Sök i Ratio Lex

Angående den framtida organisationen av den av Svenska valloch mosskulturföreningen bedrivna verksamheten m. m

1945-04-20 · 90 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 90 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:280, Angående den framtida organisationen av den av Svenska valloch mosskulturföreningen bedrivna verksamheten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

1

Nr 2S0.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den framtida

organisationen av den av Svenska vall- och mosskulturföreningen

bedrivna verksamheten m. m.; given

Stockholms slott den 20 april 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen departementschefen

hemställt.

GUSTAR

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Majlis bemyndigande den 3 december 1943 tillkallade jag

såsom sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag angående

Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet generaldirektören H. T.

Sylvan, tillika ordförande, byråchefen E. A. Granström, rektorn för lantbrukshögskolan

N. R. Nilsson samt föreståndaren för nämnda förening, filosofie

licentiaten friherre G. Rappe.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 280.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

För att tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande överlämnades

den 11 januari 1944 till de sakkunniga en från föreningen inkommen

framställning örn anslag för igångsättande av undersökningar rörande skogsbetesfrågan

i Norrland.

Med skrivelse den 30 december 1944 lia de sakkunniga avlämnat betänkande

med förslag angående Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet.

Vid betänkandet har fogats särskilt yttrande beträffande vissa delar

av förslaget av föreståndaren Rappe. Yttranden över betänkandet ha avgivits

av statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen,

skogsstyrelsen, statens pensionsamstalt, allmänna lönenämnden,

styrelserna för lantbrukshögskolan samt Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt,

statens skogsförsöksanstalt, lantbruksakademien, statens livsmedelskommission,

norrlandskommittén, samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk (RLF),

Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund samt civilförvaltningens

personalförbund. Vid skogsstyrelsens yttrande vörö fogade utlåtanden av

skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Västmanlands, Jämtlands och

Västerbottens län samt av Sveriges skogsägareförbund, Skogsindustriernas

samarbetsutskott och Norrlands skogs vårdsförbund. Styrelsen för lantbrukshögskolan

har överlämnat yttrande från högskolans lärarråd. Till livsmedelskommissionens

yttrande hade fogats en inom kommissionens produktionsavdelning

upprättad promemoria och till Svenska vall- och mosskulturföreningens

yttrande en promemoria rörande föreningens arbetsuppgifter och

verksamhet.

Innan jag övergår till en närmare behandling av de sakkunnigas i betänkandet

framlagda förslag och de däröver avgivna yttrandena, torde jag få

lämna en redogörelse för den nuvarande organisationen av försöksverksamheten

å jordbrukets område, såvitt nu är i fråga.

Den nuvarande jordbruksförsöksverksamheten.

Jordbruksförsöks verksamheten handhaves för närvarande av bland annat

dels de till lantbrukshögskolan knutna jordbruks- och husdjursförsöksanstaltema

och dels den statsunderstödda Svenska vall- och mosskulturföreningen.

Jordbruks- oell husdjursförsöksanstalterna.

Huvudlinjerna för den statliga försöksverksamheten finnas uppdragna i

stadgarna för lantbrukshögskolan den 28 oktober 1938 (nr 668). Enligt dessa

stadgar står högskolan under ledning av en styrelse, och handhavas dess

angelägenheter i övrigt av rektor eller vid förfall för honom av prorektor

samt av lärarrådet, försöksnämnden, försöksrådet för jordbruksförsök och

försöksrådet för husdjursförsök.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280-

3

Program för försöksverksamheten fastställes årligen av högskolestyrelsen,

som jämväl låter anordna och fastställa program för försöksledaremöte.

Försöksnämnden har till uppgift att utarbeta och för försöksråden framlägga

förslag till försöksprogram och kostnadsberäkningar för programmens

genomförande. Därjämte skall nämnden enligt styrelsens närmare anvisningar

handlägga försöksfrågor av löpande natur. Försöksnämnden består

av högskolans rektor såsom ordförande, av styrelsen utsedd representant i

försöksråden, de båda föreståndarna för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna,

professorerna i allmän jordbrukslära, i växtodlingslära samt i husdjurens

utfodring och skötsel, Ultuna egendoms förvaltare samt föreståndaren

för Svenska vall- och mosskulturföreningen.

Försöksrådens uppgift är att utarbeta och för styrelsen framlägga slutgiltiga

förslag till årsprogram för försöksverksamheten ävensom kostnadsberäkningar

för denna verksamhet, det ena rådet för jordbruksförsök och det

andra för husdjursförsök. I vart och ett av försöksråden ingå högskolans

rektor såsom ordförande, föreståndarna för försöksanstalterna, Ultuna egendoms

förvaltare, föreståndaren för Svenska vall- och mosskulturföreningen,

en av styrelsen inom densamma utsedd för försöksråden gemensam ledamot,

en av lärarrådet inom detta utsedd ledamot samt fem av Kungl. Majit utsedda

ledamöter, därav i försöksrådet för jordbruksförsök en representant

för den lokala försöksverksamheten och i försöksrådet för husdjursförsök en

representant för mjölkhushållningen. Vidare äga vissa sakkunniga deltaga i

försöksrådens överläggningar men ej i besluten. Högskolestyrelsen kan därjämte

för överläggning inom försöksråden till dessas sammanträden inkalla

personer som kunna gagna försökens planläggning.

Jordbruksförsöksanstaltens arbetsuppgifter skola i huvudsak avse agronomisk

hydroteknik, jordbearbetning, kalkning, gödsling, växtodling och ogräsbekämpning.

Under anstaltens ledning står jämväl sådan försöksverksamhet

på växtodlingens område, som genom hushållningssällskap eller skolor för

lägre lantbruksundervisning bedrives med understöd av statsmedel.

Husdjursförsöksanstältens huvudsakliga arbetsuppgifter hänföra sig till

husdjurens utfodring och skötsel jämte foderkonservering samt betesmarkernas

utnyttjande.

Var och en av försöksanstalterna står under ledning av en föreståndare i

professors ställning, varjämte finnas anställda statsagronomer samt förste

assistenter och assistenter.

Till anstalterna hörande försöksgårdar ledas av särskilda föreståndare med

biträde av förste assistenter eller assistenter.

Anstaltsföreståndarnas, statsagronomemas och försöksgårdsföreståndarnas

åligganden äro angivna i högskolans stadgar. Sagda befattninghavare skola

låta sig angeläget vara att, envar inom sitt område, följa vetenskapens och

försöksverksamhetens framsteg. De lia att i enlighet med gällande försöksplaner

och av högskolestyrelsen eljest meddelade föreskrifter utöva försöksverksamheten.

Det åligger särskilt anstaltsföreståndare att enligt vad därom föreskrives

vårda anstalten och därtill hörande inventarier och försöksmaterial,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

att till försöksnämnden avgiva förslag till försöksprogram och anslagsäskanden,

att på anmodan av styrelsen eller lärarrådet, vid behov efter hörande av

statsagronom, avgiva utlåtande i förekommande frågor och ansvara för publicering

av försöksresultaten samt att i anslutning till demonstrationer av försök

utöva av styrelsen bestämd undervisning vid högskolan. Statsagronom

har att biträda vid upprättande av försöksprogram, att i viss omfattning handhava

särskilda försöksuppgifter och medverka vid publicering av försöksresultat

samt att utöva viss undervisning vid högskolan. Försöksgårdsföreståndare

skall handhava skötseln av försöksgården och avgiva förslag till försöksprogram

samt försöks- och driftsplaner ävensom statförslag.

Jordbruksförsöksanstalten är förlagd till Experimentalfältet utanför Stockholm

och disponerar där tvenne byggnader, nämligen de institutionsbyggnader

som tidigare använts av centralanstaltens jordbruksavdelningar och entomologiska

avdelning. Dessa båda byggnader innehålla tillhopa 13 tjänsterum,

biblioteksrum, verkstadsrum, lunchrum, lagerrum m. m. med en sammanlagd

golvyta av 468 m2.

Vid Experimentalfältet disponerar anstalten ett jordbruk örn 14 hektar

med tillhörande stall, loge, magasin m. m. Vidare finnes där en kärlförsöksgård

för 900 kärl.

Till anstaltens förfogande stå 7 statens försöksgårdar, nämligen Flahult i

Jönköpings län, Ugerup i Kristianstads län, Lanna i Skaraborgs län, Offer i

Västernorrlands län, Gisselås i Jämtlands län samt Brännberg och Sunderbyn

i Norrbottens län. Enligt beslut vid 1944 års riksdag har ytterligare en försöksgård,

Öjebyn i Norrbottens län, tillkommit. Denna försöksgård, som är

avsedd att användas för såväl jordbruks- och husdjursförsök som trädgårdsförsök

m. m., står direkt under lantbrukshögskolans styrelses ledning med

skyldighet för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna ävensom statens

trädgårdsförsök att handhava tillsynen över försöken.

Under jorell>ruksför s ök s ans t al ten sortera 20 till lantbruks- och lantmannaskolor

förlagda s. k. fasta försöksstationer samt hushållningssällskapens lokala

försöksverksamhet på enskilda egendomar i olika delar av landet, omfattande

dels årligen upprepade försök på samma gård (s k. fasta försöksfält,

9 till antalet) och dels ett större antal försök på gårdar, som växla år från år.

Ansvaret för försöksverksamheten är vid huvudanstalten uppdelat så att

föreståndaren leder försöken på växtodlingens område, den ene av statsagronomerna

kalknings- och gödslingsförsöken och den andre försöken rörande

organogena jordar och vallar. Vidare handhar en förste assistent alla löpande

ärenden rörande de lokala gödslingsförsöken, en annan de lokala sortförsöken,

en tredje anstaltens försök rörande stallgödsel, under del att en fjärde är

anstaltens specielle försöksmatematiker. En förste assistent är placerad på

försöksgård. Tre extra ordinarie assistenter biträda vid arbetet med de lokala

gödslingsförsökens bearbetning m. m., en vid bearbetningen av de lokala sortförsöken

och en har hand örn ogräsbekämpningsförsöken. En extra assistent

biträder statsagronomen i kalkning och gödsling med kärlförsök m. m. och en

är under större delen av året sysselsatt med bearbetning av lokala gödslings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

5

försök. Samma uppgifter lia även fyra under vinterhalvåret anställda tillfälliga

biträden, under det att två andra sådana syssla med de lokala sortförsökens

bearbetning.

En kansliskrivare har hand om kassa, korrespondens m. m. och fyra kontorsbiträden

äro så gott som uteslutande sysselsatta med maskinskrivning av

försöksresultat m. m.

Tre laboratoriebiträde!! äro under vinterhalvåret sysselsatta med provberedning

för jord och spannmål samt under sommarhalvåret med skötseln

av kärlförsök och andra arbeten. Ett laboratoriebiträde är under större delen

av året sysselsatt med botaniska analyser av höprov från vallförsök.

En fältassistent är arbetsledare vid Experimentalfältets jordbruk och sköter

där anlagda fältförsök.

Förslag till arbetsprogram för jordbruksförsöksanstalten, försöksgårdama,

de fasta försöksstationerna och försöksfälten samt den lokala försöksverksamheten

upprättas under höstmånaderna och diskuteras vid ett tjänstemannamöle

inom anstalten, vid vilket möte, förutom anstaltens föreståndare, statsagronomer

och förste assistenter, även samtliga försöksgårdsföreståndare äro

närvarande. De sålunda justerade förslagen underställas försöksledarmötet

som hålles i november, där hushållningssällskapens försöksledare äro i tillfälle

att framföra sina synpunkter och önskemål, samt överlämnas sedan till

försöksnämnden och försöksrådet för granskning för att slutligen, efter eventuella

av nämnden och rådet gjorda ändringar och tillägg, underställas lantbrukshögskolans

styrelse för fastställelse. Detaljplaner för försöken utarbetas

därefter vid anstalten och försöksgårdama, utsäde och gödselmedel anskaffas,

varjämte försöksledarna vid de fasta försöksstationerna och den lokala

försöksverksamheten erhålla erforderliga instruktioner rörande försökens anläggning

och skötsel m. m.

De utlagda försöken inspekteras under sommaren av anstaltens föreståndare,

statsagronomer och förste assistenter.

När försöken slutförts insändas samtliga primärresultat jämte jordprov och

prov av skördeprodukter till anstalten, där resultaten bearbetas och proven

förberedas för vederbörliga analyser. Försöksresultaten från försöksgårdama

bearbetas dock av gårdarnas egen personal under vintermånaderna.

Anstaltens försöksverksamhet kan sägas bedrivas efter trenne huvudlinjer,

nämligen dels försök utförda av anstalten själv eller under dess omedelbara

ledning, dels försök vid försöksgårdama samt dels hushållningssällskapens

lokala gödslings- och växtodlingsförsök.

De av jordbruksförsöksanstalten eller under dess omedelbara ledning utförda

försöken förläggas till försöksstationen vid Experimentalfältet, till de

fasta försöksstationerna vid lantbruks- och lantmannaskolor där en av

lärarna vid vederbörande skola tjänstgör såsom försöksledare samt till enskilda

egendomar runt örn i landet, därvid antingen vissa försök år efter år

upprepas på samma gård (fasta fältförsök) eller årligen nya försöksvärdar

vidtalas. Det med dessa senare försök förenade fältarbetet ombesörjes

av jordbrukskonsulent och vandringsrättare hos vederbörande hushållnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

sällskap enligt föi-eskrifter, meddelade av anstalten. Till skolorna, de enskilda

försöksvärdarna och hushållningssällskapen utbetalas statsbidrag för arbetet

nied försöksverksamheten. De utförda försöken redovisas i anslutning till

försöksprogrammet under följande rubriker: A I. Egentliga växtodlingsförsök.

A II. Ogräsförsök. B. Gödslingsförsök. C I. Försök på organogena jordar.

C II. Vallförsök.

Samtliga försöksresultat underkastas omedelbart en första statistisk bearbetning

och arkiveras därefter för att slutligen sammanställas och publiceras

när försöksarbetena avslutats. Som regel beräknas, att en försöksserie

skall ha pågått i minst 3 eller helst 5 år innan den kan avslutas. Varje

försöksgrupp bör omfatta minst ett 30-tal försök. Avskrifter av försöksresultaten

tillställas försöksvärdarna under vårens lopp.

Försöken vid försöksgårdarna ledas av respektive föreståndare med biträde

av assistenterna i enlighet med av jordbruksförsöksanstalten fastställda

försöksplaner. Försöksresultaten bearbetas och arkiveras vid gården till

dess försöksserierna anses kunna avslutas, då de sammanställas och publiceras

i form av meddelanden från jordbruksförsöksanstalten. Avskrifter av

samtliga årsresultat tillställas dels jordbruksförsöksanstalten dels de övriga

försöksgårdarna och dels, i vad rör sort- och stamförsök, de statsunderstödda

växtförädlingsanstaltema. Antalet under år 1943 slutförda försök vid

försöksgårdarna uppgick till 255.

De lokala gödslings- och växtodlingsförsöken utföras av hushållningssällskapen,

inom vissa län i samarbete med s. k. försöksringar. Förslag till

planer för dessa försök uppgöras av jordbruksförsöksanstalten. Hushållningssällskapens

försöksledare, jordbrukskonsulenterna, få sedan vid det årligen

i november månad hållna försöksledaremötet framföra sina synpunkter på

anstaltens förslag och de önskemål som de i övrigt kunna ha beträffande

verksamheten. Planerna behandlas därefter av försöksnämnden och försöksrådet

för att slutligen fastställas av lantbrukshögskolans styrelse.

Inom varje hushållningssällskap finns utsedd en särskild försökskommitté

med uppgift att leda försöksverksamheten inom sällskapets område. Som

föredragande i kommittén tjänstgör i allmänhet jordbrukskonsulenten-försöksledaren.

Primärresultaten från ifrågavarande lokala försök insändas till jordbruksförsöksanstalten

för bearbetning. En kort sammanfattning av försöksresultatens

innebörd verkställes och till denna fogas de råd, vartill anledning kan

givas. Ett exemplar härav tillställes dels försöksvärden och dels försöksledaren

ävensom i fråga om sort- och växtodlingsförsöken de statsunderstödda

växtförädlingsantaltema.

Under år 1943 utfördes 1 679 lokala gödslings- och kalkningsförsök samt

651 lokala sort- och växtodlingsförsök eller tillhopa 2 330 försök. Det förtjänar

påpekas, att antalet lokala försök under åren 1938 och 1939 uppgick

till ca 4 000 örn året, vadan minskningarna sedan krigets utbrott varit

mycket betydande. Detta förhållande kan också tänkas bero på att metoden

att genom kemisk analys av jordprov bestämma gödslingsbehovet vunnit,

allt större förtroende bland jordbrukarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S0. ''

Vid jordbruksförsöksanstalten förberedas för analys inkomna jordprov

från anstaltens egna försök och från samtliga lokala odlings-, kalknings-,

sort- och växtodlingsförsök, sädesprov från egna och lokala sortförsök jämte

en del andra försök, höprov från egna vallförsök samt potatisprov från lokala

sortförsök och andra försök med potatis.

Vid dessa undersökningar samarbetar jordbruksförsöksanstalten dels med

lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium dit proven översändas för

kemiska analyser och dels med statens centrala frökontrollanstalt som utför

bestämningar av grobarhet o. d.

Antalet undersökta jordprov under år 1943 uppgick till 4 993.

Ett viktigt led i jordbruksförsöksanstaltens verksamhet utgör dess omfattande

upplysningsarbete rörande uppnådda resultat och vunna erfarenheter.

Sålunda publicerar anstalten skilda serier meddelanden och särtryck ävensom

broschyrer och uppsatser. Vidare hålla tjänstemännen, förutom föreskrivna

föreläsningar för lantbrukshögskolans elever, föredrag vid jordbrukardagar,

hos lantbruksklubbar och vid andra förekommande tillfällen.

Husdjursförsöksanstalten disponerar kontorslokaler, arbetsrum m. m. örn

360 m2 i förutvarande gamla biblioteket i lantbrukshögskolans kanslihus,

laboratorieutrymmen örn sammanlagt 154 m2, som upplåtits av institutionerna

för marklära, husdjurens anatomi och fysiologi samt avels- och raslära,

kvännum, diskrum och fönådsrum om 50 m2 i för förstnämnda institution

avsedda utrymmen samt källarutrymme och verkstadslokal örn tillhopa ca

100 m2 i kanslihuset. Därtill kommer kontors- och laboratorieutrymmen vid

anläggningarna för djurförsök vid Kungsängen och Bäcklösa utanför Uppsala

samt i Hallsberg, Åstorp och Alnarp.

Anstaltens försöksverksamhet bedrives i första hand vid Ultuna egendom

— försök med hästar — och vid gårdar under nämnda egendom, nämligen

vid Kungsängen — försök med nötkreatur — och vid Bäcklösa — försök

med svin och fjäderfä. I övrigt äro försöken spridda pa olika hall i landet.

Anstaltens assistenter biträda sålunda vid fasta försök med nötkreatur, hästar

och svin vid Alnarps egendom samt med tillfälliga försök avseende utfodring

av nötkreatur och hästar vid Värmlands Säby och av nötkreatur vid

Holms säteri och Gisselås försöksgård. Kontrollen vid försöksstationerna för

avelssvin vid Hallsberg och Åstorp handhaves av därstädes placerade assistenter.

I den statliga svinstamkontrollen deltaga även de privata försöksstationerna

Viad och Kävlinge, vid vilken sistnämnda station dessutom utfodringsförsök

anställas. Kontrollarbetet utföres efter anvisningar från husdjursförsöksanstalten.

Slutligen har anstalten försök utlagda pa följande

platser utan att särskild försökspersonal tillhandahalles fran anstalten, som

dock helt eller delvis bestrider försökskostnaderna, nämligen Sveriges pälsdjursuppfödares

riksförbunds försöksgård Frölunda, Hemfosa, med försök

rörande fiskkonservat till blårävshonor och proteinhalt i fodret till silverrävsvalpar,

försöksgården Offer med ensileringsförsök och smältbarhetsförsök

med hö i samband med skördetidsförsök, försöksgården Flahult med

ensileringsförsök och smältbarhetsförsök med lupinensilage, Binga gård.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl Maj:ts proposition nr 280.

Hossmo, med försök med mineraltillskott till mjölkkor inom område, där

skrävelsjukan brukar förekomma, samt Gustafsberg och Skytteholm, Ekerö,

med ensileringsförsök i småsilor för att pröva nya ensileringsmetoder.

Till förestående översikt av försöksverksamheten må anmärkas, att försöken

med nötkreatur ännu icke fått den omfattning som avsetts särskilt i

vad gäller betesmarkernas utnyttjande samt vidare att försöksgården Öjebyn

i Norrbottens län tillkommit enligt beslut vid 1944 års riksdag.

Enligt den genomförda arbetsfördelningen vid anstalten leder förestånda

ren försöken med hästar, fjäderfä och laboratoriedjur, en statsagronom försöken

med svin samt avelssvinkontrollen och en annan försöken med nötkreatur,

får och pälsdjur. En förste assistent handhar bearbetningen av materialet

från svinstamkontrollen. Den andre vid anstalten tjänstgörande förste

assistenten leder analysarbetet vid anstaltens kemiska laboratorium och

svarar för vissa arbeten i samband med anstaltens metodundersökningar.

Inom huvudinstitutionen arbetar i övrigt följande personal: en assistent deltager

i bearbetningen av försöksmaterial av skilda slag, en i försöksarbetet

med nötkreatur, en i arbetet med hästar och en i försöken med laboratoriedjur.

Vidare utföras skriv- och räknearbeten av två kontorsbiträden och två

extra skrivbiträden. På Kungsängen leder en assistent försök med nötkreatur.

På Bäcklösa är en assistent sysselsatt med svinförsök och en med fjäderfäförsök

ävensom en planerad för att biträda vid olika försöksarbcten,

varjämte hönsskötare och två arbetsbiträden deltaga i försöksarbetet med

fjäderfä. Ytterligare assistenter biträda vid försök, som anstalten har förlagda

till Alnarps egendom, Värmlands-Säby, Holms säteri och Gisselås försöksgård.

Svenska vall- och mosskulturföreningen.

Enligt sina stadgar har Svenska vall- och mosskulturföreningen, som bildades

år 1939 genom sammanslagning av Svenska mosskulturföreningen

samt Svenska betes- och vallföreningen, till ändamål att inom landet verka

för en rationellt genomförd betes-, vall- och mosskultur. Detta sitt syfte skall

föreningen söka uppnå bland annat genom att utföra för betes-, vall- och

mosskulturen samt för därtill hörande nyodling erforderliga försök, att bedriva

praktisk-vetenskaplig undersökningsverksamhet för klarläggande av

hithörande frågor, att insamla och bearbeta vunna rön och erfarenheter på

dessa områden, att följa motsvarande arbeten i andra länder, att främja

en ändamålsenlig tillämpning av gällande bestämmelser örn betesreglering

samt att utöva upplysningsverksamhet på betes-, vall- och mosskulturens

områden ävensom på begäran tillhandagå jordbrukare eller organisationer

och deras tjänstemän med råd i dithörande ämnen.

Föreningens styrelse utgöres av sju för tre år i sänder tillsatta ledamöter,

av vilka ordföranden och tre ledamöter jämte suppleanter för dessa utses

av Kungl. Majit och tre ledamöter jämte suppleanter för dem väljas av föreningsstämma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

Svenska vall- och mosskulturföreningen övertog år 1939 en av Svenska

betes- och vallföreningen år 1930 uppförd institutionsbyggnad i Ultuna. År

1941 uppfördes på samina tomt en särskild byggnad för laboratorium m. m.

Byggnaderna äro belägna på ett område örn cirka 0,5 hektar av Ultuna

egendoms mark, vilket område jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1929

till Svenska betes- och vallföreningen upplåtits avgiftsfritt att av föreningen

innehavas tills vidare så länge föreningens nuvarande verksamhet uppehölles

samt under villkor i övrigt, att föreningen på egen bekostnad och i samråd

med institutets styrelse dels utförde den vägförbättring och det därav föranledda

vägunderhåll, som kunde erfordras, dels uppsatte och underhölle stängsel

omkring tomtområdet, dels ock utförde avloppsledning samt önskade ledningar

för vatten, gas och elektrisk kraft, under iakttagande av att styrelsen

för lantbruksinstitutet vid Ultuna, vars behov i första hand skulle tillgodoses,

erhölle gottgörelse för uppkommande kostnadsökning. Därjämte förordnade

Kungl. Maj :t, att upplåtelse till föreningen av Ultuna egendom tillhörig mark,

avsedd till försöksändamål, icke finge ske annat än tills vidare.

För bestridande av kostnaderna för institutionsbyggnaden erhöll Svenska

betes- och vallföreningen den 9 november 1928 av lotterimedel 200 000 kronor

under villkor att Kungl. Maj :t godkände ritningarna till institutionsbyggnaden

och de bostadslägenheter för befattningshavare hos föreningen, vilka

kunde ifrågasättas, samt att föreningen i sina stadgar intoge bestämmelser

om att byggnaden icke finge intecknas för gäld, att byggnaden, därest föreningen

upphörde med sin nuvarande verksamhet, skulle övergå i statens ägo,

och att sagda bestämmelser icke finge upphävas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

I de för Svenska vall- och mosskulturföreningen gällande stadgarna finnes

intagen en paragraf av följande lydelse: Utan Kungl. Maj:ts medgivande

må varken det område å Ultuna egendom i Uppsala län, varå föreningens

.—- tidigare Svenska betes- och vallföreningens — institutionsbyggnad är uppförd,

eller själva byggnaden, även örn området av föreningen förvärvats med

äganderätt, intecknas för gäld; och skall, därest föreningens verksamhet enligt

dess stadgar upphör, såväl sagda byggnad med därtill hörande ledningar

och andra för institutionens behov å Ultuna egendom utförda anläggningar

som ock sagda område, om detta av föreningen förvärvats med äganderätt,

övergå i statens ägo. Ändring av denna paragraf är icke gillig, med mindre

Kungl. Maj:t lämnat medgivande därtill.

Laboratoriebyggnadens uppförande har dragit en kostnad av cirka 100 000

kronor som bestritts av Svenska vall- och mosskulturföreningens egna medel.

Institutionsbyggnadens jordvåning innehåller, förutom vaktmästarebostad

örn två rum och kök, tre biblioteksrum, luftskyddsrum, garage, arkiv, torkrum,

slöjd- och uppackningsrum, kol- och pannrum ävensom källarutrymmen

till föreståndarebostaden, d. v. s. matkällare, vedkällare, tvättrum samt

mangel- och strykrum. I bottenvåningen finnas de egentliga arbetsrummen

för föreningens funktionärer, tillsammans tio större eller mindre runi, vidare

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

tillhörande föreståndarebostad två större runi jämte jungfrukammare, hall

och kök. övervåningen inrymmer en hörsal samt sju arbetsrum förutom fyra

rum och hall till föreståndarebostaden. Ytterligare en trappa upp finnas små

vindsutrymmen för förvaring av prover m. m. Golvytan till bottenvåningen

är cirka 460 m2 och övervåningen cirka 400 m2, tillhopa cirka 860 m2. Jordvåningens

ytinnehåll är cirka 460 m2, därav bibliotek och lunchrum upptaga

cirka 80 m2.

Laboratoriebyggnadens jordvåning innehåller, förutom rymlig förvaringskällare

och stort rum för provberedning, pannrum och nio rum för skilda

ändamål såsom jordtork, hötork, analyser, jordprov, skördeprov, kemikalier

m. m. ävensom matkällare till vaktmästarebostaden i institutionsbyggnaden.

I bottenvåningen inrymmas själva laboratoriet med lokal för kemiska laborationer

samt avdunstningsrum, vågrum, rum för konstant temperatur, Kjeldahlrum,

glödningsrum och rum för laboratorieföreståndaren, vidare utrymmen

till förrådslada, museum och garage. I vindsvåningen finnas ett större och

ett mindre rum för den botaniska avdelningen, stor torkvind jämte vindskontor

och dessutom två bostadsrum m. m. Ytinnehållet av bottenvåningen

är cirka 325 m2 och av vindsvåningen cirka 250 m2, tillhopa cirka 575 m2.

Jordvåningen innehåller cirka 325 m2.

Föreningens personaluppsättning och avlöningsstat framgå av följande uppställning

för kalenderåret 1944, utvisande bland annat att lönerna — grundlön,

ålderstillägg och personligt lönetillägg — uppgå till sammanlagt 91 600

kronor, vartill kommer 35 procent dyrtidstillägg med 32 060 kronor, eller

jämte föreståndarearvode tillhopa 125 160 kronor.

Befattningshavare

Grund-

lön

Ålders-

tillägg

Person- ligt löne- tillägg

Summa

Avdelningsförest. G. Rappe.........

... 7 700

500

—

8 200

» G. Giöbel..........

... 7 700

1 000

—

8 700

Laboratorieförest. H. Hjertstedt......

... 5 200

1 500

—

6 700

Laboratorieförest. G. Sandberg.......

... 5 200

—

—

5 200

Konsulent J. Borg..............

... 5 200

1 500

—

6 700

» B. Wallin...............

... 5 200

1 500

—

6 700

» 0. Djurle................

... 5 200

1 500

—

6 700

» B. Ahlström..............

.... 5 200

—

—

5 200

» S. Olofsson...............

... 5 200

—

---

5 200

Ekonomiassistent B. Franke.........

... 4 500

—

_

4 500

Laboratorieass. H. Löfvenmark......

... 3 900

—

1 600

5 500

» V. Karlsson..........

... 3 600

—

300

3 900

Försöksassistent A. Forsgren1.......

... 3 400

—

500

3 900

Kassörska och korr. V. Björkman ....

... 2 400

600

300

3 300

Bibliotek, o. korresp. I. Nilson.......

... 2 200

450

300

2 950

1 Avliden den 96 november 1944.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts

proposition

nr 280.

11

Befattningshavare

Grund-

lön

Ålders-

tillägg

Person- ligt löne- tillägg

Summa

Laboratoriebitr. E. Gustafsson......

.... 2 200

450

—

2 650

» B. Almqvist........

..... 2 400

—

—

2 400

Vaktmästare M. Johansson.........

..... 2 900

300

—

3 200

79 300

9 300

3 000

91 600

30 procent dyrtidstillägg å 91 600 ..

27 480

119 080

5 procent extra dyrtidstillägg......

4 580

123 660

1 500

Summa

kronor

125 160

Ytterligare fyra befattningshavare finnas upptagna i efterföljande utgiftsstat

för föreningen.

Förste assistent G. Frycklund. .. nied grundlön 3 230 kr. jämte dyrtidstillägg

Skrivbiträde I. Jonsson........ » * 2 400 » »

Driftsledare S. Ring........... » årsarvode 7 200 »

Driftsledare H. Åkerberg....... » » ” 200 »

Föreningens inkomster och utgifter för kalenderåret 1944 framgå av följande

stat.

Inkomster.

Anslag från hushållningssällskap och landsting............

från staten till distriktslantbruksmötet.............

» »> » » föreningens verksamhet............

» » » » konstgödselmedel..................

» » » » studiegårdsverksamhet..............

» » Wenner-Grenska fonden till studiegårdsverksam
heten.

....................................

2 500

1 200

205 500

34 000

31 250

20 250

Årsavgifter..........

Räntor...............

Konsultationer........

Kemiska laboratoriet

Balanserat från 1943

Analysinkomster

1 100

7 000

294 700

6 000

4 000

800

8 100

Annonsinkomster...................

Hyresinkomster.....................

Bokförlaget........................

Bostadshuset vid Lilla Sunnersta, hyra

Beslutat lån ur Smithska fonden . . ..

................ 4 000

................ 2 870

................ 100

................. 1 000

................. 5 000

Summa inkomster 326 570

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Utgifter.

Löner: till ord. tjänstemän inkl. 30 procent dyrtidstillägg... 119 080

5 procent extra dyrtidstillägg..................... 4 580

Föreståndarearvode............................... 1 500

Pensionsavgifter....................

Resekostnads- och traktamentsersättning

Försöksverksamheten:

Vallavd. (inkl. I. Jonsson)............................. n 400

Mossavd. (inkl. G. Frycklund)......................... 10 100

Försöksg. Lilla Sunnersta etc.......................... 2 300

Förevisnings fält, kurser och möten ..............

Konstgödselkostnader till försök och förevisningsfålt

Studiegårdsverksamheten:

Föreståndarens res$j-.................................. 1 800

Driftsledarnas resor................................... 12 000

» löner................................... 12 600

Ersättning t. gårdsägarna............................. 16 700

Bokföringskostn. och material.......................... 5 000

Övriga kostnader..................................... 3 400

Laboratorierna: Kemiska laboratoriet................ 10 300

Botaniska laboratoriet..................... 200

Publikationer: Kvartalsskriften.......................... 9 910

Särtryck, klichéer etc..................... 1 700

Författarearvoden........................ 800

Meddelanden.............................. 2 000

Biblioteket, litteraturinköp, bindning av böcker

Byggnaders underhåll........................

Inventariers underhåll.......................

Skatter och försäkringar......................

Distriktslantbruksmötet i Umeå...............

Diverse omkostnader.........................

Bostadshuset å Lilla Sunnersta...............

Administration: Porto, telefon & telegraf................. 4 300

Skriv- & ritmaterial..................... 2 300

Revision................................ 800

Städning & renhållning.................. 3 200

Uppvärmning............................ 5 000

Vatten, elektrisk kraft.................... 1 800

125 160

1 800

34 300

23 800

3 600

34 000

51 500

10 500

13 510

1 900

2 400

1 800

1 000

1 200

1 700

1 000

17 400

Summa utgifter 326 570

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

13

I detta sammanhang må erinras örn att Svenska vall- och mosskulturföreningen

liksom tidigare Svenska mosskulturföreningen och Svenska betesoch

vallföreningen under årens lopp uppburit statsunderstöd i betydande utsträckning.

Statsanslag ha sålunda utgått till Svenska mosskulturföreningen

under åren 1888—1928 med 2 742 400 kronor, till Svenska betes- och vallföreningen

under åren 1919—1938 med (1 119 980 + 131 500 =) 1 251 480

kronor samt till Svenska vall- och mosskulturföreningen under åren 1939—

1942 med 837 955 kronor eller sammanlagt 4 831 835 kronor. Anslaget till

sistnämnda förening innefattar även medel till inköp av konstgödsel, som

erhållits kostnadsfritt av de båda tidigare föreningarna. Föreningarnas övriga

inkomster lia uppgått till respektive 1 299 046, 578 327 och 96 576 kro
-

nor eller tillhopa 1 973 949 kronor.

Bland svenska vall- och mosskulturföreningens tillgångar, förutom byggnaderna

och dessas utrustning, märkas fondmedel, vid utgången av år 1944

uppgående till sammanlagt cirka 190 000 kronor, fördelade på följande fonder:
ständiga

ledamöters fond..................................... 28 150:

Troed Nilssons fond I och II................................. 22 406: 62

H. von Feilitzens Minnesfond................................. 2 928: 88

J. W. Smiths Donationsfond.................................. 29 555: 92

pensionsregleringsfonden...................................... 25 433: 57

Wenner-Grenska studiegårdsanslaget................... 82 186: 68

Summa kronor 190 661: 67

Enligt av föreningens styrelse till de sakkunniga lämnade uppgifter har

föreningen följande organisation.

Dess verksamhet är uppdelad på två avdelningar, en för betes- och vallfrågor

och en för mosskulturfrågor. Till avdelningarnas förfogande stå den

botanisk-geologiska undersökningen och det kemiska laboratoriet ävensom

föreningens expedition samt dess bibliotek och tidskrift. Under mossavdelningen

sorterar föreningens studiegårdsverksamhet.

Föreningens föreståndare är samtidigt avdelningsföreståndare vid mossavdelningen

och ledare för studiegårdsverksamheten.

Vardera avdelningsföreståndaren har till åliggande, att planlägga och

leda avdelningens försöks- och forskningsverksamhet, att under medverkan

av avdelningens tjänstemän bearbeta framkommet försöksmaterial i och

för nyttiggörande för upplysnings- och rådgivningsverksamheten samt för

försöksberättelser i föreningens publikationer, att följa litteraturen och utvecklingen

på avdelningens arbetsområde såväl inom som utom landet samt

att deltaga i avdelningens upplysningsverksamhet genom hållande av föredrag,

medverkan vid kurser och demonstrationer samt författande av artiklar

för föreningens tidskrift och lantbrukspressen.

Föreningen har sammanlagt fem konsulenter, varav två tillhöra vallavdelningen

och tre mossavdelningen. Gemensamt handhava dessa arbetet

vid föreningens tillämpningsförsök eller s. k. förevisningsfält, var och en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

inom geograliskt avgränsad del av landet. Det åligger dem att medverka i

respektive avdelningars försöksverksamhet, att genom kurser och föredrag

samt artiklar i olika organ, ej minst föreningens egen tidskrift, utöva undervisningsverksamhet,

att handhava föreningens förevisningsfält och odlingar,

att ställa sin sakkunskap till förfogande vid laga syneförrättningar

och rättstvister samt att följa utvecklingen på sitt verksamhetsområde såväl

inom som utom landet för att i tjänsten draga nytta av och omsätta

sålunda inhämtade erfarenheter, rön och forskningsresultat.

Vallavdelningens konsulenter skola vidare verkställa undersökningar rörande

beteskonsumtionens beroende av betesmattans ymnighet och därmed

sammanhängande frågor rörande fållindelning, stängselfrågor m. m., utföra

undersökningar och studier rörande betesvallarnas lämpliga liggetid och

därmed sammanhängande frågor samt genom besiktningar och på dessa

grundade utredningar och förslag utöva rådgivning i det praktiska jordbruket.

Mossavdelningens konsulenter ha förutom förut angivna uppgifter att såsom

sakkunniga i nyodlings- och växtodlingsfrågor på organogena jordar

stå till myndigheters och enskildas förfogande i samband med planering av

vattenavledning för nyodling och efterföljande växtodling på organogena

jordar samt att verkställa de undersökningar och utredningar, som äro erforderliga

för utövandet av nämnda verksamhet.

Två försöksassistenter skola handhava utstakning av försök, utritning av

försöksplaner, stängsel- och kultiveringsarbeten m. m. vid försöksanläggningar,

uppvägning, paketering och avsändning av konstgödsel m. m. för

försöken, utläggning av konstgödsel m. m. å försöken, skördearbeten med

vägningar, uttagning av jord- och skördeprov, förberedande arbeten för

dessas undersökning, såsom torkning, vägning, sortering, uttagning av analysprov,

målning, torrsubstansbestämning m. m., samt tillsyn och vård av

redskap m. m. för försöksarbetena. Under vinterhalvåret skola de verkställa

vissa bearbetningar av försöksrapporterna. De biträda även i mån av behov i

diverse övriga arbeten.

De botaniska och geologiska undersökningarna förestås av en botanist,

tillika geolog, som har att, under medverkan av en assistent och ett kvinnligt

biträde, ansvara för hithörande uppgifter, utarbeta berättelser över utförda

arbeten samt följa den in- och utländska litteraturen på området

i fråga. Dessutom har han att såväl i fält som på laboratoriet utföra de för

försöksbearbetningen grundläggande botaniska analyserna av betes- och

vallbeståndens botaniska sammansättning, såväl kvalitativt som kvantitativt,

registrera de förändringar som under försökstiden äga rum inom bestånden,

bearbeta det så erhållna materialet, medverka i den växtbiologiska

tolkningen av försöksresultaten samt planläggningen av nya försök, utföra

jordartsbestämningar respektive mikroskopisk granskning av torvprov samt

de övriga undersökningar av botanisk eller geologisk karaktär, som kunna

vara av betydelse för verksamheten.

Assistenten inom den botaniska undersökningen har att utföra beståndsanalyser,

botaniska analyser av hö- och betesprov, eventuella fröanalyser

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

15

och grobarhetsbestämningar, beräkning av utsädesmängder för försöken samt

registrering och matematisk bearbetning av analysmaterial tilbka med vissa

delar av övrigt försöksmaterial, vidare att verkställa mikroskopisk undersökning

av bränntorvprov samt att biträda i övriga botaniska arbeten.

Det kvinnliga biträdet utför botaniska hö- och betesprovanalyser med tillhörande

vägningar, verkställer uttagning av analysprov ur insända parcellprov

samt mikroskopiska bränntorvundersökningar och biträder i övriga

botaniska undersökningar.

Kemiska laboratoriets föreståndare har bland annat till uppgift att leda

verksamheten vid föreningens kemiska laboratorium, att med utnyttjande

av tillgängliga medarbetare utföra analyser å inkommande material,

att utöva föreningens sakkunskap i sådana frågor, som tillhöra torvkemien

och den därtill anknutna torvfysiken, att utföra sammanfattningar och

bearbetningar av det i föreningens analysverksamhet framkomna materialet,

att följa frågor rörande bränntorv- och torvströproduktionen såväl

vid den fabriksmässiga som husbehovsmässiga tillverkningen samt meddela

vederbörande råd och upplysningar i hithörande frågor, att ombesörja anskaffningen

av behövlig apparatur jämte kemikalier för driften, att instruera

arbetspersonalen i metodiken för analys av jord, skördeprodukter etc., att fördela

arbetsmaterialet på lämpligaste sätt och utfärda analysbevis för från allmänheten

inkomna prov, besvara inkomna förfrågningar angående insända

prov och avgiva utlåtanden på grund av utförda analyser m. m. samt att årligen

avgiva berättelse över kemiska laboratoriets verksamhet.

En assistent på kemiska laboratoriet registrerar till analyslaboratoriet

inkommande prov, ombesörjer (tillika med försöksassistentema) provberedningen,

uttager jordprov för mikroskopisk analys, utför volym viktsbestämningar

å jord, verkställer (jämte övrig laboratoriepersonal) analyser och

registrerar analysresultaten i laboratoriets liggare.

Ett kvinnligt laboratoriebiträde registrerar inkommande prov, utför jämte

övrig laboratoriepersonal analyser, registrerar analysresultaten i liggare och

sköter analysexpeditionen genom utskrivandet och avsändandet av analysbevisen.

Analysverksamheten avser olika prover, som antingen ha direkt samband

med föreningens fältförsöksverksamhet eller ock ingå i föreningens uppgift

att betjäna allmänheten såsom särskilt i fråga om bränntorvundersökningen,

vilket fått speciell aktualitet under krigsåren. Under år 1943 undersöktes

5 363 prov, innefattande cirka 16 050 bestämningar.

Till föreningens studiegårdsverksamhet äro knutna tvenne driftsledare,

varav den ene är bosatt i Östersund oell verksam vid 12 gårdar, belägna på 9

platser i nedre Norrlands inland. Den andre är bosatt i Robertsfors och verksam

vid 14 gårdar, belägna på 9 platser i övre Norrlands kustland.

Föreningen arrenderar av Uppsala universitet Lilla Sunnersta försöks- och

demonstrationsgård samt av Ultuna egendom torpet Svia. Ledningen av föreningens

verksamhet därstädes utövas av dess förre föreståndare, doktorn

Anders Elofson.

Å föreningens expedition tjänstgöra en ekonomiassistent, en korrespondent

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

och kassörska, en korrespondent och bibliotekarie, en korrespondent och räknebiträde

samt en vaktmästare.

Av föreningen utgivas tvenne publikationsserier, Svenska Vall- och Mosskulturföreningens

kvartalsskrift samt Svenska Vall- och Mosskulturföreningens

Meddelanden. Den förstnämnda av dessa är det sammanhållande organet

för föreningens medlemmar och innehåller förutom rena föreningsmeddelanden

uppsatser av skilda slag inom föreningens arbetsområden. Den sistnämnda

publika tionsserien innehåller uteslutande originalberättelser från

föreningens egen försöks- och forskningsverksamhet med sammanfattningar

på något av de tre kulturspråken.

Dessa publikationer utdelas kostnadsfritt förutom till föreningens medlemmar

till samtliga institutioner och undervisningsanstalter på jordbrukets

område inom landet samt till ett stort antal lantbruksinstitutioner m. fl.

utomlands.

Genom att föreningen och dess moderorganisa tioner under mer än ett halvt

århundrade utgivit publikationsserier av liknande beskaffenhet och under

hela denna tid utnyttjat dessa såsom bytesobjekt för erhållande av publikationer

från ett stort antal in- och utländska institutioner och organisationer

på jordbruksforskningens skilda områden, har föreningen tillförts ett omfattande

och värdefullt material av litteratur till sitt bibliotek.

Antalet medlemmar i föreningen uppgick vid slutet av år 1943 till 1 856.

Därav voro 5 hedersledamöter, 7 korresponderande ledamöter, 214 svenska

ständiga ledamöter, 13 utländska ständiga ledamöter, 1 234 svenska årsledamöter,

55 utländska årsledamöter och 328 ledamöter utan avgift (försöksvärdar,

studiegårdsägare och vissa privatpersoner).

De sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande.

Enär de ursprungliga förutsättningarna för Svenska vall- och mosskulturföreningens

verksamhet numera förändrats därhän att bibehållandet av statligt

understöd till densamma måste ifrågasättas, särskilt i betraktande av att

verksamheten måste anses utgöra en gren av den vetenskapliga verksamhet

varför lantbrukshögskolan har att sörja, bör föreningens verksamhet förstatligas

genom att densamma överflyttas på lantbrukshögskolan. Därvid skola

föreningens uppgifter i huvudsak övertagas av jordbruksförsöksanstalten samt

ökade möjligheter tillförsäkras husdjursförsöksanstalten att utföra för betesproblemens

lösning erforderliga försök med husdjur. Vid övertagandet av

föreningens uppgifter på vall- och mosskulturens områden bör jordbruksförsöksanstaltens

nuvarande verksamhet i fråga om organogena jordar och vallar

fördelas på två avdelningar, en för enbart mosskultur och en för betesoch

vallkultur utan samband med specifika djurförsök. Vid jordbruksförsöksanstalten

bör vidare inrättas en ny avdelning för jordbruksekonomiska

försök i Norrland (studiegårdsverksamhet). Föreningens kemiska analysverk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 280.

17

samhet skall överföras till lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium.

Husdjursförsöksanstalten bör jämväl i forsättningen ha tillgång till ett eget

kemiskt laboratorium med erforderlig personal. Föreningens personal bör

vid lantbrukshögskolan erhålla mot sina hittillsvarande tjänstgöringsförhållanden

svarande befattningar i den mån förtidspensionering icke bör ifrågakomma.

1 samband med förstatligandet av föreningens verksamhet skola jordbruksoch

husdjursförsöksanstalterna erhålla förbättrade tjänstelokaler. Jordbruksförsöksanstalten

skall därvid överflyttas från Experimentalfältet till föreningens

nuvarande institutionsbyggnad i Ultuna, varjämte för anstalten bör

uppföras en nybyggnad för torkning och beredning av prover samt för tröskning

och förråd lii. m. Föreningens laboratoriebyggnad bör ställas till husdjursförsöksanstaltens

disposition. För tomten och institutionsbyggnaden

skall ersättning icke utgå till föreningen. Laboratoriebyggnaden bör däremot

inlösas för 108 000 kronor. I dessa båda byggnader erforderliga omändringsarbeten

och nybyggnaden lia beräknats kosta 136 100 kronor.

Såsom allmän motivering till sitt förslag lia de sakkunniga anfört.

Frågan om en omorganisation av de på jordbruksförsökens område tidigare

verksamma båda statsunderstödda sammanslutningarna Svenska mosskulturföreningen

och Svenska betes- och vallföreningen — vilka jämte upplysnings-

och konsultationsverksamhet bedrevo försöksverksamhet på respektive

områden — upptogs till ingående behandling i samband nied inrättandet

av lantbrukshögskolans jordbruks- och husdjursförsöksanstalter. År 1931 tillkallade

utredningsmän föreslogo sålunda i eli år 1935 avgivet betänkande

att föreningarnas verksamhet skulle inrangeras i den statliga försöksorganisationen.

En sistnämnda år tillkallad utredningsman åter ansåg, att föreningarna

borde kvarbliva nied i stort sett oförändrade uppgifter. I proposition

till 1936 års riksdag föreslogs därefter, att föreningarna skulle fortbestå eller

eventuellt sammanslås till en förening men icke omhänderhava lörsöksuppgilter

utan allenast utöva upplysnings- och propagandaverksamhet. Riksdagen

fann visserligen föreningarnas sammanslagning till en vara välbetänkt men

ansåg att föreningarna borde lia möjlighet att själva utöva försöksverksamhet.

I anslutning härtill och efter fortsatt utredning framlade Kungl. Maj:t till

1937 års riksdag det förslag i ämnet som med riksdagens godkännande lade

grunden till Svenska vall- och mosskulturföreningen efter sammanslagningen

från och med år 1939 av de båda föreningarna i fråga. Sedermera behandlades

ifrågavarande organisalionsspörsmål av besparingsberedningen, som den

20 november 1941 avlämnade förslag om att lantbrukshögskolan och hushållningssällskapen

borde övertaga Svenska vall- och mosskulturföreningens

verksamhet.

När de sakkunniga nu framlägga sina allmänna synpunkter på frågan örn

Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet, uppställer sig ånyo

spörsmålet huruvida föreningens arbetsuppgifter verkligen iiro av sådan speciell

ari ali de icke lämpligen kunna anförtros ål något statligt organ såsom

skei! med övriga hithörande uppgifter och det därför kan anses vara rationellt

att staten fortsätter med att understödja ifrågavarande enskilda förening

vid sidan av de statliga försöksanstalterna.

Den nuvarande organisationen av försöksverksamheten på växtodlingens

område har fungerat endast en tämligen kort lid. Även med hänsyn härtill

torde en återblick på tidigare rådande förhållanden vara önskvärd och kunna

lämna viss vägledning i ämnet.

Billang till riksdagens protokoll 194!>. 1 sami. Nr 2S0. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 280-

Då Svenska mosskulturföreningen samt Svenska betes- och vallföreningen

på sin tid bildades, fanns icke någon statlig verksamhet organiserad på därmed

avsedda speciella områden eller var den föga utvecklad, varför föreningarnas

ändamål och uppgifter framstodo såsom något nytt inom jordbruket.

Upplysning och propaganda fingo givetvis under dylika förhållanden särskild

betydelse såsom medel för att väcka intresse hos jordbrukarna för föreningarnas

syften. Framför allt gällde detta mosskulturföreningen som bildades

redan år 1886, medan den statliga centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet inrättades först är 1907. Jämväl startandet år 1916 av betesoch

vallföreningen inträffade innan den statliga försöksverksamheten fått

sina nuvarande organ genom tillkomsten av jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna.

Bägge föreningarnas uppgifter hänförde sig också till en början

kanske främst till upplysning och propaganda bland jordbrukarna för att

vinna dessas förståelse för de värden som en tidsenlig mosskultur, betesskötsel

och vallodling kunde bringa jordbruksnäringen. Men denna verksamhet

förutsatte att föreningarna kunde stödja sig på vunna erfarenhetsrön. Detta

fick till följd att föreningarna, då motsvarande organ för forsknings- och försöksverksamhet

saknades inom landet, jämväl började bedriva dylik verksamhet

på respektive områden.

Tack vare föreningarnas värdefulla insatser och till följd av utvecklingen i

allmänhet lia, särskilt under den tid som Svenska vall- och mosskulturföreningen

verkat, berörda förhållanden efter hand blivit helt förändrade. Odling

av torvjord utgör numera överallt där naturliga förutsättningar härför äro tillfinnandes

ett självklart led i jordbruksdriften; betes- och vallodlingen är likaså

allmänt erkänd såsom en av grundvalarna för ekonomisk foderproduktion.

På grund härav har föreningens roll såsom upplysnings- och propagandaorgan

— även örn den ej kan anses vara utspelad — dock förlorat mycket av

sin ursprungliga betydelse och i varje fall trätt i bakgrunden, åtminstone inom

landets södra och mellersta delar. Med de av föreningen anlagda demonstrationsfälten

exempelvis, vilka finnas spridda över landet, synas sålunda avses

förevisningar av den elementära karaktär att de knappast längre ha någon sådan

uppgift att fylla att ledningen av desamma lämpligen bör tillkomma ett

centralorgan utan, i den mån de anses skola upprätthållas, lokala organ, närmast

hushållningssällskapen. Föreningens upplysningsverksamhet riktar sig

också numera i första hand mindre till de enskilda jordbrukarna än fastmera

till hushållningssällskapens konsulenter. Denna uppgift har tillmätts den

största betydelse, då den tidigare ej kunnat fyllas av annat organ. För den expertis

som är erforderlig vid utbildning av jordbrukets lokala tjänstemän bör

emellertid sörjas i annan ordning än genom anlitande av enskild förening.

Här är det givetvis lantbrukshögskolan som genom sina forsknings- och försöksanstalter

skall svara för undervisningen likaväl som beträffande övriga

områden av växtodlingen. Det vill synas de sakkunniga som örn utvecklingen

lett därhän att föreningens upplysningsverksamhet, vilken tidigare avsatt

betydelsefulla och bestående resultat, numera lämpligen bör bedrivas i anslutning

till annan dylik verksamhet. Bland den mångfald sätt och vägar på

vilka upplysning nu för tiden spri des bland jordbrukarna örn deras yrkesfrågor

må framhållas hushållningssällskapen, lantbruks- och lantmannaskolorna,

de fasta försöksgårdama, jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelser,

deras ungdomsorganisationer samt den på sistone inrättade jordbrukets upplysningsnämnd.

Dessa institutioner och organisationer ha till sitt förfogande

en stab av fackmän samt vidare ett flertal spridda tidningar och tidskrifter

ävensom möjlighet att anlita radion och filmen i upplysnings- och propagandasyfte.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 280.

19

Om en fortgående och i oell för sig helt naturlig förskjutning i arbetsuppgifterna

vittnar för övrigt den omständigheten att föreningen år 1942 ansåg

sig böra igångsätta en sådan ny verksamhet som den nied studiegårdar i Norrland,

vilken närmast åsyftar allsidiga jordbruksekonomiska undersökningar.

Enligt de sakkunnigas mening framstode såsom föreningens huvuduppgift

alltmer den forskningsverksamhet, som avsåge att vara till stöd och ledning

för de förut omförmälda institutionerna och organisationerna i deras strävanden

att främja och utveckla jordbruksnäringen. Motsvarande uppgift för andra

grenar av växtodlingen än moss- och vallodlingen åvilade emellertid lantbruksliögskolans

försöksanstalter, i första hand den för jordbruksförsök. För

en sådan uppdelning av forskningen inom växtodlingen alt just moss- och

vallodlingen skulle tillkomma en enskild förening, som vore helt beroende av

statsmedel, medan andra forskningsgrenar tillhörde jordbruksförsöksanstalten,

kunde enligt de sakkunnigas mening näppeligen anföras bärande skäl.

Att upprätthålla en dylik dualism måste tvärtom te sig inkonsekvent och irrationellt.

Härom lia de sakkunniga vidare anfört följande.

Problemen rörande gödsling, kalkning, sortval, ogräsbekämpning m. m. äro

principiellt desamma för såväl fastmarksjordar som organogena jordar, d. v. s.

moss-, kärr- och gyttjejordar. Vad betesskötseln beträffar kan visserligen

saken måhända ligga något annorlunda till och skäl möjligen andragas för

att hänföra därunder fallande spörsmål till ett speciellt forskningsområde.

Insatt i sitt större sammanhang är emellertid betesskötseln till stor del en

växtodlingsfråga, och forskningen på området bör därför anknytas till övrig

forskning på växtodlingens område, varigenom även vinnes ökad möjlighet till

att lösa hithörande spörsmål i erforderlig samverkan med försök på husdjursskötselns

område. Att problem som sammanhänga med odlingen av slättervall

tillhöra växtodlingens område torde ej från något håll förnekas. Den

nuvarande uppdelningen mellan vall- och mosskulturföreningen samt jordbruksförsöksanstalten

av forskningen på gödslingens, kalkningens och växtodlingens

områden, varvid i ena fallet jordarten och i andra fallet grödan får

utgöra indelningsgrunden, måste innebära ett konstlat tillskapande av stora

och betydelsefulla gränsområden för forskningen, ett förhållande som städse

bör undvikas vid organiserandet av forskningsverksamhet.

Även forsknings- och försöksverksamheten som sådan har undergått betydelsefulla

förändringar under årens lopp. Helt andra krav än tidigare ställas i

nutiden och säkerligen än mera för framtiden på att forskningen skall inriktas

icke enbart på kvantitativa utan tiven på kvalitativa undersökningar.

Framåtskridandet här som på andra områden uppställer oavbrutet alltmera

invecklade forskningsproblem och förutsätter att forskningsorganens vetenskapliga

resurser anpassas efter dessa. Till följd av den nuvarande splittringen

på skilda organ lia också tendenser till eftersläpning i vissa delar framträtt.

Den bästa garantien häremot synes vara ali organisatoriskt sett tillämpa

samma system över hela forskningsområdet. Den vetenskapliga ledning som

de statliga försöksanstalterna inom lantbrukshögskolan liro underställda lior

därför enligt de sakkunnigas mening omfatta även de forskningsuppgifter

varmed vall- och mosskulturföreningen hittills sysslat. En dylik omläggning

bör för övrigt ingalunda strida mot utan helt sammanfalla med de intressen

som uppbära föreningen.

Det anförda torde lia givit vid banden all utvecklingen ställt vall- och mosskulturföreningens

verksamhet i eli läge, där de ursprungliga förutsättningarna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition ni 280.

för dess vidmakthållande numera äro så förändrade att bibehållandet av statligt

understöd till föreningen måste ifrågasättas, särskilt i betraktande av att

verksamheten måste anses utgöra en gren av den vetenskapliga verksamhet

som det tillkommer lantbrukshögskolan att sörja för. De sakkunniga komma

efter dessa principiella överväganden till den slutsatsen att huvuduppgiften på

moss-, betes- och vallkulturens områden är forskning och försök och alt den

rationella lösningen av förevarande organisationsfråga är att söka i ett sammanförande

av detta arbete med övrig vid lantbrukshögskolan bedriven forsknings-

och försöksverksamhet på växtodlingens och därmed sammanhängande

områden.

De sakkunniga äro icke främmande för att den invändningen nu liksom eljest

kan göras, nämligen att en enskild förening ger utrymme för friare och

smidigare arbetsformer än vad ett statsorgan anses kunna och att detta är en

tillgång som bör tillvaratagas. Häremot må för det första framhållas att denna

invändning, även örn den i och för sig kan vara riktig och förtjäna beaktande,

icke kan sägas träffa särskilt de arbetsuppgifter varmed föreningen

sysslar. Vad angår föreningens ställning så är i själva verket denna ingalunda

fri och oberoende av statligt inflytande, eftersom föreningens verksamhet så

gott som helt och hållet finansieras genom årliga statsanslag och därmed är

underkastad statlig kontroll vad beträffar såväl arbetets bedrivande som personalförhållandena.

Föreningen fungerar närmast såsom en statlig institution,

dock utan den högskolemässiga karaktär som motsvarande statliga institutioner

erhållit. Med hänsyn härtill fråga sig de sakkunniga om det ur statsfinansiell

synpunkt föreligger anledning att underhålla ifrågavarande enskilda

förening vid sidan av de statliga försöksanstalterna eller örn icke försöksuppgifternas

inordnande under någon av dessa anstalter är ekonomiskt fördelaktigare

för statsverket. Svaret härpå kan icke lämnas annat än i samband

med kostnadsberäkningar i anslutning till ett dylikt förslag. De ekonomiska

verkningarna hänföra sig emellertid icke endast till huruvida motsvarande

verksamhet måhända kan bedrivas billigare i statlig regi utan även

till spörsmålet örn genom en dylik rationalisering kan vinnas större effekt av

statens ekonomiska uppoffringar för ändamålet.

I syfte att erhålla ytterligare hållpunkter för ett bedömande av den ekonomiska

sidan av föreliggande organisationsfråga ha de sakkunniga den 26 maj

1944 tillställt föreningens styrelse en skrivelse, vari de sakkunniga hemställt

om upplysningar i följande hänseenden.

1) Utredningen önskar att styrelsen ville framlägga en plan, huru föreningens

verksamhet i fortsättningen lämpligen skulle kunna organiseras och bedrivas

under förutsättning att årligt statsbidrag erhålles till ett belopp av högst

200 000 kronor.

2) Av utredningsmaterial, varmed föreningens tjänstemän tillhandagått

ulredningen, synes framgå att man inom föreningen anser en betydande utvidgning

vara påkallad med avseende på den fortsatta verksamheten. Utredningen

är intresserad av att vinna kännedom om styrelsens ställning till ett

dylikt projekt samt örn storleken av det årliga statsbidrag som kan beräknas

erforderligt för projektets realiserande.

3) Utredningen har övervägt frågan om en avveckling av föreningens verksamhet

genom densammas överflyttande på statens jordbruksförsöksanstalt

och — delvis — på statens husdjursförsöksanstalt. Därvid har ifrågasatts örn

icke föreningens lokaler i Ultuna skulle bliva lediga och möjligen kunna överlåtas

till staten för alt utnyttjas av nämnda båda anstalter. För utredningen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

21

är det följaktligen av vikt att få besked, huruvida och mot vilken ersättning

föreningen kan förväntas vara villig att till staten frånträda institutionsbyggnaden

och laboratoriebyggnaden.

4) En preliminär beräkning av statens årliga kostnadsökning för jordbruksförsöksanstalten

och husdjursförsöksanstalten efter ett genomförande av sistberörda

alternativ — bortsett sålunda från uppkommande engångskostnader

m. m. — synes giva vid handen att denna skulle kunna nedbringas till närmare

hälften av det belopp som nu anvisas föreningen. Detta förhållande ger

utredningen anledning uppställa frågan, huruvida statsbidraget till föreningen

i fortsättningen eventuellt skulle kunna minskas till motsvarande belopp och

huru dess verksamhet då skulle organiseras och bedrivas.

I svar å skrivelsen den 18 juni 1944 har föreningens styrelse anfört i huvudsak

följande.

Enligt styrelsens uppfattning inrymmer föreningens verksamhet särskilt

betydelsefulla uppgifter på betes-, vall- och mosskulturens områden, vilkas

effektiva tillgodoseende är en angelägenhet av första ordningen för det svenska

jordbruket. De uppgifter, som föreningen hittills företrätt, ligga till stor

del utanför ramen för den slags verksamhet, som bedrives av de statliga försöksorganisationerna,

samtidigt som dock beröringspunkterna med dessa, i

fråga örn den egentliga försöksverksamheten, måste anses vara starka.

Föreningens arbetsområde omsluter en serie av odlingsspörsmål, försöksfrågor

och andra frågor, som sammanhållas av en gemensam jordbruksekonomisk

frågeställning: Vad är att iakttaga för att befordra en rationell

betes-, vall- och mosskultur under de växlande betingelser, som äro rådande

i skilda delar av vårt land? Det är en stor styrka i den nuvarande organisationsformen,

att hela detta problemkomplex bär ett gemensamt företrädande

organ. Vilken förändring, som än må ske med organisationsformen, vill

styrelsen framhålla vikten av att den framtida organisationen vidmakthåller

ramen för den verksamhet som skall bedrivas. Om så sker, kan det knappast

bliva tal örn någon inskränkning av den verksamhet, som föreningen nu bedriver.

Problemkomplexet är så omfattande och så betydelsefullt, att det

måste betraktas såsom uteslutet, att statsmakterna skulle finna skäl att inskränka

verksamhetens omfattning.

En annan fråga är, om möjligen ett inordnande av föreningens verksamhet

inom lantbrukshögskolans ram kan bliva för statsmakterna ekonomiskt

fördelaktigare än ett understödjande av föreningen. Av vissa uppgifter, som

styrelsen erhållit genom föreningens representant i utredningen, synes framgå,

att en viss kostnadsbesparing måhända skulle vara förenad med överförandet

av föreningens kemiska analysverksamhet till lantbrukshögskolans

driftslaboratorium. Ifrågasättas kan emellertid, om icke de olägenheter,

som därmed bleve förenade, kunde överväga de ekonomiska besparingarna.

I detta sammanhang må framhållas, att föreningens försöksarbete och andra

undersökningar alltmer komma all beröra kvalitetsfrågorna, varigenom

behovet av nära kontakt med laboratoriearbetet blir mer och mer framträdande.

Styrelsen vill således icke tro, att statsmakterna skola vilja göra inskränkningar

i arbetsuppgiftens omfattning. Utan sådan inskränkning, och därmed

inskränkning i antalet tjänstemän, kan en nedskärning inom föreningens nuvarande

anslagsram icke genomföras.

1 anslutning till de frågor, som av utredningen framställts, vill styrelsen

såsom sin mening uttala, att ett kvarvarande av föreningen i dess nuvarande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

organisationsform, ehuru med tillräckliga statliga anslag, utgör den enligt

styrelsens mening lämpligaste lösningen av utredningens uppgift.

Enligt styrelsens mening böra varken föreningens försöks- och undersökningsverksamhet

eller dess upplysningsverksamhet inskränkas. Det rent motsatta

vore i stället att förorda. Försöksverksamheten har, av brist på medel,

icke på långt när kunnat uppnå den omfattning, som förutsatts i 1937 års

utredning och riksdagens i anledning därav fattade beslut. Detta är en naturlig

följd av att samtliga utgifter stigit utan motsvarande ökning av föreningens

statsanslag. Konsulenternas resemöjligheter lia också avsevärt nedsatts

genom stigande resekostnader.

Av vad sålunda anförts framgår, att styrelsen icke anser det möjligt att

anvisa en plan för att på ett ändamålsenligt sätt hedriva föreningens verksamhet

med ett anslag av högst 200 000 kronor och än mindre med ett anslag

på 100 000 kronor under nu rådande löne- och prisläge.

1 händelse utredningen emellertid skulle stanna för att föreslå ett förstatligande

av föreningens verksamhet, vill styrelsen som sin bestämda mening

uttala, att sådant förstatligande skulle medföra största effektivitet hos den

blivande verksamheten, om densamma erhölle en självständig ställning, sidoställd

med jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna. Den del av förutvarande

Svenska mosskulturföreningens verksamhet, som sedan 1939 övertagits

av jordbruksförsöksanstalten, kunde i samband därmed återförenas i

sitt ursprungliga, naturligt framvuxna sammanhang. Genom föreslagna anordning

skulle det i hög grad underlättas att hos organisationen vidmakthålla

den kombination av försöks-, utrednings- och upplvsningsuppgifter,

som sedan gammalt utgör föreningens och dess företrädares särmärke.

I anledning av vad som under 2) i utredningens skrivelse anförts får styrelsen

hänvisa till sina år från år framförda äskanden örn statsanslag. 1 forsta

planet framträder däri det trängande behovet av att genom lönereglering

tillgodose föreningens tjänstemän, vilkas lönesatser äro bestämda efter 1929

års förhållanden och endast i obetydlig grad reglerade genom höjda dyrtidstillägg.

I andra rummet framträder behovet av förhöjda försöksanslag samt

ett återförande av tjänstemännens reseersättningar till den nivå, dessa hade

före kristiden.

I händelse utredningen framkommer med förslag örn förstatligande av

huvuddelen av den verksamhet, som föreningen bedriver, och i händelse föreningen

kan godkänna detsamma, är styrelsen beredd att hos föreningen förorda

byggnadernas överlåtande på staten efter opartisk värdering av desamma.

I betraktande av den ståndpunkt föreningens styrelse sålunda förklarat

sig intaga ha de sakkunniga icke ansett påkallat att vidare befatta sig med

ifrågasatta alternativa lösningar utan till närmare behandling och utformning

upptagit förslaget att förstatliga föreningens med statsunderstöd bedrivna

verksamhet. De sakkunniga ha därvid funnit spörsmålet om hur föreningens

verksamhet för framtiden bör organiseras lämpligast kunna lösas genom att

utvidga de statliga forsknings- och försöksorganens verksamhet till att omfatta

även föreningens hithörande uppgifter, en lösning som syntes de sakkunniga

betingad av utvecklingen på forsknings- och försöksverksamhetens

område. De sakkunniga ha härutinnan anfört följande.

Det är angeläget för de sakkunniga att vitsorda och understryka värdet av

föreningarnas insatser, vilka i hög grad medverkat till att öppna nya vägar

för en ekonomisk jordbruksdrift och sålunda höja bärkraften hos jordbruks
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

23

näringen såsom sådan. Vidare vilja de sakkunniga med full uppskattning

av sagda gärning framhålla att de ingalunda lia för avsikt att beskära möjligheterna

till fortsatt arbete på området utan vilja söka ordna så att föreliggande

forsknings- och försöksuppgifter för framtiden bliva tillgodosedda

på bästa sätt under iakttagande samtidigt att statens medelsanvisningar för

ändamålet få den största effekten. Någon förändring av hithörande uppgifter

åsyftas icke i annan män än som kan påkallas i anslutning till tidigare

anförda allmänna synpunkter i ämnet, d. v. s. såsom en naturlig anpassning

efter utvecklingen på området. Då det fördenskull givetvis är angeläget att

forsknings- och försöksorganen icke på förhand klavbindas nied avseende

på ifrågakommande arbetsuppgifter, bör det liksom hittills stå öppet att ompröva

dessa genom att år för år fastställa försöksprogram för verksamheten.

Särskilt när det som här är fråga om forskning och försök, torde ett dylikt

medgivande av behandlingsfrihet vara välbetänkt.

Den ifrågasatta omorganisationen bör enligt de sakkunnigas mening genomföras

så att föreningens verksamhet inordnas under jordbruksförsöksans

tälten och att i samband därmed husdjursförsöksanstalten erhåller ökade

möjligheter att utföra för betesproblemens lösning erforderliga försök med

husdjur. Vad föreningens personal beträffar utgå de sakkunniga ifrån att

de fast anställda befattningshavarna skola vid nämnda anstalter erhålla mot

sina hittillsvarande tjänstgöringsförhållanden svarande befattningar eller ock

sysselsättning på annat håll inom lantbrukshögskolan, försåvitt icke förtidspensionering

bör ifrågakomma. Samtidigt härmed vilja de sakkunniga föreslå

åtgärder för att bereda försöksanstalterna förbättrade tjänstelokaler. Önskemålet

att jordbruksförsöksanstalten överflyttas från Experimentalfältet till

Ultuna kommer därvid att uppmärksammas.

Beträffande vall- och mosskulturverksamheten ha de sakkunniga

anfört.

De sakkunnigas förslag bygger på den grundtanken att jordbruksförsöksanstalten

skall övertaga föreningens verksamhet vilken huvudsakligen omfattar

dels torvjordars utnyttjande för jordbruksändamål, dels ock betes- och

vallfrågor. Ifrågavarande verksamhet torde lämpligen inorganiseras i jordbruksförsöksanstalten

på så sätt att anstaltens ärenden rörande organogena

jordar och vallar fördelas på två avdelningar, en tor enbart mosskultur

och en för betes- och vallkultur utan samband med specifika djurförsök.

Dessa avdelningar skola sålunda lia till uppgift alt i samarbete med lantbrukshögskolans

övriga institutioner bedriva forskning och försök samt utföra

undersökningar och utredningar, förstnämnda avdelning beträffande

torvjordars uppodling samt deras utnyttjande till åkerjord och sistnämnda

avdelning på betes- och vallkulturens område. Då avdelningarna skola i stort

sett fortsätta att syssla med föreningens motsvarande uppgifter, torde för

deras inrättande icke behövas någon ytterligare motivering.

Med hänsyn till den ökade arbetsbörda som förslaget medför för jordbruksförsöksanstalten

är det uppenbarligen nödvändigt alt tillföra anstalten

ytterligare arbetskrafter. För mossavdelningen torde erfordras — förutom

den nuvarande personalen — dels en förste assistent och dels en assistent.

Vid betes- oell vallavdelningen torde personalen böra utgöras av en statsagronom

såsom avdelningsföreståndare och vidare två förste assistenter, den

ene såsom betesexpert och den andre såsom botanist, ävensom tva assistenter.

I fråga om nödvändigheten av alt till anstalten knyta en botanist ha de

sakkunniga varit tveksamma men funnit att en dylik befattning bör inrättas.

Slutligen torde anstalten böra tilldelas ytterligare ett tekniskt biträde

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

för botaniska göromål och ett kontorsbiträde. Vad angår de olika befattningshavarnas

åligganden utöver vad som framgår av det anförda, synes det

de sakkunniga knappast vara lämpligt att dessa på förhand fastlåsas; de böra

kunna jämkas allteftersom så påkallas med hänsyn till förekommande arbetsuppgifter.

Betesskötseln är enligt de sakkunnigas mening i huvudsak en växtodlingsfråga

och bör därför falla inom jordbruksförsöksanstaltens arbetsuppgifter.

Emellertid böra vissa hithörande uppgifter tilldelas husdjursförsöksanstalten.

Gränsdragningen mellan berörda båda grupper av uppgifter ha de sakkunniga

ansett tillräckligt att helt allmänt angiva så att jordbruksförsöksanstälten

skall handhava ifrågavarande försök, försåvitt icke dessa äro kombinerade

med specifika djurförsök, i vilket fall de skola ankomma på husdjursförsöksanstalten.

Det närmare bestämmandet av vardera anstaltens

hithörande försöksuppgifter torde lämpligen böra ske i samband med det

årliga fastställandet av anstalternas försöksprogram.

Husdjursförsöksanstalten beröres av de sakkunnigas förslag således endast

i så måtto att därigenom avses att tillförsäkra sagda anstalt ökade möjligheter

att bedriva djurförsök på betesmarker. Ben avdelning hos anstalten

som sysslar med dylika försök synes därför böra tilldelas en förste assistent

såsom specialist på hithörande problem. Vidare lia de sakkunniga funnit

det vara angeläget att anstalten i detta sammanhang erhåller personalförstärkning

för sina laboratoriearbeten. Härför torde beräknas en förste assistent

såsom kemist samt ett tekniskt biträde.

Den av föreningen upptagna studiegårdsverksamheten ha de

sakkunniga funnit kunna lämna värdefulla bidrag till fromma för det norrländska

jordbruket. Någon ändring i det allmännas stöd åt verksamheten

borde därför icke göras. Härom lia de sakkunniga anfört.

Verksamheten nied föreningens studiegårdar har pågått relativt kort tid.

Den påbörjades i maj 1942 och blev fullt utbyggd efter den från början uppgjorda

planen under år 1943. Endast berättelsen för första verksamhetsåret

föreligger färdig. Det är därför ej möjligt att för närvarande enbart på basis

av erfarenheter och resultat från studiegårdarna grunda en uppfattning om

deras betydelse för norrländskt jordbruk. Såsom utgångspunkt få i stället huvudsakligen

användas de motiv, som föranledde gårdarnas upprättande,

samt den organisation de erhållit.

Den vid studiegårdarna bedrivna verksamheten åsyftar att gagna skilda

ändamål. Genom studiegårdarna möjliggöres sålunda ett noggrant studium

av de faktorer som bestämma lanthushållningens ekonomi. Bokföringen vid

gårdarna har för närvarande en sådan omfattning att den väsentligen torde

motsvara Sveriges lantbruksförbunds s. k. E-kontroll. Den synes därigenom

erbjuda ett material som hittills icke lika fullständigt stått att erhålla

från i Norrland driftskontrollerade jordbruksgårdar. Studiegårdarna torde

därför i väsentlig grad kunna lämna bidrag för studier av norrländska

ekonomiska jordbruksproblem såväl sorn av problem rörande samverkan

mellan jordbruk och skogsbruk. Resultaten från den jordbruksekonomiska

forskning till vilken studiegårdarna sålunda lämna material böra i hög grad

kunna utgöra underlag för såväl den enskildes som det allmännas åtgärder

för uppbyggande av framtida norrländskt jordbruk.

Studiegårdarna skola även utgöra informationsorgan och förmedlare av

upplysning i jordbruksfrågor. Efter den rationalisering som avses att genomföras

vid gårdarna genom samarbetet mellan driftsledarna och ägarna,

böra de efter hand kunna bliva lämpliga studieobjekt för omkringliggande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis proposition nr 280.

jordbruk. De kunna därför också förväntas avhjälpa den i Norrland ganska

framträdande bristen på ledande jordbruk.

En viktig uppgift torde också studiegårdarna kunna fylla som kontaktorgan

mellan det praktiska jordbruket i Norrland och försöksverksamheten

därstädes. Då rationaliseringen vid gårdarna till stor del torde komma att

bygga på erfarenheter från försöksverksamheten, bliva de härigenom förmedlare

av denna verksamhets resultat samtidigt som de kunna utöva en

viss kontroll under ganska skiftande miljöer av resultatens praktiska värde.

Den omfattande bokföringen av jordbruksdriften och jordbruksförhållandena

vid gårdarna torde å andra sidan kunna erbjuda försöksverksamheten

såväl som all forskning över norrländskt jordbruk (iverhuvud taget åtskilliga

problem och ett omfattande material till studium och undersökning. Det

synes därför som örn studiegårdarna skulle kunna komma att bilda en värdefull

och önskvärd komplettering av nu förefintlig norrländsk försöksverksamhet.

Enligt de sakkunnigas mening borde studiegårdsverksamheten inordnas

såsom ett led i lantbrukshögskolans försöksverksamhet och förenas med

jordbruksförsöksanstalten såsom en avdelning för jordbruksekonomiska försök

i Norrland under ledning av en därstädes bosatt statsagronom. Verksamheten

skulle bedrivas i samråd med lantbrukshögskolans institution för

lantbruksekonomi. De sakkunniga lia örn detta sitt förslag närmare anfört

följande.

Den forskning som studiegårdarna lämna material till torde närmast böra

betecknas som jordbruksekonomisk försöksverksamhet. Av de nuvarande

statliga jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna synes ingendera hittills

ha upptagit en verksamhet fullt likartad med den som bedrives vid studiegårdarna.

Från försöksanstalterna tillhörande försöksgårdar avses a 11.erhålla

förutom rena försöksuppgifter även uppgifter av jordbruksekonomisk art,

men dessa senare måste av flera skäl bliva av annan karaktär än de som

studiegårdarna frambringa. Gällande författning för försöksanstalterna inrymmer

ej heller direkt jordbruksekonomisk forskning i arbetsuppgifterna.

Vid en överföring av föreningens verksamhet på förefintliga statliga organ

för försöksverksamheten synes emellertid hinder ej böra föreligga att anknyta

studiegårdsverksamheten till lantbrukshögskolans försöksverksamhet.

En sådan anordning skulle på lämpligt sätt kunna komplettera den nuvarande

försöksverksamheten i Norrland.

Studiegårdsverksamheten skulle alltså utgöra en del av lantbrukshogskolans

försöksverksamhet. Då den för närvarande helt är förlagd till Norrland,

synas skäl tala för all även den närmaste ledningen för densamma halsin

placering i verksamhetsområdet. Ledningen hör stå i god kontakt med

gårdarna och deras driftsledare, noga följa jordbruksutvecklingen i Norrland

och ■ffira väl förtrogen med den där bedrivna försöksverksamheten. Förläggningsorten

torde därför böra utväljas dels efter studiegårdarnas belägenhet

och dels på lämpligt sätt i anslutning till jordbruksförsöksverksamheten. Da

det är bekant att norrlandskommittén har leir avsikt att verkställa en översyn

i fråga örn forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område,

torde det vara lämpligt att avgöra placeringen för ledningen av studiegårdsverksamheten

i sammanhang nied denna översyn. Förslagsvis kan nämnas

Sollefteå eller Umeå eller dessa städers närhet.

Studiegårdarna tillhöra alltjämt de ursprungliga ägarna, och föreningens

ledning av desamma grundar sig på skriftliga avtal, som för de gårdar för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

vilka statsbidrag utgå äro 20-åriga med rätt lill uppsägning efter 5 år. Föreningens

rådgivande verksamhet för gårdarna förmedlas i lörsta hand av

föreståndaren och två driftsledare men tillika vid behov av föreningens

övriga tjänstemän. Driftsledarna besöka gårdarna regelbundet varje månad

under hela året. Bokföringen omhänderhaves av Sveriges lantbruksförbunds

avdelningskontor i Härnösand efter anvisningar från lantbrukshögskolans

institution för lantbruksekonomi.

Den korta tid som studiegårdsverksamheten pågått giver ej möjlighet att

tillförlitligt bedöma, huruvida organisationen av samarbetet mellan densamma

och föreningens övriga verksamhetsgrenar kan anses fullt tillfredsställande

eller påkallar några förändringar. Ingenting giver emellertid vid handen

att behov av förändring för närvarande föreligger. Det förefaller därför ej

finnas anledning till att vid anknytning av studiegårdsverksamheten till annan

organisation än föreningen rubba den uppbyggnad i stort av till densamma

hörande rådgivande och kontrollerande verksamhet som nu finnes. Samtliga

de studiegårdar, för vilkas organisation statsbidrag eller bidrag från

enskilda nu utgå till föreningen, böra således anslutas till verksamheten och

denna bör fullföljas i enlighet med nu gällande avtal. Bokföringen bör bearbetas

av Sveriges lantbruksförbunds avdelningskontor i Härnösand. Såsom

rådgivare för studiegårdarnas driftsledning böra två driftsledare fungera.

I Norrland lia vallodling och myrodling sin relativt största omfattning

i vårt land. Den expertis som på dessa båda områden av föreningen tillhandahållits

för Norrland synes fortfarande vara motiverad. Då såväl vallodlingen

som myrodlingen även i framtida norrländskt jordbruk kan förväntas få

minst samma relativa betydelse som hittills, måste det anses önskvärt att i

fortsättningen både vallkulturen och myrodlingen givas samma stöd som

för närvarande tillkommer desamma.

Föreningens konsulentverksamhet i vall- och myrodling bör, vad rör Norrland

och jämförliga delar av Kopparbergs och Värmlands län, därför anknyta

till blivande organisation för studiegårdsverksamheten i Norrland.

Åtskilliga fördelar torde härigenom vara att vinna. Studiegårdarnas material

förutsattes även böra utnyttjas i upplysningsverksamheten och synes kunna

tillrättaläggas härför genom konsulenter i vad den avser på dem ankommande

arbetsuppgifter. Den tilltänkta placeringen av studiegårdsledningen

skulle tillika möjliggöra ett lämpligt utnyttjande för konsulenterna av försöksverksamheten

i Norrland. Konsulenternas sakkunskap synes vidare böra

vara till gagn för planeringen av åtgärder för främjande av vallkultur eller

myrodling vid studiegårdama. Med hänsyn till den omfattning denna konsulentverksamhet

för närvarande har och framdeles torde komma att få, synas

för Norrlands vidkommande minst erfordras en konsulent i vallodling och

en i myrodling.

Behovet av de två anförda konsulenterna i vallodling och myrodling får

ses mot bakgrunden av att dessa odlingsgrenar erfordra mer specialbetonad

sakkunskap än vad andra växtodlingsgrenar eller odlingsbetingelser kfäva.

Vallodlingens mångskiftande karaktär i anläggning, skötsel, skörd m. m. liksom

myrodlingens speciella förhållanden med avseende på struktur, näringstillgång

m. m. tarva specialkännedom och därmed också sina särskilda rådgivare.

Därtill kommer att såväl vallodlingen som myrodlingen särskilt i

Norrland är i behov av en intensiv upplysningsverksamhet dels med hänsyn

till deras stora betydelse och dels enär ingendera står på den produktionsnivå

som önskvärt och möjligt är.

En granskning av lanthushållningens olika problem synes giva vid handen

att för Norrlands vidkommande även en annan gren bör göras till föremål

för särskild upplysningsverksamhet. Här åsyftas närmast arbetstekniska

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

frågor, såsom handhavandet och skötseln av maskiner och redskap, utnyttjandet

av arbetskraft för olika uppgifter i lanthushållningen, samordningen

av arbetsuppgifter i jordbruk och skogsbruk. I alla dessa frågor kunna åtskilliga

brister i nutida norrländskt jordbruk påvisas, och en vidgad upplysningsverksamhet

synes vara på sin plats. Även tor en sadan erbjuder studiegårdarna

ett användbart material. Då näppeligen kan påräknas att övrig i

Norrland arbetande upplysningsverksamhet kan giva tillräckligt omfattande

och ingående rådgivning även på nu skisserat område, synas skäl löieligga

att även för arbetstekniska frågor lia en specialkonsulent.

Förutom denna personal bör för studiegårdsledningen anställas ett kontorsbiträde.

De sakkunnigas förslag berör även föreningens kemiska analysverksamhet

och husdjursförsöksanstaltens kemiska laboratorium.

I dessa hänseenden lia de sakkunniga anfört.

Vid eli överförande av föreningens arbetsuppgitter på lantbrukshögskolans

försöksanstalter förefaller det lämpligast och helt i överenstämmelse med högskolans

hittillsvarande organisation att föreningens hela kemiska analysverksamhet

överföres till högskolans kemiska analyslaboratorium. Genom en

dylik överflyttning är det uppenbart att antalet analysuppdrag till analyslaboratoriet

kommer att avsevärt öka. Denna stegring kan väntas komma att

omfatta dels en fortsättning av sådana arbeten som nu utföras vid föreningen

och dels nya arbetsuppgifter i anslutning till försöksanstalternas önskemal

i samband med vall- och mossodlingsproblemen. En ökning av analyslaboratoriets

arbetsuppgifter är emellertid endast möjlig att genomföra under förutsättning

att laboratoriet erhåller tillgång till ytterligare arbetskrafter.

De sakkunniga vilja på grund av anförda förhållanden föreslå att analyslaboratoriet

tilldelas en assistenttjänst. Vidare böra ytterligare medel anvisas

till analyslaboratoriet för anlitande av tillfälliga laboratoriebiträden.

Från husdjursförsöksanstalten har uttalats behov av en egen assistent med

kemisk utbildning, särskilt med hänsyn till nödvändigheten att under forsökens

gång följa dessa genom kontinuerliga kemiska analyser. Med den

omfattning arbetet vid analyslaboratoriet erhållit under de sista åren är det

dessutom fördelaktigt örn vissa förberedelsearbeten lör den fortsatta kemiska

analysen kunna komma till utförande redan vid försöksinstitutionen. Genom

en dylik anordning vinnes ökad garanti för att till analyslaboratoriet överlämnas

endast sådana analysuppdrag som med nuvarande lokalutrymme och

med förefintlig utrustning snabbt och noggrant kunna bringas till utförande

utan att inkräkta på övriga uppdragsgivares intressen.

På grund av nämnda förhållanden synes det de sakkunniga vara en lämplig

utväg att vid verksamhetens omorganisation till husdjursförsöksanstalten

knvta en tjänsteman med kemisk fackutbildning i förste assistents ställning

med uppgift att handlägga vid anstalten förekommande speciella uppdrag

samt att i samråd med analyslaboratoriet låta verkställa erforderliga förberedelsearbeten

på sådant analysmaterial som överlämnas till laboratoriet.

Denne tjänsteman bör sålunda tillhöra husdjursförsöksanstalten, men det

kan tidvis vara lill fördel för arbetena både vid husdjursförsöksanstalten

och vid analyslaboratoriet örn han av anstaltens föreståndare tillfälligtvis

kan hänvisas till att för försöksanstaltens räkning utföra vissa arbeten vid

den sistnämnda institutionen.

Lantbrukshögskolans analyslaboratorium har hittills ej förfogat över någon

botaniskt-analytisk verksamhet, såsom analys av torvjords- och mossprovers

botaniska härkomst, botanisk analys av vegetations- och foderpro
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

ver etc. I den mån sådan analys varit erforderlig för verksamheten vid jordbruksförsöksanstalten

har den utförts direkt vid anstalten.

Efter den ifrågasatta överflyttningen av föreningens verksamhet till lantbrukshögskolan

är det att förutse att botaniska analyser komma att bliva

av betydelse för såväl jordbruks- som husdjursförsöksanstalten.

Då analyslaboratoriet icke har några som helst lokalutrymmen att ställa

till förfogande, är det — utan verkställande av tillbyggnad för laboratoriet

— för närvarande ej möjligt att införliva en botaniskt-analytisk verksamhet

med analyslaboratoriet. Ett inordnande av den botaniska analysen under det

kemiska analyslaboratoriet är ej heller lämpligt av den anledningen att analyslaboratoriets

ledning ej är i besittning av den botaniskt-vetenskapliga expertis

som är en viktig förutsättning för att verksamheten i fråga skalf kunna

upprätthållas på en vetenskapligt hög nivå, men som genom inrättande

av förutnämnda botanistbefattning vid jordbrnksförsöksanstalten kommer

att vara tillgänglig vid jordbruksförsöken och även bör kunna anlitas för

husdjursförsöksanstaltens betesförsök när så påkallas. Härtill kommer

önskvärdheten av att ett botaniskt analyslaboratorium helst bör vara placerat

i närheten av de lokaler som disponeras av den statsagronom vilken

är närmast intresserad av den botaniska analysverksamheten inom

jordbruksförsöksanstalten samt av motsvarande tjänsteman inom husdjursförsöksanstalten.

Man bör även taga i betraktande att andra institutioner

vid lantbrukshögskolan kunna behöva till ett botaniskt analyslaboratorium

inlämna prover för bestämning ävensom möjligheten att för största

vederhäftighets vinnande anordna någon form av samarbete mellan högskolans

växtsystematisk-genetiska institution och dess botaniska analyslaboratorium

i likhet med motsvarande anordning på den kemiska analysverksamhetens

område.

När de sakkunniga föreslagit förestående lösning av försöksanstalternas

laboratoriefråga har denna förestavats av hänsyn till även andra än nu

nämnda synpunkter. De sakkunniga lia nämligen funnit att husdjursförsöksanstalten

med hänsyn till vad nyss anförts rörande dess behov av kemiska

snabbanalyser jämväl i fortsättningen nödvändigtvis bör ha tillgång till ett

eget välutrustat kemiskt laboratorium och att dess personal för ändamålet

hör utökas. Däremot ha de sakkunniga ansett att jordbruksförsöksanstalten,

som hittills icke haft eget dylikt laboratorium men likväl kunnat utföra erforderliga

botaniska analyser och i övrigt anlitat lantbrukshögskolans analyslaboratorium,

kan utan egentlig olägenhet fortsätta härmed även sedan anstalten

övertagit föreningens ifrågavarande arbetsuppgifter men å andra sidan

i samband därmed tilldelats en botanisk expert. Den omständigheten

att föreningen varit utrustad med kemiskt laboratorium, vilket för övrigt

tillika fungerat såsom kemisk station, bör givetvis i och för sig icke tagas

till intäkt (ör att samma behov därav skall uppkomma för jordbruksförsöksanstalten

i fortsättningen. Såsom en enskild institution har det för visso

legat föreningen fjärran att söka anlita lantbrukshögskolans analyslaboratorium.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas den omständigheten att föreningens

kemiska laboratorium såsom nämnts hittills i viss utsträckning varit verksamt

såsom kemisk station och alltså mot ersättning utfört kemiska analyser

åt allmänheten. I enlighet med försöksverksamhetens önskemål och en hittills

med sträng konsekvens tillämpad praxis tager lantbrukshögskolans analvslaboratorium

principiellt ingen befattning med analysprover av denna kategori

utan hänvisar dem i förekommande fall antingen till statens lantbrukskemiska

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

kontrollanstalt eller till någon av de lokala lantbrukskemiska kontrollstationema.

Analysprover av den beskaffenheten att kostnaden tor analysen skall

bestridas av uppdragsgivare utanför lantbrukshögskolan i enlighet roed

bruksstyrelsens taxa för de kemiska stationerna måste sålunda, även i de

fall att någon av föreningens förutvarande konsulenter medverkat till provtagningen

eller animerat till undersökningens utförande, i framtiden hänvisas

till någon av de nämnda analysinrättningarna.

Beträffande lantbruks högskolans kansli ha de sakkunniga

framhållit, att den föreslagna utvidgningen av försöksanstalternas verksamhet

givetvis medförde viss ökning av arbetet inom kansliet. Då kansliarbetet

dessutom redan nu vore så betungande att lantbrukshögskolan vore i stort behov

av ytterligare arbetskrafter för detsamma, ha de sakkunniga funnit sig

böra föreslå att vid kansliet skulle inrättas en kassörstjänst. Vidare borde

ytterligare en vaktmästare finnas tillgänglig vid kansliet.

De sakkunniga ha utgått från att föreningens personal vid en

eventuell avveckling av föreningens verksamhet i samband med ett genomförande

av de sakkunnigas förslag skulle kunna beredas mot sina hittillsvarande

tjänstgöringsförhållanden svarande befattningar vid lantbrukshögskolan,

försåvitt förtidspensionering icke borde ifrågakomma. I anslutning till

det av de sakkunniga angivna ökade personalbehovet vid lantbrukshögskolan

ha de sakkunniga föreslagit följande överflyttning av föreningens befattningshavare

i de nya befattningarna.

Föreningens personal

Statlig befattning

Lönegrad

Jordbruksförsöksanstalten.

Mossavdelningen.

Konsulent 0. Djurle......

......... Förste assistent

Eo

21

Assistent G. Frycklund ...

........... Assistent

Eo

10

Betes- och vallavdelningen.

Avdeln.förest. G. Giöbel . .

............. Statsagronom

A

26

Konsulent J. Borg.......

............ Förste assistent

Eo

21

Lab.förest. G. Sandberg .

.......... » »

Eo

21

Assistent H. Löfvenmark

.......... Assistent

Eo

16

.......... »

Eo

12

Lab.biträde E. Gustafsson

......... Tekniskt biträde

Eo

4

Skrivbiträde I. Jonsson .

........ Kontorsbiträde

Eo

4

Avdelningen för jordbruksekonomiska försök i Norrland.

Föreståndare G. Rappe .

........ Statsagronom

A

26

Konsulent B. Wallin . . . .

......... Beteskonsulent

Eo

21

Föreningens motsvarande tjänsteman är avliden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kimot. Majlis proposition nr 280.

Föreningens personal

Statlig befattning

Lönegrad

Konsulent B. Ahlström____

Eo

21

(Vakant)1 ...............

Eo

21

(Vakant)1 ...............

Eo

4

Driftsledare S. Ring......

Årsarvode

Driftsledare H. Åkerberg ..

Konsulent S. Olofsson.....

II usdj urs försöksanstalten.

Eo

»

21

Lab.förest. H. Hjertstedt ..

Eo

21

Lab.biträde B. Almqvist . .

Eo

4

Lab.assistent V. Karlsson .

A n alijslaboratoriet.

Eo

12

Ekonomiass. B. Franke . . .

Kansliet.

Eo

18

Vaktmästare M. Johansson

Eo

7

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som komme att föranleda ifrågavarande

personals överflyttning till statstjänst, ha de sakkunniga ansett

sig kunna förutsätta, att befattningshavarna skulle få tillträda sina respektive

befattningar utan att dessa behövde ledigförklaras i vanlig ordning. Det

borde räcka med att vederbörande inkomme med en förklaring att han önskade

erhålla den för honom avsedda befattningen.

Enär åtskilliga av föreningens befattningshavare vid tiden för övergången

till statstjänst, vilken av de sakkunniga beräknats till den 1 juli 1946, komme

att ha ett betydande antal anställningsår i föreningens motsvarande

tjänst bakom sig och i vissa fall på grund av sin levnadsålder icke kunde

hinna med de löneklassuppflyttningar, som eljest skulle stå dem till buds,

ha de sakkunniga funnit det motiverat att redan från början åtgärder vidtoges

för att bereda befattningshavarna förbättringar i form av löneklassuppflyttningar.

Härom ha de sakkunniga anfört.

De sakkunniga ha övervägt skilda anordningar och kommit att stanna för

den lösningen, att vederbörandes antal anställningsår såsom ordinarie innehavare

av nuvarande befattning hos föreningen bör läggas till grund för en

omedelbar löneklassuppflyttning på så sätt att en tredjedel av sagda anställningstid

^ må tillgodoräknas för dylik uppfattning. Minst nio anställningsår

skulle sålunda erfordras för en löneklassuppflyttning. Exempelvis skulle en

befattningshavare med tjugufyra anställningsår få räkna sig till godo åtta

år och sålunda redan från början åtnjuta uppfattning med två löneklasser

samt med avseende på nästkommande uppflyttning få tillgodoräkna två år,

vadan för en tredje uppflyttning i löneklass skulle erfordras endast ett år

i statstjänst.

1 Motsvarande befattning finnes icke hos föreningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition nr 280.

Den av de sakkunniga föreslagna regeln för löneklassuppflyttning giver följande

resultat.

Befattningshavare

Djurle..........

Frycklund.......

Giöbel..........

Borg...........

Sandberg .......

Löfvenmark.....

Gustafsson......

Jonsson.........

Rappe ..........

Wallin..........

Ahlström.......

Olofsson........

Hjertstedt......

Almqvist........

Karlsson........

Franke .........

Johansson.......

Anställd Antal anst.-år

den d. lji 46

15A

1922

24

Vs

1939

7

Vio

1925

20

Vs-

1917

29

1/

/1

1940

6

Vo

1920

26

Vo

1916

30

27/s

1937

9

Vil

1931

11

16/o

1918

28

lbU

1938

8

16/s

1937

9

v.

1908

38

V.

1937

8

Vi

1918

28

10/o

1942

4

Vs

1930

16

Lönegrad

Löneklass

Eo 21

22

Eo 10

9

A 26

28

Eo 21

23

Eo 21

20

Eo 16

17

Eo 4

6

Eo 4

4

A 26

27

Eo 21

23

Eo 21

20

Eo 21

21

Eo 21

23

Eo 4

4

Eo 12

14

Eo 18

17

Eo 7

7

Beträffande föreningens föreståndare Rappe ha de sakkunniga föreslagit

ett personligt lönetillägg å 1 500 kronor, motsvarande hans nuvarande föreståndarearvode,

under förutsättning att han icke erhölle kompensation härför

i annan ordning av föreningen. De sakkunniga ha vidare framhållit, att

föreståndaren Rappe hade bostad om sju rum och kök i föreningens institutionsbyggnad

och därför, inklusive värme, erlade hyra med 2 000 kronor.

I betraktande av hyresbeloppets storlek syntes föreståndaren Rappe åtnjuta

en betydande bostadsförmån, varför det enligt de sakkunnigas mening vore

rimligt att han kompenserades för mistning av sagda förmån genom att —

under nyssnämnda förutsättning — tilldelas ytterligare personligt lönetilllägg,

beräknat till 1 000 kronor.

Föreningens återstående personal, kassörskan V. Björkman och bibliotekarien

I. Nilsson, skulle enligt de sakkunnigas förslag förtidspensioneras. De

sakkunniga ha härutinnan anfört följande.

Vid avgång från sina hos föreningen innehavda med pensionsrätt förenade

befattningar torde sagda befattningshavare enligt reglementet för statens

pensionsanstalt, där deras pensionering är tagen, bliva berättigade att vid

pensionsålderns uppnående eller vid tidigare inträdande varaktig oförmåga

till arbete erhålla uppskjuten tjänstepension. Vid bestämmande av denna

pension tillgodoräknas försäkringsavgift för den tid före avgången för vilken

befattningshavaren enligt reglementet äger räkna tjänsteår. Avgiftsbetalningen

upphör med avgången. .. .... ...

I tidigare liknande fall ha statsmakterna emellertid i allmänhet sorjt tor

att befattningshavare, vars befattning blivit indragen till följd av statsmakternas

beslut, under vissa förutsättningar tillerkänts viss ersättning för tiden

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

fram till pensionsålderns uppnående ävensom rätt till fortsatt pensionsrätt

i statens pensionsanstalt. Sålunda har exempelvis befattningshavare vid den

1 juli 1939 nedlagd kemisk station genom Kungl. Maj:ts brev den 14 juli

1939 under förutsättning att han vid nedläggandet kunde tillgodoräkna minst

20 eller, därest han uppnått 50 levnadsår, minst 15 anställningsår tillerkänts

årlig ersättning, motsvarande den genast började tjänstepension jämte pensionsförhöjning

och dyrtidstillägg som skulle ha tillkommit honom, därest

han kvarstått i tjänst intill pensionsålderns inträdande, att bestridas till

hälften av staten och till hälfen av vederbörande huvudman. Befattningshavare

som tillerkänts ersättning har med avseende på pension i statens pensionsanstalt

samma rättigheter och skyldigheter som om han fortfarande

innehade den befattning från vilken han entledigats.

Beträffande nu ifrågavarande befattningshavare synas I. Nilsson men icke

V. Björkman redan kunna tillgodoräkna mer än 20 anställningsår. V. Björkman

synes vid uppnående av 50 levnadsår den 8 september 1945 kunna tillgodoräkna

mer än 15 anställningsår.

Beloppen av de genast börjande tjänstepensioner jämte pensionsförhöjning

samt dyrtids- och kristillägg vid nu tillämpade procenttal för beräkning av

sådana tillägg, som skulle kunna tillkomma befattningshavarna, därest de

kvarstode i tjänst till pensionsålderns inträdande, ha av de sakkunniga angivits

vara följande.

Namn Födelse- Årlig tjänstepension Pensions- Dyrtidsdatum

fr q m kronor förhöjning tillägg

V. Björkman % 1895 1j10 11*55 1 785: — 231: — 564: —

I. Nilsson “/i 1895 V* 1955 1 500: — 288: — 504: —

3 285: — 519: — 1 068: —

Kris- Summa

tillägg kronor

360: 96 2 940: 96

322: 56 2 614: 56

683: 52 5 555: 52

Vid pensionsbeloppens uträkning ha de sakkunniga antagit, att tjänsteårsberäkningen

skulle fortlöpa utan avbrott efter inträdet i statens pensionsanstalt.

I fråga örn de av föreningen disponerade byggnaderna vid

Ultuna lia de sakkunniga anfört.

Ett genomförande av den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av

den statliga forsknings- och försöksverksamheten torde komma att medföra

motsvarande begränsning av föreningens verksamhet, sannolikt en avveckling

av föreningen. Då föreningen under dylika ändrade förhålladen i fortsättningen

icke får användning för sina byggnader i Ultuna, ha de sakkunniga

övervägt huruvida dessa byggnader skulle kunna tagas i anspråk av

någon statlig institution, närmast jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna.

Föreningens dispositionsrätt till den från Ultuna egendom upplåtna tomtmarken

upphör i och med att föreningens nuvarande verksamhet nedlägges.

Samtidigt övergår den med statsmedel uppförda institutionsbyggnaden i statens

ägo. I samband härmed synes laboratoriebyggnaden böra övertagas av

staten. Jämväl utrustning och apparatur i byggnaderna torde böra övertagas

av staten i den utsträckning som användning därav kan förefinnas.

Såväl husdjursförsöksanstalten som jordbruksförsöksanstalten är i trängande

behov av förbättrade tjänstelokaler, varjämte det är angeläget att sistnämnda

anstalt kan med det snaraste förflyttas från Experimentalfältet till

Ultuna för att där sammanföras med lantbrukshögskolans övriga institutio
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr ''280.

33

ner, främst husdjursförsöksanstalten med vilken ett nära samarbete förutsattes,

särskilt vad gäller betesförsök. Enligt tidigare uppgjort byggnadsprojekt

har en gemensam nybyggnad för ifrågavarande båda försöksanstalter

planerats i Ultuna. Om föreningens byggnader emellertid bliva tillgängliga

1 samband med den föreslagna omorganisationen, synes därigenom yppa sig

ett oförutsett tillfälle att ordna anstalternas lokalfråga genom att berörda

byggnader ställas till anstalternas förfogande.

Efter företagen undersökning i samråd med försöksanstalternas föreståndare

vilja de sakkunniga föreslå att ifrågavarande båda byggnader för statens

räkning utnyttjas så att jordbruksförsöksanstalten erhåller institutionsbyggnaden

och husdjursförsöksanstalten laboratoriebyggnaden. För jordbruksförsöksanstalten

erfordras dessutom att en nybyggnad uppföres för

torkning och beredning av prover samt för tröskning och förråd m. lii. Vidare

påkallas vissa omändringsarbeten i institutionsbyggnaden, huvudsakligen för

att ombilda föreståndarebostaden till tjänstelokaler. Eventuellt ytterligare

behövliga förvaringsutrymmen för jordbruksförsökanstalten kunna beredas

och utan nämnvärda kostnader iordningställas i den disponibla ungdjursladugården

på Ultuna egendom. Husdjursförsöksanstalten förutsättes bibehålla

sina nuvarande lokaler i lantbrukshögskolans kanslihus tills vidare och

till dess att sagda lokaler kunna ersättas genom uppförande av en ny institutionsbyggnad

för anstalten. För att laboratoriebyggnaden skall kunna komma

till avsedd användning för husdjursförsöksanstalten erfordras att vissa

ytterligare utrymmen därstädes vinterbonas och förses med värmeledning.

Härutöver är sistnämnda anstalt i behov av förbättrade möjligheter att verkställa

försök med husdjur som måhända kunna tillskapas genom att anstalten

får disponera den av föreningen från Uppsala universitet arrenderade

försöks- och demonstrationsgården Lilla Sunnersta.

En jämförelse mellan försöksanstalternas nuvarande lokalutrymmen och

de som bliva tillgängliga för anstalterna genom de sakkunnigas förslag ger

vid handen att vad jordbruksförsöksanstalten beträffar denna även med

hänsyn tagen till den ifrågasatta personalökningen erhåller betydligt rymligare

lokaler. På Experimentalfältet disponerar anstalten tvenne byggnader,

innehållande 13 tjänsterum, biblioteksrum, lunchrum, verkstadsrum, lagerrum

m. m. med en sammanlagd golvyta av cirka 470 m2. I institutionsbyggnaden

på Ultuna kommer anstalten att — efter de föreslagna förändringarna

—• erhålla i bottenvåningen 15 tjänsterum, varav 3 större, i övervåningen

8 mindre och 4 större tjänsterum ävensom 1 samlingssal samt slutligen i

jordvåningen biblioteksrum, tidningsrum, lunchrum, uppackningsrum och

2 förrådsrum, allt med en golvyta av tillhopa cirka 690 m2. I jordvåningen,

vars golvyta är cirka 460 lii2, finnas dessutom bostad om 3 ruin oell kök

åt vaktmästare samt pannrum, luftskyddsrum och källarlokaler. Härtill

kommer nybyggnaden — avsedd att inrymma, förutom ett par tjänsterum,

lokaler för torkning och beredning av prover samt tröskning och

förråd lii. lii. — vilken innehåller i jordvåningen cirka 265 m2, i bottenvåningen

likaledes 265 lii2 samt i vindsvåningen cirka 230 lii2. Husdjursförsöksanstälten

har till sitt förfogande, förutom tjänsterum örn tillsammans

cirka 300 m2 i lantbrukshögskolans kanslihus jämte vissa källarlokaler

därstädes, laboraloricutrymmen spridda på skilda håll inom högskolans

institutioner, upptagande tillhopa cirka 160 m2, vartill komma cirka 80

lii2 sorn utnyttjas lill kvarnrum, diskrum, förrådsrum lii. lii. Föreningens

laboratoriebyggnad — avsedd att ersätta nämnda laboratorielokaler — innehåller

i jordvåningen cirka 325 m2, i bottenvåningen likaledes 325 lii2 samt

i vindsvåningen cirka 250 lif. Samtidigt sorn anstalten får sitt laboratorium

samlat i en byggnad, innebär detta en avsevärd utökning av lokalutrymmena

Bihang till riksdagens protokoll 1945. I saini. Nr 2S0. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 280-

för ändamålet. Bägge försöksanstalternas föreståndare ha också förklarat att

anstalternas lokalbehov blivit väl tillgodosedda genom de av de sakkunniga

föreslagna anordningarna, dock att för husdjursförsöksanstaltens del räknas

med att en särskild institutionsbyggnad kommer att uppföras framdeles.

Arrendet av Lilla Sunnersta försöks- och demonstrationsgård

bör enligt förslaget övertagas av lantbrukshögskolan för att disponeras

av husdjursförsöksanstalten i anslutning till dess försöksanläggningar

vid Bäcklösa. Det av förenigen arrenderade torpet Svia under Ultuna

egendom bör i fortsättningen disponeras på samma sätt som Lilla Sunnersta.

Om dessa förslag ha de sakkunniga anfört.

Den av föreningen från Uppsala universitet arrenderade jordbruksfastigheten

Lilla Sunnersta i Bondkyrko socken är belägen cirka 1,5 kilometer

från föreningens institution. Denna fastighet innehåller cirka 41,21 hektar

öppen åker, 7,44 hektar permanenta betesvallar, 2,5 hektar hagmark och

ungefär 1 hektar impediment. Upplåtelsen omfattar tiden 14 mars 1934—

14 mars 1954. Avgälden är bestämd till 50 hektoliter spannmål efter årets

medelmarkegångspris för länet, d. v. s. för 1943/44 636 kronor 75 öre.

Fastigheten användes av föreningen såsom försöks- och demonstrationsgård.

Driften ledes av doktor A. Elofson i samråd med föreningens föreståndare

mot årsarvoden av tillhopa 1 500 kronor, varjämte Elofson åtnjuter

årliga naturaförmåner uppskattade till cirka 1 000 kronor. Elofson har

sin bostad på gården och erlägger härför hyra med 1 000 kronor.

Vid en eventuell avveckling av föreningens verksamhet synes de sakkunniga

ifrågavarande arrende kunna övertagas av lantbrukshögskolan. Då gården

är särskilt lämplig att användas för betesodling i samband med djurförsök,

torde den i så fall böra disponeras av husdjursförsöksanstalten i anslutning

till dess försöksanläggningar vid det närbelägna Bäcklösa. Genom en

dylik anordning kan sagda anstalt fortsätta nu pågående betesförsök, varjämte

gården kan utnyttjas för en hel del viktiga djurförsök.

Sålunda kan husdjursförsöksanstaltens smältbarhetsförsök med hästar till

större delen utföras på Lilla Sunnersta, eftersom ett härför lämpligt antal

hästar (4—6) kan hållas vid gården samt där skötas och behandlas på ett

för ändamålet lämpligt sätt. För anstalten medför tillgången till egna hästar

även den fördelen att behovet av hästdagsverken för försöksanläggningar

vid Bäcklösa kan fyllas. Vidare blir det möjligt att till Lilla Sunnersta förlägga

smältbarhetsförsöken med får, för vilket ändamål en mindre fårbesättning

kan liksom hittills hållas.

Anstalten har för avsikt att utvidga försöksverksamheten angående betesvegetationens

rationella utnyttjande genom betesdjur. Det är emellertid nödvändigt

att företaga ingående metodikundersökningar, innan ett större försöksarbete

igångsättes. Ur nämnda synpunkt kan Lilla Sunnersta vara en

värdefull tillgång för anstalten, då djurmaterial och betesvallar kunna disponeras

för dylika undersökningar, vilket icke synes vara möjligt på Kungsängen.

Undersökningarna böra utföras med hästar, nötkreatur och får samt

avse utrönandet av den bästa metodiken för bestämning av betesvallarnas

avkastning genom djurproduktion. Smältbarhetsförsök med betesvegetation

kunna utföras i relativt stor omfattning vid Lilla Sunnersta.

På grund av det höga grundvattenståndet å Kungsängen kan anstalten

där icke använda gropsilor. Jämförande undersökningar mellan grop- och

tornsilor med hänsyn till de under ensileringen uppstående förlusterna kunna

däremot utföras vid Lilla Sunnersta. Vidare kunna ensileringsförsök med

betesgräs genomföras därstädes, vilket knappast är möjligt på Kungsängen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kline/!. Majlis proposition nr 280.

35

För gruppförsök är kreatursbesättningen på Lilla Sunnersta givetvis otillräcklig.

Däremot kunna djur för de fysiologiska försök som äro planerade

att utföras vid anstalten erhållas från denna besättning, varvid före den

egentliga försökstiden djuren kunna givas speciell utfodring för att bliva

mest lämpliga för de uppställda försöksproblemen. Nötkreatursbesättningen

kan jämväl användas för demonstrationsändamål, varvid särskilt betingelserna

för användandet av största möjliga mängd hemproducerat foder för att erhålla

hög produktion kunna demonstreras praktiskt.

I fråga om bostadsupplåtelsen till dr Elofson ifrågasattes icke någon förändring.

Såsom kostnader för förslagets genomförande lia de sakkunniga

upptagit dels engångsutgifter för byggnader och utrustning, dels

ock ökade årsutgifter för lantbrukshögskolans del. Samtidigt skulle emellertid,

såsom de sakkunniga framhållit, statens årliga anslag till föreningen, för

närvarande uppgående till 270 750 kronor, komma att inbesparas. I fråga

örn engångsutgifterna ha de sakkunniga anfört.

De sakkunnigas förslag innebär dels att tidigare planerad gemensam nybyggnad

för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna kan begränsas till

att avse endast en ny byggnad för husdjursförsöksanstalten för att ersätta

dess nuvarande lokaler i lantbrukshögskolans kanslihus dels ock att jordbruksförsöksanstaltens

byggnader och jordbruk på Experimentalfältet bliva

disponibla för annat ändamål.

Genom lantbruksförbundets byggnadsförening ha de sakkunniga låtit

verkställa beräkning av nuvärdena hos föreningens institutionsbyggnad och

laboratoriebyggnad, vilka angivits till 230 000 kronor respektive 108 000 kronor.

Till jämförelse må nämnas, att byggnadernas värden vid uppförandet

uppskattats till 200 000 kronor respektive 100 000 kronor.

Till Svenska betes- och vallföreningen har enligt Kungl. Maj:ts brev den

27 juni 1929 upplåtits tomt från Ultuna egendom att avgiftsfritt innehavas

av föreningen tillsvidare så länge föreningens nuvarande verksamhet uppehälles.

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 9 november 1928 har föreningen erhållit

statsmedel å 200 000 kronor till institutionsbyggnadens uppförande under

villkor bland andra att, därest föreningen skulle upphöra med sin nuvarande

verksamhet, byggnaden skall övergå i statens ägo. I de för Svenska

vall- och mosskulturföreningen gällande stadgarna finnas bestämmelser intagna

om att, därest föreningens verksamhet enligt dessa stadgar skulle upphöra,

såväl institutionsbyggnaden med därtill börande ledningar och andra

för institutionens behov å Ultuna egendom utförda anläggningar som ock

tomtområdet, om detta av föreningen förvärvats med äganderätt, skola övergå

i statens ägo. Med hänsyn till sagda villkor synes föreningen icke kunna

påräkna någon ersättning för alt vid den ifrågasatta omorganisationen avstå

tomt och institutionsbyggnad till staten. Vad åter angår laboratoriebyggnaden,

vilken uppförts efter antagandet av nyssberörda stadgar och kostat föreningen

cirka 100 000 kronor, torde vid statens övertagande av densamma böra räknas

med att ersättning lämnas. Beloppet av denna ersättning torde beräknas

lill byggnadens nuvärde, enligt förut åberopad värdering uppgående till

108 000 kronor.

Beträffande de planerade omändringsarbetena i nämnda båda byggnader

ävensom rörande den föreslagna nybyggnaden lia ritningar och kostnadsberäkningar

utförts av lantbruksförbundets byggnadsförening. Nybyggnaden

beräknas uppföras såsom tillbyggnad lill laboratoriebyggnaden och med

anslutning lill institutionsbyggnaden. Berörda byggnadsarbeten lia kostnads
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

beräknats till 34 100 kronor för institutionsbyggnaden, 2 000 kronor till laboratoriebyggnaden

och 100 000 kronor för nybyggnaden eller sammanlagt

136 100 kronor. Dessa siffror grunda sig på följande beräkningar:

Institutionsbyggnaden. kronor

Rivningsarbeten................................... 1 180: —

Snickeri-, murnings- och grovarbeten................ 15 000: —

Målningsarbeten................................... 2 400: —

Värme och sanitära anläggningen................... 3 200: —

Elektrisk installation............................... 1 320: -—■ 23 100:_

Ombyggnadsarbeten för anslutning till nybyggnaden

samt vaktmästarebostaden:

Rivningsarbeten................................... 300: —

Snickeri-, murnings och grovarbeten................. 5 500: —

Målningsarbeten................................... 650: —

Värme och sanitära anläggningen................... 2 000: —-

Elektrisk installation............................... 350: — 8 800: —•

Ritningsarvode enl. arkitekttaxa klass II.................... 2 200: —

Ombyggnadsarbeten i laboratoriebyggnaden.

Snickeri-, murnings- och grovarbeten . ..

Värme och sanitära anläggningen......

Arbetsledning.......................

Summa kronor

34 100: —

... 1 500:—

400: —

100: —

2 000: —

Summa kronor

2 000: —

Nybyggnaden.

(Värmeledning till denna byggnad avses att tagas från

laboratoriebyggnadens värmepanna).

Byggnadsarbete 1 900 m3 å 50: —................... 95 000: —

Ritningsarvode enl. arkitekttaxa klass II.......... 5 000: — 100 000: —

Summa kronor 100 000: —

Såsom ytterligare engångskostnader torde böra räknas med ersättning för

övertagande av dels viss utrustning i institutions- och laboratoriebyggnaderna

och dels vissa inventarier på Lilla Sunnersta. Vidare kan det tänkas att föreningen

gör anspråk på ersättning för vissa förbättringar å byggnadsbeståndet

på Lilla Sunnersta och Svia. I ärendets nuvarande läge ha de sakkunniga

icke funnit anledning föreligga att söka verkställa närmare beräkning

av de kostnader som sålunda kunna uppkomma, utan torde det få ankomma

på föreningen att framlägga förslag härutinnan. Ifrågavarande kostnader

torde icke komma att bliva av sådan storleksordning att hänsynen därtill

bör få inverka på ärendets gång.

De av de sakkunniga upptagna ökade årsutgifterna för lantbrukshögskolans

del ha föranletts av de sakkunnigas förslag örn personalförstärkning vid

högskolan. Nettogrundlönerna, d. v. s. med avdrag av pensionsavgifterna,

för ifrågavarande ordinarie och extra ordinarie personal — beräknade efter

dyrort F1 och föreslagna löneklasser, de vakanta tjänsterna enligt lägsta löne
-

1 För den personal som avses bliva placerad i Norrland kan annan dyrortsgrupp bliva till

lämplig och även kallortstillägg komma i fråga.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

37

klasser — ha av de sakkunniga upptagits till 108 978 kronor. De fördela sig

på de olika institutionerna enligt följande uppställning:

Jordbruksförsöksanstalten.

Mossavdelningen...........................................

Betes- och vallavdelningen.................................

Avdelningen för jordbruksekonomiska försök i Norrland......

Husdjurs försöksanstalten.......................................

Analyslaboratoriet............................................

Kansliet....................................................

Summa kronor

kronor

10 422: —

37 821: —

31 452: —

16 677: —

4 359: —

8 247: —

108 978: —

De sakkunniga ha beträffande lönekostnaderna och övriga ökade årsutgifter

anfört ytterligare följande.

Såsom rörligt tillägg torde tillkomma cirka 16 300 kronor. Nettolönerna

för ifrågavarande personal utgöra sålunda (108 973 + 16 300 =) 125 278 kronor,

exclusive kristillägg.

Härtill kommer avlöning åt två driftsledare för studiegårdarna, vilken enligt

Kungl. Maj:ts brev den 25 september 1942 är bestämd såsom årsarvode

å högst 7 750 kronor för var och en samt tillsvidare utgår med 7 200 kronor.

I fortsättningen torde böra räknas med tillhopa 15 500 kronor för ändamålet.

Vidare torde böra upptagas ett belopp av 5 000 kronor för anlitande av

tillfälliga laboratoriebiträden vid analyslaboratoriet.

Personalkostnadsökningarna vid lantbrukshögskolan uppgå enligt förestående

beräkningar till (125 278 + 15 500 + 5 000=) 145 778 kronor, exclusive

kristillägg.

De sakkunniga ha avstått från att söka närmare angiva lantbrukshögskolans

omkostnadsökningar, då därmed synes böra anstå tills högskolan med

ledning av statsmakternas blivande beslut rörande reformens genomförande

kan för Kungl. Majit framlägga förslag i denna del. En överslagsberäkning

har emellertid givit till resultat att ifrågavarande kostnadsökningar

torde stanna inom ett sådant belopp att dessa tillsammans med löneökningarna

icke överskrida vad som för närvarande tilldelas föreningen i årsanslag

eller tillhopa cirka 270 000 kronor. Vad särskilt angår omkostnaderna för

studiegårdsverksamlieten utgå de sakkunniga ifrån att vad som kan återstå

av de medel föreningen för ändamålet erhållit från Wenner-Grenska stiftelsen

även i fortsättningen må disponeras för verksamheten. Vid beräknandet

av anslag för bestridande av ifrågavarande omkostnader bör givetvis hänsyn

tagas till berörda förhållande.

Det är de sakkunnigas mening att byggnadsfrågorna skola kunna redas

lipp inom sådan tid att den nya organisationen kan träda ikraft den 1 juli

1946. Detta förutsätter att erforderliga medel för byggnadsinlösen, 108 000

kronor, och för byggnadsarbeten, 136 100 kronor, tillhopa 244 100 kronor,

anvisas för budgetåret 1945/46. Anslagsanvisning till övriga engångskostnader

samt till de ökade årsutgifterna torde kunna bero till att avse påföljande

budgetår, då anslag till föreningen samtidigt skulle upphöra att utgå.

Rörande den förut omförmälda, till de sakkunniga överlämnade framställningen

om anslag för igångsättande av undersökningar

rörande skogsbete, sfrågan i Norrland ira de

sakkunniga uttalat, att påbörjandet av dylik verksamhet syntes vara en angelägenhet

som torde komma att uppmärksammas av norrlandskommittén. I

den mån forsknings- och försöksverksamhet ifrågasattes för ändamålet borde

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

det enligt de sakkunnigas mening ankomma på jordbruksförsöksanstalten att

framlägga det förslag i ämnet, vartill anstalten kunde finna anledning.

De sakkunniga lia vidare anfört följande.

Det har väckt de sakkunnigas uppmärksamhet att en hel del äldre och

nyare försöksmaterial fått bliva liggande obearbetat hos föreningen och sålunda

icke kommit att utnyttjas. De sakkunniga anse det vara en angelägenhet

av vikt att dylikt försöksmaterial, för vars frambringande föreningen

åtnjutit statsunderstöd, göres till föremål för inventering och sortering

samt vederbörlig bearbetning och att föreningen snarast vidtager härför erforderliga

åtgärder, eventuellt såsom ett led i en avveckling av verksamheten

och därav föranledda dispositioner med avseende på föreningens tillgångar.

Vad åter angår sådant förefintligt material som har samband med föreningens

pågående försök utgå de sakkunniga ifrån att detta ställes till den statliga

försöksorganisationens förfogande.

I sitt förenämnda, vid de sakkunnigas förslag fogade särskilda yttrande

har föreståndaren G. Rappe förklarat sig lia biträtt förslaget om

förstatligande av huvuddelen av Svenska vall- och mosskulturföreningens

verksamhet under den förutsättningen, att föreningens arbetsuppgifter inom

den statliga organisationsformen skulle bliva minst lika väl tillgodosedda,

som de skulle lia blivit, om de båda ursprungliga föreningarna fått fortsätta

sitt arbete med tillräcklig frihet och tillräckliga statliga anslag och utan de

upprepade störningsmoment, som vore ofrånkomliga under sådana perioder,

då antingen utredningar rörande organisationsformen förbereddes eller påginge

eller de ur utredningarna framkomna ändringsförslagen vöre under utförande.

Det framlagda förslaget vore emellertid icke av den beskaffenhet,

att detsamma kunde biträdas i oförändrat skick. Enligt föreståndaren Rappes

mening borde föreningens verksamhet icke inordnas under jordbruksförsöksanstalten

utan anslutas till lantbrukshögskolan under friare former. Föreståndaren

Rappe har härom anfört i huvudsak följande.

Genom att majoriteten av de sakkunniga ansett sig utan vidare böra sätta

jordbruksförsöksanstalten i dess nuvarande form såsom huvudman för föreningens

tre verksamhetsgrenar, lia många svårigheter och felbedömningar

uppstått. Så tili exempel saknas parallelltjänster till flera av föreningens viktigaste

befattningar helt inom jordbruksförsöksanstalten, vilket föranlett

flertalet av de sakkunniga att ändra örn föreningens befattningar på ett sådant

sätt, att de skulle kunna inpressas i försöksanstaltens ram.

Det synes finnas anledning ifrågasätta örn det är riktigt att utan närmare

överväganden rörande lämpligheten i och för sig av en sådan åtgärd fatta

beslut om att utvidga ramen för en forskningsanstalt sådan som jordbruksförsöksanstalten.

Det synes kunna befaras, att häri ligger en fara för verksamhetens

effektivitet. Det torde nämligen vara vida bättre med ett flertal

mindre organisationer, vilkas chefer var och en bära fullt ansvar för vad

som sker inom deras respektive arbetsområden, än med en stor organisation,

vars chef skall bära ansvaret för ett flertal arbetsområden. De så tidstypiska

sammanslagningar av mindre organisationer, som komma till stånd bland

annat för att spara administrationskostnader, äro med säkerhet välbefogade,

när det gäller ekonomiska företag, men knappast när det gäller forskningsorgan.

I varje fall bör en ingående undersökning verkställas i denna

sak, innan beslut fattas örn en så betydande utvidgning av jordbruksförsöks
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl■ Maj:ts proposition nr 280.

39

anstalten, som skulle bliva följden av att föreningens tre avdelningar inordnades

under densamma.

I Danmark ha motsvarande anordningar undvikits och man har där bevarat

det fulla ansvaret för försöksverksamheten hos de ute i jordbruksbygderna

direkt med försöken arbetande försöksledarna, vilka i regel äro föreståndare

för statliga försöksgårdar. Dessa uppdela frivilligt sig emellan ledningen

av och bearbetningen av materialet från sådana försöksuppgifter, som

för sin lösning kräva samverkan mellan flera försöksledare. Till rådgivare

och medarbetare disponera de ett antal specialister. Gemensamt utgöra dessa

män försöksverksamhetens ledning, och för sammanträden och konferenser

dem emellan disponeras erforderliga reseanslag.

Inom lantbrukshögskolans ram arbeta ett flertal institutioner för forskning

och undervisning, var och en under sin för verksamheten helt ansvarige

chef i professors ställning.

Sedan högskolan nu inom sig upptagit större delen av försöksverksamheten,

måste det finnas möjlighet att inom dess ram skapa smidiga arbetsformer

för ett effektivt försöks- och forskningsarbete med därtill ansluten informationsverksamhet.

Detta måste ske på ett flertal arbetsområden, inom vilka

verksamheten visserligen icke nödvändigt behöver ledas av professorer, men

väl av personer som både reellt och officiellt ikläda sig fullt ansvar för den

verksamhet de ha örn händer. En till full effektivitet utbyggd förvaltningsorganisation

kunde vara gemensam för såväl de av professorerna ledda institutionerna,

som för de organisationer av skilda slag, som skulle bära upp

de olika grenarna av forsknings- och försöksverksamheten.

Dessa organisationer kunde exempelvis tillhöra följande tre kategorier.

1. Centrala avdelningar för specialforskning inom särskilda grenar av

jordbruksförsöksverksamheten med till dessa knutna på undersöknings-, utrednings-

och informationsverksamhet inriktade experter i avdelningens specialfrågor.

2. Ett större antal regionala avdelningar för den fasta och den lokala försöksverksamheten,

under ledning av föreståndare för försöksgårdar, omfattande

försöksdistrikt i viss anslutning till naturliga jordbruksområden.

3. Ett mindre antal regionala avdelningar för jordbruksekonomisk-tekniska

försöks- och forskningsfrågor med till dessa anknutna specialkonsulenter,

i saklig samverkan med respektive centrala avdelningar för specialforskning

och expertverksamhet.

För översyn av hela verksamheten och reglering av arbetet inom gränsområdena

mellan sidoställda organisationer kunde en jordbruksförsöksverksamhetens

chef i professors ställning vara verksam. Han kunde vara ordförande

i en beslutande församling av ansvariga försöksmän. Till dess organisationen

hunnit bliva genomförd i sin helhet, kunde denne professor direkt

utöva ledningen av försöksarbetet inom de geografiska distrikt, som ännu

icke erhållit någon lokal ledning, och inom de specialist- och expertområden,

som ännu icke erhållit särskild organisation. Men samtidigt skulle han för

den färdigorganiserade delen av verksamheten vara den person, som utåt

representerar all forsknings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet,

handlägger det stora antal remissärenden som hänskjutas lill försöksverksamheten

och såsom sakkunnig i försöksfrågor deltager i statliga utredningar

och kommissioner m. lii. För den egna försöksverksamhet, som denne

professor kan få tillfälle ali bedriva, skulle han disponera särskilda medhjälpare.

På detta sätt förhindras uppkomsten av en stor, tungskött anstalt med en

föreståndare som jämte en mångfald administrativa uppgifter har att ensam

uppbära det officiella ansvaret för ett flertal forskningsområden, fastän

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

han personligen knappast kan tänkas vara delaktig i själva försöksarbetet på

mer än en avdelning. Det kan svårligen betraktas såsom något eftersträvansvärt,

att en sådan organisation tillskapas, örn man vill befordra det praktiskvetenskapliga

arbetets effektivitet. Den administrativa fördel, som därmed

kunde vara förenad, åtnjutes ju redan av de statliga forsknings- och försöksorganen

genom att dessa äro inpassade i lantbrulcshögskolans ram.

En assimilation av Svenska vall- och mosskulturföreningens tre verksamhetsgrenar

efter här skisserade linjer kunde vara det första steget vid utformandet

av den föreslagna organisationen för försöks-, forsknings- och informationsverksamheten

på jordbrukets område. Men alldeles oavsett statsmakternas

inställning till denna större organisationsfråga, borde det icke behöva

möta hinder att, såsom en provisorisk anordning i avvaktan på resultatet av

förestående större utredning, låta de tre föreslagna avdelningar som skulle

fortsätta föreningens verksamhet ansluta sig till lantbrukshögskolan under

de friare former som nu föreslagits.

Av de tre grenarna i Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet

böra således skapas två centrala avdelningar för specialforskning och expertverksamhet

samt en regional avdelning för jordbruksekonomisk-teknisk försöks-

och forskningsverksamhet med därtill anknutna experter i betes- och

nyodlingsfrågor. Det torvkemiska m. m. arbetet bör därvid tillföras avdelningen

för organogena jordar, det botaniska tillföras betes- och vallavdelningen,

varjämte båda arbetsområdenas företrädare böra stå till förfogande

jämväl för övriga delar av försöksverksamheten på jordbruksområdet.

För den händelse huvuddelen av föreningens verksamhet skulle inordnas

under jordbruksförsöksanstalten, borde enligt föreståndaren Rappes mening

även föreningens kemiska laboratorium med sin specialiserade personal överflyttas

till samma institution. Härom har anförts följande.

Personalen på föreningens kemiska laboratorium bör i likhet med flertalet

av föreningens övriga tjänstemän placeras vid den statliga försöksorganisation

som kommer att övertaga föreningens verksamhet. Därmed skulle betydande

fördelar kunna vidmakthållas vilka nu äro förhanden inom föreningen.

Genom att torvkemisten såsom medhjälpare finge påräkna samma personal

som hittills, kunde han, utöver det rent torvkemiska arbetet, utföra en stor

del av de kemiska analyser av växtprodukter, som försöksorganisationen eljest

måste överlämna till driftslaboratoriet och vilka icke alltid lika väl lämpa sig

för detta som för ett mindre laboratorium. I första hand skulle detta då gälla

sådana kompletterande analyser, som måste utföras jämsides med pågående

försöksbearbetningar, ävensom sådana förberedande analyser, som verkställas

i anslutning till uppläggningen av nya försöksserier.

Principiellt är det riktigt, att försöksverksamheten på jordbruksområdet liksom

på liusdjursområdet får disponera ett eget forskningslaboratorium med

erforderlig personal. Att så icke varit fallet under de senaste åren vid Experimentalfältet,

bevisar intet i motsatt riktning. Föreningen och dess föregångare

ha alltid varit utrustade med speciella laboratorier. Då huvudparten av föreningens

verksamhet nu överflyttas på det statliga försöksväsendet på jordbruksområdet,

är det angeläget, att också det kemiska laboratoriet med dess

specialiserade personal blir överflyttat till samma institution.

Det må anses beklagligt, att genom en sådan anordning husdjursförsöksanstalten,

som av utredningsmajoriteten tilldelats föreningens laboratorium

med huvuddelen av dess personal, icke skulle kunna erhålla denna förmån.

Visserligen bör anstalten i fråga fortast möjligt förses med laboratorium och

väl kvalificerad personal samt tillföras nödig försökspersonal för upptagande

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

41

av husdjursförsök på betesmarker, men intetdera av dessa båda behov faller

inom de arbetsområden, för vilka vall- och mosskulturföreningen är satt att

verka. Ett förstatligande av föreningens verksamhet vilket är en ren jordbruksfråga

synes därför icke på något sätt böra inverka på lösningen av husdjursförsöksanstaltens

ärenden vilka samtliga äro rena husdjursspörsmål. Frågan

örn förstatligande av den verksamhet som nu bedrives av föreningen bör

lösas såsom en självständig angelägenhet av alldeles tillräcklig vikt för det

allmänna för att ett rationellt förfarande vid dess genomförande icke borde få

undanskymmas av aldrig så legitima önskningar och krav från en helt utanförstående

organisation. Utredningsmajoritetens förslag på denna punkt måste

anses innebära en avgjord försämring. Det torvkemiska, torvgeologisk-botaniska

och torvodlingstekniska arbetet inom den statliga organisationsformen

bör i stället liksom hittills inom föreningen hållas samlat inom det försöksoch

forskningsorgan, som har de organogena jordarna till arbetsobjekt.

I fråga om personalen å föreningens laboratorium och denna personal åvilande

arbetsuppgifter har föreståndaren Rappe anfört i huvudsak följande.

Vid mosskulturföreningen har, alltsedan en botanistbefattning år 1891 inrättades,

den växtbiologiskt inriktade botaniska verksamheten intagit en mycket

framskjuten plats. Den har sålunda letts av akademiskt skolade botanister-torvgeologer,

vilka i löneavseende och tjänsteställning varit placerade närmast

efter föreståndaren. Fältarbeten, forskning och försöksverksamhet ha

varit självskrivna uppgifter för dessa botanister. På deras och torvkemisternas

grundläggande arbeten i förening med kulturingenjörernas praktiska erfarenheter

och rön är det, som föreningens sakkunskap i huvudsaklig grad

kunnat stödja sig. Försöksverksamheten har behandlat de särskilda växtodlings-

och gödslingsfrågorna m. m. Det goda samspel mellan försöksledare (föreståndare),

botanist-torvgeolog, torvkemist och kulturingenjör som var rådande

i mosskulturföreningen var en betydande tillgång för svenskt jordbruk.

Även vid betes- och vallföreningen har det botaniska arbetet utgjort en

mycket viktig del av verksamheten och redan år 1920 inrättades där en botanistbefattning.

Under den senaste femårsperioden har dess efterföljare — betes-

och vallavdelningen i nuvarande förening — organiserat sitt arbete mer

än tidigare efter geobotaniska riktlinjer. Denna inriktning utgör ett väsentligt

framsteg, icke minst därigenom att erhållna försöksresultat, erfarenheter och

rön på betesområdet vinna ökad reproducerbarhet. Det goda samspelet mellan

befattningshavare av skilda kategorier i mosskulturföreningen är, efter de

två föreningarnas sammanslagning, nu på god väg att överföras även till betesoch

vallavdelningen och det är en angelägen uppgift i föreliggande utredning

att se till att icke sådant spolieras, som genom år av erfarenhet så småningom

utkristalliserat sig och visat sig fruktbart för den verksamhet det gäller.

Vid utredningen angående en sammanslagning av de bägge föreningarna

föreslog lantbrukshögskolans styrelse inrättandet av två botanistbefattningar

inom den nya föreningen, en för dess mossavdelning och en för dess betcsoch

vallavdelning. Departementschefen ansåg det emellertid tillräckligt med

endast en botanistbefallning. Härvid stannade även riksdagens beslut. Den

sammanslagna föreningens botanist övertog därmed ensam ansvaret för såväl

mosskulturförcningens som betes- och vallföreningens botaniska och geologiska

arbetsuppgifter (med den senare föreningens botaniske laborator som

assistent). Den ökning av kompetenskraven, som denna anordning självfallet

innebar, motsvarades dock icke av några förbättrade lönelörhallanden.

Hithörande geobotaniska arbeten måste utföras såväl i hilt som på laboratoriet.

Sakkunnigemajoriteten synes emellertid utgå från att dessa specialar
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

beten i huvudsak skulle kunna utföras genom undersökningar på laboratoriet

av insamlade prov. Detta är emellertid möjligt endast i vissa fall, framför allt

i fråga om enklare eller mindre omfattande försök på odlade marker. I fråga

om större försök måste beståndsanalyser i fält tillgripas redan av den anledningen,

att man därigenom i hög grad kan minska antalet prov som underkastas

den mera tidskrävande botaniska laboratorieanalysen. Härtill kommer,

att den individuella granskning, som försöksparcellerna underkastas vid beståndsanalysen,

utgör en garanti för att inträffande skador (genom exempelvis

isbränna och andra utvintringsfenomen, sjukdomsangrepp o. dyl.) bliva vederbörligen

registrerade samt att botanisten på ett helt annat sätt kan medverka

vid försökens bearbetning och tolkning än örn han endast sättes att utföra det

ensidiga sorteringsarbetet på laboratoriet. Vad beträffar försök och undersökningar

rörande de naturliga markerna måste de geobofaniska arbetena självfallet

så gott som helt utföras i fält, även örn vissa prov därjämte kräva kompletterande

undersökningar på laboratoriet.

Vid sidan av dylika arbeten pågå för närvarande under botanistens ledning

försök eller undersökningar i vissa frågor, såsom bekämpningen av betesogräs

(bland annat tuvtåtel), vallarnas utvintringsproblem, lämpligaste skördetiden

för olika valltyper, registreringssystem för vallväxternas utvecklingsstadier,

vattenregleringarnas inflytande på ängsmarkerna, tuvbildningen i betesmarkerna

m. m. Till hans åligganden inom föreningen höra även vissa jordmånsundersökningar

samt torvslagsbestämningarna.

Det synes ofrånkomligt, att den nya organisationen tilldelas en botanistbefattning,

som minst är jämförbar med mosskulturföreningens och den nuvarande

föreningens botanistbefattningar och med uppgift för innehavaren att

självständigt fullfölja de geobotaniska arbeten, särskilt på betes- och vallområdet,

om vilkas fruktbringande och i viktiga avseenden grundläggande betydelse

för den fortsatta forskningen och försöksverksamheten all sakkunskap

inom och utom föreningen är sällsynt enig.

Mosskulturföreningens torvkemister lia sedan gammalt intagit en framskjuten

ställning inom forskningen på mosskulturens område. Mosskulturföreingen

hade två ordinarie kemister, varav den ene, förste kemisten, i likhet

med botanisten-torvgeologen, var löneplacerad närmast efter föreningens föreståndare.

När dåvarande förste kemisten med utgången av år 1932 avgick med pension,

tvingades föreningen att på grund av minskade statsanslag tills vidare

vakantställa hans befattning och låta det kemiska analysarbetet utföras av

endast en kemist, dåvarande andre kemisten, med tillhjälp av tekniska biträden.

Då sedermera den nuvarande föreningen skulle bildas, voro utredningsmännen

genom erhållna direktiv förhindrade att verkställa några nämnvärda

förändringar av under provisoriet innehavda befattningar och utgående

löner. Detta ledde till att den nya föreningens kemiska avdelning endast kom

att upptaga en utbildad torvkemist.

Inom den nuvarande föreningens mossavdelning och i förutvarande mosskulturföreningen

har i sammanlagt nu snart 60 år i personalstaben alltid

ingått minst en torvkemist, som med torvjordar (inklusive gyttjor) från olika

delar av landet utfört undersökningar rörande dels deras fysikaliska beskaffenhet

och dels deras balt av olika mineralämnen, kväve etc. Ur det

kontinuerligt samlade stora analysmaterialet har kemisten tid efter annan

gjort sammanställningar, delvis publicerade, vilka varit av stort värde bland

annat vid uppgörande av normer för torvjordarnas lämpliga kalkning och

gödsling. Genom det samarbete, som ägt rum mellan å ena sidan föreningens

botanister och kulturingenjörer som på ort och ställe verkställt fältunder
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 280.

43

sökningar och försök och å andra sidan dess kemister som på laboratoriet

utfört kemiska och fysikaliska undersökningar av tagna jordprov, har en

successivt fördjupad regional kunskap vunnits rörande torvjordarnas egenskaper

i olika delar av landet.

Föreningen har förut genom sina konsulterande tjänstemän samt botanister

och kemister, tidvis i rätt stor utsträckning, åt statliga myndigheter

såväl som åt allmänheten utfört undersökningar och analyser dels gratis och

dels emot ersättning enligt fastställd taxa. Utredningsmajoriteten förutsätter

nu, att i enlighet med vid lantbrukshögskolans analyslaboratorium tilllämpad

praxis inga undersökningar mot avgift skola få utföras åt allmänheten.

Sådana analysprov skola i stället hänvisas till statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt eller till någon av de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna.

Vad mineraljordar beträffar, där analysering i flertalet fall

kan verkställas rutinmässigt enligt vissa snabbmetoder, synes också lämpligt,

att dylika prov hänvisas till förutnämnda analyslaboratorier. I fråga

om torvjordar, där i allmänhet icke de vanliga snabbmetoderna utan mera

tids- och arbetskrävande sådana komma till användning, kan däremot ifrågasättas

örn hänvisning till dessa analysanstalter bör ske. Själva torde dessa

kemiska stationer lia mindre intresse av att för en relativt ringa avgift utföra

dylika sporadiskt förekommande analyser. De flesta torv- och gyttjeproven

torde beräknas komma från statsunderstödda torrläggningsföretag. Som av

1942 års torrläggningssakkunniga framhålles ha såväl lantbruksingenjörerna

som lantbruksstyrelsen vid sin handläggning av torrläggningsärenden ofta

från föreningen inhämtat utlåtanden i frågor rörande torv- och gyttjejordar,

vilka utlåtanden grundats på kemiska respektive torvgeologiska undersökningar.

I enlighet med nu anförda synpunkter och förslag borde hithörande

delar av föreningens verksamhet inom den statliga organisationen utgöra betydelsefulla

arbetsområden för vissa tjänstemän med bland annat härför

särskilt upprätthållen kompetens. Detta synes å ena sidan kraftigt tala för,

att föreningens speciellt utbildade torvkemist, liksom dess torvgeolog, vid

omorganisationen bör placeras vid den statliga försöksorganisation, som

kommer att övertaga föreningens hithörande arbeten, och å andra sidan att

i vissa fall analyser mot avgift skulle få utföras av nämnda organisation.

Enligt föreståndaren Rappes mening måste det anses vara en angelägenhet

av vikt, att den sakkunskap, som föreningens nuvarande fem konsulenter

representerade, utnyttjades inom sitt fackområde och icke spolierades

genom överförande till nya arbetsområden. De tre äldsta konsulenterna vore

att betrakta såsom landets främsta experter i fråga örn försök, undersökningar

och utredningar berörande den tekniska sidan av med moss- och beteskulturen

sammanhängande frågor samt i fråga örn rådgivning och upplysning

i de spörsmål, som rörde rationell beles-, vall- och mosskultur. De

återstående två konsulenterna hade ävenledes inom dessa områden förvärvat

en icke oväsentlig expertis, ehuru de ännu icke hunnit nå den mognad och

befästa den erfarenhet som endast ett långvarigt på viss specialgren inriktat

arbete kunde skänka. Rörande dessa tjänstemäns arbetsuppgifter har föreståndaren

Rappe i övrigt anfört i huvudsak följande.

De fem konsulenterna lia såsom hjälpmedel vid utövandet av sin verksamhet

bland annat hand om var sina cirka 50 tillämpningsförsök eller s. k.

förevisningsfält. På mossområdet utgöras dessa dels av sådana särskilt utlagda

växtföljder, som av föreningen förordas och sorn innehålla sådana

sorter och stammar vilka anses lämpliga på ifrågavarande jord, och dels av

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

enkla försök med jordpåföring, kalkning, kreaturs- och konstgödsel m. in.,

närmast avsedda demonstrationsändamål men genom sina resultat i icke

ringa män tjänande såsom komplement till den egentliga försöksverksamheten.

På betesområdet rör det sig i huvudsak örn demonstrationsfält rörande

konstgödselanvändning, men i ett flertal fall ha dessa utvidgats till praktiska

försök med olika gödslingar, hjälpsådd, avbetning m. m., och ha resultaten

från dessa tillämpningsförsök varit av icke oväsentligt värde för bedömande

av hithörande produktionsfrågor i olika delar av landet.

Förevisningsfälten äro tillika fasta punkter, till vilka konsulenterna regelbundet

återvända, och bland annat genom deras värdar erhålla konsulenterna

kontinuerlig kontakt med och information om rådande förhållanden

inom sina specialtack i skilda delar av landet. Till fälten samlas jordbrukarna

vid konsulenternas demonstrationer, varvid kontakt knytes och ömsesidigt

utbyte av erfarenheter kommer till stånd. I samband med dessa demonstrationer

ha ofta rekvisitioner skett till personliga besök hos enskilda

jordbrukare

Sakkunnigemajoriteten utgår emellertid från att det är felaktigt, att en

central organisation skall arbeta på detta sätt. Den del av föreningens verksamhet,

som har samband med dessa förevisningsfält, förutsättes därför övergå

till hushållningssällskapens befattningshavare och undervisningen för

dessa befattningshavare förutsättes förlagd till lantbrukshögskolan.

Det är ju givet, att en central institution direkt kan nå endast ett mycket

ringa antal av de utövande jordbrukarna och att det vore bättre, örn jordbrukarnas

lokala rådgivare, konsulenter och vandringsrättare, kunde förmedla

en likvärdig rådgivning och övertaga den upplysningsverksamhet som

bedrives.

Örn en sådan förändring skall kunna ske, måste man sörja för en kontinuerligt

fortlöpande information och stimulans på dessa båda fackområden,

vilken bör meddelas icke blott till hushållningssällskapens konsulenter

utan även och framför allt till deras vandringsrättare, vilka äro de tjänstemän

som i första hand komma i personlig beröring med jordbrukarna.

Skall man fråntaga jordbrukarna den möjlighet som de nu i viss utsträckning

ha till att direkt få konsultera särskilda specialfackmän, böra de åtminstone

i stället erhålla möjlighet att vända sig direkt till sådana tjänstemän,

som upprätthålla omedelbar kontakt med dylika specialfackmän. Förhållandena

te sig icke oväsentligt olika inom föreningens tvenne specialgrenar. Örn

en sådan kontinuerligt år ifrån år fortlöpande informationsverksamhet organiserades

och om densamma utövades av personer, som hade samma möjligheter

som föreningens nuvarande konsulenter till att vidmakthålla och förkovra

sin kompetens, då skulle den av utredningens majoritet föreslagna anordningen

innebära ett verkligt framsteg. Om däremot denna informationsfråga

lämnas obeaktad eller i avseende på dess lösning endast en hänvisning

sker till högskolans allmänna undervisningsverksamhet, då är frågan

icke löst och förslaget innebär i så fall en försämring för jordbrukarna av

nu rådande förhållanden.

Frågan örn möjligheten för en enskild jordbrukare att direkt kunna få

anlita en expert för rådgivning i betes- och mossfrågor får dock ej helt negligeras.

Organiserandet av exempelvis betesdriften på en gård eller nyodlingen

av en torvjord kräver ofta stora kapitalutlägg och det är därför självklart,

att man söker tå arbetet så rationellt utfört som möjligt. Anlitandet av

en fackman bör giva de största garantierna i detta avseende, en omständighet

som också numera allmänt beaktas exempelvis vid planerandet av större

byggnadsföretag inom jordbruket.

Tjänstemännen hos hushållningssällskapen, såväl konsulenterna som vandringsrättarna,

ha i regel mycket liten tid disponibel till att specialisera sig

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr ''.''SO.

inom något visst arbetsområde. Huvuddelen av sin tid mäste de agna at de

många löpande allmänna uppgifterna inom lanthushållningen. Y arken en

jordbrukskonsulent, en lärare eller en vandringsrättare kan emellertid i sitt

arbete alldeles förbigå betesfrågorna. Dessa stå så helt i centrum för svensk

lanthushållning att de omöjligen kunna skjutas åt sidan. Annorlunda är det

med de frågor som beröra organogena jordar.

Föreståndaren Rappe har vidare uttalat, att betestekniska experter j framtiden

liksom hittills måste finnas tillgängliga och alt de borde handhava den

fortlöpande informationsverksamheten på betes- och vallkulturens område.

Rörande dessa experter och deras arbetsuppgifter har föreståndaren Rappe i

övrigt anfört följande.

Kvaliteten av ifrågavarande informationsverksamhet är en angelägenhet^

största vikt. För dess vidmakthållande och fortsatta utveckling är det ofrånkomligt,

dels att de experter, som skola utöva densamma, liksom nu är fallet

inom föreningen, stå i ständig kontakt med hela lörsöks- och undersökningsverksamheten

på betesområdet och dels att de, såsom ävenledes är fallet inom

föreningen, ha sig anförtrodda bestämda delar av undersöknings-, forskningsoch

försöksverksamheten och vid utövandet av sina arbetsuppgifter komma de

för jordbrukarna aktuella betesfrågorna så nära in på livet att de även kunna

tjänstgöra som förmedlare mellan å ena sidan den praktiska betesmannen

och å andra sidan ledningen för försöks- och undersökningsverksamheten.

Detta är en mycket värdefull tillgång, när det gäller att bedöma de olika

försöksuppgifternas inbördes vikt och praktiska betydelse. Vid begränsade

ekonomiska resurser för försöksverksamheten bör arbetet genom experternas

förmedling lättare kunna bliva koncentrerat till de viktigaste och för

skilda geografiska områden mest aktuella uppgifterna. Försöksmännen själva

ha varken tid eller medel till förfogande för upprätthållande av härtill erforderlig

kontakt med jordbrukets utövare i skilda bygder i större utsträckning

än som, i stort sett, är betingat av försöksverksamhetens lokalisering.

De delar av undersökningsverksamheten som här åsyftas äro sådana som

röra den egentliga betestekniken. Såsom exempel kunna anföras frågor rörande

fållstorlek och fållindelning och den i samband därmed stående

avbetningsintensiteten, frågor rörande tidsintervallens längd mellan de olika

avbetningarna på samma fålla vid visst kreatursbestånd och under skilda

naturliga betingelser, vidare bland annat hela liägnadsproblemet med undersökningar

och utarbetandet av typer och metoder tor åstadkommande av

ökad stängningsförmåga, hållfasthet och varaktighet hos stängsel. Hit hör i

stor utsträckning den betydelsefulla skogsbetesfrågan, som alltjämt väntar

på att upptagas till verkligt objektiv prövning med utnyttjande av föreliggande

kunskaper och erfarenheter på bland annat den geobotaniska forskningens,

betesteknikens, skogsvårdens, jordbruks- samt skogsekonomiens områden.

Hit höra även spörsmål av delvis juridisk karaktär, vilka stå i samband

med betesdriften, såsom frågor örn hägnadsskyldighet, ersättningsskyldighet

för betesskada å annans mark samt betesregleringsinstitutets tillämpning

och de frågekomplex som sammanhänga därmed.

Allt detta rör frågor, vilkas rätta behandling, förutom nödvändig sakkunskap

och erfarenhet, kräver en praktisk blick oell sund omdömesförmåga,

som för alt kunna framväxa hos en tjänsteinnehavare erfordrar mångårig

koncentration på hithörande spörsmål och i varje fall omöjligen kan presteras

av en person, vilken såsom övergångstjänst i assistents ställning direkt

blir ställd inför dessa viktiga uppgifter. Att han är assistent hos en framstående

försöksman gör honom icke mer kvalificerad i dessa avseenden, när

försöksmannens fackområde endast delvis täckes av hans eget.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Även mossodlingsexperter borde i fortsättningen enligt föreståndaren Kappes

åsikt finnas tillgängliga för utövande av kontinuerlig informationsverksamhet

bland jordbrukets rådgivare och lärare. Härom har anförts i huvudsak

följande.

Betes- och vallkulturfrågorna intaga en så central plats inom den svenska

lanthushållningen, att de svårligen av någon lantbrukstjänsteman kunna

skjutas åt sidan. Helt annorlunda ställer det sig med mosskulturfrågorna.

Dessa ha icke samma centrala ställning inom svenskt jordbruk som betesfrågoma.

Ett mycket stort antal jordbruksenheter sakna helt organogena jordar,

och ett stort antal ha endast ringa areal odlad torvjord, medan huvuddelen av

åkerjorden utgöres av mineraljord. Ett icke obetydligt antal jordbruk finnes

dock, där odlad torvjord utgör en betydande del eller huvuddelen av åkerjorden.

Alla landets jordbrukare böra dock ha möjlighet att konsultera sakkunniga

rådgivare för sina odlingar, oavsett om dessa äro belägna på mineraljord

eller organogen jord. Detta har också hittills varit fallet i vårt land tack vare

föreningens kulturingenjörer-konsulenter, vilka sedan slutet av 1800-talet

upprätthållit konsulterande verksamhet rörande lantbruksdrift på organogena

jordar och för övrigt haft sin verksamhet uteslutande inriktad på dessa

jordars särskilda problemställningar. Men vid ett överförande av delar av

deras verksamhet till hushållningssällskapen, komma dessa delar av verksamheten

att i stället utövas av personer (konsulenter och vandringsrättare)

vilka icke ha de organogena jordarnas problem såsom huvudintresse.

Endast cirka en sjättedel av landets åkerareal utgöres av torvjord, varför

det är fullt rimligt, att berörda tjänstemäns intresse endast i mindre grad

kan ägnas åt torvjordsproblemen, t. ex. deras uppodling, dikning, jordförbättring,

jordbearbetning, gödsling och växtodling. Mot bakgrund härav

framstår det som ett avgjort statsintresse, att det i landet finnes en organisation

som icke blott bedriver forsknings- och försöksverksamhet på hithörande

områden utan jämväl är så utrustad, att från densamma en fortlöpande

informationsverksamhet kan bedrivas bland jordbrukets konsulenter, lärare

och vandringsrättare ävensom i någon mån hos enskilda jordbrukare

under samverkan med respektive länskonsulenter.

Vad förut nämnts rörande betes- och vallfrågornas rätta behandling och

erforderlig kompetens hos utövarna av denna verksamhet, har i stor utsträckning

sin tillämpning även på torvjordsexperterna. Klart är, att endast en

man, som i sin verksamhet har hand om de rent praktiska frågeställningar113

på detta område, kan förvärva den praktiska erfarenhet och omdömesförmåga

som erfordras för en kvalificerad informationsverksamhet på området.

I fråga om dessa specialtjänstemän tillkommer emellertid ett omfattande

och ansvarsfyllt verksamhetsområde, som nyligen berörts i ett av 1942 års

torrläggningssakkunniga avgivet betänkande (SOU 1944:56).

Om torvjordsexperternas sakkunskap helt utnyttjas för allmän information

av jordbrukets instruktörer och för samverkan med lantbruksingenjörerna

vid torrläggningsföretag på organogena jodar, komma med säkerhet

två befattningshavare att erfordras. Experter på dessa speciella områden finnas

emellerid icke tillgängliga utan vidare. Till uppgifterna anställas personer

med agronomutbildning, vilka efter flera års samarbete med förutvarande

befattningshavare pa området sa småningom förvärva den expertis som

erfordras.

I avseende å den i sakkunnigemajoritetens förslag upptagna studiegårdsverksamheten

i Norrland har föreståndaren Rappe anfört bland annat följande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

47

A den av sakkunnigemajoriteten förslagna arbetstekniske experten kommer

att vila mycket centrala och för utvecklingen av det norrländska näringslivet

betydelsefulla arbetsuppgifter. Med hänsyn till uppgiftens stora

omfattning och komplicerade karaktär samt i betraktande av att den berör

frågor rörande hemmen och arbetsförhållandena där bör till verksamheten

knytas även en kvinnlig befattningshavare. Lantbrukar- och småbrukarhustrurnas

insatser inom jordbruksnäringen i Norrland lia nämligen en så genomgripande

betydelse för hela livsföringen hos de befolkningslager det

gäller, att varje försök att komma hithörande problem in på livet med nödvändighet

förutsätter ett studium av deras arbetsförhållanden. Arbetsfrågorna

i lanthushållningen böra dessutom ses lika mycket från hustruns som från

mannens synpunkt, och det är lättare för en kvinnlig än för en manlig befattningshavare

att bedöma och överblicka hustruns och familjens arbetsförhållanden.

Av de sakkunnigas majoritet har emellertid framhållits, att hela arbetsområdet

kunde anförtros åt en manlig befattningshavare och att denne i

frågor rörande den kvinnliga arbetskraften i sin verksamhet kunde utnyttja

de hemkonsulenter, som finnas anställda hos de norrländska hushållningssällskapen,

var och en inom det område, där ifrågavarande studieob jekt är beläget.

Arbetet kan givetvis läggas efter dessa linjer, men det är icke rationellt

att på detta sätt splittra en så central del av studieområdet som hemarbetet

utgör.

De kvalifikationer som de båda sålunda tänkta tjänsteinnehavarna böra

besitta böra icke alltför mycket bedömas efter formella meriter. Det är angeläget

vid dessa verkligt ömtåliga undersökningar, att den som bedriver

dem besitter lämpligast möjliga rent mänskliga kvalifikationer, varför eventuell

brist på formella meriter föreslås i väsentlig utsträckning kunna få

uppvägas av stora meriter på sistnämnda område.

Årsresultaten från studiegårdarna måste givetvis framdeles liksom för närvarande

offentliggöras i en särskild, utförlig årsberättelse, men ur avdelningens

arbete måste successivt framkomma mycket annat material, som kan tjäna

att på skilda sätt belysa de nordsvenska lantbruksförhållandena. Detta

material borde offentliggöras i en bestämd publikation så att det alltid funnes

tillgängligt för utnyttjande i olika sammanhang.

Om avdelningen varit knuten till en kvarvarande förening, vore denna

förenings kvartalsskrift den naturliga platsen för sådant sammanförande av

vunna erfarenheter och rön. Men även i den statliga formen kunde man tänka

sig en liknande anordning. Föreningens kvartalsskrift är nämligen en sådan

publikation, som icke bör försvinna för att verksamheten inom föreningen

förstatligas. Eli undersökning bör därför göras om icke en tidskrift av ungefär

samma beskaffenhet som föreningens kvartalsskrift skulle kunna utgivas

av försöksanstalterna gemensamt och eventuellt redigeras från den norrländska

avdelningen, där de jordbruksekonomiska aspekterna i förening med där

representerade specialgrenar inom upplysningsverksamheten, kunde giva en

lämplig bakgrund för det redaktionella arbetet, vilket givetvis finge utövas

av särskild person med även annan uppgift inom avdelningen.

Därest detta förslag kunde genomföras, synes det lämpligt att Svenska vaundi

mosskulturföreningen ställde sitt bibliotek till den norrländska anstaltens

förfogande. För bibliotekets successiva underhåll är tidskriften en ändamålsenlig

anknytning, enär biblioteket i huvudsak är att betrakta som en produkt

av föreningens publikationer. Ulan tidskriften såsom bytesobjekt skulle

kostnaderna för hållande av de många fackorgan vartill föreningen haft tillgång

ha blivit alldeles för stora, men tack vare tidskriften, i förening med de

små statsanslag sorn erhållits för inbindning och litleralurinköp m. m., disponerar

föreningen för närvarande ett väl katalogiserat bibliotek av respektabel

kvalitet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4S

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Det är en angelägenhet av icke oväsentlig betydelse, att de in- och utländska

förbindelser som föreningen upprätthållit och den allmänna goodwill som

föreningen åtnjuter för framtiden i viss mån bevaras åt den svenska lantbruksnäringen

genom att tidskriften kontinuerligt fortfar att utkomma, fast

under ett för de nya förhållandena anpassat namn. Försölcsväsendets norrlandsavdelning

bleve så att säga arvtagare till föreningens genom tidskriften

upprätthållna förbindelser och tidskriften bidroge i fortsättningen liksom hittills

till upprätthållande av biblioteket.

Det kan lika väl försvaras att från Norrland utgives en publikation som

vänder sig till hela landet som att detta sker från Skåne. Sistnämnda är fallet

med Sveriges utsädesförenings tidskrift. Utsädesproduktionens främsta landskap

är väl Skåne, men Norrland är nog den landsdel, där såväl betes- och

vallkulturen som myrkulturen i förhållande till andra delar av lantbruksdriften

intar det största procentuella utrymmet. När dessutom just i Norrland de

jordbruksekonomiska försöksfrågorna på hithörande områden skulle erhålla

en särskild avdelning av försöksväsendet, synes det, att mycket talar för att

en betes-, vall- och myrodlingspublikation kunde ha denna avdelnings förläggningsort

till utgivningsplats. Om så vore fallet, behövde man icke tveka

örn platsen för offentliggörande av avdelningens allmänna erfarenheter och

rön. I motsatt fall är emellertid detta en fråga, som bör bli föremål för övervägande.

Enligt föreståndaren Rappes mening talade åtskilliga skäl för att bland

alternativen för norrlandsavdelningens förläggning även upptoges Östersund

och Örnsköldsvik eller dessa städers närhet. En forskningsstation för nordsvenskt

jordbruk borde ha sin förläggning på själva landsbygden inom en för

norrländska lantbruksförhållanden särskilt karakteristisk jordbruksbygd.

Samtidigt vore det mycket angeläget att förläggningsplatsen valdes så, att man

från densamma lätt kunde nå skilda delar av verksamhetsområdet. Det syntes

föreståndaren Rappe, att Östersundstrakten väl fyllde dessa krav, särskilt i

betraktande av att vissa delar av Dalarna och Värmland skulle inräknas i

nämnda område. Förutvarande Ope lantbruksskola hade varit förlagd till

en gård belägen mitt emellan Östersund och Brunflo. De stora byggnader, i

vilka skolan varit inrymd, kunde med fördel iordningställas för ifrågavarande

ändamål. Enligt vad föreståndaren Rappe inhämtat vöre denna gård till

salu för rimligt pris.

I fråga om sakkunnigemajoritetens förslag beträffande överflyttningen av

föreningens nuvarande personal till statlig tjänst har föreståndaren Rappe anfört

i huvudsak följande.

Sakkunnigemajoriteten föreslår, att de flesta av föreningens tjänstemän

skola placeras i extra ordinarie lönegrad. Vidare göres löneplaceringen så låg,

att den inom föreningen sedan en följd av år påyrkade och av lantbruksstyrelsen

tidigare förordade förbättringen av tjänstemännens löner icke på långt

när tillgodoses. Detta har skett samtidigt som reglering av lönerna inom Sveriges

utsädesförening är förberedd i stort sett efter samma principer, som av

lantbruksstyrelsen tidigare förordats för båda föreningarna.

Föreningens tjänstemän äro ordinarie befattningshavare i sin nuvarande

tjänst. Det är icke nu fråga om att statsmakterna skola upptaga något nytt

verksamhetsområde utan om fullföljandet av en verksamhet, som delvis under

ett halvt århundrade bedrivits med anslag från statsverket. Det synes då

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

49

vara en självskriven sak, alt tjänstemännen böra iå behålla sin ställning som

ordinarie befattningshavare även sedan de övergått i statstjänst. Den låga

löneplacering, som nu föreslås och som torde vara lägre än vad som skulle

bliva fallet vid en löneplacering jämförbar med den, som ifrågasättes för

tjänstemännen vid Sveriges utsädesförening, motiveras av utredningsmännens

majoritet med rådande löneläge inom lantbrukshögskolan. Häremot må

invändas, att för flera befattningar inom föreningen icke finnas några fullt

jämförbara befattningar inom högskolan. Detta gäller framför allt befattningen

som botanist-torvgeolog och befattningarna som konsulenter.

Ingen befattning inom hithörande försöksverksamhet fordrar i så hög grad

specialisering som botanistbefattningen. Den som specialiserat sig på en sådan

verksamhetsgren är hänvisad till sin befattning såsom sluttjänst.

Å andra sidan måste kraven på en sådan befattningshavare ställas mycket

höga. Det är icke nog med att han måste besitta akademisk kompetens, han

måste dessutom ha ådagalagt förmåga att praktiskt behandla hithörande

problem och bedöma de situationer, som kunna uppstå i samband med forsknings-

och försöksverksamheten på hithörande områden. Det måste sålunda

vara en vetenskapsman med praktisk blick och omdömesförmåga.

Om en person med dessa kvalifikationer skall inrikta sig på att för huvuddelen

av sin verksamhetstid ägna sig åt geobotanisk forskning på lantbruksområdet

och därmed i huvudsak avsäga sig möjligheten att söka annan tjänst,

fordras det alt framtidsmöjligheterna te sig ljusare än de bliva genom en

placering vid lantbrukshögskolan såsom förste assistent. Befattningen bör därför

placeras i 24 lönegraden. Botanistbefattningen är icke och har aldrig varit

någon assistentbefattning utan en självständig specialistbefattning. Med hänsyn

till dess karaktär av sluttjänst, till de kvalifikationer den erfordrar i fråga

om utbildning m. m. samt till nödvändigheten av en betryggande kontinuitet

i arbetet skulle en ännu högre löneställning än den sålunda föreslagna förvisso

kunna anses motiverad.

En torvkemist skall icke endast kunna utföra alla erforderliga analyser utan

även kunna riktigt bedöma de kemiska och fysikaliska problemställningar,

som uppträda vid frågor om torvens användning till odlingsändamål eller till

beredning av torvströ och bränntorv. Då befattningen som torvkemist bör betraktas

såsom en slutbefattning och alltså något ytterligare avancemang ej

kan påräknas för dess innehavare, är det av vikt att för erhållande av kompetent

innehavare lönen sättes högre än den av sakkunnigemajoriteten föreslagna

Eo 21. Lämpligen sättes den i 24 lönegraden.

Ansvaret för informationsverksamheten på betes- och vallkulturens område

bör anförtros en person, vars avlöningsförhållanden och tjänsteställning äro sådana,

att han har anledning betrakta sin befattning såsom en sluttjänst, för

vars rätta fyllande han under bela sitt liv bör sträva att göra sig mer och

mer kvalificerad utan att behöva sikta på någon annan framtida verksamhet.

Om tjänsten gives sådan karaktär, kan man vänta sig, att de bästa krafter inrikta

sig på ett erhålla densamma, vilket är en angelägenhet av stor vikt i

denna fråga. Därför erfordras, att denne tjänsteman gives en löneplacering i

24 lönegraden.

Det är en angelägenhet av vikt, att föreningens expertis i fråga örn myrodling

tillföres lantbrukshögskolan i samband med dess övertagande av föreningens

arbetsuppgifter och att detta sker på ett sådant sätt, att säkerhet

skapas för expertisens fortbestånd. Detta kan endast ske genom att giva den

främste företrädaren för dessa uppgifter en sådan tjänsteställning och avlöning,

alt förutsättningar skapas för särskilt dugande och för ändamålet

lämpade män alt för framtiden helt och fullt ägna sig åt denna specialise
Rihang

lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 280. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

rade uppgift. Detta kail bliva fallet, om tjänstemannen i fråga placeras i 24

lönegraden.

Såsom tidigare berörts, måste dessa två befattningshavare, vilka av sakkunnigemajoriteten

föreslagits till förste assistenter i försöksverksamheten,

med nödvändighet ägna hela sin arbetstid åt särskilda uppgifter av informatorisk

art. Dessa tjänstemän kunna icke vid sidan av nämnda uppgifter få

så stor del av sin tid disponibel för den egentliga försöksverksamheten, att

densamma därmed kan bliva betjänad. Den ena befattningen såsom förste

assistent bos de två statsagronomema bör hellre besättas med en av mossavdelningens

två yngre konsulenter, vilka båda redan nu använda halva sin

tid till avdelningens parcellförsök. Den andra förste assistenttjänsten måste

nytillsättas. Detta innebär dock icke någon ökning av antalet inom ifrågavarande

verksamhetsgrenar sysselsatt personal, enär befattningens tillkomst

motväges av alt föreningens föreståndare överföres till särskild verksamhet

i Norrland. Dessa båda förste assistenter kunna då möjligen givas lägre

lönegradsplacering och sålunda i enlighet med sakkunnigemajoritetens förslag

placeras i 21 lönegraden.

De arbetsuppgifter, som skulle åvila tjänstemännen inom avdelningen för

''Norrland och likartade delar av angränsande landskap, äro av så genomgripande

betydelse för landsdelens näringsliv, att det synes angeläget att till

tjänsterna i fråga kunna knyta och för framtiden bevara de bästa agronomiskt

utbildade personer, som finnas tillgängliga. Vidare måste tillses, att

dessa finna med sin fördel förenligt att kvarstanna i sina befattningar och

icke antingen övergå till bättre avlönade tjänster i Norrland eller — en mycket

vanlig företeelse hos dugande norrländska tjänstemän — söka transport

till sydligare delar av vårt land.

Örn detta skall bliva fallet, måste med säkerhet lönesättningen bliva en annan

än den av utredningen föreslagna. Särskilt gäller detta de tre expertbefattningama,

vilkas placering i 24 lönegraden sannolikt framdeles blir en nödvändighet

för att förhindra att befattningarnas innehavare söka sig över till

konsulent- eller läraretjänster hos hushållningssällskapen, till vilka befattningar

deras verksamhet vid avdelningen sannolikt kommer att starkt meritera

dem. Av liknande skäl synes avdelningens föreståndare böra placeras i

28 lönegraden, vilken kommer närmast den löneplacering som sannolikt blir

bestämd för Sveriges utsädesförenings avdelningsföreståndare. En sådan åtgärd

underlättas därav att befattningen skulle bliva den enda avdelningsföreståndaretjänsten

vid lantbrukshögskolan med förläggning på annan plats än

Ultuna. De båda arvodestjänsterna såsom driftsledare synas framdeles böra

avlönas något högre (förslagsvis 8 500 kronor) än av de sakkunniga föreslagits,

med hänsyn till möjligheten att till dessa icke pensionsreglerade befattningar

förvärva och behålla sådana befattningshavare, som för denna ömtåliga

verksamhet besitta såväl högsta möjliga fackliga meriter som för uppgiften

nödvändiga personliga kvalifikationer.

Sakkunnigemajoritetens förslag innebär, att föreningens befattningshavare

vid löneklassplaceringen blott skulle få tillgodoräkna sig en tredjedel av

sina anställningsår i föreningens tjänst. Nio år i föreningens tjänst skulle

således motsvara tre år i statens tjänst. Då inom föreningen fem år ansetts

berättiga till löneklassuppflyttning, synes det skäligt, att åtminstone hälften

av antalet tjänsteår inom föreningen skulle få tillgodoräknas vid löneklassplaceringen

och att alltså sex år i föreningens tjänst skulle få motsvara tre

år i statens.

I stället för att, såsom de sakkunniga föreslagit, föreningens laboratoriebyggnad

skulle ställas till husdjursförsöksanslaltens disposition, borde en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

öl

ligt föreståndaren Kappes uppfattning denna byggnad tagas i anspråk för

jordbraksförsöksanstaltens räkning och för husdjursförsöksanstalten uppföras

en nybyggnad. Härom har föreståndaren Rappe anfört följande.

I en nyupplörd byggnad disponerar föreningen för närvarande erforderliga

utrymmen för provberedning med tillhörande lokaler för invägningar,

torkning och målning av såväl vegetationsprov som jordprov, bestämningar

av torrsubstans m. m., ävensom utrymmen för förvaring av redskap och arbetsmaskiner

samt stora utrymmen till förvaring av vegetationsprov och förråd

av skilda slag. Omkring en sjättedel av denna byggnad är inredd till

kemiskt laboratorium och en något mindre del till botaniskt laboratorium.

Byggnaden äger så pass stora dimensioner, att den tillsammans med föreningens

institutionsbyggnad tills vidare skulle kunna täcka utrymmesbehovet

för såväl jordbruksförsöksanstalten som de från föreningen övertagna

avdelningarna. Detta innebär således, att jordbruksförsöksanstaltens lokalfråga

tills vidare skulle kunna lösas utan nybyggnader.

Enligt sakkunnigemajoritetens förslag skall emellertid även husdjursförsöksanstaltens

behov av laboratorielokaler m. m. tillgodoses inom föreningens

byggnader. Detta skulle möjliggöras genom att jordbruksförsöksanstalten,

inklusive de från föreningen tillförda avdelningarna, icke skulle få disponera

något eget laboratorium. Anstalten skulle då helt kunna avstå från

den sjättedel av byggnadsutrymmet, som intages av själva laboratorielokalerna.

Verksamheten skulle emellertid dessutom till husdjursförsöksanstalten

avstå även de återstående fem sjättedelarna av byggnaden, men ersättning

härför skulle erhållas genom motsvarande nybyggnad. Nybyggnaden har kostnadsberäknats

till ett värde, som ligger 8 000 kronor lägre än den nuvarande

laboratoriebyggnadens beräknade värde.

Majoritetens förslag innebär onödigt vidlyftiga förändringar. En kostnadsbesparing

på 8 000 kronor kan ju knappast motivera den betydande olägenhet

i arbetet, som förändringar och omflyttningar alltid måste innebära. Det

synes vara långt mer rationellt att i stället uppföra en byggnad, speciellt lämpad

och inredd för husdjursförsöksanstalten och att låta föreningens lokaler

i sin helhet tagas i anspråk för den utökade jordbruksförsöksanstalten.

Det bör ju för husdjursförsöksanstalten vara en fördel att erhålla en nybyggnad,

uppförd direkt för dess speciella behov.

Örn dessa förslag härvidlag följas, kunna föreningens nuvarande byggnader

i obeskuret skick disponeras av försöksverksamheten på jordbruksområdet

och en eljest nödvändig sammangyttring av byggnaderna kan undvikas.

Jordbruksförsöken få elt eget specialutrustat forskningslaboratorium med

en personal, väl insatt i de analysuppgifter m. m., som sammanhänga med

denna verksamhet, särskilt på torvmarksområdet. Härigenom möjliggöres

också det fortsatta samarbete på gemensamma uppgifter, som varit så fruktbärande

under de sextio år, som föreningens laboratorium existerat.

Beträffande de sakkunnigas förslag om disponerandet av Lilla Sunnersta

försöks- och demonstrationsgård har föreståndaren Rappe anfört.

Sakkunnigemajoritetens förslag i denna del synes icke böra föranleda någon

åtgärd, förrän ledningen för deli blivande .statliga forsknings- och försöksverksamheten

på beles- och vallområdet fått taga ställning lill frågan.

Denna verksamhet torde vara närmast berättigad lill att övertaga gården, örn

föreningen överlåter sin arrenderätt lill statsverket. Först om betes- och vallavdelningen

frivilligt avstår därifrån, kan det bliva tal örn att husdjursförsöksanstalten

kan komma i fråga. Båda organisationerna skulle emellertid

kunna draga nytta av gården för sina respektive uppgifter, om ömsesidigt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

tillmötesgående visades från respektive försöksledningar. Föreningen har

nedlagt betydande kostnader på gårdens byggnader, för vilka densamma är

berättigad erhålla ersättning i samband med eventuell överlåtelse av arrenderätten.

Föreståndaren Rappe har i sitt särskilda yttrande vidare anfört, att —

örn den torvkemiska expertisen bevarades inom verksamhetens ram och de

av honom i övrigt föreslagna dispositionerna vidtoges samt informationsverksamhetens

rationalisering genomfördes under förståelse och medverkan från

hushållningssällskapens ledning — en större effektivitet skulle tillföras verksamheten

på betesodlingens och mosskulturens område utan att någon utökning

av antalet inom ifrågavarande fackområden verksamma krafter behövde

genomföras. I oförändrat skick skulle sakkunnigemajoritetens förslag enligt

föreståndare Rappes uppfattning leda till en icke oväsentlig försämring av

nuvarande förhållanden. Det syntes även innebära ett fullständigt brytande

med hävdvunna och sakligt starkt betingade arbetsformer. Verksamheten

kunde icke avvara eller genom förändrade arbetsuppgifter inskränka någon

del av den sakkunskap, som funnes företrädd inom föreningen. Däremot

välkomnades sådana förändringar, varigenom den befintliga arbetskraftens

effektivitet kunde stärkas. Vid genomförande av de av föreståndaren Rappe

föreslagna förändringarna i sakkunnigemajoritetens förslag skulle åtskilligt

vara vunnet i sådan riktning.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag örn samordnande av Svenska vall- och mosskulturföreningens

verksamhet med den statliga forsknings- och försöksverksamheten

på jordbrukets område har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet

yttranden. I ett stort antal av dessa yttranden har dock föreslagits, att

föreningens verksamhet skulle inordnas under lantbrukshögskolan under

andra former än de av de sakkunniga föreslagna. Endast styrelsen för Alnarps

lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, Kalmar läns södra, Värmlands läns

och Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelsema

i Uppsala och Jönköpings län, Sveriges utsädesförening, Sveriges

skogsägareförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott samt Norrlands

skogs vårdsförbund ha avstyrkt, att Svenska vall- och mosskulturföreningens

verksamhet skulle förstatligas. I de yttranden, som avgivits av Stockholms

läns och stads samt örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt, lantbruksakademien,

styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen, Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet landsbygdens folk, har hemställts, att frågan

huruvida föreningens verksamhet alltjämt kunde och borde bedrivas under

föreningens ledning eller borde inordnas under den statliga försöksverksamheten

måtte underkastas ny förutsättningslös utredning. Statskontoret, riksräkenskapsverket,

skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län

lia — under hänvisning till att Kungl. Majit den 14 september 1944 anbefallt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

53

styrelsen för lantbrukshögskolan alt inkomma med de förslag (ill åtgärder

rörande forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område m. m.,

som styrelsen kunde finna påkallade i anledning av riksdagens skrivelse nr

455/1944 — hemställt att de sakkunnigas förslag icke måtte för närvarande

genomföras. Även statens livsmedelskommission har ifrågasatt, örn icke spörsmålen

rörande betes-, vall- och mosskulturförsökens organisation borde avgöras

i sammanhang med problemet örn organisationen av jordbruksförsöksverksamheten

överhuvud taget. Av yttrandena må här i övrigt återgivas följande.

Norrlandskommittén har i sitt yttrande anfört följande allmänna

synpunkter på frågan om samordnandet av Svenska vall- och mosskulturföreningens

verksamhet med den statliga försöks- och forskningsverksamheten.

Forsknings- och försöksverksamheten på vall- och myrodlingens områden

har vid Svenska vall- och mosskulturföreningen varit företrädd genom två

särskilda avdelningar, vilka tillskapades vid den sammanslagning av Svenska

betes- och vallföreningen samt Svenska mosskulturföreningen, som skedde år

1939. Dessa båda sistnämnda föreningar utgjorde centrala organ för sina respektive

verksamhetsområden, betes- och vallföreningen främst för beteskulturen

och mosskulturföreningen för myrodlingen. De hade därvid till sitt förfogande

särskilda institutioner nied tillhörande laboratorier, försöksgårdar,

försöksfält m. m. Samtidigt funnos emellertid andra organ, som mer eller

mindre sysslade med liknande försöksuppgifter som föreningarnas, t. ex.

centralanstalten för försöksväsendet på jordbrukets område och kemisk-växtbiologiska

anstalten. Vid nämnda sammanslagning av betes och vall- samt

mosskulturföreningarna övergingo den sistnämnda föreningens såväl som kemisk-växtbiologiska

anstaltens försöksgårdar till nuvarande lantbrukshögskolans

jordbruksförsöksanstalt, och samtidigt upphörde viss av betes- och vallföreningen

ledd försöksverksamhet. Vid nämnda försöksanstalt företrädes numera

försöksverksamheten rörande organogena jordar och vallar av särskild

statsagronom. Utvecklingen inom den grundläggande forsknings- och försöksverksamheten

har alltså på vall- och myrjordens område gått mot ett delvis

överförande av densamma på den rent statliga försöksverksamheten.

Svenska vall- och mosskulturföreningens arbetsuppgifter avseende upplysningsverksamheten

å vall- och myrkulturens område utgöra en fortsättning

av primärföreningarnas motsvarande verksamhet. Vid sammanslagningen av

dessa föreningar kom upplysningsverksamheten i anslutning till de direktiv

som lämnades alt mera träda i förgrunden bland den nya föreningens arbetsuppgifter.

Liksom vid primärföreningarna företrädes upplysningsarbetet i den

nuvarande föreningen av i första hand särskilda konsulenter, vilka äro knutna

till endera av vall- och mossavdelningarna. En motsvarande konsulenttjänst

finnes för närvarande icke vid den rent statliga försöksverksamheten,

varken för vall- och myrkultur eller för dess övriga arbetsområden. Upplysningsarbetet

bedrives närmast genom publikationer av olika slag samt genom

viss rådgivning av tjänstemännen. Utredningens förslag innebär ett bibehållande

av den nämnda konsulenlverksamheten för Norrland oell en placering av

denna verksamhet i anslutning till ledningen för den jordbruksekonomiska

försöksverksamheten i Norrland.

Norrlandskommittén anser sig ur sina synpunkter i första hand böra bedöma

den innebörd ett förstatligande av Svenska vall- och mosskulturföreningen

skulle få med avseende å upplysningsverksamheten. Kommittén hyser

närmast den uppfattningen, alt, evad upplysningsverksamheten avser att nå

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Mcij.ts proposition nr 280.

jordbrukets utövare, denna främst bör anförtros lokala organ och då i första

hand hushållningssällskapen. Kommittén har också under övervägande att

framlägga förslag om utvidgade möjligheter för hushållningssällskapen i

Norrland att omhänderhava denna verksamhet såväl som för densamma

erforderlig lokal försöksverksamhet. Kommittén tillmäter härvid den av föreningen

bedrivna och till upplysningsverksamheten intimt knutna försöksverksamheten,

i första hand de s. k. demonstrationsförsöken, en stor betydelse

och anser att denna även i fortsättningen bör givas en förhållandevis stor

omfattning ehuru i hushållningssällskapens regi. Med den inställning kommittén

sålunda intager finner kommittén ett bibehållande av Svenska valloch

mosskulturföreningen ej behövligt med hänsyn till nu berörda uppgift.

Föreningen har emellertid att i sin upplysningsverksamhet även stå befattningshavarna

vid sällskapen m. fl. till tjänst genom kurser eller genom

rådgivande medverkan i dessas upplysningsverksamhet. Vall- och myrodlingen

innefattar därvidlag två arbetsområden, som dels med hänsyn till omfattningen

och dels med hänsyn till problemställningarna kräva så omfattande

specialkunskaper, som befattningshavarna i allmänhet icke kunna förvärva

utan flerårig sysselsättning på respektive områden. Kommittén finner

därför anledning ansluta sig till utredningens förslag om specialkonsulenter

för vall- och mvrkultur i Norrland. Det synes kommittén angeläget att en

nära kontakt upprätthålles mellan upplysningsverksamheten och försöksverksamheten.

Därest denna senare verksamhet helt förstatligas böra de

båda specialkonsulenterna i vall- och myrkultur för Norrland anknytas till

den statliga försöksverksamheten. Det synes ej finnas skäl antaga, att ifrågavarande

konsulenters arbete skulle bliva lidande av att föreningens verksamhet

förstatligas.

Föreningens försöksverksamhet har dels utgjorts av de redan omnämnda

försök, som direkt anlagts för upplysningsverksamheten, och dels av mera

grundläggande och utredande försök och forskning. Redan har framhållits,

att den sistnämnda verksamheten å vall- och myrkulturens område delvis

övertagits av den statliga verksamheten, lantbrukshögskolan, bland annat

genom att på denna överförts de för försök och forskning så nödvändiga instrument,

som försöksgårdarna utgöra. Utgående från den utveckling som

redan skett med avseende å den grundläggande forsknings- och försöksverksamheten

på vall- och myrkulturens område finner kommittén anledning

tillstyrka ett förstatligande av nu åsyftad del av föreningens verksamhet.

Denna verksamhet har till huvudsaklig del bedrivits med statsanslag,

och under beaktande härav och vad i övrigt anförts synes anledning förefinnas

antaga att ett förstatligande innebär det bästa utnyttjande av de anslag,

som staten lämnar verksamheten i fråga. Kommittén vill betona betydelsen

och behovet av fortsatt forsknings- och försöksverksamhet i fråga

om vall- och myrkultur, detta icke minst för norrländska förhållanden, och

vill därför framhålla vikten av att densamma erhåller en sådan organisation

i den centrala jordbruksförsöksverksamheten att den är i stånd fullfölja

föreningens ax-betsuppgifter.

Av vad kommittén här anfört framgår, att kommittén funnit sig ha skäl

att tillstyrka ett förstatligande av berörda delar av svenska vall- och mosskulturföreningens

verksamhet.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har i detta hänseende uttalat följande.

Enligt styrelsens mening har problemet av de sakkunniga lösts på ett i

det hela tillfredsställande sätt. Styrelsen kan icke finna annat än att det för

den speciella försöksverksamhet, som bedrivits av Svenska vall- och mosskulturföreningen,

måste vara en styrka att samordnas med den av lantbruks
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition ni 280.

55

högskolan bedrivna försöksverksamheten. Det måste hälsas med tillfredsställelse.

att det gamla önskemålet om jordbruksförsöksanstaltens överflyttande

till Ultuna i samband därmed realiseras. Såväl forsknings- och försöksverksamheten

som även den högre undervisningen på jordbruksområdet

måste obestridligen vinna därpå och denna vinst måste i form av ökad sakkunskap

på de speciella områden varom här är fråga komma hela vår jordbruksnäring

till godo. Tillgången till de resurser ett välutrustat och vetenskapligt

högtstående laboratorium har att bjuda synes likaledes för mossoch

vallkulturforskningen vara av stort värde och ett gott stöd för denna

viktiga försöksverksamhet. Slutligen måste det vara till obestridlig fördel för

försöksverksamheten på beteskulturens område att husdjursförsöksanstalten

inkopplas i arbetet så att till de av föreningen hittills huvudsakligen bedrivna

växtodlings- och gödslingsförsöken komma även djurförsök utförda

i anslutning till dessa.

Statens livsmedelskommission har anfört.

Den verksamhet, som Svenska vall- och mosskulturföreningen och dess

föregångare bedrivit för uppnående i vårt land av en rationell betes-, valloch

mosskultur, har varit av mycket stor betydelse för jordbrukets utveckling

under de senaste decennierna och har i hög grad bidragit till den allmänna

standardhöjning av det svenska jordbruket, som under nämnda tid

förekommit. Emellertid återstå att lösa åtskilliga viktiga uppgifter på förevarande

område och det måste förutsättas, att lösningen av dessa uppgifter

kommer att spela en väsentlig roll för jordbrukets fortsatta rationalisering.

På grund härav är det av största vikt, att man vid en eventuell omorganisation

av föreningens verksamhet tillser, att denna icke minskas i effektivitet.

Det är i stället ett starkt önskemål att i den mån så är möjligt höja effektiviteten.

Huruvida de sakkunnigas förslag att inordna föreningens nuvarande verksamhet

inom ramen för den statliga försöksverksamheten pa jordbrukets

område är att anse som ett framsteg ur effektivitetssynpunkt är vanskligt

att bedöma, i all synnerhet som organisationen av sistnämnda försöksverksamhet

numera enligt beslut av Kungl. Maj:t befinner sig i stöpsleven. Kommissionen

kan emellertid icke bestrida, att de skäl, som av de^ sakkunniga

anförts till stöd för en samordning av den försöksverksamhet på växtodlingens

område, som för närvarande bedrives av föreningen, med jordbruksar - söksverksamhetens övriga grenar i och för sig måste anses bärande och kommissionen

vill med hänsyn härtill icke avstyrka de sakkunnigas förslag i

vad det avser att åstadkomma en dylik samordning. Härvid förutsättes emellertid,

att genom samordningen möjligheterna till fortsatt fruktbringande

arbete på betes-, vall- och mosskulturens område icke minskas utan i stället

örn möjligt vidgas.

Ehuru kommissionen således i princip icke avstyrker, alt Svenska valloch

mosskulturföreningens nuvarande verksamhet samordnas med den statliga

försöksverksamheten, vill kommissionen å andra sidan ifrågasätta, huruvida

det kan vara lämpligt, att spörsmålet örn betes-, vall- och mosskulturförsökens

organisation behandlas fristående från det väsentlig större problemet

örn organisationen av jordbruksförsöksverksamheten överhuvudtaget.

Det förefaller ur flera synpunkter mest fördelaktigt, att dessa frågor

vilka liro starkt beroende av varandra avgöras i ett sammanhang.

Skogsstyrelsen har i sill yttrande anfört i huvudsak följande.

Betesfrågans rationella ordnande är av utomordentlig vikt ej blott för landets

jordbruk utan även i hög grad för skogsbruket. Någon längre utlägg
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

ning härav torde icke erfordras. Här må blott anföras, att bland skogssakkunniga

anses, att skogsbetet kan såväl avsevärt försvåra och fördröja uppkomsten

av plantskog som ock förorsaka att den senare blir luckig och kvalitativt

dålig. Det är också en gängse uppfattning bland skogsmän, att i

många fall en avlysning av skogsbetet och beredande av särskilda be.tesmöjligheter

åt hemdjuren är en grundförutsättning för bedrivande av mer intensiv

skogsvård. Frågan om de olika betesformerna, deras betingelser, resultat

och dylikt kan dock ännu icke sägas vara tillfredsställande klarlagd.

Att en på vetenskaplig forskning baserad, i tillräckligt stor skala bedriven

försöksverksamhet i syfte att klarlägga betesproblemen därför är behövlig

är ställt utom varje tvivel.

I detta avseende har Svenska vall- och mosskulturföreningen och dess

föregångare gjort en betydelsefull insats. Föreningen har även i icke ringa

utsträckning på ett fruktbärande sätt samarbetat med landets skogsvårdande

myndigheter och sammanslutningar till fromma för skogsbetets inskränkning.

Vid ställningstagande till frågan om lämpligaste organisationsformen för

en verksamhet av angivet slag torde man böra uppmärksamma även andra

förhållanden än att de av föreningen uppnådda resultaten hitintills varit

mycket aktningsvärda och till gagn för jord- och skogsbruk. Förutsättningarna

för denna verksamhet äro nu helt andra än tidigare. Sålunda bedrives

betespropaganda, som från början var den kanske främsta uppgiften för

föreningen, även på många andra håll. Sistnämnda verksamhetsbehov torde

sålunda numera i betydande utsträckning tillgodoses genom andra organisationer.

Den forsknings- och försöksverksamhet, som under senare år alltmer

blivit föreningens främsta uppgift, möter till stora delar samma problem,

som uppställa sig för lantbrukshögskolans försöksinstitutioner. Att vetenskapligt

arbete med väsentligen samma mål och förutsättningar bedrives

på skilda håll kan medföra dubbelarbete samt bristande hushållning med

tillgängliga medel och forskarekrafter. Det förefaller därför skogsstyrelsen,

som om flera skäl tala för det i betänkandet framlagda förslaget om förstatligande

av den nu ifrågavarande verksamheten, detta så mycket mer som

föreningens inkomster under de senaste åren till den helt övervägande delen

utgjorts av statsmedel.

För närvarande pågår emellertid inom styrelsen för lantbrukshögskolan

en av Kungl. Majit anbefalld utredning rörande organisationen av forsknings-

och försöksverksamheten på jordbruksområdet. Skogsstyrelsen ställer

sig därför tveksam till lämpligheten av att, innan sagda utredning slutförts,

genomföra de i betänkandet framlagda förslagen.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat, att

den av Svenska vall- och mosskulturföreningen och dess föregångare bedrivna

verksamheten enligt utskottets mening efter hand ändrat karaktär. Upplysnings-

och propagandaverksamheten på de olika platserna hade till stor

del övertagits av hushållningssällskapen genom de hos dem anställda konsulenterna

och vandringsrättarna. Föreningens verksamhet syntes därför i

huvudsak ha kommit att omfatta forsknings- och försöksverksamhet samt

förmedling av de därvid vunna resultaten till hushållningssällskapens konsulenter.

Under sådana förhållanden ansåge förvaltningsutskottet i likhet

med de sakkunniga lämpligt att forsknings- och försöksverksamheten på

vall- och mosskulturens område samordnades med forsknings- och försöksverksamheten

i övrigt på jordbrukets och husdjursskötsel^ område.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

57

Liknande synpunkter ha anförts av Västmanlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär anfört.

Förvaltningsutskottet vill för sin del i fråga om föreningens fortbestånd

eller förstatligande framhålla, att de fria former under vilka en enskild förening

kan arbeta måste anses vara av så stort värde, att på grund därav föreningsformen

bör vara att föredraga framför en rent statlig verksamhet. Vad

Svenska vall- och mosskulturföreningen beträffar, kan emellertid icke förbises

att densamma under årens lopp i betydelsefulla avseenden förlorat sin fria

ställning. Föreningens egna inkomster ha med åren krympt ihop, under det

att statens anslag successivt ökat så att dessa nu torde få sägas vara helt avgörande

för verksamhetens fortsatta bedrivande. De av Kungl. Majit utsedda

ledamöterna i föreningens styrelse utgöra också numera majoritet inom densamma

och föreningens verksamhet står även i andra avseenden under statlig

kontroll. Härtill kommer att staten numera svarar för forsknings- och försöksverksamheten

på övriga områden inom växtodlingen. Under sådana förhållanden

vill förvaltningsutskottet icke motsätta sig att föreningens hittillsvarande

arbetsuppgifter överföras till andra därför lämpliga organ.

I sitt yttrande har Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

uttalat följande.

Svenska vall- och mosskulturföreningen och framför allt de ursprungliga

föreningarna lia haft avgörande betydelse för utvecklingen på ifrågavarande

områden. Enär de tillkommo under en tid, då den statliga försöks- och forskningsverksamheten

på jordbruksområdet icke blivit utbyggd i sådan omfattning,

att den kunde ägna alla specialspörsmål inom jordbruksnäringen erforderlig

uppmärksamhet, blev dessa organisationers verksamhet av utomordentligt

värde för klarläggandet av de spörsmål, som under de senaste decennierna

kommit att spela en avgörande roll för landets jordbruk och husdjursskötsel.

Sedan numera den statliga försöks- och forskningsverksamheten på jordbruksområdet

erhållit en fast organisation med lantbrukshögskolan som medelpunkt,

synes läget ha så förändrats, att det starkt kan ifrågasättas, om det

för framtiden är rationellt, att staten vid sidan av den verksamhet på ifrågavarande

område, som bedrives av de till lantbrukshögskolan knutna jordbruks-

och husdjursförsöksanstalterna, understöder andra organisationer i

deras verksamhet på i stort sett samma områden. Det har under senare tid i

den offentliga diskussionen örn forsknings- och försöksverksamheten pä jordbrukets

område med styrka framhållits värdet av en samordning på hithörande

område. Den nu föreslagna organisationen av verksamheten på valloch

mosskulturens område synes utgöra ett steg i sådan riktning.

I stort sett samma synpunkter lia upptagits i det yttrande, som avgivits av

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Lantbruksstgrelsen har anfört.

Svenska vall- och mosskulturföreningens nuvarande verksamhet berör enligt

lanlbruksstyrelsens mening ett område av allra största betydelse för ett

efter naturförhållandena anpassat jordbruk i vårt land, ett område som ännu

är i jämförelsevis ringa grad utforskat och som icke minst under det pågående

världskriget visat sig äga verkligt viktiga kraftfoderreserver. I landets

framtida agrara utveckling torde också den gren av lanthushållningen med

opaginerad Kontrollera mot PDF

5S Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

vilken föreningen sysslar komma alt spela en måhända ännu mera betydelsefull

roll än hittills.

Lantbruksstyrelsen anser visserligen, alt åtskilliga av dessa problem, i den

mån de avse rent laboratoriemässiga forskningsuppgifter och fältförsök, med

framgång skulle kunna lösas av och inordnas i den statliga försöksverksamheten,

men då föreningens verksamhet omfattar ett helt problemkomplex av

lantbruksekonomiska och lantbrukstekniska frågor, synes det lantbruksstyrelsen

som örn varken jordbruks- eller husdjursförsöksanstalten, vilka anstalter

närmast äga till uppgift att lösa rena försöksfrågor, skulle på ett för

det praktiska jordbruket lika tillfredsställande sätt som föreningen kunna

lösa det stora flertalet av framför allt de viktiga tekniskt-ekonomiska problem,

varmed föreningen sysslar och som äro i högsta grad beroende av den expertis,

som förefinnes bos föreningens konsulenter. Det är knappast heller

möjligt antaga, att den upplysnings- och rådgivningsverksamhet, som nu bedrives

av föreningen, skulle för närvarande kunna helt fyllas av hushållningssällskapen.

Sistnämnda del av föreningens samordnande verksamhet utgör

för övrigt enligt lantbruksstyrelsens mening otvivelaktigt en viktig förebild för

landets statliga försöksverksamhet, som till skillnad från motsvarande anstalter

i vissa andra länder sakna till sådan verksamhet knutna konsulenter, vilka

emellertid utgöra ett naturligt och viktigt led mellan praktik och forskning

och som i vall- och mosskulturföreningens verksamhet visat sig fylla en viktig

uppgift i förhållande såväl till enskilda jordbrukare som till hushållningssällskapen.

Med utgångspunkt från det nu anförda anser lantbruksstyrelsen, att det

.skulle lia varit av stort värde, örn de sakkunniga jämväl utrett frågan örn

verksamhetens rationalisering inom föreningen, avseende även frågan om ett

organiserat samarbete mellan föreningen och närstående statliga organ. Detta

synes lantbruksstyrelsen lia varit så mycket naturligare som å ena sidan föreningsformen

icke utesluter statskontroll och å den andra föreningens svårigheter

närmast torde bero på föreningens bristande möjligheter att tillgodose

sina befattningshavares skäliga löneanspråk.

Enligt lantbruksstyrelsens mening hade också såsom en annan alternativ

lösning bort undersökas lämpligheten av en särskild statlig institution såsom

samordnande organ för den av föreningen bedrivna försöks- och forskningsverksamheten

med en härtill ansluten statsunderstödd förening för bedrivande

av på denna verksamhet grundad upplysningsverksamhet och teknisk rådgivning

och med en till Norrland förlagd filial med studiegårdsverksamheten

som kärna. Enligt sistnämnda alternativ skulle konsulenterna kvarstå i föreningens

tjänst och föreningen bibehålla och förkovra sitt bibliotek och alltjämt

utgiva sin tidskrift.

Utan en närmare utredning rörande olika alternativ för en rationalisering

av föreningens verksamhet anser lantbruksstyrelsen, att det möter stora svårigheter

att nu intaga någon bestämd ståndpunkt till hela frågan. I avsaknad

av närmare kännedom, huruvida och under vilka förutsättningar föreningen

själv önskar fortsätta sin verksamhet, finner lantbruksstyrelsen sig dock i

princip böra godtaga förslaget örn verksamhetens förstatligande.

De viktigaste fördelar som härigenom skulle vinnas äro dels att full samordning

av denna speciella forskningsverksamhet med övrig forskningsverksamhet

på jordbruksområdet uppnås och dels att nu förhandenvarande

risker för onödigt dubbelarbete inom föreningen och den statliga forskningsverksamheten

elimineras.

Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen har i nu ifrågavarande

hänseende anfört bland annat följande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

59

I det framlagda betänkandet vitsorda och understryka de sakkunniga värdet

av Svenska mosskulturföreningens, Svenska betes- och vallföreningens

samt den nuvarande Svenska vall- och mosskulturföreningens insatser, vilka

enligt de sakkunnigas mening i hög grad medverkat till att öppna nya vägar

för en ekonomisk jordbruksdrift och sålunda höja bärkraften hos jordbruksnäringen

som sådan.

Mot bakgrunden av detta uttalande måste de! beklagas, att de sakkunniga

icke ansett påkallat att vidare befatta sig med ifrågasatta alternativa lösningar

utan stannat vid att till närmare behandling och utformning upptaga

ett förslag som går ut på ett förstatligande av föreningens med statsunderstöd

bedrivna verksamhet genom densammas överflyttande på lantbrukshögskolan.

Enligt styrelsens mening hade det dock ålegat de sakkunniga att undersöka

jämväl möjligheten att bibehålla föreningen såsom sådan med erforderligt

statsunderstöd eller att vid ett förstatligande av dess verksamhet bibehålla

denna verksamhet som en enhet.

Föreningen har sökt kombinera sin försöks- och forskningsverksamhet med

upplysning, rådgivning och propaganda. De resultat som föreningen härigenom

erhållit lia jämte inhämtade praktiska rön och erfarenheter dels genom

livlig kursverksamhet och publikationer spritts till hushållningssällskapens

tjänstemän för att genom dem befordras vidare lill de enskilda jordbrukarna,

och dels direkt ställts till förfogande för enskilda jordbrukare som behövt anlita

en sådan särskild expertis, vilken icke funnits att tillgå annat än inom

föreningen. I många fall har också föreningen konsulterats vid offentliga utredningar,

t. ex. vid betesregleringar, vattenavledningsföretag och laga förrättningar.

Den speciella egenskapen hos föreningens konsulterande och upplysande

verksamhet, alt denna kunnat grundas på eget försöksarbete, har

upprepade gånger av riksdagen förklarats utgöra en lämplig kombination.

Med hänsyn till betydelsen av en fullständig sammanhållning av verksamhetens

olika grenar finner styrelsen det egendomligt, att den arbetsform, som

bos föreningen framvuxit, utan vidare förkastas av de sakkunniga. Möjligen

ha de sakkunniga påverkats av tanken att genom sitt förslag finna en önskvärd

lösning tili ett pär andra i och för sig viktiga frågor, nämligen överflyttandet

till Ultuna av jordbruksförsöksanstalten och anskaffandet av laboratorielokaler

till husdjursförsöksanstalten. Dessa frågor, huru viktiga de än må

vara, torde dock icke få skymma bort själva huvudspörsmålet för föreliggande

utredning, nämligen lämpligaste organisationsformen för den av föreningen

bedrivna, för svenskt jordbruk och svensk husdjursskötsel så betydelsefulla

verksamheten.

Då styrelsen nu vill taga ställning till de sakkunnigas förslag vill styrelsen

först och främst framhålla det betänkliga i den uppdelning av verksamheten,

som föreslås. Vidare vill styrelsen framhålla, att någon utredning rörande

jordbruksförsöksanstaltens möjlighet och lämplighet att i sig inkorporera

en verksamhet av den ari oell den omlattning det här är fråga om överhuvudtaget

icke förebragts. Icke blott den egentliga upplysningsverksamheten

skulle, därest förslaget genomfördes, komma att äventyras, utan även

hela den rådgivande verksamhet som föreningen bedriver i landets södra

och mellersta delar skalle därigenom bringas att upphöra, då jordbruksförsöksanstalten

i sin nuvarande organisationsform icke innefattar någon konsulterande

verksamhet.

Härvid får ej heller förbises att jordbruksförsöksanstalten för närvarande

tiar och, allteftersom försöksgärdarna utvecklas och bliva liera, ännu mera

får en så vidsträckt omfattning, att det synes nära nog uteslutet att en föreståndare

kan äga tillräcklig kompetens att leda och företräda såväl denna

verksamhet som den som för närvarande vilar på vall- och mosskulturför
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

eningen. Förrän en ingående utredning förebragts anser sig styrelsen därför

icke kunna förorda att föreningens verksamhet ens i sammanhållet skick

underordnas någon anstalt som icke har här avsedda ekonomiskt betydelsefulla

odlingsproblem till huvuduppgift.

Enligt styrelsens åsikt skulle ett bibehållande av föreningen i dess nuvarande

organisationsform men med tillräckliga ekonomiska resurser utgöra

den lyckligaste lösningen av den förelagda frågan. Styrelsen vill likväl icke

motsätta sig ett förstatligande av föreningens verksamhet, under förutsättning

att densamma bevaras som en sammanhållen enhet i en självständig

institution inom lantbrukshögskolans ram vid sidan av de nuvarande jordbruks-

och husdjursförsöksanstalterna. Styrelsen avstyrker således de sakkunnigas

förslag.

Styrelsen finner sig därmed nödsakad hemställa, att frågan måtte underkastas

förnyad eller kompletterande förutsättningslös utredning, vid vilken

föreningsalternativet genomarbetas lika väl som alternativet örn ett förstatligande

med verksamheten bibehållen såsom en enhet. Styrelsen gör denna

hemställan, trots att styrelsen mer än någon annan känner i vilket nödläge

föreningen kommit genom att anslagen år efter år hållits nere i avbidan på

än den ena än den andra utredningen. Med hänsyn såväl härtill som till

nödvändigheten, att tjänstemännen nu beredas skälig lön och efter 14 år av

utredningar och därav föranledda organsationsförändringar äntligen befrias

från de allvarliga störningar i arbetet, som detta tillstånd givetvis medfört, är

det styrelsen angeläget framhålla önskvärdheten av att den föreslagna omprövningen

snarast möjligt vidtages och fullföljes.

örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.

Ur hushållningssällskapens synpunkt är det angeläget, att den framtida

organisationen för upplysnings- och propagandaverksamhet blir så utformad,

att jordbrukarna på ett tillförlitligt och effektivt sätt kunna få del av nya

rön och synpunkter på de växtodlingsspörsmål, varom bär är fråga. Då nu

de sakkunniga kommit fram till, att försöks- och forskningsverksamheten på

hithörande områden bör överflyttas på statlig organisation, har upplysningsverksamheten

enligt utskottets förmenande icke blivit tillräckligt beaktad. Väl

anföres av de sakkunniga att hushållningssällskapen samt vissa andra institutioner

och organisationer skulle kunna övertaga denna upplysnings- och

propagandaverksamhet. Det bör då från början betonas, att skulle något sådant

bliva möjligt, måste tillräckliga medel ställas till förfogande för avlönande

av den arbetskraft som erfordras. Hushållningssällskapen kunna i de

flesta fall säkerligen icke påtaga sig denna maktpåliggande uppgift inom ramen

av den personaluppsättning, som är tilltänkt i framlagt förslag örn hushållningssällskapens

omorganisation. Men även örn tillräckliga medel för dylik

mera lokalt betonad upplysnings- och propagandaverksamhet ställes till

förfogande kan ifrågasättas, örn icke alltjämt ett centralt organ i föreningsform

kan anses erforderligt för upplysning och propaganda, särskilt i fråga

om betesvallarnas rationella anläggning, skötsel och utnyttjande. Väl har

inom utredningen i viss mån beaktats dessa synpunkter, då man tänkt sig

speciella befattningshavare inom den statliga försöksorganisationen för dessa

frågor. Återstår emellertid den mycket svårbedömbara frågan, örn uppslag

till och synpunkter från praktiken komma att bliva tillräckligt beaktade och

överhuvudtaget framförda, därest en statlig institution handhar hela verksamheten.

Det kan vidare ifrågasättas, om icke ett stort intresse från jordbrukets

och närliggande industriers och affärsföretags sida för hithörande frågors

behandling skulle komma att lamslås genom ett nedläggande av valloch

mosskulturföreningen. De sakkunniga göra visserligen gällande att utveck
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

61

lingen på hithörande områden kommit därhän, att en dylik upplysnings- och

propagandacentral icke längre skulle vara erforderlig. Gentemot detta torde

emellertid kunna anföras, att andra sakkunniga på hithörande områden ha

en helt annan uppfattning. Man förmenar att det här gäller stora ekonomiska

värden, som ännu icke blivit tillbörligt beaktade. Utskottet vill för sin del

ansluta sig till den uppfattningen, alt på detta område återstår mycket i fråga

örn upplysning, jämväl i en mera skärpt form såsom propaganda. Överhuvudtaget

torde utfodringsfrågoma hittills icke ha blivit tillräckligt uppmärksammade,

trots att desamma kunna anses intaga en framskjuten plats, när

det gäller det svenska jordbrukets framtidsmöjligheter.

Vad gäller den av vall- och mosskulturföreningen bedrivna försöks- och

forskningsverksamheten torde skäl tala för en sammanslagning med övrig

av staten bedriven försöks- och forskningsverksamhet. Det synes därför utskottet

naturligt, att föreningens verksamhet i fortsättningen finge bliva den,

som ursprungligen torde ha betraktats såsom den främsta arbetsuppgiften, en

konsulterande verksamhet i vidaste mening. De forsknings- och försöksuppgifter

som anförtrotts föreningen liksom dess moderorganisationer synas i

vissa avseenden fått en alltför stor omfattning för alt kunna anses falla inom

ramen för ett föreningsmässigt drivet arbete på detta område. Detta förefaller

särskilt vara fallet med den speciella norrlandsverksamheten och till

densamma knutna studiegårdar. Utskottet saknar givetvis anledning att närmare

ingå på dessa spörsmål, men det synes uppenbart, att denna verksamhetsgren

är att betrakta som en jordbruksekonomisk forskningsuppgift, som

icke bör bedrivas isolerat utan i intim kontakt med de institutioner, som

syssla med jordbruksekonomiska frågor.

Trots det att hithörande organisationsfrågor varit föremål för utredning i

olika sammanhang, saknas i det föreliggande betänkandet detaljerade alternativa

lösningar, varför utskottet nödgas ifrågasätta en överarbetning av det

föreliggande förslaget. Denna skulle gå ut på, att den nuvarande organisationsformen

alltjämt finge bestå och att föreningen skulle handhava på hithörande

och närliggande områden erforderlig upplysnings- och propagandaverksamhet

genom väl utbildade och avlönade specialkonsulenter. Dessa

skulle utöver sitt utåtriktade arbete vara skyldiga att noga följa forskningsoch

försöksverksamheten å den närbelägna lantbrukshögskolan och därtill

knutna försöksanstalter samt rapportera iakttagelser och önskemål, som

framkommit vid fältarbetet.

Riksförbundet landsbygdens folk har yttrat i huvudsak följande.

Det torde vara omöjligt för dem, som ej i detalj haft tillfälle att följa lantbrukshögskolans

och Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet

alt med säkerhet avgöra i vilken grad det svenska jordbruket kan vara betjänt

av att föreningens verksamhet överföres till högskolan. Vad man vet

är att föreningen gjort en utomordentlig insats till fromma för jordbruket

samt att föreningen inom sin tjänstemannakår bar tjänstemän, som utan tvekan

äro våra främsta experter på sina specialområden.

Man måste då fråga, örn jordbruket är betjänt av en ytterligare koncentration

av forskningsverksamheten eller ej. Erfarenheten visar att de värden

för jordbruket, sorn kunna vinnas med en rätt ledd forsknings- oell propagandaverksamhet,

äro av sådan storleksgrad, att de helt överskugga trugan

örn något större eller mindre kostnader vid forskningens bedrivande. Det

förefaller emellertid som örn den här avsedda koncentrationsfrågan gjorts

aktuell genom ett av besparingsberedningen framlagt förslag av den 20 november

1941.

Med hänsyn till det anförda måste nian bliva rätt betänksam, när man

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

finner att det nu framlagda förslaget icke innebär någon som helst besparing

för statskassan. Tvärtom förefaller det som om de sakkunniga för att kunna

hålla sig inom samma kostnadsram som föreningen fått lov att erbjuda en

del av de mest betrodda tjänstemännen en väsentligt försämrad tjänsteställning.

Det förefaller även som om de sakkunniga varit mycket angelägna örn

att högskolan skall få tillgång till föreningens byggnader vid Ultuna. Tillgången

lill dessa byggnader tycks emellertid icke medföra att högskolans

byggnadsbehov blir fyllt, utan föreslår de sakkunniga ytterligare nybyggnader.

Av intresse torde vara med en undersökning av huruvida icke högskolans

direkta byggnadsbehov kan inom ungefär samma kostnadsram täckas

utan tillgång till föreningens byggnader.

Inför nu anförda erinringar måste man fråga sig vilka påtagliga fördelar

jordbruket kommer i åtnjutande av genom sammanslagningen. Förbundet

har i betänkandet icke kunnat finna några sådana. Det kan icke betraktas

som någon fördel att de praktiska jordbrukarna bliva berövade den nuvarande

möjligheten till direkt kontakt med föreningens experter och uteslutande

hänvisade till hushållningssällskapens tjänstemän, när man icke kan

beräkna att dessa senare kunna i större grad än hittills erhålla informationer

av experterna.

Av de institutioner och sammanslutningar, som avstyrkt, att Svenska valloch

mosskulturföreningens verksamhet skulle samordnas med den statliga

jordbruksförsöksverksamheten, har framhållits, att föreningsformen erbjudit

möjlighet till ett mera fritt arbetssätt och visat sig vara till gagn för ifrågavarande

verksamhet samt att det framlagda förslaget icke syntes innebära

någon besparing för statsverket. Sveriges utsädesförening har härom vidare

anfört.

Vad beträffar den rena försöks- och forskningsverksamheten på vall- och

mossodlingens områden står det fullt klart för utsädesföreningen, att vissa

skäl kunna anföras, vilka tala för ett inlemmande av denna verksamhet i

den övriga statliga jordbruksförsöksverksamheten. Även om utsädesföreningen

sålunda inser, att det under vissa förutsättningar kan vara motiverat, att

Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet förstatligas, kan den

däremot icke ansluta sig till sakkunnigemajoritetens uppfattning, att försöksoch

forskningsverksamheten skulle vara den enda verksamhetsgren inom

Svenska vall- och mosskulturföreningen, som för framtiden bör i full omfattning

bibehållas, medan upplysnings- och propagandaarbetet i nuvarande

läge vore av mindre betydelse. Tvärtom anser utsädesföreningen, att den i

flera hänseenden mycket värdefulla upplysnings- och propagandaverksamhet,

som Svenska vall- och mosskulturföreningen genom sina konsulenter och

specialister bedrivit bland landets jordbrukare, även i framtiden bör ha

en viktig uppgift att fylla. Att överflytta denna upplysningsverksamhet bland

jordbrukarna på hushållningssällskapen skulle enligt utsädesföreningens mening

vara en mindre lämplig åtgärd, då sällskapens jordbrukskonsulenter

och vandringsrättare dels endast i undantagsfall torde besitta samma grundliga

erfarenhet i berörda frågor som Svenska vall- och mosskulturföreningens

konsulenter, dels redan nu äro så överhopade med göromål av olika slag,

att de svårligen kunna påläggas även dessa nya uppgifter.

Då en av orsakerna lill den verkställda utredningen varit ett förslag av

1941 års besparingsberedning, torde avsikten från början ha varit, att en

eventuell rationalisering och omorganisation av föreningens verksamhet skulle

medföra minskade kostnader för statsverket. Den slutliga kostnadskalkylen

slutar emellertid på 270 000 kronor alltså på ungefär samma belopp, som

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

63

föreningen för närvarande åtnjuter i statsanslag. Någon besparing i fråga

om det årliga anslaget av statsmedel innebär sålunda icke det framlagda förslaget.

Däremot skulle, om sakkunnigemajoritetens förslag genomfördes, vissa

byggnader bliva disponibla för andra verksamhetsgrenar inom högskolan.

Den besparing, som härigenom kan vinnas, gäller emellertid endast engångsanslag,

vartill kommer, att den föreslagna hyggnadsdispositionen knappast

torde kunna genomföras utan att effektiviteten av verksamheten på

vall- och mosskulturens område blir lidande därpå.

Under hänvisning lill de nu framlagda synpunkterna vill utsädesföreningen

som sin mening framhålla, att tillräckliga skäl för en omorganisation enligt

de sakkunnigas förslag icke synas ha framkommit. Ej heller anser utsädesföreningen,

att de fördelar, som förstatligandet skulle medföra, kunna uppväga

nackdelarna med detsamma. Tvärtom förmenar utsädesföreningen, att

en förening nied tillräckliga ekonomiska resurser alltfort är den organisationsform,

inom vilken de intressen, för vilka Svenska vall- och mosskulturföreningen

arbetat, bäst kunna tillvaratagas.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har yttrat

följande.

Styrelsen vill framhålla den stora betydelse Svenska mosskulturföreningen

och Svenska betes- och vallföreningen ha haft var och en på sitt område och

att viktiga arbetsuppgifter icke heller saknats för den genom sammanslagning

av dessa båda föreningar år 1939 bildade Svenska vall- och mosskulturföreningen.

Det mera fria arbetssätt, som föreningsformen möjliggör, anser

styrelsen ha varit till stort gagn och i hög grad ha bidragit till att göra verksamheten

fruktbringande. Tack vare den mera fria ställning föreningsformen

erbjudit i förhållande till rent statlig organisation har verksamheten

kunnat inriktas på lösandet av speciella problem på vall- och mossodlingens

områden och verksamheten har kunnat bedrivas i god kontakt med det

praktiska jordbruket.

Styrelsen är mycket tveksam rörande lämpligheten att inordna föreningens

verksamhet under jordbruksförsöksanstalten, alldenstund denna i organisatoriskt

hänseende redan torde vara mycket tungarbetande. Denna tveksamhet

ökas ytterligare därav, att några besparingar, frånsett en viss besparing

för byggnader, icke uppnås därigenom. Jordbruksförsöksanstalten

å ena sidan samt föreningen å andra sidan synas även ha haft helt skilda

arbetsuppgifter och något dubbelarbete torde ej ha förekommit.

Styrelsen anser sig således icke kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag

rörande Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet. Styrelsen är

av den uppfattningen att föreningens arbetsuppgifter beträffande beteskultur

samt vall- och mossodling bäst främjas, örn den nuvarande organisationen

bibehålies.

Sveriges skogsägareförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskott lia

uttalat, att den av Svenska vall- och mosskulturföreningen bedrivna verksamheten

i flera hänseenden varit till betydande gagn jämväl för skogsbruket.

Enligt organisationernas uppfattning borde föreningens verksamhet icke

förstatligas därest ej full garanti kunde givas för att verksamheten kunde

handhavas av de statliga organen med samma energi, uppslagsrikedom och

anpassning efter näringslivets önskemål, som kunnat ske under föreningens

friare arbetsformer. Organisationerna lia vidare anfört.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Mcij.ts proposition nr 280.

Organisationerna vilja på intet vis ifrågasätta kompetensen och arbetsdugligheten

hos ifrågavarande statsorgan, men organisationerna sakna från

andra verksamhetsområden icke erfarenhet av att det kan möta svårigheter

att åvägabringa en fruktbärande samverkan mellan det praktiska näringslivet

och en försöksverksamhet, bedriven i statlig regi samt under dennas

stelare arbetsformer. Föreningsformen giver större möjlighet till rörlighet och

anpassning i arbetet och har därför även många gånger visat sig vara mer

praktiskt nyttig.

Från skogsbrukets intressen vilja organisationerna på det föreliggande problemet

lägga följande synpunkter. Föreningen har på ett värdefullt sätt med

sitt arbete betjänat viktiga skogliga intressen. I vad mån dessa kunna under

nya och andra organisationsformer tillgodoses, är ovisst. Då den föreslagna

omläggningen ur statsfinansiell synpunkt icke medför några större besparingar,

är det mest önskvärt, att den nuvarande, beprövade organisationsformen

bibehålies, d. v. s. att Svenska vall- och mosskulturföreningen får

kvarstå och behålla sina nuvarande arbetsuppgifter.

Norrlands skogsvårdsförbund har förklarat sig ansluta sig till de av sistnämnda

båda organisationer anförda synpunkterna.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat

sig avstyrka förslaget, enär de sakkunniga icke beaktat Svenska vall- och

mosskulturföreningens huvuduppgift, som vore att främja produktionen och

utnyttjandet av landets billigaste fodermedel, och enär ett genomförande av

förslaget skulle medföra en tillbakagång på detta betydelsefulla verksamhetsområde.

I fråga örn organisationen av den av Svenska vall- och

mosskulturföreningen hittills bedrivna verksamheten

bär i ett flertal yttranden — i anslutning till föreståndaren Rappes särskilda

yttrande och en av styrelsen för föreningen till remissmyndighetema utsänd

sammanfattning av styrelsens synpunkter på frågan — föreslagits, att ifrågavarande

verksamhet måtte bevaras såsom en sammanhållen enhet i en självständig

institution inom lantbrukshögskolan vid sidan av de nuvarande jordbruks-

och husdjursförsöksanstalterna.

Sveriges utsädesförening har beträffande denna fråga anfört.

Om ett förstatligande av föreningens verksamhet anses böra ske, anser utsädesföreningen

den lämpligaste formen vara, att föreningen får äga bestånd

som en möjligast fristående anstalt inom lantbrukshögskolans ram. Flärigenom

skulle kontinuiteten i arbetet bevaras och den vid föreningen knutna

expertisen kunna utnyttjas; genom lämpliga bestämmelser och stadganden

skulle man därjämte kunna åvägabringa, att önskvärt samarbete med övriga

försöksanstalter inom högskolan kunde komma till stånd. Värdet av ett

dylikt samarbete, exempelvis med husdjursförsöksanstalten beträffande betesproblem,

inses till fullo av utsädesföreningen.

I överensstämmelse med denna sin uppfattning anser utsädesföreningen

det vara nödvändigt, att den till Svenska vall- och mosskulturföreningen

knutna personalen inordnas i den ifrågasatta statliga anstalten. Sakkunnigemajoritetens

förslag att överflytta vissa befattningshavare till andra, låt vara

närliggande, arbetsuppgifter inom högskolans försöksverksamhet är sålunda

enligt utsädesföreningens åsikt en mindre lycklig utväg, då den måste leda

till att kapaciteten hos den med vall- och mosskulturförsök arbetande anstalten

minskas och densamma berövas viss för lösandet av dess arbetsupp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 280.

05

gifter synnerligen betydelsefull expertis. Av liknande skäl anser utsädesföreningen

det ävenledes nödvändigt, att Svenska vall- och mosskulturföreningens

kemist och kemiska laboratorium vid ett eventuellt förstatligande av

föreningen få förbliva knutna till den anstalt, som övertager föreningens arbetsuppgifter.

Det kemiska laboratoriet utgör ett värdefullt redskap och stöd

åt såväl försöks- som upplysningsverksamheten, och då behovet av kemiska

analyser i framtiden torde bliva mycket stort, synes det för att arbetena på

området skola kunna bedrivas så ändamålsenligt och rationellt som möjligt

vara nödvändigt, att den blivande organisationen liksom hittills disponerar

ett eget laboratorium.

Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen har uttalat i huvudsak

följande.

Ehuru de sakkunnigas förslag förhållandevis väl tillgodoser den egentliga

försöksverksamheten, anser styrelsen det likväl angeläget framhålla försöksarbetets

utomordentliga betydelse för verksamhetens fortsatta bedrivande på

såväl betes- och vall- som mosskulturområdet. En ökning av denna verksamhet

skulle otvivelaktigt vara väl motiverad. Styrelsen finner det därför välbetänkt

och högeligen önskvärt, att, såsom de sakkunniga föreslagit, föreståndarna

för verksamhetens båda avdelningar vardera förses med en förste

assistent för den rena försöksverksamheten, men anser det vara nödvändigt

att besättandet av dessa tjänster sker utan att upplysningsverksamheten berövas

nödig personal, vilket de sakkunnigas förslag i realiteten innebär, då

enligt detta till ifrågavarande befattningar såsom förste assistenter skulle

överföras föreningens nuvarande främsta specialister inom upplysnings- och

rådgivningsverksamheten. Dessa specialister böra icke vara förhindrade att

handhava viss försöks- och undersökningsverksamhet, ehuru mera på det

tekniska och ekonomiska området och i direkt anslutning till sin huvudverksamhet.

I fråga om upplysningsverksamheten inom såväl betes- och vallkulturen

som mosskulluren vill styrelsen emellertid taga avstånd från den av sakkunnigemajoriteten

uttalade uppfattningen att Norrland skulle vara i större behov

av specialiserad upplysningsverksamhet på dessa områden än södra och

mellersta Sverige. Jordbruksdriften i sistnämnda delar av landet är långt

mera utvecklad och allsidig och problemen därmed också mera specialbetonade

än vad fallet är i Norrland. Men konsulentverksamheten i södra och

mellersta Sverige har icke blivit tillgodosedd i det förslag, de sakkunniga

framlagt. Vad beträffar upplysningsverksamheten i allmänhet på jordbrukets

skilda områden föreligger dock med säkerhet ett större behov i Norrland

än i övriga Sverige.

En fortsättning av den expertverksamhet, som direkt utövas i samband

med planläggning och översyn av anläggningar hos enskilda jordbrukare och

företag, är, enligt styrelsens mening, en nödvändig förutsättning för den samlade

verksamhetens effektivi let dels med hänsyn lill expertisens vidmakthållande

och förkovran hos den utövande tjänstemannen, dels på grund av

den ökade stimulans och praktiska inriktning, som försöks- och undersökningsverksamheten

härigenom kan få, och dels med hänsyn lill nödvändigheten

av att för särskilt krävande förrättningar såväl den enskilde som det

allmänna skola lia möjlighet att konsultera särskilda fackmän.

Med hänvisning till det anförda vill styrelsen framhålla, alt föreningens botaniska

och kemiska expertis båda utgöra oskiljaktiga delar av den helhet,

som föreningen representerar, och att vid ett eventuellt förstatligande ett avskiljande

av endera från denna helhet skulle allvarligt rubba den balans i av
Bihang

lill riksdagens protokoll UH5. 1 sami. Nr 2S0. ö

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S0.

vägningen av föreliggande arbetsuppgifter, som så småningom utkristalliserats

inom föreningen, och försvåra för densamma att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sin uppgift. Varken kemisten eller botanisten lia nu eller tidigare

varit hänförda till assistents tjänsteställning. Båda lia under den tid föreningarna

verkat genom sina insatser på ett grundläggande sätt bidragit till

uppkomsten och utvecklingen av föreningens sakkunskap. Det skulle därför

innebära en tillbakagång i utvecklingen, örn sakkunnigemajoritetens förslag

att avskilja kemisten och det kemiska laboratoriet från verksamheten samt

att göra botanisttjänsten till en assistentbefattning vunne statsmakternas gillande.

Sveriges lantbruksförbund har yttrat.

De sakkunnigas förslag om en uppdelning av verksamheten på skilda organ

förefaller måhända vid första påseendet vara en rationell lösning, då föreningens

verksamhet innefattar grenar av olika karaktär och delvis berör olika

forskningsområden. Häremot må emellertid starkt framhävas, att dessa olika

verksamhetsgrenar sammanhållas av det viktiga lantbruksekonomiska problemet

att till lägsta kostnader frambringa det för husdjursproduktionen lämpligaste

fodret. Mosskulturen är nämligen i stor omfattning även ett foderodlingsproblem.

Frågeställningen synes därför böra vara, örn detta problemkomplex

i sig är av den karaktär och storleksordning, att ett speciellt institut

för dessa frågor är motiverat. Det är även naturligt, att större avseende bör

fästas vid hur jordbrukets behov av forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet

på detta område bäst skall tillgodoses än vid möjligheterna att i

första hand nedbringa kostnaderna för verksamheten och utnyttja den nuvarande

organisationens byggnader och resurser för att tillgodose vissa andra

laboratorie- och försöksbehov för husdjurs- och jordbruksförsöksanstalterna

vid lantbrukhögskolan. Under hänvisning till det anförda får förbundet sålunda

ifrågasätta lämpligheten av en splittring av de stora arbetsuppgifter, som

böra åvila ett speciellt forsknings- och försöksinstitut på detta område. En

uppdelning måste enligt förbundets mening medföra minskad effektivitet. Det

gäller nämligen icke blott att isolerat lösa olika problem inom detta område

utan att under beaktande av samtliga forsknings- och försöksresultat samt

icke minst praktiska erfarenheter tillrättalägga problemet för praktiken under

speciellt hänsynstagande till jordbruksekonomiska synpunkter.

Vad åter angår föreningens roll som upplysningsorgan kan förbundet icke

dela de sakkunnigas uppfattning, att ett helt avskiljande av upplysningsverksamheten

från den centrala forsknings- och försöksverksamheten på detta

område skulle vara ändamålsenligt. Det väsentliga för all målforskning torde

vara, att dess resultat på snabbaste och effektivaste sätt omsättas i praktiken.

Även om hushållningssällskapen skulle omhänderhava den direkta upplysningsverksamheten

gentemot jordbrukarna, torde en till forsknings- och försöksorganisationen

knuten upplysningsverksamhet vara nödvändig som förbindelse

till Iliand annat hushållningssällskapen och lantbruksundervisningen.

Man kan ej heller undgå den reflexionen, att det för en fruktbar växelverkan

mellan jordbrukets praktiska utövare och forskningsverksamheten på detta

såväl kvalitativt som kvantitativt viktiga område är av betydelse, att specialutbildade

konsulenter finnas tillgängliga. Utredningen har i varje fall ej ådagalagt,

att de speciella med vallodlingen och mosskulturen sammanhängande

behoven i detta hänseende skulle på ett tillfredsställande sätt tillgodoses genom

den föreslagna anordningen.

Liknande synpunkter ha upptagits i det yttrande, som avgivits av statens

växtskydd sanstal t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

(57

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att ett genomförande av föreståndaren Kappes

förslag, att verksamheten skulle erhålla en mera självständig ställning och

sidoordnas nied de övriga forskningsgrenarna vid lantbrukshögskolan, otvivelaktigt

kunde förväntas medföra en starkare effektivisering av ifrågavarande

speciella forskningsverksamhet och således ur denna synpunkt erbjuda

vissa fördelar. Styrelsen ansåge sig dock icke höra göra något bestämt uttalande

till förmån för detta förslag, då spörsmålet snarast vöre att betrakta

såsom en inre organisationsfråga, som lantbruksliögskolans styrelse vore närmast

att bedöma.

Statens skogsförsöksanstalt har funnit en uppdelning av ifrågavarande arbetsuppgifter

på flera organ ej vara ändamålsenlig. Den av Svenska vall- och

mosskulturföreningen bedrivna forskningsverksamheten syntes i stället böra

bibehållas såsom en självständig enhet vid sidan av de nuvarande jordbruksoch

husdjursförsöksanstalterna. Då emellertid behov av samverkan även mellan

dessa båda anstalter torde föreligga, ansåge skogst örsöksans tal ten, att

frågan örn en sammanslutning av nämnda anstalter till ett gemensamt forskningsinstitut,

vari även forskningen på vallfoderproduktionens område inordnades,

borde närmare utredas.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.

Förvaltningsutskottet ansluter sig till de sakkunnigas förslag, att forsknings-

och försöksverksamheten på mosskulturens och betes- och vallodlingens

områden till huvudsaklig del skola infogas på tvenne avdelningar inom

jordbruksförsöksanstalten, men anser att statsmakterna böra låta sig angeläget

vara alt tillse att kontinuiteten i föreningens verksamhet på området så

mycket örn möjligt bevaras och att ifrågavarande avdelningar erhålla en så

fri och självständig ställning inom försöksanstalten som är möjligt. Förvaltningsutskottet

ansluter sig även till vad föreståndaren Rappe anfört om vakten

av att föreningens geo-botaniska verksamhet och dess arbete på torvkemiens

område lämnas så organisatoriskt orubbad som möjligt och gives den

omfattning och betydelse, den tidigare haft i föreningens verksamhet.

Den av föreningen bedrivna rådgivnings- och upplysningsverksamheten synes

icke lia blivit tillräckligt beaktad i de sakkunnigas förslag till omorganisation

av den av föreningen bedrivna verksamheten. Utskottet har i flera tidigare

remissyttranden i denna fråga hävdat och anser alltjämt att denna verksamhet

kan och lior till väsentlig del omhänderhavas av hushållningssällskapens

tjänstemän under förutsättning att sällskapen givas erforderliga ekonomiska

möjligheter härtill. Ä andra sidan torde fortfarande föreligga ett behov

av särskilda experter på detta område. Föreningens konsulenter ha i

bland annat detta avseende enligt utskottets mening fyllt en stor uppgift, och

det vore förvisso till skada för jordbruket örn dylika experter ej längre skulle

finnas att tillgå. Deras uppgift synes även för framtiden tämligen given, nämligen

att i speciellt svårbedömbara fall och när det gäller stora företag tillhandagå

enskilda jordbrukare med råd och anvisningar, att vid torrläggningsföretag

och i andra speciella fall stå till förfogande för myndigheter och enskilda

såsom särskilt sakkunniga, att stå i kontakt med den statliga forsknings-

och försöksverksamheten oell att utöva fortlöpande informationsverksamhet

bland hushållningssällskapens tjänstemän. Men dessa specialkonsulenler

höra enligt utskottets mening anknytas till hushållningssällskapen på så

sätt, att ett flertal hushållningssällskap hilda ett konsulentdistrikt på unge
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

får samma sätt som de på sin tid förekommande mejerikonsulentdistrikten.

Även i andra liknande avseenden har tor övrigt samarbete förekommit mellan

flera hushållningssällskap.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har biträtt de

sakkunnigas förslag, att jordbruksförsöksanstalten skulle handhava försöksverksamheten

jämväl i fråga om organogena jordar, men föreslagit, att inom

lantbrukshögskolans ram skulle upprättas en fristående forsknings- och försöksinstitution

med arbetsuppgifter uteslutande inom betesskötselns område.

Utskottet har härom vidare anfört.

Frågan örn produktionen av foder på betesmarkerna hänger så intimt samman

med frågan om denna produktions utnyttjande genom djuren, att det

icke synes möjligt att utan betydande men för arbetets effektivitet göra en

uppdelning på två anstalter. En gränsdragning mellan dessas arbetsområden

torde därför också i praktiken ställa sig mycket svår, för såvitt icke^ anstalterna

undvika att upptaga de problem, som beröra dem båda. En sådan

lösning av gränsfrågan skulle emellertid vara synnerligen olycklig, eftersom

just dessa problem måste betraktas såsom de betydelsefullaste. Det synes

utskottet uppenbart, att försöksverksamheten på betesskötselns område på

grund av otillräckliga ekonomiska resurser hittills i alltför liten omfattning

begagnat sig av djurförsök. Den har också helt naturligt till ganska

väsentlig del tagit sikte på frågor, som röra anläggning av beten. I fortsättningen

torde emellertid med säkerhet sådana problem, som gälla det

ekonomiska utnyttjandet av betesmarkerna, alltmera träda i förgrunden.

Frågor om betesmarkernas avdikning, bevattning, gödsling, fållindelning

m. m. liksom örn avbetningsteknik, tillskottsfoder samt driftsintensitet

under olika förhållanden synas endast genom djurförsök kunna tillfredsställande

klarläggas i tekniskt och ekonomiskt hänseende, eftersom

djurproduktionen utgör måttet på betesskötselns resultat. Ett sådant särskiljande

mellan växtodling och djurproduktion, som utan större svårighet

kan genomföras i fråga örn vinterfoderproduktionen och stallutfodringen,

synes icke möjligt beträffande betesskötseln och djurproduktionen vid denna.

Med hänsyn härtill vill utskottet förorda, att inom lantbrukshögskolans ram

upprättas en fristående forsknings- och försöksinstitution med arbetsuppgifter

uteslutande inom betesskötseln. Givetvis bör denna institution samarbeta

med jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna liksom med lantbrukshögskolans

institutioner.

Den föreslagna institutionen skulle utan tvivel få ett mycket rikt arbetsfält.

Utskottet vill erinra om betesskötselns ofantligt stora betydelse för jordbrukets

ekonomi och dess i jämförelse med åkerbruket mycket primitiva

ståndpunkt vid det alldeles övervägande flertalet brukningsdelar. De problem,

som röra betesskötseln, äro såväl i teoretiskt avseende som beträffande det

praktiska genomförandet genomarbetade i mycket ringa omfattning i jämförelse

med de problem, som röra åkerbruket och husdjurens vinterutfodring.

Det är sålunda här fråga om ett område, där behovet av forskningsoch

försöksverksamhet är särskilt framträdande.

Rådgivningen på betesskötselns område bör utan tvivel såsom de sakkunniga

föreslagit och i likhet med vad som i stort sett redan är fallet anförtros

åt hushållningssällskapen. Emellertid framstår det för förvaltningsutskottet

såsom varande av stor vikt, att den av utskottet föreslagna institutionen

beredes möjlighet att till sig knyta sådana specialister på betesskötsel,

vilka ha till uppgift bland annat att bedriva konsulterande verksamhet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 280.

69

Härigenom skulle för hushållningssällskap och enskilda jordbrukare möjlighet

stå öppen att i speciella fall tillkalla dylika experter. För institutionen

skulle den kontakt nied det praktiska jordbruket, som sålunda etablerades,

förvisso bliva av mycket stor betydelse genom att den kunde giva värdefulla

impulser till upptagande av nya problem till behandling.

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bar i sitt yttrande

anfört följande beträffande de sakkunnigas förslag om anordnandet av

den konsulterande och upplysande verksamhet, som Svenska vall- och mosskulturföreningen

bedrivit.

Upplysningsverksamheten rörande mosskulturen är av största betydelse.

Även i fråga om betes- och vallkullur tarvas alltjämt mycken upplysning

och propaganda. I likhet med de sakkunniga anser förvaltningsutskottet, att

sådan verksamhet kan och bör bedrivas genom hushållningssällskapen. Deras

konsulenter och vandringsrättare ha dock åtskilliga andra arbetsuppgifter

och kunna därför svårligen specialisera sig på de ifrågavarande områdena.

För att dessa grenar av växtodlingen ej skola bliva sämre lottade

än hittills beträffande sakkunnig rådgivning, synes det därför önskvärt, att

experter på mossodling samt betes- och vallkultur finnas att tillgå såsom

förut. Experternas sakkunskap måste givetvis grundas på forskning och försök,

och om denna del av Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet

överflyttas till lantbrukshögskolan, bör därför också föreningens rådgivande

verksamhet anknytas till högskolan. För att denna uppgift skall

bliva behörigen tillgodosedd, synes det emellertid angeläget, att antalet

tjänstemän, som nu äro anställda för denna verksamhet, icke minskas.

Liknande synpunkter lia anförts av Uppsala läns, Blekinge läns, Älvsborgs

läns södra och norra samt Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ävensom lantbrukshögskolans lärarråd och statens livsmedelskommission.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har uttalat, att Svenska vall- och mosskulturföreningens

av ålder bedrivna konsulentverksamhet icke borde nedläggas

utan inom jordhruksförsöksanstaltens ram bibehållas till dess ifrågavarande

verksamhet lämpligen kunde överföras på annat organ.

Beträffande organisationen av den verksamhet, som hittills bedrivits av

föreningen, har lantbrukshögskolans lärarråd ytterligare anfört, att föreningens

botaniska, torvgeologiska och kemiska undersökningar, vilka hörde

nära samman med och utgjorde ett stöd för såväl forsknings- som försöksverksamheten,

borde jämte erforderlig personal och laboratorieutrymme i

sin helhet införlivas med jordbruksförsöksanstalten.

En minoritet inom lärarrådet har ansett, alt behovet av ett särskilt laboratorium

för den del av jordbruksförsöksverksamheten, som nu bedreves av

föreningen, skulle bortfalla i och nied att verksamheten överfördes till jordbruksförsöksanstalten.

Det syntes för övrigt föga rationellt, att två laboratorier

med så likartade arbetsuppgifter som högskolans stora analyslaboratorium

och föreningens kemiska laboratorium skulle finnas inom några

hundra meters avstånd från varandra. Arbetskrafterna skulle enligt minoritetens

mening helt säkert kunna utnyttjas på eli mera rationellt sätt, örn

analyslaboratoriet övertoge den vid föreningens laboratorium bedrivna verksamheten.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

De sakkunnigas förslag örn utvidgning av den av Svenska vall- och mosskulturföreningen

bedrivna studiegårdsverksamheten och om verksamhetens

införlivande med jordbruksförsöksanstalten har tillstyrkts i flertalet

yttranden.

Norrlandskommittén har i detta hänseende anfört.

Studiegårdsverksamheten är ännu relativt ny och helt få resultat föreligga,

på grundval av vilka 6tt omdöme om dcnsammas betydelse kan avgivas. Det

synes emellertid kommittén, att verksamheten, som den nu är planlagd, bör

vara i stånd att avlämna ett ganska omfattande material, som icke tidigare

stått till buds från och för det norrländska jordbruket. Sålunda synes bokföringsverksamheten

vid studiegårdarna giva möjlighet till en mera ingående

driftsanalys än vad fallet är från övriga kontrollerade jordbruk. Kommittén

förmenar att denna driftsanalys, riktigt genomförd, kan komma att

utgöra ett betydelsefullt underlag för framtida åtgärder för norrländskt jordbruk.

Men den måste även tillskrivas, om den väl utnyttjas, ett icke ringa

värde för den pågående upplysningsverksamheten och bör kunna bibringa

goda insikter om olika på försöksresultat baserade åtgärders ekonomiska

värde. Detta blir så mycket mera fallet, som studiegårdarnas driftsinriktning

i hög grad kan influeras av försöksverksamhetens resultat genom den kontinuerliga

samverkan mellan gårdsinnehavare och driftsledarna. Studiegårdarna

synas också kunna fylla ett förefintligt behov av föregångsjordbruk

i Norrland, ett behov som här är särskilt framträdande på grund av påtaglig

avsaknad av ledande jordbruk. Kommittén anser sig alltså kunna ansluta

sig till de sakkunnigas förslag örn att verksamheten vid studiegårdarna bör

fullföljas i enlighet med de avtal, som nu föreligga för desamma och i

den omfattning, som föreningen nu bedriver densamma. Ytterligare erfarenhet

synes böra vinnas, innan ändringar i nu berörda avseenden vidtagas.

Norrlandskommittén har i nuvarande läge ej i och för sig något att erinra

mot de sakkunnigas förslag, att vid ett förstatligande av Svenska vall- och

mosskulturföreningen studiegårdsverksamheten inordnas som ett led i lantbrukshögskolans

försöksverksamhet och förenas med jordbruksförsöksanstalten.

Då studiegårdsverksamheten endast berör Norrland och kommittén

har forsknings- och försöksverksamheten i denna landsdel under övervägande,

förutsätter kommittén emellertid, att kommittén framdeles lår tillfälle

att återkomma till här förevarande spörsmål.

De sakkunniga föreslå i samband med övervägande om studiegårdama inrättandet

av en tredje specialkonsulent i Norrland, vilken konsulent närmast

skulle vara sakkunnig rörande arbetstekniska frågor, såsom handhavandet

och skötseln av maskiner och redskap, utnyttjandet av arbetskraft för olika

uppgifter i lanthushållningen, samordning av arbetsuppgifter i jordbruk och

skogsbruk. Norrlandskommittén vill ansluta sig till förslaget örn en konsulenttjänst

för Norrland med anförda arbetsuppgifter. Särskilt synes härvidlag

böra betonas uppgiften att befrämja utvecklingen av studiegårdarna i

åsyftad riktning mot föregångsjordbruk. Denne konsulents arbetsuppgifter

torde vidare beröra områden, inom vilka snara förändringar äro av nöden

och där en väl anpassad upplysningsverksamhet kan leda till påtagliga förbättringar.

De beröra också problem, åt vilka hushållningssällskapens tjänstemän

i allmänhet ej hinna ägna någon större uppmärksamhet och i fråga

om vilka de därför ej kunna förvärva mera ingående erfarenheter. En specialkonsulent

vid studiegårdarna och för angiven upplysningsverksamhet i

allmänhet synes kommittén därför vara motiverad och önskvärd. Nämnda

konsulentverksamhet synes på grund av anförda synpunkter böra anknytas

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280-

71

lill och baseras på studiegårdsverksamheten, varvid det från denna framkraxa

materialet bland annat torde kunna giva stoff för den av konsulenten

bedrivna rådgivande och upplysande verksamheten.

I särskilt yttrande föreslår föreståndaren Rappe tillika inrättandet av en

kvinnlig konsulenttjänst till studiegårdsverksamheten. Kommittén vill omnämna,

att kommittén har under övervägande att föreslå en utvidgad hemkonsulentverksamhet

i de norrländska länen och vill tillika erinra om att för

lösande av forskningsuppgifter inom bland annat lanthushållningen nyligen

inrättats ett hemmens forskningsinstitut.

Ledningen av studiegårdarna föreslås av de sakkunniga böra förläggas till

plats, som giver möjlighet till nödigt samarbete med försöksverksamheten på

jordbrukets område i Norrland. Till ledningen skulle anknytas dels de tre

nämnda konsulenterna i vall- och mosskultur samt arbetsteknik dels studiegårdarnas

driftsledare samt kontorspersonal. Kommittén, som hävdar den

uppfattningen att en alltför långt driven centralisering av ledningen för jordbrukets

försöks- och upplysningsverksamhet bör undvikas, vill förorda en till

Norrland lokaliserad ledning av studiegårdarna och den till denna föreslagna

konsulentverksamheten. Kommittén är emellertid ej beredd att nu avgiva förslag

örn förläggningsplats för ledningen av studiegårdsverksamheten utan vill

liksom de sakkunniga förorda, att denna fråga avgöres i samband med ställningstagande

till kommitténs kommande förslag rörande forsknings- och försöksverksamheten.

Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen har anfört i huvudsak

följande.

Ehuru styrelsen anser, att föreningens skilda verksamhetsgrenar nödvändigt

böra hållas samman, synes undantag kunna göras för studiegårdsverksamheten

och den jordbruksekonomiska försöks- och forskningsverksamhet, som av

de sakkunniga föreslagits utbyggd omkring densamma. Studiegårdsverksamheten

har visserligen utgått från föreningen och har en nära anknytning till

dess verksamhet såväl med hänsyn till den i det norrländska jordbruket förhärskande

vallodlingen som med hänsyn till myrodlingamas procentuellt

större omfattning i norrländskt än i sydsvenskt jordbruk. Verksamheten kan

dock utan olägenhet utbrytas ur föreningens ram och givas självständig organisationsform

i samverkan med forsknings- och försöksverksamheten i dess

helhet såväl på jordbruks- som på husdjursområdet.

Oavsett om föreningens verksamhet kvarstår under sin nuvarande organisationsform

eller densamma införlivas med lantbrukshögskolans verksamhet,

synes det styrelsen, att den föreslagna Norrlandsorganisationens blivande arbetsuppgifter

äro av så stor betydelse och så säregna till sin karaktär, att det

måste betraktas såsom en naturlig utveckling av händelsernas förlopp att

verksamheten nu gives självständig organisationsform. Styrelsen kan tänka

sig en lösning av denna fråga enligt tvenne olika linjer.

Den nya organisationen kan, såsom de sakkunniga föreslagit, anknytas till

lanlbrukshögskolan men bör då sortera direkt under högskolans styrelse.

Samverkan bör upprätthållas såväl med husdjurs- och jordbruksförsöksanstalten

som med vall- och mosskulturverksamheten och med högskolans skilda

institutioner, särskilt den jordbruksekonomiska. För verksamheten erforderliga

kemiska och botaniska analyser torde verkställas vid högskolans laboratorier.

Den nya organisationen kan även givas en liknande utformning, som föreslagits

för inrättande av ett enskilt fristående institut för forskning och upplysning

inom jordbrukstekniken, således i samverkan mellan staten och in
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

dustrien och i nära samarbete med försöksverksamheten på jordbruks- oell

husdjursområdet ävensom med lantbrukshögskolans skilda institutioner och

då särskilt den jordbruksekonomiska.

Sedan styrelsen erfarit, att i propositionen till årets riksdag för den jordbrukstekniska

verksamheten föreslagits denna fria organisationsform, har

styrelsen trätt i förbindelse med representanterna för de två största sltogsägande

norrländska industriföretagens centrala ledning, vilka båda visat intresse

för denna fråga oell lovat sin medverkan till att de skogsägande industriföretagen

i Norrland och angränsande landskap för en tioårsperiod skulle garantera

visst årligt bidrag till verksamheten. En särskild stiftelse skulle då hildas,

vilken skulle förmedla industriens bidrag. Förutsättning härför vore emellertid,

att verksamheten därigenom kunde få samma fria ställning, som föreslagits

för jordbrukstekniska institutet. Samtliga tjänstemän skulle då vara anställda

av denna fria organisation och samtliga omkostnader skulle bestridas

av densamma. De flesta detaljbestämmelser skulle i tillämpliga delar ordnas i

överensstämmelse med dem, som föreslagits gälla för jordbrukstekniska institutet.

Ledningen för Skogsindustriernas samarbetsutskott har förklarat sig beredd

att, understödd av ledningarna för nämnda industriföretag, undersöka förutsättningarna

för att få till stånd en organiserad samverkan mellan de i Norrland,

norra Dalarna och norra Värmland skogsägande industriföretagen för

bildande av en stiftelse med här angivet ändamål.

Det synes styrelsen särskilt angeläget, att organiserandet av den norrländska

verksamheten kommer till stånd fortast möjligt och oberoende av hur

Svenska vall- och mosskulturföreningens huvudverksamhet blir organiserad.

Sistnämnda verksamhet har behov av alla till densamma knutna tjänstemän,

varför en separat lösning av den kring studiegårdsarbetet föreslagna undersöknings-

och upplysningsverksamheten endast innebär ett lösryckande från

nuvarande föreningsorganisation av föreningens och mossavdelningens föreståndare,

vilken sålunda måste ersättas med annan tjänsteinnehavare.

Studiegårdsverksamheten har nu fortgått så länge, att ett avsevärt material redan

framskapats till belysande av de nordsvenska jordbruksförhållandena, och

tiden är synnerligen lämpad för att nu börja göra detta material fruktbärande

genom till gårdsarbetet anknuten undersökningsverksamhet. Den jordbruksekonomiska

och arbetstekniska upplysningsverksamheten, som i anslutning

därtill föreslagits av de sakkunniga, har i det redan insamlade iakttagelsematerialet

ett givande stoff som utgångspunkt för sitt arbete. Då dessutom

de jordbruksekonomiska frågorna i Norrland just nu äro särskilt aktuella,

synes det styrelsen att den föreslagna Norrlandsorganisationen utan dröjsmål

bör upprättas.

I samtliga frågor, som röra här avhandlade särskilda verksamhet i Norrland,

föreslår styrelsen, att detaljförslag utarbetas i samverkan mellan det

forskningsråd på jordbruksområdet, som av Kungl. Majit föreslagits upprättat

inom lantbruksakademien, samt norrlandskommitténs jordbrukssektion

och ledningen för föreningens verksamhet. Särskilt synes det styrelsen, att

samverkan med norrlandskommittén är en nödvändig förutsättning för att en

ändamålsenlig samordning skall kunna ske med de förslag till åtgärder för

främjande av Norrlands jordbruk, som kommittén kan komma att framlägga.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har beträffande de sakkunnigas förslag

om organisationen av studiegårdsverksamheten åberopat vad som härutinnan

anförts av en minoritet inom högskolans lärarråd. Denna minoritet har framhållit,

att ifrågavarande verksamhet å ena sidan icke syntes ha direkt sam
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

73

band med vare sig högskolans försöksverksamhet eller verksamheten vid högskolans

ekonomiska institution men att å andra sidan den av de sakkunniga

föreslagna norrlandsavdelningen borde bliva av stort värde för försöksverksamheten

inom Norrland. Därest studiegårdsverksamheten skulle anknytas till

norrlandsavdelningen måste dock en sådan omläggning av verksamheten ske,

att den kunde inpassas inom högskolans ram.

Majoriteten inom högskolans lärarråd har avstyrkt, att studiegårdsverksamheten

skulle överföras till högskolan. Majoriteten har härom anfört.

Studiegårdsverksamheten är en jämförelsevis nytillkommen gren av föreningens

verksamhet och ligger i själva verket utanför den ram, inom vilken

föreningen och dess båda föregångare sedan årtionden verkat. Ett överförande

av studiegårdarna till lantbrukshögskolan skulle innebära, att anslagen till

högskolan skulle komma att omfatta en ej obetydlig post, som icke sammanhänger

med högskolans egentliga verksamhetsområde. De resultat, som kunna

förväntas komma från verksamheten vid studiegårdarna, synas lämpligen

kunna bearbetas i anslutning till lantbruksstyrelsens lantbruksekonomiska

undersökningar. Andra möjligheter äro givetvis även tänkbara. Enligt lärarrådets

mening bör därför frågan örn den framtida verksamheten vid de

norrländska studiegårdarna hänskjutas till norrlandskommittén för ytterligare

överväganden.

Även Uppsala, Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, lantbruksakademien, statens livsmedelskommission

och dess produktionsavdelning, statens centrala frökontrollanstalt

samt Sveriges utsädesförening ha föreslagit, att frågan örn studiegårdsverksamhetens

organisation skulle göras till föremål för ytterligare utredning.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att studiegårdsverksamheten även i fortsättningen

skulle handhavas av Svenska vall- och mosskulturföreningen. Styrelsen

har beträffande detta sitt förslag anfört i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen delar visserligen de sakkunnigas synpunkter beträffande

såväl studiegårdsverksamhetens fortsatta bedrivande som intensifierad rådgivnings-

och upplysningsverksamhet i Norrland i fråga örn vall- och mosskultur

samt beträffande arbetsteknik men kan svårligen finna, att den i och

för sig viktiga studiegårdsverksamheten går helt i linje med jordbruksförsöksanstaltens

arbetsuppgifter och därför på ett lika naturligt sätt som föreningens

vid dess institution å Ultuna bedrivna forskningsverksamhet, vid ett

eventuellt förstatligande härav, kan'' tänkas falla inom den statliga försöksverksamhetens

ram.

Då det inom Norrland och jämförliga delar av Kopparbergs och Värmlands

län föreligger stort behov av ett omfattande pionjärarbete på ifrågavarande

område av minst samma angelägenhetsgrad som förelåg i södra och mellersta

Sverige vid tillkomsten av Svenska mosskulturföreningen samt Svenska betesoch

vallföreningen, kan lantbruksstyrelsen icke frigöra sig från den uppfattningen,

ali det pionjärarbete, som en i Norrland verksam förening eller filial

av Svenska vall- oell mosskulturföreningen bar ali utföra, knappast kan i

samma grad åstadkommas av en statlig försöksanstalt eller avdelning därav.

Det kan därför befinnas ändamålsenligt att, därest Svenska vall- och mosskulturföreningens

vid dess institution å Ultuna bedrivna försöks- och forskningsverksamhet

frånskiljes och inordnas i ett system av statlig försöksverksamhet,

föreningen i allt fall med understöd av statsmedel fortsätter sin verk
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

samhet i samarbete med den statliga försöksverksamheten inom området pä

en för ändamålet lämplig plats i Norrland och där —- med studiegårdsverksamheten

som kärna — bedriver direkt på norrlandsproblem inriktad verksamhet

av i huvudsak det slag, som de sakkunniga tänkt sig vid den särskilda

norrlandsavdelningen.

De sakkunnigas förslag om överflyttning av Svenska v a 11- och mos skulturföreningens nuvarande personal till

statstjänst har föranlett uttalanden i ett flertal yttranden. Beträffande

förslaget att huvuddelen av personalen skulle placeras i extra ordinarie lönegrad

har allmänna lönenåmnden anfört.

På grund av att vid lantbrukshögskolan statsagronomer äro ordinarie

tjänstemän, medan exempelvis förste assistenter och assistenter allenast innehava

extra ordinarie anställning, har den i betänkandet tillämpade överflyttningsmetoden

föranlett, att endast två av Svenska vall- och mosskulturföreningens

tjänstemän föreslagits till ordinarie anställning, under det att alla

övriga, till överflyttning till lantbrukshögskolan föreslagna tjänstemän upptagits

såsom extra ordinarie, varvid maximering skett till 21 lönegraden. Huruvida

en dylik lösning av överflyttningsfrågan är i alla lägen sakligt motiverad,

synes icke möjligt att bedöma på grundval av det framlagda utredningsmaterialet.

Vad nu anförts äger motsvarande tillämpning beträffande en till

nyinrättande föreslagen befattning såsom teknisk konsulent i Eo 21.

Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening

och Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund ha under hänvisning

till vad föreståndaren Rappe därom anfört i sitt särskilda yttrande

föreslagit, att hela den överflyttade personalen skulle erhålla ordinarie anställning.

Sistnämnda sammanslutning har därvid gjort undantag för assistentbefattningarna.

Statens livsmedelskommissions produktionsavdelning har ansett, att Svenska

vall- och mosskulturföreningens nuvarande konsulenter borde beredas ordinarie

anställning vid eventuell övergång till statstjänst.

I fråga örn de sakkunnigas förslag beträffande löneklassplaceringen har

allmänna lönenåmnden anfört.

De sakkunnigas förslag innebär att en tredjedel av de nuvarande befattningshavarnas

anställningstid hos föreningen skulle få för löneklassplacering

tillgodoräknas dem efter överförandet i statstjänst. Lönenämnden kan med

hänsyn till gällande löneklassplaceringsbestämmelser å reglerad statstjänst

icke förorda en dylik tillgodoräkningsrätt. Löneklassplaceringen vid övergången

torde i princip böra ske enligt begynnelselöneklass. I den mån härvid

löneminskning skulle uppkomma, torde frågan örn förhöjd löneklassplacering

böra i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Statskontoret har i detta hänseende yttrat.

Därest en lönereglering för Svenska vall- och mosskulturföreningens tjänstemän

i samband med ett eventuellt förstatligande av verksamheten skulle

komma till stånd efter de i förslaget angivna, för personalen synnerligen

förmånliga grunderna, saknas anledning att medgiva särskild tillgodoräkningsrätt

för löneklassuppflyttning utöver den, som normalt tillkommer be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 280.

to

fattningshavare vid övergång lill stålens tjänst. Statskontoret får därför avstyrka

förslaget, att en tredjedel av den tidigare anställningstiden hos föreningen

skulle få tillgodoräknas för omedelbar löneklassuppflyttning i den

statliga befattningen. Inplacering bör i stället ske lägst i den löneklass, som

giver en behållen avlöning, minst motsvarande den som omedelbart före övergången

uppburits.

Civilförvaltningens personalförbund bar uttalat, att åtgärder syntes böra

vidtagas för att Svenska vall- och mosskulturföreningens personal skulle

kunna erhålla en förmånligare löneklassplacering än de sakkunniga föreslagit.

Sveriges allmänna lantbrukstjånstemannaförbund har anfört följande.

Vid överflyttning från enskild till statlig tjänst har Kungl. Majit tillämpat

mycket restriktiva principer i fråga örn rätt att tillgodoräkna tidigare tjänstgöring.

Förbundet anser emellertid, att här föreligga alldeles speciella omständigheter.

Det är i verkligheten här icke fråga om en överflyttning från

privat anställning till statlig tjänst. Svenska vall- och mosskulturföreningens

tjänstemän lia nämligen under hela sin tjänstetid utfört arbetsuppgifter av

allmännyttig natur och även sedan mer än tjugu år tillbaka helt fått sina

löner täckta av statsmedel. Ett förstatligande innebär alltså i detta fall icke

någon principiell förändring utan endast en rent formell åtgärd av organisatorisk

art. Placeringen i lönegrad tager främst sikte på de arbetsuppgifter,

som äro förenade med tjänsten, placeringen i löneklass däremot på vederbörande

befattningshavares speciella förhållanden. En placering i lägsta eller

någon av de lägsta löneklasserna inom respektive lönegrader skulle på grund

av befattningshavarnas relativt höga ålder i åtskilliga fall leda till orimliga

resultat. En del tjänstemän skulle vid en sådan ordning aldrig uppnå högsta

löneklassen. All tidigare tjänstgöring hos föreningen synes därför böra få

tillgodoräknas i och för placering i löneklass.

Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen har hemställt, att föreningens

tjänstemän måtte vid uppfattning i löneklass få tillgodoräkna sig

sin tjänstgöring hos föreningen enligt de grunder, som varit gällande i föreningen.

Rörande lönegradsplaceringen av föreningens tjänstemän ha delade meningar

kommit till uttryck i yttrandena. I vissa yttranden har uttalats, att

de löner, som skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag, vore för låga för

att rekryteringen å ifrågavarande område skulle kunna bliva tillfredsställande.

1 andra yttranden åter bar yppats tvekan örn lämpligheten att nu

genomföra den höjning av löneställningen, som de sakkunnigas förslag innebure.

Styrelsen för lantbruksliögskolan, styrelsen för Svenska vall- och

mosskulturföreningen och Sveriges allmänna lantbrukstjömstemannoförbund

ha uttalat, alt föreningens tjänstemän principiellt borde erhålla samma löner,

som i proposition till årets riksdag föreslagits i fråga örn Sveriges utsädesförenings

tjänstemän.

Beträffande löneförmånerna å den av de sakkunniga föreslagna befattningen

såsom föreståndare för avdelningen för jordbruksekonomiska försök

i Norrland har allmänna lönenåmnden anfört.

Föreningens föreståndare åtnjuter för närvarande i egenskap av avdelningsföreståndare

dels lön med 7 700 kronor, dels ålderstillägg med 500

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

kronor, dels ock dyrtidstillägg med 2 870 kronor sålunda tillhopa 11070

kronor. Han synes vid oförändrade löneförhållanden kunna påräkna ytterligare

ett ålderstillägg å 500 kronor, vilket enligt under hand inhämtad uppgift

skulle tillkomma honom inom kort; härvid skulle hans sammanlagda

avlöning såsom avdelningsföreståndare vid nuvarande procenttal för dyrtidstillägg

stiga till 11 745 kronor. Enligt förslaget skulle han vid förstatligandet

i egenskap av statsagronom inplaceras i lönegrad A 26 löneklass 27.

Därjämte borde han tillerkännas personliga lönetillägg å sammanlagt 2 500

kronor (1 500 kronor motsvarande nuvarande särskilda arvode såsom föreningens

föreståndare och 1 000 kronor såsom kompensation för den reella

bostadsförmån han för närvarande åtnjuter genom låg hyreskostnad). Enligt

lönenämndens mening bör ifrågavarande tjänstemans löneklassplacering såsom

statsagronom så avvägas, att den täcker hans nuvarande sammanlagda avlöning

å 11 070 kronor. Om man räknar med dyrortsgrupp motsvarande den

nuvarande (F-ort), befinnes det, att 26 löneklassen (begynneiselöneklass inom

lönegrad A 26), i vilken avlöningen för närvarande, bortsett från pensionsavdrag,

uppgår till 12 239 kronor, väl räcker till för att täcka såväl ifrågavarande

tjänstemans nuvarande avlöning såsom avdelningsföreståndare som

det ålderstillägg, han i sådan egenskap framdeles kan påräkna. Med hänsyn

härtill bör vederbörande vid överförandet till befattning såsom statsagronom

inplaceras i begynneiselöneklass. Vad angår frågan örn personligt lönetillägg

såsom kompensation för nuvarande föreståndararvode å 1 500 kronor,

synes densamma enligt lönenämndens mening kunna lösas på det sättet,

att personligt lönetillägg å 1 000 kronor tillerkännes vederbörande, så

länge han i egenskap av statsagronom tillhör 26 löneklassen. Hans sammanlagda

avlöning, beräknad efter F-ort, skalle då uppgå till (12 239 + 1 000=)

13 239 kronor eller i det närmaste samma belopp, som han för närvarande

synes kunna påräkna såsom slutlön i egenskap av avdelningsföreståndare

jämte föreståndararvode, eller (11 745 + 1 500 =) 13 245 kronor. Vid framtida

uppflyttning i löneklass torde böra upptagas till övervägande, huruvida

och i vad mån ifrågavarande personliga lönetillägg bör vidare utgå. Beträffande

slutligen den del av det i betänkandet föreslagna personliga lönetillägget

(1 000 kronor), som skulle utgå såsom kompensation för framdeles

mistad förmån av låg hyreskostnad, får lönenämnden framhålla, att ställning

till frågan, huruvida dylikt tillägg bör medgivas, icke torde kunna tagas,

förrän klarhet framdeles vunnits angående ifrågavarande tjänstemans

nya stationeringsort och hans bostadsförhållanden därstädes.

Statskontoret har ansett att personligt lönetillägg till ifrågavarande befattningshavare

icke vore påkallat med hänsyn till att den tjänst, vartill

denne föreslagits, placerats i 26 lönegraden.

Lantbruksstyrelsen och styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen

ha föreslagit, att befattningen såsom föreståndare för nämnda avdelning

skulle hänföras tili 28 lönegraden.

Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbuncl har uttalat, att en placering

av föreståndaren för betes- och vallavdelningen i lönegrad A 28 syntes

välmotiverad.

Svenska vall- och mosskulturföreningens botanist och kemist, som av de

sakkunniga föreslagits till förste assistenter i 21 lönegraden, lia av styrelsen

för föreningen och Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund

föreslagits skola placeras i 24 lönegraden. Steffens växtskyddsanstalt har be
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 280.

77

träffande botanistbefattningen uttalat, att för denna tjänst krävdes icke blott

kvalificerad akademisk examen utan även omfattande specialkunskaper samt

att den föreslagna lönegradsplaceringen med hänsyn därtill och i betraktande

av att befattningen vore att anse såsom en sluttjänst vore för låg.

Norrlandskommittén har framhållit, att föreningens nuvarande konsulenter

komme att fungera såsom rådgivare tillsammans med och även för hushållningssällskapens

tjänstemän. De borde därför enligt kommitténs mening

icke lämpligen ha lägre lönegradsplacering än nämnda tjänstemän utan

syntes böra givas en lönegradsplacering, som ställde dem fullt i nivå med

hushållningssällskapens konsulenter.

Statens livsmedelskommissions produktionsavdelning har för konsulenterna

föreslagit 24 lönegraden. Samma lönegrad har av styrelsen för Svenska

vall- och mosskulturföreningen och Sveriges allmänna Icintbrukstjänstemannaförbund

förordats för vissa av konsulenterna, under det att för de återstående

föreslagits 22 lönegraden.

Föreningens laboratorieassistent har av föreningens styrelse ansetts böra

placeras i 14 lönegraden. Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund

har föreslagit 15 lönegraden. En minoritet inom lantbrukshögskolans lärarråd

har förordat 7 lönegraden.

De av de sakkunniga föreslagna assistentbefattningarna i 10 och 12 lönegraderna

borde enligt civilförvaltningens personalförbunds mening placeras

i 15 lönegraden.

Beträffande den i de sakkunnigas förslag upptagna assistentbefattningen

inom betes- och vallavdelningen i 16 lönegraden har föreningens styrelse

föreslagit 20 lönegraden och Sveriges allmänna lantbrukst jänstemannaförbund

21 lönegraden.

Allmänna lönenänmden har ansett tillräckliga skäl icke föreligga att inrätta

en kassörstjänst vid lantbrukshögskolan i lönegrad Eo 18. Lönenämnclen

har i detta sammanhang erinrat om att Kungl. Maj:t den 10 november

1944 beslutat särskild utredning rörande personalorganisationen vid lantbrukshögskolans

kansli och kamrerarexpedition.

Civilförvaltningens personalförbund har anfört, att vid inplaceringen i

löneklass av föreningens nuvarande vaktmästare hänsyn borde tagas till

dennes långa tjänstetid, femton år, och till den förmån av tjänstebostad, som

han åtnjöte hos föreningen. En inplacering i slutlöneklassen syntes förbundet

motiverad. Allmänna lönenänmden har ansett, att ifrågavarande befattning

borde hänföras till högst 6 lönegraden.

Föreningens styrelse och Sveriges allmänna lantbrukst jänstemannaförbund

lia avstyrkt de sakkunnigas förslag, att föreningens nuvarande kassörska och

bibliotekarie skulle förtidspensioneras. Föreningens styrelse har härom anfört.

Styrelsen föreslår, att dessa befattningshavare skola kvarstå inom organisationen,

oavsett om densamma fihr en kvarvarande förening eller en statsanslag

I senare fallet bortfaller behovet av en kassörska, men en person,

som har hand örn den statliga anstaltens specialbibliotek, blir rinder^ alla

omständigheter önskvärd, och båda dessa tjänsteinnehavares arbete såsom

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj-.ts proposition nr 280.

korrespondenter blir lika erforderligt vid förstatligande som eljest. Om förstatligande

kommer lill stånd och därvid befattningarna vid de två avdelningarna

icke skulle anses vara av så krävande natur att de kunna sättas i

7 lönegraden, föreslår styrelsen, att nämnda befattningshavare placeras i 7

lönegraden på övergångsstat samt att de befattningar, som de förutsättas

skola uppehålla, sättas vakanta till dess vederbörande avgår från sin tjänst.

... D.^ rör sig 1?.är om tvenne föreningens trotjänare, vilka på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden. Styrelsen finner det mycket angeläget,

att dessa båda tjänsteinnehavare under sina återstående tjänsteår

beredas föreslagen löneplacering och få kvarstå i sitt arbete. För statsmakterna

blir detta icke dyrare än att förtidspensionera dem. Nya tjänsteinnehavare

såsom korrespondenter för verksamheten skulle under alla förhållanden

vara oumbärliga.

Statens pensionsanstalt har beträffande ifrågavarande två befattningshavare

anfört.

Pensionsanstalten har intet att erinra mot att, såsom av de sakkunniga torde

ha avsetts, de båda befattningshavare hos föreningen, vilka ej skulle

komma att utnyttjas inom den nya organisationen, erhålla ersättningar efter

grunder liknande dem, som jämlikt Kungl. Majts brev den 14 juli 1939

tillämpas i fråga örn personal vid nedlagd kemisk station. Enligt dessa grunder

skall ersättningen regelmässigt motsvara den genast börjande tjänstepension

jämte pensionsförhöjning och dyrtidstillägg, som skulle ha tillkommit

vederbörande befattningshavare, därest denne kvarstått i tjänst till pensionsålderns

inträdande. Det torde få förutsättas, att ersättningen skall innefatta

jämväl kristillägg. Pensionsanstalten vill emellertid erinra därom, att ersättningen

enligt nämnda brev skall bestridas till hälften av staten och till

hälften av befattningshavarens huvudman samt att huvudmannen skall ha

att jämväl i fortsättningen erlägga den hittillsvarande huvudmansavgiften

för befattningshavarens pensionering. Med hänsyn härtill torde enligt

pensionsanstaltens mening i nu förevarande fall böra meddelas föreskrift

örn liknande bidragsplikt för föreningen, varvid — då denna eventuellt kommer

att upphöra — de årliga bidragen torde böra ersättas med ett engångsbidrag.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att bland föreningens tillgångar

upptages en pensionsregleringsfond, som vid utgången av år 1944

uppgick till 25 433 kronor 57 öre; närmare upplysningar rörande denna fond

och dess syfte lämnas emellertid ej i betänkandet. Halva kapitalvärdet av

de i betänkandet angivna, beräknade pensions- och tilläggsförmånerna från

den 1 juli 1946 fram till pensionsåldern, ökat med värdet av huvudmansavgifterna

för samma tid, utgör per den 1 juli 1946 för V. Björkman 11 907 kronor

och för I. Nilsson 9 941 kronor, örn beräkningen av kapitalvärdena sker

med tillämpning av dödlighetstabellen R 32 och en räntefot av 3 procent.

Om föreningen skall lämna ett engångsbidrag till en förtidspensionering av

de nämnda befattningshavarna, torde emellertid detta skäligen böra sättas

något lägre än summan av de båda nyss angivna beloppen, detta med hänsyn

till ovissheten i fråga om storleken av dyrtids- och kristilläggen under

de kommande åren. Befattningshavarna åvilande pensionsavgifter böra innehållas

vid utbetalningen av de dem tillkommande ersättningsbeloppen samt

inlevereras till pensionsanstalten.

I fråga örn övriga befattningshavares pensionering har statens pensionsanstalt

anfört.

Enligt i betänkandet lämnad uppgift äro å föreningens avlönings- och utgiftsstater

upptagna 22 befattningshavare, av vilka emellertid en avlidit i

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

79

slutet av år 1944. Av de kvarlevande 21 befattningshavarna äro 15 innehavare

av befattningar, vilka efter t.jänstereglering enligt § 5 reglementet för

statens pensionsanstalt äro förenade med pensionsrätt enligt nämnda reglemente.

Jämlikt regleringsvillkoren skola ordinarie innehavare av dessa befattningar

vara anställda tills vidare med sex månaders uppsägning. Av de

befattningshavare, som äga pensionsrätt i statens pensionsanstalt, avses vid

det föreslagna förstatligandet av föreningens verksamhet alla utom två erhålla

extra ordinarie statsanställning, således med pensionsrätt.

De i statstjänst övergående, i anstalten delaktiga befattningshavarna få

enligt gällande bestämmelser rätt att för blivande pension räkna sig till godo

de tjänstår, för vilka pensionsavgift till statens pensionsanstalt erlagts.

Pensionsåldern är för närvarande fastställd till 62 år för konsulenten

Djurle, 65 år för annan manlig befattningshavare och 60 år för kvinnlig

befattningshavare. Vid övergång till statstjänst skulle pensionsåldern, om

någon särskild föreskrift därom ej meddelas, komma att sänkas till 60 år

för assistenten V. Karlsson, örn han placeras i lönegrad Eo 12, samt till 63

år för vaktmästaren. Med hänsyn till att pensionsåldern för assistenten Karlsson

i sådant fall skulle inträda redan den 28 februari 1947, synes debara

skäligt att för honom personligen bestämmes en något högre avgångsålder.

Pensionsanstalten får föreslå, att pensionsåldern för honom fastställes med

tillämpning av de principer, som, då civila tjänstepensionsreglementet den

1 juli 1935 trädde i kraft, övergångsvis kommo till användning vid fastställande

av personlig pensionsålder för tjänstemän, vilka genom de nya bestämmelserna

skulle få pensionsåldern nedsatt. Därest omorganisationen av föreningens

verksamhet i enlighet med förslaget äger rum den 1 juli 1946

skulle dessa principer leda till att pensionsåldern inträder vid 64 års ålder,

således den 28 februari 1951. Såsom förutsättning för tillämpning av denna

pensionsålder bör föreskrivas, alt befattningshavaren inom viss av Kungl.

Majit fastställd tid anmält sin önskan att kvarstå i tjänst efter uppnåendet

av den i pensionsreglementet stadgade pensionsåldern. I fråga om vaktmästaren,

som enligt pensionsreglementet skulle få avgångsdagen flyttad från

den 11 oktober 1954 till den 31 oktober 1952, bomme en tillämpning av de

nämnda principerna ej att medföra någon ändring härvidlag, och beträffande

honom torde därför ej vara påkallat att föreskriva särskild pensionsålder.

För konsulenten Djurle, som är född den 24 april 1893, skulle förstatligandet

medföra en höjning av pensionsåldern från 62 till 65 år. Anledning

att för honom föreskriva annan pensionsålder synes icke föreligga. För

övriga befattningshavare skulle efter övergången till statstjänst komma att

gälla samma pensionsålder som för närvarande.

Enligt vad en företagen undersökning utvisar skulle efter övergången till

statstjänst den från här angiven pensionsålder utgående ålderspensionen i

intet fall komma att understiga den pension jämte pensionsförhöjning I,

sorn skulle lia tillkommit vederbörande befattningshavare vid kvarstående å

nuvarande pensionsvillkor; vid pensionernas beräkning har förutsatts oavbruten

tjänstårsberäkning fram till pensionsåldern. Ej heller i fråga örn famil

jepensionsförmånerna beräknas övergången medföra minskning.

Vad i reglementet för statens pensionsanstalt stadgas örn pensionsrätt för

befattningshavare hos föreningen bör utgå, örn ett förstatligande av föreningens

verksamhet kommer till stånd.

Beträffande de sakkunnigas förslag örn disponerandet av Svenska

vall- oell m ossk u llurfö reningens byggnader m. lii.

bar föreningens styrelse anfört.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Mcij:ts proposition nr 280.

Styrelsen anser det självskrivet, att föreningens byggnader i obeskuret

skick skola stå till förfogande för verksamheten, om denna bibehålies linder

föreningsformen. Skulle åter verksamheten förstatligas och byggnaderna

i samband därmed inlösas av statsverket, anser styrelsen att desamma även

i sådant fall i sin helhet böra disponeras för den verksamhet, som skall utgöra

en fortsättning av föreningens. Byggnaderna äro direkt anpassade för

verksamheten och väl lämpade härför, även med hänsyn till förutsedd framtida

utveckling inom föreningens verksamhetsområde. Om, på sätt de sakkunniga

föreslagit, jordbruksförsöksanstalten skulle få sitt lokalbehov tillgodosett

inom föreningens nuvarande byggnader, skulle en dylik utveckling

av verksamheten försvåras, varjämte tillgodoseendet av de ökade utrymmen,

som jordbruksförsöksanstalten inom sitt nuvarande arbetsområde kan

bliva i behov av, skulle omöjliggöras. Att därtill även husdjursförsöksanstalten

skulle komma i åtnjutande av utrymmen inom byggnaderna förefaller

styrelsen icke tänkbart. Förslaget att husdjursförsöksanstalten skulle övertaga

föreningens laboratoriebyggnad, under det att jordbruksförsöksanstalten

och den organisation, som skall fortsätta föreningens verksamhet, genom

någon art av bytesförfarande erhölle en nybyggnad till ungefär samma

kostnad som det beräknade inlösningsvärdet av laboratoriebyggnaden, måste

betecknas såsom högst olämpligt, så mycket mer som arrangemanget icke

skulle medföra någon besparing av statsmedel och lokalbehovet tämligen

snart skulle visa sig otillräckligt.

Rörande statsverkets eventuella övertagande av föreningens byggnader får

styrelsen erinra örn att styrelsen i skrivelse den 18 juni 1944 till de sakkunniga

förklarat sig beredd att hos föreningen förorda byggnadernas överlåtande

på staten eller opartisk värdering av desamma, därest de sakkunniga

framkomme med förslag örn förstatligande av huvuddelen av föreningens

verksamhet och föreningen kunde godkänna förslaget.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har i detta hänseende yttrat följande.

De sakkunnigas förslag rörande dispositionen av föreningens byggnader

samt den föreslagna tillbyggnaden har icke givit styrelsen anledning till erinran.

Styrelsen förutsätter härvid, att överenskommelse kan träffas med

föreningen rörande överlåtandet på staten av laboratoriebyggnaden.

Den verksamhet, som bedrives vid lantbrukshögskolans analyslaboratorium.

är av så allmänt värde för högskolan, att en utvidgning av laboratoriets

lokaler och övriga resurser i och för sig är angelägen. Mångå av högskolans

övriga institutioner lia nämligen behov av att få ett större antal analyser

utförda, än vad nu är fallet. Härtill kommer att jordbruksförsöksanstalten

enligt uppgift vid vissa tillfällen har behov av snabbanalyser och detta torde

än mer bliva fallet, sedan föreningens verksamhet införlivats med anstalten.

Styrelsen vill därför framhålla nödvändigheten av att i den nybyggnad, som

enligt förslaget framdeles skall uppföras för husdjursförsöksanstalten, inrymmas

erforderliga lokaler för denna anstalts laboratorium. Föreningens nuvarande

laboratorium bör vid denna tidpunkt överföras från husdjursförsöksanstalten

till analyslaboratoriet. Till detta laboratorium kan i så fall

förläggas en del av de snabbanalyser, som jordbruksförsöksanstalten kan vara

i behov av. Därest så skulle visa sig vara erforderligt kunna i samband härmed

vissa delar av den nuvarande laboratoriebyggnaden överlämnas till det

botaniska laboratoriet.

Beträffande försöksgården Lilla Sunnersta anser styrelsen i överensstämmelse

med lärarrådsmajoriteten, att det synes lämpligast att arrendet övertages

av lantbrukshögskolan under förutsättning, att överenskommelse härom

kan träffas med markägaren, Uppsala universitet. Gårdens karaktär av

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

81

betesgård bör bibehållas. Dock torde deri, för att ekonomisk drift skall bliva

möjlig, böra samordnas med högskolans egendom och ställas under dess

förvaltning. Betesanläggningen bör omhänderhavas av jordbruksförsöksanstalten,

varvid dock för avkastningskontrollen samarbete med husdjursförsöksanstalten

kan erfordras. Vidare bör ett område kunna avskiljas för fårbete

med tillhörande kontroll inom besättningen.

Byggnadsstyrelsen har anfört.

Styrelsen har från Sveriges lantbruksförbunds byggnadsförening införskaffat

ritningar till de örn- och nybyggnadsarbeten, som de sakkunniga

ifrågasatt, vilka ritningar dock endast omfatta planer av institutionsbyggnaden

med föreslagna ändringar samt planer av förrådsbyggnaden.

Den nya förrådsbyggnaden beräknas uppföras såsom tillbyggnad till laboratoriebyggnaden

och med anslutning till institutionsbyggnaden samt med

värmepanna gemensam med laboratoriebyggnaden.

Något lokalprogram föreligger icke för någondera anstalten. Skäligheten

av upptaget rumsantal och angivna rumsstorlekar kan därför icke bedömas.

Efter vad styrelsen kan finna med ledning av de införskaffade ritningarna

synes det kunna ifrågasättas, örn icke en rationellare lösning vunnes genom

att nybygga för husdjursförsöksanstalten i stället för åt jordbruksförsöksanstalten.

Endast under förutsättning att den förra institutionen kan utnyttja

laboratoriebyggnaden utan några som helst ändringar torde ej heller ur ekonomisk

synpunkt det föreliggande förslaget vara att föredraga.

Byggnadskostnaden för förrådsbyggnaden har angivits till 100 000 kronor

och ombyggnadsarbetena inom institutionsbyggnaden till 34 100 kronor.

Några detaljerade beräkningar föreligga icke, men enligt meddelande under

hand från vederbörande arkitektbyrå lära kostnader för visst erforderligt

vägarbete samt för administration och kontroll m. m. icke vara medräknade.

Med hänsyn härtill, och då beräkningarna även i övrigt synas väl lågt

hållna, torde kostnaderna kunna väntas stiga till 120 000 kronor respektive

40 000 kronor. För att den beräknade kostnadssumman för det föreliggande

förslaget, 244 100 kronor, skall förslå, torde följaktligen inknappningar beträffande

den föreslagna nybyggnadens storlek bliva erforderliga.

Det beräknade värdet å laboratoriebyggnaden, som föreslagits till inlösen

av statsverket för 108 000 kronor, föranleder icke erinran från styrelsens

sida.

Statskontoret har funnit det i hög grad tveksamt, om anledning förelåge

för statsverket att utgiva ersättning för övertagandet av föreningens laboratoriebyggnad.

Ämbetsverket har härom anfört.

En förening, vars inkomster till inemot 80 procent utgöras av statsanslag,

kan svårligen i händelse av verksamhetens förstatligande göra anspråk på

att staten skulle till fulla saluvärdet inlösa en fastighet, vars tillkomst — i

varje fall indirekt — till alldeles övervägande del möjliggjorts genom frikostiga

statsanslag till föreningens allmänna verksamhet. Örn och i vad mån

särskild ersättning bör lämnas för byggnaden i fråga, torde få bliva en förhandlingsfråga,

varvid givetvis bör beaktas bland annat vilka förpliktelser

slaten kan komma att ikläda sig gentemot föreningens övertaliga personal.

Beträffande ifrågavarande spörsmål har lantbruksstyrelsen yttrat följande.

De sakkunnigas förslag i denna del lorde knappast kunna betraktas såsom

ett utan vidare genomförbart förslag. Det giver ett starkt inlryck av ensidigt

tvångsförfarande från statens sida. Det torde emcllerlid näppeligen kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 280. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majlis proposition nr 280.

förutsättas, att staten genom ett eventuellt indragande av statsbidrag till föreningen

skulle försätta denna i ett tvångsläge, varigenom föreningen skulle

bliva nödgad upphöra med sin verksamhet, och samtidigt göra anspråk på

tillämpning av stadgarnas bestämmelser örn överlåtelse av institutionsbyggnaden

m. m. på staten. Frågan torde kunna lösas endast genom direkta förhandlingar

med föreningen och torde kräva ytterligare utredning.

Departementschefen.

Av största betydelse för jordbruksnäringen är att inom landet finnes en

initiativkraftig och praktiskt betonad försöksverksamhet på såväl jordbrukets

som kreatursskötselns område. För närvarande bedrives försöksverksamheten

på berörda områden i både statlig och enskild regi. Då den enskilda

försöksverksamheten påbörjades, fanns icke någon statlig verksamhet organiserad

på ifrågavarande områden eller var den föga utvecklad. Så tidigt som

1886 startade Svenska mosskulturföreningen med syfte att genom försök,

rådgivning och föredrag befordra en rationell odling av moss- och kärrmarker.

År 1916 bildades Svenska betes- och vallföreningen med uppgift att befordra

en rationell skötsel av fodervallarna. Dessa båda föreningar sammanslogos sedermera

år 1939 till Svenska vall- och mosskulturföreningen. De initiativ, som

sålunda på sin tid togos för förbättring av odlingar av landets moss- och

kärrmarker samt skötseln av betesvallarna, lia otvivelaktigt varit av stort

värde för vårt lands jordbruk. Emellertid har under de senaste årtiondena vid

sidan av denna enskilda försöksverksamhet utvecklats en rent statlig sådan

verksamhet avseende såväl jordbruks- som husdjursförsök, vilken framför

allt i och med inrättandet vid lantbrukshögskolan av jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna

fått en dominerande ställning på dessa arbetsfält. Under

sådana förhållanden har det varit helt naturligt att den frågan mer och mer

trätt i förgrunden på vad sätt ifrågavarande enskilda och statliga verksamhet

lämpligen kunde koordineras. Detta spörsmål har med desto större skäl kommit

att för statsmakterna framstå såsom betydelsefullt som det av vall- och

mosskulturföreningen bedrivna arbetet med tiden kommit att så gott som

uteslutande uppbäras av statsmedel som ställts till föreningens förfogande genom

anslag i budgeten. För närvarande utgör detta anslag 270 750 kronor.

Men även ur rent vetenskapliga synpunkter har det ansetts vara en viktig

angelägenhet att få till stånd ett samordnande av föreningens verksamhet

och de statliga arbetena. Allteftersom forskningen rörande beteskulturen och

husdjursförädlingen gått framåt har det mer och mer kommit att stå klart

för de vetenskapsmän som syssla med ifrågavarande problem att forskningen

på dessa områden måste gå hand i hand. Sålunda måste en forskning i

fråga örn beteskulturen för att kunna vinna sitt syfte även stödja sig på

den vetenskapliga verksamhet som bedrives inom liusdjursförsöken. Ett

samordnande av dessa försöksverksamheter är därför erforderligt örn ett

tillfredsställande resultat skall uppnås. Vall- och mosskulturföreningen har

icke i sin nuvarande gestaltning och med sina nuvarande resurser möjlighet

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

83

att tiar driva fram forskningen vidare. Att så är tallet utvisar föreningens

i det föregående återgivna svarsskrivelse till de sakkunniga, däri föreningen

förklarat sig oförmögen att utan ökade resurser försätta sin verksamhet

på ett tillfredsställande sätt. Detta synes också framgå av det förhållandet

att, såvitt utredningen giver vid handen, icke obetydliga delar av det

av föreningen insamlade materialet icke blivit bearbetade utan för närvarande

ligga lagrade hos föreningen. Oaktat föreningen sålunda har haft

svårigheter att på ett önskvärt sätt bedriva sitt ursprungliga arbete har

densamma upptagit en helt ny verksamhet — jag åsyftar här den norrländska

studiegårdsverksamheten — vilken är helt artskild från föreningens tidigare

arbetsuppgifter. Jag vill ingalunda bestrida att denna verksamhet fyller ett

betydelsefullt behov och kan giva avsevärda resultat rörande de ekonomiska

förutsättningarna för jordbi-uket i Norrland, och jag har av denna anledning

ansett mig böra tills vidare tillstyrka stöd åt denna verksamhet. Emellertid

torde det vara uppenbart att denna nya verksamhet med föreningens begränsade

ekonomiska resurser och möjligheter i övrigt i längden måste medföra

en försvagning och en mindre lycklig splittring av föreningens arbete.

Aven andra omständigheter än de nu åberopade synas påkalla en omprövning

av föreningens ställning och arbetsuppgifter. Då föreningarna började

sin upplysningsverksamhet, vörö de förhållandevis ensamma på detta

område. Sedan dess har emellertid en snabb och betydelsefull utveckling

skett med avseende å upplysningsverksamheten på jordbrukets skilda områden.

Sålunda lia hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstaltema

här kommit att spela en alltmer framträdande roll och kommit att på

ett helt annat sätt än tidigare genom sin verksamhet nå ut över vida kretsar

av de i jordbruket sysselsatta befolkningsgrupperna. För närvarande pågår

inom lantbruksstyrelsen arbetet med den närmare utformningen av hushållningssällskapens

organisation. Det kan förutsättas att härvid hushållningssällskapens

upplysningsverksamhet kommer att givas en än större omfattning

såsom en av de viktigaste av sällskapens arbetsuppgifter.

Av det anförda torde framgå att det är ofrånkomligt att statsmakterna

med det snaraste till övervägande upptaga frågan rörande vall- och mosskulturföreningens

framtida ställning och arbetsuppgifter, därest icke föreningens

hela verksamhet skall äventyras. De sakkunniga ha för sin del

ansett, att den mest rationella lösningen av det föreliggande spörsmålet rörande

föreningens framtida organisation vore att inordna densamma som

delar i lantbrukshögskolan. Härvid ha de sakkunniga tänkt sig att föreningens

verksamhet till största delen skulle anslutas till jordbruksförsöksanstaltcn

samt i vissa hänseenden även upptagas i husdjursförsöksanstalten. Studiegårdsverksamheten

har ansetts skola anknytas såom en ny avdelning till

förstnämnda försöksanstalt.

I de avgivna yttrandena har förslaget örn en anslutning av vall- och mosskulturföreningen

till lantbrukshögskolan i allmänhet vunnit gillande. Emellertid

har i ett flertal yttranden uttalats att föreningen borde såsom en självständig

avdelning anknytas till högskolan. På vissa håll har åter den tanken

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition m 28U.

framförts att verksamheten skulle upprätthållas av en förening, vilken understöddes

av såväl enskilda som staten. Härvid har hänvisning gjorts till

den organisationsform som upptagits i det i propositionen nr 37 till årets

riksdag framlagda förslaget örn inrättande av jordbrukstekniska institutet.

I några yttranden har ifrågasatts att i allt fall studiegårdsverksamheten borde

ordnas efter dylika linjer. Vid sidan av de nu berörda yttrandena, som

i olika avseenden sölvi anvisa positiva lösningar för det föreliggande spörsmålet,

har i vissa utlåtanden förordats, att omorganisationen av vall- och

mosskulturföreningen borde upptagas till förnyat övervägande i samband

med den av riksdagen begärda utredningen rörande försöksverksamhetens

framtida organisation i dess helhet.

För att föreningsformen skall ha ett berättigande i ett fall som det nu ifrågavarande,

torde densamma böra uppbäras av såväl statliga som enskilda intressenter.

Så är förhållandet i de exempel på föreningsformer som åberopats

i vissa yttranden. Det jordbrukstekniska institutet stödes sålunda av de

maskintekniska och elektriska industrierna på detta område liksom ock av

jordbrukets föreningsrörelse. Motsvarande gäller beträffande svenska träforskningsinstitutet

och metallografiska institutet. Någon parallell kan icke

heller dragas med förhållandet mellan Sveriges utsädesförening i Svalöv och

Svenska utsädesaktiebolaget. Förutsättningar torde nämligen saknas för att

då det gäller vall- och mosskulturföreningens verksamhet få liknande arrangemang

till stånd. Att i föreningens form upprätthålla en forskningsverksamhet

som så gott som helt bekostas av statsmedel, då samtidigt vid sidan därav

bedrives en likartad verksamhet i statlig regi, synes icke rationellt. Bättre

resultat måste kunna vinnas, därest dessa forskningsarbeten samordnas i en

gemensam organisation. Härvid kommer hela lantbrukshögskolans vetenskapliga

kapacitet att på ett helt annat sätt än nu stå till verksamhetens

förfogande och ett intimare samarbete även med husdjursförsöksverksamheten

kan genomföras, vilket med hänsyn till vetenskapens nuvarande uppfattning

på detta område, såsom jag förut antytt, är i hög grad behövligt. I

betraktande av det anförda kan jag icke ansluta mig till den uppfattningen

att ett bibehållande av föreningens verksamhet i dess nuvarande form kan

anses mest ändamålsenligt utan framstår det såsom mest rationellt att verksamheten

anslutes till den vid högskolan bedrivna försöksverksamheten på

jordbrukets och husdjursskötsel^ område.

Ett uppskov med lösningen av ifrågavarande spörsmål och detsammas

hänskjutande till fortsatt övervägande i samband med utredningen rörande

hela försöksverksamheten vid högskolan anser jag mig icke kunna förorda.

Skall vall- och mosskulturföreningens verksamhet sammanföras med den

statliga försöksverksamheten — vilket jag såsom framgår av den av mig

förut utvecklade uppfattningen anser ändamålsenligt — torde detta med

hänsyn till föreningens nuvarande arbetsförhållanden och läge i övrigt böra

ske snarast möjligt. Det synes även lättare att sedan någon erfarenhet vunnits

beträffande den utvidgade verksamheten vid högskolan bedöma huru

denna sedermera lämpligast bör ordnas. Ett genomförande av de sakkun
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 280.

85

nigas förslag kommer sålunda icke att på något sätt föregripa ett blivande

ståndpunktstagande till försöksverksamhetens ordnande vid högskolan under

förutsättning att vall- och mosskulturföreningens verksamhet skall ingå i det

vid högskolan i detta hänseende bedrivna arbetet. Frågornas lösande i två

etapper torde i hög grad vara ägnat att underlätta omorganisationens genomförande.

Vad angår organisationen inom högskolans ram av den verksamhet, som

bedrivits av föreningen, finner jag mig kunna i huvudsak biträda de sakkunnigas

förslag, som synes ägnat att väl tillvarataga och befordra effektiviteten

ej blott av föreningens hittillsvarande arbete utan även av jordbruksoch

husdjursförsöksanstalternas nuvarande verksamhet. Förslaget torde på

ett rationellt och ändamålsenligt sätt infoga föreningens verksamhet i den

som bedrives vid högskolan. Det synes kunna förväntas att genom de ökade

möjligheter som härigenom givas försöksverksamheten densamma kommer

att vinna bättre och snabbare resultat. Att, såsom i vissa yttranden förordats,

giva föreningens nuvarande verksamhet en mera självständig ställning

inom lantbrukshögskolan än de sakkunniga föreslagit, torde knappast medföra

fördelar som svara mot de stegrade kostnader en dylik anordning otvivelaktigt

måste föranleda. Av traditionshänsyn kan givetvis för föreningen

en dylik anordning synas tilltalande men då densamma ur praktiska och

ekonomiska synpunkter icke kan anses motiverad finner jag mig icke kunna

förorda densamma. En sådan lösning av det organisatoriska spörsmålet skulle

uppenbarligen komma att förrycka syftet med omorganisationen, nämligen

att samordna, effektivisera och fördjupa försöksverksamheten på jordbruksnäringens

område.

Föreningens forsknings- och försöksverksamhet rörande vall- och mossodlingen

liksom den del av dess upplysningsverksamhet, som främst tager

sikte på hushållningssällskapens tjänstemän, synes sålunda böra övertagas

av jordbruksförsöksanstalten samtidigt som ökade möjligheter beredas husdjursförsöksanstalten

att utföra för betesproblemens lösning erforderliga försök

med husdjur. Den till jordbrukets utövare riktade upplysning, som föreningen

alljämt bedriver, bör i samband därmed i stort sett kunna omhändertagas

av hushållningssällskapen. Därest den speciella sakkunskap som

är representerad inom föreningen bör anlitas för sistberörda upplysningsverksamhet,

synes hinder icke möta mot att densamma, i den mån som framdeles

finnes behövligt, utnyttjas för detta ändamål. Såsom framgår av vad jag

i det följande kommer att föreslå, avses att föreningens nuvarande personal

i stort sett skall övergå till högskolan, linder sådana förhållanden kommer

densamma alltjämt att stå till förfogande i den mån så skulle finnas behövligt.

Vid övertagandet av föreningens uppgifter på vall- och mosskulturens område

bör jordbruksförsöksanstaltens nuvarande verksamhet i fråga om organogena

jordar och vallar fördelas på två avdelningar, en för enbart mosskultur

och en för betes- och vallkultur. Med hänsyn till den ökade arbetsbörda

som efter den föreslagna omorganisationen kommer att åvila jordbruksförsöksanstalten

lia de sakkunniga förordat, att ytterligare arbetskrafter

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Mcij:ts proposition nr 280.

tillföras anstalten. Mot de sakkunnigas förslag härutinnan har jag ej annan

erinran än att jag finner betes- och vallavdelningen icke böra tilldelas mer

än en assistentbefattning.

Jordbruksförsöksanstalten har hittills icke haft eget analyslaboratorium

men har likväl kunnat utföra erforderliga botaniska analyser. I övrigt har

anstalten anlitat lantbrukshögskolans analyslaboratorium. Utan större olägenhet

torde anstalten kunna fortsätta därmed även sedan den övertagit föreningens

ifrågavarande uppgifter. Såsom en minoritet inom lantbrukshögskolans

lärarråd framhållit, synes det vara föga rationellt att två laboratorier

med så likartade arbetsuppgifter som högskolans kemiska analyslaboratorium

och föreningens kemiska laboratorium skulle finnas på kort avstånd

från varandra. Den av föreningen bedrivna kemiska analysverksamheten bör

således överföras till högskolans kemiska analyslaboratorium. I samband därmed

bör detta tilldelas en assistenttjänst. Analyslaboratoriet synes vidare

böra erhålla möjlighet att anlita tillfälliga laboratoriebiträden. Husdjursförsöksanstalten

torde jämväl i fortsättningen med hänsyn till dess behov av kemiska

snabbanalyser böra ha tillgång till eget kemiskt laboratorium och anstaltens

personal torde i samband med omorganisationen böra utökas på sätt

de sakkunniga föreslagit. Även i fråga om lantbrukshögskolans kansli finner

jag mig böra biträda de sakkunnigas förslag.

Den av föreningen under senare år upptagna studiegårdsverksamheten synes

såsom förut berörts kunna utgöra en värdefull komplettering av nu förefintlig

norrländsk försöksverksamhet. Den torde även giva möjlighet till en

ingående driftsanalys, som kan bliva ett betydelsefullt underlag för framtida

åtgärder för norrländskt jordbruk. Någon ändring av det allmännas stöd till

verksamheten bör därför icke vidtagas utan den bör fullföljas i enlighet med

gällande avtal och i den omfattning, som föreningen nu bedriver den. I likhet

med de sakkunniga finner jag, att ifrågavarande verksamhet lämpligen

bör inordnas såsom ett led i lantbrukshögskolans försöksverksamhet och förenas

med jordbruksförsöksanstalten såsom en avdelning för jordbruksekonomiska

försök i Norrland samt bedrivas i samråd med lantbrukshögskolans

institution för lantbruksekonomi. Då norrlandskommittén emellertid har

forsknings- och försöksverksamheten i Norrland under övervägande, torde

några förändringar eller någon utvidgning av studiegårdsverksamhetens organisation

ej för närvarande böra företagas i vidare mån än som föranledes av

verksamhetens överflyttande till lantbrukshögskolan. Sålunda synes i avvaktan

på kommitténs förslag frågan om förläggningen av ledningen för verksamheten

och anställande av ytterligare personal böra tills vidare anstå, dock

att föreningens nuvarande konsulentverksamhet, i vad rör Norrland och

jämförliga delar av Kopparbergs och Värmlands län, bör anknytas till den

blivande organisationen och denna därför tilldelas två konsulentbefattningar.

Avdelningen för jordbruksekonomiska försök i Norrland skulle således komma

att bestå av en föreståndare, två konsulenter och två driftsledare.

Föreningens personal torde vid en avveckling av föreningens verksamhet

böra beredas mot dess hittillsvarande tjänstgöringsförhållanden svarande be
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 2S0.

87

fattningar vid lantbrukshögskolan i den mån förtidspensionering icke bör

ifrågakomma. Vad de sakkunniga härutinnan förordat ävensom deras förslag

rörande lönegradsplacering av denna personal finner jag mig kunna biträda

utom såvitt angår de av de sakkunniga upptagna befattningarna vid

betes- och vallavdelningen såsom assistent i 16 lönegraden och såsom tekniskt

biträde i 4 lönegraden. Av dessa båda befattningar synes den förra böra placeras

i 18 lönegraden och den senare i 6 lönegraden. Med hänsyn till gällande

löneklassplaceringsbestämmelser anser jag mig emellertid icke kunna förorda

de sakkunnigas förslag, att en tredjedel av ifrågavarande befattningshavares

anställningstid hos föreningen skulle få för löneklassplacering tillgodoräknas

dem efter överförandet till statstjänst. Såsom allmänna lönenämnden framhållit,

synes löneklassplaceringen vid övergången i princip böra ske enligt

begynnelselöneklass. I den mån löneminskning härvid uppkommer, torde

frågan örn förhöjd löneklassplacering böra i varje särskilt fall avgöras av

Kungl. Majit. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som föranleda ifrågavarande

befattningshavares överflyttning till statstjänst, förordar jag, att

de skola få tillträda sina respektive befattningar utan att dessa ledigförklaras

i vanlig ordning. Det torde räcka med att vederbörande inkommer med en

förklaring att han önskar erhålla den för honom avsedda befattningen.

För föreningens föreståndare friherre Rappe synes ett personligt lönetillägg

å 1 500 kronor, motsvarande hans nuvarande föreståndarearvode, böra beräknas

under förutsättning att han icke erhåller kompensation härför i annan

ordning av föreningen. Vid framtida uppfattning i löneklass torde tagas i

övervägande, huruvida och i vad mån detta lönetillägg vidare bör utgå. Till

frågan, om friherre Rappe därjämte bör erhålla kompensation för framdeles

mistad förmån av låg hyreskostnad, synes ställning icke kunna tagas förrän

klarhet vunnits angående stationeringsort och bostadsförhållanden där.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde föreningens nuvarande kassörska

och bibliotekarie böra förtidspensioneras och därvid erhålla ersättningar enligt

de grunder, som jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 14 juli 1939 tillämpas i

fråga om personal vid nedlagd kemisk station. Vad statens pensionsanstalt

härutinnan anfört finner jag mig kunna biträda. Föreningens engångsbidrag

till dessa befattningshavares pensionering synes icke böra bestämmas förrän

närmare förhandlingar örn bidragets storlek kunnat föras med föreningen.

Även övriga befattningshavares pensionering torde lämpligen kunna ske på

sätt pensionsanstalten föreslagit.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn disponerandet av föreningens

byggnader finner jag ändamålsenligt. Såsom de sakkunniga framhållit, upphör

föreningens dispositionsrätt till den från Ultuna egendom upplåtna tomtmarken

i och med att föreningens nuvarande verksamhet nedlägges. Samtidigt

övergår den med statsmedel uppförda institutionsbyggnaden i statens

ägo. I samband därmed torde laboratoriebyggnaden böra övertagas av staten.

Örn föreningens byggnader sålunda bliva tillgängliga, synes därigenom bliva

möjligt alt inom kort i enlighet med tidigare beslut överflytta jordbruksförsöksanslallen

till Ultuna. I likhet med de sakkunniga anser jag, att förening
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

ens institutionsbyggnad bör ställas till nämnda anstalts förfogande. Därvid

torde vissa omändringsarbeten bliva erforderliga. För anstalten synes dessutom

erfordras en nybyggnad för torkning och beredning av prover samt

för tröskning och förråd m. m. Frågan angående den framtida användningen

av jordbruksförsöksanstaltens nuvarande byggnader får, därest nu förevarande

förslag skulle vinna riksdagens bifall, framdeles upptagas till särskilt

övervägande. Föreningens laboratoriebyggnad torde efter vissa mindre omändringsarbeten

i fortsättningen få disponeras av husdjursförsöksanstalten,

som därigenom kan få sitt laboratorium samlat i en byggnad och erhåller

utökade utrymmen för husdjursförsök. Jag torde i detta sammanhang få

erinra örn att tidigare beslutats uppförande av en för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna

gemensam institutionsbyggnad och att denna i

proposition nr 167 till 1936 års riksdag beräknats draga en kostnad av

423 000 kronor. Sedan det då föreliggande förslaget omarbetats och de för

anstalterna beräknade utrymmena i hög grad reducerats, uppskattades

byggnadskostnaden till 380 000 kronor. Därest emellertid de av mig nu

framlagda förslagen genomföras, skulle i stället för den planerade institutionsbyggnaden

endast behöva uppföras en kontors- och administrationsbyggnad

för husdjursförsöksanstaltens räkning. Härigenom skulle en avsevärd

kostnadsbesparing vinnas.

Arrendet av Lilla Sunnersta försöks- och demonstrationsgård synes böra

övertagas av lantbrukshögskolan. Det av föreningen arrenderade torpet Svia

under Ultuna egendom bör disponeras på samma sätt som Lilla Sunnersta.

Beträffande de nu berörda frågorna angående föreningens byggnader och försöksgårdar

synas närmare förhandlingar böra upptagas med föreningen sedan

slutligt beslut i organisationsfrågan fattats.

Vad angår kostnaderna för genomförandet av de förslag, för vilka jag nu

uppdragit riktlinjerna, synes vad de sakkunniga anfört i huvudsak kunna

godtagas. Med hänsyn till de villkor, varunder Svenska betes- och vallföreningen

år 1928 erhöll statsmedel för uppförande av en institutionsbyggnad,

kan Svenska vall- och mosskulturföreningen icke påräkna ersättning för att

vid den föreslagna omorganisationen institutionsbyggnaden avstås till staten.

För laboratoriebyggnaden, som uppförts med anlitande av föreningens egna

tillgångar, torde vid statens övertagande av densamma böra beräknas ersättning,

vilken, såsom de sakkunniga föreslagit, synes kunna bestämmas till högst

108 000 kronor. Omändringsarbetena i nämnda båda byggnader torde draga

en kostnad av 36 100 kronor. För den föreslagna nybyggnaden böra 100 000

kronor anvisas. Härtill komma vissa ytterligare engångskostnader i form av

ersättning till föreningen för viss utrustning i institutions- och laboratoriebyggnaderna

samt vissa inventarier på Lilla Sunnersta försöks- och demonstrationsgård.

Föreningen kan vidare tänkas göra anspråk på ersättning

för vissa förbättringsarbeten å byggnadsbeståndet på nämnda gård och på

torpet Svia.

Förutom engångskostnader medför den föreslagna omorganisationen personalkostnads-

och omkostnadsökningar vid lantbrukshögskolan. Samtidigt

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 280.

89

komma emellertid statens årliga anslag till föreningen, för närvarande uppgående

till 270 750 kronor, att upphöra. De sakkunniga lia beräknat nettogrundlönerna

för den i de sakkunnigas förslag upptagna ordinarie och extraordinarie

personalen efter dyrön F till 108 978 kronor. Därest allenast de

tjänster, som jag föreslagit, inrättas och löneklassplaceringen i princip sker

enligt begynnelselöneklass med möjlighet till förhöjd löneklassplacering i

vissa fall, synas nettogrundlönerna för ifrågavarande personal icke komma

att uppgå till mer än i runt tal 90 000 kronor. Härtill kommer såsom rörligt

tillägg omkring 13 500 kronor samt såsom personligt lönetillägg 1 500 kronor.

För de två driftsledarna vid studiegårdsverksamheten torde böra räknas

med arvoden om sammanlagt 15 000 kronor. Vidare bör upptagas ett belopp

av 5 000 kronor för anlitande av tillfälliga laboratoriebiträden vid lantbrukshögskolans

kemiska analyslaboratorium. Enligt dessa beräkningar kommer

personalkostnadsökningen vid lantbrukshögskolan att uppgå till (90 000 +

13 500 + 1 500 + 15 000 + 5 000 =) 125 000 kronor jämte kristillägg.

Att närmare angiva lantbrukshögskolans omkostnadsökning i samband

med omorganisationen synes böra anstå till dess högskolan med ledning av

riksdagens blivande beslut i ärendet kan framlägga förslag i denna del. De

sakkunniga ha emellertid funnit en överslagsberäkning giva vid handen, att

omkostnadsökningen torde stanna vid sådant belopp, att den tillsammans med

den av de sakkunniga uppskattade personalkostnadsökningen icke komme att

överstiga föreningens nuvarande årsanslag. Detta innebär, att omkostnadsökningen

för lantbrukshögskolan skulle bliva omkring 125 000 kronor. Den

totala kostnadsökningen vid högskolan skulle således stanna vid i runt tal

(125 000 + 125 000 =) 250 000 kronor. Jag utgår från att vad som återstår

av de medel, föreningen för studiegårdsverksamheten erhållit från WennerGrenska

stiftelsen, även i fortsättningen få disponeras för denna verksamhet.

Hänsyn härtill bör givetvis tågås vid beräknandet av anslag för bestridande av

ifrågavarande omkostnader.

Den nya organisationen synes böra träda i kraft den 1 juli 1946. Detta

förutsätter, att de ifrågasatta omändringsarbetena och uppförandet av den

föreslagna nybyggnaden kunna äga rum under nästa budgetår. Härför erforderligt

belopp, 136 100 kronor, och det för inlösen av föreningens laboratoriebyggnad

förordade beloppet, 108 000 kronor, eller tillhopa 244 100 kronor

torde därför böra anvisas i form av ett särskilt reservationsanslag å riksstaten

för budgetåret 1945/46. Till övriga engångskostnader samt till kostnadsökningarna

för lantbrukshögskolan synas anslag icke behöva anvisas

förrän till påföljande budgetår, då anslag till föreningen samtidigt bör upphöra

att utgå.

Såsom de sakkunniga framhållit, synes, icke lill föreningen höra anvisas

medel för igångsättande av undersökningar rörande skogsbetesfrågan i Norrland.

Påbörjandet av dylik verksamhet torde böra ankomma på jordbruksförsöksanstalten.

Då, enligt vad de sakkunniga uppgivit, såväl äldre som

nyare försöksmaterial fått bliva liggande obearbetat hos föreningen, synes

föreningen såsom ett led i avvecklingen av dess verksamhet böra vidtaga

Bihang till riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 280.

7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

erforderliga åtgärder för inventering och bearbetning av detta material. Sådant

material som har samband med föreningens pågående försök torde böra

ställas till den statliga försöksorganisationens förfogande.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat sitt

beslut i ärendet, utfärda de bestämmelser som vid genomförandet av ifrågavarande

omorganisation må befinnas erforderliga.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig framlagda förslagen till grunder

för statens övertagande av den av Svenska vall- och mosskulturföreningen

bedrivna verksamheten samt för omorganisation

av den nuvarande statliga försöksverksamheten på

jordbrukets område m. m.;

dels ock till Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten för

försöksverksamhet m. m. för budgetåret 1945/46 under nionde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av .................................... kronor 244 100.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till delta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Sune Wisén.

457636. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:447 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida organisationen av den av Svenska valloch mosskulturföreningen bedrivna ve a1 i texten
  2. JoU 1945:73 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida organisationen av den av Svenska valloch mosskulturföreningen bedrivna verksamheten m. s. 1 i texten