Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m

14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:352, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 352.

1

Nr 352.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den

2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m.; given

Stockholms slott den 19 oktober 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt;

2) förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 g förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit; samt

4) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr

142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 352.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2

juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1

skall erhålla följande ändrade lydelse.

Gällande lydelse:

5 §.

Skatt utgår för helt kalenderår

räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn

med femton kronor, då motorcykelns

tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem

kilogram, men eljest med tjugo kronor;
b)

för motorcykel med bivagn

med trettio kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för persona utomobil dels grundavgift

med femtio kronor dels ock fjorton

kronor för varje påbörjat tal av

etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med femtio kronor dels ock aderton

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med

femtio kronor dels ock sexton kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

Föreslagen lydelse:

5 §.

Skatt utgår för helt kalenderår

räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn

med tjuguen kronor, då motorcykelns

tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem

kilogram, men eljest med tjuguåtta

kronor;

b) för motorcykel med bivagn

med fyrtiotvå kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med sjuttio kronor dels ock tjugu

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med sjuttio kronor dels ock tjugufem

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med

sjuttio kronor dels ock tjugutvå kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

1 Senaste lydelse se 1940:1019.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

3

Gällande lydelse:

med femtio kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med fyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med etthundratjugo kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med etthundrafyriio

kronor; samt

örn totalvikten uppgår till tretusen

kilogram, med etthundrasextio

kronor.

Föreslagen lydelse:

med sjuttio kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn:

örn totalvikten understiger ettusen

kilogram, med femtiosex kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundratolv kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med etthundrasextioåtta kronor;
örn

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med etthundranittiosex

kronor; samt

örn total vik ten uppgår till tretusen

kilogram, med tvåhundratjugufyra

kronor.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj :t bestämmes.

Förslag

till

förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 §

förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av vad i 5 § förordningen den 2

juni 1922 örn automobilskatt1 finnes stadgat, för lastautomobil, som försetts

med boggianordning för bruk av personautomobilringar, automobilskatt tills

vidare skall utgå, för helt kalenderår räknat, med dels en grundavgift av

sjuttio kronor dels ock tjugufem kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med ettusenetthundra kilogram.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

från och med vilken dag förordningen den 19 juni 1942 (nr 403) örn visst

undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

örn automobilskatt skall upphöra att gälla.

1 Senaste lydelse se 1945:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3

maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 örn särskild

skatt å bensin och motorsprit1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av tolv öre för liter. Skatt skall

dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas särskild

skatt av sex öre för liter.

I denna---såsom motorsprit.

Föreslagen lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av aderton öre för liter. Skatt

skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas särskild

skatt av sex öre för liter.

I denna —--såsom motorsprit.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 21 juni 1940 (nr

561) om tilläggsskatt å bensin samt förordningen den 16 mars 1945 (nr 61)

angående fortsatt tillämpning av sistnämnda förordning.

Senaste lydelse se 1939: 711.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

5

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda bränn oljor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt (brännolja),

som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår

skatt enligt 1 § förordningen den 3

maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt

å bensin och motorsprit, skall, enligt

vad nedan stadgas, erläggas skatt av

nio öre för Uter.

Med automobil — — — såsom

automobil.

Föreslagen lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt (brännolja),

som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår

skatt enligt 1 § förordningen den 3

maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt

å bensin och motorsprit, skall, enligt

vad nedan stadgas, erläggas skatt av

fjorton öre för liter.

Med automobil — — — såsom

automobil.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 21 juni 1940 (nr

563) örn tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor

samt förordningen den 16 mars 1945 (nr 62) angående fortsatt tillämpning

av sistnämnda förordning.

1 Senaste lydelse se 1938:140.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 352.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober

1955.

Närvaran de:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga om ändringar i beskattningen av motorfordonstrafiken samt anför

därvid följande.

Inledning. Beskattningen av automobiltrafiken är sedan år 1938 utformad

såsom dels en fordonsskatt och dels en skatt på bensin, motorsprit och brännoljor.

Bestämmelserna rörande fordonsskatten äro upptagna i förordningen den

2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt. Enligt 5 § nämnda förordning sådan

paragrafen lyder genom förordningen den 20 december 1940 (nr 1019) utgår

skatt för helt kalenderår räknat med följande belopp nämligen (a) för motorcykel

utan bivagn med 15 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger

75 kg, men eljest med 20 kronor, (b) för motorcykel med bivagn med 30

kronor, (c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk dels grundavgift

med 50 kronor och dels därutöver avgift med 14, 18 och 16 kronor för

respektive personbil, lastbil och omnibus, allt för varje påbörjat tal av 100 kg

av tjänstevikten minskad med 900 kg, (d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk, med 50 kronor för varje påbörjat tal

av 100 kg av automobilens tjänstevikt samt (e) för släpvagn med belopp

om lägst 40 och högst 160 kronor beroende på släpvagnens totalvikt. Vidare

föreskrives i förordningen den 19 juni 1942 (nr 403) att för lastautomobil, som

försetts med boggianordning för bruk av personautomobilringar, automobilskatt

tills vidare skall utgå, för helt kalenderår räknat, med dels en grundavgift

av 50 kronor dels ock 18 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av automobilens

tjänstevikt minskad med 1 100 kg.

I fråga om beskattningen av bensin, motorsprit och brännoljor gälla följande

föreskrifter.

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin

och motorsprit, sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 14 oktober

1939 (nr 711), skall för bensin, som till riket införes eller här tillverkas, erläggas

särskild skatt av 12 öre för liter. Härutöver utgår för närvarande en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 352.

7

särskild tilläggsskatt för bensin. Denna tilläggsskatt, som infördes vid 1939

års urtima riksdag, uppgick ursprungligen till 4 öre för liter men genom

förordningen den 21 juni 1940 (nr 561) om tilläggsskatt å bensin, vilken förordning

trädde i kraft den 1 juli 1940, höjdes denna skatt till 25 öre för Uter.

Förordningen den 21 juni 1940 (nr 561), som ursprungligen gällde för tiden

till och med den 30 juni 1941, har sedermera successivt förlängts för ett år

i sänder, senast genom förordningen den 16 mars 1945 (nr 61) för tiden

den 1 juli 1945—den 30 juni 1946.

För motorsprit skall — enligt 1 § i 1929 års förordning sådan paragrafen

lyder genom förordningen den 29 april 1932 (nr 86) — erläggas särskild skatt

av sex öre för liter. Beskattningen av motorsprit, vilken ursprungligen beslutades

vid 1924 års riksdag, har emellertid ännu icke vunnit tillämpning, utan

genom upprepade beslut har uppskov med skattens ikraftträdande successivt

medgivits. Det senaste uppskovet har lämnats genom förordningen den 16

mars 1945 (nr 63) och gäller för tiden till den 1 juli 1946.

Beträffande brännoljor stadgas i 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor, sådant

detta författningsrum lyder enligt förordningen den 29 april 1938 (nr 140),

att för sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1929 års förordning om särskild

skatt å bensin och motorsprit, skall erläggas skatt av 9 öre för liter.

Jämväl i fråga om brännolja infördes vid 1939 års urtima riksdag en särskild

tilläggsskatt, vilken skatt då fastställdes till 2 öre för liter. Emellertid höjdes

genom förordningen den 21 juni 1940 (nr 563) om tilläggsskatt å vissa för

drivande av automobil använda brännoljor denna tilläggsskatt till 16 öre för

liter. Sistnämnda förordning, som trädde i kraft den 1 juli 1940 och gällde

med avseende å brännoljor, som förbrukades till och med den 30 juni 1941,

har därefter successivt förlängts för ett år i sänder, senast genom förordningen

den 16 mars 1945 (nr 62), vari stadgas, att förordningen den 21 juni

1940 (nr 563) skall äga fortsatt tillämpning beträffande brännoljor, som förbrukas

till och med den 30 juni 1946.

Inkomsterna av nu nämnda skatter -— dock icke av tilläggsskatterna å

bensin och brännoljor — redovisas i budgeten under inkomstposten automobilskattemedel,

vilka medel användas för vägväsendets behov. I riksstaten

för innevarande budgetår ha automobilskattemedlen upptagits till 55 miljoner

kronor, varav i bensinskatt 20 miljoner kronor och i fordonsskatt 35 miljoner

kronor. Den beräknade avkastningen av automobilskattemedlen täcker

för närvarande endast en mindre del av de utgifter för vägväsendet, som skola

avräknas mot automobilskattemedlen. Orsaken härtill är givetvis den starka

nedgången i bensinförsäljningen.

Statsverkets inkomster av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor beräknas

för innevarande budgetår till 40 miljoner kronor. Ehuru dessa skatter

falla utom automobilskattemedlens specialbudget och alltså ingå i allmänna

budgeten, få de givetvis bedömas mot bakgrunden av nyssnämnda förhållan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

de, att de egentliga automobilskatterna blivit helt otillräckliga för att täcka

vägväsendets behov.

Sedan Kungl. Maj:! den 19 september 1945 bemyndigat chefen för finansdepartementet

att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att inom finansdepartementet

verkställa utredning av frågan om beskattningen av bensin

och andra flytande drivmedel för automobiler, tillkallade jag med stöd

av nämnda bemyndigande generallotsdirektören T. P. J. Petersson, avdelningschefen

i statens arbetsmarknadskommission E. V. Sundström och direktören

G. V. R. Wahlstedt att såsom sakkunniga verkställa utredningen, därvid

åt Petersson uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas

arbete.

Efter fullgjort uppdrag ha de sakkunniga till mig överlämnat ett den 17

oktober 1945 dagtecknat betänkande med förslag till ändringar i beskattningen

av motorfordonstrafiken. I det följande kommer jag att lämna en kortfattad

översikt över innehållet i de sakkunnigas betänkande, till vilket jag i övrigt

torde få hänvisa.

Översikt över innehållet i de sakkunnigas betänkande. De sakkunniga ha

inledningsvis anfört, att utgångsläget för den omprövning av frågan

om beskattningen av bensin och andra flytande drivmedel för motorfordon,

som nu borde företagas, skulle enligt givna direktiv vara, att kostnaderna

för vägväsendets behov skulle täckas av automobilskattemedlen. Det gällde

därför att bilda sig en uppfattning örn storleken av de vägväsendets behov,

som vid åter inträdande normal fredstrafik tarvade täckning. Vidare gällde

det dels att beräkna fordonsskattens belopp vid normal fredstrafik och dels

att uppskatta den kvantitet flytande bränsle, som vid normal fredstrafik

kunde antagas bliva förbrukad per år för drivande av motorfordon jämte

å denna kvantitet belöpande skatt. Beträffande begreppet normal fredstrafik

hade de sakkunniga såsom måttstock härför valt budgetåret 1938/39.

För att komma till en uppfattning om storleken av de automobilskattemedel,

som under de närmaste åren och efter inträdd normal fredstrafik erfordrades

för att täcka de under samma tid uppkommande kostnaderna för

vägväsendet, vore de sakkunniga hänvisade att ställa vissa prognoser beträffande

sagda kostnader, motorfordonsbeståndets utveckling, motorfordonstrafikens

förbrukning av flytande drivmedel samt utvecklingen av sagda trafik

överhuvud ävensom beträffande vilka intäkter som vore att påräkna vid vissa

angivna skattesatser. De sakkunniga vore väl medvetna om, att dylika prognoser

i och för sig vore svåra att ställa och i nuvarande läge —- med hänsyn

till ovissheten i fråga om möjligheterna att importera flytande bränsle, färdiga

gummiringar och material för tillverkning härstädes av dylika ringar

— mötte särskilda svårigheter. När de sakkunniga likväl måste göra vissa

uttalanden i nu angivna spörsmål, vore de sakkunniga väl medvetna örn de

ovisshetsmoment, som inrymdes i dylika förutsägelser.

Sedan härefter i promemorian lämnats en närmare redogörelse för hit
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 352.

9

tillsvarande vägkostnader och deras finansiering, ha de sakkunniga upptagit

till behandling spörsmålet om beräkning av de vägkostnader

som skulle täckas av automobilskattemedel. 1 sistnämnda

hänseende ha de sakkunniga ansett, att de vid beräkning av den automobilbeskattning,

som erfordrades för att täcka motorfordonstrafikens skäliga

andel av vägkostnaderna, borde utgå från de ställningstaganden av statsmakterna,

som för närvarande bestämde automobilskattemedlens användningsområde.

Enligt de sakkunniga borde såsom utgångspunkt för beräkningarna

antagas, att balans mellan automobilskatteinkomster och väghållningskoslnader

skulle åvägabringas vid den tid, då motorlordonstrafiken

uppnådde samma omfattning som under budgetåret 1938/39. Med utgångspunkt

från de faktiska vägliållningskostnaderna under kalenderåret 1938 och

efter olika korrigeringar av de härvid erhållna kostnadsbeloppen — bl. a. med

hänsyn till ändringarna i prisnivån — hade de sakkunniga kommit lill den

slutsatsen, att för täckande av kostnaderna för vägväsendet vid normal

fredstrafik måste genom beskattning av motorfordonstrafiken uttagas ett årligt

belopp om 198,8 miljoner kronor.

De sakkunniga ha vidare verkställt en undersökning av utvecklingen

av motorfordon sbeståndet efter år 192 5. Enligt denna undersökning

funnos år 1939 i automobilregistret införda omkring 180 000 personbilar,

63 000 lastbilar, 7 800 släpvagnar och 5 100 omnibussar. Motsvarande

siffror vörö den 1 juli 1945 omkring 39 900 personbilar, 38 200 lastbilar,

8 400 släpvagnar och 3 900 omnibussar. Vad särskilt anginge personbilarna —

av vilka f. n. omkring 120 000 voro upptagna i beredskapsregistret — syntes

enligt de sakkunniga anledning föreligga att, under förutsättning av fortbestående

goda konjunkturer, räkna med att antalet i gång varande personbilar

efter kort tid — måhända redan omkring den 1 januari 1948 eller i varje fall

under första halvåret 1948 — komme upp i ungefär samma storlek som vid

1939 års slut, 180 000, eller i varje fall till omkring 170 000. Under tiden från

och med år 1948 syntes en ökning av antalet personbilar med 14 000—15 000

per år kunna förväntas; och i följd härav skulle antalet personbilar år 1953

kunna beräknas till cirka 250 000 eller i runt tal en personbil per 25 invånare.

I fråga om lastbilsparken kunde enligt de sakkunnigas mening antagas, att

lastbilarnas antal den 1 juli 1947 komme att uppgå till omkring 60 000. Under

åren närmast efter år 1947 komme antagligen att inträda en viss förskjutningav

lastbilsparken bl. a. i så måtto, att vissa transporter komme att överföras

från lastbilar i icke yrkesmässig trafik till sådana bilar i yrkesmässig trafik

och att lättare lastbilar komme att ersätta tyngre sådana bilar. Vad anginge

omnibussarnas antal beräknade de sakkunniga, att inom en tid av 2 år antalet

omnibussar komme att åter uppgå till 5 000. Enligt de sakkunnigas mening

kunde prognoserna beträffande återuppbyggnaden av 1''ordonsparken

sammanfattas sålunda, att en dylik återuppbyggnad syntes vara alt förvänta

under tiden fram lill utgången av år 1947 eller under första halvåret 1948.

Då det gällde att bedöma den gradvisa utvecklingen av den registrerade fordonsparken

under mellantiden fram till dess förkrigsnivån uppnåtts mötte

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

särskilda svårigheter. De sakkunniga hade dock ansett sig böra antaga, att

därest flytande bränsle kunde tillhandahållas fr. o. m. den 1 januari 1946

utan behovsprövning, antalet i gång varande fordon under första halvåret

1946 skulle utgöra omkring 105 000, vilken siffra under tiden den 1 juli 1946

—den 30 juni 1947 kunde beräknas stiga till 180 000.

Beträffande drivmedelsförbrukningen ha de sakkunniga efter

verkställda undersökningar funnit, att förbrukningen av flytande drivmedel

för motorfordon under budgetåret 1938/39 kunde uppskattas till omkring

773 miljoner liter. Denna kvantitet beräknades motsvara förbrukningen av

flytande bränsle vid normal fredstrafik.

Vad angår frågan om avvägningen mellan fordonsskatt

och drivmedelsskatt ha de sakkunniga hänvisat till att vid 1938

års översyn av automobilbeskattningen den principen tillämpades, att skatten

borde drabba de olika fordonskategorierna såvitt möjligt i förhållande till

den vägslitning de förorsakade. Erfarenheterna från tillämpningen av de under

år 1938 fastställda beskattningsreglerna syntes icke ha givit anledning till

befogade anmärkningar vare sig i fråga om fördelningen av beskattningen å

drivmedlen respektive fordonen eller beträffande avvägningen av fordonsskatten

mellan de olika fordonsslagen och mellan fordon av olika tjänstevikt.

Då de sakkunniga icke vore i tillfälle att nu ingå i någon mera djupgående

undersökning av förevarande avvägningsspörsmål, ville de sakkunniga för

sin del förorda, att vid den framtida tidpunkt, då motorfordonsbeståndet blivit

i sådan omfattning förnyat, att de huvudtyper av motorfordon kunde urskiljas,

som komme att ingå i fordonsbeståndet vid återinträdd normal fredstrafik,

praktiska prov verkställdes med dessa fordonstyper för vinnande av upplysning

angående olika automobiltypers vägslitning. Vidare borde undersökningar

företagas rörande automobilbeskattningens verkningar i skilda avseenden.

I avvaktan på att förhållandena medgåve företagande av undersökningar

av nu antytt slag ansåge de sakkunniga, att vid återgång å förevarande

område till den beskattning, som påkallades för fredsförhållanden,

de före krigsutbrottet gällande principerna för fördelningen av automobilbeskattningen

mellan skatt å drivmedlen och skatt å fordonen samt för

avvägningen och fördelningen av fordonsskatterna mellan olika fordonsslag

och fordonstyper borde tills vidare vinna tillämpning i den omfattning detta

läte sig göra vid uttagande av de skatteintäkter av motorfordonstrafiken, som

vid varje särskild tidpunkt kunde finnas erforderlig.

I sakkunnigbetänkandet har behandlats jämväl frågan om inblandning

av sulfitsprit i bensin. Enligt de sakkunniga kunde det

för vinnande av avsättning av betydande kvantiteter sulfitsprit, måhända

årskvantiteter om upp till 65—70 000 kubikmeter — bliva erforderligt med

föreskrift om tvångsinblandning av sulfitsprit i bensin för tiden fram till

maj 1954. Vidare kunde man räkna med att prisläget å sulfitspriten komme

att ligga så högt, att den nu gällande skattebefrielsen måste tänkas fortbestå.

Den minskning i intäkterna av automobilskattemedel, som sålunda

kunde uppkomma till följd därav att i stället för bensin i viss omfattning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 352.

11

motorsprit kunde komma till användning, borde emellertid enligt de sakkunnigas

mening gottgöras automobilskattemedlen genom särskilda tillskott av

andra statsmedel.

De sakkunnigas förslag till ändringar i beskattningen av

motorfordonstrafiken innebär å ena sidan avskaffandet av tilläggsskatterna

å bensin och brännolja samt å andra sidan en höjning av såväl

fordonsskatten som de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor. Enligt

de sakkunnigas uppfattning erfordrades för att vägkostnaderna skulle täckas

av inkomster av automobilbeskattningen, att inkomsterna vid normal fredstran

höjdes med 63,6 miljoner kronor, vilket belopp motsvarade 47 procent

av de under budgetåret 1938/39 influtna automobilskattemedlen. I enlighet

härmed och då en genomsnittlig höjning av skatterna med sistnämnda

procenttal icke i praktiken läte sig göra, föreslogo de sakkunniga, att

skatterna å bensin och brännoljor höjdes med 50 procent samt att fordonsskatten

höjdes med belopp varierande mellan 37,5 och 42,9 procent av nu utgående

skatt. Fordonsskatten skulle sålunda utgöra för motorcykel utan bivagn

21 kronor eller, om tjänstevikten överstege 75 kg, 28 kronor och för

motorcykel med bivagn 42 kronor. För automobiler med ringar av mjuk kautschuk

skulle grundavgiften utgå med 70 kronor och skatten i övrigt utgöra

20, 25 och 22 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av tjänstevikten hos

respektive personbil, lastbil och omnibus, dock med avdrag av 900 kg. För

automobil med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk skulle fordonsskatten

utgöra 70 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av automobilens

tjänstevikt. I fråga om släpvagnar skulle de nu gällande skattebeloppen om

40, 80, 120, 140 och 160 kronor höjas till respektive 56, 112, 168, 196 och 224

kronor. För lastbil, som försetts med boggianordning för bruk av personbilsringar,

skulle enligt förslaget skatten utgöra 70 kronor i grundavgift samt

därutöver 25 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av bilens tjänstevikt minskad

med 1 100 kilogram. Vidare borde den skatt, som utginge enligt kungörelsen

den 18 november 1932 (nr 529) om särskild skatt i vissa fall för användande

i trafik av icke registrerade motorfordon m. m., höjas med 40 procent

till 140 kronor för automobil, 28 kronor för motorcykel och 70 kronor för

släpvagn, allt för år räknat. Därjämte skulle bensinskatten höjas från 12 till

18 öre för liter och skatten å brännoljor från 9 till 14 öre för liter. Med de nu

föreslagna skattesatserna beräknade de sakkunniga, att vid åter inträdd normal

fredstrafik skulle per år inflyta tillhopa 198,7 miljoner kronor. De sakkunniga

ansåge det möjligt att — därest de föreslagna ändringarna trädde i

kraft den 1 januari 1946 — intäkterna av automobilskattemedel redan från

samma tidpunkt skulle i stort sett förslå att täcka de för tiden därefter belöpande

utgifterna för vägväsendet. Skulle under övergångstiden, intill dess

motorfordonstrafiken nått förkrigsvolym, inkomsterna av automobilbeskattningen

icke helt svara mot vägväsendets krav på medel, ansåge de sakkunniga,

att brist som sålunda kunde för begränsad tid uppstå, komme att kunna utfyllas

med de överskott å denna skattetitel, som kunde förväntas uppkomma

efter det motorfordonstrafiken åter nått full fredsmässig omfattning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Slutligen ha de sakkunniga i sitt betänkande behandlat vissa särskilda

beskattningsfrågor, nämhgen spörsmålen om beskattningen av dels

elektriskt drivna fordon, dels fordon, vilka framfördes med metangas eller

annan gas som icke alstrades av bensin eller brännolja, och dels släpvagnar

och påhängsvagnar. De sakkunniga ha ifrågasatt, huruvida icke dessa frågor

borde göras till föremål för särskild utredning snarast möjligt.

Departementschefen. De av krigsförhållandena föranledda särskilda restriktionerna

på motorfordonstrafikens område kunna förväntas inom en

snar framtid bliva upphävda eller i allt fall väsentligen mildrade. Det torde

därför vara lämpligt att nu upptaga till omprövning frågan om beskattningen

av motorfordonstrafiken.

Sedan länge har tillämpats den principen att motorfordonstrafiken skall

genom särskild beskattning gälda den kostnad, som denna trafik orsakar

vägväsendet. Visserligen har berörda princip icke kunnat upprätthållas under

krigsåren men anledning torde saknas att vid utformningen av de beskattningsregler,

som vid åter inträdande fredsförhållanden böra gälla med avseende

å motorfordonstrafiken, tillämpa annan princip än den nyss nämnda.

Såsom de sakkunniga framhållit är man vid beräknandet av de automobilskattemedel,

som under de närmaste åren erfordras för att täcka de under

samma tid uppkommande kostnaderna för vägväsendet, hänvisad att ställa

vissa prognoser i fråga örn bland annat vägkostnaderna, motorfordonsbeståndets

utveckling och förbrukningen av flytande drivmedel. Svårigheten att i

nuvarande läge ställa dylika prognoser är uppenbar och jag behöver knappast

framhålla den osäkerhet som måste vidlåda de gjorda beräkningarna.

Den kostnad för vägväsendet, som bör gäldas medelst beskattning av motorfordonstrafiken,

uppskattas av de sakkunniga till omkring 200 miljoner

kronor om året. Vidare ha de sakkunniga ansett sig kunna räkna med att

under senare halvåret 1947 eller eventuellt något in på år 1948 en återgång

till den trafikvolym, som förefanns under åren närmast före kriget, skulle

komma att äga rum, och att vid normal fredstrafik förbrukningen av flytande

bränslen skulle utgöra omkring 773 miljoner liter per år. Med utgångspunkt

från dessa antaganden ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att för

täckande av de beräknade årliga vägkostnaderna å omkring 200 miljoner

kronor skulle erfordras en höjning av fordonsskatten med cirka 40 procent

och av de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor med 50 procent. De

sakkunniga förutsätta härvid, att de under kriget införda tilläggsskatterna å

flytande bränsle avskaffas.

Mot de beräkningar, som ligga till grund för de sakkunnigas förslag om

höjning av fordonsskatten och den ordinarie drivmedelsskatten, anser jag

mig icke kunna framföra någon erinran. Självfallet kunna dessa beräkningar

endast i stort angiva den antagliga utvecklingen under den närmaste framtiden.

Om beräkningarna sålunda ha en provisorisk karaktär, blir detsamma

fallet med en företagen avvägning av skattesatserna. Det förslag till höjning

av olika skattesatser, som de sakkunniga framlagt, anser jag mig sålunda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

13

kunna biträda i avvaktan på att en sådan stabilisering av motorfordonstrafiken

hinner inträda som kan göra det möjligt att på säkrare grunder bedöma

både det samlade behovet av skatteintäkter och avvägningen mellan

olika skatteformer.

De nu ifrågasatta ändringarna av beskattningsreglerna rörande motorfordonstrafiken

torde om möjligt böra genomföras från och med den 1 januari

1946. I fråga om tidpunkten för skattesänkningens ikraftträdande må emellertid

erinras örn att de nuvarande höga priserna å bensin och brännoljor

icke äga direkt samband med skattesatserna utan ingå såsom ett led i ransoneringsförfarandet.

Därest knappheten å drivmedel kommer att bestå, är det

därför icke utan vidare givet, att en skattesänkning skulle resultera i sänkta

drivmedelspriser. Därest varutill gången skulle medgiva en prissänkning, böra

å andra sidan skattesatserna icke få hindra en prisreducering. Det nu anförda

torde böra föranleda, att de föreslagna ändringarna förklaras skola

träda i kraft å dag som Kungl. Maj:t bestämmer.

De ifrågasatta ändringarna i drivmedelsbeskattningen innebära, att de nu

utgående skatterna sänkas för bensin med 19 öre för liter och för brännoljor

med 11 öre för liter. För att icke grossister, återförsäljare och detaljister,

vilka vid ändringarnas ikraftträdande inneha lager av bensin och brännoljor,

skola tillskyndas opåräknade förluster i följd av de ändrade skattesatserna,

synes restitution av redan erlagd drivmedelsskatt för dylika lager

böra medgivas. Frågan om ersättning för inbetald drivmedelsskatt till den

del skatten överstiger de nu föreslagna beloppen torde emellertid kunna på

ett praktiskt sätt regleras av statens bränslekommission genom dess clearingkassa

för drivmedel. Bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda erforderliga

föreskrifter härutinnan torde böra utverkas hos riksdagen.

I enlighet med det nu anförda lia inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt;

2) förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit; samt

4) förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr

U2) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Dessa författningsförslag torde böra underställas riksdagens prövning. Erforderligt

antal exemplar av sakkunnigbetänkandet torde därvid böra ställas

till vederbörande utskotts förfogande.

Den av de sakkunniga tillstyrkta ändringen av kungörelsen den 18 november

1932 (nr 529) örn särskild skatt i vissa fall för användande i trafik av icke

registrerade motorfordon m. m. torde jag senare la anmäla.

Frågan örn särskilda regler för beskattning av elektriskt drivna fordon,

av fordon vilka framdrivas med metangas eller annan gas, som icke alstras

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

av bensin eller brännolja, samt av släpvagnar och påhängsvagnar är jag

icke beredd att nu taga ställning till. I likhet med de sakkunniga anser jag

att sistnämnda fråga bör göras till föremål för särskild utredning.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels antaga nyssnämnda, under 1)—4) upptagna författningsförslag,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att beträffande sådana

för försäljning avsedda myckenheter drivmedel, för vilka

drivmedelsskatt erlagts enligt hittills gällande bestämmelser,

meddela föreskrifter om restitution av den del av skatten,

som motsvarar den föreslagna skattesänkningen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Westerlind.

458688. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1945:62 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 s. 1 i texten