Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

1945-10-12 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:339, Med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

1

Nr 339.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379); given Stockholms slott den 12

oktober 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 339.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, dels att underrubriken närmast före 42 § taxeringsförordningen

den 28 september 1928 skall hava följande lydelse: »Särskilda

uppgifter angående aktieutdelningar och obligationsräntor m. m.»

dels ock att 33 §, 37 § 1 mom. och 145 § 8 mom. samma förordning* 1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

33 §.

Till ledning---utbetalts, angående det utbetalda beloppet.

I uppgift,---avdrag skett.

Beträffande annan---för lyftning.

Vid fullgörande —--och födelseår.

Arbetsgivare, som avlämnar uppgift varom under a) förmäles, skall samtidigt

avlämna ett särskilt sammandrag, upptagande namn å den person

eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande var och en av dem

uppgift angående de åtnjutna förmånernas belopp samt huruvida till beloppet

ej angiven förmån utgått. Skyldighet att avlämna dylikt sammandrag

föreligger dock icke för statlig eller kommunal myndighet, ej heller för annan

arbetsgivare om antalet uppgifter överstiger 25 eller om i uppgifterna avsedd

ersättning eller pension utgått från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse,

vars resultat i arbetsgivarens självdeklaration redovisas å blankett avsedd

för rörelse med ordnad bokföring, som avslutats medelst vinst- och förlustkonto

i huvudbok.

37 §.

i mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift enligt

33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxeringsnämnd,

som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen eller

uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller, örn taxeringen skall äga

rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det

län, magistraten eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen

i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum. I fall, som avses

i 33 § sista stycket, skola dock uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag

städse avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens allmänna

självdeklaration må avlämnas.

Vad i första stycket första punkten sägs skall äga motsvarande tillämpning

1 Senaste lydelse se beträffande 33 § och 145 § 8 mom. 1943:855 samt beträffande 37 §

1 mom. 1938: 374.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 339.

3

i fråga om avlämnande av handlingar, som omförmälas i 31 § tredje och

fjärde styckena. Kunna handlingarna icke avlämnas, innan taxeringsnämnden

avslutat sitt arbete för året, skola de avlämnas till länsstyrelsen i det län,

där taxeringen skall äga rum.

Uppgifter enligt---uppgifter avser.

145 §.

8 mom. De personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats av länsstyrelsen

för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande

taxeringsarbetet,

de personer, som till sammanträde enligt 59 § 1 eller 2 mom. särskilt

inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 67 § 2 mom. inkallats

efter sådan myndighets medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som

på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles

i 59 § 1 morn.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i

59 § 2 morn.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighetsprövningsnämnds

eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av

upplysningar, ävensom

de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig

kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom länsstyrelsens

försorg,

äga att för inställelsen åtnjuta dels resekostnadsersättning enligt reseklass

II i allmänna resereglemente!, dels arvode med belopp, som för dygn, varunder

sammanträde ägt rum, utgör femton kronor, om de äro bosatta å

sammanträdesorten, och nitton kronor, örn de ej äro bosatta å sammanträdesorten,

samt för dygn, varunder sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning

enligt traktamentsklass D i allmänna resereglementet.

Ersättning efter---i taxeringsfrågor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 oktober

1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Zetterberg, Sträng, Ericsson,

Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

vissa ändringar i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) och

anför därvid följande.

Kontroll över avdrag för avlöningar m. m.

Jämlikt 33 § taxeringsförordningen skall arbetsgivare varje år utan anmaning

beträffande person, som hos honom innehaft anställning eller uppdrag

eller utfört tillfälligt arbete eller som av honom åtnjutit pension, lämna

uppgift angående dennes förmåner under nästföregående år i avlöning, arvode

eller annan ersättning för utfört arbete eller i pension. Annan arbetsgivare

än statlig eller kommunal myndighet eller juridisk person är dock

skyldig avlämna uppgift endast i fråga örn sådana förmåner, som utgått

från av honom utövad rörelse eller från av honom bedrivet jordbruk eller

skogsbruk. Uppgiftsskyldighet för ersättning för tillfälligt arbete föreligger

ej heller om sådan ersättning under året utgått med mindre än 100 kronor

till samma mottagare eller örn beloppet utgått till rörelseidkare, som enligt

lag varit skyldig föra handelsböcker. Vid angivandet av de åtnjutna förmånernas

belopp skola däri inräknas skatter, försäkringsavgifter och dylikt,

som arbetsgivaren erlagt för vederbörandes räkning, särskilda felräkningspenningar,

ersättning för representationskostnad vid kommunal eller enskild

tjänst ävensom gratifikationer i penningar eller annat. Vidare skall anteckning

göras angående de förmåner i övrigt, som följt med anställning eller

uppdrag, såsom fri kost, boställe, bostad m. fl. ej till beloppet bestämda inkomster.

Avser uppgiven förmån endast en del av året, skall upplysning meddelas

om den tidrymd, för vilken förmånen utgått. Har från annan arbetsgivare

än statlig myndighet utgått särskild resekostnads- eller traktamentsersättning,

skall i uppgiften angivas beloppet av sådan ersättning jämte antalet

dagar, för vilka traktamentsersättning utgått. Därest vid avlönings utbetalande

avdrag skett för löntagarens eller hans efterlevandes pensionering,

skall i uppgiften upptagas endast den återstående avlöningen men upplysning

lämnas om att sådant avdrag skett. Särskild uppgiftshandling skall

upprättas för varje person, varom fråga är. Där så kan ske bör uppgift full
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 339.

5

ständigt angiva persons namn, hemvist, bostadsadress och födelseår. Jämlikt

36 § 3 mom. taxeringsförordningen skola uppgifterna vara avlämnade

senast den 31 januari under taxeringsåret. Enligt 37 § 1 mom. samma förordning

skola uppgifterna avlämnas antingen direkt till ordföranden i den

taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken uppgiften är

avsedd att tjäna till ledning, eller, örn taxeringen skall äga rum i Stockholm,

till Överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det län, magistraten

eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt,

där taxeringen skall äga rum. Uppgifterna skola vid avlämnandet

vara ordnade kommunvis eller, örn i kommun ingå flera församlingar,

församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes

vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter

avser. Jämlikt 142 § taxeringsförordningen skall den som ej behörigen

fullgör vad honom åligger enligt 33 § böta högst 300 kronor.

I en till finansdepartementet ingiven, den 3 februari 1945 dagtecknad

framställning har taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anfört:

Löneuppgifter skulle tidigare avlämnas senast den 15 februari. I regel avlämnades

de samtidigt med deklaration, vilket medförde att löneavdragets

riktighet oftast kunde direkt kontrolleras, då det gällde lantbrukare eller

mindre rörelseidkare.

Denna bestämmelse ändrades 1943 därhän, att löneuppgifter skulle avlämnas

senast den 31 januari. Ovan angivna kontrollmöjlighet försvann därmed

utan att någon däremot svarande vinst gjordes i det övervägande flertalet

av landets taxeringsdistrikt. Uppgifterna kunna icke ens sorteras, förrän

stommar erhållits, eventuellt den 15 mars. Emellertid är det av vikt, att det

ofta betydande avdraget för löner kan kontrolleras. Då det tidigare avlämnandet

av löneuppgifterna väl förmodligen åtminstone i de största städerna

kan ha underlättat sorteringsarbetet, vill förbundet icke förutsätta någon

återgång till tidigare gällande bestämmelser, men däremot föreslå, att löneuppgiftema

vid avlämnandet skola vara åtföljda av en förteckning upptagande

samtliga uppgifter med angivande av mottagarens namn. Det blir då

möjligt att kontrollera riktigheten av arbetsgivarens deklaration och att till

deklarationen foga förteckningen.

Förbundet inser att detta skulle kunna medföra visst ökat arbete för större

arbetsgivare. Det bör emellertid vara möjligt att draga en gräns exempelvis

så, att endast den arbetsgivare, som sysselsätter högst 25 arbetare skulle vara

pliktig att utan anmaning medsända förteckning. I övriga fall, det långt mindre

antalet, finns möjlighet för ordförandena att infordra dylik förteckning

eller begära bokföringsgranskning, örn så skulle befinnas erforderligt.

Under åberopande härav anhöll förbundet, att gällande bestämmelser måtte

ändras i enlighet med vad i förbundets framställning anförts.

1 detta sammanhang må erinras örn att frågan örn en liknande anordning

tidigare varit föremål för behandling. Skattekontrollsakkunniga föreslogo i

sitt år 1933 avlämnade betänkande (SOU 1933:27), att i taxeringsförordningen

(33 § l mom.) skulle intagas en bestämmelse örn alt annan arbetsgivare

än statlig eller kommunal myndighet skulle vara skyldig att avlämna

förutom vanliga löneuppgifter jämväl en s. k. huvudlöneuppgift, upprättad å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij.ts proposition nr 339.

blankett enligt av Kungl. Majit fastställt formulär. Å denna huvudlöneuppgift

skulle angivas antalet löntagare och sammanlagda beloppet av utbetalda

kontanta förmåner, varjämte bokföringsskyldig arbetsgivare skulle ifylla en

sammanställning, utvisande å vilka konton i arbetsgivarens bokföring förmånerna

uppförts. Enligt 39 § 1 mom. skulle huvudlöneuppgiften, örn uppgiftspliktig

tillika hade att avgiva allmän självdeklaration, avlämnas till samma

myndighet, till vilken sådan självdeklaration skulle lämnas, och i annat fall

till länsstyrelsen i det län, där uppgiftspliktig hade sitt hemvist. Huvuduppgiften

skulle (enligt 38 § 3 mom.) avlämnas senast den 15 februari under

taxeringsåret eller alltså samtidigt med de vanliga löneuppgifterna. Däresl

från arbetsgivaren utgått avlöningsförmåner till personer, bosatta å annan ort

än den nyss angivna, skulle — enligt vad som framgick av ett av de sakkunniga

upprättat formulär till liuvudlöneuppgift (s. 163 ff.) -— upplysning härom

lämnas i huvudlöneuppgiften. Enligt de sakkunnigas uttalande borde huvudlöneuppgiften,

efter eventuellt företagen jämförelse med löneuppgifterna,

inordnas såsom bilaga till arbetsgivarens deklaration.

Till motivering för sitt förslag angående särskild liuvudlöneuppgift framhöllo

skattekontrollsakkunniga, att arbetsgivare ofta saknade kännedom om

vilka förmåner, som skulle upptagas i löneuppgift, samt anförde vidare

(s. 162):

Det har i flera fall konstaterats, att arbetsgivare uraktlåtit att i löneuppgift

upptaga vissa avlöningsbelopp, exempelvis sådana som utgått till delägare

i familje- eller enmansbolag, eller gåvor och andra gratifikationer. För

de sakkunniga har uppgivits, att mindre arbetsgivare skulle i flera fall underlåtit

att till fullo uppgiva utbetalade avlöningsbelopp. I flera länder, varest

man i samband med bokgranskningar plägat anställa jämförelser mellan arbetsgivarnas

löneuppgifter och vederbörande avlöningskonton i dessas räkenskaper,

har konstaterats, hurusom i åtskilliga fall vinstbelopp bokförts såsom

avlöningar. Även här i landet har konstaterats att liknande åtgärder vidtagits,

men det torde icke vara möjligt att med de medel, som för närvarande

stå myndigheterna till bilds, i större omfattning upptäcka sådana oriktiga

bokföringsåtgärder. Härtill kommer att det visat sig vara av behovet påkallat,

att beskattningsnämnderna beredas möjlighet att på ett enklare och effektivare

sätt än för närvarande är möjligt utöva kontroll över att arbetsgivarna

överhuvudtaget lämna löneuppgifter.

Vid anmälan av propositionen nr 148 till 1935 års riksdag, i vilken proposition

närmare behandlats de av skattekontrollsakkunniga framlagda förslagen,

uttalade jag bland annat (s. 113), att den gjorda utredningen syntes giva

vid handen, att de föreslagna huvudlöneuppgiftema skulle kunna vara av ej

ringa värde men även att de ofta skulle förorsaka såväl arbetsgivare som

taxeringsmyndigheter avsevärt besvär. Med hänsyn till de avgivna yttrandena

över detta förslag och ej mindre till den omständigheten, att det med den

föreslagna mera begränsade taxeringsorganisationen säkerligen åtminstone

på många håll skulle bliva svårt för taxeringsmyndigheterna att hinna bearbeta

och tillgodogöra sig allt detta material, hade jag stannat vid att icke

föreslå obligatoriskt avlämnande av huvudlöneuppgifter. Jag förutsatte emel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

lertid, att det å vissa orter med tillräckliga organisatoriska resurser skulle visa

sig lämpligt och möjligt att — såsom redan skett å något håll — erhålla sådana

huvudlöneuppgifter med stöd av stadgandet om skyldighet för skattskyldiga

att på anmaning meddela upplysningar till ledning för egen taxering.

Härigenom skulle vinnas ytterligare erfarenhet rörande värdet av dylika

uppgifter.

I samband härmed må vidare erinras om, att tiden för avlämnande av löneuppgifter

år 1943 framflyttades från den 15 februari till den 31 januari; och

denna åtgärd motiverades med bland annat, att taxeringsnämndsordförandena

skulle få tid att sortera uppgifterna, innan deklarationerna avlämnades, att

framflyttningen skulle förhindra den förut rätt allmänt rådande missuppfattningen

bland dem, som erhölle anstånd med avgivande av deklaration, att sådant

anstånd även medförde, att löneuppgifterna icke heller behövde avgivas

förrän vid den senare tidpunkt, då deklarationen skulle inlämnas, samt att

tid skulle vinnas för erforderlig kontroll å att arbetsgivarna verkligen avgåve

uppgifterna i fråga (se proposition nr 345/1943 s. 79 och 92).

över den av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund nu gjorda framställningen

ha, efter remiss, yttranden avgivits av Överståthållarämbetet —

som överlämnat yttrande av t. f. taxeringsintendenten vid ämbetet — länsstyrelserna

i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands

och Västernorrlands län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen

samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Framställningen har avstyrkts av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, t. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet

och svenska lantarbetsgivareföreningen. övriga remissinstanser

ha däremot anslutit sig till det i framställningen framlagda förslaget.

T. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet framhåller i sitt yttrande,

att arbetsgivare är fritagen från uppgiftsskyldighet för av honom utgiven

ersättning för tillfälligt arbete, örn sådan ersättning under året utgått

med mindre än 100 kronor till samma mottagare eller örn beloppet utgått till

rörelseidkare, som enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, ävensom att,

då avdrag skett för pensionsförmåner, endast den återstående avlöningen skall

upptagas i löneuppgiften. I yttrandet anföres vidare:

Den föreslagna uppgiftsförteckningen skulle sålunda icke möjliggöra någon

verklig kontroll av arbetsgivares deklaration i vad avser hans löneavdrag,

med mindre förteckningen kompletterades såväl i fråga örn sådana ersättningsbelopp

och förmåner, för vilka uppgiftsskyldighet icke föreligger, som

beträffande sådana löntagare, för vilka avdrag för pensionering verkställts

vid avlöningsutbetalningen.

Härtill kommer, att även örn — såsom i framställningen föreslås — endast

sådan arbetsgivare, som sysselsätter mindre än 26 arbetare, skulle vara pliktig

att utan anmaning avlämna sådan förteckning, som här ifrågasatts, så

skulle likväl denna begränsade uppgiftsskyldighet drabba ett stort antal bokföringspliktiga

rörelseidkare och en effektiv kontroll av dessas löneavdrag

nödvändiggöra förteckningens kompletterande jämväl med en uppställning,

utvisande de olika konti i rörelseidkarens bokföring, som belastats de anställdas

förmåner.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Det är emellertid icke blott arbetsgivarna, av vilka många torde ha svårt

alt inom den i 36 § 3 mom. taxeringsförordningen föreskrivna tiden eller

senast den 31 januari under taxeringsåret fullgöra dem redan enligt nu

gällande bestämmelser åliggande uppgiftsskyldighet, som skulle komma att

betungas av en vidgad uppgiftsskyldighet. Skall den ifrågasatta uppgiftsförteckningen

överhuvud taget få någon betydelse ur kontrollsynpunkt, lärer det

nämligen bliva nödvändigt att före löneuppgifternas sortering jämföra dessa

med förteckningen samt att genom summering kontrollera, att löneuppgifternas

sammanlagda belopp överensstämmer med förteckningens slutsumma.

Dessa kontrollåtgärder skulle i vart fall i Stockholm och i övriga större städer,

där sorteringen verkställes centralt, i avsevärd grad försena sorteringsarbetets

avslutande och därmed även fördröja taxeringsnämndernas arbete.

Slutligen framhåller t. f. taxeringsintendenten, att det torde bliva nödvändigt

— för att icke de arbetsgivare, som lia sina anställda bosatta inom

skilda taxeringsdistrikt, skola bli uteslutna från den med uppgiftsförteckningen

åsyftade kontrollen — att bestämmelserna i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen

ändras därhän, att sådan annan arbetsgivare än statlig och

kommunal myndighet, varom här är fråga, blir skyldig att avlämna samtliga

sina löneuppgifter med därvid fogad uppgiftsförteckning till myndighet

i det län eller den kommun, där han har eller bort lia att avlämna allmän

självdeklaration. Givetvis komme även en sådan författningsändring att medföra

ökat arbete med sortering och distribuering av löneuppgiftema, vilket

i sin tur måste medföra en ytterligare fördröjning av taxeringsnämndernas

arbete. Samma betänkligheter som anförts mot skattekontrollsakkunnigas

förslag örn huvudlöneuppgift kunde med fog resas även mot nu ifrågavarande

förslag.

Överståthållarämbetet, som åberopar vad t. f. taxeringsintendenten vid

ämbetet anfört, uttalar såsom sin mening, att bestämmelser av den innebörd

som i framställningen föreslås icke böra komma till stånd.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att anledningen till 1943 års

ändring beträffande tiden för avlämnande av löneuppgifter bland annat torde

ha varit hänsynstagande till löntagarnas intresse att från vederbörande arbetsgivare

erhålla en kopia av löneuppgiften i god tid före deklarationsskyldighetens

fullgörande. Länsstyrelsen, som funne den år 1943 genomförda

ordningen ändamålsenlig, ansåge emellertid de mot skattekontrollsakkunnigas

förslag örn huvudlöneuppgift anförda skälen alltjämt äga giltighet.

Det borde framhållas, att taxeringsmyndigheterna ägde möjlighet att

införskaffa uppgifter av ifrågavarande slag med stöd av stadgandet om skyldighet

för skattskyldiga att på anmaning meddela upplysningar till ledning

för egen taxering. Länsstyrelsen funne därför knappast tillräckliga skäl föreligga

för införande av den nu föreslagna uppgiftsplikten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Länsstyrelsen vill icke bestrida att en förteckning av det slag, som åsyftas

i framställningen, skulle kunna vara till nytta för taxeringsarbetet och även

onödiggöra en del korrespondens med de skattskyldiga, som nu i vissa fall

kan erfordras för kontroll av gjorda löneavdrag. Det kan också synas att en

dylik uppgiftsskyldighet, om den begränsas på sätt förbundet föreslagit, icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 339.

9

skulle behöva allt för mycket betunga arbetsgivarna. Emellertid är^ enligt

länsstyrelsens mening, den uppgiftsskyldighet, som för närvarande ålägges

de skattskyldiga i förhållande till taxeringsmyndigheterna, så omfattande

att någon utvidgning därav icke bör ske utan särskilt tvingande skäl. Örn

därvid det merarbete, förteckningarna skulle medföra —- ej blott vid avlämnande

utan även vid distribution och insortering —• väges mot den nytta,

de skulle medföra för taxeringen, finner länsstyrelsen icke tillräckliga skäl

tala för den ifrågasatta reformen. Dess huvudsakliga betydelse torde vara

begränsad till jordbrukarnas taxering. Här bidrager dock personkännedomen

inom taxeringsnämnderna att utjämna de påtalade olägenheterna. Åtminstone

då det gäller jordbruk av mindre omfattning bör i allmänhet inom nämnden

kunna lämnas sådana upplysningar att kontroll av löneavdrag kan

göras mot mottagarnas deklarationer. De fall, då annan kontroll kan erfordras,

torde icke vara flera än att saken kan ordnas genom en förfrågan

hos den skattskyldige.

I fråga örn rörelseidkarna synes en specifikationsskyldighet av detta slag

icke vara mera allmänt påkallad. Med större fog skulle kunna ifrågasättas

obligatorisk skyldighet för dem att lämna specifikation i andra hänseenden,

exempelvis beträffande gåvor och föreningsavgifter, som belastat rörelsen.

Det kan vara tvivel underkastat, örn en förteckning över löneuppgifterna

över huvud taget skulle för taxering av rörelseidkarna i allmänhet vara

till verklig nytta. Vid granskningen av deklarationen skulle givetvis tillses

att förteckningens slutsumma stämde med löneavdraget. Så skulle väl oftast

vara fallet, eftersom båda uppgifterna lämnats av samma person. Avvikelse

skulle dock kunna tänkas föreligga, exempelvis örn ersättning utgått för

tillfälligt arbete lill en person med mindre än 100 kronor under året eller

örn beloppet utgått till rörelseidkare, som enligt lag varit .skyldig föra handelsböcker.

Det är fara värt att förteckningen endast skulle komma att

öka antalet bilagor, som numera tynga rörelseidkarnas deklarationer. Möjligen

åsyftas att på detta sätt förhindra att deklarationsavdraget för löner

icke av en eller annan anledning uppgives felaktigt. Det förefaller emellertid

som örn denna felkälla i rörelseidkarnas deklarationer vore relativt mindre

betydande än många andra.

Svenska lantarbetsgivareföreningen framhåller, att arbetsgivarna under de

senaste åren ålagts en betydande uppgiftsskyldighet, som för företagare utan

särskild kontorspersonal, såsom flertalet jordbrukare, vore mycket betungande.

Det framlagda förslaget skulle innebära en ökning av denna börda för

företagarna.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser intet annat vara att erinra mot

den nu föreslagna anordningen än att de berörda arbetsgivarna därigenom

skulle förorsakas ett visst merarbete, men att detta i allmänhet icke torde

bliva särskilt betungande. Fördelarna med den föreslagna anordningen vore

ur taxeringssynpunkt påtagliga.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner de av taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund åberopade skälen för förslaget bärande och har ej heller

någon invändning alt framställa beträffande det maximiantal arbetare vid

ett företag, med vilket den föreslagna uppgiftsplikten skulle förbindas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:

Mot den föreslagna ändringen har länsstyrelsen icke något att erinra. En

sådan anordning måste innebära en påtaglig vinst för taxeringsnämndsordförandena

och medföra ett bättre taxeringsresultat. Det torde ej heller böra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Departementschefen.

mota några större svårigheter för enskilda arbetsgivare att hinna upprätta

sådana förteckningar till den 31 januari. Länsstyrelsen finner det angeläget

framhålla, att det vore av största vikt att dessa förteckningar innehålla fullständiga

uppgifter örn personernas namn, hemvist, bostadsadress, födelseår

och anställningstid. Taxeringsnämnderna skulle därigenom besparas mycket

besvär och olägenheter med den så tidskrävande sorteringen av löneuppgiftema.

Svenska arbetsgivareföreningen har intet att erinra mot förbundets förslag

under förutsättning att den ifrågasatta uppgiftsskyldigheten begränsas att

avse endast sådana arbetsgivare, som sysselsätta högst 25 arbetstagare.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anför, att en ökning av

den redan nu synnerligen betungande skyldigheten för företagare att i olika

sammanhang avlämna uppgifter till myndigheterna i det längsta synes böra

undvikas. Därest betydande fördelar för taxeringsarbetet skulle stå att

vinna, ville organisationen dock icke motsätta sig införandet av den föreslagna

uppgiftsskyldigheten.

Vid genomförandet år 1935 av en skärpning i vissa avseenden av deklarationskontrollen

lämnades å sido bland annat det av skattekontrollsakkunniga

framlagda förslaget om införande av särskild s. k. huvudlöneuppgift,

å vilken uppgift arbetsgivare skulle lämna upplysning om vad som

kontant utbetalats till anställd personal. Att denna kontrollmöjlighet icke togs

i anspråk motiverades med att avlämnandet av sådana uppgifter komme att

medföra ej ringa besvär för de uppgiftsskyldiga, särskilt för de större arbetsgivarna,

och att behov av huvudlöneuppgift knappast förelåge i fråga om

den stora massan av arbetsgivare, såsom jordbrukare och idkare av rörelse

av mindre omfattning. Vidare anfördes mot ifrågavarande förslag, att med

den år 1935 förordade, i jämförelse med sakkunnigförslaget mera begränsade

taxeringsorganisationen skulle det säkerligen — åtminstone på många håll —

bliva svårt för taxeringsmyndigheterna att hinna bearbeta och tillgodogöra

sig det i huvudlöneuppgiften förekommande materialet.

I det förslag till skärpning av kontrollen över arbetsgivares avdrag för utbetalad

avlöning, som nu framlagts av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

har ifrågasatts den begränsningen av uppgiftsskyldigheten, att endast

arbetsgivare med högst 25 anställda skulle vara skyldig lämna särskilt

sammandrag över utbetalade avlöningar. Genom den ifrågasatta begränsningen

synes den tidigare framförda invändningen, att arbetsgivarna skulle

oskäligt betungas av en dylik uppgiftsskyldighet, i allt väsentligt bortfalla.

I fråga om taxeringsorganisationen har densamma från och med år 1944

blivit avsevärt utbyggd. Det finnes därför anledning förmoda, att det numera

icke av organisatoriska skäl möter något hinder att utvidga taxeringskontrollen

i det hänseende varom här är fråga. Vad särskilt angår den i ett

yttrande framförda invändningen att i städer, där sorteringsarbetet verkställes

centralt, den ifrågasatta anordningen skulle avsevärt försena sorteringsarbetet

vill jag framhålla, att det icke torde vara nödvändigt att före sorteringen

av löneuppgifterna summera sammandragen; däremot är det givetvis nöd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

11

vändigt att före sorteringen jämföra löneuppgifterna med sammandragen

och att å dessa »pricka av» respektive lönebelopp.

Såsom framhållits av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund skola löneuppgifterna

efter 1943 års ändringar i taxeringsförordningen avlämnas senast

den 31 januari; och detta har haft till följd att den möjlighet som tidigare

förelegat att i viss utsträckning jämföra löneuppgifterna med vederbörande

arbetsgivares deklaration numera försvunnit. På grund härav synes

det vara mera angeläget än förut att skapa en kontrollmöjlighet av nu ifrågasatt

slag.

Å andra sidan kan det icke bortses ifrån, att vissa nackdelar äro förenade

med det nu väckta förslaget. Sålunda må framhållas, att ett dylikt sammandrag

skulle kunna komma till användning endast vid kontroll av sådana deklarationer,

som avlämnas av jordbrukare eller av rörelseidkare, vilka avfatta

deklarationsbilagan angående rörelsen å formulär nr 7 a. I fråga om rörelseidkare,

som vid fullgörandet av sin deklarationsskyldighet i stället begagna

formulär nr 8 a, skulle sammandraget icke äga någon som helst betydelse ur

kontrollsynpunkt. Härvid bör dock erinras om att arbetsgivare, som använda

deklarationsformuläret nr 7 a, mestadels torde förekomma inom den kategori

rörelseidkare, som ha högst 25 anställda. Det nu anförda torde emellertid

böra föranleda att rörelseidkare, som använda deklarationsformulär nr 8 a,

befrias från skyldighet att avlämna sammandrag över löneuppgifter, hänförliga

till rörelsen. Undantag torde jämväl böra stadgas i fråga om statliga och

kommunala myndigheter.

Vidare föreligger den nackdelen med förslaget att — även i de fall, där

en jämförelse kan ske mellan arbetsgivarens deklaration och sammandraget

över utbetalade avlöningar — det i arbetsgivarens deklaration avdragna beloppet

icke alltid exakt stämmer med slutsumman i sammandraget. Detta

kan inträffa örn arbetsgivaren utbetalat ersättning för tillfälligt arbete, vilken

för en och samme arbetstagare icke uppgått till 100 kronor, eller om

arbetsgivaren vid avlöningens utbetalande gjort avdrag för pensionering. Avdrag

för pensionskostnader torde dock vara ganska fåtaliga inom den grupp

arbetsgivare som i sin tjänst ha högst 25 anställda.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att de fördelar, som stå

att vinna ur kontrollsynpunkt genom införandet av ett särskilt sammandrag

över utbetalade avlöningar, avsevärt överväga de därmed förknippade nackdelarna.

Jag tillstyrker därför — med nyss angivna begränsning i fråga om

vissa rörelseidkare ävensom myndigheter — det nu framförda förslaget, att

arbetsgivare med högst 25 anställda skall vara skyldig att till ledning för

taxeringen avgiva, förutom de vanliga löneuppgifterna, jämväl ett särskilt

sammandrag över utbetalade avlöningar. Det må anmärkas, att dylikt sammandrag

skall lämnas av arbetsgivaren även örn denne under året haft endast

en anställd.

I enlighet härmed torde i 33 § — såsom ett nytt sista stycke — böra införas

en bestämmelse örn alt, där arbetsgivare är pliktig att avlämna uppgifter

enligt 33 § a) till ett antal av högst 25, uppgifterna skola vara åtföljda av ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

särskilt sammandrag, upptagande namnen å de personer, som avses med uppgifterna,

ävensom beträffande var och en av dem uppgift angående de åtnjutna

förmånernas belopp samt huruvida till beloppet ej angiven förmån

utgått. Vidare torde i samma paragraf böra stadgas, att skyldighet att avlämna

dylikt sammandrag icke föreligger beträffande statlig eller kommunal

myndighet, ej heller därest i uppgifterna avsedd ersättning eller pension utgått

från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse, vars resultat i arbetsgivarens

självdeklaration redovisas å blankett avsedd för rörelse med ordnad bokföring,

som avslutats medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok.

Formulär till sammandrag torde böra fastställas av Kungl. Maj:t. Liksom

formuläret till löneuppgift enligt 33 § a) bör ifrågavarande formulär icke

göras obligatoriskt. Formuläret torde lämpligen gestaltas som en omslagskappa

till de egentliga löneuppgifterna.

För att den åsyftade kontrollapparaten skall kunna fungera även i sådana

fall, då en eller flera av de hos en arbetsgivare anställda personerna icke skola

taxeras i samma taxeringsdistrikt som arbetsgivaren, torde i 37 § 1 mom.

taxeringsförordningen böra vidtagas den ändringen att i sådana fall, då arbetsgivaren

är skyldig att vid sina löneuppgifter foga särskilt sammandrag

enligt 33 § sista stycket, uppgifterna städse skola avlämnas till myndighet,

hos vilken arbetsgivarens allmänna självdeklaration må avlämnas.

Sedan löneuppgifterna med därtill hörande sammandrag kommit vederbörande

taxeringsnämndsordförande tillhanda, bör denne snarast möjligt jämföra

sammandraget med löneuppgifterna samt omedelbart därefter vidarebefordra

de uppgifter, som avse i andra taxeringsdistrikt bosatta personer

till taxeringsnämndsordförandena i sistnämnda distrikt. Sammandragen skola

förvaras för att så småningom insorteras i vederbörande arbetsgivares

deklaration.

Ersättning till ledamot i särskild taxeringsnämnd m. m.

I fråga om de ersättningar, som enligt taxeringsförordningen utgå till personer

vilka deltaga i taxeringsarbetet, gälla för närvarande i huvudsak följande

bestämmelser:

Enligt 145 § 8 mom. skall resekostnads- och traktamentsersätlning utgå av

statsmedel till dels de personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats

av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar vid förestående allmän

fastighetstaxering angående fastigheternas saluvärden å länets landsbygd

eller för överläggningar om anvisningar m. m. för årlig inkomsttaxering, dels

de sakkunniga, som särskilt inkallats av länsstyrelsen till sammanträde enligt

59 § 1 eller 2 mom. (sammanträde för överläggningar inför landskamreraren

om tillämpning av de allmänna grunderna vid förestående allmän fastighetstaxering

resp. på landsbygden och i stad) eller som efter länsstyrelsens

medgivande inkallats till sammanträde enligt 67 § 2 mom. (sammanträde för

överläggningar inför fastighetstaxeringsnämndsordförande i stad rörande

grunder för allmän fastighetstaxering där), dels de ordförande i berednings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

13

nämnd och i fastighetstaxeringsnämnd på landsbygden, som på vederbörlig

kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles i 59 § 1 morn.,

dels de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i

59 § 2 inom., dels ock de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd

eller i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig före

eller under fastighetsprövningsnämnds eller prövningsnämnds sammanträde

för meddelande av upplysningar. Resekostnadsersättningen skall utgå enligt

reseklass II i allmänna resereglementet. Beträffande traktamentsersättning

utgår denna i form av arvode med belopp, som för dygn, varunder sammanträde

ägt rum, utgör 12 kronor, om den ersättningsberättigade är

bosatt å sammanträdesorten, och eljest 16 kronor, samt för dygn, varunder

sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning enbgt traktamentsklass

D i allmänna resereglementet (12 kronor för dag och 7 kronor för natt).

Vidare föreskrives i 146 § 1 mom. första stycket, att av kommun valda ledamöter

i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd ävensom av kommun

jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd äga — därest

sådant beslutas av vederbörande kommun — att av kommunens medel åtnjuta

dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med

högst 15 kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å förrättningsorten,

övrig resekostnadsersättning med högst vad som på grund av allmänna resereglementet

utgår till nämndeman (efter klass II).

Enligt 146 § 1 mom. andra stycket äga de av landsting utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnd för sin inställelse vid nämndens sammanträden

och vid sådana sammanträden som omförmälas i 59 § 1 och 3 mom. samt

66 § 2 mom. (förberedande sammanträden för allmän fastighetstaxering på

landet inför landskamrerare eller fastighetstaxeringsnämnds ordförande) åtnjuta

ersättning av landstingets medel efter de i första stycket i samma mom.

angivna grunderna.

Jämlikt 146 § 1 mom. tredje stycket äga slutligen av landstings förvaltningsutskott

och stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd

att för deltagande i nämndens sammanträden åtnjuta ersättning av landstinget

respektive staden enligt de i 145 § 8 mom. angivna grunderna.

Den i 146 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen angivna traktamentsersättningen

fastställdes till högst 15 kronor — mot tidigare högst 10

kronor — genom förordningen den 9 mars 1945 (nr 49) angående ändrad lydelse

av 146 § 1 mom. taxeringsförordningen, vilken ändring trädde i kraft

den 1 juli 1945. Denna ändring föranleddes av två vid 1945 års riksdag

väckta motioner (I: 15 och II: 36).

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande (nr 4) framhöll

bevillningsutskottet — samtidigt som utskottet tillstyrkte motionerna — att

denna höjning stämde mindre väl överens med det arvode, som enligt 146 §

1 mom. tredje stycket utginge för sammanträdesdagar till de av landstings

förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöterna i särskild taxe
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ringsnämnd, nämligen 12 kronor för dygn, om sammanträdet hölles å bostadsorten,

och 16 kronor för dygn, om sammanträdet hölles å annan ort. Ledamot

i särskild taxeringsnämnd borde givetvis icke erhålla lägre ersättning för sin

inställelse än ledamot i lokal taxeringsnämnd. Ledamöterna i särskild taxeringsnämnd

åtnjöte ersättning efter samma grunder — angivna i 145 § 8

mom. taxeringsförordningen — som de personer, vilka av länsstyrelsen inkallats

för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet.

Utskottet antoge, att denna överensstämmelse i fråga om ersättningsbeloppens

storlek fortfarande borde bibehållas. Utskottet förutsatte, att

Kungl. Majit snarast toge bestämmelserna om ersättning till ledamöter i särskild

taxeringsnämnd liksom även till de i 145 § 8 mom. avsedda personer

under omprövning och för riksdagen framlade de förslag, som därav kunde

föranledas.

I detta sammanhang torde böra upptagas även en annan fråga om ersättning

för deltagande i sammanträde i samband med taxeringsarbetet, nämligen

frågan om särskild ersättning till ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd

för närvaro vid instruktionssammanträde, som anordnas genom länsstyrelsens

försorg.

Härvid må till en början erinras om att beskattningsorganisationssakkunniga

i sitt år 1942 avgivna betänkande med förslag till ändrad organisation av

beskattningsnämnderna m. m. uttalade bland annat (se proposition nr

345/1943 s. 102), att utöver de i 75 § taxeringsförordningen omförmälda sammanträdena

erfordrades, att nytillträdande ordförande och kronoombud i

taxeringsnämnd bereddes tillfälle att såväl före taxeringsarbetets början

som under detsammas fortgång erhålla kunskap om de elementära grunderna

för taxeringsarbetets bedrivande och tillfälle att dryfta olika i samband

därmed uppkommande frågor. Även för de mera erfarna ordförandena och

kronoombuden skulle säkerligen vara till gagn, örn åt dem i sistnämnda hänseende

bereddes motsvarande möjlighet. Alldeles särskilt gällde detta i fråga

om tillämpningen av nya skatteförfattningar eller ändrade sådana. Det syntes

därför lämpligt, att nytillträdande taxeringsnämndsordförande och kronoombud

exempelvis fögderivis kallades till några sammanträden inför lämplig

tjänsteman från landskontoret, därvid denne borde genomgå de viktigaste

författningsbestämmelserna och även lämna närmare direktiv för själva arbetets

bedrivande.

Vidare må omnämnas, att jag vid min anmälan i statsrådet av propositionen

nr 345 till 1943 års riksdag även berörde förenämnda spörsmål och att jag

därvid tillstyrkte de sakkunnigas förslag i denna del.

I en till finansdepartementet under hand ingiven promemoria har taxeringsintendenten

i Västernorrlands län framhållit, att föreskrift örn särskild ersättning

för närvaro vid dylikt instruktionssammanträde, vilket torde komma att

hållas av taxeringsintendent eller taxeringsinspektör, saknades. I promemorian

anföres vidare:

Det är uppenbart, att syftet med de sakkunnigas ifrågavarande förslag

skulle avsevärt bättre tillgodoses, om ersättning utginge jämväl för inställelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

15

vid instruktionssammanträden. De ersättningar, som utgå för taxeringsuppdragen,

äro så knappt tillmätta, alt det för närvarande är synnerligen svårt att

erhålla för uppdraget lämpade personer. Dessa svårigheter komma att öka, om

det måste krävas, att vederbörande uppdragshavare skola åsamkas särskilda

utgifter för deltagande i instruktionskurser. Intresset för kurserna måste

givetvis även bliva större, örn vederbörande beredes ersättning för de därmed

förenade utgifterna.

Till följd av bristen på andra lämpliga personer, som vilja åtaga sig taxeringsuppdrag,

måste för närvarande till sådana uppdrag förordnas tjänstemän

vid länsstyrelser och andra myndigheter i större utsträckning än som

i vissa fall kan anses önskvärt. Åtskilliga personer, som kunna antagas äga

goda förutsättningar att på tillfredsställande sätt fullgöra taxexångsuppdrag,

pläga avböja desamma under åbex-opande av att de icke äro införsatta i do

därmed förenade göromålen. Möjligheterna att få dessa personer att åtaga

sig uppdragen skulle givetvis öka, om de bereddes möjlighet att mot ersättning

för direkta utgifter erhålla nödig utbildning för arbetet. Även för personer,

som tidigare innehaft taxeringsuppdi-ag, vore deltagande i instruktionskurser

av värde med hänsyn till angelägenheten av att bästa möjliga laxeringsarbete

utföres redan i första instans. De ofta återkommande ändringarna

i skatteförfattningarna medför svårighet för ordförandena och kronoombuden

att hålla sig noggrant och fullständigt underrättade om gällande bestämmelser

och rådande praxis. Den med skattetryckets ökning tilltagande benägenheten

hos de skattskyldiga att genom olika transaktioner söka undgå

skattskyldighet kräver vidare, att beskattningsmyndigheterna i möjligaste

mån instrueras om vad som bör iakttagas för att såvitt möjligt alla skattepliktiga

inkomster bliva taxei-ade. Ej sällan är det härvidlag fråga om förhållanden,

varom kännedom icke alltid erhålles utan personal- och lokalkännedom

och vilka därför kunna undgå uppmärksamhet vid prövningsnämndsgranskningen.

Det är sålunda önskvärt, att bestämmelserna i 145 § 8 mom taxeringsförordningen

om ersättning för inställelse vid vissa sammanti-äden i taxeringsärenden

utsträckas att omfatta jämväl taxeringsnämndsordförandes och kronoombuds

inställelse vid instruktionskurs, som hålles av taxeringsintendent

eller av honom därtill beordrad tjänsteman å landskontoret.

I likhet med 1945 års bevillningsutskott är jag av den uppfattningen, att Departementsav

landstings förvaltningsutskott eller stadsfullmäktige vald ledamot i sär- ^enskild

taxeringsnämnd icke bör erhålla lägre ersättning för sin inställelse vid

sammanträde med taxeringsnämnden än ledamot i lokal taxeringsnämnd.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår ersättningen till ledamöter i särskild

taxeringsnämnd efter samma grunder som ersättningen till de i 145 §

8 mom. angivna personer, vilka inkallas för meddelande av upplysningar i

taxerings frågor eller för att eljest deltaga i överläggningar rörande taxeringsarbetet.

Såsom bevillningsutskottet framhållit bör den sålunda föreliggande

överensstämmelsen i fråga örn ersättningsbeloppens storlek fortfarande bibehållas.

Med hänsyn härtill förordar jag, att traktamentsersättningen — från resekostnadsersättningen

bortses i detta sammanhang — till ledamöter i särskild

taxeringsnämnd ävensom till de personer, sorn avses i 145 § 8 morn., liöjes

från 12 till 15 kronor för sammanträdesdygn, örn den ersättningsberättigade

är bosatt å sammanträdesorten. Samtidigt härmed torde ersättningen per

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 339.

sammanträdesdygn till den, som ej är bosatt å sammanträdesorten, böra höjas

från 16 till 19 kronor. Härigenom kommer ersättningen i sist angivna

fall att — i likhet med vad som gällde före 1942 års ändringar i allmänna

resereglementet — i allmänhet uppgå till samma belopp som den traktamentsersättning

enligt traktamentsklass D, som utgår för dygn, varunder sammanträde

ej ägt rum.

De nu förordade ändringarna med avseende å ersättningsbeloppens storlek

föranleda ändring endast i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen.

Beträffande härefter frågan om ersättning åt ordförande och kronoombud

i taxeringsnämnd, vilka deltaga i instruktionssammanträde, som anordnas

genom länsstyrelsens försorg, är det uppenbarligen av vikt att icke någon,

som bort deltaga i dylikt sammanträde, av kostnadsskäl avhåller sig därifrån.

För att underlätta deltagandet torde därför ersättning böra utgå även

i nu ifrågavarande fall. I enlighet härmed tillstyrker jag, att ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig

vid instruktionssammanträde, som anordnats genom länsstyrelsens försorg,

berättigas till ersättning för sitt deltagande i sammanträdet enligt de i 145 §

8 mom. angivna grunderna. En bestämmelse härom torde böra införas i sistnämnda

moment. Jag förutsätter att länsstyrelserna tillse, att dessa instruktionssammanträden,

om vilka inga bestämmelser finnas meddelade i taxeringsförfattningama,

på lämpligt sätt begränsas och i förväg noga planläggas,

så att kostnaderna i möjligaste mån hållas nere.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379). Utöver de tidigare omnämnda ändringarna

i taxeringsförordningen har i detta förslag upptagits en formell jämkning av

underrubriken till 42 §.

Föredraganden hemställer härefter, att berörda författningsförslag måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

458596. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:567 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 a1 i texten
  2. BevU 1945:61 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 s. 1 i texten