Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens avveckling

1945-11-02 · 26 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:376, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens avveckling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 376.

1

Nr 376.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda bestämmelser angående inventering

av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling; given Stockholms slott den

2 november 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående

inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 376.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 376.

Förslag

till

förordning nied särskilda bestämmelser angående inventering av

varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som är pliktig att föra handelsböcker, skall i det inventarium,

som upprättas vid utgången av år 1945 eller, om räkenskapsåret icke

sammanfaller med kalenderår, vid utgången av det räkenskapsår, som närmast

därefter går till ända, för varje i lagret ingående post av tillgångar, avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse, angiva anskaffningsvärdet

eller dagspriset vid bokslutstillfället (återanskaffningsvärdet); dock att

skattskyldig som så önskar i stället må angiva utförsäljningspriset, under

förutsättning att anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet kan på tillförlitligt

sätt framräknas med utgångspunkt från det sålunda angivna priset.

Har skattskyldig vid tidigare inventeringar regelmässigt tillämpat annan

tillförlitlig värderingsmetod än * första stycket sägs, må den skattskyldige

även vid ifrågavarande inventering angiva värdena enligt nämnda metod,

under förutsättning att anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet å inneliggande

varulager kan på tillförlitligt sätt framräknas med utgångspunkt

från de i inventariet angivna värdena.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §•

Å inventarium, som i 1 § avses, skola två i inventeringen deltagande personer

teckna en på heder och samvete avgiven försäkran att vid inventeringen

icke någon lagertillgång uppsåtligen undantagits. Har den skattskyldige

ensam företagit inventeringen, må dock försäkran som nu sagts undertecknas

av honom ensam.

3 §■

Har skattskyldig icke vid upprättande av inventarium, varom i 1 § förmäles,

iakttagit föreskrifterna i denna förordning, skall vid den taxering till

krigskonjunkturskatt, som må komma att åsättas för inkomstökning under

år 1945, av vederbörande taxeringsintendent lämnad uppgift angående varulagrets

förkrigs värde äga vitsord, där ej den skattskyldige visar att lagret

haft annat värde.

4 §■

Har någon, med vetskap örn att samtliga lagertillgångar icke upptagits i

skattskyldigs inventarium, därå tecknat försäkran som i 2 § sägs, straffes

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 376.

3

Har någon, utan att hava undersökt inventariets fullständighet i den omfattning

som skäligen kan fordras, därå tecknat försäkran som nyss sagts,

dömes, därest lagertillgång uteslutits ur inventariet, till straff varom i första

stycket förmäles.

5 §•

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

6 § ‘.

Vad i denna förordning stadgas äger icke tillämpning beträffande systembolag

som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget

vin- och spritcentralen eller aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,

ej heller beträffande annat aktiebolag från vilket utdelningen i sin helhet

tillfaller staten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Anvisningar

till 1 §.

Som exempel på annan värderingsmetod som, därest den tidigare regelmässigt

använts, må tillämpas vid ifrågavarande inventering må nämnas värdering

till förkrigspris eller värdering till fasta styckepris. Förutsättning härför

är emellertid, att anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet kan på tillförlitligt

sätt framräknas med utgångspunkt från de angivna värdena.

I denna paragraf föreskrivna värderingsbestämmelser skola iakttagas vid

inventeringen, men betaga icke den skattskyldige rätt alt verkställa nedskrivning

av de angivna värdena. Sådan nedskrivning skall öppet redovisas i inventariet.

Vid redovisningen av varulagret i inventariet bör skattskyldig uppdela detsamma

i huvudgrupper med angivande av grunderna för de olika gruppernas

värdering. Uppdelningen bör — för att underlätta ifyllandet av vederbörligt

deklarationsformulär — lämpligen ske i enlighet med nedanstående

tablå.

V arugrupp

Anskaffnings- eller återanskaff- ningsvärde

Förkrigsvärde

Bokfört värde

Varor

Kuranta varor av förkrigskvalitet......

Kontraherade, ej levererade varor

Övriga förbrukningsartiklar............

........1................................

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 376-

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 november

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Erlander, Danielson, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

särskilda bestämmelser angående inventering av varulager i samband med

avveckling av krigskonjunkturbeskattningen samt anför därvid.

Inledning.

Förordningarna örn krigskonjunkturskatt äro så konstruerade att lagervärderingen

utövar ett avgörande inflytande på beskattningen. Under de år

taxering till krigskonjunkturskatt hittills förekommit hava de uppgifter, som

de skattskyldiga lämnat angående sina varulager, i regel godtagits. En kontroll

av dessa uppgifters riktighet skulle nämligen hava varit synnerligen tidsödande,

särskilt med hänsyn till primäruppgifternas stora omfattning och skiftande

art. En bidragande orsak till att de skattskyldigas uppgifter om lagervärderingarna

endast undantagsvis blivit föremål för närmare undersökning

har varit, att denna kontroll hittills utan större olägenhet kunnat eftersättas

till förmån för angelägnare arbetsuppgifter. Om nämligen lagret för ett visst

beskattningsår upptagits för lågt, har man hittills kunnat räkna med att den

obehöriga nedskrivningen av varulagret skulle komma att framtagas till beskattning

under ett senare beskattningsår.

I och med krigskonjunkturskattens avveckling kommer emellertid saken i

ett helt annat läge. Örn varulagret vid den sista taxeringen till krigskonjunkturskatt

upptages till för lågt värde och denna värdering godtages vid taxeringen,

kommer den mervinst, som använts till den obehöriga nedskrivningen,

aldrig att upptagas till krigskonjunkturbeskattning.

Den skattskyldige har haft två möjligheter att genom åtgärder i samband

med varulagervärderingen undantaga mervinster från krigskonjunkturbeskattning.

Den skattskyldige har sålunda kunnat underlåta att i inventariet

upptaga delar av lagerbeståndet eller värdera lagret till priser, som un
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

5

derstigit de lägsta värden, till vilka lagret enligt förordningarna om krigskon

junkturskatt fått värderas.

I ett flertal yttranden från länsstyrelserna över 1944 års allmänna skattekommittés

förslag till avveckling av krigskonjunkturbeskattningen (SOU

1944: 62) har framhållits, att de skattskyldigas uppgifter angående varulagren

lämnat mycket övrigt att önska. I mindre oell medelstora handelsföretag

hade vinsterna sålunda stundom utjämnats mellan de olika beskattningsåren

genom att olika grunder för värdering av lagertillgångarna kommit till användning

under olika år. Att konstatera detta ställde sig särskilt svårt i de

fall då s. k. individuell lagervärdering tillämpades, vilket vore fallet i ett flertal

branscher. Det gåves uppenbarligen här rika tillfällen till subjektiva bedömanden,

vilka kunde utnyttjas för vinnande av lättnad i beskattningen i

samband med krigskonjunkturskattens avveckling.

Då det sålunda synes erforderligt med särskilda kontrollåtgärder i samband

med krigskonjunkturbeskattn,ingens avveckling, har jag under hand

uppdragit åt centrala krigskonjunkturskattenämnden att — med utgångspunkt

från att krigskonjunkturskatt icke skall uttagas för merinkomster,

som hänföra sig till tid efter 1945 års utgång — utarbeta förslag till erforderliga

kontrollbestämmelser. I enlighet härmed har centrala krigskonjunkturskattenämnden

överlämnat en den 20 september 1945 dagtecknad skrivelse

innehållande förslag till särskilda bestämmelser angående inventering av

varulager vid slutavräkningen i samband med den tillämnade avvecklingen

av krigskonjunkturbeskattningen.

Efter remiss hava yttranden över förenämnda skrivelse avgivits av kammarrätten,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg

och Sveriges industriförbund), Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

samtliga län, mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruks förbund samt kooperativa

förbundet. Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund

hava därvid åberopat ett yttrande i ämnet, som avgivits av delegerade utsedda

av Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, svenska

bankföreningen och svenska försäkringsbolags riksförbund.

Handelskammaren i Gävle samt Sveriges redareförening hava jämväl inkommit

med yttranden över ifrågavarande skrivelse.

Centrala krigskon junkturskatt enämndens förslag.

För att i möjligaste mån skapa garantier för alt hela lagret medtages i inventariet

föreslår centrala krigskonjunkturskattenämnden, att samtliga bokföringspliktiga

skattskyldiga skola åläggas att vid inventeringen den 31 december

1945 -—• eller, i de fall räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår,

vid utgången av det första räkenskapsår, som därefter går till ända —

låta inventariet eller i förekommande fall upprättade inventeringslistor un
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

dertecknas av två i inventeringen deltagande personer. Dessa skola enligt

förslaget vitsorda att, såvitt för dem är känt, icke några lagertillgångar undantagits

vid inventeringen. De personer, vilka sålunda skola styrka att den

i inventariet uppgivna lagerkvantiteten överensstämmer med den verkliga,

skola om möjligt utväljas bland dem, som dagligen syssla med lagrets bokföring

och förvaltning.

För att hindra alt inneliggande varulager värderas för lågt föreslår nämnden

vidare, att de skattskyldiga skola åläggas att i inventariet uppgiva antingen

anskaffningskostnaden å inneliggande varor eller priset vid bokslutstillfället,

örn detta är lägre än anskaffningskostnaden.

Skyldigheten att inventera enligt nyssnämnda princip torde emellertid, enligt

vad nämnden uttalar, för flertalet företagare innebära ett mycket betydande

merärbete och borde därför icke påfordras i andra fall än då det med

hänsyn till kontrollen vore oundgängligen nödvändigt. Med avseende härå

och då skattskyldig med välordnad bokföring ofta torde kunna i annan ordning

prestera en tillfredsställande utredning örn de förhållanden varom här

vore fråga borde möjlighet givas till befrielse från skyldigheten att verkställa

inventering enligt de föreskrifter, vilka i allmänhet borde gälla. Sådan

befrielse borde regelmässigt kunna medgivas företag med bokföring som nu

sagts, men torde även kunna medgivas i andra fall exempelvis beträffande

företagare som uppenbarligen icke kunde ifrågakomma till krigskonjunkturbeskattning

i sammanhang med avvecklingen Det borde ankomma å vederbörande

taxeringsintendent att avgöra huruvida sådan befrielse må kunna

äga rum.

Slutligen framhåller nämnden att vid redovisningen av varulagret en uppdelning

därav i vissa huvudgrupper skulle vara av värde ur kontrollsynpunkt.

Sålunda borde särskilt upptagas kuranta varor, okuranta varor, ersättningsvaror

(utom bränsle) samt bränsle. Upptoges okuranta varor borde angivas

i vad mån en lägre värdering föranletts av att varorna icke vöre kuranta.

I fråga om andra lagertillgångar, således kuranta varor (inklusive fullgoda

förbrukningsartiklar), borde grunderna för värderingen angivas i deklarationen.

Särskild uppgift borde lämnas rörande kontraherade men icke levererade

varor, i den mån dylika kontrakt påverkat bokslutet. Därvid borde

uppgift även lämnas örn det i kontraktet avtalade priset samt därå verkställda

nedskrivningar jämte motivering för dessa.

Beträffande var och en av de nyss angivna skilda varugrupperna borde

enligt nämndens mening i deklarationen angivas, i vad mån de hänförts till

den mot förkrigslagret svarande varukvantiteten eller inginge i lagerökning.

Nämnden föreslår, att uppgifterna i deklarationerna till krigskon junkturskatt

upptagas enligt följande tablå:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

7

Varugrupp

Lager vid 2:a förkrigs- inkomstårets utgång

Lager vid beskatt- ningsårets utgång

Lagerökning resp.

-minskning

Förkrigs-

pris

Bokf.

värde1

Förkrigs-

pris

Bokf.

värde

Förkrigs-

pris2

Beräknat

efter

krigspris

1

2

3

4

6

6

7

Ersättningsvaror (Utom

Kontraherade, ej leverera-

Summa kr.

Lagrets värde för krigskonjunkturskattetaxering (kol. 3 + kol. 7) Kr ............

Bokfört värde (kol. 5)........................................ Kr ............

Ej tillåten nedskrivning av lagret............................. Kr ............

1 Behöver ej specificeras.

2 = kol. 4 minus kol. 2.

Nämnden uttalar vidare, att med hänsyn till vikten av att de skattskyldiga

vid den sista taxeringen till krigskonjunkturskatt icke undandroge sig

skatt genom en mot förordningen stridande värdering av varulagret en

granskning av de skattskyldigas inventarier eller andra handelsböcker syntes

böra tillgripas i större utsträckning än förut, varför taxeringsmyndigheterna

borde beredas möjlighet att för ändamålet anlita sakkunnig hjälp utöver vad

som hittills varit fallet.

Tre reservanter inom centrala krigskonjunkturskattenämnden (direktören

H. Ohlin, revisorn O. Jelf samt direktören B. Ljungberger) hava uttalat en

i vissa delar avvikande uppfattning om vilka bestämmelser som i förevarande

avseende äro erforderliga och lämpliga.

Reservanterna påpeka, att en hel del handelsföretag visserligen redan nu

verkställde sin inventering med utgångspunkt från anskaffningspriset, men

att en sådan inventeringsmetod sällan eller aldrig tillämpades inom industriföretagen.

Det funnes därför anledning att förmoda att även med den möjlighet

till dispens, som föreslagits, ett stort antal företagare genom de föreslagna

bestämmelserna skulle komma att åläggas ett betydande merarbete. Detta

skulle dock kunna anses motiverat, örn det material, som därigenom ställdes

till taxeringsmyndigheternas förfogande, i nämnvärd grad kunde öka myndigheternas

möjligheter till kontroll av varulagrets värdering, vilket emellertid

enligt reservanternas förmenande icke torde vara fallet.

Reservanterna framhålla vidare, att enligt 1944 års allmänna skattekominittés

förslag till avveckling av krigskonjunkturbeskattningen den genomsnitlliga

anskaffningskostnad, som skall anses utgöra efterkrigspris, eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

det s. k. E-priset skulle vara den norm efter vilken varorna skulle värderas

vid slutavräkningen. E-priset syntes icke kunna anknytas till nuvarande anskaffningspris

utan endast till förkrigsprisen; detta på grund av att priserna

utvisade mycket olika utveckling för olika varor. En uppgift örn anskaffnings-

eller dagspris saknade i regel värde på grund av att den offentliga

statistiken och däri intagna indices avsåge ett allt för litet antal varuslag för

att man skulle kunna göra ens en approximativ omräkning till förkrigspris

pa basis av dessa indices. Därtill komme att en hopräkning av anskaffningsoch

nupris måste bliva vilseledande. Örn lagret av inköpta varor vid inventeringstillfället

till väsentlig del inköpts under senare delen av år 1945 bleve förhållandet

mellan anskaffningskostnad och förkrigspris ett helt annat än om

varorna inköpts tidigare. De uppgifter, som enligt nämndens förslag skulle

lämnas i inventariet, skulle sålunda endast tjäna till vägledning vid granskning

av inventariet post för post. Med hänsyn till att sådan granskning endast

kunde tänkas ske i ett begränsat antal fall, komme de skattskyldiga att belastas

med ett betydande merarbete och dryga kostnader för att få fram ett

material, som av taxeringsmyndigheterna endast i ringa mån kunde utnyttjas.

Enligt reservanternas mening borde kontrollen inriktas på granskning av

de skattskyldigas inventarier i större utsträckning än tidigare. Då det understundom

kunde vara av betydelse att hava tillgång till uppgift om anskaffnings-

eller tillverkningskostnad, föresloges att de skattskyldiga skulle vara

beredda att utan nämnvärd tidsutdräkt lämna upplysning i detta hänseende

beträffande vid kontrollen särskilt utpekade inventarieposter. Lämplig påföljd

syntes böra stadgas för det fall en skattskyldig visade uppenbar tredska

vid fullgörande av denna uppgiftsskyldighet. Vid redovisningen av varulagret

borde detsamma uppdelas i vissa grupper.

Remissyttrandena.

Samtliga remissinstanser hava framhållit, att taxeringsutfallet vid den

ifrågasatta avvecklingen av krigskonjunkturbeskattningen vöre i hög grad

beroende av att lagervärderingen företoges på ett rätt sätt och att kontrollåtgärder

givetvis vore oundgängliga för åstadkommande av en jämlik och

rättvis taxering. Några delade meningar om behovet av bestämmelser, som

innebure större möjligheter till kontroll av lagervärderingen än som nu företunnes,

hava icke kommit till uttryck i remissyttrandena.

Några myndigheter hava särskilt understrukit bristfälligheterna

i de uppgifter, som av de skattskyldiga hittills lämnats

till ledning för bedömning av lagervärderingen.

Sålunda har länsstyrelsen i Jönköpings län anfört:

Vid de bokföringsgranskningar, som verkställts hos skattskyldiga inom

länet, har det visat sig, att de inventarielistor, som upprättats över det vid

bokslutstillfället inneliggande varulagret i stor utsträckning varit otillfredsställande.

Inventeringen har ofta varit mycket summarisk och inventeringshstorna

till följd härav mycket ofullständiga. I vissa fall torde någon invente
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 376.

ring överhuvud taget icke hava ägt ruin. De skattskyldiga inse manga gånger

icke vikten av, att samtliga lagertillgångar upptagas vid inventeringen och

att förteckningen över varulagret är detaljerad och noggrant upprättad. Särskilt

framträdande äro ifrågavarande brister hos mindre och medelstora industriidkare,

trävaruhandlare m. fl. Bokföringslagen innehåller visserligen

tämligen utförliga bestämmelser örn det inventarium, som skall upprättas vid

varje bokslut, men många rörelseidkare synas sakna kännedom om bestämrneiserna

i bokföringslagen. Att brott mot bokföringslagen i och för sig icke

medför någon påföljd, torde säkerligen vara en av orsakerna till att föreskrifterna

i lagen många gånger ej efterlevas. Åtgärder för åstadkommande

av noggrannare inventering och tillförlitligare varulagerförteckningar äro därför

i och för sig välbetänkta.

Länsstyrelsen i Blekinge län har anfört:

Endast i enstaka fall torde de skattskyldigas varulagerlistor ha underkastats

en mera ingående granskning under de år krigskonjunkturskatt utgått.

I de få fall då bokföringsgranskning i här berörda avseenden företagits inom

länet ha emellertid betydande fel värderingar av lagren iakttagits. I vissa fall

lia såsom inköp bokförda, ännu icke mottagna varor uteslutits i lagerförteckningarna,

i själva produktionsapparaten befintliga partier av råvaror och

halvfabrikat icke upptagits i listorna, kvaliteterna genomgående bedömts såsom

låga o. s. v. Vidare har särskilt beträffande företag inom minuthandeln

observerats, att lagerförteckningarna i åtskilliga fall icke innehålla uppgifter

örn olika varupartiers sortiment och om olika kvaliteters prisklass. Varubeteckningarna

äro icke sällan så otillfredsställande, att man icke kan identifiera

varan eller kvaliteten. Med hänsyn till sålunda konstaterade förhållanden

samt till att man har anledning räkna med en tendens hos de skattskyldiga

att vid inventeringen avvecklingsåret orientera varornas kvalitet och förkrigsvärde

nedåt, är det uppenbart, att mycket stora krav måste ställas på

den förestående sista inventeringen före krigskonjunkturskattetaxeringens

upphävande, örn icke betydande belopp skola undgå beskattning.

Mellankommunala prövning snämnden har uttalat, att de inventeringslistor,

som regelmässigt utgjorde underlag för de i företagens inventarier angivna

lagervärdena, ofta upprättades så att de icke gåve tillräcklig vägledning

för bedömande av de i krigskonjunkturskattedeklarationerna angivna förkrigsvärdena

å varulager.

Vad angår de regler, som föreslagits i syfte att skapa garanti för att

lagrets kvantitet i görligaste mån rätt uppgives i inventariet,

äro remissinstanserna i huvudsak ense om värdet av dylika bestämmelser.

Flertalet remissinstanser ansluter sig utan reservation till centrala

krigskonjunkturskattenämndens förslag.

Kammarrätten, kommerskollegium, delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl., handelskammaren i Gävle, Sveriges grossistförbund och länsstyrelsen i

Gotlands län — vilka icke hava haft något att erinra mot förslaget i princip

— hava emellertid uttalat att vissa småföretagare icke borde åläggas skyldighet

att låta sitt inventarium bestyrkas av två personer.

Sålunda hava delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anfört:

Vad först angår de av nämnden föreslagna åtgärderna för förhindrande

av att en del av det inneliggande lagret icke upptages i inventariet, anse vi

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

dessa åtgärder lämpliga och väl motiverade. För ett välskött företag med

ordnad bokföring torde åtgärden att på föreslaget sätt bestyrka inventeringslistorna

i allmänhet icke vålla nämnvärda svårigheter och merarbete. Av

skrivelsen synes emellertid icke klart framgå, huruvida avsikten är att även

mindre rörelseidkare, vilka icke använda sig av särskild i rörelsen anställd

personal, skulle vara skyldiga att anskaffa bevis från utomstående personer

rörande riktigheten av inventeringen. Vi förutsätta att så icke är avsikten utan

att i dylika fall den skattskyldiges egen bekräftelse skall vara tillräcklig. Det

skulle givetvis understundom möta svårigheter för en mindre rörelseidkare

att anskaffa särskilda biträden vid inventeringen med uppgift att bestyrka

dess riktighet i förevarande avseende. Då därtill kommer, att företag av den

storleksordning, varom här är fråga, i allmänhet icke torde haft så hög inkomst,

att taxering till krigskonjunkturskatt kan ifrågakomma, böra de blivande

bestämmelserna enligt vår mening utformas så, att därav klart framgår,

att den skattskyldiges egen bekräftelse av inventeringens riktighet är

tillfyllest, då denne icke haft tillgång till personal, som kunnat deltaga i inventeringen.

Eljest måste uppenbarligen särskilda anvisningar meddeias, hur

den skattskyldige i ett dylikt fall skall förfara. En utväg ur svårigheterna vöre

måhända, att denne inom viss tid före bokslutsdagen bereddes tillfälle anmäla

förhållandet hos taxeringsintendenten, som efter samråd med vederbörande

taxeringsnämndsordförande eller annan myndighet i orten lämnade anvisning

på lämpligt biträde eller ock meddelade beslut, att annan bekräftelse

av inventeringens riktighet än den skattskyldiges egen försäkran icke erfordrades.

Sveriges grossistförbund har anfört:

Centrala krigskonjunkturskattenämndens förslag till åtgärd för att hindra,

att delar av lagret vid inventering utelämnas, synes vara motiverat. Redan

nu torde det i de flesta företag vara praxis att de i en inventering deltagande

personerna få bekräfta inventeringsböckernas riktighet med sin namnteckning.

Den ifrågasatta åtgärden kommer sålunda i regel icke att förorsaka

näringsidkarna något extraarbete. Även inom de företag, där man icke

tillämpar ovannämnda praxis, torde man utan svårighet kunna genomföra

en förändring i enlighet med nämndens förslag. Frågan uppstår dock, huruvida

en företagare, som ensam sköter sitt företags inventering, skall behöva

anskaffa extra personal för att bekräfta inventeringen. Skäl synes härvid

tala för att företagarens underskrift skall vara tillräcklig, i synnerhet med

hänsyn till att de skattskyldiga av denna kategori, som kunna komma i fråga

vid en avveckling av krigskonjunkturskatten, torde vara mycket fåtaliga.

Luns stp reiser na i Värmlands och Örebro län samt mellankommunala prövningsnåmnden

hava hävdat, att det icke vore lämpligt att ålägga den skattskyldiges

anställda att vitsorda inventariets riktighet.

Sålunda har mellankommunala pr övning snämnden anfört:

Mot den föreslagna bestämmelsen örn på heder och samvete utfärdade intyg

att inga kvantiteter avsiktligt uteslutits vid inventeringen vore intet att

erinra, därest intygen skulle avgivas av de skattskyldiga själva eller av utomstående.

Däremot bör icke komma i fråga att utsätta de skattskyldigas anställda

för sådana pliktkollisioner, som avgivandet av dylika intyg kan tänkas

innebära.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har visserligen funnit den föreslagna

åtgärden med inventering och vitsord av två i inventeringen deltagande personer

mycket värdefull men icke tillräcklig för att förhindra oriktiga upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mnj:ls proposition nr 376.

gifter. Länsstyrelsen ansåge därför att det borde givas möjlighet att i särskilda

fall, där man hade grundad anledning antaga, att varupartier till mera

betydande värde icke medtagits i inventarieförteckning, ålägga vederbörande

att under kontroll av särskilt förordnad person verkställa inventering av

sitt varulager. Med hänsyn till de betydande olägenheter ingrepp av dylikt

slag måste förorsaka företagare, som komme att drabbas därav, borde givetvis

en bestämmelse av antydd art tillämpas med allra största försiktighet.

Fördenskull samt för att vinna likformighet i tillämpningen torde det måhända

böra ankomma på centrala krigskonjunkturskattenämnden att efter

framställning av taxeiingsintendent besluta därom. Då emellertid företagarna

knappast ville utsätta sig för risken av sådana extra bestyr, torde

enbart förefintligheten av den här ifrågasatta bestämmelsen vara tillräcklig

varning till noggrannhet för det stora flertalet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har framhållit liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Kalmar län har för sin del ansett, att effektivaste metoden

vöre att representanter för skattemyndigheterna finge tillfälle närvara vid inventeringen

men ansåge en sådan utväg vara utesluten med hänsyn till de betvdande

kostnader som härigenom skulle drabba det allmänna. Länsstyrelsen

funne därför ingen annan utväg vara möjlig än att låta den skattskyldige

på heder och samvete bestyrka riktigheten av de lämnade uppgifterna.

Beträffande lämpligheten att ålägga de skattskyldiga den av centrala krigskonjunkturskattenämnden

föreslagna skyldigheten att i inventariet lämna

vissa uppgifter till ledning för bedömande av lagervärderingen

hava olika uppfattningar uommit till uttryck i remissyttrandena.

Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser hava i huvudsak förordat

centrala krigskonjunkturskattenämndens förslag.

Sålunda har i en av Överståthållarämbetet åberopad, av t. f. taxeringsintendenten

S. Holdo upprättad promemoria anförts:

Därest bestämmelserna angående valulagervärderingen i samband med

slutavräkningsförfarandet skulle komma att utformas i överensstämmelse

med 1944 års allmänna skaltekommittés förslag, torde de uppgifter angående

varulagret som intagits i centrala krigskonjunkturskattenämndens förslag

vara erforderliga. Men därutöver måste även uppgifter lämnas, som giva

taxeringsmyndigheterna möjlighet att bedöma skäligheten av de uppgivna

förkrigsvärdena. Deklarationerna böra därför även innehålla uppgift beträffande

anskaffningsvärdet å inneliggande lager eventuellt dagsvärdet vid bokslutstillfället

örn detta är lägre. För kontroll av lageruppgifterna i övrigt vöre

därjämte önskvärt, att även uppgifter å anskaffningsvärdet eller dagsvärdet a

inneliggande lager vid räkenskapsårets ingång samt summa varuinköp under

året erhölles, men då alltför stora svårigheter torde möta för många rörelseidkare

att i efterhand framräkna anskaffningsvärdet å ingående lager synes en

sådan uppgiftsskyldighet knappast kunna ifrågasättas. Även med utgångspunkt

från anskaffnings- eller dagsvärdena kan det visserligen, såsom reservanterna

framhållit, i många fall bliva vanskligt att bedöma de uppgivna förkrigsvärdena.

Men man torde dock med ledning av kända index flir olika

varor kunna göra en så pass ungefärlig uppskattning av förkrigsvärdena, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

av densamma kail slutas, huruvida de uppgivna värdena kunna godtagas eller

örn granskning av räkenskapsböckerna bör verkställas. Såsom redan tidigare

framhållits måste nämligen även vid slutavräkningen taxeringsmyndigheternas

bedömande av varulagervärderingen ske pä grundval av generella

beräkningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att förslaget bomme att medföra

en betydande ökning av arbetsbördan för rörelseidkarna, en ökning,

sorn kanske tor många kunde bliva svår nog att övervinna. Å andra sidan

ansåge länsstyrelsen att de bestämmelser, som föreslagits av nämnden, finge

anses utgöra en minimifordran i fråga örn uppgifter för en någorlunda rättvis

avveckling av krigskonjunkturskatten, såvitt det gällde lagervärderingen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört:

Länsstyrelsen har efter övervägande av vad sålunda framkommit funnit

sig böra i alla avseenden instämma med centrala krigskonjunkturskattenämndens

majoritet i dess förslag och uttalanden. Någon eftergift i kravet

ä uppgifter örn anskaffnings- eller dagspris å de olika inventarieposterna synes

icke lämplig. Jämförelseårens varusammansättning liksom varornas kvalitet

och benämning torde visserligen hava under de därefter förflutna 6—7

åren väsentligt ändrats. Men därför att det sannolikt erbjuder de största

svårigheter att numera tillförlitligt bedöma förändringarna i lagerreserven

hör icke varje kontrollmöjlighet uppgivas utan kanske i stället just därför

vidhållas. För att få någon möjlighet till kontroll och garanti mot direkt oriktiga

uppgifter från de skattskyldiga synes det nödvändigt att regelmässigt

framtvinga detaljvärderingar, så att man icke nöjer sig med endast summarisk

uppskattning. Sakens stora ekonomiska vikt torde göra det naturligt att

påkalla den skattskyldiges medverkan till kontroll, så att sådana uppgifter

avkrävas honom, vilka åtminstone möjliggöra någon granskning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört:

Länsstyrelsen anser att det ingalunda skulle sakna värde, örn uppgift i regel

kunde lämnas om anskaffnings- eller självkostnadspris (det verkliga eller

det som gäller vid balanstidpunkten). Då reservanterna inom nämnden bland

annat anfört, att taxeringsmyndigheterna först och främst höra kontrollera,

att förkrigspriset på lagret icke beräknats för lågt, hava de tydligen utgått

ifrån, att en sådan kontroll endast kan ske vid en granskning av inventariet

post för post, d. v. s. vid en detaljgranskning av inventariet. Därest emellertid

tillförlitliga uppgifter angående anskaffningsvärdet kunna erhållas, torde

dessa ofta vara av stort värde vid en överslagskontroll av lämnade uppgifter

angående varulagrets värde till förkrigspris eller E-pris, en kontroll som säkerligen

skulle bliva särskilt värdefull vid en granskning kategorivis. Vissa

jämförelser mellan anskaffningsvärdet å lagret och dettas uppgivna värde

till förkrigspris respektive E-pris i fråga örn företag inom samma bransch,

k ex- kontektionsindustrien, böra exempelvis kunna göras. En granskning av

förhållandet mellan värdet å kuranta och okuranta varor inom olika företag

inom samma bransch kan givetvis vara till vägledning, men uppgifter om

anskaffningsvärdet å de okuranta varorna och deras relation till det uppgivna

förkrigsvärdet å desamma torde som regel vara av betydligt större

värde. Även örn man icke kan draga alltför bestämda slutsatser vid en sådan

granskning, kan den dock vara vägledande, då det gäller att avgöra, var detaljgranskningen

av inventariet närmast bör sättas in. Utan tillgång till uppgifter

angående anskaffningsvärdet sakna taxeringsmyndigheterna ofta varje

underlag för sitt bedömande av lagervärderingen i samband med slutavräk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

13

ningen. Detta gäller icke minst företag inom textil- oell konfektionsbranschen

— dessa intaga en dominerande ställning inom länet — vilka allmänt torde

tillämpa individuell prissättning och i fråga örn vilka värderingen av varulagret

av naturliga skäl måste vara svårbedömbar, enär direkta jämförelser som

regel icke kunna göras med motsvarande artiklar före kriget, enär varorna

ofta kunna sägas vara modebetonade och enär i desamma i väsentligt högre

grad än före kriget kunna ingå konstfibrer, t. ex. cellull.

1 de fall, där anskaffningsvärdet å varorna kunna tillförlitligen beräknas

med utgångspunkt från utförsäljning svärdena —- eller eventuellt andra tilllämpade

vardén — synes en inventering med utgångspunkt från dessa senare

värden böra godtagas. De kooperativa föreningarna hava vid krigskonjunktur

skaf tetaxeringarna genomgående beräknat anskaffningsvärdet oell med

utgångspunkt härifrån förkrigsvärdet å lagret, på basis av gällande utförsäljmngspriser.

En sådan princip för varulagrets värdering torde kunna användas

av måhända flertalet detaljhandelsföretag.

Några av de hörda näringsorganisationerna, nämligen Sveriges lantbruksförbund

och Sveriges köpmannaförbund, hava icke heller något att erinra

mot förslaget i princip.

Sveriges köpmannaförbund har sålunda anfört:

Förbundet har under senare år rekommenderat sina medlemmar att vid inventeringen

uppdela lagret i varor av förkrigskvalitet och ersättningsvaror.

Vardera gruppen borde sedan uppdelas å kuranta och okuranta varor. De

kuranta varorna borde upptagas till inköps- eller marknadspris samt nedskrivning

till förkrigspris göras å slutsummorna med de procentsatser, sorn

motsvarade prisstegringen sedan krigsutbrottet, räknad i beskattningsårets

prisnivå, varvid för ersättningsvarorna hänsyn kunde tagas till kvalitetsförsämringen.

De okuranta varorna av förkrigskvalitet borde däremot vara för

vara värderas till dess sannolika försäljningsvärde minskat med försäljningskostnaderna,

medan okuranta ersättningsvaror i regel borde upptagas till

rena minnesvärden. Från summan av de fyra grupperna kunde sedan avdrag

göras med den dolda förkrigsreserven. En variant av denna metod är den

av kooperativa förbundet och även många detaljhandelsföretag använda, att

varorna inventeras till försäljningspriserna. Inköpspriset kan då i regel fastställas.

De föreslagna åtgärderna för att vinna erforderlig kontroll i fråga om

lagervärderingen hava däremot avstyrkts av kommerskollegium, delegerade

för Sveriges industriförbund m. fl., Skånes handelskammare, handelskammaren

i Göteborg, handelskammaren i Gävle, Sveriges grossistförbund och kooperativa

förbundet, vilka i stället förordat bestämmelser i enlighet med reservanternas

förslag.

Sålunda hava delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anfört:

Av skäl reservanterna anfört avstyrka vi bestämt den av majoriteten

föreslagna skyldigheten att i inventariet post för post angiva anskaffningskostnaden

eller dagspriset vid bokslutstillfället, örn della sistnämnda

pris understiger anskaffningspriset. Såsom motivering för sin ståndpunkt

anför majoriteten bl. a. all uppgiften örn anskaffningskostnaden »obestridligen

lämnar god ledning vid beräkning av förkrigsvärdet». För såvitt majoriteten

med detta påstående avser att hävda, alf detta skulle gälla såsom en

allmän regel — och dotia torde väl vara fallet eftersom påståendet åberopas

såsom skäl för en så vidsträckt uppgiftsskyldighet i förevarande av
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 376.

seende som majoriteten föreslår — är det utan tvivel oriktigt. Förslagsställarna

lia icke närmare utvecklat på vad sätt denna ledning skulle vinnas, men

avsikten kan icke gärna vara annan än att taxeringsmyndigheterna med

tillhjälp av index skulle omräkna anskaffningskostnaden i förkrigspris. Indexuppgifter

förekomma emellertid allenast beträffande vissa varor. I vårt

jämväl denna dag avgivna yttrande över en av taxeringsrevisorn Ernst

Annell upprättad promemoria rörande nedskrivning av varulager i beskattningshänseende

ha vi framhållit hur utomordentligt labilt prisläget under

senaste tiden varit och under närmaste tiden måste antagas bliva samt

hurusom detta kännetecknas av redan inträffade och med hög grad av sannolikhet

väntade prisfall. Vi åberopa till styrkande härav den utredning,

vi framlagt i ovanberörda yttrande, vilken ytterligare bekräftar riktigheten

av reservanternas uttalande, att en uppgift örn lagrets anskaffningskostnad

icke är någon användbar grund för ett bedömande av riktigheten av det

uppgivna förkrigspriset samt att en summa, som i sig innefattar anskaffningskostnaden

för vissa varor och dagspriset för andra, om möjligt blir ännu

mindre vägledande. På sätt reservanterna framhålla skulle således ifrågavarande

uppgifter icke tjäna till någon som helst vägledning annat än vid

en granskning av inventariet post för post. Icke ens vid en sådan granskning

torde emellertid uppgifterna bliva av något värde i vad de avse varor, beträffande

vilka index icke redovisas i den offentliga statistiken. Dessa med

betydande kostnader och besvär av företagen framskaffade uppgifter rörande

sistnämnda slag av varor bleve således helt värdelösa. I fråga örn andra

varor kunna de endast bliva av något värde vid en granskning post för post

och därvid bör på sätt reservanterna anfört beaktas, att när kontrollen från

taxeringsmyndigheternas sida verkställes, i regel närmare ett år efter inventeringstillfället,

en stor del av varorna icke längre finnas kvar samt att. även

där så är fallet, en detaljerad genomgång erfordras för att man skall kunna

bedöma i vad mån varorna skäligen böra nedskrivas på grund av okurans,

prisfall eller prisfallsrisk. Ej heller i fråga örn indexberäknade varor komma

uppgifterna således att fylla något förnuftigt ändamål, därest kontrollen post

för post icke sker omedelbart efter inventeringstillfället, och detta är av

praktiska skäl icke möjligt. Även örn materialet genom den föreslagna möjligheten

till dispens i viss mån skulle begränsas i förhållande till det som

skulle utarbetas enligt förslaget, skulle det uppenbarligen komma att avse åtskilliga

miljoner poster, vilka borde av taxeringsmyndigheterna kontrolleras.

Ett kontrollarbete av denna omfattning är av praktiska skäl givetvis omöjligt

att genomföra. Bestämmelser av det innehåll, majoriteten förordat, skulle

innebära att statsmakterna till förfång för näringsföretagens produktiva verksamhet

ålade dessa kostsamma improduktiva arbetsuppgifter i en omfattning,

som icke komme att stå i rimlig proportion till den nytta, det allmänna

ur det framlagda materialet skulle kunna utvinna

Sveriges grossistförbund har framhållit:

Den av nämndens majoritet föreslagna skyldigheten att post för post i

inventariet angiva anskaffningskostnad eller dagspris kan enligt vår bestämda

uppfattning icke åläggas näringsidkarna. Vi åberopa i detta sammanhang

de synpunkter, som framförts av reservanterna inom nämnden. Vi vilja därjämte

understryka, att de kontrollmöjligheter, som skulle vinnas för taxeringsmyndigheterna,

torde bli synnerligen små, särskilt i fråga örn branscher

med varulager, som till största delen bestå av ersättningsvaror eller modebetonade

varor. Särskilt kan man här framhålla sådana branscher som textil-,

kortvaru- och manufakturgrosshandeln, där varulagren äro synnerligen varierande

och omfatta 10 000-tals poster och där prisstegringarna å anskaff
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 376.

15

ningskostnaderna äro mycket olikartade. Medan vissa varor knappast undergått

någon prisstegring, kunna priserna på andra varor ha höjts med

100 °/o och i vissa extrema fall mångdubblats. Att här med hjälp av tillgängliga

prisindex kunna avgöra förkrigspriser torde vara ogörligt.

Handelskammaren i Gävle har betonat svårigheterna att angiva anskaffningskostnaden

inom de företag, som arbetade med stort lager där antalet

artiklar kunde omfatta tiotusentals poster. Härtill komme att inom en mångfald

industriföretag självkostnadsberäkningen icke kunnat genomföras i sådan

utsträckning att den exakta självkostnaden kunde bestämmas för helfabrikat

eller halvfabrikat.

Skånes handelskammare har uttalat:

Såsom reservanterna förordat, torde ett säkrare och bättre resultat jämväl

stå att vinna, därest de skattskyldigas uppgiftsplikt i första hand begränsas

till att i samband med lagerredovisningen ange de grunder, som vid lagervärderingen

kommit till användning. På de skattskyldiga bör därjämte ankomma

att, när särskilda förhållanden påkalla, inkomma med kompletterande

uppgifter däribland även rörande anskaffningsprisen. Ett dylikt system

torde dessutom för särskilda fall, exempelvis för vissa branscher kunna

fullständigas genom vägledande anvisningar för vinnande av en enhetlig,

efter fasta grunder genomförd värdering. I detta sammanhang torde sålunda

förtjäna övervägas att i samverkan mellan krigskonjunkturskattenämnden,

priskontrollnämnden och vederbörande branschorganisationer för berörda

branscher och särskilt i branscher där en individuell lagervärdering förekommer

utarbeta dylika värderingsnormer. Med ett dylikt förfarande synas de

kontrollsvårigheter, som skattemyndigheterna i detta sammanhang påtalat,

effektivt kunna övervinnas.

Även några länsstyrelser hava förordat reservanternas förslag.

Länsstyrelsen i Värmlands län har sålunda funnit det tveksamt örn uppgift

å anskaffningsvärdet på i inventariet upptagna varor borde vara obligatorisk

även örn den i vissa fall kunde vara värdefull. Enligt länsstyrelsens

mening torde det ofta varken vara erforderligt eller tillfyllest att känna

till detta värde för ett riktigt bedömande av skäligheten av verkställd varulagervärdering.

Länsstyrelsen i Kalmar län har anfört:

Att lägga varulagrets lägsta värde, vare sig detta är anskaffningsvärdet eller

marknadsvärdet, till grund för värderingen torde knappast kunna godtagas

såsom generell regel, vilket även påvisats i den reservation, som vissa ledamöter

i nämnden anfört mot det framlagda förslaget. Det iir visserligen tänkbart,

att med ledning av olika indices och med utgångspunkt från marknadsvärdet

framräkna ett förkrigspris, men metoden torde få anses vara mycket

osäker och torde icke lämna eli så gotl resultat, som den av reservanterna

förordade metoden.

Mellankommunala prövningsnämnden har för sin del ifrågasatt örn icke

ifrågavarande bestämmelser borde så utformas alt den skattskyldige finge

möjlighet alt i inventariet upptaga även andra värden än anskaffningsvärdet.

Prövningsnämnden har sålunda anfört:

Centrala krigskonjunkturskallcnämndons förslag ali de olika varuslagens

anskaffningsvärde skall angivas i inventeringsli-storna synes knappast vara

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

praktiskt genomförbart. Hittills torde nämligen hos många rörelseidkare någon

beräkning av varulagrets anskaffningsvärde icke hava gjorts vid boksluten,

och då en sådan beräkning i många fall fordrar ett omfattande förarbete,

som ej kan medhinnas på två å tre månader, skulle den av centrala

krigskonjunkturskattenämnden föreslagna värdesättningen enbart av denna

anledning sannolikt ofta vara omöjlig att utföra i 1945 års bokslut. Mellankommunala

prövningsnämnden ifrågasätter därför att berörda bestämmelser

i stället utformas så att den skattskyldige får möjlighet att i inventeringslistoma

upptaga även andra värden än anskaffningsvärdet blott värdesättningen

göres på sådant sätt att den skattskyldige med stöd av densamma

kan styrka de i krigskonjunkturskattedeklarationen angivna förkrigsvärdena.

Bevisbördan i fråga örn riktigheten av förkrigsvärdena bör givetvis åvila

den skattskyldige och han torde också böra fullgöra bevisningen genom att

åtminstone i sammandrag eller för huvudsakliga varuslag framlägga de beräkningar,

som lett till det uppgivna förkrigsvärdet. En värdesättning, som

uteslutande grundar sig på en rörelseidkares eller hans anställdas bedömning

av de olika objektens värde skulle alltså ej kunna tillmätas bevisvärde vid

tvister örn i krigskonjunkturskattedeklarationer angivna lagervärden. Som

exempel på förfaringssätt, vilka kunna godkännas i förevarande avseende

må anföras följande fyra värderingsnormer.

1) värdering till utförsäljningspris

2) värdering till anskaffningspris (örn priset vid balansdagen är lägre upptages

detta pris i stället för anskaffningsprisel)

3) värdering lill förkrigspris

4) värdering till fasta styckepris, vilka alltså även tillämpades i bokslutet

för sista förkrigsinkomståret.

Dessa alternativa värderingsnormer äro givetvis icke lika lämpliga för varje

fall. Om de i varulagret ingående varorna från är till år förändras i fråga

om utförande och kvalitet, böra således under punkterna 3 och 4 här ovan

angivna beräkningsgrunder icke användas. För detaljhandelsföretag torde i

regel värdesättning efter försäljningspris, som ofta förekommer, vara lämpligast.

En sådan värdesättning är i regel ej svår att tekniskt genomföra, eftersom

den kan göras av försäljningspersonalen, som har kännedom om

tillämpade utförsäljningspriser. Om försäljningsvärdet sålunda fastställts,

kan anskaffningspriset framräknas genom att reducera försäljningspriset

med det av företaget gjorda detaljhandelspålägget. Förkrigspriset torde därefter

kunna beräknas med ledning av officiella index. För ersättningsvaror

torde som regel anskaffnings- eller utförsäljningsvärdet böra angivas. Örn

ettdera av dessa värden framgår av inventeringslistor, torde den skattskyldige

lättare kunna visa att han senare tillfogats förluster på grund av prisnedsättningar

å ersättningsvaror och att en större minskning av värdet å

sådana varor än å fullgoda varor därför varit befogad vid beräkningen av

varulagrets förkrigsvärde.

Liknande synpunkter hava framkommit i en av länsstyrelsen i Jämtlands

län åberopad, av taxeringsrevisom O. Nordström upprättad promemoria.

Ej heller länsstyrelsen i Örebro län har ansett att uppgift om anskaffningsvärdet

i inventariet borde vara obligatorisk. Länsstyrelsen har härom

anfört:

Centrala krigskonjunkturskattenämnden har föreslagit att inventariet skall

innehålla uppgift om lagrets anskaffningsvärde eller återanskaffningsvärde,

om detta är lägre. Inom varuhandelsföretag torde man åtminstone före

krigsutbrottet ofta inventerat lagret till anskaffningsvärdet och från detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 376.

17

värde verkställt nedskrivning till bokföringsvärdet. Inom industriföretag

torde det däremot höra till undantagen att inventeringen sker till anskaffnings-

eller verkliga tillverkningsvärden. I inventariet angives i regel i stället

vissa låga å-priser, standardkostnadspriser eller liknande. Länsstyrelsen

är av den uppfattningen att det med all sannolikhet skulle bereda sistnämnda

företag och även många varuhandelsföretag högst betydande svårigheter

att lämna de uppgifter örn lagrets anskaffnings- eller tillverkningskostnad,

som nämnden föreslår. Länsstyrelsen måste därför starkt ifrågasätta

lämpligheten av att ålägga de skattskyldiga dylik uppgiftsskyldighet, detta

även örn hänsyn tages till de föreslagna dispensmöjligheterna. Efter vilka

grunder inventeringen i övrigt skall ske torde böra överlatas at de skattskyldigas

fria val. Det bör emellertid framhållas att inventariet skall vara

så ordnat, att en kontroll av uppgivet förkrigsvärde å lagret lätt kan verkställas.

En mer eller mindre godtyckligt gjord uppskattning av detta värde

torde icke kunna godtagas. Då en viss bestämd beräkning sålunda måste

krävas ligga bakom varje uppgivet förkrigsvärde, bör också det siffermaterial,

som legat till grund för denna beräkning, finnas tillgängligt för

granskning. Har förkrigs värdet erhållits genom värdering post för post böra

de antagna förkrigsprieerna finnas utsatta i inventariet vid sidan örn inventeringspriserna

och de angivna förkrigspriserna böra vid anfordran kunna

styrkas. Har förkrigsvärdet erhållits genom omräkning av vissa i inventariet

begagnade priser böra grunderna för dessa beräkningar finnas tillgäng

liga för kontroll. Den skattskyldige bör också vara beredd att styrka riktigheten

av de använda omvandlingstalen. Har den skattskyldige begagnat sig

av möjligheten att upptaga ett lika stort lager som förkrigslagret till samina

bokförda å-priser, som gällt för sistnämnda lager, och eventuell lagerökning

till förkrigs- eller efterkrigspriser, hör exempelvis till underlättande av jämförelse

inventariet innehålla varorna i samma ordning, som använts i inventariet

för förkrigslagret. Beträffande eventuell lagerökning bör vara klart

angivet vilka varor som hänförts till ökningen och grunderna för värderingen

till förkrigs- eller efterkrigspris tydligt redovisade. Det bör tydligt framhållas

att bevisningen rörande varulagrets förkrigsvärde åligger den skattskyldige.

Kammarrätten har för sin del ifrågasatt huruvida icke kontrollen i stor

omfattning kunde åvägabringas på annat sätt. Kammarrätten har sålunda

anfört:

Kammarrätten utgår från att det remitterade förslaget tager sikte på er.

avveckling av krigskonjunkturbeskattningen enligt de grunder, 1944 års

allmänna skattekommitté föreslagit. Vid denna avveckling gäller då närmast

att konstatera huruvida lagerökning föreligger och, örn så är förhållandet,

i förekommande fall uppvärdera denna efter E-pris. Då enligt skattekommitténs

förslag detta pris är knutet till förkrigsprisnivån, torde i förevarande

sammanhang anskaffningspris eller dagspris icke hava annan betydelse

än att beskattningsmyndigheternas kontroll av lagervärderingen understundom

underlättas. Kammarrätten ställer sig emellertid tveksam, örn icke

kontrollen i stor omfattning kan åvägabringas på annat sätt. Även i övrigt

synas enligt kammarrättens förmenande de skäl, som i reservationen åberopats

mot skyldigheten att i inventarium lämna uppgift örn anskaffningspris

eller dagspris vara av beskaffenhet, att sådan skyldighet icke bör åläggas

de skattskyldiga. Ä andra sidan är en näringsidkare givetvis skyldig att på

begäran av beskatlningsmyndigheterna i det särskilda fallet lämna erforderlig

utredning dels för identifiering av de olika tillgångsposterna i inven
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 tami. Nr 370. U

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 376.

tariet och dels angående förkrigspriset å desamma. Om lian underlåter detta,

lärer han icke kunna undgå att i en eventuell skatteprocess få sin ställning

i hög grad försvagad. Någon annan påföljd för en dylik underlåtenhet

torde därför ej vara erforderlig.

Å andra sidan hava länsstyrelserna i Jönköpings och Blekinge lein ifrågasatt

föreskrifter, som innebära mera vittgående uppgiftsskyldighet, särskilt

i fråga om handelsföretag, än centrala krigskonjunkturskattenämnden

föreslagit.

Länsstyrelsen i Blekinge län har sålunda anfört:

Vad angår den rena handeln synes det vara oundgängligen nödvändigt,

att inventariet innehåller uppgifter, vilka göra det möjligt att identifiera varorna.

Detta torde kunna vinnas genom föreskrift att varas beteckning och

leverantörens namn skall uppgivas eller ock annan uppgift lämnas, som gör

det möjligt att identifiera varan och konstatera dennas anskaffningskostnad.

Inom vissa branscher torde man härvid i stor utsträckning kunna begagna

sig av de beteckningar, statens priskontrollnämnd föreskrivit. Dessa beteckningar

skola som regel finnas angivna å varorna.

I fråga örn de särskilda prisuppgifter, som erfordras, ansluter sig länsstyrelsen,

örn ock med viss tvekan, till centrala nämndens förslag. En ovillkorlig

förutsättning härför är dock att i nästföregående stycke föreslagen

föreskrift meddelas. I annat fall uppkommer nämligen en möjlighet för

mindre samvetsgranna rörelseidkare att upptaga varorna till okontrollerbara

dagspriser efter subjektiv bedömning. Då man torde få utgå från att

med dagspris avses återanskaffningskostnad skulle genom centrala nämndens

förslag vinnas, att man vid sjunkande priser skulle komma fram till

en i stort sett enhetlig prisnivå. Detta vore givetvis synnerligen fördelaktigt,

när anskaffningskostnaden skall tjäna som grundval vid bedömningen av

förkrigspriset. Något hinder skulle då ej heller föreligga, att i princip godtaga

den av de kooperativa föreningarna och ett säkerligen betydande antal

privata rörelseidkare tillämpade metoden att värdera alla varor efter utförsäljningspris

och sedan nedskriva sålunda erhållet värde å lagret eller del

därav med erfarenhetsmässigt bestämd schablonprocent till anskaffningskostnad.

Såsom en förutsättning för att en sådan metod skulle kunna accepteras

finge måhända angivas, att densamma tillämpats under samtliga av

krigskonjunkturskattetaxeringen berörda år.

Från de sålunda föreslagna inventeringsgrunderna torde undantag få göras

i fråga^ örn okuranta varor, anskaffade före beskattningsåret. Man torde

ej kunna ålägga rörelseidkarna att verkställa undersökningar angående sådana

varors anskaffningsvärde. Det torde här räcka med att angiva beräknat

utförsäljningspris. För att kontroll ej helt skall omöjliggöras beträffande

dessa varor, vöre det dock önskvärt att vederbörande skattskyldiga ålades

att för hithörande varuposter i inventariet anteckna dels anskaffningsår,

där så kan ske, dels anledningen till att varorna betecknats såsom okuranta!

Av största vikt är att även beträffande dessa varor noggranna kvantitetsuppgifter

lämnas.

För rörelseidkare, vilkas verksamhet omfattar hantverk eller fabrikation,

torde^ förestående inventeringsregler i flertalet fall vara tillämpliga i fråga

örn råmaterial och förbrukningsartiklar.

Beträffande färdigfabrikaten torde fa krävas, att sådana varubeteckningar

angivas, vilka göra det möjligt att konstatera varans försäljningspris. I

fråga om varor under tillverkning eller bearbetning bör lämnas så klargörande

uppgifter som möjligt örn varubeteckning och vid bokslutstillfället

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

19

uppnått stadium i produktionsprocessen. För samtliga här ifrågavarande

varor bör tillverkningskostnaden angivas.

Från de ovan föreslagna föreskrifterna rörande inventering av varor, vilka

hos rörelseidkarna varit eller äro föremål för produktion eller bearbetning,

torde man få tänka sig två betydelsefulla undantag. Det ena hänför sig till

hantverksbetonade företag. Man torde i sådana fall ej kunna fordra mer än

att för här ifrågavarande varor angives förutom inventeringspriset även påräkneligt

utförsäljningspris. Det andra undantaget hänför sig till de större

industriföretagen, vilka hava välordnad bokföring men i vanliga fall icke angiva

anskaffnings- eller tillverkningskostnad i varulagerförteckningama. Beträffande

sådana företag torde det kunna räcka med den av reservanterna

inom nämnden föreslagna föreskriften, att företagen skola vara beredda att

utan nämnvärd tidsutdräkt förebringa utredning rörande tillverkningskostnaden

beträffande vid kontroll särskilt utpekade inventarieposter. Länsstyrelsen

finner ej heller något vara att erinra emot att för här ifrågavarande

företag undantagsstadgandet utsträckes att gälla jämväl anskaffningskostnaden

för råmaterial, förbrukningsartiklar och varor, vilka endast äro föremål

för återförsäljning. Man synes även för rena handelsföretag — större

grosshandelsföretag — med tillförlitlig lagerbokföring och eljest väl ordnad

bokföring kunna införa ett motsvarande undantagsstadgande.

Till stöd för sina här framförda förslag vill länsstyrelsen, förutom vad

redan anförts, framhålla, att de av reservanterna inom nämnden åberopade

kraftiga prissänkningarna på vissa varor ej torde böra tillskrivas så stor

betydelse som skett. Inom minuthandeln lärer prisnivån hava undergått endast

relativt små förändringar hittills under år 1945 och man synes knappast

hava anledning räkna med några större förskjutningar i densamma

före årsskiftet. Beträffande flertalet företag kan följaktligen anskaffningsuppgifterna

— särskilt örn ovan förordade jämkningar av centrala nämndens

förslag kunna godtagas — lämna ett i stort sett tillfredsställande underlag

för beräkning av varornas förkrigspriser.

Det vill även synas som örn svårigheterna att vid inventeringen få fram

varornas anskaffningskostnader i allmänhet ej äro så stora som synes framgå

av reservanternas inom nämnden uttalanden. Sådana svårigheter torde

i huvudsak föreligga endast inom industrien och hantverket. För handeln

torde en inventering efter här ovan angivna riktlinjer ej erbjuda oöverstigliga

hinder. Man får beakta, att varulagren ofta äro mindre nu än före kriget

samt att antalet kvaliteter inom åtskilliga branscher nedbringats väsentligt

under krigsåren. Vidare hava i samband med priskontrollen utfärdats

märkningsbestämmelser för ett stort antal varor. Sådana märkningar böra

vara till god hjälp vid inventeringen liksom priskontrollnämndens varulistor,

vilka som regel angiva såväl grosshandels- som minuthandelspriser.

Den föreslagna skyldigheten att vid redovisningen av varulagret u p pdela

lagret i vissa huvudgrupper med angivande av grunderna

för de olika gruppernas värdering har i allmänhet icke

föranlett någon erinran från myndigheternas sida.

Kommerskollegium har sålunda framhållit, att kollegium icke hade något

att erinra mot det av centrala krigskonjunkturskattenämnden upprättade

förslaget till tablå. Visserligen torde uppdelningen i skilda huvudgrupper

förorsaka näringsidkarna visst merarbete, men detta torde vara av underordnad

betydelse nied hänsyn till värdet av sådan redovisning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

Länsstyrelsen i Blekinge län har föreslagit viss komplettering av ifrågavarande

tablå och anfört:

Det vill synas som om antalet varugrupper bör utökas med en sådan, avseende

andra förbrukningsartiklar än bränsle. Vidare ifrågasättes örn ej

gruppen kontraherade, ej levererade varor bör uppdelas efter samma grunder

som varor i lager, givetvis med uteslutande av rubriken »okuranta varor».

Tabellen synes böra förses med ytterligare en kolumn, angivande anskaffnings-

eller tillverkningskostnaden å lagret vid beskattningsårets utgång.

Av de näringsorganisationer, som i sina yttranden berört denna fråga,

hava delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. tillstyrkt nämndens förslag

och anfört:

Den av majoriteten föreslagna skyldigheten att vid redovisningen av varulagret

uppdela detsamma i huvudgrupper med angivande av grunderna för

de olika gruppernas värdering, kommer väl att i vissa fall, såsom då ett företag

har särskild bokföring för olika lokalförvaltningar, att medföra ett icke

ringa merarbete, men då detta resulterar i ett för taxeringens riktiga fastställande

värdefullt material, anse vi oss icke böra motsätta oss nämnda skyldighet.

I allmänhet torde det material, som därigenom kommer att ställas till

taxeringsmyndigheternas förfogande, vara tillräckligt för utövande av en tillfredsställande

kontroll och det giver på sätt reservanterna anfört taxeringsmyndigheterna

en god ledning för bedömande av, i vilka fall det finnes anledning

att genom infordrande av ytterligare uppgifter eller genom granskning

av den skattskyldiges inventarium eller andra handelsböcker verkställa

en ytterligare kontroll av lagervärderingen.

Handelskammaren i Gävle och Sveriges grossistförbund hava för sin del

uttalat betänkligheter mot den föreslagna uppdelningen beroende på att det

därigenom förorsakade merarbetet icke stöde i rimlig proportion till de ökade

kontrollmöjligheter, som kunde komma att ernås.

Den av centrala krigskonjunkturskattenämnden föreslagna dispensmöjligheten

har förordats av vissa näringsorganisationer och av några

länsstyrelser. I flertalet yttranden hava emellertid uttryckts farhågor för att

en bestämmelse av ifrågavarande art icke kunde i praktiken tillämpas rättvist

och jämlikt.

Sålunda har mellankommunala prövningsnämnden anfört:

Mellankommunala prövningsnämnden måste på det bestämdaste avstyrka

det föreslagna dispensförfarandet. Centrala krigskonjunkturskattenämndens

förslag härom får väl tolkas så, att företag med välordnad lagerbokföring

skulle undantagas från uppgiftsskyldighet om lagrets anskaffningsvärde. Nu

förhåller det sig emellertid så, att även större företag ibland ha mycket primitiv

lagerbokföring och för att avgöra örn lagerbokföringen kan anses vara

betryggande, skulle en undersökning i varje särskilt fall vara nödvändig. Att

den sakkunniga personal som står till taxeringsmyndigheternas förfogande

ej, samtidigt som den är strängt sysselsatt med årets krigskonjunkturskattetaxering,

kan medhinna sådana undersökningar torde vara uppenbart.

Länsstyrelsen i Blekinge län har anfört:

Länsstyrelsen vill framföra som sin bestämda uppfattning att den av centrala

nämnden förordade anordningen, att undantag'' från lämnade föreskrif
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

ter skulle meddelas av taxeringsintendenten, ej med fördel kan genomföras.

Man kan befara, att taxeringsintendenten skulle bliva överlupen med dylika

ansökningar utan att hava möjlighet att med någon säkerhet bedöma, om

vederbörande företagares bokföring vore ordnad på ett tillfredsställande satt

eller ej Resultatet av misstag vid meddelandet av sådana undantag torde fa

befaras bliva, att vederbörande skattskyldiga erhålla en förmånligare ställning

i skatteprocessen än om det överlåtes åt rörelseidkarna själva Siyetvis

med ovan föreslagen begränsning — att avgöra, om de utan att följa

föreskrifterna kunna lämna för kontroll av varuvärderingen erforderliga

uppgifter.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har framhållit:

Länsstyrelsen ifrågasätter, om taxeringsintendentema icke härmed skulle

betungas med en uppgift, som ligger utom möjligheternas gräns att rätt fylla

med den personal, som för kontrollen står till buds. Ett dispensforfarande,

grundat på en mera formell granskning av företedda handlingar, vöre av

ringa värde och kunde i särskilda fall vara till direkt skada. Det vöre nämligen

olyckligt, om därigenom komme att godkännas fall, som vid en närmare

undersökning kunde visa sig böra underkännas.

Handelskammaren i Gävle har anfört:

Den av nämnden föreslagna dispensmöjligheten måste för att vara av

något värde lia erhållits, då inventeringen verkställes. Ansökan härom skab

följaktligen vara taxeringsintendenten tillhanda så tidigt, att den kan

besvaras till årsskiftet 1945/46. Man får utgå ifrån, att taxermgsintendentens

tjänsteställning kommer att utgöra hinder för att dispensansökan

beviijas annat än då det är uppenbart, att krigskonjunkturskatt

icke kan påföras den skattskyldige. Det torde emellertid vara svart för honom

att med den försiktighet, som han på grund av sm tjänst mäste iakttaga,

i förväg, innan ens den ordinarie deklarationen för beskattningsåret

avlämnats, avgöra, huruvida den som söker dispens icke kommer att påföras

krigskonjunkturskatt. Man torde därför kunna utgå från att det blir ytterst

få, som genom dispens bli befriade från framtagandet av anskaffningspns

eller dagspris på lagret post för post, örn så föreskrives. Enligt handelskammarens

mening kommer sålunda det ifrågasatta dispensförfarandet icke att

bli av något större praktiskt värde.

Departementschefen.

1 sitt betänkande nr 45 i anledning av propositionen nr 256 med förslag

till förordning örn krigskonjunkturskatt lör ar 1945 har bevillningsutskottet

uttalat, att enligt utskottets mening krigskonjunkturbeskattningen borde avvecklas

så snart möjlighet därtill iörelåge. Med hänsyn till att krigstillståndet

i Europa upphört och det kunde antagas, att en allmän strävan komme

att göra sig gällande att föra hushållningen fram mot mera normala förhållanden,

borde avvecklingen av krigskonjunkturskatten kunna påskyndas och

möjligheten av dess avveckling redan per den 31 december 1944 omprövas.

Utskottet förutsatte i varje fall, att krigskonjunkturskatt icke skulle uttagas

för merinkomster, som hänförde sig lill tid efter 1945 ars utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

När krigskonjunkturskatten vid krigets början infördes, förutsattes såsom

naturligt, att en sådan beskattning skulle bestå så länge krigskonjunkturen

varade. Jag finner det därför svara till syftet med krigskon junkturskatten,

att jämväl 1945 års mervinster underkastas dylik skatt. Ett ytterligare skäl

härför är att det avvecklingsförfarande, vid vilket den slutliga effekten av

krigskonjunkturbeskattningen förutsatts skola framkomma, lämpligen bör

sammankopplas med en ny taxering till krigskonjunkturskatt och sålunda

icke ske i form av en justering av den redan verkställda taxeringen för merinkomster

under år 1944. Såsom bevillningsutskottet uttalat, torde krigskonjunkturskatt

däremot icke böra uttagas för merinkomster som hänföra sig

till tid efter 1945 års utgång.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört, avser jag att senare framlägga

förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1946, avseende merinkomster

under år 1945, jämte förslag till avvecklingsföreskrifter. Dessa förslag

torde komma att i huvudsak bygga på det betänkande i ämnet, som i

december 1944 framlades av 1944 års allmänna skattekommitté. Förslagen

torde böra prövas av 1946 års riksdag.

Ett slutavräkningsförfarande per den 31 december 1945 förutsätter emellertid,

att frågan örn utfärdande av de särskilda föreskrifter med avseende

å lagerinventeringen nyssnämnda dag, som må befinnas erforderliga, upptages

till prövning redan vid innevarande års riksdag.

Enligt det förslag till bestämmelser angående lagerinventering, som centrala

krigskonjunkturskattenämnden i enlighet med det nämnden meddelade

uppdraget framlagt, skola bokföringspliktiga skattskyldiga i inventariet per

den 31 december 1945 (motsvarande räkenskapsdag) angiva anskaffningsvärdet

å inneliggande varor eller, om dagspriset vid bokslutstillfället (återanskaffningsvärdet)

är lägre, sistnämnda värde. Vidare skola de skattskyldiga

vara pliktiga att lata inventariet med avseende å däri upptagna varukvantiteter

bestyrkas av två i inventeringen deltagande personer.

Som jag inledningsvis anfört, är varulagervärderingen av utslagsgivande

betydelse för krigskonjunkturbeskattningen. Uppgifterna om lagervärderingen

torde hittills hava lämnat mycket övrigt att önska, och någon verklig kontroll

över lagervärderingen har icke kunnat genomföras. Detta förutsågs

emellertid redan vid införandet av krigskonjunkturbeskattningen. Jag torde

sålunda få erinra om mitt yttrande i propositionen nr 2 till 1940 års urtima

riksdag, att man med ett slutavräkningsförfarande i utsikt kunde vid den

årliga beskattningen nöja sig med en mindre rigorös tillämpning av de principer

man funne sig böra uppställa, vilket vore till fördel dels för de skattskyldiga,

å vilka mindre krav på utredning syntes kunna ställas i de särskilda

fallen, dels för taxeringsmyndigheterna, för vilka i många fall fullgörandet

av skyldigheten att i detalj granska de skattskyldigas lagervärderingar

m. m. underlättades. Vid slutavräkningsförfarandet måste däremot,

såsom av det redan sagda framgår, strängare krav ställas både på utredning

och på kontroll.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

23

Behovet av normerande bestämmelser vid ifrågavarande inventering har

vid remissbehandlingen av nämndens förslag icke ifrågasatts. Tvärtom har i

ett flertal yttranden behovet av dylika föreskrifter understrukits. Mot nämndens

förslag till inventeringsbestämmelser har emellertid invänts dels att

föreskrifterna skulle medföra ett betungande merarbete för de skattskyldiga

utan att i nämnvärd grad öka myndigheternas möjligheter till kontroll av

varulagervärderingen, dels ock att det material, som därigenom framkomme,

icke skulle kunna effektivt utnyttjas av taxeringsmyndigheterna.

Vad angår invändningen att de föreslagna bestämmelserna skulle medföra

ett betungande merarbete för de skattskyldiga utan att i nämnvärd grad öka

kontrollmöjligheterna vill jag gärna vitsorda, att den ifrågasatta metoden icke

medför en fullt effektiv kontroll. För möjliggörande av en dylik kontroll

skulle utan tvivel erfordras längre gående bestämmelser än de av nämnden

föreslagna. Detta skulle å andra sidan medföra ett merarbete för de skattskyldiga

av sådan omfattning, att arbetet icke rimligen bör åläggas dem.

Nämndens förslag torde därför böra betraktas som resultatet av en avvägning,

därvid beaktats å ena sidan de ofrånkomliga kontrollkraven, å andra

sidan önskvärdheten av att icke ålägga de skattskyldiga ett alltför betungande

merarbete.

Enligt nämndens förslag skall i inventariet angivas antingen anskaffningsvärdet

å de i inventariet upptagna lagertillgångarna eller, om återanskaffningsvärdet

är lägre, sistnämnda värde. Det synes lämpligt att uppgiftsskyldigheten

sålunda anknytes till ettdera av nämnda värden för att möjliggöra

för taxeringsmyndigheterna att på grundval av förefintliga fakturor o. d.

kontrollera riktigheten av uppgifterna. För^ att underlätta uppgiftsskyldighetens

fullgörande torde emellertid den skattskyldige böra medgivas valfrihet

beträffande vilkendera metoden han önskar använda. De lämnade uppgifterna

angående anskaffnings- eller återanskaffningsvärdena avses skola

utnyttjas på så sätt, att taxeringsmyndigheterna genom jämförelse mellan

nämnda värden, vilka skola angivas i deklarationerna för taxering till krigskonjunlcturskatt,

och de i deklarationerna likaledes angivna förkrigsvärdena

å lagertillgångarna bilda sig en uppfattning om rimligheten av de uppgivna

förkrigsvärdena. Råder missförhållande mellan anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet

och det uppgivna förkrigsvärdet, avses närmare granskning

skola äga rum. Uppgifterna örn anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet

skola med andra ord tjäna till ledning för taxeringsmyndigheterna

vid bedömningen av vilka företag eller enskilda skattskyldiga som böra göras

till föremål för närmare granskning; av lätt insedda skäl är det nämligen

otänkbart, att samtliga skattskyldiga underkastas dylik granskning.

Vid jämförelsen mellan anskaffnings- eller återanskaffningsvärdena samt

de uppgivna förkrigsvärdena avses taxeringsmyndigheterna skola begagna

sig av förefintliga indexserier. Emellertid har från skilda håll anförts, att

indexserierna avsåge ett alltför litet antal varor för att taxeringsmyndigheterna

av desamma skulle få ledning vid bedömande av den prisstegring, som

ägt rum under kriget. Det är givet, att den offentliga statistiken är otillräck
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 376.

lig för att i alla fall ge önskvärd ledning vid jämförelsen mellan de uppgivna

värdena. Förefintliga indices utgöra dock det enda allmänna material,

som står till buds för bedömandet av rimligheten av varulagervärderingen.

Kompletterande material torde kunna anskaffas genom centrala krigskonjunkturskattenämndens

försorg.

Vidare har vid remissbehandlingen anmärkts, att värderingen skulle bliva

vilseledande, därest anskaffningsvärdet angåves för vissa varor medan andra

varor upptoges till återanskaffningsvärdet. Emellertid bör framhållas, att

marknaden i stort sett lärer kännetecknas av stillastående eller fallande priser,

varför vid tiden för ifrågavarande inventering återanskaffningsvärdet i

allmänhet torde vara det lägre av nämnda värden. Vid angivna förhållande

torde inventeringen i regel komma att anknyta till återanskaffningsvärdet,

eftersom tillgångarna enligt bokföringslagen icke må upptagas över sina verkliga

värden och det dessutom, med hänsyn till krigskonjunkturbeskattningen,

knappast kan ligga i den skattskyldiges intresse att redovisa för höga värden.

Skulle beträffande visst varuslag något återanskaffningspris överhuvud

icke kunna angivas, torde det ligga i sakens natur, att anskaffningspriset

skall angivas.

Förutom de nyss angivna värderingsmetoderna hava jämväl andra metoder

plägat komma till användning. Vad först angår den av åtskilliga företag tilllämpade

metoden att värdera lagret till utförsäljningspris synes en sådan

värdering i och för sig tillfredsställande, under förutsättning att anskaffnings-

eller återanskaffningsvärdet kan fastställas genom lämnade uppgifter

örn vinst- och omkostnadspålägg. Under nyssnämnda förutsättning torde därför

uppgifter, som anknyta till utförsäljningspriset, böra godtagas.

En värdering till förkrigspris'' eller till fasta styckepris lärer däremot i en

del fall endast med svårighet medgiva en nöjaktig kontroll. Även företag

med välordnad bokföring hava emellertid använt dessa värderingsmetoder

och det skulle utan tvivel vålla sådana skattskyldiga, vilka regelmässigt inventerat

enligt någon av de nämnda principerna, ett betydande merarbete

att med kort varsel övergå till annan värderingsmetod. Detta torde särskilt

gälla vissa industriföretag. Olika utvägar hava därför övervägts i syfte att

— utan att eftersätta kravet på kontroll — möjliggöra lättnader för sådana

skattskyldiga, vilka visserligen tillämpat betryggande värderingsmetoder men

icke använt sig av värdering till anskaffnings- eller återanskaffningspris

eller till utförsäljningspris.

Centrala krigskonjunkturskattenämnden har i detta hänseende föreslagit

visst dispensförfarande. Praktiska skäl torde emellertid — såsom även ett

flertal remissinstanser framhållit — tala mot det av nämnden ifrågasatta dispensförfarandet.

Lämpligare synes vara att generellt tillåta sådana skattskyldiga,

som tidigare regelmässigt tillämpat annan tillförlitlig metod än värdering

efter anskaffnings- eller återanskaffningspriset eller utförsäljningspriset,

att även vid ifrågavarande inventering använda samma metod; såsom

förutsättning härför bör dock även i nu ifrågavarande fall gälla, att anskaffnings-

eller återanskaffningsvärdet å lagret —- som alltid skall angivas i de
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kandi. Maj:ts proposition nr 376.

klarationen för taxering till krigskonjunkturskatt — kan på tillförlitligt sätt

framräknas med utgångspunkt från de i inventariet angivna värdena. Jag

utgår därvid från att endast företag med välordnad bokföring komma att vid

ifrågavarande inventering värdera lagret efter förkrigspris eller fasta styckepris

och att de berörda företagen kunna på grundval av interna indices eller

dylikt lämna nöjaktiga uppgifter om anskaffningsvärde eller återanskaffningsvärde

å lagret.

För att underlätta ifyllandet av den deklaration, som avses skola ligga till

grund för slutavräkningen, torde de skattskyldiga vid inventeringen böra uppdela

varulagret i vissa grupper nämligen kuranta varor av förkrigskvalitet,

okuranta varor av förkrigskvalitet, kuranta ersättningsvaror, okuranta ersättningsvaror,

bränsle samt övriga förbrukningsartiklar. Kontraherade men

icke levererade varor — som av vissa skattskyldiga i inventarierna upptagas

tillsammans med varulagret — torde böra redovisas särskilt för sig. Däremot

torde de skattskyldiga icke rimligen böra åläggas att redovisa vid sista förkrigsinkomståreis

utgång inneliggande varulager i särskilda grupper; en

dylik redovisning torde numera endast med svårighet kunna åstadkommas

och torde för övrigt vara av föga värde.

De nu föreslagna bestämmelserna innebära självfallet icke något hinder

för den skattskyldige att i inventariet verkställa erforderliga nedskrivningar;

bestämmelserna beröra sålunda överhuvud icke frågan örn de värden, till

vilka tillgångarna skola redovisas i den skattskyldiges balansräkning. Da

tillgångarnas värden i inventariet skola angivas enligt någon av de förenämnda

metoderna blir emellertid följden, att nedskrivningar av ifrågavarande

värden måste redovisas öppet.

Såsom redan omnämnts har centrala krigskonjunkturskattenämnden vidare

föreslagit, att två i inventeringen deltagande personer skola på heder och

samvete intyga att uppgifterna i inventariet om lagrets kvantitet överensstämma

med verkliga förhållandet. Jag biträder detta förslag. Emellertid anser

jag, i likhet med vissa remissinstanser, att en dylik attest av den skattskyldige

själv bör godtagas i de fall, då den skattskyldige ensam företagit inventeringen.

De av centrala krigskonjunkturskattenämnden föreslagna bestämmelserna

torde böra kompletteras med vissa föreskrifter i syfte att garantera mventeringsförfarandets

genomförande. Sålunda torde böra stadgas att, om skattskyldig

vid upprättande av inventariet icke iakttagit de ifrågavarande föreskrifterna,

av vederbörande taxeringsintendent lämnad uppgift angående lagertillgångarnas

förkrigsvärde skall äga vitsord, där ej den skattskyldige visar

att tillgångarna baft annat värde.

Vidare torde böra stadgas straff för den som, med vetskap om att samtliga

lagertillgångar icke upptagits i inventariet, därå tecknat sådan försäkran angående

inventariets riktighet som förut sagts. Straffet torde böla bestämmas

till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Ilar någon, ulan att i den

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 376- ^

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

omfattning som skäligen kan fordras hava undersökt inventariets fullständighet,

därå tecknat försäkran, varom nyss sagts, torde han, därest lagertillgång

uteslutits ur inventariet, likaledes böra dömas till dagsböter eller

fängelse i högst sex månader. I anslutning till det anförda torde böra framhållas,

att den felande i vissa fall även lärer kunna dömas till ansvar för delaktighet

i av den skattskyldige begånget deklarationsbrott.

Slutligen torde i förordningen böra intagas en föreskrift örn att de däri

meddelade bestämmelserna icke skola äga tillämpning å sådana bolag, vilka

äro undantagna från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt, d. v. s. systembolag

som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget

vin- och spritcentralen, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ävensom

annat aktiebolag, från vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats förslag

till förordning med särskilda bestämmelser angående inventering av varulager

i samband med krigskonjunkturbeskattningens avveckling.

Föredraganden hemställer härefter, att det sålunda upprättade förslaget

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Ma.j:t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

458750. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1945:67 Memorial angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa ärenden anlitade biträden. s. 1 i texten
  2. BevU 1945:63 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående inventerinq av varulager i samband med krigs s. 1 i texten