Sök i Ratio Lex

Med förslag till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente

1945-11-02 · 14 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:380, Med förslag till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

1

Nr 380.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till viss ändring

av övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente;

given Stockholms slott den 2

november 1945.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

godkänna härvid fogade förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 4

punkten övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente

den 18 juli 1942 (nr 699).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 380.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 380.

Fö r s 1 a g

till

kungörelse om ändrad lydelse av 4 punkten övergångsbestämmelserna

till folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli

1942 (nr 699).

Härigenom förordnas, att 4 punkten övergångsbestämmelserna till folkskolans

tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

4. För befattningshavare, hänförd till lönegrad LO 17, LO 16, LEo 15 eller

LEo 14, vilken är född under tiden 1 januari 1883—30 juni 1885, inträder pensionsåldern

vid utgången av det redovisningsår, varunder befattningshavaren

uppnått följande levnadsålder:

för befattningshavare, född under tiden 1 januari 1883—30 juni

1884 ...................................................... 60 år,

för befattningshavare, född under tiden 1 juli 1884—30 juni 1885 .... 61 år.

Beträffande befattningshavare, som är född efter den 30 juni 1884, skall

dock såsom förutsättning härför gälla, att han före den 1 februari 1946 till

vederbörande skolstyrelse skriftligen anmält sin önskan om tillämpning å

honom av den sålunda stadgade pensionsåldern. Det åligger skolstyrelse att

snarast möjligt efter nämnda tidpunkt till statens vederbörande folkskolinspektör

lämna uppgift om inkomna anmälningar.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1946.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 380.

1

Nr 380.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till giss ändring

av övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente;

given Stockholms slott den 2

november 19b 5.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

godkänna härvid fogade förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 4

punkten övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente

den 18 juli 1942 (nr 699).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 3S0.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 380.

Fö r s I a g

till

kungörelse om ändrad lydelse av 4 punkten övergångsbestämmelserna

till folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli

1942 (nr 699).

Härigenom förordnas, att 4 punkten övergångsbestämmelserna till folkskolans

tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

4. För befattningshavare, hänförd till lönegrad LO 17, LO 16, LEo 15 eller

LEo 14, vilken är född under tiden 1 januari 1883—30 juni 1885, inträder pensionsåldern

vid utgången av det redovisningsår, varunder befattningshavaren

uppnått följande levnadsålder:

för befattningshavare, född under tiden 1 januari 1883—30 juni

1884 ...................................................... 60 år,

för befattningshavare, född under tiden 1 juli 1884—30 juni 1885 ____ 61 år.

Beträffande befattningshavare, som är född efter den 30 juni 1884, skall

dock såsom förutsättning härför gälla, att han före den 1 februari 1946 till

vederbörande skolstyrelse skriftligen anmält sin önskan om tillämpning å

honom av den sålunda stadgade pensionsåldern. Det åligger skolstyrelse att

snarast möjligt efter nämnda tidpunkt till statens vederbörande folkskolinspektör

lämna uppgift örn inkomna anmälningar

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1946.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 november

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Erlander, Danielson, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet.

Intill den 1 juli 1938 var pensionsåldern för folkskollärare 60 år. Vid

den pensionsreglering för folkskolans lärare, som trädde i kraft nämnda

dag, höjdes pensionsåldern för folkskollärare till 63 år (17 § tjänstepensionsreglementet

för folkskollärare m. fl. den 17 juni 1938, nr 423). Den förhöjda

pensionsåldern erhöll dock ej omedelbar tillämplighet. Genom ett stadgande i

övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet föreskrevs en övergångstid

av tio år, linder vilken pensionsåldern stegvis skulle höjas. Först den 1 juli

1948 skulle den generella regeln om 63 års pensionsålder vara tillämplig.

Vid 1942 års pensionsreglering för folkskolans lärare bibehölls den år 1938

genomförda huvudregeln i fråga örn pensionsålder för folkskollärare. Enligt

7 § av det nu gällande folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli

1942 (nr 699) inträder pensionsåldern för ordinarie och extra ordinarie folkskollärare

(»befattningshavare, hänförd till lönegrad LO 17, LO 16, LEo 15

eller LEo 14») vid utgången av det redovisningsår, under vilket befattningshavaren

uppnått en levnadsålder av 63 år. Även i 1942 års pensionsreglemente

har intagits en övergångsbestämmelse, som reglerar huvudregelns

successiva genomförande, i detta fall under åren 1944—1950. Enligt denna

bestämmelse pensionerades år 1944 de lärare, som voro födda under tiden

1 januari 1883—30 juni 1884. År 1945 sker ingen pensionering, utan de

lärare, som äro födda under tiden 1 juli 1884—30 juni 1885, alltså i stort

sett 61-åringarna, komma att pensioneras år 1946. Därpå inträder åter en

paus i pensioneringen år 1947, varefter 62-åringarna pensioneras år 1948.

Efter ytterligare en paus år 1949 uppnås slutligen pensionering vid 63 ars

ålder år 1950.

I skrivelse den 12 oktober 1945 lia 1945 års seminariesakkunniga anfört,

att den rådande bristen på folkskollärare kunde beräknas komma att utvisa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

en så betydande stegring under de närmast kommande läsåren, att enligt

de sakkunnigas uppfattning särskilda åtgärder måste vidtagas för att minska

bristen. Bland åtgärder, som därvid kunde komma i fråga, vore enligt de

sakkunnigas mening en allmän höjning av folkskollärarnas pensionsålder. En

sådan höjning skulle nämligen utgöra ett gott medel att öka antalet för

tjänstgöring disponibla lärare under de närmaste åren.

En höjning av pensionsåldern kunde —1 framhålla de sakkunniga — tänkas

ske på två sätt: antingen kunde pensionsåldern höjas till 65 år eller ock kunde

åtgärden begränsas till att de nuvarande övergångsbestämmelserna i fråga om

pensionsåldern slopades, med påföljd att 63-årsåldern omedelbart skulle tilllämpas

såsom pensionsålder. De sakkunniga funne det senare alternativet

lämpligast.

Av de överväganden, som fört de sakkunniga till denna ståndpunkt, torde

följande få återgivas. De sakkunniga ha i en tabell åskådliggjort resultaten

av de båda alternativa förslagen i fråga örn pensionsålderns höjande. Tabellen

har nedanstående utseende.

L ..

Antalet pensionerade

därest

Ökning ( + ), resp. minskning

(—) av antalet för folkskolan

Ar

enligt nuva-

b)

disponibla

ärarkrafter

rande bestäm-

a)

nuv. över-

melser

pensionsåldern

höjes till 65 år

gångsbestäm- melser upp-

hävas

enligt a)

enligt b)

1946 ..........

cc

4*-

+ 284

+ 284

1947 ..........

—

—

—

_

_

1948 ..........

301

—

284

+ 301

+ 17

1949 ..........

—

—

301

—

-301

1950 ..........

305

284

305

+ 21

_

1951 ..........

323

301

323

+ 22

_

1952 ..........

326

305

326

+ 21

—

I anslutning härtill ha de sakkunniga anfört:

Tabellen visar, att en höjning av pensionsåldern till 65 år skulle giva ett

betydande tillskott till det disponibla antalet lärare för folkskolan. Även det

andra alternativet skulle medföra en behövlig ökning av lärarnas antal under

de tre första åren, men denna fördel skulle därefter helt motverkas av det år

1949 ökade antalet pensionerade.

Om man ser detta problem uteslutande ur lärarrekrvterings- eller kanske

snarare arbetsmarknadssynpunkt, borde man givetvis förorda en höjning av

pensionsåldern till 65 år. Jämväl ur vissa andra synpunkter kan en sådan åtgärd

framstå såsom motiverad. I t. ex. Danmark och Norge är pensionsåldern

för lärarna högre än hos oss. Och för befattningshavare i vårt eget land, vilka

äro underkastade allmänna pensionsreglementet, är 65 år den vanliga pensionsåldern

för de grupper som äro placerade i lönegrader motsvarande folkskollärarnas.

Ehuru åtskilliga skäl sålunda tala för en höjning av folkskollärarnas pensionsålder

till 65 år, äro de sakkunniga dock icke nu beredda att förorda en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 380.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 november

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Erlander, Danielson, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet.

Intill den 1 juli 1938 var pensionsåldern för folkskollärare 60 år. Vid

den pensionsreglering för folkskolans lärare, som trädde i kraft nämnda

dag, höjdes pensionsåldern för folkskollärare till 63 år (17 § tjänstepensionsreglementet

för folkskollärare m. fl. den 17 juni 1938, nr 423). Den förhöjda

pensionsåldern erhöll dock ej omedelbar tillämplighet. Genom ett stadgande i

övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet föreskrevs en övergångstid

av tio år, under vilken pensionsåldern stegvis skulle höjas. Först den 1 juli

1948 skulle den generella regeln om 63 års pensionsålder vara tillämplig.

Vid 1942 års pensionsreglering för folkskolans lärare bibehölls den år 1938

genomförda huvudregeln i fråga örn pensionsålder för folkskollärare. Enligt

7 § av det nu gällande folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli

1942 (nr 699) inträder pensionsåldern för ordinarie och extra ordinarie folkskollärare

(»befattningshavare, hänförd till lönegrad LO 17, LO 16, LEo 15

eller LEo 14») vid utgången av det redovisningsår, under vilket befattningshavaren

uppnått en levnadsålder av 63 år. Även i 1942 års pensionsreglemente

har intagits en övergångsbestämmelse, som reglerar huvudregelns

successiva genomförande, i detta fall under åren 1944—1950. Enligt denna

bestämmelse pensionerades år 1944 de lärare, som voro födda under tiden

1 januari 1883—30 juni 1884. Är 1945 sker ingen pensionering, utan de

lärare, som äro födda under tiden 1 juli 1884—30 juni 1885, alitsa i stort

•sett 61-åringarna, komma att pensioneras år 1946. Därpå inträder åter en

paus i pensioneringen år 1947, varefter 62-åringarna pensioneras år 1948.

Efter ytterligare en paus år 1949 uppnås slutligen pensionering vid 63 års

ålder år 1950.

I skrivelse den 12 oktober 1945 lia 1945 års seminariesakkunniga anfört,

att den rådande bristen på folkskollärare kunde beräknas komma att utvisa

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

en så betydande stegring under de närmast kommande läsåren, att enligt

de sakkunnigas uppfattning särskilda åtgärder måste vidtagas för att minska

bristen. Bland åtgärder, som därvid kunde komma i fråga, vore enligt de

sakkunnigas mening en allmän höjning av folkskollärarnas pensionsålder. En

sådan höjning skulle nämligen utgöra ett gott medel att öka antalet för

tjänstgöring disponibla lärare under de närmaste åren.

En höjning av pensionsåldern kunde — framhålla de sakkunniga — tänkas

ske på två sätt: antingen kunde pensionsåldern höjas till 65 år eller ock kunde

åtgärden begränsas till att de nuvarande övergångsbestämmelserna i fråga örn

pensionsåldern slopades, med påföljd att 63-årsåldern omedelbart skulle tilllämpas

såsom pensionsålder. De sakkunniga funne det senare alternativet

lämpligast.

Av de överväganden, som fört de sakkunniga till denna ståndpunkt, torde

följande få återgivas. De sakkunniga ha i en tabell åskådliggjort resultaten

av de båda alternativa förslagen i fråga om pensionsålderns höjande. Tabellen

har nedanstående utseende.

Antalet pensionerade

därest

Ökning ( + ), resp. minskning

(—) av antalet för folkskolan

disponibla lärarkrafter

År

enligt nuva- rande bestäm- melser

a)

pensionsåldern

höjes till 65 år

b)

nuv. över- gångsbestäm- melser upp- hävas

enligt a)

enligt b)

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

284

301

:

305

323

326

284

301

305

284

301

305

323

326

+ 284

+ 301

+ 21

+ 22

+ 21

+ 284

+ 17

-301

I anslutning härtill lia de sakkunniga anfört:

Tabellen visar, att en höjning av pensionsåldern till 65 år skulle giva ett

betydande tillskott till det disponibla antalet lärare för folkskolan. Även det

andra alternativet skulle medföra en behövlig ökning av lärarnas antal under

de tre första åren, men denna fördel skulle därefter helt motverkas av det år

1949 ökade antalet pensionerade.

Om man ser detta problem uteslutande ur lärarrekryterings- eller kanske

snarare arbetsmarknadssynpunkt, borde man givetvis förorda en höjning av

pensionsåldern till 65 år. Jämväl ur vissa andra synpunkter kan en sådan åtgärd

framsta såsom motiverad. I t. ex. Danmark och Norge är pensionsåldern

för lärarna högre än hos oss. Och för befattningshavare i vårt eget land, vilka

är° underkastade allmänna pensionsreglementet, är 65 år den vanliga pensionsåldern

för de grupper som äro placerade i lönegrader motsvarande folkskollärarnas.

Ehuru åtskilliga skäl sålunda tala för en höjning av folkskollärarnas pensionsålder

till 65 år, äro de sakkunniga dock icke nu beredda att förorda en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

o

sådan åtgärd. Folkskolans lärare undervisa i regel i skolans samtliga ämnen,

däribland även i gymnastik med lek och idrott, samt leda lärjungarnas friluftsdagar.

Även om en betydande del av lärarna äro vid full vigor vid 65 års

ålder, kan det dock icke bortses från att många vid denna ålder äro så slitna,

att det ur det allmännas synpunkt måste betraktas som en fördel, att de få

draga sig tillbaka från det aktiva skolarbetet. En höjning av pensionsåldern

skulle dessutom säkerligen medföra ökad sjukledighet bland lärarna och

därav följande större vikariebehov och höjda kostnader för det allmänna.

Slutligen skulle en sådan åtgärd också medföra en minskning av den vikariereserv,

som de pensionerade lärarna normalt utgöra. Från dessa synpunkter

är det lämpligare, att den nuvarande pensionsåldern bibehålies men att de i

pensionsåldern varande lärare, som ha förutsättning därför, få kvarstå i

tjänst ytterligare någon tid. Den restriktiva praxis, som myndigheterna hittills

tillämpat på detta område, skulle med fördel kunna uppmjukas.

Det är vidare att märka, att barnantalet i folkskolorna om 10 eller 15 år

sannolikt åter kommer att sjunka och lärarbehovet följaktligen att minska.

I sådant fall skulle en höjning nu av pensionsåldern kunna komma att visa

sig mindre välbetänkt ur arbetsmarknadssynpunkt. Frågan örn en höjningav

pensionsåldern torde dessutom kanske böra ses i ett större sammanhang.

Trots de fördelar, som pensionsåldershöjningen skulle medföra ur arbetsmarknadssynpunkt,

anse sig de sakkunniga icke böra framlägga förslag härom.

Däremot synas skäl tala för att de nu gällande övergångsbestämmelserna

rörande pensionsålderns inträdande upphävas och att alltså 63-årsåldern som

pensionsålder omedelbart tillämpas. Även om icke på långt när samma fördelar

därmed vinnas, skulle åtgärden dock medföra en bestämd lättnad i läget

under de allra närmaste läsåren. Om myndigheterna därefter ville i större

utsträckning än hittills medgiva kvarstående i tjänst utöver pensionsåldern,

skulle lättnader vinnas även under ett par följande år.

I enlighet med de anförda synpunkterna ha de sakkunniga föreslagit, att

de nuvarande övergångsbestämmelserna i fråga örn pensionsålderns inträdande

för folkskollärare skola upphävas.

För de lärare, som enligt gällande bestämmelser skola avgå med pension

den 30 juni 1946, kan emellertid, framhålla seminariesakkunniga, en förskjutning

nu av tidpunkten för vederbörandes pensionering, pa sätt de sakkunniga

föreslagit, vara olämplig. En lärare, för vilken detta är fallet, bör

enligt de sakkunnigas mening tillerkännas rätt att avgå med pension den 30

juni 1946, därest han så önskar. Härom anföra de sakkunniga följande.

För åtskilliga av de lärare, som enligt nu gällande regler skulle pensioneras

1946, torde emellertid ett framskjutande av deras pensionering till 1948 medföra

bestämda olägenheter. Lärarna av denna ålderskategori lia redan i stor

utsträckning berett sig på att lämna skolarbetet vid föreskriven pensionsålder,

och många av dem ha måhända träffat anstalter för en kommande verksamhet,

som de i mån av hälsa och krafter hoppas kunna sköta under ett antal

år efter pensioneringen. Det är också mycket troligt, att lärare, som inneha

tjänstebostad — flertalet landsbygdslärare — i icke ringa omfattning redan

skaffat sig andra bostäder, kanske t. o. m. på annan ort.

Det är måhända obilligt att med så kort varsel, varom nu skulle bli fråga,

tvinga dessa lärare att kvarstå i tjänst efter den 1 juli 1946.

För de lärare åter, som äro i besittning av god kroppslig och andlig vigor

och som icke träffat särskilda dispositioner med anledning av sin förestående

pensionering, skulle en höjning av pensionsåldern till 63 ar icke medföra några

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 380.

Departements
chefen.

olägenheter eller kanske t. o. m. hälsas nied tillfredsställelse. En omständighet,

som synes kunna stimulera dem till att vilja kvarstå, utgöres av det

förslag, som framlagts om förändrat sätt för skatteuppbörd. De eftersläpande,

numera ytterst tyngande skatterna äro under de första pensionsåren ett allvarligt

bekymmer för pensionärerna. Därest den föreslagna uppbördsreformen

komme att genomföras med verkan från år 1947, skulle detta otvivelaktigt

medföra en önskan hos lärarna att kvarstå i tjänst.

Över seminariesakkunnigas skrivelse ha utlåtanden infordrats från skolöverstyrelsen,

statskontoret och statens pensionsanstalt. Skolöverstyrelsen

uttalar att, även om en höjning av folkskollärarnas pensionsålder till 65 år

ur flera synpunkter skulle kunna framstå såsom motiverad, överstyrelsen icke

för närvarande ville tillråda denna utväg för lärarbristens avhjälpande utan

instämde i de sakkunnigas förslag. Statskontoret har lämnat förslaget utan

erinran. Statens pensionsanstalt har anfört bland annat följande.

I likhet med 1945 års seminariesakkunniga anser pensionsanstalten, att den

för de närmaste åren emotsedda bristen på folkskollärare ej bör föranleda en

höjning av den pensionsålder, 63 år, som regelmässigt skall tillämpas beträffande

sådana lärare. Innan man samlat erfarenheter beträffande den rätt

nyligen beslutade höjningen av pensionsåldern till 63 år, vilken ju ännu ej

hunnit tillämpas, torde en ny höjning ej böra ifrågakomma. Vid ett ställningstagande

till en sådan böra för övrigt icke arbetsmarknadshänsyn av tillfällig

art utan helt andra synpunkter tillmätas avgörande betydelse.

Den av de sakkunniga föreslagna modifieringen av nuvarande övergångsbestämmelser

rörande pensionsålder finner pensionsanstalten däremot lämplig.

Framhållas må, att nämnda bestämmelser ursprungligen infördes av hänsyn

till arbetsmarknadsförhållandena, sådana de då bedömdes, och att det

därför ej bör möta betänkligheter att nu, då nämnda förhållanden ändrats,

på sätt de sakkunniga föreslagit göra inskränkningar i övergångsanordningarna.

Seminariesakkunniga ha ansett den väntade bristen på folkskollärare så betydande,

att de i sin skrivelse framlagt — utöver det förslag, för vilket ovan

redogjorts — jämväl förslag om införande av en tillfällig, snabbare utbildning

av folkskollärare, avsedd att åstadkomma ett ytterligare ökat antal examinerade

folkskollärare till början av läsåret 1947/48. Förslag i sistnämnda fråga

torde komma att föreläggas riksdagen i särskild proposition denna dag, som

beslutas på föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet. Till denna

proposition torde här få hänvisas, såvitt gäller av de sakkunniga lämnade

uppgifter angående den beräknade bristens storlek och möjligheterna att

täcka densamma genom ökad elevintagning vid folkskoleseminariemas vanliga

kurser.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligt, att den nu ifrågavarande

övergångsbestämmelsen i fråga örn folkskollärarnas pensionsålder upphäves.

Möjlighet torde därvid, som de sakkunniga föreslagit, böra beredas lärare, som

enligt gällande bestämmelser skola avgå med pension den 30 juni 1946, att få

pensioneras vid denna tidpunkt därest de så önska. Erinras må emellertid,

att anstånd med avsked efter pensionsålderns inträde kan beviljas sådana

lärare enligt därom gällande bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

o

sådan åtgärd. Folkskolans lärare undervisa i regel i skolans samtliga ämnen,

däribland även i gymnastik med lek och idrott, samt leda lärjungarnas friluftsdagar.

Även om en betydande del av lärarna äro vid full vigor vid 65 års

ålder, kan det dock icke bortses från att många vid denna ålder äro så slitna,

att det ur det allmännas synpunkt måste betraktas som en fördel, att de få

draga sig tillbaka från det aktiva skolarbetet. En höjning av pensionsåldern

skulle dessutom säkerligen medföra ökad sjukledighet bland lärarna och

därav följande större vikariebehov och höjda kostnader för det allmänna.

Slutligen skulle en sådan åtgärd också medföra en minskning av den vikariereserv,

som de pensionerade lärarna normalt utgöra. Från dessa synpunkter

är det lämpligare, att den nuvarande pensionsåldern bibehålies men att de i

pensionsåldern varande lärare, som ha förutsättning därför, få kvarstå i

tjänst ytterligare någon tid. Den restriktiva praxis, som myndigheterna hittills

tillämpat på detta område, skulle med fördel kunna uppmjukas.

Det är vidare att märka, afl barnantalet i folkskolorna om 10 eller 15 år

sannolikt åter kommer att sjunka och lärarbehovet följaktligen att minska.

I sådant fall skulle en höjning nu av pensionsåldern kunna komma att visa

sig mindre välbetänkt ur arbetsmarknadssynpunkt. Frågan om en höjning

av pensionsåldern torde dessutom kanske böra ses i ett större sammanhang.

Trots de fördelar, som pensionsåldershöjningen skulle medföra ur arbetsmarknadssynpunkt,

anse sig de sakkunniga icke böra framlägga förslag härom.

Däremot synas skäl tala för att de nu gällande övergångsbestämmelserna

rörande pensionsålderns inträdande upphävas och att alltså 63-årsåldern som

pensionsålder omedelbart tillämpas. Även om icke på långt när samma fördelar

därmed vinnas, skulle åtgärden dock medföra en bestämd lättnad i läget

under de allra närmaste läsåren. Örn myndigheterna därefter ville ^större

utsträckning än hittills medgiva kvarstående i tjänst utöver pensionsåldern,

skulle lättnader vinnas även under ett par följande år.

I enlighet med de anförda synpunkterna lia de sakkunniga töreslagit, ali

de nuvarande övergångsbestämmelserna i fråga örn pensionsålderns inträdande

för folkskollärare skola upphävas.

För de lärare, som enligt gällande bestämmelser skola avgå med pension

den 30 juni 1946, kan emellertid, framhålla seminariesakkunniga, en förskjutning

nu av tidpunkten för vederbörandes pensionering, på sätt de sakkunniga

föreslagit, vara olämplig. En lärare, för vilken detta är fallet, bör

enligt de sakkunnigas mening tillerkännas rätt att avgå med pension den 30

juni 1946, därest han så önskar. Härom anföra de sakkunniga följande.

För åtskilliga av de lärare, som enligt nu gällande regler skulle pensioneras

1946, torde emellertid ett framskjutande av deras pensionering till 1948 medföra

bestämda olägenheter. Lärarna av denna ålderskategori ha redan i stor

utsträckning berett sig på all lämna skolarbetet vid föreskriven pensionsålder,

och mångå av dem ha måhända träffat anstalter för en kommande verksamhet,

som de i mån av hälsa och krafter hoppas kunna sköta under ett antal

år efter pensioneringen. Det är också mycket troligt, att lärare, som inneha

tjänstebostad — flertalet landsbygdslärare — i icke ringa omfattning redan

skaffat sig andra bostäder, kanske t. o. lii. på annan ort.

Det är måhända obilligt att nied så kort varsel, varom nu skulle bli fråga,

tvinga dessa lärare att kvarstå i tjänst efter den 1 juli 1946.

För de lärare åter, som äro i besittning av god kroppslig och andlig vigor

och som icke träffat särskilda dispositioner med anledning av sin förestående

pensionering, skulle en höjning av pensionsåldern lill 63 år icke medföra några

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

Departements
chefen.

6

olägenheter eller kanske t. o. m. hälsas med tillfredsställelse. En omständighet,

som synes kunna stimulera dem till att vilja kvarstå, utgöres av det

förslag, som framlagts om förändrat sätt för skatteuppbörd. De eftersläpande,

numera ytterst tyngande skatterna äro under de första pensionsåren ett allvarligt

bekymmer för pensionärerna. Därest den föreslagna uppbördsreformen

bomme att genomföras med verkan från år 1947, skulle detta otvivelaktigt

medföra en önskan hos lärarna att kvarstå i tjänst.

Över seminariesakkunnigas skrivelse ha utlåtanden infordrats från skolöverstyrelsen,

statskontoret och statens pensionsanstalt. Skolöverstyrelsen

uttalar att, även örn en höjning av folkskollärarnas pensionsålder till 65 år

ur flera synpunkter skulle kunna framstå såsom motiverad, överstyrelsen icke

för närvarande ville tillråda denna utväg för lärarbristens avhjälpande utan

instämde i de sakkunnigas förslag. Statskontoret har lämnat förslaget utan

erinran. Statens pensionsanstalt har anfört bland annat följande.

I likhet med 1945 års seminariesakkunniga anser pensionsanstalten, att den

för de närmaste åren emotsedda bristen på folkskollärare ej bör föranleda en

höjning av den pensionsålder, 63 år, som regelmässigt skall tillämpas beträffande

sådana lärare. Innan man samlat erfarenheter beträffande den rätt

nyligen beslutade höjningen av pensionsåldern till 63 år, vilken ju ännu ej

hunnit tillämpas, torde en ny höjning ej böra ifrågakomma. Vid ett ställningstagande

till en sådan böra för övrigt icke arbetsmarknadshänsyn av tillfällig

art utan helt andra synpunkter tillmätas avgörande betydelse.

Den av de sakkunniga föreslagna modifieringen av nuvarande övergångsbestämmelser

rörande pensionsålder finner pensionsanstalten däremot lämplig.

Framhållas må, att nämnda bestämmelser ursprungligen infördes av hänsyn

till arbetsmarknadsförhållandena, sådana de då bedömdes, och att det

därför ej bör möta betänkligheter att nu, då nämnda förhållanden ändrats,

på sätt de sakkunniga föreslagit göra inskränkningar i övergångsanordningarna.

Seminariesakkunniga ha ansett den väntade bristen på folkskollärare så betydande,

att de i sin skrivelse framlagt — utöver det förslag, för vilket ovan

redogjorts — jämväl förslag örn införande av en tillfällig, snabbare utbildning

av folkskollärare, avsedd att åstadkomma ett ytterligare ökat antal examinerade

folkskollärare till början av läsåret 1947/48. Förslag i sistnämnda fråga

torde komma att föreläggas riksdagen i särskild proposition denna dag, som

beslutas på föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet. Till denna

proposition torde här få hänvisas, såvitt gäller av de sakkunniga lämnade

uppgifter angående den beräknade bristens storlek och möjligheterna att

täcka densamma genom ökad elevintagning vid folkskoleseminariemas vanliga

kurser.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligt, att den nu ifrågavarande

övergångsbestämmelsen i fråga om folkskollärarnas pensionsålder upphäves.

Möjlighet torde därvid, som de sakkunniga föreslagit, höra beredas lärare, som

enligt gällande bestämmelser skola avgå med pension den 30 juni 1946, att få

pensioneras vid denna tidpunkt därest de så önska. Erinras må emellertid,

att anstånd med avsked efter pensionsålderns inträde kan beviljas sådana

lärare enligt därom gällande bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 380. <

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet med

det anförda upprättat förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 4 punkten

övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18

juli 1942 (nr 699) måtte genom proposition förläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till demia av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 380.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet med

det anförda upprättat förslag till kungörelse om ändrad lydelse au 4 punkten

övergångsbestämmelserna till folkskolans tjånstepensionsreglemente den 18

juli 1942 (nr 699) måtte genom proposition förläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till demia av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:598 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av tjänsteoch familjepensioneringen för personal vid Halmstad—Nässjö och Nä s. 10 i texten
  2. BU 1945:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans tjänstepensionsreglemente. s. 1 i texten