Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen

1945-04-27 · 124 sidor, varav 121 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 121 av 124 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:302, Angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

1

Nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till universiteten och den medicinska undervisningen;

given Stockholms slott den 27 april 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,

Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Andrén följande.

Under punkterna 81, 84 och 92 i 1945 års åttonde huvudtitel har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna

för budgetåret 1945/46

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag

av 4 196 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1 893 000 kronor;

dels ock till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assistenter

och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet ett anslag av 240 800 kronor.

Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, tillåter jag mig ånyo

anmäla desamma. Samtidigt torde jag få anmäla vissa andra frågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr SOS.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

I. Arbetstids- och arvodesreglering för vissa assistenter

och amanuenser vid universiteten och

karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår för universiteten och

karolinska mediko-kirurgiska institutet gjorde kanslern för rikets universitet

framställning om en höjning med 10 procent av de arvoden, som utgingo

till assistenter och amanuenser vid universitetens och karolinska institutets

teoretiska institutioner. Såsom framgår av 1944 års åttonde huvudtitel,

punkten 61, ansåg sig föredragande departementschefen för det dåvarande

icke kunna tillstyrka förslaget örn en allmän höjning av arvodena till nämnda

befattningshavare. Departementschefen uttalade emellertid tillika, att

ytterligare utredning i lämpligt sammanhang borde komma till stånd rörande

eventuellt ändrade grunder för arvodessättningen, varvid en detaljerad

undersökning borde verkställas rörande tjänstgöringens omfattning och

karaktär i de särskilda fallen.

Riksdagen, som fann förhållandena påkalla, att åtgärder redan för budgetåret

1944/45 vidt oges för att i någon mån förbättra ställningen för

ifrågavarande befattningshavare, beviljade medel till en provisorisk höjning

av arvodesbeloppen med 5 procent. Tillika förklarade riksdagen, att

den funne för sin del önskvärt, att den av departementschefen i utsikt

ställda utredningen snarast komme till stånd, så att förslag i ämnet kunde

underställas 1945 års riksdag.

Genom beslut den 9 juni 1944 anbefallde Kungl. Majit universitetskanslern

att, med beaktande av nyssnämnda, av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

gjorda uttalande, föranstalta örn utredning beträffande

arvodessättningen för assistenter och amanuenser vid universitetens och karolinska

institutets teoretiska institutioner samt att till Kungl. Majit inkomma

med nämnda utredning och eget yttrande i ämnet i samband med anslagsäskanden,

avsedda att föreläggas 1945 års riksdag.

I sina i september 1944 avgivna anslagsäskanden för universiteten och

karolinska institutet anmälde kanslern, att förslag, avsett att föreläggas

innevarande års riksdag, senare komme att avgivas angående reglering av

arvoden och arbetstid för assistenter och amanuenser vid de teoretiska institutionerna

vid universiteten och karolinska institutet. Vid anmälan av

frågan örn anslag till avlöningar vid universiteten och karolinska institutet

i 1945 års åttonde huvudtitel framhöll jag, att utredning och förslag

i nämnda hänseende vore att förvänta inom den närmaste tiden, och

anhöll att, sedan beredningen av frågan om reglering av arvoden och

arbetstid för assistenter och amanuenser vid de teoretiska institutionerna

vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet slut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

förts, få underställa riksdagen förslag i ämnet. För att icke riksdagsbehandlingen

av universitetens och karolinska institutets anslagsäskanden i övrigt

skulle behöva försenas, förordade jag, att avlöningsanslagen skulle minskas

med de under respektive anslag beräknade medlen till arvoden åt nämnda

assistenter och amanuenser och att medel för ändamålet övergångsvis skulle

anvisas under ett särskilt anslag, som preliminärt borde uppföras med ett

belopp, motsvarande i runt tal nu till dessa arvoden utgående medel. I enlighet

med vad jag sålunda föreslagit har i förslaget till riksstat för nästa

budgetår till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assistenter

och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet upptagits ett anslag av 240 800 kronor.

Med skrivelse den 9 februari 1945 har kanslern för rikets universitet inkommit

med utredning och förslag angående arbetstids- och arvodesreglering

för de vid universitetens och karolinska institutets teoretiska institutioner

anställda assistenterna och amanuenserna. Utredningen och förslaget

avse amanuenser och assistenter samt med dem jämförliga funktionärer vid

teoretiska institutioner och vissa andra vetenskapliga inrättningar vid de

medicinska läroanstalterna samt inom humanistiska och naturvetenskapliga

sektionerna, vilka befattningshavare biträda vid undervisning, forskning

och skötseln av institutionerna och inrättningarna i fråga. Däremot

omfattar undersökningen icke underläkare och amanuenser vid kliniker

och polikliniker, ej heller biblioteksamanuenser eller befattningshavare, anställda

vid de akademiska läroanstalternas förvaltning. Över kanslerns utredning

och förslag ha yttranden avgivits av statskontoret och allmänna

lönenämnden. Därjämte har Sveriges universitets- och högskoleamanuensers

förbund inkommit med en skrift i ämnet.

Jag övergår nu till att lämna en närmare redogörelse för ifrågavarande

utredning och förslag samt däröver avgivna yttranden.

Universitetskanslerns utredning och förslag.

Historik.

Efter att ha lämnat en översikt över de utredningsåtgärder, som vidtagits

genom kanslerns försorg, lämnar kanslern i det följande en redogörelse

för institutionsamanuensernas och assistenternas avlönings- och tjänstgöringsförhållanden

under de sista decennierna. Av denna redogörelse inhämtas

följande.

De avlöningsbestärnmelser, som vid en år 1876 genomförd lönereglering

för universiteten och karolinska institutet meddelades för befattningshavare

av här ifrågavarande slag, kvarstodo med vissa undantag orubbade

ända till år 1912, ehuru antalet befattningar efter hand ökades. Assisten

terna åtnjöto under denna tid ett arvode av 1 500 kronor, vissa amanuenser

(de flesta dylika befattningshavare vid karolinska institutet samt ett par

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts -proposition nr 302.

i Uppsala och Lund) 900 kronor och flertalet av de övriga amanuenserna

500 kronor. I några få fall förekommo även andra arvodesbelopp. Nästan

alla befattningshavarna åtnjöto dessutom fri bostad med bränsle.

Genom 1912 års lönereglering höjdes assistenternas arvode till 2 500 kronor.

Några amanuenser (vid patologiska institutionerna i Uppsala och

Lund samt anatomiska institutionen i Lund) erhöllo ett arvode av 2 000

kronor. Av de övriga amanuenserna erhöllo de flesta ett arvode av 1 200

kronor och de övriga ett arvode av 800 kronor. Amanuenserna vid de till

humanistiska sektionerna hörande institutionerna fingo dock ingen förhöjning

av sina arvoden å 500 kronor. I den mån läroanstalten hade möjlighet

att tillhandahålla vederbörande befattningshavare lämplig bostad, förelåg

intet hinder att hyresfritt upplåta sådan.

Enär tjänstgöringen för ifrågavarande befattningshavare på några få undantag

när var begränsad till vissa delar av kalenderåret och det även i

undantagsfallen syntes möjligt att bereda befattningshavaren någon tids

kostnadisfri ledighet från göromålen, ansågs ej nödvändigt att i samband

med löneregleringen meddela några bestämmelser om semester för dessa

befattningshavare.

Genom nådigt brev den 16 maj 1913 meddelades i anslutning till 1912

års arvodesreglering bestämmelser angående ifrågavarande assistenters och

amanuensers tjänstgöringsskyldighet m. m. Det föreskrevs, att assistent

eller amanuens skulle vara skyldig att, på sätt vederbörande institutionsföreståndare

ägde närmare bestämma, biträda vid arbeten, som i undervisningens

eller den vetenskapliga forskningns tjänst utfördes på den institution,

där han vore anställd. Skulle särskilda bestämmelser visa sig vara

av nöden beträffande någon eller några befattningar, ägde universitetskanslern

utfärda sådana bestämmelser efter förslag av vederbörande.

Vidare föreskrevs i nämnda nådiga brev, att, därest det ur vederbörande

institutions synpunkt befunnes önskvärt, att assistent eller amanuens

hade sin bostad förlagd i sammanhang med institutionen,_ sådan bostad

finge, i den mån omständigheterna det medgåve, kostnadsfritt upplåtas åt

honom.

De genom 1912 års lönereglering fastställda arvodesbeloppen kvarstodo

oförändrade ända till år 1925. I fråga örn några nyinrättade tjänster (de

flesta å extra stat) förekommo även andra arvodesbelopp än de förut angivna.

Utöver de i staten upptagna avlöningsförmånerna erhöllo här ifrågavarande

befattningshavare i likhet med och på samma gång som övriga tjänstemän

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

I samband med 1925 års löne- och pensionsreglering för befattningshavare

vid rikets universitet och karolinska institutet genomfördes även en

arvodesreglering för assistenterna och amanuenserna vid de teoreliskt-medicinska,

humanistiska och naturvetenskapliga institutionerna. Vid denna

arvodesreglering ökades grundarvodet med den tillfälliga löneförbättringen,

varjämte hänsyn togs till de ändrade grunder för dyrtidstilläggets beräknande,

som blévo en följd av den nya löneregleringens genomförande. Vidare

genomfördes en större enhetlighet i avlöningsförhållandena genom att

man minskade antalet avlöningsklasser inom löneskalan.

Assistenterna erhöllo (med ett enstaka undantag) ett arvode av 3 600

kronor, de amanuenser, som förut haft 2 000 kronor, fingo nu 3 000 kronor

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

och samtliga övriga amanuenser vid teoretiskt-medicinska och naturvetenskapliga

(inbegripet de geografiska) institutionerna 1 800 kronor. Vid de

humanistiska institutionerna erhöllo 2 amanuenser 1 800 kronor, 2 stycken

1 200 kronor och 2 stycken 750 kronor. Dessutom anvisades å extra stat

arvoden till några befattningshavare, tillhörande här ifrågavarande kategorier,

vilka arvoden i vissa fall utgingo med andra belopp än de här ovan

angivna.

I de fall då bostad kunde beredas befattningshavaren, skulle han fortfarande

äga disponera denna hyresfritt.

För flertalet av här ifrågavarande befattningshavare innebar 1925 års

arvodesreglering i huvudsak endast en uppräkning av arvodet, motsvarande

bortfallandet av den tillfälliga löneförbättringen (25 procent) och sänkningen

av dyrtidstillägget (från 38 till 20 procent). I förhållande till 1912

års nivå innebar arvodesregleringen allenast en obetydlig höjning. Endast

de amanuenser, som tidigare haft ett arvode å 800 kronor, kommo i åtnjutande

av en avsevärd arvodesökning.

Några nya bestämmelser angående befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet

meddelades ej i samband med arvodesregleringen.

Under tiden efter tillkomsten av 1913 års kungl, brev har i några fall

frågan om amanuensernas tjänstgöringsskyldighet berörts i instruktioner,

som utfärdats angående skötseln av vissa institutioner, men föreskrifterna

innehålla endast en i allmänna ordalag formulerad bestämmelse örn skyldighet

för vederbörande amanuens att efter föreståndarens anvisningar biträda

denne vid institutionens skötsel och samlingarnas vård samt vid undervisningen.

Vid 1941 års riksdag skedde en löneteknisk omräkning av assistent- och

amanuensarvodena. Dyrtidstillägget borttogs och arvodena fastställdes att

utgå med fixa belopp, motsvarande summan av dittillsvarande grundarvode

och dyrtidstillägg (med avrundning nedåt). Samtidigt borttogs rätten

till barntillägg.

År 1942 höjdes arvodena med 5 procent och genom beslut av 1944 års

riksdag med ytterligare 5 procent.

Nuvarande förhållanden.

Kanslern lämnar fortsättningsvis en redogörelse för ifrågavarande befattningshavares

nuvarande avlönings- och tjänstgöringsförhållanden.

Arvoden. Samtliga assistenter utom en uppbära ett arvode av 5 040

kronor. Det till assistenten vid fysiska institutionen i Uppsala utgående

arvodet utgör endast 3 360 kronor.

Amanuenserna äro i avlöningshänseende att hänföra till 5 olika grupper

med här efteråt angivna arvoden: 4 200 kronor, 2 520 kronor, 1 680 kronor,

1 050 kronor och 840 kronor.

Amanuenser med ett arvode av 4 200 kronor (1925: 3 000 kronor) äro

endast några få, samtliga vid medicinska institutioner. De synas till hela

sin typ snarast vara ett slags lägre assistenter, visserligen med något

mindre kompetens och icke fullt lika kvalificerat arbete men med ungefär

samma tjänstgöringsskyldighet som de egentliga assistenterna.

Nästa grupp, där arvodet är 2 520 kronor (1925: 1 800 kronor), omfat

tar det stora flertalet amanuenser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Marits proposition nr 302.

3 amanuenser (vid konstmuseerna i Uppsala och Lund samt historiska

museet i Lund) uppbära ett arvode av 1 680 kronor (1925: 1 200 kronor)

var. Dessa amanuenser ha numera ungefär samma kvalifikationer och

tjänstgöringsskyldighet som de till närmast föregående grupp hörande befattningshavarna.

Arvoden å 1 050 kronor (1925: 750 kronor) förekomma endast i Uppsala

och utgå dels till de s. k. kursamanuenserna vid histologiska och fysiologiska

institutionerna, dels ock till amanuenserna vid myntkabinettet och

Victoriamuseet för egyptiska fornsaker.

Den sista gruppen med ett arvode av 840 kronor omfattar endast 2

befattningshavare, biträden vid kurser i allmän kemi vid de medicinskkemiska

institutionerna i Uppsala och Lund. Ehuru dessa befattningshavare

icke benämnas amanuenser, uppges de numera ha ungefär lika stor

tjänstgöringsskyldighet och även i övrigt i stort sett samma ställning som

amanuenserna vid nämnda institutioner.

Utom avlönade amanuenser äro vid de flesta institutionerna även anställda

oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenser, på vissa håll i ganska

stort antal. De uttagas bland de bästa och mest intresserade studerandena

och åtnjuta i några fall fri bostad å institutionen. De utföra sådant arbete

av mindre kvalificerad beskaffenhet, som annars skulle åvila de vanliga

amanuenserna. På många institutioner utgöra de ett oumbärligt led i personalorganisationen,

och befattningarna i fråga äro av stor betydelse som

utbildningsplatser för blivande amanuenser.

Fri bostad. Såsom förut meddelats, åtnjuta vissa extra ordinarie

amanuenser fri bostad. Detsamma är förhållandet beträffande några avlönade

befattningshavare i amanuensgraden. Möjligheterna att bereda

amanuenserna fri bostad i någon institutionen tillhörande byggnad minskas

dock snart sagt med varje år, emedan rummen behöva tagas i anspråk för

själva arbetet på institutionen.

Semester och sjukledighet. Några föreskrifter angående

rätt för här ifrågavarande befattningshavare till semester eller kostnadsfri

ledighet under sjukdom ha icke meddelats i samband med 1925 års arvodesreglering

eller senare. Ej heller har några nya allmänna bestämmelser

angående tjänstgöringsskyldigheten utfärdats.

Vid flertalet institutioner äro dessa befattningshavare icke alls eller endast

i mycket begränsad utsträckning tjänstgöringsskyldiga under ferierna.

Där arbetet i större eller mindre utsträckning pågår året runt (t. ex. vid

de patologiska, astronomiska och meteorologiska institutionerna) synes det

ha varit möjligt att bereda assistenter och amanuenser semester under skälig

tid, därigenom att befattningshavarna vikarierat för varandra.

Under tjänstledighet för sjukdom får vederbörande befattningshavare avstå

hela arvodet.

Tjänstgöringsskyldighet. Vad beträffar omfattningen av

tjänstgöringsskyldigheten varierar denna inom mycket vida gränser. Först

och främst växlar den avsevärt under olika delar av terminen, beroende på

de kurser och övningar, som för tillfället pågå. Men även den sammanlagda

tjänstgöringstiden under ett år — uttryckt i tjänstgöringstimmar — varierar

i hög grad vid olika läroanstalter och institutioner. Uppgifterna vid

olika tillfällen rörande samma tjänst uppvisa i vissa fall betydande olikheter,

möjligen till en del beroende på svårigheten att beräkna den tid, som

belöper på befattningshavarens å institutionen utförda arbete för egen räkning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

För assistenterna varierar antalet tjänstgöringstimmar per år mellan 600

och 2 300; i flertalet fall utgör antalet 1 000—i 200. Tjänstgöringsskyldigheten

för amanuenserna med högre arvode (4 200 kronor) växlar mellan

700 och 2 000 timmar. För amanuenserna av den vanligaste typen (arvode

2 520 kronor) varierar timantalet med något enstaka undantag mellan 400

och 1 300 timmar, i ett stort antal fall utgör antalet 500—700 timmar.

Befattningshavarnas arbete är av mångskiftande art: undervisning och

förhör av studerande, handledning av studerande under deras arbete på

institutionerna, särskilt vid laborationer av olilia slag, vård av instrument,

samlingar och bibliotek, biträde åt institutionsföreståndaren vid det vetenskapliga

arbetet etc. Vissa befattningshavare ha speciella uppgifter, t. ex.

förrättande av obduktioner, utförande av bakteriologiska undersökningar

samt av astronomiska och meteorologiska observationer, redigering av meteorologiska

rapporter etc.

Befattningshavarnas kvalifikationer. I fråga örn

befattningshavarnas kvalifikationer är att märka, att assistenterna i regel

äro licentiater, ej sällan docenter. Även amanuenserna med högre arvode

äro oftast licentiater. De vanliga amanuenserna äro med få undantag minst

kandidater eller magistrar. Även de extra ordinarie amanuenserna ha ej

sällan avlagt akademisk examen.

Framförda önskemål.

I det följande lämnar kanslern en sammanfattning av de uttalanden, som

gjorts och de önskemål som framställts i till kanslern inkomna yttranden.

Tjänstgöringsskyldighet. I samtliga yttranden förutsättes,

att assistent- och amanuensbefattningama icke äro s. k. heltidstjänster.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala understryker, att ifrågavarande

befattningar ej avse att ge full försörjning samt att de lämna sina innehavare

tillfälle att jämsides arbeta vidare på sin utbildning genom, högre

studier eller forskning. Amanuensföreningen i Uppsala framhåller, att de

vanliga amanuensbefattningarna (arvode 2 520 kronor) böra betraktas som

halvtidstjänster. Samma uppfattning uttalas även av ett par akademiska

myndigheter och torde på de flesta håll ligga till grund för myndigheternas

ståndpunktstagande i fråga örn tjänstgöringens omfattning.

Eftersom det akademiska läsåret omfattar ungefär 33 veckor, d. v. s. i

avrundat tal 200 arbetsdagar, och halvtidstjänstgöringens omfattning i

detta fall ansetts böra bestämmas till 3 timmar per dag, har i flertalet yttranden

uttalats den meningen, att tjänstgöringsskyldigheten för de vanliga

amanuenserna borde bestämmas till 600 timmar per år. Tjänstgöringsskyldigheten

för assistenter och amanuenser med högre arvode har i de flesta

yttrandena ansetts böra sättas till 5 timmar per dag, d. v. s. 1 000 timmar

per år. I åtskilliga yttranden har dock framhållits, att en dylik tjänstgöring

vore i allra högsta laget, om befattningshavaren skulle hinna att

själv bedriva vetenskaplig forskning i avsevärdare omfattning. Från några

håll har uttalats önskemålet, att vid vissa institutioner måtte anställas

amanuenser med kortare tjänstgöring än 600 timmar per år, förslagsvis

330 timmar. För de avlönade extra amanuenserna har ifrågasatts en tjänstgöringsskyldighet

av 300 timmar per år.

Eftersom arbetstiden för åtskilliga assistenter och amanuenser uppgår

till avsevärt mer än 1 000 timmar, respektive 600 timmar örn året, medför

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

en begränsning av tjänstgöringsskyldigheten till nämnda timantal den konsekvensen,

att antalet befattningshavare måste ökas och vissa amanuensbefattningar

ombildas till assistenttjänster. Förslag i detta hänseende ha

framlagts i de akademiska instansernas yttranden.

Arvoden. Då det gäller att bestämma arvodets storlek, har amanuensföreningen

i Uppsala uttalat den meningen, att de vanliga amanuenserna

borde i lönehänseende jämställas med extra adjunkter. Eftersom en

extra adjunkt i Uppsala (Ex 20:17, F-ort) har en avlöning av 5 481 kronor

jämte rörligt tillägg och kristillägg, bör en amanuens därstädes enligt föreningens

åsikt för en tjänstgöring av högst 600 timmar örn året åtnjuta ett

årligt arvode av 2 700 kronor jämte tillägg. Även de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga

sektionerna i Uppsala ha givit uttryck åt den

meningen, att amanuenserna borde i avlöningshänseende jämställas med

extra adjunkter. Samma uppfattning hyses antagligen av flertalet övriga

akademiska myndigheter, vilka i sina senast avgivna yttranden ansett, att

amanuensernas arvode borde sättas till 3 600 kronor.1 För de extra ordinarie

amanuenserna föreslås i olika yttranden olika arvoden, varierande mellan

800 kronor och 2 000 kronor.

Vad beträffar assistenternas arvoden föreslås i de flesta yttrandena, att

dessa skola sättas till dubbla beloppet av ett amanuensarvode, vilket ju

även för närvarande är fallet.

Särskilt forskningsbidrag. Amanuensföreningen i Uppsala

och humanistiska sektionen därstädes hemställa, att amanuenserna

måtte jämte arvodet erhålla ett särskilt forskningsbidrag å 1 000, respektive

1 200 kronor. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och det större

akademiska konsistoriet i Uppsala hålla före, att frågan örn forskningsbidrag

hänger så intimt samman med spörsmålet örn licentiand- och doktorandstipendier,

att den bör bli föremål för särskild utredning.

Semester- och sjukledighet. I några yttranden, särskilt

dem som avgivits av amanuensföreningen i Uppsala, har yrkats, att bestämmelser

borde utfärdas rörande här ifrågavarande befattningshavares

rätt att erhålla semester och att behålla hela eller viss del av av arvodet

under ledighet på grund av olycksfall i arbetet eller styrkt sjukdom.

Universitetskanslerns förslag.

Inledningsvis framhåller kanslern, att assistenter och amanuenser av

olika typer fylla en viktig uppgift i den akademiska organisationen. Beträffande

deras arbetsuppgifter anför kanslern därefter följande.

Först och främst biträda de vid undervisningen: de handleda och råda

de studerande vare sig det gäller arbete på en institution eller enskilda studier

eller seminarieuppgifter; de kontrollera resultatet av de studerandes

laborationer eller annat institutionsarbete; de föreläsa i vissa fall; de iordningställa

demonstrationsmaterial och förbereda experiment m. m. Vidare

biträda de vid det ofta ganska vidlyftiga administrativa arbetet på institutioner,

seminarier och museer. Slutligen biträda de i många fall i mån av

tid institutionsföreståndarna i deras vetenskapliga arbete. Det mest kvalificerade

arbetet utföres av assistenterna och amanuenserna med högre arvo- 1

1 En extra adjunkt i Uppsala uppbär sammanlagt (5 481 -f- 1 699 =) 7 180 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 302.

de. De enklare och mera rutinmässiga uppgifterna falla å de extra ordinarie

amanuenserna, vilka, såsom karolinska institutets lärarkollegium uttrycker

saken, »bilda det första materialet för efterväxten vid institutionerna». De

vanliga amanuenserna få, åtminstone på de mindre institutionerna, syssla

med göromål av alla slag från mycket kvalificerade sådana till — om ock

i mindre omfattning — relativt enkla.

De göromål, som skola utföras av här ifrågavarande befattningshavare

äro, anför kanslern vidare, sålunda av mycket växlande beskaffenhet och

ställa olika krav på vederbörande funktionärer. Kanslern anser det därför

nödvändigt att uppdela befattningshavarna i särskilda kategorier med olika

vidsträckt tjänstgöringsskyldighet och arvoden av varierande storlek. Befattningshavarna

böra, anför kanslern vidare, vara av fem olika typer,

nämligen

1) förste assistenter, motsvarande de nuvarande assistenterna;

2) andre assistenter, motsvarande de nuvarande amanuenserna med

högre arvode (4 200 kronor);

3) förste amanuenser, motsvarande de nuvarande amanuenserna med

vanligt amanuensarvode (2 520 kronor);

4) andre amanuenser, en nybildad grupp, där befattningshavarna skola

ha ungefär samma kvalifikationer som förste amanuenserna men något

mindre tjänstgöringsskyldighet och lägre arvode;

5) tredje amanuenser, motsvarande de nuvarande »extra ordinarie» amanuenser,

vilka anses böra ifrågakomma till erhållande av arvode.

Beträffande de olika befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet

anför kanslern följande.

Såsom förut nämnts, omfattar det akademiska läsåret i runt tal cirka

200 arbetsdagar.

För att amanuenserna av den nu vanligaste typen, förste amanuenserna

—• vilka även i framtiden säkerligen komma att utgöra det alldeles övervägande

flertalet av här ifrågavarande befattningshavare — skola kunna

disponera tillräcklig tid för egna studier och eget vetenskapligt arbete,

synes deras obligatoriska tjänstgöring, såsom i de avgivna yttrandena genomgående

förutsatts, böra begränsas till ungefär »halvtid». Med beaktande

av att deras tjänstgöring i viss utsträckning är förenad med såväl

»förarbete» som »efterarbete» i bostaden synes den normala tiden för

tjänstgöringen å institutionen böra bestämmas till i medeltal cirka 3 timmar

per dag under läsåret, d. v. s. cirka 600 timmar per år. Såsom framgår

av den föregående redogörelsen har ett dylikt timantal förordats i

flertalet av de avgivna yttrandena.

Vid vissa institutioner, där omfattningen av »amanuensarbetet» är så

betydande, att detta arbete icke kan medhinnas av en förste amanuens,

men där fullt tillräcklig anledning att anställa två dylika amanuenser ej

föreligger, synes motiverat att anställa en amanuens med ungefär samma

kvalifikationer som en förste amanuens men med kortare tjänstgöringstid

och lägre arvode. Dylika amanuenser synas även lämpa sig för tjänstgöring

vid många humanistiska institutioner (seminarier etc.), där behov före

ligger av ett biträde av amanuenstyp, som kan tillhandagå de studerande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

med råd och anvisningar i fråga om studiernas planläggning, lämplig litteratur

för specialundersökningar m. m. samt i vissa avseenden biträda professorn

vid det med proseminarie- och seminarieövningarna förenade arbetet.

Dessa amanuenser synas lämpligen kunna benämnas andre amanuenser.

De böra lia en tjänstgöringsskyldighet av cirka 2 timmar per dag

eller cirka 400 timmar per år.

Om tredje amanuenserna, såsom jag arnar föreslå, skola erhålla ett, örn

ock blygsamt, arvode, bör deras tjänstgöring i någon mån regleras. Tjänstgöringsskyldigheten

synes böra uppgå till i medeltal cirka 2 timmar per

dag, under den tid de tjänstgöra.

Tjänstgöringstiden för assistenterna — såväl förste assistenterna som

andre assistenterna — torde, såsom i flertalet yttranden föreslagits, böra

bestämmas till cirka 5 timmar per dag, d. v. s. cirka 1 000 timmar per år,

således mer än »halvtid» men mindre än »heltid». Att en andre assistent

ansetts böra ha samma tjänstgöringsskyldighet som en förste assistent,

ehuru han, såsom framgår av det följande, erhåller ett lägre arvode, beror

på att den förre icke synes behöva inneha fullt samma kompetens som

den senare. Befattningar av typen andre assistent torde huvudsakligen vara

erforderliga vid sådana institutioner, där förste assistent är anställd, men

där behovet av befattningshavare av assistenttyp är så stort, att mer än en

dylik funktionär behöver anställas.

I praktiken kommer säkerligen den sammanlagda årliga tjänstgöringstiden

såväl för amanuenser som för assistenter även i framtiden att variera

inom jämförelsevis vida gränser. Detta lärer vara en följd av institutionsarbetets

och överhuvudtaget det vetenskapliga arbetets natur.

Innan kanslern i det följande ingår på spörsmålet örn storleken av de

arvoden, som böra utgå till olika kategorier av befattningshavare, upptager

han först till behandling vissa frågor av mera allmän natur och anför

därvid följande.

Dyror isgradering av arvodena. De tre statliga akademiska

läroanstalterna äro förlagda till städer, som tillhöra olika dvrortsgrupper.

Uppsala är F-ort, Lund D ort och Stockholm l ort. Det kan därför

ifrågasättas, örn icke amanuensarvodena böra fastställas till olika belopp

vid de skilda lärosätena. Häremot talar emellertid, att de akademiska lärarnas

löner, respektive arvoden, aldrig varit dyrortsgraderade. I nu förevarande

sammanhang synas tillräckliga skäl ej föreligga att göra ändring

härutinnan. Då det gäller att utvälja den ortsgrupp, som skall läggas till

grund för utmätandet av arvodets storlek, ligger närmast till hands att

utgå från den mellersta av de tre ovannämnda ortsgrupperna, d. v. s. den

ortsgrupp till vilken Uppsala hör (F-ort). Så synes man även mer eller

mindre medvetet ha gjort i ett stort antal av de avgivna yttrandena.

Grundarvode med tillägg eller totalarvode. Ett

annat spörsmål, som tarvar sin särskilda behandling, är frågan huruvida å

arvodena skola utgå dyrtidstillägg och kristillägg eller om arvodena skola

bestämmas till belopp, som inbegriper tilläggen. I fråga örn arvodena vid

de akademiska läroanstalterna gäller från och med den 1 juli 1941 som allmän

regel, att dessa arvoden inkludera tilläggen, men härifrån ges åtskilliga

undantag (arvoden till klinikamanuenser och tidigare även biblioteksamanuenser

samt docent- och forskarstipendier). I åtskilliga av de avgivna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Marits proposition nr 802.

yttrandena understrykes starkt nödvändigheten av att göra arvodena

automatiskt rörliga efter levnadskostnaderna, en ståndpunkt som redan ti

digare intagits av allmänna lönenämnden i dess yttrande över ett av kanslern

i underdånig skrivelse med framställning örn anslag till universiteten

för budgetåret 1943/44 framfört förslag om höjning med 10 procent av

»huvudsysslearvoden». För egen del anser jag det vara ett viktigt önskemål,

att arvodena automatiskt anpassas efter levnadskostnaderna. I det

följande utgår jag därför, då fråga är om assistenter samt förste och andre

amanuenser, ifrån ett grundarvode, varå skola beräknas dyrtids- och kristillägg.

Arvode till tredje amanuenser. Extra ordinarie amanuenser

äro, såsom tidigare framhållits, på många institutioner ett oumbärligt

led i personalorganisationen. Det synes då obilligt, att dessa befattningshavare

i dylika fall ej kunna påräkna någon ersättning för sitt arbete.

Härtill kommer den omständigheten, att flertalet studerande numera avekonomiska

skäl anse sig nödsakade att bedriva examensstudierna i så

hastig takt som möjligt, något som medfört den konsekvensen, att åtskilliga

av dem som bäst skulle lämpa sig till innehavare av här ifrågavarande

befattningar ej anse sig kunna motta erbjudet förordnande. Det är därför

från läroanstalternas sida ett starkt önskemål att kunna erbjuda ett begränsat

antal av dessa extra ordinarie amanuenser ett örn också mycket begränsat

arvode som ersättning för den av förordnandet föranledda tidsförlusten.

Dessa med arvode försedda extra ordinarie amanuenser skulle enligt

mitt förslag benämnas tredje amanuenser.

Då jag förutsätter, att tredje amanuenserna skola uppbära arvode endast

under det akademiska läsåret eller viss del av detta, synes man för

deras del böra räkna med ett månadsarvode »i ett för allt».

Forskningsbidrag. Såsom förut meddelats har i vissa av de

inkomna yttrandena förslag väckts, att amanuenserna skulle jämte arvodet

erhålla särskilt forskningsbidrag. I likhet med Uppsala-konsistoriet håller

jag före, att frågan örn dylikt bidrag icke lämpligen kan prövas i nu

förevarande sammanhang. Underlättandet av de yngre forskarnas vetenskapliga

arbete bör enligt min mening ske genom utdelande efter prövning

i varje särskilt fall av stipendier — »licentiand- och doktorandstipendier»

— icke genom forskningsunderstöd, som automatiskt medfölja vissa befattningar.

Beträffande arvodenas storlek anför kanslern följande.

Till utgångspunkt för undersökningen rörande arvodenas storlek torde

vara lämpligt att ta det arvode, som skäligen bör tillkomma en förste amanuens.

Till denna kategori hör nämligen, såsom förut framhållits, det alldeles

övervägande flertalet av de här behandlade befattningshavarna.

Såsom förut meddelats, har under den förberedande behandlingen av

ärendet från åtskilliga håll yrkats, att förste amanuenserna skulle i avlöningshänseende

jämställas med extra adjunkter, vilka äro placerade i Ex

20:17. Med hänsyn till de kvalifikationer, som medlemmarna av amanuenskåren

genomgående besitta, och den viktiga roll, som dessa befattningshavare

spela såväl för undervisningen och arbetet på institutionerna som för

rekryteringen av de högre akademiska befattningarna, synes detta krav

vara befogat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 302.

I detta sammanhang synes, för undvikande av ett missförstånd som

stundom framskymtat vid diskussionen om amanuensernas avlöningsförmåner,

böra understrykas, att en förste amanuensbefattning är en halvtidstjänst.

Man kan därför icke begära, att amanuensarvodet skall giva befattningshavaren

och hans eventuella familj full försörjning.

En extra adjunkt uppbär på F-ort (Uppsala) en avlöning — inberäknat

rörligt tillägg och kristillägg, för närvarande utgående med tillhopa 31 procent

— av (5 481 -f- 1 699 =) 7 180 kronor. Örn förste amanuenserna anses

inneha halvtidstjänster och böra i avlöningshänseende vara jämställda

med extra adjunkter, böra de således få en avlöning, utgörande sammanlagt

(% • 7 180 =) 3 590 kronor. Vid en uppdelning av detta belopp i

grundarvode, dyrtidstillägg å 26 procent och kristillägg å 17,6 procent blir

grundarvodet 2 500 kronor och tilläggen tillhopa 1 090 kronor.

Det må anmärkas, att även en förste amanuens i centralt ämbetsverk

tillhör löneklass 17. I egenskap av extra ordinarie befattningshavare får

han emellertid vidkännas pensionsavdrag å lönen, varför hans sammanlagda

avlöning blir något lägre än den extra adjunktens.

Andre amanuenserna skola enligt mitt förslag ha en tjänstgöringsskyldighet,

som utgör % av förste amanuensernas (400, respektive 600 timmar

per år). Då de böra besitta ungefär samma kompetens som förste amanuenserna,

torde deras grundarvode böra sättas till (% • 2 500 = 1 666 eller

i avrundat tal) 1 700 kronor. Tilläggen uppgå i detta fall till sammanlagt

740 kronor och sammanlagda avlöningen till 2 440 kronor.

_ Förste assistenterna (motsvarande de nuvarande assistenterna) ha hittills

uppburit arvoden, som varit dubbelt så stora som förste amanuensernas.

I betraktande av att en förste assistent i flertalet fall är professorns

närmaste man på institutionen samt att hans arbete till stor del är av

verkligt kvalificerad natur, synes anledning ej föreligga att rubba på den

hittillsvarande relationen mellan assistent- och amanuensarvodena. Förste

assistenterna böra således erhålla grundarvode å 5 000 kronor och tillägg

å sammanlagt 2 180 kronor eller tillhopa 7 180 kronor.

Andre assistenterna (motsvarande de nuvarande amanuenserna med

högre arvode) böra erhålla ett arvode, som står i ungefär samma relation

till det för förste assistenterna föreslagna arvodet som de båda befattningshavarnas

nuvarande arvoden (4 200 kronor, respektive 5 040 kronor) förhålla

sig till varandra. Efter denna beräkningsgrund bör andre assistenternas

grundarvode bestämmas till (—’■*4 ^ ^ 0°° = 4 157 eller efter avrund
ning

uppåt) 4 200 kronor. Då tillägget uppgår till 1 830 kronor, blir sammanlagda

avlöningsbeloppet 6 030 kronor.

För tredje amanuenserna torde böra beräknas ett arvode av 150 kronor

i månaden under högst 8 månader av året. Avlöningen skulle således, under

förutsättning att tjänstgöringen pågår under hela läsåret, uppgå till

ett belopp av sammanlagt 1 200 kronor. Arvode bör utbetalas endast för

den tid, varunder tredje amanuensen verkligen tjänstgör.

Sammanfattningsvis innebär kanslerns förslag, att vid ifrågavarande institutioner

skulle komma att vara anställda assistenter och amanuenser av

i efterföljande sammanställning angivna typer:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302. 13

Benämning

Tjänstgörings-

skyldighet

Arvode per

å r

Timmar

Grundarvode

Kronor

Dyrtids- och

kristillägg

Kronor

Totalarvode

Kronor

förste assistent..........

c:a 1 000 per år

5 000

2180

7180

andre » ..........

» 1 000 » »

4 200

1830

6 030

förste amanuens..........

» 600 » »

2 500

1090

3 590

andre * ..........

» 400 » >

1 700

740

2 440

tredje » ..........

1

1200 2

—

1200 2

1 I medeltal cirka 2 timmar per dag under den tid, tjänstgöringen varar.

2 Arvodet beräknat efter 150 kronor per månad under högst 8 månader per år.

Beträffande avlöning under semester och sjukledighet

för ifrågavarande befattningshavare anför kanslern följande.

Såsom framgår av det föregående, ha hittills inga bestämmelser meddelats

angående rätt för här ifrågavarande befattningshavare att erhålla semester

och att få behålla hela eller viss del av arvodet vid tjänstledighet

på grund av sjukdom eller skada till följd av olycksfall i tjänsten. Fran

befattningshavarnas sida har enträget yrkats, att en dylik rätt skulle tillerkännas

dem genom allmän föreskrift.

För klinikamanuenserna i Uppsala gälla sedan år 1939 i fråga om semester

och sjukledighet följande bestämmelser:

1. Klinikamanuens, som innehar årsförordnande, äger årligen — när det

kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång— efter det mindre

akademiska konsistoriets bestämmande åtnjuta semester under högst 30

dagar utan avdrag å honom tillkommande arvode.

2. Vad i 15 och 16 §§ kungörelsen 1935:397 — bestämmelser av motsvarande

innehåll äro numera meddelade i 13 och 14 §§ civila icke-ordinariereglementet

— stadgats i fråga örn rätt för extra ordinarie tjänsteman

att vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller skada till följd av olycksfall

i tjänsten m. m. behålla hela eller viss del av lönen skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn det klinikamanuens tillkommande arvodet.

Härvid skall befattningshavaren i stället för att vidkännas det i sagda paragrafer

omnämnda A-avdraget avstå % av det på tiden för ledigheten

belöpande arvodesbeloppet. De befogenheter, som enligt nämnda paragrafer

ankomma å verkstyrelse, skola tillkomma kanslern för rikets universitet.

3. Den som vid semester eller sådan tjänstledighet, som under 2. här

ovan omförmäles, förordnas att uppehålla befattning som klinikamanuens,

äger åtnjuta ersättning, motsvarande det med befattningen förenade

arvodet.

Föreskrifter av motsvarande innehåll gälla sedan år 1939 även för de

klinikamanuenser vid karolinska institutet, vilka icke, såsom förhållandet

är med de vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet tjänstgörande

amanuenserna, äro extra befattningshavare i teknisk mening. De vid

Lunds lasarett tjänstgörande få däremot för närvarande under semesterledighet

eller ledighet för sjukdom icke behålla någon del av det å universitetets

stat upptagna arvodet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

För egen del anser jag, att samtliga assistenter samt förste och andre

amanuenser böra, därest de icke redan äro befriade från tjänstgöring under

längre tid än en månad varje år, beredas ledighet under en sammanhängande

tid av 30 dagar årligen. Om arbetet å institutionen i fråga pågår

året runt, bör semesterledighet kunna beredas därigenom att befattnings-»

havarna — som vid dessa institutioner alltid torde vara flera än en —

under den tid, då undervisning icke pågår, vikariera för varandra. Några

ökade utgifter för statsverket torde icke behöva orsakas därigenom att den

redan nu i praxis förefintliga rätten till minst en månads ledighet uttryckligen

fastställes.

Det synes likaledes skäligt, att de vid institutionerna anställda assistenterna

samt förste och andre amanuenserna få sig tillerkänd rätten att vid

tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. eller till följd av sjukdom

behålla hela eller viss del av arvodet i samma utsträckning som förut

omförmälda klinikamanuenser i Uppsala och Stockholm. Därest ett förordnande,

som normalt skulle avse en tid av ett år, av någon särskild anledning

icke omfattar fullt ett år, synes detta icke böra utgöra hinder för

att befattningshavaren får komma i åtnjutande av de här ovan omförmälda

rättigheterna.

Beträffande sättet för förordnande av assistenter

och amanuenser anför kanslern följande.

Vid universiteten förordnas assistenter och institutionsamanuenser av

kanslern på förslag av vederbörande institutionsföreståndare. Vid karolinska

institutet — där det för närvarande icke finnes någon assistent — tillsättas

institutionsamanuensema av kollegienämnden efter förslag av vederbörande

professor. Någon saklig motivering för denna olikhet torde

knappast kunna åberopas.

De oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenserna förordnas vid alla tre

läroanstalterna av de mindre akademiska konsistorierna, respektive kollegienämnden.

Med hänsyn till den ställning som förste och andre assistenterna intaga

i den akademiska organisationen och de jämförelsevis höga krav, som

måste ställas på deras kompetens, synas de böra förordnas av kanslern

efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive karolinska

institutets lärarkollegium.

Däremot torde knappast tillräckliga skäl föreligga för att amanuensförordnandena

vid universiteten skola meddelas av kanslern. Dylika förordnanden

— såväl beträffande förste och andre som i fråga örn tredje amanuenser

— synas vid samtliga läroanstalter kunna meddelas av lokal akademisk

myndighet, mindre akademiska konsistoriet, respektive kollegienämnden.

Anses det önskvärt att anställa oavlönade amanuenser, böra även

dessa förordnas av sistnämnda myndigheter.

Skola assistenterna vid karolinska institutet förordnas av kanslern, bör

§ 60 i stadgarna för institutet undergå ändring. Likaså erfordras ändring

i § 79 universitetsstatuterna, därest beslutanderätten i ärenden örn förordnande

av institutionsamanuenser överflyttas från kanslern till det mindre

konsistoriet.

Kanslern går vidare in på frågan om en förstärkning av assistent-

och amanuenskårerna och anför därvid följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Marits ''proposition nr 302.

Enär den tjänstgöring, som för närvarande utkräves av assistenterna och

amanuenserna, i ett flertal fall är avsevärt större än som motsvarar de här

förut förordade tjänstgöringstiderna, förutsätter en arbetstidsreglering enligt

de föreslagna linjerna inrättandet av ett antal nya tjänster samt uppflyftning

av vissa amanuenstjänster till assistentbefattningar.

Utom den förstärkning av assistent- och amanuenskårerna, som är en

ofrånkomlig konsekvens av arbetstidens normering, synes emellertid av i

viss mån likartade skäl en ytterligare förstärkning av organisationen vara

påkallad i detta sammanhang. För att icke undervisningen och det löpande

arbetet å institutionerna skall alltför mycket försvåras på grund av

knappheten på kvalificerad arbetskraft, har det, såsom förut framhållits,

blivit nödvändigt att i betydande utsträckning i det ordinarie, mera rutinmässiga

arbetet lita till oavlönade medhjälpare (»extra ordinarie» amanuenser).

Detta är en nödfallsutväg, som måst anlitas i en bekymmersam

situation men som i längden är oframkomlig. Hedan nu äro svårigheterna

att erhålla lämpliga dylika arbetskrafter betydande, och enligt samstämmiga

uppgifter ökas de för varje år. Det är därför uppenbarligen nödvändigt

att söka trygga en lämplig rekrytering av det erforderliga minimiantalet

av dylika tjänster genom att ställa ett antal arvoden till förfogande

för beredande av någon ersättning åt vederbörande befattningshavare. Jag

vill betona, att dessa tredje amanuensbefattningar äro erforderliga för att

uppehålla undervisningen på dess nuvarande nivå samt för att arbetet på

institutionerna skall kunna bedrivas i hittillsvarande omfattning.

Det synes mest praktiskt, att ett visst anslagsbelopp av Kungl. Majit

tilldelas var och en av de medicinska fakulteterna samt de humanistiska

och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ävensom karolinska

institutet. De sålunda anvisade beloppen torde böra fördelas mellan de olika

institutionerna genom beslut av kanslern efter förslag av vederbörande

fakultet eller sektion, respektive lärarkollegiet. Det torde icke för närvarande

vara möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma, huru

många arvoden som erfordras. Det nuvarande, vid vissa institutioner mycket

höga antalet extra ordinarie amanuenser lämnar icke någon verklig

ledning, eftersom detta antal i hög grad beror dels på vederbörande professors

förmåga att vid institutionen knyta lämpliga studerande, dels ock på

rådande praxis i fråga örn förordnande av dylika befattningshavare, vilken

praxis uppenbarligen är mycket växlande på olika håll. Med ledning av

innehållet i de inkomna yttrandena samt den erfarenhet jag inhämtat under

handläggningen av tidigare ärenden rörande förstärkning av institutionernas

arbetskrafter har jag kommit till den uppfattningen, att 11 arvoden

böra beräknas för vardera medicinska fakulteten och 14 för karolinska institutet

samt 5 för vardera humanistiska sektionen och 17 för vardera matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, tillhopa således 80 dylika arvoden.

Jag vill understryka, att detta antal säkerligen endast motsvarar det nuvarande

mzra/rabehovet. Vad beträffar de medicinska fakulteterna och de

matematisk-naturvetenskapliga sektionerna skulle enligt mitt förslag på

varje professor i medeltal komma icke fullt 1 Vå tredje amanuens. Inom de

humanistiska sektionerna är antalet institutioner och seminarier avsevärt

högre än det föreslagna antalet tredje amanuenser.

T ännu några fall har jag ansett mig icke kunna underlåta att i detta

sammanhang föreslå inrättandet av nya befattningar. Det är här fråga örn

institutioner, där behovet av arbetshjälp visat sig vara så trängande, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

jag ansett mig böra i mina riksdagspetita begära inrättandet av nya befattningar

eller funnit mig nödsakad att vid upprepade tillfällen bevilja anslag

ur reservfonderna (eventuellt någon gång ur docentstipendiefonderna) för

fullgörande av vissa arbetsprestationer, som pläga utföras av amanuenser.

Jag vill, för undvikande av missförstånd, särskilt understryka, att den

av mig föreslagna ökningen av assistent- och amanuenskårema i stort sett

endast hänför sig till dessa kårers nuvarande uppgifter och avser att trygga

hittillsvarande standard i fråga om undervisning och vetenskapligt arbete

Mitt förslag avser att reglera arbetstiden för de nuvarande befattningshavarna

och förbättra deras arvoden samt att inrätta nya befattningar, som

nödvändiggöras av begränsningen i arbetstid. Spörsmålet örn inrättande

av sådana nya assistent- och amanuensbefattningar, som kunna anses erforderliga

för en intensifiering och rationalisering av undervisningen eller

för direkt befrämjande av den å institutionerna bedrivna vetenskapliga

forskningen, har däremot icke varit föremål för övervägande i nu förevarande

sammanhang. Detta spörsmål liksom den viktiga frågan om förstärkning

av de tekniska hjälpkrafterna å institutionerna torde, vad beträffar

de naturvetenskapliga institutionerna, komma att upptas till behandling

av de nyligen tillsatta sakkunniga, vilka skola föreslå åtgärder till den

naturvetenskapliga forskningens främjande. Jag utgår sålunda ifrån att

en avsevärd ökning av amanuens- och assistentpersonalen skall bli erforderlig

redan under de närmaste åren.

Av omstående sammanställning framgår dels det nuvarande antalet assistenter

och amanuenser av olika slag vid universitetens och karolinska institutets

teoretiska institutioner m. m., till vilka befattningshavares avlönande

medel utgå från respektive avlöningsanslag, dels ock antalet förste

och andre assistenter samt förste och andre amanuenser enligt kanslerns

nu framlagda förslag.

Till andre amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala, för vilken antalet

tjänstgöringstimmar för år uppgår till allenast 40, skall enligt kanslerns

förslag utgå ett grundarvode av 1 000 kronor jämte dyrtids- och kristillägg

därå. Kanslern framhåller, att denne befattningshavare måste ha mycket

högre kvalifikationer än en vanlig amanuens, och hans undantagsställning

borde egentligen markeras genom en annan tjänstebenämning än amanuens.

De föreslagna bestämmelserna rörande omfånget av amanuensernas

tjänstgöringsskyldighet böra enligt kanslerns mening icke äga tillämpning

beträffande ifrågavarande befattningshavare.

En av de två av kanslern föreslagna förste assistentbefattningarna vid

anatomisk-histologiska institutionen i Lund är avsedd för den histologiska

avdelningen. Därest denna befattning inrättas bör enligt kanslerns förslag

det nuvarande arvodet, 2 000 kronor, till en biträdande lärare i histologi

indragas. Vid bifall till förslaget örn inrättande av en förste assistentbefattning

vid farmakologiska institutionen i Lund, bör likaledes det nuvarande

arvodet, 2 000 kronor, till en biträdande lärare i farmakologi indragas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 302.

17

Universitet, institutioner m. m.

Nuvarande

?örhållanden

Kanslerns

förslag

Assi-

stenter

Amanuenser

Assi-

stenter

Ama-

nuenser

Antal med

arvode

av kronor

Antal med arvode av kronor

Antal

Antal

5 040

3 360

4 200

3 150

2 520

1 680

1 050

840

l:e

2:e

l:e

2:e

Uppsala universitet:

Anatomiska............

1

1

Histologiska...........

1

1

2

Patologiska............

1

1

i

1

Fysiologiska...........

1

1

2

Medicinsk-kemiska........

1

1

2

Farmakologiska.........

1

1

Hygienisk-bakteriologiska ....

1

1

Statistiska............

1

1

Konstmuseet.......... .

1

1

Myntkabinettet.........

1

1

Museet för nordiska fornsaker .

1

1

Victoriamuseet för egyptiska forn-

saker ..............

1

1

Nationalekonomiska.......

1

Psykologiska laboratoriet ....

1

Seminariet för statskunskap . .

1

Astronomiska...........

1

1

i

1

Meteorologiska..........

1

1

i

1

2

Fysiska..............

1

3

i

3

Kemiska.............

1

4

2

4

Fysikalisk-kemiska........

1

1

1

1

Mineralogisk-geologiska.....

1

1

Paleontologiska........

1

1

Botaniska.............

2

1

3

Växtbiologiska..........

1

1

1

Zoologiska............

2

2

Geografiska............

1

1

Summa

4

1

1

1

26

1

4

1

8

3

34

3

Lunds universitet:

Anatomisk-histologiska.....

1

1 .

1

2

1

1

Patologisk-anatomiska......

1

2

2

1

2

Fysiologiska...........

1

1

1

1

1

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr SOS.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Majlis proposition nr 302.

Universitet, institutioner m. m.

Nuvarande

orhållanden

Kanslerns

förslag

Assi-

stenter

Amanuenser

Assi-

stenter

Ama-

nuenser

Antal med

arvode

av kronor

Antal med arvode av kronor

Antal

Antal

5 040

3 360

4 200

3 150

2 520

1 680

1 050

840

l:e

2:e

l:e

2:e

Medicinsk-kemiska........

1

1

1

1

2

Farmakologiska.........

1

1

1

Psykologiska...........

1

1

Statistiska............

1

1

1

Konstsamlingarna........

1

1

1

Historiska museet........

1

1

1

2

Geografiska............

1

1

1

Folklivsforskning.........

2

Nationalekonomiska.......

1

Astronomiska...........

2

3

Fysiska..............

1

2

1

3

Kemiska.............

4

2

2

Geologisk-mineralogiska.....

2

1

2

Botaniska.............

1

2

1

2

Zoologiska............

3

3

Limnologiska...........

1

1

Ärftlighetsforskning.......

1

1

Summa

6

3

25

2

1

12

4

33

3

Karolinska institutet:

Anatomiska............

1

2

Histologiska...........

1

2

Patologisk-anatomiska......

3

5

Fysiologiska...........

1

2

Kemiska.............

2

4

Farmakologiska.........

1

1

1

Rättsmedicinska.........

1

1

Hygieniska............

1

1

Summa

11

1

18

Totalsumma

10

1

4

1

62

3

1 4

2

21

7

85

6

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Vid institutionen för folklivsforskning i Lund äro två amanuenser anställda,

vilka avlönas från institutionens anslagsmedel till materiel m. m.

med 2 400 kronor vardera. Dessa amanuenser synas, anför kanslern, böra

jämställas med förste amanuenser och kostnaden för deras avlönande överföras

till avlöningsanslaget från materielanslaget.

Medelsbehovet till grundarvoden åt förste och andre assistenter samt

förste och andre amanuenser beräknar kanslern till 142 000 kronor vid universitetet

i Uppsala, till 164 400 kronor vid universitetet i Lund och till

50 000 kronor vid karolinska institutet eller sålunda till sammanlagt

356 400 kronor. För dyrtidstillägg beräknar kanslern i runt tal 92 700 kronor

och för kristillägg i avrundat tal 62 800 kronor. Medelsbehovet till ersättning

åt vikarier vid befattningshavares tjänstledighet till följd av

olycksfall i tjänsten m. m. eller på grund av sjukdom uppskattar kanslern

— som förutsätter att vikarie endast förordnas, då arbetet å institutionen

ovillkorligen kräver, att en ersättare finnes tillgänglig — i avvaktan på

närmare erfarenheter till 4 000 kronor vid vardera universitetet och till

2 000 kronor vid karolinska institutet eller sålunda till sammanlagt 10 000

kronor. Det totala medelsbehovet till avlöningar åt förste och andre assistenter

samt förste och andre amanuenser jämte vikariatsersättningar uppgår

sålunda enligt kanslerns beräkningar till (356 400 + 92 700 -f- 62 800

-j- 10 000 =) 521 900 kronor. Då sammanlagda beloppet av nu till assistent-

och amanuenspersonal vid universitetens och karolinska institutets

ifrågavarande institutioner och inrättningar utgående arvoden, vilka bestridas

från respektive avlöningsanslag, utgör 240 870 kronor, innebär

kanslerns förslag en kostnadsökning för statsverket av (521 900 —

— 240 870 =) i avjämnat tal 281 000 kronor eller, med beaktande av att

enligt kanslerns förslag nu utgående arvoden, tillhopa 4 000 kronor, till biträdande

lärare i histologi och farmakologi vid universitetet i Lund skola indragas

och Lunds universitets materielanslag avlastas från utgifterna, 4 800

kronor, för arvoden åt amanuenserna vid institutionen för folklivsforskning,

av (281 000 — 4 000 — 4 800 =) 272 200 kronor. Härtill böra läggas kostnaderna

enligt kanslerns förslag för arvoden åt tredje amanuenser eller

96 000 kronor, varav till arvoden åt sådana amanuenser vid universitetet

i Uppsala 39 600 kronor, vid universitetet i Lund likaledes 39 600 kronor

och vid karolinska institutet 16 800 kronor. Totala kostnadsökningen för

statsverket vid genomförande av kanslerns ifrågavarande förslag skulle sålunda

utgöra (272 200 + 96 000 =) i avrundat tal 368 000 kronor.

Yttranden.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Allmänna lönenämnden — som funnit sig icke böra ingå på frågan, örn

statsverket hädanefter skall avlöna den nu oavlönade grupp av amanuenser,

som i universitetskanslerns förslag betecknas såsom tredje amanuenser

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 302.

— vill i anslutning till vad som föreslagits i 1945 års statsverksproposition

(för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15) förorda, att andre assistenterna

benämnas assistenter och andre amanuenserna amanuenser. Särskild

tjänstebenämning — förslagsvis extra amanuenser — torde i så fall

böra fastställas för de föreslagna s. 1c. tredje amanuenserna, därest denna

grupp göres till föremål för reglering i arvodeshänseende.

Den reglering av tjänstgöringsskyldigheten för assistenter och amanuenser,

som universitetskanslern föreslagit, synes enligt lönenämndens mening

lämplig såsom allmän norm. På sätt kanslern framhållit, har man att räkna

med att den sammanlagda årliga tjänstgöringstiden kommer att i praktiken

variera inom jämförelsevis vida gränser även i framtiden. Lönenämnden

anser sig emellertid icke kunna tillstyrka, att den föreslagna arvodesregleringen

kommer att inbegripa amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala,

för vilken antalet tjänstgöringstimmar för år uppgår till allenast 40.

Beträffande spörsmålet, huruvida arvodena till ifrågavarande befattningshavare

böra vara dyrortsgraderade eller icke, finner lönenämnden i

frågans nuvarande läge övervägande skäl tala för universitetskanslerns förslag,

att enhetliga arvoden bestämmas, oavsett befattningshavarnas stationering

å D ort, F-ort eller l ort. Vad däremot angår frågan örn dyrtidskompensation,

vill lönenämnden — som i och för sig icke funnit anledning

till erinran mot att automatisk kompensation i detta fall medgives i samband

med omreglering av arvodena — förorda att å ifrågavarande arvoden

må utgå rörligt tillägg och kristillägg enligt de grunder, som efter den 1

juli 1939 fastställts beträffande statliga befattningshavare i allmänhet, alltså

med för närvarande (15 -j- 16 =) 31 procent.

Med avseende å arvodenas storlek vill lönenämnden framhålla, att lönenämnden

— med hänsyn till den föreslagna tjänstgöringsskyldighetens omfattning

— icke kunnat undgå att finna de av universitetskanslern föreslagna

ersättningarna väl förmånliga. Detta gäller i första hand förste assistenterna,

av vilka skulle krävas en tjänstgöringstid av 5 timmar för dag

och som — med den av kanslern föreslagna tilläggsprocenten — skulle

erhålla en från 5 040 till 7 180 kronor förhöjd ersättning. Vidare må framhållas,

att den i framställningen gjorda jämförelsen mellan extra adjunkt

vid allmänt läroverk (Ex 20) och förste amanuens vid vetenskaplig institution

icke synes fullt bärande. De extra adjunkterna ha i regel avslutat

sina studier och trätt ut i fullt förvärvsarbete (åtskilliga av dem inneha

för övrigt på grund av undergången provårsutbildning full behörighet för

ordinarie adjunktstjänst), medan förste amanuenserna vid de vetenskapliga

institutionerna enligt kanslerns förslag förutsättas skola ha halvtidstjänster

och disponera tillräcklig tid för egna studier och eget vetenskapligt

arbete. Under förutsättning att tilläggsprocenten bestämmes på sätt lönenämnden

förordat, synas emellertid grundarvodena för de ifrågavarande

personalgrupperna lämpligen kunna bestämmas i enlighet med universitetskanslerns

förslag. Ifrågavarande grundarvoden jämte rörligt tillägg och

kristillägg skulle i så fall utgå i enlighet med följande sammanställning:

Rörligt tillägg

Grundarvode och kristillägg Summa

(31 %)

förste assistent..................... 5 000 1 547 6 547

assistent . ...... ................. 4 200 1 302 5 502

förste amanuens..................... 2 500 773 3 273

.amanuens .................... 1 700 524 2224

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Därest de för närvarande oavlönade amanuenserna anses böra avlönas

av statsmedel, synas de av universitetskanslern föreslagna ersättningsgrundema,

enligt vilka arvodet skulle uppgå till 150 kronor för månad — utan

tillägg —• under högst 8 månader av året, kunna godtagas.

I de enligt uppgift numera fåtaliga fall, då här ifrågavarande befattningshavare

utöver fast arvode åtnjuta förmån av fri bostad, synes ur

rättvisesynpunkt lämpligast, att skälig ersättning för bostaden erlägges,

detta dock under förutsättning att fråga är örn bostadsrum i egentlig mening.

Lönenämnden anser sig kunna biträda förslaget, att de assistenter och

amanuenser, som icke åtnjuta ferier, medgivas förmån av semester under

30 dagar för år. I fråga om rätt att åtnjuta arvode under tjänstledighet för

sjukdom finner sig lönenämnden emellertid icke kunna tillstyrka förmånligare

villkor, än att halvt arvode medgives utgå under dylik ledighet. Vid

ledighet på grund av olycksfall i tjänsten synes oavkortat arvode böra medgivas

under förslagsvis högst sex månader.

Statskontoret har anfört följande.

Såsom kanslern för rikets universitet i ärendet framhållit, fylla assistenter

och amanuenser vid universiteten och karolinska institutet en viktig

uppgift i den akademiska organisationen. De utgöra icke endast ett nödvändigt

tillskott till den vid läroanstalterna mera fast knutna personalen

utan äro av betydelse även för rekryteringen till de permanenta lärarbefattningarna.

Det begränsade antalet akademiska lärarbefattningar medför

emellertid, att det stora flertalet innehavare av assistent- och amanuenstjänster

icke kan beredas stadigvarande sysselsättning i den akademiska

karriären. För dessa innebär tjänstgöringen som assistent eller amanuens

nackdelen av en förlängd studietid, vilket förorsakar dels ökade studiekostnader,

dels ock försenade möjligheter till erhållande av befattningar,

förenade med tjänstårsberäkning i löne- och pensionshänseende, Å andra

sidan medför givetvis den nära kontakten med institutionsföreståndaren

och hans vetenskapliga verksamhet vissa fördelar för assistenten eller amanuensen

med avseende å de egna studierna. Dessa fördelar torde vara mera

påtagliga och nackdelarna mindre framträdande för de nu oavlönade amanuenserna,

vilka vanligtvis icke avlagt någon akademisk examen. Det arbete,

som kan anförtros dessa amanuenser, är i huvudsak mindre kvalificerat

och ofta av sådan art, att det även bör kunna utföras av lägre avlönade

kvinnliga biträden. För de övriga amanuenserna ävensom för assistenterna

torde de angivna med tjänsterna förenade nackdelarna vara starkare

framträdande. Av det anförda följer, att tjänsterna i och för sig icke äro

särskilt eftersträvansvärda, och att därför vissa svårigheter kunna uppstå

vid rekryteringen.

Det är mot bakgrunden av dessa vid universiteten och karolinska institutet

föreliggande förhållanden, som spörsmålet örn assistenternas och amanuensernas

tjänstgöringstid och löneförmåner måste bedömas.

T likhet med universitetskanslern finner statskontoret motiverat, att de

avlönade befattningshavarna i assistent- och amanuensställning liksom hittills

uppdelas i olika kategorier. Kanslerns förslag i detta avseende föranleder

icke annan erinran från statskontorets sida, än att ämbetsverket anser

antalet regelmässigt avlönade befattningshavargrupper böra begränsas

lill fyra. Ämbetsverket har nämligen med hänsyn till vad förut anförts icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Marits ''proposition nr 302.

funnit tillräckliga skäl föreligga för att ett fast arvode beredes de nu oavlönade

amanuenserna. Ämbetsverket vill visserligen icke utesluta, att i en

del fall viss ersättning bör kunna medgivas för utförande av särskilda arbetsuppgifter.

Detta synes emellertid böra förekomma mera undantagsvis

och på samma sätt som för närvarande torde vara fallet genom hyresfri

upplåtelse av bostad eller med anlitande av till vederbörande institutions

förfogande eljest ställda medel. Frågan örn ett utnyttjande av de studerande

för enklare, mera rutinmässiga göromål inom en institution står för

övrigt i samband med spörsmålet örn anställande av tekniska och andra

biträden, vilket spörsmål statskontoret i sitt utlåtande den 21 oktober 1944

angående anslagsäskanden för Lunds universitet för budgetåret 1945/46

ansett böra göras till föremål för närmare utredning. Med hänsyn härtill

och då uppgifter icke lämnats rörande grunderna för beräkning av det antal

»tredje amanuenser», varmed de skilda institutionerna skulle förses,

måste statskontoret avstyrka anvisandet av för ändamålet begärda 96 000

kronor. I överensstämmelse med vad som föreslagits i 1945 års statsverksproposition

(för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15) torde i

tjänstebenämningarna andre assistent och andre amanuens beteckningen

»andre» böra utgå.

Det synes statskontoret uppenbart, att en lönereglering för ifrågavarande

befattningshavare bör förbindas med en viss reglering även av arbetstiden.

Av det skäl kanslern anfört, lär det icke låta sig göra att fastställa en

maximitjänstgöring för dessa assistenter och amanuenser. Vid sådant förhållande

torde i stället föreskrift böra meddelas om viss minimitjänstgöring.

Då de av kanslern föreslagna timtalen med få undantag överensstämma

med den minsta tjänstgöring, som nu uttages av respektive befattningshavarkategorier,

synas dessa timtal kunna godtas som norm för assistenter

och förste amanuenser. För amanuens må däremot ifrågasättas, om icke

arbetstiden av praktiska skäl bör bestämmas till hälften av den för förste

amanuens gällande. Det torde i anslutning till vad kanslern anfört böra

särskilt understrykas, att en årlig tjänstgöring, som med ett eller annat

hundratal timmar överstiger minimitjänstgöringen, icke bör anses utgöra

tillräckligt stöd för utökning av antalet befattningar. I detta sammanhang

må uppmärksammas, att kanslern föreslagit undantag från bestämmelserna

om tjänstgöringsskyldighet för amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala,

för vilken redovisas en arbetstid av för närvarande allenast 40 timmar

per år. Enligt statskontorets mening bör denne befattningshavare

icke jämställas med assistenter och amanuenser. Han bör därför erhålla

annan tjänstebenämning än amanuens. Då hans nuvarande arvode — 1 050

kronor — icke synes för lågt för den obetydliga tjänstgöring, varom fråga

är, och då det icke bör ifrågakomma att göra detta bisysslearvode rörligt

efter levnadskostnaderna, får statskontoret avstyrka kanslerns förslag om

ändring av arvodets storlek.

Med avseende å tjänstgöringen torde ytterligare en förutsättning böra

uppställas, nämligen att den till en övervägande grad skall avse göromål

av kvalificerad beskaffenhet. Det synes nämligen icke ekonomiskt försvarligt

att utnyttja assistenter och amanuenser för maskinskrivning, bokföring

eller annat okvalificerat rutinarbete och ej heller för sådana arbetsuppgifter,

vilka med fördel skulle kunna utföras av tekniska biträden.

Nämnas må, att ersättningen per timme enligt kanslerns förslag utgör cirka

6 kronor för förste och andre amanuens, medan timersättningen för ett

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts -proposition nr 302.

tekniskt biträde i 7 löneklassen rör sig omkring 2 kronor 30 öre. Det ligger

i sakens natur, att statskontoret icke av föreliggande handlingar och med

den tid, som stått till buds, kunnat bilda sig någon klar uppfattning om

de på skilda institutioner synnerligen varierande förhållandena i detta avseende.

Ämbetsverket vill allenast peka på ett fall, institutionen för ärftlighetsforskning

i Lund. Av handlingarna framgår, att amanuensen därstädes

redovisar 750 arbetstimmar per år, varav 125 timmar avse biträde vid

undervisningen och övriga 625 timmar icke kvalificerat institutionsarbete.

Beaktas må särskilt, att Kungl. Majit föreslagit innevarande års riksdag

att bevilja medel för inrättande vid institutionen av en befattning_ som

tekniskt biträde i lönegrad Eo 7. Med hänsyn härtill borde på sin höjd en

amanuens (med 300 arbetstimmar per år) vara erforderlig för institutionen.

Det anförda torde ytterligare belysa nödvändigheten av en särskild utredning

rörande behovet av arbetskraft för fullgörande av enklare göromål

å institutionerna. Det synes angeläget, att en dylik utredning liksom institutionsvaktmästarutredningen

bedrives i ett sammanhang för samtliga institutioner

vid universiteten och karolinska institutet.

Såsom kanslern framhållit har sedan år 1941 gällt som en allmän, ehuru

icke undantagslös regel, att rörliga tillägg icke skulle vara förenade med

arvoden i statens tjänst vare sig av bisyssle- eller huvudsysslekaraktär.

Strävandena att avveckla de rörliga tilläggen å arvodena torde ursprungligen

ha föranletts av önskan att i anslutning till löneläget enligt 1939 års

lönereglering få fastställda fasta arvoden, vilka icke skulle behöva ändras

så länge rörliga tilläggsförmåner utgingo jämlikt bestämmelserna i 1939

års avlöningsreglemente. Den ekonomiska utvecklingen under kriget har

emellertid föranlett, att de år 1941 reglerade arvodena för assistenter och

amanuenser under de tre därpå följande åren två gånger blivit föremål för

uppräkning. I betraktande härav och då statskontoret i princip hyser tvekan

om lämpligheten av den skedda avvecklingen av de rörliga tilläggsförmånerna

för innehavare av arvodesbefattningar med huvudsysslekaraktär,

vill statskontoret icke motsätta sig, att ersättning till assistenter och

amanuenser bestämmes att utgå i form av grundarvode med därå belöpande

rörliga tilläggsförmåner. I motsats till kanslern anser emellertid ämbetsverket,

att tilläggen böra utgå efter samma grunder som gälla för befattningshavare,

underkastade 1939 års lönereglementen, eller således för närvarande

med 15 procent rörligt tillägg och 16 procent kristillägg.

Under förutsättning av bifall till vad statskontoret sålunda föreslagit

har ämbetsverket under hänvisning till sina förut framförda principiella

uttalanden i den föreliggande löneregleringsfrågan icke ansett sig böra

framställa erinran mot de av kanslern för assistenterna förordade grundarvodena.

Ämbetsverket förutsätter härvid, att i varje fall förste assistenterna

skola ha avlagt licentiatexamen. Därest, såsom kanslern föreslagit,

såväl förste assistenter som assistenter skola förordnas av kanslern, torde

för övrigt bliva sörjt för att kravet på högre kompetens för innehavare av

dessa befattningar kommer att upprätthållas.

Då den ställning, som assistenterna intaga i den akademiska organisationen,

och de jämförelsevis höga krav, som mäste ställas på deras kompetens,

ansetts motivera, att de förordnas av kanslern, medan däremot

amanuenserna funnits kunna antagas av de lokala akademiska myndigheterna,

kan statskontoret icke finna tillfredsställande, att amanuensernas

löneförmåner för timme räknat skola uppgå till samma belopp som assi
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 302.

stenternas timersättning. Ämbetsverket får därför föreslå, att grundarvodet

till förste amanuenserna bestämmes till 2 300 kronor för år. I enlighet med

vad förut anförts bör i så fall amanuens med en minimitjänstgöring motsvarande

hälften av den för förste amanuens fastställda erhålla ett grundarvode

av 1 150 kronor för år. I samband med regleringen torde böra föreskrivas,

att, därest bostad ställes till förfogande för assistent eller amanuens

med fast arvode, skälig ersättning härför bör erläggas.

Vidkommande kanslerns förslag om avlöning under sjukledighet vill

statskontoret framhålla, att såsom särskilda skäl för klinikamanuensers

förmaner i dylikt avseende kunna åberopas de speciella risker, som äro

förenade nied deras dagliga verksamhet, och den ofta pressande tjänstgöring,

som åvilar dem. Då förhållandena för institutionsamanuenser och

assistenter äro väsentligt annorlunda, måste statskontoret ställa sig i hög

grad betänksamt mot kanslerns förslag i denna del. I varje fall synas bättre

förmåner icke böra medgivas än som gälla för extra tjänstemän. I stället

för B-avdrag torde vederbörande i så fall böra avstå halva arvodet.

Den förordade arbetstidsregleringen förutsätter en förstärkning av assistent-

och amanuenspersonalen. Det skulle givetvis ha varit önskvärt, örn

i samband härmed hade förelegat en närmare undersökning om möjligheterna

att avlasta vissa göromål från assistenter och amanuenser till tekniska

eller andra kvinnliga biträden. Statskontoret förutsätter emellertid,

att, sedan utredning i detta avseende verkställts, en omprövning kommer

till stånd av antalet assistent- och amanuensbefattningar. Det föreliggande

förslaget har icke underkastats någon mera ingående granskning från

ämbetsverkets sida. Ämbetsverket har emellertid uppmärksammat, att en

betydande förskjutning skett från amanuens- till assistenttjänster. Det redovisade

totala timtalet för nuvarande assistenter och amanuenser med

högre arvode utgör nämligen 18 745 timmar motsvarande högst 19 befattningshavare

med 1 000 timmars tjänstgöring. I ärendet har likväl beräknats

medel för icke mindre än 28 dylika tjänstemän. I detta antal ingår

bland annat 4 assistentbefattningar vid de kemiska institutionerna i Uppsala

och Lund, vilkas inrättande statskontoret avstyrkt i sina utlåtanden

den 21 oktober 1944 angående anslagsäskanden för universiteten för budgetåret

1945/46. I övrigt har föreslagits nyinrättande av assistentbefattningar

vid anatomiska, meteorologiska och botaniska institutionerna i

Uppsala, vid anatomisk-histologiska, fysiologiska, geologisk-mineralogiska

institutionerna och historiska museet i Lund samt vid farmakologiska institutionen

vid karolinska institutet (sistnämnda befattning har statskontoret

tillstyrkt i sitt utlåtande den 14 oktober 1944 angående anslagsäskanden för

institutet för 1945/46). Åtminstone vid anatomiska institutionen i Uppsala,

anatomisk-histologiska och geologisk-mineralogiska institutionerna

samt historiska museet i Lund vill det synas som örn assistentbefattningarna

borde kunna ersättas med amanuenstjänster.

Vad slutligen angår anslagsfrågorna vill statskontoret erinra, att Kungl.

Majit vid anmälan av 1945 års statsverksproposition förutsatt att medel

till arvoden åt ifrågavarande befattningshavare skulle övergångsvis anvisas

under ett särskilt anslag. Under detta torde böra upptagas kostnaderna för

grundarvodena ävensom för rörligt tillägg å dessa.

Sveriges universitets- och högskoleamanuensers förbund har hemställt

örn bifall till det av universitetskanslern framlagda förslaget till arbetstids
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

och arvodesreglering för de vid universitetens och karolinska institutets

teoretiska institutioner anställda assistenterna och amanuenserna.

Förbundet anser det synnerligen angeläget, att de nu oavlönade amanuenserna,

vilkas arbete vore oundgängligen nödvändigt för undervisningen

och institutionsarbetet, erhölle ersättning för sitt arbete i enlighet med

kanslerns förslag. Förmånen av fri bostad förefunnes ej längre för flertalet

av dessa befattningshavare. Antalet bostadsrum minskades för varje år

genom att utrymmena inom institutionsbyggnaderna måste tagas i anspråk

för undervisning och forskning. De medel, som för närvarande stöde till

institutionernas förfogande, vore för små för att lämna tillgång till ersättning

därur åt ifrågavarande befattningshavare.

Förbundet finner de av kanslern föreslagna tjänstgöringstiderna lämpliga,

örn dessa fastställas såsom maximitider. Enligt förbundets mening

vore detta motiverat med hänsyn till att arbetet på institutionerna på

grund av det experimentella arbetets natur hade en stark benägenhet att

överskrida en timmässigt fastställd ram. Det framstode som ett önskemål

såväl för institutionerna som befattningshavarna att tjänstgöringstiden ej

utmättes alltför lång. Statskontorets förslag att de av kanslern föreslagna

tjänstgöringstiderna skulle fastställas såsom minimitider måste betraktas

såsom synnerligen olämpligt. Statskontoret hade dessutom framhållit, att

ett överskridande av nämnda tjänstgöringstider med ett eller annat hundratal

timmar icke borde utgöra skäl för utökning av antalet befattningar och

givetvis då ej heller till höjning av arvodet. Förbundet ville framhålla, att

ett sådant överskridande borde kunna förekomma endast rent tillfälligtvis

och i undantagsfall. Därest de av kanslern föreslagna tjänstgöringstiderna

fastställdes såsom minimitider och dessutom den av statskontoret uttalade

uppfattningen av rätten att överskrida desamma vunne statsmakternas

godkännande, bleve resultatet otvivelaktigt det, att de reguljära tjänstgöringstiderna

inom kort komme att uppgå till dessa högre timantal, vilket

måste medföra en höjning av de av kanslern föreslagna arvodena i proportion

därtill.

Förbundet avstyrker statskontorets förslag att tjänstgöringstiden för

andre amanuenserna skulle fastställas till hälften av den för förste amanuenserna

föreslagna. Förbundet framhåller, att förslagets genomförande

måste medföra rekryteringssvårigheter för andre amanuensbefattningarna

och föranleda en utökning i förhållande till kanslerns förslag av antalet

sådana befattningar.

Förbundet motsätter sig med skärpa en sänkning av de av kanslern föreslagna

totalarvodena och anhåller, att, därest dyrtidskompensationen i enlighet

med statskontorets och allmänna lönenämndens förslag anses böra

utgå i form av rörligt tillägg och kristillägg, grundarvodena höjas och fastställas

till 5 480 kronor för förste assistent, 4 G00 kronor för andre assistent,

till 2 740 kronor för förste amanuens och till 1 860 kronor för andre

amanuens. Härigenom skulle arvodenas totalbelopp komma i nivå med de

totalbelopp, som skulle utgå enligt kanslerns förslag. Med anledning av

vad allmänna lönenämnden anfört i fråga örn arvodessättningen, framhåller

förbundet, att det svårligen kunde finna något skäl för att amanuenserna

vid de vetenskapliga institutionerna på grund av att de endast hade

halv tjänstgöring och under återstoden av tiden ägnade sig åt studier eller

vetenskaplig forskning skulle erhålla lägre ersättning för sin halvtidstjänst
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Marits proposition nr 302.

göring än hälften av den ersättning, som tillkomma extra adjunkt vid allmänt

läroverk. Befattningshavarna hade i så gott som samtliga fall först

och främst samma kompetens som de extra adjunkterna och hade dessutom

genom fleråriga specialstudier förvärvat avsevärt högre kunskaper.

Den av allmänna lönenämnden gjorda jämförelsen med extra adjunkter,

som genomgått provår, vore helt missvisande, då dessa på grund av uppflyttning

i löneklass hade högre lön än 7 180 kronor, d. v. s. det belopp,

som legat till grund för kanslerns jämförelse. Förbundet gör vidare i anledning

av statskontorets förslag örn sänkning av det av kanslern föreslagna

grundarvodet till förste amanuenserna gällande, att universitetsmyndigheterna

icke avsett, att det skulle föreligga någon skillnad i kvalitetshänseende

mellan andre assistenterna och förste amanuenserna. Andre assistenterna

hade i själva verket ansetts böra utgöra en kategori med ungefär samma

kompetens och kvalitet på tjänstgöringen som de vanliga amanuenserna

men med större tjänstgöring än dessa.

Den av statskontoret påtalade förskjutningen från amanuens- till assistentbefattningar,

som kanslerns förslag innebär, finner enligt förbundets

mening sin förklaring i den utveckling till alltmera krävande karaktär, som

arbetet på de vetenskapliga institutionerna undergått. Särskilt gällde detta

de naturvetenskapliga och medicinska institutionerna, där framförallt instrumentteknikens

oerhörda utveckling numera ställde helt andra krav på

befattningshavarna än tidigare. Förutom på assistent- och amanuenspersonal

förelåge vid dessa institutioner en kännbar brist på teknisk och annan

biträdespersonal, varför förbundet förordade den av statskontoret påkallade

utredningen rörande behovet av dylik personal.

Förbundet framhåller slutligen, att det icke kunde underlåta att giva uttryck

åt sin oro för den utveckling, som kunde bli följden av ett frångående

av kanslerns förslag. Ett stort antal befattningshavare hade förklarat sig

i sådant fall icke kunna åtaga sig förnyat förordnande. Undersökningar

hade givit vid handen, att kompetenta ersättare ej heller stöde att erhålla

för lägre arvoden än de av kanslern föreslagna. Detta gällde särskilt några

naturvetenskapliga institutioner, vid vilka undervisningen till stor del

byggde på assistenternas och amanuensernas arbete, varför ett sådant förhållande

syntes komma att få betydande konsekvenser ej endast för forskningen

utan även för undervisningen vid dessa institutioner. Det vore förbundets

. förhoppning, att en sådan utveckling skulle kunna förhindras.

Därest icke arvodena till befattningshavarna bringades i nivå med vad

dessa kunde erhålla på andra områden, syntes den emellertid ofrånkomlig. I

I en till ecklesiastikdepartementet inkommen promemoria har professorn

T. Caspersson, som är innehavare av den vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet nyinrättade personliga professuren i medicinsk cellforskning, lämnat

en redogörelse för de ekonomiska förutsättningarna för det forskningsarbete

inom cellforskningens område, vilket bedrives vid den avdelning av

karolinska institutets kemiska institution, som skall övergå i avdelningen

för cellforskning vid det planerade medicinska Nobelinstitutet på Norrbackaområdet.

Redogörelsen utmynnar i förslag örn anvisande av anslag

av statsmedel till avlönande av två befattningshavare av den typ, som

föreslagits av universitetskanslern i förutnämnda skrivelse den 9 februari

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

1945, nämligen en förste och en andre assistent. Av redogörelsen framgår,

att driftkostnaderna vid avdelningen för cellforskning under det senast förflutna

räkenskapsåret uppgått till i runt tal 65 000 kronor. Dessa kostnader

ha helt täckts genom anslag från ett femtontal olika fonder och stiftelser,

varvid det utan jämförelse största bidraget lämnats av The Rockef

eli er Foundation. Denna stiftelse har under tio års tid med årliga bidrag

understött arbetet. För tiden den 1 oktober 1944—den 30 september 1945

utgår därifrån anslag med 34 500 kronor. I promemorian framhålles vidare

bland annat följande.

Fortsatta anslag till driftkostnaderna från The Rockefeller Foundation

vore en nödvändig förutsättning för att det vetenskapliga arbetet på avdelningen

för cellforskning skulle kunna fortsättas i önskvärd omfattning. I

karolinska institutets anslagsäskanden för nästa budgetår hade äskats medel

för avdelningen för cellforskning med dels i runt tal 14 400 kronor till

avlöningar dels ock 10 000 kronor till materiel m. m. Av dessa anslagsäskanden

hade kanslern endast till Kungl. Majit framfört yrkandet örn anslag

för sistnämnda ändamål. Till The Rockefeller Foundation hade ineddelande

lämnats, att ett belopp av 24 400 kronor begärts för avdelningen

för cellforskning i karolinska institutets anslagsäskanden. En full klarhet

över de ekonomiska förhållandena vore en förutsättning för bistånd från

stiftelsen. Skulle det visa sig, att av de 65 000 kronor, som utgjorde ett

minimibehov och varav The Rockefeller Foundation hittills bidragit med

cirka hälften, till riksdagen framfördes allenast 10 000 kronor, måste tyvärr

förutses, att stiftelsens benägenhet att giva fortsatta anslag komme

att påverkas. Detta vore särskilt beklagligt just nu, då The Rockefeller

Foundation efter inrättandet av den personliga professuren i cellforskning

vid förfrågan omedelbart förklarat sig villig att upptaga frågan örn anvisande

av ett utrustningsanslag av 150 000 kronor till den nya institutionen

för cellforskning, varvid stiftelsen dock tills vidare avvaktade riksdagens

behandling av frågan örn anslag till institutionen.

Universitetskanslern har med hänsyn till de i promemorian lämnade

upplysningarna angående de sannolika förutsättningarna för fortsatt anslag

från The Rockefeller Foundation till institutionen för medicinsk cellforskning

tillstyrkt, att framställning göres till innevarande års riksdag om

anslag till anställande vid nämnda institution av en förste och en andre

assistent av den typ, som föreslagits i kanslerns förutnämnda skrivelse den

9 februari 1945.

Vid karolinska institutets rättsmedicinska institution finnes för närvarande

en amanuensbefattning, förenad med ett arvode av 2 520 kronor för

år. Denna befattning skall enligt kanslerns i det föregående redovisade förslag

bibehållas under benämning av förste amanuensbefattning. Sedermera

har kanslern i skrivelse den 28 mars 1945, med föranledande av en av lusty

tutionsj öre standar en, professorn W. Bosaeus i ämnet gjord framställning,

vilken tillstyrkts av karolinska institutets lärarkollegium, hemställt, att i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

stället för nämnda amanuensbefattning måtte inrättas en förste assistentbefattning.

Till stöd för detta förslag har anförts:

Undervisningen i rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet är avsedd,

utom för de medicine kandidater, som bedriva studier vid nämnda

institut, även för de medicinare, som studera i Uppsala. Antalet kursdeltagare

har under de senaste åren uppgått till 70 å 100. För att kursdeltagarna

skola kunna tillgodogöra sig den viktiga del av undervisningen, som

består i demonstrationer och övningar, böra de uppdelas i flera grupper.

Då professorn som biträde vid undervisningen endast har en amanuens,

har en dylik uppdelning i grupper kunnat äga rum endast i mycket begränsad

utsträckning. En avsevärd förbättring skulle inträda, örn amanuensen

utbyttes mot en assistent, vars kompetens är betydligt större än amanuensens

och som därför skulle kunna jämförelsevis självständigt biträda professorn

i undervisningsarbetet.

I skrivelse den 28 november 1944 har universitetskanslern, efter framställning

av det större akademiska konsistoriet i Lund, gjort framställning

om avlåtande av proposition till innevarande års riksdag örn inrättande vid

institutionen för ärftlighetsforskning vid Lunds universitet av en personlig

forskningsassistentbefattning å övergångsstat i lönegraden A 22 för docenten

K. A. II. Håkansson och därvid anfört följande.

Docenten Håkansson, som är född 1896, blev docent i botanik vid Lunds

universitet 1923. Han har innehaft forskarstipendium samt upprätthållit

professorsbefattning i mer än 3% år och innehaft partiellt förordnande som

professor under mer än 2 år.

. Redan 1928, då han första gången sökte professur — en professorsbefattning

i botanik i Uppsala — förklarades han utan tvekan kompetent. Sedermera

har han tre gånger söht sådan professur i botanik, där professurens

ämnesområde varit differentierat, så att tyngdpunkten varit förlagd

antingen inom den systematiskt betonade eller inom den fysiologiskt betonade^

delen av ämnet. Vid dessa tre professorskonkurrenser ha meningarna

om Håkanssons kompetens och placering varit delade, huvudsakligen beroende

på att hans vetenskapliga arbete varit koncentrerat till cytologi

(cellforskning), i främsta rummet karyologi (kromosomforskning), vilket

arbetsfält, oaktat dess stora allmänbiologiska betydelse, ansetts ligga i »utkanten»

av båda de differentierade botaniska professurernas ämnesområden.

Att Håkansson är en mycket framstående cytolog torde vara ostridigt.

Professorn Muntzing, vilken tjänstgjorde som specialsakkunnig vid den

sista professorskonkurrens, vari Håkansson deltagit, förklarade i sitt sakkunnigutlåtande,

att Håkansson varit den förste verklige kromosomforskaren

vid Lunds universitet och som sådan utfört en pionjärgärning, samt

att hans forskning verkat i hög grad stimulerande på angränsande vetenskaper,

särskilt på ärftlighetsforskningen. Håkanssons vetenskapliga prestationer

äro särskilt beundransvärda, då man tar hänsyn till att han haft

att kämpa nied de svårigheter som sjukdom och en bräcklig hälsa lägga i

vägen för intensivt vetenskapligt arbete. Vid ärendets behandling inom

den matematisk-naturvetenskapliga sektionen har innehavaren av den ena

lärostolen i botanik, professorn Heribert Nilsson, i sitt tillstyrkande yttrande

framhållit, att en av våra förtjänstfullaste biologer nu står utan

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

existensmöjligheter efter över 20 års arbete i den svenska vetenskapliga

forskningens tjänst, efter en förtjänstfull lärarverlcsamhet och efter att lia

grundlagt en ekologisk skola i Lund med en rad framstående yngre forskare.

Vid tillsättning av universitetsprofessurer uppkommer ofta spörsmålet,

huruvida vissa i en konkurrens åberopade specimina kunna anses falla inom

den ifrågavarande professurens ämnesområde och följaktligen skola tas

1 betraktande vid bedömandet av graden av den vetenskapliga skicklighet,

som den sökande ådagalagt. Såväl bland de utsedda sakkunniga som inom

fakulteter och sektioner göra sig ej sällan olika meningar gällande, men de

beslutande myndigheterna pläga som regel icke draga gränserna snävt.

Detta oaktat kan det nog icke bestridas, att en sökande, som ensidigt specialiserat

sig på ett område, som icke tillhör de centrala inom den lediga

professuren, stundom haft svårt att göra sig gällande i konkurrensen, örn

icke hans vetenskapliga överlägsenhet i förhållande till övriga sökande varit

alldeles påtaglig. Det lider knappast något tvivel, att icke Håkansson, vilken

alltid haft framstående medsökande, på grund av ensidigheten i sin

speciminering befunnit sig i en ogynnsam situation.

Såsom framgår av handlingarna i ärendet, synas de resultat, vilka Håkansson

uppnått under sin hittillsvarande forskarverksamhet, vara så betydande,

att fullgod anledning föreligger att söka bereda honom möjlighet

att fortsätta sina undersökningar inom cytologien. Detta torde lämpligast

kunna ske genom att i enlighet med konsistoriets förslag bereda honom

arbetsmöjligheter på institutionen för ärftlighetsforskning genom tillskapande

vid nämnda institution av en för Håkansson avsedd personlig befattning.

Denna synes dock icke böra ha karaktären av en lärarbefattning

utan av en å övergångsstat inrättad befattning som forskningsassistent,

dock förenad med en viss ehuru obetydlig undervisningsskyldighet.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn, att vid Uppsala universitet nyligen

inrättats en till botaniska institutionen (museet) knuten personlig

assistentbefattning i lönegraden A 17 för filosofie doktorn Seth Lundeli.

Vad beträffar avlöningsförmånerna vid den föreslagna befattningen synes

skäligt, att dessa bestämmas så, att befattningshavaren erhåller ungefär

samma avlöningsförmåner som en docentstipendiat.

En dylik stipendiat uppbär för närvarande följande avlöningsförmåner:

docentstipendium 6 000 kronor samt dyrtidstillägg och kristillägg, tillhopa

2 616 kronor eller sammanlagt 8 616 kronor.

Om den av mig föreslagna forskningsassistentbefattningen placeras i lönegraden

A 22, kommer innehavaren att å D ort (Lund) uppbära: lön

6 975 kronor samt rörligt tillägg och kristillägg, tillhopa 2 162 kronor eller

sammanlagt 9 137 kronor. Efter frånräknande av pensionsavdragen, 516

kronor, återstår ett avlöningsbelopp av 8 621 kronor.

Närmare föreskrifter rörande befattningshavarens tjänstgöringsskyldighet

torde böra meddelas av kanslern.

Av handlingarna i ärendet framgår, att docenten Håkansson, som tidigare

innehaft ordinarie forskarstipendium, för närvarande innehar ett extra

forskarstipendium, för vilket tiden emellertid utgår med utgången av april

månad innevarande år.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Allmänna lönenämnden far med hänsyn till i ärendet lämnade uppgifter

angående docenten Håkanssons hälsotillstånd framhålla, att inrättandet för

honom av en ordinarie tjänst synes möta betänkligheter, bland annat med

beaktande av gällande bestämmelser angående sjukpensionering av civila

statstjänstemän. Enligt lönenämndens förmenande bör det stöd, som statsverket

anses böra lämna för främjande av Håkanssons fortsatta verksamhet

såsom forskare, snarare givas i form av ett lämpligt avpassat arvode,

förslagsvis till belopp motsvarande det till Håkansson nu utgående forskarstipendiet

(7 000 kronor) jämte därå belöpande dyrtids- och kristillägg (för

närvarande 43,6 procent). Frågan om grunderna för Håkanssons pensionering

torde härvid framdeles böra upptagas till övervägande i särskild ordning.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret kan icke undgå att hysa starka betänkligheter mot att —

på sätt i ärendet föreslagits — utbygga universitetens personalstater för att

bereda anställning åt forskare, som icke kunna vinna befordran i laga ordning.

Det måste enligt ämbetsverkets mening föreligga alldeles särskilda

skäl, örn i undantagsfall åtgärder i angivet syfte skola vidtagas. Det undandrager

sig väsentligen statskontorets bedömande, örn dylika åtgärder i förevarande

fall kunna anses motiverade med hänsyn till Håkanssons vetenskapliga

förtjänster och det gagn hans fortsatta verksamhet må bereda den

vid universiteten i övrigt bedrivna forskningen och undervisningen. Därest

så skulle vara förhållandet, bör emellertid enligt ämbetsverkets mening

för Håkanssons räkning icke inrättas en befattning med lön enligt civila

avlöningsreglementet. En tillämpning av de av universitetskanslern i ärendet

föreslagna grunderna för lönegradsplacering skulle nämligen med hänsyn

till dyrortsgraderingen leda till att eljest likställda befattningshavare

skulle hänföras till olika lönegrader vid universiteten i Uppsala och Lund

och vid karolinska institutet, vilket i skilda avseenden — främst i personhänseende

— skulle medföra icke motiverade olikheter mellan befattningshavarna.

Statskontoret får i sadant fall i stället förorda, att under anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

upptages ett arvode å 6 000 kronor till en befattningshavare å indragningsstat.

Härutöver bör befattningshavaren i fråga äga åtnjuta dyrtidstillägg

och kristillägg enligt samma grunder som gälla för docentstipendiat. I anslutning

härtill lär en pensionering av Håkansson böra ske i den för motsvarande

fall övliga ordningen, d. v. s. genom att frågan härom i sinom

tid underställas Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

Det av universitetskanslern framlagda förslaget till arbetstids- och arvodesreglering

för vissa befattningshavare vid universiteten och karolinska

institutet avser, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, amanuenser

och assistenter samt med dem jämförliga funktionärer vid teoretiska

institutioner och vissa andra vetenskapliga inrättningar vid de medicinska

läroanstalterna samt inom humanistiska och naturvetenskapliga sektionerna.

Såsom kanslern framhållit fylla dessa vetenskapligt utbildade medar
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

betare en viktig uppgift i den akademiska organisationen. De biträda vid

undervisningen såsom föreläsare, handledare åt studerande m. m., de medverka

vid det administrativa arbetet på institutioner, seminarier och museer

och de bistå i mån av tid institutionsföreståndaren i det vetenskapliga

arbetet. Det mest kvalificerade arbetet utföres av assistenterna och amanuenserna

med högre arvode. De enklare och mera rutinmässiga uppgifterna

falla på de nu oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenserna. De vanliga

amanuenserna få, åtminstone på de mindre institutionerna, fullgöra uppgifter

av alla slag från mycket kvalificerade sådana till relativt enkla sysslor.

Assistenterna äro i regel licentiater, ej sällan docenter, och även amanuenserna

med högre arvode äro oftast licentiater. De vanliga amanuenserna

äro med få undantag kandidater eller magistrar. Även de extra ordinarie

amanuenserna ha ej sällan avlagt akademisk examen.

Med hänsyn till att göromålen äro av mycket växlande beskaffenhet och

ställa olika krav på vederbörande funktionärer böra befattningshavarna,

såsom kanslern föreslagit, uppdelas i kategorier med olika vidsträckt tjänstgöringsskyldighet

och arvoden av varierande storlek.

Enligt kanslerns förslag skulle de avlönade assistenterna och amanuenserna

utgöras av dels förste assistenter, motsvarande de nuvarande assistenterna

(arvode 5 040 kronor), dels andre assistenter, motsvarande de nuvarande

amanuenserna med högre amanuensarvode (4 200 kronor), dels

förste amanuenser, motsvarande de nuvarande amanuenserna med vanligt

amanuensarvode (2 520 kronor), dels andre amanuenser, vilka skulle ha

ungefär samma kvalifikationer som förste amanuenserna men mindre tjänstgöringsskyldighet

och lägre arvode, dels ock tredje amanuenser. Sistnämnda

tjänstebenämning skulle tillkomma de nu oavlönade extra ordinarie amanuenser,

som enligt kanslerns förslag skulle komma i åtnjutande av arvode.

Statskontoret har icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att ett fast

arvode tillerkännes nu oavlönade amanuenser, medan allmänna lönenämnden

icke ansett sig böra taga ställning till denna fråga. För egen del finner

jag de skäl bärande, som från universitetskanslerns sida åberopats till stöd

för förslaget att utsträcka arvodesregleringen att omfatta även vissa nu oavlönade

amanuenser. Vad tjänstebenämningarna beträffar har statskontoret

och lönenämnden förordat, att beteckningen »andre» i tjänstebenämningarna

andre assistent och andre amanuens skulle slopas, varvid lönenämnden

tillika föreslagit benämningen extra amanuens för de befattningshavare, som

enligt kanslerns förslag skulle benämnas tredje amanuenser. Övervägande

skäl synas mig tala för de av kanslern föreslagna tjänstebenämningarna.

Tjänstgöringsskyldighetens omfattning för de nuvarande assistenterna

och amanuenserna varierar, såsom av den lämnade redogörelsen framgått,

inom mycket vida gränser. Behovet av en arbetstidsreglering är därför

framträdande. Enligt kanslerns förslag i detta avseende skulle tjänstgörings
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

skyldigheten utgöra i medeltal cirka 5 timmar per dag eller 1 000 timmar

per arbetsår för förste och andre assistenter, 3 timmar per dag eller 600 timmar

per arbetsår för förste amanuenser, 2 timmar per dag eller 400 timmar per arbetsår

för andre amanuenser och 2 timmar per dag för tredje amanuenser under

den tid, de tjänstgöra. Statskontoret, som ifrågasatt, örn icke arbetstiden för

andre amanuenser borde bestämmas till hälften av den för förste amanuenserna

föreslagna, har ansett, att de av kanslern föreslagna timtalen borde

med den av ämbetsverket ifrågasatta jämkningen fastställas såsom minimitjänstgöringstider,

medan Sveriges universitets- och högskoleamanuensers

förbund, som avstyrkt statskontorets förslag i fråga örn tjänstgöringstiden

för andre amanuenserna, funnit de av kanslern föreslagna timtalen lämpliga,

örn desamma fastställdes såsom minimitider. För egen del biträder jag

lönenämndens uppfattning, att den av kanslern föreslagna tjänstgöringsskyldigheten

för assistenter och amanuenser är lämplig såsom allmän norm.

Av skäl, som kanslern anfört, torde man emellertid ha att räkna med att den

årliga tjänstgöringsskyldigheten även i framtiden kommer att i praktiken

variera inom jämförelsevis vida gränser.

I enlighet med vad kanslern föreslagit torde assistenterna böra förordnas

av kanslern efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive

karolinska institutets lärarkollegium, och amanuenserna av lokal akademisk

myndighet, mindre konsistoriet, respektive lärarkollegiet.

Vad beträffar spörsmålet, huruvida arvodena till ifrågavarande befattningshavare

böra vara dyrortsgraderade eller icke, finner jag i likhet med

myndigheterna övervägande skäl tala för universitetskanslerns förslag, att

enhetliga arvoden bestämmas, oavsett befattningshavarens stationering å

D-ort, F-ort eller I-ort. Vad härefter angår frågan, huruvida automatisk

dyrtidskompensation skall utgå å arvodena eller örn dessa skola bestämmas

till belopp, som inbegripa sådan kompensation, ha lönenämnden och statskontoret

anslutit sig till kanslerns förslag om dylik kompensation å arvoden

åt assistenter samt förste och andre amanuenser. Medan kanslern föreslagit,

att kompensationen skall utgå i form av dyrtidstillägg och kristillägg, ha

lönenämnden och statskontoret i stället förordat, att rörligt tillägg och kristillägg

skola utgå å arvodena. Efter samråd med chefen för finansdepartementet

finner jag mig böra förorda, att samtliga arvoden bestämmas till

fasta belopp, som inbegripa dyrtidskompensation.

Mot de av kanslern för tredje amanuenser föreslagna ersättningsgrunderna,

enligt vilka arvode till dem skulle utgå med 150 kronor per månad under

högst åtta månader av året, har jag i likhet med lönenämnden icke funnit

anledning till erinran.

Vad beträffar storleken av den ersättning, som bör utgå till assistenter

samt förste och andre amanuenser, föreligga såsom av den lämnade redogörelsen

framgått skiljaktiga meningar. För egen del vill jag understryka vikten

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

aV att ifrågavarande befattningar — vid'' vilka arvodena på sätt och vis ha

karaktär av stipendier — besättas med personer, som ådagalagt vetenskaplig

begåvning och visat håg för forskning och vetenskapligt arbete. Arvodessättningen

bör ske under beaktande av att det här gäller att från grunden bygga

upp en god rekrytering för forskningen och det vetenskapliga arbetet. Jag finner

mig därför böra förorda, att arvodena bestämmas till belopp, som med

lämplig avrundning motsvara de av kanslern föreslagna grundarvodena jämte

därå belöpande dyrtids- och kristillägg. I enlighet med vad jag sålunda förordat

torde årsarvodet böra utgöra 7 200 kronor för förste och 6 000 kronor

för andre assistent samt 3 600 kronor för förste och 2 400 kronor för andre

amanuens. Därest bostad ställes till förfogande för assistent eller amanuens

med fast arvode torde, såsom lönenämnden och statskontoret föreslagit, skälig

ersättning böra erläggas.

Mot kanslerns förslag att de assistenter och amanuenser, som icke åtnjuta

ferier, skola erhålla 30 dagars semester per år har jag i likhet med myndigheterna

icke funnit anledning till erinran. Vad beträffar frågan örn rätt för

assistenter samt förste och andre amanuenser att vid tjänstledighet för

sjukdom åtnjuta arvode biträder jag lönenämndens förslag att halvt arvode

må utgå. Detta torde böra gälla för en tid av högst sex månader av ett och

samma kalenderår eller vid sjukdom, som fortgår över årsskifte, för en tid

av högst sex månader i en följd. Under tjänstledighet till följd av olycksfall

i tjänsten torde i enlighet med lönenämndens förslag oavkortat arvode böra

utgå under högst sex månader. Detsamma torde böra gälla, därest vederbörande

åtnjuter tjänstledighet eller förbjudits tjänstgöra av anledning som

i 13 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet sägs. Den som vid befattningshavares

tjänstledighet på grund av sjukdom eller till följd av olycksfall

i tjänsten m. m. förordnas att uppehålla befattning såsom förste eller andre

assistent eller såsom förste eller andre amanuens torde böra äga åtnjuta ersättning,

motsvarande det med befattningen förenade arvodet. Därest befattningshavaren

åtnjuter semester, torde vikarie icke böra förordnas.

Enär den tjänstgöring, som för närvarande utkräves av assistenterna och

amanuenserna, i ett flertal fall är avsevärt större än den tjänstgöring, som

enligt vad jag förordat normalt bör fullgöras av förste och andre assistenter

samt förste och andre amanuenser, förutsätter den av mig föreslagna arbetstidsregleringen

inrättandet av ett antal nya tjänster samt uppfattning av

vissa amanuenstjänster till assistenttjänster. En förskjutning från amanuens-

till assistentbefattningar är jämväl motiverad på grund av arbetets

alltmer krävande art på vissa institutioner. Oavsett arbetstidsregleringen

föreligger vid vissa institutioner behov av nya tjänster.

Av den å sid. 17 och 18 intagna sammanställningen framgår dels det nuvarande

antalet assistenter och amanuenser av olika slag vid universitetens

och karolinska institutets teoretiska institutioner m. m., till vilka befatt
Bihang

till riksdagens ■protokoll 19^5. 1 sami. Nr 302.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

ningshavare medel nu utgå från respektive avlöningsanslag, dels ock antalet

förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser enligt kanslerns

den 9 februari 1945 framlagda förslag. Jag finner mig kunna biträda

detta förslag med följande ändringar och tillägg. I enlighet med vad kanslern

efter nämnda förslags avgivande tillstyrkt torde dels i stället för den

föreslagna förste amanuensbefattningen vid karolinska institutets rättsmedicinska

institution böra inrättas en befattning såsom förste assistent, dels

ock vid institutets avdelning för cellforskning böra inrättas en förste och

en andre assistentbefattning. Då jag i likhet med lönenämnden och statskontoret

icke anser mig kunna tillstyrka, att arvodesregleringen kommer

att inbegripa amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala, torde i stället för

den av kanslern föreslagna befattningen såsom andre amanuens böra inrättas

en befattning såsom vetenskapligt biträde vid vården av myntkabinettets

samlingar. Till befattningshavaren torde böra utgå ett arvode av 1 050

kronor per år eller samma belopp, som utgår till den nuvarande befattningshavaren.

Vid bifall till vad jag nyss förordat skulle antalet förste assistenter komma

att uppgå till 8 vid universitetet i Uppsala, 12 vid universitetet i Lund

och 3 vid karolinska institutet eller till sammanlagt 23, antalet andre assistenter

till respektive 3, 4, 1 och 8, antalet förste amanuenser till respektive

34, 33, 17 och 84 samt antalet andre amanuenser till respektive 2, 3, 0 och

5. Då jag biträtt kanslerns förslag om inrättande dels av en föiste assistentbefattning,

avsedd för den histologiska avdelningen av den anatomisk-histologiska

institutionen vid Lunds universitet, dels ock av en sådan befattning

vid universitetets farmakologiska institution, torde, såsom kanslern

föreslagit, de under universitetets avlöningsanslag för nästa budgetår beräknade

medlen till arvoden åt biträdande lärare i histologi och farmakologi

icke böra tagas i anspråk.

Till arvoden åt förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser

erfordras vid bifall till vad jag förordat ett belopp av (23 X 7 200 +

+ 8 X 6 000 + 84 X 3 600 + 5 X 2 400 =) 528 000 kronor. Medelsbehovet

till ersättning åt vikarier för nämnda befattningshavare vid tjänstledighet

på grund av sjukdom eller till följd av olycksfall i tjänsten m. m.

torde i enlighet med kanslerns förslag böra uppskattas till 10 000 kronor.

Antalet arvoden till tredje amanuenser har kanslern funnit böra utgöra

lägst 80, varvid 11 arvoden beräknats för vardera medicinska fakulteten,

14 för karolinska institutet, 5 för vardera humanistiska sektionen och 17

för vardera matematisk-naturvetenskapliga sektionen. I lämpligt sammanhang

torde en undersökning böra företagas rörande möjligheterna att avlasta

vissa göromål från assistent- och amanuenspersonalen till tekniska och

andra kvinnliga biträden. I avvaktan på resultatet av denna undersökning

finner jag mig endast kunna förorda, att medel anvisas till ersättning åt 50

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

tredje amanuenser. Medelsbehovet för detta ändamål utgör (50 X 150 X

X 8 =) 60 000 kronor. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter

förslag av kanslern fördela dessa anslagsmedel mellan de medicinska fakulteterna

samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna

ävensom karolinska institutet. Kanslern torde därefter, efter förslag

av vederbörande fakultet eller sektion, respektive lärarkollegiet vid karolinska

institutet, böra fördela de beviljade beloppen mellan de olika institutionerna.

De resultat, som docenten Håkansson under sin hittillsvarande forskningsverksamhet

uppnått, synas, såsom kanslern framhållit, vara så betydande,

att fullgod anledning föreligger att bereda honom möjlighet att fortsätta

sina undersökningar inom den botaniska cellforskningens (cytologiens) område.

Jag kan därför ansluta mig till kanslerns förslag örn inrättande för honom av en

personlig forskningsassistentbefattning vid institutionen för ärftlighetsforskning

vid Lunds universitet. Jag finner emellertid i likhet med lönenämnden

betänkligheter möta mot att, såsom kanslern föreslagit, befattningen inrättas

såsom ordinarie. Jag förordar därför, att densamma förenas med arvode.

Jag utgår härvid från att frågan om pension åt docenten Håkansson efter

särskild framställning i ämnet i sinom tid kommer att föreläggas riksdagen.

Arvodet torde i anslutning till lönenämndens förslag böra bestämmas till

10 000 kronor, vilket belopp ungefär motsvarar ett forskarstipendium jämte

därå belöpande dyrtids- och kristillägg. Befattningen torde böra inrättas

från och med nästa budgetår. Närmare föreskrifter om befattningshavarens

tjänstgöringsskyldighet torde böra meddelas av kanslern.

Under anslaget till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa

assistenter och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet torde i enlighet med vad förut angivits böra beräknas dels

528 000 kronor till arvoden åt förste och andre assistenter samt förste och

andre amanuenser, dels 10 000 kronor till vikariatsersättningar, dels ock

60 000 kronor till arvoden åt tredje amanuenser. Under detta anslag torde

vidare böra beräknas 1 050 kronor till arvode åt vetenskapligt biträde vid

vården av myntkabinettets i Uppsala samlingar och 10 000 kronor till arvode

vid den för docenten Håkansson avsedda personliga befattningen såsom

forskningsassistent. Totala anslagsbehovet skulle sålunda uppgå till

(528 000 + 10 000 + 60 000 + 1 050 + 10 000 =) i avrundat tal 609 000

kronor. Med hänsyn till ovissheten beträffande det verkliga medelsbehovet

till vikariatsersättningar torde anslaget böra givas karaktären av förslagsanslag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

II. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:

Karolinska sjukhuset: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 4 196 000 kronor. Beträffande personalförteckning

och avlöningsstat med tillhörande bestämmelser torde få hänvisas till

sid. 495 ff. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i sina anslagsäskanden för nästa

budgetår förutsatt, att verksamheten vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

skulle komma att fortgå i samma omfattning som under nu löpande

budgetår. Med utgångspunkt från anslagsbelastningen under sistförflutna budgetår

har direktionen beräknat medelsbehovet under ifrågavarande anslag till

4 451 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 255 000 kronor. Av

anslagshöjningen betingas i runt tal 76 000 kronor av föreslagna ändringar beträffande

personalorganisationen eller löneställningen för vissa befattningshavare.

Återstoden avser automatiska ökningar eller höjning med hänsyn till

belastningen under budgetåret 1943/44. Sålunda har direktionen beräknat en

merkostnad av 20 000 kronor med anledning av att den lägre vikarierande

ekonomipersonalen tillerkänts samma löneförmåner som motsvarande extra

ordinarie personal och en merkostnad av 34 750 kronor för beviljade lönetillägg,

motsvarande kristillägg åt ordinarie och extra ordinarie befattningshavare,

åt vikarierande underläkare m. fl. Beträffande personalorganisationen

och löneställningen för vissa befattningshavare har direktionen föreslagit följande

ändringar:

a) inrättande vid radiofysiska institutionen av en befattning i lönegraden

A 28 såsom laborator, tillika avdelningsföreståndare, och en befattning i lönegraden

Eo 23 såsom biträdande strålskyddsinspektör;

b) biträdande narkosöverläkartjänsten (arvode 9 900 kronor) förändras till

befattning såsom narkosöverläkare i lönegraden Eo 26;

c) för radiumhemmets gynekologiska avdelning inrättas en befattning såsom

andre underläkare i lönegraden Ex 22;

d) för psykiatriska kliniken inrättas en befattning såsom förste underläkare

i lönegraden Ex 23;

e) 33 sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 ersättas med samma antal

assistentsköterskebefattningar, varav 20 i lönegraden A 5 och 13 i lönegraden

Eo 5;

f) för medicinska kliniken inrättas en assistentsköterskebefattning i lönegraden

Eo 5;

g) på kirurgiska kliniken änställes ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde

med arvode av 1 800 kronor;

h) i stället för en med arvode av 1 500 kronor förenad befattning såsom

tekniskt biträde på patologiska avdelningen inrättas en motsvarande befattning

i lönegraden Eo 4;

i) för psykiatriska kliniken inrättas en befattning såsom tekniskt biträde i

lönegraden Eo 4;

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majda proposition nr 302.

j) för fysiologiska laboratoriet inrättas en befattning såsom laboratoriebiträde

i lönegraden Eo 7;

k) på ögonkliniken anställes ett sköterskebiträde i lönegraden U 1 i stället

för en elev;

l) arvodet till sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset höjes från 2 400 kronor

till 3 000 kronor;

m) befattningen såsom tandtekniker i lönegraden Ex 7 förändras till motsvarande

befattning i lönegraden Eo 7;

n) uppfattning av två tandsköterskebefattningar i lönegraden U 2 till lönegraden

Eo 4;

o) en befattning såsom fotografiskt biträde i lönegraden U 2 ombildas till

befattning såsom tandsköterska i lönegraden Eo 4;

p) inrättande av två befattningar såsom sjukhusbiträden i lönegraden U 1;

q) för röntgendiagnostiska avdelningen inrättas en skrivbiträdesbefattning

i lönegraden Eo 2;

r) uppflyttning av befattningen såsom maskinmästare i lönegraden A 16

till lönegraden A 17 och av tre maskinisttjänster från lönegraden A 8 till lönegraden

A 9;

s) uppflyttning av fyra reparatörstjänster från lönegraden A 7 till lönegraden

A 8, av två reparatörstjänster från lönegraden Eo 7 till lönegraden Eo 8

och av en reparatörstjänst från lönegraden Ex 7 till lönegraden Eo 8 samt

förändring av en befattning såsom hjälpmontör i lönegraden Ex 5 till motsvarande

befattning i lönegraden Eo 5;

t) ordinariesättning av tre befattningar såsom eldare i lönegraden Eo 5 och

förändring av en befattning såsom eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 till

motsvarande befattning i lönegraden Eo 5.

Beträffande motiveringen för de under d) och h)—j) upptagna förslagen,

vilka jag icke anser mig kunna understödja, torde få hänvisas till handlingarna

i ärendet.

I fråga om övriga nyss berörda förslag inhämtas av handlingarna bland

annat följande.

Nya tjänster vid radiofysiska i n s t i t u t i o n e n. Vid

förstatligandet år 1941 av forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik uppfördes i personalförteckningen för karolinska sjukhuset en

befattning såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare, i lönegraden

A 26, avsedd för radiofysiska institutionen. Vid denna institution inrättades

vidare en biträdande byråingenjörsbefattning med ett arvode av 6 000

kronor. Av besparingsskäl (jfr propositionen 1941:74) uppehälles emellertid

befattningen i A 26 — tills vidare till och med budgetåret 1945/46 — på förordnande.

Den på denna befattning förordnade äger från och med innevarande

budgetår uppbära arvode, motsvarande avlöning jämlikt lönegraden Ex 22,

och den biträdande byråingenjören är från och med samma tidpunkt extra befattningshavare

i lönegraden Ex 18.

I skrivelse till medicinalstyrelsen har föreståndaren för radiofysiska institutionen,

professorn Rolf Sievert framlagt — förutom förslag till viss omläggning

av systemet för finansiering av kontrollverksamheten jämlikt lagen den 6 juni

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 302.

1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. —- förslag om utökning

av personalen vid institutionens kontrollavdelning för röntgendiagnostik (avdelning

A). Av framställningen inhämtas bland annat följande.

Enligt lagen örn tillsyn å radiologiskt arbete m. m. utövas tillsynen över

efterlevnaden av lagen under medicinalstyrelsens överinseende och ledning av

radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare.

Besiktning av anläggningar för röntgen och för radioaktiva ämnen samt av

förvaringsplats för de senare utföras mot gottgörelse till statsverket enligt en

av Kungl. Majit fastställd taxa. Tillsynsverksamheten är uppdelad på tre avdelningar,

varav kontrollavdelning A för röntgenanläggningar, avseende röntgendiagnostik

(medicinsk, odontologisk, veterinärmedicinsk) samt vetenskapliga,

tekniska och undervisningsändamål. Tillsynsverksamheten vid denna

avdelning omhänderhaves huvudsakligen av en förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare,

och en biträdande byråingenjör. I besiktningsverksamheten

deltager tidvis även en extra fysiker, som avlönas av medel från Konung

Gustaf V:s jubileumsfond.

Antalet utförda besiktningar ha ungefär motsvarat vad som beräknades i

det år 1939 utarbetade förslag, som låg till grund för statsövertagandet av institutionens

drift år 1941. Däremot ha besiktningarna ofta ej kunnat göras så

ingående som varit önskvärt. Det har visat sig, att i medeltal vid var fjärde

anläggning, där besiktning verkställts, minst ett fall av strålpåverkan föreligger.

Någon systematiskt genomförd noggrann undersökning av de observerade

strålpåverkningarna har ännu icke kunnat utföras. Detta samt det förhållandet,

att ännu endast 60—70 procent av totala antalet anläggningar besiktigats,

giver anledning förmoda, att såväl skadefrekvensen som totala antalet

skador är större än som hittills konstaterats.

Det är emellertid med nuvarande personal icke möjligt att annat än i ringa

utsträckning utföra en mängd för den fortsatta tillsy^-verksamheten nödvändiga

arbeten. De viktigaste av dessa arbeten äro: sammanställningar över

sambandet mellan arbetsteknik, skyddsåtgärder och skador; mera ingående undersökningar

i de fall, där tydliga strålpåverkningar iakttagits och där risker

för strålskador äro överhängande; systematisk fortlöpande typbesiktning av

vissa röntgeninstrumentarier, behandlingsstativ, genomlysningsstativ m. m.

samt därmed sammanhängande strålningsmätningar; utexperimenterande av

efter elen fortsatta utvecklingen anpassad apparatur för strålnings- och andra

mätningar, avsedd bland annat för undersökningar vid besiktningarna; samt vetenskapligt

arbete inom radiofysiken, vilket är en nödvändig förutsättning för

att tillsyningsmännen skulle kunna väl behärska sitt arbetsområde. Förslag

till allmänna föreskrifter enligt 10 § lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

har icke kunnat fullbordas. Därest nyssnämnda arbeten och en bearbetning

av hittills gjorda erfarenheter kunnat utföras, hade emellertid i huvudsak erforderligt

underlag för utarbetandet av ifrågavarande bestämmelser redan förelegat.

_ Huvudorsaken till att nyssnämnda delar av tillsynsverksamheten måst delvis

åsidosättas är det väsentligt ökade löpande arbetet inom avdelning A. Antalet

röntgenanläggningar för diagnostik är numera avsevärt större än vad som

beräknades år 1939. Det arbete på tjänsterummet, som varje besiktning medför^

har visat sig betydligt mera tidsödande än vad man från början tänkt sig.

Strålskyddsförslag, konsultationer och korrespondens förekomma i väsentligt

större omfattning än som tidigare beräknats. Förekomsten av icke anmälda an
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majda proposition nr 302.

läggningar har icke kunnat tillräckligt undersökas. I stort sett kan omfattningen

av arbetet inom avdelning A beräknas lia ökats med cirka 50 procent i

jämförelse med vad som förutsattes år 1939.

Trots att avdelningsföreståndarna vid avdelningarna B och C biträtt vid

handläggandet av ärenden tillhörande avdelning A och trots att den arbetskraft,

som anställts medelst de institutionsanslag, som äro avsedda för vetenskaplig

forskning, delvis tagits i anspråk för tillsynsverksamheten, ha tjänstemännen

på avdelning A nödgats utföra en avsevärd del av arbetet på övertid

och under semestertid. De ha sålunda under senaste ar icke kunnat uttaga

mer än halv semester, vilket är högst otillfredsställande, då båda förete för

röntgenpåverkan typiska blodförändringar.

I 1939 års utredning för tillsynsverksamheten hade uppgjorts en kalkyl, enligt

vilken summan av de inkommande avgifterna skulle komma att säkert

täcka statens kostnader för tillsynsverksamheten. Den personal, som föreslogs,

ansågs tillräcklig även om arbetet ökade med 10—15 procent. Inkomsterna av

debiterade avgifter ha blivit större än som beräknades år 1939. För avdelning

A hade för budgetåret 1942/43 beräknats 56 500 kronor men debiterats 71 910

kronor. För budgetåret 1943/44 utgjorde det debiterade beloppet cirka 73 000

kronor. _ o

Den personal, som omhänderhar tillsynsverksamheten, måste oundgängligen

ökas för att verksamheten skall kunna bedrivas i den omfattning och pa sådant

sätt, som står i överensstämmelse med lagen om tillsyn å radiologiskt arbete

m. m. Härför erfordras emellertid ett jämförelsevis stort tillskott av personal,

därest man icke genom lämpliga åtgärder möjliggör en smidig anpassning av

tillsyningsmännens arbete. Genom införande av ett licenssystem i stället för

det nuvarande avgiftssystemet skulle besiktningsfrekvensen smidigare kunna

regleras efter det större eller mindre behovet vid olika anläggningar utan att

statens årliga inkomster av tillsynsverksamheten nämnvärt fluktuerade.

Inom avdelning A måste finnas två fullt kompetenta tillsyningsmän, vilka

växelvis utföra besiktningsresor och det arbete för tillsynsverksamheten, som

utföres å radiofysiska institutionen. Därutöver fordras en extra tillsyningsman,

som allt efter behov deltager i dessa arbetsgrenar. I övrigt erfordras en

assistent, vars tjänstgöring lämpligen bör fördelas med två tredjedelar på

avdelning A och återstoden på avdelning B. Personalen på avdelning A bör

utökas på följande sätt:

Nuvarande personal

Föreslagen personal

1 laborator, tillika avdelningsföreståndare, i

lönegraden A 28

1 förste byråingenjör, tillika avdelningsföre- ståndare, i lönegraden A 26 (f. n. Ex 22)

1 strålskyddsinspektör, tillika biträdande av- delningsföreståndare, i lönegraden A 26

1 biträdande byråingenjör i lönegraden Ex 18

1 biträdande strålskyddsinspektör i lönegra- den Eo 23

1 assistent, arvode 6 000 kronor

Med hänsyn till behovet av på självständig forskning grundad erfarenhet

måste avdelningsföreståndaren äga full vetenskaplig kompetens (docentkompetens)

i likhet med vad som är fallet med avdelningsföreståndarna för avdelningarna

B och C. Dessutom bör han ha minst fem års erfarenhet inom röntgenfysik

med speciell inriktning på röntgenanläggningar för diagnostiska och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 303.

tekniska ändamål. Då arbetet inom avdelning A är lika eller mer omfattande

än inom avdelningarna B och C, synes avdelningsföreståndaren för avdelning

A böra erhålla samma tjänsteställning och lönegradsplaoering som de övriga

avdelningsföreståndarna.

Kompetensfordringarna för befattningen såsom strålskyddsinspektör, tillika

biträdande avdelningsföreståndare, bör vara filosofie licentiatexamen i fysik

samt minst tre års arbete inom röntgenfysik med speciell inriktning på röntgenanläggningar

för diagnostiska och tekniska ändamål. Denna tjänst motsvarar

med avseende å kompetensen den nu å personalförteckningen uppförda

befattningen såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare.

För den föreslagna befattningen såsom biträdande strålskyddsinspektör

böra kompetensfordringarna vara filosofie kandidat- eller ämbetsexamen med

minst två betyg i fysik samt minst tre års arbete inom röntgenfysik med speciell

inriktning på anläggningar för diagnostiska och tekniska ändamål.

För den föreslagna befattningen såsom assistent torde icke böra uppställas

några bestämda kompetensfordringar. De rent personliga kvalifikationerna

och sökandens praktiska erfarenhet av laboratoriearbete böra vara avgörande

vid befattningens tillsättande.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse till direktionen vitsordat behovet av de av

institutionsföreståndaren föreslagna nya befattningarna med hänsyn till arbetsbördans

storlek och förordat införande av ett licenssystem.

Direktionen har i anledning av medicinalstyrelsens skrivelse hemställt, att

arbetskrafterna på radiofysiska institutionen måtte utökas med en laborator,

tillika föreståndare, i lönegraden A 28 och en biträdande strålskyddsinspektör

i lönegraden Eo 23.

Statskontoret har anfört:

För att statsverkets kostnader för kontrollorganisationen under de första

åren efter densammas inrättande icke skulle bli så omfattande har bestämts,

att förste byråingenjörstjänsten i A 26 till och med budgetåret 1945/46 endast

skall uppehållas medelst förordnande. Då framställningen giver vid handen,

att det arbete, vilket åligger avdelningsföreståndaren, icke har annan karaktär

eller är av mera kvalificerad beskaffenhet än vad som tidigare beräknats, synes

icke berättigat att nu inrätta en föreståndarbefattning i högre lönegrad än

som tidigare avsetts. Därest arbetsbelastningen kan anses kräva ökad kvalificerad

arbetskraft, bör enligt statskontorets mening den vakantsatta befattningen

i lönegrad A 26 tillsättas med bibehållande av nu befintliga tjänster.

Då vid statskontrollens införande förutsattes, att kontrollavgifterna i stort

sett skulle täcka statsverkets kostnader för den därmed sysselsatta personalen,

synes i samband nied personalökningen en omreglering av kontrollavgifterna

böra övervägas.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Därest den föreslagna jämförelsevis betydande utökningen av personalen å

radiofysiska institutionen befinnes erforderlig, synes lönenämnden annan erinran

icke böra framställas mot de för befattningshavarna föreslagna löneställningarna,

än att den biträdande strålskyddsinspektörens placering i Eo 23

förefaller hög. Åtminstone tills vidare torde enligt lönenämndens mening en

befattning i Eo 21 vara tillfyllest, för ändamålet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond har såsom sin mening hävdat,

att en personalförstärkning av det omfång, som föreståndaren för radiofysiska

institutionen föreslagit, vore oundgängligen nödvändig för att tillsynsverksamheten

vid institutionen icke skulle såsom hittills varit fallet allvarligt

inkräkta på det vetenskapliga arbetet vid institutionen.

Narkosöverläkaren. För en biträdande överläkare (narkosöverläkare)

på kirurgiska kliniken har från och med budgetåret 1939/40 funnits

ett arvode, nu uppgående till 9 900 kronor.

Direktionen har hemställt örn förändring av denna befattning till extra ordinarie

överläkartjänst i 26 lönegraden. Till stöd för framställningen har anförts:
Ifrågavarande

befattning tillkom från och med budgetåret 1939/40 på förslag

av direktionen, som i samband därmed anförde bland annat följande. Vid

de kirurgiska undervisningsklinikerna i Stockholm hade de yngsta amanuenserna

plägat tjänstgöra såsom narkosläkare. En stor olägenhet med detta

system vore svårigheten att bibehålla en betryggande kontinuitet. Narkosgivning

hade utvecklats till en specialitet. Även för forskningen inom detta

område samt för utveckling och förbättring av bedövningsmetoderna krävdes

en särskild narkosläkare. Direktionen ansåge det därför vara nödvändigt att

vid karolinska sjukhuset anställdes en sådan läkare — i likhet med vad fallet

vore vid de större sjukhusen i Amerikas förenta stater och England. Till denna

läkares uppgifter skulle även höra att instruera den s. k. narkosunderläkaren

och giva kurser i allmännarkos och lokalanästesi.

Under den därefter gångna tiden har man haft rikliga tillfällen att erfara

den mycket stora betydelse för hela vårt lands sjukvård, som befattningens

tillkomst inneburit. De därvid prövade moderna narkosformerna ha dels medfört

betydande lindring i patienternas lidanden och dels möjliggjort operativ

behandling i många fall, där sådan behandling vid tidigare narkosformer ansetts

utesluten.

Direktionen anser en självständig narkosöverläkartjänst för såväl karolinska

sjukhuset som serafimerlasarettet synnerligen behövlig. Befattningen bör liksom

överläkartjänsten i plastisk kirurgi placeras i lönegraden Eo 26.

Statskontoret har avstyrkt framställningen och därvid anfört bland annat

följande.

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat är den nuvarande befattningen

icke förenad med heltidstjänstgöring. Direktionen har enligt statskontorets

mening icke anfört några bärande skäl för den föreslagna omändringen.

Någon ökad arbetsbörda eller utvidgning av befattningshavarens arbetsuppgifter

har icke heller åberopats.

Med anledning av vad statskontoret anfört har narkosöverläkaren T. Gördit

framhållit, att han alltsedan befattningens tillträdande haft en daglig arbetstid

av 6—10 timmar och att hans effektiva arbetstid vid 1941 års besparingsundersökningar

på sjukhuset konstaterats vara cirka 50 timmar per vecka.

Vidare har Gerdh påpekat, att hans arbete också omfattade undervisning

samt att han hela dygnet måste vara jourhavande för konsultationer och

akuta fall.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ■SOU.

Underläkare. Direktionen har hemställt om inrättande av ytterligare

en andre underläkartjänst (Ex 22) på radiumhemmets gynekologiska avdelning.

Till stöd härför har anförts:

Överläkaren för kvinnokliniken, professorn A. Westman har hos karolinska

institutet anhållit örn vidtagande av åtgärder i anledning av att sådana gynekologiska

sjukdomsfall, som stå i samband med elakartade svulster, undandragas

den på kvinnokliniken bedrivna undervisningen, då dessa sjukdomsfall

behandlas på radiumhemmets gynekologiska avdelning, varvid

ifrågasatts, att överläkaren för sistnämnda avdelning skulle där meddela

undervisning beträffande dylika sjukdomsfall. Nämnde överläkare lär emellertid

ha ansett sig förhindrad härtill örn ej en utökning av avdelningens

läkarkrafter kunde ge honom möjlighet att vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter

medhinna sådan undervisning. Forskningsnämnden för Konung

Gustaf V:s jubileumsfond har meddelat, att en extra läkare anställts

på avdelningen med avlöning av medel, som ställts till förfogande av cancerföreningen,

men att bidrag från föreningen icke kunde påräknas efter

den 1 juli 1945. Med hänsyn till angelägenheten av att undervisning beträffande

ifrågavarande sjukdomsfall kommer till stånd och då en ökning

av antalet läkare på avdelningen även ur sjukvårdssynpunkt är påkallad på

grund av ökning av avdelningens verksamhet, anser sig direktionen böra

föreslå, att antalet läkare på avdelningen utökas med en andre underläkare.

Universitetskanslern har, i likhet med lärarkollegiet vid karolinslca institutet,

tillstyrkt framställningen.

Statskontoret har avstyrkt förslaget med följande motivering.

Av besparingsberedningen tillkallade sakkunniga förordade år 1941 indragning

av två eller åtminstone en andre underläkartjänst på radiumhemmet.

Chefen för ecklesiastikdepartementet förordade för sin del efter ytterligare

utredning i propositionen 1943: 175, att en förste underläkartjänst indroges.

Riksdagen medgav emellertid endast utbyte av en förste underläkartjänst mot

en andre underläkarbefattning. Vid nu angivna förhållande måste statskontoret

bestämt motsätta sig inrättande av en ny läkartjänst å radiumhemmet.

Därest förstärkning av underläkarkrafterna erfordras å gynekologiska avdelningen

synes möjlighet härtill förefinnas genom en omfördelning mellan radiumhemmets

olika avdelningar av redan befintliga läkartjänster.

Assistent sköterskornas löneställning. Vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet finnas ordinarie befattningar i lönegraden

A 7 icke blott för sjuksköterskor, som fullgöra tjänstgöring i mera självständig

ställning (avdelnings-, operations-, röntgen-, laboratorie- och polikliniksköterskor)

utan även för ett visst antal sköterskor med uppgifter, motsvarande

dem som åvila assistentsköterskor i lönegraden Eo 5. Den senare anordningen

har vidtagits huvudsakligen emedan befordringsmöjligheterna för dessa

sköterskor eljest skulle bli ogynnsamma och inverka menligt på rekryteringen.

I besparingssyfte föreslog direktionen i sina anslagsäskanden för innevarande

budgetår, att placering i lönegraden A 7 i regel borde — liksom vid flertalet

andra sjukhus — förbehållas sköterskor i mera självständig ställning. Ordinarie

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

sjuksköterskebefattningar i nämnda lönegrad, vilka innehafts eller innehades

av assistentsköterskor, borde vid ledighet ersättas med tjänster i lönegraden

Eo 5. Departementschefen (1944 års åttonde huvudtitel, sid. 202 och 212)

anslöt sig till direktionens förslag. Riksdagen (skrivelsen 1944: 8, sid. 27 f.)

ansåg sig emellertid böra ifrågasätta, om icke ett antal ordinarie tjänster

alltjämt borde finnas för assistentsköterskor, avsedda i första hand för de

assistentsköterskor, som hade en mera ansvarsbetonad tjänstgöring och begärde

utredning i frågan.

På Kungl. Maj:ts uppdrag har nu direktionen verkställt den begärda utredningen.

Direktionen har föreslagit, att större delen av ifrågavarande assistentsköterskor

placeras i lönegraden A 5 och den mindre delen i lönegraden

Eo 5. Av utredningen må här återgivas följande.

Antalet sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 utgör vid karolinska

sjukhuset 155 och vid serafimerlasarettet 60. Antalet assistentskötersketjamster

i lönegraden Eo 5 är respektive 130 och 60. Av de ordinarie äro för närvarande

33 befattningar vid karolinska sjukhuset och 15 vid serafimerlasarettet

förenade med assistentskötersketjänstgöring eller därmed jämställd

tjänstgöring.

Riksdagen har särskilt framhållit, att de nattjänstgörande assistentsköterskorna

hade ett betydande ansvar. Nattjänsten utövas huvudsakligen av

assistentsköterskor. För de på övergångsstat i lönegraden A 7 uppförda nattöversköterskor,

som ännu icke kunnat — i enlighet med vad i propositionen

1942:288, sid. 43, förordats — ersättas med elever,1 är tjänstgöringen mer

eller mindre kontinuerligt förlagd till natten. Vårdavdelningarnas nattjänstgörande

assistentsköterskor och nattsköterskorna vid serafimerlasarettet alternera

däremot periodvis mellan natt- och dagtjänst. Den omständigheten, att

de tidvis fullgöra nattjänst, kan icke i och för sig anses innebära en särskild

ansvarsställning, som bör föranleda högre löneställning.

Om samtliga sjuksköterskor, som intaga en mera självständig ansvarsställning,

hänföras till lönegraden A 7, synas övriga sjuksköterskor i ansvarshänseende

vara tämligen jämställda, varför ur denna synpunkt icke torde föreligga

någon anledning till lönedifferentiering dem emellan. Ur andra synpunkter kan

emellertid skäl föreligga för en lönedifferentiering. Dels kan tjänstgöringen

på viss eller vissa avdelningar vara särskilt tyngande och i följd därav föranleda

rekryteringssvårigheter, för vilkas undanröjande en förhöjd löneställning

kan bli erforderlig, och dels föreligger ur befordringssynpunkt anledning att

viss möjlighet till befordran inom assistentsköterskegraden beredes sådana

assistentsköterskor, som icke inom skälig tid kunna befordras till befattningar

såsom avdelningssköterskor eller därmed jämställda tjänster. Under

åberopande av 1944 års riksdags uttalande, att assistentsköterskorna vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet icke böra helt berövas befordringsmöjligheterna

inom assistentsköterskegraden, får direktionen hemställa, att

ett antal ordinarie befattningar för assistentsköterskor måtte finnas tillgängliga

vid vartdera sjukhuset för att disponeras under nyss angivna särskilda

förutsättningar. Antalet dylika ordinarie assistentsköterskebefattningar sy
1

Direktionen Ilar undersökt möjligheten av att i stället ersätta nattsköterskorna med sköterskebiträden

men funnit ett dylikt utbyte icke för närvarande böra ifrågakomma. Statskontoret

bär i avgivet yttrande anslutit sig till denna uppfattning men ansett frågan böra

återupptagas vid gynnsammare tidpunkt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

nes tills vidare i avbidan på att närmare erfarenhet vinnes kunna begränsas

till förslagsvis 20 vid karolinska sjukhuset och 15 vid serafimerlasarettet.

I den mån förutsättningar för befattningarnas ibruktagande saknas,

synas befattningarna böra få uppehållas av extra ordinarie assistentsköterskor.

Riksdagen har erinrat örn att sjuksköterskor vid dövstumskolorna äro placerade

i lönegraden A 6. Till denna lönegrad äro även hänförda översköterskor

vid statens sinnessjukhus. De båda sistnämnda kategorierna torde dock vara

närmast jämförliga med avdelningssköterskor. Med hänsyn till assistentsköterskornas

ansvar och omfattande utbildning finner direktionen skäl tala för

att även de ordinarie assistentsköterskebefattningarna placeras i 6 lönegraden.

Emellertid skulle rekryteringen av landsortssjukhusens kvalificerade sjuksköterskebefattningar

kunna ogynnsamt påverkas därigenom. Begynnelselönen

för extra ordinarie assistentsköterskor vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

synes nämligen överstiga begynnelselönen för avdelningssköterskor

vid landstingens sjukhus, sådan denna bestämts för år 1945 i en mellan landstingsförbundet

och svensk sjuksköterskeförening träffad överenskommelse.

Visserligen kunna lönerna för landstingssjukhusens sköterskor väntas bli höjda

inom en snar framtid, men då en allmän utredning angående lönesättningen

för sköterskorna vid landets sjukhus torde vara att vänta, anser sig direktionen

böra inskränka sig till att förorda, att de ordinarie assistentsköterskorna vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet placeras i lönegraden A 5. En

sådan lönesättning torde icke föregripa nyssnämnda utredning.

Av de 33 sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 vid karolinska sjukhuset,

som äro förenade med assistentskötersketjänstgöring, äro 9 vakanta

och kunna omedelbart ersättas med assistentsköterskebefattningar i lönegraden

Eo 5. Övriga 24 assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 7 synas böra

upptagas på övergångsstat för att framdeles vid uppkommande vakans ersättas,

20 befattningar med assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 5 och

4 befattningar med dylika befattningar i lönegraden Eo 5.

Inom direktionen har professorn J. W. Nordenson anmält avvikande mening

och anfört i huvudsak följande.

Villkoren för befordran av assistentsköterska till ordinarie tjänst böra klart

fastställas. Antalet ordinarie tjänster böra fördelas på karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet i förhållande till antalet assistentskötersketjänster. Då

antalet assistentsköterskor vid karolinska sjukhuset är dubbelt så stort som

vid serafimerlasarettet, bör därför 36 ordinarie assistentskötersketjänster fördelas

med 24 på karolinska sjukhuset och 12 på serafimerlasarettet. Då den

föreslagna placeringen av assistentsköterskor i ordinarie ställning skulle göra

anordningen med nattvakande assistentsköterskor ännu dyrare, är en förnyad

utredning av frågan örn nattjänsten nödvändig.

Statskontoret har erinrat, att chefen för finansdepartementet den 30 september

1944 bemyndigats tillkalla sakkunniga för utredning av de statsanställda

sjuksköterskornas m. fl. löne- och anställningsförhållanden (jfr riksdagens

skrivelse 1944: 451). I betraktande av de skäl direktionen anfört till

stöd för sitt förslag ville statskontoret emellertid icke motsätta sig, att ett

antal ordinarie befattningar i assistentsköterskegraden med placering i lönegraden

A 5 redan nu inrättades.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Såsom direktionen framhållit, torde en allmän utredning angående avlöningsförhållandena

för sjuksköterskor inom kort igångsättas. Vid sådant förhållande

kan lönenämnden icke tillstyrka förslaget om inrättande av för

assistentsköterskor avsedda ordinarie sjuksköterskebefattningar i A 5 vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet.

Ny sjukvårdspersonal. Direktionen har bland annat föreslagit

inrättande av en assistentskötersketjänst (Eo 5) på medicinska kliniken, anvisande

av 1 800 kronor för anställande av ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde

på kirurgiska kliniken och anställande av ett sköterskebiträde

(Ul) i stället för en elev på ögonkliniken. Till stöd härför har anförts huvudsakligen

följande.

Då personalen på fysikaliska avdelningen visat sig otillräcklig, har behovet

av förstärkning provisoriskt tillgodosetts genom överflyttning till avdelningen

av en ordinarie sjuksköterska, som efter långvarig sjukdom är urståndsatt att

fullgöra vanlig skötersketjänst men vars hälsotillstånd dock medger, att hon

fullt tillfredsställande kan ombesörja vissa fysikaliska behandlingar. Härigenom

har vunnits, att arbete kunnat beredas henne och att ett avsevärt ökat

antal patienter kunnat mottagas på avdelningen, varigenom sjukhusets inkomster

stegrats. Genom höjning av behandlingsavgifterna kommer inkomsterna

att ytterligare ökas med ett beräknat belopp av cirka 4 000 kronor

för år. På den vårdavdelning av medicinska kliniken, från vilken sköterskan

flyttats, ersättes hon för närvarande av en extra sköterska. Då ringa utsikt

finnes, att den ordinarie sköterskan skall kunna återgå i tjänst där, hemställer

direktionen, att ytterligare en extra ordinarie assistentskötersketjänst måtte inrättas

för nämnda medicinska avdelning.

Överläkaren för sjukhusets kirurgiska klinik, professorn J. Hellström har,

under åberopande att den behandling med A. P .-tabletter, som sedan början

av innevarande år tillämpats på kliniken såsom förebyggande åtgärd mot blodpropp,

krävde ökad laboratoriepersonal, hemställt, att en laboratoriesköterska

på kemiska centrallaboratoriet, som tidigare varit placerad på den kirurgiska

garnisonsavdelningen, måtte återflyttas till nämnda avdelning och att i stället

en ny laboratoriesköterska måtte anställas vid centrallaboratoriet. Direktionen

ämnar verkställa utredning rörande organisationen av laboratorieverksamheten

vid sjukhuset och serafimerlasarettet, då laboratoriernas kapacitet synes

vara otillräcklig. I avbidan på resultatet av utredningen anser sig direktionen

böra inskränka sig till att hemställa — bland annat — att ett arvode av

1 800 kronor flir år anvisas för ett halvtidsanställt laboratoriebiträde på den

kirurgiska kliniken för ifrågavarande behandling.

Överläkaren för sjukhusets ögonklinik, professorn J. W. Nordenson har

hemställt, att ett sköterskebiträde måtte anställas på den allmänna avdelning

av kliniken, som fått tagas i bruk från och med den 1 juli 1043. Då den sjukvårdselev,

som beräknats för nämnda avdelning, icke kunnat erhållas och då

det under nuvarande förhållanden icke är sannolikt att någon sådan elev kan

erhållas under nästa budgetår, synes det vara nödvändigt att då ersätta denna

elev med ett sköterskebiträde.

Statskontoret har avstyrkt framställningen om inrättande av en ny assistentskötersketjänst

med hänsyn till att ett liknande förslag för innevarande

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

budgetår icke bifallits. Utbytet av en elev mot ett sköterskebiträde på ögonkliniken

har ämbetsverket icke velat motsätta sig.

Sjukgymnasterna. Direktionen har hemställt om höjning av arvodet

åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset, vilken har en daglig arbetstid

av omkring 4 timmar, med 600 kronor till 3 000 kronor och härom anfört:

Chefläkaren för garnisonssjukhuset har hemställt om förhöjt arvode för den

sjukgymnast, som omhänderhar sjukgymnastisk behandling av inneliggande

patienter därstädes. Då det arvode av 2 400 kronor, som direktionen fastställt

för henne i samband med sjukhusets övertagande, för närvarande måste anses

alltför lågt i förhållande till det arbete, som ankommer på henne, synes höjning

av detta arvode till ett av chefläkaren föreslaget belopp av 3 000 kronor

vara befogad.

Statskontoret har ansett, att någon höjning av arvodet icke för närvarande

borde ifrågakomma.

Tandvårdspersonalen. Direktionen har gjort framställning om

förhöjd löneställning åt den på tandpolikliniken anställda tandteknikern och

åt där tjänstgörande tandsköterskor, av vilka en innehar befattning såsom

fotografibiträde. Direktionen har anfört:

Tandteknikern är för närvarande placerad i lönegraden Ex 7 och tandsköterskorna

samt fotografibiträdet i lönegraden U 2. Enligt förslag av poliklinikföreståndaren

skulle den förre placeras i lönegraden A 7 och de senare i lönegraderna

A 5 eller Eo 5.

Enlig vad direktionen inhämtat kan förslag förväntas om placering av den

militära tandvårdens tandsköterskor i lönegraden Eo 4. I anledning härav får

direktionen föreslå, att två tandsköterskor samt fotografibiträdet placeras såsom

tandsköterskor i lönegraden Eo4. Direktionen förordar även extra ordinarie

anställning för tandteknikern i lönegraden Eo 7.

Föreståndaren för tandpolikliniken S. T. Thuréns har i yttrande till direktionens

protokoll förordat, att tandteknikern placeras i lönegraden A 7,

två av tandsköterskorna i lönegraden A 5 och den tredje i lönegraden Eo5.

Statskontoret har anfört:

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat tjänstgör på tandpolikliniken,

förutom tandsköterskor och fotografibiträde, två sjuksköterskor. Då behovet

av viss kvalificerad personal för polikliniken härigenom synes tillgodosett,

måste statskontoret motsätta sig, att tandskötersketjänsterna och fotografibiträdestjänsten

i U 2 ersättas med mera kvalificerade befattningar i den föreslagna

lönegraden.

Allmänna lönenämnden har lämnat direktionens ifrågavarande förslag utan

erinran.

Nya sjukhusbiträden (städerskor). Direktionen har hemställt

örn inrättande av ytterligare två befattningar såsom sjukhusbiträden i

lönegraden U 1. Som skäl härför har direktionen i huvudsak anfört:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Avdelning 29 av civilförvaltningens personalförbund har hos direktionen

hemställt, att antalet sjukhusbiträden (städerskor) vid sjukhuset måtte ökas

med tre för möjliggörande av erforderlig justering av städerskedistrikten inom

vissa avdelningar av sjukhuset. Därjämte har dels överläkaren för sjukhusets

kirurgiska klinik, professorn J. Hellström hemställt om ytterligare en städerska

på klinikens operationsavdelning, dels laboratorn på det fysiologiska

centrallaboratoriet hemställt örn ytterligare en städerska på nämnda laboratorium.

Innan närmare utredning angående eventuella jämkningar av städerskedistrikten

verkställts, kan det icke med säkerhet bedömas huru stor personnalökning

erfordras för städningsarbetets behöriga fullgörande. På vissa avdelningar,

särskilt kirurgiska klinikens operationsavdelning och förlossningsavdelningen,

har det emellertid förelegat stora svårigheter att med nu tillgänglig

städningspersonal fullgöra erforderlig städning och renhållning. Med hänsyn

till de stora risker, som ett åsidosättande av städningen och renhållningen

på operationsavdelningen och förlossningsavdelningen kan innebära, anser sig

direktionen böra hemställa, att ytterligare två sjukhusbiträden (städerskor)

måtte få anställas för tillgodoseende i första hand av renhållningen på dessa

avdelningar.

Statskontoret har anfört, att då frågan örn städningsarbetets omorganisation

för närvarande vore föremål för direktionens övervägande, medel icke syntes

böra beräknas för anställande av ytterligare städerskor.

Skrivbiträde. Direktionen har hemställt om inrättande av en ny befattning

som extra ordinarie skrivbiträde (Eo 2) på röntgendiagnostiska avdelningen.

Av en till grund för förslaget liggande framställning av överläkaren

på avdelningen, professorn Å. Åkerlund inhämtas:

Antalet röntgenundersökningar har kontinuerligt ökats från 20 457 under

februari—december 1940 till 37 130 under år 1943. På grund av denna alltjämt

fortsättande ökning har arbetet på expeditionen kraftigt ökats, så att

trots betydande övertidsarbete endast den allra viktigaste delen av arbetet

medhinnes och betydande oreda i filmarkivet vållats. På avdelningens expedition

måste därför snarast anställas ytterligare ett extra ordinarie kontorsbiträde

och ett skrivbiträde. Skrivbiträdets uppgift är att sortera, arkivera

samt framtaga ur arkivet alla filmer, vilket arbete är synnerligen tidsödande

och kräver stor noggrannhet. Detta arbete har förut delvis utförts av de biträden,

som tjänstgöra som korridorvakter på respektive röntgenavdelningar,,

men på grund av den starkt ökade belastningen på avdelningarna har dessa

biträdens arbete där blivit så betungande, att annat arbete ej medhinnes.

Statskontoret har ansett behovet av skrivbiträdet icke vara tillfredsställande

styrkt.

Förbättrad lönest ä Ilning för maskinpersonal m. m.

De sakkunniga, som inom socialdepartementet tillkallats för översyn av tjänsteförteckningen

vid statens sinnessjukhus m. m. (tjänsteförteckningssaklcunniga

för statens sinnessjukhus) lia i sitt den 18 januari 1943 avgivna betänkande

upptagit till behandling vissa frågor beträffande lönegradsplaceringen,

för maskinpersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Beträffande maskin mästarens vid karolinska sjukhuset

löneställning ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

En viss skillnad i lönehänseende synes motiverad mellan maskinmästaren

vid karolinska sjukhuset och de högst placerade maskinmästarna vid sinnessjukhusen.

För de sistnämnda ha de sakkunniga, i likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,

förordat en uppf lyftning till 15 lönegraden. Maskinmästaren

vid karolinska sjukhuset är för närvarande placerad två lönegrader

högre än maskinmästare av lia klass vid statens sinnessjukhus. Direktionen

för karolinska sjukhuset hade i skrivelse den 26 oktober 1938 föreslagit

befattningens placering i 20 lönegraden, varvid såsom jämförelse åberopades

övermaskinistbefattningarna vid statens järnvägars ångfärjor. Mot detta förslag

framfördes invändningar både av statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, varvid lönenämnden — under erinran att maskinmästarna

av lia klass vid statens sinnessjukhus vore placerade i 14 lönegraden

och att underinspektörerna vid yrkesinspektionen tillhörde 16 lönegraden

— förklarade sig icke kunna tillstyrka en högre placering av maskinmästaren

vid karolinska sjukhuset än i sistnämnda lönegrad. I förnyat

yttrande den 6 februari 1939 i anledning av myndigheternas remissyttranden

anslöt sig direktionen för karolinska sjukhuset till lönenämndens förslag,

att maskinmästaren vid sjukhuset borde placeras i 16 lönegraden.

Föredragande departementschefen (propositionen 1939: 206 sid. 80) biträdde

detta förslag, och riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Därest i enlighet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas och de sakkunnigas

samstämmiga förslag maskinmästarna av l:a klass vid statens sinnessjukhus

uppflyttas till 15 lönegraden och maskinmästaren vid karolinska

sjukhuset därjämte skulle bibehållas i oförändrad löneställning, skulle den

nuvarande skillnaden i lönehänseende mellan sistnämnda befattningshavare

och de förstnämnda komma att minskas från två lönegrader till en. Enligt de

sakkunnigas uppfattning förefaller den nuvarande lönegradsskillnaden icke

omotiverad med hänsyn till beskaffenheten av anläggningen å karolinska sjukhuset,

omfattande olika specialavdelningar som icke förefinnas vid sinnessjukhusen.

I konsekvens härmed synes de sakkunniga fog föreligga för övervägande,

huruvida icke en uppfattning av maskinmästaren vid karolinska

sjukhuset till 17 lönegraden bör äga rum, därest maskinmästarna av l:a klass

vid statens sinnessjukhus placeras i 15 lönegraden. För ett dylikt övervägande

talar även den omständigheten, att underinspektörerna vid yrkesinspektionen

numera efter förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppflyttas från

16 till 17 lönegraden.

Förslaget om uppflyttning av maskinmästaren från 16 till 17 lönegraden

har tillstyrkts av direktionen för karolinska sjukhuset och allmänna lönenämnden

men avstyrkts av statskontoret.

Beträffande maskinisternas vid karolinska sjukhuset

löneställning ha tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus anfört

följande.

För närvarande finnas vid karolinska sjukhuset 1 maskinist av Ira klass i

lönegraden A 12 och 3 maskinister av 2:a klass i lönegraden A 8. Maskinisten

av l:a klass är maskinmästarens medhjälpare och ställföreträdare, och maskinisterna

av 2:a klass äro avsedda för vakttjänstgöringen å maskinavdelningen,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

vilken tjänstgöring omfattar hela dygnet under största delen av året (propositionen

1939:206 sid. 77).

Vad beträffar maskinisten av lia klass är denne för närvarande placerad två

lönegrader högre än maskinist av lia klass vid sinnessjukhus. Sistnämnda

befattningshavargrupp har av de sakkunniga föreslagits till uppflyttning från

lönegraden A 10 till Ali. De sakkunniga ha emellertid icke funnit anledning

ifrågasätta den konsekvensen av nämnda förslag, att maskinisten av lia klass

vid karolinska sjukhuset skulle uppflyttas från A 12 till A 13. Någon nedflyttning

från A 12 till All synes å andra sidan, med tanke på den ifrågavarande

anläggningens beskaffenhet, icke heller böra ifrågakomma. De sakkunniga

föreslå, att maskinisten av lia klass vid karolinska sjukhuset bibehålies

i oförändrad lönegrad (A 12).

I fråga om maskinisttjänsterna av 2:a klass vid karolinska sjukhuset föreslå

de sakkunniga enahanda förändring i löneställningen, som av dem föreslagits

beträffande maskinisttjänst av 2:a klass vid sinnessjukhus. I enlighet

härmed böra maskinisttjänsterna av 2:a klass vid karolinska sjukhuset uppflyttas

från lönegraden A 8 till A 9. Samtliga maskinisttjänster vid karolinska

sjukhuset torde, liksom vid sinnessjukhusen, hädanefter böra upptagas

utan klassbeteckning.

De av de sakkunniga behandlade maskinisttjänsterna av 2:a klass vid

karolinska sjukhuset benämnas numera maskinisttjänster av 3:e klass.

Förslaget om uppflyttning av de tre ordinarie maskinisterna av 3:e klass vid

karolinska sjukhuset från 8 till 9 lönegraden har tillstyrkts av direktionen för

karolinska sjukhuset och allmänna lönenämnden men avstyrkts av statskontoret.

Tjänsteförteckningssakkunniga för sinnessjukhusen ha beträffande frågan

om löneställningen för reparatörspersonal vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet uttalat, att de saknade

bestämda hållpunkter för att kunna tillstyrka av vederbörande personalorganisation

framställt yrkande, att samtliga ordinarie och extra ordinarie reparatörst

jänster vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle förändras

till montörs- eller förste reparatörst jänster i 10 lönegraden. De sakkunniga

erinrade, att reparatörerna vid telegrafverket och statens vattenfallsverk

hänförts dels till den normala reparatörsgraden, nämligen lönegraden

A 7, dels till lönegraden A 8, medan montörer vid statens vattenfallsverk

tillhörde lönegraden A 9; förste reparatörer vid telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk vore inplacerade i lönegraden A 10. Såvitt

de sakkunniga kunnat finna, förelåge vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

speciella förhållanden i förevarande hänseende, vilka icke

ägde sin motsvarighet vid sinnessjukhusen. Med hänsyn härtill och då

dessutom frågan örn ifrågavarande reparatörers löneställning prövats av

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, ansågo sig de sakkunniga icke böra

ingå på förevarande spörsmål.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande i anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas

för sinnessjukhusen förslag framhållit, att reparatörerna

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i lönehänscende vore

Bihang till riksdagens protolcoll lSlt5. 1 sami. Nr 302. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts proposition nr 302.

sämre ställda än motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen, vilka

i regel vore placerade i 8 lönegraden, samt hemställt, att ifrågavarande reparatörer

måtte placeras i sistnämnda lönegrad, till dess det efter närmare utredning

kunde avgöras, i vilken omfattning de borde uppflyttas i högre lönegrad.

Genom beslut den 22 september 1944 uppdrog Kungl. Majit, i anledning

av en av civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 gjord framställning i

ämnet, åt allmänna lönenämnden att verkställa utredning och avgiva förslag

beträffande lönegradsplaceringen för montörer och reparatörer vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet. Lönenämnden har med skrivelse den 23 november

1944 inkommit med utredning och förslag i ämnet. Lönenämnden har

anfört bland annat följande.

Det nuvarande antalet lönegradsplacerade reparatörs- och montörsbefattningar

vid ifrågavarande sjukhus framgår av följande sammanställning:

Befattningshavare

Karolinska sjukhuset

Antal, lönegrad

Serafimerlasarettet

Antal, lönegrad

elektriska reparatörer.....

2 A 7, 1 Eo 7, 1 Ex 7

mekaniska reparatörer.....

2 A 7, 1 Eo 7

reparatörer ...........

2 A 7

hjälpmontör...........

1 Ex 5

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har i under år 1942

gjorda framställningar hemställt, beträffande karolinska sjukhuset, att de

6 till A 7 och Eo 7 hänförda reparatörerna måtte uppflyttas till A 10, att den

till Ex 7 hänförda reparatören måtte uppflyttas till Eo 9 och att den till Ex 5

hänförda hjälpmontören måtte uppflyttas till Eo 6 ävensom, beträffande serafimerlasarettet,

att de 2 till A 7 hänförda reparatörerna måtte uppflyttas

till A 10.

Lönenämnden har för att kunna närmare bedöma den föreliggande frågan

avlagt besök å karolinska sjukhuset och därvid tagit kännedom örn organisationen

av sjukhusets maskin- och verkstadsavdelning. I samband därmed har

lönenämnden haft överläggningar med sjukhusets överdirektör, syssloman och

maskinmästare samt med ordföranden i civilförvaltningens personalförbunds

avdelning 29.

Inledningsvis vill lönenämnden erinra, att direktionen för karolinska sjukhuset

i skrivelse den 26 oktober 1938, i vilken direktionen framlade ett omfattande

förslag beträffande personalfrågor och anslagsbehov vid såväl karolinska

sjukhuset som serafimerlasarettet, uttalade, att vid det förra sjukhuset

borde upprättas en särskild maskin- och verkstadsavdelning (jämför propositionen

1939: 206 sid. 76). Sjukhusets tekniska utrustning vore mycket omfattande

och dyrbar. Moderna maskiner för mekanisk verkstad, smedja och

plåtslageri m. m. hade anskaffats för att reparationer av olika slag skulle

kunna utföras vid sjukhuset. Såsom chef för maskin- och verkstadsavdelningen

skulle fungera en övermaskinist (sedermera benämnd maskinmästare),

och såsom dennes medhjälpare vid driftledningen samt vid tillsyn och underhåll

av sjukhusets tekniska anläggningar och såsom ställföreträdare er
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

fordrades en förste maskinist (numera maskinist av l:a klass). För utförandet

av förekommande reparationer å sjukhusets elektriska starkströms- och svagströmsanläggningar,

tillsyn och skötsel av hissar och för erforderliga mindre

utökningar och nyanläggningar beräknades 2 elektriska montörer bliva behövliga.

Vidare måste yrkeskunnig personal anställas för rör- och mekaniska

reparationer och arbeten av olika slag, vartill beräknades 3 reparatörer. Härtill

komme den redan anställda röntgenreparatören. Sammanlagt hade alltså upptagits

6 reparatörer med placering i 7 lönegraden, därav 4 såsom ordinarie och

2 såsom extra ordinarie. Beträffande serafimerlasarettets reparatörer gjorde direktionen

i sin nyssnämnda skrivelse icke något särskilt uttalande utan utgick

ifrån att 2 redan tidigare därstädes inrättade ordinarie reparatörstjänster i

7 lönegraden skulle bibehållas oförändrade. Vad direktionen sålunda föreslagit

beträffande reparatörer och montörer vid ifrågavarande sjukhus lämnades av

föredragande departementschefen utan erinran och godkändes av riksdagen.

En sammanställning av den nyss angivna personaluppsättningen enligt

1939 års proposition med den inledningsvis i detta utlåtande intagna tablån

ger vid handen, att ifrågavarande personal, såvitt angår karolinska sjukhuset,

numera ökats med 1 elektrisk reparatör i Ex 7 och 1 "hjälpmontör i Ex 5.

Till stöd för sitt yrkande att reparatörer och montörer vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet skulle uppflyttas till 10 lönegraden, har civilförvaltningens

personalförbund beträffande montörerna vid karolinska sjukhuset

åberopat de stora krav på yrkesskicklighet, som ställas på dem såsom

en följd av de förekommande arbetsuppgifternas stora omfattning och svårighetsgrad,

varjämte jämförelse gjorts med montörer (A 12) och förste reparatörer

_(A 10) vid affärsdrivande verk. Beträffande reparatörerna vid karolinska

sjukhuset har personalförbundet framhållit, att de på grund av sjukhusets

stora omfattning samt förekomsten av stora mekaniska anläggningar

och ledningssystem måste vara kompetenta att på egen hand utföra och leda

de mera omfattande reparations- och anläggningsarbeten, som förekomma på

sjukhuset. I fråga om den föreslagna lönegradsuppflyttningen av reparatörerna

vid serafimerlasarettet har någon särskild motivering icke framlagts.

. För egen del får lönenämnden till en början framhålla, att vid karolinska

sjukhuset finnes anställd en maskinist av l:a klass, vilken — såsom av det

förut anförda framgår — förutsatts skola vara maskinmästarens medhjälpare

vid driftsledningen samt vid tillsyn och underhåll av sjukhusets tekniska anläggningar.

Denne maskinist tillhör lönegrad 12. Vid fastställandet av denna

lönegradsplacering framhöll riksdagen (skrivelsen 1939:352, sid. 5), att riksdagen

utgått från att nämnde befattningshavare komme att utnyttjas för de

kvalificerade göromål, som av direktionen anförts såsom motiv för en högre

lönegradsplacering än den av statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd ifrågasatta (d. v. s. 10 lönegraden). Förefintligheten av den nu

omhandlade maskinisttjänsten av Ira klass synes lönenämnden böra beaktas

vid bedömandet av det spörsmål, varom i förevarande ärende är fråga.

. Vidare vill lönenämnden erinra, att vid karolinska sjukhuset finnas 3 maskinisttjänster

av 3:e klass, närmast avsedda för vakttjiinstgöring i maskinavdelningen.

Dessa tjänster, som för närvarande äro inplacerade i A 8, ha av

tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus föreslagits uppflyttade

till A 9, vilket förslag lönenämnden lämnat utan erinran.

De nuvarande, till 7 lönegraden hänförda reparatörerna och montörerna vid

karolinska sjukhuset synas lönenämnden fullgöra arbetsuppgifter, sorn _

med beaktande jiimviil av ovan anförda omständigheter — göra befattningar
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

nas placering i 8 lönegraden i och för sig motiverad. Lönenämnden vill i detta

sammanhang erinra örn, att vid statens sinnessjukhus anställda elektriker och

reparatörer regelmässigt äro placerade såsom hantverksföreståndare av 2:a

klass i lönegrad A 8. Enligt lönenämndens förmenande böra ifrågavarande

befattningshavare vid karolinska sjukhuset icke i lönehänseende ställas efter

motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen. Detsamma äger tillämpning

jämväl i fråga örn serafimerlasarettet.

För en allmän uppflyttning över 8 lönegraden av reparatörer och montörer

vid ifrågavarande sjukhus föreligga enligt lönenämndens mening icke

tillräckliga skäl. Möjligen skulle, i vad avser karolinska sjukhuset, kunna övervägas

att placera en eller eventuellt två av dessa befattningar i högre lönegrad

än de övriga; särskilt inom det elektriska facket vore det måhända i och för

sig icke otänkbart att utskilja vissa mera kvalificerade arbetsuppgifter, vilka

skulle kunna anförtros en befattningshavare i högre lönegrad. Efter ingående

överväganden har lönenämnden emellertid funnit sig sakna bestämda hållpunkter

för att i nuvarande läge kunna framställa förslag av nu angiven innebörd.

Lönenämnden föreslår alltså, att reparatörstjänsterna vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet uppflyttas från 7 till 8 lönegraden. De 6 nuvarande

ordinarie befattningarna (4 -j- 2) böra härvid upptagas i lönegrad A 8.

Beträffande de tre icke-ordinarie befattningarna vid karolinska sjukhuset föreslår

lönenämnden tills vidare ingen annan förändring, än att de samtliga —

utöver uppflyttningen till 8 lönegraden — upptagas såsom extra ordinarie;

sistnämnda förhållande bör emellertid givetvis icke utesluta, att vid nyanställning

av befattningshavare å någon av ifrågavarande tjänster anställning

allenast såsom extra tjänsteman tillämpas under viss prövotid.

Den vid karolinska sjukhuset förefintliga befattningen såsom hjälpmontör,

för närvarande i Ex 5, synes lönenämnden böra upptagas såsom extra ordinarie,

varvid beträffande löneställningen för nyanställd innehavare av befattningen

nyssnämnda reservation bör gälla. Beträffande befattningens benämning

och lönegradsplacering förordar lönenämnden, att densamma upptages

såsom hantverkarbefattning i Eo 6.

Två av lönenämndens ledamöter ha föreslagit, att en av de vid karolinska

sjukhuset i lönegrad A 7 placerade reparatörerna uppflyttas till förste reparatör

med placering i lönegrad A 10. Till stöd härför har anförts följande.

De omfattande elektriska anläggningarna vid karolinska sjukhuset äro av

de mest skiftande slag, såsom röntgen-, stark- och svagströmsanläggningar

samt ett större antal hissmaskinerier. Icke blott skötsel och underhållsarbete

ombesörjes av sjukhusets egen personal, utan har denna även att utföra förekommande

nyanläggningar. Enligt vår uppfattning äro dessa arbeten av

sådan omfattning och kvalitet, att de kräva stor yrkesskicklighet samt förtrogenhet

med elektriska installationer av olika slag. Såsom lönenämnden framhållit

sorterar denna personal under maskinmästaren, vilken också har det formella

ansvaret för de utförda arbetena. Det synes oss emellertid uppenbart,

att de arbetsuppgifter, som åvila maskinmästaren, äro av sådan omfattning,

att de icke möjliggöra för honom att utöva någon direkt ledning av montörernas

arbete, ävensom att de elektriska installations- och underhållsarbetena

många gånger äro av sådan beskaffenhet, att för desammas utförande kräves

en mångårig praktisk utbildning inom detta speciella yrke. Då så är förhållandet

anse vi att synnerligen starka skäl tala för att vid karolinska sjukhuset

inrättas en befattning såsom förste reparatör i lönegrad 10, avsedd för

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302. 53

en under maskinmästaren sorterande speciell arbetsledare för sjukhusets montörer.

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har funnit den av lönenämnden

föreslagna löneställningen för reparatörer och montörer synnerligen

otillfredsställande. Synnerligen anmärkningsvärt vore, framhåller personalförbundet,

att lönenämnden ansett sig kunna tillstyrka lägre löneställning för reparatörer

och montörer än för maskinister av 3:e klass vid karolinska sjukhuset.

Anställningen såsom reparatör eller montör vid ifrågavarande sjukhus

utgjorde för vederbörande sluttjänsteanställning, som endast kunde erhållas

efter mångårig utbildningsanställning inom respektive fack, kombinerad med

omfattande fritidsutbildning. Anställningen såsom maskinist av 3:e klass åter

utgjorde i allmänhet ett led i befordringsgången och föreginges i regel av

något års teoretisk utbildning. Tvekan kunde därför icke råda om att reparatörer

och montörer borde erhålla högre löneställning än maskinister av 3:e

klass vid karolinska sjukhuset, vilka föreslagits placerade i 9 lönegraden.

Mot den av lönenämnden föreslagna lönegradsplaceringen av den nuvarande

befattningen vid karolinska sjukhuset såsom hjälpmontör har personalförbundet

icke haft något att erinra. Däremot har personalförbundet funnit den nuvarande

benämningen å befattningen lämpligare än den av lönenämnden

föreslagna.

I sin förutnämnda skrivelse den 23 november 1944 har allmänna lönenämnden

berört frågan om tjänstebenämningen för de nuvarande befattningarna såsom

eldare av l:a klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt

därvid anfört följande.

Befattningarna såsom eldare av Ira klass tillhöra lönegraden A 6 och fördela

sig med 4 vid karolinska sjukhuset och 3 vid serafimerlasarettet. Ifrågavarande

befattningshavare äro i första hand reparatörer och utföra endast

i undantagsfall (närmast för avlösning under söndagsvakter) eldningsarbete.

Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus framhöllo i sitt betänkande,

att anledning icke syntes föreligga att bibehålla befattningar såsom

eldartjänster, därest befattningarnas innehavare icke alls hade att utföra eldningsarbete.

I den mån innehavarna av de nuvarande eldartjänsterna av l:a

klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uteslutande hade att

fullgöra underhålls- och reparationsarbeten, borde därför enligt de sakkunnigas

mening vederbörande befattningar ändras till reparatörstjansten Direktionen

för karolinska sjukhuset har i utlåtande över nyssnämnda sakkunnigbetänkande

förordat, att samtliga eldarbefattningar av l:a klass erhålla

ändrad benämning, antingen hantverkare eller maskinbiträde. För egen del

finner sig lönenämnden böra förorda, att de 7 eldartjänsterna av lia klass

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet hädanefter upptagas såsom

hantverkartjänster. Härvid utgår lönenämnden ifrån att ändring icke vidtages

i de arbetsuppgifter, som hittills enligt praxis åvilat dessa befattningshavare.

Lönegradsplaceringen förutsattes oförändrad (A 6).

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har hemställt, att

befattningarna såsom eldare av lia klass måtte förändras till reparatörsbefattningar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Medan samtliga befattningar såsom eldare av Ira klass vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet äro ordinarie befattningar, äro de egentliga

eldartjänsterna (befattningarna såsom andre eldare) ickeordinarie

befattningar, normalt i lönegraden Eo 5.

Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus ha tillstyrkt

av vederbörande personalorganisation framlagt förslag örn inrättande av

ordinarie eldartjänster i lönegraden A 5 vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Direktionen för karolinska sjukhuset har, i anslutning till vad nämnda

sakkunniga sålunda föreslagit, i sina anslagsäskanden för nästa budgetår

hemställt, dels att tre av karolinska sjukhusets sex andre eldare i lönegraden

Eo 5 måtte erhålla ordinarie anställning i 5 lönegraden samt att en

extra eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 vid nämnda sjukhus måtte

erhålla extra ordinarie anställning i 5 lönegraden, dels ock att fyra av serafimerlasarettets

sex andre eldare i lönegraden Eo 5 måtte erhålla ordinarie

anställning i 5 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har lämnat utan erinran vad direktionen sålunda

föreslagit.

Statskontoret har icke ansett sig kunna biträda direktionens förslag örn

överförande av vissa eldare på ordinarie stat.

Direktionen har i skrivelse den 21 november 1944 hemställt, att Kungl.

Majit ville med tillämpning från och med den 1 juli 1942 meddela bestämmelser

av innebörd, att för föreståndaren för den radiofysiska institutionen

fastställt arvode, 1 500 kronor, må utgå till den, som uppehåller befattningen,

dock med rätt för befattningens innehavare att under semester bibehålla

arvodet, samt att arvode till vikarie under semester för föreståndaren

må utgå med 360 kronor för semesterperioden. Till stöd härför har

anförts:

I kungl, brev den 7 november 1941 med föreskrifter beträffande semester

m. m. för vissa tjänstemän vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

som åtnjuta av Kungl. Majit bestämda arvoden, föreskrives, bland

annat, att för överläkare och vissa avdelningsföreståndare fastställda arvoden

utgå till dem, som uppehålla befattningarna, dock att innehavarna

av befattningarna må bibehållas vid arvodena under semester, samt att

arvode till vikarie under semester må utgå för överläkare och avdelningsföreståndare,

som äro berättigade till 60 dagars årlig semester, med 240 kronor

för semesterperioden och för överläkare, som äro berättigade till 90

dagars årlig semester, med 360 kronor för semesterperioden.

Bland de avdelningsföreståndare vid nämnda sjukhus, för vilka nämnda

föreskrifter äro gällande, har icke upptagits föreståndaren för radiofysiska

institutionen, vilket torde ha berott på att denne institutionsföreståndare

först från och med den 1 juli 1942 tillerkänts föreståndararvode. I samband

därmed meddelades emellertid icke några bestämmelser om huru med

detta arvode skulle förfaras under semester eller tjänstledighet för före
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

ståndaren, vid vilket förhållande någon ersättning till hans vikarier under

dylika ledigheter icke ansetts kunna utanordnas.

Statskontoret har icke framställt annan erinran emot direktionens ifrågavarande

förslag än att ämbetsverket ansett, att bestämmelserna icke borde

givas retroaktiv giltighet.

Den kontrollverksamhet, som jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete

m. m. utövas av radiofysiska institutionen och vid denna anställda

tillsyningsmän, finansieras för närvarande genom avgifter, som erläggas för

de besiktningar av olika anläggningar, vilka verkställas enligt nämnda lag.

Vid statskontrollens genomförande förutsattes (jfr propositionen 1941: 74,

sid. 9 f), att besiktningsavgifterna skulle så avvägas, att de i stort sett

täckte kostnaderna för den för kontrollverksamheten nödvändiga personalen

samt de rese- och övriga omkostnader, som sammanhängde med verksamheten.

Från institutionens sida ha nu framställts önskemål dels örn utökning

av personalen vid institutionens kontrollavdelning för röntgendiagnostik

(avdelning A), dels ock örn en omläggning av systemet för finansiering

av kontrollverksamheten jämlikt sagda lag. Sistnämnda fråga har tidigare

i år anmälts av chefen för socialdepartementet, och förslag i ämnet har

förelagts riksdagen i propositionen 1945: 176. I propositionen har förordats,

att det nuvarande avgiftssystemet från och med den 1 januari 1946 ersättes

med ett licenssystem och att de nya avgifterna bestämmas så, att de

täcka kostnaderna för ifrågavarande verksamhet, varvid till utgångspunkt

för denna bedömning ansetts böra tagas de beräknade kostnaderna under

det budgetår, då övergången till det nya systemet äger rum.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen torde ha framgått, att en

väsentlig utökning av tillsyningspersonalen vid radiofysiska institutionens

kontrollavdelning för röntgendiagnostik (avdelning A) är erforderlig. Vid

vardera av institutionens två övriga kontrollavdelningar (avdelningarna B

och C) är anställd en laborator, tillika avdelningsföreståndare, i lönegraden

A 28. Jag finner mig böra förorda förslaget om inrättande av en befattning

såsom laborator, tillika avdelningsföreståndare, i samma lönegrad jämväl

för avdelning A. Tjänstebenämningen för den nuvarande i personalförteckningen

uppförda, för kontrollavdelning A avsedda befattningen i lönegraden

A 26 såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare, torde lämpligen

böra ändras till förste strålskyddsinspektör, då denna benämning tydligare

än den nuvarande angiver befattningens art. Ifrågavarande befattning,

som jämlikt meddelat beslut endast skall uppehållas pa förordnande

till och med budgetåret 1945/46, bör få tillsättas med ordinarie innehavare

redan nästa budgetår. I stället för den nuvarande befattningen vid kontrollavdelning

A i lönegraden Ex 18 såsom biträdande byråingenjör torde vidare

böra inrättas en befattning såsom strålskyddsinspektör i lönegraden Eo23.

Slutligen förordar jag, att vid radiofysiska institutionen inrättas en huvud
-

Departe
mentschefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Martts proposition nr 302.

sakligen för institutionens avdelning A avsedd befattning såsom assistent,

förenad med ett arvode av 6 000 kronor för år räknat. Mot de av institutionsföreståndaren

föreslagna kompetensfordringarna för ifrågavarande befattningar

har jag icke funnit anledning till erinran. Semestertidens längd

torde vid de föreslagna befattningarna såsom laborator, respektive förste

strålskyddsinspektör och strålskyddsinspektör liksom vid de nuvarande laboratorsbefattningama

och befattningen såsom förste byråingenjör vid radiofysiska

institutionen böra utgöra 60 dagar årligen. Frågan örn erforderliga

ändringar i civila avlöningsreglementet m. m. torde sedermera få anmälas

av chefen för finansdepartementet.

I likhet med vad som gäller för överläkare och andra institutionsföreståndare

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, vilka uppbära

särskilda av Kungl. Majit fastställda arvoden, bör föreståndaren för radiofysiska

institutionen äga rätt att under semester bibehålla det till 1 500 kronor

fastställda föreståndararvodet. Arvode till vikarie under semester för

föreståndaren torde med hänsyn till semesterns omfattning, högst 90 dagar,

böra, såsom direktionen föreslagit, utgå med 360 kronor för semesterperioden.

Erforderliga bestämmelser i ämnet böra lämpligen meddelas i

form av ändring av Kungl. Majits beslut den 7 november 1941 med föreskrifter

beträffande semester m. m. för vissa tjänstemän vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet. Bestämmelserna torde icke böra givas

retroaktiv giltighet utan böra tillämpas först från och med nästa budgetår.

För bestridande av kostnaderna för vikariearvodet bör anlitas den å avlöningsstaten

för radiofysiska och radiopatologiska institutionerna under anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, upptagna delposten till vikariatersättningar m. m. Denna delpost

bör för att lämna tillgång till bestridande av vikariearvodet höjas med

100 kronor.

Ett stadigvarande behov av en narkosöverläkare synes mig ådagalagt.

Jag anser mig därför böra biträda direktionens förslag örn inrättande av en

befattning som extra ordinarie narkosöverläkare i 26 lönegraden i stället

för den nuvarande, med ett arvode av 9 900 kronor förenade befattningen

såsom biträdande överläkare (narkosöverläkare).

På radiumhemmets gynekologiska avdelning synes arbetsbördan för läkarna

under de senaste åren ha kraftigt ökats. Med hänsyn härtill och då

den undervisning i livmoderkräftans diagnostik och terapi, för vilken medel

äskats i årets statsverksproposition under karolinska institutets avlöningsanslag,

icke synes kunna anordnas utan att en förstärkning av läkarkrafterna

på nämnda avdelning kommer till stånd, anser jag mig böra tillstyrka

direktionens förslag om inrättande av en ny andre underläkare''änst i lönegraden

Ex 22 för avdelningen.

I enlighet med direktionens av besparingsskäl framlagda förslag förordades

i 1944 års åttonde huvudtitel, att åtta vid karolinska sjukhuset och tre

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

vid serafimerlasarettet vakanta ordinarie sjuksköterskebefattningar i lönegraden

A 7, vilka innehafts av assistentsköterskor, skulle utbytas mot

extra ordinarie assistentsköterskebefattningar i lönegraden Eo 5. Riksdagen

framhöll, att skillnaden i löneställningen mellan lönegraden A 7 och lönegraden

Eo 5, i vilken vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag samtliga assistentsköterskor

successivt skulle placeras, syntes riksdagen väl stor. Riksdagen

ansåg sig böra ifrågasätta, huruvida icke ett visst antal ordinarie befattningar

alltjämt borde finnas för assistentsköterskorna, avsedda i första

hand för de assistentsköterskor, som hade en mera ansvarsbetonad tjänstgöring.

Under erinran, att sjuksköterskorna vid dövstumskolorna vore placerade

i lönegraden A 6, framhöll riksdagen vidare, att ifrågavarande lönespörsmål

borde genom Kungl. Maj:ts försorg bliva föremål för närmare utredning.

Den av direktionen med anledning härav verkställda utredningen

har, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, utmynnat i förslag att

20 av de 33 sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 vid karolinska

sjukhuset, vilka vore förenade med assistentskötersketjänstgöring, och samtliga

15 med sådan tjänstgöring förenade sjuksköterskebefattningar i lönegraden

A 7 vid serafimerlasarettet skulle successivt utbytas mot ordinarie

assistentsköterskebefattningar i 5 lönegraden. Återstående 13 med assistentskö

tersketjänstgöring förenade ordinarie befattningar i 7 lönegraden vid

karolinska sjukhuset skulle utbytas mot assistentsköterskebefattningar i lönegraden

Eo 5. Då nio av ifrågavarande sjuksköterskebefattningar vid karolinska

sjukhuset vore vakanta, borde dessa omedelbart ersättas med assistentsköterskebefattningar

i lönegraden Eo 5. Under erinran örn att löneställningen

och därmed sammanhängande anställningsförhållanden för statsanställda

sjuksköterskor m. fl. äro föremål för utredning genom särskilda

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1944 inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga, anser jag mig icke böra tillstyrka förslaget

örn inrättande vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet av

ordinarie assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 5. Jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 9 juni 1944 må vid ifrågavarande sjukhus nu lediga eller

ledigblivande ordinarie sjuksköterskebefattningar, vilka innehafts eller innehavas

av assistentsköterskor, tills vidare icke återbesättas eller uppehållas

med vikarie. I avvaktan på resultatet av nämnda utredning torde ifrågavarande

ordinarie befattningar i mån av inträffad eller inträffande ledighet

icke böra återbesättas. Såsom ersättning för de vid innevarande budgetårs

ingång vakanta ordinarie sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 —

åtta vid karolinska sjukhuset och tre vid serafimerlasarettet — har medgivande

lämnats att inrätta motsvarande antal extra ordinarie assistentsköterskebefattningar

i 5 lönegraden. Vid karolinska sjukhuset äro nu ytterligare

en och vid serafimerlasarettet ytterligare två ordinarie sjuksköterskebefattningar

i lönegraden A 7 vakanta. Till ersättande av dessa befattningar

torde medel böra beräknas för anställande av motsvarande antal extra ordi
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

narie assistentsköterskor i 5 lönegraden. Då emellertid vissa svårigheter att

tillsätta de extra ordinarie assistentsköterskebefattningarna visat sig föreligga

— i synnerhet vid serafimerlasarettets neurokirurgislca klinik — anser

jag mig tillika böra förorda, att vikarie må, efter Kungl. Maj:ts medgivande

i varje särskilt fall, förordnas på vakanta, med assistentskötersketjänstgöring

förenade sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7, varvid jag förutsätter,

att sålunda förordnad vikarie skall äga uppbära vikariatslön.

Direktionens förslag om anställande av en ny assistentsköterska (Eo 5)

vid medicinska kliniken och ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde

med arvode av 1 800 kronor vid kirurgiska kliniken samt utbyte av en

elev mot ett sköterskebiträde (U 1) vid ögonkliniken ävensom höjning av

arvodet åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset med 600 kronor finner jag

mig kunna biträda.

Jag finner mig jämväl böra förorda bifall till direktionens förslag dels

örn förändring av befattningen såsom tandtekniker i lönegraden Ex 7 till

motsvarande befattning i lönegraden Eo 7, dels om uppflyttning av två

tandsköterskebefattningar i lönegraden U 2 till lönegraden Eo 4, dels ock

örn ombildning av en befattning såsom fotografiskt biträde i lönegraden

U 2 till befattning såsom tandsköterska i lönegraden Eo 4.

I enlighet med direktionens förslag tillstyrker jag vidare, att medel beräknas

för anställande av två nya sjukhusbiträden (städerskor) i lönegraden

U 1.

Genom beslut den 6 april 1945 har Kungl. Majit, med anledning av en

av direktionen den 13 februari 1945 i ämnet gjord framställning, medgivit,

att direktionen må för tillgodoseende av föreliggande behov av arbetskraft

på karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning under budgetåret

1944/45 utöka antalet icke-ordinarie befattningshavare vid sjukhuset med

en sjuksköterska i lönegraden Eo 7, ett sköterskebiträde i lönegraden U 1

och ett skrivbiträde i lönegraden Ex 2. Då behov av dessa befattningar

torde komma att föreligga jämväl under nästa budgetår beräknar jag i det

följande medel för desamma. Direktionens i anslagsäskandena för nästa

budgetår framlagda förslag om inrättande av en skrivbiträdesbefattning i

lönegraden Eo 2 vid röntgendiagnostiska avdelningen torde vid sådant förhållande

icke böra föranleda någon åtgärd.

I propositionen 1945: 241 har förordats, att maskinmästarna av Ira klass

vid statens sinnessjukhus skola uppflyttas från lönegraden A 14 till lönegraden

A 15 samt att maskinisterna av 2:a klass vid sagda sinnessjukhus

skola uppflyttas från lönegraden A 8 till lönegraden A 9. Under erinran

härom tillstyrker jag föreliggande förslag örn uppflyttning dels av befattningen

såsom maskinmästare vid karolinska sjukhuset från lönegraden

A 16 till lönegraden A 17, dels ock av de tre befattningarna såsom maskinist

av 3:e klass vid samma sjukhus från lönegraden A 8 till lönegraden

A 9. För samtliga maskinisttjänster vid såväl karolinska sjukhuset som

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

serafimerlasarettet torde i likhet med vad som i nyssnämnda proposition

förordats beträffande maskinisttjänstema vid sinnessjukhusen de nuvarande

klassbeteckningarna böra borttagas. Såsom en följd härav bör i konstitutorial

angivas icke blott den tjänst, utnämningen avser, utan även tjänstens

lönegrad.

Vid karolinska sjukhuset äro nu anställda fyra reparatörer i lönegraden

A 7, två reparatörer i lönegraden Eo 7, en reparatör i lönegraden Ex 7 och

en hjälpmontör i lönegraden Ex 5. Den av allmänna lönenämnden nu verkställda

utredningen rörande löneställningen för nämnda befattningshavare

och de två vid serafimerlasarettet anställda reparatörerna i lönegraden A 7

har utmynnat i förslag, dels att reparatörstjänsterna vid ifrågavarande två

sjukhus skola uppflyttas från 7 till 8 lönegraden, dels att extra reparatörstjänsten

vid karolinska sjukhuset skall — utöver uppflyttningen till 8 lönegraden

— förändras till extra ordinarie befattning, dels ock att befattningen

såsom hjälpmontör vid sistnämnda sjukhus skah ombildas till extra ordinarie

befattning såsom hantverkare i 6 lönegraden. Jag finner i likhet med allmänna

lönenämnden en placering av reparatörsbefattningarna i högre lönegrad

än 7 vara motiverad och delar nämndens uppfattning, att tillräckliga

skäl icke föreligga för en allmän uppflyttning av ifrågavarande tjänster

över 8 lönegraden. Då jag icke blivit övertygad om att behov föreligger

vid karolinska sjukhuset av en befattning såsom förste reparatör i lönegraden

A 10, avsedd för en under maskinmästaren sorterande speciell arbetsledare

för sjukhusets montörer, anser jag mig icke kunna förorda bifall till

det av två av lönenämndens ledamöter framlagda förslaget, att en av de

vid sjukhuset i lönegraden A 7 placerade reparatörerna skulle uppflyttas till

10 lönegraden såsom förste reparatör. Jag biträder därför majoritetens i

lönenämnden förslag, att samtliga reparatörsbefattningarna vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet skola placeras i 8 lönegraden. Därjämte

förordar jag bifall till nämndens förslag, att den nuvarande extra reparatörstjänsten

vid karolinska sjukhuset förändras till extra ordinarie befattning

och att tjänsten såsom hjälpmontör vid samma sjukhus ombildas till

befattning såsom hantverkare med placering i lönegraden Eo 6.

Vad beträffar den av. allmänna lönenämnden berörda frågan om tjänstebenämningen

för de nuvarande, i lönegraden A 6 placerade befattningarna

såsom eldare av lia klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

biträder jag lönenämndens förslag, att dessa befattningar skola med oförändrad

lönegradsplacering benämnas hantverkare. Den av mig sålunda

förordade ändrade tjänstebenämningen berör fyra befattningar vid karolinska

sjukhuset och tre vid serafimerlasarettet.

Samtliga vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet nu befintliga

egentliga eldartjänster äro icke-ordinarie befattningar. Vid karolinska sjukhuset

finnas sålunda sex befattningar såsom andre eldare i lönegraden Eo 5

och en befattning såsom eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 samt vid

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

serafimerlasarettet likaledes sex tjänster såsom andre eldare i lönegraden

Eo5. Direktionen har nu föreslagit, att tre av de extra ordinarie eldart järn

sterna vid karolinska sjukhuset och fyra av de extra ordinarie eldartjänsterna

vid serafimerlasarettet skola förändras till ordinarie befattningar i lönegraden

A 5. Jag finner mig böra tillstyrka ifrågavarande förslag med den

jämkningen, att antalet ordinarie befattningar bestämmes till fyra vid såväl

karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet. Benämningen andre eldare

torde böra ändras till eldare. Mot direktionens förslag örn förändring

av den extra befattningen vid karolinska sjukhuset såsom eldare (kollämpare)

i 5 lönegraden till extra ordinarie befattning i samma lönegrad har

jag icke funnit anledning till erinran.

I nyssnämnda proposition 1945: 241 har förordats, att sysslomansbefattningarna

vid de större sinnessjukhusen skola uppflyttas från lönegraden

A 24 till lönegraden A 26. Vidare har föreslagits, att tjänstebenämningen

syssloman skall ersättas med benämningen sjukhusintendent. I avsaknad

av utredning är jag icke nu beredd att taga ställning till frågan, huruvida

den salunda förordade uppflyttningen av nyssnämnda befattningar bör påverka

lönegradsplaceringen av de två vid karolinska sjukhuset respektive

serafimerlasarettet befintliga, i lönegraden A 24 placerade sysslomanstjänsterna,

och ifrågasätter jag därför icke för närvarande någon ändring beträffande

dessa tjänsters placering i lönegrad. Däremot torde tjänstebenämningen

nu böra ändras till sjukhusintendent.

I propositionen 1943: 175 anmäldes, att Kungl. Majit funnit sig böra

medgiva, att viss vikarierande personal tillerkändes dyrtidskompensation,

motsvarande kristillägg. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 oktober 1944

har detta medgivande utsträckts att omfatta jämväl vikarierande underläkare

m. fl. Kungl. Majit har vidare genom beslut den 9 februari 1945

medgivit, att lönerna för vikarier och tillfälligt anställda befattningshavare,

tillhörande den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet, må tills vidare under år 1945 utgå med

belopp, motsvarande den kontanta avlöning, som efter föreskrivna pensionsavdrag

tillkomma extra ordinarie befattningshavare vid sjukhusen, tillhörande

samma personal, enligt löneplan U. Detta medgivande har lämnats

till följd av svårigheterna att erhålla vikarierande personal av ifrågavarande

slag. Den kostnadsökning, som under nästa budgetår beräknats

uppstå på grund av nämnda medgivanden, har av direktionen uppskattats

till cirka 54 800 kronor. Posterna i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset

böra underkastas jämväl andra ändringar bland annat med hänsyn till

belastningen och den i årets statsverksproposition förordade uppräkningen

av s. k. huvudsyssloarvoden. Dessa förändringar framgå av följande sammanställning,

vari hänsyn jämväl tagits till de ökningar och minskningar

av olika anslagsposter, som föranledas av vad jag i det föregående tillstyrkt.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

61

I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 laborator, tillika avdelningsföreståndare, i A 28 tillkommer...........

1 förste strålskyddsinspektör i A 26 tillkommer...................

Ökning eller

minskning

kronor

+ 10 200

+ 9 300

+ 2 000

+

21 500

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Arvode åt 1 assistent tillkommer............................

+

6 000

Vikariatsersättningar...................................

+

100

+

6100

. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Löner åt 2 byråingenjörer (Ex 22 och Ex 18) bortgå...............

—

12 100

1 strålskyddsinspektör i Eo 23 tillkommer......................

+

7 600

Vikariatsersättningar...................................

+

1500

—

3 000

Rörligt tillägg.

Tillkommer på grund av personalförändringar....................

+

3 400

II. Sjukhuset i övrigt.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 sjuksköterskebefattning i A 7 återbesattes ej....................

—

3 800

Uppfattning av maskinmästartjänsten från A 16 till A 17, av 3 maskinisten-

ster från A 8 till A 9 och av 4 reparatörstjänster från A 7 till A 8.....

+

1600

Ordinariesättning av 4 eldartjänster i 5 lönegraden.................

+

12 500

Höjning med hänsyn till belastningen.........................

+

19 700

+

30 000

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Arvode till 1 biträdande överläkare (narkosöverläkare) bortgår.........

—

9 900

Vikariatsersättningar...................................

—

700

Uppräkning av huvudsyssloarvoden ..........................

+

9 600

—

1000

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

1 befattning såsom narkosöverläkare i Eo 26 tillkommer..............

+

8 900

1 befattning såsom andre underläkare i Ex 22 vid radiumhemmets gynekologiska

avdelning tillkommer.................................

+

6 800

1 assistentsköterskebefattning i Eo 5 tillkommer såsom ersättning för sköterske-

befattning i A 7, som ej må återbesättas.....................

+

3 000

1 assistentsköterska i Eo 5 anställes vid medicinska kliniken............

+

3 000

1 halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde anställes vid kirurgiska kliniken ....

-t-

1 800

1 elev på ögonkliniken ersättes med ett sköterskebiträde iUl..........

+

1500

Arvodet åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset höjes...............

+

600

Tjänsten såsom tandtekniker i Ex 7 förändras till extra ordinarie i 7 lönegraden

+

200

2 tandsköterskebefattningar i U 2 placeras i Eo 4 och 1 befattning såsom foto-

grafiskt biträde förändras till tandsköterskebefattning i Eo 4..........

+

2100

2 sjukhusbiträden (städerskor) i U 1 anställas....................

+

4 000

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

1 sjuksköterska i Eo 7, 1 sjuksköterskebiträde i U 1 och 1 skrivbiträde i Ex 2

vid röntgendiagnostiska avdelningen..........

Ökning eller

minskning

kronor

+ 7 700

2 reparatörstjänster i Eo 7 uppflyttas till Eo 8, 1 reparatörs tjänst i Ex 7 för- ändras till extra ordinarie tjänst i 8 lönegraden och 1 tjänst såsom hjälpmon- tör förändras till tjänst som hantverkare i Eo 6.............

+ 1200

4 tjänster såsom andre eldare i Eo 5 bortgå och 1 tjänst såsom eldare (kolläm- pare) i Ex 5 förändras till extra ordinarie i 5 lönegraden..........

—11 600

Lönetillägg, motsvarande kristillägg, och annan löneförbättring för vikarierande

och annan tillfälligt anställd personal...........

+ 54 800

Löneklassuppflyttningar och vikariekostnader på grund av personalutökningen . .

+ 13 000

Hör liff t tillägg.

Med hänsyn till belastningen synes någon uppräkning av denna anslagspost icke

erforderlig..........

+ 97 000.

Avlöningsstatens slutsumma bör alltså ökas med (21 500 + 6 100 —

— 3 000 + 3 400 + 30 000 — 1 000 + 97 000 =) 154 000 kronor och anslaget

sålunda uppföras med (4 196 000 + 154 000 =) 4 350 000 kronor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 302.

63

III. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:

Serafimerlasarettet: Avlöningar.

Förevarande anslag är uppfört med 1 893 000 kronor. Avlöningsstaten

för lasarettet med tillhörande bestämmelser återfinnes på sid. 505 ff. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt örn höjning av anslaget

med 49 000 kronor till 1 942 000 kronor. Av handlingarna inhämtas

bland annat följande.

Sköterskor. Direktionen har anmält, att en av de på övergångsstat

uppförda sjuksköterskorna i lönegrad A 7, placerad på medicinska poliklinikens

mottagning, avgått. Då hon skulle ersättas med ett extra ordinarie

kontorsbiträde i lönegrad Eo 4, uppkomme motsvarande minskning av anslagsbehovet.

I anslutning till vad i anslagsäskandena för karolinska sjukhuset

anförts angående assistentsköterskor har direktionen för serafimerlasarettet

beräknat 15 assistentsköterskor i lönegrad A 5. Medel har i staten

för budgetåret 1945/46 likväl beräknats för allenast 5, emedan endast detta

antal befattningar i lönegrad A 7 äro vakanta.

Direktionen har vidare hemställt, att medel måtte beräknas för en ny

assistentsköterska (Eo 5) på neurolcirurgiska kliniken, en ny assistentsköterska

(Eo 5) på den plastikkirurgiska avdelningen och en extra sjuksköterska

(Ex 7) på neurologiska kliniken. Härom har direktionen i huvudsak

anfört:

Medel har beräknats för anställande jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande

den 11 februari 1944 av en assistentsköterska på neurokirurgiska kliniken.

Den plastikkirurgiska verksamheten har visat sig kräva ökning av antalet

assistentsköterskor vid kirurgiska kliniken. Direktionen har tills vidare

begränsat sig till 1 befattning.

Vid neurologiska kliniken har upptagits en ny behandlingsform. Denna

innebär att patientens kroppstemperatur höjes mycket högt med elektrisk

apparat, vilket kräver ständig övervakning av väl kvalificerad sjuksköterska.

Direktionen har tills vidare, med hänsyn till att ifrågavarande behandlingsform

tillämpats under en kort tidrymd, anställt sköterskan som

extra befattningshavare och beräknat medel till hennes avlöning i enlighet

härmed.

Statskontoret har anfört, att frågan örn den plastikkirurgiska verksamheten

erfordrade ökad sköterslcepersonal undandroge sig statskontorets bedömande.

Sköter skebiträden. Direktionen har beräknat medel för sex

nya sköterskebiträden (U 1) och härom anfört:

Medel ha beräknats för tre av Kungl. Maj:t den 11 februari 1944 medgivna

nya befattningar som sköterskebiträden på neurokirurgiska kliniken.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Vidare måste 2 sköterskebiträde]! anställas vid denna klinik i stället för

elever. Sköterskeskolorna lia nämligen icke ansett sig kunna tillhandahålla

dessa elever, ett förhållande som torde bli bestående.

Direktionen har berett ökade lokaler för den starkt ökade verksamheten

vid den röntgendiagnostiska avdelningen. Härför kräves ökning av antalet

sköterskebiträdesbefattningar med 1.

Vidare bör en befattning som sköterskebiträde ändras till befattning såsom

sjukhusbiträde (städerska) i samma lönegrad. Härigenom uppstår dock

ingen kostnadsförändring.

Statskontoret har anfört:

Frågan örn röntgenavdelningens utvidgning medför behov av ännu ett

sköterskebiträde undandrager sig statskontorets bedömande. Direktionens

av bristen på sjuksköterskeaspiranter föranledda förslag örn ersättande av

provsköterskor med sköterskebiträden föranleder icke någon annan erinran

från statskontorets sida än att ämbetsverket förutsätter, att i den mån elever

kunna erhållas, nämnda utbyte icke kommer till stånd.

Städ- och kökspersonal. Direktionen har hemställt om inrättande

av tre nya tjänster som sjukhusbiträden (städerskor) i lönegraden

U 1. Vidare har direktionen meddelat att direktionen vakanssatt fyra köksbiträdesbefattningar

(U 1) och utbytt en dylik befattningshavare mot en

elev. Direktionen har anfört:

Såsom nämnts har direktionen berett ökade lokaler för den starkt ökade

verksamheten vid den röntgendiaguostiska avdelningen. Härför kräves ökning

av antalet sjukhusbiträdesbefattningar (städerskor) med en halv. På

grund av ovannämnda nya behandlingsform på neurologiska kliniken kräves

till följd av utökade lokaler (2 laboratorie- och 1 expeditionsrum) och

ökat arbete ett sjukhusbiträdes arbete, motsvarande halv arbetsdag.

Vid medicinska klinikens elektrokardiografiska laboratorium har arbetet

ökats så, att ett sjukhusbiträde (städerska), som förut biträtt halva, nu

behövs hela dagen. Det kemiska laboratoriet har beretts ökade lokaler

(en och en halv våning i norra gårdshuset Hantverkaregatan 4). För disk

och städning därstädes behövs ett sjukhusbiträde halva dagen. Nya lokaler

för apoteket har beretts i samma hus, och detta kräver ävenledes ett sjukhusbiträde

halva dagen. För avlösning av telefonisterna varannan söndag

och lördag samt vissa tider på dagen för möjliggörande av att längre tid få

2 telefonister tjänstgörande samtidigt m. m. har ett sjukhusbiträde anställts

motsvarande halva dagen. Ett sköterskebiträde har som nämnts överförts

till sjukhusbiträde.

Genom minskad frekvens i matsalarna och andra åtgärder ha efter hand

4 befattningar som köksbiträde i lönegrad U 1 vakanssatts. Det har synts

direktionen riktigast att nu beräkna en motsvarande anslagsändring, varjämte

1 biträde ersatts med 1 elev.

Extra ordinarie anställning åt viss extra personal.

Direktionen har hemställt om extra ordinarie anställningsform för ett

tekniskt biträde i lönegraden Ex 7, en telefonist i lönegraden Ex 2 och ett

kameral biträde i lönegraden Ex 8. Direktionen, som erinrat örn att en lik
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 802. 65

ilande framställning för innevarande budgetår avslagits, har förklarat sig

med hänsyn till de starka skäl, som anförts för framställningen, icke kunna

underlåta att förnya sin hemställan.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt framställningen.

Sköterskeelever. Direktionen har anfört, att det visat sig nödvändigt

att för erhållande av lämpliga elever vid röntgenavdelningen beräkna

fem äldre elever, s. k. provsköterskor, i stället för tidigare beräknade

fem yngre. Samma vore förhållandet beträffande en elev vid kemiska laboratoriet.

Statskontoret har anfört, att framställningen icke föranledde annan erinran

från statskontorets sida än att i den mån elever sedermera kunde erhållas

nämnda utbyte icke borde komma till stånd.

Löneförbättring åt vikarier. Direktionen har erinrat

att förhållandena på arbetsmarknaden m. m. nödvändiggjort att till vikarier

och annan tillfälligt anställd personal utbetala höjda arvoden. Härför

krävdes anslagsförstärkning, som direktionen för nästa budgetår beräknat

till 30 000 kronor.

Övriga förslag. Direktionen har, såsom omnämnts vid behandlingen

av frågan om anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset, föreslagit,

att de två reparatörerna i lönegraden A 7 vid serafimerlasarettet

uppflyttas till lönegraden A 8 samt att fyra av lasarettets sex andre eldare

i lönegraden Eo 5 erhålla ordinarie anställning i 5 lönegraden. Vidare har

direktionen framhållit, att direktionen på grund av den plastikkirurgiska

verksamheten måst öka arbetstiden för en fotograf från 12 till 20 timmar

per vecka och arvodet från 2 400 till 3 900 kronor, och gjort framställning

om härav föranledd ökad medelsanvisning. I övrigt har direktionen räknat

med vissa smärre justeringar av nuvarande anslagsposter, bland annat

minskning av anslagsposten till rörligt tillägg. I

I enlighet med tidigare fattat beslut torde en nu ledigbliven, på övergångsstat

uppförd befattning såsom sjuksköterska i lönegraden A 7 böra

ersättas med en befattning såsom kontorsbiträde i lönegraden Eo 4.

Beträffande direktionens förslag örn inrättande av assistentsköterskebefattningar

i lönegraden A 5 torde jag få hänvisa till vad jag anfört i denna

fråga under anslaget till avlöningar vid karolinska sjukhuset.

För tillgodoseende av neurokirurgiska klinikens personalbehov har Kungl.

Majit genom beslut den 11 februari 1944 medgivit, att en vakant assistentsköterskebefattning

i lönegraden Eo 5 vid lasarettet finge tillsättas och att

tre nya sköterskebiträden i lönegraden U 1 finge anställas vid nämnda klinik.

Medel för avlönande av denna personal beräknar jag i det följande.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr SOS. 5

Departe
mentschefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 302.

Direktionens nu gjorda framställning om anvisande av medel för anställande

av ytterligare två sköterskebiträden vid kliniken i stället för elever, som

icke kunnat erhållas, anser jag mig böra tillstyrka. Ett sköterskebiträde

torde vidare i enlighet med direktionens förslag böra anställas vid röntgendiagnostiska

avdelningen.

Jag anser mig likaledes böra biträda direktionens framställning om medelsanvisning

för avlönande av en sjuksköterska i lönegraden Ex 7 vid

den neurologiska kliniken.

Förslaget örn anställande av en assistentsköterska för den plastikkirurgiska

verksamheten anser jag mig för närvarande icke böra biträda. Däremot

finner jag mig böra förorda direktionens förslag om anvisande av

ytterligare 1 500 kronor till arvode åt en fotograf, vars arbetstid utsträckts

på grund av nämnda verksamhet.

Mot direktionens förslag om inrättande av tre nya tjänster i lönegraden

U 1 såsom sjukhusbiträden (städerskor) har jag icke funnit anledning till

erinran.

Den av direktionen vidtagna åtgärden att vakanssätta fyra köksbiträdesbefattningar

i lönegraden U 1 och utbyta ett köksbiträde mot en elev medför

visst minskat anslagsbehov.

Direktionens förnyade förslag örn förändring av dels en extra befattning

såsom tekniskt biträde i 7 lönegraden, dels en extra befattning såsom telefonist

i 2 lönegraden, dels ock en befattning såsom kameralbiträde i 8 lönegraden

till extra ordinarie befattningar i motsvarande lönegrader anser jag

mig böra biträda.

I enlighet med direktionens förslag torde medel böra beräknas för anställande

av sex provsköterskor i stället för sköterskeelever.

Såsom jag förut erinrat har vikarierande och tillfälligt anställd personal

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet beretts viss avlöningsförbättring.

Till följd härav torde ifrågavarande anslag böra höjas med 30 000

kronor.

I enlighet med vad jag förordat vid behandlingen av frågan om anslag

till avlöningar vid karolinska sjukhuset böra klassbeteckningama för befattningarna

såsom maskinmästare och maskinist vid serafimerlasarettet borttagas,

benämningen på tjänsterna såsom eldare av l:a klass ändras till

hantverkare, de två befattningarna såsom reparatör i lönegraden A 7 uppflyttas

till lönegraden A 8, fyra av tjänsterna såsom andre eldare i lönegraden

Eo 5 förändras till ordinarie befattningar såsom eldare i 5 lönegraden

och tjänstebenämningen syssloman ersättas med benämningen sjukhusintendent.

Den i årets statsverksproposition förordade uppräkningen av huvudsyssloarvoden

med 6—8 procent medför visst ökat medelsbehov under förevarande

anslag.

I enlighet med vad som föreslagits i propositionen 1945:134 har riks
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

dagen medgivit, att för överläkaren vid serafimerlasarettets röntgenavdelning,

docenten vid karolinska mediko-kirurgiska institutet E. L. R. Lysholm

må vid nämnda institut från och med den 1 juli 1945 inrättas en personlig

professur i röntgendiagnostik. Vid anmälan av nämnda fråga förutsatte

jag, att den av Lysholm innehavda befattningen såsom överläkare

vid serafimerlasarettets röntgenavdelning i lönegraden A 29 icke skulle

återbesättas efter hans tillträde av professuren utan tills vidare hållas vakant.

Jag anförde vidare, att under nu ifrågavarande anslag borde för

nästa budgetår beräknas ett belopp av 1 500 kronor såsom arvode åt Lysholm

i egenskap av överläkare vid lasarettets röntgenavdelning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och föreslagit förordar jag

följande ändringar i avlöningsstaten för serafimerlasarettet. * 1 2 * * 5 6

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 sjuksköterskebefattning i A 7 på övergångsstat bortgår..............

2 sjuksköterskebefattningar i A 7 återbesättas ej ..................

Uppflyttning av 2 reparatörstj änster från A 7 till A 8...............

Ordinariesättning av 4 eldartjänster i 5 lönegraden.................

Befattningen såsom överläkare vid röntgenavdelningen i A 29 vakanssättes . . .

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Uppräkning av huvudsyssloarvoden ..........................

Arvode åt överläkare vid röntgenavdelningen tillkommer..............

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

1 kontorsbiträdesbefattning i Eo 4 tillkommer....................

2 assistentsköterskebefattningar i Eo 5 såsom ersättning för 2 sjuksköterskebefattningar

i A 7, vilka ej må återbesättas.......................

1 assistentsköterskebefattning i Eo 5 bar tillkommit vid neurokirurgiska kliniken

6 sköterskebiträdesbefattningar i U 1, varav 5 vid neurokirurgiska kliniken och

1 vid röntgendiagnostiska avdelningen, ha tillkommit eller tillkomma; antalet

provsköterskor minskas med 3 och antalet elever med 1.............

3 sjukhusbiträden (städerskor) i U 1 anställas....................

Ökat arvode åt en fotograf...............................

5 köksbiträdesbefattningar i U 1 uppehållas ej; 1 kökselev har anställts.....

1 befattning såsom tekniskt biträde i Ex 7, 1 befattning såsom telefonist i Ex 2

och 1 befattning såsom kameralt biträde i Ex 8 förändras till extra ordinarie

befattningar.......................................

1 sjuksköterska i Ex 7 har anställts vid neurologiska kliniken...........

6 sköterskeelever ersättas med provsköterskor....................

lönetillägg, motsvarande kristillägg, och annan löneförbättring för vikarierande

och annan tillfälligt anställd personal........................

4 andre eldare i Eo 5 bortgå..............................

Rörligt tillägg.

Med hänsyn till belastningen och för avrundning av avlöningsanslagets slutsumma

minskas denna anslagspost med...........................

Ökning eller

minskning

kronor

3

500

—

7

000

+

400

+

12

500

—

10

700

—

8

300

+

7

100

+

1

500

+

8

600

+

2

800

+

6

000

+

3 000

+

9

400

+

6

000

+

1

500

—

9

700

+

400

+

3

100

+

2

300

+

30

000

—

11

800

+

43

000

1

300

Sammanlagt torde avlöningsstaten alltså böra ökas med (— 8 300 +

+ 8 600 -f 43 000 — 1 300 =) 42 000 kronor till (1 893 000 + 42 000 =)

1 935 000 kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

IV. Anslag till fortsättnings- och repetitionskurser

för läkare.

Historik. En medicinsk fortsättningskurs hölls för första gången i Stockholm

år 1909. Ändamålet med kursen, som tillkommit på initiativ av yngre läkare

vid karolinska institutet, var att bereda praktiserande läkare tillfälle till repetition

eller att studera någon specialgren av medicinen. Dylika kurser höllos

jämväl åren 1911 och 1913. Några statsanslag till nämnda kurser utgingo

icke. Så var däremot fallet med en råd dylika kurser, som anordnades under

åren 1915—1931. Statens bidrag lämnades i form av stipendier till kursdeltagarna

såsom närmare framgår av följande redogörelse.

Till stipendier för i statens, landstings eller kommuns tjänst anställda läkare

för bevistande av medicinska fortsättningskurser anvisade riksdagen 4 500

kronor på extra stat för år 1915 samt 6 000 kronor för vartdera av åren

1917 och 1919. Enligt de för anslagens användning gällande grunderna utgingo

stipendierna med högst 300 kronor. För år 1921 beviljade riksdagen ett dylikt

anslag av 12 000 kronor. Rörande användningen av sistnämnda anslag bestämdes,

att stipendiernas antal borde vara 28 samt att de borde utgå med

ett högsta belopp av 400 kronor. Återstoden av anslaget skulle användas till

resekostnader för provinsialläkare från övre Norrland, dock att i den mån

sistnämnda belopp ej bomme till användning för avsett ändamål, hinder ej

skulle möta att jämväl använda detta belopp till stipendier.

Under vart och ett av åren 1921—1924 gjorde medicinalstyrelsen framställningar

örn anvisande av medel till motsvarande ändamål. Av statsfinansiella

skäl föranledde dessa framställningar dock icke någon åtgärd, varför några

medicinska fortsättningskurser under denna tid icke anordnades. Med anledning

av en motion beviljade emellertid 1925 års riksdag för bugetåret 1925/26

ett anslag till stipendier av förevarande slag på 7 500 kronor, och i samband

därmed nedsattes stipendiebeloppet till högst 300 kronor, dock att intill 600

kronor finge användas som bidrag till resekostnader för provinsialläkare i

Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, som deltoge

i fortsättningskurserna.

Åren 1926, 1927 och 1928 anslog riksdagen icke några medel för fortsättningskurser.

Sedermera ha dylika kurser med statsunderstöd i form av stipendier till

deltagarna varit anordnade under åren 1929 och 1931. Efter sistnämnda år

ha anslag till stipendier icke anvisats. Av medicinalstyrelsen gjorda framställningar

ha icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Deltagarantalet vid de olika kurserna har varierat mellan 40 och 60. Vid

sista kursen, år 1931, var antalet kursdeltagare 66.

För finansiering av kurserna erlade varje deltagare en bestämd summa för

den eller de delkurser, han önskade bevista. I regel bestämdes kursavgiften till

4 eller 5 kronor per timme, dock högst 40—50 kronor per kurs och deltagare.

Allt efter det antal kurser och föreläsningar, en deltagare bevistade, växlade

alltså vederbörandes utgifter ej oväsentligt.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Av de erlagda avgifterna avsattes under senare tid 5 kronor per kursdeltagare

för expedition, lokalhyra m. m. Överskottet uppdelades på respektive

föreläsare allt efter antalet åhörare vid de olika kurserna,

Vid en del fortsättningskurser ha stipendiebidrag erhållits icke allenast från

staten utan även från vissa sammanslutningar, såsom Sveriges läkarförbund,

svenska stadsläkarföreningen och svenska provinsialläkarföreningen.

Efter ett längre uppehåll upptogos medicinska fortsättningskurser ånyo i

Göteborg. I samarbete med Göteborgs stads överläkare anordnade nämligen

Göteborgs högskola under medicinalstyrelsens ledning s. k. fortsättnings- och

repetitionskurser för läkare hösten 1940, våren 1941 och hösten 1942. Vid

dessa kurser, vilka omfattade tre veckor, ha mottagits 30 läkare per kurs.

Verksamheten vid kurserna har bestått dels av katedrala föreläsningar över

sådana ämnen, som ansetts ha särskild aktualitet för tjänsteläkare och praktiserande

läkare eller uti vilka medicinen gjort särskilt stora framsteg under

de senaste decennierna, dels av praktisk undervisning genom demonstration

av sjukdomsfall på sjukhusen.

Våren 1941 bildade tre lärare vid karolinska institutet en kommitté med

uppgift att försöka på frivillighetens väg ordna en ny fortsättningskurs. Inom

ämnena medicin, kirurgi och pediatrik anordnades sammanhängande föreläsningsserier,

vilka betraktades såsom obligatoriska för kursdeltagarna. Vid

sidan härav ordnades ett stort antal specialföreläsningar. Kursen hölls i Stockholm

under tiden 14—27 september 1941. Deltagarna hade endast att erlägga

25 kronor i administrationsavgift.

Läkarutbildningssakkunnigas förslag. De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 10 juni 1938 av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallade

sakkunniga för utredning angående läkarutbildningens reformering (läkarutbildningssakkunniga)

ha den 29 september 1943 avlämnat ett betänkande

med utredning och förslag angående fortsättnings- och repetitionskurser för

läkare (stat. off. utr. 1943:41). De sakkunniga ha hemställt, att proposition

måtte föreläggas riksdagen om beviljande av anslag till dylika kurser.

De sakkunniga ha anfört i huvudsak följande.

Av de samråd, som de sakkunniga haft med representanter för ett flertal

läkarsammanslutningar, har otvetydigt framgått, att stora grupper läkare

ha behov av efterutbildning. Fortsättnings- och repetitionskurserna öka läkarnas

möjlighet att snabbt och effektivt orientera sig bland de nya terapeutiska

möjligheter, som den medicinska forskningen erbjuder, och att göra sig förtrogna

med det medicinska framåtskridandet. Behovet av efterutbildning

synes vara mindre uttalat bland universitetslärare och sjukhusläkare än bland

tjänsteläkare, läkare vid sanatorier och sinnessjukhus, militärläkare och privatpraktiserande

läkare. Det är ett samhälleligt intresse, att en väl organiserad

medicinsk efterutbildning kommer till stånd.

De sakkunniga föreslå, att efterulbildningen huvudsakligen göres frivillig

och att man söker skapa ett allmänt intresse och förtroende för kursverksamheten

för att sålunda nå en så slör anslutning som möjligt. Mot införandet

av ett helt obligatoriskt kurssystem resa sig svårigheter bland annat av ekonomisk

art, och det är tydligt, att ett sådant system för närvarande icke skulle

komma att omfattas av ett allmänt gillande från läkarkårens sida. Det är

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

emellertid av alldeles särskilt intresse för staten att, såvitt angår de statsanställda

läkarna, understödja deltagandet i efterutbildning. Det gäller här

framförallt provinsialläkarkåren, militärläkarkåren och läkarna vid de statliga

sinnessjukhusen. Efterutbildningen bör därför för dessa läkare göras obligatorisk,

varvid förutsattes, att de under kurstiden få åtnjuta sina löneförmåner

i samma utsträckning, som för närvarande gäller i fråga om provinsialläkare,

som deltaga i fortsättnings- och repetitionskurser, respektive militärläkare,

som deltaga i militärläkarkurser. Det är önskvärt, att efterutbildningen

ordnas på samma sätt för av landsting och kommun anställda läkare, för vilka

motsvarande behov kan anses föreligga. De sakkunniga understryka behovet

av att dessa läkare vid deltagande i efterutbildning erhålla motsvarande förmåner

som provinsialläkare. För att en ur samhällelig synpunkt önskvärd anslutning

skall uppnås även från de läkares sida, vilka ej kunna påräkna lön

under kurstiden, bör staten även i framtiden anslå medel till stipendier.

Undervisningen förlägges tills vidare till Stockholm och Göteborg. Om kursverksamheten

behöver okas, bör man överväga lämpligheten av att förlägga

en del därav till universitet eller centrallasarett. Det bör tillkomma medicinalstyrelsen

att fatta beslut örn kursernas förläggning.

_ Efterutbildningen anordnas i form av kurser på tre veckor. Tills vidare

givas årligen en kurs med 50 deltagare i Stockholm och en kurs med 30 deltagare

i Göteborg. Läkare med allmän medicinsk verksamhet fullgöra lämpligen

efterutbildning 2 gånger, förslagsvis vid 40—45 års ålder och 50—55 års

ålder. För de läkare, för vilka efterutbildningen är obligatorisk, anger medicinalstyrelsen

eller vederbörande militära myndighet tidpunkten för efterutbildningen.

Vederbörande läkare bör emellertid om möjligt själv få välja tidpunkten

inom loppet av en treårsperiod.

Det är nödvändigt, att fortsättningskurserna få en enhetlig organisation

och att de komma att stå under en enhetlig ledning. Det synes lämpligt, att

medicinalstyrelsen står såsom ledare för kurserna, bestämmer tidpunkt och

plats för desamma, godkänner programmen, utser deltagare (bortsett från de

militärläkare, vilka hänvisas till kurserna av vederbörande militära myndighet)

och svarar för kostnaderna, under det att högskolan (eventuellt centrallasarettet)

svarar för det rent administrativa, utser lämpliga lärarkrafter,

anskaffar föreläsningslokaler och undervisningsmaterial. Programmen uppgöras

av en bestyrelse vid högskolan (centrallasarettet).

De sakkunniga framlägga icke något detaljerat program för kurserna men

ha ansett tre föreläsningar och två timmars demonstration dagligen vara en

lämplig omfattning av undervisningen. Eventuellt bör i anslutning till den

egentliga kursen givas en kurs i socialmedicin, omfattande en vecka, för bland

annat tjänsteläkare. Denna kurs är ej avsedd att ersätta nuvarande tjänsteläkarkurs.

Av erfarenheterna från Göteborg kan man beräkna administrationskostnaderna

för en kurs på 30 deltagare till omkring 800 kronor. Vid de tidigare

stockholmskurserna var arvodet till lärarna högst växlande, beroende på att

det beräknades med hänsyn till antalet åhörare. Vid senare års kurser i Göteborg

och Stockholm ha lärarna ställt sig kostnadsfritt till förfogande. Vid den

senaste kursen i Göteborg kunde de dock genom en enskild donation erhålla

ett mindre arvode. Skola kurserna bli regelbundet återkommande, kan man

ej räkna med att lärarna skola föreläsa utan ersättning. Här berörda undervisning

måste betecknas såsom mycket kvalificerad, och ett arvode på 50

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

kronor per föreläsning har av de sakkunniga ansetts skäligt. Då demonstrationerna

icke fordra samma förberedelse, torde i fråga om dem ett arvode

av 50 kronor för två timmars undervisning vara tillräckligt.

Utgifterna för kurserna skulle således bli följande:

Kurs med 30 deltagare.

Administrationskostnader ................... kronor 800

45 föreläsningar å 50 kronor................ » 2 250

72 demonstrationer å 50 kronor.............. » 3 600

Summa kronor 6 650.

Kurs med 50 deltagare.

Administrationskostnader ...................kronor 1 000

45 föreläsningar ä 50 kronor................. » 2 250

126 demonstrationer å 50 kronor............. » 6 300

Summa kronor 9 550.

Räknar man med en kurs å 9 550 kronor och en kurs ä 6 650 kronor varje

år, kommer den årliga undervisningskostnaden att belöpa sig till 16 200 kronor.

De sakkunniga finna det rimligt, att dessa utgifter täckas av allmänna

medel och att kurserna således göras avgiftsfria för deltagarna. Skulle de helt

ersättas av kursdeltagarna, bleve kursavgiften ungefär 200 kronor.

Införes i anslutning till den egentliga undervisningen en kurs i socialmedicin,

omfattande en vecka, stiger undervisningskostnaden med enahanda beräkning

till 21 600 kronor.

Enligt de sakkunnigas mening böra stipendierna maximeras till 500 kronor.

Det synes böra ankomma på medicinalstyrelsen att vid fördelningen av stipendierna

och vid avgörandet av dessas storlek taga hänsyn till vederbörandes

behov av ekonomiskt stöd, till resekostnadernas storlek samt, vad beträffar

av landsting och kommun anställda läkare, även till storleken av det

ekonomiska bidraget från arbetsgivarens sida. De statsanställda läkarna böra

endast kunna erhålla bidrag till täckande av resekostnaderna, och detta bör i

regel ifrågakomma allenast för läkare med lång resväg. Att de sakkunniga

ansett en höjning av stipendiebeloppet skälig, beror på att penningvärdet försämrats

samt att de här föreslagna stipendierna skola utgå, till läkare, för vilka

efterutbildningen innebär en större ekonomisk uppoffring än för statsanställda

läkare. De privatpraktiserande läkarna t. ex. gå icke blott miste om sin förtjänst

under kurstiden utan måste därutöver räkna med stående utgifter för

mottagningsvåning m. m. under densamma med sänkta inkomster pa grund av

minskad praktik den närmaste tiden efter utbildningens slut. De sakkunniga

ha räknat med att tills vidare årligen 80 läkare skola deltaga i efterutbildningen

samt att omkring 40 av dessa äro statsanställda. Räknar man med att

ungefär hälften av de övriga kunna vara i behov av stipendier, erfordras

omkring 20 stipendier, avsedda för icke statsanställda läkare. De sakkunniga

få med stöd av ovanstående föreslå, att 10 000 kronor anvisas till stipendier

för i fortsättningskurser deltagande ej statsanställda läkare, varvid förutsättes,

att detta belopp även skall förslå till resebidrag i förekommande fall åt statsanställda

läkare i enlighet med vad nyss sagts.

Till dessa kostnader komma de utgifter, som äro förenade med att statsanställda

läkare under kurstiden åtnjuta oavkortad lön.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Yttrandena.

Över de sakkunnigas betänkande ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

kanslern för rikets universitet, de medicinska fakulteterna vid universiteten

i Uppsala och Lund, lärarkollegiet vid karolinska institutet, Göteborgs

högskolas lärarråd och styrelsen för högskolan, statskontoret, arméinspektionens

sjukvårdsavdelning, marinförvaltningen och flygöverläkaren ävensom av

svenska lälcaresällskapet och Sveriges läkarförbund.

I samtliga de avgivna yttrandena tillstyrkes de sakkunnigas förslag dock

med vissa mindre jämkningar.

Medicinalstyrelsen håller före, att efterutbildningen borde vara obligatorisk

jämväl för vid de kommunala sinnessjukhusen i Stockholm, Göteborg och

Malmö anställda läkare. Vidare föreslås, att stipendierna höjas till 750 kronor

för att förhindra att ekonomiskt sämre ställda läkare tillhörande grupper, vilka

genom deltagande i efterutbildning få vidkännas relativt stora ekonomiska

uppoffringar, av ekonomiska skäl skola avhålla sig från deltagande. Just för

dessa läkare vore efterutbildningen ännu viktigare än för många av deras

ekonomiskt bättre lottade kolleger, vilka — liksom hittills varit fallet — i

viss utsträckning kunde beräknas komma att bedriva studier mer eller mindre

oberoende av genom det allmännas försorg anordnad kursverksamhet.

Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller, att landets högskolor borde bli

representerade vid uppgörandet av kursernas program och att den undervisning,

som enligt de sakkunnigas förslag skulle förläggas till Stockholm, åtminstone

delvis lämpligen kunde förläggas till Uppsala.

Medicinska faladteteii i Lund anser, att Lund borde ingå bland kursorterna

och att den medicinska teorien borde tillerkännas större plats i programmet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet finner, den av de sakkunniga föreslagna

ersättningen åt föreläsaren, 50 kronor per föreläsning, vara fullständigt

otillräcklig och alls icke motsvara vad som kunde anses skäligt för det mödosamma

men högst betydelsefulla arbete, som krävdes för utarbetande av föreläsningar

av här avsedd typ. Vidare anser kollegiet det vara angeläget, att de

medicinska fakulteterna medverkade vid utarbetandet av programmen vid

kurserna och att det icke bleve medicinalstyrelsen ensam som skulle leda dem.

Statskontoret anför, att, därest man accepterade kravet på att staten borde

svara för efterutbildningen, man borde vara på det klara med att man därmed

knäsatte en ny princip, som kunde få vittgående konsekvenser. Även inom

andra yrkesgrupper kunde nämligen anspråk uppstå på kompletterande utbildning

genom statens försorg, i den mån behov av dylik efterutbildning

gjorde sig gällande. Då statskontoret, trots vissa betänkligheter av nu antydd

art, likväl icke ville motsätta sig de sakkunnigas förslag, skedde det, emedan

det här gällde ett specialområde, där en utvidgning av de statliga uppgifterna

förefölle att vara väl motiverad, och under den bestämda förutsättningen, att

ett bifall till förslaget icke finge anses lia prejudicerande karaktär. Emellertid

kunde statskontoret icke i alla delar giva förslaget sin anslutning. Sålunda

kunde statskontoret icke tillstyrka stipendier till frivilliga deltagare. Det

kunde även ifrågasättas, om icke viss kursavgift borde erläggas av dessa såsom

bidrag till statens kostnader för kursernas anordnande. En annan tänkbar

utväg vore att söka träffa avtal med läkarnas organisationer örn ekono
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

miskt bidrag från dessa till kurskostnadernas bestridande. Enligt statskontorets

mening borde det icke vara uteslutet att i större utsträckning än som

de sakkunniga syntes förutsätta söka intressera läkarna själva och deras organisationer

att ekonomiskt och på annat sätt aktivt medverka till främjande

av förslagets syfte.

Svenska läkaresällskapet finner högre stipendier erforderliga, örn frivilligt

deltagande skall i erforderlig omfattning uppmuntras, samt föreslår, att stipendiernas

maximibelopp höjes till 750 kronor.

Sveriges läkarförbund anser, att fortsättningskurserna i princip borde göras

obligatoriska för alla läkare och att ersättningen till de privata läkarna borde

avpassas härefter. Stipendierna borde sålunda fastställas till lägst det belopp,

som statsanställd läkare i genomsnitt åtnjöte i lön under ifrågavarande tid,

jämte dyrtidstillägg och resekostnadsersättning efter samma grunder som för

den statsanställde. Härtill borde, då den privatpraktiserande läkaren önskade

anlita vikarie, komma dagarvode med samma belopp, som åtginge till statsanställd

läkares vikarie.

Delade meningar torde icke råda därom att stora grupper av läkare i vårt

land lia behov av att genom efterutbildning tillägna sig de ständigt nya

rönen inom den medicinska forskningen. Denna efterutbildning torde, såsom

de sakkunniga föreslagit, lämpligen böra ske genom deltagande i genom det

allmännas försorg anordnade fortsättnings- och repetitionskurser. Jag är emellertid

icke beredd att för närvarande biträda de sakkunnigas förslag, att efterutbildningen

skall göras obligatorisk för vissa grupper av tjänsteläkare, utan

anser, att deltagandet tills vidare bör vara frivilligt. Denna min ståndpunkt

utesluter givetvis icke, att vissa läkare, som på grund av nu gällande bestämmelser

ha skyldighet att deltaga i kurser för medicinalpersonal, kunna komma

att beordras att deltaga i ifrågavarande kurser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle tills vidare årligen anordnas dels en

fortsättnings- och repetitionskurs i Stockholm, avsedd för 50 deltagare, dels

ock en sådan kurs i Göteborg, avsedd för 30 deltagare. Varje kurs skulle omfatta

tre veckor. I anslutning till den i Stockholm anordnade kursen skulle

eventuellt givas en kurs i socialmedicin, omfattande en vecka. Med hänsyn

till att det ankommer på statens institut för folkhälsan att meddela undervisning

i socialhygien och socialmedicin åt tjänsteläkare och andra, som äro

verksamma å det socialhygieniska arbetsfältet, torde ifrågavarande kursverksamhet

kunna begränsas till att omfatta de föreslagna repetitions- och fortsättningskurserna

örn tre veckors tid. Kursernas förläggning torde icke böra

fastlåsas till nämnda städer, utan det bör ankomma på medicinalstyrelsen att

årligen besluta örn desammas förläggning. I övrigt har vad de sakkunniga sålunda

föreslagit icke givit mig anledning till erinran eller uttalande.

Kursverksamheten bör i enlighet med de sakkunnigas förslag stå under central

ledning av medicinalstyrelsen, som bör ha att fastställa program för kurserna

och antaga kursdeltagare.

Departe
mentschefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde kostnaderna för kursernas anordnande

böra bestridas av statsmedel och desamma sålunda vara avgiftsfria för deltagarna.

De årliga kostnaderna för kursernas anordnande beräknar jag i

huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag till 16 000 kronor.

Jag förutsätter, att i statens tjänst anställda ordinarie och extra ordinarie

läkare skola under tjänstledighet för deltagande i ifrågavarande kurser äga

uppbära oavkortad lön.

Under erinran att riksdagen tidigare vid flera tillfällen beviljat anslag till

stipendier åt deltagare i fortsättningskurser för läkare förordar jag, att medel

anvisas för detta ändamål. Stipendium torde i enlighet med de sakkunnigas

förslag icke böra utgå till statsanställd läkare, som åtnjuter oavkortad lön

under kursdeltagandet. Såsom fallet varit vid de tidigare anordnade medicinska

fortsättningskurserna bör dock sådan läkare med lång resväg kunna komma

i åtnjutande av bidrag till bestridande av resekostnaderna. Enligt de sakkunnigas

mening böra stipendierna maximeras till 500 kronor, medan medicinalstyrelsen

föreslagit, att maximum skall fastställas till 750 kronor. Jag

finner mig böra biträda de sakkunnigas mening. Jag vill emellertid samtidigt

uttala den förhoppningen, att vederbörande läkarorganisationer skola vid behov

genom ekonomiskt stöd underlätta för läkare att deltaga i här avsedd

kurs. Såsom de sakkunniga förutsatt böra stipendierna utdelas av medicinalstyrelsen.

De synpunkter, som de sakkunniga anfört rörande stipendiebeloppens

avvägning i de särskilda fallen, böra därvid beaktas. Till stipendier samt

till resekostnadsbidrag åt statsanställda läkare torde i enlighet med de sakkunnigas

förslag böra anvisas 10 000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört förordar jag, att för nästa

budgetår anvisas ett reservationsanslag av (16 000 -J- 10 000 =) 26 000 kronor

till ifrågavarande kursverksamhet.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

75

V. Vissa byggnadsfrågor m. m.

1. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska

mediko-kirurgiska institutet m. m.

I propositionen 1944: 236 hemställde Kungl. Majit, att riksdagen måtte

till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret

1944/45 anvisa ett investeringsanslag av 2 200 000 kronor. Riksdagen

(skrivelsen nr 366) biföll Kungl. Majrts hemställan.

Av förenämnda proposition inhämtas bland annat följande.

Sedan frågan örn nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutets

teoretiska institutioner under en lång följd av år stått under diskussion och

i samband därmed ett flertal förslag till byggnadsfrågans lösning uppkommit,

framlade slutligen byggnadsstyrelsen med skrivelse den 21 januari 1941

utredning och förslag i angivna hänseende. Utgående ifrån att envar av institutets

nedannämnda institutioner borde inrymmas i en särskild byggnad

beräknade byggnadsstyrelsen anläggningskostnaderna för byggnadsföretaget

på följande sätt.

Administrations- och biblioteksbyggnad................ kronor 660 000

Anatomiska institutionen .......................... » 1 135 000

Kemiska institutionen.............................. » 1 290 000

Histologiska institutionen.......................... » 740 000

Rättsmedicinska institutionen ...................... » 670 000

Farmakologiska institutionen ...................... » 720 000

Fysiologiska institutionen.......................... » 831000

Ledningskulvertar ................................ » 81000

Restaurering av »Stenbrottet» ...................... » 97 000

Utvidgning av karolinska sjukhusets ångcentral ...... » 315 000

Amanuensbostäder ................................ » 81000

Vaktmästarbostäder .............................. » 280 000

Yttre arbeten .................................... »840 000

Summa kronor 7 740 000.

Över detta byggnadsstyrelsens förslag yttrade sig 1940 års civila byggnadsutredning

den 25 februari 1942. Byggnadsutredningen framlade därvid

förslag till en ny byggnadsplan, avseende uppförande av dels tre institutionsbyggnader,

varav en för de anatomiska och histologiska institutionerna,

en för de fysiologiska och farmakologiska institutionerna och en för den

kemiska institutionen, dels en kombinerad administrations- och biblioteksbyggnad,

dels ock en bostadsbyggnad för vaktmästare. Byggnaden för den

rättsmedicinska institutionen föreslogs av civila byggnadsutredningen icke

skola för närvarande komma till uppförande. Bostadsbyggnaden för amanuenser

föreslogs skola uteslutas ur byggnadsplanen. Beträffande de byggnader,

som enligt civila byggnadsutredningens förslag skulle komma till

uppförande, ifrågasattes väsentliga reduktioner och förenklingar i lokalprogrammet.

Den framlagda byggnadsplanen kostnadsberäknades till 5 695 000

kronor. Dessa kostnader fördelade sig sålunda.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition nr 302.

Administration och bibliotek........................ kronor 565 000

Anatomisk-histologisk institution.................... » 1 400 000

Farmakologisk-fysiologisk institution ................ » 1 200 000

Kemisk institution ................................ » 1 100 000

Ledningskulvertar under byggnader.................. » 40 000

»Stenbrottet», kafébyggnad ........................ » 45 000

Ångcentralens utvidgning .......................... » 375 000

Bostadshus för vaktmästare ........................ » 160 000

Yttre arbeten .................................... » 810 000

Summa kronor 5 695 000.

Sedan Kungl. Majit därefter anmodat byggnadsstyrelsen att utreda möjligheterna

av att med — i förhållande till civila byggnadsutredningens förslag

—• minsta möjliga merkostnad bibehålla den av styrelsen förordade

planlösningen med en särskild byggnad för var och en av institutets institutioner,

överlämnade byggnadsstyrelsen med skrivelse den 8 september

1943 utredning och förslag i angivna hänseende. Enligt detta förslag skulle

merkostnaden vid en förläggning av institutionerna för anatomi och histologi

i skilda byggnader uppgå till 65 000 kronor samt vid uppdelning av

institutionerna för farmakologi och fysiologi till 90 000 kronor. Den sammanlagda

kostnadsskillnaden skulle sålunda utgöra 155 000 kronor.

Vid anmälan i propositionen 1944: 236 av förevarande byggnadsfråga sade

sig dåvarande departementschefen ha utgått ifrån, att byggnadsföretaget

skulle genomföras under en tid av högst fyra år. Departementschefen fann

de olika byggnaderna böra uppföras i följande ordning. Början borde göras

med de byggnader, som skulle inrymma lokalerna för administration och

bibliotek samt de anatomiska och histologiska institutionerna. För genomförande

av byggnadsprogrammet i denna del borde erforderliga medel anvisas

på riksstaten för budgetåret 1944/45. Den kombinerade administrations-

och biblioteksbyggnad»! borde med vissa modifikationer uppföras i

enlighet med civila byggnadsutredningens förslag. Med hänsyn till dessa

modifikationer och rådande prisläge beräknade departementschefen kostnaderna

för denna byggnad till 640 000 kronor.

Även ifråga om de anatomiska och histologiska institutionerna förordade

departementschefen, att en nybyggnad i princip planlädes med utgångspunkt

från civila byggnadsutredningens förslag och att sålunda dessa institutioner

sammanfördes i ett komplex. På grund av erinringar, som framställts

mot byggnadsutredningens förslag, fann departementschefen sig

emellertid böra förorda genomförandet av vissa ändringar i förslaget. Dessa

ändringar beräknades draga en kostnad av 75 000 kronor utöver det av utredningen

beräknade beloppet av 1 400 000 kronor. För att lämna utrymme för

vissa ytterligare modifikationer i förslaget ansåg departementschefen sig böra

räkna med ett ytterligare medelsbehov av 20 000 kronor. Med inräknande av

tillägg för prisstegring, cirka 130 000 kronor, beräknades totalkostnaden

för byggnadsföretaget till (1 400 000 + 75 000 + 20 000 + 130 000 =)

1 625 000 kronor.

Departementschefen anförde vidare:

För de övriga institutionernas vidkommande är byggnadsfrågan icke lika

klar. Fysiologiska institutionens lokalbehov är sålunda avhängigt av vissa

förslag, som äro att vänta från den pågående utredningen örn den flygmedicinska

forskningens ordnande. Frågan örn den rättsmedicinska institutionens

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Marits ''proposition nr 302.

behov av särskilda lokaler har kommit i nytt läge genom det förslag till omorganisation

av rättsmedicinalväsendet, som chefen för justitiedepartementet

i annat sammanhang anmält, och enligt vilket en i samverkan med

Stockholms stad upprättad. rättsläkarstation . är avsedd att förläggas till

Norrbackaområdet i anslutning till rättsmedicinska institutionen. I motsats

till civila byggnadsutredningens program torde detta förslag förutsätta, att

en särskild byggnad uppföres också för denna institution. Jag har för avsikt

att föranstalta om att förhandlingar i denna fråga snarast upptagas

mellan staten och Stockholms stad. Slutligen föreligger ännu icke något

överarbetat förslag till nybyggnad för den kemiska institutionen, vilken ansetts

vara den, som senast bör förflyttas från sina nuvarande lokaler till

N orrbackaområdet.

För utredningen av sist berörda byggnadssfrågor, vilken bör bedrivas

med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet om möjligt må kunna föreläggas

1945 års riksdag, åtminstone i vad gäller flertalet institutioner, bör beräknas

ett icke alltför knappt belopp, eller förslagsvis 50 000 kronor. Slutligen

torde för yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar av vägar och

dylikt) för det första byggnadsskedet beräknas i runt tal 100 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för nu ifrågavarande etapp av byggnadsföretaget

och för utredningar rörande den närmast följande kunna sålunda

angivas till (640 000 + 1 625 000 + 50 000 + 100 000 =) 2 1*15 000 kronor.

Härav torde för nästa budgetår böra anvisas ett belopp av 2 200 000 kronor.

Riksdagen har i sin förenämnda skrivelse (nr 366) anfört bland annat

följande.

Riksdagen vill framhålla, att riksdagen vid sin prövning av detta ärende

icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot den framlagda planlösningen.

Med hänsyn särskilt till eventuella framtida utbyggnadsbehov

har det synts riksdagen kunna ifrågasättas, om det på, längre sikt kan ur

ekonomisk synpunkt befinnas ändamålsenligt att på sätt som föreslagits i

icke oväsentlig utsträckning beskära utrymmena i de planerade byggnaderna

samt sammanföra de anatomiska och histologiska institutionerna i en

och samma byggnad. Då denna planlösning emellertid enligt de framlagda

kostnadsberäkningarna medför avsevärda besparingar i byggnadskostnaderna,

har riksdagen under rådande statsfinansiella förhållanden ansett sig

böra godtaga departementschefens ifrågavarande förslag. Riksdagen utgår

ifrån att Kungl. Majit vid sin fortsatta prövning av institutets nybyggnadsfråga

ingående mot varandra väger de olika synpunkter, som här göra sig

gällande med hänsyn till såväl ekonomiska förhållanden som lokalernas ändamålsenlighet

och möjligheterna för en framtida utbyggnad.

Genom beslut den 14 juli 1944 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Ture Ryberg

den 17 januari 1944 upprättade huvudritningar uppföra nybyggnad för administration

och bibliotek vid karolinska institutet. Vidare anbefalldes

byggnadsstyrelsen dels att i huvudsaklig överensstämmelse med det av

chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1944: 236 förordade

byggnadsprogrammet uppgöra ritningar och entreprenadhandlingar samt

utföra andra förberedande arbeten beträffande nybyggnad för anatomiska

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Mårds ''proposition nr 302.

och histologiska institutionerna vid nämnda institut ävensom att med sagda

ritningar till Kungl. Majit inkomma, dels ock att — med beaktande av vad

riksdagen i förenämnda skrivelse därutinnan anfört — verkställa den av departementschefen

i förutnämnda proposition förordade utredningen rörande

uppförande av ytterligare nybyggnader för karolinska institutet och därvid

upptaga förhandlingar med Stockholms stad i det av departementschefen

angivna hänseendet samt att med sagda utredning och förslag i ämnet till

Kungl. Majit inkomma. Slutligen föreskrevs, att det av riksdagen anvisade

investeringsanslaget av 2 200 000 kronor skulle av byggnadsstyrelsen disponeras

för nedan angivna ändamål med i huvudsak följande fördelning:

1. Uppförande av byggnad för administration och bib
-

liotek ......................................... kronor 640 000

2. Påbörjande av byggnad för anatomiska och histologiska

institutionerna.......................... » 1 410 000

3. Utredning rörande uppförande av övriga nybyggnader

för karolinska institutet...................... » 50 000

4. Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar

av vägar och dylikt) för det första bygg
nadsskedet.

............................ » 100 000

Summa kronor 2 200 000.

Med skrivelse den 22 februari 1945 har nu byggnadsstyrelsen inkommit

med utredning och förslag i angivna hänseenden.

Av skrivelsen inhämtas i huvudsak följande.

Anatomiska och histologiska institutionerna.

Byggnadernas utförande.

Byggnadsstyrelsen har överlämnat av arkitekten Ture Ryberg upprättade

huvudritningar.

Enligt detta ritningsförslag äro de anatomiska och histologiska institutionerna

med utgångspunkt från vad departementschefen enligt omförmälda

proposition förordat sammanförda i ett komplex. Inom anläggningen

disponerar anatomiska institutionen den nordvästra flygeln jämte den sydvästra

hörsalsbyggnaden. Bottenvåningen inrymmer här undervisningsavdelning,

medan våningen 1 trappa upp upptages av institutionens forskmngsavdelning.

Till vindsvåningen är en för båda institutionerna gemensam

djuravdelning förlagd. Den sydöstra flygeln jämte den nordöstra hörsalshyggnaden

disponeras av histologiska institutionen. Bottenvåningen inrymmer

här institutionens undervisningsavdelning samt en mindre del av forskningsavdelningen,

som i övrigt är förlagd till våningen 1 trappa upp.

Vid utarbetandet av huvudritningarna har en mindre utökning skett av

byggnadens volym, såsom förutsatts i propositionen. Sålunda har histologiska

institutionens flygel förlängts med 3 meter, varjämte båda hörsalarna

anpassats till det utökade antalet studerande vid tandläkarinstitutet, vilkas

utbildning under första året är förlagd till dessa institutioner. Djuravdel
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. May.ts proposition nr 80%.

ningen, som tidigare var förlagd över histologiska institutionen, är nu flyttad

till övervåningen i den anatomiska, vilket medfört fördelen av tillgång

till hiss. Genom flyttning av förut över dissektionssalarna belägna lokaler

ha dessa salar kunnat givas större höjd än laboratorierum i övrigt, vilket

ansetts synnerligen önskvärt. Källaren under histologiska institutionen har

endast ytterligare utgrävts till så stor del, som erfordras för inrymmande

av en mekanisk verkstad. Den av departementschefen förordade ökningen

av byggnadskuben har medfört, att vissa jämkningar kunnat vidtagas beträffande

laboratorieutrymmena.

Professorn G. Häggqvist har framställt erinran mot att de i källaren under

hörsalen förlagda utrymmena för preparatarkiv och akvarierum m. m. icke

ligga i direkt anslutning till forskningsavdelningen utan från denna endast

äro tillgängliga genom den för institutionerna gemensamma huvudtrappan.

Detta förhållande, som onekligen måste betraktas som en olägenhet, sammanhänger

emellertid med beslutet att sammanföra de båda institutionerna

i samma byggnadskomplex, varigenom forsknings- och undervisningsavdelningarna

icke kunnat åtskiljas på sådant sätt, som varit möjligt om varje

institution förlädes i särskild byggnad. En avgjord förbättring vunnes emellertid,

om den sydost om mittkorridoren belägna källaren utsprängdes och

de till histologiska institutionen hörande lokalerna inrymdes där. Örn reservtrappan

samtidigt nedfördes i källaren, komme dessa lokaler att från

forskningsavdelningen vara direkt tillgängliga genom denna trappa, utan

att utrymme tillhörande undervisningsavdelningen behövde beträdas. En

sådan mindre förändring låter sig möjligen utföras inom den angivna kostnadsramen.

Kostnaderna.

Enligt de nu föreliggande huvudritningarna ha byggnadskostnaderna av

styrelsen beräknats enligt nedanstående uppställning:

Byggnadsarbeten.......................... 1 130 000

Värme-och ventilationsanläggning............. 139 000

Sanitäranläggning.......................... 158 000

Kylanläggning............................ 11 000

Steriliseringsanläggning............ 21 000

Elektrisk stark- och svagströmsanläggning...... 101 000

Elektrisk person- och varuhiss............... 15 000

Ritningar, arbetsledning och kontroll samt oförutsedda

utgifter.......................... 135 000 i 710 000

Yttre arbeten.

Utvändiga rörledningar och rörgravar .......... 16 000

Utvändiga elektriska ledningar och belysning .... 10 000

Kulvertar jämte schakt och delvis sprängning ... 20 000

Vägar och planer m. m..................... 54 000 100 000 I

Kronor 1810 000.

I ovanstående belopp ingå icke kostnader för laboratoriebord, skåp, katedrar,

skioptikondukar eller experimenttavlor och ej heller kostnader för möbler

och inventarier.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Av de av departementschefen för ifrågavarande ändamål beräknade kostnaderna,

1 625 000 kronor, utgjorde cirka 130 000 kronor tillägg för prisstegring,

motsvarande en beräknad fördyring av 9 procent. Då emellertid denna

kostnadsökning numera utgör 16 procent eller cirka 235 000 kronor, måste

de av departementschefen tidigare beräknade kostnaderna 1 605 000 kronor

(vilket belopp för att lämna utrymme för eventuella smärre modifikationer

avrundats till 1 625 000 kronor) ökas med 105 000 kronor till

1 710 000 kronor eller det belopp, vartill byggnaden efter nu föreliggande

entreprenadritningar enligt ovan intagna uppställning kostnadsberäknats av

byggnadsstyrelsen. Härtill kommer för yttre arbeten 100 000 kronor eller

samma belopp, som för sådant ändamål (enligt Kungl. Maj:ts beslut) den

14 juli 1944 anvisades för det första byggnadsskedet (uppförandet av byggnad

för administration och bibliotek). Sammanlagt uppgå således kostnaderna

för anatomiska och histologiska institutionernas nybyggnad till

1 810 000 kronor. Utöver tidigare anvisat belopp, 1 410 000 kronor, skulle

sålunda erfordras (1 810 000 — 1 410 000 =) 400 000 kronor.

Fysiologiska och farmakologiska institutionerna.

Byggnadernas utförande.

Byggnadsstyrelsen föreslår att särskilda byggnader uppföras för en var

av dessa institutioner. Vederbörliga ritningar lia utarbetats av arkitekten

Ryberg. Dessa ansluta sig i huvudsak till byggnadsstyrelsens förslag av den

8 september 1943.

Förslaget till fysiologisk institution åskådliggöres å ritningar, dagtecknade

den 10 november 1944. Enligt detta förslag består den fysiologiska institutionsbyggnaden

av tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar.

Den norra flygeln är planerad att utföras i en våning och avsedd att innehålla

undervisnmgsavdelningen; av de bägge södra flyglarna är den större

uppförd i två våningar och källare samt inrymmer forskningsavdelningen,

medan den mindre innehåller hörsalen jämte demonstrationsrum. Denna institutionsbyggnad

har enligt nu föreliggande förslag utökats något. Sålunda

har föreläsningssalen utökats från 120 till 125 platser och flygeln för forsknings-

och administrationslokaler förlängts cirka 5 meter, varigenom institutionsföreståndarens

krav på vissa utökade lokaler kunnat beaktas. Den

fysiologiska institutionen är så planerad, att den framdeles kan tillbyggas

med en flygmedicinsk avdelning.

Förslaget till farmakologisk institution framgår av ritningar, dagtecknade

den 16 november 1944. I likhet med den fysiologiska är byggnaden utbildad

i tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar. Den norra flygeln

uppföres i en våning och innehåller undervisningsavdelning. Av de bägge

södra är den större planerad i två våningar jämte källare och inrymmer

forskningsavdelningen, medan den mindre innehåller hörsalen. Även den

farmakologiska institutionsbyggnaden har ökats något i förhållande till

tidigare förslag. Sålunda har hörsalen erhållit 64 platser i stället för 55.

Därjämte har hela källaren under forskningsavdelningen utnyttjats, varvid

verkstad och särskilt skyddsrum kunnat inläggas därstädes.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

81

Kostnaderna.

Förslagen till byggnader för dessa båda institutioner ha av byggnadsstyrelsen

kostnadsberäknats enligt nedanstående uppställning:

Fysiologiska Farmakologiska

institutionen institutionen

Byggnadsarbeten................... 565 000 480 000

Värme- och ventilationsanläggning..... 80 000 78 000

Sanitäranläggning.................. 75 000 50 000

Kylanläggning..................... 11 000 10 000

Steriliseringsanläggning.............. 8 000 7 000

Elektriska stark- och svagströmsanlägg
ningar.

........................ 72 000 66 000

Elektrisk hiss..................... 15 000 15 000

Ritningar och arbetsledning och kontroll

samt oförutsedda utgifter.......... 74 000 64 000

Kronor 900 000 770 000

Fysiologiska institutionen..................... 900 000

Farmakologiska institutionen.................. 770 000

Yttre arbeten.

Yttre rörledningar och rörgravar....... 24 000

Yttre elektriska ledningar och belysning . 9 000

Vägar, planer och planteringsarbeten .... 32 000

1 670 000

65 000

Kronor 1 735 000.

Civila byggnadsutredningen har upptagit kostnaderna för en gemensam

institutionsbyggnad för fysiologiska och farmakologiska institutionerna till

1 200 000 kronor enligt beräkning i februari 1942. Merkostnaden för skilda

institutioner beräknades i september 1943 av byggnadsstyrelsen utgöra

90 000 kronor. Enligt nuvarande prisläge skulle den totala byggnadskostnaden

uppgå till 1 200 000 kronor ökat med 16 procent -f- 90 000 kronor

ökat med 2 procent eller (1 200 000 -f- 192 000 + 90 000 + 2 000 =)

1 484 000 kronor. Den nu beräknade byggnadskostnaden 1 670 000 kronor

är alltså 186 000 kronor högre, av vilket belopp 105 000 kronor utgör kostnaderna

för vidtagna förändringar i byggnadsprogrammet. Återstoden

81 000 kronor beror på att den av civila byggnadsutredningen uppskattade

kostnaden 1 200 000 kronor är approximativt uppskattad, såsom framgår av

utredningens skrivelse i ämnet den 25 februari 1942.

Av ovannämnda belopp, 1 735 000 kronor, erfordras 1 200 000 kronor för

budgetåret 1945/46.

Rättsmedicinska institutionen.

På uppdrag av byggnadsstyrelsen har arkitekten Ryberg utarbetat förslag

till ny rättsmedicinsk institution med utgångspunkt från departementschefens

uttalande i propositionen 1944: 236, att en i samverkan med Stockholms

stad upprättad rättsläkarstation borde förläggas i anslutning till den

rättsmedicinska institutionen å Norrbackaområdet. Beträffande programmet

för den rättsmedicinska institutionen har styrelsen samrått med karoBihang

till rilcsdagens protokoll 191)5. 1 sami. Nr 302.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

linska institutet och medicinalstyrelsen. Byggnadsstyrelsen har vidare upptagit

av Kungl. Maj:t anbefallda förhandlingar med Stockholms stad. Sedermera

har emellertid staden för att göra vissa specialundersökningar i

syfte att begränsa stadens kostnader för anläggning av rättsläkarstationen

begärt uppskov med dessa förhandlingar. Byggnadsstyrelsen har med hänsyn

härtill förklarat sig icke kunna för närvarande avgiva något förslag i

ämnet.

I anslutning till vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen för nästa budgetår

hemställt om anslag för ifrågavarande ändamål med (400 000 -j+

1 200 000 =) 1 600 000 kronor.

Kanslern för rikets universitet har, i anledning av framställning i ämnet

av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, hemställt, att

ett reservationsanslag av 275 000 kronor måtte anvisas för inredning och

utrustning av institutets nya administrations- och biblioteksbyggnad för

anläggande av en för institutet och statens institut för folkhälsan gemensam

automatisk telefonväxel samt för flyttning av vissa inventarier m. m.

från de nuvarande institutionslokalerna till den nya administrationsbyggnaden.

Det äskade beloppet fördelar sig sålunda å de angivna ändamålen:

inredning och utrustning av administrations- och biblio
teksbyggnaden

................................... kronor 196 655

telefonväxel ....................................... » 70 000

flyttningskostnader ................................. »_8 500

kronor 275 155

eller i runt tal 275 000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Inredning och utrustning av administrationsoch

biblioteksbyggnaden.

Lärarkollegiet har anfört:

Byggnaden torde komma att färdigställas under budgetåret 1945/46. Det

är därför erforderligt, att för samma budgetår anvisas medel för inredning

och utrustning av byggnaden. På uppdrag av lärarkollegiet har arkitekten

Ryberg uppgjort förslag i förevarande hänseende. Härvid har samråd

ägt rum med aktiebolaget nordiska kompaniets experter. Enligt förslaget

skulle kostnaderna uppgå till 202 430 kronor.

Inventarierna i administrationslokalerna och biblioteket äro genomgående

ålderdomliga, opraktiska och starkt förslitna. Den svävande byggnadsfrågan

och ytterst knappa penningmedel ha föranlett, att någon nyanskaffning

sedan lång tid tillbaka praktiskt taget ej ägt rum. Det tillgängliga inventariebeståndet

— i den mån detta överhuvud fyller nutidens krav på

ändamålsenlighet — består huvudsakligen av skrymmande pjäser, som

näppeligen kunna placeras i de nya, till ytinnehållet strängt begränsade lokalerna.

Angivna förhållanden göra, att den nuvarande inventarieuppsätt
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 30%.

ningen endast i mycket ringa utsträckning kan komma till användning

efter inflyttningen i nybyggnaden. Det är därför ofrånkomligt, att nyanskaffning

av inventarier nu äger rum i betydande omfattning.

I en inom byggnadsstyrelsen med anledning av lärarkollegiets framställning

upprättad promemoria lia vissa besparingar i lärarkollegiets förslag

ifrågasatts. Besparingarna skulle hänföra sig till mattor i kollegierum, kommittérum,

rektors rum, kamrerarexpedition och bibliotek, belysningsarmatur

i kollegierum, speglar i kapprum, väntrum, toaletter och bibliotek samt

soffa i vaktrummet.

Lärarkollegiet har i anledning av dessa erinringar anfört följande.

Även enligt kollegiets förmenande äro vissa besparingar möjliga. Sålunda

kunna mattorna i kollegierummet (4 200 kronor) och i biblioteket (750

kronor) utgå och kostnaderna för mattor i kamrerarexpeditionen reduceras

med 300 kronor till 500 kronor. Däremot torde mattorna i kommittérummet

och rektors rum — med hänsyn till kraven på en värdig möblering av

dessa rum — böra bibehållas.

Huruvida kostnaderna för belysningsarmatur i kollegierummet kunna

nedbringas undandrager sig kollegiets bedömande. Upplysningsvis må nämnas,

att en i det nuvarande kollegierummet befintlig, antik ljuskrona, som

inköpts genom sammanskott av enskilda medel, på grund av sin storlek

och den ringa takhöjden i det nya kollegierummet tyvärr ej kan uppsättas

därstädes.

Någon inskränkning av antalet speglar i olika lokaler synes knappast vara

lämplig.

Ej heller kan lärarkollegiet tillstyrka, att soffan i vaktrummet slopas.

Detta rum skall nämligen användas som väntrum för besökande till rektor,

kamrerarexpedition och kansli. Som besökarantalet tidvis är mycket stort,

erfordras riklig tillgång på sittplatser.

Kollegiet förordar alltså besparingar å olika poster å (4 200 -f- 750 +

-j- 300 =) 5 250 kronor, vilket jämte 10 procent därå för arvoden och oförutsedda

utgifter skulle medföra, att det beräknade beloppet 202 430 kronor

skulle minskas till 196 655 kronor.

Telefonförbindelserna till och inom institutets

nya byggnader.

Lärarkollegiet har anfört:

Inom institutets nuvarande lokaler i kvarteret Glasbruket är telefonfrågan

ordnad så, att varje institution har någon eller några direkta telefonförbindelser

med rikstelefonnätet. Blott en institution har en mindre lokaltelefonanläggning.

Detta system har visat sig mindre tillfredsställande, och

projekt ha tidigare diskuterats i syfte att få en bättre anordning till stånd,

men lösningen härav har fått anstå.

När de teoretiska institutionerna nu skola flytta ut på Norrbackaområdet,

måste förevarande spörsmål tagas upp till slutlig behandling. Som institutionerna

komma att bliva utspridda över ett ganska stort område, beläget

utanför Stockholm, kommer behovet av förbättrade telefonkommunikationer

mellan institutionerna inbördes och med staden att väsentligt

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

stegras. Jämväl inom de särskilda institutionerna, som skola erhålla utökade

lokaler, belägna i olika våningar, kommer behov av telefonförbindelser att

föreligga. Önskvärdheten av goda telefonförbindelser till och inom en så betydande

anläggning som karolinska institutets torde icke behöva närmare

utvecklas.

Inom lärarkollegiet har professorn T. Petrén verkställt en utredning angående

tre olika alternativ till frågans lösning. Alternativ I avser en för

institutet och statens institut för folkhälsan gemensam automatisk telefonväxel,

alternativ II ett antal direkta linjer till varje institution jämte en för

karolinska institutet gemensam lokaltelefonanläggning och alternativ III

ett antal direkta linjer till institutionerna jämte en särskild lokaltelefonanläggning

inom varje institution.

Utgifterna enligt de olika alternativen framgå av följande sammanställ
-

ning.

Engångskostnader. Driftkostnader.

Alt. I.............. 65 000 å 70 000 28 950

II..................... 85 000 23 050

III..................... 80 000 24 350.

Enligt kollegiets uppfattning är alternativ I obetingat att föredraga med

hänsyn till de väsentligt större fördelar detta erbjuder dem, som skola använda

sig av telefonförbindelserna. Även med avseende å driftsäkerheten är

detta alternativ att föredraga, då anläggningen står under telegrafverkets

kontroll. Lokaltelefonanläggningar ha därjämte en jämförelsevis kort livslängd.

Bemärkas bör även, att telefonväxelanläggningen enligt alternativ I

beräknas kunna omfatta nytillkommande institutioner.

Representanter för kollegiet ha i denna angelägenhet rådfört sig med

föreståndaren för statens institut för folkhälsan, professorn E. Abramson,

som framhållit, att en anordning enligt alternativ I i och för sig syntes rationell

men för nämnda institut kunde tänkas medföra vissa nackdelar. Enligt

hans uppfattning vore telefonfrågan för detta institut i huvudsak ordnad

tillfredsställande (direkta linjer), men man syntes från samma instituts

sida sakna anledning motsätta sig ett genomförande av förslaget.

Kollegiet anser för sin del en samordning med statens institut för folkhälsan,

vars lokaler äro belägna i nära anslutning till de teoretiska institutionerna,

innebära väsentliga fördelar; erinras må, att karolinska institutets

hygieniska institution är förlagd till förstnämnda institut. Lärarkollegiet vill

alltså förorda, att alternativ I kommer till utförande.

Kostnaderna för telefonväxeln kunna nu ej närmare angivas, men kunna

såsom Petrén angiver beräknas till 65 000 å 70 000 kronor. Kostnaderna,

förslagsvis upptagna till 70 000 kronor, torde böra inräknas i ett blivande

anslag till inredning och utrustning av nybyggnaderna.

Administrations- och biblioteksbyggnaden saknar lokal, inom vilken en

automatisk telefonväxel kan inrymmas. Frågan örn växelns placering bör

därför uppmärksammas under den fortsatta utredningen om nybyggnader

för de teoretiska institutionerna.

Transportkostnader.

Lärarkollegiet har anfört:

I ytterligare ett avseende erfordras anvisande av medel, nämligen för

flyttningen till den nya administrations- och biblioteksbyggnaden. Institutet

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

saknar expensanslag, och övriga ifrågakommande anslag lämna icke tillgång

till dessa utgifters bestridande. Det mest kostnadskrävande är transporten

av biblioteket. Enligt vad bibliotekarien meddelat kan denna kostnad beräknas

till 8 000 kronor.

Härtill kommer flyttningskostnaden för arkiv, räkenskapshandlingar

m. m., som kan uppskattas till cirka 500 kronor. Sammanlagt skulle alltså

erfordras 8 500 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, förordade min företrädare

i ämbetet vid anmälan i propositionen 1944: 236 av frågan om nybyggnad

av de anatomiska och histologiska institutionerna vid karolinska institutet,

att dessa institutioner skulle sammanföras i ett byggnadskomplex i anslutning

till ett av 1940 års civila byggnadsordning i ämnet framlagt förslag,

vilket år 1942 kostnadsberäknats till 1 400 000 kronor. Departementschefen

förordade dock vissa ändringar i detta förslag, avseende en utökning

av byggnadskroppen med i runt tal 750 kubikmeter. Med hänsyn

till dessa modifikationer i förslaget, kostnadsberäknade till sammanlagt

95 000 kronor, och merkostnader på grund av inträdd prisstegring, 130 000

kronor, beräknade departementschefen totalkostnaden för byggnadsföretaget

till (1 400 000 + 95 000 + 130 000 =) 1 625 000 kronor. Vad departementschefen

sålunda föreslagit vann riksdagens bifall.

Byggnadsstyrelsen har nu inkommit med huvudritningar till byggnadsföretaget,

upprättade i enlighet med de av statsmakterna godtagna riktlinjerna.

I anslutning till en av professorn G. Häggqvist gjord erinran har

emellertid en mindre jämkning i byggnadsprogrammet vidtagits. Kungl.

Majit har tidigare denna dag fastställt de överlämnade huvudritningarna,

att lända till huvudsaklig efterrättelse vid byggnadsföretagets utförande.

Anläggningskostnaderna för institutionsbyggnaden lia av byggnadsstyrelsen

numera angivits till 1 710 000 kronor. Kostnadsökningen i förhållande

till tidigare beräknade kostnadsbelopp (1 710 000 — 1 625 000 =.)

85 000 kronor, hänför sig helt till sedan föregående år inträdd prisstegring.

Inklusive kostnaderna för yttre arbeten, av byggnadsstyrelsen beräknade

till 100 000 kronor, skulle totalkostnaden för byggnadsföretaget enligt nu

föreliggande kostnadsberäkningar uppgå till (1 710 000 -j- 100 000 =)

1 810 000 kronor. Mot dessa kostnadsberäkningar har jag icke funnit anledning

till erinran. Då Kungl. Majit för innevarande budgetår ställt ett

belopp av 1 410 000 kronor till förfogande för ändamålet, skulle sålunda anslagsbehovet

för nästa budgetår utgöra (1 625 000 -f- 85 000 + 100 000 —

— 1410 000 =) 400 000 kronor.

Beträffande de fysiologiska och farmakologiska institutionerna har byggnadsstyrelsen

föreslagit, att de skola inrymmas i två byggnader, en för vardera

institutionen. För byggnadsföretagen har byggnadsstyrelsen låtit utarbeta

ritningar, vilka med vissa modifikationer ansluta sig till byggnadsstyrelsens

förslag i ämnet av den 8 september 1943. Med hänsyn till vad

Departe
mentschefen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Marits proposition nr 302.

riksdagen anfört i skrivelsen 1944: 366 anser jag mig böra tillstyrka, att

byggnaderna utföras i enlighet med dessa ritningar.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår skulle kostnaderna för dessa

båda byggnader komma att uppgå till 1 735 000 kronor. Av dessa kostnader

belöpa 1 670 000 kronor å de egentliga byggnaderna och 65 000 kronor

å yttre arbeten. För nästa budgetår skulle enligt byggnadsstyrelsens förslag

erfordras ett anslag av 1 200 000 kronor. Jag har intet att erinra mot

dessa kostnadsberäkningar.

Vad åter beträffar rättsmedicinska och kemiska institutionerna har byggnadsstyrelsen

icke ännu inkommit med vederbörliga ny byggnadsförslag.

Jag förutsätter, att byggnadsstyrelsen bedriver utredningen av dessa byggnadsfrågor

med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet kan föreläggas

1946 års riksdag.

I anslutning till vad sålunda anförts torde för nästa budgetår böra anvisas

ett belopp av (400 000 -j- 1 200 000 =) 1 600 000 kronor.

I anledning av framställningen örn anvisande av ett reservationsanslag

av 275 000 kronor till inredning och utrustning av institutets administrations-

och biblioteksbyggnad m. m. vill jag framhålla, att jag lika med lärarkollegiet

anser, att telefonförbindelserna vid institutet böra ordnas enligt

»alternativ I». Såsom lärarkollegiet framhållit bör byggnadsstyrelsen vid

den fortsatta utredningen om nybyggnader för de teoretiska institutionerna

uppmärksamma frågan örn telefonväxelns placering. Mot de i ärendet verkställda

kostnadsberäkningarna har jag intet att erinra. Anslaget bör emellertid

uppdelas på olika anslagsposter, en å 196 500 kronor för utrustning

av administrations- och biblioteksbyggnaden, en å 70 000 kronor för anordnande

av telefonväxel och en å 8 500 kronor för transporter.

2. Investeringsanslag till Utbyggande av karolinska

sjukhuset.

Inledning.

I propositionen 1944: 235 har lämnats en redogörelse för de statsmakternas

beslut, som lett till uppförande å det s. k. Norrbackaområdet av karolinska

sjukhuset. Till denna redogörelse torde jag få hänvisa. Här må endast erinras

örn följande.

Karolinska institutet disponerar för undervisningsändamål för närvarande

sammanlagt sexton kliniker, förlagda till följande sjukhus.

Karolinska sjukhuset:

1 medicinsk klinik,

1 kirurgisk klinik,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 30%.

1 oron-, näs- och halsklinik,

1 ögonklinik,

1 förlossnings- och kvinnoklinik,

1 radioterapeutisk klinik samt

1 psykiatrisk klinik;

Vanföreanstalten:

1 ortopedisk klinik;

Serafimerlasarettet:

1 medicinsk klinik,

1 kirurgisk klinik,

1 neurokirurgisk klinik samt

1 neurologisk klinik;

Norrtulls sjukhus:

1 pediatrisk klinik;

Krcmprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn:

1 pediatrisk klinik;

Allmänna barnbördshuset:

1 förlossnings- och kvinnoklinik;

S:t Görans sjukhus:

1 dermato-venereologisk klinik.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom i propositionen 1943:151 framställda

förslag beslöt 1943 års riksdag (skrivelsen nr 280), att den till Norrtulls

sjukhus förlagda pediatriska kliniken samt den dermato-venereologiska

kliniken skulle överflyttas till karolinska sjukhuset. I anslutning härtill

anvisade riksdagen för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av 200 000

kronor till karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande.

Genom beslut den 24 september 1943 tillsatte Kungl. Maj:t en särskild

kommitté för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande med uppgift att

— med ledning av vad min företrädare i ämbetet enligt propositionen 1943: 151

och riksdagen enligt dess skrivelse 1943: 280 i ämnet anfört — i första hand

uppgöra och för Kungl. Majit framlägga förslag till sjukhusets utbyggande

med en dermato-venereologisk och en pediatrisk klinik.

Sedan kommittén i betänkande den 29 februari 1944 framlagt program för

sjukhusets utvidgning med en dermatologisk klinik, anvisade 1944 års riksdag

i enlighet med av Kungl. Majit i propositionen 1944: 235 framställt förslag

för budgetåret 1944/45 ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor till sjukhusets

fortsatta utbyggande.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

1942 års avtal angående pediatrisk klinik vid

karolinska sjukhuset

I anslutning till ett av den år 1939 tillsatta kommissionen för förhandlingar

rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. år 1942 avgivet

förslag hemställde Kungl. Majit i propositionen 1943:151 bland annat, att

riksdagen måtte godkänna avtal med Stockholms stad och län angående ett

framtida utbyggande av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik i enlighet

med vissa i propositionen angivna grunder. Beträffande den närmare

innebörden av den uppgörelse, som sålunda skulle träffas mellan staten och

dess medparter, framhöll dåvarande departementschefen vid anmälan av

propositionen bland annat, att uppgörelsen i fråga icke innebure någon utfästelse

från statens sida angående den nya klinikbyggnadens närmare utformning

eller tidpunkten för byggnadsföretagets igångsättande och slutförande.

Däremot innebure uppgörelsen, att statsmakterna skulle fatta

principbeslut om att en klinik av ifrågavarande slag skulle uppföras vid

karolinska sjukhuset samt om grunderna för kostnadsfördelningen mellan

staten och dess medparter. När det sedan gällde att verkställa det principbeslut,

som enligt departementschefens mening borde fattas örn sjukhusets

utbyggande med en pediatrisk klinik, finge de statsfinansiella synpunkterna

och hänsynen till situationen på arbets- och byggnadsmarknaderna vägas

mot angelägenhetsgraden hos utbyggnadsförslaget, varvid även övriga föreliggande

förslag att utbygga undervisningssjukhusen borde tagas i beaktande.

Det avtal, som enligt propositionen skulle träffas mellan staten och dess

medparter angående karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk klinik,

hade innefattats i ett av förhandlingskommissionen framlagt preliminärt

förslag, vilket godtagits av Stockholms stad och län. Avtalsförslaget innebar

i huvudsak följande.

Av klinikens allmänna vårdplatser skulle 127 disponeras av Stockholms

stad och 28 av Stockholms län. Staden och länet skulle svara för 75 procent

av totalkostnaden för färdigställande och utrustning av de vårdplatser, som

skulle upplåtas till begagnande av dessa parter, däri inbegripet därpå belöpande

kostnad för ekonomianläggningar m. m., under det att statsverket

skulle svara för återstående 25 procent av totalkostnaderna för stadens och

länets vårdplatser samt för hela kostnaden för övriga platser. I fråga om driftkostnadernas

bestridande skulle gälla samma grunder som för sjukhuset i

övrigt.

Riksdagen beslöt (skrivelsen 1943: 280) i princip godkänna såväl förslaget

örn karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk klinik som ock de i

propositionen förordade, av Stockholms stad och län godtagna grunderna för

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

ekonomiskt samarbete mellan staten och dess medparter beträffande uppförande

och drift av ifrågavarande klinik.

översikt av föreliggande byggnadsförslag.

Frågans förberedande behandling. Till belysning av den ungefärliga

kostnaden för uppförande vid karolinska sjukhuset av en pediatrisk klinik hade

1939 års förhandlingskommission vid sitt år 1942 avgivna förslag fogat

byggnadsskisser och approximativa kostnadsberäkningar avseende denna

klinik. En redogörelse för det framlagda byggnadsförslaget har lämnats i

propositionen 1943:151. Det upprättade skissförslaget avsåg uppförande

av en nybyggnad för ifrågavarande klinik, inrymmande 219 vårdplatser

samt bostäder för 67 sjukvårdselever. Anläggningskostnaderna för denna

byggnad hade uppskattats till 4 600 000 kronor under det att utrustningskostnaderna

beräknats till 1 314 000 kronor. Ett utbyggande av karolinska

sjukhuset till att omfatta 1 441 vårdplatser — d. v. s. sjukhusets vårdplatsantal

efter tillkomsten av de dermatologiska och pediatriska klinikerna

—- hade befunnits nödvändiggöra vissa ändringsarbeten inom sjukhusets

centrala köks- och tvättanläggningar samt uppförande av ytterligare personalbostäder

vid sjukhuset. Kostnaderna för ifrågavarande ändringsarbeten

hade av kommissionen angivits till sammanlagt 300 000 kronor under det

att byggnadskostnaderna för personalbostäder uppskattats till 450 000

kronor.

Vid anmälan i propositionen 1943:151 av förevarande byggnadsfråga framhöll

dåvarande departementschefen bland annat, att enligt förhandlingskommissionens

förslag den pediatriska kliniken skulle bestå av en medicinsk avdelning

om 140 vårdplatser, en kirurgisk avdelning om 60 vårdplatser samt en

enskild avdelning om 19 vårdplatser. Den medicinska avdelningen komme att

bilda det egentliga underlaget för den medicinska undervisningen och forskningen

i pediatrik vid karolinska institutet. Det måste därför givetvis vara av

största vikt, att denna avdelning planerades för ett så stort antal vårdplatser,

att ett tillräckligt mångsidigt och instruktivt patientmaterial komme att

stå till förfogande. Då antalet vårdplatser på den medicinska avdelningen av

förhandlingskommissionen efter ingående överläggningar med medicinska auktoriteter

avvägts just med tanke härpå, ansåge departementschefen sig icke

kunna ifrågasätta någon minskning av denna avdelning. Även den planerade

kirurgiska avdelningens storlek hade planlagts från samma utgångspunkter,

varför departementschefen icke heller beträffande denna avdelning funne skäl

att förorda en minskning. Mot kommissionens förslag beträffande den medicinska

avdelningens uppdelning på olika underavdelningar hade departementschefen

icke funnit anledning till erinran. Att den pediatriska kliniken vidare

— liksom övriga kliniker vid karolinska sjukhuset — borde inrymma ett an
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

tal enskilda vårdplatser, funne departementschefen naturligt och tillstyrkte, att

antalet fixerades till 19. Dessa platser borde givetvis finansieras på sådant

sätt, att staten erhölle full kompensation för de nedlagda kostnaderna.

Förh a n d 1 i n g sk o m m i s s i o n en hade, framhöll departementschefen vidare, vid

sitt förslag fogat preliminära ritningar och kostnadsberäkningar rörande den

nya barnkliniken, dock utan att själv taga ställning till dessa. Kommissionen

hade nämligen ansett, att dessa borde granskas i annan ordning. Departementschefen

förutsatte även för egen del, att en sådan granskning komme att äga

rum. Departementschefen hade sålunda icke för avsikt att föreslå, att ett definitivt

utformat byggnadsprogram underställdes 1943 års riksdag, utan förutsatte,

att byggnadsplanernas närmare utformning och genomförande skulle

anförtros åt en särskild byggnadskommitté. Departementschefen sade sig vidare

hava funnit de föreliggande skissförslagen lämpligen kunna i huvudsak

läggas till grund för vidare utarbetande av ritningar, varvid departementschefen

utginge ifrån att vid frågans fortsatta behandling alla möjligheter att

begränsa lokalprogrammet tillvaratoges samt att ritningar och beskrivningar

utarbetades med iakttagande av största möjliga sparsamhet i fråga örn såväl

utrymmesstandard som material och konstruktioner. Vid byggnadsplanernas

närmare utformning borde vidare oavlåtlig uppmärksamhet ägnas möjligheterna

att begränsa driftkostnaderna, i vilket hänseende preciserade kalkyler

borde förebringas till ledning för de granskande myndigheterna.

Vad departementschefen sålunda anfört mötte icke någon gensaga från

riksdagens sida.

Kommitténs för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande förslag. Kommittén

har den 5 december 1944 överlämnat betänkande med förslag till en

pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset, innefattande jämväl utredning angående

av klinikens tillkomst föranledda ändringsarbeten inom sjukhusets centrala

ekonomianläggningar.

Det av kommittén framlagda förslaget innebär, att för den pediatriska kliniken

skulle uppföras en nybyggnad, inrymmande 219 vårdplatser. Anläggningskostnaden

för klinikbyggnaden har av kommittén uppskattats till

3 850 000 kronor. Utrustningskostnaderna åter ha beräknats till 1 255 000

kronor. Sjukhusets utbyggande med ifrågavarande klinik har befunnits påkalla

utbyggnad av sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar.

Beträffande omfattningen av sistnämnda utbyggnad har av kommittén framlagts

alternativa förslag, som hänföra sig till ett maximalt vårdplatsantal vid

sjukhuset av 1 700 respektive 2 000. Utbyggnadskostnaderna ha i förra fallet

uppskattats till 2 085 000 kronor och i det senare till 4 010 000 kronor. Förslag

om uppförande av ytterligare personalbostäder vid sjukhuset har av kommittén

icke funnits böra i nuvarande läge framläggas. I det följande kommer

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

jag att lämna en redogörelse för den närmare utformningen av kommitténs

klinikbyggnadsförslag.

Utredningsuppgifter. De utredningsuppgifter, kommittén funnit innefattade

i det meddelade uppdraget, lia av kommittén angivits sålunda:

I första hand ankommer det på kommittén att med utgångspunkt från det

av förhandlingskommissionen framlagda, av departementschefen godtagna

byggnadsprogrammet uppgöra och framlägga förslag till karolinska sjukhusets

utbyggande med en pediatrisk klinik. Vid sina överväganden härutinnan har

kommittén att beakta alla möjligheter till begränsning av detta program. Enligt

direktiven har kommittén vidare att vid upprättandet av byggnadsförslag

till kliniken beakta, dels att klinikens organisation utformas på ett ur driftkostnadssynpunkt

tillfredsställande sätt, dels ock att vid planläggningen av

klinikbyggnaden tillvaratagas alla de möjligheter till förenklingar och begränsningar,

som utan eftersättande av klinikens ändamålsenlighet kunna leda till

besparingar i anläggnings- och driftkostnader.

Utgångspunkten: förhandlingskommissionens förslag. Kommittén lämnar i

sitt betänkande en redogörelse för det av förhandlingskommissionen år 1942

framlagda byggnadsförslaget. Av denna kommitténs framställning inhämtas

bland annat:

De skissförslag och kostnadsberäkningar, som framlagts av förhandlingskommissionen,

ha på uppdrag av Kungl. Majit upprättats av karolinska sjukhusets

byggnadskommitté i samråd med kommissionen och dess expert, arkitekten

S. Ahlbom.

Till grund för skissförslaget har legat ett av professorn A. Lichtenstein upprättat

by g. gnads program. Enligt detta byggnadsplan! skulle den

pediatriska kliniken omfatta 219 vårdplatser, fördelade på elva vårdavdelningar

enligt följande:

1 allmän med. vårdavdelning för späda barn.............. 24 platser

> > koltbarn................ 20 »

1 » > » » äldre gossar.............. 20 »

1 » » j> » äldre flickor.............. 20 »

1 > > » » tbc1.................. 20 »

1 > kirurg. » » kolt- och spädbarn.......... 20 »

1 » t » » äldre gossar.............. 20 »

1 » > » » äldre flickor.............. 20 »

vårdavdelning för psykopatiska barn................... 20 »

enskild med. och kirurg, vårdavdelning.................. 19 11

karantänsavdelning.......... ^9 »

Summa 219 platser

1 Förhandlingskommissionen framhåller, att denna avdelning utgör en för^ tuberkulosvard

inrättad vårdavdelning inom den allmänna medicinska avdelningen och faller inom ramen för

det för denna avdelning beräknade utrymmet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Förutom vårdavdelningarna skulle kliniken enligt byggnadsprogrammet inrymma

poliklinik- och undervisningsavdelning, operationsavdelning, röntgenavdelning,

rum för läkare och vetenskaplig forskning, barnavårdscentral, fördelningskök

samt bostäder för ammande mödrar och för elever, tillhörande

en elevskola för utbildning av bamsjuksköterskor.

Det framlagda skissförslaget, som uppgjorts i överensstämmelse med denna

organisationsplan, upptager en byggnadslänga i väst-östlig riktning, förlagd

till den plats, som i generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande reserverats

för en pediatrisk klinik — d. v. s. till området norr örn sjukhusets

huvudkomplex. Den föreslagna byggnaden är friliggande och förbindes genom

en transportkulvert med sjukhusets övriga institutioner. Vårdavdelningarna

äro sammanförda i en sju våningars högbyggnad med en längd av omkring

120 meter, under det att poliklinik- och behandlingslokalerna i huvudsak förlagts

till en västlig flygelbyggnad om tre våningar. En mindre flygel på östra

sidan inrymmer bland annat operationsavdelningen. I en särskild, fyra våningsplan

omfattande utbyggnad i anslutning till den västra flygeln ha inrymts

bostäder för 67 sjukvårdselever.

Till källarvåningen har förlagts bland annat röntgenavdelningen. I souterrängvåningen

ha anordnats poliklinisk infektionsavdelning, laboratorier, fördelningskök

m. m. Bottenvåningen innesluter polikliniker, undervisningsavdelning

och avdelning för psykopatiska barn, våningen 1 trappa karantänsavdelningen

och avdelningen för tuberkulos, våningen 2 trappor de medicinska

och kirurgiska avdelningarna för äldre gossar, våningen 3 trappor de medicinska

och kirurgiska avdelningarna för äldre flickor samt våningen 4 trappor

den medicinska avdelningen för koltbarn och den kirurgiska avdelningen

för kolt- och spädbarn. Våningen 5 trappor slutligen inrymmer enligt förslaget

den medicinska avdelningen för spädbarn och den enskilda medicinska

och kirurgiska avdelningen.

Ett utbyggande av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik i enlighet

med det av förhandlingskommissionen framlagda förslaget skulle, enligt

vad direktionen för karolinska sjukhuset i yttrande över det framlagda byggnadsförslaget

framhållit, komma att dels nödvändiggöra vissa ändringsarbeten

inom sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar, dels ock medföra

behov av ökat antal personalbostäder vid sjukhuset även för andra personalgrupper

än elever, för vilka sistnämnda enligt vad ovan sagts bostäder

föreslagits skola anordnas i anslutning till klinikbyggnaden. Detta ytterligare

personalbostadsbehov har ansetts böra tillgodoses genom uppförande av en

nybyggnad, förlagd till höjdplatån väster örn den patologiska institutionen.

De av förhandlingskommissionen framlagda kostnadsberäkningarna avse

kostnaderna för byggande och utrustande av den föreslagna kliniken, för uppförande

av erforderliga personalbostäder och för utförande av erforderliga ändringsarbeten

i sjukhusets köks- och tvättanläggningar. Kostnadsberäkningarna

äro i vad avser anläggningskostnaderna upprättade i augusti 1942 av arkitekten

Ahlbom.

På hemställan av kommittén har byggnadsstyrelsen framlagt förnyade, i

december 1943 upprättade beräkningar av sistnämnda kostnader.

Av arkitekten Ahlbom och byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar av

anläggningskostnaden för klinikbyggnaden inklusive

elevbostäder enligt 1942 års förslag framgå av följande sammanställning:
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

Av Ahlbom

Av byggnadsstyrel-

beräknade

sen beräknade kost-

kostnader

nader

Byggnadsarbeten...........

.... 2796000

3 210 000

Värme- och ventilationsanläggning,

gas-,

vatten-1

och avloppsledningar.......

..... 765 000

415 000

Sanitetstekniska installationer . . .

390 000

Steriliseringsanläggningar......

..... 82 000

60 000

Anläggningar för luftkonditionering

..... 10 000

10 000

Elektriska stark- och svagströmsledningar

.... 215000

235 000

Elektriska hissar...........

..... 120 000

120 000

Yttre transport- och rörkulvertar .

..... 60 000

80 000

Yttre ledningar............

..... 30 000

30 000

Yttre planeringsarbeten.......

..... 100 000

65 000

Ritningar, kontroll, administration

samt

oförut-

sedda utgifter...........

..... 422 000

370 000

4 600 000

4 975 000

Byggnadsvolymen har av byggnadsstyrelsen uppskattats till 52 000 kubikmeter.

Volympriset har angivits till omkring 93 kronor för kubikmeter (totalkostnaden

utgör enligt ovanstående beräkning 95 kronor 70 öre per kubik
-

meter).

Kostnaderna för utrustning av den föreslagna pediatriska

kliniken ha med ledning av de erfarenheter, som vunnits beträffande karolinska

sjukhusets övriga kliniker, av förhandlingskommissionen uppskattats

till 6 000 kronor för vårdplats eller (6 000 X 219 =) 1 314 000 kronor för kliniken

i dess helhet. Beräkningarna äro verkställda med utgångspunkt från de

priser, som gällde i augusti 1939.

På uppdrag av kommittén har kommitténs expert, sysslomannen G. Heimer,

utfört detaljerad beräkning av utrustningskostnaderna för kliniken enligt 1942

års förslag. Med utgångspunkt från de vid årsskiftet 1943/44 rådande prisförhållandena

har Heimer beräknat utrustningskostnaderna för det av kom
-

missionen framlagda förslaget till klinik till 1 600 000 kronor eller

/I 600 000

\ 219

7 306 kronor för vårdplats.

Någon driftkostnadskalkyl beträffande den föreslagna pediatriska

kliniken har icke framlagts av förhandlingskommissionen. I det vid propositionen

1943:151 fogade statsrådsprotokollet har departementschefen i

avseende å den ökning i karolinska sjukhusets driftkostnader, som den nya

kliniken kunde väntas komma att medföra, framhållit, att en föreställning om

storleken av denna ökning enklast syntes kunna erhållas med utgångspunkt

från de nuvarande driftkostnaderna vid sjukhuset. Under antagande av att

statens nettoutgifter per patient och underhållsdag i stort sett komme att

bli desamma vid den nya kliniken som vid de befintliga klinikerna har departementschefen

beräknat, att statens nettoutgifter för år skulle komma att

ökas med i runt tal 400 000 kronor för sagda klinik.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Med hänsyn till angelägenheten av att kunna framlägga en detaljerad driftkostnadskalkyl

beträffande 1942 års förslag till klinik har kommittén uppdragit

åt Heimer att uppgöra fullständiga personal- och driftkostnadsstater

för densamma. Av den av Heimer verkställda utredningen framgår, att

vid en beläggning av kliniken i samma utsträckning som sjukhusets kliniker i

övrigt eller intill omkring 90 procent, antalet underhållsdagar vid kliniken

(90 X 219 X 365 \

-jÖq--=] i runt tal 72 000 för år. Klinikens

driftkostnader för underhållsdag uppskattas av Heimer till 17 kronor

72 öre. Med hänsyn härtill har den driftkostnadsökning, som föranledes av

sjukhusrörelsens utvidgning med den pediatriska kliniken, angivits till

(72 000 X 17: 72 —) i runt tal 1 276 000 kronor. Då klinikens inkomster i

form av vårdavgifter beräknats utgöra 803 000 kronor för budgetår, har ökningen

av statens utgifter för karolinska sjukhuset på grund av sjukhusets utvidgning

med den av kommissionen föreslagna pediatriska kliniken beräknats

till (1 276 000 — 803 000 =) 473 000 kronor för budgetår.

Klinikens organisation. I sin fortsatta framställning ingår kommittén på en

granskning av den av förhandlingskommissionen framlagda organisationsplanen

för kliniken. Kommittén säger sig därvid ha funnit densamma ur olika

synpunkter mindre tillfredsställande. Såsom en särskilt framträdande svaghet

hos planen betecknar kommittén den bristande koncentration, som utmärker

de i denna ingående lokaliteterna. För åvägabringande av en mer rationell

planläggning av kliniken har kommittén därför nödgats påkalla ganska vittgående

jämkningar i den framlagda planen.

Såsom av förhandlingskommissionen föreslagits, fortsätter kommittén, bör

klinikbyggnaden inrymma såväl en poliklinisk som en klinisk avdelning. Härutöver

böra lokaler tillhandahållas för undervisning och forskning, inneslutande

föreläsningssal och museum, demonstrationsrum och laboratorier. Vidare torde

i byggnaden böra inrymmas fördelningskök och ett antal bostäder för ammande

mödrar. Däremot ha bostäder för sjukvårdselever icke lämpligen ansetts

böra förläggas i anslutning till densamma.

Vad beträffar den kliniska avdelningen skulle denna enligt den av professor

Lichtenstein föreslagna organisationsplanen förutom en avdelning för psykopatiska

barn om 20 vårdplatser, en karaktänsavdelning örn 16 vårdplatser,

en tuberkulosavdelning örn 20 vårdplatser och en enskild avdelning örn 19

vårdplatser innefatta fyra allmänna medicinska avdelningar, varav en om 24

och tre om envar 20 vårdplatser, samt 3 allmänna kirurgiska avdelningar,

envar om 20 vårdplatser.

I avseende å sagda organisationsplan får kommittén till en början framhålla,

att i enlighet med den av departementschefen och riksdagen godtagna

planen för kliniken särskild tuberkulosavdelning icke inrymts i den av kommittén

föreslagna planen.

o Vidkommande härefter de föreslagna allmänna vårdavdelningarnas storlek,

så omfatta dessa avdelningar genomgående ett relativt litet antal vårdplatser,

ett förhållande, som kommittén funnit innebära avsevärda olägenheter främst

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

ur synpunkten av en rationell drift av kliniken. Med hänsyn till viktien av att

kliniken erhåller en organisation, som ur driftkostnadssynpunkt framstår såsom

fullt tillfredsställande, har kommittén ansett det ofrånkomligt, att platsantalet

å de ifrågavarande avdelningarna ökas i ali den mån så kan ske utan

eftersättande av kraven på en fullgod vård. Genom en dylik ökning av patientnumerären

å avdelningarna ha avsevärda fördelar befunnits stå att vinna

även ur synpunkten av anläggningskostnaderna, i det att antalet vårdavdelningar

kunnat nedbringas.

På grund av det anförda föreslås kliniken skola omfatta dels fem allmänna

medicinska avdelningar, nämligen en avdelning för spädbarn om 27 vårdplatser,

en avdelning för koltbarn örn 26 vårdplatser, en avdelning för äldre

barn om 26 vårdplatser, en blandad avdelning örn 26 vårdplatser och en avdelning

för psykopatiska barn örn 20 vårdplatser, dels två allmänna kirurgiska

avdelningar, nämligen en för kolt- och spädbarn om 29 vårdplatser och en

för äldre barn om 26 vårdplatser, dels en blandad medicinsk och kirurgisk

karaktänsavdelning om 20 vårdplatser, varav 15 medicinska och 5 kirurgiska

platser, dels ock en blandad medicinsk och kirurgisk enskild avdelning

örn 19 vårdplatser, varav 10 medicinska och 9 kirurgiska platser.

Till belysning av vårdplatsernas fördelning å klinikens olika avdelningar

enligt å ena sidan 1942 års förslag och å den andra kommitténs förslag

meddelar kommittén följande sammanställning:

allmänna medicinska avdelningar

1942 års

förslag

avdelning för späda barn...................24

» » koltbarn ....................20

» » äldre gossar ..................20

» » äldre flickor..................20

tuberkulosavdelning resp. blandad avdelning........20

psykopatisk avdelning.....................20

allmän medicinsk karantänsavdelning resp. allmän blandad

medicinsk och kirurgisk karantänsavdelning.......16

140

allmänna kirurgiska avdelningar

avdelning för kolt- och spädbarn..............201

» » äldre gossar..................20 j 60

» » äldre flickor..................20)

enskild medicinsk och kirurgisk avdelning.........19

kommitténs

förslag

78

27

26

26

26

20

140

20115

29

26

60

19

Summa vårdplatser 219 219

Såsom av sammanställningen framgår, har genom den av kommittén föreslagna

jämkningen i vårdplatsantalet å de allmänna avdelningarna antalet

vårdavdelningar å kliniken kunnat minskas från elva till nio. Förutom i avseende

å vårdavdelningarnas antal och platsnumerär skiljer sig kommitténs förslag

från 1942 års förslag även därutinnan, att karantänsavdelningen, som enligt

det senare förslaget utgör en rent medicinsk avdelning, enligt kommitténs förslag

omfattar såväl medicinska som kirurgiska platser. Denna differentiering

av karantänsavdelningens vårdplatser är betingad av faktiskt förefintliga behov

och anknyter för övrigt till den fördelning av klinikens vårdplatsantal

mellan de medicinska och kirurgiska avdelningarna, som fastställts av statsmakterna.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts -proposition nr 30%.

Kommittén har i detta sammanhang ansett sig böra beröra ett spörsmål,

som, ehuru fallande utom ramen för det kommittén meddelade uppdraget,

likväl framstår såsom nära förknippat med frågan om utformningen av den

pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset.

I det mellan staten och dess medparter träffade avtalet föreskrives i avseende

å fördelningen av vårdplatserna å klinikens allmänna avdelningar, att

Stockholms stad skall äga disponera sammanlagt 127 platser, varav på de

medicinska avdelningarna 85 platser och på de kirurgiska avdelningarna 42

platser, samt Stockholms län tillhopa 28 platser, varav på de förra avdelningarna

21 platser och på de senare 7 platser. Återstående platser skola enligt

förhandlingskommissionens förslag utgöra riksplatser. På grund av nämnda

avtalsbestämmelse och då vårdplatsantalet å de kirurgiska avdelningarna av

statsmakterna fastställts till sammanlagt 60, kommer antalet riksplatser på

dessa avdelningar att utgöra (60 — 42 — 7 =) 11.

Kommittén har för sin del funnit det antal kirurgiska riksplats

e r, som sålunda skulle komma att stå till förfogande å kliniken, alltför ringa.

Enligt vad kommittén har sig bekant föreligger nämligen ur såväl undervisnings-

som sjukvårdssynpunkt för riket i dess helhet ett mycket stort behov

av ökat antal kirurgiska barnplatser, särskilt för behandlingen av medfödda

missbildningar. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra i samband

med upprättande av förslag till den pediatriska kliniken undersöka möjligheterna

av ett tillgodoseende av detta vårdplatsbehov å denna klinik. Såsom

kommittén i sin fortsatta framställning avser att närmare belysa, har kommittén

även funnit möjlighet föreligga att tillföra kliniken ytterligare en vårdavdelning,

vilken, därest så skulle befinnas påkallat, skulle kunna disponeras

för ett tillgodoseende av det föreliggande kirurgiska riksplatsbehovet. Enär

emellertid, enligt vad kommittén inhämtat, ett förslag örn centralisering till

något av rikssjukhusen av behandlingen av kluvna gommar för närvarande

är föremål för övervägande inom medicinalstyrelsen, har kommittén i avvaktan

på resultatet av denna utredning icke ansett sig böra i vidare mån överväga

spörsmålet i fråga, än att kommittén velat beakta möjligheten av att

framdeles, därest så skulle anses lämpligt, tillgodose det ifrågavarande platsbehovet

genom tillbyggnad av den nu föreslagna klinikbyggnaden.

Den pediatriska kliniken uppdelas enligt kommitténs förslag på tio våningsplan,

varav ett för poliklinikerna och den psykopatiska avdelningen, ett

för envar av de övriga sju allmänna avdelningarna, ett för den enskilda avdelningen

samt ett för fördelningskök och bostäder för ammande mödrar. Till

ett souterrängplan förlägges den polikliniska infektionsavdelningen, omklädningsrum

m. m.

Även i fråga om vårdavdelningarnas uppdelning å salar, boxaggregat och

sjukrum har kommittén funnit vissa jämkningar kunna vidtagas i 1942 års

förslag. Vad kommittén i detta avseende föreslår framgår av följande sammanställning:
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 302.

97

Antal vårdplatser i varje sal, boxaggregat och rum

1942 års förslag

1944 års förslag

säl ^ |

box-

aggr.

4

rum cm

c

5

1

S:a

| säl ^

box-

aggr.

4resp.2

t/5

£-

2

CO

1

S:a

Antal boxaggregat o. rum å med. avd. för spädbarn . .

4

6

10

6

3

9

» salar o. rum å med. avd. för koltbarn.....

2

3

6

11

4

3

4

11

t> » » » » » » » äldre gossar. . .

2

3

6

11

4

3

4

11

» »»»»»»si flickor . .

2

3

6

11

* » » » » tuberkulosavdelningen resp, den

blandade medicinska avdelnin-

gen................

2

3

6

11

4

3

4

11

» » > k » psykopatiska avdelningen . . .

4

4

8

4

4

8

» » » » » karantänsavdelningen......

16

16

4

12

16

» » boxaggregat o. rum å kir. avd. för kolt- o.

spädbarn ...................

3

3

4

10

2

4

1

5

12

» »o. rum å kir. avd. för äldre gossar ....

3

3

4

10

4

3

4

11

» »»»»»»» » flickor ....

3

3

4

10

» » » » » enskilda avdelningen.......

6

7

13

6

7

13

Summa antal salar, boxaggregat och rum

21

4

27

69

121

22

10

23

47

102

I fråga om bilokaler har annan avvikelse från 1942 års förslag icke ansetts

påkallad än att vissa ytor synts utan olägenhet kunna begränsas.

Klinikbyggnaden. På uppdrag av kommittén har arkitekten Ahlbom upprättat

nya skissritningar till en pediatrisk klinik. Dessa ritningar äro uppgjorda

med utgångspunkt från den av kommittén reviderade organisationsplanen

och under hänsynstagande till av kommittén förordade begränsningar

och förenklingar i byggnadsprogrammet.

Enligt kommitténs förslag har klinikbyggnaden förlagts till samma plats

som den av förhandlingskommissionen föreslagna byggnaden, d. v. s. till området

omedelbart norr örn huvudkomplexets C-flygel. I enlighet med kommissionens

förslag är klinikbyggnaden friliggande och medelst en transportkulvert

ansluten till huvudkomplexets kulvertsystem. Byggnaden, som i sitt

högsta parti är orienterad i öst-väst, har en längd av omkring 65 meter och

omfattar tio våningar jämte en souterrängvåning. Mot väster avslutas byggnaden

av två flyglar örn tre våningar, sträckande sig i nord-sydlig riktning.

Till högbyggnaden äro huvudsakligen de olika vårdavdelningarna förlagda. I

de lägre flygelbyggnaderna ha inrymts den polikliniska infektionsavdelningen,

poliklinikerna, undervisningsavdelningen, laboratorierna samt röntgen- och

operationsavdelningarna. Klinikens huvudingång är belägen i souterrängvåningens

västra parti.

I sistnämnda våning äro inrymda den polikliniska infektionsavdelningen,

lokaler för social kurator, omklädningsrum, ett antal personalbostäder och

journalarkiv.

Till bottenvåningen förläggas de medicinska och kirurgiska poliklinikerna

med en gemensam vänthall, inrymmande väntboxar, samt den psykopatiska

avdelningen. Intill vänthallen ligga lokaler för barnavårdscentralen. I an
Bihang

till riksdagens protokoll 1.9//.5. 1 sami. Nr 302.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

slutning till poliklinikerna lia förlagts undervisningsavdelning, innefattande

föreläsningssal, demonstrationsrum samt museum.

I våningen 1 trappa äro inrymda karantänsavdelningen, laboratorierna samt

rum för överläkarnas privata mottagning. Till våningen 2 trappor lia förlagts

röntgen- och operationsavdelningarna samt den ena kirurgiska avdelningen.

Våningarna 3 och 4 trappor upptagas av den andra kirurgiska avdelningen,

respektive en allmän medicinsk avdelning samt våningarna 5 och 6 trappor

av två allmänna medicinska avdelningar. Till våningen 7 trappor ha förlagts

den enskilda medicinska och kirurgiska avdelningen och till våningen 8 trappor

en allmän medicinsk avdelning. I våningen 9 trappor slutligen ha inrymts

fördelningskök samt bostäder för ammande mödrar.

Den av kommittén föreslagna planläggningen av klinikbyggnaden avviker

i vissa avseenden väsentligt från den, som föreslagits av förhandlingskommissionen.

Avvikelserna betingas av de jämkningar i organisationsplanen, som

vidtagits av kommittén, samt av vissa begränsningar i klinikens utrymmen i

övrigt, som synts kommittén genomförbara. Beträffande dessa begränsningar

anför kommittén:

Genom den av kommittén vidtagna jämkningen av vårdavdelningarnas uppdelning

på salar, boxaggregat och sjukrum har antalet rumsenheter — enligt

förhandlingskommissionens förslag 121 — kunnat minskas till 102. Härjämte

ha såväl sjukrummens som bilokalernas ytmått genomgående beskurits, därvid

kommittén i all den utsträckning så varit möjligt sökt tillgodogöra sig de

resultat, som uppnåtts vid civila byggnadsutredningens arbete, med de modifikationer,

som funnits betingade av klinikens karaktär av undervisningssjukhus.

Kommittén vill i detta sammanhang särskilt understryka, att de dimen-''

sioner, som enligt kommitténs förslag givits åt 4-sängsalarna och 2-sängsrummen

— 6,0 eller 5,8 X 4,3 meter respektive 3,7 eller 3,4 X 4,3 meter — helt

betingats av klinikens karaktär av undervisningssjukhus och sålunda icke få

anses normerande för barnkliniker, som sakna denna karaktär.

Vidare har kommittén funnit de lokaler, som avsetts för poliklinikerna, undervisningsavdelningen,

röntgenavdelningen, laboratorierna och fördelningsköket

onödigt spatiösa, varför dessa utrymmen i ganska avsevärd omfattning

beskurits. Likaså har korridorbredden i vårdavdelningarna minskats från 2,40

meter till 2,20 meter samt i operations- och undervisningsavdelningarna till 2

meter. I poliklinikerna och kulvertvåningen hava dock korridorerna av trafiktekniska

skäl erhållit en bredd av 2,50 meter. Takhöjden, som i förhandlingskommissionens

förslag utgör 3 meter, har i vårdavdelningarna minskats till

2,90 meter. För poliklinikerna har bibehållits en takhöjd av 3 meter.

Såsom av kommittén i annat sammanhang antytts har möjlighet befunnits

föreligga, att, därest så kan anses påkallat, tillföra kliniken ytterligare en

vårdavdelning för tillgodoseende av ett ökat behov av kirurgiska riksplatser.

Lokalutrymme skulle enligt kommitténs förmenande kunna beredas en dylik

vårdavdelning genom påbyggnad av den flygel, i vilken röntgenavdelningen

inrymts, med ytterligare ett våningsplan. Kostnaderna härför ha approximativt

angivits till 190 000 kronor.

Ledamoten av kommittén professorn Lichtenstein har med instämmande

av ledamoten professorn Hellström anmält avvikande mening beträffande

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Marits ''proposition nr SOS.

kommittémajoritetens förslag att korridorbredden i vårdavdelningarna skulle

utgöra 2,2 meter. Reservanterna yrka, att korridorerna måtte erhålla en bredd,

icke understigande 2,3 meter.

Professor Lichtenstein har till stöd för sitt yrkande anfört huvudsakligen

följande:

En så smal korridor som den av kommittémajoriteten föreslagna medför

särskilt på ett undervisningssjukhus allvarsamma svårigheter. Å karolinska

sjukhusets tidigare byggda avdelningar är korridorbredden 2,50 meter, vilket

visat sig vara ändamålsenligt. Vid den av 1944 års riksdag beslutade dermatovenereologiska

kliniken fastställdes i enlighet med en reservation av professorerna

S. Hellerström och J. Hellström korridorbredden till 2,40 meter mot

byggnadskommitténs förslag om 2,30 meter. Riksdagen godtog reservanternas

motivering för den större korridorbredden innebärande framför allt att en mindre

korridorbredd skulle medföra avsevärd tidsspillan såväl vid sängtransporter

som vid utportionering av maten. Särskilt de täta sängtransporterna till och

från röntgen, laboratorier, operation m. m. bli betydligt mer tidsödande för

personalen örn korridoren är för smal, något som givetvis driftsekonomiskt

är ogynnsamt. Den relativt obetydliga besparing som vinnes genom nedskärning

av korridorbredden kan lätt komma att visa sig vara en mycket oekonomisk

besparing. Även målningen å korridorväggar blir i en smal korridor lätt

utsatt för åverkan.

Vid ett barnsjukhus utan undervisning kan dock korridorbredden, som där

endast behöver fastställas med hänsyn till sjukvårdsarbetet, något minskas

jämfört med sjukavdelningar för vuxna. Denna minskning kan göras lika stor

som skillnaden mellan längden på de största sängarna för barn och sängar

för vuxna patienter. Då sängarnas längd måste fastställas med hänsyn till

patienternas kroppslängd blir det den genomsnittliga skillnaden mellan vuxna

patienters kroppslängd och de äldsta barnens som blir avgörande. Då kommittén

föreslagit en minskning av korridorbredden från 2,40 till 2,20 meter har

man stött sig därpå att de längsta standardsängama för barn för närvarande

äro 1,75 meter (mot 2,0 meter för vuxna). Då dessa standardmått fastställdes

voro emellertid de nyaste mätningsresultaten å svenska barn icke kända. Enligt

dessa utgör skillnaden mellan barn i 14—15 års åldern och vuxna cirka 10

cm. Med dessa 10 cm. kan korridorbredden på ett barnsjukhus utan undervisning

minskas utan men för arbetet på avdelningen. Hänsyn måste ytterligare

tagas därtill att den genomsnittliga kroppslängden hos våra barn är i stark

stegring. Så har kroppslängden för 14-åringar under de sista 50—60 åren

ökat med icke mindre än 15 cm. Även om en lika rask ökning i framtiden

icke är att förvänta så kan man med all sannolikhet räkna med att barn om

50 år äro längre än idag och således behöva längre sängar. Att då bygga en

barnklinik avsedd att bestå i flera generationer med för längre sängar oanvändbar

korridor synes mig i hög grad olämpligt.

Härtill kommer att vid ett undervisningssjukhus en livlig trafik råder i korridorerna,

som även därför måste vara tillräckligt breda. Vid ronderna för

undervisning behövas tillräckligt rymliga korridorer framför allt då sjukrummen,

som i det föreliggande förslaget, delvis göras så små att man knappast

kan medtaga ett antal assistenter in i rummet, utan demonstrationer i viss

utsträckning måste ske från korridoren genom glasfönster i väggarna mot

korridoren.

Såväl med hiinsyn till arbetsekonomi som med hänsyn till undervisningen

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

anser jag en korridorbredd av 2,20 meter otillräcklig. Helst skulle jag med hänsyn

till att det är fråga örn ett undervisningssjukhus önska en korridorbredd

av 2,40 meter, d. v. s. densamma som på den dermato-venereologiska kliniken

beslutade. En minskning med 10 cm. till 2,30 meter kan dock möjligen i sparsamhetens

intresse ske.

Enligt av arkitekten Ahlbom utförd beräkning rör sig kostnaden för

en breddning av korridorerna i sjukavdelningarna från 2,20 till 2,30 meter om

cirka 3 000 kronor, en kostnadsökning, som då det gäller ett bygge av den

pediatriska klinikens storlek synes mig betydelselös i förhållande till den avsevärda

vinsten av en dylik breddning. Man kan invända att utvidgningen

medför ökad uppvärmningskostnad. Ifrågavarande volymökning uppgår emellertid

endast till 130 kbm., vilket efter 20 öre per kbm. i uppvärmningskostnader

(50 kronor per ton stenkol) medför en ökad årskostnad av 26 kronor.

Med stöd av vad ovan anförts får jag som min bestämda mening framhålla

att korridorbredden i den pediatriska klinikens vårdavdelningar icke bör understiga

2,30 meter.

Vidare ha professorerna Lichtenstein och Hellström samt ledamoten i kommittén

lasarettsläkaren G. Bohmansson anmält avvikande mening beträffande

tidpunkten för tillgodoseende å en särskild vårdavdelning inom kliniken av

det föreliggande behovet av ökat antal kirurgiska riksplatser för behandlingen

av medfödda missbildningar. Reservanterna anse, att den ifrågavarande vårdavdelningen

bör komma till uppförande samtidigt med kliniken i övrigt.

Reservanterna ha anfört:

Då kommittén i avsikt att nedbringa anläggningskostnaderna för den

pediatriska kliniken gått in för en minskning av antalet vårdavdelningar, har

detta medfört, att de kirurgiska vårdavdelningarnas antal minskats till 2

från 3 i det ursprungliga byggnadsförslaget. Följden härav har blivit, att den

i detta förslag lämpliga och ändamålsenliga uppdelningen i en spädbarnsavdelning,

en vårdavdelning för gossar och en för flickor måst ersättas med en

gemensam vårdavdelning för spädbarn och koltbarn samt en gemensam vårdavdelning

för äldre pojkar och flickor. Ur flera synpunkter är detta en mindre

lyckad anordning, som ej kan sagås på bästa sätt tillgodose fordringarna på

en modern kirurgisk barnklinik.

Barnkirurgien är i synnerhet vad angår behandlingen av medfödda missbildningar

en väl avgränsad specialitet, som fordrar speciella kvalifikationer

hos såväl läkare som vårdpersonal, vilket jämte dessa åkommors relativa

ovanlighet med därav följande omöjlighet att för desamma anordna specialavdelningar

vid centrallasarettet gör, att behandlingen lämpligast centraliseras

till en kirurgisk barnklinik. Trots att detta ligger utom det program, som

förelagts kommittén att lösa, anse vi därför, att den omnämnda tredje kirurgiska

avdelningen vid karolinska sjukhusets pediatriska klinik bör uppföras

samtidigt med kliniken i övrigt, då härigenom dels för ett jämförelsevis billigt

pris tillräckligt antal specialplatser skapas för behandlingen av medfödda missbildningar,

dels en ändamålsenlig fördelning av de barnkirurgiska platserna

vinnes, än om dessa måste förläggas till endast tvenne vårdavdelningar.

Slutligen ha kommitténs ordförande, generaldirektören W. Björck och

lasarettsläkaren Bohmansson i avgivna reservationer föreslagit vissa reduktioner

i det av kommittén framlagda byggnadsprogrammet, avseende i huvudsak

en begränsning av ett antal lokalutrymmen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

Kostnadsberäkningar. Till belysning av anläggningskostnaderna

för å ena sidan klinikbyggnaden enligt 1942 års förslag och å den andra

den av kommittén föreslagna byggnaden meddelar kommittén följande sammanställning:
-

1942 års förslag.

Av byggnadssty- relsen beräknade

kostnader

1944 års förslag.

Av kommittén

beräknade

kostnader

Byggnadsarbeten...............

. . . 3 200 000

2 257 000

Värme- och ventilationsanläggningar ....

. . . 415 000

325 000

Sanitetstekniska installationer........

. . . 390 000

340 000

Steriliseringsanläggningar...........

60 000

60 000

Anläggningar för luftkonditionering.....

10 000

10 000

Elektriska stark- och svagströmsledningar .

. . . 235 000

220 000

Elektriska hissar................

. . . 120 000

157 000

Yttre ledningar................

30 000

25000

Transport- och rörkulvertar.........

80 000

80 000

Planeringsarbeten å tomtområdet......

65 000

65 000

Brandalarmanläggning ............... —

Ritningar, kontroll, administration samt oförut-

12 000

sedda utgifter................

. . . 370 000

4 975 000

299 000

3 850 000

Byggnadsvolymen uppgår för 1942 års förslag till 52 000 kubikmeter, varav

3 500 kubikmeter äro att hänföra till elevbostäder. Exklusive kostnaderna

för dessa bostäder, av kommittén uppskattade till 280 000 kronor, och inklusive

kostnaden för brandalarmanläggning, 12 000 kronor, utgöra totalkostnaderna

för en klinik enligt sistnämnda förslag (4 975 000 — 280 000 +

+ 12 000 =) 4 707 000 kronor, motsvarande ett volympris av 97 kronor för

kubikmeter. Byggnadsvolymen för 1944 års förslag uppgår till 37 000 kubikmeter.

Volympriset utgör 104 kronor för kubikmeter.

Enligt av kommittén verkställd beräkning av utrustningskos tnaderna

för den av kommittén föreslagna kliniken skulle sagda kostnader

komma att uppgå till 1 255 000 kronor, motsvarande en reducering av det av

sysslomannen Heimer för 1942 års förslag beräknade kostnadsbeloppet,

1 600 000 kronor, med 345 000 kronor. Minskningen hänför sig med 126 000

kronor till vidtagna förenklingar i byggnadsprogrammet och med 219 000

kronor till reduktioner i anskaffningsprogrammet.

Med ledning av uppgifter, som lämnats av Heimer, har kommittén uppskattat

driftkostnaderna per underhållsdag för kliniken enligt 1944

års förslag till 16 kronor 23 öre. Med ett beräknat antal underhållsdagar vid

kliniken av 72 000 för år har den driftkostnadsökning, som föranledes av klinikens

tillkomst, angivits till (72 000 X 16: 23 =) i runt tal 1 169 000 kronor.

Klinikens inkomster i vårdavgifter lia beräknats uppgå till 828 000 kronor,

varför ökningen i utgifterna för karolinska sjukhuset på grund av dess

utvidgning med ifrågavarande klinik uppskattas till (1 169 000 — 828 000 =)

341 000 kronor för budgetår.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Karolinska sjukhusets centrala ekonomianläggningar.

Förevarande anläggningar, som utgöras av köks-, tvätt- och maskinanläggningarna,

äro belägna omedelbart nordost örn sjukhusets B-flygel och intill

Karolinska vägen. De äro inrymda envar i en särskild byggnad.

Köksbyggnaden och tvättbyggnaden omfatta vardera tre våningsplan: källar-,

souterräng, och bottenplan. Sistnämnda våningsplan är dock i tvättbyggnaden

endast delvis utbyggt.

Maskinbyggnaden omfattar endast källar- och bottenvåning. Byggnaden

inrymmer dels det s. k. ångpannehuset, dels utrymme för pumpar m. m. för

distribution av energi, dels ock en särskild hall för turbiner och generatorer.

Av den redogörelse, som i propositionen 1943:151 lämnats beträffande

de av förhandlingskommissionen framlagda förslagen till karolinska sjukhusets

utbyggande med en dermatologisk och en pediatrisk klinik, framgår,

att sjukhusets utbyggande med dessa kliniker skulle nödvändiggöra vissa

ändringsarbeten inom sjukhusets centrala anläggningar. Dessa ändringsarbeten

ha enligt propositionen kostnadsberäknats, för köksanläggningen

till 170 000 kronor och för tvättanläggningen till 130 000 kronor. Beträffande

maskinanläggningen hade någon kostnadskalkyl icke framlagts.

Kommittén har i likhet med förhandlingskommissionen funnit tillkomsten

av den pediatriska kliniken nödvändiggöra vissa ändringsarbeten inom de centrala

anläggningarna. Kommittén anför härutinnan:

Vid planläggningen av den pediatriska kliniken aktualiseras frågan örn den

begränsade kapaciteten av karolinska sjukhusets centrala köks-, tvätt- och

maskinanläggningar, i det att ett fullföljande av denna kliniks byggnadsprogram

ovillkorligen förutsätter en utvidgning av ifrågavarande anläggningar.

Ett utbyggande av dessa anläggningar i samband med uppförande av den

pediatriska kliniken allenast i den begränsade omfattning, som betingas av

det genom sjukhusets utvidgning med denna klinik uppkommande behovet

av ökade ekonomilokaler, lärer emellertid icke få anses förenligt med en ekonomisk

planläggning av sjukhusets fortsatta utbyggande. Uppenbarligen mäste

det vid planeringen av den nu aktuella utvidgningen av de centrala anläggningarna

framstå såsom ett önskemål, att dessa anläggningar redan i denna

utbyggnadsetapp givas en sådan utformning, att de vid en sedermera skeende

successiv utvidgning av sjukhuset utan mera avsevärda kostnader kunna anpassas

efter de därigenom uppkommande ökade anspråken på anläggningarnas

kapacitet. En planering av de centrala anläggningarnas utbyggnad utifrån

de anförda synpunkterna förutsätter dock, att definitiv ståndpunkt kunnat

tågås till frågan om det maximala vårdplatsantal, sjukhuset vid en fullständig

utbyggnad lämpligen bör erhålla. Enär det emellertid icke lär ankomma

på kommittén att avgiva förslag i denna del, har kommittén vid sina överväganden

av ifrågavarande spörsmål ansett sig kunna inskränka sig till att

med utgångspunkt från de av lärarkollegiet vid karolinska institutet framförda

önskemålen beträffande sjukhusets utbyggande med undervisningskliniker

framlägga olika alternativa förslag till utvidgning av sjukhusets centrala

anläggningar.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Med hänsyn icke minst till kapacitetsmarginalen hos den nuvarande centrala

köksanläggningen har kommittén ansett en ombyggnad av denna anläggning

för ernående av en kapacitetshöjning, tillräcklig för betjänande av

ett vårdplatsantal vid sjukhuset, icke överstigande 1 700, kunna åvägabringas

utan mera avsevärd kostnad, under det att en utbyggnad av köksanläggningen

för ernående av en ytterligare höjning av kapaciteten befunnits komma

att draga förhållandevis stora kostnader. Från lärarkollegiets vid karolinska

institutet sida har emellertid, framhåller kommittén vidare, önskemål

framställts örn sjukhusets utbyggande till att omfatta omkring 2 000 vårdplatser.

Till belysning av de av kollegiet härutinnan framförda anspråken

meddelas av kommittén följande sammanställning:

Kliniker m. m.

Sjukhusets nuvarande kliniker m. m......

Dermatologiska kliniken............

Pediatriska kliniken...............

Reumatologiska kliniken............

Tuberkuloskliniken................

Thoraxkirurgiska kliniken...........

Neurologiska och neurokirurgiska klinikerna .

Radiumhemmet.................

Vårdplatsantal

...........1056

............ 166

............ 219

............ 70

............ 175

............ 100

......... 175—200

............ 50

Summa vårdplatser 2 036

Vid sin prövning av frågan, efter vilket slutligt vardplatsantal en utbyggnad

av de centrala anläggningarna lämpligen syntes böra anpassas, har kommittén

med hänsyn till å ena sidan önskvärdheten av att kostnaderna för

utbyggnaden i möjligaste mån begränsades och å den andra de av lärarkollegiet

framställda önskemålen för sjukhusets utbyggande, funnit sig böra

räkna med tvenne utbyggnadsalternativ, avseende en fixering av det slutliga

vårdplatsantalet i ena fallet till 1 700 och i det andra till 2 000.

För ett säkert bedömande av arten och omfattningen av de ändringsarbeten

beträffande sjukhusets centrala anläggningar, som skulle påkallas av sjukhusets

utbyggande i sålunda angiven omfattning, samt de härav föranledda

kostnaderna har kommittén införskaffat genom särskild expertis verkställd

utredning, varav inhämtas följande.

Köksanläggningen. Till ledning för utredningen angående denna anläggning

har av kommittén meddelats följande direktiv:

Alt. I. Sjukhuset avses skola omfatta 1 700 vårdplatser.

Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för cirka 1 500 vårdplatser

och såsom primärkök för den pediatriska klinikens 219 vårdplatser. Fördelningskök

anordnas för sistnämnda klinik.

Alt. II. Sjukhuset avses skola omfatta cirka 2 000 vårdplatser.

a) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för cirka 1 800 vårdplatser

och såsom primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för

pediatriska kliniken.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

b) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för de nuvarande klinikernas

och den dermatologiska klinikens 1 222 vårdplatser och som primärkök

för återstående cirka 800 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för

pediatriska kliniken och för samtliga ännu icke beslutade kliniker.

c) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för 1 222 vårdplatser

och som primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för pediatriska

kliniken. Nytt helkök anordnas för återstående cirka 550 vårdplatser.

d) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för cirka 1 800 vårdplatser

och såsom primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas

för pediatriska kliniken. Nytt kök anordnas för personalen.

Av den förebragta utredningen framgår, att en lösning av ombyggnadsfrågan

enligt alt. I skulle påkalla en utbyggnad av souterräng- och bottenvåningarna

i den nuvarande köksbyggnadens flygel mot Karolinska vägen med

omkring 7,5 meter, varjämte vissa ändringsarbeten inom köksbyggnaden skulle

bliva nödvändiga. De sålunda erforderliga arbetena inklusive komplettering

av fast utrustning ha kostnadsberäknats till sammanlagt omkring 500 000

kronor.

En lösning av ombyggnadsfrågan enligt alt. II a) har ansetts komma att

nödvändiggöra en utbyggnad av ovannämnda flygel med cirka 12,5 meter

och en påbyggnad av byggnadens öst-västliga huvuddel med en våning. Inklusive

vissa ändrings- och kompletteringsarbeten i byggnadens inre ha ombyggnadsarbetena

beräknats draga en kostnad av tillhopa 1 600 000 kronor.

För en lösning av byggnadsfrågan enligt alt. II b) skulle enligt utredningen

påfordras omfattande ändringsarbeten inom den nuvarande köksbyggnaden,

vilka kostnadsberäknats till 1 300 000 kronor. Härtill skulle komma kostnaderna

för anordnande av fyra fördelningskök, tillhopa omkring 480 000

kronor, varför hela kostnaden för en lösning enligt detta alternativ angivits

till 1 780 000 kronor.

En lösning av utbyggnadsfrågan enligt alt. II c) förutsätter enligt utredningen

en ombyggnad av den nuvarande köksbyggnaden enligt alt. I vid tillkomsten

av de dermatologiska och pediatriska klinikerna samt uppförande sedermera

av det nya helköket. Byggnadsarbetena ha kostnadsberäknats till

sammanlagt 1 800 000 kronor, varav 500 000 kronor för ombyggnad av den

nuvarande köksbyggnaden och 1 300 000 kronor för uppförande av nytt

helkök.

De i alt. II d) omförmälda byggnadsåtgärderna slutligen ha angivits helt

sammanfalla med dem, som upptagits i alt. II a).

Vid sina överväganden av det beträffande de olika alternativen framlagda

utredningsresultatet har kommittén funnit sig icke kunna förorda de lösningar,

som innefattas i alt. II a), b) och d). Kommittén vill för sin del föreslå,

att i samband med tillkomsten av de dermatologiska och pediatriska

klinikerna en utbyggnad av köksanläggningen sker jämlikt alf. I. Därest sedermera

en ytterligare utbyggnad av sjukhuset skulle befinnas påkallad, föreligger

enligt kommitténs mening möjlighet att genom utförande av de bygg
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

nadsåtgärder, som angivits i alt. II c), åvägabringa den ytterligare höjning

av anläggningskapaciteten, som därvid kommer att bliva erforderlig.

Tvättanläggningen. Enligt den beträffande förevarande anläggning verkställda

utredningen skulle för en höjning av anläggningens kapacitet, tillräcklig

för ett betjänande av omkring 1 700 vårdplatser, påkallas en mindre

utbyggnad av den nuvarande tvättbyggnaden. Härutöver skulle erfordras vissa

inre ändringsarbeten samt nyanskaffning av maskiner m. m. De sammanlagda

kostnaderna härför ha uppskattats till cirka 350 000 kronor. För en höjning

av kapaciteten till att motsvara ett vårdplatsantal av 2 000 skulle en ytterligare

utbyggnad av tvättbyggnaden samt utvidgad maskinanskaffning bliva

nödvändiga. Kostnaderna för åvägabringande av sistnämnda kapacitetshöjning

ha angivits till omkring 500 000 kronor.

Såsom framgår av utredningen ställa sig kostnaderna för åvägabringande

av en anläggningskapacitet, som motsvarar ett vårdplatsantal av 2 000, icke

väsentligt högre än de för ernående av en kapacitet, motsvarande 1 700 vårdplatser,

beräknade kostnaderna. Då enligt kommitténs mening möjlighet torde

förefinnas att vid en maximal höjning av anläggningskapaciteten i samband

med de nya klinikernas tillkomst utnyttja den därigenom uppkommande marginalen

för andra statliga institutioners räkning, har kommittén funnit sig

böra förorda, att tvättanläggningen nu utbygges i den omfattningen, att en

anläggningskapacitet, motsvarande ett vårdplatsantal av 2 000 åvägabringas.

Maslänanläggningen. Beträffande denna anläggning skulle enligt den föreliggande

utredningen för en höjning av kapaciteten till att motsvara ett vårdplatsantal

av 1 700 krävas vissa nyanskaffningar samt omfattande utvidgnings-,

ändrings- och kompletteringsarbeten. Sålunda skulle bland annat en ny

ångpanna med en effekt av 11 ton ånga per timme behöva anskaffas. Då utrymme

icke kan beredas den nya ångpannan i det nuvarande pannhuset skulle

en tillbyggnad härav bliva erforderlig. Vidare skulle påkallas en utvidgning av

värmecentralen — avseende värme, vatten, avlopp, ventilation m. m. — ävensom

vidtagande av vissa ändrings- och kompletteringsarbeten för höjande av

den elektriska kraftproduktionen. Den sammanlagda kostnaden för ifrågavarande

nyanskaffningar och arbeten har uppskattats till i runt tal 1 235 000

kronor.

Vid ett utbyggande av sjukhuset till att omfatta 2 000 vårdplatser åter

skulle ytterligare nyanskaffningar behöva ske, avseende bland annat en

ångpanna med samma effekt som den ovan omförmälda pannan samt — för

värmecentralen — två motströmsapparater. Kostnaderna för dessa nyanskaffningar

ha approximativt angivits till 475 000 kronor.

I anslutning härtill framhåller kommittén, att karolinska institutets institutioner

å Norrbackaområdet avses uppvärmda genom sjukhusets värmecentral.

Därest en ändring i dessa dispositioner skulle komma att vidtagas, måste

uppenbarligen de nu framlagda beräkningarna undergå erforderlig modifikation.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 303.

Karolinska sjukhusets personalbostäder.

Som inledningsvis framhållits har kommittén som sin mening uttalat, att

ytterligare personalbostäder vid sjukhuset icke borde i nuvarande läge uppföras.

I detta hänseende har kommittén anfört bland annat:

Enligt förhandlingskommissionens förslag har det vid ett utbyggande av karolinska

sjukhuset med de dermatologiska och pediatriska klinikerna uppkommande

behovet av ytterligare personalbostäder vid sjukhuset föreslagits skola

tillgodoses dels genom förläggande i anslutning till den pediatriska kliniken av

ett antal elevbostäder, dels ock genom uppförande av en ny personalbostadsbyggnad,

förlagd till höjdplatån väster örn den patologiska institutionen. Anläggningskostnaden

för elevbostäderna har inkluderats i den av förhandlingskommissionen

angivna kostnadssumman för den pediatriska klinikbyggnaden.

Kostnaderna för uppförande av ny personalbostadsbyggnad åter ha uppskattats

till 450 000 kronor.

De personalgrupper, för vilka genom tillkomsten av de båda nya klinikerna

bostadsbehov kan väntas uppkomma, utgöras av sjuksköterskor, provsköterskor

och elever.

Vad angår bostadsbehovet för sjuksköterskorna vill kommittén framhålla,

att, enligt vad kommittén inhämtat, i samband med en nu pågående utredning

örn sjuksköterskornas löneställning fråga torde uppkomma örn hävande av den

för närvarande föreskrivna skyldigheten för sjuksköterska att hava sin bostad

vid sjukhuset. Därest bostadstvånget för sjuksköterskorna kommer att upphöra,

lärer kunna förväntas att för denna personalgrupps vidkommande bostadsbehovet

vid sjukhuset avsevärt minskas. Då med hänsyn till ovissheten

om resultatet av ovan omförmälda utredning det vid sjukhusets utbyggande

med de nya klinikerna uppkommande bostadsbehovet för sjuksköterskepersonalen

icke för närvarande låter sig överblicka, har kommittén ej ansett sig böra

i nuvarande läge ingå på ett ställningstagande till frågan om sättet för tillgodoseende

härav.

Vidkommande övriga personalgrupper får kommittén erinra, att kommittén

i sitt betänkande med förslag till dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset

funnit tillkomsten av denna klinik föranleda behov av bostäder för ytterligare

50 provsköterskor och elever. Förslag örn tillgodoseende av detta behov förutsattes

av kommittén skola framläggas i samband med framläggande av förslag

om tillgodoseende av motsvarande bostadsbehov för den pediatriska klinikens

personal. Genom sjukhusets utbyggande med sistnämnda klinik har kommittén

ansett behov uppkomma av bostäder för ytterligare 86 provsköterskor och

elever, varför vid ett utbyggande av sjukhuset med båda klinikerna enligt

kommitténs mening behov av bostäder för sammanlagt 136 provsköterskor

och elever skulle kunna väntas uppkomma.

För ett säkert bedömande av frågan om tillgodoseende av detta bostadsbehov

har kommittén uppdragit åt sysslomannen Heimer att till kommittén

inkomma med utredning angående det aktuella personalbostadsbeståndet

vid sjukhuset. I den av Heimer till kommittén överlämnade utredningen

har lämnats en sammanställning av antalet vid sjukhuset förefintliga bostadsrum,

vilken sammanställning här torde få återgivas:

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ■proposition nr 302.

107

Byggnad

Dubbletter

för före- ståndarin- nor

Enkelrum

för sköt,

o. ass. sköt.

Enkelrum

för prov.

sköt.

Rum för

2 elever

Enkelrum

för

biträden

Enkelrum

för skötare

m. fl.

Administrationshuset ....

3

191

—

—

16

—

Sköterskehemmet (»punkthu- set») ............

1

72

—

—

—

—

Elevhemmet.........

—

3

84

78

—

—

Huvudbyggnaden......

—

CO

4

2

—

—

Radiumhemmet.......

1

6

—

—

—

—

Psykiatriska kliniken ....

—

7

—

—

—

—

Björkbacken 1 ........

—

—

—

—

—

15

Summa

5

327

88

80

16

15

I augusti 1944 övertaliga

rum............

1*

833

—

—

—

4

Brist.............

—

—

154

—

—

—

1 1 ruin, avsett för sköterska å öronop., användes som jourrum, 1 rum för op.-pers. bebos

av vakande elev eller provsköterska.

2 Tillfälligt upplåten till en andra köksförest.

3 14 av dessa utnyttjas f. n. av provsköterskor, 2 av befattningshavare vid vanföreanstalten,

1 av en andra köksförest., 1 till ett biträde på tandpol. och 4 såsom kontorslokaler, Återstoden

användes för vikarier.

4 Bristen täckes genom att 14 sköterskerum i administrationshuset och 1 sköterskerum i

huvudbyggnaden (jfr not. 1) tagits i anspråk för provsköterskor.

I anslutning härtill anför kommittén:

Såsom av den meddelade sammanställningen framgår, förefinnes för närvarande

vid karolinska sjukhuset ett avsevärt överskott av bostäder, avsedda

för sjuksköterskor. Enligt kommitténs mening måste med hänsyn till möjligheten

av att bostadstvånget för denna personalgrupp upphör ovisshet anses

råda därom, i vilken utsträckning detta bostadsöverskott i en framtid skall

behöva tagas i anspråk för sjuksköterskepersonalens räkning. Enligt vad kommittén

inhämtat har i avseende å bostadstvånget redan den modifikationen

ägt rum, att i ett flertal fall gift sjuksköterska medgivits rätt att taga sin bostad

utom sjukhuset. Såsom av Heimer framhållits, torde även det nu föreliggande

överskottet av bostadsrum för sjuksköterskor kunna beräknas växa, i

den mån antalet gifta sköterskor vid sjukhuset ökar. Med hänsyn till den

minskning, som med stor sannolikhet inträder i det framtida behov av sjuksköterskebostäder

vid sjukhuset, har kommittén funnit sig böra räkna med

möjligheten av att det förefintliga bostadsöverskottet kan komma att stå till

förfogande för täckande av bostadsbehovet för övriga personalgrupper. Då

överskottet får anses vara i det närmaste tillräckligt för tillgodoseende av

sistnämnda behov, har kommittén icke ansett sig böra i nuvarande läge framlägga

förslag örn uppförande av ytterligare personalbostäder vid karolinska

sjukhuset.

Yttrandena.

Över kommitténs förslag ha efter remiss yttranden avgivits av direktionen

för karolinska sjukhuset, kanslern för rikets universitet, som hört karolinska

institutets lärarkollegium, av statskontoret, medicinalstyrelsen och 1940 års

civila byggnadsordning.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Vad till en början beträffar den av kommittén föreslagna klinikbyggnaden

har denna i allt väsentligt godtagits av 1940 års civila byggnadsutredning.

Utredningen anför:

Beträffande vårdavdelningarna har utredningen uppmärksammat, att rumsytor

och korridorbredder tillmätts större än vad utredningen angivit som maximum

i det förslag till normer för barnavdelningar, vilket utredningen nyligen

avlämnat. Med hänsyn till klinikens egenskap av undervisningssjukhus synes

visserligen en viss ökning av måtten vara erforderlig. Utredningen håller dock

före, att 4-patientsalarna icke böra givas större yta än 24 nr — mot 17,2—

21,2 nr i utredningens förslag — och att av bilokalerna endast undersökningsoch

behandlingsrummet kräver ökade mått. Något behov att anordna särskilda

samtalsrum synes icke föreligga. Den av kommitténs majoritet föreslagna

korridorbredden tillgodoser enligt utredningens mening skäliga anspråk. Anmärkas

må i detta sammanhang, att en breddning av korridoren enligt reservanternas

förslag kan beräknas medföra en kostnadsökning av omkring 10 000

kronor. Genom en omstudering av planerna i anslutning till vad ovan anförts

torde vissa besparingar kunna uppnås. En inom utredningen upprättad principskiss

avser att exemplifiera, hur en sådan begränsning låter sig genomföra

beträffande de kirurgiska och medicinska avdelningarna för äldre barn.

Vad angår planläggningen av arbets- och undervisningsavdelningarna anser

sig utredningen endast böra framhålla, att rummen inom den polikliniska infektionsavdelningen

synas kunna avsevärt begränsas samt att laboratorieavdelningen

förefaller vara anmärkningsvärt stor med hänsyn till att särskilt centrallaboratorium

för hela sjukhuset för närvarande planeras. Utredningen har

även uppmärksammat, att ytorna av hörsal och demonstrationsrum äro större

än som betingas av kursdeltagarnas antal. Slutligen vill utredningen påpeka,

att ambulansintagets läge icke synes vara det lämpligaste.

.. I övrigt anser utredningen, att trapphusfönstren böra utföras i likhet med

fönstren i övrigt och att^ den ena av hissarna vid vårdavdelningarnas reservtrappa

synes kunna utgå. Det bör även övervägas, om icke inglasningen av

solarierna kan begränsas.

Direktionen för karolinska sjukhuset har ifrågasatt lämpligheten av den

plats, till vilken klinikbyggnaden enligt kommitténs förslag förlagts. Vidare

har direktionen anslutit sig till det inom kommittén reservationsvis framförda

yrkandet örn en korridorbredd av 2,3 meter i klinikens vårdavdelningar.

i Enligt förslaget skall kliniken förläggas till den höjd, som är belägen norr om

den nordöstra flygeln av sjukhusets huvudkomplex, varvid kliniken erhållit ett

läge på höjdens krön på jämförelsevis långt avstånd från sjukhusets nuvarande

kulvertlednjngar. En följd härav blir att förbindelserna mellan kliniken och

sjukhusets övriga delar förlängas, vilket med hänsyn till den livliga trafik, som

förekommer mellan olika avdelningar av ett sjukhuskomplex, kommer att

tynga den dagliga driften. Den omständigheten att förbindelsekulverten till

kliniken enligt förslaget företer en stigning av 1% meter på en sträcka av 30

meter kommer att verka i samma riktning. Med hänsyn härtill skulle det vara

ömkligt om möjligheterna att förskjuta klinikbyggnaden till en ur nämnda synpunkt

lämpligare plats på den för kliniken föreslagna tomten ytterligare undersöktes.

Mot den ändring av antalet och storleken av klinikens vårdavdelningar, som

förslaget innebär, anser sig direktionen icke böra göra någon erinran. Ej

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

heller anser sig direktionen hava någon anledning att framföra några andra

anmärkningar mot den utformning av klinikbyggnaden, varom kommitténs

majoritet förenat sig, än att korridorbredden inom klinikens avdelningar enligt

direktionens mening bör utökas till 2,30 meter, då den av kommittémajoriteten

föreslagna korridorbredden, 2,20 meter, kan medföra olägenheter ur

driftsynpunkt och kostnaden för en ökad bredd torde vara jämförelsevis ringa.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anser sig endast med viss tvekan

kunna tillstyrka en så avsevärd förminskning av lokalutrymmena som kommitténs

förslag innebär. I avseende å korridorbredden i vårdavdelningarna har

kollegiet dock funnit sig böra ansluta sig till reservanternas förslag. Vidare har

kollegiet i likhet med reservanterna ansett en ytterligare barnkirurgisk vårdavdelning

böra komma till utförande samtidigt med kliniken.

En alltför smal korridor är förbunden med stora nackdelar, bland annat med

hänsyn till sjukhusdriften och undervisningen. Demonstrationer under ronderna

måste i viss utsträckning ske i korridoren genom vårdenhetens mot korridoren

vettande glasfönster. Lärarkollegiet vill därför tillstyrka, att korridoren

i vårdavdelningarna får en bredd av åtminstone 2,30 meter. De fördelar, som

kunna vinnas genom en dylik utökning av korridorbredden, uppväger mer än

väl de merkostnader uppgående till cirka 3 000 kronor, som breddökningen beräknats

medföra.

Lärarkollegiet vill i likhet med reservanterna Bohmansson, Hellström och

Lichtenstein förorda, att den av kommitterade antydda utökningen av barnkirurgislca

avdelningen med ytterligare en vårdavdelning kommer till stånd

samtidigt med att kliniken bygges. Därigenom skulle dels vinnas en bättre fördelning

av de barnkirurgiska platserna, dels för en relativt ringa kostnad skapas

ett tillräckligt antal riksplatser för behandling av medfödda missbildningar.

Kanslern för rikets universitet har icke haft annan erinran mot kommitténs

förslag än att kanslern anser korridorbredden i vårdavdelningarna böra utgöra

2,3 meter.

Även medicinalstyrelsen förordar en korridorbredd i vårdavdelningarna av

2,3 meter samt föreslår vidare, att den av kommittén ifrågasatta vårdavdelningen

för icke ortopediska, medfödda missbildningar redan från början kommer

till stånd.

Anläggningskostnaderna för klinikbyggnaden ha av

1940 års civila byggnadsordning befunnits kunna ytterligare nedbringas. Utredningen

anför härutinnan.

Utredningen vill framhålla, att de beräknade kostnaderna för den elektriska

anläggningen skäligen kunna minskas med 20 000 kronor och att utgifterna för

hissarna, under förutsättning att en personhiss såsom tidigare föreslagits utgår,

icke böra beräknas till högre belopp än 120 000 kronor, motsvarande en

kostnadsminskning av 37 000 kronor. Enligt utredningens mening kunna kostnaderna

för brandalarmanläggning, beräknade till 12 000 kronor, helt utgå. En

dylik anläggning synes överflödig inom en byggnad, som står under tillsyn

dygnet om. I vart fall äro dessa kostnader för lågt upptagna, om anläggningen

avses för byggnaden i dess helhet och därest ett system skall användas, som

godkännes av stadens brandkår.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

110 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Den av utredningen föreslagna minskningen av vårdavdelningarna, vilken

omfattar en byggnadsvolym av cirka 2 000 kbm., kan beräknas medföra en

kostnadsreduktion å minst 60 000 kronor. För den händelse att de av utredningen

påtalade stora ytorna inom vissa arbetslokaler kunna begränsas — en

fråga till vilken utredningen emellertid icke ansett sig kunna taga definitiv

ställning — erhålles en ytterligare kostnadsminskning, vilken dock icke närmare

kan angivas.

Byggnadskostnaden för klinikbyggnaden kan, i anslutning till vad ovan

framförts, angivas till högst ((3 850 000 — 20 000 — 37 000 — 12 000 —

— 60 000 —) 3 721 000 kronor.

De av kommittén framlagda drift kostnadsberäkningarna

ha underkastats granskning av statskontoret, som funnit sig böra föreslå vissa

begränsningar i det för kliniken beräknade personalbehovet.

Beträffande karolinska sjukhusets centrala anläggningar

har av direktionen för karolinska sjukhuset föreslagits, att dessa redan i

samband med uppförande av den pediatriska kliniken utbyggas till att motsvara

ett platsantal vid sjukhuset av 2 000.

19^0 års civila hyggnadsutredning har i avseende å utbyggnadens omfattning

anslutit sig till kommitténs förslag. Däremot har utredningen funnit de

av kommittén angivna kostnaderna för utbyggnadens genomförande kunna i

vissa hänseenden nedbringas. Sålunda ha kostnaderna för köksanläggningen

ansetts kunna reduceras med 25 000 kronor, för tvättanläggningen med 50 000

kronor och för maskinanläggningen med 95 000 kronor. Kostnadsreduktionerna

hänföra sig huvudsakligen till vissa föreslagna begränsningar i anskaffningsprogrammet.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår fattades av

1943 års riksdag principbeslut örn att till karolinska sjukhuset skulle överflyttas

karolinska institutets för närvarande till S:t Görans sjukhus förlagda

dermato-venereologiska klinik samt den av institutets pediatriska kliniker, som

nu är inrymd i Norrtulls sjukhus. De nya kliniker, som sålunda skulle komma

att tillföras karolinska sjukhuset, skola enligt statsmakternas beslut omfatta

166 respektive 219 vårdplatser, varför sjukhuset, vilket för närvarande inrymmer

1 056 platser, efter ifrågavarande klinikers tillkomst skulle komma att

innefatta ett sammanlagt vårdplatsantal av (1 056 -f- 166 -f- 219 =) 1 441.

Kostnaderna för de nya klinikernas uppförande, utrustning och drift skola

bestridas av staten, Stockholms stad och Stockholms län enligt vissa grunder,

som angivits i mellan dessa parter träffade avtal.

Sedan den av Kungl. Maj:t år 1943 tillsatta kommittén för karolinska sjukhusets

fortsatta utbyggande i fjol framlagt förslag till sjukhusets utvidgning

med en dermatologisk klinik, vilket förslag efter anmälan i propositionen

1944: 235 i allt väsentligt vann riksdagens bifall, har kommittén

i enlighet med sitt uppdrag nu inkommit med ritningar och byggnadsprogram

för en ny pediatrisk klinik vid sjukhuset. Det framlagda byggnadsför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Marits proposition nr 302.

slaget, som avser uppförande av en friliggande klinikbyggnad omedelbart norr

om huvudkomplexets C-flygel, synes mig i stort sett innebära en lycklig lösning

av samtliga de spörsmål, som kommittén enligt de meddelade direktiven

haft att överväga. Sålunda ha anläggnings-, utrustnings- och driftkostnaderna

kunnat i avsevärd omfattning begränsas, varjämte kostnadsreduktioner

vunnits även därigenom att två personalbostadsbyggnader, vilkas uppförande

samtidigt med kliniken i annat sammanhang förordats av vederbörande myndigheter,

numera icke ansetts böra komma till utförande. Flertalet av de i

ärendet hörda myndigheterna ha ej heller haft annan erinran mot förslaget än

att de anslutit sig till ett inom kommittén reservationsvis framfört yrkande

om en utökning av korridorbredden i vårdavdelningarna från 2,2 meter till 2,3

meter. Vidare ha medicinalstyrelsen och lärarkollegiet vid karolinska institutet

funnit sig böra förorda det av reservanter inom kommittén framlagda förslaget

örn att kliniken tillföres ytterligare en vårdavdelning, avsedd för behandlingen

av medfödda missbildningar. För egen del har jag funnit vad från de på

det medicinska fackområdet sakkunnigas sida anförts utgöra starka sakliga skäl

för behovet av en större korridorbredd i klinikens vårdavdelningar, varför jag

i anslutning härtill förordar, att ifrågavarande korridorer erhålla en bredd av

2,3 meter. Den härav föranledda ökningen av anläggningskostnaderna torde enligt

uttalande av civila byggnadsutredningen icke komma att överstiga 10 000

kronor. Vad åter beträffar förslaget örn att kliniken tillföres en vårdavdelning

för behandling av medfödda missbildningar så pågår för närvarande, såsom av

kommittén framhållits, inom medicinalstyrelsen en utredning angående centralisering

till något av rikssjukhusen av behandlingen av dylika missbildningar. I

avvaktan på resultatet av denna utredning har jag icke ansett mig böra för

närvarande framlägga förslag i angivna hänseende, detta i all synnerhet som

hinder ur byggnadsteknisk synpunkt icke torde möta för att ställning vid en

senare tidpunkt, eventuellt redan vid nästa års riksdag, tages till detta spörsmål.

Anläggningskostnaderna för klinikbyggnaden ha av kommittén uppskattats

till 3 850 000 kronor. Mot beräkningen av dessa kostnader har jag icke funnit

anledning till erinran. Då jag emellertid givit min anslutning till förslaget örn

en korridorbredd i vårdavdelningarna av 2,3 meter, vars genomförande beräknats

draga en merkostnad av 10 000 kronor, skulle anläggningskostnaderna

för klinikbyggnaden komma att uppgå till (3 850 000 + 10 000 —) 3 860 000

kronor. Av detta belopp belöpa jämlikt det mellan staten och dess medparter

träffade avtalet omkring 1 814 000 kronor å statsverket.

Genom tillkomsten av den pediatriska kliniken aktualiseras emellertid även,

såsom av kommittén framhållits, frågan örn den begränsade kapaciteten hos

karolinska sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar, i det att

ett genomförande av byggnadsprogrammet för denna klinik ovillkorligen förutsätter

en utvidgning av dessa anläggningar. Jag får i detta sammanhang erinra,

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

att frågan om de centrala ekonomianläggningarnas utbyggande redan tidigare

preliminärt anmälts för riksdagen. Vid anmälan av propositionen 1944: 235

sade sig sålunda min företrädare i ämbetet hava funnit ett bedömande av

nämnda fråga förutsätta tillgång till en detaljerad plan på lång sikt för täckande

av lokalbehovet för de undervisningskliniker, beträffande vilkas förläggande

till karolinska sjukhuset beslut ännu icke fattats av statsmakterna. Departementschefen

uttalade såsom sin förhoppning, att en sådan plan skulle

kunna föreläggas innevarande års riksdag. I avseende å förevarande spörsmål

får jag för egen del erinra, att de förhandlingar, som å statens vägnar bedrivas

av den år 1939 tillsatta kommissionen för förhandlingar med Stockholms stad

och län samt övriga ifrågavarande parter rörande frågor, sammanhängande

med karolinska sjukhusets utbyggande, ännu icke blivit slutförda. För att icke

föregripa dessa förhandlingar, som närmast avse sjukhusets utbyggande med

kliniker för medicinsk tuberkulos och thoraxkirurgi, har jag icke ansett det

lämpligt att för närvarande ingå på ett ställningstagande till alla de vittutseende

spörsmål, som stå i samband med upprättandet av- en dylik generalplan,

helst som den av byggnadskommittén framlagda utredningen ger vid handen,

att ett utbyggande av sjukhusets samtliga centrala ekonomianläggningar

kan ske i två etapper utan att därigenom någon mera väsentlig kostnadsökning

torde kunna väntas uppkomma. Med utgångspunkt från ett antaget slutligt

vårdplatsantal vid sjukhuset av i ena fallet 1 700 och i andra 2 000 har nämligen

kommittén upprättat alternativa förslag till de ifrågavarande centrala

anläggningarnas utbyggande. De angivna utgångspunkterna för planläggningen

av utbyggnaden ha av kommittén valts med hänsyn till å ena sidan

önskvärdheten av att kostnaderna för utbyggnaden såvitt möjligt begränsas

och å den andra från lärarkollegiets vid karolinska institutet sida framförda

önskemål för sjukhusets utbyggande med ytterligare kliniker. I fråga örn

köksanläggningen förordar kommittén en lösning, som går ut på att genom

ombyggnad av den nuvarande anläggningen åvägabringa en kapacitet hos

densamma, motsvarande ett vårdplatsantal vid sjukhuset av 1 700. Kostnaderna

härför ha av kommittén angivits till 500 000 kronor. Därest i en framtid

sjukhusets utbyggande till att omfatta 2 000 vårdplatser skulle befinnas

påkallat, föreligger enligt den förebragta utredningen olika möjligheter att ernå

den höjning av anläggningskapaciteten, som därvid kommer att bliva erforderlig.

Enligt den beträffande tvättanläggningen framlagda utredningen skulle

kostnaderna för åvägabringande av en kapacitetshöjning, motsvarande 1 700

vårdplatser, utgöra 350 000 kronor samt för en höjning, motsvarande 2 000

vårdplatser, 500 000 kronor. Kommittén förordar för sin del en utbyggnad i

enlighet med sistnämnda alternativ. Vad slutligen angår maskinanläggningen

har kommittén inskränkt sig till att framlägga förslag, utvisande att en utbyggnad

i två etapper för ernående av en kapacitetshöjning, motsvarande

1 700 och 2 000 platser, skulle draga en kostnad av 1 235 000 kronor respektive

1 710 000 kronor.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Vad beträffar omfattningen av de utbyggnadsåtgärder, som i samband med

uppförandet av den pediatriska kliniken böra vidtagas beträffande de centrala

anläggningarna, finner jag mig böra förorda, att såsom en första utbyggnadsetapp

åtgärder vidtagas för åvägabringande av en kapacitetshöjning, motsvarande

1 700 vårdplatser. Kostnaderna för ett genomförande av de av mig

sålunda förordade utbyggnadsåtgärderna lia uppskattats till (500 000 -f350

000 -f- 1 235 000 =) 2 085 000 kronor. Mot de framlagda kostnadsberäkningarna

har jag icke funnit anledning till erinran. Av kostnadsbeloppet,

2 085 000 kronor, hänföra sig omkring 703 000 kronor tili den pediatriska

kliniken och återstoden, omkring 1 382 000 kronor, till kliniker, beträffande

vilkas förläggande till sjukhuset beslut ännu icke fattats av statsmakterna.

Jämlikt det mellan de intresserade parterna träffade avtalet belöpa av det

på den pediatriska kliniken fallande kostnadsbeloppet omkring 327 000 kronor

å statsverket. Ett ställningstagande åter till frågan, huru stor del av ovannämnda

kostnadsbelopp, 1 382 000 kronor, som kan komma att stanna å

statsverket, lärer icke bliva möjligt, förrän en slutlig fixering skett av det

vårdplatsantal, som å de ifrågasatta klinikerna för medicinsk tuberkulos

och thoraxkirurgi avses skola upplåtas till begagnande av Stockholms stad

och län. Med hänsyn härtill torde i avvaktan på resultatet av de förhandlingar,

som enligt vad tidigare framhållits för närvarande pågå mellan staten

och dess medparter beträffande förevarande spörsmål, kostnadsbeloppet

böra i sin helhet förskotteras av statsverket.

För ett fullföljande av det angivna byggnadsprogrammet skulle sålunda

med hänsyn till det anförda erfordras en medelsanvisning av (1 814 000 -f-j-

327 000 -f- 1 382 000 —) 3 523 000 kronor. För nästa budgetår torde det

vara tillräckligt, att ett belopp av 1 000 000 kronor anvisas till byggnadsföretaget.

Dettas genomförande torde böra anförtros åt byggnadskommittén.

Frågan om tillstånd att igångsätta byggnadsarbetena bör i föreskriven ordning

prövas av Kungl. Majit.

3. Reservationsanslag till Utrustning av den dermato-venereologiska

kliniken vid karolinska sjukhuset.

Sedan 1943 års riksdag fattat principbeslut om att karolinska sjukhuset

skulle utbyggas med, bland annat, en dermato-venereologisk klinik samt

Kungl. Majit med anledning härav uppdragit åt en särskild byggnadskommitté

— kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande — att

till Kungl. Majit inkomma med förslag till en dylik klinik, överlämnade

kommittén den 29 februari 1944 förslag i ämnet, innefattande skissritningar

samt detaljerade anläggnings-, utrustnings- och driftkostnadskalkyler beträffande

kliniken. Det av kommittén framlagda klinikbyggnadsförslaget,

som avsåg uppförande av en ny klinikbyggnad örn 160 vårdplatser, hade

upprättats med utgångspunkt från ett av kommissionen för förhandlingar

rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. år 1942 framlagt byggnadsförslag.

Efter anmälan i propositionen 1944: 235 av det av kommittén

Bihang till riksdagens ''protokoll 19\5. 1 sami. Nr 802.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

förordade förslaget anvisade 1944 års riksdag (skrivelsen nr 365) 1 000 000

kronor till påbörjande av byggnadsföretaget.

Den av kommittén beträffande kliniken framlagda utrustningskostnadskalkylen

hade uppgjorts på grundvalen av en av kommitténs expert, sysslomannen

G. Heimer, verkställd detaljberäkning av utrustningskostnaderna

för en klinik enligt 1942 års byggnadsförslag. I huvudsaklig anslutning härtill

hade kommittén beräknat sistnämnda kostnader till 910 500 kronor,

fördelade å följande utgiftsposter:

Möbler (med undantag av järnsängar, specialmöbler för

operations- och behandlingsrum och laboratorier)

Järnsängar ........................................

Sängutrustning ....................................

Belysningsarmatur .................................

Gardiner (inkl. förmörkningsgardiner).................

Möbeltyg och övrigt klädselmaterial..................

Serveringsartiklar av metall för avdelningar och matsalar

Porslin och glasvaror för serveringsändamål............

Komplettering av utrustningen i centralköket, tvättinrättningen,

mekaniska verkstaden, snickarverkstaden och

sömnadsverkstaden ...............................

Brandredskap och luftskyddsmateriel.................

Handdukshängare, glashyllor m. m...................

Musikinstrument m. m..............................

Skrivmaskiner, kassaapparater och diverse expeditions
materiel.

........................................

Vågar ............................................

Transportmateriel ..................................

Markiser och persienner.............................

Skyltar och anvisningstavlor.........................

Diverse mindre inventarier ..........................

Diverse sjukvårds- och sanitetsteknisk utrustning av gummi,

glas, porslin och rostfri plåt.....................

Trädgårdsmöbler m. m..............................

Linne och gångkläder ..............................

Instrument samt specialmöbler för operationssalar, behandlingsrum

m. m...............................

Laboratorieutrustning ..............................

Väggur, elektriska..................................

JComplettering av sjukhusets telefonanläggning........

Komplettering av sjukhusets centralradioanläggning ....

Komplettering av sjukhusets sökaranläggning..........

Projektionsapparater ...............................

Torkskåp, värmeskåp, kokplattor, dammsugare, golvbo
ningsmaskiner

och diskmaskiner ...................

Komplettering av sjukhusets apoteksutrustning........

Ritnings- och kopieringskostnader, entreprenadkostnader,

ersättningar till'' kontrollanter samt besiktnings- och administrationskostnader

............................

Oförutsedda utgifter................................

kronor 200 000

» 30 000

» 40 000

» 43 700

> 21 000

» 22 600

» 13 800

> 8 400

» 50 000

» 9 000

» 6 300

» 5 500

* 20 000

* 2 700

» 14 100

» 4 000

» 3 000

» 8 000

» 12 500

» 2 000

» 76 700

» 150 000

» 39 500

» 5 100

» 8 200

» 6 500

» 11 500

» 17 000

» 27 500

» 900

10 000

41 000

Kronor 910 500.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Marits proposition nr 302.

Med hänsyn till de begränsningar i 1942 års klinikbyggnadsförslag, som

innefattats i det av kommittén förordade byggnadsprogrammet, hade kommittén

funnit ovannämnda kostnadsbelopp, 910 500 kronor, kunna minskas

med 21 000 kronor. Vidare skulle enligt kommittén från beloppet avgå värdet

av den utrustning, som enligt förebragt utredning befunnits kunna överföras

till den nya kliniken från sjukhuset Eira, 89 000 kronor. Slutligen

hade kommittén funnit den till omkring 16 500 kronor uppskattade kostnaden

för vissa i kalkylen upptagna inventarier böra bestridas från byggnadsanslaget.

Kostnaderna för utrustning av den av kommittén föreslagna

klinikbyggnaden hade sålunda av kommittén uppskattats till i runt tal

(910 500 — 21 000 — 89 000 — 16 500 =) 784 000 kronor.

I skrivelse den 21 november 1944 har därefter direktionen för karolinska

sjukhuset hemställt, att medel till klinikens utrustning måtte anvisas å

riksstaten för budgetåret 1945/46. Direktionen har därvid — under framhållande

av att professorn i dermatologi och venereologi vid karolinska institutet

S. Hellerström ansett anskaffning kunna komma att bliva erforderlig

av vissa i den av kommittén framlagda utrustningsplanen icke upptagna,

till 30 000 kronor kostnadsberäknade inventarier — icke funnit anledning

till annan erinran mot kommitténs utrustningsprogram och kostnadsberäkningen

härav än att direktionen med hänsyn till vad från professorn Hellerströms

sida anförts ansett den för oförutsedda utgifter avsedda utgiftsposten

böra höjas med 6 000 kronor och sålunda hemställt örn ett anslag av

(784 000 -f- 6 000 =) 790 000 kronor för klinikens utrustning. Direktionen

har emellertid förutsatt, att, därest ifrågavarande belopp icke skulle visa sig

tillräckligt, ytterligare medel framdeles komma att ställas till direktionens

förfogande för komplettering av utrustningen.

Uppförandet av den nya dermato-venereologiska kliniken vid karolinska

sjukhuset torde inom den närmaste tiden komma att påbörjas. Ehuru byggnadsarbetena

med största sannolikhet icke hinna slutföras till utgången av

budgetåret 1945/46, synes det mig dock välbetänkt, att medel redan nu

äskas för utrustning av densamma, detta särskilt med hänsyn därtill, att

beställningar skola kunna göras och leveranser ske i god tid, innan byggnaden

tages i bruk.

Det av direktionen äskade beloppet för klinikens utrustning utgör

790 000 kronor. Om härtill lägges värdet av de inventarier, som komma att

överlämnas till kliniken från sjukhuset Eira, 89 000 kronor, uppgår den sammanlagda,

på kliniken belöpande utrustningskostnaden till 879 000 kronor,

motsvarande 5 295 kronor för vårdplats. Då denna kostnad torde kunna betecknas

såsom relativt låg i jämförelse med utrustningskostnaden för sjukhuset

i övrigt, har jag icke funnit anledning till erinran mot kostnadsberäkningarna

i och för sig men förutsätter likväl, att direktionen — med anlitande

jämväl av den sakkunskap, som finnes företrädd inom byggnadskom
-

Departe
mentschefen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

mitten — vinnlägger sig om att begränsa utgifterna, så långt detta är

möjligt.

Anvisningen av de erforderliga medlen torde lämpligen kunna fördelas på

två år. För nästkommande budgetår synes ett anslag av 400 000 kronor vara

tillfyllest. Jag förordar sålunda, att under åttonde huvudtiteln för budgetåret

1945/46 uppföres ett reservationsanslag av 400 000 kronor till utrustning

av den dermato-venereologiska kliniken vid karolinska sjukhuset. Det

bör emellertid vara direktionen obetaget att under nämnda budgetår för nu

ifrågavarande ändamål träffa avtal om beställningar intill ett belopp av

700 000 kronor.

4. Reservationsanslag till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Vissa byggnadsarbeten.

Enligt avtal den 30 juni 1937 mellan Kungl. Majit och kronan å ena sidan

och direktionen över serafimerlasarettet såsom företrädare för stiftelsen serafimerlasarettet

å andra sidan rörande statens övertagande av driften av

serafimerlasarettet har stiftelsen till Kungl. Majit och kronan utan avgift

upplåtit sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm. Jämlikt § 5 i

avtalet svarar Kungl. Majit och kronan för underhåll och brandförsäkring

av fastigheten, intill dess lasarettets verksamhet flyttas till annan sjukvårdsinrättning.

Ehuru fastigheten alltjämt tillhör stiftelsen, anvisas det

årliga underhållsanslaget till serafimerlasarettet på karolinska sjukhusets

delfond av statens allmänna fastighetsfond. Frånsett vissa till särskilda

ändamål anvisade medel har detta anslag under budgetåren 1938/43 utgått

med 50 000 kronor. För budgetåret 1943/44 höjdes anslaget till 60 000 kronor,

vilket belopp anvisats även för innevarande budgetår.

Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt om anvisande av ett

särskilt anslag för utförande av vissa jämförelsevis mera betydande reparations-

och kompletteringsarbeten, vilkas bekostande icke ansåges kunna ske

inom ramen för det årliga underhållsanslaget. Av det äskade beloppet,

20 000 kronor, avses 13 000 kronor för ändring av evakueringsanordningarna

i lasarettets ekonomibyggnad och 7 000 kronor för komplettering av

ventilationsanordningar i medicinska klinikbyggnaden.

Beträffande de avsedda arbetena inhämtas av handlingarna bland annat

följande.

Ändring av evakueringsanordningar. Vid föreskriven

eldstadsbesiktning inom lasarettets köksbyggnad har konstaterats, att imoch

gasavloppen från köket delvis äro utförda av oskyddade plåtrör, att

de på avloppen anbragta motordrivna fläktarna icke äro inkapslade, att

avloppen icke äro på föreskrivet sätt avväxlade från taklaget samt att för

föreskriven rensning erforderliga rensluckor saknas såväl i köket som på

vinden. Brandchefen i Stockholm har framhållit, att en eventuell soteld

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 302. 117

i dessa im- och gasavlopp med största sannolikhet skulle kunna få svåra

följder.

Komplettering av ventilationsanordningar. Under

år 1944 ha förbättringar i ventilationen genomförts på vissa undersöknings-,

behandlings- och laboratorierum i den byggnad, som inrymmer medicinska

och neurologiska klinikerna. Det har emellertid visat sig nödvändigt att

komplettera ventilationen med anordningar för tillförsel av förvärmd friskluft

i det bakteriologiska och i det elektrokardiografiska laboratoriet. Lokaliteterna

för båda dessa slag av verksamhet äro trånga i förhållande till den

intensiva verksamheten, varför goda ventilationsförhållanden äro nödvändiga.

I det elektrokardiografiska laboratoriet utföras undersökningarna direkt

på patienterna.

De ifrågasatta byggnadsåtgärderna synas vara behövliga. Särskilt vill

jag framhålla de vådor ur brandsynpunkt, som de föreliggande bristerna i

fråga örn im- och gasavloppen inom lasarettets köksbyggnad innebära. I

och för sig äro visserligen de nu föreslagna åtgärderna av den natur, att

kostnaderna för deras genomförande borde bestridas av det under allmänna

fastighetsfondens stat anvisade reparations- och underhållsanslaget. Direktionen

för karolinska sjukhuset har emellertid sett sig ur stånd att utföra

nu ifrågavarande större reparationsarbeten med anlitande av nämnda anslagsmedel.

Det synes mig med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden

nödvändigt att tillmötesgå direktionens hemställan örn anvisande av ett

särskilt anslag av 20 000 kronor för utförande av berörda arbeten. Anslaget

torde böra uppföras såsom reservationsanslag under åttonde huvudtiteln

för nästa budgetår.

I detta sammanhang torde jag få anmäla uppkommen fråga om dispositionen

av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisade

reservationsanslaget av 273 000 kronor till Serafimerlasarettet: Vissa omoch

tillbyggnadsarbeten för anordnande av en neurokirurgisk klinik m. m. Av

nämnda anslag har ett belopp av 220 000 kronor ställts till direktionens för

karolinska sjukhuset förfogande för att disponeras för utrustning av kliniken.

Genom beslut den 19 maj 1944 har Kungl. Majit medgivit, att ifrågavarande

anslag må disponeras även under innevarande budgetår. Då den för

neurokirurgiska kliniken avsedda utrustningen på grund av tidsförhållandena

icke beräknas kunna i sin helhet anskaffas före utgången av detta

budgetår har direktionen anhållit att få disponera vid budgetårets utgång

befintlig behållning å de till utrustning anslagna medlen jämväl under budgetåret

1945/46. Då innevarande budgetår är det tredje efter det, varunder

ifrågavarande reservationsanslag senast uppfördes i riksstaten, får anslaget

enligt antagna grunder icke disponeras även under nästa budgetår. I likhet

med vad som skett i andra dylika fall vill jag föreslå, att riksdagens medgivande

att disponera anslaget även under budgetåret 1945/46 inhämtas.

Departe
mentschefen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

VI. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt

vissa assistenter och amanuenser vid universiteten och karolinska

m ediko-kirurg idal institutet för budgetåret 1945/46

anvisa ett förslagsanslag av..............kronor 609 000;

2. godkänna följande personalförteckning för karolinska

sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

I. Radiofysiska och radiopatologiska

institutionerna.

Tjänstemän å ordinarie stat.

3 laboratorer, tillika avdelningsföreståndare.....A 28

1 laborator, tillika kemist...................A 26

1 förste strålskyddsinspektör.................A 26

1 assistent............................... A14

1 instrumentmakare........................ A 10

2 kanslibiträden...........................A 7

1 förste vaktmästare....................... A 7

2 tekniska biträden........................A 7

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad

än den 20:e.

1 strålskyddsinspektör..................... Eo 23

II. Sjukhuset i övrigt.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Läkarpersonal.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen av

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik........A 26

Övrig sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna...................A 12

2 sociala kuratorer.......................All

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Mårds proposition nr 302.

Befattning. Lönegrad.

3 sjukgymnaster.........................A 9

4 andra föreståndarinnor..................A 8

Anm.: Två av dessa befattningar må tillsättas endast i mån

av inträffande ledighet å de å övergångsstat uppförda föreståndarinnebefattningarna.

155 sjuksköterskor.........................A 7

3 barnmorskor..........................A 7

2 tekniska biträden...................... A 7

7 röntgenbiträden........................A 6

6 fotografer............................A 5

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare.........................A17

1 maskinist ............................A12

1 första köksföreståndarinna...............A 12

1 trädgårdsmästare.......................A10

3 maskinister...........................A 9

4 reparatörer...........................A 8

1 tvättföreståndarinna....................A 7

3 andra köksföreståndarinnor...............A 7

4 förste vaktmästare.......... ........A 7

1 arbetsföreståndarinna................... A 6

4 hantverkare...........................A 6

4 eldare...............................A 5

2 vaktmästare..........................A 5

1 maskintvättare .......................A 5

5 sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar........................... A 5

2 kokerskor..... ................‘.....A 2

1 kallskänka............................A 1

Administrations- och kontorspersonal.

1 överdirektör......................... CIO

1 sjukhusintendent.......................A 24

1 förste bokhållare.......................A18

1 bokhållare............................A15

1 kassör...................... ........A 11

1 kansliskrivare......................... All

1 kontorist............................. A 9

4 kontrollbiträden ....................... A 7

4 kanslibiträden......................... A 7

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

Befattning. Lönegrad.

14 kontorsbitr aden.......................A 4

Anm.: Fyra av befattningarna må tillsättas endast i mån av

inträffande ledighet på följande, på övergångsstat uppförda

befattningar, nämligen två kanslibiträdes- och två sjuksköterskebefattningar.

3 skrivbiträden.........................A 2

Anm.: En av dessa befattningar må ej tillsättas, förrän en

å övergångsstat uppförd ordinarie kanslibiträdestjänst kan indragas.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den 20:e.

1 personalläkare........................Eo 26

1 narkosöverläkare......................Eo 26

2 biträdande läkare vid Konung Gustaf V:s jubi
leumsklinik.

.........................Eo 23

Tjänstemän å övergångsstat.

Övrig sjukvårdspersonal.

2 föreståndarinnor.........................All

6 sjuksköterskor..........................A 7

Administrations- och kontorspersonal.

1 kontrollbiträde..........................A 7

3 kanslibiträden...........................A 7

1 kontorsbiträde..........................A 4

3. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

I. Radiofysiska och radiopatologiska

institutionerna.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................kronor 80 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit........ » 9 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal...................... » 27 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 14 400

Summa kronor 132 000

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

II. Sjukhuset i ^övrigt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 850 000

2. Arvoden''"och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 213 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............. » 2 754 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 401 000

Summa kronor 4 218 000

III. Sammanfattning.

I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna

..................kronor 132 000

II. Sjukhuset i övrigt.............. » 4 218 000

Summa kronor 4 350 000;

4. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Av
löningar

för budgetåret 1945/46 anvisa ett

förslagsanslag av.................kronor 4 350 000;

5. godkänna följande personalförteckning för serafimerlasarettet,

att tillämpas tills vidare från och med budget
-

året 1945/46:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Läkarpersonal.

1 överläkare vid röntgenavdelningen...........A 29

Övrig sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna..........................All

1 sjukgymnast............................A 9

60 sjuksköterskor..........................A 7

1 fotograf...............................A 5

1 handräckningsbiträde.....................A 2

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare..........................A 13

Anm.: Denna befattning skall hållas obesatt, så länge den å

övergångsstat uppförde maskinmästaren kvarstår i sin tjänst.

1 första köksföreståndarinna.................All

1 maskinist..............................A 9

Anm.: Denna befattning skall hållas obesatt, så länge den å

övergångsstat uppförde maskinisten kvarstår i sin tjänst.

2 reparatörer.............................A 8

1 husmoder..............................A 7

1 andra köksföreståndarinna.................A 7

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 302.

9

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Befattning. Lönegrad.

2 förste vaktmästare....................... A 7

1 trädgårdsmästare........................A 7

1 snickare............................... A 7

3 hantverkare............................A 6

4 eldare................................. A 5

1 tvättföreståndarinna......................A 5

4 vaktmästare............................A 5

3 sjukbärare, transport- och förrådsman samt gårdskarlar

.................................. A 5

1 dietkokerska............................A 2

Administrations- och kontorspersonal.

1 sjukhusintendent.........................A 24

1 bokhållare.............................. A 15

1 kassör................................. All

1 kanslibiträde............................A 7

2 kontorsbiträden ......................... A 4

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad

än den 20:e.

1 överläkare i plastisk kirurgi...............Eo 26

Tjänstemän å övergångsstat.

Övrig sjukvårdspersonal.

1 sjuksköterska........................... A 7

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare..........................A14

1 maskinist..............................A 10

6. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.....................kronor 367 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 147 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 1 220 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 199 900

Summa kronor 1 935 000;

7. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlö
ningar

för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 1 935 000;

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 123

8. till Fortsättnings- och repetitionskurser för läkare för

budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av .................................. kronor 26 000;

9. till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska insti
tutet

för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag

av ................................ kronor 1 600 000;

10. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Utrustning

av administrations- och biblioteksbyggnaden m. m. för

budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av .................................. kronor 275 000;

11. till Utbyggande av karolinska sjukhuset för budgetåret

1945/46 anvisa ett investeringsanslag

av................................. kronor 1 000 000;

12. till Universitetssjukhus: Karolinska, sjukhuset: Utrustning

av den dermato-venereologiska kliniken för budgetåret

1945/46 anvisa ett reservationsanslag av kronor 400 000;

13. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa

byggnadsarbeten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av ...................... kronor 20 000;

14. medgiva, att vid utgången av budgetåret 1944/45 befintlig

reservation å det senast för budgetåret 1941/42 anvisade

reservationsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Vissa örn- och tillbyggnadsarbeten för anordnande

av en neurokirurgisk klinik m. m. må disponeras intill

utgången av budgetåret 1945/46.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Cederstrand.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 802.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Arbetstids- och arvodesreglering för vissa assistenter och amanuenser

vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet m. m.................................... 2

II. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar...................................... 36

III. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Avlöningar...................................... 63

IV. Anslag till fortsättnings- och repetitionskurser för läkare .... 68

V. Vissa byggnadsfrågor m. m............................ 75

1. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska

institutet m. m.................................. 75

2. Investeringsanslag till Utbyggande av karolinska sjukhuset ... 86

3. Reservationsanslag till Utrustning av den dermato-venereologiska

kliniken vid karolinska sjukhuset.....................113

4. Reservationsanslag till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Vissa byggnadsarbeten............................116

VI. Hemställan........................................118

Stockholm 1945 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

451540

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:484 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag för budgetåret 1945/46 till universiteten och den medicinska undervisni s. 1 i texten
  2. SU 1945:239 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag för budgetåret 1945/46 till universiteten oell den medicinska undervisningen jämte i s. 1 i texten