Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

1945-01-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:27, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

1

Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18

juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet; given

Stockholms slott den 26 januari 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 §

lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 27.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

Förslag:

till

Lag

angående ändrad lydelse ar 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

om delning ar jord å landet.

Härigenom förordnas, att 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet skall erhålla följande ändrade lydelse.

12 §.

För resa till och från det ställe, där ägodelningsrätten sammanträder, så

ock för uppehållet vid rätten njute ägodelningsdomaren ersättning av allmänna

medel enligt gällande resereglemente. Ägodelningsnämndeman njute för

tjänstgöring vid ägodelningsrätts sammanträde ersättning av allmänna medel

enligt vad särskilt är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 december 19M.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga

örn statsverkets övertagande av kostnaderna för ägodelningsnämndemännens

inställelser vid sammanträde med ägodelningsrätt.

Föredraganden anför följande.

I skrivelse till Kungl. Majit den 17 juni 1944 (nr 387) har riksdagen i anledning

av väckt motion och under åberopande av innehållet i andra lagutskottets

över denna avgivna utlåtande (nr 56) hemställt om utredning rörande sådan

ändring av 21 kap. 12 § lagen örn delning av jord å landet, att ersättning

till ägodelningsnämndemän för resa till och från det ställe, där ägodelningsrätten

sammanträder, samt för uppehållet vid rätten komme att gäldas av allmänna

medel. Sedan utredning införskaffats angående storleken av ifrågavarande

kostnader samt yttranden inhämtats över framställningen, ber jag

nu att få anmäla ärendet.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 21 kap. jorddelningslagen gäller i fråga örn ägodelningsrätts organisation

och verksamhet samt kostnaderna härför bland annat följande.

Ägodelningsrätt, som är första domstol i jorddelningsmål å landet, består

av en ägodelningsdomare såsom ordförande samt tre ägodelningsnämndemän

(1 och 2 §§). Rörande plats för ägodelningsrättens sammanträden är stadgat,

att dessa skola hållas antingen å plats inom skifteslaget eller i dess omedelbara

närhet eller å tingsställe eller eljest å lämplig plats inom domsagan. Är

till ägodelningsrätten inkommet mål av beskaffenhet att kunna prövas utan

syn på stället, må sammanträde hållas å tingsställe eller eljest å plats inom

domsagan, som av ägodelningsdomaren bestämmes med hänsyn till att minsta

kostnader uppstå. I dylikt fall må, där saken icke fordrar mera skyndsamhet

än att den kan anstå till nästa lagtima ting eller sammanträde med tremans
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

nämnd och sakägare ej annorlunda begär, ägodelningsrättens sammanträde

utsättas till sådant ting eller sammanträde. I annat fall skall ägodelningsrätten

sammanträda å plats inom skifteslaget eller i dess omedelbara närhet.

För sina sammanträden är ägodelningsrätt berättigad att förfoga över nödiga

lokaler i tingshus, allmän skola eller annan allmän byggnad, som icke är för

tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning eller dylikt,

skola de ersättas av sakägarna (11 §). För resa till och från det ställe, där

ägodelningsrätten sammanträder, samt för uppehållet vid rätten äro ägodelningsdomaren

och ägodelningsnämndemännen berättigade till ersättning enligt

gällande resereglemente utom i det fall att sammanträde med ägodelningsrätt

hålles å lagtima ting eller sammanträde med tremansnämnd och häradsrättens

ordförande även är ägodelningsdomare eller i häradsrätten tjänstgörande

nämndeman tillika ägodelningsnämndeman. Ersättningen gäldas till

ägodelningsdomaren av allmänna medel och till ägodelningsnämndemännen

av sakägarna. Förekomma vid ett sammanträde flera mål, skall den å sakägare

belöpande kostnaden fördelas å alla målen efter skälighet (12 §). Ägodelningsdomaren

äger kalla överlantmätaren samt, där för viss frågas bedömande

erfordras särskild, eljest icke för rätten tillgänglig sakkunskap, i sådant

ämne sakkunnig person att biträda. Överlantmätaren äger att för sin

inställelse åtnjuta ersättning av allmänna medel enligt gällande resereglemente.

Ersättning till annat sakkunnigt biträde bestämmes av ägodelningsrätten

att gäldas av sakägarna. Det åligger klaganden eller, där klagandena

äro flera, dessa en för alla och alla för en att förskjuta den bestämda ersättningen

(13 §).

1 detta sammanhang må nämnas, att av processlagberedningen utarbetat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av jorddelningslagen (upptaget

i SOU 1944: 9 och 10) icke i förevarande hänseende åsyftar avvikelse från

gällande ordning; stadgandet örn ersättning till överlantmätaren har dock

förtydligats med tillägg att kostnaden i fråga skall stanna å statsverket, varjämte

bestämmelsen om sakägarnas ersättningsskyldighet för sakkunnigkostnad

utvidgats att avse även ersättning eller kostnad i annat fall för bevisning

varom ägodelningsdomare eller ägodelningsrätten självmant förordnat.

Riksdagens framställning.

I den motion, som föranledde riksdagens ovannämnda hemställan (I: 21),

anfördes bl. a., att erfarenheten visat hurusom den rådande ordningen med

avseende å kostnaderna för ägodelningsnämndemännens inställelse icke förstodes

av allmänheten. Särskilt gällde detta i de ganska talrika fall, då av

ägodelningsrätt handlades mål av ren tvistemåls karaktär som tidigare handlagts

inför allmän domstol. Än mera oegentligt framträdde angivna tudelning

av kostnaderna för ägodelningsrätten (d. v. s. att ersättningen till ägodelningsdomaren

gäldades av statsverket och ersättningen till nämndemännen av

sakägarna) sedan i anledning av riksdagens skrivelse Kungl. Majit förklarat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 27.

5

sig ämna framlägga förslag om traktamentsersättning till nämndemän för

tjänstgöring vid tingssammanträden.

Det sålunda berörda förslaget framlades sedermera för riksdagen och blev

av riksdagen bifallet. Kungl. Majit har därefter genom kungörelsen den 15

juni 1944 (nr 374) angående resekostnads- och traktamentsersättning till

nämndemän utfärdat bestämmelser i ämnet. Enligt kungörelsen äger nämndeman

för tjänstgöring vid tingssammanträde åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet, dock att vissa avvikelser

skola gälla. Ersättningen skall icke av parterna återgäldas.

I sitt utlåtande över motionen (uti. nr 56) lämnade riksdagens andra lagutskott

följande uppgifter angående den behandling, som frågan om ägodelningsnämndemännens

inställelsekostnader undergick under förarbetena till

jorddelningslagen.

Enligt 122 § skil tesstadgan den 9 november 1866 skulle dagtraktamente

och resekostnad såväl till rättens ordförande som till dess ledamöter gottgöras

av parterna.

I ett av den s. k. jordstyckningskommissionen den 16 oktober 1920 avgivet

betänkande med förslag bl. a. till lag om delning av jord å landet upptogs

i nämnda lagförslag (19 kap. 15 §) bestämmelse, att ersättningen för

resa och uppehälle skulle gäldas, till ägodelningsdomaren av allmänna medel

och till ägodelningsnämndemännen av sakägarna. Sedan nämnda lagförslag

efter remiss till lagrådet överarbetats inom justitiedepartementet, avgav lantmäteristyrelsen

den 28 april 1924 utlåtande däröver. Styrelsen anförde, i nu

förevarande hänseende, att det torde vara påtagligt, att övervakandet och ledningen

av jorddelningen vore att anse såsom en statsuppgift och att staten

även hade intresse av att befrämja genomförandet av ägoregleringar. Om

man därför i det allmännas intresse stadgade, att viss eller vissa frågor alltid

skulle göras till föremål för prövning av ägodelningsrätt, syntes staten ock

böra åtaga sig kostnaderna härför. I dessa fall borde staten ersätta såväl ordföranden

som nämndemännen. I andra fall åter syntes en lämplig ordning

vinnas, om statsverket gäldade ersättningen till ordföranden och kostnaden

för nämndemännen stannade på sakägarna.

Sedan de framlagda lagförslagen ytterligare jämkats, remitterades de den

21 augusti 1924 till lagrådet, varvid föredragande departementschefen hänvisade

till en inom justitiedepartementet upprättad promemoria. I denna anfördes,

såvitt nu är i fråga, att föreskriften, att ersättningen till ägodelningsdomaren

skulle gäldas av statsmedel, vore ett led i strävandena att nedbringa

delägarnas kostnader för skiftesväsendet. Beträffande lantmäteristyrelsens

nyss återgivna yttrande framhölls i promemorian, att det givetvis måste anses

önskvärt att kostnaderna för skiftesdomstolarnas verksamhet helt övertoges

av staten, helst då mål, vilka flir det dåvarande tillhörde allmän domstols

upptagande, i ej obetydlig utsträckning vore avsedda att överflyttas till ägodelningsrätterna,

men att det emellertid under rådande förhålianden knappast

syntes tillrådligt att gå längre än enligt förslaget vore avsett.

För egen del anförde utskottet slutligen, alt uppehållandet av ägodelningsrätternas

verksamhet i likhet med uppehållandet av verksamheten vid de allmänna

underdomstolarna måste anses vara ett statsintresse och att jämväl i

övrigt enligt utskottets mening starka skäl talade för att rese- och traktamentsersättning

till ägodelningsnämndemän skulle gäldas av allmänna ine
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

del. Utskottet hemställde därför, att riksdagen med bifall till motionen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning i det av motionären åsyftade

hänseendet.

Yttranden och kostnadsutredning.

Över riksdagens ifrågavarande skrivelse ha, efter remiss, yttranden avgivits

av lantmäteristyrelsen, fastighetsbildningssakkunniga, föreningen Sveriges

häradshövdingar och Sveriges lantmätareförening.

Tanken att statsverket skulle övertaga ifrågavarande kostnader har i samtliga

yttranden vunnit anslutning eller lämnats utan erinran.

Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande — efter att ha erinrat om att styrelsen

under förarbetena till gällande jorddelningslag icke varit beredd föreslå

att samtliga ifrågavarande kostnader skulle gäldas av allmänna medel —

anfört följande.

Under dén tid, som förflutit sedan jorddelningslagens ikraftträdande, har

erfarenhet vunnits beträffande lagens verkningar på jorddelningsväsendet.

Förutom att genom jorddelningslagens införande en hel del frågor av närmast

tvistemåls natur överflyttats från allmänna domstolarna till ägodelningsrätterna

har ock visat sig, att frågor i allt större utsträckning komma

under ägodelningsrättens bedömande på grund av det allmännas intresse att

ingripa reglerande och kontrollerande på fastighetsbildningen. Då det härigenom

blivit alltmera tydligt att uppehållandet av ägodelningsrätternas verksamhet

till övervägande del måste anses såsom ett statsintresse, synas nu

knappast några betänkligheter kunna resas mot att staten helt åtager sig kostnaderna

för ägodelningsrättsledamötemas resor till och uppehälle vid rätten

eller vid syner å förrättningsställen, isynnerhet som därigenom enhetliga bestämmelser

i detta hänseende bleve gällande för häradsrätterna och ägodelningsrätterna,

sedan nämndemännen vid häradsrätterna numera tillerkänts

även traktamentsersättning av allmänna medel.

Fastighetsbildningssakkunniga ha inledningsvis betecknat det såsom tvivelaktigt,

huruvida man kunde hänvisa till någon vedertagen princip för bedömandet

av spörsmål huruvida det allmänna eller sakägarna borde vidkännas

ifrågavarande kostnader. Även när det gällde vanlig rättsskipning vore det ju

icke något utomordentligt att parter finge bidraga till kostnaderna för domstolens

egen verksamhet, ej blott genom erläggande av avgifter för expeditioner

o. d., utan även i annan form såsom att särskilda kostnader för domstolens

sammanträde å annan tid eller plats än den ordinarie gäldades av part.

Den fördelning, som i gällande lag skett mellan statsverket och sakägarna

av kostnaderna för ägodelningsrätterna, syntes emellertid tämligen godtycklig

och icke heller föranledd av några principiella skäl. Den kunde ock i vissa

fall leda till resultat, som tedde sig obilliga mot sakägarna, särskilt när icke

någon av dem fört talan, som ogillats. Ett överflyttande å det allmänna av nu

ifrågavarande kostnader kunde näppeligen antagas bli av synnerlig betydelse

från statsfinansiell synpunkt, varemot dessa kostnader säkerligen i många

fall för den enskilde vore mycket kännbara och representerade en förhållandevis

stor post i hans utgifter å fastighetsbildningsärendet. De sakkunniga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

förberedde icke något förslag till sådan omvandling av förfarandet vid fastighetsbildningen,

som kunde bringa förevarande fråga i väsentligen nytt läge.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har uttalat, att enligt dess mening

någon allmän princip i förevarande hänseende, åtminstone icke beträffande

specialdomstolarna, vare sig kunde eller borde uppställas, utan borde frågan,

huruvida domstolsledamöternas inställelsekostnad skulle gäldas av sakägare

eller det allmänna, beträffande varje särskilt slag av sådan domstol avgöras

uteslutande med hänsyn till där förekommande måls beskaffenhet och art

och till de omständigheter, som föranlett specialdomstolens inrättande. Vad

ägodelningsmålen anginge torde två särskilda synpunkter böra vinna beaktande.

Dels vore i det stora flertalet av dessa mål de värden, som av domstolsavgörandet

berördes, icke så betydande, att de tålde de dryga kostnader, varom

här vore fråga. Dels vore behovet av specialdomstol i huvudsak grundat

på statens intresse av ändamålsenlig jorddelning och av säkra bestående

grunder för fastighetsindelningen. Med hänsyn härtill måste enligt föreningens

mening anses riktigast, att kostnaderna för domstolsledamöternas inställelser

till ägodelningsrätt bestredes av allmänna medel.

Jämväl Sveriges lantmätareförening har såsom ett skäl för bifall till det

väckta förslaget hänvisat till ägodelningsrättemas uppgift såsom ett instrument

för den statliga jordpolitiken.

Till vinnande av utredning rörande de ekonomiska konsekvenserna av att

kostnaderna för ägodelningsnämndemännens inställelser övertoges av det allmänna

har genom en rundfråga till rikets domhavande uppgifter inhämtats

om de belopp, vartill dessa kostnader uppgått under ettvart av budgetåren

1941/42, 1942/43 och 1943/44. Kostnaderna i fråga ha för riket i dess

helhet befunnits utgöra, i avrundade tal, respektive 15 700 kronor, 20 200

kronor och 20 700 kronor.

Departementschefen.

Enligt gällande bestämmelser skola kostnaderna för domstolsledamots inställelse

vid rätten i vissa fall bestridas av sakägare. Så är jämlikt 21

kap. 12 § jorddelningslagen fallet med ersättningen till ägodelningsnämndemän

då ägodelningsrätten icke hålles i anslutning till häradsrättssammanträde,

vari vederbörande såsom nämndeman deltager. Gottgörelsen till ägodelningsdomaren

för hans inställelse gäldas däremot av allmänna medel. Beträffande

vattendomstol gäller enligt 11 kap. 97 § vattenlagen, bland annat,

att sökande i ansökningsmål och kärande i stämningsmål ävensom klagande

i besvärs- och underställningsmål, den sistnämnde i den mån kostnaden orsakats

av hans besvär, äro pliktiga att förskjuta gotfgörelse åt vattendomstolens

ledamöter samt åt dess sekreterare för inställelse vid domstolens sammanträde,

där detta hålles vid syn pa stället, eller vid undersökning enligt

11 kap. 45 § 2 moni., dock ej ersättning för längre resa än från järnvägseller

ångbåtsstation, som ligger närmast sammanträdesplatscn; sökande i

underställningsmål kan ock bliva skyldig alt förskjuta dylik kostnad. Erinras

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

må vidare, att kostnaden för urtima ting i tvistemål jämlikt 4 kap. 2 § rättegångsbalken

skall bestridas av kärande och att jämväl häradssyn jämlikt

14 kap. 4 § jordabalken skall ske å kärandens bekostnad.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har frågan om sakägarnas

skyldighet att svara för domstolsledamöternas inställelsekostnader varit

föremål för diskussion under förarbetena till gällande jorddelningslag. Enligt

1866 års skiftesstadga skulle inställelsekostnaderna för såväl rättens ordförande

som dess ledamöter gottgöras av parterna, men redan i det tidigaste av de

förslag till ny skifteslagstiftning, som ligga till grund för 1926 års jorddelningslag,

nämligen det år 1911 avgivna, föreslogs att ersättningen till ägodelningsdomaren

skulle utgå av statsmedel. Lantmäteristyrelsen uttalade sig

sedermera vid upprepade tillfällen för att staten i större utsträckning skulle

påtaga sig ifrågavarande kostnader. I samband med remiss till lagrådet av

det förslag till lag örn delning av jord å landet, som sedermera efter viss omarbetning

förelädes riksdagen, framhölls i en vid statsrådsprotokollet i ärendet

fogad promemoria, att det vore önskvärt att kostnaden för skiftesdomstolarnas

verksamhet helt övertoges av staten men att det under rådande förhållanden

knappast syntes tillrådligt att gå längre än till att låta staten bestrida

kostnaden för ägodelningsdomarens inställelse.

De kostnader för ägodelningsnämndemännens inställelse, varom här är

fråga, uppgå från statsfinansiell synpunkt icke till några större belopp, under

de två sistförflutna budgetåren omkring 20 000 kronor om året. För de

enskilda ersättningspliktiga parterna kunna emellertid de belopp, som i de

olika målen skola gäldas, komma att utgöra en betungande extra pålaga,

särskilt som i jorddelningsmål de av domstolsprövningen berörda ekonomiska

värdena — till skillnad från vad fallet ofta är i vattenmål — sällan

torde vara särskilt betydande. Därtill kommer att, såsom bl. a. häradshövdingföreningen

framhållit, behovet av specialdomstol för dessa ärenden i huvudsak

är grundat på det allmännas intresse av ändamålsenlig jorddelning

samt säkra och bestående grunder för fastighetsindelningen. Det synes kunna

antagas, att utvecklingen på förevarande område kommer att gå i sådan

riktning, att ägodelningsrätternas uppgift i fortsättningen i än högre grad

än hittills kommer att avse tillgodoseende av olika av den statliga jordpolitiken

bestämda önskemål beträffande jorddelningsförhållandena. I betraktande

härav finner jag välgrundat att sakägarna skola vara befriade, ej blott

från kostnaderna för ägodelningsdomarens inställelse vid rätten utan även

från ersättningsskyldigheten för de med ägodelningsnämndemännens inställelse

förenade utgifterna. Någon anledning att låta med genomförandet av

denna reform anstå, till dess i samband med nya rättegångsbalkens ikraftträdande

vissa andra ändringar i 21 kap. jorddelningslagen skola företagas,

synes mig icke föreligga.

I överensstämmelse med det anförda torde i 21 kap. 12 § första stycket

jorddelningslagen, jämte det ersättning till ägodelningsdomaren förklaras

skola utgå av allmänna medel enligt gällande resereglemente, böra stadgas,

att ägodelningsnämndeman för tjänstgöring vid ägodelningsrätt skall njuta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 27.

9

ersättning av allmänna medel enligt vad särskilt är stadgat. I detta hänseende

torde böra meddelas samma bestämmelser som angående ersättning till

nämndeman för tjänstgöring i häradsrätt. Härom gäller enligt förut nämnda

kungörelse, att resekostnads- och traktamentsersättning utgår enligt rese- och

traktamentsklass II E samt att dagtraktamente utgår, även om nämndemannen

är bosatt å sammanträdesorten.

Örn sakägarna befrias från skyldighet att svara för kostnaden för ägodelningsnämndemännens

inställelse, torde den i andra stycket av lagrummet

intagna regeln om fördelning av kostnader å flera mål kunna utgå. I

den man fördelning kan ifrågakomma av andra kostnader än för ägodelningsnämndemännens

inställelse lärer ligga i sakens natur, att den bör ske

efter vad som är skäligt. Vad angår tredje stycket av lagrummet — enligt vilket

ersättning icke skall utgå då sammanträde med ägodelningsrätt hålles i

samband med häradsrättssammanträde och ordföranden i häradsrätten även

är ägodelnings domare eller i häradsrätten tjänstgörande nämndeman tillika är

ägodelningsnämndeman -—- är att märka, att efter genomförandet av de nya

avlöningsbestämmelserna för häradshövdingar enhetliga föreskrifter gälla

med avseende å resekostnads- och traktamentsersättning för häradsrätts ordförande

och ägodelningsdomare. Enligt vad jag nyss anfört skulle förhållandet

bliva detsamma med avseende å ersättningen till nämndemän och ägodelningsnämndemän.

I betraktande härav synes jämväl tredje stycket av lagrummet

kunna utgå.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni

1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 27.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den 23 januari

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 18 januari 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.-t Konungen i statsrådet

den 22 december 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 §

lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn H.

K. H. Holmgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 januari 19A5.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Ohlin, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets

den 23 januari 1945 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22

december 1944 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 21

kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 a1 i texten
  2. 2LU 1945:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 s. 1 i texten