Angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar
1945-05-04 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:306, Angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
1
Nr 306.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till omhändertagande
av utlandssvenskar; given Stockholms
slott den 4 maj 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, dels återkalla i 1945 års
statsverksproposition, femte huvudtiteln under punkten 237 för riksdagen
framlagt förslag att till Bidrag till utlandssvenskarnas förening för budgetåret
1945/46 anvisa ett anslag av 80 000 kronor, dels ock föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 maj
1945.
N är varande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller följande.
Utlandssvenskarnas förening har under senare år fungerat som organ för
en av .staten bekostad eller ekonomiskt understödd hjälpverksamhet för utlandssvenskar,
som i anledning av kriget råkat i nödställd belägenhet. Kungl.
Majit har fastställt stadgar för föreningen samt förordnat ordförande i föreningens
styrelse och en revisor för granskning av föreningens räkenskaper.
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkten 237, föreslagit riksdagen att till Bidrag till utlandssvenskarnas
förening för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av
Bihang till riksdagens protokoll 1045. 1 sand. Nr 306. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
80 000 kronor. Härav är etl belopp av 30 000 kronor avsett såsom bidrag till
föreningens administrationskostnader och återstoden, 50 000 kronor, ämnad
ali, i mån av behov, ställas till föreningens förfogande för hjälpverksamhet.
Efter statsverkspropositionens avlämnande har utlandssvenskarnas förening
inkommit med en framställning, som syftar till att på ett effektivare
men samtidigt mera kostnadskrävande sätt än hittills omhändertaga till riket
återvända utlandssvenskar och ali låta hjälpverksamheten omfatta även
svenskfödda kvinnor, vilka genom giftermål förlorat sitt svenska medborgarskap,
och dessas minderåriga barn. Härjämte har föreningen gjort framställningar
om betalning för vissa sändningar av livs- och läkemedel till utlandssvenskar
eller för utlandssvenskars räkning.
Jag anhåller att till förnyad behandling få upptaga frågan örn hjälpverksamhet
för utlandssvenskar.
Framställning av utlandssvenskarnas förening om ett
effektiviserat omhändertagande av utlandssvenskar
och yttranden över framställningen.
Såsom tidigare antytts har utlandssvenskarnas förening i skrivelse den 28
februari 1945 hemställt örn vidtagande av vissa åtgärder till förmån för de
utlandssvenskar, som återvända till Sverige.
Föreningen lämnar till en början en redogörelse för antalet hjälpbehövande
utlandssvenskar, som vid tiden för framställningen antingen redan
återkommit eller beräknades inom kort återvända till Sverige, och anför
härom följande.
Under tiden juli 1943 (tidpunkten för de stora bombanfallens insättande)
—januari 1945 ha från Belgien, England, Frankrike, Holland och Tyskland
återvänt och hos föreningen anmält sig för erhållande av ekonomisk hjälp
i en eller annan form 757 personer (därav från Tyskland 427). Under
februari 1945 ha 146 personer anlänt från Tyskland och vid sin hemkomst
omhändertagits av föreningen. Under sagda tidsperioder har från dessa
länder ytterligare ett antal svenskar återvänt, av vilka en del har sin ekonomi
ordnad och därför icke varit i behov av ekonomisk hjälp från föreningen.
En annan del torde vara i behov av understöd men har av någon
anledning ännu icke låtit sig avhöra för erhållande av sådant. Antalet hemvända,
tillhörande denna kategori, är icke föreningen bekant. Under angivna
tidsperioder ha 330 från Danmark, Finland eller Norge återvända svenskar
uppsökt föreningen för erhållande av ekonomisk hjälp. En del av dessa har
redan återvänt till något av sistnämnda länder.
Under den närmaste tiden kan ytterligare ett antal svenskar liitväntas från
Tyskland. En vägledning för bedömande av det högsta antal, som kan
ifrågakomma, lämna siffrorna över de svenska medborgare, vilka varit bosatta
därstädes och från föreningen erhållit livsmedelspaket. Dessa svenskar
uppgingo i slutet av januari 1945 till 1 435 personer, tillhörande 859 hushåll.
Kungl. Maj :ts proposition nr 306.
3
Ett större eller mindre antal av dessa kan hitväntas under den närmaste
tiden. — Av svenskarna i Belgien, England, Frankrike och Holland torde
något större antal icke vara alt hitvänta. — Antalet från Danmark, Finland
och Norge återvändande torde bliva relativt ringa örn ej förhållandena
väsentligt ändras.
Den av föreningen hittills lämnade hjälpen lill återkomna utlandssvenskar
— fortsätter föreningen — består däri, att föreningen mottager dem, bereder
dem tillfällig bostad, sörjer för deras uppehälle under den närmaste tiden
efter hitkomsten och skaffar dem nödiga kläder. Beträffande de utlandssvenskar,
som efter en kort återhämtningstid kunna gå ut i förvärvsarbete,
vidtager föreningen åtgärder för deras inordnande i svenskt arbetsliv. Sedan
detta lyckats, söker föreningen skaffa dem egen bostad, förser deni med det
nödvändigaste i fråga om möbler och husgeråd, betalar hyran för första månaden
och lämnar de penningbelopp, som motsvara kostnaderna för uppehället,
till dess de kunna lyfta sin första avlöning. Vad angår de utlandssvenskar,
vilka, ehuru arbetsföra, på grund av ålder, arten av tidigare yrke,
bristande kunskap i svenska språket eller av annan orsak ha svårigheter att
erhålla anställning, samt de helt arbetsoförmögna utlandssvenskarna har
föreningen under viss tid efter deras hitkomst omhändertagit dem men därefter
med hänsyn till föreningens begränsade ekonomiska resurser sett sig
nödsakad hänvisa dem till socialvårdsorganen för understöd.
Föreningen föreslår, att den med statsmedel bedrivna hjälpaktionen till
förmån för utlandssvenskar skall utvecklas därhän, att möjlighet beredes
svenska medborgare, som av krigsutvecklingen tvingats avbryta sin verksamhet
i utlandet och återvända till Sverige, att här i landet skapa sig nya
existensbetingelser. Hjälpaktionen bör enligt föreningens mening omfatta
även svenskfödda, som genom giftermål eller av annan orsak förlorat sitt
svenska medborgarskap och som av krigshändelserna tvingats återvända till
Sverige, jämte deras minderåriga barn. Föreningen påpekar, att vid tidpunkten
för framställningen ett antal svenskfödda, med tyska medborgare gifta
kvinnor jämte sina barn vistades i evakueringsläger i Tyskland och eventuellt
vore att förvänta hit.
Enligt föreningens mening bör hjälpverksamheten för återkomna utlandssvenskar
och svenskfödda omfatta följande åtgärder:
1. Omhändertagandet vid ankomsten och under den närmaste tiden härefter.
2. Fortsatt omhändertagande av sådana personer, som på grund av ålder,
arten av tidigare yrke, bristande kunskap i svenska språket eller av annan
anledning svårligen kunna erhålla anställning inom den närmaste tiden efter
återkomsten.
3. Varaktigt omhändertagande av sådana personer, som på grund av ålder
eller sjukdom äro oförmögna till arbete eller hava sin arbetsförmåga så nedsatt
att de ej äro i stånd att själva försörja sig.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr ,306.
4. Lån till dem, som lämpligast kunna vinna sin utkomst genom att starta
egen rörelse i sitt gamla yrke.
5. Engångsunderstöd till dem, som lidit förlust på grund av krigsskada,
hastig evakuering eller av annan därmed jämförlig anledning.
Föreningen upplyser, att genomsnittskostnaden för beredande av en
första hjälp vid återkomsten — åtgärd nr 1. — intill senaste
tid utgjort i genomsnitt 450 kronor per hushåll, varmed avses familj eller
ensamstående person. Motsvarande kostnad för de senast till Sverige anlända
borde, med hänsyn till att avresan för dem i allmänhet måst anträdas
så hastigt, att de kunnat medföra endast en obetydlig del av sina tillhörigheter,
beräknas något högre eller till 600 kronor per hushåll. I nämnda belopp
inginge även kostnaden för anskaffning av kläder, möbler och husgeråd
ehuru i ytterst ringa omfattning, motsvarande det oundgängligaste behovet
för den närmaste tiden. — Föreningen beräknar kostnaderna för
ifrågavarande första omhändertagande beträffande 115 hushall, bestående
av personer som återvänt under februari 1945 eller väntades anlända till
Sverige under de första dagarna av mars 1945, till (115 X 600) 69 000 kronor,
beträffande 200 hushåll, bestående av personer som beräknades återvända
under slutet av innevarande budgetår, till (200 X 600) 120 000 kronor
samt beträffande sådana svenskfödda, numera tyska medborgare med
barn _ av vilka 200 vuxna och 200 barn hitväntades under återstoden av
innevarande budgetår — som icke omhändertoges av anhöriga till 50 000
kronor. Hela denna kostnad, (69 000 + 120 000 + 50 000) 239 000 kronor,
skulle sålunda avse budgetåret 1944/45.
Beträffande fortsatt omhändertagande i vissa fall — åtgärd
nr 2. _ anför föreningen, att omkring 20 procent av de under den senaste
tiden återvända tillhörde den kategori, som visserligen vöre arbetsför men
av olika skäl — uppnådd ålder, tidigare yrkesinriktning, bristande kunskap
i svenska språket m. m. — icke omedelbart kunde vinna anställning. Möjlighet
borde beredas föreningen att låta sådana personer kvarstanna i föreningens
vård till dess de genom arbetsanställning eller annorledes hade utsikter
att återuppbygga sin ekonomi. I mån av behov kunde denna tid användas
för utbildning i vissa avseenden. Föreningen beräknar kostnaderna
för ifrågavarande hjälpåtgärder till 180 kronor för person och månad och
den genomsnittliga tiden för sådant omhändertagande till fyra manader. Med
utgångspunkt från att av de utlandssvenskar, som från och med februari
1945 intill utgången av innevarande budgetår återvänt eller återvända till
riket, 80 personer vore i behov av fortsatt omhändertagande beräknar föreningen
kostnaderna härför till (80 X 4 X 180) 57 600 kronor, varav 41 400
kronor avsåge innevarande och återstoden 16 200 kronor nästa budgetår.
Vad härefter angår den föreslagna åtgärden nr 3. — varaktigt o nilian
delägande av de arbetsoförmögna — anför föreningen följande
Av många skäl vore önskvärt, att personer, tillhörande denna kategori,
icke behövde hänvisas till den allmänna socialhjälpen för understöd utan att
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
5
de kunde få sin ålderdom åtminstone nödtorftigt tryggad under andra former.
Huvudparten av de återkomna består av mycket skötsamma personer,
som genom arbete och sparsamhet sörjt för sig och sin familj men som nu
plötsligt genom förhållandena berövats sin egendom och möjligheten att fortsätta
sin verksamhet. De finna det förståeligt nog förödmjukande — ej minst
i de fall då de äro innehavare av ett större eller mindre sparkapital, som
de icke kunna få transfererat — att använda sig av den allmänna fattigvården.
Härtill kommer, att detta klientel av vederbörande nämnder i understödsfall
erhåller högst samma belopp som de hemmasvenskar, vilka taga
fattigvården i anspråk. Dessa senare ha trots sitt nödläge en viss inpassning
i samhället, som gör, att de, vad bostad etc. angår, kunna leva billigare än
som är möjligt för de under dyrtid, bostadsbrist etc. från utlandet hemvända,
vilka utan rot eller fäste måste finna sig till rätta under ovana förhållanden.
De hemkomna sakna även enligt gällande lag rätt till folkpension
under tiden tills de i vanlig ordning hunnit mantalsskrivas.
Föreningen beräknar, att cirka 20 procent av de återkomna tillhöra denna
kategori. Kostnaderna för ifrågavarande slag av omhändertagande vore givetvis
beroende av möjligheten att på lämpligt sätt ordna inkvartering. Vid
tiden för framställningen var inkvartering anordnad i Ramlösa hälsobrunns
gästpaviljonger för 30 personer till ett pris av 1 krona 25 öre för bädd och
natt. Mathållningen skedde i föreningens egen regi med hjälp av lottor. Kostnaden
härför beräknades till 2 kronor 50 öre å 3 kronor för dag. Då emellertid
nämnda paviljonger icke vore disponibla under sommarmanaderna,
måste andra förläggningsutrymmen snarast anskaffas. Föreningen beräknar
den genomsnittliga inackorderingskostnaden för person och dag till 5 kronor.
Med utgångspunkt härifrån skulle kostnaderna för de 30 redan omhändertagna
uppgå till 18 000 kronor för de vid tiden för framställningen återstående
fyra månaderna av innevarande budgetår och till 54 000 kronor för
budgetåret 1945/46. Av de personer, som väntades återkomma under de fyra
sista månaderna av budgetåret 1944/45, beräknades 50 vara i behov av varaktigt
omhändertagande. Kostnaderna härför uppskattades till 15 000 kronor
under i genomsnitt två månader av budgetåret 1944/45 och 90 000 kronor
under nästkommande budgetår. — I detta sammanhang framhåller föreningen
att bland de utlandssvenskar, som under de senaste åren återvänt till Sverige
och för närvarande funné nödtorftigt uppehälle genom bidrag från släktingar
eller understöd från fattigvården, ett antal torde ifrågakomma för varaktigt
omhändertagande i nu angiven ordning. — En önskvärd och lämplig
åtgärd finner föreningen vara, att ett ålderdomshem upprättas för de varaktigt
arbetsoförmögna utlandssvenskarna.
Vidare förordar föreningen — åtgärd nr 4. — att lånemöjlighet
öppnas för de personer, som äro arbetsföra men på grund av uppnådd alder
eller av annan anledning icke utan svårighet kunna erhålla arbetsanställning
idan lämpligast kunna vinna sin utkomst genom att starta en rörelse
i sitt tidigare yrke. Föreningen finner det även ur det allmännas synpunkt
innebära en fördel, att personer tillhörande denna kategori linge tillfälle lill
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
yrkesutövning i stället för att inom en snar framtid fälla samhället till last.
Lånet borde begränsas till högst 10 000 kronor, vara räntefritt och amorteras
under viss fastställd tid. Vid beräkning av medelsbehovet för den föreslagna
långivningen utgår föreningen från att 40 lån av i genomsnitt 7 000
kronor komma att utlämnas. Medelsbehovet skulle sålunda utgöra 280 000
kronor, vilket belopp enligt föreningens mening borde ställas till förfogande
för innevarande budgetår.
Vad slutligen angår engångs understöd till dem, som lidit förlust
på grund av krigsskada, hastig evakuering eller av annan liknande anledning
— åtgärd nr 5. — uttalar föreningen, att understödet skulle avse anskaffning
av möbler, insats i fastighet om bostad under andra förhållanden icke kunde
anskaffas, inköp av sådana genom kriget förlorade inventarier, som vederbörande
behövde för utövande av sitt yrke, samt anskaffning av kläder utöver
dem som vid det första omhändertagandet utlämnats för tillgodoseende
av det mest trängande behovet. Föreningen föreslår, att engångsunderstödet
skulle lämnas efter behovsprövning, därvid hänsyn skulle tagas till antalet
familjemedlemmar inom vederbörande hushåll. Understödet skulle maximeras
till 3 500 kronor för ett hushåll. Enligt föreningens beräkningar skulle
engångsunderstöd utgå till 250 hushåll med i genomsnitt 2 500 kronor för
varje. Av totalbeloppet 625 000 kronor beräknades 156 250 kronor falla på
innevarande budgetår och återstoden 468 750 kronor på budgetåret 1945/46.
Föreningen framhåller, att det med hänsyn till ovissheten rörande antalet
utlandssvenskar som kunde komma att återvända vore omöjligt att med någon
säkerhet beräkna de för genomförandet av föreningens förslag erforderliga
beloppen. Enligt den i det föregående refererade uppskattningen
skulle mcdelsbehovet vid bifall till förslaget uppgå till (239 000 + 41 400 +
18 000 + 15 000 + 280 000 -j- 156 250) 749 650 kronor för innevarande budgetår
och (16 200 + 54 000 + 90 000 + 468 750) 628 950 kronor för budgetåret
1945/46.
Föreningen finner, att spörsmålen om hjälpåtgärder för återvända utlandssvenskar
borde prövas centralt av en institution som genom flerårig kontakt
med utlandssvenskarna grundligt kände dessas förhållanden. Föreningen
hemställer därför, att ifrågavarande hjälpverksamhet alltjämt måtte anförtros
föreningen.
Slutligen framhåller föreningen önskvärdheten av att myndigheterna visade
återvända utlandssvenskar största möjliga tillmötesgående vid besättande
av platser, för vilka de kunde vara lämpliga. En anvisning härom
skulle vara till stor fördel, ej minst såsom ett gott föredöme för de privata
företagen.
Över föreningens framställning hava utlåtanden avgivits av socialst grelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning
och kommerskollegium.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
i
Socialstyrelsen uttalar till en början, att ämbetsverket tinner det synnerligen
behjärtansvärt och sakligt motiverat, alt systematiska åtgärder planeras
av i huvudsak den art föreningen föreslår. Styrelsen ville emellertid betona
betydelsen av att arbetsmarknadssynpunkter anlades på utformningen
av hjälpen och att föreningens arbete bedreves i nära samarbete med arbelsförmedlingen.
Vad angår de olika formerna för denna hjälp anför styrelsen
följande.
Det beräknade genomsnittsbeloppet för omhändertagande vid ankomsten
och första hjälp synes måhända väl högt. Styrelsen vill betona vikten av att
en behovsprövning verkställes av föreningen under betryggande former.
Hänsyn bör härvid tagas till vederbörandes ekonomiska ställning och försörjningsplikt
samt till övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse i
sammanhanget.
Styrelsen vitsordar till alla delar betydelsen och nödvändigheten av fortsatt
tillfällig hjälp till vissa kategorier. Emot de understödsbelopp, som föreslagits,
synes intet vara att erinra. Styrelsen vill i detta sammanhang föreslå,
att hjälpen till yngre arbetsföra personer i främsta rummet får prägel av stipendier
till yrkesutbildning samt att hjälpen till äldre personer med speciella
arbetshinder, såsom lång utlandsvistelse och okunnighet i svenska språket,
hälsoskador, som kräva sjukdomsvård etc., får karaktären av sjukhusvård
och omskolningsunderstöd. Organiserandet av denna hjälplorm bör alitsa
enligt styrelsens mening ske ur i huvudsak arbetsmarknadspolitiska synpunkter.
Arbetsmarknadskommissionen och överstyrelsen för yrkesutbildning
torde därför lämpligen böra medverka vid den praktiska utformningen
av hjälpverksamheten i dessa fall.
Till understöd åt personer, som på grund av ålderdom eller sjukdom eller
eljest på grund av nedsatt arbetsförmåga äro ur stånd att försörja sig själva,
måste medel finnas disponibla. Statsbidrag bör därför utgå. Anslagsbehovets
storlek torde dock icke för närvarande kunna beräknas. Denna fråga synes
därför böra upptagas till prövning, när närmare erfarenhet vunnits, under
vilka former och till valka kostnader omhändertagandet kan äga rum. Örn
inkvartering i någon eller några särskilda förläggningar ordnas, är styrelsen
angelägen framhålla, att dylik inkvartering icke ina hindra de vardbehövande
"att flytta till de kommuner, som en gång utgjort deras hemorter, eller
annan ort, där de önska bosätta sig. Det torde därför vara angeläget, att
man nu stannar vid mera provisoriska åtgärder, till dess att redogörelse kan
lämnas för det klientel, som visar sig behöva komma i åtnjutande av hjälpen.
En närmare kännedom örn de vårdbehövande personernas kön, alder och
speciella vårdbehov är nämligen nödvändig för bedömande av frågan örn ett
mera varaktigt omhändertagande. Bland annat på grund av bristande kännedom
om storleken och arten av det vårdbehövande klientelet anser styrelsen,
alt frågan örn elt eventuellt särskilt ålderdomshem icke kan nu bedömas.
Behov av lån i någon form för startande av rörelse synes styrelsen uppenbart.
Ämbetsverket är emellertid tveksamt inför fragan, hur laneverksamheten
skall utformas, övervägande skäl tala emellertid mot att föreningen
.skulle administrera denna verksamhet. Det lämpligaste torde vara, att lånen
givas samma form som hantverkslån eller industrilån. 1 dessa fall är kommerskollegium
lånegivande myndighet. Skola förevarande lån givas i huvudsak
samma form som nu angivna lånetyper, svnes låneverksamheten lämpligen
böra läggas under kommerskollegium, vilken myndighet representerar
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
sakkunskapen på området. Det må emellertid framhållas, att villkoren för
erhållande av lånen böra vara avsevärt mildare än beträffande hantverksoch
industrilånen. Det centrala är hjälpbehovet; mot bakgrunden därav böra
ansökningarna göras till föremål för fackmässig prövning.
Vad slutligen angår förslaget örn engångsunderstöd till utbombade m. fl.
anser styrelsen, att i princip ersättning för de förluster, som vederbörande
vållats i samband med krigsförhållandena i utlandet, icke bör utgå. Erfordras
medel för bosättning utöver vad som erhållits för startande av rörelse, synes
det emellertid skäligt, att en lånemöjlighet hålles öppen. Lånen, vilka böra
bestämmas till lägre belopp än vad som föreslagits beträffande understöden
för detta ändamål, torde lämpligen böra givas formen av bosättningslån med
redovisningsskyldighet för medlens användning. Föreningen bör administrera
denna låneverksamhet.
Socialstyrelsen finner, att hjälpverksamhetens organisation borde med angivet
undantag liksom hittills handhavas av utlandssvenskarnas förening,
dock i nära samarbete med representanter för arbetsmarknadskommissionen
och överstyrelsen för yrkesutbildning samt i frågor, som röra understödsverksamhet
för arbetsoförmögna, en representant för socialstyrelsen.
Socialstyrelsen förklarar sig icke kunna tillråda en särskild rekommendation
till statsmyndigheterna att bereda arbete åt utlandssvenskar. Möjlighet
att vinna anställning borde stå i lika mån öppen för alla svenska medborgare.
Slutligen framhåller socialstyrelsen, att de av föreningen äskade anslagsbeloppen
baserade sig på tämligen lösa uppskattningar. Med hänsyn härtill
ville styrelsen föreslå, att, såsom hittills skett, medel ställdes till förfogande
i mindre poster att användas efter här skisserade linjer och med skyldighet
att etappvis lämna upplysande redogörelser för medlens användning och
klientelets beskaffenhet i olika avseenden. Härigenom skulle ökade möjligheter
kunna vinnas att bedöma medelsbehovet i fortsättningen.
Kommerskollegium — vars yttrande endast avser den föreslagna långivningen
för startande av rörelse — lämnar en redogörelse för de av socialstyrelsen
berörda hantverkslånen och industrilånen ävensom vissa andra
Jåneformer av intresse i detta sammanhang samt anför följande.
Kollegium anser sig sakna anledning att ingå på frågan, i vilken utsträckning
och under vilka former hjälpåtgärder böra komma i fråga för de till
hemlandet återvända utlandssvenskarna. Skulle emellertid en låneverksamhet
anses behöva komma till stånd, anser sig kollegium böra förorda, att densamma
— med hänsyn till att det här skulle gälla lån av utpräglat social
natur — bör inlemmas under samma organ, som får att handlägga hjälpverksamheten
i övrigt. Detta ej minst på grund av att de olika formerna av
hjälpverksamheten ofta kunna komma att gripa in i varandra. Man torde
nämligen knappast kunna påräkna, att en utlandssvensk omedelbart efter
startandet av en rörelse i allmänhet kan komma att bli självförsörjande.
Den myndighet, åt vilken utlämnandet av lån må anförtros, synes böra
givas relativt stor frihet vid handhavandet av låneverksamheten och böra
erhålla bemyndigande att biträda ackord och eljest eftergiva statens rätt
med avseende å lånen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
9
Arbetsmarknadskommissionen finner hjälpbehovet för återvändande utlandssvenskar
vara i det närmaste analogt med flyktingarnas. Det låge därför
närmast till hands att i detta sammanhang de erfarenheter utnyttjades, som
vunnits genom den fleråriga statliga flyktingverksamheten. Omhändertagandet
av utlandssvenskarna borde enligt kommissionens mening organiseras i
nära anslutning till det statliga flyktingarbetet. Härigenom skulle icke bara
förfarandet vinna i enkelhet. Man skulle också kunna undvika det missnöje
och de motsättningar som en tillämpning av olika mottagningsförfaranden
kunde giva upphov till och som enligt kommissionens erfarenhet i vissa fall
förekommit, då utlandssvenskarna beträffande detaljer ansett sig eftersatta
i jämförelse med flyktingarna. Kunde man i stället säga, att samma normer
gällde för både hjälpbehövande utlandssvenskar och motsvarande flyktingar,
vore detta en avgjord fördel, och med den ändamålsenliga omvårdnad, som
komme flyktingarna till del, skulle utlandssvenskarna knappast bli lidande
härpå. I detta sammanhang förtjänade även framhållas, att gränsen mellan
flyktingar och utlandssvenskar icke kunde dragas skarpt.
Vad beträffar den organisatoriska uppläggningen av ett mottagningsförfarande
för utlandssvenskar — fortsätter arbetsmarknadskommissionen —
torde det av olika skäl, icke minst psykologiska, få anses lämpligare, att
verksamheten omhänderhades av ett statligt organ än av en enskild förening.
Härvid låge en jämförelse med flyktingproblemet ater nära till hands.
För flyktingverksamheten toge statsmakterna ett ingående ansvar genom
flera större organ, såsom utlänningskommissionen, flyktingsnämnden och arbetsmarknadskommissionen.
Statens intresse för sina egna hemvändande
medborgare borde då icke inskränkas till att omfatta visst ekonomiskt stöd
åt en ideell förening, vilken, när verksamheten nu tenderade att taga större
omfattning, säkerligen skulle komma att ställas inför många svåra situationer.
— Ett mottagningsförfarande organiserat i likhet med vad som nu vore
fallet beträffande flyktingarna vore ur arbetsmarknadssynpunkt mycket
fördelaktigt. Genom att särskilda arbetsförmedlingar på mottagningsförläggningarna
kunde taga sig an de arbetsföra utlandssvenskarna skulle bästa
överblicken över denna arbetskraft ernås, varigenom dess inpassning i
svenskt arbetsliv skulle underlättas. Också den omskolningsverksamhet, som
bleve nödvändig, skulle härigenom mest ändamålsenligt kunna planläggas.
Vidkommande de av föreningen föreslagna hjälpåtgärderna för utlandssvenskar,
som sträcka sig utöver det första omhändertagandet, finner arbetsmarknadskommissionen
det icke möjligt att bedöma behovet och lämpligheten
av dessa åtgärder innan närmare erfarenhet vunnits örn klientelets sammansättning,
behov och möjligheter. En undersökning härav syntes böra
verkställas genom de myndigheter, som berördes av 1 rågan. Så snart detta
skett vore det angeläget att återkomma till spörsmålet örn hjälpens omfattning
och former. Kommissionen ansåge det emellertid angeläget, att ett samarbete
härvid komme till stånd mellan de statliga myndigheterna och ut
-
10
Kungl. Majlis proposition nr 306.
landssvenskarnas förening, så att de av föreningen vunna erfarenheterna
kunde tillvaratagas vid utformandet av åtgärder i framställningens syfte.
Statskontoret finner det naturligt, att statsverket träder hjälpande emellan,
då det gäller utlandssvenskar, som till följd av kriget nödgats återvända till
hemlandet och sakna medel till sitt uppehälle. Enligt ämbetsverkets mening
måste hjälpåtgärderna från statens sida givas karaktär av hjälp till självhjälp.
Detta uteslöte givetvis icke, att utlandssvenskarna vid ankomsten omhändertoges
och erhölle medel till någon kortare tids uppehälle, till dess de
hunnit skaffa sig anställning eller sysselsättning, så att de själva kunde försörja
sig. I princip borde hjälpåtgärderna sålunda inriktas på att bereda de
hemvändande sådan försörjning, att de icke folie samhället till last. Däremot
kunde statskontoret icke biträda förslaget, att de åsyftade åtgärderna skulle
ersätta den vanliga socialvården. Därest utlandssvenskar på grund av ålder
eller sjukdom icke själva kunde sörja för sitt uppehälle, torde de liksom övriga
medborgare i motsvarande belägenhet böra omhändertagas av de socialvårdande
myndigheterna. — Statskontoret kunde icke finna det tillfredsställande,
att den omfattande hjälpverksamhet, varom här vore fråga, handhades
av en enskild förening, vilken endast i mycket ringa grad skulle bidraga till
verksamhetens finansiering. I stället torde hithörande arbetsuppgifter böra
anförtros åt ett statligt organ. Endast genom en sådan anordning torde det
vara möjligt att uppnå erforderlig kontroll rörande medelsanvändningen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning utgår från att erforderlig yrkesutbildning
för återkomna utlandssvenskar borde kunna anordnas genom dessas
placering vid befintliga skolor och kurser samt att särskilda åtgärder i berörda
avseende icke behövde vidtagas, i vart fall icke för närvarande. Några
formella hinder syntes härvid icke föreligga för att den, som vunne inträde
vid kurs, där statsstipendium enligt gällande regler kunde utgå, komme i
åtnjutande av sådant, varigenom således behovet av understöd i annan ordning
i många fall torde elimineras. Då utbildning erhölles vid undervisningsanstalt,
där nyss åsyftade statsstipendier icke utginge, torde understöd med
stipendiums karaktär vara en lämplig hjälpform. — Överstyrelsen, som icke
ansett sig böra ingå på frågan om organ för handhavandet av hjälpverksamheten,
finner lämpligt att samråd under alla förhållanden komme till stånd
med styrelsen i frågor rörande yrkesutbildning.
Särskilda framställningar.
Utlandssvenskarnas förening har, såsom tidigare antytts, gjort framställningar
om betalning för vissa sändningar av livs- och läkemedel m. m. till
utlandssvenskar eller för utlandssvenskars räkning.
Sålunda anhåller föreningen i skrivelse den 18 december 1944 om ett
statsbidrag av 10 000 kronor. Detta bidrag skulle utgöra ersättning för dels
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
11
den lill 4 000 kronor beräknade kostnaden för livs- och läkemedel, som
föreningen på begäran av svenska beskickningen i Berlin vid angivna tidpunkt
stod i begrepp att avsända till ett evakueringsläger i Lubeck för utlandssvenskar
och svenskfödda, dels vad av kostnaden för i augusti 1944
tili sagda beskickning avsända livs- och läkemedel icke täckts av ett tidigare
lämnat statsbidrag härför å 12 000 kronor eller 404 kronor, dels kostnaden
för i september 1944 på begäran av svenska generalkonsulatet i Hamburg
till denna stad avsända livsmedel eller 4 880 kronor och dels kostnaden
för en på begäran av svenska Victoriaförsamlingen i Berlin i oktober 1944
församlingen tillställd livsmedelssändning eller 1 020 kronor. Föreningen
upplyser, att framställningarna om sistnämnda båda sändningar omedelbart
villfarits av föreningen, då fara ansetts föreligga för kommunikationernas
avbrytande.
I skrivelse den 28 februari 1945 har föreningen anhållit att av statsmedel
bekomma ett belopp av 15 000 kronor för livsmedel, hushållsartiklar och
sjukvårdsmateriel, som föreningen på begäran av svenska beskickningen i
Berlin översänt till evakueringslägret i Lubeck.
Vidare har föreningen i en promemoria den 29 mars 1945 anmält, att
föreningen icke längre kunde genom den svensk-tyska clearingen erhålla
betalning för de livsmedelssändningar, som avginge till utlandssvenskar i
av de allierade ockuperade områden av Tyskland. Föreningen framhåller
önskvärdheten av att svenska myndigheter ställde härför erforderliga belopp
till förfogande.
Slutligen har föreningen i skrivelse den 28 april 1945 anhållit att av statsmedel
erhålla ett belopp av 22 500 kronor för betalning av livsmedel, som
föreningen ställt till svenska beskickningens i Berlin disposition för svenskar
och svenskfödda i Tyskland.
Departementschefen.
De svenska medborgare sorn under längre eller kortare tid vistats i utlandet
och till följd av krigshändelserna återvänt till Sverige, äro icke flyktingar
i teknisk mening. Ofta äro emellertid dessa utlandssvenskar vid ankomsten
till Sverige ekonomiskt lika blottställda som flertalet flyktingar. I
de fall då sådana lijälpbehövande utlandssvenskar icke omhändertagas av
anförvanter eller andra närstående faller det sig naturligt att det allmänna
träder hjälpande emellan. Hittills Ilar denna hjälpverksamhet i första hand
utövats genom utlandssvenskarnas förening. De statsmedel som för ändamålet
ställts till förfogande ha varit relativt begränsade. Föreningen har
därför nödgats inskränka verksamheten till att i huvudsak avse blottställda
utlandssvenskars omhändertagande från ankomsten till dess de erhållit sin
första anställning här i landet. De av olika anledningar i arbete svårplace
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
rade och de arbetsoförmögna ha efter viss tid måst hänvisas till de socialvårdande
myndigheterna.
I sin i det föregående refererade framställning skisserar utlandssvenskarnas
förening en rad åtgärder, vilka syfta till att på ett mera fullständigt sätt
än hittills omhändertaga de till Sverige återvända, hjälpbehövande utlandssvenskarna.
Enligt min mening är det sakligt motiverat, att systematiska åtgärder vidtagas
av i huvudsak den art föreningen föreslår. Arbetsmarknadskommissionen
förordar i utlåtande över föreningens framställning, att de för flyktingar
vidtagna mottagnings- och hjälpåtgärderna skulle vinna tillämpning
även beträffande återvända utlandssvenskar. Detta skulle innebära en överflyttning
av den till förmån för utlandssvenskarna bedrivna verksamheten
från utlandssvenskarnas förening till de statliga flyktingmyndigheterna.
Aven statskontoret uttalar en liknande uppfattning. Häremot vill jag anföra,
att utlandssvenskarnas förening äger ingående kännedom om de återvända
utlandssvenskarnas tidigare förhållanden, att utlandssvenskarna finna det
naturligt att vid behov av hjälp vända sig till föreningen och alt föreningen
under de senaste åren förvärvat en icke obetydlig erfarenhet beträffande
omhändertagandet av detta klientel. Då härtill kommer, att hjälpverksamheten
kan erhålla en mera personlig karaktär örn den handhaves av föreningen
än om den ingår som ett led i en omfattande flyktingshjälp, förordar
jag, att omhändertagandet av återvända utlandssvenskar även i fortsättningen
anförtros åt utlandssvenskarnas förening. Inom föreningens verkställande
organ lärer emellertid beträffande ett flertal av de områden, som
beröras av verksamheten, särskild sakkunskap icke finnas företrädd. Jag
finner därför lämpligt, att vederbörande statliga myndigheter utse representanter,
med vilka föreningen skall uppehålla ett intimt och kontinuerligt
samarbete vid verksamhetens bedrivande. Av myndigheter, som härvid
kunna komma i fråga, må nämnas statens arbetsmarknadskommission beträffande
utrustning med kläder, möbler, husgeråd o. dyl. — motsvarande
utrustning för flyktingar har ombesörjts av kommissionen — och beträffande
arbetsanskaffning, socialstyrelsen i vad gäller omhändertagande av
arbetsoförmögna och ensamstående barn samt överstyrelsen för yrkesutbildning
i frågor, som tillhöra denna myndighets förvaltningsområde.
Vad härefter angår de särskilda av föreningen föreslagna åtgärderna synas
dessa, i vad de avse det första mottagandet, hjälp åt dem som kort tid
efter ankomsten kunna inplaceras i svenskt arbetsliv och fortsatt tillfällig
hjälp åt dem som av någon anledning äro svårplacerade, endast utgöra en
fortsättning av föreningens hittillsvarande verksamhet och nära överensstämma
med det bistånd som lämnas flyktingar av olika kategorier. Gentemot
föreningens förslag härutinnan har jag därför intet att erinra. Vidkommande
förslagen i övrigt, vilka avse stadigvarande hjälp åt arbetsoföra,
räntefria lån för startande av rörelse och engångsunderstöd åt utbombade
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
m. fl., synes det icke möjligt att taga ställning till desamma utan en ingående
kännedom örn klientelet. Dock finner jag i likhet med socialstyrelsen,
att i princip ersättning för de förluster utlandssvenskarna vållats av
krigsförhållandena icke bör utgå. Engångsunderstöden böra därför ersättas
med en möjlighet att på fördelaktiga villkor erhålla lån för motsvarande
ändamål, nämligen komplettering av klädesutrustning, inköp av möbler
och arbetsredskap o. dvl. Kungl. Majit torde böra äga möjlighet att när särskilda
skäl därtill föreligga, såsom dödsfall, långvarig sjukdom eller nödläge
till följd av långvarig, oförvållad arbetslöshet, helt eller delvis eftergiva statens
rätt med avseende å sådant lån. I övrigt torde hjälpformerna få utvecklas
i anslutning till de erfarenheter som vinnas av verksamheten. För åvägabringande
av en sådan anordning böra de medel, som kunna komma att
anvisas för hjälpverksamheten, successivt ställas till föreningens disposition
och varje hemställan från föreningen om erhållande av ytterligare medel
innefatta en redogörelse för medlens avsedda användning. Det skulle sålunda
ankomma på Kungl. Maj:t att utforma och fortlöpande följa denna
hjälpverksamhet.
Föreningens framställning avser jämväl ett omhändertagande från föreningens
sida av till Sverige återkommande svenskfödda kvinnor, som av
någon anledning förlorat sitt svenska medborgarskap, jämte dessas minderåriga
barn. Sagda kvinnor och barn torde emellertid i egenskap av utländska
medborgare böra betraktas som flyktingar trots att de inkommit i riket efter
i förväg erhållet medgivande. Deras omhändertagande under tiden intill
dess de eventuellt vinna svenskt medborgarskap bör därför ankomma på
de statliga flyktingmyndigheterna. Hinder synes icke möta mot att dessa
myndigheter, om och i den mån så kan visa sig lämpligt och möjligt, uppdraga
åt föreningen att beträffande förevarande klientel handhava hjälpverksamheten.
Föreningen bör härvid handla enligt flyktingmyndigheternas
direktiv och dessa myndigheter böra ersätta föreningen alla kostnader för
omhändertagandet. Först från den tidpunkt, då svenskt medborgarskap eventuellt
erhållits, böra dessa kvinnor och barn likställas med utlandssvenskarna.
Föreningen har vidare anhållit örn ersättning för de livs- och läkemedel
m. m., vilka föreningen, ofta på begäran av svensk myndighet, avsänt till
utlandet för där bosatta svenskars räkning och för vilka föreningen icke
erhållit gottgörelse i annan ordning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att efter prövning av dessa framställningar tillerkänna föreningen ersättning
från de medel, som kunna komma att anvisas för hjälpverksamhet föi
utlandssvenskarna.
Vad härefter angår medelsbehovet för ifrågavarande ändamål må erinras
örn alt Kungl. Majit i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln,
punkten 237, föreslagit riksdagen att till Bidrag till utlandssvenskarnas förening
för budgetåret 1945/40 anvisa ett anslag av 80 000 kronor. Härav är
ett belopp av 30 000 kronor avsett såsom bidrag till föreningens administra
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
tionskostnader och återstoden, 50 000 kronor, ämnad att, i mån av behov,
ställas till föreningens förfogande för hjälpverksamhet. De medel, som sålunda
avsetts för eventuell hjälpverksamhet, innefattas i det anslag jag i
det följande föreslår komma att anvisas för nästa budgetår. Jämväl det
bidrag till föreningens administrationskostnader å 30 000 kronor, vilket i
likhet med motsvarande bidrag för vartdera av budgetåren 1943/44 och
1944/45 avser en hjälpverksamhet från föreningens sida av mera normal
omfattning, torde få utgå från samma i det följande föreslagna anslag. Vid
sådant förhållande synes angivna, i årets statsverksproposition framställda
förslag böra återkallas.
Därest behov av ytterligare statsbidrag till föreningens administrationskostnader
skulle uppstå i anledning av den av mig förordade utökningen av
hjälpverksamheten, torde detta behov få tillgodoses från de medel, som
kunna komma att anvisas för sagda hjälpverksamhet.
Beträffande beräkningen av dessa medel må följande anföras. Föreningen
lämnar i sin framställning vissa upplysningar örn det antal utlandssvenskar
som intill utgången av februari 1945 anmält sig hos föreningen för erhållande
av ekonomisk hjälp. Härutöver må meddelas, att under mars och
april månader 1945 till Sverige anlänt cirka 300 utlandssvenskar samt svenskfödda
kvinnor, vilka genom giftermål förlorat sitt svenska medborgarskap,
och dessas minderåriga barn till ett sammanlagt antal av något mer än 700.
Vidare har utlandssvenskarnas förening under hand anmält, att av de cirka
700 utlandssvenskar, som tidigare av sina tillgodohavanden i Tyskland genom
den svensk-tyska clearingen erhållit i genomsnitt 250 kronor i månaden,
ett icke obetydligt antal torde komma att vända sig till föreningen för erhållande
av understöd. Föreningen har vidare upplyst att kostnaderna för
hjälpverksamheten under tiden 1 juli 1944—30 april 1945 överskridit de
beviljade statsbidragen med cirka 106 000 kronor, vilket belopp sålunda
av föreningen förskotterats. För ifrågavarande ändamål bör anslag äskas
såväl å tilläggsstat för innevarande budgetår som å riksstaten för budgetåret
1945/46. Någon närmare beräkning av anslagsbeloppen synes icke möjlig.
Jag förordar, att anslagen upptagas med 200 000 respektive 500 000 kronor,
erhålla förslagsanslags natur och rubriceras Bidrag till omhändertagande
av utlandssvenskar m. m.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
dels återkalla i 1945 års statsverksproposition, femte huvudtiteln
under punkten 237 för riksdagen framlagt förslag
att till Bidrag till utlandssvenskarnas förening för budgetåret
1945/46 anvisa ett anslag av 80 000 kronor,
dels ock föreslå riksdagen att anvisa
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
15
1. till Bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar m. m.
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett
förslagsanslag av .................... kronor 200 000
samt
2. till Bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar m. m.
å riksstaten för budgetåret 1945/46 ett förslagsanslag
av..................................kronor 500 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Bergström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:452 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar. a1 i texten
- SU 1945:206 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar jämte i ämnet väckt motion. s. 8 i texten