Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar

1945-05-04 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:306, Angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

1

Nr 306.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till omhändertagande

av utlandssvenskar; given Stockholms

slott den 4 maj 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, dels återkalla i 1945 års

statsverksproposition, femte huvudtiteln under punkten 237 för riksdagen

framlagt förslag att till Bidrag till utlandssvenskarnas förening för budgetåret

1945/46 anvisa ett anslag av 80 000 kronor, dels ock föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 maj

1945.

N är varande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller följande.

Utlandssvenskarnas förening har under senare år fungerat som organ för

en av .staten bekostad eller ekonomiskt understödd hjälpverksamhet för utlandssvenskar,

som i anledning av kriget råkat i nödställd belägenhet. Kungl.

Majit har fastställt stadgar för föreningen samt förordnat ordförande i föreningens

styrelse och en revisor för granskning av föreningens räkenskaper.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkten 237, föreslagit riksdagen att till Bidrag till utlandssvenskarnas

förening för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av

Bihang till riksdagens protokoll 1045. 1 sand. Nr 306. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

80 000 kronor. Härav är etl belopp av 30 000 kronor avsett såsom bidrag till

föreningens administrationskostnader och återstoden, 50 000 kronor, ämnad

ali, i mån av behov, ställas till föreningens förfogande för hjälpverksamhet.

Efter statsverkspropositionens avlämnande har utlandssvenskarnas förening

inkommit med en framställning, som syftar till att på ett effektivare

men samtidigt mera kostnadskrävande sätt än hittills omhändertaga till riket

återvända utlandssvenskar och ali låta hjälpverksamheten omfatta även

svenskfödda kvinnor, vilka genom giftermål förlorat sitt svenska medborgarskap,

och dessas minderåriga barn. Härjämte har föreningen gjort framställningar

om betalning för vissa sändningar av livs- och läkemedel till utlandssvenskar

eller för utlandssvenskars räkning.

Jag anhåller att till förnyad behandling få upptaga frågan örn hjälpverksamhet

för utlandssvenskar.

Framställning av utlandssvenskarnas förening om ett

effektiviserat omhändertagande av utlandssvenskar

och yttranden över framställningen.

Såsom tidigare antytts har utlandssvenskarnas förening i skrivelse den 28

februari 1945 hemställt örn vidtagande av vissa åtgärder till förmån för de

utlandssvenskar, som återvända till Sverige.

Föreningen lämnar till en början en redogörelse för antalet hjälpbehövande

utlandssvenskar, som vid tiden för framställningen antingen redan

återkommit eller beräknades inom kort återvända till Sverige, och anför

härom följande.

Under tiden juli 1943 (tidpunkten för de stora bombanfallens insättande)

—januari 1945 ha från Belgien, England, Frankrike, Holland och Tyskland

återvänt och hos föreningen anmält sig för erhållande av ekonomisk hjälp

i en eller annan form 757 personer (därav från Tyskland 427). Under

februari 1945 ha 146 personer anlänt från Tyskland och vid sin hemkomst

omhändertagits av föreningen. Under sagda tidsperioder har från dessa

länder ytterligare ett antal svenskar återvänt, av vilka en del har sin ekonomi

ordnad och därför icke varit i behov av ekonomisk hjälp från föreningen.

En annan del torde vara i behov av understöd men har av någon

anledning ännu icke låtit sig avhöra för erhållande av sådant. Antalet hemvända,

tillhörande denna kategori, är icke föreningen bekant. Under angivna

tidsperioder ha 330 från Danmark, Finland eller Norge återvända svenskar

uppsökt föreningen för erhållande av ekonomisk hjälp. En del av dessa har

redan återvänt till något av sistnämnda länder.

Under den närmaste tiden kan ytterligare ett antal svenskar liitväntas från

Tyskland. En vägledning för bedömande av det högsta antal, som kan

ifrågakomma, lämna siffrorna över de svenska medborgare, vilka varit bosatta

därstädes och från föreningen erhållit livsmedelspaket. Dessa svenskar

uppgingo i slutet av januari 1945 till 1 435 personer, tillhörande 859 hushåll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 306.

3

Ett större eller mindre antal av dessa kan hitväntas under den närmaste

tiden. — Av svenskarna i Belgien, England, Frankrike och Holland torde

något större antal icke vara alt hitvänta. — Antalet från Danmark, Finland

och Norge återvändande torde bliva relativt ringa örn ej förhållandena

väsentligt ändras.

Den av föreningen hittills lämnade hjälpen lill återkomna utlandssvenskar

— fortsätter föreningen — består däri, att föreningen mottager dem, bereder

dem tillfällig bostad, sörjer för deras uppehälle under den närmaste tiden

efter hitkomsten och skaffar dem nödiga kläder. Beträffande de utlandssvenskar,

som efter en kort återhämtningstid kunna gå ut i förvärvsarbete,

vidtager föreningen åtgärder för deras inordnande i svenskt arbetsliv. Sedan

detta lyckats, söker föreningen skaffa dem egen bostad, förser deni med det

nödvändigaste i fråga om möbler och husgeråd, betalar hyran för första månaden

och lämnar de penningbelopp, som motsvara kostnaderna för uppehället,

till dess de kunna lyfta sin första avlöning. Vad angår de utlandssvenskar,

vilka, ehuru arbetsföra, på grund av ålder, arten av tidigare yrke,

bristande kunskap i svenska språket eller av annan orsak ha svårigheter att

erhålla anställning, samt de helt arbetsoförmögna utlandssvenskarna har

föreningen under viss tid efter deras hitkomst omhändertagit dem men därefter

med hänsyn till föreningens begränsade ekonomiska resurser sett sig

nödsakad hänvisa dem till socialvårdsorganen för understöd.

Föreningen föreslår, att den med statsmedel bedrivna hjälpaktionen till

förmån för utlandssvenskar skall utvecklas därhän, att möjlighet beredes

svenska medborgare, som av krigsutvecklingen tvingats avbryta sin verksamhet

i utlandet och återvända till Sverige, att här i landet skapa sig nya

existensbetingelser. Hjälpaktionen bör enligt föreningens mening omfatta

även svenskfödda, som genom giftermål eller av annan orsak förlorat sitt

svenska medborgarskap och som av krigshändelserna tvingats återvända till

Sverige, jämte deras minderåriga barn. Föreningen påpekar, att vid tidpunkten

för framställningen ett antal svenskfödda, med tyska medborgare gifta

kvinnor jämte sina barn vistades i evakueringsläger i Tyskland och eventuellt

vore att förvänta hit.

Enligt föreningens mening bör hjälpverksamheten för återkomna utlandssvenskar

och svenskfödda omfatta följande åtgärder:

1. Omhändertagandet vid ankomsten och under den närmaste tiden härefter.

2. Fortsatt omhändertagande av sådana personer, som på grund av ålder,

arten av tidigare yrke, bristande kunskap i svenska språket eller av annan

anledning svårligen kunna erhålla anställning inom den närmaste tiden efter

återkomsten.

3. Varaktigt omhändertagande av sådana personer, som på grund av ålder

eller sjukdom äro oförmögna till arbete eller hava sin arbetsförmåga så nedsatt

att de ej äro i stånd att själva försörja sig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr ,306.

4. Lån till dem, som lämpligast kunna vinna sin utkomst genom att starta

egen rörelse i sitt gamla yrke.

5. Engångsunderstöd till dem, som lidit förlust på grund av krigsskada,

hastig evakuering eller av annan därmed jämförlig anledning.

Föreningen upplyser, att genomsnittskostnaden för beredande av en

första hjälp vid återkomsten — åtgärd nr 1. — intill senaste

tid utgjort i genomsnitt 450 kronor per hushåll, varmed avses familj eller

ensamstående person. Motsvarande kostnad för de senast till Sverige anlända

borde, med hänsyn till att avresan för dem i allmänhet måst anträdas

så hastigt, att de kunnat medföra endast en obetydlig del av sina tillhörigheter,

beräknas något högre eller till 600 kronor per hushåll. I nämnda belopp

inginge även kostnaden för anskaffning av kläder, möbler och husgeråd

ehuru i ytterst ringa omfattning, motsvarande det oundgängligaste behovet

för den närmaste tiden. — Föreningen beräknar kostnaderna för

ifrågavarande första omhändertagande beträffande 115 hushall, bestående

av personer som återvänt under februari 1945 eller väntades anlända till

Sverige under de första dagarna av mars 1945, till (115 X 600) 69 000 kronor,

beträffande 200 hushåll, bestående av personer som beräknades återvända

under slutet av innevarande budgetår, till (200 X 600) 120 000 kronor

samt beträffande sådana svenskfödda, numera tyska medborgare med

barn _ av vilka 200 vuxna och 200 barn hitväntades under återstoden av

innevarande budgetår — som icke omhändertoges av anhöriga till 50 000

kronor. Hela denna kostnad, (69 000 + 120 000 + 50 000) 239 000 kronor,

skulle sålunda avse budgetåret 1944/45.

Beträffande fortsatt omhändertagande i vissa fall — åtgärd

nr 2. _ anför föreningen, att omkring 20 procent av de under den senaste

tiden återvända tillhörde den kategori, som visserligen vöre arbetsför men

av olika skäl — uppnådd ålder, tidigare yrkesinriktning, bristande kunskap

i svenska språket m. m. — icke omedelbart kunde vinna anställning. Möjlighet

borde beredas föreningen att låta sådana personer kvarstanna i föreningens

vård till dess de genom arbetsanställning eller annorledes hade utsikter

att återuppbygga sin ekonomi. I mån av behov kunde denna tid användas

för utbildning i vissa avseenden. Föreningen beräknar kostnaderna

för ifrågavarande hjälpåtgärder till 180 kronor för person och månad och

den genomsnittliga tiden för sådant omhändertagande till fyra manader. Med

utgångspunkt från att av de utlandssvenskar, som från och med februari

1945 intill utgången av innevarande budgetår återvänt eller återvända till

riket, 80 personer vore i behov av fortsatt omhändertagande beräknar föreningen

kostnaderna härför till (80 X 4 X 180) 57 600 kronor, varav 41 400

kronor avsåge innevarande och återstoden 16 200 kronor nästa budgetår.

Vad härefter angår den föreslagna åtgärden nr 3. — varaktigt o nilian

delägande av de arbetsoförmögna — anför föreningen följande

Av många skäl vore önskvärt, att personer, tillhörande denna kategori,

icke behövde hänvisas till den allmänna socialhjälpen för understöd utan att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

5

de kunde få sin ålderdom åtminstone nödtorftigt tryggad under andra former.

Huvudparten av de återkomna består av mycket skötsamma personer,

som genom arbete och sparsamhet sörjt för sig och sin familj men som nu

plötsligt genom förhållandena berövats sin egendom och möjligheten att fortsätta

sin verksamhet. De finna det förståeligt nog förödmjukande — ej minst

i de fall då de äro innehavare av ett större eller mindre sparkapital, som

de icke kunna få transfererat — att använda sig av den allmänna fattigvården.

Härtill kommer, att detta klientel av vederbörande nämnder i understödsfall

erhåller högst samma belopp som de hemmasvenskar, vilka taga

fattigvården i anspråk. Dessa senare ha trots sitt nödläge en viss inpassning

i samhället, som gör, att de, vad bostad etc. angår, kunna leva billigare än

som är möjligt för de under dyrtid, bostadsbrist etc. från utlandet hemvända,

vilka utan rot eller fäste måste finna sig till rätta under ovana förhållanden.

De hemkomna sakna även enligt gällande lag rätt till folkpension

under tiden tills de i vanlig ordning hunnit mantalsskrivas.

Föreningen beräknar, att cirka 20 procent av de återkomna tillhöra denna

kategori. Kostnaderna för ifrågavarande slag av omhändertagande vore givetvis

beroende av möjligheten att på lämpligt sätt ordna inkvartering. Vid

tiden för framställningen var inkvartering anordnad i Ramlösa hälsobrunns

gästpaviljonger för 30 personer till ett pris av 1 krona 25 öre för bädd och

natt. Mathållningen skedde i föreningens egen regi med hjälp av lottor. Kostnaden

härför beräknades till 2 kronor 50 öre å 3 kronor för dag. Då emellertid

nämnda paviljonger icke vore disponibla under sommarmanaderna,

måste andra förläggningsutrymmen snarast anskaffas. Föreningen beräknar

den genomsnittliga inackorderingskostnaden för person och dag till 5 kronor.

Med utgångspunkt härifrån skulle kostnaderna för de 30 redan omhändertagna

uppgå till 18 000 kronor för de vid tiden för framställningen återstående

fyra månaderna av innevarande budgetår och till 54 000 kronor för

budgetåret 1945/46. Av de personer, som väntades återkomma under de fyra

sista månaderna av budgetåret 1944/45, beräknades 50 vara i behov av varaktigt

omhändertagande. Kostnaderna härför uppskattades till 15 000 kronor

under i genomsnitt två månader av budgetåret 1944/45 och 90 000 kronor

under nästkommande budgetår. — I detta sammanhang framhåller föreningen

att bland de utlandssvenskar, som under de senaste åren återvänt till Sverige

och för närvarande funné nödtorftigt uppehälle genom bidrag från släktingar

eller understöd från fattigvården, ett antal torde ifrågakomma för varaktigt

omhändertagande i nu angiven ordning. — En önskvärd och lämplig

åtgärd finner föreningen vara, att ett ålderdomshem upprättas för de varaktigt

arbetsoförmögna utlandssvenskarna.

Vidare förordar föreningen — åtgärd nr 4. — att lånemöjlighet

öppnas för de personer, som äro arbetsföra men på grund av uppnådd alder

eller av annan anledning icke utan svårighet kunna erhålla arbetsanställning

idan lämpligast kunna vinna sin utkomst genom att starta en rörelse

i sitt tidigare yrke. Föreningen finner det även ur det allmännas synpunkt

innebära en fördel, att personer tillhörande denna kategori linge tillfälle lill

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 306.

yrkesutövning i stället för att inom en snar framtid fälla samhället till last.

Lånet borde begränsas till högst 10 000 kronor, vara räntefritt och amorteras

under viss fastställd tid. Vid beräkning av medelsbehovet för den föreslagna

långivningen utgår föreningen från att 40 lån av i genomsnitt 7 000

kronor komma att utlämnas. Medelsbehovet skulle sålunda utgöra 280 000

kronor, vilket belopp enligt föreningens mening borde ställas till förfogande

för innevarande budgetår.

Vad slutligen angår engångs understöd till dem, som lidit förlust

på grund av krigsskada, hastig evakuering eller av annan liknande anledning

— åtgärd nr 5. — uttalar föreningen, att understödet skulle avse anskaffning

av möbler, insats i fastighet om bostad under andra förhållanden icke kunde

anskaffas, inköp av sådana genom kriget förlorade inventarier, som vederbörande

behövde för utövande av sitt yrke, samt anskaffning av kläder utöver

dem som vid det första omhändertagandet utlämnats för tillgodoseende

av det mest trängande behovet. Föreningen föreslår, att engångsunderstödet

skulle lämnas efter behovsprövning, därvid hänsyn skulle tagas till antalet

familjemedlemmar inom vederbörande hushåll. Understödet skulle maximeras

till 3 500 kronor för ett hushåll. Enligt föreningens beräkningar skulle

engångsunderstöd utgå till 250 hushåll med i genomsnitt 2 500 kronor för

varje. Av totalbeloppet 625 000 kronor beräknades 156 250 kronor falla på

innevarande budgetår och återstoden 468 750 kronor på budgetåret 1945/46.

Föreningen framhåller, att det med hänsyn till ovissheten rörande antalet

utlandssvenskar som kunde komma att återvända vore omöjligt att med någon

säkerhet beräkna de för genomförandet av föreningens förslag erforderliga

beloppen. Enligt den i det föregående refererade uppskattningen

skulle mcdelsbehovet vid bifall till förslaget uppgå till (239 000 + 41 400 +

18 000 + 15 000 + 280 000 -j- 156 250) 749 650 kronor för innevarande budgetår

och (16 200 + 54 000 + 90 000 + 468 750) 628 950 kronor för budgetåret

1945/46.

Föreningen finner, att spörsmålen om hjälpåtgärder för återvända utlandssvenskar

borde prövas centralt av en institution som genom flerårig kontakt

med utlandssvenskarna grundligt kände dessas förhållanden. Föreningen

hemställer därför, att ifrågavarande hjälpverksamhet alltjämt måtte anförtros

föreningen.

Slutligen framhåller föreningen önskvärdheten av att myndigheterna visade

återvända utlandssvenskar största möjliga tillmötesgående vid besättande

av platser, för vilka de kunde vara lämpliga. En anvisning härom

skulle vara till stor fördel, ej minst såsom ett gott föredöme för de privata

företagen.

Över föreningens framställning hava utlåtanden avgivits av socialst grelsen,

statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning

och kommerskollegium.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

i

Socialstyrelsen uttalar till en början, att ämbetsverket tinner det synnerligen

behjärtansvärt och sakligt motiverat, alt systematiska åtgärder planeras

av i huvudsak den art föreningen föreslår. Styrelsen ville emellertid betona

betydelsen av att arbetsmarknadssynpunkter anlades på utformningen

av hjälpen och att föreningens arbete bedreves i nära samarbete med arbelsförmedlingen.

Vad angår de olika formerna för denna hjälp anför styrelsen

följande.

Det beräknade genomsnittsbeloppet för omhändertagande vid ankomsten

och första hjälp synes måhända väl högt. Styrelsen vill betona vikten av att

en behovsprövning verkställes av föreningen under betryggande former.

Hänsyn bör härvid tagas till vederbörandes ekonomiska ställning och försörjningsplikt

samt till övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse i

sammanhanget.

Styrelsen vitsordar till alla delar betydelsen och nödvändigheten av fortsatt

tillfällig hjälp till vissa kategorier. Emot de understödsbelopp, som föreslagits,

synes intet vara att erinra. Styrelsen vill i detta sammanhang föreslå,

att hjälpen till yngre arbetsföra personer i främsta rummet får prägel av stipendier

till yrkesutbildning samt att hjälpen till äldre personer med speciella

arbetshinder, såsom lång utlandsvistelse och okunnighet i svenska språket,

hälsoskador, som kräva sjukdomsvård etc., får karaktären av sjukhusvård

och omskolningsunderstöd. Organiserandet av denna hjälplorm bör alitsa

enligt styrelsens mening ske ur i huvudsak arbetsmarknadspolitiska synpunkter.

Arbetsmarknadskommissionen och överstyrelsen för yrkesutbildning

torde därför lämpligen böra medverka vid den praktiska utformningen

av hjälpverksamheten i dessa fall.

Till understöd åt personer, som på grund av ålderdom eller sjukdom eller

eljest på grund av nedsatt arbetsförmåga äro ur stånd att försörja sig själva,

måste medel finnas disponibla. Statsbidrag bör därför utgå. Anslagsbehovets

storlek torde dock icke för närvarande kunna beräknas. Denna fråga synes

därför böra upptagas till prövning, när närmare erfarenhet vunnits, under

vilka former och till valka kostnader omhändertagandet kan äga rum. Örn

inkvartering i någon eller några särskilda förläggningar ordnas, är styrelsen

angelägen framhålla, att dylik inkvartering icke ina hindra de vardbehövande

"att flytta till de kommuner, som en gång utgjort deras hemorter, eller

annan ort, där de önska bosätta sig. Det torde därför vara angeläget, att

man nu stannar vid mera provisoriska åtgärder, till dess att redogörelse kan

lämnas för det klientel, som visar sig behöva komma i åtnjutande av hjälpen.

En närmare kännedom örn de vårdbehövande personernas kön, alder och

speciella vårdbehov är nämligen nödvändig för bedömande av frågan örn ett

mera varaktigt omhändertagande. Bland annat på grund av bristande kännedom

om storleken och arten av det vårdbehövande klientelet anser styrelsen,

alt frågan örn elt eventuellt särskilt ålderdomshem icke kan nu bedömas.

Behov av lån i någon form för startande av rörelse synes styrelsen uppenbart.

Ämbetsverket är emellertid tveksamt inför fragan, hur laneverksamheten

skall utformas, övervägande skäl tala emellertid mot att föreningen

.skulle administrera denna verksamhet. Det lämpligaste torde vara, att lånen

givas samma form som hantverkslån eller industrilån. 1 dessa fall är kommerskollegium

lånegivande myndighet. Skola förevarande lån givas i huvudsak

samma form som nu angivna lånetyper, svnes låneverksamheten lämpligen

böra läggas under kommerskollegium, vilken myndighet representerar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 306.

sakkunskapen på området. Det må emellertid framhållas, att villkoren för

erhållande av lånen böra vara avsevärt mildare än beträffande hantverksoch

industrilånen. Det centrala är hjälpbehovet; mot bakgrunden därav böra

ansökningarna göras till föremål för fackmässig prövning.

Vad slutligen angår förslaget örn engångsunderstöd till utbombade m. fl.

anser styrelsen, att i princip ersättning för de förluster, som vederbörande

vållats i samband med krigsförhållandena i utlandet, icke bör utgå. Erfordras

medel för bosättning utöver vad som erhållits för startande av rörelse, synes

det emellertid skäligt, att en lånemöjlighet hålles öppen. Lånen, vilka böra

bestämmas till lägre belopp än vad som föreslagits beträffande understöden

för detta ändamål, torde lämpligen böra givas formen av bosättningslån med

redovisningsskyldighet för medlens användning. Föreningen bör administrera

denna låneverksamhet.

Socialstyrelsen finner, att hjälpverksamhetens organisation borde med angivet

undantag liksom hittills handhavas av utlandssvenskarnas förening,

dock i nära samarbete med representanter för arbetsmarknadskommissionen

och överstyrelsen för yrkesutbildning samt i frågor, som röra understödsverksamhet

för arbetsoförmögna, en representant för socialstyrelsen.

Socialstyrelsen förklarar sig icke kunna tillråda en särskild rekommendation

till statsmyndigheterna att bereda arbete åt utlandssvenskar. Möjlighet

att vinna anställning borde stå i lika mån öppen för alla svenska medborgare.

Slutligen framhåller socialstyrelsen, att de av föreningen äskade anslagsbeloppen

baserade sig på tämligen lösa uppskattningar. Med hänsyn härtill

ville styrelsen föreslå, att, såsom hittills skett, medel ställdes till förfogande

i mindre poster att användas efter här skisserade linjer och med skyldighet

att etappvis lämna upplysande redogörelser för medlens användning och

klientelets beskaffenhet i olika avseenden. Härigenom skulle ökade möjligheter

kunna vinnas att bedöma medelsbehovet i fortsättningen.

Kommerskollegium — vars yttrande endast avser den föreslagna långivningen

för startande av rörelse — lämnar en redogörelse för de av socialstyrelsen

berörda hantverkslånen och industrilånen ävensom vissa andra

Jåneformer av intresse i detta sammanhang samt anför följande.

Kollegium anser sig sakna anledning att ingå på frågan, i vilken utsträckning

och under vilka former hjälpåtgärder böra komma i fråga för de till

hemlandet återvända utlandssvenskarna. Skulle emellertid en låneverksamhet

anses behöva komma till stånd, anser sig kollegium böra förorda, att densamma

— med hänsyn till att det här skulle gälla lån av utpräglat social

natur — bör inlemmas under samma organ, som får att handlägga hjälpverksamheten

i övrigt. Detta ej minst på grund av att de olika formerna av

hjälpverksamheten ofta kunna komma att gripa in i varandra. Man torde

nämligen knappast kunna påräkna, att en utlandssvensk omedelbart efter

startandet av en rörelse i allmänhet kan komma att bli självförsörjande.

Den myndighet, åt vilken utlämnandet av lån må anförtros, synes böra

givas relativt stor frihet vid handhavandet av låneverksamheten och böra

erhålla bemyndigande att biträda ackord och eljest eftergiva statens rätt

med avseende å lånen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 306.

9

Arbetsmarknadskommissionen finner hjälpbehovet för återvändande utlandssvenskar

vara i det närmaste analogt med flyktingarnas. Det låge därför

närmast till hands att i detta sammanhang de erfarenheter utnyttjades, som

vunnits genom den fleråriga statliga flyktingverksamheten. Omhändertagandet

av utlandssvenskarna borde enligt kommissionens mening organiseras i

nära anslutning till det statliga flyktingarbetet. Härigenom skulle icke bara

förfarandet vinna i enkelhet. Man skulle också kunna undvika det missnöje

och de motsättningar som en tillämpning av olika mottagningsförfaranden

kunde giva upphov till och som enligt kommissionens erfarenhet i vissa fall

förekommit, då utlandssvenskarna beträffande detaljer ansett sig eftersatta

i jämförelse med flyktingarna. Kunde man i stället säga, att samma normer

gällde för både hjälpbehövande utlandssvenskar och motsvarande flyktingar,

vore detta en avgjord fördel, och med den ändamålsenliga omvårdnad, som

komme flyktingarna till del, skulle utlandssvenskarna knappast bli lidande

härpå. I detta sammanhang förtjänade även framhållas, att gränsen mellan

flyktingar och utlandssvenskar icke kunde dragas skarpt.

Vad beträffar den organisatoriska uppläggningen av ett mottagningsförfarande

för utlandssvenskar — fortsätter arbetsmarknadskommissionen —

torde det av olika skäl, icke minst psykologiska, få anses lämpligare, att

verksamheten omhänderhades av ett statligt organ än av en enskild förening.

Härvid låge en jämförelse med flyktingproblemet ater nära till hands.

För flyktingverksamheten toge statsmakterna ett ingående ansvar genom

flera större organ, såsom utlänningskommissionen, flyktingsnämnden och arbetsmarknadskommissionen.

Statens intresse för sina egna hemvändande

medborgare borde då icke inskränkas till att omfatta visst ekonomiskt stöd

åt en ideell förening, vilken, när verksamheten nu tenderade att taga större

omfattning, säkerligen skulle komma att ställas inför många svåra situationer.

— Ett mottagningsförfarande organiserat i likhet med vad som nu vore

fallet beträffande flyktingarna vore ur arbetsmarknadssynpunkt mycket

fördelaktigt. Genom att särskilda arbetsförmedlingar på mottagningsförläggningarna

kunde taga sig an de arbetsföra utlandssvenskarna skulle bästa

överblicken över denna arbetskraft ernås, varigenom dess inpassning i

svenskt arbetsliv skulle underlättas. Också den omskolningsverksamhet, som

bleve nödvändig, skulle härigenom mest ändamålsenligt kunna planläggas.

Vidkommande de av föreningen föreslagna hjälpåtgärderna för utlandssvenskar,

som sträcka sig utöver det första omhändertagandet, finner arbetsmarknadskommissionen

det icke möjligt att bedöma behovet och lämpligheten

av dessa åtgärder innan närmare erfarenhet vunnits örn klientelets sammansättning,

behov och möjligheter. En undersökning härav syntes böra

verkställas genom de myndigheter, som berördes av 1 rågan. Så snart detta

skett vore det angeläget att återkomma till spörsmålet örn hjälpens omfattning

och former. Kommissionen ansåge det emellertid angeläget, att ett samarbete

härvid komme till stånd mellan de statliga myndigheterna och ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 306.

landssvenskarnas förening, så att de av föreningen vunna erfarenheterna

kunde tillvaratagas vid utformandet av åtgärder i framställningens syfte.

Statskontoret finner det naturligt, att statsverket träder hjälpande emellan,

då det gäller utlandssvenskar, som till följd av kriget nödgats återvända till

hemlandet och sakna medel till sitt uppehälle. Enligt ämbetsverkets mening

måste hjälpåtgärderna från statens sida givas karaktär av hjälp till självhjälp.

Detta uteslöte givetvis icke, att utlandssvenskarna vid ankomsten omhändertoges

och erhölle medel till någon kortare tids uppehälle, till dess de

hunnit skaffa sig anställning eller sysselsättning, så att de själva kunde försörja

sig. I princip borde hjälpåtgärderna sålunda inriktas på att bereda de

hemvändande sådan försörjning, att de icke folie samhället till last. Däremot

kunde statskontoret icke biträda förslaget, att de åsyftade åtgärderna skulle

ersätta den vanliga socialvården. Därest utlandssvenskar på grund av ålder

eller sjukdom icke själva kunde sörja för sitt uppehälle, torde de liksom övriga

medborgare i motsvarande belägenhet böra omhändertagas av de socialvårdande

myndigheterna. — Statskontoret kunde icke finna det tillfredsställande,

att den omfattande hjälpverksamhet, varom här vore fråga, handhades

av en enskild förening, vilken endast i mycket ringa grad skulle bidraga till

verksamhetens finansiering. I stället torde hithörande arbetsuppgifter böra

anförtros åt ett statligt organ. Endast genom en sådan anordning torde det

vara möjligt att uppnå erforderlig kontroll rörande medelsanvändningen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning utgår från att erforderlig yrkesutbildning

för återkomna utlandssvenskar borde kunna anordnas genom dessas

placering vid befintliga skolor och kurser samt att särskilda åtgärder i berörda

avseende icke behövde vidtagas, i vart fall icke för närvarande. Några

formella hinder syntes härvid icke föreligga för att den, som vunne inträde

vid kurs, där statsstipendium enligt gällande regler kunde utgå, komme i

åtnjutande av sådant, varigenom således behovet av understöd i annan ordning

i många fall torde elimineras. Då utbildning erhölles vid undervisningsanstalt,

där nyss åsyftade statsstipendier icke utginge, torde understöd med

stipendiums karaktär vara en lämplig hjälpform. — Överstyrelsen, som icke

ansett sig böra ingå på frågan om organ för handhavandet av hjälpverksamheten,

finner lämpligt att samråd under alla förhållanden komme till stånd

med styrelsen i frågor rörande yrkesutbildning.

Särskilda framställningar.

Utlandssvenskarnas förening har, såsom tidigare antytts, gjort framställningar

om betalning för vissa sändningar av livs- och läkemedel m. m. till

utlandssvenskar eller för utlandssvenskars räkning.

Sålunda anhåller föreningen i skrivelse den 18 december 1944 om ett

statsbidrag av 10 000 kronor. Detta bidrag skulle utgöra ersättning för dels

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

11

den lill 4 000 kronor beräknade kostnaden för livs- och läkemedel, som

föreningen på begäran av svenska beskickningen i Berlin vid angivna tidpunkt

stod i begrepp att avsända till ett evakueringsläger i Lubeck för utlandssvenskar

och svenskfödda, dels vad av kostnaden för i augusti 1944

tili sagda beskickning avsända livs- och läkemedel icke täckts av ett tidigare

lämnat statsbidrag härför å 12 000 kronor eller 404 kronor, dels kostnaden

för i september 1944 på begäran av svenska generalkonsulatet i Hamburg

till denna stad avsända livsmedel eller 4 880 kronor och dels kostnaden

för en på begäran av svenska Victoriaförsamlingen i Berlin i oktober 1944

församlingen tillställd livsmedelssändning eller 1 020 kronor. Föreningen

upplyser, att framställningarna om sistnämnda båda sändningar omedelbart

villfarits av föreningen, då fara ansetts föreligga för kommunikationernas

avbrytande.

I skrivelse den 28 februari 1945 har föreningen anhållit att av statsmedel

bekomma ett belopp av 15 000 kronor för livsmedel, hushållsartiklar och

sjukvårdsmateriel, som föreningen på begäran av svenska beskickningen i

Berlin översänt till evakueringslägret i Lubeck.

Vidare har föreningen i en promemoria den 29 mars 1945 anmält, att

föreningen icke längre kunde genom den svensk-tyska clearingen erhålla

betalning för de livsmedelssändningar, som avginge till utlandssvenskar i

av de allierade ockuperade områden av Tyskland. Föreningen framhåller

önskvärdheten av att svenska myndigheter ställde härför erforderliga belopp

till förfogande.

Slutligen har föreningen i skrivelse den 28 april 1945 anhållit att av statsmedel

erhålla ett belopp av 22 500 kronor för betalning av livsmedel, som

föreningen ställt till svenska beskickningens i Berlin disposition för svenskar

och svenskfödda i Tyskland.

Departementschefen.

De svenska medborgare sorn under längre eller kortare tid vistats i utlandet

och till följd av krigshändelserna återvänt till Sverige, äro icke flyktingar

i teknisk mening. Ofta äro emellertid dessa utlandssvenskar vid ankomsten

till Sverige ekonomiskt lika blottställda som flertalet flyktingar. I

de fall då sådana lijälpbehövande utlandssvenskar icke omhändertagas av

anförvanter eller andra närstående faller det sig naturligt att det allmänna

träder hjälpande emellan. Hittills Ilar denna hjälpverksamhet i första hand

utövats genom utlandssvenskarnas förening. De statsmedel som för ändamålet

ställts till förfogande ha varit relativt begränsade. Föreningen har

därför nödgats inskränka verksamheten till att i huvudsak avse blottställda

utlandssvenskars omhändertagande från ankomsten till dess de erhållit sin

första anställning här i landet. De av olika anledningar i arbete svårplace
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

rade och de arbetsoförmögna ha efter viss tid måst hänvisas till de socialvårdande

myndigheterna.

I sin i det föregående refererade framställning skisserar utlandssvenskarnas

förening en rad åtgärder, vilka syfta till att på ett mera fullständigt sätt

än hittills omhändertaga de till Sverige återvända, hjälpbehövande utlandssvenskarna.

Enligt min mening är det sakligt motiverat, att systematiska åtgärder vidtagas

av i huvudsak den art föreningen föreslår. Arbetsmarknadskommissionen

förordar i utlåtande över föreningens framställning, att de för flyktingar

vidtagna mottagnings- och hjälpåtgärderna skulle vinna tillämpning

även beträffande återvända utlandssvenskar. Detta skulle innebära en överflyttning

av den till förmån för utlandssvenskarna bedrivna verksamheten

från utlandssvenskarnas förening till de statliga flyktingmyndigheterna.

Aven statskontoret uttalar en liknande uppfattning. Häremot vill jag anföra,

att utlandssvenskarnas förening äger ingående kännedom om de återvända

utlandssvenskarnas tidigare förhållanden, att utlandssvenskarna finna det

naturligt att vid behov av hjälp vända sig till föreningen och alt föreningen

under de senaste åren förvärvat en icke obetydlig erfarenhet beträffande

omhändertagandet av detta klientel. Då härtill kommer, att hjälpverksamheten

kan erhålla en mera personlig karaktär örn den handhaves av föreningen

än om den ingår som ett led i en omfattande flyktingshjälp, förordar

jag, att omhändertagandet av återvända utlandssvenskar även i fortsättningen

anförtros åt utlandssvenskarnas förening. Inom föreningens verkställande

organ lärer emellertid beträffande ett flertal av de områden, som

beröras av verksamheten, särskild sakkunskap icke finnas företrädd. Jag

finner därför lämpligt, att vederbörande statliga myndigheter utse representanter,

med vilka föreningen skall uppehålla ett intimt och kontinuerligt

samarbete vid verksamhetens bedrivande. Av myndigheter, som härvid

kunna komma i fråga, må nämnas statens arbetsmarknadskommission beträffande

utrustning med kläder, möbler, husgeråd o. dyl. — motsvarande

utrustning för flyktingar har ombesörjts av kommissionen — och beträffande

arbetsanskaffning, socialstyrelsen i vad gäller omhändertagande av

arbetsoförmögna och ensamstående barn samt överstyrelsen för yrkesutbildning

i frågor, som tillhöra denna myndighets förvaltningsområde.

Vad härefter angår de särskilda av föreningen föreslagna åtgärderna synas

dessa, i vad de avse det första mottagandet, hjälp åt dem som kort tid

efter ankomsten kunna inplaceras i svenskt arbetsliv och fortsatt tillfällig

hjälp åt dem som av någon anledning äro svårplacerade, endast utgöra en

fortsättning av föreningens hittillsvarande verksamhet och nära överensstämma

med det bistånd som lämnas flyktingar av olika kategorier. Gentemot

föreningens förslag härutinnan har jag därför intet att erinra. Vidkommande

förslagen i övrigt, vilka avse stadigvarande hjälp åt arbetsoföra,

räntefria lån för startande av rörelse och engångsunderstöd åt utbombade

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

m. fl., synes det icke möjligt att taga ställning till desamma utan en ingående

kännedom örn klientelet. Dock finner jag i likhet med socialstyrelsen,

att i princip ersättning för de förluster utlandssvenskarna vållats av

krigsförhållandena icke bör utgå. Engångsunderstöden böra därför ersättas

med en möjlighet att på fördelaktiga villkor erhålla lån för motsvarande

ändamål, nämligen komplettering av klädesutrustning, inköp av möbler

och arbetsredskap o. dvl. Kungl. Majit torde böra äga möjlighet att när särskilda

skäl därtill föreligga, såsom dödsfall, långvarig sjukdom eller nödläge

till följd av långvarig, oförvållad arbetslöshet, helt eller delvis eftergiva statens

rätt med avseende å sådant lån. I övrigt torde hjälpformerna få utvecklas

i anslutning till de erfarenheter som vinnas av verksamheten. För åvägabringande

av en sådan anordning böra de medel, som kunna komma att

anvisas för hjälpverksamheten, successivt ställas till föreningens disposition

och varje hemställan från föreningen om erhållande av ytterligare medel

innefatta en redogörelse för medlens avsedda användning. Det skulle sålunda

ankomma på Kungl. Maj:t att utforma och fortlöpande följa denna

hjälpverksamhet.

Föreningens framställning avser jämväl ett omhändertagande från föreningens

sida av till Sverige återkommande svenskfödda kvinnor, som av

någon anledning förlorat sitt svenska medborgarskap, jämte dessas minderåriga

barn. Sagda kvinnor och barn torde emellertid i egenskap av utländska

medborgare böra betraktas som flyktingar trots att de inkommit i riket efter

i förväg erhållet medgivande. Deras omhändertagande under tiden intill

dess de eventuellt vinna svenskt medborgarskap bör därför ankomma på

de statliga flyktingmyndigheterna. Hinder synes icke möta mot att dessa

myndigheter, om och i den mån så kan visa sig lämpligt och möjligt, uppdraga

åt föreningen att beträffande förevarande klientel handhava hjälpverksamheten.

Föreningen bör härvid handla enligt flyktingmyndigheternas

direktiv och dessa myndigheter böra ersätta föreningen alla kostnader för

omhändertagandet. Först från den tidpunkt, då svenskt medborgarskap eventuellt

erhållits, böra dessa kvinnor och barn likställas med utlandssvenskarna.

Föreningen har vidare anhållit örn ersättning för de livs- och läkemedel

m. m., vilka föreningen, ofta på begäran av svensk myndighet, avsänt till

utlandet för där bosatta svenskars räkning och för vilka föreningen icke

erhållit gottgörelse i annan ordning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att efter prövning av dessa framställningar tillerkänna föreningen ersättning

från de medel, som kunna komma att anvisas för hjälpverksamhet föi

utlandssvenskarna.

Vad härefter angår medelsbehovet för ifrågavarande ändamål må erinras

örn alt Kungl. Majit i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln,

punkten 237, föreslagit riksdagen att till Bidrag till utlandssvenskarnas förening

för budgetåret 1945/40 anvisa ett anslag av 80 000 kronor. Härav är

ett belopp av 30 000 kronor avsett såsom bidrag till föreningens administra
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

tionskostnader och återstoden, 50 000 kronor, ämnad att, i mån av behov,

ställas till föreningens förfogande för hjälpverksamhet. De medel, som sålunda

avsetts för eventuell hjälpverksamhet, innefattas i det anslag jag i

det följande föreslår komma att anvisas för nästa budgetår. Jämväl det

bidrag till föreningens administrationskostnader å 30 000 kronor, vilket i

likhet med motsvarande bidrag för vartdera av budgetåren 1943/44 och

1944/45 avser en hjälpverksamhet från föreningens sida av mera normal

omfattning, torde få utgå från samma i det följande föreslagna anslag. Vid

sådant förhållande synes angivna, i årets statsverksproposition framställda

förslag böra återkallas.

Därest behov av ytterligare statsbidrag till föreningens administrationskostnader

skulle uppstå i anledning av den av mig förordade utökningen av

hjälpverksamheten, torde detta behov få tillgodoses från de medel, som

kunna komma att anvisas för sagda hjälpverksamhet.

Beträffande beräkningen av dessa medel må följande anföras. Föreningen

lämnar i sin framställning vissa upplysningar örn det antal utlandssvenskar

som intill utgången av februari 1945 anmält sig hos föreningen för erhållande

av ekonomisk hjälp. Härutöver må meddelas, att under mars och

april månader 1945 till Sverige anlänt cirka 300 utlandssvenskar samt svenskfödda

kvinnor, vilka genom giftermål förlorat sitt svenska medborgarskap,

och dessas minderåriga barn till ett sammanlagt antal av något mer än 700.

Vidare har utlandssvenskarnas förening under hand anmält, att av de cirka

700 utlandssvenskar, som tidigare av sina tillgodohavanden i Tyskland genom

den svensk-tyska clearingen erhållit i genomsnitt 250 kronor i månaden,

ett icke obetydligt antal torde komma att vända sig till föreningen för erhållande

av understöd. Föreningen har vidare upplyst att kostnaderna för

hjälpverksamheten under tiden 1 juli 1944—30 april 1945 överskridit de

beviljade statsbidragen med cirka 106 000 kronor, vilket belopp sålunda

av föreningen förskotterats. För ifrågavarande ändamål bör anslag äskas

såväl å tilläggsstat för innevarande budgetår som å riksstaten för budgetåret

1945/46. Någon närmare beräkning av anslagsbeloppen synes icke möjlig.

Jag förordar, att anslagen upptagas med 200 000 respektive 500 000 kronor,

erhålla förslagsanslags natur och rubriceras Bidrag till omhändertagande

av utlandssvenskar m. m.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

dels återkalla i 1945 års statsverksproposition, femte huvudtiteln

under punkten 237 för riksdagen framlagt förslag

att till Bidrag till utlandssvenskarnas förening för budgetåret

1945/46 anvisa ett anslag av 80 000 kronor,

dels ock föreslå riksdagen att anvisa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

15

1. till Bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar m. m.

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett

förslagsanslag av .................... kronor 200 000

samt

2. till Bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar m. m.

å riksstaten för budgetåret 1945/46 ett förslagsanslag

av..................................kronor 500 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:452 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar. a1 i texten
  2. SU 1945:206 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar jämte i ämnet väckt motion. s. 8 i texten