Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om provisorisk förstärkning av blindhetsersåttningar, m. m

1945-04-20 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:293, Med förslag till förordning om provisorisk förstärkning av blindhetsersåttningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

1

Nr 293.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om provisorisk förstärkning av blindhetsersåttningar,

m. m.; given Stockholms slott den 20 april 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om provisorisk förstärkning

av blindhetsersättningar,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1945

t sami. Nr 293

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

Förslag

till

Förordning

om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som åtnjuter blindhetsersättning skall av statsmedel erhålla provisorisk

förstärkning av densamma med 108 kronor för varje budgetår.

Provisorisk förstärkning utbetalas å den tid och i den ordning Konungen

bestämmer. Örn förstärkning, som skall utbetalas kvartalsvis, förfaller till

betalning tidigare än under kalenderkvartalets sista månad, utgår förstärkningen

med oförändrat belopp, även om blindhetsersättningen upphör att

utgå efter den månad, under vilken förfallotiden inträffar. Förstärkning

utgår icke, där blindhetsersättning upphört att utgå, när förstärkningen

eljest skulle hava förfallit till betalning.

2 §.

Bestämmelserna i förordningen örn blindhetsersättning skola, där ej annat

följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande

provisorisk förstärkning; dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen

att meddela de närmare föreskrifter som, utöver vad denna förordning

innehåller, finnas erforderliga för förordningens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 203.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 april

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Gjöres, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,

Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om provisorisk förstärkning

av blindhetser sättningarna samt anför:

Inledning.

I skrivelse den 3 mars 1945, nr 44, har riksdagen hemställt, att Kungl.

Maj :t ville låta utarbeta och örn möjligt till innevarande års riksdag framlägga

förslag till provisorisk förbättring av blindhetsersättningar.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt pensionsstyrelsen att utarbeta det förslag

varom riksdagen hemställt, har pensionsstyrelsen med skrivelse den

9 april 1945 framlagt förslag till bestämmelser om provisorisk förstärkning

av blindhetsersättningar.

Över pensionsstyrelsens förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av

socialstyrelsen och socialvårdskommittén; och anhåller jag nu att få upptaga

ärendet till behandling.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt förordningen den 20 april 1934 (nr 105) om blindhetsersättning utgår,

med vissa undantag, blindhetsersättning med ett fast belopp av 500

kronor örn året till envar svensk medborgare över 16 år, som saknar synförmåga

eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt

alt han saknar ledsyn (1 och 2 §§). Rätten till blindhetsersättning är

oberoende av behovsprövning i egentlig mening. Den, vars egen eller vars

försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan, att blindhets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

ersättning rimligen icke bör utgå till honom, är emellertid undantagen från

rätt till blindhetsersättning (2 §). Pensionsstyrelsen beslutar rörande tillerkännandet

av ersättningen (6 §). Kostnaden för blindhetsersättning bestrides

helt av staten (11 §).

Från och med år 1941 har dyrtidstillägg utbetalats till den som åtnjuter

blindhetsersättning. Dyrtidstillägget utgår för närvarande enligt förordningen

den 19 maj 1944 (nr 234) om dyrtidstillägg under budgetåret

1944jl945 å blindhetsersättningar samt utgör 208 kronor för år räknat, motsvarande

i avrundat belopp fem extra månadsutbetalningar. I propositionen

nr 151 till innevarande års riksdag har föreslagits, att dyrtidstillägg av enahanda

storlek måtte utgå även under nästkommande budgetår.

Vidare må här erinras örn lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering

(nr 434) och förordningen samma dag (nr 435) örn invalidunderstöd. Folkpension

består dels av grundpension, dels av tilläggspension (6 §). Den

förra motsvarar avgiftspension enligt äldre rätt och utgår till var och en

som erlagt någon pensionsavgift enligt nya lagens bestämmelser. Grundpensionen

utgöres av dels ett fast belopp, enligt huvudregeln 70 kronor,

dels ock ett efter vars och ens erlagda pensionsavgifter växlande belopp,

utgörande en tiondel av avgifterna. Rätten till tilläggspension är förenad

med viss prövning av behovet i varje särskilt fall. Tilläggspensionen, som

utgår efter samma grunder för alla utan hänsyn till kön, civilstånd eller

andra dylika omständigheter, är graderad efter dyrort (6 § 2 morn.). Riket

är för detta ändamål indelat i tre ortsgrupper. Tilläggspensionens maximibelopp

är 250 kronor i ortsgrupp 1, som omfattar orter med de lägsta levnadskostnaderna,

350 kronor i ortsgrupp 2 och 450 kronor i ortsgrupp 3.

Enligt i folkpensioneringslagen meddelade övergångsbestämmelser (40 §)

utgår tilläggspension även till personer, som erhållit pension enligt lagen

örn allmän pensionsförsäkring, men med hänsyn till att dessa icke komma i

åtnjutande av grundpension, som i regel skulle utgå med avsevärt högre

belopp än det, vartill avgiftspension uppgår, har tilläggspensionens maximibelopp

för dem satts 50 kronor högre än för andra eller till 300 kronor i ortsgrupp

1, 400 kronor i ortsgrupp 2 och 500 kronor i ortsgrupp 3. Den tillläggspension,

som i det särskilda fallet skall utgå, beräknas genom att från

maximibeloppet draga 5/io av den pensionsberättigades årsinkomst i vad

denna må överstiga 200 kronor (6 § 2 mom.). Årsinkomst, som i lagen örn

folkpensionering avses, utgör den inkomst som den pensionsberättigade skäligen

kan antagas komma att tills vidare årligen åtnjuta (7 §). Vissa inkomstslag

skola emellertid icke alls medräknas och vissa slags inkomster

äro på det sättet privilegierade, att de intill visst sammanlagt belopp, olika

för de skilda ortsgrupperna, icke medräknas. Blindhetsersättning är varken

undantagen eller privilegierad. Med stöd av ett i propositionen nr 304 till

1941 års riksdag med förslag till bland annat lag örn dyrtidstillägg å folk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

5

pensioner m. m. förekommande uttalande, att kristillägg å statliga pensioner

samt med sådana tillägg jämförliga inkomsttillskott tills vidare vid tillämpning

av 7 § lagen örn folkpensionering icke böra anses utgöra inkomst, har

pensionsstyrelsen däremot icke ansett sig böra räkna å blindhetsersättning

utgående dyrtidstillägg såsom inkomst enligt nämnda lagrum. I fråga örn

äkta makar skall årsinkomsten för var och en av dem i regel beräknas utgöra

hälften av deras sammanlagda årsinkomst. — Enligt förordningen om

invalidunderstöd kan under däri angivna omständigheter understöd utgå till

personer, vilka icke erlagt pensionsavgift och därför icke äga rätt till folkpension.

Enligt lagen den 1 december 1944 (nr 751) om provisoriska förstärkningar

av tilläggspensioner och invalidunderstöd skola till den, vilken åtnjuter folkpension,

vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd såsom provisoriska

förstärkningar av tilläggspensionen eller understödet för varje budgetår utgå

a) ett belopp, utgörande för ogift person ävensom för den vars make fyllt

60 år och ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd 100

kronor samt för annan pensions- eller understödstagare 50 kronor; b) ett

belopp motsvarande folkpensionens eller invalidunderstödets belopp för en

månad.

Enligt lagen den 19 maj 1944 (nr 232) örn dyrtidstillägg under budgetåret

1944)45 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag utgår å folkpension,

vari ingår tilläggspension, och invalidunderstöd dels tre procentuella

tillägg, motsvarande vartdera en månadsutbetalning, dels ock två fixa tilllägg,

vartdera om minst 35 kronor. I den förutnämnda propositionen nr 151

till innevarande års riksdag föreslås att dyrtidstillägg av enahanda storlek

skola utgå även under nästkommande budgetår.

I samma proposition framlägges vidare förslag till lag örn provisoriska

utjämning spensioner och utjämning sunder stöd. Dessa pensioner och understöd

äro avsedda att utjämna den diskontinuitet som uppkommer i totalinkomstens

storlek mellan å ena sidan dem som åtnjuta tilläggspension eller

invalidunderstöd och å andra sidan dem som ha en inkomst av sådan storlek

att den nätt och jämnt utestänger dem från rätt till sådan pension eller

sådant understöd.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas att kommun under vissa förutsättningar

må lämna understöd utan fattigvårdskaraktär till utfyllande av

bland annat folkpension, invalidunderstöd och blindhetsersättning. Bestämmelserna

härom återfinnas i lagen den 18 juni 1937 (nr 384) örn kommunala

pensionstillskott m. m.

Kostnaderna för blindhetsersättningarna uppgingo under budgetåret

1943/44 till 1 620 011 kronor. Till bestridande av utgifterna för blindhetsersättningarna

har riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom i årets

statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 56) gjorda hemställan, liksom

tidigare, till ersättning åt blinda m. m. för budgetåret 1945/46 anvisat ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

förslagsanslag av 1 600 000 kronor. Beträffande dyrtidstillägg å ersättning

åt blinda för budgetåret 1945/46 har i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln,

punkt 57) upptagits ett förslagsanslag av samma storlek som näst

föregående år eller 670 000 kronor; på denna punkt har riksdagen ännu icke

utlåtit sig.

Tidigare behandling av frågan.

Vad blindhetsersättningens belopp beträffar föreslogo såväl blindvårdssakkunnigo

i sitt den 10 april 1922 avgivna betänkande som ock rektorn vid institutet

och förskolan för blinda å Tomteboda Gustaf Emanuel Ek, vilken den

30 november 1931 på uppdrag avgav utredning och förslag rörande blindvårdens

ordnande, att blindhetsersättningen skulle utgöra, för år räknat, det belopp,

som motsvarade existensminimum för blind person, minskat med hälften

av understödstagarens egen inkomst. Existensminimum beräknades till

olika belopp, beroende på dyrorten. Kommunerna voro indelade i tre dyrortsgrupper.

Medelunderstödet för varje blind beräknades komma att uppgå till

500 kronor.

I ett år 1933 å socialdepartementets lagbyrå upprättat förslag sattes ersättningsbeloppet

för varje blind till det medelvärde, som blindhetsersättningen

enligt de tidigare förslagen beräknats skola utgöra, eller till 500 kronor. På

så sätt förorsakades ej några ökade kostnader för statsverket genom behovsprincipens

övergivande.

I det förslag till förordning örn blindhetsersättning m. m., som genom proposition

nr 79 förelädes 193i års riksdag, hade ersättningsbeloppet satts till

500 kronor. I egenskap av föredragande departementschef anförde jag därvid

bland annat, att denna ersättning icke torde bereda den blinde möjlighet att

i alla delar av landet uppnå samma inkomst som flertalet seende arbetare.

Då det emellertid vore ett önskemål, att de arbetande blinda örn möjligt uppnådde

samma sammanlagda inkomster som det stora flertalet seende arbetare,

vore det att hoppas, att i samhällen med högre levnadskostnader vederbörande

kommuner genom kommunala tillägg till blindhetsersättningen fyllde

ut densamma.

I en i anledning av propositionen av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.

väckt motion, II: 533, föreslogs, bland annat, att ersättningen skulle bestämmas

till 700 kronor för år .räknat. Detta ersättningsbelopp var enligt motionärernas

mening absolut behövligt som bidrag till täckande av de mest oundgängliga

behoven för dem som på grund av sin nedsatta synförmåga saknade

möjlighet att erhålla arbete i öppna arbetsmarknaden.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och i samband därmed

väckta motioner, anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 14, att

utskottet med hänsyn till det dåvarande statsfinansiella läget icke kunde

föreslå riksdagen att bestämma blindhetsersättningens belopp högre än som

skett i propositionen eller till 500 kronor om året.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

7

Vid 1936 års riksdag förelåg till behandling frågan om medgivande av privilegierad

ställning för blindhetsersättning i folkpensionshänseende genom

en då av herr Brännström i Burträsk väckt motion, II: 61, vari hemställdes,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring av 7 § i lagen örn folkpensionering

att inkomst av blindhetsersättning bomme att upptagas bland de förmåner,

som enligt nämnda lag intill visst belopp ej inräknades i den inkomst, som

skulle läggas till grund för beräkning av tilläggspension.

Motionen behandlades av sammansatt stats- och andra lagutskott, som i

sitt utlåtande, nr 6, hemställde att motionen icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll denna hemställan.

Är 1937, då ortsgradering av tilläggspensioner och invalidunderstöd beslöts,

väcktes inom riksdagen två motioner avseende de bestämmelser i lagen

om folkpensionering, som reglera den till grund för tilläggspensionens bestämmande

liggande inkomstberäkningen. I motionen nr 127 i första kammaren

hemställdes sålunda, att riksdagen ville besluta sådan lagändring, att

inkomst härflytande från blindhetsersättning undantoges vid beräkning av

tilläggspension. 1 motionen nr 169 i andra kammaren yrkades, att riksdagen

måtte besluta sådan lagändring, att blinda finge full folkpension oavsett av

dem erhållen blindhetsersättning.

Dessa motioner behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr

27 anförde:

Det i de nu till behandling föreliggande motionerna framförda önskemålet

är enligt utskottets mening i hög grad behjärtansvärt. Visserligen har samma

önskemål så sent som föregående år prövats av riksdagen och då avböjts,

men utskottet har det oaktat kommit till den uppfattningen, att frågan är

förtjänt av allvarligt övervägande. I viss mån torde densamma för övrigt

komma i ett något annat läge, därest riksdagen, på sätt utskottet i det föregående

förordat, godkänner Kungl. Maj:ts förslag örn ortsgradering av folkpensionerna.

Den tanken har sålunda exempelvis nämnts inom utskottet,

att även blindhetsersättningen då borde graderas efter levnadskostnaderna.

Även möjligheten att bereda de blinda en något ökad ersättning — så som

för övriga invalider nyligen skett och vid bifall till det föreliggande lagförslaget

ytterligare skulle bliva fallet — har, såsom framgår av den av utskottet

särskilt för sig behandlade motionen II: 100, blivit framförd. Utskottet Ilai

emellertid för sin del icke ansett sig nu böra gå närmare in på de olika spörsmål,

som här kunna uppställas, utan föreslår en skrivelse till Kungl. Majit

med anhållan örn en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida till

blindhetsersättning berättigade personer genom ändringar i lagen om folkpensionering

eller på annat sätt kunna beredas en förbättrad ekonomisk

ställning.

Under hänvisning till vad utskottet anfört anhöll riksdagen i skrivelse den

16 april 1937, nr 147, örn en sådan utredning, som av utskottet föreslagits,

samt örn framläggande för riksdagen av de förslag, lill vilka utredningen

kunde föranleda.

1 ovannämnda vid 1937 års riksdag inom andra kammaren väckta motion,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

nr 100, hemställdes, att riksdagen måtte besluta höja blindhetsersättningen

från 500 kronor till 750 kronor årligen.

Jämväl denna motion behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande,

nr 28, i anledning av densamma anförde följande. Utskottet hade i sitt förut

samma dag avgivna utlåtande nr 27 föreslagit riksdagen att hos Kungl. Majit

anhålla om en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida till blindhetsersättning

berättigade personer genom ändring i folkpensioneringslagen

eller på annat sätt kunde beredas en förbättrad ekonomisk ställning. I sin

motivering till denna hemställan hade utskottet bland annat erinrat örn förevarande

motion. Utskottet ansåge till följd härav skäl icke föreligga för riksdagen

att i anledning av den nu behandlade motionen vare sig vidtaga den i

motionen ifrågasatta ändringen i förordningen om blindhetsersättning eller

hos Kungl. Majit göra någon särskild framställning i ämnet. Utskottet hemställde

därför, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Denna hemställan bifölls.

I anledning av riksdagens skrivelse den 16 april 1937, nr 147, uppdrog

Kungl. Majit åt pensionsstvrelsen att verkställa den av riksdagen begärda

utredningen. Pensionsstyrelsen framlade den 23 december 1938 betänkande

med förslag till vissa ändringar i förordningen örn blindhetsersättning. Pensionsstyrelsen

diskuterade närmare fem olika alternativ samt förordade för

sin del, att ändringar skulle vidtagas i förordningen om blindhetsersättning

av den innebörd, att ersättningen skulle såväl höjas som ortsgraderas på sådant

sätt, att dess belopp i de olika ortsgrupperna skulle utgöra 600, 750 och

900 kronor.

Över pensionsstyrelsens förslag avgåvos yttranden av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

medicinalstyrelsen, statskontoret, socialvåraskommittén,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund och de blindas förening u. p. a. Vid

några av de avgivna yttrandena funnos fogade yttranden av underlydande

myndigheter. Förslaget tillstyrktes eller lämnades utan erinran i det övervägande

flertalet yttranden. Uttalanden av annan innebörd gjordes endast av

socialvårdskommitténs majoritet, Kopparbergs läns fattigvårds- och barnavårdsförbund,

statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i nionde distriktet

samt en minoritet inom riksförsäkringsanstalten. Av innehållet i yttrandena

återgives här följande uttalande av socialvårdskommittén:

Kommittén, som erhållit i uppdrag att företaga en översyn över socialvårdens

olika grenar, lärer icke kunna underlåta att även upptaga förordningen

om blindhetsersättning till granskning. Det kan heller icke bortses från att

skäl förefinnas för att jämväl andra personer med stadigvarande lyte böra

komma i åtnjutande av samhällelig hjälp i särskilt för dem avpassade former.

I en rationellt utformad socialvård böra dessa förhållanden beaktas och

socialvården i allmänhet mera differentieras än vad som nu är förhållan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

9

det. Vid en avvägning av understödsbeloppen för personer, som hava svåra

lyten, bör uppenbarligen tillses, att i möjligaste mån enhetliga grunder tilllämpas.

Kommittén är av dessa skäl tveksam om lämpligheten av att nu genomföra

en förändring av blindhetsersättningen, som innebär en förhöjning

av ersättningsbeloppen, och i samband därmed genomförande av en dyrortsgruppering.

Kommittén är visserligen ense med pensionsstyrelsen därom, att

vid utmätande av blindhetsersättningens belopp viss hänsyn bör tagas till

skilda orters levnadskostnader, men det vill synas kommittén, att med ett

genomförande av denna förbättring bör anstå till dess förordningen blivit

föremål för en närmare granskning.

Två reservanter inom socialvårdskommittén ansågo, att de blindas ställning

borde förbättras genom en sådan höjning och dyrortsgradenng av blindhetsersättningen

som pensionsstyrelsen föreslagit.

Med skrivelse den 28 november 1940 framlade pensionsstyrelsen en inom

styrelsen verkställd utredning rörande de vägar, som kunde vara framkomliga

för att med hänsyn till levnadskostnadsstegringen förbättra folkpensionerna.

Därvid föreslogs dyrtidsförhöjning med två extra månadsutbetalningar

årligen. I fråga örn behovet av höjda blindhetsersättningar anförde pensionsstyrelsen

följande:

För det övervägande antal till blindhetsersättning berättigade personer,

vilka sakna egen inkomst eller åtnjuta endast obetydlig sådan, finnes även

möjlighet att erhålla tilläggspension eller invalidunderslöd och således även

dyrtidstillägg härå enligt föreslagna grunder, i den mån blindhetsersättningen

jämte eventuell annan inkomst icke lägger hinder i vägen. Beträffande blindhetsersättning

torde sålunda icke samma skäl för ett generellt dyrtidstillägg

föreligga som i fråga örn folkpension och invalidunderstöd. Å andra sidan är

det emellertid, med hänsyn till arten av de blindas lyte, uppenbart, att de

nödvändiga levnadskostnaderna för dem i regel uppgå till väsentligt högre

belopp än levnadskostnaderna för de flesta på grund av sjukdom eller ålder

arbetsoförmögna personer. Det synes därför skäligt att även beträffande

blindhetsersättningen företaga en dyrtidsförhöjning med ett eller två månadsbelopp.

I den proposition, nr 41, varigenom förslag till förordning om dyrtidstilllägg

å blindhetsersättning framlades för 1941 års riksdag anförde t. f. chefen

för socialdepartementet, statsrådet Bergcjuist, bland annat följande:

En höjning av den ersättning, som för närvarande utgår till de blinda, synes

vara av omständigheterna påkallad. För genomförande av en sådan höjning

äro enligt de utredningar, som verkställts av pensionsstyrelsen, olika vägar

möjliga. Valet synes mig böra stå mellan förslaget örn dyrortsgradering

och samtidig höjning av blindhetsersättningen till (500, 750 och 900 kronor i

de olika ortsgrupperna, å ena sidan, samt förslaget örn dyrtidstillägg, å den

andra. I nuvarande läge delar jag den uppfattning, åt vilken majoriteten

inom socialvårdskommittén givit uttryck, att man under pågående omfattande

utredningsarbete inom socialvården icke bör vidtaga åtgärder, vilka kunna

föregripa kommitténs blivande förslag. Med hänsyn härtill synas för närvarande

endast sådana anstalter böra vidtagas, att de blinda erhålla ett skä
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majas proposition nr 293.

ligt tillägg till blindhetsersättningen såsom kompensation för den av nu rådande

krisförhållanden föranledda levnadskostnadsstegringen.

På hemställan av departementschefen föreslog Kungl. Maj:t ett dyrtidstillägg,

motsvarande två månadsutbetalningar av blindhetsersättningen.

I anledning av propositionen väcktes inom andra kammaren en motion,

nr 244, av herr Senander m. fl. I motionen hemställdes, att riksdagen måtte

besluta godkänna det av pensionsstyrelsen i skrivelsen den 23 december 1938

framlagda förslaget om ändringar i förordningen om blindhetsersättning och

att dyrtidstillägg i enlighet med vad som föreslagits i propositionen måtte

utgå på de i pensionsstyrelsens förslag angivna beloppen samt alternativt att

de i propositionen föreslagna dyrtidstilläggen måtte höjas så, att tre extra

månadsersättningar utbetalades såsom tillägg till blindhetsersättningarna.

Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade propositionen

och motionen, anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2, att utskottet

ansåge en höjning av den ersättning som utginge till de blinda vara

av behovet påkallad. Utskottet anslöte sig till det i propositionen framlagda

förslaget, att denna höjning skulle erhålla karaktären av en kompensation

för den ökning av levnadskostnaderna, som inträtt till följd av det rådande

krisläget. Utskottet kunde alltså icke biträda det i motionen 11:244 framställda

yrkandet, att en dyrortsgradering av blindhetsersättningen för det

dåvarande borde genomföras.

Såsom tidigare nämnts ha dyrtidstilläggen å blindhetsersättningarna sedermera

höjts.

I en under innevarande års riksdag inom andra kammaren väckt motion,

nr 301, hemställde fru Rönn-Christiansson med flera örn riksdagens godkännande

av, bland annat, sådan ändring i förordningen om blindhetsersättning,

att blindhetsersättningens årliga belopp höjcs från nuvarande 500 kronor

till 650 kronor.

Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 11, såvitt

angår förevarande fråga, anförde bl. a. följande.

Önskemålet att blinda personer skola erhålla en förbättrad ekonomisk

ställning är enligt utskottets mening i hög grad behjärtansvärt. Härvid måste

beaktas — förutom svårigheten för den blinde att genom eget arbete förvärva

medel till sitt uppehälle — den rent humanitära synpunkten att den

tunga börda som den blindes lyte redan i och för sig utgör icke ökas genom

svårigheter av ekonomisk art.

Vad angår den i motionen berörda frågan örn höjning av blindhetsersättningens

belopp bör framhållas, att från och med år 1941 dyrtidstillägg utgått

å dylik ersättning, vilket tillägg för innevarande budgetår uppgår till 208

kronor. Vidare är att märka, att flertalet personer som åtnjuta blindhetsersättning

torde få anses vara till arbete varaktigt oförmögna i folkpensioneringslagens

mening och följaktligen äga rätt till folkpension. Blindhetsersättningen

anses emellertid såsom inkomst vid tillämpningen av 6 § 2 inom. folkpensioneringslagen

och inverkar följaktligen å tilläggspensionens belopp. En

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

11

ogift blind person som saknar annan inkomst får på grund av sistnämnda

bestämmelse vidkännas avdrag å sin tilläggspension med 150 kronor.

Ehuru till blindhetsersättning berättigade personer sålunda i många fall

torde vara berättigade till tilläggspension jämte dvrtidstillägg därå och förstärkning

av pensionen, lärer det dock icke kunna bestridas, att en förbättring

av deras ekonomiska ställning är synnerligen önskvärd. Förevarande

spörsmål torde också komma att beaktas vid socialvårdskommitténs utredningsarbete.

Emellertid lärer åtskillig tid dröja innan resultatet av socialvårdskommitténs

arbete i denna del kan komma att bliva föremål för ställningstagande

från statsmakternas sida. På grund härav vill utskottet föreslå

riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa örn utarbetande av förslag till en

provisorisk förbättring av blindhetsersättningarna. Denna utredning bör

kunna bedrivas så skyndsamt, att förslag i ämnet kan föreläggas innevarande

års riksdag. Utredningen bör givetvis icke föregripa den slutliga utformningen

av bestämmelserna angående de förmåner, som komma att utgå till

de blinda av allmänna medel.

På hemställan av utskottet avlät riksdagen den förut omnämnda skrivelsen

den 3 mars 1945, nr 44.

För närvarande åt de blinda utgående ersättningar.

Antalet personer, vilka åtnjuta blindhetsersättning, uppgår för närvarande

till omkring 3 200. Av dem som åtnjuta blindhetsersättning erhålla

enligt en av pensionsstyrelsen företagen stickprovsundersökning omkring

900 personer, eller ungefär 28 procent, därjämte tilläggspension eller invalidunderstöd.

Antalet blinda med blindhetsersättning, vilka ingått äktenskap

med varandra och anmält detta till styrelsen, torde uppgå till inemot

200. Av dem torde ungefär en femtedel åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd.

Såsom förut nämnts utgör blindhetsersättningens grundbelopp 500 kronor

för år, varå utgår dyrtidstillägg med 208 kronor örn året. För närvarande

uppgår alltså blindhetsersättning med tillägg till 708 kronor örn

året eller 59 kronor i månaden.

För blinda, som åtnjuta grund- eller avgiftspension och därjämte tillläggspension,

utgöra grund- och avgiftspensionerna, räknat något i underkant,

i genomsnitt 65 respektive 15 kronor om året. Med hänsyn till tillläggspensionens

maximibelopp i de olika ortsgrupperna erhålla alltså sådana

blinda folkpension med i respektive ortsgrupper 315, 415 och 515

kronor med avdrag i enlighet med vad förut nämnts på grund av vederbörandes

egen inkomst.

Med hänsyn tagen till de sålunda angivna förutsättningarna beträffande

folkpensionens maximibelopp och inkomstens beräkning har pensionsstyrelsen

i sin förutnämnda skrivelse den 9 april 1945 lämnat en uppställning i

tabellform, utvisande det sammanlagda belopp av blindlietsersättning oell

folkpension, alla tillägg inberäknade, som tillkommer dels ogift person, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

ej har annan inkomst än nämnda förmåner, dels makar, av vilka den ene

har blindhetsersättning och folkpension men saknar annan inkomst, och den

andre, som förutsättes vara under 60 år, saknar varje inkomst, dels makar,

av vilka endast den ene har blindhetsersättning men som båda ha folkpension

och i övrigt sakna inkomster, dels ock makar, vilka båda ha blindhetsersättning

och folkpension och som sakna andra inkomster än dessa

förmåner (tabell I).

Tabell 1.

Blindhetsersättning oeh folkpension enligt nu gällande regler.

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2

Ortsgrupp 3

Kr.

Kr.

Kr.

Ogift person ................................

1 098

1 231

1 365

Makar, endast en har blindhetsers. och folkpen-

sion; den andre har ej fyllt 60 år ..........

1 215

1 348

1 493

Makar, en har blindhetsers.; båda ha folkpension

1 721

1 988

2 278

Makar, båda ha blindhetsers. och folkpension ..

2 096

2 362

2 630

Till jämförelse har pensionsstyrelsen i en annan tabell (tabell II) lämnat

en sammanställning av de enligt nu gällande bestämmelser utgående folkpensionsbeloppen,

dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar medräknade,

dels för ogift person och dels för makar. I båda fallen förutsättes att

vederbörande icke har egen inkomst. Folkpensionen har utan tillägg antagits

uppgå till 315, 415 och 515 kronor i de olika ortsgrupperna.

Tabell II.

Högsta folkpension enligt nu gällande regler.

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2

Ortsgrupp 3

Kr.

Kr.

Kr.

Ogift person ................................

590

723

873

Makar, båda ha folkpension..................

1 080

1 347

1 645

Slutligen har pensionsstyrelsen i ännu en tabell (tabell III) lämnat en

uppställning, utvisande beloppet av a) blindhetsersättning och b) folkpension

samt c) summan av samtidigt utgående blindhetsersättning och folkpension

under olika tidsperioder. Tabellen avser ogift person, som åtnjuter avgiftspension

med 15 kronor örn året men därutöver inga andra inkomster än

de nyss angivna, och visar i vilken omfattning blindhetsersättning och folkpension

förbättrats sedan år 1935, då förordningen örn blindhetsersättning

trädde i kraft. Uppgifter för tidigare år än 1938, då tilläggspensioner och

invalidunderstöd icke voro dyrortsgraderade, ha införts i kolumnerna för

ortsgrupp 1.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293. 13

Tabell lil.

Beloppet av blindhctsersättning och folkpension under olika tidsperioder.

a) Blindhetsersättning.

Period (kalender- eller budgetår)

Kr.

1935 .......................................

500

1941 ..............................

625

1943/44 ....................................

708

b) Folkpension.

Period (kalender- eller

budgetår)

Ortsgrupp 1

Kr.

Ortsgrupp 2

Kr.

Ortsgrupp 3

Kr.

1935................

/240 (man)

1937................

(225 (kv.)

315

1938................

315

415

515

1941................

394

519

644

1943/44 ............

464

589

730

1944/45 ............

590

723

873

c) Blindhet

sersättning oc

h folkpension.

Period (kalender- eller

budgetår)

Ortsgrupp 1

Kr.

Ortsgrupp 2

Kr.

Ortsgrupp 3

Kr.

1935................

515

1937................

535

1938................

535

635

735

1941................

669

794

919

1943/44 ............

984

1 109

1 234

1944/45 ............

1 098

1 231

1 365

Pensionsstyrelsens förslag.

Pensionsstyrelsen framhåller i sin förut berörda skrivelse den 9 april

1945 till en början, att den av dyrtiden föranledda höjningen av blindhetsersättningarna

hållit jämna steg med motsvarande höjning av folkpensioner

och invalidunderstöd. Däremot saknade blindhetsersättningarna

motsvarighet till de från och med innevarande budgetår å tilläggspensioner

och invalidunderstöd utgående provisoriska förstärkningarna, motsvarande

ett månadsbelopp av utgående folkpension eller invalidunderstöd jämte ett

fast belopp örn 100 eller 50 kronor. Under sådana förhållanden läge det

enligt pensionsstyrelsens mening närmast till hands att utforma en provisorisk

förbättring av blindhetsersättningarna efter mönster av de provisoriska

förstärkningarna av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

Pensionsstyrelsen fortsätter:

Anledningen till att de provisoriska förstärkningarna å tilläggspensioner

och invalidunderstöd bestämts att utgå med högre belopp för ogifta och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

vissa gifta personer än för andra har i stort sett varit att man velat undvika,

att makar som båda ha tilläggspension eller invalidunderstöd bli

överkompenserade i förhållande till ensamstående personer, vilkas levnadskostnader

förutsatts i allmänhet vara större än hälften av sammanlagda

levnadskostnaderna för äkta makar. Med åberopande av samma skäl skulle

man kunna tänka sig att en provisorisk förbättring av blindhetsersättningarna

differentierades bland annat efter den blindes civilstånd. De skäl

som skulle tala för en sådan differentiering ha emellertid ej samma styrka

i fråga om blindhetsersättningar, enär dessa utgå utan sådan jämförelsevis

sträng behovsprövning som tilläggspensioner och invalidunderstöd. Då

härtill komma vissa praktiska olägenheter av en differentiering av förbättringen

efter civilstånd och andra personliga förhållanden — vilka

olägenheter dock icke äro av natur att i och för sig utgöra hinder för en

sådan anordning — bör enligt pensionsstyrelsens mening en differentiering

efter dylika grunder icke komma till stånd.

På sätt redan antytts komma till blindhetsersättning berättigade personer,

som beviljats tilläggspension eller invalidunderstöd, i åtnjutande av

provisoriska förstärkningar av sistnämnda förmån. Det kan givetvis under

sådana förhållanden diskuteras, huruvida dessa blinda jämväl böra erhålla

provisorisk förbättring av till dem utgående blindhetsersättningar eller örn

de eventuellt böra erhålla sådan förbättring med lägre belopp än övriga

blinda. Härtill må emellertid framhållas att, eftersom blindhetsersättningen

utgör en av behovsprövning i stort sett oberoende lytesersättning, torde

de blinda som jämväl åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd i allmänhet

vara ekonomiskt sämre ställda än blinda som åtnjuta enbart blindhetsersättning.

Vid sådant förhållande synas övervägande skäl tala för att,

om provisorisk förbättring av blindhetsersättningar skall utgå, den med

samma belopp tillerkännes alla blinda som åtnjuta blindhetsersättning.

Pensionsstyrelsen påpekar att av tabellerna I och III framginge, att de

blindas ställning under senare år förbättrats och att de ekonomiskt sämst

ställda blinda numera av det allmänna erhölle betydande förmåner i form

av blindhetsersättning och folkpension eller invalidunderstöd. Även med

hänsyn härtill syntes emellertid, om en förbättring skulle ske, densamma

knappast kunna sättas lägre än det fasta belopp av 100 kronor som för

närvarande utginge som provisorisk förstärkning till ogifta tilläggspensionärer.

Huruvida ett dylikt tillägg jämte redan nu utgående förmåner

kunde innebära ett föregripande av det slutliga ställningstagandet till frågan

örn storleken av det allmännas understöd till icke arbetsföra blinda

eller till hjälplösa personer i allmänhet undandroge sig pensionsstyrelsens

bedömande.

Pensionsstyrelsen anför vidare att det ur utbetalningssynpunkt syntes

lämpligt att det ifrågasatta beloppet avrundades så att det bleve jämnt delbart

med 12. Vid avrundning uppåt bomme beloppet att utgöra 108 kronor.

Blindhetsersättning jämte tillägg skulle med en sådan förbättring komma

att uppgå till 816 kronor om året eller 68 kronor i månaden. Den sålunda

föreslagna förbättringen syntes lämpligen böra benämnas provisorisk förstärkning

av blindhetsersättningar. Pensionsstyrelsen har vid sin skrivelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293. 15

fogat ett i enlighet med det av styrelsen anförda upprättat utkast till förordning

i ämnet.

Slutligen framhåller pensionsstyrelsen att, då en förstärkning av blindhetsersättningarna,

örn särskilda åtgärder icke vidtoges, torde komma att

räknas som inkomst enligt lagen örn folkpensionering, den föreslagna förstärkningen

för de omkring 900 blinda, som förutom blindhetsersättning

uppbure folkpension eller invalidunderstöd, i realiteten skulle komma att

minskas med i regel 72 kronor för ogift och 36 kronor för gift person

genom motsvarande minskning av pensionen respektive invalidunderstödet.

Ville man ernå den förut angivna förbättringen för samtliga blinda, torde

statsmakterna lämpligen böra uttala, att provisorisk förstärkning av blindhetsersättning

tills vidare icke borde anses utgöra inkomst enligt 7 § lagen

om folkpensionering.

I följande tabell (tabell IV) lämnas för de kategorier och under de förutsättningar

i övrigt, som avses i tabell I, uppgifter örn de belopp, vartill

blindhetsersättning och folkpension sammanlagt komma att uppgå, om

pensionsstyrelsens förslag genomföres.

Tabell IV.

Blindhelsersättning och folkpension enligt nu gällande regler jämte provisorisk förstärkning

å 108 kr. av den förra förmånen. Förstärkningen räknas icke som

inkomst enligt 7 § lagen om folkpensionering.

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2

Ortsgrupp 3

Kr.

Kr.

Kr.

Ogift person ................................

1 206

1 339

1 473

Makar, endast en har blindhetsers. och folkpen-

sion; den andre har ej fyllt 60 år..........

1 323

1 456

1 601

Makar, en har blindhetsers.; båda ha folkpension

1 829

2 096

2 386

Makar, båda ha blindhetsers. och folkpension . .

2 312

2 578

2 845

I fråga om kostnaderna för förslagets genomförande framhåller pensionsstyrelsen

att, då såväl blindhetsersättningarnas grundbelopp som därå utgående

dyrtidstillägg helt bekostades av statsmedel, även kostnaden för den

föreslagna provisoriska förstärkningen borde helt stanna å statsverket. Den

årliga kostnaden vid det ifrågasatta årsbeloppet 108 kronor kunde uppskattas

till i runt tal 350 000 kronor.

Yttrandena över pensionsstyrelsens förslag.

Socialstyrelsen anför i sitt yttrande över pensionsstyrelsens förslag följande:
Det

torde få anses vara fullt berättigat, att en provisorisk förbättring av

blindhetsersättningarna kommer till stånd med hänsyn till att provisoriska

förstärkningar nu utgå å tilläggspensioner och invalidunderstöd. Det synes

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

ock vara skäligt, att, som pensionsstyrelsen har föreslagit, förbättringen

utgår med ett visst årligt belopp, lika för alla som åtnjuta blindhetsersättning.

Det föreslagna beloppet, 108 kronor, torde få anses lämpligt avpassat

med hänsyn till de förstärkningar, som utgå å tilläggspensionerna.

Socialstyrelsen förklarar i anslutning till det sagda att förslaget i övrigt

icke föranleder någon erinran från styrelsens sida.

Socialvårdskommittén meddelar att förslaget ej föranlett erinran från kommitténs

sida.

Föredragande departementschefen.

En förbättring av de blindas ekonomiska ställning är givetvis synnerligen

önskvärd. Svårigheten att åstadkomma en dylik förbättring ligger

väsentligen däri, att ersättningsreglerna lätteligen kunna komma att föregripa

det slutliga ställningstagandet till frågan örn storleken av det allmännas

understöd till icke arbetsföra blinda eller hjälplösa personer i allmänhet.

Sedan årets riksdag hemställt örn förslag till provisorisk förbättring

av blindhetsersättningarna, har emellertid pensionsstyrelsen, på uppdrag

av Kungl. Majit, framlagt förslag till en sådan förbättring, vilket

lämnats utan erinran av bl. a. den sakkunniginstans som närmast har att

svara för översynen av socialvården i landet, nämligen socialvårdskommittén.

Nyssberörda förslag, för vilket en närmare redogörelse lämnats i

det föregående, innebär att å blindhetsersättning skall utgå en provisorisk

förbättring efter mönster av de provisoriska förstärkningarna av tilläggspensioner

och invalidunderstöd. Här ifrågavarande förstärkning skall dock

utgå utan hänsyn till vederbörandes civilstånd samt för alla därtill berättigade

utgöra ett lika stort belopp, nämligen 108 kronor för år. Om hänsyn

tages jämväl till det för nästkommande budgetår av Kungl. Majit föreslagna

dyrtidstillägget skulle den sammanlagda blindhetsförmånen för nämnda

budgetår komma att uppgå till 816 kronor eller till 68 kronor i månaden.

Då det sålunda av pensionsstyrelsen framlagda förslaget synes innebära

en med hänsyn till rådande förhållanden väl avpassad, skälig ekonomisk

förbättring för ifrågavarande klientel, vill jag förorda att förslaget förelägges

riksdagen. Det av pensionsstyrelsen utarbetade utkastet till förordning

om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar torde i allt

väsentligt kunna godtagas. Förstärkningsbeloppet, som i pensionsstyrelsens

författningsutkast anknutits till kalenderåret, torde dock böra hänföras till

budgetåret. I anslutning till vad pensionsstyrelsen därom anfört vill jag

slutligen uttala, att förevarande förstärkningsbelopp tills vidare vid tillämpning

av 7 § lagen om folkpensionering icke bör anses utgöra inkomst.

Kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna torde, liksom själva

blindhetsersättningarna, böra utgå helt av statsmedel. I enlighet med pensionsstyrelsens

beräkningar synas kostnaderna för nästkommande budgetår

—. förstärkningarna förutsättas skola utgå för tiden från och med den 1 juli

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj .Is proposition nr 293.

17

1945 böra beräknas till 350 000 kronor. För täckande av dessa kostnader

torde, i likhet med vad som skett beträffande de provisoriska förstärkningarna

av tilläggspensionerna och invalidunderstöden, ett särskilt anslag

av förslagsanslags natur böra upptagas under femte huvudtiteln.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättat förslag till

förordning örn provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar,

dels ock till Provisorisk förstärkning av ersättning åt blinda

tor budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av ...................... kronor 350 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 293.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar, m. m. a1 i texten
  2. S2LU 1945:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till förordning om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar, m. m. s. 5 i texten