågavarande

förslaget.

I den nu utarbetade promemorian framhålles att man, då tanken att

tillämpa den särskilda lotterivinstskatten å egentliga varuvinster år 1942

avvisades, torde hava utgått från att särskilda anordningar beträffande sättet

för skattens uppbärande eller beträffande vinsternas sammansättning

icke vidtoges. Därest dylika anordningar kunde genomföras, syntes frågan

emellertid komma i ett annat läge. Det syntes därför vara önskvärt att undersöka,

huruvida anordningar av angivet slag vore praktiskt genomförbara.

Vidare anföres i promemorian:

Vill man genomföra lotterivinstskatten beträffande varuvinsterna och samtidigt

bibehålla skattens natur av skatt på vinnarna, torde annan utväg icke

stå till buds än att man låter skatten beräknas och uppbäras^ enligt lotterivinstskatteförordningens

regler men i stället åvägabringar en sådan sammansättning

av varje skattepliktig vinst att detta kan ske utan att komplikationer

uppstå. EU sådant system kan givetvis endast genomföras på det sättet,

att de skattepliktiga vinsterna uppdelas i två skilda delar, därvid den ena,

uppgående till mot skatten svarande belopp, utgöres av penningar. Ett visst

lotteriföretag får med andra ord göra upp vinstplanen och fördela vinsterna

alldeles oberoende av skatten, men när det sedan gäller att bestämma vad

som skall ingå i de särskilda vinsterna, skall iakttagas, att mot skatten svarande

del alltid består av kontanter. Om t. ex. något av de företag, som

regelbundet anordna varulotterier, förut brukat som vinst ha en sportstuga

med värde av 10 000 kronor, får vinsten i stället — om skattesatsen sättes

till 20 procent — bestå av en sportstuga för 8 000 kronor samt 2 000 kronor

i kontanter, avsedda att inlevereras till statsverket. I vinstförteckningen kan

vinsten upptagas med samma belopp som förut med anmärkning endast att

värdet å det utlottade föremålet understiger det angivna värdet med ett mot

skatten svarande belopp.

För att möjligheterna att genomföra det sålunda föreslagna systemet skola

kunna bedömas lämnas därefter i promemorian en redogörelse för de olika

slag av varulotterier, som jämlikt lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr

207) lagligen kunna förekomma. Därvid erinras till en början örn att varulotterierna

kunna indelas i tre kategorier, nämligen dels sådana för vilka

fordras Kungl. Maj:ts tillstånd, dels sådana för vilka fordras tillstånd av

vederbörande länsstyrelse och dels sådana vilka få anordnas utan tillstånd,

dock först efter anmälan till polismyndighet.

Om den först angivna kategorien av lotterier anföres i promemorian:

Kungl. Maj :ts tillstånd erfordras alltid för lotterier, däri insatserna överstiga

ett sammanlagt belopp av 5 000 kronor. I dylika tillstånd, däri skiljes

mellan tombola- och annat varulotteri (det senare benämnt varulotteri), brukar

Kungl. Maj:t — örn man frånser båtlotterier och dylikt — lämna föreskrifter

örn lotternas antal, lottpriset, minsta sammanlagda vinstvärdet — sorn

i allmänhet angives till belopp motsvarande halva sammanlagda försäljningsvärdet

å lotterna (omslutningen) — samt ungefärliga värdet å högsta och

lägsta vinsterna. I fråga örn vinsternas beskaffenhet brukar i övrigt angivas,

om någon vinst får utgöras av statens premieobligationer eller försvarsobligationer

och örn någon vinst får utgöras av fastighet (sportstuga eller dylikt).

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kanell. Maj .-ta proposition nr 264.

23

Vad angår övriga vinster brukar föreskrivas, att de skola, i den mån de icke

bestå av skänkta föremål, utgöras av för lotteriet direkt från tillverkare inköpta

svenska hantverks-, slöjd-, industri- eller konstalster eller ock av presentkort,

gällande såsom betalningsmedel hos ett flertal affärer, som huvudsakligen

tillhandahålla varor av svensk tillverkning. Beträffande värdet å

vinsterna brukar angivas, att detta ej må upptagas högre än gällande detaljhandelspris

eller, om detaljhandelspriset ej med bestämdhet kan utrönas,

högre än inköpspriset, dock att värdet å hemslöjds- eller hantverksalster liksom

å skänkta varor i senare fallet får upptagas till pris, som åsättes efter

värdering av opartisk sakkunnig. Vidare bemyndigas dels vederbörande länsstyrelse

att utse en kontrollant vid lotteriet samt vidtaga de andra åtgärder

som kunna finnas erforderliga för åvägabringande av vederbörlig kontroll å

och ordning vid lotteriföretaget, och dels chefen för handelsdepartementet

att utse ombud vid lotteriet med skyldighet att jämte kontrollanten öva tillsyn

över lotteriet samt att därvid bl. a. granska och underteckna vinstförteckning

och dragningslista ävensom övervaka, att allmänhetens intresse att som

vinster erhålla lämpliga föremål med angivna värden behörigen tillgodoses.

Avtal om inköp av vinster får enligt särskild föreskrift ej ingås, innan detsamma

godkänts av ombud eller kontrollant. Förteckning å vinsterna med

angivande av deras beskaffenhet och värde skall i vanliga varulotterier tillhandahållas

vid lottförsäljningen och i tombolalotterier upprättas så snart

ske kan och senast vid lottförsäljningens slut.

Beträffande båtlotterierna brukar i Kungl. Maj :ts tillstånd angivas ett värde

(ungefärligt eller exakt) på den eller de båtar, som skola utlottas, eller också

ett minsta värde, som båten eller båtarna ej få underskrida. I övrigt brukar

angivas antalet lotter och lottpriset, varjämte vederbörande länsstyrelse bemyndigas

att lämna de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga

för kontroll å och ordning vid lotteriet (kontrollant brukar utses även för

dessa lotterier).

Härefter framhålles i promemorian, att de större varulotterierna ofta ha en

eller två vinster, som bestå av premieobligationer och som sålunda redan äro

belagda med lotterivinstskatt. Att göra någon skillnad mellan dessa vinster

och de egentliga varuvinsterna, som nu ifrågasättas skola bliva underkastade

samma skatt, torde, enligt vad i promemorian vidare anföres, icke bliva erforderligt.

Det syntes för övrigt, när lotterivinstskatten utsträcktes till värdepappersvinsterna,

lia varit avsett att ett förfaringssätt liknande det nu föreslagna

skulle tillämpas beträffande dessa vinster.

I detta sammanhang citeras i promemorian följande av mig gjorda uttalande

vid anmälan av propositionen nr 213/1942 (s. 16):

För närvarande utgöras förekommande värdepappersvinster huvudsakligen

av statens premieobligationer. Enligt vad jag inhämtat brukar det i de flesta

lotterier med dylika vinster tillgå så att lotteriarrangören icke inköper

obligationerna förrän efter dragningen, ibland för övrigt icke förrän vinnaren

anmäler sig för att lyfta vinsten. Härvid inköpas obligationer för ett belopp

motsvarande värdet å vinsten enligt vinstförteckningen, och antalet obligationer,

som komma att ingå i vinsten, blir sålunda beroende av noteringen

den dag inköpet sker. Skulle beloppet icke jämnt svara mot visst antal obligationer

— vid en vinst å 10 000 kronor kunna obligationer för exakt detta

belopp vid inköp å börsen en viss dag icke erhållas utan det mot vinslbeloppet

närmast svarande antalet obligationer betingar t. ex. endast eli pris av 9,980

kronor — inköpes ytterligare en obligation eller också fy lies vinstsumman på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

annat sätt, i det angivna exemplet kanske med ett presentkort på 20 kronor.

Då de värdepappersvinster, som utlämnas till vinnarna, sålunda åtminstone

i de allra flesta fall komma att hava ett värde, som uppgår till praktiskt taget

samma belopp som det i vinstförteckningen för respektive vinst angivna beloppet,

synes skatten kunna beräknas på sistnämnda belopp. Detta innebär,

att om i ett lotteri förekommer en värdepappersvinst å 10 000 kronor, skatten

med en skattesats av exempelvis 20 procent alltid skall utgöra 2 000 kronor.

Inköp oell utlämning av vinster kunna efter skattens genomförande ske i

samma former som hittills. Den enda skillnaden blir att i stället för att hittills

fått inköpas och tillhandahållas obligationer för ett noterat värde inköpsdagen

av (ungefär) 10 000 kronor härefter få inköpas och utlämnas obligationer

till ett noterat värde av (ungefär) 8 000 kronor.

Att det sålunda beskrivna förfarandet verkligen tillämpats i fråga om

värdepappersvinster efter 1942 års ändringar i lotterivinstskatteförordningen

säges i promemorian lia bekräftats vid förfrågan på expeditionerna för

några av våra större lotteriföretag. Härefter anföres:

Till belysning av den betydelse den ifrågasatta omläggningen av beskattningen

bär för de större varulotterierna kan nämnas, att riksskyttelotteriet,

som torde vara ett av de mera typiska vanliga varulotterierna, under år

1944 — med en tillåten omslutning av 210 000 kronor (100 000 lotter å 2

kronor 10 öre) och med en sammanlagd vinstsumma av 105 000 kronor, fördelad

å 5 000 vinster — bade 190 vinster å högre belopp än 25 kronor med

ett sammanlagt värde av 61 293 kronor. Då högsta vinsten utgjordes av

premieobligationer till 25 000 kronors värde, skulle av omläggningen beröras

189 vinster å tillhopa 36 293 kronor (35 procent av hela vinstsumman).

Örn man låter skatteplikten endast omfatta vinster med över 100 kronors

värde, hade antalet skattepliktiga varuvinster nedgått till 49 med ett sammanlagt

värde av 24 483 kronor (23 procent av vinstsumman). Vidare kan

nämnas, att barnensdagslotteriet i Stockholm, som torde vara ett typiskt

tombolalotteri, samma år — med en tillåten omslutning av 800 000 kronor

och med ett sammanlagt vinstvärde av 400 000 kronor, fördelade å 40 205

vinster — hade 429 vinster å belopp över 25 kronor med sammanlagt värde

av 153 800 kronor, därav 2 vinster å tillhopa 100 000 kronor utgjordes av

premieobligationer. Lotterivinstskatten skulle sålunda bär med den nuvarande

skattepliktsgränsen komma att omfatta 427 nya vinster — alla för

övrigt bestående av presentkort — med ett sammanlagt värde av 53 800 kronor

(13 procent av vinstsumman). Vid en höjning av skattepliktsgränsen

till 100 kronor, skulle endast 27 nya vinster med ett värde av 30 800 kronor

(8 procent av vinstsumman) komma att indragas under beskattningen.

Vad angår värdet å de vinster, som skulle beröras av den föreslagna ändringen,

kan nämnas, att den sammanlagda tillåtna omslutningen för de

lotterier, vartill tillstånd av Kungl. Maj:t meddelats under år 1944, enligt inhämtade

uppgifter uppgår lill 7—8 000 000 kronor, därav för båtlotterier

omkring 500 000 kronor. Om man antager, att vinstvärdet härvid uppgår till

4 000 000 kronor samt att 25 procent därav avser vinster, som bestå av annat

än värdepapper och som ha över 25 kronors värde, skulle det skattepliktiga

vinstvärdet bli omkring 1 000 000 kronor. En höjning av skattepliktsgränsen

till 100 kronor kan beräknas medföra en minskning av detta

belopp med 2 å 300 000 kronor.

Beträffande de båda övriga i promemorian angivna slagen av varulotterier

stadgas i lotteriförordningen — örn man frånser de minsta lotterierna,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

däri -värdet å högsta vinst ej får överstiga 5 kronor — att lotteri, däri insatser,

om sådana fordras, oell vinster äro till antal och storlek bestämda

enligt uppgjord plan, må anordnas dels efter anmälan hos polismyndighet

minst 7 dagar innan, under förutsättning att lotteriet anordnas i samband

med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål, alt lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område,

att vinsterna icke utgöras av penningar eller värdepapper samt att anmälan

icke avser anordnande vid samma tillställning av lotterier med insatser till

högre sammanlagt belopp än 1 000 kronor, och dels efter tillstånd av länsstyrelse,

under förutsättning att lotteriet anordnas till förmån för välgörande,

kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller till svenska konstidkares understöd

och uppmuntran, att lotteriet bedrives allenast inom länet, att vinsterna

icke utgöras av penningar eller värdepapper samt att insatserna icke uppgå

till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor. Vid meddelande av tillstånd

till lotteri av nu ifrågavarande slag må föreskrivas de närmare villkor samt

meddelas de kontroll- och ordningsföreskrifter, vartill omständigheterna

kunna giva anledning. För lotterier, som icke kräva tillstånd, äger polismyndigheten

meddela erforderliga kontroll- och ordningsföreskrifter.

Angående varulotterier av sistnämnda båda slag anföres i promemorian:

Beträffande lotterier, som kräva tillstånd av länsstyrelse, har hos Överståthållarämbetet

inhämtats följande.

Vid ansökan örn tillstånd brukar lotteriarrangören foga en plan med angivande

av lotteriets omslutning samt vinsternas antal, beskaffenhet och

värde. Därest dylik plan icke finnes bifogad ansökningen, infordras sådan

från lolteriarrangören, innan tillstånd meddelas. Om vinsterna bestå enbart

av skänkta föremål och arrangören uppgiver, att det är svårt för honom att

få tillgång till dessa föremål, innan lottförsäljningen börjar, brukar Överståthållarämbetet

emellertid medgiva tillstånd utan att plan över lotteriet företetts,

därvid dock tillses att motsvarande uppgifter innehållas i den redogörelse,

som efter lotteriets avslutande skall avgivas av den för lotteriet utsedde

kontrollanten. Som villkor för tillstånd brukar krävas, att vinstvärdet

uppgår minst till halva omslutningen, örn det är fråga om köpta vinster, och

minst till hela omslutningen, om det gäller skänkta vinster. I tillståndsresolutionen

angives bl. a. den tillåtna högsta omslutningen samt det sammanlagda

värdet av vinsterna, varjämte en kontrollant förordnas att tillse, att de meddelade

föreskrifterna uppfyllas, att dragning sker på behörigt sätt samt att

allmänhetens intressen i övrigt iakttagas. Som kontrollant använder Överståthållarämbetet

därvid antingen någon av sina tjänstemän eller annan,

som ämbetet självt utväljer, eller också person, som lotteriarrangören föreslår.

Beträffande lotterier, för vilka endast fordras anmälan till polismyndighet,

brukar enligt å Stockholms poliskammare inhämtade upplysningar för i

Stockholm anordnat sådant lotteri tillses, att lotteriarrangören inkommer

med en plan över lotteriet samt att vinstvärdet förhåller sig till omslutningen

ungefär på samma sätt som förut angivits beträffande de lotterier, lör vilka

fordras tillstånd av Överståthållarämbetet. Undantag från skyldigheten att

förete plan över lotteriet medges även här beträffande lotterier, däri vinsterna

bestå av skänkta föremål, och dessutom anses arrangören av ett lotteri

av detta slag icke kunna åläggas att lia vinster, vilkas värde står i det an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

tilena förhållandet till omslutningen. För varje lotteri förordnas en kontrollant

med samma uppgifter som beträffande lotteri, vilket anordnas med

överståthållarämbetets tillstånd. Till kontrollant brukar därvid så gott som

alltid utses en av lotteriarrangören föreslagen person.

Efter denna redogörelse för varulotterier av olika slag anföres vidare i

promemorian:

Med hänsyn till de sålunda angivna förhållandena synes något avgörande

skäl mot att anordna beskattningen av varuvinster enligt den ovan angivna

metoden ej föreligga. Förutsättningen härför är visserligen, att möjligheter

finnas att få fram ett någorlunda tillförlitligt värde på de särskilda vinsterna,

med utgångspunkt från vilket skatten kan beräknas, samt att någon kontroll

på bestämmelsernas efterlevnad kommer att utövas. Båda dessa förutsättningar

synas emellertid föreligga utan att särskilda anstalter behöva vidtagas.

Vad angår förstnämnda förutsättning så kontrolleras ju värdet på

vinsterna i de större lotterierna, för vilka Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras,

av representanter för det allmänna vid vinstplanens uppgörande och sådan

kontroll — örn än av mindre betryggande art — förekommer även i övriga

lotterier. Beträffande de lotterier, som fordra tillstånd av länsstyrelse, har

man garantier för att värdena icke upptagas för lågt även genom uppställandet

av förut angivna villkor, att omslutningen icke får överstiga vinstvärdet,

då vinsterna bestå av skänkta föremål, och icke dubbla vinstvärdet,

då de bestå av köpta föremål. Endast för lotterier, som få anordnas utan

tillstånd, synes man behöva befara, att den till grund för skattepåföringen

liggande värderingen blir mindre tillförlitlig. Även för arrangörer av dylika

lotterier föreligger emellertid ett visst intresse — för att göra deltagande i

lotterierna mera lockande — att icke upptaga vinstvärdena för lågt. I dessa

lotterier torde för övrigt vinsterna regelmässigt ha ganska blygsamma värden.

I detta sammanhang synes böra framhållas, att det givetvis kan visa sig

lämpligt att i tillståndsresolution eller meddelade föreskrifter uttryckligen

angiva, att mot skatten svarande del av de skattepliktiga vinsterna skall

utgöras av penningar, samt erinra kontrollanten för vederbörande lotteri

örn hans skyldighet jämlikt kungörelsen den 21 december 1928, nr 486, att

övervaka, att skatten blir till vederbörligt belopp beräknad och i föreskriven

ordning inbetalad.

Angående varulotterier med endast skänkta vinster anföres i promemorian:

Ett särskilt problem utgöra onekligen de lotterier, däri vinsterna bestå av

skänkta föremål. Vinsterna äro ofta svåra att värdera, och uppgörandet av

vinstförteckningarna för dessa lotterier sker nog ibland utan alltför stor

noggrannhet. Därtill kommer, att beskattningen för dessa lotterier dels blir

relativt sett hårdare, eftersom vinstvärdet i förhållande till omslutningen

i allmänhet är högre än i andra lotterier, oell dels kan komma att framstå

som en beskattning av lotteriföretaget som sådant och icke som en beskattning

av vinnarna, vilket ju är meningen. För ett sådant lotteri torde oftast

för närvarande allt vad som flyter in för sålda lotter utgöra nettointäkt,

och, om det allmänna avkräver lotteriet viss del av denna intäkt som skatt,

ligger det nära till hands att betrakta skatten som en skatt på själva lotteriet;

att en sådan skatt pålägges just i dessa fall kommer därvid att framstå

som så mycket mera obefogat som dessa lotterier ofta anordnas för

mycket behjärtansvärda ändamål. Emellertid torde det i flertalet fall vara

möjligt att undvika nyssnämnda, mindre tillfredsställande effekt. Hittills

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 b.

27

har nämligen ett dylikt lotteri måst lia vinster med värde till belopp motsvarande

omslutningen. Efter genomförandet av de ifrågasatta ändringarna

bör omslutningen däremot få uppgå till ett belopp motsvarande de i vinsterna

ingående föremålens värde jämte skatten, d. v. s. lotteriarrangören

bör få öka lottförsäljningen för de föremål, som skola utlottas, med belopp

motsvarande skatten. Under det att skatten i ett lotteri med köpta vinster

övervältras på vinnarna genom att värdet å de särskilda vinstföremålen

minskas, kommer övervältringen i de nu ifrågavarande lotterierna att ske

genom att den totala försäljningssumman för lotterna okas. I de fall då

efterfrågan på lotter icke kan antagas bli så stor att det lönar sig att öka

lotternas antal eller pris — fall torde ibland inträffa då icke ens lotter för

belopp motsvarande det skänkta föremålets värde kunna avyttras — blir

dock skatten en ren belastning av lotteriet.

Beträffande skattepliktsgräns och skattesats anföres slutligen i promemorian

:

Vad angår skattepliktsgränsen har denna beträffande vinster, som nu äro

belagda med lotterivinstskatt, bestämts till 25 kronor, och det kunde synas

ligga nära till hands att låta samma gräns gälla även för varuvinsterna. Att

sätta gränsen så lågt torde emellertid av praktiska skäl icke vara lämpligt.

Det föreslagna systemet kommer givetvis att medföra en del besvär för lotteriarrangörer

och myndigheter, och dessa besvär bli mera accentuerade ju

större antal vinster skatteplikten omfattar. Även andra nackdelar äro forbundna

med lotterivinstskattens utsträckning till de lägre vinsterna i varulotterierna.

Särskilt skulle olägenheterna för lotterier med skänkta vinster

komma att bli skarpt framträdande, och om gränsen sättes så lågt som till

25 kronor torde man bliva nödsakad att taga upp frågan om frikallande av

dessa lotterier från skatten eller beredande åt dem av speciella lättnader, vilket

skulle vålla stora svårigheter. Vidare torde den ekonomiska betydelsen

av att eftergiva skattekravet beträffande ytterligare ett antal av de lägre varuvinsterna

bli ganska liten. Med skäl torde kunna göras gällande, att skatten

å varuvinster, som ej överstiga exempelvis 100 kronor, ej står i proportion

till det besvär och de kostnader, som uppbärandet av skatten skulle medföra.

På grund härav synes skattepliktsgränsen för de nu ifrågavarande vinsterna

lämpligen kunna sättas till 100 kronor, vilket alltså innebär, att skatten

skulle omfatta endast vinster med över 100 kronors värde.

Ej heller i nu förevarande avseende synes det föreligga någon anledning

att skilja mellan vinster, som bestå av värdepapper, och egentliga varuvinster.

Värdepappersvinster torde hittills i de fall sådana förekommit så

gott som alltid ha överstigit 100 kronor, och en höjning av skattepliktsgränsen

för dylika vinster från 25 till 100 kronor synes sålunda sakna praktisk

betydelse.

Vad angår skattesatsen torde övervägande skäl tala för att låta samma

regler gälla för varuvinster som för övriga vinster, vilka äro underkastade

lotterivinstskatt. Skatten torde sålunda böra utgå med 20 procent av vinstens

belopp, därvid vinstbeloppet utgöres av värdet a vinstföremålet plus det

kontanta, för skattebetalning avsedda beloppet.

Beträffande innehållet av remissyttrandena må, vad särskilt angår beskattningen

av varuvinster, lill en början nämnas, alt varken kammarrätten eller

någon av de hörda länsstyrelserna baft något all erinra mot förslaget i denna

del.

Vidare må nämnas, att Svenska seglar förbundet för sin del uttalat, att det

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

föreslagna sättet för skattens uttagande syntes innebära ett ändamålsenligt

förfarande och att kontrollen av de olika vinstemas värde icke torde erbjuda

några som helst svårigheter i fråga om utlottningsbåtar.

I några remissyttranden framföras däremot erinringar mot förslaget i

nu förevarande del. Statskontoret åberopar sålunda sitt förut berörda, i

samband med 1942 års författningsändringar framlagda förslag. Gentemot

anmärkningen, att en beskattning enligt detta förslag skulle träffa samtliga

spelare i lotterierna och icke endast vinnarna, uttalar statskontoret att. då

endast vinnarna lia någon rätt till vinsterna, all lotterivinstbeskattning drabbar

vinnarna eller eventuellt, beroende å vinstvärdenas avvägning, arrangörerna.

Statskontoret fortsätter:

Promemorieförfattarens förslag innebär i sak samma lösning av spörsmålet,

som statskontoret sålunda förordat. Enligt båda förslagen skulle lotterianordnarna

vid vinsternas förvärvande avsätta 20 procent av den kalkylerade

vinstsumman till skatt. Även vid en tillämpning av det av statskontoret

förordade förfarandet kan, därest så av psykologiska skäl anses lämpligt,

i den för allmänheten tillgängliga vinstplanen angivas vinsternas värde inklusive

skattebeloppet eller, eventuellt, att föreskriven skatt erlägges av lotteriet.

En lösning enligt de av ämbetsverket skisserade linjerna skulle emellertid

avsevärt minska svårigheterna för beskattningens utsträckning till vinster

å ned till ett bruttobelopp av 25 kronor, vilket förefaller statskontoret

i och för sig önskvärt. På grund härav och då det av statskontoret år 1942

föreslagna förfarandet jämväl i övrigt synes innebära en smidigare lösning

av hithörande problem än den av promemorieförfattaren angivna utvägen

förordar ämbetsverket alltjämt detta alternativ. Då, såvitt möjligt, enhetliga

regler givetvis böra gälla för beskattning av olika slag av lotterivinster, synes

vidare förtjänt att övervägas, om icke denna form för skattens inbetalning

kan utsträckas till att avse jämväl övriga svenska lotterivinster.

Riksräkenskapsvcrket finner det föreslagna sättet för uttagande av skatten

å vinster i varulotterier föga tilltalande och anför vidare:

Utgångspunkt för förslaget i denna del har varit, att skatten till sin natur

skall vara en beskattning av vinnarna, och någon annan lösning har då icke

kunnat utfinnas, än att de skattepliktiga vinsterna måste uppdelas i två

skilda delar, av vilka den ena utgöres av penningar till ett mot skatten svarande

belopp. En sådan lösning förefaller i varje fall icke att vara enkel och

praktisk. Den är dessutom svåröverskådlig till sina verkningar. Riksräkenskapsverket

kan icke finna annat, än att man nu liksom tidigare vid frågans

diskuterande tillmätt den synpunkten alltför stor betydelse, att skatten måste

träffa just vinnarna. Enligt ämbetsverkets mening vore det avgjort att föredraga

att beskatta varuvinsterna allenast genom en höjning av lotteristämpeln

å varulotterier. Därigenom skulle man även slippa att draga någon sådan

eljest av praktiska skäl betingad men i och för sig uppenbarligen godtycklig

gräns för skattskyldighetens inträde, som enligt förslaget satts vid 100 kronors

vinstvärde. Att en sådan ordning kan sägas innebära, att vinnarna skulle

befrias från skatt på bekostnad av övriga lottköpare, finner riksräkenskapsverket

för sin del icke vara ett argument av någon avgörande betydelse. Anordningen

skulle allenast innebära, att jämväl den mot varje vinstvärde svarande

skatten betraktades såsom vinst och täcktes av lottpriset. Om man

utgår från att varuvinster regelmässigt icke äro avsedda att av vinnaren omedelbart

försäljas och dessutom beaktar det irrationella i lotterivinstens natur,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

29

förefaller det knappast vara motiverat att kräva, att vinnarna i ett varulotteri

skola beskattas i förhållande till vinsternas oftast svårbedömbara värde.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke viss skattefrihet bör

medgivas beträffande skänkta vinster. Ämbetet an-för härom:

De olika sammanslutningar, som anordna lotterier med skänkta vinster,

hava i allmänhet ett sådant ändamål, att de principiellt äro frikallade från

gåvoskatt. Det synes därför föga konsekvent att uttaga skatt, när det gäller

att realisera de skänkta vinsterna för att erhålla medel för de ändamål, sammanslutningarna

avse att främja. Även örn beskattningen principiellt är avsedd

att drabba vinnarna, kommer den dock, såsom jämväl i promemorian

framhållits, att i många fall utgöra en ren belastning på lotteriet och således

minska dettas nettobehållning. Utredningen har visserligen hänvisat till

att i sådana fall en höjning bör kunna ske av omslutningen, men det synes

vara tvivelaktigt, huruvida en kompensation på detta sätt verkligen kan beredas

anordnaren. Lotterier med skänkta vinster anordnas som regel av

olika sammanslutningar i välgörenhetssyfte i samband med någon årligen

återkommande tillställning. Försäljningsmöjligheterna äro i allmänhet begränsade

och den nuvarande omslutningen vid de olika lotterierna representerar

oftast det högsta antal lotter, som enligt vunna erfarenheter kunna avsättas.

Överståthållarämbetet får därför föreslå, att skattefrihet införes för

skänkta vinster, varvid dock av praktiska skäl den begränsningen bör göras

att skattefriheten endast avser vinster i lotterier, där samtliga vinster äro

skänkta. Då sådana vinsters värden mera sällan uppgå till några högre belopp,

torde den av ämbetet föreslagna begränsningen av skattskyldigheten

sakna ekonomisk betydelse i beskattningshänsende.

Stockholms stads drätselnämnd riktar bestämda invändningar mot den

föreslagna uppdelningen av varuvinst i en varuandel och en penningandel

samt anför:

Det vill nämligen synas nämnden som örn man därmed icke skulle kunnat

undvika den ej önskade konsekvensen, att skatten komme att drabba

lotteriet i stället för såsom avsetts vinnarna. Åtminstone för de smärre lotterier,

i vilka vinsterna till huvudsaklig del bruka bestå av insamlade gåvor,

torde skatteandelen i själva verket komma att betyda en ökad omkostnad

för lotteriet. De ändamål, för vilka sådana smärre lotterier medgivas, torde

också som regel vara de ej minst behjärtansvärda. Medgivandet att anordna

ett lotteri torde ofta vara att betrakta närmast såsom en form av understöd

från det allmännas sida till sådan verksamhet, som man anser vara förtjänt

därav. Då det härvid undantagslöst torde vara fråga om föreningar eller

andra sammanslutningar med mycket små ekonomiska resurser, synes en

skatt, så anordnad, att den komme att drabba lotteriarrangören, te sig föga

tilltalande. Och om resultatet likväl måste bli detta, förefaller del ganska

onödigt att tillgripa den tyngre administrativa apparat, som måste krävas,

därest skatten formellt skall läggas på vinsterna. En direkt skatt på lotteriet,

beräknad efter insatsernas sammanlagda belopp, synes i så fall vara att föredraga

eller kanske hellre en stämpelskatt på lottsedlarna, eftersom en sådan

torde medgiva de största möjligheterna för lotterianordnaren alt övervälta

skatten på lottköpama.

Skulle förslaget genomföras, vilket nämnden som förut nämnts avstyrker,

hemställer nämnden, att det undersökes huruvida icke undantag från

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

vinstbeskattningen kan göras för sådana smärre lotterier, till vilka länsstyrelse

kan lämna tillstånd.

Föreståndaren för Folkets parkers centralorganisations lotteri framhåller,

att ändamålet med alla varulotterier som regel torde vara att använda överskottet

till att stödja och uppehålla något slag av ideell eller filantropisk

verksamhet, sorn lottköparna anse värd att uppmuntra, samt att det varudden,

som folkparkerna under en lång följd av år haft tillstånd att anordna,

vunnit stora sympatier hos allmänheten tack vare det ekonomiska

stöd lotteriet kunnat ge teaterverksamheten. Den tilltänkta nya beskattningen

komme visserligen icke att drabba lotteriarrangörerna direkt, men det kunde

dock befaras, att allmänhetens intresse för sådana lotterier starkt nedskures

genom denna nya beskattning och att som konsekvens härav följde

minskade möjligheter att få ett lotteri att bära sig eller lämna överskott.

För vinnarna av de högsta vinsterna betydde beskattningen kanske ej så

mycket, men att även vinster ner till 100 kronor drabbades därav komme

måhända att alstra missnöje, som återverkade menligt på intresset att genom

lottköp stödja viss ideell verksamhet. I varje fall förelåge icke något starkare

skäl att inrangera de varulotterier, som finge anordnas utan Kungl. Maj:ts

tillstånd, under ifrågavarande beskattning. Det syntes mycket problematiskt,

örn den föreslagna beskattningen komme att tillföra statskassan merinkomster,

varjämte stora nackdelar vore att befara för arrangörerna genom

den omständliga och svårbedömda skatteindrivningen.

Föreståndaren för skytte- och landstormslotterierna in. fl. lotterier anför,

att en ledande princip vid val av vinster varit att vinnaren omedelbart skulle

kunna tillgodogöra sig vinsten utan att vidkännas kontanta kostnader. Så

t. ex. levererades sportstugor fullt färdiga för inflyttning, bilar och motorbåtar

hade på sin tid levererats med fylld bränsletank o. s. v. I enlighet härmed

syntes det i princip tilltalande, att beskattningen konstruerades så att

vinnare icke föranleddes realisera vinsten eller spara ihop medel för skattens

erläggande.

Därefter anför lotteriföreståndaren emellertid bl. a. följande:

Beträffande vinst, som utgöres av premieobligationer, samt sådana vinstter,

som bestå av särskilt beställda objekt såsom sportstugor, båtar o. d.,

torde måhända allmänheten icke i högre grad reflektera över skatteandelens

storlek. Däremot kan med säkerhet förutskickas, att man i fråga örn vinstföremål,

som äro tillgängliga i allmänna handeln till fasta priser, kommer

att starkt reagera mot de vid sidan om vinstens egentliga värde angivna skattebeloppen.

Ett försämrat försäljningsläge för de för välgörande eller allmännyttiga

ändamål anordnade lotterierna måste därför förutses komma att

inträda, åtminstone till en början.

Huruvida inkomsterna för det allmänna i verkligheten skulle ökas kan

därmed sättas i fråga. För ett slutsålt varulotteri av i promemorian angiven

typ beräknas enligt nu gällande bestämmelser direkt utgå:

Stämpelskatt å lottsedlar ........ kronor 10 000

Omsättnings- och lyxskatt å vinster ca .......... » 4 000

Skatt å premieobligationsvinst .......................... » 5 000

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 26b. 31

Inkomst- och kommunalskatt beräknad efter 20 °/o å

24 483 kr........................................... kronor 4 896

Inkomst- och kommunalskatt å den till den anordnande organisationen

överlämnade behållningen (anförda besvär häröver

ej avgjorda) .................................. » 10 885

kronor 34 781.

Därtill kommer till postverket erlagda portoavgifter i runt tal kronor 20 000.

En nedgång i varje lotteris verkliga omslutning samt eventuell minskning

av lotteriföretagens antal torde komma att medföra större minskning av

statsinkomsterna, än vad den befarade förlusten på grund av försummad

uppgiftsplikt utgör. — ---

Ehuru intet i princip är alt erinra mot att åtgärder vidtagas för att effektivt

uppbära skatt å ifrågavarande lotterivinster, så måste det framhållas, att

de föreslagna bestämmelserna skulle komma att skapa en irritation hos allmänheten,

som främst komme att gå ut över lotteriföretagen.

Då frågan såsom ovan antytts torde vara av omtvistlig eller ringa statsfinansiell

betydelse och anknyter sig till principen örn skattens uttagande vid

förvärvskällan, varom utredning lär pågå, torde det innebära mera våld än

nöden kräver att beträffande lotteriföretagen gå den förebådade uppbördsreformen

i förväg. I samband med dennas genomförande skulle däremot det

förevarande förslagets olägenheter kunna förutsättas komma till mindre påtagliga

uttryck.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation åberopar såsom eget yttrande

en skrivelse från styrelsen för Stockholms stads hantverksförenings

lotteri. I denna skrivelse uppgives bland annat, att i nämnda lotteri under år

1944 förekommit 523 vinster med över 100 kronors värde, uppgående sammanlagt

till 206 301 kronor, samt att under samma år Göteborgs hantverksoch

industriförenings lotteri haft 71 vinster med över 100 kronors värde, uppgående

sammanlagt till 42 665 kronor (hela vinstsumman 90 000 kronor) och

att Malmö industrilotteri haft 150 dylika vinster med sammanlagt värde av

63 650 kronor (hela vinstsumman 155 000 kronor). Av det för samtliga varulotterier

beinknade skattepliktiga vinstvärdet, 700 000 ä 800 000 kronor,

belöpte alltså icke mindre än 312 000 kronor på nämnda tre hantverkslotterier,

varav torde framgå, att den ifrågasatta anordningen komme att särskilt

för dessa lotterier medföra betydligt ökat arbete och i mångå fall stora

svårigheter beträffande anordningens genomförande.

I skrivelsen framhålles vidare, att värdet å vinst enligt för lotteriet gällande

bestämmelser ej får upptagas högre än gällande detaljhandels- respektive

inköpspris, varefter anföres:

Enligt den nu föreslagna anordningen skulle i ett lotteris vinstplan värdet

å ett föremål, exempelvis ett piano, som för närvarande kan inköpas i öppna

handeln för 2 000 kronor, upptagas till 2 500 kronor. En uppvärdering i

analogi härmed utan reell grund av vinstvärdet under en årsserie i Stockholms

stads hantverksförenings lotteri torde belöpa sig till omkring 42 000

å 43 000 kronor. En dylik uppvärdering torde svårligen i gemen kunna förstås

vare sig av leverantörer eller vinnare eller den lott köpa lide allmänheten. Att

delta i sin tur måste komma att medföra en misskreditering av lotteriet till

förfång för dess utveckling ja rent av dess fortbestånd torde ligga i öppen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 26k.

dag. Med hänsyn till nu anförda förhållanden får lotteristyrelsen bestämt

avstyrka, att en beskattning av varuvinster anordnas på i promemorian föreslaget

sätt.

Därest i allt fall statsmakterna avse att nu genomföra en beskattning av

dylika vinster, vill lotteristyrelsen för sin del ansluta sig till det av Överståthållarämbetet

på sin tid i samband med 1942 års ändringar i lotterivinstskatteförordningen

förordade förslaget, att vid inköp av vinster viss procent

av värdet avsättes till skatt.---

Enligt räkenskaperna för det under 1944 avslutade lotteriet uppgingo lotteriets

inkomster till i avrundat tal 627 100 kronor, därav särskilt märkas

inkomst av försålda lotter 566 725 kronor och av leverantörer lämnade rabatter

vid inköp av vinster i runt tal 55 700 kronor. Av utgifterna uppgingo

vinstinköpen till 453 370 kronor. Behållningen av lotteriet utgjorde

25 783 kronor 23 öre. Av det anförda framgår, att, därest inga rabatter erhållits,

lotteriet skulle hava gått med en förlust av i runt tal 30 000 kronor.

Med den omslutning lotteriföretaget för närvarande äger torde det vara helt

uteslutet, att detsamma med nu gällande bestämmelser örn vinsternas sammanlagda

värde, 450 000 kronor, i årsserien skall av lotteriets nuvarande inkomster

kunna gälda skattebeloppet, som kan beräknas till cirka 40 000 kronor

eller något däröver. En reducering av vinstvärdet med skattebeloppet

synes vara den enda framkomliga vägen. Styrelsen, som givetvis helst skulle

se att någon beskattning av varuvinster ej genomföres, anser sig sålunda böra

tillstyrka en anordning på det sätt, som sist angivits. Styrelsen kan emellertid

därvid icke underlåta framhålla, att ett genomförande även av detta förslag

torde medföra stora nackdelar, nämligen till men för lottköparna nedsättning

av vinsternas storlek eller antal eller bådadera samt framför allt för

stockholmshantverkarna, minskade avsättningsmöjligheter.

Syftet med de flesta varulotterier är att skapa vinstmedel för innehavaren

av lotterikoncessionen. I motsats härtill är Hantverkslotteriet uppbyggt för

att i första hand främja hantverkarnas produktions- och avsättningsmöjligheter,

som särskilt under kristider är av mycket stor betydelse, att bidraga

till skapandet av kvalitetsalster samt att främja yrkeskunnighet och handaskicklighet.

Föreslagna skattebestämmelser måste i betydande grad omöjliggöra

dessa strävanden.

Vinster å 1889 och 1893 års teaterobligationer.

De s. k. teaterobligationslånen, som äro utgivna av Teaterbyggnadskonsortiet,

bestå av dels ett lån av år 1889 å 10 000 000 kronor, fördelade å premieobligationer

om 20 kronor vardera, och dels ett lån av år 1893 å 3 000 000

kronor, fördelade å sådana obligationer om 10 kronor vardera. Ränta å dessa

lån, för vilka Stockholms stad iklätt sig betalningsansvaret, utgår dels i form

av halvårsvis utfallande vinster och dels genom att utlottade obligationer

inlösas med successivt stigande belopp. Lånen amorteras av Stockholms stad,

1889 års under tiden 1890—1947 och 1893 års under tiden 1893—1967. Slutbetalning

sker beträffande 1889 års lån den 1 december 1947 och beträffande

1893 års lån den 20 december 1967. En stor del av obligationerna äro redan

inlösta. Å 1889 års obligationer utfalla årligen 32 vinster, varierande

mellan 10 000 och 500 kronor och uppgående till ett sammanlagt belopp av

40 000 kronor. Å 1893 års obligationer utfalla årligen 42 vinster, därav 2 på

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

33

10 000 kronor vardera och 40 på 100 kronor vardera (sammanlagda vinstvärdet

sålunda 24 000 kronor).

När 1928 års förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster genomfördes,

undantogs, som förut nämnts, från förordningens tillämpning sådan

vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer vilka utfärdats

före den 1 januari 1929. De premieobligationer, som vid denna tid funnos i

marknaden, voro ifrågavarande obligationer samt statens premieobligationer

av år 1921 och år 1923. Anledningen till denna övergångsbestämmelse var

(se proposition nr 213/1928 s. 224), att svårigheter skulle möta för uttagande

av den särskilda skatten i fråga örn 1923 års premieobligationer, enär

staten icke var skyldig inlösa dylik obligation därest vinst utfallit å densamma.

Det ansågs vidare kunna ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt

att införa en särskild skatt på vinster å premieobligationer, som tidigare utsläppts

av staten. Vid tiden för utfärdandet hade skatt å dylika vinster utlagits

endast i form av inkomstbeskattning, och det ansågs ej lämpligt att

införa en skatt, vilken skulle medföra utbetalning till vinnaren av mindre

belopp än staten ursprungligen förbundit sig att betala. Denna synpunkt ansågs

ha mindre betydelse beträffande vinster, som tillföllo här i riket bosatta

personer, enär dessa i gengäld befriades från den förutvarande inkomstbeskattningen,

men beträffande vinster, som tillföllo utomlands bosatta

personer, komme den särskilda lotterivinstbeskattningen att representera

en verklig ny beskattning, vilken icke funnits när obligationen inköptes.

Att behandla vinster som tillföllo utlänningar annorlunda än dem, som

tillföllo svenskar, ansågs medföra mycket stora svårigheter. De skäl, som

sålunda anförts mot införande av en särskild beskattningsform för vinster

på redan utfärdade premieobligationer, ansågos icke kunna tillmätas fullt

samma betydelse i fråga örn obligationer, som utfärdats av annan än staten,

men tillräckliga skäl att göra åtskillnad mellan olika slag av premieobligationer

befunnos ej föreligga.

I den nu utarbetade promemorian anföres:

Några allvarligare invändningar mot utsträckning av lotterivinstskatten

till vinster å nu ifrågavarande obligationer torde icke kunna andragas, sedan

samtliga de av staten utfärdade premieobligationer, för vilka ovanberörda

undantagsbestämmelse närmast var avsedd, numera inlösts. Teaterobligationer

torde för övrigt endast i undantagsfall ägas av utlänningar eller i utlandet

bosatta svenskar.

Vad angår den skattesats, som bör tillämpas i fråga örn vinster å nyssnämnda

teaterobligationer, må erinras att lotterivinstskatten från början utgick

med 10 procent men att skattesatsen genom förordningen den 29 maj

1942 (nr 276) höjdes till 20 procent, dock att från den sålunda företagna

höjningen undantogs vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer

vilka utfärdats före höjningens ikraftträdande den 1 juli 1942. För

vinster å premieobligationer av sistnämnda slag utgår sålunda fortfarande

skatt med endast 10 procent av vinsternas belopp; och någon höjning av

denna skattesats torde icke nu böra ifrågakomma. Skattesatsen för vinster

å teaterobligationerna synes med hänsyn härtill även böra bestämmas till

Rilian;/ lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 264. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 264.

10 procent, varigenom skatten för vinster å alla premieobligationer, utfärdade

före den 1 juli 1942, kommer att utgå efter enhetlig grund.

I de avgivna remissyttrandena lämnas förslaget i förevarande del utan

erinran.

Totalisatorvinster,

För varje år brukar Kungl. Majit medgiva vissa sammanslutningar rätt att

anordna vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar visst antal dagar

under året. Sålunda har Kungl. Majit genom två särskilda brev den 22 december

1944 för år 1945 lämnat 23 sammanslutningar rätt att var för sig anordna

sådan vadhållning under visst antal dagar (för alla sammanslutningarna

tillhopa 360 dagar). Därvid plägar Kungl. Majit föreskriva, att det åligger

vederbörande sammanslutning att av de insatser, som göras för deltagande

i vadhållningen, innehålla ett belopp motsvarande 20 procent av

insatssumman, att viss del av det sålunda innehållna beloppet skall inlevereras

till statsverket och att återstoden får användas för anskaffande och

tillhandahållande av pris vid tävlingarna samt bestridande av andra omkostnader

för desamma. Vidare brukar Kungl. Majit uppdraga åt lantbruksstyrelsen

att bl. a. utfärda närmare bestämmelser för anordnande och kontroll

av vadhållningen.

Vadhållningen, för vilken gäller ett av stuteriöverstyrelsen år 1923 fastställt

reglemente, äger för varje tävling rum genom inbetalning av insatser,

som kunna utgöra dels på »segrande häst» (vinnare) 2 kronor, 5 kronor och

10 kronor samt, därest anordnaren av vadhållningen så finner lämpligt, 50

kronor, och dels »på plats» (första, andra och ev. tredje häst) 5 kronor och

10 kronor. Från insatserna avdragas 20 procent, varefter sedan tävlingen

avgjorts, återstoden fördelas mellan de vinnande deltagarna i vadhållningen.

Vinster, som ej blivit inlösta inom 8 dagar efter tävlingen, tillfalla anordnaren

av vadhållningen.

Den sammanlagda omsättningen, d. v. s. summan av insatserna, vid totalisatorspel

uppgick under år 1944 för hela landet till 44 202 532 kronor. Av

innehållna 20 procent å nämnda omsättning, 8 840 506 kronor, inlevererades

3 835 807 kronor till statsverket, under det 5 004 699 kronor fingo behållas

av de sammanslutningar, som anordnat tävlingarna. Av de sammanlagda insatserna

erhöll staten sålunda ett belopp som motsvarar omkring 8,7 procent

av desamma.

I fråga örn möjligheten att införa lotterivinstskatt å totalisatorvinster anförde

1924 års skatteberedning vid framläggandet av förslag till 1928 års

förordning (proposition nr 213/1928 s. 225):

En dylik särskild skatt vore tekniskt lätt att anordna, enär härför endast

erfordrades att innehålla en viss del av de gjorda insatserna. Härigenom

komme automatiskt att ske en proportionell minskning av de olika vinstbeloppen,

och man komme härigenom att med skatten direkt träffa vinnarna.

Ehuru alltså uttagande av skatt vid vinstens utbetalande vore tekniskt lätt att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

35

genomföra, funnes dock andra omständigheter, som talade mot införande

av en dylik särskild skatteform. Av för skatteberedningen tillgängliga uppgifter

rörande vadhållning vid en del löpningar syntes framgå, att vinsterna

i regel varit jämförelsevis små i förhållande till insatserna, och torde man

våga antaga, att vinstbeloppen i genomsnitt utgjort omkring dubbla summan

av insatserna, d. v. s. halva vinstbeloppet hade utgjort återbekommen insats,

under det att blott återstående hälften utgjort verklig vinst. En spelare spelade

i regel icke blott på en löpning örn året och det torde knappast förekomma,

att någon vunne i alla löpningar. Vid en sådan kvittning av vinster

och förluster under elt år, som vore medgiven enligt 1927 års förslag till kommunalskattelag,

torde därför någon mera avsevärd nettovinst sällan uppstå

för någon spelare. En synpunkt, som med utgångspunkter, varom här vore

fråga, icke borde lämnas ur räkningen, vore den, vilken inverkan en särskild

skatt å totalisatorvinst kunde beräknas hava på spelfrekvensen och därmed

å statens inkomst av totalisatorspelet. Redan nu klagades enligt uppgift däröver,

att så stor del av insatserna som 20 procent innehölles och undandroges

spelarna, och skulle den innehållna delen ökas, skulle jämväl missnöjet ökas,

och spelarna kunde icke antagas finna någon tröst i den tanken, att de undsluppe

inkomstbeskattning, enär såsom förut påpekats någon vinst att

inkomstbeskatta förelåge blott i undantagsfall. Med hänsyn till vad sålunda

anförts syntes det vara lämpligt att icke införa någon särskild skatt på totalisatorvinst

utan i förekommande fall beskatta dylik vinst såsom inkomst. Ej

heller borde införas någon skyldighet att lämna särskild uppgift örn totalisatorvinst.

En uppgiftsplikt av större omfattning förhindrades redan av den omständigheten,

att totalisatorvinsterna borde utbetalas så fort som möjligt och

att en uppgiftsplikt rörande alla vinster skulle flerdubbla den tid, som åtginge

för utbetalandet. Örn man inskränkte uppgiftsplikten till att avse blott de

större vinsterna, kunde en bestämmelse härom göras ineffektiv därigenom,

att spelarna i stället för att göra en större insats gjorde flera mindre på tillhopa

samma belopp.

I yttrande över skatteberedningens förslag anförde stuteriöverstyrelsen (proposition

nr 213/1928 s. 231):

Sluteriöverstyrelsen delar i allo skatteberedningens uppfattning i dessa hänseenden.

Bland de skäl, som beredningen anfört för sin åsikt, vill styrelsen

särskilt understryka, att de förhållanden, under vilka totalisatorvadhållningen

äger rum, och det sätt, varpå densamma måste anordnas, så gott som omöjliggöra

såväl uträknandet och utkrävandet av ett visst skattebelopp å de förekommande

vinsterna som ock infordrandet från vinnarna om uppgifter å

deras namn och adresser. Intresset för denna vadhållning är nämligen i hög

grad beroende därav, att resultatet av vadhållningen kan bekantgöras så fort

som möjligt och en vinnare omedelbart därefter får lyfta sin vinst. För att

möjliggöra detta anställer totalisatororganisatören erforderliga biträden, som

under pågående löpning sammanräkna de gjorda insatserna och verkställa

behöriga avdrag därå samt omedelbart efter löpningens slut och resultatets

tillkännagivande uträkna oddstalen för vinnarna. För utförande av dessa

räkneoperationer kräves icke obetydlig lid, men med ändamålsenlig organisation

och genom personalens övning har man efter hand kommit därhän, att

vinsterna vid en löpning i allmänhet kunna utbetalas före starten i nästa

löpning samt i fråga örn sista löpningen för dagen omkring 20 minuter efter

dess avslutande.

Örn därjämte uträkning skulle ske av skatteavdrag till staten eller anteckningar

verkställas rörande vinnarnas namn, adresser och vinstbelopp, skulle

vinsternas utbetalande icke kunna äga rum förrän betydligt senare än nu är

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

fallet, i vissa fall måhända icke förrän nästkommande dag, och därmed skulle

en stor del av allmänhetens intresse gå förlorat.

För den händelse att häremot från vissa håll invändes, att det ej bör ogärna

ses, att spellusten stävjas, så må därvid från stuteriöverstyrelsens sida erinras,

dels att vid totalisatorvadhållningen riskerna såväl som vinsterna för varje

spelare för sig i det stora flertalet fall röra sig om ganska obetydliga belopp,

dels ock att likväl genom det ganska allmänna deltagandet däri totalisatorvadhållningen

bereder statsverket avsevärda inkomster, vilka äro avsedda att

uteslutande användas till den svenska hästavelns befrämjande och vilka

under det nuvarande statsfinansiella läget knappast skulle kunna på annat

sätt beredas hästaveln.

I den inom finansdepartementets skatteberedning nu utarbetade promemorian

anföres:

Totalisalorspelet är, som av det förut sagda framgår, av så säregen beskaffenhet,

att det är svårt att tillämpa de för vinster vid annat penninglotteri

avsedda beskattningsreglerna. Vid totalisatorspelet förekommer icke som vid

vanligt lotterispel insatser av endast en storleksordning utan insatsens storlek

kan i huvudsak bestämmas av spelaren efter gottfinnande. Vidare äro utdelningarna

från totalisatorn i förhållande till insatserna regelmässigt mycket

mindre än »utdelningarna» i andra lotterier. Det kan därför icke gärna

ifrågakomma att betrakta hela totalisatorutdelningen för viss tävling som

vinst, på vilken skatten skall beräknas. Örn en person på en insats av 50

''kronor erhåller en utdelning av exempelvis 60 kronor, kan det icke anses

rimligt att låta honom betala 12 kronor i skatt, vilket skulle bli följden, örn

man tillämpade samma metod som vid påföring av skatt på andra lotterivinster.

Vidare skulle stora svårigheter uppstå att vid bibehållande av en

skattepliktsgräns av 25 kronor förhindra, att spelarna undandroge sig skatten

genom att göra många små insatser i stället för en större. En person, som

ämnar spela 50 kronor i en viss tävling, kan lika väl göra 25 insatser å 2

kronor som en enda insats å 50 kronor. Insatser genom bulvaner kunde även

väntas förekomma, därest skatteavdrag skulle göras i fråga om större vinstbelopp.

Att förhindra sådana manipulationer skulle säkerligen visa sig omöjligt.

Slutligen må framhållas, att själva speltekniken med omedelbar uträkning

och utbetalning av vinstbeloppen icke låter sig väl förena med ett beskattningssystem,

innebärande skatteavdrag för större vinster i samband med

utbetalandet.

Om alltså en utsträckning av lotterivinstbeskattningen i dess nuvarande

form till totalisatorvinster svårligen låter sig genomföras, synes emellertid

detta icke behöva hindra, att man befriar dylika vinster från vanlig inkomstbeskattning

i syfte att därigenom vinna en, enligt vad förut sagts, önskvärdförenkling

av beskattningsreglerna. Detta synes så mycket hellre kunna ske

som totalisatorvinster hittills endast i undantagsfall torde ha upptagits till

beskattning, beroende på att de, som haft sådana vinster till skattepliktigt

belopp, oftast torde ha underlåtit att deklarera dem och att det varit omöjligt

för taxeringsmyndigheterna att anordna något slag av kontroll beträffande

dylika vinster.

I promemorian framhålles härjämte, att det syntes befogat att, därest totalisatorvinster

undantoges från såväl lotterivinst- som inkomstbeskattning, i

stället något höja det procenttal av insatssumman, som skall innehållas. Med

nuvarande spelfrekvens syntes det knappast vara förenat med några egentliga

olägenheter för det allmänna att höja nämnda procenttal till 25. Emellertid

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

37

borde anmärkas att det belopp, som därigenom skulle tillföras staten, komme

att väsentligt överstiga det sammanlagda skattebelopp, som med nuvarande

ur kontrollsynpunkt helt otillfredsställande system uttoges å totalisatorvinster.

Frågan om beskattningen av totalisatorvinster göres endast i ett par remissyttranden

till föremål för särskilda uttalanden.

Svenska travsportens centralförbund och Jockeyklubben anföra:

På grund av den form 1923 års riksdagsbeslut örn totalisatorns införande

i Sverige fick, torde det vara uteslutet, att som här skett ur enbart fiskalisk

synpunkt föreslå, att själva totalisatorn skall av de mottagna spelinsatserna

inleverera en förhöjd andel till staten, vilka medel därefter skulle kunna disponeras

som en vanlig statsinkomst. 1923 års riksdag har nämligen som villkor

för totalisatorns tillåtande uppställt det bestämda och generella villkoret,

att de från totalisatorn till statsverket inlevererade medlen skola helt och

hållet disponeras för hästavelsbefrämjande ändamål. Att vissa belopp av totalisatormedel

ändock de facto vissa budgetår disponerats för andra statsutgifter

rubbar icke den av 1923 års riksdag fastslagna principen, ty i de

fall så skett har det uteslutande rört sig örn överskottsmedel ur stuteriväsendets

fond, vilka de år det gäller icke disponerats för hästavelsändamål. Det

förtjänar i detta sammanhang särskilt understrykas, att riksräkenskapsverket

vid förarbetena till årets statsverksproposition ifrågasatte ändring i

denna princip, vilket emellertid avvisades av chefen för jordbruksdepartementet.

Det i finansdepartementets promemoria föreslagna förhöjda avdraget

från spelinsatserna skulle alltså på ett radikalt sätt rubba de av riksdagen

fastslagna principerna för totalisatorn, och vi få redan av detta skäl bestämt

avstyrka förslaget. —---

Vad man i första hand förbisett är felaktigheten att jämföra en dragning

i ett lotteri med en tävling med totalisatorvadhållning. I ett lotteri gör allmänheten

sina insatser en gång till varje dragning, vilken äger ram med

i regel en månads mellanrum eller vid tippning en gång per vecka. Vid en

hästsportstävling däremot består varje tävlingsdag av i regel minst åtta löpningar.

Den spelande delen av publiken på en hästsportsbana torde göra sina

insatser i dagens samtliga lopp, vilket betyder att en spelare får vidkännas

20 % avdrag på sina insatser åtta gånger under en och samma dag. Att detta

är en ytterst hård beskattning — i realiteten hårdare än i något annat lotteri

— torde icke kunna bestridas, och den största varsamhet borde därför

ligga i statsmakternas eget intresse beträffande en spelform som redan är

föremål för så avsevärda avdrag. Det i Sverige tillämpade avdraget på 20 °/o

ligger bland de högsta i Europa och torde utgöra vad som rimligen kan uttagas

utan risk för bakslag. 1 Danmark har man på senare år höjt avdraget

över 20 °/o och detta har uppenbarligen blivit för mycket för publiken, som

i skrämmande stor omfattning vänt sig lill illegala bookmakers med sina insatser.

----

I nära sammanhang härmed står det förhållandet, att den av finansdepartementet

föreslagna »skatten» icke i första hand träffar vinnarna på totalisatorn

utan däremot utan urskillning drabbar alla som göra insatser,

bland vilka de förlorande utgöra den stora majoriteten. Detta är naturligtvis

— som också 1924 års skatteberedning framhåller — ett ytterst otillfredsställande

förhållande som måste komma att stå i strid med den allmänna

rättsuppfattningen. Att i dessa lider av hårdaste beskattning pålägga den

hästsportsintresserade allmänheten en sådan pålaga som alldeles blint träffar

i första hand de förlorande spelarna, måste komma att medföra en reak
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

tion, som erfarenhetsmässigt kommer att kraftigt gynna den illegala vadhållningen.

—--

En annan synpunkt, som icke uppmärksammats av 1924 års skatteberedning,

bör i detta sammanhang understrykas. I alla lotterier gäller att spelaren

icke behöver erlägga någon skatt för att bli i tillfälle att inköpa själva

lottsedeln eller avlämna sin tippningskupong. Men beträffande totalisatorn

föreligger även här en skiljaktighet till spelarens nackdel. För att få tillträde

till tävlingsbanan, där totalisatorn är belägen, måste entrébiljett lösas, och på

denna får vederbörande erlägga nöjesskatt, som ju numera delvis är .statlig.

Staten uttager alltså av totalisatorspelaren en skatt för att han överhuvud

skall bli i tillfälle att göra sina insatser, något som saknar motsvarighet inom

allt annat spel. Även detta förhållande medverkar till, att totalisatorspelarna

redan nu äro högre beskattade än deltagare i andra lotterier.

Tendensen i finansdepartementets förslag att sätta totalisatorn i avsevärt

sämre och hårdare beskattad klass än varje annan existerande form av lotteri,

framstår emellertid allra tydligast, örn man analyserar vinstbeloppens

fördelning vid totalisatorspelet. I intet lotteri eller i tippningen beskattas eller

ifrågasättes beskattning av vinster på högst 25 kronor, och i varulotterierna

är denna skattefria gräns enligt förslaget dragen vid 100 kronor. Trots den

anmärkningsvärt knappa tid som stått till förfogande för vårt yttrande över

det framlagda förslaget, lia vå likväl föranstaltat örn en ingående utredning

vid alla landets hästsportsbanor rörande vinstbeloppens fördelning. Genom

tidningarnas rubriker örn de höga totalisatoromsättningarna samt genom att

enstaka höga odds sticka i ögonen och uppmärksammas, kail nian lätt få

den uppfattningen att de vid totalisatorn utbetalade vinstbeloppen äro särskilt

höga. Den verkställda utredningen har emellertid helt och hållet jävat

denna uppfattning. Av utredningen framgår nämligen att under hela år 1944

på landets samtliga trav- och galoppbanor inlöstes sammanlagt 1 717 286

vinstkvitton. Av dessa vinster voro icke mindre än 1 535 636 st. eller 89,42 °/o

på högst 25 kronor. Dessa siffror visa nied all evidens, att därest det icke

är meningen att behandla totalisatorspelarna på ett helt annat sätt än övriga

spelare, så bör hela förslaget i vad det rör totalisatorn frångås. Finansdepartementet

har motiverat sitt förslag örn ett förhöjt avdrag från alla insatser,

utan hänsyn till örn detta drabbar vinnare eller förlorare, nied de tekniska

svårigheterna att uttaga skatt på vinsten. Men när det nu visar sig, att 90 °/o

av vinsterna icke äro beskattningsbara, bör väl det föreslagna oformliga beskattningssättet

rimligtvis icke kunna ur någon synpunkt vidhållas. Med hänsyn

till totalisatoms speciella natur och de därav betingade ovan anförda

omständigheterna, borde stone varsamhet rimligen iakttagas, när det gäller

denna spelfonn än övriga. För exempelvis varulotterier föreslås en skattefri

gräns av 100 kronor och med hänsyn bl. a. till det varje tävlingsdag verkställda

upprepade avdraget från insatserna lopp efter lopp borde totalisatorvinsterna

absolut icke kunna beskattas hårdare än vinster i ett dylikt lotteri.

Därest så skedde, skulle emellertid icke mer än 1,45 °/o av vinsterna vara

skattepliktiga och enbart praktiska synpunkter borde då tala för att hela

förslaget får falla.---Härtill kommer — som 1924 års skatteberedning

riktigt framhållit — att, på grund av de upprepade avdragen från insatssumman

och andra omständigheter, någon nämnvärd nettovinst ytterst sällan

uppstår för en totalisatorspelare.

Lantbruksstyrelsen instämmer i huvudsak i vad de nyssnämnda organisationerna

anfört samt framhåller, att de av 1924 års skatteberedning och stuteriöverstyrelsen

på sin tid anförda synpunkterna beträffande den skattetek
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 264.

39

niska sidan av saken fortfarande äga full giltighet. I övrigt uppgiver styrelsen,

att den icke delar den i promemorian uttalade uppfattningen, att det med

nuvarande spelfrekvens knappast skulle vara förenat med några egentliga

olägenheter för det allmänna att höja procenttalet för den del av insatssumman,

som skall innehållas, från 20 till 25 procent. Styrelsen anför därefter:
En

betydande del av omsättningssummorna i totalisatorn härröra nämligen

från sådana spelare, vilka icke äro i tillfälle eller hava lust att riskera

några större belopp utan därför göra sina insatser å sådana hästar, vilka så

vitt i förväg kan bedömas hava de största utsikterna att inkomma som segrare

eller bliva placerade. Så snart en segertippad häst vinner loppet, blir utdelningen

i totalisatorn obetydlig och inskränker sig icke så sällan till att

spelaren endast får insatsen tillbaka. En höjning av ifrågavarande procenttal

skulle medföra en minskning av den till fördelning mellan vinnarna återstående

delen av den totala insatssumman, och i de typiska favoritloppen bleve

därför möjligheterna till åtminstone någon vinst å de små insatsbeloppen

mera ovissa än hittills. Såsom ett exempel på vad promemorians förslag innebär

kan nämnas, att ett odds, som enligt gällande bestämmelser uppgår till

2:— eller 1:50, enligt förslaget skulle reduceras till 1:87 respektive 1:40.

På en tvåkronorsinsats skulle i förra fallet vinsten reduceras från 2 kronor till

1 krona och i det sista fallet skulle den till 1 krona uppgående vinsten helt

bortfalla. Det är att befara, att de spelare, varom här närmast är fråga, efter

hand skulle komma att tröttna och att vadhållningen i totalisatorn alltmera

komme att glida över på hasardspelets plan — en utveckling, som lantbruksstyrelsen

för sin del icke anser önskvärd. Insatssummoma komme utan tvivel

att sjunka, och fördelen ur det allmännas synpunkt med en höjning av

nu ifrågavarande procentsats bleve med all sannolikhet helt illusorisk.

På grund av vad sålunda anförts och enär den ifrågasatta åtgärden icke

kan anses nödvändig för täckande av det jämförelsevis ringa belopp, som

skulle inflyta till statskassan, även för det fall att totalisatorvinster kunde

effektivt beskattas som inkomst eller lotterivinst i vanlig ordning, anser lantbruksstyrelsen

sig böra på det bestämdaste avstyrka förslaget i nu ifrågavarande

del.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser på de skäl, som anförts av 1924 års

skatteberedning, att någon ändring i hittills gällande bestämmelser för beskattning

av totalisatorvinster icke bör vidtagas.

Överståthållarämbetet uttalar att frågan, huruvida det är möjligt att i samband

med den föreslagna omläggningen av beskattningsreglerna utan olägenhet

höja statens andel av insatsen vid totalisatorspel, undandrager sig ämbetets

bedömande.

Statskontoret slutligen, som icke har något att erinra mot förslaget i förevarande

del, säger sig förutsätta, att den ytterligare del av insatserna som föreslås

skola innehållas oavkortad tillfaller statsverket.

Vinster i utländska lotterier.

Örn beskattning av vinster i utländska lotterier anföres i promemorian:

Å vinster i utländska lotterier kan lotterivinstbeskattningen i sin nuvarande

form icke tillämpas, då lotteriföretag i utlandet givetvis icke kunna åläggas

att för svenska statens räkning innehålla belopp svarande mot skatten. Med

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

hänsyn bland annat till den konkurrens med de svenska lotterierna som de

utländska skulle kunna etablera, om de finge en särskilt gynnad ställning i

beskattningshänseende, lärer man icke heller kunna välja den utvägen att

frikalla vinster i sådana lotterier från all beskattning, även örn vissa skäl

kunde tala härför. Det torde sålunda vara ofrånkomligt att låta deklaration

och beskattning av utländska lotterivinster fortfarande ske i samma ordning

som gäller för inkomstdeklaration och inkomstbeskattning. Däremot torde —

för vinnande av viss förenkling — beräkningen av det skattepliktiga beloppet

lämpligen kunna verkställas enligt motsvarande regler som vid den särskilda

lotterivinstbeskattningen. Följande förfarande torde härvid kunna tillämpas.

I stället för att lotterivinster enligt nu gällande bestämmelser i kommunalskattelagen

skola sammanräknas och beskattas, om vinsternas summa uppgår

till eller överstiger 100 kronor, bedömes frågan örn skatteplikten med hänsyn

till storleken av varje särskild vinst. I enlighet härmed räknas vinsten

som skattepliktig intäkt endast om den ensamt för sig överstiger 100 kronor.

Avdrag för kostnader för lottköp medges ej, utan hela vinsten upptages —

under nyss angiven förutsättning — som inkomst. Denna inkomst behandlas

på samma sätt som nettointäkten av lotterispel enligt nuvarande regler. Något

underskott å lotterispel kan, i skattehänseende, icke förekomma.

Mot det ovan angivna beräkningssättet kan givetvis invändas, att det avviker

från den i kommunalskattelagen vedertagna principen att alla omkostnader

i en viss förvärvskälla skola avdragas vid framräknandet av inkomsten

från förvärvskällan. Detta är visserligen riktigt, men med hänsyn till frågans

ringa praktiska betydelse och i syfte att vinna en önskvärd förenkling

synes ett sådant avsteg här kunna godtagas. Spelarna i utländska lotterier

lära icke heller kunna åberopa, att de göra någon förlust på anordningen,

eftersom borttagandet av avdragsrätten för utgifter för lottsedlar i stort sett

kompenseras av rätten att vid tillämpning av skattepliktsgränsen räkna varje

vinst för sig.

På grund av vad nu sagts torde inkomstbeskattningen böra bibehållas beträffande

vinster i utländska lotterier, därvid dock böra tillämpas de förenklade

beräkningsgrunder, som ovan angivits. Detta skulle visserligen innebära,

att vissa bestämmelser rörande lotterivinster alltjämt skulle ingå i kommunalskattelagen.

Dessa bestämmelser skulle dock bliva synnerligen enkla till sin

innebörd. I övrigt skulle däremot de nuvarande bestämmelserna i kommunalskattelagen

kunna utmönstras och beskattningen av lotterivinster helt regleras

av den särskilda förordningen angående skatt å lotterivinster.

I remissyttrandena har förslaget i denna del icke föranlett några särskilda

uttalanden.

Erforderliga författningsändringar m. m.

I ett särskilt avsnitt av promemorian behandlas de författningsändringar,

som föranledas av vad i promemorian anförts rörande olika slag av lotterivinster.

Härom anföres:

Den föreslagna omläggningen av lotterivinstbeskattningen förutsätter i

första hand ändring av förordningen den 28 september 1928, nr 376. Uttrycket

»vinst i svenskt penninglotteri» i 1 § 1 mom. 1 stycket i denna förordning

bör sålunda ersättas med »vinst i svenskt lotteri», varjämte sista meningen

i samma stycke bör utgå. Vidare bör införas en bestämmelse om den särskilda

skattepliktsgränsen för vinster i varulotterier.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

41

Beträffande vinster å premieobligationer innebär förslaget upphävande av

den vid utfärdande av 1928 års förordning meddelade övergångsbestämmelsen,

att förordningen icke skulle tillämpas i fråga om vinst, som utfallit vid

vinstdragning å premieobligationer, vilka utfärdats före den 1 januari 1929;

däremot förutsättes ett bibehållande av den vid 1942 års ändring av förordningen

meddelade övergångsbestämmelsen, att äldre bestämmelser (innebärande

en skattesats av 10 procent) fortfarande skulle äga tillämpning i fråga

örn vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer, vilka utfärdats

före den 1 juli 1942.

I samband härmed torde böra företagas en formell ändring i ifrågavarande

förordning, som icke direkt föranledes av den nu föreslagna omläggningen

av beskattningen. I 1 § 2 mom. sägs, att under penninglotteri inbegripes vadhållning,

som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i samband

med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar.

Den här förekommande bestämningen av begreppet lotteri, som infördes

genom en förordning den 22 februari 1935 (nr 29), varigenom lotterivinstskatten

utsträcktes till s. k. tippningsvinster, synes vara oegentlig, sedan i

1939 års lotteriförordning givits en definition på lotteri, varigenom däri uttryckligen

inbegripes även vadhållning. I stället torde — för att det sakliga

innehållet i förevarande avseende skall bibehållas oförändrat — vinster vid

vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar direkt böra undantagas från

skatt enligt lotterivinstskatteförordningen. Denna undantagsbestämmelse synes

lämpligen kunna införas i 1 § 1 mom. 1 stycket, därvid 2 mom. bör utgå.

Beteckningen »1 mom.» bör då i sin tur borttagas, vilket föranleder en formell

ändring jämväl av 2 §.

Den nuvarande bestämmelsen örn lotterivinster i 19 § kommunalskattelagen

bör vidare ersättas med ett stadgande, att till skattepliktig inkomst icke

räknas vinst i svenskt lotteri och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri,

som uppgår till högst 100 kronor. Punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf

lärer kunna helt utgå. I punkt 2 av anvisningarna till 36 § synes endast

behöva utsägas, att avdrag för utgifter för inköp av lottsedlar eller för liknande

insatser i lotteri i intet fall är medgivet. I punkt 3 av anvisningarna till

36 § böra slutligen vissa jämkningar företagas.

På grund av omläggningen beträffande beskattningen av vinsterna å teaterobligationerna

bliva 1 och 2 morn. i 42 § taxeringsförordningen onödiga.

Dessa författningsrum böra sålunda förklaras skola upphöra att gälla, vilket

föranleder vissa formella ändringar i 53 § 1 morn., 56 § 1 mom. sista stycket,

141 § 4 mom. och 142 § samma förordning.

Slutligen synes lotteriförordningen böra ändras såtillvida att det däri under

3 § a) och b) upptagna villkoret för rätt att anordna lotteri, »att vinsterna

icke utgöras av penningar eller värdepapper», ersättes med villkor av innehåll,

att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper.

Angående tiden för ikraftträdande m. m. anföres i promemorian:

De föreslagna ändringarna i lotterivinstskatteförordningen synas lämpligen

böra träda i kraft den 1 januari 1946. I likhet med vad som skedde vid genomförande

av 1942 års ändringar i förevarande förordning torde böra föreskrivas,

alt äldre bestämmelser skola äga tillämpning jämväl efter dagen för

ikraftträdandet i fråga örn vinst, som blivit tillgänglig för lyftning före denna

dag. Å andra sidan synas ändringarna i lotteriförordningen, som principiellt

böra träda i kraft samtidigt med ändringarna i lotterivinstskatteförordningen,

böra bli tillämpliga redan före (leii 1 januari 1946 beträffande vinst, som

blir tillgänglig för lyftning nämnda dag eller senare.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Mcij:ts proposition nr 264.

De föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen samt taxeringsförordningen

torde likaledes böra träda i kraft den 1 januari 1946, dock att lagen

i dess äldre lydelse alltjämt bör äga tillämpning med avseende å lotterivinster,

som dessförinnan blivit tillgängliga för lyftning.

I flertalet remissyttranden har icke gjorts någon erinran mot den föreslagna

utformningen av de ifrågasatta författningsändringarna.

Emellertid föreslår kammarrätten — med hänsyn till att de ändrade bestämmelserna

skulle komma att gälla även lotterier där vinsterna avse fastigheter

eller varor — att i övergångsbestämmelserna till författningarna örn ändringar

i förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster samt i kommunalskattelagen

göres ett tillägg av innebörd att äldre bestämmelser skola

gälla, därest tillstånd till lotteriet meddelats före det ifrågavarande författningar

utkommit från trycket. Enligt vad kammarrätten under hand inhämtat

skulle det nämligen kunna inträffa att en lotteriarrangör, före det de

ändrade bestämmelserna utkomme från trycket, erhölle tillstånd till anordnande

av lotteri med dragning först efter den 1 januari 1946 eller att dragningen

genom förlängning av tidigare meddelat tillstånd framflyttades till

efter nämnda dag. Hade i ett sådant fall lotteriet anskaffat vinster bestående

av individuella föremål, skulle det kunna tänkas, att lotteriet icke hade

möjlighet att åvägabringa den ändring i sammansättningen av de skattepliktiga

vinsterna, som förutsattes i den föreliggande promemorian. Fördenskull

syntes i fråga som sådana lotterier äldre bestämmelser fortfarande böra gälla.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Uppsala län göra liknande uttalanden.

Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter vidare införande av skyldighet för

den, som vid lotteridragning inom riket erhållit vinst i penningar, som uppgått

till minst 500 kronor, att till anordnaren av lotteriet avlämna skriftlig uppgift

å vinsten vid dennas lyftning. Det skulle sedan åligga anordnaren av

lotteriet att till vederbörande skattemyndighet översända dessa uppgifter. Länsstyrelsen

anför härom:

Vid granskning av deklarationer enligt s. k. kontantprincipen har det nämligen

ofta förekommit, att skattskyldig såsom förklaring till förmögenhetsökningen

uppgivit, att denna berott på lotterivinst. Möjligheten för skattemyndigheterna

att kontrollera dessa uppgifter äro synnerligen små, och för

den skattskyldige är det även svårt att styrka sina uppgifter. Länsstyrelsen

kan i förevarande avseende åberopa ett fall inom Uppsala län, då den skattskyldige

uppgivit, att förmögenhetsökningen berott på en lotterivinst å 10 000

kronor. Efter omfattande undersökningar lyckades länsstyrelsen konstatera,

att den skattskyldiges uppgift var oriktig, vilket föranledde höjning av taxeringen

med nämnda belopp. Grundad anledning finnes antaga, att av skattskyldig

lämnade uppgifter icke alltid äro med sanningen överensstämmande.

Säkerligen skulle icke obetydliga skatteintäkter vinnas åt det allmänna genom

införande av ovan föreslagna uppgiftsskyldighet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264. 43

Departementschefen.

Syftemålet med den nu föreslagna omläggningen av lotterivinstbeskattningen

är icke att tillföra staten ytterligare skatteintäkter utan endast att

åstadkomma en ändamålsenligare ordning för uttagande av skatt å lotterivinster.

Omläggningen är betingad dels av hänsynen till de skattskyldiga —

därvid syftet är att befria vinnare av varuvinster från skyldighet att erlägga

inkomstskatt för vinstvärdet och sålunda underlätta för vinnarna att behålla

även mera värdefulla vinster — dels ock av önskvärdheten att åstadkomma

en rationalisering av beskattningen av lotterivinster samt en förbättring av

taxeringskontrollen på förevarande område. Jämväl hänsynen till den väntade

uppbördsreformen gör det önskvärt att från området för inkomstbeskattningen

bortrensa den irrationella inkomsttyp, som lotterivinstema få

anses utgöra.

Mot den föreslagna omläggningen har Stockholms stads drätselnämnd

invänt, att omläggningen skulle få till följd en inkomstminskning för kommunerna.

De belopp, som enligt förslaget skulle frånhändas kommunerna,

äro emellertid så små att de torde sakna nämnvärd betydelse för kommunernas

ekonomi.

Med hänsyn till det nu anförda och då den föreslagna omläggningen jämväl

i övrigt får anses motiverad tillstyrker jag i princip de i promemorian

framlagda förslagen.

Vad härefter angår de särskilda slag av lotterivinster, varom nu är fråga,

och därvid först vinster i svenska varulotterier innebär förslaget i denna

del att varje skattepliktig vinst, d. v. s. varje vinst med över 100 kronors

värde, skulle till en del bestå av kontanta penningar, vilka emellertid icke

skulle utbetalas till vinnaren utan innehållas för skattelikvid.

Vid remissbehandlingen hava statskontoret och riksräkenskapsverket emellertid

ifrågasatt annat förfaringssätt för skattens uttagande än det i promemorian

föreslagna. Ämbetsverken hava därvid såsom en fördel hos de av

dem förordade metoderna framhållit bl. a., att skattepliktsgränsen vid tilllämpning

av nämnda metoder skulle kunna sättas lägre än vid 100 kronor.

För egen del anser jag dock den i promemorian föreslagna skattepliktsgränsen

för vinster i varulotterier lämplig. Vid sådant förhållande och då promemorieförslaget

i övrigt anknyter till den för penning- och värdepappersvinster

tillämpade ordningen — mot vilken anmärkningar veterligen icke

förekommit — anser jag den i promemorian föreslagna metoden böra givas

företräde framför de av ämbetsverken förordade metoderna.

Vid remissbehandlingen har vidare från något håll gjorts gällande, att

förslagets genomförande i nu förevarande del skulle komma att medföra en

misskreditering av lotterierna och minska deras möjligheter att avyttra lotter.

Dessa farhågor synas dock knappast befogade. En mera allmän kännedom

örn nu gällande regler — enligt vilka den som vinner t. ex. ett piano, värt

2 000 kronor, därigenom åsamkas en skatteskuld som i allmänhet torde

uppgå till minst 400 kronor — torde verka mera dämpande på allmänhetens

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

lust att köpa lotter än vetskapen om att ett som vinst utannonserat piano är

värt endast 2 000 kronor ehuru vinstens värde (inclusive det för skattebetalning

avsedda kontantbeloppet) angivits till 2 500 kronor. Förfaringssättet

att vinsten upptages till högre belopp än det som i verkligheten kommer vinnaren

tillhanda innebär ju för övrigt icke någon nyhet. En penningvinst

eller en värdepappersvinst upptages sålunda redan nu till högre belopp än

det som utlämnas till vinnaren.

Vidare har invänts, att den föreslagna omläggningen av beskattningen av

varuvinster skulle för lotteriarrangörerna medföra ökat arbete. Det är givetvis

riktigt, att omläggningen kommer att åsamka lotteriarrangörerna visst

merarbete, men detta synes dock icke vara av sådan omfattning att nämnda

förhållande bör utgöra hinder för genomförandet av en i övrigt önskvärd

omläggning av beskattningen.

I vissa remissyttranden har hemställts att dels vinster i sådana varulotterier,

som få anordnas utan Kungl. Maj:ts tillstånd, och dels vinster i lotterier,

där samtliga vinster äro skänkta, måtte undantagas från beskattning.

Tillräckliga skäl att undantaga vinster i lotterier, som få anordnas utan

Kungl. Maj:ts tillstånd, torde emellertid icke föreligga. Vad åter angår

lotterier med enbart skänkta vinster torde dessa lotterier regelmässigt anordnas

till förmån för särskilt behjärtansvärda ändamål. Med hänsyn härtill

och då, såsom i promemorian framhållits, beskattningen i dylika fall kan

komma att verka som en beskattning av lotteriet såsom sådant och icke som

en beskattning av vinnarna, förordar jag att skattefrihet medgives beträffande

nu ifrågavarande lotterier. Jag vill härvid särskilt framhålla, att eftergiften

ur statsfinansiell synpunkt saknar betydelse och att nämnvärda praktiska

svårigheter icke torde föranledas av en dylik undantagsbestämmelse.

Beträffande vinster i varulotterier vill jag slutligen nämna att, i den mån

dylika lotterier få anordnas utan vare sig tillstånd eller anmälan (jfr 8 §

lotteriförordningen), jämväl vinster i dessa lotterier bliva skattepliktiga enligt

lotterivinstskatteförordningen.

Vad härefter angår frågan om beskattningen av vinster å 1889 och 1893

års teaterobligationer ansluter jag mig härutinnan till promemorieförslaget,

som i denna del icke föranlett erinran vid remissbehandlingen.

Beträffande frågan örn totalisatorvinsternas behandling i skattehänseende

synas de mot promemorieförslaget i denna del gjorda invändningarna icke i

första hand rikta sig mot den ifrågasatta åtgärden att befria dessa vinster

från inkomstbeskattning utan mot den i samband härmed föreslagna höjningen

av den staten tillkommande andelen av insatserna vid totalisatorspel.

Mot den föreslagna höjningen av statens andel av insatserna har sålunda

anmärkts, att höjningen skulle strida mot 1923 års riksdagsbeslut angående

totalisatorspel, enligt vilket de från totalisatorn till statsverket inlevererade

medlen skulle disponeras för hästavelsbefrämjande ändamål. Häremot kan

framhållas, att förslaget i princip avser endast att tillskapa en ny form för

uttagande av den skatt, som redan nu författningsenligt skall utgå för totali
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

45

satorvinster. En anordning, varigenom denna skatt kommer att inbetalas

till skattemyndigheterna direkt av vadhållningsarrangören i stället för av vinnarna,

lärer icke strida mot förenämnda riksdagsbeslut. Emellertid bör anmärkas,

att en höjning av det innehållna beloppet från 20 till 25 procent av

insatssumman kommer att tillföra staten ett belopp, som väsentligt överstiger

den skatt som med nuvarande ur kontrollsynpunkt helt otillfredsställande

system uttages å totalisatorvinster. Därest en höjning av procenttalet överhuvud

skall vidtagas, torde dock av praktiska skäl en mindre höjning än med

5 procent knappast kunna komma i fråga.

Vad härefter beträffar anmärkningen, att en beskattning i form av en

höjning av statens andel av insatserna icke skulle träffa vinnarna utan samtliga

spelare, torde denna anmärkning knappast vara hållbar. Vid totalisatorvadhållning

kan vadhållningsarrangören nämligen icke inverka på vinstfördelningen,

varför ett avdrag å insatserna alltid verkar så att vinnarnas andel,

d. v. s. vinsterna, reduceras. Däremot är det onekligen en olägenhet att

en på angivet sätt anordnad beskattning träffar alla vinnarna och icke enbart

dem, vilkas vinster överstiga den för beskattning av penningvinster eljest

stadgade skattepliktsgränsen.

Mot förslaget har även anmärkts, att dess genomförande skulle kunna medföra

att allmänheten vände sig till illegala bookmakers med sina insatser

ävensom att vadhållningen å totalisatom mera glede över på hasardspelets

plan. I vad mån dessa erinringar äro befogade är självfallet svårt att avgöra.

För egen del anser jag emellertid — med hänsyn bland annat till den mycket

betydande ökning av omsättningen, som inträtt under senare år —- erinringarna

icke vara av den beskaffenhet att de utgöra hinder för förslagets genomförande.

Enligt min mening bör alltså Kungl. Majit vid beviljande av

tillstånd till vadhållning medelst totalisator för år 1946 meddela föreskrift

örn att å gjorda insatser 25 procent skall innehållas. Skulle riksdagen emellertid

anse, att något ytterligare avdrag å insatserna ej bör ske, synes detta likväl

icke böra hindra att totalisatorvinsterna befrias från inkomstbeskattning.

Som statskontoret framhållit böra de medel, som skulle komma att inflyta

genom den tilltänkta höjningen av statens andel av insatserna vid totalisatorspel,

betraktas såsom vanlig statsinkomst och sålunda icke upptagas

å den specialbudget, å vilken dylika insatsmedel för närvarande redovisas.

De lämpliga budgettekniska anordningarna torde, därest höjningen kommer

till stånd, senare få upptagas till övervägande.

Vad i promemorian föreslagits rörande beskattningen av vinster i utländska

lotterier har icke föranlett någon erinran vid remissbehandlingen. Jag tillstyrker

förslaget i denna del.

Beträffande avfattningen av de föreslagna författningsbestämmelserna har

bl. a. kammarrätten uttalat, att övergångsbestämmelserna borde avse även

vinster i varulotterier, vartill tillstånd meddelats innan de ändrade bestämmelserna

utfärdats, och att den nya ordningen sålunda icke borde tillämpas

å sådana vinster. Vad kammarrätten sålunda anfört torde böra iakttagas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

Det av länsstyrelsen i Uppsala län framställda förslaget om införande av

viss uppgiftsplikt för vinnare av penningvinst å minst 500 kronor anser jag

mig icke böra biträda. Det föreslagna kontrollförfarandet synes alltför omständligt

i förhållande till de fördelar, som därigenom skulle ernås.

Den föreslagna omläggningen av lotterivinstbeskattningen torde böra föranleda

vissa ändringar i kungörelsen om uppbörd och redovisning av den

särskilda lotteri vinstskatten. Till denna fråga torde jag emellertid få återkomma

efter det riksdagen tagit ställning till själva förslaget.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den

28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,

2) lag örn ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

3) förordning örn ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379) samt

4) förordning örn ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj

1939 (nr 207).

Förslagen överensstämma — med de ändringar som föranledas av vad jag

förut anfört angående vinster i varulotterier med enbart skänkta vinster

samt angående avfattningen av övergångsbestämmelserna — med de vid departementspromemorian

fogade författningsutkasten.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Dickson.

457677. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:349 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner örn tillämpning i full utsträckning inom det statliga pensionsväsendet av grundsatsen örn pensionernas o s. 6 i texten
  2. BevU 1945:47 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28 september 1928 s. 1 i texten