Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar

1945-04-13 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:272, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

1

Nr 272.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27

juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser

örn elektriska anläggningar; given Stockholms slott

den 13 april 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom.

lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska

anläggningar.

GUSTAF.

Bertil Ohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 272.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902

(nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar.

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,1 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

2 g.

3 mom. Elektrisk starkströmsledning, för vars utförande tillstånd ej erfordras

enligt 1 eller 2 morn., må likväl icke utan att Konungen därtill lämnat

tillstånd framdragas inom område för allmän väg, vattentrafikled eller

järnväg eller, när fråga är om luftledning, på mindre avstånd än 2 500 meter

från den i vederbörlig ordning bestämda mittpunkten av staten tillhörigt

eller till allmänt bruk godkänt flygfält med en största utsträckning av 2 500

meter eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid gränsen överstiger

en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen och omkretsen

av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 1 500 meters

radie. Har flygfältet större utsträckning än nyss sagts, må ledningen icke

utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd än 4 000 meter

från fältets mittpunkt eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid gränsen

överstiger en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen

och omkretsen av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och

med 3 000 meters radie.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.

1 Senaste lydelse se SFS 1938: 458.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 272.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 mars 19i5.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Domö, Gjöres

Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och kommunikationsdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Ohlin, fråga om ändrade bestämmelser angående framdragande av

elektriska starkströmsledningar i närheten av flygfält.

Föredraganden anför:

Jämlikt 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser

örn elektriska anläggningar, erfordras numera Kungl. Maj:ts tillstånd att

framdraga elektrisk starkströmsledning i luften inom 1 000 meters avstånd

från gränsen av staten eller kommun tillhörigt flygfält även i fall, då ej redan

på grund av bestämmelserna i 1 eller 2 morn. koncessionsplikt beträffande

ledningen föreligger.

I 1902 års lag i dess ursprungliga lydelse fanns av naturliga skäl icke

någon bestämmelse om elektrisk lednings framdragande i närheten av flygfält,

utan nu gällande bestämmelse härom infördes först genom lag den 30

juni 1938. Redan den 21 december 1934 hade emellertid Kungl. Maj:t genom

brev ålagt telegrafstyrelsen beträffande telegraf- och telefonledningar, som

tillhörde telegrafverket eller vore avsedda att anslutas till dess nät, samt

vattenfallsstyrelsen beträffande statens kraftverk tillhörande ledningar att

tillse, att luftledning om möjligt icke droges på mindre avstånd än 500 meter

från gränsen av staten eller kommun tillhörig flygplats eller av staten eller

kommun anordnat hjälplandningsfält för flygplan. Därest luftlednings framdragande

på dylikt mindre avstånd av vederbörande verksstyrelse funnes ur

verkets synpunkt oundgängligen nödvändigt, skulle luftfartsmyndigheten i

varje fall lämnas tillfälle att yttra sig, innan ledningen komme till stånd.

Vidare ålades det kommerskollegium att, så snart kollegium erhölle kännedom

om alt starkströmsledning vore avsedd eller kunde komma att framdragas

inom nyssnämnda avstånd från flygplats eller hjälplandningsfält, underrätta

luftfartsmyndigheten härom ävensom att vid avgivande av yttrande

lill Kungl. Maj:t över ansökning örn tillstånd att framdraga elektrisk starkströmsledning

anmäla, därest ledningen komme att få sådant läge som nyss

nämnts.

I skrivelse den 4 mars 1943 har överbefälhavaren bland annat erinrat örn,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att på grund av flygteknikens utveckling moderna flygplan i samband med

start och landning erfordrade betydligt större från masker fria utrymmen

än äldre. Det område i närheten av flygfält, inom vilket starkströmsledning

icke finge utan Konungens tillstånd framdragas, borde därför utökas, varjämte

vissa restriktioner beträffande ledningens höjd jämväl utom detta område

vore nödvändiga. Med hänsyn till flygfältens ofta oregelbundna form

borde härvid avstånd och maskhöjder hänföras till fältets mittpunkt i stället

för till dess gräns. Enligt inom flygvapnet vidtagna undersökningar borde

starkströmsledningar ur flygsäkerhetssynpunkt icke få framdragas närmare

flygfält än 2 500 meter från fältets mittpunkt. Ledning borde dessutom i

förhållande till fältets nivå icke få bilda högre mask än 1: 50, räknat från

närmast belägna punkt på en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt

och med 1 500 meters radie.

Vid skrivelsen var fogat ett i enlighet med vad sålunda anförts utarbetat

förslag till ändrad lydelse av 2 § 3 mom. i 1902 års lag.

I ärendet hava efter remiss utlåtanden avgivits av kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som överlämnat yttrande

från Aktiebolaget Aerotransport, ävensom av Svenska vattenkraftföreningen

och Svenska elektricitetsverksföreningen gemensamt, varjämte från

flygstaben införskaffats en promemoria i ämnet.

Kommerskollegium anför i sitt utlåtande i huvudsak följande.

Erfarenheten från tillämpningen av de hittills gällande bestämmelserna

visar, att det många gånger är svårt och i vissa fall omöjligt att vid framdragande

av elektriska starkströmsledningar i full utsträckning tillgodose

såväl flygintresset som ledningsägarens och andra eventuellt berörda

parters intressen. Att exempelvis nedlägga ledningarna i jorden -—

vilket ur flygsäkerhetssynpunkt vore den lyckligaste lösningen -— är

knappast möjligt vid de högsta spänningarna, och i utbredda luftledningsnät

är det redan vid så låga spänningar som 6 å 10 kV ur teknisk synpunkt

olämpligt att på en kort sträcka nedlägga ledningen i jorden. Användandet

av jordkabel medför som regel även en avsevärd fördyring av anläggningen,

som — om den skall falla på starkströmsledningens ägare eller på konsumenterna

— kan helt omöjliggöra elektrifieringen. I nuvarande svåra försörjningsläge

i fråga om bly är det för övrigt omöjligt att framställa jordkabel

av sedvanligt utförande i större kvantiteter.

Även kollegium finner det givetvis rimligt, att starkströmsintresset med

hänsyn till flyg- och försvarsintressena får vidkännas vissa inskränkningar

i sin rörelsefrihet och bära en skälig andel av kostnaderna. I hela folkhushållets

intresse är det emellertid av betydande vikt, att elektrifieringen avlandet

så långt möjligt underlättas och att kraftpriserna hållas låga. Det måste

också beaktas, att flygsäkerheten i lika eller kanske högre grad påverkas av

andra hinder än starkströmsledningar, t. ex. bebyggelse, skog, svagströmsledningar

m. m. För bedömande av de risker, som starkströmsledningarna

medföra, hade det varit värdefullt, om en utredning presterats rörande inträffade

skadefall. Såvitt kollegium har sig bekant, ha de flyghaverier, som

orsakats av kollision med starkströmsledningar, icke inträffat i närheten av

flygfält utan på andra platser. Kollegium vill vidare erinra om att större delen

av landet redan är elektrifierat och att de ledningar, som hädanefter tillkomma,

bliva fåtaliga, jämfört med det antal, som redan finnes. Räckvidden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 272.

5

och betydelsen av de föreslagna bestämmelserna om utvidgning av koncessionstvånget

för eljest icke koncessionspliktiga ledningar genom ökning av

»skyddszonen» kring flygfälten bleve följaktligen mycket begränsade, såvida

bestämmelserna icke utsträcktes att gälla även befintliga ledningar, vilket enligt

kollegii mening icke skäligen kan ifrågakomma.

Bestämmelserna skulle måhända i och för sig icke vara ägnade att väcka

allvarligare betänkligheter, örn de endast avsåge att möjliggöra prövning av

ledningarnas anordnande inom skyddszonen. Av motiveringen för bestämmelserna

att döma synes dock avsikten jämväl vara, att de bestämmelser,

som konstituera koncessionsplikten, skola gälla även som regler för ledningarnas

anordnande i förhållande till flygfälten. För starkströmsintresset

skulle detta emellertid medföra så allvarliga olägenheter, att kollegium för

sin del icke anser sig kunna biträda förslaget.

Vattenfallsstyrelsen framhåller i sitt utlåtande till en början, i likhet med

kommerskollegium, att det icke alltid vore möjligt att nedlägga en högspänningsledning

i kabel. Standardmässiga kablar funnes sålunda för närvarande

icke för högre spänning än 20 kV, ehuru vissa specialkablar utförts för högre

spänning, eller för Sveriges del upp till 70 kV. Användande av kabel

medförde emellertid i allmänhet minskad överbelastningsförmåga hos ledningen,

sänkt driftsäkerhet, avsevärt ökade svårigheter ur reparationssynpunkt

och stor fördyring.

Beträffande den av överbefälhavaren föreslagna lagändringen anför vattenfallsstyrelsen

härefter:

Det torde möta stora svårigheter att precisera ett flygfälts mittpunkt och

den nivå, från vilken masken skall räknas. Dessutom skulle den föreslagna

bestämmelsen omöjliggöra att terrängen, t. ex. dalgångar i flygfältens omgivningar,

utnyttjas för framdragande av kraftledningar, vilka i och för sig

icke skulle medföra någon olägenhet för flygverksamheten. De av överbefälhavaren

föreslagna avstånden i 2 § 3 mom. synas enligt vattenfallsstyrelsens

förmenande väl stora, och en inskränkning till 2 000 respektive 1 000 meter

vill vattenfallsstyrelsen för sin del förorda. Vattenfallsstyrelsen utgår härvid

från, att nämnda avstånd äro maximiavstånd och att således mindre avstånd

kunna ifrågakomma.

Örn ändring i 1902 års lag äger rum, torde den icke kunna avse redan

koncessionerad ledning under den tid koncessionen varar. Föreskrives vid

förnyad koncession flyttning av ledning eller station, torde kostnaden härför

böra drabba den, till vars förmån ändringen sker.

På grund av det anförda vill vattenfallsstyrelsen för sin del icke motsätta

sig att 2 § 3 morn., med den ovan angivna modifikationen av avstånden, erhåller

den lydelse överbefälhavaren föreslagit.

Svenska vattenkraftföreningen och Svenska elektricitets!öreningen vilja på

de av överbefälhavaren anförda skälen icke motsätta sig en viss skärpning

av ifrågavarande bestämmelser men ifrågasätta, i likhet med vattenfallsstyrelsen,

örn det för ändamålet icke vore tillfyllest med ett generellt minsta

avstånd av 2 000 meter från mittpunkten av flygfältet och med 1 000 meters

radie för den cirkel, från vilken föreslagen mask skulle räknas. Föreningarna

understryka därjämte, att ifrågavarande avstånds- och lutningsbestämmelser

endast avsåge spörsmålet huruvida koncessionsplikt förelåge och att

de sålunda icke borde tolkas som normer för kraftledningars anordnande

invid flygfält.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

I den från flygstaben införskaffade, den 23 januari 1945 dagtecknade promemorian

anföres följande.

På den tid, då nu gällande bestämmelser fastställdes, ansågs att flygplan

på ett avstånd av 1 OOO meter från fältgränsen efter start uppnått eller före

landning innehade en så betryggande höjd att några restriktioner för starkströmsledningar

på avstånd över 1 000 meter från fältgränsen ej skulle vara

erforderliga.

Flygteknikens utveckling har emellertid ständigt gått mot ökad vingbelastning,

d. v. s. ökad totalvikt per ytenhet av vingen. Ökad vingbelastning

medför dels längre start- och landningssträcka och dels mindre stigvinkel intill

dess den för stigning bästa hastigheten uppnåtts.

Härtill komma kraven på låga masker vid blindlandning, d. v. s. landning

utan marksikt. Dylik landning — som icke förekom på den tid den nu gällande

lagen angående framdragning av kraftledningar fastställdes — medför

ofta att föraren vid första landningsförsöket misslyckas med sättningen samt

måste draga på motorn och göra om landningsförsöket. Innan flygplanet

därvid uppnår för stigning erforderlig hastighet, måste landningsstället fällas

in och vingklaffarnas vinkel successivt minskas, vilket allt tager dyrbara

sekunder i anspråk. Under tiden måste flygplanet framföras i planflykt på

låg höjd över marken. Sedan hastigheten väl blivit tillräcklig för stigning,

tvingas föraren dessutom att stiga betydligt försiktigare än vid marksikt,

enär kraftig stigning under instrumentflygning alltid innebär stor risk för

överstegring och därpå följande vakning eller spinn.

Slutligen må nämnas att bogsering av glidflygplan i starten kräver lång

startsträcka och svag stigning. Riskerna för att bogservviren eller det bogserade

flygplanet skall hamna i elektriska ledningar äro uppenbara om dessa

ligga för nära fältet eller på längre avstånd från fältet bilda för hög mask.

De fordringar, som ur flygsäkerhetssynpunkt måste ställas på kraftledningar

i trakten av flygfält, äro sålunda att de icke förhindra planflykt efter

starten intill dess för stigning erforderlig hastighet uppnåtts samt att de på

större avstånd från fälten icke tangera eller ligga högre än det plan, utefter

vilket ett flygplan under stigning rör sig och som beräknas vid blindstart

eller pådrag efter misslyckad blindlandning samt vid stigning på endast en

motor med tvåmotorigt flygplan (motorkrångel på en motor efter starten)

hava en lutning av 1: 30—1: 50 beroende på flygplanstypen.

De av överbefälhavaren föreslagna bestämmelserna, vilka i princip överensstämma

med de bestämmelser, som jämlikt lagen den 24 mars 1942 (SFS

nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret och kungörelsen

samma dag (SFS nr 171) angående tillämpning av lagen utfärdats beträffande

förbud mot bebyggelse i närheten av flygfält, innebära givetvis icke, att

alla förslag till framdragning av kraftledningar som icke uppfylla de i bestämmelserna

angivna fordringarna ur flygsäkerhetssynpunkt komma att avstyrkas.

I många fall — t. ex. då ledningarna från fältet sett ligga i mask av

framför- eller bakomvarande terrängpartier eller då de icke skära start- och

landningsriktningarna — kunna koncessionsansökningarna ur flygsäkerhetssynpunkt

tillstyrkas, ehuru de icke uppfylla bestämmelsernas fordringar. Det

är dock nödvändigt, att de koncessionsansökningar, som icke uppfylla fordringarna

i de av överbefälhavaren föreslagna bestämmelserna, prövas ur

flygsäkerhetssynpunkt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 15 april 1943 förklarat

sig biträda det av överbefälhavaren framlagda förslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

7

Sedermera har styrelsen i nytt utlåtande den 1 mars 1945, vilket infordrats

med anledning av 1943 års flygplatsutrednings förslag om anläggning av

storflygplats, törklarat sig fortfarande anse de av överbefälhavaren föreslagna

bestämmelserna ändamålsenliga för civila flygfält av den storlek,

som för närvarande funnes inom landet. För den planerade storflygplatsen

vore de föreslagna bestämmelserna däremot icke tillfyllest. Det syntes emellertid

styrelsen olämpligt att tillskapa särbestämmelser avseende endast denna

flygplats, bland annat på grund av att även andra liknande flygplatser

kunde tillkomma inom landet. Styrelsen ansåge därför, att 2 § 3 mom. i

1902 års lag borde uppdelas i två stycken, av vilka det första skulle avse

flygfält med en största utsträckning av 2 500 meter och det andra större

flygfält. Med ett flygfälts nivå borde här förstås dess nivå vid fältgränsen.

I sistnämnda utlåtande är intaget ett i enlighet härmed utarbetat så lydande

förslag till ändrad lydelse av 2 § 3 mom. i 1902 års lag:

3 mom. Elektrisk starkströmsledning, för vars utförande tillstånd ej erfordras

enligt 1 eller 2 morn., må likväl icke framdragas inom område för

allmän väg, vattentrafikled eller järnväg eller, när fråga är om luftledning,

på mindre avstånd än 2 500 meter från mittpunkten av staten eller kommun

tillhörigt flygfält med en största utsträckning av 2 500 meter eller så att ledningen

i förhållande till flygfältets nivå vid fältgränsen bildar högre mask

än 1: 50, räknat från närmaste belägna punkt på en cirkel med fältets mittpunkt

såsom medelpunkt och med 1 500 meters radie, utan att Konungen

därtill lämnat tillstånd.

Vid flygfält med större utsträckning än i föregående stycke sägs må

elektrisk starkströmsledning icke utan Konungens tillstånd framdragas på

närmare avstånd än 4 000 meter från fältets mittpunkt eller så att ledningen

i förhållande till flygfältets nivå vid fältgränsen bildar mask, som i föregående

stycke sägs, räknat från närmaste belägna punkt på en cirkel med

fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 3 000 meters radie.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i anslutning härtill, att flygfälts

mittpunkt, som ej kunde bestämmas matematiskt, torde böra angivas

vad beträffade militära flygfält av chefen för flygvapnet och vad beträffade

civila flygfält av luftfartsmyndigheten.

Slutligen erinrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om, att svagströmsledningar

vore till lika stort hinder som starkströmsledningar och att behov alltså

förelåge av sådan lagstiftning, varigenom de nu föreslagna bestämmelserna

komme att omfatta även svagströmsledningar.

Aktiebolaget Aerotransport framhåller, att även enskilda flygfält, som hade

eller inom överskådlig framtid kunde väntas få betydelse för luftfarten, borde

omfattas av bestämmelserna.

Bland de intressen som kunna beröras av en projekterad elektrisk stark- Departementsströmsledning

märkes numera även luftfarten. För denna är det av särskild chefen.

betydelse att luftledningar icke framdragas så nära ett flygfält att uppstigning

från eller landning å fältet försvåras. Då fråga var örn s. k. koncessionspliktiga

ledningar, alltså det stora flertalet starkströmsledningar, kunde redan

från början behovet av hänsynstagande härutinnan tillgodoses i samband

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

med Kungl. Maj:ts prövning av koncessionsansökningarna, medan något dylikt

behov ej förelåg beträffande de ledningar som icke voro koncessionspliktiga

på grund av att de till hela sin sträckning skulle förläggas inom byggnad

eller under jordytan. Vad angår övriga icke koncessionspliktiga ledningar,

d. v. s. huvudsakligen vissa kortare luftledningar, har genom en år 1938

vidtagen ändring av 2 § 3 mom. i 1902 års lag, innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar, stadgats, att sådan ledning icke utan Konungens

tillstånd må framdragas på mindre avstånd än 1 000 meter från

gränsen av staten eller kommun tillhörigt flygfält.

Vid tiden för denna lagändrings genomförande ansågs ett flygplan kunna

på ett avstånd av 1 000 meter från flygfältet efter start uppnå eller före landning

inneha en så betryggande höjd, att någon med hänsyn till luftfarten

särskilt anordnad prövning av planerade luftledningar på nämnda eller större

avstånd från fältgränsen icke skulle vara erforderlig.

Flygteknikens utveckling har emellertid ständigt gått mot ökad vingbelastning,

d. v. s. ökad belastning per ytenhet av vingarna, vilket medfört dels

krav på allt längre start- och landningssträckor samt dels allt mindre stigvinkel

intill dess den för stigning bästa hastigheten uppnåtts. Den genom

1938 års lagändring införda bestämmelsen måste därför anses redan vara föråldrad

och i behov av jämkningar i enlighet med nuvarande fordringar på

riskfria start- och landningsförhållanden vid flygfälten.

överbefälhavaren har härutinnan föreslagit, att eljest ej koncessionspliktig

luftledning icke må utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd

än 2 500 meter från mittpunkten av staten eller kommun tillhörigt flygfält

eller så att ledningen i förhållande till fältets nivå bildar högre mask än

1: 50, räknat från närmast belägna punkt på en cirkel med fältets mittpunkt

såsom medelpunkt och med 1 500 meters radie. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har förordat en dylik bestämmelse men har med hänsyn till det

planerade storflygfältet och andra liknande framdeles möjligen tillkommande

fält för sin del föreslagit, att bestämmelsen måtte gälla endast flygfält

med en största utsträckning av 2 500 meter samt att beträffande större flygfält

avståndet till mittpunkten skulle vara minst 4 000 meter och masken

räknas från en cirkel med 3 000 meters radie.

Jag anser mig böra i huvudsak biträda detta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag samt vill nu till detsamma foga följande uttalanden. Liksom

gällande lag avser förslaget endast staten eller kommun tillhörigt flygfält,

därvid med flygfält torde förstås den del av en flygplats, som användes för

start och landning. Emellertid finnes redan nu en flygplats i enskild ägo,

vilken med stöd av § 18 kungörelsen den 20 april 1928 med vissa bestämmelser

rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 om luftfart

godkänts såsom flygplats till allmänt bruk. Det synes lämpligt att låta den

nu ifrågavarande lagstiftningen avse även flygfälten å dylika flygplatser.

Då jämväl kommunala flygplatser, avsedda till allmänt bruk, skola godkännas

i nyss angiven ordning, kan hänsyn härtill tagas vid lagtextens avfattning.

— Å de kartor, som chefen för flygvapnet låter upprätta över militära

flygfält, angives fältets mittpunkt. Därest förevarande lagförslag ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kimot. Maj:ts proposition nr 272.

9

nomföres, torde det på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit få

ankomma på luftfartsmyndigheten att å kartor över civila flygplatser angiva

flygfältets mittpunkt. — Den i förslaget omnämnda masken skall räknas från

ledningen närmast belägna punkt på en cirkel med flygfältets mittpunkt såsom

medelpunkt och med 1 500 respektive 3 000 meters radie samt skall jämväl

avse nivåskillnaden mellan ledningen och flygfältet vid gränsen. Punkten

på cirkeln tänkes alltså vara belägen på samma nivå som flygfältet vid

gränsen. Att det därvid är fråga om gränsen närmast ledningen har ansetts

icke behöva direkt utsägas. Emellertid torde då icke heller i lagtexten böra

angivas den lika självklara förutsättningen, att masken från cirkeln skall

räknas från den närmast ledningen belägna punkten på cirkeln. — Andra stycket

i förslaget synes böra sammanföras med första stycket samt undergå sådan

ändring, att bestämmelsen i fråga kommer att avse endast icke koncessionspliktig

luftledning. Även i övrigt synas några smärre formella jämkningar

böra vidtagas i förslaget. — Givetvis äro de föreslagna bestämmelserna

icke avsedda att gälla som regler för ledningarnas anordnande i förhållande

till flygfälten. Bestämmelserna i fråga skola endast angiva koncessionspliktens

omfattning, och det får sedan ankomma på Kungl. Majit att under

beaktande av föreliggande förhållanden pröva inkommande koncessionsansökningar.

Den ifrågasatta lagändringen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 januari

1946.

Enligt kungörelsen den 14 januari 1944 med vissa bestämmelser rörande

telegraf-, telefon- och andra svagströmsledningar må dylik ledning icke utan

särskilt tillstånd framdragas å kronans mark eller inom område för allmän

väg eller för enskild järnväg, som blivit upplåten för allmän trafik, och ej

heller inom område för spårväg, som genom koncession ställts under väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens kontroll. Sedan den av mig nu förordade lagändringen

genomförts, synes det böra övervägas huruvida icke, såsom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, motsvarande bestämmelser böra införas i

fråga om svagströmsledningar.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet

med vad sålunda anförts upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse

av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser

örn elektriska anläggningar, av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Gustaf Lindenbaum.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 272.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr

71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,1 skall erhålla följande

ändrade lydelse.

2 §•

3 mom. Elektrisk starkströmsledning, för vars utförande tillstånd ej erfordras

enligt 1 eller 2 morn., må likväl icke utan att Konungen därtill lämnat

tillstånd framdragas inom område för allmän väg, vattentrafikled eller

järnväg eller, när fråga är örn luftledning, på mindre avstånd än 2 500 meter

från mittpunkten av staten tillhörigt eller till allmänt bruk godkänt flygfält

med en största utsträckning av 2 500 meter eller så att ledningen i förhållande

till fältets nivå vid gränsen bildar högre mask än 1: 50, räknat från

en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 1 500 meters

radie. Har flygfältet större utsträckning än nyss sagts, må ledningen icke

utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd än 4 000 meter

från fältets mittpunkt eller så att ledningen i förhållande till fältets nivå vid

gränsen bildar högre mask än 1: 50, räknat från en cirkel med fältets mittpunkt

såsom medelpunkt och med 3 000 meters radie.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.

1 Senaste lydelse se SFS 1938:458.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 april

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 22 mars 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över

handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 16 mars

1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr

71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. förste kanslisekreteraren S. E. Forssberg.

Lagrådet yttrade:

Av lagtexten synes böra framgå, att med flygfälts mittpunkt avses den i

vederbörlig ordning bestämda mittpunkten. Ett förtydligande är därför önskvärt.

Innebörden av det i förslaget använda tekniska uttrycket »mask» torde

icke vara så känd, att ordet bör användas i lagtext Härtill kommer, att —

såsom framgår av de i ärendet avgivna yttrandena — nämnda ord på förevarande

område brukas i olika betydelser. Innehållet av första punkten i

denna del torde komma till bättre uttryck, därest det föreskrives, att ledning

ej må framdragas så, att dess höjd över fältets nivå vid gränsen överstiger

en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen och omkretsen

av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 1 500

meters radie. Motsvarande ändring bör göras i andra punkten.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 272.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet d Stockholms slott den

13 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö,

Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och kommunikationsdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Ohlin, lagrådets den 12 april 1945 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 16 mars samma år remitterade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden, att de av

lagrådet gjorda erinringarna, vilka vore av rent formell natur, torde böra

iakttagas.

Föredraganden hemställer härefter, att lagförslaget med sålunda ändrad

lydelse måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Folke Lyberg.

457506. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 a1 i texten
  2. 2LU 1945:42 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 19A2 s. 6 i texten
  3. 2LU 1945:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 s. 1 i texten