Sök i Ratio Lex

Angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner

1945-11-09 · 26 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:379, Angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

1

Nr 379.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående hemvärnets

rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska

förmåner; given Stockholms slott den 9

november 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet__ över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 november 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt,

fråga angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska

förmåner samt anför därvid följande.

Inledning.

Hemvärnet organiserades enligt beslut av 1940 års lagtima riksdag

(propositionen nr 257; riksdagens skrivelse nr 297) och har nu ägt bestånd

i mer än fem år. Erfarenheterna ha givit vid handen, att den år 1940 beslutade

organisationen — vilken erhållit sin närmare utformning genom hemvärnskungörelsen

den 31 maj 1940 (nr 408) med vissa däri sedermera vidBihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 379.

2316 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 379.

tagna smärre ändringar — är i stort sett väl avvägd. Emellertid har frågan

örn en överarbetning av gällande bestämmelser rörande hemvärnet på senare

tid aktualiserats, bland annat genom de av 1944 års riksdag fattade besluten

örn upprättande av en byggnads- och reparationsberedskap, vars arbetsavdelningar

under vissa förutsättningar kunna såsom driftvärn ingå i

hemvärnet, samt örn ny civilförsvarsorganisation.

Sedan vissa preliminära utredningar rörande dessa och andra för hemvärnet

aktuella spörsmål utförts inom hemvärnsstaben, tillkallade min företrädare

i ämbetet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 februari 1945

sex sakkunniga — hemvärnschefen, översten G. Y. Petri, majoren S. Holmberg,

ledamöterna av riksdagens andra kammare, ombudsmännen C. A. E.

Lindberg och F. J. H. Persson i Växjö, ledamoten av riksdagens första kammare,

agronomen I. Persson i Skabersjö samt generalsekreteraren i centralförbundet

för befälsutbildning, översten B. Y. Skogh — att inom försvarsdepartementet

biträda med utredning rörande hemvärnets organisation m. m.

I skrivelse den 3 september 1945 ha de sakkunniga, vilka antagit benämningen

1945 års hemvärnskommitté, framlagt förslag om vissa ändringar i

hemvärnskungörelsen, åsyftande dels vidgade möjligheter för värnpliktiga

att tjänstgöra i hemvärnet, dels reglering av tjänstgöringsskyldigheten för

hemvärnsmän, dels ock förbättring av hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner.

I skrivelse den 3 september 1945 har 1945 års hemvärnskommitté vidare

framlagt förslag örn vissa förbättringar med avseende å hemvärnsmännens

beklädnadsutrustning.

över kommitténs förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av överbefälhavaren

— med bifogande av yttranden av chefen för armén ■— försvarets

civilförvaltning, arméförvaltningens intendenturavdelning, hemvärnsrådet,

1945 års för svar skommitté, statskontoret och styrelsen för hemvärnsbefälhavarnas

riksförbund. Överbefälhavaren har i sitt utlåtande över förslaget

till ändringar i hemvärnskungörelsen även meddelat vilken ståndpunkt

chefen för marinen och chefen för flygvapnet intagit till förslaget.

Hemvärnskommittén har ännu icke slutfört sitt utredningsuppdrag såvitt

avser vissa organisatoriska frågor m. m. Jag anhåller emellertid att utan avvaktan

på kommitténs förslag i övrigt få upptaga till behandling de av hemvärnskommittén

nu framlagda förslagen.

Allmänna synpunkter.

Hemvärnskommittén har inledningsvis framhållit, att hemvärnets tillkomst

våren 1940 varit ett av de många uttrycken för den starka försvarsvilja som

framträtt vid det andra världskrigets utbrott och som ytterligare ökats under

det finska vinterkriget och genom det tyska angreppet mot Danmark och

Norge. Svenska folket hade påtagit sig stora bördor för att vårt försvar

skulle bli så starkt och välrustat som möjligt. Många av de män, som icke

vore i värnpliktsåldern eller som hade mobiliseringsuppskov eller av annan

orsak icke inkallades till värnpliktstjänstgöring, hade känt det som en plikt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

3

att gå in i hemvärnet, trots att detta kunde komma att medföra både ekonomiska

och personliga uppoffringar. Under de år som gått hade hemvärnet

vuxit ut och vunnit stadga och vore nu en faktor att räkna med i det svenska

försvaret. Förutsättningen för att hemvärnet skulle kunna bestå och ytterligare

utvecklas vore att försvarsviljan från beredskapsåren hölles levande

och att hemvärnsmännen kände att de ägde statsmakternas och de kommunala

myndigheternas moraliska och ekonomiska stöd samt folkets förtroende

och respekt. Detta vore av särskild betydelse under övergångstiden från beredskap

till fred, vilken säkerligen för hemvärnet liksom för övriga frivilliga

försvarsorganisationer bleve kritisk.

Hemvärnskungörelsen kunde, trots att den tillkommit efter ett ytterst

forcerat arbete under de oroliga veckorna efter Danmarks och Norges ockupation,

sägas väl ha fyllt sin uppgift under Beredskapsåren. Emellertid vore

kungörelsen nu på vissa punkter i trängande behov av en revision — särskilt

gällde detta stadgandena angående hemvärnsmännens ekonomiska förmåner.

Kommittén hade ansett sig redan på detta stadium av utredningsarbetet böra

föreslå vissa ändringar och kompletteringar av bestämmelserna rörande hemvärnets

rekrytering och tjänstgöringsförhållandena i hemvärnet. Kommittén

hade därför, innan slutgiltigt förslag till nya hemvärnsförfattningar utarbetats,

beslutat avgiva förslag till ändrad lydelse av 9, 11 och 12 §§ i hemvärnskungörelsen

och hemställde att förslaget måtte underställas 1945 års höstriksdag

jämte de förslag örn tillägg till hemvärnets anslag för budgetåret

1945/46, vilka föranleddes därav.

De av kommittén föreslagna ändringarna avse dels att bereda möjlighet

för värnpliktiga, vilka nu icke kunna bli hemvärnsmän, att ansluta sig till

hemvärnet, dels att reglera hemvärnsmännens tjänstgöringsskyldighet, dels

ock att giva nya och för hemvärnsmännen mera förmånliga regler angående

deras ekonomiska förmåner. Kommitténs grundprincip då det gällt att bestämma

de ekonomiska förmånerna för hemvärnsmännen har varit, att den

som ansluter sig till hemvärnet i allmänhet icke skall behöva underkasta sig

ekonomiska uppoffringar men att det å andra sidan icke bör vara ekonomiskt

lönande för en person att bli hemvärnsmän.

Hemvärnskommitténs förslag till ändringar i hemvärnskungörelsen ha lämnats

helt utan erinran av cheferna för marinen och flygvapnet, övriga remissinstanser

ha som regel i princip ställt sig välvilliga till förslaget.

överbefälhavaren har förklarat kommittéförslaget i huvudsak lämpligt

och väl ägnat att främja rekryteringen och utbildningen vid hemvärnet liksom

verksamheten i övrigt inom denna del av riksförsvaret och har i likhet

med hemvärnsrådet och styrelsen för hemvärnsbefälhavarnas riksförbund

framhållit betydelsen av att förslaget, med vissa mindre jämkningar, snarast

blir genomfört.

Försvarets civilförvaltning har understrukit hemvärnskommitténs uttalanden

om angelägenheten att nu vidtaga åtgärder för vidmakthållande av den

försvarsvilja, som under beredskapstiden kommit till uttryck i hemvärnsrörelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

Även 1945 års försvar skommitté Ilar uttalat sig i samma riktning och

vidare anfört bland annat följande.

De resultat, som partisankriget och det totala folkförsvaret visat sig medföra

även gentemot en överlägsen fiende, äro enligt kommitténs mening

ägnade att framhäva hemvärnets betydelse. De förhållandevis begränsade

arbetsuppgifter, som från början tilldelades hemvärnet, lia under beredskapstiden

i olika hänseenden vidgats. Utvecklingen synes peka i den riktningen,

att hemvärnet framdeles i händelse av krig måste tillmätas ökad betydelse

såsom en komplettering av fält- och lokalförsvarsförband och såsom element

i ett totalt folkförsvar.

För ett allsidigt bedömande av det föreliggande förslaget är det emellertid

av vikt att få klarlagt i vad män de för dess genomförande nödvändiga utgifterna

kunna inrymmas inom den kostnadsram för försvaret, som kan bliva

fastställd för tiden från och med budgetåret 1947/48, utan att andra måhända

än mera angelägna utgiftsändamål måste undanskjutas. I nuvarande läge,

innan överbefälhavaren till försvarskommittén överlämnat det militära underlaget

för det fortsatta utredningsarbetet, är det icke möjligt för kommittén

att i detta hänseende uttala någon bestämd mening.

Försvarskommittén delar hemvärnskommitténs uppfattning, att hemvärnsmännen

principiellt sett visserligen icke böra kunna påräkna någon ekonomisk

vinst genom sin anslutning till hemvärnet men att de å andra sidan

ej heller böra få åsamkas ekonomisk förlust därigenom.

Statskontoret har förklarat, att ämbetsverket med hänsyn till den inom

1945 års försvarskommitté pågående utredningen ur principiell synpunkt

knappast kunde finna lämpligt att redan nu till separat behandling upptaga

frågan om en utvidgning av hemvärnets organisation och uppgifter samt en

förbättring av hemvärnsmännens ekonomiska förmåner. Dessa spörsmål

syntes intimt sammanhänga med den större frågan örn försvarets framtida

organisation och borde därför bliva föremål för närmare överväganden från

försvarskommitténs sida.

Hemvärnet har under de gångna åren visat sig väl motsvara de förväntningar

man ställt på detsamma, och det utgör numera en betydelsefull del

av det svenska försvaret. Emellertid ha på senare tid vissa svårigheter uppträtt

vid rekryteringen till hemvärnet. Rekryteringssvårighetema torde delvis

bottna i psykologiska faktorer sammanhängande med att den omedelbara

faran för vårt lands indragande i krig bortfallit. Även ekonomiska faktorer

torde emellertid ha medverkat; för den enskilde är det sålunda ofta nog

förenat med ekonomiska olägenheter att deltaga i hemvärnets verksamhet.

Såsom hemvärnskommittén med instämmande av 1945 års försvarskommitté

framhållit bör den som ansluter sig till hemvärnet i allmänhet icke behöva

underkasta sig ekonomiska uppoffringar med anledning därav, medan det å

andra sidan icke får vara ekonomiskt lönande att tillhöra hemvärnet.

De förslag, som hemvärnskommittén med angivna utgångspunkt framlagt

beträffande hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner, ha, såsom av det

följande framgår, synts mig i stort sett väl avvägda. Även kommitténs i det

följande närmare berörda förslag rörande värnpliktigas rätt att tjänstgöra vid

hemvärnet samt rörande reglering av hemvärnsmännens tjänstgöring och utbildning

kunna av mig i huvudsak godkännas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

Det hade självfallet varit att föredraga, om alla för hemvärnet aktuella

frågor kunnat komma under bedömande i ett sammanhang — helst i samband

med behandlingen av frågan örn försvarets organisation efter’ femårsperioden

1942/47. Emellertid har det synts mig vara av stor betydelse, särskilt

ur rekryteringssynpunkt, att de av hemvämskommittén framlagda delförslagen

redan nu upptagas till behandling. Risk föreligger för att ett uppskov

kan medföra allvarligt avbräck i hemvärnets verksamhet, vilket vore så

mycket mer betänkligt som stora svårigheter torde möta att under fredliga

förhållanden på frivillighetens väg återuppbygga en organisation av denna

art. Krigserfarenheterna ha klart givit vid handen, att en organisation av

i huvudsak hemvärnets karaktär även framdeles bör ingå i vår försvarsorganisation,

och försvarskommitténs utredningsarbete torde med de av mig i

det följande föreslagna jämkningarna i hemvärnskommitténs förslag knappast

föregripas genom frågornas behandling redan nu. Jag har därför ansett

mig böra tillstyrka, att förslag i ämnet förelägges innevarande års riksdag.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att besluta örn de ändringar i

hemvärnskungörelsen, som betingas av förslagens genomförande.

Jag övergår härefter till att mera i detalj behandla de av hemvärnskommittén

framlagda förslagen.

Fråga om vidgad möjlighet för värnpliktiga att deltaga i hemvärnets

övningar.

Enligt 9 § hemvärnskungörelsen må till hemvärnsmän och reservhemvärnsmän

antagas i värnpliktshänseende över- eller underåriga män samt sådana

värnpliktiga, vilka på grund av frikallelse, uppskov eller annan orsak

beräknas icke komma att inkallas till tjänstgöring vid mobilisering. Även

värnpliktiga, som i kommandoväg placerats till krigs tjänstgöring vid hemvärnet,

må antagas till hemvärnsmän.

Hemvämskommittén har föreslagit, att även andra värnpliktiga må antagas

till hemvärnsmän, dock endast för tjänstgöring under tid, då de icke tagas

i anspråk för värnpliktstjänstgöring.

Till motivering av förslaget har kommittén anfört i huvudsak följande.

Befälsutbildade samt vissa meniga värnpliktiga äga möjlighet att vidmakthålla

och förbättra sina militära kunskaper genom att deltaga i de betaiskurser

m. m. som anordnas av centralförbundet för befälsutbildnmg. Meniga

värnpliktiga torde dock icke i större utsträckning kunna utnyttja dessa mojligheter.

Under fredsförhållanden kunna de i regel endast vidmakthålla sina

militära färdigheter genom att i skytteföreningarna bedriva skjutning och

genom att i vissa andra föreningar bedriva fälrsport m. m.

Ur försvarets synpunkt vore det obestridligen fördelaktigt, örn intresserade

meniga ägde bättre möjligheter att vidmakthålla och förbättra de militära

kunskaper de förvärvat under värnpliktstiden. Kommittén har funnit

att en sådan möjlighet utan svårighet kan beredas dem om de — oberoende

av vilken försvarsgren de tillhöra — få tillfälle att inga i hemvärnet för att

under fredstid deltaga i dess övningar. Enligt vad kommittén erfarit ha

också många värnpliktiga uttalat önskemål härom. Även ur hemvärnets synpunkt

vore det av stort intresse att kunna mottaga de nyss nämnda värn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Kungl. Maj.ts proposition nr 379.

pliktiga, då hemvärnet härigenom skulle erhålla föregångsmän och instruktörer

och få lättare att i fredstid bedriva övningar med fulltaliga förband. Det

intresse för hemvärnet, som grundlägges hos de underåriga hemvärnsmännen,

skulle på detta, sätt kunna bibehållas livet igenom. Det är att förmoda

att en sådan anordning i längden även komme att stimulera rekryteringen av

aldre hemvärnsmän.

Kommittén har framhållit, att enligt kommitténs mening de värnpliktiga

skulle kunna fullgöra hemvärnstjänstgöring icke blott under fred utan även

under krig, så snart de icke vore inkallade till värnpliktstjänstgöring. Då

beredskapstjänstgöringen praktiskt taget upphört från och med den 1 juli

1945, borde ändringen genomföras snarast möjligt för att det intresse för

försvaret, som otvivelaktigt besjälar de många värnpliktiga, och de militära

kunskaper och färdigheter, som förvärvats under beredskapsåren, på bästa

sätt skulle kunna tillvaratagas.

Hemvärnskommittén har ansett, att antagningen av ifrågavarande värnpliktiga

borde få ske utan hinder av nu gällande maximisiffror, vilka vore

fastställda med tanke pa personalbehovet i krig.

värnsmännen borde utgöras av hemvärnets egna i de fall, då maximisiffrorna

icke vore fyllda, eller i annat fall tills vidare lånas ur försvarsområdesförråden.

Uniformer och övrig utrustning för den nya kategorien hemvärnsmän

borde vara densamma som för övriga hemvärnsmän. Denna utrustning

kunde tagas av den, som avsetts för reservhemvärnsmännen. De nya hemvärnsmännen

borde enligt kommitténs uppfattning underkastas samma skyldigheter

och erhålla samma rättigheter som övriga hemvärnsmän. Den uppkommande

ökningen av antalet hemvärnsmän syntes för närvarande icke behöva

medföra någon ökning av hemvärnets anslag.

Chefen för armén har, med instämmande av överbefälhavaren, tillstyrkt

förslaget. Med erinran att de för hemvärnets övningar avsedda anslagen beräknats

med hänsyn till hemvärnets fastställda maximistyrka, har arméchefen

emellertid framhållit att, örn maximistyrkan avsevärt överskrides genom att

hemvärnet tillföres värnpliktig personal, följden måste bliva bristande effektivitet

i utbildningen, därest ej övningsanslaget ökas. Man måste sålunda

söka finna former för ökning av hemvärnets övningsanslag för den händelse

maximistyrkan skulle komma att överskridas genom antagningen av värnpliktiga

såsom hemvärnsmän.

Chefen för armén har vidare anfört följande.

Den skenbara ökningen, som blir en följd av att värnpliktiga antagas till

hemvärnsmän, får icke medföra en avslappning av intresset hos hemvärnets

målsmän att uppbygga sin krigsorganisation enligt hittills gällande grunder,

och det måste betonas, att värnpliktig personal liksom hittills endast i

mycket ringa omfattning kan krigsplaceras inom hemvärnet. På grund härav

anser chefen för armén, att värnpliktig personal måste givas en särställning

inom hemvärnet, som skiljer densamma ifrån de egentliga för krigsorganisation

avsedda hemvärnsmännen. Detta synes kunna ske genom att denna

personal gives ställning såsom extra ordinarie hemvärnsmän.

Försvarets civilförvaltning har förklarat sig dela kommitténs uppfattning

örn betydelsen av att de värnpliktiga genom att ingå i hemvärnet finge möjlighet

att vidmakthålla och förkovra de militära färdigheter, de under värnpliktstjänstgöringen

förvärvat. Ämbetsverket förutsatte dock, att rekryte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

ringen till hemvärnet så bedreves, att detta bleve i stånd att fullgöra sina

uppgifter även under tid, då värnpliktiga ej stöde till förfogande for tjänstgöring

inom hemvärnet.

1945 års försvarskommitté har funnit förslaget örn vidgande av kretsen

av värnpliktiga, som må antagas till hemvärnsmän, vara av stor betydelse.

Härigenom skapades nämligen bland annat möjlighet för menig värnpliktig

att inom hemvärnet underhålla och komplettera honom förut bibringad militär

utbildning. Försvarskommittén ansåge sig dock böra fästa uppmärksamheten

på ajt rekryteringen av övriga hemvärnsmän — befäl såval som meniga

— måste ske på sådant sätt, att hemvärnsförbanden bleve användbar försina

uppgifter även då ifrågavarande värnpliktiga icke finge disponeras for

tjänstgöring inom hemvärnet.

Statskontoret har ifrågasatt ändamålsenligheten i att tillföra hemvärnet

värnpliktig personal, som icke kunde påräknas bliva disponibel för fyllande

av hemvärnets egentliga uppgifter under krig eller försvarsberedskap. I

varje fall syntes det böra övervägas, huruvida icke en dylik utvidgning borde

begränsas till att omfatta vissa äldre årsklasser värnpliktiga, vilka på grund

av snart inträffande överårighet eller eljest kunde beräknas icke bliva ianspråktagna

för aktiv krigstjänst. Het kunde eljest befaras, att hemvärnets

fredsmässiga utbildning förrycktes och att betydande organisatoriska svårigheter

skulle uppkomma vid krig på grund av hemvärnskadrernas åderlåtning

på värnpliktigt befäl och manskap.

På de av hemvarnskommittén anförda skälen tillstyrker jag, att även

värnpliktiga, som icke kunna beräknas fullgöra krigstjänstgöring vid hemvärnet,

erhålla tillfälle att deltaga i hemvärnets övningar. För säkerställande

av hemvärnets effektivitet i krigstid måste emellertid, såsom i vissa remissutlåtanden

framhållits, skapas garantier för att icke sådana värnpliktiga till

för stort antal ingå i hemvärnsförbanden. Följden därav skulle nämligen

kunna bliva, att förbanden äro alltför uttunnade då de skola insättas i strid.

Jag föreslår därför, att bestämmelser meddelas av innebörd att värnpliktiga

som här avses må utgöra högst en fjärdedel av den för respektive förband

fastställda maximistyrkan.

Enligt hemvärnskommitténs förslag skall rekryteringen av värnpliktiga till

hemvärnet få äga rum utan hinder av nu gällande bestämmelser rörande

maximering av hemvärnets personalstyrka. För vinnande av kontroll över

medelsbehovet anser jag det emellertid nödvändigt, att antalet hemvärnsmän

fortfarande maximeras. Då det för närvarande fastställda maximiantalet

hemvärnsmän, inberäknat reservhemvärnsmännen, torde bereda tillräckligt

utrymme för rekrytering även av värnpliktiga, räknar jag icke i nuvarande

läge med någon höjning därav.

Såsom hemvärnskommittén föreslagit böra ifrågavarande värnpliktiga

tjänstgöra inom hemvärnet allenast under tid, då de icke tagas i anspråk för

värnpliktstjänstgöring. Hot torde böra ankomma på Kungl. Majit att pröva,

huruvida dessa hemvärnsmän med hänsyn härtill böra erhålla särskild benämning.

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

Med hänsyn till den föreslagna maximeringen av antalet hemvärnsmän

torde svåligheter icke komma att möta beträffande de värnpliktigas utrustning

i annan mån än beträffande vapen. På sätt kommittén föreslagit böra

vapen, örn så erfordras, utlånas från försvarsområdesförråden.

Hemvärnspersonaiens tjänstyÖring.

Hemvärnspersonalens tjänstgöring indelas enligt 11 § hemvärnskungörelsen

i d.els sådan tjänstgöring som erfordras för fyllande av hemvärnets

uppgifter, d. v. s. i första hand tryggandet av den egna hemorten, dels ock

tjänstgöring i utbildningssyfte.

Idemvärnskommittén har föreslagit en formell överarbetning av bestämmelserna,

bland annat i syfte att däri inarbeta även de bestämmelser, som

under beredskapstiden meddelats vid sidan av kungörelsen. I samband därmed

ha även vissa sakliga ändringar föreslagits. Ändringsförslagen avse i

huvudsak dels tjänstgöring för utbildning, dels ock utnyttjande av hemvärnet

för uppgifter, som icke omedelbart sammanhänga med dess egentliga uppgifter.

Kommitténs förslag i förra avseendet är av följande innebörd.

För närvarande saknas uttryckliga bestämmelser angående möjligheten att

under krig inkalla hemvärnsmän för utbildning. Kommittén bär funnit, att

hemvärnsmännen under krig borde vara skyldiga att fullgöra den tjänstgöring

i utbildningssyfte, som kunde komma att åläggas dem, även om utbildningstiden

därigenom skulle komma att överstiga den för fredstid föreskrivna

maximitiden. Situationen kunde bliva sådan, att en snabbutbildning exempelvis

av vissa hemvärnsrekryter bleve nödvändig, och möjligheter borde då

finnas att utan tillskapandet av nya regler genomföra en sådan utbildning.

För att den enskilde hemvärnsmännen skulle erhålla garanti för att den extra

utbildning, som därigenom kunde komma att åläggas honom, icke finge större

omfattning än som vore strängt nödvändig, bör det enligt kommitténs mening

ankomma på Konungen att utfärda föreskrifter därom.

Beträffande utbildningen under fredstid föreskrives i 11 § 1 morn. hemvärnskungörelsen,

att hemvärnsmän må åläggas att i utbildningssyfte årligen

fullgöra högst 50 timmars tjänstgöring däri icke inräknas den tid som åtgår

för. vidmakthållande och förkovran av skjutskicklighet och fältduglighet i

övrigt. Kommittén har framhållit, att 50-timmarstiden under de år som gått

efter hemvärnets tillkomst syntes ha utnyttjats i full utsträckning. Under

fredstid borde man emellertid för äldre hemvärnsmän räkna med en utbildning

av avsevärt mindre omfattning. Denna syntes dock icke böra i något

fall understiga 20 timmar, vilken minimitid syntes böra fixeras i kungörelsen.

Hemvärnsrekryterna borde emellertid alltjämt som regel åläggas 50 timmars

årlig utbildningstjänstgöring. Närmare föreskrifter om utbildningen syntes

böra utfärdas av chefen för armén.

Beträffande utnyttjandet av hemvärnet för sådana uppgifter, som icke omedelbart

sammanhänga med hemvärnets egentliga uppgifter, har hemvärnskommittén

anfört i huvudsak följande.

Kungl. Majit har i brev den 6 december 1940 medgivit, att hemvärnsmän

för tid då förstärkt försvarsberedskap är anbefalld enligt överbefälhavarens

närmare bestämmande efter eget åtagande må anlitas för att lämna handräckning

vid tillvaratagande av nödlandade flygplan, drivande spärrballonger

eller dylikt »samt vid andra tillfällen då så av nu rådande förhållanden finnes

påkallat», och tillika utfärdat föreskrifter örn de förmåner hemvärnsmän skall

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 379.

äga åtnjuta under tid då han fullgör sådan tjänstgöring. Med anledning härav

har överbefälhavaren utfärdat föreskrifter i berört hänseende samt därvid

bland annat angivit att hemvärnstrupps verksamhet kan komma att bestå i

biträde vid efterspanandet och infångandet av spioner och sabotörer, bevakning

och biträde vid inträffade katastrofer (järnvägsolyckor, eldsvådor, skogsbränder

m. m.) samt bevakning och efterforskningar i samband med annan

för rikets säkerhet och försvar skadlig verksamhet.

Under beredskapsåren ha hemvärnsmän i stor utsträckning deltagit i efterspaning

och bevakning av främmande flygplan och flygplansbesättningar,

joersoner som utan tillstånd passerat in över landets gränser, flygbomber och

projektiler av olika slag, drivande spärrballonger m. m. I mindre utsträckning

ha hemvärnsmän vidare anlitats för bevakning av militära förråd, bevakning

av flyktingläger, samt såsom eldsläckningsmanskap, hjälp vid efterspaning

av förbrytare m. m.

I och med den förstärkta försvarsberedskapens upphörande den 1 juli 1945

lia nyssnämnda bestämmelser upphört att gälla och de uppräknade uppgifterna

i stort sett övertagits av polisen. Hemvärnsmännen kunna efter nämnda

dag icke längre i sin egenskap av hemvärnsmän anlitas exempelvis för efterspaning

av förbrytare (vilket emellertid skett i ett pär uppmärksammade fall).

Att de kunna anmodas att lämna sitt bistånd i egenskap av civilpersoner och i

vissa fall, exempelvis enligt brandlagen, äga skyldighet därtill är självklart.

Då hemvärnsmännen i allmänhet ha en stark social ansvarskänsla, vilket gördeln

särskilt lämpade för att hjälpa de civila myndigheterna, främst polisen,

med efterspanings-, bevaknings- och handräckningstjänst, och då de genom

ett effektivt aJarmsystem lätt kunna kallas till den plats där deras tjänster

behöva tagas i anspråk samt därvid i motsats mot uppbåd av andra ortsinvånare

utgöra en samövad och disciplinerad och alltså effektiv trupp under övat

befäl, synes det emellertid ur allmän synpunkt vara i hög grad önskvärt, att

de även kunna anlitas för sådana uppgifter i sin egenskap av hemvärnsmän,

d. v. s. med rätt att uppträda i hemvärnets uniform och, då så erfordras, utrustade

med vapen. Hemvärnet har faktiskt av allmänheten, särskilt_på landsbygden,

kommit att betraktas som en manstark reservpoliskår, vilken kan

uppbådas vid katastrofsituationer av olika slag, och hemvärnets raska och

rådiga ingripande har vid flera tillfällen varit myndigheterna till stor hjälp.

Även hemvärnet som sådant har haft fördel därav, då det bidragit till att

befästa dess anseende hos allmänheten.

Med hänsyn till det sagda har kommittén föreslagit, att 11 § hemvärnskungörelsen

skall kompletteras med ett moment av innehåll att hemvärnsmän

efter eget åtagande under fredstid skall äga deltaga i efterspanings-, bevaknings-

eller handräckningstjänst som påkallas av militär eller civil myndighet.

Kommittén har framhållit, att i särskild ordning borde regleras vilka myndigheter

som ägde påkalla hemvärnets hjälp och de närmare förutsättningarna

härför; detta för att icke hemvärnet skulle tagas i anspråk för uppgifter av

bagatellartad natur. Kommittén hade nämligen på sina håll tyckt sig förmärka

en viss tendens hos de lokala myndigheterna att i allt för stor utsträckning

begära hemvärnets bistånd, vilket i längden kunde verka påfrestande för

de enskilda hemvärnsmännen. För att tjänstgöring av här ifrågavarande slag

skulle betraktas som hemvärnstjänstgöring borde fordras kallelse av vederbörligt

hemvärnsbefäl. Om hemvärnsmän utan dylik kallelse deltoge i sådan

tjänstgöring, skulle han således betraktas som civilperson.

Chefen för armén har med instämmande av överbefälhavaren ansett, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

epartemc trisch

ef en.

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

den av kommittén sålunda föreslagna bestämmelsen borde utsträckas till att

avse hemvärnsmans deltagande även i ordningshållningstjänst, som påkallades

av militär eller civil myndighet. Beträffande hemvärnsmännens tjänstgöringsskyldighet

har framhållits, att hemvärnsman även under tid, då

Konungen utfärdat befallning om att hemvärnet skall hållas i beredskap, borde

vara skyldig att inställa sig till tjänstgöring i utbildningssyfte.

Försvarets civilförvaltning har framhållit nödvändigheten av att bestämmelser

i särskild ordning meddelas under vilka förutsättningar hemvärnets

hjälp må påkallas för efterspanings-, bevaknings- och handräckningstjänst.

1945 års för svar skommitté har uttalat sig i samma riktning och närmare

anfört i huvudsak följande.

I motiveringen till kommitténs förslag har framhållits bland annat, att

hemvärnet av allmänheten, särskilt på landsbygden, kommit att betraktas såsom

en manstark reservpoliskår. Försvarskommittén anser denna utveckling

icke vara enbart av godo. Kommittén vill icke bestrida, att det i vissa fall kan

vara befogat att taga hemvärnspersonal i anspråk även för polisuppgifter,

särskilt då det gäller att avvärja överhängande fara för liv eller egendom

eller att deltaga i eldsläckning. I andra fall kan läget vara sådant att hemvärnspersonal

icke bör anlitas, exempelvis då fråga är örn upprätthållande a,v

ordning vid en konflikt på arbetsmarknaden. Försvarskommittén hyser för

sin del den uppfattningen, att relativt snäva gränser böra uppdragas kring

rätten att använda hemvärnspersonal för försvaret ovidkommande uppgifter.

Såsom hemvärnskommittén förutsatt bör därför i särskild ordning regleras

vilka myndigheter som äga påkalla hemvärnets hjälp och de närmare förutsättningarna

härför. Hithörande spörsmål synas böra beaktas vid pågående

översyn av gällande författningar rörande militär personals användning för

upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

dag delar hemvärnskommitténs uppfattning, att hemvärnsmän under krig

böra vara skyldiga att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande tjänstgöra

för utbildning i den omfattning förhållandena det kräva, Däremot kan jag

icke tillstyrka, att ifrågavarande tjänstgöringsskyldighet, såsom chefen för

armén med instämmande av överbefälhavaren föreslagit, utsträckes att gälla

även i övrigt, då hemvärnet skall hållas i beredskap.

Mot förslaget om fastställande av viss minimitid för utbildningen i fredstid

har jag intet att erinra.

I likhet med hemvärnskommittén anser jag det önskvärt, att hemvärnet

liksom under beredskapstiden skall kunna utnyttjas för andra uppgifter än

dess egentliga. Såsom 1945 års försvarskommitté framhållit böra emellertid

relativt snäva gränser uppdragas härför. För rent polisiära uppgifter bör

hemvärnet sålunda i huvudsak tagas i anspråk endast då det gäller att avvärja

överhängande fara för liv eller egendom. För ordningens upprätthållande vid

arbetskonflikter bör hemvärnet icke utnyttjas. Med hänsyn till vikten av att

dessa frågor regleras enhetligt böra särskilda bestämmelser i ämnet utfärdas

av Kungl. Maj:t. Såsom försvarskommittén anfört böra hithörande

spörsmål även beaktas vid den översyn av gällande författningar rörande militär

personals användning för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet,

sorn enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 maj 1945 igångsatts inom försvarsdepartementet

genom särskilt tillkallad sakkunnig.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

Beträffande frågan om hemvämsmans förmåner under här avsedd tjänstgöring

samt örn bestridandet av kostnaderna härför hänvisas till det följande.

Hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner.

Såsom förut anförts har hemvärnskommittén framlagt förslag dels örn

ändringar av de i hemvärnskungörelsen meddelade bestämmelserna rörande

hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner, dels ock örn förbättrande av hemvärnsmännens

beklädnadsutrustning.

Inkvartering.

Under all slags tjänstgöring äger hemvärnsman åtnjuta fri inkvartering.

Någon ändring häri har icke föreslagits vare sig av hemvärnskommittén eller

någon av remissinstanserna.

Förplägnad.

Enligt hemvärnskungörelsen är hemvärnsman icke i något fall berättigad

till fri förplägnad, men den dagavlöning som utgår vid tjänstgöring under

krig eller beredskapstillstånd, 2 kronor 50 öre för varje tjänstgöringsdag örn

sammanlagt minst 3 timmar, innefattar icke blott tjänstgöringsarvode utan

även portionsersättning. Efter kungörelsens tillkomst har emellertid Kungl.

Majit den 17 januari 1941 bland annat föreskrivit, att portion in natura skall

utgå till hemvärnsmän, vilka deltaga i vissa kurser och fälttjänstövningar av

minst ett dygns varaktighet.

Hemvärnskommittén har föreslagit, att hemvärnsman, såväl under tjänstgöring

som erfordras med hänsyn till pågående eller befarad fientlig verksamhet

som under utbildningstjänstgöring av minst 8 timmars varaktighet,

skall erhålla fri förplägnad eller, då förplägnad icke kan tillhandahållas,

portionsgottgörelse enligt för arméns manskap gällande föreskrifter, d. v. s.

för närvarande 1 krona 90 öre per dag. Portionsersättningen skulle sålunda

icke längre sammankopplas med tjänstgöringsarvodet.

Frågan om hemvärnsmans rätt till fri förplägnad har i remissutlåtandena

berörts endast av arméförvaltningens intendenturavdelning, vilken lämnat

kommitténs förslag utan erinran under särskilt framhållande av att hemvärnsman

under tjänstgöring i krig måste i förplägnadshänseende helt jämställas

med arméns manskap. Endast på detta sätt kunde hemvärnets förplägnad

säkerställas, vilket vore en oundgänglig förutsättning för att det

skulle kunna fylla sin uppgift.

Dagavlöning och försörjningsbidrag.

Såsom ovan nämnts utgår för närvarande dagavlöning, innefattande

portionsersättning och tjänstgöringsarvode, med tillhopa 2 kronor 50 öre för

varje tjänstgöringsdag örn sammanlagt 3 timmar under krig och beredskap,

vartill kommer försörjningsbidrag med vissa belopp för hemvärnsmannens

närmaste anhöriga. Under fredstjänstgöring utgår nu icke kontant ersättning

i någon form.

Hemvärnskommittén har föreslagit, att hemvärnsman under tjänstgöring

som erfordras med hänsyn till pågående eller befarad fientlig verksamhet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 379.

skall äga åtnjuta kontant ersättning i form av dagavlöning med 2 kronor för

varje tjänstgöringsdag om sammanlagt minst 3 timmar, försörjningsbidrag

med oförändrade belopp samt i förekommande fall portionsgottgörelse.

Kommittén har emellertid förklarat sig anse, att hemvärnsman i fråga örn

rätt att erhålla bidrag för sin familjs uppehälle under den tid han fullgör

krigs- eller beredskapstjänstgöring icke bör vara sämre ställd än en värnpliktig,

varför kommittén undersöker möjligheterna att göra krigsfamiljebidragsreglerna

tillämjjliga även på hemvärnsmän.

Kommittén har vidare föreslagit, att till hemvärnsman under vissa förutsättningar

skall utgå dagavlöning även under tjänstgöring för utbildning. I

denna fråga har kommittén anfört i huvudsak följande.

Vid tjänstgöring i utbildningssyfte äger hemvärnsman nu icke åtnjuta

andra förmåner än fri inkvartering, fria resor och i vissa fall fri förplägnad.

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår sålunda icke i någon form. Som

regel förläggas hemvärnets övningar till söndagar samt eftermiddagar och

kvällar efter arbetstidens slut, och kommittén anser icke att dagavlöning bör

utgå för tjänstgöring av detta slag. Annorlunda ställer det sig emellertid

vid längre sammanhängande tjänstgöring, i främsta rummet vid kurser å hemvärnets

stridsskola vid Vällinge. Dessa kurser pågå i regel 14 dagar. Endast

vissa stats- eller kommunalanställda hemvärnsmän och hemvärnsmän som äro

anställda vid vissa till hemvärnet särskilt välvilligt inställda företag kunna

räkna med att under den tid de deltaga i en utbildningskurs få behålla sin

arbetsinkomst eller någon del därav. Övriga kursdeltagare gå under den tid

kursen varar förlustiga sin arbetsförtjänst.

Detta förhållande finner kommittén synnerligen otillfredsställande. Många

hemvärnsmän med mindre god ekonomisk ställning ha helt enkelt icke råd

att anmäla sig till en utbildningskurs, örn de icke få ersättning för åtminstone

någon del av sin förlorade arbetsförtjänst. Genom att vissa hemvärnsmän få

bibehålla sin arbetsförtjänst helt eller delvis under utbildningskurserna,

medan andra förlora den helt, uppstår dessutom lätt en förklarlig misstämning

hos de sistnämnda. Kommittén har kommit till den uppfattningen, att

staten för framtiden bör lämna viss ersättning för den arbetsförtjänst liemvärnsmännen

förlora genom att deltaga i längre sammanhängande tjänstgöring

i utbildningssyfte. Ersättningen synes böra utgå i form av dagavlöning,

under förutsättning att hemvärnsman under minst tre dagar i följd

fullgjort tjänstgöring i utbildningssyfte (jfr 2 § avlöningsreglementet för

personal i det allmänna civilförsvaret, SFS 1944:546), dock högst under

14 dagar av ett och samma kalenderår. Dagavlöningens belopp synes icke

kunna sättas lägre än 6 kronor, d. v. s. det lägsta belopp med vilket daglön

enligt 2 § i nyssberörda avlöningsreglemente utgår till personal i det allmänna

civilförsvaret i lägsta ortsgrupp.

Emellertid synas vissa inskränkningar böra göras i hemvärnsmans rätt att

erhålla dagavlöning. De yngsta hemvärnsmännens utbildning kan delvis

komma att bedrivas i form av kurser av några dagars varaktighet. Kommittén

anser, att dessa hemvärnsmän, vilka i allmänhet icke torde ha någon försörjningsplikt,

böra få underkasta sig sådan utbildning utan särskild ersättning.

Däremot finner kommittén det mera tveksamt örn icke dagavlöning bör utgå

till hemvärnsmän under värnpliktsåldern, som deltaga i andra slag av hemvärnskurser,

exempelvis befälsutbildningskurser på Vällinge eller längre

specialkurser av olika slag. Emellertid anser sig kommittén icke för närvarande

böra föreslå detta, då kommittén icke fattat slutgiltig ståndpunkt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

till frågan om den framtida organisationen av den frivilliga militära ungdomsutbildningen

i dess helhet, vilken nära sammanhänger med ersättnmgs
”

Hemvärnsmän, som äro anställda i statlig eller kommunal tjänst och som

enligt driftvärnsföreskrifterna eller andra regler äga uppbära full arbetslön

eller del därav, synas icke böra erhålla dagavlöning med högre belopp än

att summan av dagavlöningen och den ersättning han uppbär på grund av

sin arbetsanställning högst uppgår till samma belopp som hans vånnga

arbetsinkomst. En motsvarande regel för privatanställda, torde icke vara

lämplig på grund av svårigheten att kontrollera dess efterlevnad och knappast

heller erforderlig, då vederbörande arbetsgivare säkerligen komma att

tillse att hemvärnsmännen under den tid utbildningskurserna vara icke komma

i bättre ställning än de hemvärnsmän, som äro anställda i statlig eller kommunal

tjänst. . . , ,,

Kommittén är medveten örn att den föreslagna ersättningen i vissa tali

kan komma att bliva otillräcklig men anser att den, då sa erfordras, bör kunna

ökas genom tillskott av medel, anskaffade på frivillig väg.

Kommittén har slutligen föreslagit, att hemvärnsmän, som deltager i efterspanings-,

bevaknings- eller handräckningstjänst, skall äga åtnjuta samma

förmåner som vid hemvärnstjänstgöring under tid då riket befinner sig i

krig, dock att försörjningsbidrag icke må utgå. I anslutning därtill har kommittén

anfört vissa synpunkter i fråga örn dessa kostnaders bestridande, varutinnan

torde få hänvisas till handlingarna.

Chefen för armén har med instämmande av överbefälhavaren anfört, att

hemvärnsmännens löneförmåner borde vara desamma under krig eller beredskap,

vare sig det gällde tjänstgöring som erfordrades med hänsyn till

pågående eller befarad fientlig verksamhet eller tjänstgöring i utbildningssyfte.

Frågan örn dagavlöningens storlek under olika tjänstgöringsförhållanden

borde emellertid ur rättvisesynpunkt utredas samtidigt med samma fråga

för personal tillhörande andra frivilliga försvarsorganisationer.1

1945 års försvar skommitté har anfört, att inom kommittén gjorts gällande,

att såväl dagavlöningen som den i vissa fall utgående portionsgottgö reisen

måste anses alltför knappt tillmätta. Då hemvärnskommittén förutsatt, att

ersättningen vid föreliggande behov borde kunna ökas genom tillskott av

medel, som anskaffats på frivillighetens väg, har försvarskommittén icke ur

angivna synpunkt funnit anledning till erinran mot de ifrågasatta ersättningsbeloppen.

Hemvärnsrådet, som tillstyrkt hemvärnskommitténs förslag, har ansett

det vara i hög grad önskvärt, att yngre hemvärnsmän under kurser av längre

varaktighet, exempelvis befälsutbildningskurser på Vällinge eller längre

specialkurser, beträffande daglönen likställdes med de äldre. Det kunde ui

psykologisk synpunkt ej vara lämpligt, att ej samma ersättning utginge för

samma arbete, och kunde medföra den föreställningen hos de yngre hemvärnsmännen,

att deras arbete i försvarets tjänst tillmättes mindre värde än de

äldre hemvärnsmännens. Visserligen torde de yngre, som kommittén fiarnhölle,

i allmänhet icke ha någon försörjningsplikt, men det stora flertalet

1 Sedermera har chefen för armén i särskild skrivelse framlagt förslag rörande dagavlöning

m. m. till medlemmar i vissa angivna frivilliga försvarsorganisationer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

torde dock ha förvärvsarbete och för sin försörjning vara beroende av sin

egen arbetsförtjänst. Om ej de yngre hemvärnsmännen i ersättningshänseende

ansåges böra helt likställas med de äldre, borde under alla förhållanden daglön

utgå under kurser i vilka deltoge såväl äldre som yngre hemvärnsmän.

Styrelsen för hemvärnsbefälhavarnas riksförbund har ansett, att det skulle

äventyra intresset hos hemvärnsmän, som icke uppnått värnpliktsåldern, för

deltagande i längre övningar, örn de därvid icke skulle erhålla samma ersättning

för förlorad arbetsförtjänst som de äldre hemvärnsmännen. De flesta

av dessa ungdomar vore i lika stort behov av ersättning som de äldre hem

värnsmännen, helst som de ofta hade försörjningsplikt. De ungdomar, som

enrollerats i hemvärnet, hade ofta utgifter för sin utkomst och utbildning,

varför det skulle vara synnerligen obilligt att fordra deras deltagande i

kurser utan ersättning.

Resor.

Enligt gällande bestämmelser äger hemvärnsmän under all slags hemvärnstjänstgöring

rätt till fria resor. Denna bestämmelse har tolkats mycket

restriktivt, och hemvärnsmännen ha endast erhållit ersättning för färdbiljett,

vanligen i form av militärbiljett, för resor till och från tjänstgöringen, om de

bott på längre avstånd från tjänstgöringsplatsen. Härjämte har förmånen av

fria transportmedel under själva tjänstgöringen utgått.

Hemvärnskommittén, som förutsatt att hemvärnsmän alltjämt under själva

tjänstgöringen skall ha rätt till fria transportmedel, har föreslagit, att hemvärnsman

vid resor mellan bostaden och platsen för tjänstgöring icke blott

skall få ersättning för direkta färdkostnader med järnväg, omnibus, spårvagn

eller ångbåt utan även ersättning med 10 öre per kilometer, under förutsättning

att resvägen mellan bostaden och platsen för samling till tjänstgöringen

överstiger 10 kilometer och intet av de uppräknade färdmedlen kan

användas. Beträffande hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare samt

deras ersättare har dessutom föreslagits, att de under nödvändiga tjänsteresor

och tjänsteförrättningar utom bostadsorten, vilka icke sammanhänga

med hemvärnstjänstgöring i inskränkt bemärkelse, skola äga åtnjuta rese- och

traktamentsersättning enligt klass II D i allmänna resereglementet. Dagtraktamente

skall icke utgå under resa då förplägnad in natura tillhandahålles.

Förslaget innebär den förbättringen av nuvarande förmåner, att hemvärnsområdesbefälhavare

uppflyttats från klass III E till klass IID i allmänna

resereglementet samt att ersättning även skall utgå till ersättare för hemvärnskrets-

och hemvärnsområdesbefälhavare.

De av kommittén föreslagna reglerna örn reseersättning till hemvärnsman

ha tillstyrkts av chefen för armén, med instämmande av överbefälhavaren,

samt av arméförvaltningens intendentur avdelning.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, om icke för undanröjande av

ojämnheter i tillämpningen kilometerersättning borde utgå allenast för den

del av färdsträckan, som överstege 10 kilometer.

1945 års för svar skommitté har för sin del framhållit, att ett mera rättvist

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

resultat skulle ernås, därest ersättning utginge redan om resvägens längd

överstege 5 kilometer men ersättningen, örn vederbörande begagnade sig av

färdsätt, som ej medförde någon direkt utgift, stannade vid det belopp, som

motsvarade den överskjutande vägsträckan.

Styrelsen för hemvärnsbefälhavarnas riksförbund har ifrågasatt, örn det

icke vore lämpligare att ingen ersättning utginge för de första 5 kilometerna

men att för sträckor därutöver ersättning alltid finge utgå. Härigenom skulle

kontrollen av reseräkningarna högst avsevärt underlättas samtidigt som större

rättvisa hemvärnsmännen emellan skapades.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna tillstyrka, att särskild reseersättning

bereddes hemvärnsmännen i andra fall än då transportmedel i

reguljär linjetrafik anlitades. Ämbetsverket har erinrat örn att något liknande

»slitagebidrag» icke skulle tillkomma värnpliktiga vid resa för inryckning

till och utryckning från tjänstgöring enligt ett till innevarande års riksdag

framlagt förslag till bestämmelser örn avlöning m. m. till värnpliktiga

(proposition nr 354).

Med avseende på förslaget om särskild bestämmelse rörande reseersättning

i vissa fall till hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare har

chefen för armén med instämmande av överbefälhavaren förklarat, att det

syntes motiverat att bestämmelsen utsträcktes till att gälla även resor i samband

med tjänstgöring i utbildningssyfte, samt därom vidare anfört.

Utgår i nämnda fall icke sådan ekonomisk gottgörelse, tvingas ovannämnda

befälhavare till personliga utgifter, vilket kan påverka deras intresse

och möjligheter att leda utbildningen vid och lära känna hemvärnsmän

tillhörande på större avstånd befintliga hemvärnsavdelningar. Det bör

härvid ankomma på vederbörande försvarsområdesbefälhavare att avgöra i

vilken utsträckning resor få äga rum, för vilka traktamentsersättning enligt

ovan skall utgå.

Särskilda ersättningar till hemvärnskrets- och

hem värnsområdes be fä!ha vare.

Enligt 12 § 3 mom. hemvärnskungörelsen äga hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare

åtnjuta, förutom samma förmåner som övriga hemvärnsmän,

ett årligt arvode, vilket i fredstid utgår med 100 kronor till hemvärnskretsbefälhavare

och med 50 kronor till hemvärnsområdesbefälhavare. Under

förstärkt försvarsberedskap, mobilisering eller krig utgår arvodet till hemvärnsområdesbefälhavare

— med beaktande av en av 1944 års riksdag beslutad

provisorisk förhöjning med 50 % — med följande förhöjda belopp,

nämligen 150 kronor i hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsmän, 225 kronor

i hemvärnsområde med över 100 och högst 300 hemvärnsmän och 300

kronor i hemvärnsområde med över 300 hemvärnsmän. Enligt bemyndigande

av 1945 års riksdag har Kungl. Majit föreskrivit, att de för förstärkt försvarsberedskap

m. m. fastställda arvodena skola fortsättningsvis utgå tills vidare

jämväl efter upphörande av försvarsberedskapen.

Hemvärnskommitten har ansett, att de nu utgående arvodena borde fastställas

att gälla även fortsättningsvis, samt till stöd härför anfört i huvudsak

följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

Hemvärnet organiserades och hemvärnskungörelsen skrevs först sedan

förstärkt försvarsberedskap inträtt. Het var då synnerligen svårt att överblicka

hur hemvärnets verksamhet under fred skulle komma att gestalta sig.

Man utgick helt enkelt från att verksamheten skulle bedrivas mindre intensivt

än under beredskapstiden och avpassade arvodet med hänsyn härtill. Kommittén

vill icke förneka, att detta betraktelsesätt kunde äga sin riktighet vid

tiden för kungörelsens tillkomst. I det föregående har angivits, att antalet

obligatoriska övningstimmar för flertalet hemvärnsmän under fred torde böra

minskas från 50 till 20. Hetta torde emellertid icke komma att medföra någon

minskning av hemvärnsområdesbefälhavamas arbetsbörda. Visserligen kommer

någon minskning i arbetet med övningarnas planläggning att inträda, men

expeditionstjänsten torde komma att kräva i det närmaste samma arbetsinsats

som hittills. Örn kommitténs i annat sammanhang framlagda förslag

örn att ylleuniform m/39 och skodon skola tillhandahållas hemvärnsmännen

biträdes, torde förrådstjänsten komma att bliva betydligt mera krävande än

den för närvarande är. Rekryteringsarbetet kommer säkerligen även att kräva

mera arbete.

Redan det sagda torde utgöra tillräckligt starka motiv för bibehållande av

de nuvarande arvodena. Ett ytterligare och enligt kommitténs mening avgörande

skäl återstår emellertid. Örn hemvärnsområdesbefälhavamas arvoden

nu minskades, skulle detta säkerligen ha synnerligen menliga psykologiska

konsekvenser. Man kan icke bortse ifrån att arbetsförhållandena inom hemvärnet

liksom inom försvaret i övrigt komma att avsevärt försvåras under de

kommande åren. Rekryteringssvårigheterna ha redan berörts. Het gäller

emellertid för hemvärnsområdesbefälhavarna att icke endast värva nya hemvärnsmän

utan också att förmå dem som redan tillhöra hemvärnet att stanna

kvar och intressera dem för att bibehålla och förkovra sina militära färdigheter.

Hetta ställer mycket stora krav på hemvärnsområdesbefälhavarna. Heras

arvode är, även efter den höjning som genomfördes år 1944, mycket blygsamt

i förhållande till det arbete de utföra. En minskning av arvodet skulle utan

tvekan ha till följd att flera områdesbefälhavare lämnade sina poster.

Kommitténs förslag till ändring av 9 §, varigenom vissa nya kategorier

skulle tillföras hemvärnet, medför behov av särskilda regler angående sättet

att beräkna antalet hemvärnsmän inom ett hemvärnsområde.

Kommittén har funnit det önskvärt att alla viktigare ersättningsregler som

röra hemvärnsmän och hemvärnsbefäl sammanföras i 12 § hemvärnskungörelsen

och därför i ett särskilt moment i författningsförslaget intagit bestämmelser

angående bidrag till anskaffning av expeditions- och förrådslokaler till

hemvärnsområdesbefälhavare. I samband därmed har föreslagits en mindre

jämkning i gällande bestämmelser. Härom har kommittén anfört följande.

Enligt nu gällande regler, vilka meddelats i kungl, brev den 2 juni 1944,

utgå sådana bidrag med samma maximibelopp som upptagits i kommitténs

förslag, dock »allenast i sådana fall, där vederbörande befälhavare för ändamålet

måst vidkännas en direkt utgift som av vederbörande försvarsområdesbefälhavare

prövats vara av behovet påkallad». Kommittén anser ifrågavarande

begränsning av rätten till ersättning väl sträng. Ersättning synes efter

prövning av försvarsområdesbefälhavare böra utgå icke endast för direkt utgift

som hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare fått vidkännas utan

även för intrång som han nödgats underkasta sig genom att taga egna utrymmen

i anspråk som expeditions- eller förrådslokal. Kommittén förutsätter

dock att försvarsområdesbefälhavare iakttager en markerad restriktivitet vid

sin prövning av krav på ersättning för sådant intrång.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

De av hemvärnskommittén föreslagna reglerna för ersättning åt hemvärnskrets-

och hemvärnsområdesbefälhavare innebära i stort sett endast ett stadfästande

i hemvärnskungörelsen av de regler, som utbildats under beredskapsåren,

och ha i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Statskontoret har dock icke kunnat tillstyrka den föreslagna utvidgningen

av bidragen till anskaffning av expeditions- och förrådslokaler till att avse

även ersättning för intrång genom ianspråktagande av egna utrymmen. Hedan

svårigheten att bedöma och värdera den »ideella» skada, som vederbörande

åsamkades genom dylikt intrång, utgjorde enligt statskontorets mening tillräckligt

skäl för ett avvisande av förslaget i denna del.

Styrelsen för hemvärnsbefälhavarnas riksförbund har visserligen icke föreslagit

någon ändring av arvodena till liemvärnskrets- och hemvärnsområdesbeiälhavare

eller bidragen till kostnader för expeditions- och förrådslokaler

men framhållit, att de framdeles kunde komma att behöva justeras uppåt.

Förbättringar med avseende å hemvärnsmännens

besladnadsu (rustning.

Hemvärnsmännen ha hittills på kronans bekostnad utrustats med mossa

och överdrags uniform, varjämte de som lån kunnat erhålla kappa, vanligen av

sekunda kvalitet, frän kronans förråd. Däremot äga de nu icke rätt att erhålla

något slag av skodon på statens bekostnad.

Hemvärnskommittén har nu föreslagit, att samtliga hemvärnsmän skola

utrustas med samma slags uniform som linjetruppernas personal, d. v. s.

fältuniform m/39, samt med kappa av fältmässig kvalitet, helst m/39 men eventuellt

m/10. Sorn skäl härför har kommittén bland annat anfört, att hemvärnsmännen

under längre tid, dygn eller veckor i sträck, kunde tvingas att vara

borta från hemmet i försvarsuppgifter eller partisanverksamhet. Vidare har

framhållits, att en fiende icke genom en blick på försvararnas uniformer borde

kunna avgöra örn försvarsstyrkan består av linjetrupp eller hemvärn. Kommittén

har även pekat på ett skäl av psykologisk natur. Det vore knappast möjligt

för en hemvärnsmän, som någon tid använt sin överdragsuniform, att bibehålla

den snygg och prydlig. Det vore med hänsyn härtill förklarligt, om

en och annan hemvärnsmän kände en viss olust inför överaragsuniformen.

Denna borde dock alltjämt kunna användas som övningsplagg under den

varmare tiden av året, och kommittén har därför föreslagit, att hemvärnsmännen

skola få båda slagen av uniformer.

Kommittén har vidare föreslagit, att samtliga hemvärnsmän skola utrustas

med nya marschskodon, och därvid bland annat framhållit, att hemvämsmännen,

som i stor utsträckning rekryterades bland de minst bemedlade samhällskategorierna,

ofta saknade skodon som lämpade sig för användning i hemvärnstjänst

och att skofrågan för dem innebure ett verkligt problem. Man

kunde å ena sidan icke ålägga dem att för egna medel skaffa marschskodon

örn de icke ägde sådana; å andra sidan vore hemvärnet icke fältdugligt utan att

hemvärnsmännen hade en ändamålsenlig fotbeklädnad.

Kommittén har utgått ifrån att uniformsutrustningen bör ha ett slitnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 379. arne 45 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-.ts proposition nr 379.

värde av 50—90 % (medelvärde 70 %) av nyanskaffningsvärdet. Brukningstiden

Ilar beräknats till 14 år för kappor och 7 år för övriga persedlar (fältbyxor,

vapenrock och damasker). I fråga örn underhållet av persedlar har

kommittén räknat med en reparationsåtgärd för varje plagg i uniformsomgången

(rock, byxor och kappa), vilken enligt arméns prislista upptagits till

1 krona 55 öre per man och år. För skodonen har beräknats en slitningstid

av 6 år. Hemvärnsmännen skulle själva få svara för skodonens reparation.

Kommittén har framhållit, att hemvärnsmännen själva vore tvungna att

svara för så många småkostnader, exempelvis kostnader för slitning av cyklar,

skidor och underkläder, att det förefölle mycket rimligt, örn de som en motvikt

häremot finge ett par använda marschskodon vart sjätte år.

Enligt av kommittén verkställda beräkningar, vilka komme att i det följande

närmare beröras, skulle engångskostnaderna för ifrågavarande ändamål

utgöra 10 890 000 kronor, medan de årliga kostnaderna från och med budgetåret

1951/52 uppskattats till 1 500 000 kronor.

Samtliga remissinstanser ha i princip tillstyrkt hemvärnskommitténs förslag.

Statskontoret har dock med avseende på hemvärnsmännens utrustande

med marschskodon anmält avvikande mening.

1945 års försvarskommitté har bland annat framhållit, att önskemålet örn

deltagande i längre och mera fältmässiga övningar vunnit i styrka i samma

mån som hemvärnets uppgifter vid krig eller krigsfara vidgats. Med hänsyn

därtill framstode det såsom en angelägenhet av vikt, att hemvärnet, så långt

förhållandena medgåve, erhölle en utrustning, som möjliggjorde effektiva insatser

och som vore ägnad att vidmakthålla eller stärka de enskilda hemvärnsmännens

intresse för saken. Ur nu angivna synpunkter borde en förbättring av

hemvärnets uniforms- och skodonsutrustning otvivelaktigt vara av stort värde.

För ett allsidigt bedömande av det föreliggande förslaget vore det emellertid

— såsom i det föregående anmärkts — av vikt att få klarlagt i vad mån de

för dess genomförande nödvändiga utgifterna kunde inrymmas inom den

kostnadsram för försvaret, som kunde bliva fastställd för tiden från och med

budgetåret 1947/48, utan att andra måhända än mera angelägna utgiftsändamål

måste undanskjutas. I nuvarande läge, innan överbefälhavaren till försvarskommittén

överlämnat det militära underlaget för det fortsatta utredningsarbetet,

vore det icke möjligt för kommittén att i detta hänseende uttala någon

bestämd mening. Yad nu sagts gällde närmast de av förslagets genomförande

föranledda årliga utgifterna, De i förslaget upptagna engångskostnaderna

syntes däremot i sin helhet få anses belöpa på innevarande femårsperiod,

varför fastare hållpunkter för prövningen av möjligheten att bära sistnämnda

kostnader i och för sig syntes vara förhanden. Även örn försvarskommittén

icke för närvarande vore i stånd att överblicka de ekonomiska möjligheterna

efter utgången av löpande femårsperiod, holle kommittén dock före, att detta

icke borde utgöra hinder för att redan nu genomföra den ifrågasatta engångsanskaffningen.

Önskvärt vore likväl givetvis, att redan tillgängliga förråd så

långt möjligt vore toges i anspråk för ändamålet.

Beträffande den föreslagna utrustningen med marschskodon har försvarskommittén

närmare anfört följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. ilaj:ts proposition nr 379.

Försvarskommittén vitsordar, att hemvärnsmännen i stor utsträckning

sakna skodon, som lämpa sig för användning i tjänsten. Detta är fallet icke

blott med fabriksarbetare, kontorsanställda m. fl., som ha sin civila verksamhet

förlagd inomhus. Även skogs- och lantarbetare äro i mångå fall icke

försedda med andra vattentäta skodon än gummistövlar, vilka icke lämna tillräckligt

skydd mot kyla. I betraktande härav måste det anses såsom ett befogat

krav, att hemvärnsmännen förhjälpas till en ändamålsenlig fotbeklädnad.

I likhet med den förslagsställande kommittén finner försvarskommittén avsevärda

svårigheter möta mot anordnande av effektiv kontroll över att hemvärnsmännen

icke använda de till dem utlämnade skodonen för privat bruk.

Enligt försvarskommitténs mening torde man härvidlag i främsta rummet

få lita till vederbörandes egen ambition och till den inbördes kontrollen inom

liemvärnsmännens egen krets.

Försvarskommittén finner det vara förtjänt av övervägande, huruvida icke

i vissa fall den föreslagna rätten att bliva tilldelad marschskodon bör få utbytas

mot en rätt till viss kontant ersättning. Kommittén åsyftar sådana fall,

då en hemvärnsman redan är utrustad med lämpliga marschskodon. Såsom

gottgörelse för slitning av dessa skodon skulle vederbörande i sådant fall

medgivas rätt att årligen uppbära skäligt belopp. Genom en sådan anordning

skulle enligt kommitténs mening en särskilt under nuvarande förhållanden

beaktansvärd materialbesparing sannolikt kunna vinnas. Försvarskommittén

vill i detta sammanhang även framhålla, att det undandrager sig dess

bedömande, huruvida materialläget under den närmaste tiden möjliggör utläggande

av så stora beställningar å skodon, som av hemvärnskommittén förutsatts.

Det synes emellertid icke uteslutet, att även begagnade skodon i

viss utsträckning måste tagas i anspråk för tillgodoseende av det avsedda

syftet, åtminstone till dess möjlighet yppar sig att utbyta dem mot nya.

Arméförvaltningens intendentur avdelning har meddelat, att såväl uniformspersedlar

som skodon troligen kunna ställas till hemvärnets förfogande ur

arméns förråd samt härom närmare anfört i huvudsak följande.

Innan intendenturavdelningen definitivt kunde yttra sig om möjligheterna

härför, vore det nödvändigt att avvakta pågående inventering och översyn av

hela den tillgängliga intendenturmaterieluppbörden.

Även om denna undersökning skulle giva vid handen, att önskade omgångar

uniformer med ett slitningsvärde motsvarande 70 % av nyanskaffningsvärdet

icke skulle kunna utan återanskaffning avstås av arméns utrustning,

ansåge dock intendenturavdelningen det möjligt att persedlar av lägre slitningsvärde

skulle kunna avstås utan återanskaffning. Genom tvättning och

reparation av dylika uniformer syntes dessa kunna göras tillfredsställande ur

hygienisk och prydlighetssynpunkt.

Den första uppsättningen av uniformer för hemvärnet syntes med hänsyn

till vad sålunda anförts kunna tillföras hemvärnet genom överflyttning från

armén utan att återanskaffning ägde rum. Slitningsgraden av dessa uniformspersedlar

kunde icke bestämmas förrän de ovan nämnda uppgifterna bearbetats.

Den framdeles skeende ersättningen av förslitna persedlar borde tills

vidare utgöras av begagnade persedlar med ett medelslitvärde av 70 %, som

mot ersättning överfördes från armén.

Av det antal skodon, som erfordrades för hemvärnsmännens utrustning,

syntes omkring hälften kunna ställas till förfogande utan förbehåll. För de

övriga borde arméförvaltningen beredas ersättning. Därest slitningsvärdet på

do skodon, som skulle överlämnas till hemvärnet beräknades till i genomsnitt

70 %, kunde återanskaffningskostnaderna uppskattas till 945 000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

Någon nyanskaffning utav nya marschskodon syntes med hänsyn till råvarulaget

och aktuella civila behov, däri inbegripet hjälpverksamhet, emellertid

icke böra ifrågakomma under innevarande budgetår utan under alla förhållanden

anstå till budgetåret 1946/47.

I fråga örn den framtida förnyelsen av hemvärnets marschskodon kunde

ifrågasättas, örn icke denna borde ordnas genom överflyttning av nya eller

begagnade skodon från armén. En hastigare omsättning av arméns stora

lager av skodon än den som under fredstid kunde ske genom normal nedslitning,

måste för de närmaste åren under alla förhållanden åvägabringas,

enär stora delar av skobeståndet i förråden vore levererade under beredskapsåren

av materialier, som icke kunnat erhålla den garfning, som normalt bort

utföras. Redan under tiden före det sista världskriget hade omsättningen av

skodonslagren berett svårigheter. Genom att de värnpliktiga vid slutad

fredstjänstgöring beretts möjlighet att inlösa sina skodon samt genom försäljningar

av icke fullt utslitna skodon hade omsättninggfrågan i huvudsak

ordnats. Även med en återgång till ett dylikt förfaringssätt bleve omsättningen

av nuvarande skodonslager ett problem, som dock genom kontinuerlig

tillförsel av skodon till hemvärnet syntes kunna få en slutgiltig lösning.

överbefälhavaren har anslutit sig till de synpunkter på frågan örn tilldelning

av marschskodon, som framförts av arméförvaltningens intendenturavdelning.

”" .....

Försvarets civilförvaltning har förklarat, att den föreslagna lösningen av

skodonsfrågan väl i och för sig syntes kunna giva anledning till erinringar

med hänsyn till omöjligheten att kontrollera att skodonen icke användes

annat än under hemvärnstjänstgöring. Då någon lämpligare lösning knappast

syntes stå till buds, hade civilförvaltningen icke velat motsätta sig förslaget.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket icke hade något att erinra mot

förslaget att låta hemvärnet övertaga erforderligt antal begagnade men i

krigsdugligt skick befintliga fältuniformer och kappor från arméns förråd.

Då det dessutom här i stor utsträckning syntes röra sig örn uniformspersedlar

av sekunda kvalitet med hänsyn till svårigheterna att under kriget anskaffa

fullgoda tyger, syntes det vara mycket lämpligt, att överskottsförråden

toges i anspråk för hemvärnet, vars begränsade tjänstgöringsplikt måste antagas

ställa väsentligt mindre krav på uniformernas slitstyrka och fullt fältmässiga

beskaffenhet.

Statskontoret har däremot icke kunnat finna erforderligt att redan nu anvisa

medel till återanskaffning av de utlämnade uniformspersedlarna, även

örn någon del av mobiliseringsförråden till äventyrs skulle behöva tagas i

anspråk för tillgodoseende av hemvärnets uniformsbehov. Kommande undersökningar

rörande de krav, som enligt vunna krigserfarenheter borde ställas

på en ändamålsenlig fältuniform, borde avvaktas, innan nyanskaffning av

uniformer skedde i någon större skala.

Statskontoret har icke heller funnit sig kunna tillstyrka förslaget, att hemvärnsmännen

på statens bekostnad skulle utrustas med nya marschskodon.

Ämbetsverket har i denna fråga närmare anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

Marschskodon äro icke en uniformspersedel av det särpräglade slag, a,tt

någon kontroll skulle kunna utövas över att de icke komma att begagnas för

civilt bruk. Att, som kommittén tänker sig, här lita till hemvärnsmännens

pliktkänsla synes mindre tilltalande redan av den anledningen, att man icke

bör försätta hemvärnsmännen i ett läge, där pliktkollisioner ofta måste uppkomma.

Det må heller icke förbises, att en obligatorisk tjänstgöring, som

är begränsad till 20—50 övningstimmar per år, knappast synes motivera beredandet

av en sådan förmån som tillhandahållande av marschskodon på kronans

bekostnad. Statskontoret anser för sin del, att det ur olika synpunkter

vore betydligt lämpligare att låta hemvärnsmännen få inköpa marschskodon

till kronans självkostnadspris, för närvarande beräknat till 27 kronor för par.

Redan ett dylikt medgivande skulle innebära en betydande förmån för den

berörda personalen. För att förhindra missbruk bör emellertid föreskrivas,

att varje hemvärnsman endast äger inköpa ett pär marschskodon exempelvis

vart tredje år, för den händelse han icke kan visa, att skodonen under hemvärnstjänstgöringen

utsatts för skada eller förstörelse, som motiverar nyanskaffning

med kortare tidsintervall. Därest skofrågan ordnas på sätt statskontoret

sålunda föreslagit, erfordras uppenbarligen ingen medelsanvisning

för ändamålet.

Styrelsen för hemvärnsbefälhavarnas riksförbund har föreslagit, att de till

hemvärnsmännen utlämnade skodonen redan efter 4 år skola tillfalla dem,

förutsatt att de tjänstgjort en tid motsvarande minst 50 timmar per år i hemvärnet.

I denna tid skulle inräknas såväl obligatorisk som frivillig övningstid.

Såsom redan under Allmänna synpunkter anförts har jag funnit de för- Departement

slag till förbättrande av hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner, som

hemvärnskommittén framlagt, i stort sett väl avvägda. Då jag emellertid anser

det vara av vikt, att 1945 års försvarskommittés arbete icke onödigtvis

föregripes, föreslår jag, såsom av det följande framgår, vissa jämkningar i

hemvärnskommitténs förslag såvitt avser kostnader av löpande natur. Även

i övrigt förordar jag vissa mindre jämkningar i kommittéförslaget.

I likhet med hemvärnskommittén anser jag, att hemvärnsmännen böra bibehållas

vid rätt till fri inkvartering under alla slag av tjänstgöring.

Även kommitténs förslag till bestämmelser i fråga örn hemvärnsmännens

rätt till fri förplägnad eller ersättning därför synes mig lämpligt. Hemvärnsman

bör alltså erhålla fri förplägnad eller portionsersättning såväl under

tjänstgöring, som erfordras med hänsyn till pågående eller befarad fientlig

verksamhet, som under utbildningstjänstgöring av minst 8 timmars varaktighet.

Med hänsyn bland annat till förmånen av fri förplägnad bör dagavlöningen

under tjänstgöring, som påkallas av fientlig verksamhet, nedsättas

till 2 kronor för varje tjänstgöringsdag om sammanlagt minst 3 timmar.

Därutöver utgår enligt nu gällande bestämmelser under vissa förutsättningar

försörjningsbidrag. Huruvida försörjningsbidraget, såsom hemvärnskommittén

ifrågasatt, bör ersättas med krigsfamiljebidrag enligt de för

värnpliktiga gällande bestämmelserna torde få bedömas, sedan de av kommittén

berörda undersökningarna i denna fråga avslutats.

Såsom hemvärnskommittén framhållit utgår enligt hemvärnskungörelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

icke någon som helst ersättning till hemvärnsmän för förlorad arbetsförtjänst

i samband med tjänstgöring i utbildningssyfte. Enär hemvärnets övningar

vid kungörelsens tillkomst beräknades skola i huvudsak förläggas till söndagar

eller tid efter arbetstidens slut å vardagar, förelåg vid denna tidpunkt

icke anledning medgiva dylik ersättning. Denna fråga har emellertid sedermera

kommit i ett annat läge genom att hemvämsutbildningen kompletterats

med utbildnmgskurser av längre varaktighet, främst vid hemvärnets stridsskola

å Vällinge. Det har visat sig vara till allvarlig olägenhet, att ersättning

för förlorad arbetsförtjänst icke kunnat utgå till deltagare i sådana

kurser, och hemvärnsmän med mindre god ekonomisk ställning lia, enligt

vad hemvärnskommittén anfört, i vissa fall ansett sig icke ha råd att deltaga

i sådana kurser. Visserligen torde stundom på privat väg insamlade

medel ha kunnat utnyttjas för beredande av ersättning för förlorad arbetsförtjänst,

men möjligheterna härtill ha varit begränsade. Frågan örn en reglering

av hemvärnspersonalens avlöningsförmåner under utbildning har ytterligare

aktualiserats, sedan civilförsvaret genom beslut av 1944 års riksdag

erhållit ny organisation och bestämmelser i samband därmed meddelats

rörande daglön till civilförsvarspersonal under utbildning.

Såsom förut framhållits har jag funnit de av hemvärnskommittén i denna

fråga framlagda förslagen i stort sett lämpligt avvägda. Jag tillstyrker således,

att hemvärnsmän under tjänstgöring i utbildningssyfte skall, under

förutsättning att tjänstgöringen pågår minst tre dagar i följd, äga uppbära

ersättning med 6 kronor per dag, dock högst under 14 dagar av ett och samma

kalenderår. Ersättningen synes lämpligen, liksom motsvarande förmån till

civilförsvarspersonal, böra benämnas daglön. Hemvärnsmän, som är anställd

i statlig eller kommunal tjänst och som enligt vederbörligen meddelade bestämmelser

äger uppbära full arbetslön eller del därav, bör dock icke erhålla

högre daglön än som motsvarar skillnaden mellan hans ordinarie arbetsinkomst

och den avlöning han på grund av sin arbetsanställning äger uppbära

under hemvärnstjänstgöringen.

Hemvärnskommittén har icke ansett sig för närvarande böra föreslå, att

daglön skall utgå till hemvärnsmän, som ej uppnått värnpliktsåldern. Kommitténs

ståndpunkt i denna fråga har mött gensagor i ett par av remissutlåtandena.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att även dessa

yngre hemvärnsmän böra erhålla någon ersättning i angivet hänseende under

sådana kurser, där såväl äldre som yngre hemvärnsmän deltaga. Med hänsyn

till den mindre försörjningsplikt, som i regel åvilar de yngre hemvärnsmännen,

synes ersättningen emellertid icke böra bestämmas till högre belopp än

3 kronor per dag.

Vid bifall till dessa förslag komma icke oväsentliga kostnader att vara förenade

med utbildningskurser av längre varaktighet. På grund härav synes

det böra förbehållas chefen för armén att inom ramen för tillgängliga anslag

närmare reglera i vilka fall sådana kurser må anordnas.

Mot hemvärnskommitténs förslag att hemvärnsmän, som deltager i efterspanings-,

bevaknings- eller handräckningstjänst, skall äga åtnjuta samma

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

förmåner, med undantag av försörjningsbidrag, som under tid då riket befinner

sig i krig har jag intet att erinra. Erforderliga medel för bestridande

av angivna kostnader torde kunna ställas till förfogande utan särskild medelsanvisning.

Hemvärnsmännen böra bibehållas vid sin rätt till fria resor under hemvärnst

jänstgöring. Jag förutsätter därvid, att ersättning skall utgå för erforderliga

resor med transportmedel i linjetrafik. Däremot finner jag icke tillräckliga

skäl anförda för hemvärnskommitténs förslag att hemvärnsmän

under vissa förutsättningar skulle erhålla en kontant ersättning med 10

öre per kilometer vid användande av annat transportmedel. Enligt kommitténs

förslag skola hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare och

deras ersättare under nödvändiga tjänsteresor och tjänsteförrättningar

utom bostadsorten, vilka icke sammanhänga med hemvämstjänstgöring

i inskränkt bemärkelse, äga åtnjuta rese- och traktamensersättning enligt

klass IID i allmänna resereglementet. Jag förutsätter, att dylik ersättning

skall utgå även under inspektionsresor inom vederbörandes hemvärnskrets

respektive hemvärnsområde, i den mån resorna ej företagas i samband med

förflyttning av hemvärnstrupp.

Jag har intet att erinra mot att de nu gällande bestämmelserna rörande

särskilda ersättningar till hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare

fastställas att gälla även i fortsättningen. Däremot kan

jag i likhet med statskontoret icke tillstyrka kommitténs förslag, att sådana

befälhavare skulle kunna få ersättning även för intrång, som de nödgas underkasta

sig genom att taga egna utrymmen i anspråk såsom expeditions- eller

förrådslokaler.

De av hemvärnskommittén anförda skälen för att hemvärnsmännen böra

utrustas med fältuniform, kappa och marschskodon synas mig bärande.

Emellertid äro de årliga kostnaderna för underhåll och förnyelse av

ifrågavarande klädespersedlar avsevärda, och jag kan icke, i avvaktan på

1945 års försvarskommittés utredning, tillstyrka, att statsmakterna i nuvarande

läge definitivt binda sig härför. Jag har däremot icke något att erinra

mot att, i den mån arméns förråd därtill lämna tillgång, hemvärnsmännen

nu utrustas med dylika persedlar. Klädespersedlarna böra ställas till förfogande

såsom lån och hemvärnsmännen vid mottagandet förbinda sig att

icke använda persedlarna annat än under hemvämstjänstgöring. Beparationer

av uniformer och kappor synas böra äga rum på statens bekostnad i försvarets

verkstäder eller annorledes, medan hemvärnsmännen själva svara för

skoreparationer. Vissa skäl tala enligt min mening för att hemvärnsmännen

efter viss tid — 4 eller 6 år — skola få med äganderätt övertaga marschskodonen.

Slutlig ställning till denna fråga torde emellertid icke böra tagas

förrän i samband med prövningen av 1945 års försvarskommittés blivande

förslag.

De förmåner av skilda slag, som vid bifall till de här framlagda förslagen

tillkomma hemvärnsmännen, innebära i förhållande till vad nu gäller avsevärda

förbättringar. Det är emellertid uppenbart, att hemvärnstjänstgöringen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

fortfarande kan komma att medföra ekonomiska uppoffringar för den enskilde.

Så torde exempelvis den föreslagna daglönen, i regel 6 kronor, i

många fall icke bereda hemvärnsmännen full ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Såsom hemvärnskommittén framhållit bör ersättningen i sådana

fall kunna ökas genom tillskott av medel, som anskaffas på frivillig väg.

I detta sammanhang torde få anmärkas, att hemvärnskommittén i skrivelse

den 25 juli 1945 framlagt förslag till lag örn rätt för vissa kommuner

att anslå medel till hemvärnets verksamhet m. m. Genom de av mig tillstyrkta

förbättringarna med avseende å hemvärnsmännens ekonomiska förmåner

torde emellertid behovet av tillskott från kommunalt håll bliva mindre

framträdande. Dock skulle det vara önskvärt, örn kommunerna ägde rätt att

ställa lokaler till hemvärnets förfogande för användning såsom s. k. hemvärnsgårdar

eller dylikt. Emellertid torde kommitténs ifrågavarande förslag

lämpligen böra upptagas till behandling i samband med planerad översyn av

vissa delar av kommunallagarna, varför jag icke anser mig böra i vidare mån

än nu skett ingå på detsamma. I detta sammanhang vill jag framhålla, att

under beredskapstiden anskaffade baracker i vissa fall torde kunna ställas till

hemvärnets förfogande för angivet ändamål. Jag förutsätter, att Kungl. Maj :t

skall äga fatta beslut därom.

Chefen för armén har framhållit, att frågan örn hemvärnsmännens ekonomiska

förmåner borde ses i sammanhang med spörsmålet örn beredande av

liknande förmåner åt medlemmar i andra frivilliga försvarsorganisationer.

Beträffande sistnämnda spörsmål föreligga vissa förslag, som för närvarande

äro föremål för behandling inom försvarsdepartementet. Jag har emellertid

funnit, att frågan örn hemvärnspersonalens förmåner kan lösas oberoende av

berörda förslags prövning.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Hemvärnskommittén har beräknat kostnaderna för genomförande av kom

mitténs förslag om ändringar i hemvärnskungörelsen på sätt framgår av en

inom hemvärnsstaben upprättad kostnadsberäkning. Till grund för denna ha

legat följande utgångspunkter.

1. De av hemvärnskommittén föreslagna ändringarna i hemvärnskungörelsen

träda i kraft den 1 januari 1946.

2. Antalet hemvärnsmän (inklusive reservhemvärnsmän) beräknas efter

fastställda maximisiffror.

3. Utbildningens årliga omfattning förutsättes bliva följande:

för 80 % av hemvärnsmännen 20 timmar obligatoriska övningar, därav 10

på våren och 10 på hösten,

för 20 % av hemvärnsmännen (hemvärnsmän under värnpliktsåldern) 50

timmar obligatoriska övningar, därav 30 i form av lägerkurser (4 dagar) samt

20 såsom förbandsutbildningar enligt samma grunder som för övriga hemvärnsmän,

för V5 av hemvärnsbefälet (ställföreträdare inberäknade) befälsövningar

örn 48 timmar.

4. För frivillig utbildning utöver vad ovan angivits samt för specialutbildning

äro särskilda kostnader icke beräknade, enär desamma torde täckas

av de kostnader, som ovan angivna beräkningsgrunder medföra.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

25

5. Portionspriset har beräknats till det av arméförvaltningen för närvarande

fastställda eller 1 krona 90 öre per dag.

6. För fastställande av kostnader för övningar, förplägnad och resor ha

behovsberäkningar inhämtats från samtliga försvarsområden.

Med angivna utgångspunkter lia kostnaderna för fri förplägnad beräknats

till 400 000 kronor för helt år. Enär motsvarande kostnader enligt nu gällande

bestämmelser uppskattats till 135 000 kronor, ha merkostnaderna för senare

hälften av innevarande budgetår beräknats till

1400 000 — 135 000

= 132 500

kronor.

Förslaget örn att hemvämsmännen under vissa förutsättningar vid utbildningstjänstgöring

skola erhålla dagavlöning örn 6 kronor per dag har beräknats

medföra en kostnad av 220 000 kronor per år, eller 110 000 kronor

för senare hälften av budgetåret 1945/46.

Den av hemvärnskommittén föreslagna färdersättningen med 10 öre per

kilometer har beräknats komma att medföra en årlig kostnad av 80 000 kronor,

eller 40 000 kronor för återstoden av budgetåret 1945/46.

Övriga ändringsförslag med avseende å hemvärnskungörelsen ha beräknats

icke skola kräva någon höjning av de för innevarande budgetår anvisade

anslagen.

Engångskostnaderna för de av kommittén föreslagna förbättringarna av

hemvärnsmännens beklädnadsutrustning lia av kommittén beräknats till

10 890 000 kronor. De årliga kostnaderna ha beräknats till 155 000 kronor, avseende

underhåll av uniformer och kappor, från och med nästa budgetår samt

tillhopa 1 500 000 kronor, varav 450 000 kronor för förnyelse av marschskodon,

från och med budgetåret 1951/52.

Arméförvaltningens intendenturavdelning har med hänsyn till att beklädnadsutrustningen

beräknats kunna ställas till förfogande ur arméns förråd

uppskattat engångskostnaderna för anskaffning av beklädnadsutrustningen

till 945 000 kronor, avseende återanskaffning av skodon. De årliga kostnaderna

för förnyelse av skodon ha uppskattats till 472 500 kronor.

De av mig i det föregående framlagda förslagen torde på sätt hemvärnskommittén

föreslagit böra göras tillämpliga från och med den 1 januari 1946.

Med hänsyn härtill kommer belastningen å vissa för innevarande budgetår

anvisade anslag att ökas.

Kostnaderna för hemvärnsmännens förplägnad bestridas för närvarande

från en under arméns övningsanslag uppförd anslagspost örn 470 000 kronor

till hemvärnets övningar. Merkostnaderna vid bifall till hemvärnskommitténs

av mig tillstyrkta förslag lia av kommittén beräknats till 265 000 kronor för

helt år, eller för senare hälften av innevarande budgetår 132 500 kronor.

Enär emellertid arméns övningsanslag på grund av sänkta drivmedelspriser

torde kunna inrymma angivna merkostnader, räknar jag icke med någon höjning

av berörda anslag. Jag har för avsikt att, sedan riksdagen meddelat sitt

beslut i anledning av i det föregående framlagda förslag, föreslå Kungl. Majit

erforderlig omdisposition av ifrågavarande anslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 379. 231c 45 3

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

Hemvämskommittén har Beräknat kostnaderna för daglön under utbildningstjänstgöring

till 220 000 kronor för helt budgetår. Den av mig föreslagna

daglönen till yngre hemvärnsmän torde komma att ytterligare öka

kostnaderna med omkring 20 000 kronor. Merkostnaderna under senare hälften

av innevarande budgetår skulle således utgöra omkring 120 000 kronor, vilket

belopp torde böra utan höjning av anslagets belopp bestridas från förslagsanslaget

till penningbidrag m. m. åt värnpliktiga.

Icke heller övriga förslag till ändringar i hemvärnskungörelsen torde behöva

för innevarande budgetår föranleda höjning av redan anvisade anslag

eller anvisande av nya anslag.

Hemvärnsmännens utrustande med vissa beklädnadspersedlar medföra

inga särskilda engångskostnader, enär persedlarna förutsatts skola utlämnas

från arméns förråd. För underhåll av uniformer och kappor har hemvämskommittén

beräknat ett årligt belopp av 155 000 kronor. Medel härför torde

emellertid icke behöva ställas till förfogande för innevarande budgetår. I

vad mån arméförvaltningen bör få tillfälle att i viss omfattning återanskaffa

skodon såsom ersättning för de till hemvärnsmännen utlämnade torde

böra prövas i samband med granskningen av ämbetsverkets anslagsäskanden

för budgetåret 1947/48.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att godkänna vad i det föregående av mig föreslagits beträffande

hemvärnets rekrytering samt hem värnspersonalens tjänstgöring

och ekonomiska förmåner.

Med bifall till. denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt J. Lillieros.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:592 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner. s. 3 i texten
  2. SU 1945:287 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner jämte i ämnet väckt motion. s. 18 i texten