Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar
1945-04-13 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:272, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 272.
1
Nr 272.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27
juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser
örn elektriska anläggningar; given Stockholms slott
den 13 april 1945.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom.
lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska
anläggningar.
GUSTAF.
Bertil Ohlin.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 272.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 272.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902
(nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar.
Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,1 skall erhålla följande ändrade
lydelse.
2 g.
3 mom. Elektrisk starkströmsledning, för vars utförande tillstånd ej erfordras
enligt 1 eller 2 morn., må likväl icke utan att Konungen därtill lämnat
tillstånd framdragas inom område för allmän väg, vattentrafikled eller
järnväg eller, när fråga är om luftledning, på mindre avstånd än 2 500 meter
från den i vederbörlig ordning bestämda mittpunkten av staten tillhörigt
eller till allmänt bruk godkänt flygfält med en största utsträckning av 2 500
meter eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid gränsen överstiger
en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen och omkretsen
av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 1 500 meters
radie. Har flygfältet större utsträckning än nyss sagts, må ledningen icke
utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd än 4 000 meter
från fältets mittpunkt eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid gränsen
överstiger en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen
och omkretsen av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och
med 3 000 meters radie.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.
1 Senaste lydelse se SFS 1938: 458.
Kungl. Majda proposition nr 272.
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 mars 19i5.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Domö, Gjöres
Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och kommunikationsdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Ohlin, fråga om ändrade bestämmelser angående framdragande av
elektriska starkströmsledningar i närheten av flygfält.
Föredraganden anför:
Jämlikt 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser
örn elektriska anläggningar, erfordras numera Kungl. Maj:ts tillstånd att
framdraga elektrisk starkströmsledning i luften inom 1 000 meters avstånd
från gränsen av staten eller kommun tillhörigt flygfält även i fall, då ej redan
på grund av bestämmelserna i 1 eller 2 morn. koncessionsplikt beträffande
ledningen föreligger.
I 1902 års lag i dess ursprungliga lydelse fanns av naturliga skäl icke
någon bestämmelse om elektrisk lednings framdragande i närheten av flygfält,
utan nu gällande bestämmelse härom infördes först genom lag den 30
juni 1938. Redan den 21 december 1934 hade emellertid Kungl. Maj:t genom
brev ålagt telegrafstyrelsen beträffande telegraf- och telefonledningar, som
tillhörde telegrafverket eller vore avsedda att anslutas till dess nät, samt
vattenfallsstyrelsen beträffande statens kraftverk tillhörande ledningar att
tillse, att luftledning om möjligt icke droges på mindre avstånd än 500 meter
från gränsen av staten eller kommun tillhörig flygplats eller av staten eller
kommun anordnat hjälplandningsfält för flygplan. Därest luftlednings framdragande
på dylikt mindre avstånd av vederbörande verksstyrelse funnes ur
verkets synpunkt oundgängligen nödvändigt, skulle luftfartsmyndigheten i
varje fall lämnas tillfälle att yttra sig, innan ledningen komme till stånd.
Vidare ålades det kommerskollegium att, så snart kollegium erhölle kännedom
om alt starkströmsledning vore avsedd eller kunde komma att framdragas
inom nyssnämnda avstånd från flygplats eller hjälplandningsfält, underrätta
luftfartsmyndigheten härom ävensom att vid avgivande av yttrande
lill Kungl. Maj:t över ansökning örn tillstånd att framdraga elektrisk starkströmsledning
anmäla, därest ledningen komme att få sådant läge som nyss
nämnts.
I skrivelse den 4 mars 1943 har överbefälhavaren bland annat erinrat örn,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
att på grund av flygteknikens utveckling moderna flygplan i samband med
start och landning erfordrade betydligt större från masker fria utrymmen
än äldre. Det område i närheten av flygfält, inom vilket starkströmsledning
icke finge utan Konungens tillstånd framdragas, borde därför utökas, varjämte
vissa restriktioner beträffande ledningens höjd jämväl utom detta område
vore nödvändiga. Med hänsyn till flygfältens ofta oregelbundna form
borde härvid avstånd och maskhöjder hänföras till fältets mittpunkt i stället
för till dess gräns. Enligt inom flygvapnet vidtagna undersökningar borde
starkströmsledningar ur flygsäkerhetssynpunkt icke få framdragas närmare
flygfält än 2 500 meter från fältets mittpunkt. Ledning borde dessutom i
förhållande till fältets nivå icke få bilda högre mask än 1: 50, räknat från
närmast belägna punkt på en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt
och med 1 500 meters radie.
Vid skrivelsen var fogat ett i enlighet med vad sålunda anförts utarbetat
förslag till ändrad lydelse av 2 § 3 mom. i 1902 års lag.
I ärendet hava efter remiss utlåtanden avgivits av kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som överlämnat yttrande
från Aktiebolaget Aerotransport, ävensom av Svenska vattenkraftföreningen
och Svenska elektricitetsverksföreningen gemensamt, varjämte från
flygstaben införskaffats en promemoria i ämnet.
Kommerskollegium anför i sitt utlåtande i huvudsak följande.
Erfarenheten från tillämpningen av de hittills gällande bestämmelserna
visar, att det många gånger är svårt och i vissa fall omöjligt att vid framdragande
av elektriska starkströmsledningar i full utsträckning tillgodose
såväl flygintresset som ledningsägarens och andra eventuellt berörda
parters intressen. Att exempelvis nedlägga ledningarna i jorden -—
vilket ur flygsäkerhetssynpunkt vore den lyckligaste lösningen -— är
knappast möjligt vid de högsta spänningarna, och i utbredda luftledningsnät
är det redan vid så låga spänningar som 6 å 10 kV ur teknisk synpunkt
olämpligt att på en kort sträcka nedlägga ledningen i jorden. Användandet
av jordkabel medför som regel även en avsevärd fördyring av anläggningen,
som — om den skall falla på starkströmsledningens ägare eller på konsumenterna
— kan helt omöjliggöra elektrifieringen. I nuvarande svåra försörjningsläge
i fråga om bly är det för övrigt omöjligt att framställa jordkabel
av sedvanligt utförande i större kvantiteter.
Även kollegium finner det givetvis rimligt, att starkströmsintresset med
hänsyn till flyg- och försvarsintressena får vidkännas vissa inskränkningar
i sin rörelsefrihet och bära en skälig andel av kostnaderna. I hela folkhushållets
intresse är det emellertid av betydande vikt, att elektrifieringen avlandet
så långt möjligt underlättas och att kraftpriserna hållas låga. Det måste
också beaktas, att flygsäkerheten i lika eller kanske högre grad påverkas av
andra hinder än starkströmsledningar, t. ex. bebyggelse, skog, svagströmsledningar
m. m. För bedömande av de risker, som starkströmsledningarna
medföra, hade det varit värdefullt, om en utredning presterats rörande inträffade
skadefall. Såvitt kollegium har sig bekant, ha de flyghaverier, som
orsakats av kollision med starkströmsledningar, icke inträffat i närheten av
flygfält utan på andra platser. Kollegium vill vidare erinra om att större delen
av landet redan är elektrifierat och att de ledningar, som hädanefter tillkomma,
bliva fåtaliga, jämfört med det antal, som redan finnes. Räckvidden
Kuncjl. Maj.ts proposition nr 272.
5
och betydelsen av de föreslagna bestämmelserna om utvidgning av koncessionstvånget
för eljest icke koncessionspliktiga ledningar genom ökning av
»skyddszonen» kring flygfälten bleve följaktligen mycket begränsade, såvida
bestämmelserna icke utsträcktes att gälla även befintliga ledningar, vilket enligt
kollegii mening icke skäligen kan ifrågakomma.
Bestämmelserna skulle måhända i och för sig icke vara ägnade att väcka
allvarligare betänkligheter, örn de endast avsåge att möjliggöra prövning av
ledningarnas anordnande inom skyddszonen. Av motiveringen för bestämmelserna
att döma synes dock avsikten jämväl vara, att de bestämmelser,
som konstituera koncessionsplikten, skola gälla även som regler för ledningarnas
anordnande i förhållande till flygfälten. För starkströmsintresset
skulle detta emellertid medföra så allvarliga olägenheter, att kollegium för
sin del icke anser sig kunna biträda förslaget.
Vattenfallsstyrelsen framhåller i sitt utlåtande till en början, i likhet med
kommerskollegium, att det icke alltid vore möjligt att nedlägga en högspänningsledning
i kabel. Standardmässiga kablar funnes sålunda för närvarande
icke för högre spänning än 20 kV, ehuru vissa specialkablar utförts för högre
spänning, eller för Sveriges del upp till 70 kV. Användande av kabel
medförde emellertid i allmänhet minskad överbelastningsförmåga hos ledningen,
sänkt driftsäkerhet, avsevärt ökade svårigheter ur reparationssynpunkt
och stor fördyring.
Beträffande den av överbefälhavaren föreslagna lagändringen anför vattenfallsstyrelsen
härefter:
Det torde möta stora svårigheter att precisera ett flygfälts mittpunkt och
den nivå, från vilken masken skall räknas. Dessutom skulle den föreslagna
bestämmelsen omöjliggöra att terrängen, t. ex. dalgångar i flygfältens omgivningar,
utnyttjas för framdragande av kraftledningar, vilka i och för sig
icke skulle medföra någon olägenhet för flygverksamheten. De av överbefälhavaren
föreslagna avstånden i 2 § 3 mom. synas enligt vattenfallsstyrelsens
förmenande väl stora, och en inskränkning till 2 000 respektive 1 000 meter
vill vattenfallsstyrelsen för sin del förorda. Vattenfallsstyrelsen utgår härvid
från, att nämnda avstånd äro maximiavstånd och att således mindre avstånd
kunna ifrågakomma.
Örn ändring i 1902 års lag äger rum, torde den icke kunna avse redan
koncessionerad ledning under den tid koncessionen varar. Föreskrives vid
förnyad koncession flyttning av ledning eller station, torde kostnaden härför
böra drabba den, till vars förmån ändringen sker.
På grund av det anförda vill vattenfallsstyrelsen för sin del icke motsätta
sig att 2 § 3 morn., med den ovan angivna modifikationen av avstånden, erhåller
den lydelse överbefälhavaren föreslagit.
Svenska vattenkraftföreningen och Svenska elektricitets!öreningen vilja på
de av överbefälhavaren anförda skälen icke motsätta sig en viss skärpning
av ifrågavarande bestämmelser men ifrågasätta, i likhet med vattenfallsstyrelsen,
örn det för ändamålet icke vore tillfyllest med ett generellt minsta
avstånd av 2 000 meter från mittpunkten av flygfältet och med 1 000 meters
radie för den cirkel, från vilken föreslagen mask skulle räknas. Föreningarna
understryka därjämte, att ifrågavarande avstånds- och lutningsbestämmelser
endast avsåge spörsmålet huruvida koncessionsplikt förelåge och att
de sålunda icke borde tolkas som normer för kraftledningars anordnande
invid flygfält.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 272.
I den från flygstaben införskaffade, den 23 januari 1945 dagtecknade promemorian
anföres följande.
På den tid, då nu gällande bestämmelser fastställdes, ansågs att flygplan
på ett avstånd av 1 OOO meter från fältgränsen efter start uppnått eller före
landning innehade en så betryggande höjd att några restriktioner för starkströmsledningar
på avstånd över 1 000 meter från fältgränsen ej skulle vara
erforderliga.
Flygteknikens utveckling har emellertid ständigt gått mot ökad vingbelastning,
d. v. s. ökad totalvikt per ytenhet av vingen. Ökad vingbelastning
medför dels längre start- och landningssträcka och dels mindre stigvinkel intill
dess den för stigning bästa hastigheten uppnåtts.
Härtill komma kraven på låga masker vid blindlandning, d. v. s. landning
utan marksikt. Dylik landning — som icke förekom på den tid den nu gällande
lagen angående framdragning av kraftledningar fastställdes — medför
ofta att föraren vid första landningsförsöket misslyckas med sättningen samt
måste draga på motorn och göra om landningsförsöket. Innan flygplanet
därvid uppnår för stigning erforderlig hastighet, måste landningsstället fällas
in och vingklaffarnas vinkel successivt minskas, vilket allt tager dyrbara
sekunder i anspråk. Under tiden måste flygplanet framföras i planflykt på
låg höjd över marken. Sedan hastigheten väl blivit tillräcklig för stigning,
tvingas föraren dessutom att stiga betydligt försiktigare än vid marksikt,
enär kraftig stigning under instrumentflygning alltid innebär stor risk för
överstegring och därpå följande vakning eller spinn.
Slutligen må nämnas att bogsering av glidflygplan i starten kräver lång
startsträcka och svag stigning. Riskerna för att bogservviren eller det bogserade
flygplanet skall hamna i elektriska ledningar äro uppenbara om dessa
ligga för nära fältet eller på längre avstånd från fältet bilda för hög mask.
De fordringar, som ur flygsäkerhetssynpunkt måste ställas på kraftledningar
i trakten av flygfält, äro sålunda att de icke förhindra planflykt efter
starten intill dess för stigning erforderlig hastighet uppnåtts samt att de på
större avstånd från fälten icke tangera eller ligga högre än det plan, utefter
vilket ett flygplan under stigning rör sig och som beräknas vid blindstart
eller pådrag efter misslyckad blindlandning samt vid stigning på endast en
motor med tvåmotorigt flygplan (motorkrångel på en motor efter starten)
hava en lutning av 1: 30—1: 50 beroende på flygplanstypen.
De av överbefälhavaren föreslagna bestämmelserna, vilka i princip överensstämma
med de bestämmelser, som jämlikt lagen den 24 mars 1942 (SFS
nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret och kungörelsen
samma dag (SFS nr 171) angående tillämpning av lagen utfärdats beträffande
förbud mot bebyggelse i närheten av flygfält, innebära givetvis icke, att
alla förslag till framdragning av kraftledningar som icke uppfylla de i bestämmelserna
angivna fordringarna ur flygsäkerhetssynpunkt komma att avstyrkas.
I många fall — t. ex. då ledningarna från fältet sett ligga i mask av
framför- eller bakomvarande terrängpartier eller då de icke skära start- och
landningsriktningarna — kunna koncessionsansökningarna ur flygsäkerhetssynpunkt
tillstyrkas, ehuru de icke uppfylla bestämmelsernas fordringar. Det
är dock nödvändigt, att de koncessionsansökningar, som icke uppfylla fordringarna
i de av överbefälhavaren föreslagna bestämmelserna, prövas ur
flygsäkerhetssynpunkt.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 15 april 1943 förklarat
sig biträda det av överbefälhavaren framlagda förslaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 272.
7
Sedermera har styrelsen i nytt utlåtande den 1 mars 1945, vilket infordrats
med anledning av 1943 års flygplatsutrednings förslag om anläggning av
storflygplats, törklarat sig fortfarande anse de av överbefälhavaren föreslagna
bestämmelserna ändamålsenliga för civila flygfält av den storlek,
som för närvarande funnes inom landet. För den planerade storflygplatsen
vore de föreslagna bestämmelserna däremot icke tillfyllest. Det syntes emellertid
styrelsen olämpligt att tillskapa särbestämmelser avseende endast denna
flygplats, bland annat på grund av att även andra liknande flygplatser
kunde tillkomma inom landet. Styrelsen ansåge därför, att 2 § 3 mom. i
1902 års lag borde uppdelas i två stycken, av vilka det första skulle avse
flygfält med en största utsträckning av 2 500 meter och det andra större
flygfält. Med ett flygfälts nivå borde här förstås dess nivå vid fältgränsen.
I sistnämnda utlåtande är intaget ett i enlighet härmed utarbetat så lydande
förslag till ändrad lydelse av 2 § 3 mom. i 1902 års lag:
3 mom. Elektrisk starkströmsledning, för vars utförande tillstånd ej erfordras
enligt 1 eller 2 morn., må likväl icke framdragas inom område för
allmän väg, vattentrafikled eller järnväg eller, när fråga är om luftledning,
på mindre avstånd än 2 500 meter från mittpunkten av staten eller kommun
tillhörigt flygfält med en största utsträckning av 2 500 meter eller så att ledningen
i förhållande till flygfältets nivå vid fältgränsen bildar högre mask
än 1: 50, räknat från närmaste belägna punkt på en cirkel med fältets mittpunkt
såsom medelpunkt och med 1 500 meters radie, utan att Konungen
därtill lämnat tillstånd.
Vid flygfält med större utsträckning än i föregående stycke sägs må
elektrisk starkströmsledning icke utan Konungens tillstånd framdragas på
närmare avstånd än 4 000 meter från fältets mittpunkt eller så att ledningen
i förhållande till flygfältets nivå vid fältgränsen bildar mask, som i föregående
stycke sägs, räknat från närmaste belägna punkt på en cirkel med
fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 3 000 meters radie.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i anslutning härtill, att flygfälts
mittpunkt, som ej kunde bestämmas matematiskt, torde böra angivas
vad beträffade militära flygfält av chefen för flygvapnet och vad beträffade
civila flygfält av luftfartsmyndigheten.
Slutligen erinrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om, att svagströmsledningar
vore till lika stort hinder som starkströmsledningar och att behov alltså
förelåge av sådan lagstiftning, varigenom de nu föreslagna bestämmelserna
komme att omfatta även svagströmsledningar.
Aktiebolaget Aerotransport framhåller, att även enskilda flygfält, som hade
eller inom överskådlig framtid kunde väntas få betydelse för luftfarten, borde
omfattas av bestämmelserna.
Bland de intressen som kunna beröras av en projekterad elektrisk stark- Departementsströmsledning
märkes numera även luftfarten. För denna är det av särskild chefen.
betydelse att luftledningar icke framdragas så nära ett flygfält att uppstigning
från eller landning å fältet försvåras. Då fråga var örn s. k. koncessionspliktiga
ledningar, alltså det stora flertalet starkströmsledningar, kunde redan
från början behovet av hänsynstagande härutinnan tillgodoses i samband
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 272.
med Kungl. Maj:ts prövning av koncessionsansökningarna, medan något dylikt
behov ej förelåg beträffande de ledningar som icke voro koncessionspliktiga
på grund av att de till hela sin sträckning skulle förläggas inom byggnad
eller under jordytan. Vad angår övriga icke koncessionspliktiga ledningar,
d. v. s. huvudsakligen vissa kortare luftledningar, har genom en år 1938
vidtagen ändring av 2 § 3 mom. i 1902 års lag, innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar, stadgats, att sådan ledning icke utan Konungens
tillstånd må framdragas på mindre avstånd än 1 000 meter från
gränsen av staten eller kommun tillhörigt flygfält.
Vid tiden för denna lagändrings genomförande ansågs ett flygplan kunna
på ett avstånd av 1 000 meter från flygfältet efter start uppnå eller före landning
inneha en så betryggande höjd, att någon med hänsyn till luftfarten
särskilt anordnad prövning av planerade luftledningar på nämnda eller större
avstånd från fältgränsen icke skulle vara erforderlig.
Flygteknikens utveckling har emellertid ständigt gått mot ökad vingbelastning,
d. v. s. ökad belastning per ytenhet av vingarna, vilket medfört dels
krav på allt längre start- och landningssträckor samt dels allt mindre stigvinkel
intill dess den för stigning bästa hastigheten uppnåtts. Den genom
1938 års lagändring införda bestämmelsen måste därför anses redan vara föråldrad
och i behov av jämkningar i enlighet med nuvarande fordringar på
riskfria start- och landningsförhållanden vid flygfälten.
överbefälhavaren har härutinnan föreslagit, att eljest ej koncessionspliktig
luftledning icke må utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd
än 2 500 meter från mittpunkten av staten eller kommun tillhörigt flygfält
eller så att ledningen i förhållande till fältets nivå bildar högre mask än
1: 50, räknat från närmast belägna punkt på en cirkel med fältets mittpunkt
såsom medelpunkt och med 1 500 meters radie. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har förordat en dylik bestämmelse men har med hänsyn till det
planerade storflygfältet och andra liknande framdeles möjligen tillkommande
fält för sin del föreslagit, att bestämmelsen måtte gälla endast flygfält
med en största utsträckning av 2 500 meter samt att beträffande större flygfält
avståndet till mittpunkten skulle vara minst 4 000 meter och masken
räknas från en cirkel med 3 000 meters radie.
Jag anser mig böra i huvudsak biträda detta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag samt vill nu till detsamma foga följande uttalanden. Liksom
gällande lag avser förslaget endast staten eller kommun tillhörigt flygfält,
därvid med flygfält torde förstås den del av en flygplats, som användes för
start och landning. Emellertid finnes redan nu en flygplats i enskild ägo,
vilken med stöd av § 18 kungörelsen den 20 april 1928 med vissa bestämmelser
rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 om luftfart
godkänts såsom flygplats till allmänt bruk. Det synes lämpligt att låta den
nu ifrågavarande lagstiftningen avse även flygfälten å dylika flygplatser.
Då jämväl kommunala flygplatser, avsedda till allmänt bruk, skola godkännas
i nyss angiven ordning, kan hänsyn härtill tagas vid lagtextens avfattning.
— Å de kartor, som chefen för flygvapnet låter upprätta över militära
flygfält, angives fältets mittpunkt. Därest förevarande lagförslag ge
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kimot. Maj:ts proposition nr 272.
9
nomföres, torde det på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit få
ankomma på luftfartsmyndigheten att å kartor över civila flygplatser angiva
flygfältets mittpunkt. — Den i förslaget omnämnda masken skall räknas från
ledningen närmast belägna punkt på en cirkel med flygfältets mittpunkt såsom
medelpunkt och med 1 500 respektive 3 000 meters radie samt skall jämväl
avse nivåskillnaden mellan ledningen och flygfältet vid gränsen. Punkten
på cirkeln tänkes alltså vara belägen på samma nivå som flygfältet vid
gränsen. Att det därvid är fråga om gränsen närmast ledningen har ansetts
icke behöva direkt utsägas. Emellertid torde då icke heller i lagtexten böra
angivas den lika självklara förutsättningen, att masken från cirkeln skall
räknas från den närmast ledningen belägna punkten på cirkeln. — Andra stycket
i förslaget synes böra sammanföras med första stycket samt undergå sådan
ändring, att bestämmelsen i fråga kommer att avse endast icke koncessionspliktig
luftledning. Även i övrigt synas några smärre formella jämkningar
böra vidtagas i förslaget. — Givetvis äro de föreslagna bestämmelserna
icke avsedda att gälla som regler för ledningarnas anordnande i förhållande
till flygfälten. Bestämmelserna i fråga skola endast angiva koncessionspliktens
omfattning, och det får sedan ankomma på Kungl. Majit att under
beaktande av föreliggande förhållanden pröva inkommande koncessionsansökningar.
Den ifrågasatta lagändringen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 januari
1946.
Enligt kungörelsen den 14 januari 1944 med vissa bestämmelser rörande
telegraf-, telefon- och andra svagströmsledningar må dylik ledning icke utan
särskilt tillstånd framdragas å kronans mark eller inom område för allmän
väg eller för enskild järnväg, som blivit upplåten för allmän trafik, och ej
heller inom område för spårväg, som genom koncession ställts under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens kontroll. Sedan den av mig nu förordade lagändringen
genomförts, synes det böra övervägas huruvida icke, såsom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, motsvarande bestämmelser böra införas i
fråga om svagströmsledningar.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet
med vad sålunda anförts upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse
av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser
örn elektriska anläggningar, av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Gustaf Lindenbaum.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 272.
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr
71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar.
Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.
2 §•
3 mom. Elektrisk starkströmsledning, för vars utförande tillstånd ej erfordras
enligt 1 eller 2 morn., må likväl icke utan att Konungen därtill lämnat
tillstånd framdragas inom område för allmän väg, vattentrafikled eller
järnväg eller, när fråga är örn luftledning, på mindre avstånd än 2 500 meter
från mittpunkten av staten tillhörigt eller till allmänt bruk godkänt flygfält
med en största utsträckning av 2 500 meter eller så att ledningen i förhållande
till fältets nivå vid gränsen bildar högre mask än 1: 50, räknat från
en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 1 500 meters
radie. Har flygfältet större utsträckning än nyss sagts, må ledningen icke
utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd än 4 000 meter
från fältets mittpunkt eller så att ledningen i förhållande till fältets nivå vid
gränsen bildar högre mask än 1: 50, räknat från en cirkel med fältets mittpunkt
såsom medelpunkt och med 3 000 meters radie.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.
1 Senaste lydelse se SFS 1938:458.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 272.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 april
1945.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 22 mars 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över
handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 16 mars
1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr
71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av t. f. förste kanslisekreteraren S. E. Forssberg.
Lagrådet yttrade:
Av lagtexten synes böra framgå, att med flygfälts mittpunkt avses den i
vederbörlig ordning bestämda mittpunkten. Ett förtydligande är därför önskvärt.
Innebörden av det i förslaget använda tekniska uttrycket »mask» torde
icke vara så känd, att ordet bör användas i lagtext Härtill kommer, att —
såsom framgår av de i ärendet avgivna yttrandena — nämnda ord på förevarande
område brukas i olika betydelser. Innehållet av första punkten i
denna del torde komma till bättre uttryck, därest det föreskrives, att ledning
ej må framdragas så, att dess höjd över fältets nivå vid gränsen överstiger
en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen och omkretsen
av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 1 500
meters radie. Motsvarande ändring bör göras i andra punkten.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Kungl. Majlis proposition nr 272.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
13 april 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö,
Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och kommunikationsdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Ohlin, lagrådets den 12 april 1945 avgivna utlåtande över det till lagrådet
den 16 mars samma år remitterade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.
Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden, att de av
lagrådet gjorda erinringarna, vilka vore av rent formell natur, torde böra
iakttagas.
Föredraganden hemställer härefter, att lagförslaget med sålunda ändrad
lydelse måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Folke Lyberg.
457506. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1945:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 a1 i texten
- 2LU 1945:42 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 19A2 s. 6 i texten
- 2LU 1945:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 s. 1 i texten