Sök i Ratio Lex

Med förslag till utbyggnad och omläggning av uppbördsorganisationen

1945-11-15 · 136 sidor, varav 79 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 79 av 136 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:382, Med förslag till utbyggnad och omläggning av uppbördsorganisationen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

I

Nr 382.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till utbyggnad

och omläggning av uppbördsorganisationen; given

Stockholms slott den 15 november 1945.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 november

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utbyggnad och

omläggning av uppbördsorganisationen samt anför därvid följande.

I. Inledning.

I en på föredragning av chefen för finansdepartementet den 19 oktober

1945 beslutad proposition till riksdagen (nr 370) har föreslagits en genomgripande

reform av uppbördsväsendet för att ernå, att skatt för inkomst och

förmögenhet erlägges i närmare samband med inkomstförvärvet än vad nu

är fallet. Det framlagda förslaget grundar sig å ett av särskilda sakkunniga

— landskamreraren A. G. A. Wigert, ordförande, f. d. kammarrättsrådet E. D.

Sivert och assessorn i kammarrätten S. E. Jarnerup (1944 års uppbördsbe
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 382. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mcij:ts proposition nr 382.

redning) — avgivet betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet

(SOU 1945:27) jämte däröver avgivna remissyttranden (jfr nyssnämnda

proposition s. 88, 89).

Den föreslagna reformen av uppbördsväsendet innebär, att under det år

då inkomst förvärvas eller förmögenhet äges, inkomståret, skall utgå preliminär

skatt så beräknad, att den kan antagas väsentligen täcka den slutliga

skatt, som efter verkställd taxering påföres för berörda inkomst och förmögenhet.

Den preliminära skatten, som i princip utgår å inkomst från samtliga

förvärvskällor, beräknas efter olika metoder för skilda förvärvskällor:

på grundval av taxering i nuvarande ordning, kompletterad med s. k. preliminär

taxering, eller med ledning av särskilt upprättade skattetabeller, vilka

för olika inkomstbelopp angiva den därå under vissa förutsättningar belöpande

skatten, eller efter viss procent av inkomsten.

Debitering skall ske gemensamt av krono- och kommunalutskylder. Den

debiterade eller med ledning av skattetabell eller efter procentsats beräknade

preliminärskatten förfaller till betalning under sex uppbördsterminer,

vilka infalla under månaderna mars, maj, juli, september, november och

januari under uppbördsåret (mars ett år till och med februari nästföljande

år). Understiger vid avräkningen den preliminära skatten motsvarande slutliga

skatt förfaller därefter skillnaden såsom kvarstående skatt till betalningunder

den första uppbördsterminen eller de båda första uppbördsterminerna

under det uppbördsår, som infaller näst efter vederbörligt taxeringsår, överstiger

den preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, återbetalas med

viss begränsning det överskjutande beloppet lill den skattskyldige. Fastighetsskatt

förfaller till betalning under uppbördsterminen i november månad

under taxeringsåret eller under nämnda termin och terminen i januari månad

nästföljande år. Under en eller flera uppbördsterminer under uppbördsåret

förfaller likaledes tillkommande skatt, som debiteras på grund av beslut,

vilket fattats av prövningsnämnd senare än den 10 oktober under taxeringsåret

eller av kammarrätten eller Kungl. Maj:t.

Arbetsgivare eller annan, vilken utbetalar belopp, som för mottagaren utgör

sådan inkomst av tjänst, vilken hänför sig till skattskyldigs huvudsakliga

arbetsanställning eller eljest är dennes huvudsakliga inkomst av tjänst,

skall i regel vara skyldig verkställa avdrag å utbetalt belopp för gäldande av

preliminär och kvarstående skatt.

Enär preliminär skatt, som beräknas enligt de nyss angivna grunderna, i

många fall kan komma att skilja sig från motsvarande slutliga skatt, föreslås

att i de fall, då skillnaden är mera avsevärd, rättelse, jämkning, skall

av den lokala skattemyndigheten kunna vidtagas i preliminärskatten, så att

den bättre överensstämmer med den slutliga skatt, som kan antagas komma

att påföras.

Skatt skall inbetalas genom postverket eller penninginrättning till vederbörande

uppbördsmyndighet.

Till kommun eller annan kommunal samfällighet skall av länsstyrelsen

utbetalas vad sådan samfällighet beslutat utdebitera såsom skatt. Härvid göres

intet avdrag för restantier.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382. 3

De föreslagna uppbördsbestämmelserna föreslås skola träda i kraft den

1 januari 1947.

Uppbördsberedningen har utarbetat tre alternativ, betecknade I, II och

lil, till uppbördsfrågans lösning enligt de förut omnämnda huvudlinjerna.

De tre alternativen skilja sig från varandra huvudsakligen i fråga om sättet

för beräkning av preliminärskatt för inkomst från förvärvskällan tjänst. Det

i propositionen framlagda förslaget bygger på alternativ II.

För att det sålunda föreslagna uppbördsförfarandet skall kunna tillfredsställande

fungera erfordras en betydande förstärkning av uppbördsorganisationen.

Uppbördsberedningen har i sitt förenämnda betänkande framlagt förslag

jämväl härutinnan. Jag torde nu få upptaga till behandling hithörande

frågor.

II. Allmänna synpunkter på frågan om organisationen av

det föreslagna uppbördsförfarandet.

Vppbördsberedningen, som avvisar tanken på överförandet av samtliga de

uppgifter, vilka avse debitering och uppbörd av skatt, till en central myndighet,

finner icke heller ändamålsenligt att centralisera berörda uppgifter

till länsstyrelserna i större utsträckning än som redan skett. Sålunda förordar

beredningen, att häradsskrivarna skola i egenskap av lokala skattemyndigheter

på landet och i fögderistädema handhava nuvarande arbetsåligganden

och därjämte fullgöra de uppgifter, som avse bestämmandet av

den preliminära skatten (debitering och jämkning). I de större magistratsstäderna

föreslås ifrågavarande uppgifter likaledes skola ankomma på en

lokal skattemyndighet, vilken tillika skall vara uppbördsmyndighet; själva

uppbörden av skatt skall dock ske genom postverkets och vissa penninginrättningars

försorg. I de mindre magistratsstäderna skola ifrågavarande uppgifter

handläggas i samma ordning som på landet och i fögderistädema.

Ledamoten Sivert ifrågasätter, huruvida icke en enhetlig statlig organisation

för såväl stad som landsbygd framdeles borde införas och den föreslagna

organisationen således få karaktär av ett provisorium. En sådan anordning

syntes lämplig bland annat ur rekryteringssynpunkt.

Beträffande den närmare motiveringen för beredningens förslag i nyss berörda

avseenden må här allenast hänvisas till beredningens betänkande s.

351—358 och 517.

De av uppbördsberedningen gjorda allmänna uttalandena rörande den

organisation, som skulle erfordras vid genomförande av det föreslagna uppbördsförfarandet,

hava lämnats utan erinran i det övervägande antalet yttranden.

Riksräkenskapsverket framhåller, att en betydande del av det arbete,

som skulle utföras av den lokala skattemyndigheten, utgjorde handhavandet

av jämkningsförfarandet. Behovet av jämkning vore givetvis

större, i den mån grunden för preliminärskattens uttagande vore mera

stelt fixerad, och mindre, i den mån preliminärskatten smidigare an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maits proposition nr 382.

slote sig till variationerna i inkomstförvärvet. Det vore sålunda uppenbart,

att alternativ I skulle ställa mycket stora krav på den för jämkningsförfarandet

erforderliga organisationen. Även vid ett genomförande

av alternativ II syntes det icke kunna undvikas, att jämkningsförfarandet

komine att flitigt tagas i anspråk. Enligt tidigare framlagda förslag

hade det ifrågasatts att anförtro bestyret med jämkningsförfarandet åt landsfiskalerna.

Orsaken härtill hade varit att söka i det förhållandet, att landsfiskalerna

sedan länge handhade införselförfarandet, vilket medförde arbetsuppgifter

av närbesläktat slag. Vidare hade landsfiskalerna genom sin verksamhet

god personkännedom, och de vore i allmänhet väl förtrogna med befolkningens

ekonomiska förhållanden. Landsfiskalsdistrikten vore mindre än

fögderierna, och landsfiskalerna komme genom sin mångskiftande verksamhet

i mera omedelbar kontakt med befolkningen än häradsskrivarna, vilkas

personkännedom ofta vore mera formell. Med hänsyn till det anförda syntes

det riksräkenskapsverket uppenbart, att landsfiskalerna ur vissa synpunkter

skulle vara bättre skickade att handhava jämkningsbestyret än häradsskrivarna.

Å andra sidan talade, med den utformning förslaget i övrigt erhållit,

övervägande skäl för att jämkningsförfarandet, som ju dock hela tiden

skulle taga sikte på det sammanlagda beloppet av vad som under inkomståret

komme att uttagas i preliminärskatt och som sålunda ägde ett nära samband

med taxerings- och debiteringsförfarandet, lämpligen anförtroddes åt

häradsskrivarna.

Statens organisationsnamnet finner de av uppbördsberedningen anförda

skälen mot en centralisering icke kunna frånkännas viss giltighet, åtminstone

tillsvidare tills erfarenheter vunnits angående folkbokförings- och uppbördsreformernas

verkningar. Där två eller flera häradsskrivare erhöile samma

tjänstgöringsort, borde dock ett sammanförande av på samma plats belägna

häradsskrivarkontor kunna äga rum utan risk för att de lokala intressena

icke bleve tillgodosedda. Härigenom skulle ett tillgodogörande av centraliseringens

fördelar, nämligen bättre utnyttjande av personal, lokaler och maskinella

hjälpmedel, åstadkommas. En sådan centralisering lade givetvis icke

hinder i vägen för att det kvalificerade arbetet — liäradsskrivarnas — fördelades

fögderivis med hänsyn till den lokalkännedom, som kunde vara av

behovet påkallad. Därest på detta sätt häradsskrivarkontor å samma ort

sammanfördes, borde åt en av häradsskrivarna anförtros uppgiften att inom

det gemensamma kontoret svara för arbetsuppgifternas lämpliga fördelning

på biträdespersonalen, för de gemensamma arbetsuppgifternas fullgörande

samt för ordningen i övrigt inom kontoret.

Organisationsnämnden framhåller vidare, att det vid den slutliga utformningen

av kontorsorganisationen för uppbördsväsendet vore av synnerlig

vikt, att kontorsteknisk sakkunskap ställdes till förfogande för tillsyn att arbetsgången

bleve den lämpligaste och arbetsmetoderna ändamålsenliga samt

såvitt möjligt enhetliga vid olika kontor.

Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas verksamhet uttalar,

att i allt fall för närvarande övervägande skäl talade emot en centralisering

till länsstyrelserna av debiteringsarbetet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker vikten av att en för ändamålet

lämpad lokal organisation lunnes till hands, då det gällde alt föra en

så vittomfattande reform som den förevarande ut i praktiken.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner i likhet med uppbördsberedningen,

att flera skäl, av vilka de tyngst vägande vore kravet på lokala myndigheter

för allmänhetens betjänande samt svårigheten att samtidigt med den föreslagna

genomgripande omläggningen av uppbördsförfarandet genomföra de omfattande

organisatoriska förändringar, som en centralisering skulle innebära,

talade för att åtminstone icke för närvarande genomföra en mera genomgripande

centralisering av debiterings- och uppbördsarbetet.

Beredningens förslag tillstyrkes vidare av länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus, Västmanlands, Västernorrlands och Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län konstaterar med tillfredsställelse, att centraliseringssträvandena

bromsats upp genom förslaget om lokala skattemyndigheter

ute i orterna.

Uppbördsintendenten hos Överståthållarämbetet anmärker, att ett alltför

stort och betungande arbete av allt att döma bomme att åvila de lokala skattemyndigheterna,

framför allt i de större magistratsstäderna. Särskilt syntes senare

delen av året med dess starka anhopning av göromål bliva en ytterst

ansträngande tid för skattemyndigheterna.

Magistraten i Eskilstuna uttalar, att den föreslagna personalramen förefölle

väl knapp. Det vore av vikt att hithörande organ kunde stå den av

organisationsomläggningen berörda allmänheten till tjänst med erforderliga

råd och upplysningar och företaga erforderliga undersökningar hos arbetsgivare

för att under hand söka rätta till eventuella felaktigheter. Detta gällde

i särskilt hög grad under den första tiden efter den nya organisationens

genomförande. Liknande synpunkter framföras även av svenska lantarbetsgivare

föreningen.

Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen

och svenska försäkringsbolags riksförbund understryka, att en tillräcklig

och smidig lokal organisation måste anses utgöra en nödvändig förutsättning

för reformen. För de skattskyldiga, särskilt för de jordbrukare

och rörelseidkare, vilka tillika vore arbetsgivare, vore det av vikt att organisationen

tilltoges så att en snabb behandling av jämkningsärendena säkerställdes

samt erforderliga råd och anvisningar, särskilt beträffande löneavdragens

verkställande, utan omgång kunde erhållas. I detta avseende syntes

alternativ II ställa än större anspråk på organisationen än alternativ III.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att de lokala skattemyndigheternas

arbetsuppgifter säkerligen komme att bliva av synnerligen omfattande

karaktär. Framförallt vöre det av vikt, att kontakt upprätthölles

med allmänheten och att de arbetsgivare, som hade att verkställa löneavdrag,

kunde erhålla erforderliga upplysningar. Detta vore en av de fundamentala

förutsättningarna för alt systemet skulle kunna fungera. En ytterligare

utbyggnad av de föreslagna skattemyndigheterna komme därför säkerligen

att bliva ofrånkomlig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 382-

Handelskammaren i Gävle ifrågasätter, huruvida icke uppbördsväsendet

genom vissa förenklingar i rent tekniskt avseende kunde bringas att fungera

snabbare och på ett mindre arbetskrävande sätt. Nuvarande organisation

finge överhuvud taget betecknas såsom tungrodd. Handelskammaren

ville därför tillråda, att experter på kontorsorganisationens område tillkallades

för undersökning av huruvida och i vad mån reformer kunde genomföras

och moderna kontors- och statistikmaskiner komma till användning.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att den lokala skattemyndigheten komme

att få ett inflytande i fråga om medborgarnas ekonomiska liv, som syntes

länsstyrelsen alldeles främmande för svenskt rätts- och förvaltningsväsende.

Förutom det väsentliga av de uppgifter, som nu åvilade häradsskrivare och

motsvarande tjänsteman i stad, skulle den lokala skattemyndigheten handlägga

frågor om preliminär taxering och jämkning och dessutom meddela

anstånd med erläggande av skatt, avgöra huruvida arbetsgivare vore ansvarig

för skatt, om skatt skulle innehållas vid löneutbetalning eller icke, meddela

rättelse av feldebitering, utöva kontroll å skatteinbetalningen m. m. Det

finge icke anses innebära något misstroende mot den nuvarande häradsskrivarkåren,

om länsstyrelsen uttalade, att de uppgifter, som enligt förslaget

skulle ankomma å dessa tjänstemän, vore av den art och mångfald, att

de icke ginge i land därmed. Länsstyrelsen holle före, att vissa av dessa

uppgifter vore av den art, att det överhuvud taget icke stöde i mänsklig

makt att fylla dem. Härvid avsåge länsstyrelsen främst den preliminära taxeringen

och jämkningen. Förslaget härutinnan vilade i de mest väsentliga

stycken på antaganden och sannolikhetsberäkningar. Tillämpningen måste

därför leda till otrygghet för de skattskyldiga och stark schablonisering från

tjänstemannens sida. Länsstyrelsen menade, att här mötte oöverstigliga svårigheter

för flertalet skattskyldiga. I lika eller än högre grad vöre detta

fallet för tjänstemannen, som till på köpet genom sin uppfostran och hela

verksamhet fått sina intressen inriktade på helt andra förhållanden än dem,

som enligt förslaget i dess betydelsefullaste delar skulle bliva föremål för

hans bedömande. Givetvis skulle man lättare kunna förlika sig med förslaget,

om icke så många människors mest vitala intressen därav berördes. Då

nu samtliga skattskyldiga mer eller mindre berördes därav, finge det en räckvidd

och verkan, som kunde bliva ödesdiger.

Länsstyrelsen anför vidare:

Men även en annan sida måste beröras, då det gäller dessa tjänstemäns befogenheter,

sådana de av uppbördsberedningen angivits. Redan vid kritiken

mot Sandströms förslag, som dock innebar långt mindre befogenheter för

myndighet i fråga om skattepåföring, framkommo erinringar emot att sådana

uppgifter ålades myndighet — det gällde då länsstyrelsen — som rätteligen

och grundlagsenligt borde i första hand prövas av taxeringsnämnder, det

vill säga av folket genom valda representanter. Det är väl sant att det här

gäller preliminära åtgärder, som sedan skola kompletteras och rättas genom

taxeringarna enligt taxeringsförfattningarna, men det kan icke bestridas, att

preliminärtaxeringen står så nära den slutliga taxeringen och har för den

skattskyldige så stora ekonomiska verkningar, att förslaget i denna del måste

anses innebära en allvarlig avvikelse från den bärande och verkligt demo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

kratiska principen i svenskt skatteväsende, att det är folket självt, som sig

beskattar. Till sina konsekvenser föreligger icke stor skillnad mellan den

preliminära taxeringen, verkställd av en enda tjänsteman, och den av bebeskattningsnämnden

verkställda taxeringen. Hur man än ser på denna sak

står det fast, att preliminärtaxeringen och i stort sett även jämkningen innebär

bedömanden och avgöranden, som i svårighetsgrad vida överträffar vad

som i allmänhet förekommer inom en taxeringsnämnd och som för de skattskyldiga

genom uppbörden av utskylder i förskott kan hava större ekonomiska

verkningar än av taxeringsnämnderna meddelade beslut.

Kommunalnämnden i Hällefors påtalar den stora befogenhet, som enligt

förslaget skulle tillkomma den lokala skattemyndigheten. Såväl länsstyrelsen

som kommunerna syntes i vissa skattefrågor bliva ganska intetsägande gent

emot denna myndighet. Det kunde ifrågasättas, huruvida det icke varit en

lyckligare lösning att förlägga hela debiterings- och uppbördsväsendet till

en särskild avdelning under länsstyrelsen. Den lokala personkännedomen

syntes i alla händelser ej bliva tillräcklig, även om den lokala skattemyndigheten

utgjordes av häradsskrivare^ och kunde endast fullt tillgodoses genom

direkt samverkan med de å varje ort verksamma kommunala organen.

Stadsfogden i Södertälje framhåller, att ett förläggande av jämkningsarbetet

å den lokala skattemyndigheten komme att medföra en betydande ökning

av dennas arbetsbörda, samtidigt som exempelvis utmätningsmannens

omedelbara kontakt med de skattskyldiga och goda kännedom om vederbörandes

personliga förhållanden icke komme till utnyttjande.

Föreningen Sveriges landsfiskaler anför:

Den genomgripande förändring av uppbördsorganisationen, som förslaget

syftar till, förefaller särskilt betänklig med hänsyn till det stora antalet

jämkningar, som kan förväntas bliva påkallade. Dessa komma att kräva

mycken tid och ingående prövningar om man ej skall hemfalla åt slentrianmässiga

avgöranden. Bibehållandet av det nuvarande systemet med definitiv

skatteuträkning, grundad på taxering, kommer att medföra ett omständligt

avräkningsförfarande och därav föranledda restitutioner. För alla dessa

åtgärder kräves en personal, som säkerligen måste göras större än den, som

beredningen räknat med.

När det gällt att lösa personalfrågan har beredningen valt att för ändamålet

utbvgga häradsskrivareorganisationen. Man synes emellertid i detta

sammanhang hava till övervägande bort upptaga jämväl frågan örn en rationell

lösning av landsfiskalsorganisationen. Vid tidigare utredningar har tanken

på en tudelning av landsfiskalstjänsten framförts, varvid man föreslagit

inrättande av en befattning flir polis- och åklagargöromal jämte administrativ

verksamhet (landsfiskal) och en för de kamerala bestyren (häradsfogde).

Att en dylik uppdelning av landsfiskalstjänsten ur effektivitetssynpunkt är

både önskvärd och lämplig torde vara uppenbart. Vid en omorganisation av

uppbördsförfarandet, särskilt med den utformning som beredningen tänkt

sig, .skulle cl t sammanförande på en hand av arbetet med debitering och

skatteindrivning otvivelaktigt vara ägnat att giva en rationellare lösning av

organisationsfrågan än den av beredningen föreslagna. Detta kunde exempelvis

ske genom att för ändamålet tillskapa befattningar för saväl debiteringssom

indrivningsverksamhet, vilkas innehavare med hänsyn till arbetets art

lämpligen borde benämnas häradsfogde. Dessa befattningar kunde i första

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

hand besättas med dels nuvarande häradsskrivare och dels det antal landsfiskaler,

som vid en Indelning av landsfiskalstjänsten eventuellt bleve övertaliga,

sedan rekrytering till befattningarna såsom polischef-åklagare skett.

Nämnda landsfiskalers orts- och personkännedom i förening med deras erfarenhet

såsom utmätningsman bomme redan från början att tillföra den nya

uppbördsorganisationen en fond av sakkunskap, som kunde tillgodogöras

särskilt i frågor angående jämkning av skatteavdragen. För att dels skänka

de nya befattningshavarna den nödvändiga orts- och personkännedomen,

dels ock möjliggöra för dem att handhava bestyret med skatteindrivning

borde deras antal betydligt utökas utöver det av beredningen föreslagna.

Föreningen framhåller därefter, att det mångsyssleri, som nu präglade

landsfiskalstjänsten, måste ju förr desto hellre bringas att upphöra. Särskilt

inför den nya processordningens ikraftträdande vöre det av vikt, att sådana

arbetsuppgifter, som kunde överflyttas på andra förvaltningsorgan, i görligaste

man utgallrades fran landsfiskalsorganisationen. Det framstode därför

såsom angeläget att man ej försummade att undersöka vilka möjligheter

som i detta hänseende stöde till buds vid tillskapandet av en nv uppbördsorganisation.

Svenska exekutionsmännens riksförbund yttrar:

De arbetsuppgifter, som komma att åvila den lokala skattemyndigheten,

överskrida allt vad en mänsklig varelse kan prestera i form av arbete och förslaget

är på den punkten i praktiken ogenomförbart. Det gäller för honom

icke blott att leda och övervaka arbetet, utan han måste dessutom personligen

vara i kontakt med allmänheten och handlägga en oräknelig mängd

ärenden. Han måste eller bör i varje fall alltid vara beredd att tillhandagå

allmänheten, arbetsgivare och anställda med råd och upplysningar och i

förekommande fall fatta beslut och utöva kontroll m. m. Dessutom förutsättes

att han skall äga en god lokal- och personkännedom. Hur han skulle

kunna utföra allt detta arbete är ofattbart. Såsom i betänkandet framhålles

bör allmänheten kunna fordra, att den utan allt för stort besvär och kostnad

skall kunna komma i kontakt med myndigheten. För att hela skattesystemet

skall fungera, måste den personliga kontakten alltid vara aktuell

och pappersexercisen inskränkas till det minsta möjliga. Bland annat komma

arbetsgivarna att åläggas betydande uppgifter för det allmänna och det

skulle då säkerligen vara synnerligen olyckligt att bara översända ett papPeromed

uppgift, att så och så skall det vara, och därefter eventuellt tillgripa

åtal. Här måste i första hand vara en personlig kontakt vid lämnande av

råd och anvisningar; och samtidigt erfordras en omfattande kontroll. Den

som vänder sig till myndigheten för erhållande av jämkning — och detta

kommer att ske i mycket stor utsträckning — måste helt enkelt beredas tillfälle

att personligen få framlägga sina synpunkter.

Den föreslagna organisationen förefaller vara en av de svagaste punkterna

i hela betänkandet och måste bli föremål för en genomgripande omarbetning,

innan slutgiltigt förslag framlägges. En påbyggnad i någon form torde

vara erforderlig, varvid mera lokalt betonade tjänstemän, som vöre lätt

anträffbara, skulle finnas tillgängliga och samtidigt utgöra föredragande organ

hos skattemyndigheten. Sådana tjänstemän skulle då finnas en eller flera

efter behov å varje ort i fögderierna. Städerna finge indelas i distrikt, vart

och ett med sin tjänsteman.

Förbundet föreslår, att uppgiften att indriva skatt överflyttas å den lokala

skattemyndigheten i alla de fall, då indrivningsarbetet och övriga ar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

betsuppgifter kunde beräknas giva vederbörande full sysselsättning, d. v. s.

i städer och samhällen med minst 4 000 ä 5 000 innevånare. Nuvarande

stadsfogdar och övriga utmätningsman å dessa orter skulle helt frikopplas

från befattningen med skatteindrivningen och indrivningen av sådana avgifter,

som nu redovisades i samband med utskylderna. I detta sammanhang

kunde anmärkas, att stadsfogdarna i många fall personligen toge en synnerligen

ringa befattning med skatteindrivningen. Denna sköttes i realiteten

av exekutionsbiträdena och övrig personal å stadsfogdekontoret. Exekutionsbiträdena,

som för närvarande vore helt sysselsatta med skatteindrivningen,

skulle på eget ansvar handhava indrivning och redovisning av ifrågavarande

medel, envar inom sitt distrikt. I stort sett skulle distriktsindelningen

bliva densamma som för närvarande och exekutionsbiträdena i fortsättningen

hava precis samma arbete som nu. I tillämpliga delar skulle dock

då för dem gälla samma bestämmelser som för utmätningsmännen. Utöver

indrivningsarbetet skulle de, såsom föredragande hos den lokala skattemyndigheten,

handlägga de skattemyndigheten enligt förslaget åliggande uppgifterna

i fråga om råd och upplysningar till allmänheten, undersökning,

kontroll och dylikt. Givet vore att denne tjänsteman, som borde hava en mot

tjänsten svarande titel, även skulle handlägga en del frågor av mindre betydelse.

Övriga frågor, som fordrade direkta beslut, skulle av honom utredas

och därefter föredragas för skattemyndigheten.

Vad som nyss anförts avsåge uteslutande städer eller sådana samhällen,

som kunde utgöra indrivningsdistrikt med fullt sysselsatt personal. Beträffande

exekutionsbiträdena å landsbygden (fjärdingsmännen) ställde frågan

sig annorlunda, då deras huvuduppgift vore polistjänst och de därvid sorterade

under vederbörande landsfiskal. Hur systemet skulle tillämpas där, torde

böra närmare undersökas. Det förefölle dock som om i princip samma

system skulle kunna komma till användning.

I likhet med uppbördsberedningen finner jag, att den organisation, som Departementserfordras

vid genomförande av det föreslagna uppbördsförfarandet, bör till- c e en''

skapas genom åbyggnad av den nu förefintliga organisationen. Centralisering

av uppbördsgöromålen, utöver vad nu är förhållandet, torde sålunda

av skäl, som beredningen anfört, i huvudsak icke böra ske i vidare mån än

vad som följer av att debitering och uppbörd, var för sig, av såväl kronosom

kommunalutskylder skola verkställas av samma myndighet och att uppbörden

av skatt även i magistratsstäderna skall ombesörjas av postverket.

I visst avseende synes dock en ytterligare centralisering kunna ske därigenom,

att flera häradsskrivarkontor, som äro belägna å samma ort, erhålla

gemensamma lokaler och jämväl i övrigt samordnas i den utsträckning förhållandena

så medgiva.

På landet och i fögderistädema bör det ankomma på häradsskrivare alt

i egenskap av lokal skattemyndighet ombesörja mantalsskrivning, debitering

av skatt samt de övriga åtgärder, vilka erfordras för bestämmande av preliminär

skatt, under det att länsstyrelsen bör fungera såsom uppbördsmyndighet.

Samma ordning bör gälla i de mindre magistratsstäderna. I de större

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

magistratsstäderna bör ett särskilt uppbördsverk fullgöra de uppgifter, som

föreslås skola på landet ankomma å häradsskrivare, samt därjämte vara

uppbördsmyndighet.

Någon ändring i den nuvarande organisationen för indrivning av skatt

torde i huvudsak icke böra äga rum. Skatteindrivningen bör ‘därför även

efter uppbördsreformens genomförande handhavas av samma myndigheter

som för närvarande.

Jag torde i det följande få upptaga organisationsfrågorna till närmare behandling.

III. Häradsskrivare.

A. Arbetsuppgifter.

Enligt uppbördsberedningens förslag skall häradsskrivare, liksom för närvarande,

förrätta mantalsskrivning. Denna skall enligt folkbokföringskommitténs

förslag till omorganisation av folkbokföringen (SOU 1944: 52) omfatta

fastigheter samt fysiska och juridiska personer. Stomme till mantalslängd

och slutlig mantalslängd skola tryckas vid länsstyrelsens folkbokföringsavdelning.

I likhet med vad som nu sker skall häradsskrivare upprätta arbetsgivareförteckning,

pensionsavgiftsförteckning samt röstlängd för val till riksdagens

andra kammare och kommunal röstlängd. Tryckt stomme till pensionsavgiftsförteckning

och röstlängd skall tillhandahållas av folkbokföringsavdelningen

vid länsstyrelsen.

Stommar till fastighetslängder och inkomstlängder skola likaledes tryckas

hos länsstyrelsen. De förstnämnda stommarna skola av häradsskrivaren på

visst sätt kompletteras, innan de överlämnas till ordföranden i vederbörande

taxeringsnämnd.

På enahanda sätt som nu sker skall häradsskrivaren uträkna och i inkomstlängden

införa ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar

inkomst ävensom uträkna och i fastighetslängderna införa antal

skattekronor och skatteören. I inkomstlängden, förmögenhetslängden och

skogsvardsavgiftslängden skola införas uträknade skattebelopp och skogsvårdsavgifter.

Nämnda belopp och avgifter samt beloppet av allmän kommunalskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel skola upptagas å uppbördskort

och debetsedel; å dessa skola därjämte upptagas övriga medel, vilka skola

uppbäras i samband med den allmänna uppbörden. Stommar till uppbördskort

och debetsedlar skola tryckas genom länsstyrelsens försorg.

I den man häradsskrivare det medhinner, skall han biträda taxeringsintendenten

vid taxeringen.

Beredningen föreslår, att utdrag ur mantals- och taxeringslängder på begäran

av myndighet och enskild skola utfärdas av länsstyrelse i stället för

av häradsskrivare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

11

De nya uppgifter, som enligt det föreslagna uppbördsförfarandet skola

ankomma på häradsskrivare, utgöras av preliminär taxering, debitering av

preliminär skatt, angivande av tillämplig skattetabell, jämkning av nämnda

skatt, avräkning av preliminär skatt mot motsvarande slutliga skatt samt

medgivande av anstånd med inbetalning av kvarstående eller tillkommande

skatt. Vidare skall häradsskrivare dels med hjälp av exekutionsbiträden inom

fögderiet biträda länsstyrelsen vid övervakningen av att arbetsgivare behörigen

fullgör sin skyldighet att verkställa löneavdrag och redovisa de innehållna

medlen, dels ock lämna arbetsgivare och arbetstagare besked i frågor,

som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag, och därmed sammanhängande

spörsmål.

Utöver vad förut sagts har häradsskrivare att verkställa utredningar och

avgiva yttranden i kyrkobokförings- och mantalsskrivningsmål, upprätta

markegångsuppgifter, fullgöra löpande expeditionsgöromål av olika slag m. m.

Enligt de beräkningar, som beredningen verkställt, skulle för fullgörande

av förut angivna uppgifter i ett fögderi med ca 30 000 invånare åtgå 350

arbetsdagar för häradsskrivaren och 1 400 arbetsdagar för hans biträden.

Till följd av arbetsanhopning erfordras under juni och juli samt november

och december månader kvalificerad hjälp åt häradsskrivaren samt förstärkning

av biträdespersonalen.

(Betänkandet s. 358—368.)

I fråga örn de arbetsuppgifter, som skola ankomma på häradsskrivare,

anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att allmänheten borde

kunna vända sig till häradsskrivaren för att erhålla utdrag ur mantals- och

taxeringslängder.

I fråga om dentid, som kräves för fullgörande av de pa

häradsskrivare ankommande arbetsuppgifterna, uttalar

styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening, att den av uppbördsberedningen

verkställda beräkningen av arbetstiden finge anses vara alltför optimistisk

i vad gällde häradsskrivarnas och även i viss mån biträdenas arbetsförmåga.

Visserligen hade beredningen till grund för sina beräkningar lagt

erhållna uppgifter från ett fåtal särskilt anmodade häradsskrivare, vilka därvid

delvis måst söka rekonstruera arbetsprogrammen, men det kunde ifrågasättas,

dels om detta fåtal kunde anses representera den gällande normalstandarden

och dels om beredningen tagit tillbörlig hänsyn till den tidsutdräkt,

som exempelvis arbetet med ett kortsystem, vilket måste genomgås flerfaldiga

gånger för olika arbetsdetaljer, vållade i jämförelse med de tillvägagångssätt

för arbetets utförande varpå uppgifterna grundats. Örn man bortsåge från

övergångsperioden, innan stadga i systemet vunnits och varunder en väsentligt

ökad personal med erforderlig rutin i häradsskrivargöromål med nödvändighet

måste ställas till förfogande, kunde beräkningarna rörande de fasta

biträdena i stort sett förmodas vara mera sannolika eller i varje fall av den

art, att de kunde justeras efter vunnen erfarenhet. Tiderna för på häradsskrivaren

ankommande kvalificerat arbete vore däremot i olika punkter med

visshet för lågt beräknade.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Departements- Då den tid, sorn av uppbördsberedningen beräknats åtgå för fullgörande

chefen. av enjjgt beredningens förslag på häradsskrivare personligen ankommande

arbetsuppgifterna, synes vara knappt tilltagen, torde det vara tillrådligt

att räkna med något längre tid för utförande av ifrågavarande uppgifter. Jag

torde i det följande få upptaga frågan om den förstärkning av den kvalificerade

biträdeshjälpen å häradsskrivarkontoren, som föranledes av den sålunda

ändrade tidsberäkningen.

I propositionen med förslag till uppbördsförordning m. m. hava i beredningens

förslag vidtagits vissa ändringar, vilka komma att påverka den verkställda

tidsberäkningen. Den föreslagna anordningen med skilda debetsedlar

för dels preliminär skatt, dels fastighetsskatt, dels ock annan slutlig och kvarstående

skatt än fastighetsskatt ävensom begränsningen av antalet uppbördsterminer

under uppbördsåret till högst sex torde sålunda medföra icke ringa

arbetslättnad, såvitt debiteringen angår. Vidare bör den längre tid, som anslås

åt debiteringens verkställande, föranleda en viss arbetsutjämning. Å andra

sidan torde förslaget, att taxering skall ske efter beskattningsårets mantalslängd,

förorsaka visst merarbete till följd av att de adresser, som enligt

nämnda mantalslängd tilltryckts å debetsedlarna, i vissa fall måste ersättas

med aktuella adresser.

Det är uppenbarligen svårt att bedöma, i vad mån de nyss berörda förhållandena

inverka på häradsskrivarnas arbetsbörda. Det synes dock sannolikt,

att denna kommer att bliva av ungefär samma storleksordning som

enligt uppbördsberedningens förslag med den däri vidtagna förut berörda

justeringen. Anledning torde därför icke föreligga att på grund av de i förenämnda

proposition föreslagna ändringarna räkna med ändrat behov av

biträdeshjälp och kontorsteknisk utrustning m. m. åt häradsskrivarna.

Utdrag ur mantals- och taxeringslängder torde böra utfärdas av såväl länsstyrelse

som lokal skattemyndighet.

B. Lönereglering.

Uppbördsberedningen har utgått från att häradsskrivarna skola inordnas

under civila avlöningsreglementets bestämmelser. De särskilda ersättningar

av statsmedel för utfört arbete, som nu tillkomma dem, böra då upphöra

att utgå, varjämte expeditionslösen och sådan ersättning, som kommuner

utgöra för upprättande av röstlängder, indragas till statsverket. Den ersättning,

som landsting och tingshusbyggnadsskyldige erlägga till häradsskrivarna

för debitering av landstings- och tingshusmedel, bör — då kommun

enligt uppbördsberedningens förslag icke skall gälda ersättning för debitering

och uppbörd av kommunala utskylder — bortfalla. Då riddarhusmedel,

hushållningssällskapsavgifter och vissa försäkringsavgifter icke vidare

skola uppbäras i samband med den allmänna uppbörden, upphör även debiteringsprovisionen

för dessa avgifter. Debetsedelslösen föreslås icke vidare

skola uttagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Det åligger för närvarande häradsskrivare att på sätt i 107 § taxeringsförordningen

stadgas biträda laxeringsintendenten vid fullgörandet av dennes

uppgifter genom att lämna ordförandena i beskattningsnämnderna i

första instans råd och upplysningar, på begäran av ordförande i sådan nämnd

verkställa utredning i invecklade taxeringsärenden samt övervaka nämndernas

arbete. Vidare innehava flertalet häradsskrivare uppdrag som ordförande

eller kronoombud i taxeringsnämnd eller som taxeringskonsulent. Någon

förändring i sistnämnda båda hänseenden finner beredningen icke böra ske.

Ledamoten Sivert, som understryker angelägenheten av att häradsskrivare

.—. liksom uppbördskommissarie — bereddes tillfälle att helt ägna sig åt

tjänsten, anser att ifrågavarande befattningshavare icke borde betungas med

uppdrag såsom taxeringsnämndsordförande eller med annat taxeringsarbete,

i varje fall icke under den första tiden av det nya uppbördssystemets tilllämpning.

Ett uttryckligt förbud mot användande av berörda tjänstemän

för detta ändamål vore nödvändigt, örn ej reformens genomförande skulle

äventyras. Under alla omständigheter syntes detta vara fallet, örn organisationen

tilltoges så snävt som beredningen föreslagit.

Uppbördsberedningen förordar att för häradsskrivare föreskrives skyldighet

att utöver vad som följer av civila avlöningsreglementets bestämmelser

tjänstgöra å landskontor. Häradsskrivare bör sålunda av länsstyrelsen i

det län, vars fögderiförvaltning han tillhör, kunna förordnas att under högst

tre månader av ett och samma kalenderår bestrida befattning vid länsstyrelsen.

Genom sådana förordnanden kunna häradsskrivarna bibehålla kontakten

med det allsidigare administrativa arbetet å länsstyrelserna och aspiranter

å häradsskrivartjänster få tillfälle att förvärva erfarenheter angående

tjänsternas skötsel.

I fråga om rätten att innehava bisysslor uttalar uppbördsberedningen, att

viss inskränkning av denna rätt syntes påkallad på grund av häradsskrivarnas

ställning såsom administrativa tjänstemän i fögderierna. Förbud borde

därför stadgas för häradsskrivare att på grund av privata uppdrag själv

eller genom annan förrätta auktioner, att utöva med advokatverksamhet likartad

rörelse eller inkasseringsrörelse eller att vara förvaltare i konkurs. Bestämmelsernas

giltighet borde begränsas till häradsskrivarens tjänstgöringsområde.

När synnerliga skäl därtill förelåge, borde länsstyrelsen äga rätt

att beträffande viss häradsskrivare medgiva undantag från förbudet att vara

konkursförvaltare.

Såsom villkor för erhållande av häradsskrivartjänst föreslås skola krävas,

utöver nu gällande kompetensfordringar, genomgången särskild utbildningskurs

under minst ett år; denna kurs torde lämpligen kunna anordnas vid de

institut för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning, som finnas

inrättade i Stockholm och Göteborg. Extra landskontorist, som deltager

i sådan kurs, föreslås skola bibehållas vid tidigare lön, minskad med B-avdrag.

Den normala rekryteringen av häradsskrivare föreslås skola ske över befattning

som icke-ordinarie och ordinarie landskontorist.

Ledamoten Sivert uttalar, att rekryteringen av häradsskrivare — och uppbördskommissarie

— icke borde ske huvudsakligen från landskontoren. De

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

utbildningskurser, som beredningen förutsatte skola äga rum och som utan

tvivel bleve nödvändiga, borde stå öppna även för aspiranter utanför landsstaten,

vilka fyllde de för erhållande av tjänst såsom häradsskrivare stipulerade

teoretiska kvalifikationerna och i allmän eller enskild tjänst fullgjort

arbetsuppgifter, som i någon mån vöre likartade med debiterings- och mantalsskrivningsarbetet.

Häradsskrivarna föreslås placerade såsom ordinarie tjänstemän i lönegrad

A 24. Någon uppdelning av tjänsterna i olika lönegrader med hänsyn

till fögderiernas storlek har icke ansetts böra ske. Tjänsterna böra såsom

för närvarande tillsättas av Kungl. Majit. Pensionsåldern föreslås bestämd

till 65 år.

För organisationens genomförande äro åtskilliga övergångsanordningar

erforderliga. För vissa äldre häradsskrivare ifrågasättes överföring till övergångs-

eller indragningsstat eller eventuellt pensionering såsom tjänsteman

i lämplig lönegrad å nyreglerad stat. Häradsskrivare, som överföres å övergångsstat,

är enligt gällande lönebestämmelser icke skyldig att tjänstgöra annorstädes

än inom landsstaten. För att möjliggöra en vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

föreslår beredningen, att erforderligt antal tjänster skall inrättas

å övergångsstat i lämplig lönegrad, förslagsvis A 21, i civila avlöningsreglementet.

De ordinarie häradsskrivare, vilka överföras till den nya organisationen,

böra — utan ansökan — tilldelas sina nuvarande fögderier som tjänstgöringsområden,

i den mån dessa äro i huvudsak oförändrade. På grund av

den ändrade fögderiindelningen torde emellertid en del omflyttningar bliva

oundvikliga. Avgörandet härom torde böra ankomma på Kungl. Majit. Beredningen

förutsätter härvid, att ehuru i regel ansökningsförfarande bör

tillämpas för häradsskrivartjänsternas tillsättande det i vissa fall för ordinarie

häradsskrivare bör vara tillräckligt med en anmälan örn den tjänst

eller de tjänster, vartill vederbörande i första hand önskar komma i fråga.

Ordinarie häradsskrivare äger för närvarande i förskott uppbära lön, tillfällig

löneförbättring å lön, ålderstillägg och ortstillägg. Där sådan häradsskrivare

överföres till den nya lönestaten, bör vid ingången av första månaden

efter övergången s. k. övergångslön utbetalas.

De häradsskrivare, vilka från nuvarande ordinarie tjänst övergå till eller

utnämnas å nyreglerad häradsskrivartjänst, böra för inplacering i löneklass

få tillgodoräkna sig dels hela den tid, de innehaft fullmakt å häradsskrivartjänst,

dels ock den tid därutöver, under vilken de innehaft av Kungl. Majit

meddelat förordnande att tills vidare uppehålla sådan tjänst.

Häradsskrivare, som vid den nya organisationens genomförande efter av

Kungl. Majit meddelade förordnanden tills vidare uppehålla häradsskrivartjänst,

böra i vanlig ordning hava att söka lediga nya tjänster. För inplacering

i löneklass föreslås de skola få tillgodoräkna den tid, under vilken de

efter dylikt förordnande uppehållit häradsskrivartjänst.

Beredningen uttalar, att krav på genomgången särskild utbildningskurs

icke kunde ställas på de nuvarande ordinarie eller tillförordnade häradsskrivarna.

Under en övergångstid torde dessutom dispens från nämnda krav böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

15

meddelas sådana aspiranter på häradsskrivartjänst, vilka kunde förutsättas

besitta för tjänstens uppehållande erforderliga insikter. Före övergången till

det nya uppbördssystemet borde emellertid samtliga häradsskrivare och andra

befattningshavare, som kunde tänkas komma att under de närmast följande

åren tjänstgöra som vikarier för häradsskrivare, under en kortare kurs —

icke nödvändigtvis centralt ordnad — instrueras angående systemets tilllämpning.

Ordinarie häradsskrivare, vilka erhålla nvreglerad tjänst eller överföras på

övergångs- eller indragningsstat, föreslås skola komma i åtnjutande av sportelersättning

enligt särskilda regler.

Organisationen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1946.

(Betänkandet s. 368—383, 519, 520.)

Uppbördsberedningens förslag, att häradsskrivarna skola löneregler

a s har lämnats utan erinran i samtliga yttranden.

I fråga örn häradsskrivarnas rätt att innehava bisysslor framhåller

allmänna lönenämnden, att omfattningen av häradsskrivarnas åligganden i

tjänsten framdeles syntes bliva sådan, att en begränsning av deras bisysslor

såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd eller såsom taxeringskonsulent

sannolikt komme att visa sig erforderlig. I och för sig finge det

emellertid, såsom uppbördsberedningen framhållit, anses vara av stort värde

för häradsskrivarnas blivande funktion såsom jämkningsmyndighet, att de

vunne ingående erfarenhet i fråga örn skatteförfattningarnas tillämpning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att länsstyrelsen med vetskap örn

svårigheterna att anskaffa personer, kompetenta att utföra taxeringsarbete,

bestämt måste avvisa det av ledamoten Sivert framförda yrkandet om förbud

för häradsskrivare att åtaga sig uppdrag som ordförande i taxeringsnämnd

eller annat taxeringsarbete.

Uppbördsberedningens förslag beträffande kompetensfordringar

för häradsskrivare ävensom rekryteringsgången för aspirant

å häradsskrivartjänst har i flertalet yttranden lämnats utan

erinran.

Statskontoret finner det sannolikt, att de föreslagna utbildningskurserna

skulle kunna i vissa programdelar icke oväsentligt begränsas, varigenom

även kurstiden kunde förkortas.

Allmänna lönenämnden anför:

Beträffande teoretiska kompetensfordringar för erhållande av häradsskrivartjänst

föreslås i betänkandet, att det nuvarande kravet på avlagd studentexamen

skulle bibehållas och att därutöver genomgång av särskilda, genom

Kungl. Maj:ts försorg anordnade utbildningskurser skulle föreskrivas; för

sistnämnda moment i utbildningen skulle beräknas minst ett år. Lönenämnden

vill fästa uppmärksamheten vid att, då rekryteringen av häradsskrivartjänst

förutsatts i första hand skola ske från landskontoristtjänst, förslaget

innebär en kategoriklyvning inom landskontoristgraden, vilken

hädanefter skulle innefatta dels sådana tjänstemän, för vilka landskontorist
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

tjänsten normalt blir sluttjänst, dels sådana, som på grund av genomgången

särskild utbildning kunna vinna befordran till häradsskrivartjänst. Det synes

lönenämnden böra övervägas, örn icke tillträde till den särskilda häradsskrivarkursen

borde stå öppet för samtliga landskontorister, som i vederbörlig

ordning prövats och befunnits lämpliga för anställning såsom häradsskrivare,

oavsett örn de avlagt studentexamen eller ej. I varje fall synes det

angeläget, att hithörande kompetensbestämmelser icke alltför hårt bindas

vid viss genomgången teoretisk utbildning utan att dispensförfarande i viss

utsträckning kan komma i fråga, bland annat för att bereda möjlighet för

länsbokhållare att erhålla häradsskrivartjänst.

Lönenämnden uttalar i samband härmed, att nämnden icke hade någon

erinran mot beredningens förslag i fråga om löneförmånerna för sådan extra

landskontorist, som deltoge i den föreslagna utbildningskursen.

Länsstyrelsen i Kalmar län förklarar förslaget med avseende å den föreslagna

ulbildningskursen icke giva anledning till annan erinran, än att länsstyrelsen

funne det nödvändigt, att orientering lämnades jämväl i fråga om

bestämmelserna på jorddelnings- och fastighetsbildningsväsendets område.

Länsstyrelsen anför vidare:

Det nya uppbördsförfarandet kommer otvivelaktigt att ställa stora krav på

de befattningshavare, vilka skola bestrida de mera ansvarsfulla tjänsterna i

den blivande organisationen. Ett riktigt fullgörande av de arbetsuppgifter,

främst den konsulterande verksamheten och handläggningen av jämkningsärendena,

som komma att åvila de lokala skattemyndigheterna, förutsätter,

att för dessa poster förvärvas personer, vilka icke blott besitta den teoretiska

utbildning och den praktiska erfarenhet, som må vara erforderlig, utan

— vilket torde vara minst lika viktigt — äga sådana personliga egenskaper,

som göra dem lämpliga att på ett tillfredsställande sätt betjäna allmänheten.

Länsstyrelsen avser med det sagda, att man vid rekryteringen av dessa tjänster

— häradsskrivarebefattningarna och deras motsvarighet vid uppbördsverket!

i städerna — icke utan vidare bör vara bunden av sådana så att säga

lokala hänsyn, att till innehavare av exempelvis häradsskrivartjänst undantagslöst

måste förordas befattningshavare vid landskontor. Även örn — åtminstone

till en början — på grund av rekryteringssvårigheter aspiranter på

dylik tjänst väl i allmänhet måste vara att finna bland landskontoristerna,

synes möjlighet dock böra stå öppen även för därtill lämpade personer inom

eller utom landsstaten att genomgå den föreslagna utbildningskursen för häradsskrivare

för att efter tjänstgöring å häradsskrivarkontor och uppbördsavdelning

vid länsstyrelse, evenluellt över landskontoristtjänst kunna söka

och innehava häradsskrivarebefattning.

Riksräkenskapsverket uttalar, att de av beredningen föreslagna kvalifikationerna

för erhållande av häradsskrivartjänst syntes vara tilltagna i underkant.

Genomgående av en etlårig kurs vid socialpolitiskt institut med undervisning

i vissa av beredningen närmare angivna ämnen förefölle att vara ett

skäligen klent teoretiskt underlag för en statstjänsteman i den av beredningen

föreslagna 24 lönegraden. Samtidigt ville riksräkenskapsverket uttala sin

förvåning över att ett dylikt program skulle kunna medhinnas på en ettårig

kurs. Det förefölle, som om en statsvetenslcaplig-juridisk examen, lämpligen

inriktad på den erforderliga, likväl speciella kompetensen, vore vad som

minst borde krävas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

17

Länsstyrelsen i Älvsborgs län hävdar, att samma kompetensvillkor borde

föreskrivas för häradsskrivartjänst som för de högre befattningshavarna vid

landskontoren.

Magistraten i Oskarshamn framhåller, att man med hänsyn till de omfattande

arbetsuppgifter, som ålagts häradsskrivarna, och det stora ansvar,

som komme att åvila dem, måste av dem fordra en mera allmänt juridisk

skolning än den föreslagna specialutbildningen kunde skänka. Det syntes därför

utan tvivel vara välbetänkt att fordra juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk

examen som grundläggande utbildning.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening yttrar:

Med hänsyn till de synnerligen krävande uppgifter, som möter den blivande

aspiranlen redan vid hans första föroi-dnande å häradsskrivartjänst,

och de anspråk, som därvid komma att ställas på honom, måste hans kunskaper

ifråga om allmän förvaltning och sociallagstiftning, skatte- och taxeringsväsende

m. m. vara så omfattande, att han knappast kan hava tillägnat

sig dem på kortare tid än två år. Styrelsen anser därför, att den ifrågasatta

utbildningskursen hör omfatta minst denna tid.

Föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister anför:

Den av uppbördsberedningen föreslagna utbildningen för häradsskrivareaspiranter

synes föreningen mycket lämplig. Även om häradsskrivarna i den

nya organisationen erhålla en del nya, krävande arbetsuppgifter, synes det

uppenbart, att något behov av juris-kandidatexamen som kompetens för dessa

tjänstemän icke föreligger.

Huruvida den föreslagna utbildningskursen icke i stället för till de socialpolitiska

instituten borde förläggas till Stockholms högskola synes böra övervägas.

Antalet kursdeltagare torde bliva avgörande för frågan, huruvida samtidig

utbildning på mer än en ort är erforderlig.

Med tillfredsställelse konstaterar föreningen uppbördsberedningens förslag,

att uppkomna vakanser å häradsskrivartjänst i första hand skola fyllas av

lämpliga landskontorister. Redan nu och än mer efter tillämpning av den av

utredningen föreslagna rekryteringsgången torde också landskontoristerna

få anses vara väl skickade för häradsskrivartjänst. Detta gäller som regel

landskontoristerna i allmänhet och ej endast dem, som förestå länsstyrelsernas

uppbördsavdelningar.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän samt krono- och

kommunaluppbördskassören i Borås framhålla behovet av att meritvärdet av

tjänstgöring å uppbördsverk i stad klarlades. Beträffande rekryteringsgången

för aspirant på häradsskrivartjänst hade endast tjänstgöring å häradsskrivarkonlor

och landskontor satts i fråga. Tjänstgöring å uppbördsverk i stad borde

emellertid tillmätas minst samma värde som tjänstgöring å häradsskrivarkontor.

Uppbördsverken hade ju flera funktioner än häradsskrivarkonloren.

Enär deras organisation under lång tid varit beståndande, hade den redan

vunnit stadga, varför där inhämtade erfarenheter måste anses hava stort allmänvärde.

Möjlighet borde finnas för rekrytering å ömse håll. Uppbördskommissarie

och andra uppbördskommissarien närmast underlydande befattningshavare

vid uppbördsverk med längre tids tjänstgöring borde äga möjlighet

erhålla häradsskrivartjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 382

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Uppbördsberedningens förslag rörande häradsskrivarnas 1 önegradsplacering

tillstyrkes av statskontoret, som anför:

I fråga om häradsskrivarnas löneställning har statskontoret tidigare uttalat,

att med hänsyn till förekommande arbetsuppgifter en högre placering

än i 21 eller möjligen 22 lönegraden icke borde komma i fråga. Den nu föreslagna

uppbördsreformen kommer emellertid att medföra, att åt häradsskrivarna

anförtros betydligt mer kvalificerade uppgifter än tidigare. Ämbetsverket

vill vid sådant förhållande ej motsätta sig, att befattningarna i enlighet

med beredningens förslag hänföras till lönegraden A 24.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att det visserligen kunde förefalla,

som örn med hänsyn till de för erhållande av häradsskrivartjänst föreslagna

kompetensfordringarna ävensom vid en jämförelse med lönesättningen för

exempelvis landsfiskalerna en placering i lönegrad A 24 vore väl hög. Då å

andra sidan det avgörande vid bedömandet av lönegradsplaceringsfrågor

borde vara arten och — ehuru i mindre utsträckning — omfattningen av

med vederbörande tjänst förenade arbetsuppgifter, kunde länsstyrelsen i betraktande

jämväl av angelägenheten av att för ifrågavarande tjänster förvärva

goda krafter helt ansluta sig till beredningens förslag i denna del.

Beredningens förslag tillstyrkes vidare av riksråkenskapsverket, allmänna

lönenämnden, den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas verksamhet

samt länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Gotlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands

län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser icke, att en lönegradsplacering av

häradsskrivarna i A 24 vore för hög med hänsyn till deras arbete, ställning

och berättigade anspråk på levnadsstandard. Beredningen hade emellertid

icke tillfredsställande utrett lönefrågan, då erforderlig avvägning ej gjorts

emellan häradsskrivarnas föreslagna lönegradsplacering och andra landstatstjänstemäns

lönegradsplacering — enkannerligen landsfiskalernas.

Länsstyrelsen i Hallands lån framhåller, att med hänsyn till de stora fordringar,

som komme att ställas på häradsskrivarna, det förhållandet att tjänsterna

hade karaktär av sluttjänst, till vilken befordx-an komme att ske vid

relativt hög ålder, samt den ekonomiska ansvarighet, som åvilade dem, en

något högre lönegradsplacering än lönegrad A 24 borde ifrågakomma.

Även länsstyrelsen i Västmanlands lån finner det motiverat att häradsskrivarna

placerades i högre lönegrad än den föreslagna.

Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar, att en något högre lönegrad än den

föreslagna borde kunna ifrågasättas med hänsyn till de nya betydelsefulla

arbetsuppgifter, som ålades häradsskrivarna enligt förslaget. Länsstyrelsen

funne de skäl värda beaktande, vilka styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening

i sitt yttrande (jfr det följande) anfört till stöd för lönegrad A 26.

En lönegradsplacering i lägst lönegrad A 25 ansåge länsstyrelsen under alla

förhållanden befogad.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser beredningens förslag innebära en alltför

kraftig deklassering av häradsskrivarkåren, så mycket mindre befogad

som häradsskrivarna enligt förslaget skulle få väsentligt vidgade och mera

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

19

ansvarsfulla, ekonomiskt djupt ingripande och ömtåliga uppgifter. Länsstyrelsen,

som enligt vad tidigare nämnts hävdade, att för häradsskrivarna borde

föreskrivas samma kompetensvillkor som för de högre befattningarna

inom landskontoren, holle före, att de borde placeras i 26 lönegraden. En

jämförelse med landsfiskalernas lönegradsplacering borde därutinnan icke

verka hindrande. Efter vad länsstyrelsen hade sig bekant, torde efter genomförandet

av den nya processordningen frågan om landsfiskalstjänsternas uppfattning

ett par lönegrader bliva aktuell.

Även länsstyrelsen i Blekinge län, magistraten i Oskarshamn, föreningen

Sveriges lånsassessorer, lånsnotarier och länsbokhållare samt styrelsen för

Sveriges häradsskrivarförening uttala sig för en placering av häradsskrivarna

i lönegrad A 26. Styrelsen för häradsskrivarföreningen anför:

Efter konstaterande av de många krävande och maktpåliggande arbetsuppgifter,

som efter det nya uppbördssystemets genomförande komma att

åvila häradsskrivarna, finner uppbördsberedningen, »att lägre lönegrad än

A 24 icke skäligen bör komma i fråga för berörda befattningshavare». Formuleringen

antyder, att högre lönegrad övervägts, men att beredningen av

vissa skäl stannat för att föreslå denna lönegrad.

Det bör icke vara ägnat att förvåna, att detta förslag hos de häradsskrivare,

som därav komma att beröras, utlöst en stor besvikelse. Icke nog med att

deras arbetsuppgifter till art och omfång öka i en grad, som säkerligen kommer

att tangera gränsen för vad som överhuvud kan presteras, utan härjämte

kommer deras hittillsvarande tjänsteinkomster att reduceras på ett

sätt, som torde vara ganska enastående i svensk statsförvaltning. (Beredningen

räknar ju med, att medelinkomsten för år för häradsskrivarna, frånsett

sportelersättning, kommer att nedsättas från 16 800 kronor till omkring

11 000 kronor.) Då beredningen i olika sammanhang med styrka framhåller

den avgörande betydelse, häradsskrivarnas arbete kommer att få för ett

lyckligt genomförande av det nya uppbördssystemet, hade man kunnat förvänta,

att dessas till beredningen framförda önskemål örn placering i lägst

lönegrad A 26 bort kunna uppfyllas. Det måste också vara av betydande intresse

för statsmakterna, att ett nytt uppbördssystem av så ingripande och

ömtålig natur, som det ifrågasatta, föres ut till allmänheten av tjänstemän,

som genom en tillfredsställande löneplacering stimuleras till lösandet av sin

vanskliga uppgift.

Det förefaller, som örn beredningen vid sitt ställningstagande varit alltför

mycket bunden av jämförelsen med särskilt landsfiskalernas löneställning.

Och dock torde det numera vara ganska allmänt erkänt, att dessa tjänstemän

blivit för lågt löneplacerade med hänsyn till kvalifikationer och arbetsuppgifter,

varom en redan igångsatt löneaktion bär vittne.

Enbart detta förhållande, som synbarligen icke varit beredningen främmande,

borde utesluta en jämförelse med dessa befattningshavare. Men härtill

kommer att tjänsterna enligt styrelsens förmenande icke kunna anses

jämförbara. Landsfiskalerna åtnjuta vid sin ämbetsutövning stödet av, å ena

sidan, landsfogdarna, som ju omhänderta de svårare brottmålen, och, å andra

sidan, statspolisinstitutionen vid besvärligare polisutredningar, Häradsskrivarna

däremot komma efter uppbördssystemets genomförande att få en självständig

beslutanderätt, som väl närmast tillkommer blott tjänstemän i chefsställning.

Den teoretiska utbildning, som föreslås för häradsskrivarna, är visserligen

lägre än den, som i allmänhet fordras av statstjänstemän i högre tjänsteställning

(jur. kand. eller statsvetenskaplig examen), men i gengäld kommer den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 3S~.

praktiska utbildningen — vilken i detta fall torde vara mest betydelsefull —

att bliva synnerligen grundlig och krävande. Det är i detta avseende betecknande,

att bäradsskrivarna föreslås skola erhålla fullmakt å sina tjänster

först efter det de under viss prövotid på förordnande uppehållit desamma.

Att den teoretiska utbildningen icke alltid bör vara avgörande för lönegradsplaceringen

hava statsmakterna för övrigt nyligen givit uttryck för, då

lönegradsplaceringen för sysslomannen (numera sjukvårdsintendenterna) vid

vissa sjukvårdsanstalter höjts till A 26 trots att kompetensfordringarna i

teoretiskt avseende förblivit oförändrade (realskoleexamen och tvåårigt handelsgymnasium).

Styrelsen anser sig i korthet böra redogöra för de skäl, varpå häradsskrivarna

stödja sitt anspråk på en högre lönegradsplacering än den av beredningen

föreslagna:

1. Det har tidigare av styrelsen vid olika tillfällen, bland annat i yttrande

över 1936 års uppbördskommittés betänkande, påvisats, att häradsskrivarnas

sportler varit avsedda att åtminstone delvis utgöra avlöning och icke

endast en form för ersättande av omkostnader i tjänsten. De skäl, som åberopats

till stöd för denna uppfattning, kunna icke anses hava vederlagts

och uppbördsberedningen synes för övrigt icke heller hävda en avvikande

mening i detta avseende.

Häradsskrivarnas behållna tjänsteinkomst uppgår enligt beredningen

(s. 462) för närvarande i medeltal till 16 800 kronor per år. Då sportelersättningen

ingår häri med 7 000 kronor (s. 329) och densamma till åtminstone

hälften får anses utgöra avlöning, skulle avlöningsförmånerna

för närvarande uppgå till 13 300 kronor i medeltal per år. Detta motsvarar

närmast lönegrad A 27 och löneklass 30 i ortsgrupp D i civila avlöningsreglementet.

2. Vid 1917 års lönereglering, som ännu är för häradsskrivarna gällande,

fastställdes grundlönen (lön och tjänstgöringspengar) till samma belopp

för häradsskrivare som för länsbokhållare och länsnotarie av lia graden,

nämligen 3 600 kronor, och detta oaktat de avsevärda sportler, som

vid denna tid tillföllo häradsskrivarna. Redan vid denna tid — då arbetsuppgifterna

icke tillnärmelsevis hade den omfattning som nu -—- voro alltså

häradsskrivarna i löneavseende bättre ställda än ifrågavarande tjänstemän,

som för närvarande äro placerade i lönegrad A 24. Länsbokhållare

och länsnotarie!'' tillsattes av länsstyrelsen medelst konstitutorial medan

häradsskrivarna utnämndes av Kungl. Maj:t genom fullmakt, vilket torde

vara symptomatiskt för värderingen av respektive tjänster. Sedan 1917

års lönereglering hava häradsskrivarna ålagts åtskilliga nya uppgifter av i

vissa fall mycket kvalificerad art, varigenom tjänstens jämförelsevärde

ytterligare ökats.

3. Ar 1943 erhöllo ett sjuttiotal tillförordnade häradsskrivare fullmakt å

sina tjänster i samband varmed de berättigades att för ålderstilläggs erhållande

tillgodoräkna tidigare tjänstgöring i huvudsak enligt bestämmelserna

i kungörelsen 1922 nr 373. Vid detta tillgodoräknande togs ingen

hänsyn till tjänst, lägre än 24:e lönegraden. Det får alltså anses, att Kungl.

Maj:t så sent som innevarande år vid tillerkännande av ålderstillägg fastställt,

att häradsskrivartjänst icke kan värderas lägre än A 24.

4. Då häradsskrivartjänsterna enligt uppbördsberedningens förslag självfallet

måste bliva avsevärt mera krävande och kompetensfordringarna höjts, måste

en uppfattning i löneavseende framstå såsom absolut motiverad, särskilt

med hänsyn till de bortfallande provisionerna.

5. 1936 års uppbördskommitté föreslog, att häradsskrivarna skulle placeras

lägst i lönegrad A 24, ett mindre antal i lönegrad A 25. Av de länssty
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

21

reiser, som yttrade sig över förslaget i denna del, tillstyrkte så gott som

samtliga den föreslagna placeringen eller ifrågasatte än högre lönegradsplacering.

Åtskilliga länsstyrelser ansågo, att 24 :e lönegraden eller högre

borde ifrågakomma, även om juridisk examen icke krävdes för häradsskrivarna

(s. 373 i betänkandet).

6. Vid jämförelse med tjänster i 24:e lönegraden vid länsstyrelser och inom

den centrala förvaltningen, framstår det som obestridligt, att de blivande

häradsskrivartjänsterna komma att fordra väsentligt mycket mera av sina

innehavare i fråga om självständigt handlande och arbetsorganisation,

vartill kommer, att nämnda tjänster vid länsstyrelse och central förvaltning

som regel äro övergångstjänster, vilkas innehavare efter relativt kort

tid erhålla befordran, medan häradsskrivartjänsterna avses — som nu —- bliva sluttjänster, till vilka befordran kommer att ske vid relativt hög

ålder. Den ekonomiska ansvarighet, som fortfarande skall åvila häradsskrivarna,

bör enbart den motivera en högre lönegradsplacering i förhållande

till i övrigt jämförbara tjänster.

7. Det kan med visshet antagas, att uppbördskommissarierna i de städer, som

i fråga om befolkningsstorlek och arbetsförhållanden motsvara ett normalfögderi,

komma att erhålla en avlöning, som överstiger den av beredningen

för häradsskrivarna föreslagna. En jämförelse med vissa tjänster i

skatteverket i Stockholm av motsvarande art torde i detta avseende vara

belysande.

8. Slutligen måste det ur befordringssynpunkt vara lämpligt, att häradsskrivartjänsterna

bliva så löneplacerade, att de kunna rekryteras även

med länsbokhållare eller taxeringsinspektörer.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes rättvisligen icke lägre lönegrad

än A 26 böra ifrågakomma för de nya häradsskrivartjänsterna.

De föreslagna övergångsanordningarna, såvitt angår indragningsstat

och övergångsstat, tillsättande av de

nya tjänsterna, övergångs lön, tillgodoräknande av

förutvarande tjänstetid samt dispens från de föreskrivna

kompetenskraven, lämnas utan erinran i flertalet yttranden.

Statskontoret anför:

De föreslagna tjänsterna å övergångsstat i lönegraden A 21 böra avses allenast

för häradsskrivare, vilka ej kunnat beredas lämplig sysselsättning vid

landsstaten men väl på annat håll inom statsförvaltningen. Ifrågasättas kan,

huruvida tillräckliga skäl föreligga att bereda häradsskrivare pension såsom

innehavare av tjänst i viss lönegrad i stället för att överföra dem till övergångs-

eller indragningsstat. Ett sådant förfaringssätt tillämpades visserligen

vid genomförandet av den nuvarande landsfiskalsorganisationen, men var då

särskilt motiverat av att den nya organisationen omfattade ett lägre antal

befattningar än tidigare, vilket förhållande beredde särskilda svårigheter vid

själva övergången. Anses att, ehuru samma situation icke nu föreligger, detta

förfaringssätt likväl skall komma till användning även beträffande häradsskrivarna,

synes dock ej erforderligt med pension efter högre lönegrad än

A 21. Gällande pensionsförmåner åt häradsskrivare molsvarar vid nuvarande

indexläge närmast den pension, som utgår i lönegrad A 19.

Allmänna lönenåmnden uttalar:

Vad i betänkandet anförts angående vissa övergångsanordningar vid genomförandet

av ny lönereglering för häradsskrivarna har löneniimnden flin
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

nit sig kunna i huvudsak godtaga. Vad särskilt angår den föreslagna anordningen

med en i huvudsak på frivillighetens väg rekryterad övergångsstat i

lönegrad A 21, å vilken skulle numna uppföras vissa äldre häradsskrivare,

vilka icke anses lämpligen höra uppehålla nyorganiserad häradsskrivartjänst

men vilkas erfarenhet och rutin anses böra utnyttjas, vill det synas lönenämnden,

att det praktiska värdet av en dylik anordning — som får anses

vara av mera ovanligt slag — huvudsakligen torde bliva begränsat till landsstaten.

Inom andra statliga organ synes man knappast kunna räkna med att

nämnda häradsskrivare skola bliva tagna i anspråk.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, huruvida det icke vöre att

föredraga att bevilja vissa häradsskrivare pension i stället för att överföra

dem å indragnings- eller övergångsstat i lönegrad A 21. Inom länsstyrelsernas

personalplaner under de närmaste åren uppstående vakanser syntes endast i

sällsynta undantagsfall lämpligen kunna fyllas med tjänstemän ur den kategori

av häradsskrivare, varom här vore fråga. Möjligen hade beredningen

haft i tankarna tjänstgöring inom de utvidgade uppbördsavdelningarna vid

länsstyrelserna. Då meningen icke syntes vara att tilldela respektive länsstyrelser

någon dylik tjänsteman i lönegrad A 21 utöver nu å uppbördsavdelningama

tjänstgörande personal, utökad på sätt beredningen föreslagit, finge

väl antagas, att med tillsättandet av en landskontoristtjänst i lönegrad Ex 4—

Eo 15 vid viss länsstyrelse skulle anstå, så länge en tjänsteman i lönegrad

A 21 vore tilldelad länsstyrelsen. Det förefölle under sådan förutsättning, som

om en placering i lönegrad A 21 vöre alltför hög i förhållande till arbetets

art. En lägre lönesättning kunde självfallet övervägas, men det syntes tveksamt,

om det överhuvud taget vore lämpligt att låta en häradsskrivare övergå

från sin jämförelsevis självständiga ställning till en icke ordinarie landskontorists

arbetsförhållanden under närmaste förmanskap av föreståndaren för

uppbördsdetaljen, en tjänsteman i lönegrad A 17.

I särskild skrivelse till socialdepartementet med vissa infordrade uppgifter

angående häradsskrivarna i länet framhåller länsstyrelsen, att häradsskrivare,

som icke ansåges fullt skickad såsom häradsskrivare i en omreglerad

organisation, icke borde överföras å övergångsstat i andra fall än om tillfälle

vöre för handen att samtidigt placera honom å viss tjänst i statsförvaltningen,

för vilken han på förhand kunde bedömas vara fullt effektiv och lämplig.

I särskilda skrivelser lill socialdepartementet med vissa infordrade uppgifter

angående häradsskrivarna i vederbörande län beröres frågan om pension

åt häradsskrivare å indragningsstat. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Malmöhus

län, att länsstyrelsen förutsatte att å indragningsstat överförda häradsskrivare

i likhet med vissa landsfiskaler vid omorganisationen år 1941

komme att erhålla pension som häradsskrivare med reglerad avlöning

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller, att länsstyrelsen icke ville bestrida,

att billighetsskäl talade för att de häradsskrivare, som komme att

överföras å indragningsstat, erhölle pension enligt de å nyreglerad stat fastställda

grunderna. I så fall syntes emellertid konsekvensen bjuda, att andra

jämförbara fall med överföring på indragningsstat behandlades på lika sätt.

Någon sådan förhöjd pensionsrätt hade icke tillerkänts de landsfiskaler, som

vid omorganisationen år 1941 överfördes på indragningsstat.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

23

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening anför:

Av skäl, som tidigare framhållits, och då häradsskrivartjänstema redan i

sin nuvarande gestaltning måste anses motsvara tjänst i lönegrad A 26, böra

de häradsskrivare, som enligt förslaget skola överföras å övergångs- eller indragningsstat

eller pensioneras, placeras i denna lönegrad, därest de icke

skola bliva alltför missgynnade i inkomstavseende. Det synes även rimligt,

att de å indragningsstat överförda häradsskrivama erhålla helt dyrtids- och

kristillägg.

För de häradsskrivare, som viss tid före eller i samband med den nya organisationens

ikraftträdande erhålla pension, hemställer föreningen matte

tillämpas de bestämmelser som gällde för landsfiskalerna i motsvarande situation

(kungl, brevet till statskontoret den 1 augusti 1941 ang. pensionering

av vissa landsfiskaler m. m.). ......

Rätten att tilldelas sina nuvarande fögderier som tjänstgormgsomraden bor

rättvisligen tillkomma även de tillförordnade häradsskrivama, som ju efter

ansökan erhållit Kungl. Maj:ts förordnande på sina tjänster.

Styrelsen för föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister yttrar:
Inom

föreningen har — under åberopande av förfaringssättet vid omorganisationen

å andra områden inom statsförvaltningen — allmänt uttalats det

önskemålet, att samtliga befattningshavare å landskontoren, som för närvarande

innehava kompetens för erhållande av häradsskrivartjänst, kollektivt

skulle förklaras behöriga till erhållande av dylik tjänst även mom den nya

organisationen. Därest detta önskemål icke kan tillgodoses, sa synes starka

rättviseskäl tala för att i varje fall de landskontorister i lönegrad A 17, som

vid omorganisationen innehava nu föreskriven häradsskrivarkompetens, förklaras

behöriga till erhållande av ny häradsskrivartjänst.

Ifrågavarande tjänstemäns personliga kvalifikationer hava ju helt nyligen

prövats i samband med vederbörandes befordran till de nyinrättade landskontoristtjänsterna

i lönegrad A 17. Dessutom skulle ett bifall härtill innebära

flera praktiska fördelar. Berörda befattningshavare, torde behövas för

omorganisationens lyckliga genomförande och kunna ej undvaras för genomgående

av föreslagen kurs. Nästan samtliga kunna därför förväntas söka

dispens och få sina ansökningar tillstyrkta av vederbörande länsstyrelse och

måhända bifallna av Kungl. Maj :t. Genom ett bifall till ovanstaende förslag

undvekes allt arbete med behandlingen av dessa dispensansökningar.

Beredningens förslag angående övergångsersättning för mistade

sportler lämnas utan erinran i det övervägande antalet yttranden.

Statskontoret anför:

De föreslagna grunderna för beräkning av övergångsersättning för mistade

sportler föranleda ej erinran från statskontorets sida. Sådan ersättning bör

dock endast tillkomma häradsskrivare, som utnämnts 1923 och tidigare. Efter

sagda år ha ledigblivna häradsskrivartjänster ej återbesatts med ordinarie

innehavare förrän under åren 1943—1945, då fullmakter utfärdades på ett

70-1al tjänster, med skyldighet för innehavaren att underkasta sig de avlöningsbestämmelser,

som vid ny lönereglering för häradsskrivare kunde bliva

gällande. Statskontoret finner det därför icke tillräckligt motiverat att bereda

dem, som utnämnts 1943 och senare, den nu ifrågavarande förmånen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar:

Beredningens förslag om ersättning för indragna sportler åt nuvarande häradsskrivare

finner länsstyrelsen icke riktigt lyckat. Beredningen förefaller

lia fäst för stor vikt vid frågan, huruvida häradsskrivare ha fullmakt på

tjänsten eller icke. Det är visserligen riktigt, att fullmakterna lia innehållits,

sedan decennier, just nied tanke pä en omorganisation. Med anledning därav

har nian också nu fria händer vid avgörandet av huruvida de nuvarande häradsskrivare

må fylla måttet för att kunna anlagas å de nya tjänsterna.

Men för det särskilda spörsmålet örn sportelersättningen synes saken icke

ligga riktigt till på samma sätt. Den praxis har nämligen numera utvecklat

sig, att den tillförordnade häradsskrivare, som uppehållit tjänsten så länge,

att han skulle vara berättigad till ålderstillägg, därest han varit ordinarie,

alltså efter feni år från förordnandet, då får fullmakt på tjänsten. Med denna

praxis skulle då följa, att den, som före ikraftträdandet av de nya uppbördsförfättningarna

på förordnande bestritt häradsskrivartjänst fem år, därmed

hade intjänat icke blott ålderstillägget utan även rätten till sportelersättning.

Men den häradsskrivare, som bestritt tjänsten under tid, understigande fem

år, skulle icke bli delaktig av sådan förmån. Båda lia dock sökt och fått

förordnandet under alldeles enahanda betingelser. Alt nu bryta omnämnda

praxis och icke längre utfärda fullmakter skulle icke medföra ändring av

det obehag, nian känner inför denna gränsdragning, blott förlägga gränsen

på annat ställe. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke sportelersättning

bör utgå till envar häradsskrivare, som är ordinarie eller har Kungl. Maj:ts

förordnande på tjänsten. Något orimligt synes icke ligga häri. Den förordnade

har dock, kanske lör närmare fem år sedan, sökt förordnandet nied de

villkor och utsikter, som då förelågo.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening yttrar:

Styrelsen kan icke finna nied rättvisa och billighet överensstämmande, att

de tillförordnade häradsskrivarna skola uteslutas från övergångsersättning

för mistade sportler; även om formella skäl tala härför, böra de rationella

vara avgörande. Ifrågavarande häradsskrivare hava vid tillträdet av sina

tjänster haft att vidkännas avsevärda kostnader för maskiner och övrig kontorsutrustning,

varigenom inkomsterna av tjänsten under de första åren avsevärt

reducerats. Det rör sig ju för övrigt här örn ett relativt begränsat antal

tjänstemän, varför kostnaderna icke torde bliva särskilt betydande.

Mot beredningens förslag, att ersättningen bör utgå i överensstämmelse

nied de principer, som tillämpats för häradshövdingarna och lantbruksingenjörerna,

har föreningen intet att erinra; dock synes det skäligt alt maximiersättningen

fastställes till samma belopp som för lantbruksingenjörerna eller

6 600 kronor jned hänsyn till den betydande del av tjänsteinkomster, sportIerna

utgjort för häradsskrivarna. Skulle den av föreningen hävdade uppfattningen,

att häradsskrivarna böra placeras i lönegrad A 26, bliva tillgodosedd,

synes dock intet vara alt erinra mot beredningens förslag i denna del.

Föreningen hemställer vidare, att den grupp häradsskrivare, som utnämnts

år 1923 eller tidigare, bör medgivas rätt att övergå å indragningsstat med

sportelersättning till minst samma belopp som övriga häradsskrivare. I detta

sammanhang må erinras om, att 1924 års uppbördskommitté föreslog, att

äldre häradsskrivare, som borde överföras å indragningsstat, skulle äga rätt

att bibehålla hela nettot å sportelersättningen med successiv minskning till

två tredjedelar. Denna grupp äldre häradsskrivare omfattar endast 18, varav

7 uppnå pensionsåldern elter två år. Då det därjämte med hänsyn till de

nya avlöningsbestammelserna kan antagas, att en del av de 11 återstående

väljer att övergå å den nya lönestaten, bliva de ekonomiska konsekvenserna

mycket obetydliga.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

25

Emot det föreslagna sättet för beräkningen av den behållna inkomsten av

sportler och förvaltningsbidrag (s. 382) nödgas styrelsen inlägga en bestämd

protest. Påståendet, att häradsskrivarnas biträden regelmässigt varit för lågt

avlönade i förhållande till sina arbetsuppgifter, stöder sig på en lönestatistik,

som dels icke är aktuell och dels är uppenbart missvisande, vilket styrelsen

i annat sammanhang påvisat. Statistiken har icke begränsats till kvalificerade

biträden med viss minimianställningstid utan omfattar uppenbarligen även

såväl deltidsanställda som elever. På häradsskrivarkontoren hava lagts så

mycket arbete av sådan beskaffenhet (enkelt renskrivningsarbete, avskrifter,

debetsedelsvikning m. m.), som kräver obetydlig utbildning och vartill med

fördel kunnat anlitas sekunda arbetskraft eller elever. Att så är förhållandet

synes beredningen även hava uppmärksammat att döma av dess uttalande

(s. 385), att en del av de nuvarande häradsskrivarbiträdena icke äro lämpade

att vinna fast anställning i statstjänst. Att dylik personal icke kan avlönas som

prima torde vara uppenbart. För allt kvalificerat arbete har däremot svarande

arbetshjälp anlitats och det torde icke med skäl kunna påstås, att sådana

biträden avlönats lägre än motsvarande i privat anställning. Konkurrensen

örn ledig arbetskraft har härvid varit en säkert verkande regulator. Att häradsskrivarna

i allmänhet kunnat komma upp till en jämförelsevis god inkomst

torde kunna tillskrivas deras förmåga av organisation och icke minst

deras eget trägna och osparda arbete samt i många fall oavlönade familjemedlemmars

biträde i arbetet. I många fögderier torde så gott sorn allt kvalificerat

arbete utföras av häradsskrivaren själv och att härvid väsentligt

längre arbetsdagar än normalt måst tillämpas säger sig självt. Beredningens

förslag innebär i själva verket, att en häradsskrivares nit och intresse för

sin tjänst, hans organisationsförmåga och utnyttjande av maskinell utrustning

m. m. och därmed sammanhängande bättre nettoinkomst skulle lända

honom till förfång gentemot den, som av ena eller andra anledningen föredragit

att hålla sig med såväl kvalitativt som kvantitativt utökad arbetshjälp

för att — med åtnöjande av lägre inkomst av tjänsten — kunna åtaga sig

inkomstbringande bisysslor, eller den, som genom ett mindre praktiskt genomfört

arbetssystem fått tillgodoräkna lägre behållning. Även örn i något eller

några fall en underbetalning av biträdena förekommit, kan väl detta icke rimligen

vara tillräckligt motiv för sådana åtgärder, som av beredningen föreslås.

Styrelsen vill därför bestämt hävda, att ersättningen för indragna sportler

rättvisligen bör grundas på omständigheter, som gällt för varje särskild

tjänsteinnehavare.

I en till socialdepartementet inkommen skrivelse hemställa tjugu tillförordnade

häradsskrivare, att de bestämmelser angående övergångsersättning,

som bomme att föreslås för ordinarie häradsskrivare, finge gälla även för

de befattningshavare, som vid uppbördsreformens genomförande endast vore

av Kungl. Majit förordnade att tills vidare uppehålla häradsskrivartjänst.

Länsstyrelsen i örebro län uttalar, alt förslaget att efter år 1923 utnämnda

häradsskrivare skulle erhålla ersättning för mistade sportler syntes vara direkt

felaktigt med hänsyn till de villkor, varunder de utnämnts. Jämförelsen

med häradshövdingar och lantbruksingenjörer vore icke hållbar.

Beträffande tidpunkten för organisationens ikraftträdande

erinrar länsstyrelsen i Östergötlands län örn beredningens uttalande,

att föreslagna nya tjänster måste vara tillsatta samt erforderliga lokalutrym
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Departements
chefen.

men och kontorsutensilier anskaffade den 1 juli 1946. Länsstyrelsen ville understryka,

att detta vore en nödvändig förutsättning för reformens genomförande

i föreslagen ordning och att alltså, innan beslut fattades, visshet

måste föreligga, att denna förutsättning vore för handen. Vid den sista utbyggnaden

av landskontoren år 1944 hade tjänstetillsättningarna och organiserandet

i övrigt skett successivt. Av lätt insedda skäl kunde ett dylikt förfarande

ej nu komma i fråga, utan den nya uppbördsapparaten måste träda

i funktion praktiskt taget på en gång. Örn detta kunde lyckas inom avsedd

tid undandroge sig länsstyrelsens bedömande, enär länsstyrelsen icke kände

till vilka förarbeten som vidtagits.

Styrelsen för Sveriges håradsskrivarförening anför:

Uppbördsberedningen har föreslagit, att den nya organisationen skall genomföras

från och med den 1 juli 1946.

Av tidigare kommittéer, senast 1936 års uppbördskommitté, har den 1 januari

ansetts böra vara övergångsdatum och detta synes även styrelsen riktigast.

Häradsskrivarna uppbära nämligen huvudparten av sina sportelinkomster

under senare halvåret, men dessa äro ju avsedda att täcka även

tjänsteutgifter — avlöningar och kontorskostnader — under första halvåret,

vilka utg''fter icke täckas av under denna tid inflytande sportler. Det kan

därför icke anses rättvist att helt fråntaga häradsskrivarna dem eljest tillfallande

provisioner för senare halvåret. Vidare påbörjas under första halvåret

vissa mera omfattande arbetsuppgifter, som slutföras först under andra

halvåret (t. ex. uppbördsboken) och det torde bliva besvärligt att under sådana

förhållanden beräkna den ersättning, som skall tillkomma häradsskrivaren

för det arbete han utfört före den 1 juli. Även omregleringen av fögderierna

måste vara betydligt enklare och iämpligare den 1 januari än den

1 juli.

Styrelsen anser sig därför böra föreslå, att den nya löneregleringen träder

i kraft den 1 januari 1947, men förutsätter därvid att debiteringsprovisioner

och debetsedelslösen skola för år 1946 utgå enligt nu gällande grunder ävensom

särskild ersättning för nytillkommande arbetsuppgifter.

Det torde vara ändamålsenligt, att häradsskrivarna i samband med genomförandet

av uppbördsreformen bliva underkastade civila avlöningsreglementets

bestämmelser. Härvid bör med de särskilda ersättningar, vilka nu

för olika arbetsuppgifter utgå till häradsskrivarna, förfaras på sätt uppbördsberedningen

föreslagit.

Jag har intet att erinra mot beredningens förslag, att häradsskrivare skall

vara skyldig att, utöver vad som följer av civila avlöningsreglementets bestämmelser,

tjänstgöra å landskontor. Det bör åligga häradsskrivare att liksom

för närvarande, i den mån hans övriga arbete det medgiver, biträda

taxeringsintendenten på sätt i 107 § taxeringsförordningen stadgas. Häradsskrivare

bör alltjämt äga innehava uppdrag såsom ordförande eller kronoombud

i taxeringsnämnd eller såsom taxeringskonsulent. Jag vill emellertid

särskilt understryka vikten av att dylikt uppdrag icke tilldelas häradsskrivare,

därest det kan befaras, att han för uppdragets fullföljande nödgas eftersätta

å honom ankommande tjänsteåligganden. Rätten att innehava andra

bisysslor än taxeringsuppdrag torde böra begränsas i överensstämmelse med

vad beredningen föreslagit. Föreskrifter rörande häradsskrivares nyss an
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 382.

27

givna åligganden samt angående den berörda begränsningen i hans rätt att

innehava bisysslor torde böra lämnas i instruktionen för häradsskrivarna.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de uppgifter, som i samband

med det föreslagna uppbördsförfarandet åläggas häradsskrivarna, torde, såsom

beredningen föreslår, dessa böra äga vissa kvalifikationer av dels teoretisk,

dels ock praktisk natur.

Vad angår den teoretiska utbildningen anser jag icke, att det tidigare gällande

kravet på studentexamen såsom kompetensvillkor för erhållande av

häradsskrivartjänst bör upprätthållas. Studentexamen kan visserligen vara

lämplig såsom förberedande utbildning, men examen från socialinstitut eller

handelsgymnasium synes vara att föredraga framför förstnämnda examen.

Däremot bör erfordras, att vederbörande genomgått en kurs med undervisning

i ämnena finansrätt (med ingående behandling av folkbokförings-,

skatte-, taxerings- och uppbördsförfattningar), förvaltningsrätt (särskilt sociallagstiftningen),

privaträtt, processrätt (dess huvudgrunder) samt bokföring.

Närmare bestämmelser rörande ifrågavarande kurs, vilken synes böra

omfatta en tid av högst två år, torde böra utfärdas av Kungl. Majit.

Det bör icke krävas, att person, som avlagt juris kandidatexamen eller

statsvetenskaplig-juridisk examen, skall genomgå den nyss omförmälda kursen;

sådan person bör dock styrka sig äga kunskap i bokföring. Med nämnda

kurs bör i kompetenshänseende likställas distriktsåklagarexamen eller kansliexamen,

kompletterad i den utsträckning, som må bliva erforderlig.

I fråga örn den praktiska utbildningen tillstyrker jag beredningens förslag,

att för behörighet till häradsskrivartjänst skall krävas, att vederbörande

tjänstgjort å landskontor och å häradsskrivarkontor under minst fyra år,

därav minst ett år på landskontor och minst samma tid med förordnande ä

häradsskrivartjänst. Med tjänstgöring å häradsskrivarkontor bör jämställas

tjänstgöring vid uppbördsverk i magistratsstad och med förordnande a häradsskrivartjänst

förordnande såsom kronokamrerare; såsom av propositionen

med förslag till uppbördsförordning, m. m. framgår, har denna titel

ansetts lämpligare än den av beredningen föreslagna titeln uppbördskommissarie.

Kungl. Majit bör äga att i särskilda fall medgiva dispens från de nyss föreskrivna

kraven å teoretisk och praktisk utbildning.

Beträffande rekryteringsgången för aspirant å häradsskrivartjänst samt

lön åt aspirant, som är extra landskontorist, under den förut berörda kursen

förordar jag beredningens förslag. Ordinarie eller extra ordinarie landskontorist,

som genomgår sådan kurs, bör med motsvarande tillämpning av

13 § 3 mom. civila avlöningsreglementet, respektive 12 § 3 mom. civila

icke-ordinariereglementet äga åtnjuta oavkortad lön. Deltagare i kursen bör

dessutom för de av densamma föranledda resorna åtnjuta resekostnads- och

traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglemente!.

I några yttranden uttalas, att häradsskrivarna borde placeras i högre lönegrad

än beredningen föreslagit. Den föreslagna lönegradsplaceringen synes

emellertid vara väl avvägd med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter som

skola ankomma på ifrågavarande befattningshavare. .Tåg förordar därför, att

häradsskrivare i enlighet med beredningens förslag placeras i 24 lönegraden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Ehuru enligt den fögderiindelning, som i det följande förordas, fögderierna

beträffande storleken visa större skiljaktigheter än enligt beredningens

förslag, finner jag likväl icke skäl att föreslå någon gradering av häradsskrivartjänsterna

i lönegradshänseende. Den olikhet i arbetsbörda, som uppkommer

till följd av fögderiernas skilda storlek, bör utjämnas genom förstärkning

av arbetskrafterna i de större fögderierna.

Det skulle kunna ifragasättas, huruvida icke de nya häradsskrivartjänsterna

tills vidare, till dess viss erfarenhet vunnits angående arbetsbördan å

häradsskrivarkontoren och ändamålsenligheten av den förordade nya fögderiindelningen,

borde vara extra ordinarie. Vid sådant förhållande skulle

emellertid de nuvarande ordinarie häradsskrivarna alltjämt förbliva innehavare

av de ordinarie tjänsterna å äldre stat och denna alltså komma att i

samma utsträckning som nu fortbestå; detta förhållande kan icke anses tillfredsställande

vare sig ur befattningshavarnas eller ur mera allmän synpunkt.

I det följande förordar jag, att antalet fögderier och häradsskrivartjänster

skall utökas från 119 till 156. Skulle, sedan det nya uppbördssystemet någon

tid verkat, det till äventyrs befinnas ändamålsenligt att reducera antalet

fögderier, synes härav föranledd indragning av tjänster kunna underlättas

därigenom, att innehavarna av de nytillkomna tjänsterna icke omedelbart

bliva ordinarie utan att de under viss kortare tid endast förordnas att uppehålla

tjänsten. Under denna tid kan jämväl vederbörandes lämplighet för

tjänsten prövas.

Med hänsyn till det nyss anförda finner jag mig böra förorda, att de nya

häradsskrivarbefattningarna redan vid tidpunkten för den föreslagna organisationens

ikraftträdande göras till ordinarie i lönegraden A 24. De häradsskrivare,

som vid nämnda tidpunkt äro ordinarie eller av Kungl. Majit förordnade

att tills vidare uppehålla sin tjänst och vilka anses lämpade att erhålla

befattning å den nya staten, böra kunna utnämnas till innehavare

av sådan befattning från och med berörda tidpunkt. I övrigt bör i regel häradsskrivartjänst

under viss tid uppehållas endast på förordnande.

Häradsskrivartjänst bör liksom för närvarande tillsättas av Kungl. Majit.

Pensionsåldern för häradsskrivare bör vara 65 år.

Den nya uppbördsorganisationen bör, såsom beredningen föreslagit, träda

i kraft den 1 juli 1946. Vid denna tidpunkt kunna ca tjugu ordinarie häradsskrivare,

utnämnda före år 1943, och omkring sjuttio, utnämnda år

1943 eller därefter, beräknas ännu icke hava uppnått stadgad pensionsålder,

för den förra gruppen häradsskrivare 67 år och för den senare gruppen 65 år.

Av de till den förra gruppen hörande häradsskrivarna fylla två 67 år under

juli och augusti månader år 1946 och två 67 år under år 1947. Det torde

vara uppenbart, att nämnda fyra häradsskrivare, vilka kort tid efter genomförandet

av den nya organisationen uppnå stadgad pensionsålder, icke lämpligen

böra medverka i denna organisation med dess i betydande omfattning

helt nya arbetsuppgifter. Dessa häradsskrivare synas dock icke såsom uppbördsberedningen

närmast ifrågasatt böra överföras å indragnings- eller övergångsstat.

I stället torde dessa, därest de så önska, böra — i likhet med vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

29

som skedde beträffande vissa landsfiskaler vid genomförandet av den nya

landsfiskalsorganisationen år 1941 —• komma i åtnjutande av pension, som

örn de vid den nya organisationens ikraftträdande varit innehavare av tjänst

i lönegrad A 24.

Av övriga ordinarie häradsskrivare uppnå ett tjugotal en ålder av 60 år

före den 1 juli 1946. Det torde kunna antagas, att även åtskilliga av dessa

häradsskrivare med hänsyn till sin ålder icke lämpligen böra tjänstgöra inom

den nya organisationen. Därest Kungl. Majit finner sådan häradsskrivare

icke böra komma i fråga som innehavare av nyreglerad häradsskrivartjänst,

bör vederbörande i likhet med vad som föreslagits beträffande förut nämnda

äldre häradsskrivare komma i åtnjutande av pension å tjänst i lönegrad

A 24. För att därvid sådan häradsskrivare icke skall nödgas vidkännas i 21 §

I mom. allmänna tjänstepensionsreglementet föreskriven reduktion av pensions

grundbelopp för tid intill pensionsålderns inträde, bör han vid avgången

anses hava uppnått 65 års ålder; samma regel gällde för landsfiskal vid

den nyss berörda omorganisationen av landsfiskalstjänsterna.

Vill icke häradsskrivare, varom här är fråga, avgå med pension, beräknad

efter lönegraden A 24, bör vederbörande överföras på indragningsstat. Härvid

bör befattningshavaren komma i åtnjutande av lön, tjänstgöringspenningar,

ålderstillägg och tillfällig löneförbättring ävensom halvt dyrtids- och

kristillägg; till de sålunda utgående löneförmånerna bör komma sportelersättning,

varom i det följande förmäles. Efter uppnådda 67, respektive 65 års

ålder bör vederbörande avgå med pension enligt bestämmelserna i lagen den

II oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

De före år 1943 utnämnda häradsskrivare, vilka icke såsom nyss sagts

böra förtidspensioneras eller överföras å indragningsstat, hava av vederbörande

länsstyrelser ansetts lämpliga såsom häradsskrivare enligt den nya

organisationen. Därest sådan häradsskrivare medgives övergå å nyreglerad

häradsskrivartjänst bör förutsättas, att han i och med övergången blir underkastad

de pensionsbestämmelser, vilka gälla för den nya tjänsten. Därest

någon av berörda häradsskrivare icke önskar övergå å nyreglerad tjänst, bör

vederbörande överföras å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet. Härvid

bör han bibehålla nuvarande löneförmåner, frånsett förvaltningsbidrag samt

därå belöpande dyrtids- och kristillägg; utöver nämnda löneförmåner bör

han äga åtnjuta sportelersättning. Vid uppnådd pensionsålder bör vederbörande

erhålla pension enligt bestämmelserna i förenämnda lag.

Vad angår de år 1943 eller senare utnämnda häradsskrivarna ifrågasätta

vederbörande länsstyrelser, att ett mindre antal av dessa överföras å övergångs-

eller indragningsstat. övriga häradsskrivare, tillhörande denna grupp,

förklaras vara lämpade att innehava nyreglerad häradsskrivartjänst. Å

Kungl. Majit bör ankomma att bestämma, huruvida det berörda mindre antalet

häradsskrivare skall överföras å indragningsstat eller övergångsstat.

Därest övergångsstat anses böra tillämpas, torde annan tjänstgöring än vid

länsstyrelse näppeligen böra komma i fråga. Skyldighet för häradsskrivare

att tjänstgöra vid länsstyrelse föreligger redan nu. Jag finner därför icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

anledning upptaga beredningens förslag om inrättande av ett antal nyreglerade

tjänster å övergångsstat för att möjliggöra, att häradsskrivare skulle

kunna åläggas att tjänstgöra vid annat statligt verk än länsstyrelse.

Med hänsyn till de stora krav, som böra ställas å häradsskrivare enligt den

nya organisationen, kan det befinnas lämpligt att överföra jämväl annan

ordinarie häradsskrivare än förut sagts å indragningsstat eller övergångsstat.

Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om dylikt överförande.

Vidkommande slutligen de tjänstemän, vilka av Kungl. Maj :t förordnats att

tillsvidare uppehålla häradsskrivartjänst, kunna enligt de upplysningar, som

inhämtats från vederbörande länsstyrelser, samtliga med undantag av två

ifrågakomma till häradsskrivartjänst efter den nya organisationens genomförande.

Nämnda båda befattningshavare, vilka innehava annan ordinarie

statstjänst, böra överföras å indragningsstat vid vederbörande verk. Frågan

om deras avlöningsförmåner å indragningsstat torde jag framdeles få anmäla

för Kungl. Majit, övriga tillförordnade häradsskrivare äro antingen ordinarie

eller extra ordinarie tjänstemän vid länsstyrelse i 24 lönegraden eller

lägre lönegrad. Därest någon av dessa icke skulle erhålla nyreglerad häradsskrivartjänst,

bör han återgå till sin gamla tjänst vid länsstyrelsen.

Vad uppbördsberedningen anfört angående s. k. övergångslön åt de ordinarie

häradsskrivare, vilka övergå å den nya lönestaten, och om tillgodoräknande

av tjänstetid för placering i löneklass av såväl ordinarie som tillförordnade

häradsskrivare föranleder icke erinran från min sida. Jag finner därjämte

skäligt, att ordinarie eller av Kungl. Majit tills vidare förordnad häradsskrivare,

vilken övergår å nyreglerad tjänst, övergångsvis kommer i åtnjutande

av barntillägg enligt samma grunder som tillämpats vid 1939 års

lönereglering för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen.

I likhet med uppbördsberedningen finner jag uppenbart, att krav på genomgången

utbildningskurs icke kan uppställas beträffande de nuvarande

ordinarie och tillförordnade häradsskrivama. Därjämte torde, såsom beredningen

föreslagit, vid övergången till den nya organisationen dispens från

fordran på genomgången kurs böra medgivas för vissa befattningshavare.

Däremot torde icke generell dispens i berörda avseende böra komma i fråga

för å landskontoren tjänstgörande befattningshavare, vilka innehava nu föreskriven

kompetens för erhållande av häradsskrivartjänst.

Såsom beredningen föreslagit böra, innan det nya uppbördsförfarandet

börjar tillämpas, kortare instruktionskurser anordnas för de nya häradsskrivama

och de befattningshavare, vilka efter organisationens ikraftträdande

kunna antagas komma att vikariera för häradsskrivare.

I likhet med uppbördsberedningen förordar jag, att de ordinarie häradsskrivare,

som vid omorganisationens ikraftträdande övergå å nyreglerad

tjänst eller överföras å övergångsstat eller indragningsstat, skola komma i

åtnjutande av övergångsersättning för mistade sportler. Sådan ersättning torde

däremot icke böra tillkomma de tillförordnade häradsskrivama, ej heller

de häradsskrivare, som i samband med omorganisationen komma i åtnjutande

av pension å nyreglerad tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

31

Det av beredningen föreslagna sättet för beräkning av sportelersättningen

åt de häradsskrivare, vilka övergå å nyreglerad tjänst, synes icke vara helt

tillfredsställande. Därest nämnda ersättning beräknas lika för samtliga häradsskrivare

inom en större grupp av fögderier, kommer icke hänsyn att

tagas till det nit och den organisationsförmåga, som den enskilde häradsskrivaren

ådagalagt. Sportelersättningen torde i stället böra beräknas på

grundval av den nettoinkomst av sportler, som envar häradsskrivare verkligen

haft.

Jag finner mig sålunda böra förorda, att övergångsersättningen för mistade

sportler bestämmes till fyra femtedelar av skillnaden mellan medeltalet av

vederbörande befattningshavares behållna årliga inkomst av tjänsten under

åren 1936—1945 eller den kortare tid, varunder vederbörande före år 1946

uppehållit tjänsten, å ena, och löneförmånerna å den nya tjänsten under det

första övergångsåret (budgetåret 1946/47), å andra sidan. För beräkning av

sportelersättningen böra erforderliga uppgifter lämnas av häradsskrivarna

och länsstyrelserna. Såsom villkor för erhållande av dylik ersättning bör stadgas,

att häradsskrivare medgiver, att länsstyrelse må taga del av vederbörandes

självdeklaration för kontroll av att riktig uppgift lämnats. Med ifrågavarande

årliga inkomst av tjänsten före år 1946 avses lön, efter avdrag för

pensionsavgifter, tjänstgöringspenningar, tillfällig löneförbättring, ålderstilllägg

och, i förekommande fall, ortstillägg jämte dyrtidstillägg och kristillägg

samt netto av förvallningsbidrag och sportelinkomster i tjänsten. Löneförmånema

å den nya tjänsten omfatta lön i vederbörlig löneklass med därå

belöpande rörligt tillägg och kristillägg jämte, i förekommande fall, kallortstillägg;

löneförmånerna skola minskas med föreskrivna pensionsavdrag. Det

sålunda framkomna ersättningsbeloppet torde böra avrundas till närmast

lägre hela hundratal kronor och maximeras till 5 000 kronor. Ersättningsbeloppet

bör på sätt beredningen föreslagit utgå med oavkortat belopp under

budgetåret 1946/47, varefter avskrivning bör ske med en tiondel för varje

budgetår. Ersättningen må endast utgå så länge vederbörande kvarstår som

häradsskrivare. Förutom genom nämnda successiva avskrivning bör övergångsersättningen

minskas i den mån häradsskrivarens avlöning till följd av

uppflyttning i högre löneklass ökas utöver tidigare angiven avlöning under

det första övergångsåret.

Även de ordinarie häradsskrivare, som överföras å övergångsstat, torde böra

komma i åtnjutande av övergångsersättning efter nyss angivna regler; dock

bör vid fastställandet av ersättningen för dessa häradsskrivare årsinkomsten

före år 1946 icke jämföras med lönen efter omorganisationens ikraftträdande

utan med den lön, som skulle hava utgått, därest häradsskrivaren erhållit

häradsskrivartjänst i lönegrad A 24 med lön efter den dyrortsgrupp, dit den

ort hör, där vederbörande ålagts tjänstgöringsskyldighet, och i den löneklass,

som enligt gällande bestämmelser bort ifrågakomma.

Beredningen har föreslagit, att till häradsskrivare, som skall överföras å

indragningsstat, skall — med hänsyn lill den relativt laga indragningslönen

— utgå sportelersättning med eli fast belopp, förslagsvis 2 500 kronor för år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majda proposition nr 38:2.

Någon anledning att beräkna sportelersättningen åt nyssnämnda häradsskrivare

på annat sätt än åt de häradsskrivare, som skola överföras på övergångsstat,

synes emellertid icke föreligga. Jag förordar därför att sportelersättningen

skall beräknas på samma sätt för häradsskrivare på indragningsstat

som för häradsskrivare å övergångsstat. För häradsskrivare å indragningsstat

torde vid beräkning av sportelersättningen den antagna lönen enligt

lönegrad A 24 böra, med utgångspunkt från medeldyrort för ifrågavarande

befattningshavare, beräknas efter ortsgrupp D.

Sportelersättning må utgå till häradsskrivare, som överförts å övergångsstat,

endast så länge vederbörande kvarstår i tjänst, samt till häradsskrivare,

som överförts å indragningsstat, längst intill uppnådd pensionsålder.

Kungl. Maj:t torde böra fastställa häradsskrivare tillkommande sportelersättning

ävensom utfärda erforderliga bestämmelser angående utbetalningen

av nämnda ersättning. De föreskrifter, som vid övergången lill den nya

organisationen erfordras rörande utförandet av vissa arbetsuppgifter och

ersättning därför, böra likaledes utfärdas av Kungl. Maj:t.

C. Biträden.

Uppbördsberedningen föreslår, att å häradsskrivarkontoren erforderlig stadigvarande

personal i allmänhet skall placeras i lönegrad, tills vidare intill

dess under någon tid verkningarna av den nya organisationen hunnit prövas

dock allenast i icke-ordinarie tjänsteställning. Beredningen beräknar, att i

fögderi om ca 30 000 invånare erfordras i medeltal fem fast anställda biträden.

Av dessa bör ett biträde såsom extra ordinarie kanslibiträde placeras i

lönegrad Eo 7. övriga biträden föreslås skola utgöras av kontors- eller skrivbiträden;

av dessa bör ett avlönas allenast med arvode, motsvarande lön i

lägsta löneklassen av lönegrad Ex 2, under det att de övriga böra erhålla lön

enligt lönegraderna Ex 2—Eo 4 efter samma regler som gälla för motsvarande

biträden vid länsstyrelserna och å landsfiskalskontoren.

Uppbördsberedningen har icke funnit skäl föreligga att föreslå inrättande

av assistenttjänster å häradsskrivarkontoren.

övertidsersättning föreslås skola utgå enligt gällande avlöningsbestämmelser;

Kungl. Majit torde därjämte böra utfärda vissa allmänna direktiv för att

erhålla en enhetlig tillämpning av nämnda bestämmelser. Ersättning efter

ackord eller beting föreslås skola tillämpas i fråga om härför lämpade arbetsuppgifter.

De för närvarande hos häradsskrivarna anställda biträdena föreslås skola

i den utsträckning så lämpligen kan ske beredas anställning i den nya organisationen.

Samtliga tjänster böra dock i vanlig ordning ledigförklaras. För

placering av skriv- och kontorsbiträdena i lönegrad ävensom för beräknande

av tjänstår i pensionshänseende för såväl nämnda biträden som kanslibiträdena

föreslås tillgodoräkning helt eller delvis av föregående tjänstgöring å

häradsskrivarkontor skola medgivas. Därest inom vederbörlig lönegrad högre

löneklass än begynnelselöneklassen anses böra ifrågakomma, torde löneklass
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. ftlaj:ts proposition nr 382.

33

placeringen, efter anmälan av länsstyrelsen, få bestämmas av Kungl. Majit

med hänsyn till vederbörandes anställningstid och övriga på frågan inverkande

omständigheter.

Beredningen uttalar, att några av de nuvarande häradsskrivarbiträdena

sannolikt på grund av ålder eller annan orsak vöre mindre arbetsföra och

därför icke lämpade att vinna fast anställning i statstjänst. Där i sådant fall

biträdet under en längre tid före omorganisationen varit anställt å häradsskrivarkontor

och saknade möjlighet att erhålla annat förvärvsarbete, syntes

böra övervägas, huruvida icke vederbörande borde beredas pension av statsmedel.

Frågan härom torde böra prövas efter framställning i varje särskilt

fall.

(Betänkandet s. 383—385.)

I fråga om biträdesperso nalén å häradsskrivarkontor

e n har allmänna lönenämnden i huvudsak icke funnit anledning till erinran

mot de föreslagna grunderna för lönegradsplaceringen. Enligt lönenämndens

förmenande kunde emellertid vissa skäl föreligga att redan från början

inrätta ordinarie biträdestjänster i viss utsträckning, bland annat i kanslibiträdesgraden.

Lönenämnden, som icke för närvarande ansåge sig böra påyrka

någon ändring i förslaget i denna del, förutsatte, att nämnda spörsmål

utan dröjsmål upptoges till övervägande, sedan den första prövotiden av den

nya organisationen gått till ända. Vidare kunde det ifrågasättas, örn tillräckliga

skäl förelåge att, på sätt föreslagits, avlöna ett av de fast anställda biträdena

med allenast arvode. Lämpligare syntes vara, att samtliga fasta biträden,

som icke erhölle extra ordinarie anställning, förordnades till extra tjänstemän.

Beträffande ersättning till de tillfälliga arbetskrafter, som vid arbetsanhopning

förutsattes skola anställas på häradsskrivarkontoren, syntes normerande

grunder böra fastställas av Kungl. Maj :t, enär eljest oenhetlighet

inom olika län kunde befaras.

Länsstgrelsen i Stockholms län framhåller, att beredningens relativt blygsamma

krav å personalorganisationen vore att betrakta som ett minimum.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig icke böra yttra sig om häradsskrivarkontorens

behov av förstärkning av arbetskraft, alldenstund detta icke

kunde med tillräcklig exakthet på förhand bedömas. Länsstyrelsen ville emellertid

framhålla lämpligheten av att personalförteckningarna icke nu fastställdes

definitivt utan att härmed finge anstå till dess någon erfarenhet vunnits.

Enligt länsstyrelsens erfarenhet av tidigare omorganisationer hade för

de länsstyrelser, som blivit missgynnade vid tilldelningen av tjänster, mycket

stora svårigheter mött för att få ändring härvidlag.

Länsstgrelsen i Jämtlands län uttalar, att uppbördsberedningens beräkning

av biträdesbehovet på häradsskrivarkontoren icke kunde med säkerhet bedömas,

förrän den nya organisationen någon tid varit i verksamhet. Den föreslagna

lönegradsplaceringen tillstyrktes.

Lönegradsplaceringen för biträdespersonalen tillstyrkes vidare av länsstyrelserna

i Östergötlands, Göteborgs och Holms samt Värmlands län.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 382. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar, att då de arbetsuppgifter, som

bomme att åvila ett »första biträde» å ett häradsskrivarkontor, syntes bliva

mycket krävande länsstyrelsen funne det naturligt, att sådant första biträde

bereddes samma tjänsteställning som de mest kvalificerade biträdena å landsfiskalskontor.

I motsatt fall kunde det för övrigt befaras, att de goda arbetskrafterna

icke komme att stanna länge å häradsskrivarkontoren.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening yttrar:

Beträffande de kvinnliga biträdena är att märka, att i huvudsak de mera

krävande arbetena komma att fortbestå från den gamla organisationen och

nya sådana tillkomma, varför icke samma — beträffande en del biträden

relativt låga — standard kan bibehållas som under nuvarande förhållanden,

då mängder av föga kvalificerade arbetsuppgifter påvila vissa av biträdena

å ett häradsskrivarkontor.

Med anledning härav synes antalet kanslibiträden i regel böra ökas till

två. Beträffande dessas och övriga kontors- och skrivbiträdens placering i

lönegrad böra gälla enahanda villkor som för landsfiskalernas motsvarande

biträden.

Svårigheterna att anskaffa vikarier åt häradsskrivarna beröras

av flera länsstyrelser. Sålunda anför länsstyrelsen i Jönköpings län:

Därest häradsskrivarna placeras i den sålunda föreslagna lönegraden, bliva

de berättigade till semester lägst 35 och högst 45 dagar årligen. Såsom de

sakkunniga framhållit kommer stor arbetsbelastning i fögderierna att göra

sig gällande under tiden 15 juni—15 juli ävensom under november och december

månader. Ehuru vikarier måste förordnas för häradsskrivarna under

den tid de åtnjuta semester och kvalificerad arbetskraft tidvis behöver ställas

till häradsskrivarnas förfogande, hava de sakkunniga icke funnit skäl

föreligga att föreslå inrättande av assistenttjänster hos häradsskrivarna. I

stället hava de sakkunniga tänkt sig, att länsstyrelserna skola tillhandahålla

vikarier för häradsskrivarna och under den tid, då särskilt stor arbetsanhopning

inträffar, ställa »assisterande tjänstemän med kompetens att självständigt

handlägga häradsskrivargöromål» till deras förfogande.

Vid längre ledigheter för häradsskrivare, såsom vid sjukdom eller vid vakans

å sådan tjänst, har det oftast visat sig vara förenat med stora svårigheter

för länsstyrelserna att förordna vikarier å häradsskrivartjänsterna,

framför allt beroende på att länsstyrelsernas personal varit och är otillräcklig.

Vad Jönköpings län beträffar hava endast två häradsskrivare, bosatta i

Jönköping, brukat begagna sig av s. k. semesterledighet, och har vikariefrågan

i dessa fall lösts på så sätt, att någon landskontorist förordnats att

jämte egen tjänst uppehålla vederbörandes häradsskrivartjänst. Då häradsskrivarna

bliva underkastade civila avlöningsreglementets bestämmelser,

komma givetvis samtliga att begagna sig av sin rätt att åtnjuta semester.

Man får därvid räkna med, att flera häradsskrivare komma att vara semesterlediga

samtidigt och helst önska uttaga sin semester under sommarmånaderna,

då länsstyrelsens egen personal — i den mån det är möjligt — bör

beredas semester.

På grund av vad ovan anförts anser länsstyrelsen, att frågan om vikarier

för häradsskrivarna och personalförstärkning vid arbetsanhopning å häradsskrivarkontoren

icke kan lösas på sätt de sakkunniga föreslagit. Enligt

länsstyrelsens uppfattning bör därför frågan om inrättande av assistenttjänster

hos häradsskrivarna upptagas till förnyad prövning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

35

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att särskild arbetsanhopning kunde

beräknas uppkomma för häradsskrivarna under tiden den 15 juni—den

15 juli samt under november och december månader. Uppbördsberedningen

hade tänkt sig, att häradsskrivarna under nämnda perioder skulle beviljas

partiell tjänstledighet och alt länsstyrelsen skulle förordna vikarier för dem.

Kompetenta vikarier torde endast kunna erhållas från landskontorets egen

personal, men det syntes icke i något län vara möjligt att å tider, då arbetsanhopningen

även å landskontoren vore stor, särskilt årets två sista månader,

avstå någon personal. Visserligen komme personalen å uppbördsavdelningen

att ökas, vartill komme personalen å den nya folkbokföringsavdelningen, men

de behövdes väl på sina platser och kunde icke undvaras. I Uppsala län, som

endast hade tre fögderier, hade svårighet varje år yppats att skaffa vikarier

för häradsskrivarna vid semestrar, och då vore det lätt att tänka sig, hur förhållandena

skulle komma att gestalta sig i län med ända upp till tio fögderier.

Länsstyrelsen ansåge, att enda möjligheten att lösa vikariatfrågan vore att inrätta

assistenttjänster å häradsskrivarkontoren. På assistenten skulle ställas

samma kompetensfordringar som för häradsskrivare. Beträffande hans lönegradsplacering

syntes Eo 15 vara skälig. Någon arbetsbrist för assistenten under

de tider, han icke hade förordnande för häradsskrivaren, borde icke vara

att befara. Av uppbördsberedningen föreslaget första biträde i Eo 7 syntes

i stället kunna indragas, varigenom kostnadsökningen icke skulle bliva så

betydande. Länsstyrelsen ville fördenskull föreslå, att åtminstone i de större

fögderierna assistenttjänster i lönegrad Eo 15 inrättades. Länsstyrelsen framhölle

vidare, att det vöre möjligt, att den föreslagna personalen vore tillräcklig,

sedan det nya systemet prövats någon tid och vunnit tillräcklig stadga,

men under övergångsåren krävdes med all säkerhet betydligt större personal.

Vid arbetsanhopning vissa tider under året måste dessutom anlitas tillfälliga

arbetskrafter, vilket även av uppbördsberedningen förutsatts.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter, under framhållande av att länsstyrelsen

hade svårighet att med nuvarande personalbestånd på landskontoret

erhålla vikarie å häradsskrivartjänst under tjänstinnehavarens ledighet

av olika slag och att dessa svårigheter näppeligen torde bliva mindre i framtiden,

huruvida icke tjänsten såsom kanslibiträde borde ersättas med en manlig

assistentbefattning i högre lönegrad än Eo 7. Denne assistent, som förutsattes

skola hava genomgått förenämnda utbildningskurs, skulle kunna tagas

i anspråk för, förutom självständig handläggning av mera kvalificerade

biträdesgöromål, jämväl vikariat å häradsskrivartjänst samt rekrytering av

landskontoristtjänst.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att det vore erforderligt med

kompetenta vikarier under häradsskrivarnas semestrar samt under sådana

tider, då arbetsanhopning förekomme. Vikarier skulle enligt uppbördsberedningens

mening erhållas från landskontoren. Svårigheten för landskontoren

att tillhandahålla kompetent personal vore emellertid av lättförståeliga skäl

mycket stor. Den personal, som beredningen föreslagit för länsstyrelsernas

uppbördsavdelningar, torde med all sannolikhet bliva oundgängligen erfor
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

derlig för arbetet inom länsstyrelsen och någon ledig kompetent arbetskraft

att utlåna till häradsskrivarkontoren från andra avdelningar inom landskontoren

kunde med största sannolikhet icke påräknas. Även om länsstyrelserna

skulle kunna avslå någon enstaka tjänsteman för tillfällig förstärkning av

arbetskraften å ett häradsskrivarkontor, vore spörsmålet därmed icke löst,

enär det funnes anledning antaga, att dylikt behov av ytterligare arbetskraft

komme att förefinnas samtidigt på samtliga häradsskrivarkontor inom länet.

Med hänsyn lill nu angivna förhållande samt till göromålens beskaffenhet

och omfattning å häradsskrivarkontoren ville länsstyrelsen föreslå att, i likhet

med vad förhållandet vore inom landsfiskalsorganisationen, assistenttjänster

inrättades inom fögderierna, förslagsvis i lönegraderna Eo 14—17.

Det vore möjligt, att antalet övriga biträden å häradsskrivarkontoren därigenom

kunde minskas från föreslagna 5 till 4.

Länsstyrelsen i Hallands län anför:

Med den storleksordning, som fögderierna skola äga, eller omkring 30 000

innevånare och med den arbetsbörda och de många skiftande och delvis

synnerligen kvalificerade arbetsuppgifter, som komma att åläggas häradsskrivarna,

synes det länsstyrelsen som om den tidvis till häradsskrivarnas

förfogande ställda kvalificerade arbetskraften från landskontoren icke skulle

vara tillfyllest örn kravet på en betryggande och smidig lokal organisation

skall kunna upprätthållas. För landskontorets vidkommande med dess nuvarande

organisation och även sedan de nya avdelningarna för folkbokföring

och uppbörd inrättats, torde det dessutom i praktiken vara ogörligt att ens

under kortare tider avstå någon arbetskraft till häradsskrivarkontoren, såvida

icke en avsevärd personalförstärkning för detta ändamål kommer till

stånd. Landskontoren äro redan nu, främst beroende på taxeringsarbetet,

särskilt arbetstyngda, och den tilltänkta anordningen med överlåtande av

personal till häradsskrivarkontoren inträffar just under de tider, då det

mest intensiva taxeringsarbetet pågår å landskontoret, för vilket arbete hittills,

förutom den tillgängliga personalen, i stor utsträckning måst anlitas

tillfällig arbetskraft. Enligt länsstyrelsens förmenande böra därför häradsskrivarna,

därest fögderierna icke göras mindre, lämpligen få heltidsanställda

assistenter med sammanhängande tjänstgöring å häradsskrivarkontoren. Av

största vikt är även att som vikarie under häradsskrivares semester och ledighet

för sjukdom m. m. finnes att tillgå en dylik kompetent kraft, som

självständigt och på eget ansvar kan utföra de krävande göromål, som komma

att åvila en häradsskrivare.

De kompetensfordringar, som böra ställas på en assistent, böra vara desamma

som komma att gälla för häradsskrivarna. Med hänsyn härtill och

till arbetsuppgifterna bör assistent i lönehänseende placeras högre än landskontorist,

för vilken för närvarande några kompetensfordringar icke äro

uppställda. Skulle assistenttjänst komma att inrättas å häradsskrivarkontoren,

bör enligt länsstyrelsens uppfattning den föreslagna kanslibiträdestjänsten

utan olägenhet kunna utbytas mot en kontorsbiträdesbefattning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar, att inom varje fögderi skulle anställas

en assistent åt häradsskrivaren med samma kompetens som denne och

med placering i 21 lönegraden. Härmed vunnes också, att kompetent vikarie

stöde till förfogande under häradsskrivares ledighet. Det vore ock till båtnad

ur rekryteringssynpunkt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 382.

37

Länsstyrelsen i Skaraborgs län yltrar:

Beträffande häradsskrivarnas biträdesfråga synes oundgängligt att ett kvalificerat

biträde med kompetens att uppehålla häradsskrivartjänsten vid förfall

för häradsskrivaren anställes å häradsskrivarkontoren, därest organisationen

skall erhålla den stadga och trygghet, som arbetets omfattning, vikt

och beskaffenhet kräva. Beredningens förslag, att häradsskrivarnas biträden

skola utgöras av ett kanslibiträde förutom kontors- och skrivbiträden samt

att vikariaten under förfall för häradsskrivaren skola uppehållas av landskontorets

tjänstemän, måste anses innebära en alltför bristfällig organisation.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

I likhet med uppbördsberedningen anser länsstyrelsen, att vid genomförande

av det föreliggande förslaget särskilt stor arbetsanhopning för häradsskrivaren

personligen normalt uppkommer under delar av juni och juli månader

samt under månaderna november och december. Denna anhopning

av göromålen skall enligt beredningens förslag avhjälpas genom att häradsskrivarna

genom länsstyrelsernas försorg erhålla kvalificerad arbetshjälp.

Länsstyrelsen finner det icke görligt för länsstyrelserna att vid dessa tillfällen

för tjänstgöring å häradsskrivarkontor avstå från de arbetskrafter, som sålunda

fordras å dessa kontor. Enligt förslaget komme sju fögderier att finnas

i länet och anordningen skulle medföra, att så gott som samtliga länsstyrelsens

tjänstemän i landskontoristgrad skulle vid dessa tider komma att tjänstgöra

å häradsskrivarkontoren. Förutom att länsstyrelsens eget arbete härigenom

bleve i hög grad eftersatt skulle, med hänsyn till att dessa tjänstemän

även komme att erfordras såsom semestervikarier at häradsskrivarna,

hinder i allmänhet möta för desamma att utfå semester under den del av

året eller under sommaren, när sådan ledighet giver åsyftad vederkvickelse.

Då länsstyrelsen sålunda finner det icke möjligt att länsstyrelsernas tjänstemän

i erforderlig utsträckning kunna dels biträda häradsskrivarna vid tillfällen

av arbetsanhopning, dels i förekommande fall tjänstgöra som vikarier

å häradsskrivartjänst, synes det länsstyrelsen ofrånkomligt, att särskilda

häradsskrivarassislenttjänster inrättas. Emellertid torde det vara lämpligt,

att dessa tjänster åtminstone tills vidare icke anknytas till vissa bestämda

fögderier samt att de för varje län begränsas till ungefär halva antalet

av häradsskrivartjänsterna i länet. Häradsskrivarassistentema och i

andra hand tjänstemännen i landskontoristgrad hos länsstyrelserna skulle av

länsstyrelsen förordnas att vid arbetsanhopning biträda häradsskrivarna samt

att vid ledighet för häradsskrivare och vid vakans bestrida häradsskrivartjänst.

Vid tillfällen, då häradsskeivarassistent icke tages i anspråk för tjänstgöring

å häradsskrivarkontor eller såsom tillförordnad häradsskrivare, bör

det åligga honom att tjänstgöra å landskontoret i länet. Häradsskrivarassistenterna

synas böra erhålla något bättre löneställning än de ordinarie landskontoristerna

och befordringsgången till häradsskrivarassistenttjänst bör ske

över landskontoristtjänst. Då olägenheterna av att ordinarie tjänstemän uppehålla

icke-ordinarie befattningar av kända skäl äro betydande, synes det

länsstyrelsen lämpligt, att häradsskrivarassistentema redan vid organisationens

genomförande placeras å ordinarie stat. Därest häradsskrivarna placeras

i lönegrad A 24, vilken lönegrad med hänsyn till arten av deras arbetsuppgifter

synes vara den lägsta, som skäligen kan ifrågakomma, böra häradsskrivarassistenterna

placeras i lönegrad A 19. Skulle nämnda tjänstemän

anses icke böra erhålla ordinarie anställning torde lägre lönegradsplacering

än i Eo 1!) icke böra ske.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Även länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker inrättande av assistenttjänster

å häradsskrivarkontoren.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför:

Hittills har inom detta län vikariatsförordnanden för häradsskrivare i allmänhet

endast uppgått till omkring två månader per år, vartill kommit uppdrag

såsom särskilt förordnad mantalsskrivningsförrättare under ungefär en

halv månad årligen. Efter den nu föreslagna omregleringen skulle enbart

semestrarna för häradsskrivarna (vilka torde kunna förutsättas samtliga hava

fyin 40 år) erfordra vikarier under 12 månader varje år. Dessutom hava de

sakkunniga förutsett behov för häradsskrivarna av partiell ledighet i viss utsträckning

under tiden 15 juni—15 juli samt månaderna november och december,

då arbetsförhållandena å häradsskrivarkontoren regelmässigt torde

bliva särskilt krävande. Räknar man lågt med en månads årlig partiell ledighet

för varje befattningshavare och tillägger försiktigtvis en halv månad för

sjuk- eller annan ledighet, skulle, inklusive semestrarna, sammanlagda behovet

av viKarier omfatta 24 månader årligen. Att för sådant ändamål avstå

två landskontorister (och givetvis då de duktigaste och för befordran mest

lämpliga) under kanske hela året skulle för landskontorets del innebära en

synnerligen kännbar försvagning. Härtill kommer att behovet av partiell ledighet

torde uppkomma i stort sett för alla häradsskrivarna på en gång och således

fordra en samtidig större åderlåtning av landskontorets arbetskrafter.

Omöjligheten att från landskontoret kunna få vikarier i tillräcklig utslräckning

framstar sa mycket tydligare, om man betänker, att taxeringsavdelningens

tjänstemän under senare halvåret, då ju behovet synes vara störst, på

grund av det mer och mer omfattande prövningsnämndsarbetet icke i nämnvärd

grad torde vara härtill disponibla. Men även för landskontoret i övrigt

medföra höstmånaderna en hårdare arbetsbelastning än vårmånaderna och

under sommartiden har landskontoret sina egna, med semesterledigheter

sammanhängande, stundom ganska besvärliga vikariatsfrågor. Att, såsom de

sakkunniga tänkt sig, fran landskansliet eller landsfiskalskontoren få någon

hjälp uti ifrågavarande avseende torde nog i realiteten vara helt uteslutet. —

För att möjliggöra en lösning av dessa svårbemästrade förhållanden och med

hänsyn till att häradsskrivarna med de nya arbetsuppgifter, som komma att

åvila dem, torde vara i stort behov av en fullt kompetent och kvalificerad

medhjälpare, synes det länsstyrelsen ändamålsenligt och för det nya systemets

friktionsfria gång måhända nödvändigt, att i stället för de tilltänkta

»första biträdes »-tjänsterna å häradsskrivarkontoren inrättas assistenttjänster

med samma anställningsvillkor och löneförmåner som för extra landskontorisler

(Ex 4—Eo 15). Vid av länsstyrelsen beviljad partiell ledighet för

häradsskrivaren skulle vissa göromål, i första hand mantalsskrivningsförrättningarna,

kunna överflyttas (delegeras) å assistenten. Härigenom skulle

vikariatsersättning och tjänstgöringstraktamenten, som vid förordnande för

en landskontorets tjänsteman väl i allmänhet vore ofrånkomliga, undgås och

en ej obetydlig del av skillnaden i avlöningsbelopp mellan assistent och första

biträde sålunda direkt kunna inhesparas. Vid hel ledighet för häradsskrivare

måste givetvis vikarie förordnas, därvid länsstyrelsen kunde förfara efter

omständigheterna. En viss utväxling mellan å landskontoret tjänstgörande

icke-ordinarie landskontorister och assistenterna å häradsskrivarkontoren

borde jämväl ordnas, till gagn för båda parter och systemet i dess helhet. —

Därest sålunda föreslagna assistenttjänster icke inrättas, finner länsstyrelsen

det ofrånkomligt, att antalet icke-ordinarie landskontorister å uppbördsavdelningen

utökas med 2—3 stycken; för ifrågavarande tjänstemän skulle, i

den mån de icke behövdes för vikariatsförordnanden eller avdelningens eget

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

39

bruk, säkerligen finnas god användning på länsstyrelsens taxeringsavdelning,

inom vars område ständigt nya arbetsuppgifter synas vara tillfinnandes.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar, att behovet av kompetenta vikarier

för häradsskrivarna måste tillgodoses genom inrättande av antingen

tillräckligt antal landskontoristtjänster eller någon eller några assistenttjänster

hos häradsskrivarna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län erinrar om uppbördsberedningens tanke,

att landskontoristerna under de för häradsskrivarna mest överbelastade arbetsperioderna

— en månad på sommaren och 6 veckor på senhösten —

skulle kunna avdelas till dessas hjälp. Härigenom skulle kunna undvikas att

belasta personalstaten för fögderierna med fasta assistenter åt häradsskrivarna.

Länsstyrelsen vore ense med beredningen därom, att inrättande av assistenttjänster

örn möjligt borde undvikas, enär behov därav otvivelaktigt icke

förelåge hela året, men befarade, att frågan icke kunde lösas så enkelt som

beredningen tänkt sig. Den måste emellertid lösas, innan uppbördsreformen

trädde i tillämpning. Att under ovan angivna, samtidigt infallande perioder

örn 2 V2 månad örn året jämte 1 till 1 V2 månad, under vilken tid häradsskrivarna

vore berättigade till semester, avdela lika många landskontorister eller

länsbokhållare som antalet fögderier i länet till tjänstgöring utom länsstyrelsen

syntes icke kunna ske utan allvarliga rubbningar av länsstyrelsernas

arbete. Möjligen kunde en något så när tillfredsställande lösning nås genom

att öka antalet föreslagna nya landskontorister i lönegrad Ex 4—Eo 15

med en för varje län och därjämte vidtaga en jämväl pa andra grunder pakallad

utökning av antalet fasta biträden i fögderierna. Genom den senare

åtgärden skulle måhända i de minsta fögderierna under toppbelastningsperioderna

kanslibiträdet kunna avdelas till häradsskrivarnas direkta hjälp och

någon assistent ej behöva sändas dit från länsstyrelsen. Vikariaten för häradsskrivarna

komme i varje fall att bliva ett problem för sig. Hittills hade

frågan örn semestervikariat i regel kunnat ordnas tämligen lätt, då semestern

förlagts till tider när häradsskrivarens, det vill säga vikariens, personliga insats

i arbetet kunnat inskränkas till ett minimum. Med de vidgade arbetsuppgifter,

som nu avsåges för häradsskrivarna, kunde detta ej längre bliva fallet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att uppbördsberedningen

räknat med att häradsskrivare permanent under viss tid av året skulle

erhålla befrielse från mera kvalificerade och brådskande göromål, varvid fullt

kompetent vikarie för denne skulle förordnas. Då sådan vikarie måste förutsättas

bliva tagen från landskontoret, bleve det svårt för länsstyrelse att tillgodose

dessa vikariatsbehov, särskilt som vikariatsperioderna sammanfölle

med arbetsanhopning å landskontorets uppbörds- och folkbokföringsdetalj.

Att från andra avdelningar inom länsstyrelsen erhålla vikarier kunde nog påräknas

endast i undantagsfall. Härtill komme vikariat för häradsskrivare

under semester och ledighet för sjukdom. Det förefölle, som om nämnda

synpunkter icke blivit tillräckligt beaktade vid de nya personalstaternas uppgörande,

varför någon ökning av antalet extra landskontorister åtminstone i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

vissa län kunde vara behövlig för att få fram erforderlig personal till vikarier

för häradsskrivarna.

Liknande synpunkter uttalas jämväl av länsstyrelserna i Malmöhus och

Jämtlands län.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening anför:

Beredningens förslag till avhjälpande av det erkänt konstaterade, periodvis

återkommande arbetskraftsunderskottet är oförståeligt. Det torde icke

vara ens teoretiskt tänkbart och långt mindre praktiskt genomförbart, att en

länsstyrelse samtidigt skulle till 7 å 10 fögderier, vilket är vanliga antalet

på länen, kunna ställa en kompetent kraft till förfogande att självständigt och

på eget ansvar utföra en häradsskrivares åligganden — och detta är nödvändigt

då för häradsskrivaren, som antingen är på mantalsskrivningsresor eller,

örn denna gren av tjänsten uppdrages åt medhjälparen, som själv ägnar sig

åt samtidigt pågående forcerat debiteringsarbete, någon möjlighet till kontroll

i intetdera fallet kan vara tänkbar. Härtill måste man också taga i betraktande

sjukdomsfall och vakanser m. fl. omständigheter.

Det är också att förmoda, att detta förslag kommer att observeras och

kraftigt kritiseras i länsstyrelsernas yttranden, vilka sannolikt komma att

taga avstånd från ett dylikt hälftenbruk, som icke kan vara till någondera

partens fördel. Härmed dock icke sagt, att icke viss tids tjänstgöring inom

båda förvaltningsdetaljerna är både nyttig och nödvändig i utbildningssyfte.

Styrelsen uttalar vidare, att det ville synas som om mängden och arten

av arbetet skulle bliva sådan, att behov av stadigvarande mera kompetent

arbetshjälp bleve erforderlig.

Styrelsen anför slutligen:

En organisation med en häradsskrivare, en fast manlig assistent och fyra

fasta kvinnliga biträden, varav ett å två kanslibiträden, framstår som oundgängligen

nödvändig. Detta förhållande kunde skönjas redan vid avgivandet

av föreningens underdåniga yttrande i anledning av förslaget till omorganisation

av folkbokföringen, vilket åberopas. Däri föreslogs, att assistenterna

borde placeras i samma lönegrad som landskontoristerna, varigenom den

fördelen skulle vinnas, att nöjaktigt utbildade aspiranter vore att tillgå vid

återbesättande av ledig häradsskrivartjänst. Härtill kan fogas, att den kontinuerliga

tjänstgöringen med häradsskrivargöromål och efter hand vunnen

värdefull förtrogenhet med fögderiets klientel och speciella förhållanden kunde

bibehållas obruten, örn landskontoristtjänst icke innebure en befordran. I

I fråga om ersättning åt biträdespersonalen efter

ackord eller beting anför statens organisationsnämnd, att såvitt

organisationsnämnden kunde bedöma, en betydande del av biträdesgöromålen

vore av den art, att de synnerligen väl lämpade sig för ackords- eller premiesystem,

exempelvis räknearbeten, avskriftsarbeten, uppgörande av längder

m. m. Vissa av dessa arbeten syntes även vara av så repetitiv natur, att ett

incitament i form av ackord- eller premiesystem skulle öka personalens intresse

för arbetet. Inom postsparbanken, riksförsäkringsanstalten och statistiska

centralbyrån hade sedan länge dylika system med fördel kommit till

användning. Systemen borde tillämpas icke blott för den tillfälliga utan även

för den fasta personalen. Ackorden eller premiema borde fastställas först efter

noggranna arbetsstudier och efter enhetliga principer för hela landet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Beträffande övergången till den nya organisationen,

såvitt angår biträdespersonalen, framhålla kommunalfullmäktige i Grums,

att då allt debiterings- och uppbördsarbete överflyttades från kommunerna

till skattemyndigheten det vore tänkbart, att arbetskraft frigjordes i kommunerna.

Det syntes då rättvist, att sålunda eventuellt frigjord arbetskraft vid

ansökan till de ledigförklarade biträdesplatserna vid häradsskrivarkontoren

jämställdes med övriga förutvarande biträden å häradsskrivarkontor och att

vid inplacering i lönegrad ävensom för beräknande av tjänsteår y pensionshänseende

tillgodoräkning helt eller delvis av föregående tjänstgöring i kommunens

tjänst medgåves.

Uppbördsberedningens förslag rörande grunderna för placering i lönegrad Departements.

av biträdespersonalen å häradsskrivarkontoren föranleder icke erinran från

min sida. Nämnda personal bör sålunda å ett vart häradsskrivarkontor utgöras

av ett kanslibiträde samt ett antal kontors- och skrivbiträden. Biträdena

torde, till dess den nya organisationen under någon tid prövats, böra

vara icke-ordinarie. Kanslibiträdet bör placeras i lönegrad Eo 7. I fråga om

den senare kategorien av biträden bör, i överensstämmelse med av Kungl.

Majit den 29 juni 1945 utfärdade lönebestämmelser för biträdespersonalen å

landsfiskalskontoren, gälla, att befattningshavaren vid anställningen antages

till extra skrivbiträde med placering högst i lönegrad Ex 2. Efter ett års

tjänstgöring såsom extra skrivbiträde må befattningshavaren antagas till

extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegrad Eo 2. Befattningshavare,

som under två år tillhört lönegrad Eo 2, må antagas till extra

ordinarie kontorsbiträde med placering högst i lönegrad Eo 4. För ett av biträdena

bör emellertid — liksom för viss personal å landsfiskalskontoren —

gälla, att biträdet till en början skall åtnjuta arvode högst motsvarande avlöning

enligt begynnelselöneklassen i lönegraden Ex 2. Efter sex månaders

tjänstgöring må befattningshavaren antagas till extra skrivbiträde i högst lönegrad

Ex 2 och efter ytterligare två års tjänstgöring till extra kontorsbiträde

i högst lönegrad Ex 4.

Antalet kontors- och skrivbiträden å varje häradsskrivarkontor torde böra

beräknas till i allmänhet lägst tre och högst fem. Fördelningen av biträdena

på de olika kontoren bör nied hänsynstagande till arbetsbördan och de lokala

förhållandena i övrigt verkställas av Kungl. Majit. Antalet kontorsoch

skrivbiträden torde för samtliga fögderier böra beräknas till ca 620.

Jag biträder vad beredningen föreslagit angående övertidsersättning och

ersättning efter ackord eller beting åt biträdespersonalen. Likaledes ansluter

jag mig till vad beredningen uttalat i fråga om anställande av de för närvarande

å häradsskrivarkontoren anställda biträdena i den nya organisationen

samt örn tillgodoräknande i lönegrads- och pensionshänseende av föregående

tjänstgöring å häradsskrivarkontor. Det nyss sagda bör gälla även i

kommunal tjänst anställd, med debiterings- och uppbördsarbete sysselsatt

personal, som i samband med omorganisationen vinner anställning å häradsskrivarkontor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Det synes skäligt, att biträden, som under en längre tid före omorganisationen

tjänstgjort å häradsskrivarkontor men som på grund av ålder eller

annan liknande orsak icke kunna vinna anställning i den nya organisationen,

beredes pension av statsmedel. Frågan örn beviljande av pension bör avgöras

efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall.

Åtskilliga länsstyrelser ävensom styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening

hava ansett det erforderligt, att å häradsskrivarkontoren anställas assistenter

med uppgift att lämna häradsskrivaren kvalificerat biträde i tjänsten,

att vid arbetsanhopning på eget ansvar fullgöra vissa arbetsuppgifter samt

att vid häradsskrivares ledighet uppehålla hans tjänst. Såsom tidigare framhållits

torde den tid, som av beredningen beräknats åtgå för fullgörande av

på haradsskrivaren personligen ankommande arbetsuppgifter, vara knappt

tilltagen, varför något längre tid bör beräknas härför. Med hänsyn härtill

torde i de större fögderierna, d. v. s. i regel i fögderi med högre invånarantal

än ca 32 000 eller i fögderi, där särskilda lokala förhållanden så påkalla,

till häradsskrivarens förfogande under hela året böra ställas ett kvalificerat

biträde utöver den förut omnämnda personalen. Under de första åren efter

den nya organisationens ikraftträdande, innan närmare erfarenhet vunnits

rörande behovet av ett dylikt biträde och innan tillräckligt antal personer,

som genomgått den tidigare omförmälda utbildningskursen, finnes att tillgå,

torde berörda biträde böra utgöras av en icke-ordinarie landskontorist. Efter

tid som nyss sagts bör frågan örn anställande av assistenter i högre lönegrad

än den, efter vilken icke-ordinarie landskontorists slutlön utgår, eller Eo 15

upptagas till prövning. De berörda landskontoristerna böra vara anställda vid

länsstyrelsen. Till frågan om utökning av antalet icke-ordinarie landskontorister

torde jag få återkomma i ett senare sammanhang.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma i vilka fögderier kvalificerat

biträde som nyss sagts stadigvarande skall finnas anställt.

D. Kostnader för tjänstelokal samt övriga förvaltningskostnader.

Uppbördsberedningen finner statsverket böra i samband med löneregleringen

svara för häradsskrivarnas utgifter i tjänsten. Häradsskrivarna förutsättas

i likhet med landsfiskalerna själva skola anskaffa tjänstelokal. Härför anses

i regel böra beräknas tre rum jämte erforderligt utrymme för arkivalier

m. m. Häradsskrivare föreslås skola mot viss årlig ersättning tillhandahålla

nödiga möbler.

Upphandling av skriv- och räknemaskiner föreslås skola ske med tillämpning

av gällande bestämmelser rörande centralupphandling. I allmänhet torde

för varje häradsskrivarkontor böra beräknas tre skrivmaskiner med bred

vagn samt tre additionsmaskiner, av vilka två om möjligt böra vara elektriska

och försedda med breda vagnar samt därjämte utrustade med s. k. dubbla

räkneverk. Slutligen erfordras också en multiplikationsmaskin å varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

43

kontor. Häradsskrivarnas nuvarande skriv- och räknemaskiner föreslås skola

efter värdering inlösas av statsverket.

Till grund för värderingen föreslås skola läggas en amorteringstid av 10

år för skrivmaskiner, 15 år, eventuellt något längre tid, för additionsmaslciner

och 20 år för multiplikationsmaskiner, dock att skälig hänsyn jämväl

skall tagas till det skick, vari maskinerna befinnas, samt till vad de vid en

realisation skäligen kunna beräknas inbringa. Även äldre användbara maskiner

föreslås skola inlösas med skäliga belopp.

Häradsskrivarna tillhöriga stämplar samt kuvert, papper och annan kontorsmateriel,

som de önska överlåta, böra också, i den mån nämnda stämplar

och materiel kunna komma till fortsatt användning, av statsverket inlösas

i enahanda ordning som maskinerna.

Häradsskrivare bör i samband med löneregleringen erhålla ersättning av

statsmedel för sina resor i tjänsten. Enligt allmänna resereglementet utgående

ersättning för tjänsteresa inom eget tjänstgöringsområde föreslås skola reduceras

på samma sätt, som enligt gällande bestämmelser sker för åtskilliga

tjänstemän i landsstaten. De tjänstgöringstraktamenten, som skola utgå

vid förordnande å häradsskrivartjänst, böra likaledes på liknande sätt som

skett inom landsfiskalsorganisationen reduceras i förhållande till de belopp,

som äro bestämda i gällande tilläggsbestämmelser till civila avlöningsreglementet.

Då för biträdena på häradsskrivarkontoren tjänsteresor komma i fråga,

t. ex. för biträde vid mantalsskrivningsförrättningar, böra jämväl i dylikt fall

på sätt förut sagts reducerade ersättningar utgå.

Minst en gång årligen bör länsstyrelsen låta verkställa granskning av häradsskrivarens

förvaltning samt besiktning av dennes tjänstelokaler, möbler

och maskiner.

(Betänkandet s. 386—388.)

Beträffande tjänstelokaler för häradsskrivarna anför

länsstyrelsen i Uppsala län:

I allmänhet beräknas minst sex personer vara sysselsatta å varje häradsskrivarkontor.

Uppbördsberedningen beräknar lokalbehovet för dessa till

tre tjänsterum jämte erforderliga arkivutrymmen. Länsstyrelsen anser behovet

för knappt tilltaget. Häradsskrivaren bör beredas eget tjänsterum. För

övrig personal erfordras tre rum särskilt med hänsyn till de mångå kontorsmaskiner

samt förvaringsskåp och kortregister som måste finnas å kontoren.

Hänsyn måste också tagas till att extra personal tidvis kommer att anställas.

Därest assistenttjänster inrättas, måste fyra tjänsterum anses vara minimum.

Länsstyrelsen anser det lämpligast, att förhyrning av tjänslelokalerna sker

genom länsstyrelsens försorg. Åtminstone bör länsstyrelsens godkännande av

förhyrningen erfordras. Det torde mera sällan förekomma, att tjänstelokalerna

kunna inrymmas i häradsskrivarens bostadsvåning, varför särskild förhyrning

i regel måste ske.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar:

Personalen å häradsskrivarkontoren kommer enligt beredningens förslag

att uppgå till sex tjänstemän, nämligen häradsskrivaren och fem ständiga

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

biträden. Under vissa tider av året är dessutom en utökning av personalen

erforderlig. Givetvis bör häradsskrivaren hava eget rum. Den kvalificerade

tjänsteman, som under vissa tider av året skall tjänstgöra hos häradsskrivaren,

bör beredas om ej ovillkorligen eget rum så dock plats i ett rum. där

han tämligen ostörd kan förrätta sitt arbete. Åtminstone tidtals bleve det därför

erforderligt att, därest tjänsterummen icke äro flera än tre, placera tre å

fyra fast anställda biträden jämte ett antal tillfälligt anställda biträden i ett

rum. Det är uppenbart att detta icke låter sig göra om ej ett rum av osedvanlig

storlek ingår i tjänstelokalerna. Med hänsyn härtill och då ett relativt

stort antal skriv- och räknemaskiner måste finnas å häradsskrivarkontoren

samt då även det därå förekommande myckna kollationeringsarbetet

fordrar att avståndet mellan arbetsplatserna icke är alltför knappt, synes det

länsstyrelsen som om för häradsskrivarkonloren i allmänhet böra beräknas

minst fyra tjänsterum förutom utrymmen för arkivalier.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner, alt för tjänstelokaler normalt borde

beräknas fyra rum jämte arkivutrymme Länsstyrelsen i Älvsborgs län

finner i detta hänseende sex rum vara erforderliga.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening yttrar:

Beredningen föreslår i allmänhet tre tjänsterum. Detta måste emellertid

utan vidare betecknas som otillräckligt. Häradsskrivaren måste beredas ett

eget arbetsrum. Han kan icke hava mottagning — personlig eller per telefon

— i ett rum med rassel från flera skriv- och räknemaskiner, och endast

två rum för fem ständiga biträden, minst tre stora skrivmaskiner, tre motorförsedda

additionsmaskiner, ett flertal skrymmande förvaringsskåp och kortregister

m. m. samt erforderliga stora arbetsbord är uppenbarligen orimligt.

Täger man då även i betraktande, att systemet förutsätter anlitande av extra

personal i stor utsträckning, måste ju kunna beredas plats även för dem.

Slutligen torde särskilt väntrum för besökande komma att visa sig absolut

erforderligt för att besöken ej skola verka allt för störande på kontorsarbetet.

Beträffande arkivutrymmen bör erinras, att inemot 100-åriga handlingar

på sina håll finnas å de nuvarande häradsskrivarkonloren, stundom förvarade

på föga ändamålsenligt sätt. Möjlighet bör beredas att överlämna huvudparten

av dessa handlingar till länsstyrelsen eller centrala arkiv.

Det vill synas, som örn beredningen förutsätter, att häradsskrivaren själv

skall anskaffa tjänstelokal. Detta torde emellertid med hänsyn till tjänstens

utformning böra ankomma på statsverket.

I fråga örn beredningens förslag, att såvitt gällde tjänstelokalens

möblering samma bestämmelser skulle gälla för häradsskrivarna som

för landsfiskalerna, innebärande att häradsskrivarna själva skulle svara för

möbleringen mot viss årlig ersättning av statsverket, framhåller länsstyrelsen

i Uppsala län, att för landsfiskalerna behövde i allmänhet lokalutrymmet ej

utökas efter löneregleringens ikraftträdande och därför ej heller någon nyanskaffning

av möbler äga rum. Häradsskrivarna syntes för närvarande i ett

medelstort fögderi icke använda mer än två rum till tjänstelokal. Tillkomme

ytterligare två rum, som av länsstyrelsen föreslagits, syntes möbleringen av

dessa icke rimligen böra åläggas häradsskrivaren. Länsstyrelsen ville fördenskull

föreslå, att anskaffande av nya möbler skedde på statsverkets bekostnad

och att häradsskrivaren tillhöriga för tjänsten erforderliga möbler inlöstes

efter värdering i föreskriven ordning. Möbelanskaffningen borde efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

det häradsskrivare]! avgivit förslag, som godkänts av länsstyrelsen, ske centralt

för nedbringande av kostnaderna.

Liknande synpunkter uttalas jämväl av länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads,

Hallands, Älvsborgs och Västmanlands län, magistraten i Oskarshamn

samt styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening.

Beträffande behovet av kontorsmaskiner å häradsskrivarkontoren

yttrar styrelsen för Sveriges häradsskrivar förening:

Behovet av skrivmaskiner torde sannolikt komma att visa sig vara större

än beräknat. Bland annat fordrar den kvarstående arbetsuppgiften med avskrivande

av fastighets- och inkomstlängder, för vilken synnerligen kort tid

är anslagen, att arbetet skall kunna fördelas pa flera maskiner. Tiden, da

längderna regelmässigt skola vara tillgängliga för ändamålet, motsvarar ingalunda

effektiv arbetstid för avskrivandet. Längderna måste först underkastas

en ofta välbehövlig kontroll och kanske återställas för komplettering och

rättelser; än vidare skola skattekronor uträknas och införas i fastighetslängden

och beträffande inkomstlängden skall det grannlaga och tidsödande arbetet

med bankning verkställas. Vidare bör nämnas, att det förhållandet flerstädes

synes bliva regel, att uppskovsmedgivande till inkomstlängdernas avlämnande

förekommer oftare än att någon längd eller del av längd enligt

författningens stadgande avlämnas i mån som de färdigställts före den angivna

senaste tidpunkten därför. Vidare åtgår en betydande tid för summering

ävensom för avskrifternas kollationering och kontrollsummering. Hänsyn

bör även tagas till att en maskin måste finnas tillgänglig för löpande

ärendens behandling och annat arbete.

Vad angår frågan örn inlösen av häradsskrivarnas skrivmaskiner är att

märka, att beredningen föreslår som grund för värderingen en amorteringstid

av 10 år, under det att i sammanhang med kostnadsberäkningarna talas

om endast 7 % årlig avskrivning. Högre procent bör självfallet icke räknas

med i förra fallet. Amorteringstiden för additionsmaskinerna bör med hänsyn

till att de hittills brukats högst sex månader om året sättas till minst

20 år och med den ännu mindre användningen av multiplikationsmaskinerna,

omkring en månad pr år, till avsevärt längre tid. För övrigt torde för närvarande

maskinerna, örn de överhuvud stå att anskaffa, betinga ett värde i

allmänna marknaden vida överstigande sålunda framkonstruerade priser.

Statens organisationsnämnd anför:

Den nya organisationen kommer enligt vad av betänkandet framgår att

fordra inköp av maskinell utrustning till betydande belopp. Enbart för häradsskrivarkontoren

har beredningen räknat med nyanskaffning av skrivoch

räknemaskiner för 740 000 kronor. Innan sådan nyanskaffning sker, bör

enligt nämndens mening undersökas, huruvida icke genom avveckling av

krisförhållanden inom olika delar av statsförvaltningen, exempelvis krisorganen

och försvarsväsendet, åtminstone viss del av uppbördsväsendets

maskinbehov skall kunna tillgodoses. Samma kan vara förhållandet beträffande

kontorsmöbler. I

I samband med löneregleringen bör statsverket övertaga samtliga utgif-Departementster

för häradsskrivarkontoren. chefen.

Statsverket torde böra anskaffa tjänstelokaler åt häradsskrivarna. För

varje häradsskrivarkontor torde i medeltal behövas fyra tjänsterum jämte

erforderliga biutrymmen. Lokaler synas i regel få anskaffas genom förhyr
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

ning. Där detta på grund av rådande läge på hyresmarknaden icke kan ske,

måste lokaler tills vidare ordnas genom provisoriska åtgärder. Frågan örn

anvisande av härför erforderliga anslagsmedel torde komma att upptagas

av chefen för kommunikationsdepartementet. Det torde, såsom i åtskilliga yttranden

framhållits, vara ändamålsenligt, att statsverket jämväl svarar för

tjänstelokalemas möblering.

Vad beredningen anfört rörande häradsskrivarnas behov av skriv- och

räknemaskiner, upphandling av sådana maskiner samt inlösen av häradsskrivarnas

nuvarande kontorsmaskiner, stämplar, papper, kuvert och övriga

kontorsutensilier giver icke anledning till erinran från min sida. Additionsmaskinerna

synas dock kunna vara av något enklare beskaffenhet än

beredningen ansett vara erforderligt. I stället böra samtliga maskiner vara

elektriska. Den tidsvinst, som eimas genom användning av dylika maskiner

i stället för handdrivna, torde uppväga det högre pris, som de förra betinga

i förhållande till de senare. Vid fastställande av inlösningsvärdet torde böra

beräknas en amorteringstid av 10 år för skrivmaskiner samt 20 år för additions-

och multiplikationsmaskiner. Statsverket bör jämväl, därest häradsskrivare

det påfordrar, inlösa dennes kontorsmöbler i den omfattning så

befinnes ändamålsenligt för statsverket. I den må så kan ske böra maskiner

och kontorsmöbler överföras från andra statliga förvaltningsområden till

häradsskrivarorganisationen. Närmare anvisningar rörande anskaffning och

inlösen av möbler, kontorsmaskiner och annan utrustning för häradsskrivarkontoren

torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

Ersättning för tjänsteresor och tjänstgöringstraktamenten böra på sätt

beredningen föreslagit av statsmedel utgå till häradsskrivare och övriga befattningshavare

inom häradsskrivarorganisationen.

Är häradsskrivare bosatt å ort utom fögderiet, utgår enligt 16 § tredje

stycket allmänna resereglemente! icke ersättning för resa mellan befattningshavarens

bostad och fögderiets gräns. I anslutning till vad söm gäller inom

landsfiskalsorganisationen (jfr proposition 1941: 225) bör Kungl. Majit hava

möjlighet medgiva, att reseersättning må i sådana fall utgå till häradsskrivaren

och hans personal; härför erfordras emellertid bemyndigande av riksdagen.

Häradsskrivare, som i samband med den nya organisationens genomförande

utan egen ansökan förflyttas till nytt fögderi eller nödgas byta bostadsort,

torde enligt gällande bestämmelser angående ersättning för flyttningskostnad

åt vissa statens befattningshavare böra erhålla ersättning av statsmedel för

flyttningskostnader och andra av förflyttningen föranledda utgifter.

Länsstyrelsen bör minst en gång årligen låta verkställa granskning av

häradsskrivares förvaltning samt besiktning av dennes tjänstelokaler, möbler

och maskiner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

47

E. Fögderiindelning.

I syfte att erhålla fögderier, lämpade för häradsskrivarnas nya arbetsuppgifter,

föreslår uppbördsberedningen ändrad indelning av riket i fögderier.

Fögderiernas antal utgör enligt förslaget 155. De föreslagna fögderierna

hava i genomsnitt 30 000 invånare. I förslaget angivas även tjänstgöringsorter

för häradsskrivarna. Beredningen har härvid, för att bereda befolkningen

möjlighet att bekvämt komma i förbindelse med häradsskrivarna,

eftersträvat att placera dessa inom fögderierna å centralt belägna orter med

goda kommunikationer med de olika delarna av fögderiet.

Ledamoten Sivert ifrågasätter, huruvida icke med hänsyn till arbetsgivarnas

och de skattskyldigas krav på att erhålla snabba avgöranden av de

lokala skattemyndigheterna antalet dylika myndigheter borde okas.

(Betänkandet s. 388—425, 517.)

Beträffande uppbördsberedningens förslag till fögderiindelning

yttrar styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening:

Den föreslagna fögderiindelningen kan icke anses vara tillfredsställande.

Bland annat synes icke tillbörlig hänsyn hava tagits till befolkningstillväxten

på åtskilliga tätorter och vidare överstiger innevånarantalet i åtskilliga

fögderier alltför mycket det av beredningen angivna normaltalet. Styrelsen

förutsätter emellertid, att sistnämnda förhållande kommer att regleras genom

ökat antal fasta biträden samt att i övrigt reglering kommer att verkställas

då omständigheterna så påkalla.

I fråga om de föreslagna stationeringsorterna för häradsskrivarna

uttalar statskontoret, att statskontoret uppmärksammat, att

häradsskrivarnas tjänstgöringsort ofta förlagts utanför fögderiet. Med hänsyn

till kommunikationsförhållandena kunde även i vissa fall vara ändamålsenligt

att så skedde. I åtskilliga av de berörda fallen torde dock tjänstgöringsorten

kunna med fördel förläggas inom fögderiet. En översyn av

förslaget i nyssnämnda hänseende syntes därför påkallad.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför:

I ännu högre grad än tidigare blir det efter uppbördsreformens genomförande

önskvärt, att häradsskrivarna förskaffa sig god lokal- och personkännedom

inom sina fögderier. En viktig förutsättning för att häradsskrivare

grundligt skall lära känna sitt fögderi är att han är bosatt inom detsamma.

Styrelsen förutsätter fördenskull, att häradsskrivare i fortsättningen

endast i undantagsfall skall få vara bosatt utom sitt fögderi.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening yttrar:

Den av beredningen åberopade synpunkten på befolkningens bekvämlighet

vid uppgörandet av förslaget till tjänstgöringsorter får icke vara den

ensamt avgörande. Erfarenheten har visat, att synnerligen stora svårigheter

redan yppat sig på mindre platser att fylla nuvarande behov av arbetsbiträden.

Dessa svårigheter komma naturligtvis att öka med personalens utökning.

Förläggningen till än mindre orter än vad nu är fallet, kommer säkerligen

att medföra stora vanskligheter att anskaffa såväl lämpliga tjänste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Departements
chefen.

och bostadslokaler som både fast och, icke minst, tillfällig personal. Nuvarande

biträden på kontor, förlagda till de större städerna, men föreslagna

till utflyttning i orterna, hava redan i många fall förklarat sig av skilda

anledningar icke vilja eller kunna tänka på att flytta med. Svårigheterna

att bemästra det nya systemet, särskilt under övergångstiden, komma givetvis

att stegras i väsentlig grad, örn icke på arbetsområdet erfaren och vältränad

personal i största möjliga utsträckning står till buds. Även för häradsskrivarna

själva och deras familjer medför en förflyttning i en mångfald

hänseenden svåra olägenheter av såväl allmän art, av vilka kan nämnas

barns skolgång vid högre läroanstalter och vuxna barns, med vunnen

anställning i förvärvsarbetet, skiljande från hemmet ävensom innehav av

allmänna eller enskilda uppdrag, som icke minst av ekonomisk art t. ex.

genom fastighetsförvärv.

Föreningen hemställer därför, att under alla omständigheter en övergångsbestämmelse

skapas, som generellt medgiver förutvarande tjänsteinnehavare

rätt att fortfarande tjänstgöra å sina nuvarande bostadsorter.

Härigenom kan ju också vinnas erfarenhet, huruvida en senare utflyttning

verkligen kan visa sig vara önskvärd ur olika synpunkter. Det bör även

klart utsägas, att häradsskrivare, som förflyttas till nytt fögderi eller nödgas

byta bostadsort i samband med den nya organisationens genomförande,

skall erhålla ersättning av statsmedel för flyttningskostnader och andra av

förflyttningen föranledda utgifter.

Beredningens förslag i fråga örn de särskilda fögderiernas omfattning beröres

ytterligare i ett stort antal yttranden av länsstyrelser och kommunala

myndigheter.

Uppbördsberedningens förslag till fögderiindelning och stationeringsorter

för häradsskrivarna har underkastats en närmare granskning och överarbetning

inom socialdepartementet. Härvid har hänsyn tagits till vissa i

remissyttrandena framställda erinringar. Enligt departementsförslaget hava

i åtskilliga fall fögderierna gjorts större eller mindre än enligt beredningens

förslag samt häradsskrivares tjänstgöring förlagts till annan ort än den

av beredningen föreslagna. Dessa förändringar hava påkallats av de lokala

förhållandena. Av samma skäl har i Hallands län antalet fögderier ökats från

fyra till fem; i föjd härav har antalet fögderier i riket ökats från 155 till

156. Den föreslagna fögderiindelningen bör träda i kraft den 1 juli 1946.

Sedan den nya organisationen under någon tid prövats, kan det visa sig erforderligt

att företaga ändring i fögderiindelningen, liksom beträffande stationeringsorterna.

Rikets indelning i fögderier enligt departementsförslaget framgår av en

sammanställning, vilken såsom bilaga torde få fogas vid detta protokoll.

I fögderi, där så visar sig erforderligt, bör häradsskrivare viss dag eller

vissa dagar i månaden vara tillgänglig för allmänheten å annan ort än stationeringsorten.

Bestämmelser i förevarande avseende torde böra meddelas av

Kungl. Hajd.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

49

IV. Landsfiskaler och exekutionsbiträden.

Uppbördsberedningen föreslår icke ändring i landsfiskalernas arbetsuppgifter.

Det nya uppbördsfarandet beräknas komma att föranleda minskning

i arbetsbördan på landsfiskalskontoren. Denna minskning kommer dock

icke att inträda omedelbart utan först successivt, allteftersom de före

reformens ikraftträdande restförda skattebeloppen inbetalas, avkortas eller

avskrivas. Efter ca fem års förlopp böra personalindragningar i begränsad

omfattning kunna äga rum. Beredningen har icke ansett sig kunna verkställa

någon beräkning av den till följd härav uppkommande kostnadsbesparingen.

Restlängdernas minskade omfattning beräknas samtidigt medföra nedgång

av statsverket tillkommande andel i indrivningsavgifterna (restavgifterna).

Beredningen framhåller vidare, att även för exekutionsbiträdena på landsbygden

— vanligtvis fjärdingsmän — arbetet så småningom bomme att

minska men att med hänsyn till den fåtaliga personalen härav icke torde

förorsakas någon personalindragning annorstädes än i de största polisdistrikten;

i dessa kunde dock personalminskningen äga rum först sedan några år

förflutit efter det att den nya organisationen genomförts. Det vore att märka,

att exekutionsbiträdena avsåges skola vid behov i den mån så kunde ske

biträda den lokala skattemyndigheten vid utredningar i skattefrågor samt

vid kontroll av att arbetsgivare i behörig ordning verkställde löneavdrag. I

den mån de restförda posternas antal minskades, bomme även exekutionsbiträdenas

inkomst av indrivningsavgifter (restavgifter) att successivt nedgå.

Härav kunde i vissa fall föranledas ökade utgifter för kommunerna i form

av ersättning till exekutionsbiträdena för minskning i deras inkomster. Anledning

funnes att antaga, att ifrågavarande utgifter bleve av ringa betydelse

för kommunerna och mer än väl uppvägdes av den förbättrade ekonomiska

ställning, vari dessa bomme därigenom, att staten utan kostnad

för kommunerna ombesörjde debitering och uppbörd av kommunalutskylderna

och därjämte tillhandahölle kommunerna utdebiterat belopp utan avdrag

för eventuella restantier.

(Betänkandet s. 425, 426.) I

I fråga om det föreslagna uppbördsförfarandets inverkan på indrivning

sorganisationen på landet ifrågasätter länsstyrelsen i Kalmar

län, örn icke i syfte att effektivisera arbetet med övervakning av arbetsgivarna

det borde åläggas jämväl utmätningsmännen — på landet således

landsfiskalerna — att biträda vid detta arbete. Då dessa tjänstemän geno!»

det nya systemet borde kunna förutsättas erhålla ej oväsentlig lättnad i arbetet

med indrivning och redovisning av restantier, syntes bestyret med dylik

övervakning icke medföra någon egentlig ökning av vederbörandes arbetsbörda

såsom helhet betraktad.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig till förslaget, att exekutionsbiträdena

skulle biträda den lokala skattemyndigheten vid utredningar i

skattefrågor m. m. Länsstyrelsen uttalar, att det dock icke finge förbises,

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 3S2. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 382.

att det för exekutionsbiträdets närmaste förman, utmätningsmannen, torde

vara angeläget att erhålla en överblick och kontroll över i vilken omfattning

exekutionsbiträdet toges i anspråk för den lokala skattemyndighetens räkning.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund yttrar, att den av beredningen

föreslagna ordningen med exekutionsbiträdena som biträden åt

den lokala skattemyndigheten skulle kunna leda till icke önskvärda kompetenskonflikter

mellan häradsskrivaren och polischeferna inom fögderiet. Styrelsen

förutsatte emellertid, att anstalter vidtoges i syfte att bereda landsfiskalerna

tillfälle att i stora drag följa övervakningsarbetets gång och träffa

därav föranledda dispositioner av arbetskraften för den egna verksamheten.

Som en följd av uppbördsreformen bomme indrivningsverksamheten att

nedgå. Inom vissa polisdistrikt kunde detta förväntas leda till att fjärdingsmannens

löner måste omprövas och kompensation beredas dem för förlorade

indrivningsprovisioner. Dessa ökade kostnader borde dock uppvägas

av med den nya ordningen förknippade fördelar för kommunerna.

Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler yttrar:

Övervakandet av att skatteavdrag verkligen sker blir en ytterst maktpåliggande

uppgift. Beredningens förslag att denna övervakning skall förmedlas

genom direkt hänvändelse från häradsskrivare till exekutionsbiträdena

(fjärdingsmännen) måste landsfiskalerna för sin del bestämt avstyrka. Exekutionsbiträdena

å landsbygden (fjärdingsmännen) hava nämligen även en

mängd andra arbetsuppgifter sig ålagda än skatteindrivning. Om de skola

kunna lämna landsfiskalen effektiv hjälp i olika tjänstehänseenden är det

ett oeftergivligt krav, att de icke belastas med uppdrag, som lämnas dem

vid sidan av landsfiskalen. Även om det kan synas som en onödig omgång

måste landsfiskalerna därför fordra att all skriftväxling mellan häradsskrivarna

och exekutionsbiträdena sker via utmätningsmannen. Först därigenom

kan den kontroll över fjärdingsmännens arbete vinnas, som är nödvändig

för att landsfiskalen skall kunna fortlöpande bedöma deras arbetsbörda

och behovet av eventuell personalförstärkning. I

I detta sammanhang borde även frågan örn en uppdelning av fjärdingsmännen

å indrivningsverksamhet och egentlig polistjänst böra ägnas uppmärksamhet.

Styrelsen för svenska polisförbundet anför:

Det har vid skilda tillfällen från fjärdingsman i polisdistrikt med stort

invånarantal framförts önskemål örn att helt skilja indrivningsverksamheten

från polistjänsten. Det torde vara rätt allmänt, att fjärdingsman i dylika

distrikt på bestämda dagar, företrädesvis avlöningsdagar, hålla s. k. restupplaörd,

vilket visat sig vara uppskattat av allmänheten. Icke så sällan har det

emellertid inträffat, att fjärdingsmannen måst avbryta en sådan restuppbörd

för fullgörande av brådskande polisarbete, vilket ju har förtursrätt framför

indrivningsarbetet. Just avlöningsdagarna brukar som bekant polisens arbete

med fylleri, slagsmål o. d. vara mera omfattande än andra dagar. Den som

på grund av en sådan avbruten restuppbörd infinner sig förgäves och icke

fått göra rätt för sig återkommer oftast icke utan måste sedan i stället krävas

i bostaden. I landsbygdskommuner med förslagsvis över 10 000 invånare

bör därför indrivningsverksamheten helt skiljas från polisarbetet.

Beredningens å s. 334 intagna tabell med uppgifter om fjärdingsmännens

indrivningsprovisioner under år 1938—1940 kan såsom varande föråldrad

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

51

och alltför schematisk icke läggas till grund för något bedömande av förhållandena

på hithörande områden. 1 stort sett är det så, alt fjärdingsmän

på de lägre dyrorlerna har låga indrivningsprovisioner och förhållandevis

höga resekostnader, under det att fjärdingsmän på de högre dyrortema ha

höga indrivningsprovisioner och förhållandevis låga resekostnader. Beredningen

har också å s. 345 anfört, att sportelinkomsterna i icke ringa utsträckning

åtgå för gäldande av utgifter för resor m. m. Det syns förbundet,

som om fjärdingsmännens arbete med restindrivningen icke kommer

att minskas i någon större omfattning, under det att indrivningsprovisionema

komma att nedgå förhållandevis mera. Förbundet (inskar därför understryka

nödvändigheten av att statsmakterna i samband med en uppbördsreform gå

i författning örn att fjärdingsmännen bli kompenserade för de minskade inkomsterna.

Härvid bör som ovan nämnts tagas med i beräkningen, att resekostnaderna

icke komma att minskas i samma grad som inkomsterna av indrivningsprovisionen.

Vid avgörande av dessa frågor kunna ej heller medeltal

och andra statistiska beräkningar användas. I stället måste man här bedöma

varje enskilt fall för sig. Fjärdingsmän med en någorlunda god inkomst

av indrivningsverksamheten ha nämligen i en hel del fall räknat dessa

som bestående och .därför iklätt sig betalningsförbindelser för fastigheter och

i övrigt inrättat det för sig i sitt privatliv med hänsyn till en viss beräknad

minimiinkomst av restindrivningsarbetet. En minskning utan kompensation

av dessa inkomster skulle därför för vederbörande innebära svåra ekonomiska

bakslag, varigenom utbytet av många års flit och sparsamhet helt går

förlorat.

I några yttranden framhålles angelägenheten av alt till den lokala skattemyndighetens

förfogande ställas orts ombud. Sålunda uttala sig länsstyrelsen

i Uppsala län, häradsskrivaren i Trögds fögderi och riksförbundet

landsbygdens folk. Ifrågavarande häradsskrivare framhåller, att det skulle

vara av stort värde, om de av folkbokföringskommittén föreslagna roteombuden

kunde utnyttjas av den lokala skattemyndigheten, bland annat vid

jämkningsarbetet. Behovet härav framträdde med så mycket större tydlighet,

som exekutionsbiträdena, vilka vore de enda uppbördsberedningen anvisat

som biträde åt den lokala skattemyndigheten och vilka vanligen tillika

vöre polismän, särskilt under de första åren efter genomförandet av det nya

uppbördsförfarandet bomme att vara strängt sysselsatta av sin egentliga

uppgift med skatlerestantiernas indrivande. Då man måste räkna med att

arbetet med att verkställa och redovisa löneavdrag åtminstone under den

första tiden skulle bereda särskilt de mindre arbetsgivarna vissa svårigheter,

borde i landskommunerna inrättas skrivhjälpsexpeditioner till erforderligt

antal med av den lokala skattemyndigheten utsedd föreståndare. Å dessa

expeditioner skulle arbetsgivare erhålla råd och anvisningar angående löneavdragens

verkställande. Som föreståndare borde roteombuden kunna påräknas.

— Länsstyrelsen hemställer, att i uppbördsförordningen skyldighet

måtte stadgas för roteomhud att tillhandagå de arbetsgivare, som därav vore

i behov, med råd och hjälp vid fullgörandet av dem enligt nämnda förordning

åliggande skyldigheter vid skatteuppbörden. Den ersättning, som ansåges

böra tillkomma roteombuden för detta bestyr, borde med hänsyn till

att kommunerna finge sin uppbörd utan kostnad för dem verkställd av statsverket,

bestridas av kommunerna.

Kommunalfullmäktige i Vallentuna anse, att de mindre skrivkunniga bor
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Departements

chefen.

de äga rätt att vid förekommande behov kostnadsfritt av exempelvis exekutionsbetjänt

eller landsfiskal erhålla biträde vid verkställande av anmälningar

och avgivande av framställningar till den lokala skattemyndigheten.

- Det föreslagna uppbördsförfarandet torde icke för närvarande böra föranleda

någon ändring i antalet befattningar å landsfiskalskontoren. Sedan den

nya uppbördsordningen under någon tid verkat, bör emellertid övervägas i vad

mån indragning av biträdespersonal kan äga rum. Vad nyss sagts i fråga om

indragning av biträden å landsfiskalskontoren bör äga motsvarande tillämpning

beträffande exekutionsbiträdena i de större polisdistrikten på landsbygden.

Exekutionsbiträdena torde böra stå till förfogande — utom för landsfiskalerna

-—- jämväl för häradsskrivare för att biträda dessa vid utredningar i

skattefrågor samt vid kontroll av att arbetsgivarna behörigen verkställa löneavdrag;

exekutionsbiträde bör därjämte i den mån så medhinnes biträda häradsskrivare

genom att i den kommun, där han tjänstgör, lämna de skattskyldiga

och arbetsgivarna råd och upplysningar i frågor, som angå det nya

uppbördsförfarandet. Vid fullgörande av sina arbetsuppgifter bör exekutionsbiträde,

som jämte indrivning har att fullgöra annan egentlig polisverksamhet,

i första hand utföra brådskande göromål, som sammanhänga med den

senare verksamheten. Tills vidare torde det därför icke kunna undvikas, att

häradsskrivares remisser till exekutionsbiträdena passera vederbörande landsfiskal.

Sedan det föreslagna uppbördsförfarandet under någon tid varit i

kraft, torde i den utsträckning så kan ske ett eller flera exekutionsbiträden

avdelas för att helt biträda häradsskrivare.

Särskilt under de första åren av det nya uppbördssystemets tillämpning

torde uppgiften att lämna skattskyldiga och arbetsgivare råd och upplysningar

i skattefrågor bliva av den omfattning, att häradsskrivare och exekutionsbiträden

endast med svårighet torde medhinna att ensamma fullgöra

densamma. Det torde därför vara av värde, att till deras förfogande ställas

särskilda medhjälpare. Folkbokföringskommittén bar föreslagit, att s. k. roteombud

i kommunerna — ett för varje 500- å 1 000-tal invånare — skola

fullgöra vissa uppgifter vid den nya folkbokföring, varom innevarande års

riksdag fattat beslut. Riksdagen har därvid uttalat, att förslaget rörande

roteombud syntes förtjäna stort beaktande. Därest dylika roteombud komma

att inrättas, böra de — i varje fall under de första åren efter det föreslagna

uppbördsförfarandets tillämpning — i olika delar av kommunen jämväl biträda

häradsskrivarna vid fullgörande av uppgiften att lämna råd och upplysningar

rörande förut berörda frågor. Skulle en anordning med roteombud

icke komma till stånd, torde i stället liknande ombud böra förordnas av

kommunerna att på deras bekostnad tillhandagå häradsskrivarna vid deras

rådgivande verksamhet såsom lokala skattemyndigheter.

Därest exekutionsbiträde efter det nya uppbördsförfarandets genomförande

erhåller minskad inkomst av indrivningsavgifter (restavgifter), torde det böra

ankomma på vederbörande kommun att bereda befattningshavaren kompensation

för den sålunda minskade inkomsten.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

53

V. Magistratsstäder.

A. Magistratsstäder med undantag för Stockholm.

1. Allmänna synpunkter.

Uppbördsberedningen förordar, att magistraterna snarast befrias från sin

nuvarande befattning med uppbördsväsendet. Beredningen föreslår vidare,

att mindre magistratsstad, oberoende av sin ställning i övrigt som magistratsstad,

i avseende på mantalsskrivning samt debitering och uppbörd av utskylder

m. m. inordnas under den för landsbygden gällande ordningen. Däremot

böra de större magistratsstäderna bibehållas vid sina funktioner på mantalsskrivningens

och uppbördsväsendets områden. Till de mindre magistratsstäderna

hänför beredningen sådana magistratsstäder, som icke inom de närmaste

åren beräknas få mer än 15 000 invånare. Med denna utgångspunkt

föreslår beredningen, att 37 angivna städer överföras till fögderi. (Betänkandet

s. 426—435).

Förslaget om magistraternas befriande''från sin nuvarande

befattning med uppbördsväsendet lämnas utan erinran i

det övervägande antalet yttranden. I ett par yttranden avstyrkes emellertid

förslaget i denna del helt eller delvis. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Blekinge

län, att då jämlikt organisationen av rådhusrätterna och magistraterna

det torde ankomma på magistraten eller någon viss ledamot därav att utöva

den närmaste tillsynen åtminstone över indrivnings- och exekutionsförfarandet

länsstyrelsen icke ansåge sig hava tillräckliga skäl för tillstyrkande av

magistraternas befriande från ansvaret för debiteringens, indrivningens och

redovisningens behöriga verkställande.

Mantalsdirektören i Göteborg, vilkens yttrande åberopas av magistraten i

staden förklarar, att han icke kunde finna skäl föreligga att vidtaga de av

beredningen föreslagna organisatoriska förändringarna beträffande de större

städerna. Intill dess de hinder, som för närvarande förelåge för överflyttning

av arbetsuppgifterna till statliga myndigheter, blivit undanröjda, borde magistraterna

i de större städerna bibehållas vid de arbetsuppgifter, som de för

närvarande hade, vad anginge mantalsskrivning, debitering och uppbörd. En

sådan anordning skulle icke kunna utgöra hinder för att magistratens ansvar

för skatternas behöriga debitering, uppbörd och redovisning begränsades

till de fall, där underlåtenhet förelåge med avseende å uppsikten över de

tjänstemän, som hade att utföra nämnda arbetsuppgifter.

Vad uppbördsberedningen i övrigt anfört rörande uppbördsväsendets

allmänna organisation i magistratsstäderna bär lämnats

utan erinran i flertalet av de avgivna yttrandena.

Magistraten i Uppsala ifrågasätter, huruvida icke skatteredovisningen och

kontrollen av uppbörden även i magistratsstäderna i princip borde anförtros

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

åt länsstyrelsen, varigenom uppbördskommissarierna huvudsakligen skulle

erhålla samma uppgifter som häradsskrivarna på landet.

Beredningens förslag, att vissa magistratsstäder skola hänföras

till fögderi, har berörts i några yttranden. Sålunda anser kronokassören

i Enköping, i vilkens yttrande magistraten i staden instämmer, att

staden borde hava eget uppbörds verk.

Magistraten i Motala framhåller, att staden efter genomförandet av planerade

inkorporeringsplaner kunde förväntas få en folkmängd örn ca 23 000

personer.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar, att det på grund av Växjö stads

ringa folkmängd och utvecklingsmöjligheter samt förhållandena i övrigt i

staden icke syntes troligt, att arbetsuppgifterna skulle giva chefen för uppbördsverket

i staden full sysselsättning. Länsstyrelsen förordade därför, att

staden skulle inordnas under den för landsbygden gällande ordningen.

Stadskassören i Västervik, vilkens yttrande åberopas av stadsfullmäktige

i staden, hälsar med tillfredsställelse förslaget, att staden skulle hänföras till

fögderi.

Kronokassören i Visby anför:

Enligt förslaget skulle de magistratsstäder, som icke inom de närmaste

åren beräknas få 15 000 invånare, hänföras till fögderierna. Sålunda skulle

Visby stad, som den 1 januari 1945 hade 13 626 invånare, hänföras till Gotlands

norra fögderi. Som Visby stad vid den föreslagna tidpunkten för reformens

eventuella genomförande nästan är uppe i förstnämnda invånareantal

och fögderierna här i länet i motsats till andra län bestå av så många

småsocknar, vilket innebär betydligt ökat arbete i flera avseenden, synes

det vara mer ändamålsenligt och välbetänkt att låta Visby stad hava sitt

eget uppbördsverk. Detta även med tanke på att kommitterades beräkningar

på arbetets omfattning och arbetstiden härför både hos häradsskrivare och

å uppbördskontoren säkerligen i praktiken icke komma att hålla streck.

Länsstyrelsen i Blekinge län upplyser, att fråga nyligen uppkommit om

inkorporering av Asarums socken eller delar därav med Karlshamn. Örn

hela socknen inkorporerades, komme folkmängden i staden att överstiga

15 000 invånare.

Magistraten i Alingsås ifrågasätter, om icke frågan om lämpligheten av

ett särskilt uppbördsverk i staden borde bliva föremål för utredning. Staden

vore stadd i snabb utveckling. Framställning hade ingivits till Kungl. Majit

om införlivning med staden av Alingsås landskommun.

Stadsfullmäktige i Skövde avstyrka förslaget om stadens överförande i

samtliga avseenden till fögderi under framhållande, att utredning påginge

angåefide stadsfogde- och mantalsskrivningsgöromålens handhavande även

framdeles av en stadens tjänsteman samt att stadens folkmängd överstege

15 000 personer.

Magistraten i Skellefteå framhåller, att då staden inom en kanske ej för

långt avlägsen framtid kunde tänkas erhålla en folkmängd överstigande

15 000 invånare undersökning borde göras rörande möjligheten för staden

att få kvarstå som magistratsstad med egen uppbördsförvaltning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

55

I fråga om tidpunkten för organisationens ikraftträdande

i magistratsstäderna yttra magistraten och drätselkammaren

i Norrköping:

Förslaget förutsätter, att organisationen är färdig att åtminstone i viss utsträckning

träda i funktion den 1 juli 1946. Även örn detta är möjligt beträffande

personalorganisationen, torde för Norrköpings vidkommande svårigheter

möta att till sagda tid lösa de lokalfrågor, som äro oundgängligen förknippade

med det nya skatteorganets möjlighet att fungera tillfredsställande.

Den nuvarande uppdelningen på olika, i och för sig delvis otillräckliga

lokaler kan nämligen icke fortbestå. Före den 1 juli 1947 bör förslaget ej

börja tillämpas.

Magistraten i Malmö uttalar, att mantals- och uppbördsverksamheten i

staden för närvarande vöre splittrad på ett flertal lokaler, till största delen

trånga, omoderna och olämpligt anordnade, och därför vore mycket svårbemästrad.

Enligt magistratens bestämda uppfattning förutsatte folkbokförings-

och uppbördsreformernas genomförande tillgång till väsentligen större

lokalutrymmen än som nu stöde till buds. Huruvida provisoriska lokaler

skulle kunna erhållas till dess att organisationen skulle träda i kraft kunde

icke bedömas.

Såsom framgår av propositionen med förslag till uppbördsförordning, Departementsm.

m. föreslås, att magistraterna befrias från sin nuvarande befattning med

uppbördsväsendet och taxeringsväsendet. I samband härmed torde även magistraternas

befattning med indrivningen och redovisningen av böter böra

upphöra.

Såsom beredningen föreslagit böra i mindre magistratsstäder mantalsskrivning

och uppbörd m. m. ombesörjas i samma ordning, som gäller för landsbygden,

under det att i övriga magistratsstäder dessa arbetsuppgifter även i

fortsättningen böra handhavas av vederbörande stad. Beredningens förslag

till gränsdragning uti ifrågavarande avseende mellan större och mindre magistratsstäder

giver mig icke anledning till erinran. De av beredningen angivna

städerna böra därför, dock med undantag för Västervik, efter förordnande

av Kungl. Majit överföras till fögderi. Då, örn nämnda stad skall tillhöra

fögderi, svårighet föreligger att i Kalmar län åstadkomma en tillfredsställande

fögderiindelning och då staden har en folkmängd överstigande

13 000 invånare, synes den lämpligen böra hava egen uppbördsförvaltning.

Då den nya fögderiindelningen — såsom tidigare förordats — skall träda

i kraft den 1 juli 1946, böra tydligen de mindre magistratsstäderna överföras

till fögderi från och med samma tidpunkt. Även i de större magistratsstäderna

bör den nya organisationen genomföras vid nämnda tidpunkt.

Kungl. Majit bör, därest så befinnes ändamålsenligt, äga överföra jämväl

annan mindre magistratsstad än förut sagts till fögderi. Om stad, som tillhör

fögderi, tillväxer så att invånarantalet överstiger 15 000, bör Kungl. Majit

äga förordna, att staden skall hava egen uppbördsförvaltning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition nr 382.

2. Mantalsskrivning och uppbörd i större magistratsstäder.

Uppbördsberedningen föreslår, att i de större magistratsstäderna de nuvarande

kronouppbördskontoren utvidgas till kommunala uppbördsverk för

både krono- och kommunalutskylder med en kommunal tjänsteman, förslagsvis

benämnd uppbördskommissarie, som chef; nämnda verk bör ombesörja

jämväl mantalsskrivning m. fl. hithörande arbetsuppgifter. Efter att

närmare hava angivit vilka uppgifter som skola ankomma på uppbördsverken

uttalar beredningen, att den ansett sig böra utgå från att vid genomförande

av beredningens förslag och det av folkbokföringskommittén föreslagna

folkbokföringssystemet någon ökning av arbetet i jämförelse med vad

nu gällde icke skulle uppkomma. Beredningen framhåller därefter, att det

arbete, som i huvudsak skall ankomma på uppbördsverken i de större magistratsstäderna,

i andra kommuner ombesörjdes av statliga befattningshavare.

Ur denna synpunkt kunde måhända ifrågasättas, att uppbördsverken

borde förstatligas eller att, om ett förstatligande icke ansåges böra ske, kostnaderna

för uppbördsverken i allt fall skulle bestridas av statsmedel. Det

ålåge emellertid magistratsstäderna av ålder att själva ombesörja mantalsskrivning

och uppbörd samt att svara för kostnaderna härför, en anordning,

som sammanhängde med städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i

förhållande till staten. Att förstatliga uppbördsverken eller låta staten bestrida

kostnaderna för desamma torde därför icke kunna genomföras annat

än i samband med att frågan om dessa särskilda rättigheter och skyldigheter

vunne sin lösning. Då denna fråga finge anses falla utanför beredningens

uppdrag, hade beredningen icke ingått på densamma. Beredningen föresloge

därför, att uppbördsverken i de större magistratsstäderna skulle vara kommunala

organ och att kostnaderna för desamma även i fortsättningen tillsvidare

skulle åvila städerna. Icke minst med hänsyn till nu föreliggande förslag

till lösning av uppbördsfrågan syntes det emellertid erforderligt, att

spörsmålet om städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande

till staten snarast gjordes till föremål för särskild utredning.

Ett genomförande av beredningens förslag komme att för städerna medföra

ökade kostnader. Dessa kostnader avsåge dels utgifter för postverkets

och vissa penninginrättningars medverkan i uppbördsarbetet m. m., dels

ock personalkostnader i samband med övergången till det nya systemet. Beredningen

hade icke kunnat finna annat än att städernas skyldighet att

svara för kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd finge anses omfatta

även berörda merkostnader. Skäl förelåge för att befria magistratsstäderna

fran de ökade kostnaderna i samband med uppbördsreformen. Frågan

örn och i vad mån merkostnaderna skulle bäras av ifrågavarande magistratsstäder

eller av statsverket borde särskilt prövas i samband med den förut av

beredningen förordade utredningen.

Beredningen föreslår, att uppbördskommissarien skall tillsättas av stadsfullmäktige.

Förordnande å befattningen bör utfärdas av länsstyrelsen. Instruktion

för uppbördskommissarien ävensom erforderliga bestämmelser om

avlöning m. m. föreslås skola antagas av stadsfullmäktige och fastställas av

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Kungl. Maj :t. För uppbördskommissarie böra gälla samma kompetensvillkor

som för häradsskrivare. De nuvarande kronokassörer, som kunna förväntas

komma i fråga som uppbördskommissarie men icke fylla de föreslagna

kompetenskraven, böra erhålla dispens därifrån.

(Betänkandet s. 435—440.)

Uppbördsverkens förvaltningsrättsliga ställning beröres

i ett flertal yttranden. Sålunda framhåller drätselkammaren i Kalmar,

att organiserandet av uppbördsverken borde ske efter ur förvaltningsrättslig

synpunkt sedvanliga och riktiga utgångspunkter. Då uppbördsberedningen

föresloge, att kronouppbördskontoren och mantalskontoren skulle ombildas

till kommunala uppbördsverk för både krono- och kommunalutskylder med

en kommunal tjänsteman som chef, måste detta ur förvaltningsorganisatorisk

synpunkt medföra, att detta verk liksom andra kommunala sådana sorterade

under en utsedd kommunal förvaltningsstyrelse. Denna styrelse borde

då närmast bliva drätselkammaren, som redan nu ombesörjde uppbörd

och redovisning av kommunalutskylderna.

Drätselkammaren i Göteborg, vars yttrande åberopas av stadskollegiet i

staden, uttalar, att uppbördsverket borde hava antingen rent kommunal eller

rent statlig karaktär. Intet funnes därvid att erinra mot inrättandet av ett

rent kommunalt uppbördsverk, sorterande under drätselkammaren såsom

verkets styrelse. Drätselkammaren anför vidare:

Magistraten är icke, såsom uppbördsberedningen synes antaga, ett kommunalt

organ utan en offentlig ämbetsmyndighet med uppdrag att handhava

viss statlig förvaltning i staden. När magistraten, jämlikt föreskrifter

i uppbördsreglementet, själv eller genom särskild tjänsteman ombesörjer debitering,

uppbörd och redovisning av kronoutskylder, fullgör den statliga

förvaltningsuppgifter. Magistratens ledamöter liksom den hos magistraten

anställde tjänsteman som på dess ansvar och under dess tillsyn omhänderhar

kronouppbörden äro statliga och icke kommunala tjänstemän. Det förhållandet

att det åligger magistratsstad att själv avlöna dessa befattningshavare

ändrar icke befattningshavarnas förvaltningsrättsliga ställning. Enahanda

förhållande föreligger i avseende å den tjänsteman — kronokassören

eller annan — som jämlikt mantalsskrivningsförordningen har att under

magistratens tillsyn förräjta mantalsskrivning. Att beteckna kronokassör samt

manialsskrivningsförrättare i magistratsstad såsom kommunala befattningshavare

är ur förvaltningsrättslig synpunkt felaktigt. Samtliga nu berörda

befattningshavare höra också till dem, vilkas löneförmåner — i olikhet med

de kommunala befattningshavarnas — skola underställas Kungl. Maj:ts

prövning och fastställelse.

Om, såsom uppbördsberedningen föreslår, särskilda uppbördsverk, ombesörjande

mantalsskrivning samt debitering, jämkning och redovisning av

såväl krono- som kommunalutskylder, skola inrättas i de större magistratsstäderna,

bör organiserandet av dessa uppbördsverk ske elter ur förvaltningsrättslig

synpunkt rikliga utgångspunkter.

Då uppbördsberedningen föreslår att kronouppbördskontoren och mantalskontoren

ombildas till kommunala uppbördsverk för både^ krono- och

kommunalutskylder med en kommunal tjänsteman som chef mäste delta ur

förvaltningsorganisatorisk synpunkt medföra alt delta kommunala verk liksom

andra sådana sorterar under en i enlighet nied kommunalrättens regler

utsedd kommunal förvaltningsstyrelse. Denna kommunala förvaltningssty
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

reise torde då böra närmast bliva drätselkammaren, som redan nu ombesörjer

debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylderna. Så

synes uppbördsberedningen emellertid icke hava tänkt sig saken, då beredningen

(s. 436) uttalar, att drätselkammarens nuvarande uppgifter skulle

från drätselkammaren överflyttas å det nya uppbördsverket. Detta uppbördsverk

betecknas av uppbördsberedningen såsom kommunalt ehuru kommunen

icke genom något på vanligt sätt utsett kommunalt förvaltningsorgan

skulle kunna utöva kontroll över verkets skötsel. De enda befogenheter kommunen

såsom sådan tillagts i fråga om nämnda verk är att genom stadsfullmäktige

få utse dess chef samt att genom ledamöterna i drätselkammaren

få granska hindersbevisen då avskrivning av skatt ifrågasättes (Alt 1 8

64; Alt. II § 80). ''

Av vad här anförts torde framgå, att, därest ett kommunalt uppbördsverk

skall inrättas, detsamma måste sortera under en efter kommunalrättsiiga

regler utsedd kommunal förvaltningsstyrelse, närmast där drätselkammaren.

Att utse chefen för verket liksom övriga där anställda befattningshavare bör

då enligt vanliga regler tillkomma förvaltningsstyrelsen och icke stadsfullmäktige.

Detta utgör givetvis intet hinder för att antagande av ifrågavarande

verkschef liksom exempelvis i fråga örn brandchefen kan underställas

länsstyrelsen.

Magistraten i Malmö anför:

Mot att magistraten befrias från skyldigheten att öva kontroll över kronouppbörden

och från därmed följande ansvar för densamma finnes intet att

erinra. Förhållandet mellan uppbördsverket och det magistraten underställda

exekutionsverket kan emellertid föranleda tvekan huruvida magistratens tillsyn

över uppbördsverket bör reduceras till det i lagen om kommunalstyrelse

för stad stadgade allmänna överinseendet. Dessa båda verks arbetsuppgifter

gripa nämligen så in i varandra, att en gemensam chefsmyndighet, som kan

överbygga motsättningar och i särskilda fall ingripa reglerande, otvivelaktigt

har en uppgift att fylla. Härtill kommer, att varje kommunal chefstjänsteman

brukar sortera under en kommunal styrelse, som har att handlägga

budget- och personalfrågor. Beträffande den föreslagna uppbördskommissarien,

som skulle utses av stadsfullmäktige, framgår icke vilken kommunal

styrelse han skulle sortera under. Om magistraten icke anses böra komma

i fråga, torde det ligga närmast till hands att uppbördsverket och dess chef

kommer att sortera under drätselkammaren. Då emellertid drätselkammaren

icke är på samma sätt som magistraten underordnad länsstyrelsen, torde

en sådan anordning vara i organisatoriskt hänseende mindre lycklig. Med

hänsyn till det anförda ifrågasattes, om icke en lyckligare anordning än

den av uppbördsberedningen föreslagna vore, att uppbördskommissarien och

uppbördsverket lydde i fråga örn uppbördskontrollen direkt under länsstyrelsen

men i egenskap av kommunalt organ under magistraten, som skulle äga

att enligt länsstyrelsens direktiv öva allmän tillsyn över att verkets personal

fullgjorde sina tjänsteåligganden.

Liknande synpunkter uttalas av magistraten i Landskrona.

I en av borgmästaren i Hälsingborg upprättad promemoria, vars innehåll

åberopas av magistraten i staden, framhålles, att om uppbördskommissarien

gjordes till helt statlig befattningshavare, avlönad av staten, detta knappast

kunde föranleda någon erinran från städernas sida, då de med beredningens

förslag finge ringa intresse av uppbörden. Kunde detta ej ske, d. v. s.

skulle han avlönas av städerna, uppstode åtskilliga frågor med avseende å

hans ställning. Städerna borde då ha medinflytande vid tillsättningen och

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 3S2.

han måste anknytas till något kommunalt organ med hänsyn till budgetfrågor,

biträdenas förordnande, tjänstledighetsfrågor o. d., även om han i

tjänsten lydde direkt under länsstyrelsen. På grund av hans utpräglat statliga

ställning syntes det icke riktigt, alt han utsåges av stadsfullmäktige ensamma.

Inrättande av särskilda uppbördsnämnder e. d. för berörda frågor

vore ingen tilltalande lösning, då ju dessa nämnder icke skulle få något med

tjänsteutövningen att göra, men syntes vara den enda möjligheten, om ej

steget mot ett förstatligande kunde tagas fullt ut.

Drätselkammaren i Hälsingborg vtti-ar, att kammaren icke kunnat finna,

att något kommunalt organ föreslagits som styrelse för uppbördsverket. Det

vore emellertid ofiånkomligt, att sådan styrelse funnes. För uppbördsverket

skulle upprättas förslag till lönestat, pensionsstat och budget. Förslag till antagande

av uppbördskommissarie skulle upprättas och biträden vid uppbördsverket

skulle antagas. Frågorna om semester och sjukledigheter, örn

pension och måhända även vissa disciplinära frågor måste prövas. Drätselkammaren

ansåge därför, att en kommunal uppbördsnämnd borde inrättas.

Ledamöterna i denna borde utses av stadsfullmäktige.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän yttrar:

Föreningen ser givetvis med tillfredsställelse, att cheferna för de kommunala

uppbördsverken tillerkänts en självständig och oberoende ställning.

Emellertid framstår det som en brist i förslaget, att närmare antydningar

icke gjorts örn det sätt, varpå uppbördsverken skola inpassas i den kommunala

organisationen i övrigt. Härvidlag kunna olika frågor bliva aktuella

såsom sättet för antagandet av personal utöver chefstjänstemannen, meddelandet

av tjänstledigheter, behandling av anslagsframställningar o. s. v.

Föreningen är icke beredd att i förevarande sammanhang bestämt uttala

sig för någon speciell lösning av frågan. Den vill inskränka sig till att soln

en måhända tänkbar utväg anvisa inrättandet av en uppbördsnämnd i stil

med den polisnämnd, som omhänderhar vissa polisiära angelägenheter. Likheterna

mellan båda här ifrågavarande förvaltningsområden är i själva verket

ganska påfallande, enär det i bägge fallen rör sig örn omhänderhavandet

av statliga uppgifter i kommunal regi.

Sveriges stadskamerala förening hemställer, att det måtte uppdragas åt en

särskild kommunal nämnd att från magistraten övertaga den befattning med

mantalsskrivnings- och uppbördsväsendet, som anginge ordnande av lokaler

samt anställande av biträden åt den lokala skattemyndigheten m. m.

Kronokamreraren i Linköping, vilkens yttrande åberopas av magistraten

i staden, framhåller, alt uppbördsverken beträffande organisation och personal

i övrigt borde i görligaste mån frikopplas från kommunalt inflytande.

Erfarenheten visade nämligen, att vederbörande kommunala myndigheters

njugghet i fråga örn storleken av anvisad personal kunde komma att omöjliggöra

för uppbördsverket att fullgöra de arbetsuppgifter, som bomme att

bliva detsamma förelagda. I

I fråga örn arbetsuppgifterna för uppbördsverken i de större

magistratsstädema uttalas i flera yttranden farhågor för att beredningens

beräkningar, att någon ökning av arbetet icke skulle uppkomma, icke vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

hållbara. I dylik riktning yttra sig bland andra magistraterna i Uppsala och

Malmö.

Beredningens förslag, att kostnaderna för uppbördsverken

i de större magistratsstäderna skola bårås av vederbörande

stad, godtages av drätselkamrarna i Kalmar och Hälsingborg med hänsyn

till att kommunerna enligt förslaget skola erhålla hela det belopp, som beslutats

till utdebitering.

Drätselkammaren i Karlstad finner det icke nödvändigt, att frågan örn magistratsstädernas

åtaganden och rättigheter utreddes, innan man toge ställning

till spörsmålet örn täckandet av de ökade kostnaderna för uppbördsväsendet

i dessa städer. Det kunde tvärtom synas naturligt, att staden bestrede

viss del av den ökade kostnaden.

Magistraten i Växjö anför:

För de större magistratsstäderna måste det framstå som en obillighet, om

dessa, såsom beredningen förutsätter, åtminstone tillsvidare, själva skola helt

svara för kostnaderna för uppbördsverken, under det att i de mindre magistratsstäderna

och i fögderistäderna, av vilka sistnämnda några i folkmängd

väsentligt överstiga de minsta av de större magistratsstäderna, motsvarande

kostnader helt skola bäras av statsverket. Att såsom beredningen föreslår

låta avhjälpandet av denna obillighet bliva beroende på en utredning om

städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten,

synes magistraten föga tilltalande, enär en dylik utredning torde komma att

taga en högst avsevärd tid i anspråk. Frågan om de större magislratsstädernas

rätt till ersättning för av mantalsskrivnings- och uppbördsreformen orsakade

merkostnader synes lämpligen böra upptagas och lösas redan i nu

förevarande sammanhang.

I ett flertal yttranden framhålles, att det vöre stötande, att de större magistratsstäderna

själva skulle bära kostnaderna för sina uppbördsverk, under

det att de mindre magistratsstädernas och landsbygdens uppbördsväsen

helt skulle bekostas av staten. Samtidigt betonas vikten av att den av beredningen

förordade utredningen angående städernas särskilda skyldigheter

och rättigheter gentemot staten snarast komme till stånd. Sålunda uttala

sig magistraterna i Lund och Östersund, drätselkammaren i Halmstad, magistraten

och stadsfullmäktige i Kristinehamn samt magistraten och stadsfullmäktige

i Gävle.

Magistraten i Västerås, som likaså förordar, att nyssnämnda utredning

snarast igångsättes, yttrar att nuvarande ordning måste anses innebära en

stor orättvisa gentemot de ifrågavarande magistratsstäderna. Kostnaderna

för mantalsskrivning och uppbörd vilade sålunda å samtliga magistratsstäder

oavsett storlek, medan fögderistäderna helt undginge denna kostnad. Mellan

magistratsstäderna förelåge också stor skillnad, i det att en del av dem

uppbure tolagsersättning och andra inkomster från staten, ibland till betydande

belopp, under det att andra icke hade några sådana inkomster, som

kunde motväga berörda kostnader. Denna orättvisa skärptes nu ytterligare

genom att endast de större magistratsstäderna skulle bibehållas vid

sina nuvarande skyldigheter i fråga om kostnaderna för mantalsskrivning

och uppbörd, under det att de mindre befriades därifrån. Det vore

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

61

särskilt angeläget att en ändring härutinnan komme till stånd, då genom

folkbokförings- och uppbördsreformerna de städerna åvilande kostnaderna

för sagda bestyr komme att väsentligt ökas. Det kunde med skäl ifrågasättas

om denna kostnadsökning rimligen borde läggas på de magistratsstäder,

som skulle hava egna uppbördsverk. Beredningen hade också anfört

att en sådan ordning kunde te sig stötande för dessa städers del. Magistraten

ansåge, att det vore lämpligare och mera rättvist att statsverket i

avbidan på ett avlösande av städernas skyldigheter i förevarande avseende

bestrede kostnaderna för uppbördsverken mot åtnjutande av en årlig ersättning

av magistratsstäderna i fråga, motsvarande vad kostnaderna för mantalsskrivningen

och uppbörden för närvarande belöpte sig till för varje

stad, beräknat efter ett genomsnitt för ett visst antal år, exempelvis tio år.

Endast på detta sätt syntes en tillfredsställande anordning kunna erhållas

för bestyrens fullgörande i fortsättningen. Magistraten ville i detta sammanhang

påpeka, att städerna framdeles icke torde hava något egentligt intresse

av på vilket sätt restindrivningen bedreves och följaktligen kunde genom

allt för stor inknappning av anslagen härför minska restindrivningsarbetets

effektivitet.

Drätselkammaren i Örebro framhåller, att olikheter i kostnadshänseende

förelåge icke allenast mellan större och mindre magistratsstäder utan även

de större magistratsstäderna emellan. Drätselkammaren uttalar vidare att

de större magistratsstäder, vilka icke ägde åtnjuta tolagsersättning, snarast

borde befrias från kostnaderna för hela uppbördsväsendet.

Styrelsen för svenska stadsförbundet betonar angelägenheten av att förut

omnämnda utredning med det allra snaraste komme till stånd. Styrelsen anför

vidare:

I alla möjliga sammanhang, då frågor örn reglering av ekonomiska mellanhavanden

mellan staten och magistratsstäder aktualiseras, krävs hänsynstagande

till dessa städers av ålder bestående särskilda rättigheter och skyldigheter

i förhållande till staten. Att dessa rättigheter och skyldigheter äro

rättsligt sett betänkligt oklara begrepp ha magistratsstäderna nogsamt vid

upprepade tillfällen fått erfara. Vad de i våra dagar ekonomiskt innebära —

örn mellan rättigheterna och skyldigheterna numera finnes någon rimlig avvägning

ekonomiskt sett — är ännu mindre klarlagt. Detta oklara läge ger

möjligheter att för statens räkning framställa snart sagt vilka anspråk som

helst beträffande städernas skyldigheter på ifrågavarande områden.

Då uppbördsberedningen från nyss angivna utgångspunkt förutsatt, att de

genom den föreslagna omläggningen inträdande merkostnaderna för de större

magistratsstädernas uppbördsverk skola stanna på städerna i avvaktan

på resultatet av den förordade särskilda utredningen, vill styrelsen emellertid

framhålla, att man tills vidare torde kunna på minst lika goda grunder

påstå, att städerna ej böra drabbas av dessa kostnader. Anser man det från

statens sida uteslutet att låta anstå med den ifrågasatta omläggningen av

uppbördsförfarandet, tills denna särskilda utredning medhunnits, synes det

naturliga därför vara att i stället staten tills vidare bestrider ifrågavarande

merkostnader.

Uttalanden av innebörd, att statsverket skulle svara för merkostnaderna

intill dess förenämnda utredning slutförts eller alt städerna icke skulle be
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

lastas med ökade kostnader, återfinnas vidare i yttranden, avgivna av magistraten

och stadsfullmäktige i Nyköping, magistraten och drätselkammaren

i Norrköping, magistraten i Malmö, drätselkamrarna i Linköping och Karlskrona

samt stadsfullmäktige i Borås.

Drätselkammaren i Trelleborg finner det orikligt att magistratsstäderna

skulle vidkännas ökade kostnader i samband med uppbördsväsendets omläggning,

samtidigt som övriga kommuner antingen helt befriades från kostnader

av ifrågavarande slag eller bereddes en väsentlig lättnad i detta avseende.

Icke heller kunde det vara principiellt riktigt att sammankoppla

denna kostnadsfråga med spörsmålet om städernas övriga rättigheter och

skyldigheter gentemot staten.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän beklagar, att ett

för bedömande av uppbördsreformens ekonomiska verkningar så viktigt

spörsmål som frågan rörande kostnaderna skjutits åt sidan under förordande

av en utredning, som sedan länge från olika håll påkallats men som ännu

icke i ett avgörande sammanhang kommit till stånd. Med fog kunde göras gällande,

att de större magistratsstäderna vad kostnadsfrågan beträffade blivit

styvmoderligt behandlade. Denna fråga vore för dem av sådan vikt, att den

förordade utredningen utan dröjsmål borde igångsättas. Oberoende därav

borde de ifrågavarande magistratsstäderna beredas åtminstone samma lättnad

i kostnadsbördan, som föreslagits av 1936 års uppbördskommitté, nämligen

att statsverket skulle bestrida kostnaderna för skatteinbetalningar genom

postverket.

Stadskollegiet i Göteborg, drätselkammaren i Västerås, stadsfullmäktige i

Falun och Luleå samt Sveriges stadskamerala förening uttala, att även de

större magistratsstäderna borde i detta sammanhang befrias från kostnaderna

för uppbördsväsendet; berörda kostnader borde i stället övertagas av

statsverket. Stadsfullmäktige i Falun yttra därjämte, att statsverket jämväl

borde vidkännas kostnaderna för eventuella ersättningar till befattningshavare

för mistade sportler. I

I fråga om förtidspension eller annan ersättning till sådan

vid kronouppbördskontoren anställd eller med kommunaluppbörden

sysselsatt personal, som av skilda anledningar

icke kan utnyttjas vid de nya uppbördsverken

eller annorstädes i vederbörande stads tjänst, framhålla

krono- och kommunaluppbördskassören i Borås samt föreningen Sveriges

städers kronouppbördstjänstemän, att det hade varit önskvärt, atf beredningen

närmare ingått på frågan om skyldigheten överhuvud taget för befattningshavare

att övertaga nya uppgifter samt om förutsättningarna och villkoren

för förtidspension eller annan ersättning. Även om skyldigheten att

underkasta sig förändrad tjänstgöring eller att övergå till annan befattning

mångenstädes vore reglerad i kommunala tjänstereglementen, måste saken

dock i förevarande sammanhang anses komplicerad därigenom, att de förändrade

tjänstevillkoren betingats av statligt ingripande. Härav måste följa

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

63

ett åtminstone moraliskt ansvar för statsmakterna att tillse, att de ifrågavarande

befattningshavarna bereddes fullt tillräcklig ersättning för uppoffringar

eller förluster av olika slag. Det finge särskilt framhållas, att uppbördskommissariema

komme att underkastas sådan förändring i sina hittillsvarande

tjänstgöringsförhållanden, att krav på kompensation i lönehänseende med

fog kunde bliva framställda.

Förslaget att benämna chefen för uppbördsverken i de större magistratsstäderna

uppbördskommissarie finner riksräkenskapsverket mindre

lyckligt. Verket hade svårt att finna, att denna benämning skulle vara lätthanterligare

eller ur annan synpunkt att föredraga framför den av 1936 års

uppbördskommitté föreslagna titeln uppbördskamrerare eller eventuellt skattekamrerare.

Titeln skattekamrerare förordas även av magistraten i Landskrona, under

det att benämningen skattedirektör föreslås av stadskollegiet i Göteborg, titeln

skattedirektör och mantalsintendent av kronokamreraren i örebro, vilkens

yttrande åberopas av magistraten i staden, titeln skattedirektör eller uppbördsintendent

av stadsfullmäktige i Gävle samt titeln uppbördsdirektör eller

kronokamrerare av krono- och kommunaluppbördskassören i Borås.

Benämningen kronokamrerare förordas av, bland andra, magistraterna i

Linköping, Kalmar, Hälsingborg, Trelleborg, Gävle och Östersund, i flertalet

fall under åberopande av yttrande av vederbörande kronokassör, kronokamreraren

i Uppsala samt föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän.

Nämnda förening, som finner den föreslagna benämningen uppbördskommissarie

högst otillfredsställande, uttalar, att dess senare led måste föra

tanken på förhållanden, som ingenting hade med mantalsskrivning och uppbörd

att skaffa, samt giva en helt felaktig uppfattning om befattningshavarens

tjänsteställning. Det kunde icke anses oundgängligen nödvändigt, att i

benämningen betona begreppet uppbörd, enär i funktionerna ju inginge även

andra uppgifter, såsom debitering, mantalsskrivning, bötesredovisning m. m.

Häradsskrivama hade trots väsentligen förändrad tjänsteställning fått behålla

sin titel. Det kunde därför med fog göras gällande, att även chefstjänstemännen

för uppbördsverken i magistratsstäderna borde få behålla den yrkesbeteckning,

som flerstädes kommit till användning, nämligen »kronokamrerare».

En redan hävdvunnen litel mäste i vart fall tillerkännas företräde

framför en direkt missvisande. Ordet »krono» markerade, att befattningshavaren

handhade statliga arbetsuppgifter. Att uppbördsverken omhänderhade

debitering och uppbörd av kommunalskatt måste i detta sammanhang

anses vara av underordnad betydelse, enär det rörde sig örn ett statligt åtagande

av en kommunal uppgift, som dessutom utgjorde endast en mindre

del av hela arbetsområdet. I

I fråga om de föreslagna kompetensvillkoren för erhållande av

befattning som uppbördskommissarie uttalar magistraten i Malmö, att med

hänsyn till den ställning denne tjänsteman komme alt intaga och till mäng
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

den av de skiftande och delvis ganska kvalificerade göromål, särskilt jämkning

av skatt, som skulle tillhöra hans tjänst, fordran på viss juridisk kompetens

—- juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen —

borde uppställas för behörighet till tjänsten.

Magistraten i Landskrona ifrågasätter, örn icke juridisk examen och vidgad

kunnighet i bokföring i förening med kvalificerad tjänstgöring vid länsstyrelse

borde fordras som kompetensvillkor. Givetvis borde detta icke medföra

hinder för att de nuvarande kronokamrerarna dispenserades från dessa

fordringar.

Krono- och kommunaluppbördskassören i Borås samt föreningen Sveriges

städers kronouppbördstjänstemän framhålla, såsom tidigare omnämnts, att

tjänstgöring vid uppbördsverk i stad borde tillmätas minst samma värde som

tjänstgöring å liäradsskrivarkontor, såvitt gällde befordran till häradsskrivartjänst.

Av särskild betydelse vore att vid tider av stark arbetsbelastning

å uppbördsverken hava tillgång till vikarier från landsstaten. För underlättande

av rekryteringen av personal till uppbördsverken skulle vara av värde,

om möjligheter till befordran utom verket förelåge. Ur denna synpunkt vore

även av vikt att de uppbördskommissarier, som innehade formell kompetens,

ägde klart uttalad befordringsmöjlighet till högre tjänster vid länsstyrelse.

Härigenom skulle den isolering, vari personalen vid uppbördsverken i städerna

nu befunne sig, brytas.

Uppbördsberedningens förslag, att uppbordskommissarien skall

tillsättas av stadsfullmäktige tillstyrkes av stadsfullmäktige i

Uppsala.

Magistraten i Uppsala uttalar, att uppbördskommissarien borde utses av

Kungl. Majit. Magistraten anför:

Det är förvånansvärt att beredningen föreslagit, att uppbördskommissarie

skall utses av stadsfullmäktige. Som skäl härför anföres endast, att han är

en stadens tjänsteman och att, då magistratens befattning med uppbörden

bortfaller, han bör tillsättas av ett annat stadens organ. Beredningen förbiser

härvid att magistraten icke är ett kommunalt organ utan en statlig myndighet

och i sistnämnda egenskap tillsatt kronokassör och kronokamrerare.

Dessa äro icke heller stadens tjänstemän på annat sätt än att de avlönas

av stadens medel och utöva ämbetsverksamhet gentemot stadens medborgare.

Detsamma är förhållandet med polismästare och stadsfiskal, som tillsättas

av statliga myndigheter. Ännu starkare skäl tala för att uppbördskommissarie

tillsättes av staten. Erinras må att då kommunen enligt beredningens

förslag erhåller hela den debiterade kommunalskatten utan hänsyn till uppbördsresultatet

kommunen som sådan icke har något intresse av uppbördsverkets

sätt att fullgöra sina åligganden. Beredningen synes ju för övrigt

önska, att staten övertager utgifterna för städernas uppbördsverk, och det

bör väl endast vara en tidsfråga när så skall ske. Det vore enligt magistratens

mening mindre lyckligt om stadsfullmäktige skulle komma att utse

uppbördskommissarie, då farhågan ej kan uteslutas att partipolitiska och

andra obehöriga synpunkter därvid komme att göra sig gällande. Enligt magistratens

mening bör uppbördskommissarie liksom häradsskrivare utses av

Kungl. Majit på förslag av länsstyrelsen. Med hänsyn till de befogenheter

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

65

uppbördskommissarie!! erhåller mot stadens medborgare kan lämpligen föreskrivas,

att drätselkammaren skall höras i tillsättningsärendet.

Kronokamreraren i Uppsala, kronokamreraren i Linköping, i vilkens yttrande

magistraten i staden instämmer, magistraterna i Kalmar och Oskarshamn

samt krono- och kommunaluppbördskassören i Bords föreslå, att uppbördskommissarie

skall tillsättas på liknande sätt som rådman eller av Kungl.

Majit efter förslag av stadsfullmäktige och sedan länsstyrelsen prövat de sökandes

kompetens. Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän

förordar likaledes nämnda tillvägagångssätt, dock att därest en uppbördsnämnd

bleve inrättad denna borde övertaga stadsfullmäktiges befattning med

tillsättningsfrågan. Kronokamreraren i Hälsingborg, vilkens yttrande åberopas

av magistraten i staden, samt kronouppbördskassören i Jönköping anse,

att uppbördskommissarie borde tillsättas av Kungl. Majit efter förslag av en

särskild uppbördsnämnd.

Magistraterna i Malmö och Landskrona uttala, att uppbördskommissarien

borde utses av länsstyrelsen efter förslag av magistraten.

Drätselkammaren i Kalmar framhåller, att det borde ankomma på drätselkammaren

att tillsätta befattningen som uppbördskommissarie.

Jag biträder uppbördsberedningens förslag, att särskilda uppbördsverk Departements
0

pTio t p/fy

skola inrättas i de större magistratsstäderna för ombesörjande av dels de arbetsuppgifter,

vilka på landet och i fögderistad skola utföras av häradsskrivare,

dels uppbörd och redovisning av både krono- och kommunalutskylder,

dels ock de arbetsuppgifter i övrigt, som ankomma å de nuvarande kronouppbördskontoren.

Mot beredningens förslag rörande vilka uppgifter som skola handläggas

vid uppbördsverket har jag intet annat att erinra än att upprättandet av avkortnings-

och avskrivningslängder samt balanslängder över restförd skatt

bör, såsom i propositionen med förslag till uppbördsförordning, m. m. föreslagits,

ankomma på utmätningsmannen. Denne bör därjämte hava att upprätta

avkortnings- och avskrivningslängder samt balanslängder över oguldna

böter. Av nämnda proposition framgår även, att anteckning om influten

skatt å uppbördskort och upprättande av restlängd avses skola verkställas

av postverket jämväl i magistratsstad, därest Kungl. Majit efter hörande av

staden och generalpoststyrelsen så bestämmer.

De magistratsstäder, som även efter genomförande av det nya uppbördsförfarandet

skola hava egen uppbördsförvaltning, torde liksom för närvarande

böra svara för kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd. Till

dylika kostnader böra hänföras även vissa kostnader, som kunna uppkomma

i samband med övergången till det nya uppbördssystemet. Sådana kostnader

kunna utgöras av dels ersättning åt kronokassör för bortfallande sportelinkomst,

dels inkomstminskning för stad till följd av nedgång i beloppet av

de sportler, vilka ingå till stadens kassa, dels ock förtidspension åt befattningshavare,

som varit sysselsatt med uppbördsgöromål men som av skil
Bihang

tilt riksdagens protokoll 1,945. 1 sami. Nr 382. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj-.ts proposition nr 382.

da anledningar icke kan utnyttjas vid det nya uppbördsverket eller annorstädes

i stadens tjänst. De merkostnader, sorn kunna uppstå till följd

av den föreslagna omläggningen av uppbördsförfarandet och den i princip

beslutade omorganisationen av folkbokföringen, synas emellertid i regel komma

att uppvägas av de ökade inkomster för städerna, vilka bliva en följd

av det i förenämnda proposition framlagda förslaget, att kommunerna skola

av statsverket erhålla till utdebitering beslutat belopp utan avdrag för beräknade

restantier.

Då i det följande förordas, att statsverket skall, utan kostnad för staden,

ombesörja mantalsskrivning och uppbörd i magistratsstad, som föreslås skola

överföras till fögderi, kan det ifrågasättas, huruvida icke uppbördsverket

i annan magistratsstad borde förstatligas eller statsverket borde övertaga

kostnaderna för ifrågavarande uppgifter. Frågan örn magistratsstädernas

skyldighet att svara för kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd äger

emellertid sådant samband med den större frågan örn städernas särskilda

rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten, att dessa frågor böra

samtidigt komma under bedömande. Då härför erfordras särskild utredning,

torde de berörda frågorna få upptagas i annat sammanhang.

Såsom jag redan erinrat, har i propositionen med förslag till uppbördsförordning,

m. m. föreslagits, att chefen för uppbördsverket benämnes kronokamrerare.

För kronokamrerare torde böra uppställas samma kompetens villkor som

föreslagits skola gälla för häradsskrivare. De kronokassörer, som kunna komma

i fråga som kronokamrerare eller häradsskrivare i den nya oganisationen

men icke fylla de sålunda föreslagna kompetensvillkoren, böra erhålla dispens

därifrån. Tjänstgöring vid uppbördsverk bör — såsom tidigare förordats

-— ur meritsynpunkt likställas med tjänstgöring å häradsskrivarkontor.

Intet hinder bör möta för att kronokamrerare, som äger föreskiven kompetens

och i ovigt är lämpad härför, befordras till högre tjänst vid länsstyrelse.

Då ifrågavarande städer skola svara för kostnaderna för uppbördsväsendet,

torde det lämpligen böra ankomma på dessa att genom vederbörande

organ tillsätta kronokamrerare. Enär denne får anses till väsentlig del fullgöra

statliga uppgifter, bör emellertid beslutet om tillsättandet underställas

länsstyrelsen, som har att pröva den utseddes lämplighet för tjänsten. Den

som utses av kommunen skall förordnas av länsstyrelsen, örn ej särskilda

skäl däremot äro. Därjämte bör länsstyrelsen äga att utöva tillsyn över hans

förvaltning. Sålunda bör länsstyrelsen årligen verkställa inspektion å uppbördsverket

för granskning av att kronokamrerare behörigen fullgör sina

tjänsteåligganden. Gör kronokamreraren sig skyldig till fel eller försummelse

i tjänsten, bör vidare länsstyrelsen —- såsom förordats i propositionen

med förslag till uppbördsförordning, m. m. — äga vidtaga erforderliga åtgärder

mot denne för att vinna rättelse.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

67

3. Mantalsskrivning och uppbörd i mindre magisIratsstäder.

Vppbördsberedningen föreslår såsom tidigare omnämnts, att mantalsskrivning

och uppbörd m. m. skola i de mindre magistratsstäderna ombesörjas av

statliga myndigheter utan skyldighet för städerna att härför utgiva någon ersättning.

Städerna skola däremot själva vidkännas de kostnader, som kunna

komma att uppstå, därest de nödgas utgiva lön och, i förekommande fall,

ersättning för mistade sportler till kronokassör eller annan befattningshavare,

som icke kan beredas annan befattning i stadens eller statens tjänst. Likaså

böra städerna själva bära den inkomstminskning, som kan uppstå till följd

av att till stadens kassa indragna sportler icke vidare utgå.

(Betänkandet s. 440—442.)

Styrelsen för svenska stadsförbundet framhåller att intet vore att erinra

mot de mindre magistratsstädernas inordnande i den statliga uppbördsorganisationen,

då detta förutsattes skola ske utan några anspråk från statens

sida på ersättning för de övertagna uppgifterna.

Statskontoret anför:

Vad beredningen föreslagit i fråga om mantalsskrivning och uppbörd i

mindre magistratsstäder föranleder ej annan erinran från statskontorets sida

än att såsom villkor för statens övertagande av bestyret och kostnaderna därmed

bör föreskrivas, att staden för all framtid avstår från sådan ersättning

för förlorade tullfriheter, som må utgå till staden från anslaget till städers

friheter under sjunde huvudtiteln. Det är här fråga om en hel rad ur ekonomisk

synpunkt betydelselösa årliga belopp, lägst 13 kronor 95 öre (Mariefred,

Laholm och Åmål) och högst 188 kronor 48 öre (Västervik), vilka lämpligen

böra bringas att upphöra i detta sammanhang. Vad här sagts om ersättning

för förlorade tullfriheter bör även gälla från nämnda anslag utgående ersättningar

för indragna ränte- och tiondeanslag ävensom ersättningen till Vaxholms

stad för de av befolkningen i staden utgående mantalspenningar, vilka

varit anslagna till justitiestaten därstädes. Av de ifrågavarande 39 städerna

beröras alla utom 6 (Norrtälje, Motala, Oskarshamn, Ängelholm, Skellefteå

och Skara) av statskontorets ifrågavarande förslag.

Stadsfullmäktige i Sölvesborg anse det icke vara riktigt, att de mindre magistratsstäderna

själva skulle vidkännas de kostnader, som kunde komma att

uppstå, därest de nödgades utgiva lön och, i förekommande fall, ersättning

för mistade sportler till kronokassör eller annan befattningshavare, som icke

kunde beredas annan befattning i stadens eller statens tjänst. Därest staten

införde ett visst genomgripande system, borde givetvis staten själv — och icke

kommunerna — i första hand svara för den fulla avlöningen till de tjänstemän,

som bleve övertaliga och ej kunde placeras på annat håll.

På liknande sätt uttala sig magistraten i Laholm, magistraten och stadsfullmäktige

i Lindesberg samt stadsfullmäktige i Västervik. Sistnämnda stadsfullmäktige

framhålla därjämte angelägenheten av att de kommunavlönade

tjänstemän, vilkas befattningar vid ett eventuellt genomförande av förslaget

skulle komma att indragas, i största möjliga utsträckning bereddes sysselsättning

genom överförande till statlig tjänst.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Departements
chefen.

Drätselkammaren i Ystad anför:

Det torde bliva svårt att skaffa den ordinarie personalen å kronouppbördskontoret

här i staden annan sysselsättning i stadens tjänst. Däremot kommer

genomförandet av beredningens förslag att medföra behov av ökad arbetskraft

för länsstyrelser och häradsskrivare. Då ifrågavarande befattningshavare

här i staden ha mångårig erfarenhet i hithörande göromål, torde de kunna användas

å något av ovannämnda ställen, där staten behöver utöka personalen.

Drätselkammaren anser därför, att de övertaliga befattningshavarna härstädes

såvitt möjligt böra beredas anställning i statens tjänst.

Liknande synpunkter anföras även av magistraten i Söderhamn.

Jag har intet att erinra mot uppbördsberedningens förslag, att staten skall

genom sina organ ombesörja mantalsskrivning och uppbörd i de förut angivna

mindre magistratsstäderna utan kostnad för dessa. Härvid bör ersättning

av statsmedel uppenbarligen icke utgivas åt sådan stad för kostnad för

lön och kompensation för mistade sportler åt befattningshavare, som i samband

med övergången till det nya uppbördssystemet blir övertalig, ej heller

för inkomstminskning, som staden kan få vidkännas till följd av att vissa

sportler icke vidare utgå. övertalig personal i dessa städer bör, i den mån

så kan ske, vinna anställning å häradsskrivarkontoren eller i annan statlig

tjänst.

Därest staten skall utan kostnad för vederbörande stad handhava mantalsskrivning

och uppbörd i de angivna städerna, torde — i överensstämmelse

med statskontorets förslag — sådan stad för all framtid böra avstå från ersättning

för förlorade tullfriheter, indragna ränte- och tiondeanslag samt

mantalspenningar.

4. Restindrivning i större magistratsstäder.

Uppbördsberedningen uttalar, att anledning icke förelåge att föreslå ändring

i fråga örn indrivningsväsendets organisation i de större magistralsstädema.

Stadsfogde, utsedd av magistraten, syntes fortfarande böra finnas

anställd. Inrättandet av en tjänst såsom uppbördskommissarie torde icke

böra medföra någon ändring i stadsfogdens ställning till magistraten såsom

överexekutor. Uppbördskommissarien borde emellertid i stället för magistraten

förrätta inventering av medel, som stadsfogden skulle redovisa till uppbördskommissarien.

Beredningen framhåller vidare, att den nedgång i restposternas antal, som

det nya uppbördssystemet torde medföra, sannolikt komme att föranleda en

successiv minskning av behovet av exekutionsbiträden och övriga biträden å

stadsfogdekontoren. Samtidigt komme beloppet av restavgiftema att nedgå.

Härav kunde förorsakas antingen ökade löneutgifter för städerna i form av

ersättning till stadsfogdar och exekutionsbiträden för minskning i deras sportelinkomster

eller, där sportlema vore indragna till stadens kassa, motsvarande

inkomstminskning för staden. Beredningen hade icke ansett sig kunna

förorda ersättning av statsmedel för ifrågavarande kostnader. Dessa torde

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

69

principiellt böra bäras av vederbörande stad. Frågan, hur berörda kostnader

skulle bestridas, borde prövas i samband med den större frågan om magistratsstädemas

särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten.

(Betänkandet s. 442—444.)

Magistraten och drätselkammaren i Norrköping uttala, att intet vore att

erinra mot, att magistraten befriades från ansvaret, utom för kronouppbörden,

jämväl för övervakningen av och inventeringen hos exekutionsverket,

såvitt avsåge restindrivningen av utskylder. Det kunde emellertid ifrågasättas,

om uppbördskommissarien, som uppenbarligen bleve starkt arbetsbelastad,

komme att kunna utöva sistnämnda verksamhet med samma grad av effektivitet,

som för närvarande vore möjlig för magistraten. Stadsfogdens ställning

vore enligt förslaget oklar. Han skulle fortfarande tillsättas av magistraten,

vilket syntes riktigt med hänsyn till hans subordinationsförhållande lill

magistraten såsom överexekutor. I avseende å sin huvudsakliga verksamhet,

indrivningen av skatterestantier, sorterade emellertid stadsfogden i första

hand under den lokala skattemyndigheten. De exekutionsbiträden, som endast

sysslade med skatteindrivningen, komme icke att i sin verksamhet hava

någon anknytning till magistraten, varför ändring i här gällande regler beträffande

deras tillsättande m. m. måhända borde äga rum.

Magistraten i Uppsala yttrar, att stadsfogden icke borde stå under kontroll

av uppbördskommissarien. Kontrollen från uppbördsmyndigheternas sida

gentemot indrivningsmyndighetema syntes kunna effektivare, enhetligare och

säkrare bedrivas av länsstyrelsens personal.

Kronouppbördskassören i Västerås ifrågasätter, om icke inventering av

stadfogde borde uppdragas åt helt opartisk person, förordnad årligen av

länsstyrelsen. De lokala uppbördsmyndigheterna i stad komme ju huvudsakligen

att bestå av uppbördskommissarien och stadsfogden. Att uppbördskommissarien

genom inventering ständigt skulle tillse, att utmätningsmannen

fullgjorde sina skyldigheter, komme sannolikt att vålla stridigheter.

Föreningen Sveriges stadsfogder uttalar, att några vägande skäl icke kunnat

förebringas för att göra uppbördskommissarien ansvarig för indrivningens

och redovisningens behöriga verkställande, såvitt anginge restförda utskylder.

Detta ansvar borde, såsom föreslagits beträffande landet, självklart

påläggas utmätningsmannen-stadsfogden, alltså den som hade alt utföra arbetet.

Att göra en sidoordnad myndighet ansvarig för annan myndighets arbetsuppgifter

strede mot de mest elementära regler för gällande förvaltningsordning.

Ett stadfästande av en dylik fördelning av ansvaret skulle i hög

grad vara ägnat att undergräva stadsfogdens auktoritet och ställa honom i

en underordnad ställning i förhållande till uppbördskommissarien. Ett dylikt

subordinationsförhållande syntes så mycket mera felaktigt och kränkande,

som stadsfogdarnas teoretiska kvalifikationer, numera i regel juris kandidatexamen,

syntes ligga betydligt över de krav, som komme alt fordras för erhållande

av uppbördskommissarietjänst. En sådan värdesättning syntes också

orättvis med hänsyn lill stadsfogdens övriga ytterst kvalificerade, ansvars
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

lulla och maktpåliggande arbetsuppgifter. Det måste därför anses oriktigt,

att uppbördskommissarien skulle verkställa inventering hos stadsfogden. Denna

uppgift, i den mån den icke lämpligen ansåges böra tillkomma magistraten

eller överexekutor, borde ankomma på länsstyrelsen. Föreningen hade i

princip intet att erinra mot att exekutionsbiträden biträdde vid arbetet med

övervakning av arbetsgivarna. En oeftergivlig förutsättning härför vöre dock,

att dessa biträden helt skildes från utmätningsmännen och i stället underställdes

de lokala skattemyndigheterna. Att en myndighet skulle efter eget

gottfinnande få disponera annan myndighet underställd personal vore principiellt

oriktigt och ägnat att i hög grad verka irriterande och störande på

arbetets behöriga fortgång.

Ett genomförande av den föreslagna uppbördsreformen komme tydligen

att medföra en avsevärd inkomstminskning för de stadsfogdar och exekutionsbiträden,

som nu åtnjöte indrivningsprovision. Föreningen förutsatte, att

full kompensation för denna förlust komme att beredas nämnda befattningshavare

på sätt även i betänkandet antytts.

Svenska exekutionsmänncns riksförbund yttrar, at''. därest källbeskattningen

skulle helt fylla de krav, som ställdes på densamma, skatteindrivningen

komme att inskränkas till ett minimum emot vad nu vore fallet. De nuvarande

exekutionsbiträdena vore trots detta mycket sparsamt behandlade i

förslaget. De syntes närmast bliva överflödiga. De exekutionsbiträden i städerna,

som vore helt sysselsatta i sin tjänst, hade dock genom utvecklingen

och de arbetsuppgifter, som numera ålåge dem, i regel en helt annan förutsättning

för sin uppgift än vad som framginge av gällande lagbestämmelser.

Genom sin intima kontakt med allmänheten hade de förskaffat sig en ingående

person- och lokalkännedom. Det förefölle därför förvånande, att

dessa tjänstemän icke toges i anspråk på ett helt annat sätt än vad som

framginge av förslaget. Det borde dock finnas stora och värdefulla uppgifter

för dessa befattningshavare.

Riksförbundet anför vidare:

Det förutsättes visserligen, att kompensation skall utbetalas för dessa tjänstemäns

minskade inkomster (fjärdingsmännen synas ligga fördelaktigare till

i detta avseende). Nästan samtidigt förklaras det emellertid, att någon laglig

skyldighet härtill icke torde föreligga, såvida icke i anställningsvillkoren inrymts

bestämmelse om sådan skyldighet. Härav kan möjligen följa, att någon

stad ej skulle bevilja kompensation. Det erfordras här ett kraftigare och

mera stödjande uttalande från statsmakternas sida. Skulle möjlighet härtill

saknas, bör staten träda emellan. Det s. k. Laurinska förslaget av år 1941

kunde härvid lämpligen läggas till grund. Det kan nämligen icke anses skäligt,

att en kår med ett så grannlaga arbete i det allmännas tjänst skall avspisas

utan vidare. Det förutsättes, att minskningen av deras nuvarande arbete

skall ske så småningom. Det är för närvarande svårt att uttala sig örn

minskningen av detta arbete, då man ju ej med säkerhet vet i vilken utsträckning

restpostantalet kommer att nedgå. Beträffande inkomsten däremot

är det uppenbart, att en minskning omedelbart kommer att göra sig

gällande, då det är på de senast utkomna restlängderna, som den största in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

71

kornsten uppstår. Deras arbete kan bli i huvudsak detsamma, men däremot

inkomsten avgjort mindre. .... ...

I fråga om kompensation och lönesättning för exekutionsbiträdena gör sig

redan nu en viss dualism gällande mellan statens och kommunens intressen.

Förhållandet är ju nämligen det, att arbetsuppgifterna fastställas av de statliga

myndigheterna genom lagar och förordningar och från kommunerna utgår

avlöningen. De kommunala myndigheterna ha i vissa fall visat sig ha

mycket ringa intresse för värdesättningen av arbetsuppgifterna. Vid det nya

systemet kan befaras, att kommunens intresse för denna sak helt bortfaller,

vilket givetvis i sin tur kommer att inverka på rekryteringen. Det borde därför

vara anledning för statsmakterna att mera ingående intressera sig för

exekutionsbiträdenas ställning och avlöningsförhållanden.

Riksförbundet framhåller slutligen, att då uppbörd och indrivning helt

skulle komma att åvila staten det måste betecknas som avvita, att kommunen

och icke staten, som ju fastställde arbetsvillkoren, skulle fastställa kompetens-

och avlöningsvillkor för den personal, som skulle utföra dessa arbetsuppgifter.

Ifrågavarande befattningshavare, vilka komme att uppehålla kontakten

mellan skattemyndigheterna och allmänheten, bleve i praktiken faktiskt

den medelpunkt, varomkring hela systemet komme att rotera. Avlönings-

och kompetensfordringar måste därför avvägas så, att bästa möjliga

personal kunde påräknas. I kompetensen borde ingå krav på god allmänbildning,

kännedom om gällande lagar och förordningar — helst förvärvad

genom särskilt anordnade kurser — praktik och framför allt ett gott omdöme.

Om staten icke ingrepe på denna punkt, vore det fara värt, att den

lokala organisationen komme att visa sig ej hålla måttet. Därför borde kompetensfordringar

fastställas och respektive länsstyrelser dessutom tilläggas

befogenhet att fastställa av kommunerna föreslagna lönevillkor, i likhet med

vad som nu gällde för polispersonalen. Även med bibehållande av i stort sett

nuvarande organisation borde dylika bestämmelser genomföras; likaså borde

utbildningsfrågan ordnas med det snaraste.

Tjänstemännens centralorganisation yttrar:

I hur stor utsträckning de nuvarande exekutionsbiträdena i magistratsstäderna

komma att utnyttjas i det kommande skattesystemet synes ej fullt

klart. Dessa befattningshavare lia under sin nuvarande verksamhet erhållit

sådana kunskaper som gör dem lämpade för att fylla värdefulla uppgifter

vid tillämpningen av det nya skattesystemet. Det bör även för de tjänstemäns

vidkommande, som erhålla minskade inkomster på grund av uppbördsomläggningen

tillses, att de få en fullt tillfredsställande kompensation, härför.

Genom klara direktiv från statsmakternas sida bör fastställas att dylik kompensation

verkligen kommer att utgå.

På sätt i propositionen med förslag till uppbördsförordning, m. m. föreslagits,

torde, då magistratens befattning med uppbördsväsendet föreslås skola

upphöra, kronokamreraren böra vara ansvarig för indrivningens och redovisningens

behöriga verkställande. Denne bör i följd härav verkställa inventering

hos stadsfogden av skatte- och bötesmedel. Inventering hos stadsfogde

bör därjämte företagas av länsstyrelsen.

Departements

chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

I övrigt förordar jag icke någon ändring i den nuvarande organisationen

av indrivningsväsendet i de större magistratsstädema.

I likhet med vad tidigare förordats i fråga om exekutionsbiträdena på landet

och i fögderistad böra exekutionsbiträdena i stad med egen uppbördsförvaltning

biträda jämväl kronokamreraren med utredning i skattefrågor

och övervakning av att arbetsgivarna fullgöra skyldigheten att verkställa

löneavdrag samt vid hans verksamhet att lämna råd och upplysningar i frågor,

som angå det nya uppbördsförfarandet. Därest kronokamreraren för

den sistnämnda uppgiftens fullgörande — särskilt under de första åren efter

det föreslagna uppbördssystemets ikraftträdande — skulle behöva ytterligare

hjälp, bör staden ställa sådan till hans förfogande. Kronokamreraren bör

under den första tiden av det nya systemets tillämpning påkalla biträde av

exekutionsbiträde genom stadsfogden; därefter synes ett eller flera exekutionsbiträden

kunna avdelas att helt biträda kronokamreraren.

Därest stadsfogde eller exekutionsbiträde efter det nya uppbördsförfarandets

genomförande erhåller minskad inkomst av indrivningsavgifter (restavgifter),

torde det böra ankomma på vederbörande stad att bereda befattningshavaren

kompensation för den sålunda minskade inkomsten.

De kostnader, som för ifrågavarande städer kunna uppstå till följd av att

de nödgas utgiva lön och sportelersättning åt övertalig personal eller dylik

ersättning åt annan personal eller på grund av att inkomsten av till vederbörande

stad indragna sportler minskas, torde — liksom tidigare omförmälda

kostnader, föranledda av det nya uppbördsförfarandet — böra bäras

av staden.

5. Restindrivning i mindre magistratsstäder ävensom i vissa fögderistäder

och köpingar.

Uppbördsberedningen uttalar, att vad som anförts i fråga örn de större

magistratsstädema ägde tillämpning även beträffande de mindre magistratsstäderna

samt de fögderistäder och köpingar, där särskild stadsfogde eller

utmätningsman funnes tillsatt. Stadsfogde i mindre magistratsstad föreslås

dock skola utses av länsstyrelsen samt därjämte, liksom landsfiskal, beklädas

med självständigt redogörareansvar. Vidare skall enligt beredningens

förslag magistratens formella medverkan vid restindrivningen upphöra samt

inventering ombesörjas av länsstyrelsen.

(Betänkandet s. 444.)

Uppbördsberedningens förslag har uti ifrågavarande del icke mött erinran

i de avgivna yttrandena.

Departements- Jag har intet annat att erinra mot beredningens förslag i förevarande av
ehefen.

seende, än att jag finner, att exekutionsbiträde i sådan stad med magistrat,

som skall ingå i fögderi, bör — i likhet med exekutionsbiträde i stad utan

magistrat — utses av länsstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

73

B. Stockholm.

Uppbördsberedningen anför:

Det nya uppbördsförfarandet torde sannolikt icke behöva föranleda några

större förändringar i den nuvarande uppbördsorganisationen i Stockholm.

Hithörande ärenden böra som hitintills handläggas av skatteverket hos Överståthållarämbetet.

Däremot torde åtskilliga förändringar i skatteverkets personalstat

bliva erforderliga. I vilken utsträckning sådana måste genomföras,

synes böra ankomma på staden att närmare utreda.

Det är sannolikt, att denna utredning kommer att giva vid handen, att

en utökning av personalen blir erforderlig. Härav ävensom, bland annat, av

postverkets och bankernas medverkan vid uppbörden — beträffande postverket

jämväl anteckning å uppbördskort av influtna skattebelopp och

upprättandet av restlängd — måste föranledas ökade kostnader för staden.

Vad tidigare sagts rörande frågan, huruvida magistratsstad eller staten skall

gälda av uppbördsreformen föranledda merkostnader, bör gälla även för

Stockholms del.

Uppbördsintendenten hos Överståthållarämbetet finner det för Stockholms

vidkommande uppenbart, att en arbetsfördelning mellan de olika myndigheter,

som skulle taga befattning med uppbördsväsendet, måste ske efter

helt andra grunder än förslaget förutsatte. Sålunda syntes åtskilliga av de

funktioner, som enligt förslaget tillkomme den lokala skattemyndigheten, i

Stockholm böra åvila mantals- och taxeringsavdelningarna inom skatteverket.

På uppbördsavdelningen syntes böra ankomma frågor rörande jämkning

och anstånd, uppbörd och redovisning av influten skatt, kontroll och

övervakning av arbetsgivare, indrivning, avkortning, avskrivning och till en

del restitution av skatt. I stort sett komme tydligen den nuvarande uppbördsavdelningen

att fungera i likhet med den lokala skattemyndigheten i de större

magistratsstädema. En logisk följd av förslaget och de allmänna principer,

varå detta byggde, syntes därför vara, att uppbördsavdelningen förvandlades

till ett under Överståthållarämbetet lydande lokalt förvaltningsorgan. Under

alla förhållanden bleve en genomgripande omorganisation av uppbördsavdelningen

nödvändig, därest uppbördsförfarandet omlades i enlighet med

de av uppbördsberedningen angivna riktlinjerna. Ett genomförande av förslaget

komme tydligen att medföra en stark krympning av den nuvarande

införselavdelningen. Genom att postverket övertoge krediteringen å uppbördskorten

måste likaså en avsevärd minskning inträda i fråga örn

bokföringsavdelningens göromål, sedan balansen per den 1 januari 1947

slutredovisats. Huruvida denna minskning komme att kompenseras av nytillkomna

arbetsuppgifter undandroge sig för närvarande ett bedömande.

Ävenledes kunde en minskning av uppbördsmännens arbete i den form det

nu bedreves förutsättas komma att äga rum. Å andra sidan komme med

visshet bestyret med jämkning och anstånd, restitutioner samt övervakning

och kontroll över arbetsgivarna och vad därmed sammanhängde att kräva

mycken arbetskraft ävensom inrättande av nya avdelningar. Totalt sett syntes

därför en ökning av den nuvarande personalen vara ofrånkomlig. Med

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

det ansvar och de skyldigheter, som enligt förslaget skulle åvila uppbördskommissarien,

vore uppenbart, att dennes funktioner i Stockholm icke kunde

fyllas av en enda befattningshavare. Det bleve därför nödvändigt, att nämnda

funktioner uppdelades på flera händer eventuellt under en gemensam ledning.

En organisationsfråga av stor betydelse vore förfarandet under de

första åren, då äldre utskylder skulle indrivas och redovisas efter det gamla

systemet jämsides med den nya uppbördsordningen. Detta spörsmål syntes

kräva en särskild uppmärksamhet; utan tvekan komme denna uppgift att

ställa stora krav på respektive myndigheter och fordra särskilda arbetskrafter.

StadskoIIegiet i Stockholm framhåller, att genomförandet av reformen med

den ytterligt korta tid, som stöde till förfogande för förberedelser, komme att

innebära ett synnerligen svårt organisationstekniskt problem. Dess lösande

komme att ytterligare kompliceras av de rådande svårigheterna i staden att

erhålla arbetskraft och lokaler. Beredningen utginge ifrån att de större städerna,

alltså bland andra Stockholm, i avvaktan på en särskild utredning

örn dessa städers särskilda skyldigheter och rättigheter själva skulle bära

de merkostnader, som omläggningen av uppbördsförfarandet komme att

medföra. Eftersom beredningens förslag innebure, att kommunerna tillförsäkrades

en hundraprocentig skatteuppbörd och på så vis en inkomstökning,

som åtminstone för Stockholms del komme att täcka administrationskostnadernas

ökning, vore väl icke så mycket att säga därom, om icke samtidigt

övriga kommuner, som vunne samma fördel av reformen, befriades ej blott

från merkostnaderna utan från alla sina kostnader för uppbördsväsendet.

Det vöre icke första gången, som magistratsstädernas särskilda rättigheter

åberopades såsom skäl för att pålägga dem en särskild tunga, utan att det

gjordes klart, vad dessa rättigheter ekonomiskt sett innebure. Staden syntes

därför böra med bestämdhet påfordra, att den förutsatta särskilda utredningen

i denna fråga skyndsammast bleve företagen. Intill dess så skett, syntes

det med större fog kunna göras gällande, att i vart fall de nu uppkommande

merkostnaderna borde gäldas av statsverket.

Departements
chefen.

Därest uppbördsförfarandet omlägges på sätt tidigare föreslagits, torde erfordras

vissa ändringar i organisationen av skatteverket vid Överståthållarämbetet.

På Stockholms stad bör ankomma att vidtaga de åtgärder, som må

vara behövliga för att skapa den för det nya uppbördssystemets genomförande

erforderliga organisationen. De kostnader, som härvid uppstå, böra bäras

av staden. Jag torde få erinra örn att Kungl. Maj:t nyligen beslutat utse representanter

för statsverket, vilka jämte representanter för staden skola biträda

Överståthållarämbetet vid verkställande av översyn av skatteverkets

organisation bland annat med hänsyn till folkbokförings- och uppbördsreformerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 382.

75

VI. Länsstyrelser.

A. Folkbokföringsavdelningarna.

Uppbörclsberedningen framhåller, att beredningens förslag endast i begränsad

omfattning syntes behöva medföra några förändringar i de arbetsuppgifter,

som enligt folkbokföringskommitténs förslag skulle ankomma på folkbokföringsavdelningarna.

Beredningen hade icke funnit anledning ifrågasätta

några förändringar i de av folkbokföringskommittén verkställda beräkningarna

rörande behovet av personalförstärkning vid de olika länsstyrelserna.

(Betänkandet s. 445—448.)

Uppbördsberedningens uttalanden i ftkevarande avseende har icke mött

erinran i de avgivna yttrandena.

Enligt den förut berörda propositionen med förslag till uppbördsförord--Departementning,

m. m. komma de arbetsuppgifter, som enligt uppbördsberedningens för- cheenslag

skola åvila folkbokföringsavdelningarna, att i viss omfattning utökas.

Sålunda tillkommer tryckning av stommar till dels debiteringslängd, dels debetsedlar

för fastighetsskatt, dels ock särskilda debetsedlar för preliminär

skatt samt för annan slutlig och kvarstående skatt än fastighetsskatt (enligt

beredningens förslag skulle i regel nämnda skatter upptagas å samma debetsedel).

Vidare skola folkbokföringsavdelningarna i stommarna till inkomstlängderna

låta anteckna dels sådana förändringar i fråga örn barnantal och

rörande dödsfall, vilka inträffat under tiden från den 1 november året näst

före beskattningsåret till och med den 1 november året näst före taxeringsåret,

dels ock sådana förändringar beträffande civilstånd, som inträffat under

beskattningsårets förra hälft. Stommar till inkomstlängder, uppbördsår!

och debetsedlar m. m. måste tryckas å andra tider, än beredningen förutsatt.

Till följd av de sålunda ökade arbetsuppgifterna kan viss utökning av

den personal vid länsstyrelserna, varmed folkbokföringskommittén räknat,

visa sig erforderlig. Frågan om sådan utökning av personalen torde få upptagas

i annat sammanhang.

B. Uppbördsavdelningarna.

Efter att hava redogjort för de arbetsuppgifter, vilka efter den föreslagna

omläggningen av uppbördsförfarandet skola ankomma på uppbördsavdelningama

vid länsstyrelserna, uttalar uppbördsberedningen, att arbetet å dessa

avdelningar framdeles komme att bliva mera omfattande än för närvarande.

Då man endast uppskattningsvis kunde beräkna det merarbete, som de nytillkomna

arbetsuppgifterna komme alt medföra, måste det vara synnerligen

vanskligt att bedöma, i vilken utsträckning personalförstärkning vore erforderlig.

Vid beräknandet av denna personalförstärkning måste även behovet

av vikarier å häradsskrivartjänsterna beaktas. Vid semester och annan ledighet

för häradsskrivare måste kompetenta vikarier ställas till förfogande av

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

länsstyrelsen. Under tider med stark arbetsbelastning i fögderierna bleve

assisterande tjänstemän med kompetens att självständigt handlägga häradsskrivargöromål

erforderliga. Då härför i första hand borde tagas i anspråk

landskontorister, måste hänsyn till detta förhållande tagas vid beräknande

av antalet landskontorister vid länsstyrelserna. Beredningen uppskattade behovet

av nya arbetskrafter å uppbördsavdelningama — frånsett föredragande

befattningshavare —- till det antal, som framgår av följande sammanställning.

Av uppbördsberedningen föreslagna nya befattningar å landskontorens

uppbördsavdelningar

(frånsett befattningar för föredragande).

Län

Lands- kontorist

Ex 4—Eo 15

Kontors-

biträde

Ex 2—Eo 4

Summa

j Stockholm...............

5

5

10

Uppsala..................

2

2

4

Södermanland ............

2

3

5

Östergötland..............

3

4

7

Jönköping............

3

3

6

Kronoberg............

2

2

4

Kalmar ..............

3

3

6

1 Gotland.............

1

1

2

Blekinge..................

2

2

4

Kristianstad ..............

4

4

8

Malmöhus................

4

5

9

Halland..................

2

2

4

Göteborgs och Bohus......

3

4

7

Älvsborg..................

5

5

10

Skaraborg ................

4

4

8

Värmland ................

4

4

8

Örebro ...............

3

3

6

Västmanland..............

2

2

4

Kopparberg ..........

4

4

8

Gävleborg............

4

4

8

Västernorrland............

4

4

8

Jämtland ............

2

2

4

Västerbotten............

3

3

6

Norrbotten.............

3

3

6

Summa

74

78

152

Beredningen föreslår, att den nytillkomna personalen tillsvidare skall placeras

i icke-ordinarie tjänsteställning. Först sedan det nya uppbördssystemet

fungerat några år, så att man slutgiltigt kan överblicka personalbehovet, bör

frågan om uppförande av personalen å ordinarie stat upptagas till behandling.

Uppbördsberedningen förutsätter, att i varje län en landskontorist i lönegrad

A 17 skall vara föreståndare för uppbördsavdelningen. Så torde redan

nu vara fallet i övervägande antalet län. Där annan befattningshavare för

närvarande förestår denna avdelning, bör, såvida icke särskilda skäl till annat

föranleda, en landskontorist överföras från annan arbetsdetalj till upp
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

77

bör dsa vdelningen. Någon ny tjänst i denna lönegrad föreslås icke. I övrigt

har beredningen utgått ifrån att den nuvarande personalen å uppbördsavdelningen

även i fortsättningen skall tjänstgöra å denna avdelning.

Beredningen föreslår, att erforderligt anslag skall ställas till varje länsstyrelses

förfogande för anställande vid arbetsanhopning av tillfälliga arbetskrafter.

(Betänkandet s. 448—451, 583.)

I fråga om det föreslagna antalet nya tjänster (frånsett befattningar

för föredragande) anför länsstyrelsen i Värmlands län, att med reservation

för vanskligheten att i förväg kunna riktigt bedöma personalbehovet efter en

så genomgripande systemförändring förslaget i denna del syntes tillgodose

länsstyrelsens eget behov. Det kunde emellertid redan nu med säkerhet fastslås,

att personalstyrkan å landskontoret icke medgåve en så omfattande

vikariatstjänstgöring ute i fögderierna, som de sakkunniga hade räknat med.

För den skull föresloge länsstyrelsen — såsom tidigare omnämnts — inrättande

av assistentbefattningar vid häradsskrivarkontoren.

Allmänna lönenämnden framhåller, att stora anspråk syntes komma att

ställas på länsstyrelsernas kapacitet i fråga örn tillgodoseende av behovet av

vikarier å häradsskrivartjänst.

Länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar lån framhålla

svårigheterna att bedöma, huruvida den av beredningen föreslagna personalutökningen

å landskontoren vore tillräcklig. Sistnämnda länsstyrelse

yttrar:

Huruvida det av beredningen utmätta personalbeståndet på uppbördsavdelningama

kommer att visa sig tillräckligt, torde visserligen vara ett spörsmål,

som erfarenheten får besvara, men länsstyrelsen kan dock icke värja

sig för den uppfattningen, att antalet nya befattningar i vad avser landskontoristtjänstema

är väl knappt tilltaget. Framhållas må, att varje, om än tillfällig

reducering av arbetsstyrkan på grund av förfall för någon av landskontoristema

kan, därest ej organisationen är någorlunda tänjbar, medföra

att vissa arbetsdetaljer stoppar upp med därav följande otillfredsställande

konsekvenser. Då arbetsuppgifterna på uppbördsavdelningen redan nu äro

och i fortsättningen lära bliva ännu mer specialiserade, äro möjligheterna att

erhålla tillfälliga, för ändamålet lämpliga vikarier ytterst små. Länsstyrelsen

förutsätter emellertid, att, för den händelse ovan uttalade farhågor skulle

besannas, eventuella framställningar örn utvidgning av organisationen i här

avsett fall komma att vinna statsmakternas tillmötesgående.

Såsom föredragandens närmaste man och föreståndare för uppbördsavdelningen

förutsättes skola fungera en landskontorist i lönegrad A 17. Jämväl

denne befattningshavare kommer att efter uppbördssystemets genomförande

anförtros ansvarsfulla arbetsuppgifter, varjämte å honom kommer att ställas

icke ringa krav på ordning och reda. Det skulle enligt länsstyrelsens mening

vid sådant förhållande vara förtjänt att tågås under övervägande, örn

ej föreståndarebefattningen borde placeras något högre i lönehänseende än

vad som nu är fallet. Ulan att vilja framställa något direkt yrkande i sådan

riktning har länsstyrelsen dock ansett sig böra fästa uppmärksamheten vid

denna fråga. Ifrågasättas kan också, örn icke även någon av de nya lands
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*° Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

kontoristtjänsterna borde hänföras till högre lönegrad än den av beredningen

föreslagna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att det borde övervägas, huruvida för

länsstyrelserna föreslagen uppbördspersonal vore tillräcklig med hänsyn

jämväl till nödvändigheten att kunna till länens olika lokala uppbördsmyndigheter

dirigera kompetent extra arbetskraft vid tider, då uppgifterna därstädes

vore särskilt ansvällda, t. ex. vid samtidigt infallande mantalsskrivnings-

och debiteringsarbete.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Hallands, Örebro, Västmanlands

och Jämtlands län uttala, att ytterligare personal, utöver vad beredningen

föreslagit, vore erforderlig å uppbördsavdelningarna.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:

Frågan örn de organisatoriska förändringar, sorn med den föreslagna uppbördsreformens

genomförande kunna bliva erforderliga inom länsstyrelserna,

ävensom rörande det behov av personalförstärkning, som i samband därmed

kommer att göra sig gällande, är — liksom ovan anmärkts beträffande

häradsskrivarorganisationen — ett spörsmål, som svårligen låter sig bedömas

utan ledning av en av reformens praktiska tillämpning vunnen erfarenhet.

Visserligen kommer huvuddelen av det av länsstyrelserna för närvarande

ombesörjda arbetet med den egentliga uppbörden att överflyttas från länsstyrelserna

till postverket, men då detta arbete, såsom i betänkandet framhålles,

till största delen utförts av tillfälliga arbetskrafter, kommer därmed icke

alt inträda någon märkbar avlastning av arbetet för länsstyrelsernas del.

Däremot tillkomma för länsstyrelserna en mångfald nya uppgifter av vitt

skilda slag, vilka torde kräva en avsevärd förstärkning av personalen, i första

hand å länsstyrelsernas uppbördsavdelningar. Någon överflyttning eller

något lån av personal från taxeringsavdelningen eller någon annan avdelning

inom landskontoret kan icke komma i fråga. Det är av synnerlig vikt att arbetet

å såväl uppbördsavdelningen som folkbokföringsavdelningen fullgöres

å därför bestämda tider. Men det är å andra sidan ett lika stort statsintresse

att arbetsuppgifterna å landskontoret i övrigt fullgöras i föreskriven ordning

och utan tidsutdräkt. Detta skulle icke kunna ske, därest personal från andra

avdelningar skulle tillhandahållas folkbokförings- och uppbördsavdelningarna.

Vad beträffar personalen i övrigt å uppbördsavdelningen, får det antagas,

att den landskontorist i lönegrad A 17, som förestår nämnda avdelning, kommer

att, åtminstone örn icke någon ytterligare juristtjänst inrättas, i stor utsträckning

bliva sysselsatt med att leda arbetet och fördela föreliggande arbetsuppgifter

samt övervaka arbetets behöriga gång. Endast i begränsad omfattning

torde han bliva i tillfälle att taga del i den egentliga handläggningen

av de å avdelningen förekommande ärendena. Vid sådant förhållande och

då den mera kvalificerade personalen även i övrigt, särskilt om vikarier på

häradsskrivartjänster skola hämtas från uppbördsavdelningen, synes alldeles

för otillräcklig enligt förslaget, anser länsstyrelsen att en ökning av antalet

landskontorister är erforderlig. Hur stor denna ökning bör vara är dock icke

möjligt att nu med bestämdhet avgöra men torde antalet böra bestämmas till

minst sex. Även beträffande den i övrigt föreslagna personalen å uppbördsavdelningen

är det svårt att nu avgöra om den är stor nog för sitt ändamål.

Länsstyrelsen förutsätter emellertid, att anordningar vidtagas, varigenom

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382. 79

länsstyrelsen blir i tillfälle att utöka personalen utöver fastställd anslagsram.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att därest länsstyrelsen skulle hava

att tillhandahålla häradsskrivama vikarier i den utsträckning uppbördsberedningen

förutsatt länsstyrelsen måste tilldelas minst fem nya landskontoristtjänster

utöver de av beredningen föreslagna. Dessa landskontorister kunde

utan svårighet under de tider av året, då de icke voro erforderliga ute i fögderierna,

beredas sysselsättning å länsstyrelsen, bland annat och huvudsakligen

å taxeringsavdelningen, där förrådet av arbetsuppgifter praktiskt taget

vore outtömligt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar — såsom tidigare nämnts — att

antalet landskontorister i varje län, för att möjliggöra en lösning av frågan

örn vikarier för häradsskrivarna, ökas med en utöver vad beredningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, för att erhålla vikarier

för häradsskrivarna, någon ökning av antalet landskontorist!jänster. I

övrigt funne länsstyrelsen den föreslagna personalorganisationen vid uppbördsavdelningen

väl avvägd.

Föreningen Sveriges landskontorister och landskanslister yttrar:

Om länsstyrelserna skola kunna ställa lämpliga vikarier till förfogande i

tillräcklig utsträckning kan enligt föreningens uppfattning antalet landskonforister

vid länsstyrelserna icke begränsas till det av uppbördsberedningen

föreslagna. Två landskontorister torde nästan ständigt komma att vara upptagna

av häradsskrivarförordnanden. Enbart av denna anledning synes en utökning

med två befattningshavare vara ofrånkomlig. Härtill kommer den

högst avsevärda utökningen av uppbördsavdelningens eget arbete och det

förhållandet, att en tjänsteman som regel får beräknas vara ledig för genomgående

av föreslagen utbildningskurs. Föreningen finner det således uppenbart,

att uppbördsberedningen beräknat personalbehovet å länsstyrelserna

för snävt, och hyser allvarliga betänkligheter beträffande den föreslagna organisationens

funktionsduglighet.

Det torde också kunna ifrågasättas, huruvida icke ytterligare en landskontoristtjänst

i lönegrad A 17 borde inrättas å uppbördsavdelningarna med hänsyn

till den avsevärda ökningen å dessa av kvalificerade arbetsuppgifter.

Vid rekrytering av landskontorister synas även de icke-ordinarie landskanslisterna,

vars befordringsutsikter genom den nya landsfiskalsorganisationen

försämrats så katastrofalt, böra komma i åtanke.

Beredningens förslag, att den nytillkomna personalen å

uppbördsavdelningarna (frånsett föredraganden) tillsvidare

skulle placeras i icke-ordinarie tjänsteställning finner

den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas verksamhet vara

välbetänkt.

Föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister yttrar:

Uppbördsberedningen har föreslagit beträffande en förordad ny länsassessorstjänst

å landskontoren att denna göres ordinarie, medan de förordade nya

landskontoristtjänsterna skulle bliva icke-ordinarie.

Detta förslag synes föreningen anmärkningsvärt. Flertalet av de skäl, som

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

tala för ordinariesättning av länsassessorstjänsten, torde kunna åberopas å

landskontoristtjänstema. Därtill kommer att större försiktighet givetvis bör

iakttagas vid inrättande av ordinarie tjänst i lönegrad A 27 än i lönegrad

A 17. Skola några av de föreslagna befattningarna nu placeras i ordinarie

tjänsteställning, synas således landskontoristbefattningama i första hand böra

ifrågakomma. Därest den nya personalen tills vidare placeras i icke-ordinarie

tjänsteställning, torde med hänsyn till vederbörandes kvalificerade arbetsuppgifter

några eller i varje fall någon av landskontoristema böra komma

i lönegrad Eo 17.

Beträffande bit rädesper sonat en å uppbördsavdelningarna

uttalar länsstyrelsen i Södermanlands län, att det med hänsyn till

arbetets art vore ofrånkomligt, att denna personal besutte erforderliga kvalifikationer.

Länsstyrelsen kunde fördenskull icke anse det välbetänkt, att

hela biträdespersonalen skulle vara placerad i högst lönegrad Eo 4. I praktiken

måste man kunna räkna med att fördela de många arbetsdetaljerna

för att på ett mera självständigt sätt ombesörjas av olika befattningshavare

var för sig eller tillsammans med avdelad personal. Redan detta förhållande

ansåge länsstyrelsen motivera inrättandet av åtminstone en befattning i vardera

av 9 och 7 lönegraderna. Frånvaron av befordringsmöjligheter måste

därjämte föra med sig, att den bäst kvalificerade personalen i mån av ledigheter

på högre tjänster sökte sig över till andra avdelningar av länsstyrelsen

eller till andra verksamhetsområden. Den menliga inverkan på arbetsresultatet,

som detta komme att medföra, kunde säkerligen icke överskattas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det vara erforderligt, att en befattning

som expeditionsvakt inrättades för uppbörds- och folkbokföringsavdelningama.

I

I ett par yttranden framhålles, att svårigheter att anskaffa

erforderlig personal skulle uppstå vid övergången till det nya systemet.

Sålunda anför länsstyrelsen i Kronobergs län:

Slutligen vill länsstyrelsen med skärpa framhålla de rekryteringssvårigheter,

som måste uppstå i samband med övergången till den nya organisationen.

Särskilt gäller detta landskontoristtjänstema. Tendensen i samband

med landskontoristernas senaste lönereglering att överflytta så många arbetsdetaljer

som möjligt å mindre kvalificerad personal har medfört att antalet

extra befattningshavare, som kunna anses kvalificerade för landskontoristtjänst,

endast uppgår till en bråkdel av vad som erfordras. Nyrekrytering

måste därför företagas i stor omfattning. Härvid är det givetvis av stor vikt

att få fram lämplig personal. I annat fall torde syftet med reformen icke

kunna ernås. Enda utvägen synes vara anordnandet av utbildningskurser

för aspiranter till landskontoristtjänst å uppbördsavdelningen, som kunna

avslutas före reformens ikraftträdande. Utgallring bör därvid företagas av

sådana aspiranter, som icke äro lämpade för ifrågavarande arbete. Länsstyrelsen

anser sig därjämte böra framhålla de olägenheter, som kunna uppstå

för landskontorens övriga avdelningar, om alltför stort antal befattningshavare

överflyttas från dessa till den nya avdelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

81

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar:

Genom den föreslagna utökningen av fögderiernas antal och de ledigheter

på häradsskrivartjänster, som kunna beräknas uppstå i samband med ett genomförande

av reformen, vill det synas, som om landskontoret här skulle

förlora de mest arbetsdugliga av sin nuvarande å expeditionerna arbetande

manliga personal, som väl få antagas anse det vara med sin fördel förenligt

att söka häradsskrivartjänst. Det är ej svårt att inse, att härigenom förhållandena

å landskontoret mycket snart skulle bliva sådana, att landskontoret

blir urståndsatt att fullgöra den mängd av uppgifter, som åvila det.

Enligt den förenämnda propositionen med förslag till uppbördsförordning, Departementsm.

m. torde det arbete, som skall utföras vid länsstyrelsernas uppbördsav- cAe/en''

delningar, komma att något minska i förhållande till vad uppbördsberedningen

beräknat. Sålunda kommer avräkningen av preliminär skatt mot

slutlig skatt att avsevärt förenklas. Vidare blir antalet restlängder färre. Då

det s. k. utskyldsstrecket avskaffats även vid kommunala val, erfordras icke

uppgifter till lokal skattemyndighet beträffande skattskyldiga, vilka häfta

Nya befattningar å landskontorens uppbördsavdelningar

enligt departementsförslaget

(frånsett befattningar för föredragande).

Län

Lands- kontorist

Ex 4—Eo 15

Skriv- och

kontors- biträde

Ex 2—Eo 4

Summa

Stockholm................

7

5

12

Uppsala..................

3

2

5

Södermanland ............

3

3

6

Östergötland..............

6

4

10

Jönköping................

6

3

9

Kronoberg ..............

3

2

5

Kalmar ..................

5

3

8

Gotland..................

2

1

3

Blekinge ..................

3

2

5

Kristianstad ..............

6

4

10

Malmöhus................

6

5

11

Halland..................

3

2

5

Göteborg och Bohus ......

5

4

9

Älvsborg..................

7

5

12

Skaraborg................

6

4

10

Värmland ................

6

4

10

örebro ..................

5

3

8

Västmanland..............

5

2

7

Kopparberg ..............

6

4

10

Gävleborg................

6

4

10

Västernorrland............

7

4

11

Jämtland ................

4

2

6

Västerbotten..............

6

3

9

Norrbotten................

6

3

9

Summa

122

78

200

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 382.

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

för ogulden skatt. Arbetsminskningen synes dock icke bliva av den storlek,

att någon reducering av den av beredningen beräknade personalökningen

är tillrådlig.

Med hänsyn till den betydande omfattning, vari icke-ordinarie landskontorister

måste stå till förfogande för att vikariera för häradsskrivare eller biträda

dessa, synes det av beredningen beräknade antalet icke-ordinarie landskontoristbefattningar

vara för lågt. Jag har därför ansett nämnda antal böra

ökas med 48 landskontorister.

De föreslagna nya tjänsterna torde böra placeras i icke-ordinarie tjänsteställning.

Sedan efter någon tid närmare erfarenhet vunnits rörande personalbehovet,

bör till prövning upptagas frågan dels till vilket antal biträdestjänstema

böra bliva ordinarie, dels ock huruvida någon eller några av dessa

tjänster böra placeras i högre lönegrad än nu förordas.

De nya befattningar som landskontorister och biträden, som jag föreslår

skola inrättas vid länsstyrelserna, framgå av förestående sammanställning.

Det torde emellertid böra framhållas, att personalbehovet, i synnerhet under

övergångstiden, kan komma att bliva större än vad nyss beräknats. Kungl.

Maj:t bör därför äga möjlighet besluta om erforderlig förstärkning av den

förut angivna personalen.

De nya tjänsterna böra vara tillsatta den 1 juli 1946. Då det torde vara

ändamålsenligt att successivt rekrytera de föreslagna landskontoristerna, torde

emellertid länsstyrelserna böra äga anställa dessa befattningshavare med

början redan från och med april månad nämnda år.

C. Föredragandetjänsterna.

Uppbördsberedningen föreslår, att vid varje länsstyrelse skall inrättas en

ny föredragandetjänst i lönegrad A 27 för folkbokförings- och uppbördsärenden.

Innehavaren av denna tjänst bör benämnas länsassessor. Beredningen

anser sig icke kunna ifrågasätta, att i samband härmed någon av de nuvarande

juristtjänsterna å landskontoren indrages.

(Betänkandet s. 451—454.)

Vad beredningen uttalat rörande behovet av en ny föredragandetjänst

för folkbokförings- och uppbörd särenden vid

varje länsstyrelse understrykes eller lämnas utan erinran i flertalet

yttranden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför, att det väl ej vöre uteslutet, att en

sådan tjänst kunde vara behövlig. Det vore dock en brist i betänkandet, att

beredningen ej fullständigare än som skett utrett och klarlagt arbetsuppgifternas

fördelning emellan landskontorens högre befattningshavare i olika län.

En rationell arbetsfördelning kunde måhända medföra en sådan avlastning

av länsassessorns nuvarande arbetsuppgifter, att chefskapet över folkbokförings-

och uppbördsavdelningarna skulle kunna av denne övertagas och

inrättandet av en ny länsassessorstjänst bliva obehövligt. I allt fall syntes en

ny sådan tjänst bliva överflödig, örn ett av länsstyrelsen framlagt förslag örn

slopande av den preliminära taxeringen godkändes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 382.

83

Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas verksamhet ifrågasätter,

om icke den nya föredragandetjänsten tillsvidare borde placeras i ickeordinarie

tjänsteställning. Den sakkunnige funne det vidare ovisst, huruvida

det, sedan övergångssvårigheterna väl övervunnits, i alla län bleve erforderligt

med nya föredragandebefattningar i den av beredningen föreslagna lönegraden.

I fråga om den nya föredragandetjänstens lönegradsplacering

ti listyrkes beredningens förslag av länsstyrelsen i Östergötlands

län, som framhåller, att lägre tjänsteställning än den föreslagna icke kunde

komma i fråga. De göromål, som tillkomme ifrågavarande tjänsteman, vore

både viktiga och omfattande. Å andra sidan borde han enligt länsstyrelsens

uppfattning icke heller hava högre tjänsteställning än länsassessors. Det förefölle

tvärtom ur rationaliseringssynpunkt nära nog självklart, att hans placering

som länsassessor och med dennes titel vore den enda riktiga. Den

lättnad de nuvarande länsassessorema skulle tillföras genom den nya tjänstens

inrättande uppvägdes genom den arbetsökning, som redan pålagts dem såsom

protokollförare i prövningsnämnden och som för närvarande förorsakade

dem övertidsarbete i betydande omfattning. Härtill komme en annan sak.

Redan nu, efter den senaste utvidgningen av landskontoren, toge behandlingen

av personalfrågor landskamrerarens arbetstid i anspråk i väl stor omfattning.

Detta bleve i än högre grad fallet genom tillkomsten av 15—25 nya

tjänstemän å folkbokförings- och uppbördsavdelningama och statsanställningen

av häradskrivarebiträdena. Då dessutom ärenden angående besväi

över jämkningsbeslut i vanliga fall skulle föredragas inför landskamreraren,

syntes det bliva nödvändigt att i någon mån bereda honom lättnad i hans

arbetsbörda, och den mest rationella utvägen torde därvid vara att låta

både den nuvarande och den föreslagne länsassessorn assistera landskamreraren

i personalärenden, en var inom sin personalgrupp, varjämte delegation av

vissa ärendens handläggning måhända bleve nödvändig.

Förslaget tillstyrkes vidare av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar,

Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands

och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Gotlands län yttrar i samband härmed:

I detta sammanhang vill länsstyrelsen särskilt fästa uppmärksamheten på

den lönegradsplacering i särklass, som för detta läns vidkommande sedan

länge skett beträffande länsstyrelsens avdelningschefer, varom dock ej här

skall ordas, samt sedan jämförelsevis kort tid föreligger beträffande taxeringsintendenten,

vilken lönegradsplacering sedd i samband med lönesättningen

för den av beredningen föreslagna länsassessorn å länets blivande uppbörds-

och folkbokföringsavdelning får sin särskilda belysning. Det är med

tillfredsställelse, som länsstyrelsen hälsar beredningens förslag att icke ifrågasätta

lägre placering av nämnda befattningshavare såsom föredragande i uppbörds-

och folkbokföringsärenden för detta län än för övriga län i riket.

Därest förslaget örn sagda tjänsts lönegradsplacering vinner statsmakternas

gillande, skulle emellertid detta innebära, att innehavaren av ifrågavarande

befattning uppnår likställighet med taxeringsintendenten i länet, vilket icke

kan anses rimligt. Länsstyrelsen vill därför i detta sammanhang ånyo under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

stryka angelägenheten av att taxeringsintendentstjänsten i Gotlands län hänföres

till lönegraden A 29 i likhet med fastlandslänen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:

Att förstärkningen i landskontorets arbetskrafter främst bör avse kvalificerad

personal torde vara ofrånkomligt. Tjänsten som föredragande i uppbördsärenden

kommer otvivelaktigt att bliva betungande och beredningens

förslag att inrätta nya länsassessorstjänster finner länsstyrelsen på grund

härav synnerligen väl motiverat. Dessa tjänster böra icke placeras lägre än

i lönegrad A 27. Det kan emellertid ifrågasättas, om det är lämpligt att benämna

tjänsten länsassessor. För att för allmänheten utmärka, vilken befattningshavare

inom landskontoret, som närmast är ansvarig för uppbördsväsendet,

anser länsstyrelsen lämpligare att tilldela den nye föredraganden

titeln uppbördsintendent.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lån anser likaledes, att den nye föredraganden

borde benämnas uppbördsintendent.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar, att föredraganden av praktiska

skäl borde benämnas uppbördsintendent. Då ifrågavarande tjänst i flertalet

fall säkerligen komme att bliva sluttjänst, ansåge länsstyrelsen, att densamma

borde placeras någon eller några grader högre än som föreslagits.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför:

Enligt länsstyrelsens uppfattning komma de arbetsuppgifter, som skola

åvila föredraganden i uppbörds- och folkbokföringsärendena, att bliva avsevärt

mera betungande än de åligganden, som den andre länsassessorn skall

hava att fullgöra. Härtill kommer, att nyssnämnda föredragande jämväl skall

vara chef för de föreslagna uppbörds- och folkbokföringsavdelningarna och

— visserligen närmast under landskamreraren -—- i denna egenskap har att

utöva tillsyn över och bära ansvar för sagda avdelningar. Med hänsyn härtill

och då ifrågavarande tjänst i många fall kan förväntas bliva en sluttjänst

synes det vara mindre lämpligt, att vederbörande länsstyrelse har att

besluta om vilken av assessorerna som skall vara föredragande i uppbördsoch

folkbokföringsärendena. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta, om icke

den nya föredragandetjänsten borde placeras i lönegraden A 28. För att utmärka,

vilken befattningshavare å landskontoret, som närmast är ansvarig

för uppbördsväsendet, synes den nye föredraganden böra tilldelas tjänstetiteln

uppbördsintendent.

Länsstyrelsen i Fl allands län yttrar:

Mot beredningens förslag om inrättande vid länsstyrelsen av en ny föredragandetjänst

för handläggning av uppbörds- och folkbokföringsärenden

har länsstyrelsen intet att erinra. Däremot anser länsstyrelsen den för denna

befattningshavare föreslagna lönegradsplaceringen i A 27 vara väl låg. I

nämnda lönegrad är för närvarande länsassessor placerad. Det måste förutsättas

-—- ett förhållande som beredningen även framhållit —- att föredraganden

enligt den nya organisationen blir ålagd arbetsuppgifter av betydligt

mera omfattande och kvalificerad art än de, som länsassessorn i egenskap

av föredragande i uppbördsärenden och mantalsskrivningsmål nu utför. Billighet

och rättvisa torde då kräva, att lönegradsplaceringen bör stå i förhållande

till ansvar och arbetsuppgifter. De av beredningen åberopade sparsamhetsskälen

äro icke bärande. Lägre lönegrad än A 29 eller motsvarande den

lönegradsplacering taxeringsintendent innehar, anser länsstyrelsen icke böra

komma ifråga. Även beträffande beredningens förslag till tjänstetitel är läns
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

85

styrelsen av avvikande mening. Vid tillskapandet av en ny tjänstetitel bör i

görligaste mån tillses, att densamma motsvarar de arbetsuppgifter, som äro

förenade med tjänsten ifråga. Då den nye föredraganden närmast är ansvarig

för uppbördsväsendet, föreslår länsstyrelsen därför tjänstetiteln uppbördsintendent

för denne befattningshavare.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

Då det i Stockholms stad utan uppbördsförfarande vid källan visat sig

nödvändigt att som chefstjänstemän på detta område hava såväl mantalsintendent

som uppbördsintendent, vardera placerade i 30 lönegraden, med

mantals- och uppbördskommissarier i 27 lönegraden som medhjälpare, har

länsstyrelsen svårt att föreställa sig alt man i riket i övrigt med uppbörd

vid källan skall kunna reda sig ined enbart länsassessor i 27 lönegraden som

chefstjänsteman för såväl uppbörd som folkbokföring utan medhjälpare med

högre kvalifikationer. Det må vara hänt, att det ute i länen räcker med en

chefstjänsteman för båda dessa avdelningar, men han bör benämnas uppbördsintendent

och i likhet med taxeringsintendent placeras i 29 lönegraden.

Det kommer icke att ställas mindre krav på uppbördsintendenten än på taxeringsintendenten.

Man kommer därmed också i huvudsak ifrån nu förhandenvarande

oformlighet med länsassessor som överordnad taxeringsintendent

vid vikariat för landskamrerare. Det föreligger icke samma sakskäl för

förbud för uppbördsintendent att mottaga uppdrag som taxeringsordförande

såsom fallet är i fråga om landskamrerare och taxeringsintendent. Länsstyrelsen

skulle helst se, att sådant förbud icke stadgades. Men frågan kanske

bör övervägas med hänsyn till taxeringsintendenterna.

Föreningen Sveriges lånsassessorer, lånsnotarier och länsbokhållare understryker,

att på innehavarna av de nya föredragandetjänsterna komme att vila

synnerligen omfattande arbetsuppgifter, som krävde organisationsförmåga

och administrativ skicklighet. I många län måste säkerligen en del av arbetet

stadigvarande delegeras till annan jurist å landskontoret. Med hänsyn

främst till den stora betydelsen och svårighetsgraden av de ärenden, vars föredragning

avsåges skola åvila de nya befattningshavarna, funne föreningen

den föreslagna placeringen i lönegrad A 27 icke tillfredsställande. Särskilt

viktigt vore att föredraganden gåves en i lönehänseende tillräckligt auktoritativ

ställning gentemot de lokala skattemyndigheterna och utmätningsmännen.

Befattningen måste därför obetingat vara uppförd å ordinarie stat. Beaktas

borde även att med hänsyn till befordringsutsikterna inom landsstaten

efter inrättande av de nya tjänsterna en stor del av juristerna å landskontoren

icke syntes kunna räkna med befordran till taxeringsintendent- eller

landskamreraretjänst. Det borde med hänsyn härtill och på grund av med

de föreslagna tjänsterna förenade arbetsuppgifter med fog kunna göras gällande,

att en lönegradsplacering för föredraganden å uppbördsavdelningen i

A 29 motsvarande taxeringsintendent eller landsfogde vore motiverad. Beträffande

föredragandebefattningens benämning ansåge föreningen att starka

skäl talade emot den föreslagna tjänstetiteln assessor. Befattningshavaren

erhölle å uppbördsavdelningen en ställning närmast jämförbar med taxeringsintendents

å taxeringsavdelningen. Föreningen förordade för sin del, att

den nye föredraganden i uppbördsärenden å landskontoren benämndes uppbördsintendent.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Vidkommande behovet av ytterligare föredragandetjänster

å landskontoren framhåller länsstgrclsen i Malmöhus län, att det såvitt

länsstyrelsen kunde bedöma syntes otänkbart, att en person skulle kunna

medhinna samtliga de göromål, som enligt organisationen skulle åvila föredraganden

i folkbokförings- och uppbördsärenden. Med full förståelse för

den våda, som kunde ligga i en alltför stark utökning av tjänstemannakåren,

ansåge länsstyrelsen dock ofrånkomligt att å folkbokförings- och uppbördsavdelningarna

såsom biträde åt föredragande länsassessorn inrättades ytterligare

en juristtjänst, vilken nied hänsyn till häradsskrivarnas lönegradsplacering

näppeligen borde placeras lägre än i 25 lönegraden. Därest denna lönegradsplacering

ansåges erfordra särskild titel för innehavaren, skulle länsstyrelsen

vilja föreslå t. ex. uppbördsassistent.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att i varje län borde såsom kvalificerade

medhjälpare åt uppbördsintendenten, till avlastning av dennes eljest

alltför betungande arbetsbörda och för vikariat för uppbördsintendent under

dennes ledighet och då denne vikarierade som landskamrerare, anställas

uppbördsinspektörer i 24 resp. 21 lönegraden till antal i de olika länen lika

med antalet taxeringsinspektörer och med samma kompetensfordringar som

dessa.

Länsstyrelsen i Värmlands län, som anser, att behovet av särskilt kvalificerad

arbetskraft å uppbörds- och folkbokföringsavdelningarna icke vore

helt tillgodosett genom inrättande av en ny länsassessorsbefattning, anför:

Det synes länsstyrelsen uppenbart att — i varje fall vad de större länen

beträffar — vederbörande föredragande icke har möjlighet att, jämte det

omedelbara chefskapet över nyssnämnda båda avdelningar sami tillsynen

över och ledningen av de lokala skattemyndigheternas i länet verksamhet,

medhinna handläggningen av alla de skiftande ärenden och i många fall

säkerligen ömtåliga och känsliga avgöranden, som ankomma på honom. Enbart

övervakningen av den ovan påtalade, för systemets fulla effektivitet så

utomordentligt viktiga kontrollen att tabellberäknade skattebelopp inflyta

i rätt tid och med rätt belopp samt att de lokala myndigheterna vederbörligen

utreda och åstadkomma rättelse av härutinnan påtalade fall, torde

månatligen kräva sin dryga tid. De sakkunniga, vilka synbarligen haft fullt

klart för sig svårigheten, för att icke säga omöjligheten, för föredraganden

att ensam räcka till för alla dessa krävande uppgifter, hava rekommenderat

utvägen att på annan föredragande överflytta vissa uppbördsärenden. Med

hänsyn till ej mindre de i praktiken ytterst begränsade möjligheterna att

härigenom vinna någon verklig avlastning i vederbörandes arbetsbörda än

även önskvärdheten av att, liksom för länsstyrelsens övriga arbetsdetaljer,

alla hithörande ärenden äro samlade på ett håll, anser länsstyrelsen det nödvändigt

att uppbördschefen i de större länen får som närmaste medhjälpare

en väl kvalificerad tjänsteman. Länsstyrelsen nödgas fördenskull hemställa

om att i sagda län nyinrättas jämväl en länsbokhållartjänst (ev. benämnd

uppbördsinspektör, därest föredraganden skulle betitlas uppbördsintendent),

förslagsvis i lönegrad A 21 (Eo 21), med placering å uppbördsavdelningen;

och vill länsstyrelsen i detta sammanhang erinra örn att chefen för taxeringsavdelningen,

taxeringsintendenten, i de större länen till sitt förfogande

har två taxeringsinspektörer med länsbokhållares eller taxeringsrevisors

kompetens.

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 382-

Jämväl länsstyrelserna i Kristianstads och Västernorrlands län ifrågasätta,

huruvida icke behov av ytterligare kvalificerad arbetskraft kunde anses

erforderlig.

Länsstyrelsen i Västmanlands län understryker hållbarheten av de skäl,

som anförts av beredningen för avvisandet av tanken att såsom följd av den

nya föredragandetjänstens inrättande indragning av någon av nuvarade juristtjänster

å landskontoren skulle vara möjlig.

Statskontoret anför:

Vid inrättande av de föreslagna befattningarna såsom länsassessor uppkommer

frågan om några av de nuvarande juristtjänsterna å landskontoren

kunna indragas. Statskontoret anser, att denna fråga bör bedömas för varje

särskilt län med hänsyn till där rådande förhållanden.

I fråga örn handläggningen av ärenden, som angå besvär

över jämkningsbeslut, anför länsstyrelsen i Jönköpings län:

De sakkunniga hava föreslagit, att ärenden, som angå jämkning av preliminär

skatt, skola — i likhet med vad som gäller beträffande ärenden rörande

omsättningsskatt — föredragas inför landskamreraren och avgöras av

honom, därest icke landshövdingen påkallar föredragning. Dessa jämkningsärenden

kunna icke betraktas såsom egentliga skatteärenden utan äro snarare

av social natur. I sådana fall då jämkning av preliminär skatt påkallats

på grund av s. k. ömmande omständigheter eller ändrade familjeförhållanden

o. d. kan även landskamreraren komma att i egenskap av ordförande

i prövningsnämnden få taga ställning till samma fråga, som föranlett den

skattskyldiges framställning om jämkning, vilket skulle vara mindre lämpligt.

Genom en sådan anordning, som föreslagits av de sakkunniga, skulle

också landskamrerarens arbete avsevärt ökas. Detta skulle hava till följd,

att landskamreraren tidvis nödgades delegera handläggningen av en del

andra ärenden till annan föredragande. Länsstyrelsen anser därför, att ifrågavarande

ärenden höra föredragas inför landshövdingen och avgöras av

honom.

Jag biträder uppbördsberedningens förslag, att vid varje landskontor skall Departementinrättas

en ny föredragandetjänst för folkbokförings- och uppbördsärenden dufén.

med placering i 27 lönegraden och att innehavaren av denna tjänst skall benämnas

länsassessor. Behovet av en dylik tjänst i de stora och medelstora

länen synes kunna bedömas med sådan grad av säkerhet, att denna redan

från början bör göras till ordinarie. Då i de mindre länen (med undantag

för Gotlands län) — Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands,

Västmanlands och Jämtlands län — någon tvekan kan föreligga rörande

det framtida behovet av den ifrågavarande tjänsten, bör denna där

tills vidare vara extra ordinarie. En ordinarie länsassessorstjänst bör däremot

— med hänsyn till de nuvarande och de föreslagna arbetsuppgifternas

omfattning — inrättas även å landskontoret i Gotlands län, där för närvarande

länsassessorstjänst icke finnes. Länsstyrelsens i Gotlands län framställning

örn placering av taxeringsintendenten i högre lönegrad torde få

upptagas i annat sammanhang.

I några yttranden hava framförts yrkanden örn inrättande av ytterligare

juristtjänster å folkbokförings- och uppbördsavdelningama. Då emellertid

i flertalet län det behov av dylik kvalificerad personal, sorn kan visa sig

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

vara erforderligt, torde vara av endast tillfällig natur, synes detta kunna

avhjälpas genom ändrad personaldisposition. I de större länen kan däremot

förstärkning av ifrågavarande personal behövas under längre tid av året. I

dylikt fall bör Kungl. Majit äga medgiva, att länsstyrelsen anställer ytterligare

en icke-ordinarie länsbokhållare.

Med hänsyn till det omfattande organisationsarbete av förberedande natur,

som kommer att åvila de nya länsassessorema, torde dessa böra tillsättas

redan från och med början av april månad år 1946. På grund härav torde

riksdagen böra fastställa tillägg till den för innevarande budgetår gällande

personalförteckningen.

Ärenden, som angå preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär

skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av löneavdrag

eller anstånd med inbetalning av skatt, synas lämpligen böra handläggas i

samma ordning som ärenden rörande taxering enligt förordningen om allmän

omsättningsskatt m. fl. ärenden, d. v. s. de böra, där ej landshövdingen

pakallar föredragning, föredragas inför landskamreraren och avgöras av

honom.

D. övriga spörsmål.

Uppbördsberedningen framhåller, att för uppbördsavdelningama viss utökning

av länsstyrelsernas uppsättning av skriv- och räknemaskiner bleve erforderlig.

Vidare krävdes nyanskaffning av skåp eller andra anordningar för

förvaring av uppbördskorten. Dessa avsåges skola under större delen av året

vara tillgängliga å postkontorens skatteavdelningar i residensstäderna. Även

länsstyrelsernas uppbördsavdelningar måste emellertid äga tillgång till korten.

Häradsskrivamas jämkningsbeslut medförde nämligen, att för uppbördsåret

upprättade uppbördskort i viss utsträckning måste utbytas mot nya eller

förses med anteckning t. ex. därom, att annan kolumn i vederbörlig skattetabell

skulle användas än tidigare angivits. Vidare borde uppbördsavdelningarna

tid efter annan granska uppbördskorten för att utöva tillsyn över att

arbetsgivarna i behörig ordning verkställde löneavdrag. Det syntes föga rationellt

att för dessa ändamål exempelvis en gång i månaden transportera

uppbördskorten från postkontoret till länsstyrelsen för att efter några dagar

återföra dem till postkontoret. Mera praktiskt syntes vara, att det arbete, som

av personalen å uppbördsavdelningama skulle utföras med anlitande av uppbördskorten,

utfördes å postkontoren, där i så fall visst lokalutrymme måste

ställas till länsstyrelsernas förfogande. Ordnades arbetet på detta sätt, vilket

beredningen för sin del ville förorda, bleve icke några särskilda förvaringsanordningar

erforderliga å länsstyrelserna för löpande uppbördsårets uppbördskort

utan endast för uppbördskorten för föregående uppbördsår, vilka

kort vore behövliga för visst arbete å länsstyrelsen även under påföljande

år, samt för arkivering av uppbördskorten för tidigare år.

Beredningen angiver olika tänkbara förvaringsanordningar men framhåller,

att denna fråga borde närmare övervägas, varefter central upphandling

borde komma till stånd.

Vidare uttalar beredningen, att viss nyanskaffning av möbler torde bliva

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

89

oundviklig. Därjämte måste behov uppkomma av utökade lokaler för uppbördsavdelningama.

Det måste konstateras, att lokalfrågan bleve mycket

svår att lösa, icke minst av det skälet, att folkbokförings- och uppbördsavdelningarna

på grund av sina nära sammanhängande arbetsuppgifter måste

vara förlagda i anslutning till varandra. Sannolikt måste i de flesta län behovet

tillgodoses genom nybyggnad. Innan några nybyggnader kommit till

stånd, torde man nödgas söka lösa frågan provisoriskt genom förhyrda lokaler,

men även denna utväg komme sannolikt att erbjuda svårigheter på grund

av rådande läge å hyresmarknaden. Att för ändamålet uppföra kontorsbaracker

kunde knappast rekommenderas med hänsyn till eldfaran.

(Betänkandet s. 455, 456.)

Uppbördsberedningens uttalanden i förevarande avseende lämnas utan erinran

i de avgivna gttrandena.

Anskaffande av erforderliga skriv- och räknemaskiner, möbler, förvarings- Departementskåp

och andra lämpliga förvaringsanordningar för uppbördskorten torde chelen

böra ske centralt.

Uppbördsberedningen har förutsatt, att uppbördskorten större delen av

året skulle förvaras å postkontoren i residensstäderna. Enär länsstyrelsen för

olika ändamål behöver äga tillgång till uppbördskorten, torde emellertid dessa

böra förvaras å länsstyrelsen med undantag för den tid, varunder de måste

vara tillgängliga å posten för anteckning örn influtna belopp och upprättande

av restlängden Då enligt den förut berörda propositionen med förslag till

uppbördsförordning, m. m. uppbörd skall äga rum endast varannan månad

(i stället för varje månad enligt beredningens förslag), synas uppbördskorten

utan olägenhet kunna förvaras å länsstyrelsen i regel under större delen av

året. I följd härav krävas å länsstyrelserna förvaringsanordningar för uppbördskorten

i större omfattning än beredningen beräknat. Enhetliga förvaringsanordningar

böra tydligen komma till användning å länsstyrelserna och

postkontoren.

Såsom beredningen framhållit torde det bliva förenat med vissa svårigheter

att anskaffa erforderliga lokaler för de utvidgade uppbördsavdelningama.

I några län är visserligen nybyggnad eller tillbyggnad till befintlig fastighet

planerad eller under arbete för att tillgodose länsstyrelsens behov av större

lokalutrymme. Härvid torde hava beaktats lokalbehovet för de nya uppbördsavdelningarna.

Intill dess de nya lokalerna i dessa län bliva disponibla

måste, liksom i övriga län, lokaler förhyras eller, där detta icke kan ske på

grund av rådande läge på hyresmarknaden, lokaler tillsvidare ordnas genom

provisoriska åtgärder. Frågan örn anvisande av härför erforderliga anslagsmedel

torde komma att upptagas av chefen för kommunikationsdepartementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Departements
chefen.

VII. Riksräkenskapsverket.

I en till socialdepartementet ingiven promemoria framhåller riksräkenskapsverket,

under åberopande av sitt yttrande över uppbördsberedningeris

förslag till omläggning av uppbördsförfarandet, att ett genomförande av

nämnda förslag bomme att för ämbetsverket medföra delvis nya, väsentliga

och icke lättlösta uppgifter. Det vöre nödvändigt, att riksräkenskapsverket

bereddes möjlighet att effektivt övervaka skatteuppbördens förlopp. Detta

förutsatte bland annat upprättandet av en till de nya förhållandena anpassad

uppbördsstatistik såsom underlag för ämbetsverkets kontrollerande verksamhet.

Då större delen av den preliminära skatten icke skulle grunda sig på

debitering, nödgades ämbetsverket förlägga sin kontrollverksamhet även ute

i fältet, varav följde att inventerings- och inspektionsverksamheten måste

utvidgas. En mera omfattande övervakning nödvändiggjordes även därav, att

statsverket skulle till kommunerna utbetala vad som beslutats till utdebitering

samt i stället uppbära inflytande kommunalutskylder. Även i andra avseenden

komme ämbetsverkets uppgifter att utökas, därest beredningens förslag

genomfördes. En förutsättning för att ämbetsverket skulle kunna genomföra

sin centrala arbetsuppgift på uppbördsväsendets område vore, att

dess organisation förstärktes och att denna förstärkning vore genomförd i

god tid före det nya uppbördsförfarandets ikraftträdande.

En omläggning av uppbördsförfarandet på sätt förordats i propositionen

med förslag till uppbördsförordning, m. m. synes komma att medföra, att de

arbetsuppgifter, som riksräkenskapsverket har att fullgöra i fråga om uppbörden

av skatt, utökas i olika avseenden. Frågan örn den förstärkning av

ämbetsverkets arbetskrafter, som må kunna föranledas härav, torde få upptagas

i annat sammanhang.

VIII. Postverket.

Uppbördsberedningen erinrar om att postverket i det föreslagna uppbördsförfarandet

skulle tagas i anspråk i större omfattning än för närvarande. Då

det icke torde ankomma på uppbördsberedningen att angiva några riktlinjer

för huru postverkets arbete i fråga om uppbörden organisatoriskt skulle ordnas,

enär detta finge anses vara en inre postal angelägenhet, hade beredningen

begränsat sig lill att i samråd med generalpoststyrelsen beräkna kostnaderna

för postverkets medverkan i uppbördsarbetet.

Ifrågavarande kostnader hava beräknats för tryckning av erforderligt antal

blanketter till uppbördskort jämte debetsedlar med kopior till 350 000 kronor

samt för postbefordran av de färdigställda debetsedlarna till de skattskyldiga

efter samma kostnad som för närvarande eller 4 öre för debetsedel.

Kostnaderna för det arbete, som är förenat med mottagande av skatteanvisningarna

vid postanstalterna, och övrigt på postverket ankommande arbete,

dock ej utskrift av restlängden hava av postverket uppskattats till

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

91

för vid postanstalterna direkt mottagna skatteanvis
-

ningar.......................................... 24,5 öre för anvisning

för skatteanvisningar, inlämnade genom större arbetsgivare

...................................... 7 » » >

Vidare hava kostnaderna beräknats för utskrift av restlängd till 5 öre för

varje i restlängden upptagen person och för utbetalning av medel på grund

av skatterestitution till 15 öre för varje utbetald post.

Beredningen framhåller, att skåp för förvaring av uppbördskorten å postkontoren

torde få anskaffas. Vad i detta avseende anförts för länsstyrelsernas

del ägde även här tillämpning. Vidare finge postkontorens i residensstäderna

maskinella utrustning utökas och förbättras samt deras lokalutrymmen

utvidgas.

(Betänkandet s. 456, 457.)

Här ifrågavarande kostnader beröras av generalpoststyrelsen, som anför:

I betänkandet ha kostnaderna för postverkets och bankernas medverkan

beräknats till 24,5 öre per direkt mottagen anvisning och 7 öre per anvisning,

som insändes av större arbetsgivare till bankinrättning eller skatteavdelning

vid postkontor i residensstad. Kostnadsuppgifterna grunda sig i

denna del på beräkningar, som utförts inom generalpoststyrelsen. Då uppbördsberedningen

begärt dessa beräkningar mycket sent och ej varit i tillfälle

avvakta inhämtandet av nytt primärmaterial, måste givetvis beräkningarna

bli i viss mån approximativa, vilket f. ö. är naturligt, då de delvis

avsågo arbetsuppgifter, vilka f. n. ej fullgöras av postverket. De kostnadsuppgifter,

som lämnades, avsågo postverkets rena nettokostnader.

De förnyade beräkningar, som nu utförts, ha visat en mindre kostnadsstegring.

Denna har förorsakats bl. a. av att, sedan de föregående beräkningarna

utfördes, nytt avtal träffats örn handhavande av postgöromålen på

förenade post- och järnvägsstationer, att det provisoriska lönetillägget åt vissa

befattningshavare i statens tjänst med flera något höjts (SFS 490/45) samt

att generalpoststyrelsen beviljat ett mot sagda tillägg svarande provisoriskt

ersättningstillägg åt avtalsanställda poststationsföreståndare. På grund av

denna stegring av personalutgifterna torde det för redovisning av vid postanstalterna

mottagna skatteanvisningar angivna beloppet, 24,5 öre, icke täcka

postverkets självkostnader. Postverkets ersättning härför synes därför böra

beräknas efter ett å-pris av 25 öre, vilket medför en kostnadsökning av

160 000 kronor. I detta sammanhang vill generalpoststyrelsen framhålla, att,

då postverkets kostnader för skatteuppbörden till övervägande del, 70 å

80 %>, äro personalkostnader, de ökningar av verkets personalkostnader,

som föranledas av lönereglerande åtgärder, måste medföra en höjning av

postverkets ersättning för dess medverkan vid skatteuppbörden.

Genom den förenämnda propositionen med förslag till uppbördsförordning,

m. m. hava i det av uppbördsberedningen föreslagna uppbördsförfarandet

vidtagits åtskilliga förändringar, vilka jämväl återverka på postverkets

arbete vid uppbörden. Berörda förändringar bestå i huvudsak däri, att

antalet uppbördsterminer minskats från tolv till sex, att debetsedel, som

enligt beredningens förslag i regel skulle samtidigt upptaga preliminär skatt,

fastighetsskatt samt annan slutlig och kvarstående skatt än fastighetsskatt,

uppdelats på tre debetsedlar samt att arbetsgivare skall i särskild ordning

Departements
chefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Departements
chefen.

inleverera genom löneavdrag innehållna skattebelopp för arbetstagare, som

slutat sin anställning mellan uppbördsterminerna.

Generalpoststyrelsen har under hand upplyst, att till följd av det ändrade

antalet uppbördsterminer de av styrelsen tidigare angivna å-prisema borde

höjas till 25,5 öre för skatteanvisningar, direkt mottagna vid postanstalterna,

samt till 7,5 öre för skatteanvisningar, inlämnade genom större arbetsgivare.

Kostnaderna för redovisning och bokföring av skattebelopp, som inflöte

mellan uppbördsterminerna, borde med hänsyn till den skriftväxling

och individuella behandling i övrigt, som föranleddes av nämnda inbetalningssätt,

beräknas till ca 40 öre för inbetalning. För tryckning av blanketter

till uppbördskort jämte debetsedlar och kopior borde kostnaderna beräknas

till ca 380 000 kronor.

De kostnadsberäkningar, som verkställts inom socialdepartementet, grunda

sig på de av beredningen angivna kostnaderna, ändrade med hänsyn till

förut berörda av postverket lämnade uppgifter. Nämnda kostnadsberäkningar

redovisas i det följande.

IX. Kostnadsberäkningar.

Uppbördsberedningen framhåller, att beredningen vid sina kostnadsberäkningar

uteslutande tagit hänsyn till det av beredningens majoritet förordade

alternativ II. Hur kostnaderna komme att ställa sig vid ett genomförande

av ett uppbördssystem enligt alternativ I eller alternativ III kunde

icke angivas. Uppenbart vore dock, att organisationskostnaderna enligt alternativ

I och även enligt alternativ III i icke ringa grad komme att överstiga,

vad i det följande angåves.

Ledamoten Sivert uttalar, att vissa merkostnader skulle komma att uppstå

enligt alternativ I. Däremot vore det sannolikt, att alternativ II komme att

ställa större anspråk på organisationen än alternativ III.

(Betänkandet s. 458, 517—519.)

En organisation, utformad enligt beredningens alternativ I, torde ställa

sig dyrare än en organisation, som bygger på alternativ II eller III. Det synes

kunna antagas, att en organisation enligt alternativ III skulle medföra

kostnader, vilka i varje fall icke komme att understiga kostnaderna enligt

alternativ II.

A. Statsverket.

1. Häradsskrivare.

Uppbördsberedningen har beräknat kostnaderna för häradsskrivarorganisationen

till följande belopp:

Engångskostnader.

Övergångslön ...................................... kronor 24 000

Inlösen av skriv- och räknemaskiner jämte ombyggnad av

vissa räknemaskiner .............................. » 325 000

Nyanskaffning av skriv- och räknemaskiner .......... » 740 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

93

Inlösen av kontorsutensilier .......................... kronor 12 000

Nyanskaffning av kontorsutensilier.................... » 24 000

Nyanskaffning av förvaringsskåp för uppbördskort...... » 140000

Summa kronor 1 265 000.

Ådiga kostnader.

Avlöningar:

Ordinarie personal ................................ kronor 2 084 000

Fast anställd icke-ordinarie personal ................ » 2 643 000

Tillfällig personal ................................ » 232 000

Sjukvård m. m..................................... » 12 000

Reseersättningar:

Tjänstgöringstraktamenten ........................ » 110 000

Reseersättningar i övrigt .......................... » 155 000

Expenser .......................................... » 310 000

Lokalbidrag ........................................ s 255 000

Avskrivning å

kontorsmaskiner (7 °/o) ............................ * 75 000

förvaringsskåp (5 %) ............................ » 7 000

Lön för häradsskrivare å övergångsstat .............. » 98 000

Lön för häradsskrivare å indragningsstat .............. » 69 000

övergångsersättningar för mistade sportler ............ » 270 000

Summa kronor 6 320 000.

Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för häradsskrivarna har beredningen

utgått från näst högsta löneklassen i lönegrad A 24. För kanslibiträdena

har lönen beräknats efter lägsta löneklassen i lönegrad Eo 7 med

angivande inom parentes av lönen i näst högsta löneklassen i samma lönegrad.

För övrig biträdespersonal har beredningen utgått från lönen i lägsta

löneklassen i begynnelselönegraden Ex 2 med angivande inom parentes av

lönen i näst högsta löneklassen i lönegrad Eo 4, dock att ett biträde i varje

fögderi beräknats åtnjuta allenast arvode motsvarande lönen i lägsta löneklassen

i lönegrad Ex 2. Kostnadsberäkningarna hava verkställts med utgångspunkt

från lönen å D-ort. Av de föreslagna stationeringsorterna för häradsskrivarna

äro 28 belägna å denna dyrort samt 58 å lägre och 69 å högre

dyrort. I kostnaderna hava också inräknats utgifter för löner och vikariatsersättningar

till befattningshavare i lägre lönegrad vid förordnanden å häradsskrivartjänst

under semester och annan ledighet för häradsskrivarna

samt under tider, då häradsskrivarna på grund av arbetsanhopning måste

beredas lättnad i arbetet. Lönen har för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän

uträknats under förutsättning, att vederbörliga pensionsavdrag verkställts.

För den lönegradsplacerade personalen har rörligt tillägg beräknats

efter 15 procent och kristillägg efter 16 procent. Provisoriskt lönetillägg har

beräknats i överensstämmelse med i propositionen 1945:286 angivna rikt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

linjer. I de fall, då kallortstillägg skola utgå, hava dessa inräknats i kostnaderna.

Enligt nämnda beräkningsgrunder skulle de årliga lönekostnaderna för den

fast anställda personalen uppgå till:

Ordinäre

Icke-ordinarie

1

befattningshavare

Lön jämte kallortstillägg minskad med

pensionsavdrag..................

1 565 730

1 851096 (2 277 966)

Rörligt tillägg....................

250 722

208 413 (282 069)

Summa

181G 452

2059509 (2560035)

Kristillägg.....................

267 429

222 156 (300 948)

Provisoriskt lönetillägg............

—

213 900 (158100)

Totalsumma

2 088881

2 495 865 (3019083)

Av lönekostnaderna för den ordinarie personalen avse 367 524 kronor ersättning

åt vikarier å häradsskrivartjänst. Denna utgiftspost motsvaras av en

kostnadsbesparing å ca 306 000 kronor å länsstyrelsernas avlöningsanslag.

För den fast anställda biträdespersonalen tillkomma därjämte ersättningar

för övertidsarbete. De årliga kostnaderna härför hava beräknats till 147 250

kronor.

Vid beräkningarna av kostnaderna för tillfällig personal har beredningen

utgått ifrån att i varje fögderi sådan personal blir erforderlig i en omfattning

motsvarande ett biträde under sammanlagt ca sex månader för år. Månadslönen

har i medeltal uppskattats till 250 kronor.

För sjukvård m. m., reseersättningar, frånsett tjänstgöringstraktamenten,

och expenser hava endast synnerligen approximativa kostnadsbelopp kunnat

angivas. Kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten för vikarier å häradsskrivartjänst

hava beräknats med hänsynstagande till att av häradsskrivarnas

stationeringsorter 109 äro belägna å annan ort än i residensstad och att

till vikarie i allmänhet kommer att förordnas befattningshavare vid länsstyrelse.

Lokalbidragen hava, såvitt gäller möbelersättning, beräknats enligt för

landsfiskalerna gällande föreskrifter; hyresersättningen har uppskattats till i

medeltal 1 500 kronor för år för varje häradsskrivarkontor.

Med hänsyn til! det antal år, under vilka skriv- och räknemaskinerna böra

kunna utnyttjas, har den årliga avskrivningen på anskaffningskostnaderna

för desamma beräknats till i medeltal 7 procent. Å anskaffningskostnaderna

för förvaringsskåpen har beräknats en årlig avskrivning av 5 procent.

Lönekostnaderna för å övergångsstat eller indragningsstat överförda häradsskrivare

hava beräknats under antagande, att ett tiotal häradsskrivare

skola överföras å övergångsstat och ungefär lika många å indragningsstat.

Dessa antaganden bygga emellertid icke på någon sorn helst prövning av de

nuvarande häradsskrivamas lämplighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

95

Vid beräkningen av övergångsersättningarna för mistade sportler har beredningen

utgått ifrån, att ett 90-tal häradsskrivare skola under första övergångsåret

uppbära sådan ersättning med, för var och en, i medeltal 3 000

kronor.

Uppbördsberedningen uttalar, att kostnaderna för den nuvarande häradsskrivarorganisationen

kunde anses motsvara häradsskrivarnas bruttoinkomster

i tjänsten. Dessa uppskattas av beredningen — efter avdrag för de besparingar,

400 000 kronor, som kunna beräknas uppkomma genom det nya

folkbokföringssystemet och som räknats detta system till godo — till ca

3 125 000 kronor.

De årliga kostnaderna för den av beredningen föreslagna organisationen

hava beräknats till 6 320 000 kronor. Beredningen framhåller, att utgifterna

för löner till häradsskrivare å övergångs- eller indragningsstat, vilka utgifter

skulle utgå under allenast ett begränsat antal år, samt sportelersättningama

till ordinarie häradsskrivare, vilka ersättningar helt skulle försvinna

efter tio år, icke borde belasta den av beredningen föreslagna organisationen,

enär dessa ersättningar närmast vore en kostnad för avveckling av det nuvarande

avlöningssystemet för häradsskrivama. De årliga kostnaderna för

organisationen kunde därför angivas till, i avrundat tal, 5 880 000 kronor.

Den föreslagna häradsskrivarorganisationen skulle enligt dessa beräkningar

draga omkring 2 755 000 kronor högre kostnader än den nuvarande.

Beredningen framhåller vidare, att beträffande finansieringen av utgifterna

för häradsskrivarorganisationen förslaget innebure en genomgripande förändring.

Häradsskrivarnas bruttoinkomster, beräknade lill 3 525 000 kronor,

motsvarades av utgifter (i avrundat tal)

för staten

i form av löner .................................... kronor 1 150 000

» » » ersättning för debitering av värnskatt........ » 50 000

för upprättande av arbetsgivarförteckningar .......... » 75 000

för upprättande av pensionsavgiftsförteckningar........ » 110 000

för upprättande av röstlängder ...................... » 80 000

för upprättande av stommar till taxeringslängder och för

komplettering av desamma ........................ » 505 000

sammanlagt kronor 1 970 000

för landsting och tingshusbyggnadsskyldige

för debitering av landstingsmedel och tingshusmedel . . kronor 360 000

för kommuner

för upprättande av röstlängder...................... » 200 000

för riddarhusdirektionen, hushållningssällskap och vissa

försäkringsanstalter

för debitering av diverse medel .................... » 110 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Departementschefen.

för enskilda

i form av debetsedelslösen ........................ kronor 630 000

» » » expeditionslösen m. m................... » 255 000

eller tillhopa kronor 3 525 000.

Statsverkets nuvarande kostnader för häradsskrivarorganisationen uppskattas

av beredningen till ca 1 970 000 kronor. Då de blivande kostnaderna

beräknats till 5 880 000 kronor, skulle härigenom uppkomma en merkostnad

av 3 910 000 kronor.

De inkomster häradsskrivama uppburit från menigheter och enskilda,

komma enligt beredningens förslag icke samtliga att överföras till statsverket.

Debetsedelslösen skall icke vidare förekomma, icke heller ersättning för

debitering av landslingsmedel och tingshusmedel. Ävenledes bortfalla provisionerna

för debitering av riddarhusmedel, hushållningssällskapsavgifter och

vissa försäkringsavgifter, då dessa icke längre skola uppbäras genom det allmännas

försorg.

Bland häradsskrivamas bruttoinkomster ingår vidare ersättning av kommuner

för upprättande av röstlängder. I den mån ersättning härför även i

fortsättningen skall utgå, bör enligt beredningens mening inkomsten härav

räknas häradsskrivarorganisationen till godo. Visserligen kommer en del av

arbetet med upprättandet av dessa längder att utföras å länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar.

Kostnaderna härför hava dock täckts genom att folkbokföringen

tillgodoräknats den besparing, som uppkommer genom minskningen

i arbetsbördan på häradsskrivarkontoren. De inkomster statsverket

framdeles kan påräkna, bliva alltså allenast ersättning av kommuner för

röstlängder, ca 200 000 kronor, och ersättning av enskilda i form av expeditionslösen

m. m., ca 250 000 kronor.

Med beaktande av nämnda inkomster angiver beredningen statsverkets årliga

merkostnader för häradsskrivarorganisationen till 3 460 000 kronor.

(Betänkandet s. 458—463.)

De av mig förordade ändringarna i uppbördsberedningens förslag beträffande

häradsskrivarorganisationen föranleda även ändring i de av beredningen

verkställda kostnadsberäkningarna. Jag har därför låtit verkställa

erforderliga justeringar av dessa beräkningar. I enlighet härmed kunna kostnaderna

för häradsskrivarorganisationen beräknas uppgå till följande belopp:
-

Engångskostnader.

Övergångslön ...................................... kronor 18 000

Inlösen av skriv- och räknemaskiner jämte ombyggnad

av vissa räknemaskiner............................ » 350 000

Nyanskaffning av skriv- och räknemaskiner............ » 585 000

Inlösen och nyanskaffning av kontorsutensilier ........ » 66 000

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382. 97

Inlösen och nyanskaffning av möbler ................ kronor 500 000

Nyanskaffning av förvaringsskåp för uppbördskort .... » 100 000

Flyttningskostnader ................................ » 60 000

Instruktionskurser .................................. » 40 000

Summa kronor 1 719 000

Årliga kostnader.

Avlöningar:

Ordinarie personal .............................. kronoi 1 924 000

Fast anställd ic.ke-ordinarie personal ................ » 2 742 000

Tillfällig personal ................................ » 234 000

Sjukvård m. m................*..................... » 12 000

Reseersättningar:

Tjänstgöringstraktamenten ........................ » 80 000

Reseersättningar i övrigt .......................... » 156 000

Expenser .......................................... » 400 000

Avskrivning å

kontorsmaskiner (7 ''Vo) ............................ » 60 000

möbler och förvaringsskåp (5 %>) .................. » 30 000

Lön för befattningshavare å övergångsstat eller indragningsstat

samt pensioner åt*förtidspensionerade häradsskrivare

........................................ » 250 000

Övergångsersättningar för mis tade sportler ............ » 195 000

Lokalhyror ........................................ * 480 000

Kurskostnader ...................................... » 20 000

Summa kronor 6 583 000.

Övergångslön har beräknats skola utgå med omkring 300 kronor till envar

av ca 60 häradsskrivare.

Kostnaderna för inlösen från häradsskrivarna av skriv- och räknemaskiner

samt för ombyggnad av vissa räknemaskiner hava av uppbördsberedningen

upptagits till 325 000 kronor. Med hänsyn till av häradsskrivarna verkställda

nyinköp torde dock kostnaderna böra beräknas något högre.

De additionsmaskiner, som behöva nyanskaffas, kunna vara av enklare beskaffenhet

än beredningen beräknat. Antalet erforderliga maskiner utöver

dem, som kunna inlösas, kan angivas till ca 100 skrivmaskiner med bred

vagn, ca 300 additionsmaskiner och ca 100 multiplikationsmaskiner.

Kostnaderna för inlösen av kontorsutensilier hava av uppbördsberedningen

angivits till 12 000 kronor, motsvarande ca 100 kronor för fögderi. Av från

häradsskrivarna inhämtade uppgifter synes emellertid framgå, att de angivna

kostnaderna äro för låga. Approximativt torde ifrågavarande kostnader böra

för varje fögderi upptagas till ca 200 kronor. Kostnaderna för nyanskaffning

av kontorsutensilier torde likaledes kunna beräknas lill ca 200 kronor för ett

vart av de nuvarande bäradsskrivarkontoren. För vart och ett av de nya kontoren

torde kostnaderna böra upptagas till ca 500 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 382.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Kostnaderna för inlösen och nyanskaffning av möbler äro beräknade med

ledning av från byggnadsstyrelsen införskaffade uppgifter.

Då förvaringsskåpen för uppbördskort kunna göras något mindre än vad

beredningen beräknat, bliva kostnaderna något lägre än de av beredningen

antagna.

Till engångskostnader böra jämväl hänföras flyttningskostnader, som uppkomma

i samband med den nya organisationens ikraftträdande, samt kostnader

för de förut berörda instruktionskurserna. Ifrågavarande kostnader torde

kunna uppskattas till ca 60 000, respektive ca 40 000 kronor.

Lönekostnaderna hava uppskattats i enlighet med de av beredningen angivna

normerna med följande ändringar. Häradsskrivarnas löner hava beräknats

för ett sextiotal häradsskrivare enligt högsta löneklassen i lönegrad

A 24, för ett tjugutal enligt lägsta löneklassen i samma lönegrad och för

återstoden, under antagande att dessa under några år skola åtnjuta vikariatslön,

enligt 23 löneklassen. Inom parentes hava samtidigt'' lönekostnaderna

angivits för den förstnämnda gruppen enligt högsta löneklassen och för de

övriga enligt näst högsta löneklassen i lönegrad A 24. För de skrivbiträden,

som enligt beredningens förslag endast skulle åtnjuta arvode, hava lönekostnaderna

beräknats efter dels lägsta löneklassen i lönegrad Ex 2, dels ock

näst högsta löneklassen i lönegrad Ex 4. Slutligen bär hänsyn tagits till att

icke-ordinarie landskontorister skola i Edigar# angiven utsträckning tjänstgöra

å häradskrivarkontor utöver de landskontorister, vilka förordnas att

under semester och annan ledighet uppehålla häradsskrivartjänst. I enlighet

härmed uppgå de årliga lönekostnaderna för den fast anställda personalen

till: * I

Ordinarie ! Icke-ordinarie

Lön jämte kallortstillägg minskad med

pensionsavdrag.......................

Rörligt tillägg..........................

Summa

Kristillägg ............................

Provisoriskt lönetillägg ................

Totalsumma

befattningshavare

1 458 000 (1 572 000)

1 763 000 (2 240 0^0)

226 000 (245 000)

266 000 (347 000)

1 <>S4 000(1817 000)

2 029000 (2 587 000)

240 000 (262 000)

284 000 (370 000)

— —

282 000 (235 000)

1924 000 (2 079 000)

2 595 000 (3 192 000)

I lönekostnaderna för den ordinarie personalen ingå ca 315 000 kronor,

avseende beräknad lön och vikariatsersättning åt ordinarie landskontorister

vid förordnande å häradsskrivartjänst. I lönekostnaderna för den icke-ordinarie

personalen ingå ca 100 000 kronor, avseende lön åt icke-ordinarie

landskontorister vid tjänstgöring å häradsskrivarkontor. Frånsett vikariatsersättningama

uppgå nämnda lönekostnader till sammanlagt omkring 355 000

kronor, vilken utgiftspost motsvaras av en kostnadsbesparing å samma belopp

å länsstyrelsernas avlöningsanslag.

Av uppbördsberedningen beräknade kostnader för övertidsarbete, tillfällig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

99

personal, sjukvård m. m. och reseersättningar, frånsett tjänstgöringstraktamenten,

torde böra godtagas nied de ändringar som betingas av ökningen i

antalet fögderier. Kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten åt vikarier å

häradsskrivartjänst synas däremot kunna sänkas med hänsyn därtill, att då

i de större fögderierna häradsskrivama föreslås skola erhålla kvalificerad

biträdeshjälp under hela året behovet av vikarier från landskontoret kan

förväntas nedgå. Expenskostnaderna böra höjas på grund av att häradsskrivarna

föreslås skola erhålla större tjänstelokaler än beredningen förordat.

Av beredningen beräknade utgifter för lokalbidrag bortfalla, enär statsverket

föreslås skola svara för anskaffande av tjänstelokaler och möbler. I stället

hava upptagits kostnader för lokalhyror, beräknade till 2 400 ä 3 500 kronor

för fögderi, samt för avskrivning med 5 % å anskaffningskostnaderna

för möbler.

Kostnaderna för lön åt häradsskrivare, överförda å övergångs- eller indragningsstat

eller förtidspensionerade, hava beräknats under antagande att förutom

de tidigare omnämnda tillförordnade häradsskrivare, vilka föreslås

skola överföras å indragningsstat, ca trettio ordinarie häradsskrivare härvidlag

skola komma i fråga. Övergångsersättningar för mistade sportler hava

beräknats med i medeltal 3 000 kronor för envar av 65 häradsskrivare.

Såsom årlig kostnad torde även böra upptagas ca 20 000 kronor, avseende

utgift för den föreslagna utbildningskursen för blivande häradsskrivare och

kronokamrerare.

Enligt förenämnda beräkningar skulle de årliga kostnaderna för häradsskrivarorganisationen

sålunda uppgå till ca 6 583 000 kronor. Såsom beredningen

föreslagit böra dock härifrån avräknas utgifterna för löner till häradsskrivare

å indragnings- och övergångsstat samt sportelersättningarna; ytterligare

böra avräknas förut nämnda pensioner till vissa häradsskrivare. De

årliga kostnaderna för organisationen kunna därför angivas till ca 6 138 000

kronor. Då enligt uppbördsberedningens beräkningar statsverkets nuvarande

kostnader för häradsskrivarorganisationen uppgå till 1 970 000 kronor, kan

kostnadsökningen för statsverket angivas till ca 4 168 000 kronor. Härifrån

skola dock avgå vissa inkomster för statsverket, av beredningen beräknade

till 450 000 kronor, varför statsverkets årliga merkostnader för häradsskrivarorganisationen

böra beräknas till ca 3 718 000 kronor.

2. Landsfiskaler.

Uppbördsberedningen anför, att beredningen försiktigtvis icke ansett sig

böra för närvarande räkna med några kostnadsbesparingar inom landsfiskalsorganisationen

och i anslutning härtill icke heller med någon nedgång i

statsverkets andel av indrivnings- eller restavgifter.

(Betänkandet s. 463.)

Vad beredningen anfört föranleder icke erinran från min sida.

Ecjartemente
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 382-

3. Länsstyrelser.

De kostnadsökningar, som föranledas av den förstärkta organisationen för

uppbördsarbetet inom länsstyrelserna beräknas av uppbördsberedningen till

följande belopp:

I

Engångskostnader.

Möbler .............................................. kronor 50 000

Förvaringsskåp för uppbördskort ...................... » 385 000

Skriv-och räknemaskiner.........,..................... » 70 000

Summa kronor 505 000.

Årliga kostnader.

Avlöningar .......................................... kronor 415 000

Sjukvård m. m....................................... » 4 000

Reseersättningar ...................................... » 4 000

Expenser ............................................ » 150 000

Lokalhyror .......................................... » 120 000

Avskrivning å

möbler och förvaringsskåp (5 %>) .................... » 22 000

skriv- och räknemaskiner (7 %>) ...................... » 5 000

Summa kronor 720 000.

Vid beräkning av möbelkostnaderna har beredningen utgått ifrån att nyanskaffning

av möbler endast skall behöva ifrågakomma för tillgodoseende

av den nyanställda personalens behov.

Kostnaderna för förvaringsskåp för uppbördskort hava beräknats under

förutsättning, att uppbördskorten för löpande uppbördsår skola förvaras å

postkontoren i residensstäderna, varför för dessa kort några förvaringsskåp

icke ansetts erforderliga å länsstyrelserna. Däremot krävas enligt beredningens

mening sådana skåp för uppbördskorten för senast förflutna uppbördsår,

vilka kort skola finnas tillgängliga å länsstyrelserna, ävensom för arkivering

av äldre uppbördskort under fem år. För sistnämnda ändamål kunna

förvaringsskåp av enklare beskaffenhet anskaffas.

Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för den av beredningen föreslagna

personalutökningen vid länsstyrelserna har beredningen i fråga om

länsassessorerna utgått från dels lägsta och dels näst högsta löneklassen inom

lönegrad A 27. För icke-ordinarie landskontorist och icke-ordinarie kontorseller

skrivbiträde har lönekostnaden beräknats med avseende å dels lägsta

löneklassen inom lönegrad Ex 4, respektive lönegrad Ex 2, dels ock näst

högsta löneklassen inom lönegrad Eo 15, respektive Eo 4. Kostnadsberäkningarna

hava verkställts med utgångspunkt från lönen å F-ort. Nio av

länsstyrelserna äro belägna å denna dyrort samt fem å högre och tio å lägre

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

101

dyrort. Lön har för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän uträknats under

förutsättning, att vederbörliga pensionsavdrag verkställts. Rörligt tillägg

och kristillägg samt provisoriskt lönetillägg har beräknats på samma sätt

som för befattningshavare å häradsskrivarkontoren. För tjänstemännen i

Västerbottens och Norrbottens län har dem tillkommande kallortstillägg inräknats

i kostnaderna.

I enlighet med vad nyss anförts hava de årliga avlöningskostnaderna folden

fast anställda personalen beräknats till:

Ordinarie

Icke-ordinarie

befattnin

gshavare

Lön jämte kallortstillägg minskad med

pensionsavdrag......................

218 556 (242 316)

342 300 (618 252)

Rörligt tillägg ........................

35 424 (,38 böO)

51 112 (97 383)

Summa

253980 (281 lito)

393 412 (715(535)

Kristillägg ............................

37 785 (41 472)

54 528 (103 857)

Provisoriskt lönetillägg ................

(-)

59 160 (23400)

Totalsumma

2917(15 (322(568)

507100 (842 892)

De först angivna beloppen beteckna lön enligt lägsta löneklassen och de

inom parentes upptagna beloppen lön enligt näst högsta löneklassen inom

vederbörlig lönegrad.

Kostnaderna för avlöning av tillfällig personal hava uppskattats till i medeltal

2 000 kronor för län eller för samtliga län till 48 000 kronor.

De sammanlagda lönekostnaderna för år uppgå enligt angivna beräkningsgrunder

till, i avrundat tal, 846 000 kronor. Nämnda kostnader skola emellertid

minskas med dels 306 000 kronor, avseende löner åt landskontorister

vid förordnanden å häradsskrivartjänst, dels 125 000 kronor, motsvarande

nuvarande kostnader för avlöning av tillfällig personal å länsstyrelserna

vid uppbördsarbetet m. m. De av beredningens förslag föranledda lönekostnaderna

kunna därför beräknas till 415 000 kronor.

De av beredningen angivna kostnaderna för sjukvård m. m., reseersättningar

och expenser äro endast approximativa.

Lokalkostnaderna hava uppskattats med utgångspunkt från ett uppskattat

lokalutrymme om ca 4 000 kvadratmeter och efter ett beräknat hyrespris

för kvadratmeter om 30 kronor.

Avskrivningarna å möbler och förvaringsskåp samt å skriv- och räknemaskiner

hava verkställts enligt samma grunder som tillämpats vid beräkningen

av kostnaderna för häradsskrivarorganisationen.

Beredningen framhåller, att statsverket för närvarande genom länsstyrelserna

uppbure vissa inkomster i form av indragna provisionsandelar, såvitt

gällde landstingsmedel, tingshusmedel, riddarhusmedel, avgifter till hushållningssällskap

och vissa försäkringsavgifter. Inkomsterna härav hade för år

1943 uppskattats till omkring 750 000 kronor, därav för landstings- och tings
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Departements
chefen.

husmedel ca (520 000 kronor. Dessa inkomster komme att upphöra efter det

nya uppbördssystemets genomförande.

De av uppbördsreformen föranledda merkostnaderna för statsverket, såvitt

gäller länsstyrelserna, beräknas av beredningen till 1 470 000 kronor.

(Betänkandet s. 463—466.)

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att i de av beredningen angivna kostnadsökningarna

för statsverket icke syntes ingå utgifter för ofrånkomlig

lokalanskaffning. Engångskostnaden härför finge antagas icke understiga

7 å 8 miljoner kronor.

De av uppbördsberedningen verkställda kostnadsberäkningarna böra ändras

i följande avseenden.

Förvaringsskåp för uppbördskort erfordras i enlighet med vad som tidigare

framhållits för dels det löpande årets uppbördskort å kvarstående och

preliminär skatt dels uppbördskorten å preliminär skatt för nästföregående

år. Därutöver krävas skåp för arkivering av äldre uppbördskort under

fem år. Antalet uppbördskort, som måste förvaras å länsstyrelserna, blir

härigenom avsevärt större än vad beredningen räknat med. Å andra sidan

få uppbördskorten ett mindre format, varigenom förvaringsskåpen kunna

göras mindre och därigenom beräknas draga lägre kostnader. I det följande

angivna kostnader hava beräknats med ledning av inhämtade preliminära

prisuppgifter.

Lönekostnaderna hava omräknats med hänsyn till de av mig förordade

förändringarna i fråga om den av beredningen föreslagna personalförstärkningen.

I övrigt hava lönekostnaderna beräknats enligt de av beredningen

angivna normerna. Nämnda kostnader uppgå för den fast anställda personalen

till:

Lön jämte kallortstillägg minskad med

pensionsavdrag.......................

Ordinarie

Icke-ordinarie

befattningshavare

154 000 (172 000)

25000 (28 000)

179 000 (200 000)

27 000 (29 000)

206000 (229 000)

515 000 (935 000)

78 000 (147 000)

593 000 (10s2 000)

83 000 (157 000)

79 000 (23000)

755 000 (1262 000)

Rörligt tillägg..........................

Summa

Kristillägg.............................

Provisoriskt lönetillägg.................

Totalsumma

De först angivna beloppen beteckna lön enligt lägsta löneklassen och de

inom parentes upptagna beloppen lön enligt näst högsta löneklassen inom

vederbörlig lönegrad.

Härtill komma kostnader för avlöning åt tillfällig personal, 48 000 kronor.

Å andra sidan skola avgå dels 355 000 kronor, avseende löner åt landskon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

103

tordster vid tjänstgöring å häradsskrivarkontor, dels ock 125 000 kronor, avseende

nuvarande kostnader för avlöning åt tillfällig personal. Lönekostnaderna

kunna därför beräknas till ca 529 000 kronor.

Kostnaderna för sjukvård m. m., reseersättningar och lokalhyror torde

kunna upptagas med belopp, som föreslagits av beredningen. Kostnaderna

för expenser böra däremot höjas med ca 100 000 kronor. Utgifterna för karbonpapper

och för kuvert till debetsedlar ökas nämligen avsevärt på grund

av det ökade antalet debetsedlar. Vidare tillkomma kostnader för tryckning

av blanketter till debiteringslängd för slutlig och kvarstående skatt, därest

Kungl. Maj:t förordnar, att sådan längd skall upprättas.

I enlighet med det anförda böra kostnadsökningarna i fråga om länsstyrelserna

beräknas sålunda:

Engångskostnader.

Möbler ...................................

Förvaringsskåp för uppbördskort ...........

Skriv- och räknemaskiner .................

....... kronor 50 000

....... » 350 000

....... » 70 000

Summa kronor 470 000

Ådiga kostnader.

Avlöningar .......................................... kronor 529 000

Sjukvård m. ........................................ * 4 000

Reseersättningar ...................................... * 4 000

Expenser ............................................ * 250 000

Lokalhyror .......................................... * 120 000

Avskrivning å

möbler och förvaringsskåp (5 %>) .................... » 20 000

skriv- och räknemaskiner (7 %) .................... » 5 000

Summa kronor 932 000

Då vid det nya uppbördssystemets genomförande vissa uppbördsprovisioner,

beräknade till ca 750 000 kronor årligen, föreslås skola upphöra att

utgå, kunna de av uppbördsreformen föranledda merkostnaderna för statsverket,

såvitt gäller länsstyrelserna, uppskattas till ca 1 682 000 kronor.

4. Postverket.

Uppbördsberedningen anför:

För underlättande av beräkningarna kunna utgifterna till banker för deras

medverkan vid uppbörden antagas bliva ersatta genom postverket samt beräknas

uppgå till samma belopp som postverkets kostnader för motsvarande

arbete.

Under denna förutsättning kunna kostnaderna för postverkets och bankernas

medverkan i uppbördsarbetet uppskattas sålunda:

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Ihpariements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

tryckning av 7 000 000 blanketter till uppbördskort och

debetsedlar ...................................... kronor 350 000

postbefordran av 6 000 000 debetsedlar till de skattskvldiga

å 4 öre ....................................."..... » 240 000

redovisning av vid postanstalterna eller i banker direkt

mottagna skatteanvisningar, 32 000 000 å 24,5 öre .... » 7 840 000

redovisning av genom större arbetsgivare inlämnade skatteanvisningar,

13 000 000 ä 7 öre .................... » 910 000

upprättande av restlängd, 5 000 000 poster å 5 öre ...... » 250 000

utbetalning av medel på grund av skatterestitution, 500 000

postgiroutbetalningskort å 15 öre .................. » 75 000

Summa kronor 9 665 000.

Härav belöpa å magistratsstäder uppskattningsvis följande belopp:

tryckning av 2 500 000 blanketter till uppbördskort ____kronor 125 000

postbefordran av 2 000 000 debetsedlar ................ » 80 000

redovisning av vid postanstalter eller i banker direkt mottagna

skatteanvisningar, 8 000 000 å 24,5 öre.......... » 1 960 000

redovisning av genom större arbetsgivare inlämnade skatteanvisningar,

7 000 000 ä 7 öre .................... » 490 000

upprättande av restlängd, 2 000 000 poster ä 5 öre...... » 100 000

utbetalning av medel på grund av skatterestitution1 .... » 10 000

Summa kronor 2 765 000.

Av kostnaderna för magistratsstäderna torde ca 600 000 kronor böra beräknas

för Stockholms del.

Ovan angivet antal blanketter till uppbördskort och debetsedlar ävensom

antalet postbefordrade debetsedlar är beräknat jämväl med hänsyn till förekommande

jämkningsfall.

Postverkets nuvarande kostnader kunna--- — beräknas till ca 1 900 000

kronor. De för statsverket uppkommande merkostnaderna böra därför beräknas

till 5 000 000 kronor.

(Betänkandet s. 466, 467.)

Statens organisationsnämnd framhåller, att beredningen vid kostnadsberäkningarna

i fråga om postverket icke syntes hava tagit hänsyn till att, därest

uppbördsreformen genomfördes, statens intressekontors verksamhet beträffande

skatteuppbörd komme att upphöra. Då denna verksamhet vore intressekontorets

huvudsakliga uppgift, borde följaktligen intressekontorets

fortbestånd komma under övervägande. Den återstående delen av kontorets

verksamhet — avseende försäkringspremier, hyror o. dyl. — syntes, därest

den skulle bibehållas, böra bedrivas utan kostnader för statsverket. Vid ett

avvecklande av statens intressekontor borde den minskning av statens utgifter

med omkostnaderna för intressekontoret — för närvarande ca 400 000

kronor för år — som därvid ägde rum, tillgodoräknas uppbördsreformen.

Såsom tidigare framhållits böra postverkets kostnader för det arbete, som

är förenat med mottagande av skatteanvisningar vid postanstalterna, uppskattas

till något högre belopp än uppbördsberedningen beräknat. Vid kostnadsberäkningen

måste även hänsyn tagas till det förut berörda förhållandet,

att antalet uppbördskort och debetsedlar bliva flera enligt propositionen

1 Avser Stockholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

105

med förslag till uppbördsförordning, m. m. än enligt beredningens förslag.

Antalet redovisade skatteanvisningar, liksom antalet restförda poster och

antalet restituerade belopp komimer däremot att nedgå.

Under de nyss angivna förutsättningarna synas kostnaderna för postverkets

och vissa penninginrättningars medverkan vid uppbörden böra beräknas

på sätt framgår av efterföljande sammanställning. (Vid kostnadsberäkningen

har — på sätt beredningen förutsatt — antagits, att utgifterna

för postverkets och de berörda penninginrättningarnas medverkan vid uppbörden

utgå efter samma grunder.)

Tryckning av blanketter till uppbördskort och debetsedlar kronor 380 000

postbefordran av 10 000 000 debetsedlar till de skattskyldiga

å 4 öre...................................... » 400 000

redovisning av vid postanstalterna eller i penninginrättningar

direkt mottagna skatteanvisningar, 20 000 000 å

25,5 öre .......................................... » 5 100 000

redovisning av genom större arbetsgivare inlämnade skatteanvisningar,

10 000 000 å 7,5 öre .................. » 750 000

redovisning mellan uppbördsterminerna av till postverket

influtna skattebelopp, 600 000 å 40 öre .......... » 240 000

upprättande av restlängd, 2 000 000 poster å 5 öre...... » 100 000

utbetalning av medel på grund av skatterestitution,

400 000 postgiroutbetalningskort å 15 öre............ » 60 000

Summa kronor 7 030 000

Härav belöpa å magistratsstäder uppskattningsbevis följande belopp:

tryckning av blanketter till uppbördskort och debetsedlar kronor 125 000

postbefordran av 3 200 000 debetsedlar till de skattskyldiga

å 4 öre .......................................... » 1^0 000

redovisning av vid postanstalterna eller i penninginrättningar

direkt mottagna skatteanvisningar, 5 000 000 å

25,5 öre .......................................... » 1 275 000

redovisning av genom större arbetsgivare inlämnade skatteanvisningar,

5 000 000 å 7,5 öre .................. » 375 000

redovisning mellan uppbördsterminerna av till postverket

influtna skattebelopp, 200 000 å 40 öre .............. » 80 000

upprättande av restlängd, 700 000 poster å 5 öre ........ » 35 000

utbetalning av medel på grund av skatterestitution1...... » 10 000

Summa kronor 2 030 000

Av kostnaderna för magistratsstäderna torde ca 500 000 kronor beräknas

belöpa å Stockholms del.

De på .statsverket belöpande kostnaderna, 5 000 000 kronor, böra minskas

med dels de nuvarande kostnaderna, 1 900 000 kronor, dels ock nu utgående

bidrag till statens intressekontor ca 400 000 kronor. De för statsverket uppkommande

merkostnaderna torde därför böra beräknas till 2 700 000 kronor.

1 Avser Stockholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Majds proposition nr 382.

Departements
chefen.

5. Utgifter i övrigt.

Uppbördsberedningen uttalar att tryckning av erforderligt antal skattetabeller

årligen korinne att draga en kostnad av uppskattningsvis 100 000

kronor. Denna kostnad borde stanna å statsverket.

Upprättandet av skattetabellerna komme också att medföra vissa kostnader.

Dessa vore dock närmast av engångsnatur. Nya tabeller behövde nämligen

i regel utarbetas allenast då en statlig skatteprocent bestämdes, som

tidigare icke tillämpats. Beredningen hade härvidlag icke kunnat angiva något

kostnadsbelopp.

Enligt beredningens förslag skulle de kommunala samfälligheterna äga

av statsverket uppbära till utdebitering beslutade medel utan hänsyn till

vad som kunde från de skattskyldiga inflyta av vad sålunda utdebiterats.

Den förlust, som måste uppstå genom att debiterad skatt till en del komme

att avskrivas på grund av bland annat bristande tillgångar hos vissa skattskyldiga

eller bristande kännedom örn skattskyldigs vistelseort, överflyttades

härigenom från de kommunala samfälligheterna till statsverket. Beredningen

uppskattade den nuvarande skatteförlusten för de kommunala samfälligheterna

för år till omkring 26 000 000 kronor. Statsverkets kostnader i anledning

av beredningens förslag rörande sättet för redovisning av kommunalutskylder

skulle sålunda uppgå till samma belopp. Skatteförlusten borde

dock nedgå avsevärt dels med hänsyn till det förbättrade uppbördsresultat,

som det nya uppbördssystemet kunde väntas medföra, och dels på grund

därav, att kommunerna, då de ej längre behövde räkna med skatteförluster

på grund av restantier, i allmänhet kunde sänka utdebiteringen med tidigare

för täckande av dessa förluster beräknade belopp. Därest man därvidlag

utginge från att den skatteförlust, som uppkomme genom avkortningar och

avskrivningar, nedginge till hälften av den nuvarande förlusten, skulle kostnaderna

synnerligen approximativt kunna angivas till 13 000 000 kronor.

(Betänkandet s. 467—469.)

Vad uppbördsberedningen anfört angående kostnaderna för skattetabeller

giver icke anledning till erinran från min sida.

De utgifter, statsverket kommer att åsamkas därigenom, att de kommunala

samfälligheterna föreslagits skola äga av statsverket uppbära belopp, som

beslutats till utdebitering, utan avdrag för beräknade restantier, torde bliva

något större enligt propositionen med förslag till uppbördsförordning, m. m.

än enligt beredningens förslag. Enligt nämnda proposition skall nämligen

lokal skattemyndighet äga att i vissa ömmande fall förordna, att löneavdrag

icke skall ske eller skall verkställas med mindre belopp än som skulle ske

enligt eljest gällande bestämmelser. Det torde kunna antagas, att skattebelopp,

varför löneavdrag icke verkställes, i åtskilliga fall så småningom kommer

att avskrivas.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

107

6. Sammanfattning.

Statsverkets sammanlagda merutgifter i anledning av uppbördsreformen

sammanfattas av uppbördsberedningen sålunda:

för häradsskrivarorganisationen .................... kronor 3 460 000

» landsfiskalsorganisationen ...................... »

» länsstyrelserna ................................ * 1 ^70 000

» postverket .................................... * 5 000 000

» skattetabeller .................................. * 100 000

eller sammanlagt kronor 10 030 000.

Till nämnda belopp komma utgifter, motsvarande skillnaden mellan vad

statsverket skall utbetala till de kommunala samfälligheterna och vad som

inflyter av de kommunala utskyldema.

Beredningen framhåller, att å andra sidan avsevärt ökade inkomster för

statsverket syntes vara att förvänta genom det förbättrade uppbördsresultat,

som reformen borde föra med sig. Beredningen beräknade skatteförlusten beträffande

statsskatterna för år till omkring 25 000 000 kronor. Därest man

räknade med samma förbättrade uppbördsresultat som i fråga om kommunalutskyldema,

skulle detta medföra en ökad inkomst för statsverket av ca

12 500 000 kronor eller ungefär samma belopp, vartill kostnaderna för statsverket

skulle uppgå i anledning av det föreslagna sättet för redovisning till

kommunerna. Ett ytterligare förbättrat uppbördsresultat skulle för statsverket

medföra ökad inkomst av statsskatter och minskad utgift för kommunaluppbörden.

Ett försämrat uppbördsresultat komme däremot att för statsverket

medföra minskade skatteintäkter och ökade utgifter i form av förlust

å mellanhavandet med kommunerna.

(Betänkandet s. 469, 470.)

Riksråkenskapsverket anför:

Beredningen har — med ledning i fråga örn kronoutskylder av den inom

riksråkenskapsverket förda uppbördsstatistiken — kommit till det resultatet,

att skatteförlusten på grund av avkortningar och avskrivningar under de

senaste åren kunde beräknas uppgå till omkring 3 procent, motsvarande för

kommunal- och kronoutskylder ett sammanlagt belopp av i runt tal 50 miljoner

kronor årligen. Riksråkenskapsverket vill för sin del framhålla, att

denna procentuella förlust, såvitt av tillgängligt material kan bedömas, är

förhållandevis låg. Som jämförelse må erinras örn att den sammanlagda skatteförlusten

beträffande såväl 1930 års som 1933 års krono- och kommunalutskylder

uppgick till 4,4 procent. Det förhållandevis goda uppbördsresultatet

under de senare åren torde till väsentlig del förklaras av god sysselsättning

och en även av andra orsaker föranledd relativt god penningtillgång.

Statens organisationsnämnd framhåller, att vid ett genomförande av uppbördsreformen

skatteförmedlingskassor icke längre syntes vara erlorderliga,

varför statens bidrag till erkända sådana kassor — för budgetåret 1944/45

300 000 kronor — kunde upphöra att utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Departements- Statsverkets sammanlagda merutgifter i anledning av uppbördsreformen

<*4™- torde kunna angivas till följande belopp:

för häradsskrivarorganisationen ...................... kronor 3 718 000

» landsfiskalsorganisationen ........................ » _

» länsstyrelserna .................................. » 1 682 000

» Postverket ...................................... , 2 700 000

» skattetabeller .................................... » 100 000

eller sammanlagt kronor 8 200 000

varifrån avgår

besparing av nu utgående bidrag till erkända skatteförmed
lingskassor

...................................... kronor 300 000

varför merkostnaderna uppgå till kronor 7 900 000

Härtill komma utgifter, motsvarande skillnaden mellan vad statsverket

skall utbetala till de kommunala samfälligheterna och vad som inflyter av

de kommunala utskylderna.

Den av uppbördsberedningen beräknade ökningen av skatteintäkterna

torde få något reduceras till följd av att avskrivning av skatt kan -— av skäl

som tidigare omförmälts — antagas komma att ske i större utsträckning än

beredningen räknat med.

B. Städer och andra kommunala samfälligheter.

Uppbördsberedningen uttalar, att de i anledning av uppbördsreformen

ökade utgifterna för de större magistratsstäderna utom Stockholm

måhända torde approximativt kunna uppskattas till omkring 2 000 000

kronor. Härtill komme antingen ökade utgifter i form av ersättning till kronokassör^

stadsfogdar och exekutionsbiträden för minskade sportelinkomster

eller, där sportlerna vöre indragna till stadens kassa, motsvarande

inkomstminskning. Vad kronouppbördskontoren beträffade uppskattades

minskningen i sportelinkomsterna till omkring 500 000 kronor. För stadsfogdarnas

och exekutionsbiträdenas del hade beredningen, då någon kostnadsbesparing

till följd av den successivt inträdande nedgången i personalbehovet

a stadsfogdekontoren icke beräknats, ej heller räknat med någon

kostnadsökning på grund av minskningen av beloppet av indrivningsavgifter.

Under en övergångstid kunde slutligen uppkomma kostnader för städerna

i form av ersättning till sådan tidigare anställd personal, som icke kunde

beredas sysselsättning i den nya organisationen.

I fråga örn de mindre magistratsstäderna beräknar beredningen,

att kostnadsbesparingar måste uppstå, då kronouppbördskontorens

arbete och arbetet med debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder

omhändertagas av statliga organ. De årliga bruttokostnadema härför

uppgå för närvarande lill ca 500 000 kronor. Beredningen anser sig be
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

träffande restindrivningen icke böra räkna nied vare sig utgiftsökningar eller

besparingar.

För Stockholms del har beredningen approximativt uppskattat de

uppkommande merkostnaderna till omkring 600 000 kronor, vartill kommer

minskad inkomst genom upphörande av debetsedelslösen, i avrundat tal

180 000 kronor.

För fögderistäderna och landskommunerna beräknas kostnadsbesparingar

uppstå, motsvarande de nuvarande utgifterna för debitering

och uppbörd av kommunalutskylder. Berörda utgifter uppskattas av

beredningen till 1 500 000 kronor.

För landstingens del föranleder det nya uppbördsförfarandet allenast

minskade utgifter, enär nu utgående provision för debitering och uppbörd

av landstingsmedel, för närvarande uppgående till ca 1 200 000 kronor,

föreslås skola bortfalla.

Vad nyss sagts har motsvarande tillämpning för tingshusbyggnad sskyldiges

del. Uppkommande besparingar angivas i detta fall till ca

80 000 kronor.

(Betänkandet s. 470—472.)

Kronokctmreraren i Uppsala samt magistraten och drätselkammaren i

Norrköping uttala farhågor för att merkostnaderna för de större magistratsstäderna

skulle visa sig bliva högre än vad uppbördsberedningen

angivit.

I fråga örn de av beredningen angivna merkostnaderna för Stockholm

åberopar stadskollegiet i staden ett av stadens drätselnämnd avgivet yttrande,

vari anföres:

De beräkningar över kostnaderna för reformen, som framläggas, vila---

på relativt lös grund. För Stockholms del angives en merkostnad av 600 000

kronor för år. Såvitt drätselnämnden kunnat inhämta, bygger denna icke på

någon annan grund än en uppskattning med ledning av de kalkyler, som företagits

för övriga magistratsstäder och som redan de äro svävande. Det har icke

varit drätselnämnden möjligt att, innan planerna för reformen närmare utformats,

verkställa en mera ingående bedömning av kostnadsfrågorna. Drätselnämnden

hyser emellertid bestämda farhågor, att kostnadsökningen i

själva verket kommer att bli väsentligt större. Förhållandena i Stockholm äro

säkerligen icke jämförliga med övriga magistratsstäders. Befolkningens rörlighet

är avsevärt större och ombytena av arbetsgivare torde även vara tätare

än på andra håll. Fördyrande kommer också den ojämna arbetsbelastningen

vid uppbördsverket att inverka. Beredningen synes knappast ha tagit tillbörlig

hänsyn till dessa förhållanden. Särskilt framträdande kommer kostnadsökningen

givetvis att vara under övergångsåren, innan det nya systemet

blivit inarbetat. Först så småningom kommer också den besparing att göra

sig gällande, som ligger däri, att indrivningsarbetet kan beräknas minska i

omfattning. 1 ! sfi®''-

Då kostnaderna för postverkets och vissa penninginrättningars medverkan Depariemmkvid

uppbörden bliva lägre enligt den förenämnda propositionen med förslag ,Mmtill

uppbördsförordning, m. m. än enligt uppbördsberedningens förslag, kun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Departements
chefen.

de ifrågasättas, huruvida icke häremot svarande ändring i de av beredningen

beräknade kostnadsökningarna beträffande Stockholm och övriga större magistratsstäder

borde vidtagas. Då de av beredningen verkställda beräkningarna

få anses vara synnerligen approximativa, torde emellertid någon ändring

häri icke böra ske.

C. Allmänheten.

Vppbördsberedningen anför:

Kostnader, som för allmänheten kunna uppkomma i anledning av det nya

uppbördsförfarandet, hänföra sig huvudsakligen till kostnader för arbetsgivare

i samband med verkställande av löneavdrag för arbetstagare och inbetalande

av arbetstagarnas skatt. För mindre arbetsgivare torde väl något

ökat besvär härigenom uppkomma men mera sällan några egentliga kostnader.

Sådana äro emellertid att befara för de större arbetsgivarna. Det torde

vara ogörligt att i detta hänseende verkställa några kostnadsberäkningar. I

samband härmed bör dock framhållas, att samtidigt sådana kostnader komma

att upphöra, som för närvarande förorsakas genom införsel för gäldande

av skatt, varom beslut nu meddelas i stor utsträckning. Sådana beslut förorsaka

många större arbetsgivare åtskilligt arbete. Jämväl då arbetstagare

anslutit sig till erkänd skatteförmedlingskassa, åsamkas arbetsgivaren ett icke

ringa merarbete.

(Betänkandet s. 472.)

Vad beredningen anfört föranleder icke erinran från min sida.

D. Sammanfattning av kostnaderna för det allmänna.

Uppbördsberedningen sammanfattar kostnadsökningarna för det allmänna

på följande sätt:

för statsverket........... Kr. 10 030 000

avgår

debetsedelslösen inom

fögderierna........ Kr. 630 000

till statsverket indragna

provisionsandelar å

landstings- och tingshusmedel.

......... » 620 000 » 1 250 000

» större magistratsstäder

> Stockholm ..........

Kr. 8 780 000

» 2 000 000

» 600 000

Kr. 11380 000

avgår besparingar i

mindre magistratsstäder Kr. 500 000

landskommuner och fög
-

deristäder ............. » 1 500 000 » 2 000 000

eller sammanlagt Kr. 9 380 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

lil

Kostnaderna för statsverket hava härvid minskats med, bland annat, sammanlagda

beloppet av den debetsedelslösen, som häradsskrivarna för närvarande

uppbära och som vid ett bibehållande av denna ersättning skulle hava

indragits till statsverket. Det förhållandet, att debetsedelslösen icke vidare

skall utgå, torde enligt beredningens mening icke böra inverka på kostnaderna

för det allmänna. Bortfallandet av denna ersättning vöre endast skenbar,

då motsvarande belopp i stället kunde uttagas i form av skatt. Av samma anledning

hade icke heller kostnaderna för de större magistratsstädema och för

Stockholm höjts med beloppet av den debetsedelslösen, som i dessa städer

icke längre ko mine att utgå.

Hänsyn har av beredningen icke tagits till bortfallandet av debiteringsoch

uppbördsprovisioner å landstings- och tingshusmedel, enär för statsverket

och de större magistratsstädema i detta hänseende uppkommande inkomstminskning

uppvägdes av motsvarande inkomstökning för landsting och

tingshusbyggnadsskyldige.

Vid beräknandet av kostnaderna för de större magistratsstädema har beredningen

bortsett från inträdande inkomstminskning genom upphörandet

av den ersättning för debitering och uppbörd av riddarhusmedel, hushållningssällskapsavgifter

och försäkringsavgifter m. fl. medel, som för närvarande

inflyter till dessa städer. Sådan ersättning utgår med allenast obetydligt

belopp. Icke heller hava medräknats de utgifter av övergångsnatur, som

i magistratsstädema kunna uppkomma i form av förtidspension till sådan i

städernas tjänst anställd personal, som i anledning av det nya uppbördssystemet

blir övertalig.

Beredningen framhåller, att gentemot kostnadsökningen för det allmänna

borde ställas de ökade skatteintäkter, som det nya uppbördssystemet borde

komma att medföra. Såsom tidigare framhållits kunde de nuvarande årliga

skatteförlusterna genom avkortning och avskrivning av restförda skatter för

de kommunala samfälligheterna och för staten beräknas uppgå till sammanlagt

över 50 000 000 kronor. Beredningen ansåge sig hava grundad anledningantaga,

att denna skatteförlust borde kunna nedbringas med ett belopp, som

avsevärt borde överstiga förutnämnda kostnadsökning för det allmänna.

(Betänkandet s. 473, 474.)

Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen

och svenska försäkringsbolags riksförbund anföra:

Beträffande den inkomstökning, som genom ett förbättrat uppbördsresultat

kan förväntas komma att tillföras det allmänna, har på sätt avbetänkandet

framgår 1936 års uppbördskommitté beräknat, att av sammanlagda

beloppet av krono- och kommunalutskylder för år 1930, omkring

651 milj. kr., 4,4 n/o eller i runt tal 28,6 milj. kr., icke kunnat indrivas. Å

1933 års utskylder beräknas förlustprocenten jämväl till 4,4 och förlusten

till 28,8 milj. kr. Det bör emellertid bemärkas, att det sammanlagda beloppet

krono- och kommunalutskylder under de senaste åren stegrats i utom

ordentligt hög grad. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter rörande skattetaxeringarna

år 1943 utgjorde det sammanlagda beloppet av den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten, den särskilda skatten å förmögenhet

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

ävensom värnskatten, som debiterats på grundval av dessa taxeringar, 1 089

milj. kr. Antalet skattekronor enligt samma taxeringar utgjorde 89 milj.,

vilket efter en utdebitering av i medeltal 11 kr. för skattekrona motsvarar

ett sammanlagt belopp för kommunalskatten av 979 milj. kr. Man nödgas

således för närvarande räkna med ett utskyldsbelopp å tillhopa mer än 2

miljarder kr. Vid oförändrad förlustprocent av 4,4 skulle förlusten således

uppgå till icke mindre än omkring 90 milj. kr. Härtill kommer, att höjningen

av skattesatserna i och för sig måste antagas föranleda stegring av

förlustprocenten. I en situation, då man som för närvarande är fallet nödgas

räkna med kraftiga konjunktursvängningar och perioder av inkomstminskning,

föreligger vidare en påtaglig risk för ökning av förlustprocenten.

Även om skatteförlusten genom det förbättrade uppbördsförfarandet

endast skulle kunna nedbringas till hälften av vad som för närvarande torde

vara fallet, kan inkomstökningen för det allmänna således antagas uppgå

till mycket betydande belopp.

Vid bedömandet av det allmännas kostnader för den av uppbördsförfarandets

omläggning föranledda organisationsförstärkningen bör vidare beaktas

det mycket stora antal debetsedlar, som uppförts på restlängd. Enligt

vad ovannämnda kommitté uppgiver utgjorde dessa under åren 1922—1935

för landsbygden och fögderistäderna i medeltal 23,49 % av samtliga utfärdade

debetsedlar och de restförda beloppen uppgingo till 12,73 °/o av summan

av de debiterade utskylderna. I magistratsstäderna utgjorde motsvarande

procenttal resp. 42,59 och 12,84. Då indrivning av utskylder genom utmätningsman

torde vara den dyraste av alla uppbördsformer, måste de ifrågavarande

organisationskostnaderna antagas till icke ringa del komma att

täckas av de kostnadsbesparingar, som uppstå genom minskning i antalet

indrivningsärenden.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att vid beräknandet av kostnaderna

för de ifrågasatta uppbörds- och folkbokföringsreformerna hänsyn syntes

böra tagas icke blott till de kostnader, som drabbade stat och kommun, utan

även till de utgifter, vilka de skattskyldiga, företag och enskilda, måste

ikläda sig för sin medverkan, samt till ökade fattigvårdskostnader. Allt som

allt finge den årliga kostnaden för ifrågavarande rent improduktiva uppgifter

antagas komma att uppgå till många 10-tals miljoner kronor. Härtill

komme kostnaden i form av engångsutgift för anskaffande av lokaler och

maskinutrustning. De stora förhoppningar på väsentligt ökade skatteintäkter

för det allmänna, som alltid tidigare motiverat förslagen om ändrat uppbördsförfarande,

syntes icke ens uppbördsberedningen själv våga hysa. Förvisso

skulle det visa sig, att utgifterna komme att betydligt överstiga ökningen

av skatteintäkterna.

Stadsfullmäktige i Borås uttala tvekan i fråga örn beredningens antagande,

att skatt ef örlusterna skulle kunna nedbringas med belopp, avsevärt

överstigande den kostnadsökning för det allmänna, som uppbördsreformen

skulle medföra. Nämnda antagande byggde enligt beredningens medgivande

pa approximativa beräkningar. Det borde i detta sammanhang ej

heller vara betydelselöst, att de stora och små arbetsgivarna komme att

drabbas av betydande arbetsuppgifter, som egentligen borde inräknas i kostnadskalkylen,

för att densamma skulle kunna anses vara i någon mån

saklig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

113

Kostnadsökningarna för statsverket hava — såsom framgår av vad tidigare

anförts — beräknats till 7 900 000 kronor. I följd härav bör den av beredningen

angivna kostnadsökningen för det allmänna nedsättas till 7 250 000

kronor.

Det torde finnas skäl att antaga, att de till följd av det föreslagna uppbördsförfarandet

ökade skatteintäkterna komma att betydligt överstiga förutnämnda

kostnadsökning.

X. Departementschefens hemställan.

Av de åtgärder, som måste vidtagas såsom förberedelse för den föreslagna

organisationens genomförande, föranleda endast anställandet av befattningshavare

vid länsstyrelserna samt anordnandet av instruktionskurser för de

nya häradsskrivarna och de befattningshavare, vilka efter organisationens

ikraftträdande kunna antagas komma att vikariera för häradsskrivare, utgifter,

vilka komma att belasta vederbörliga anslag i riksstaten för innevarande

budgetår. Av nämnda utgifter beröras endast de under femte huvudtiteln

upptagna utgiftstitlarna Länsstyrelserna: Avlöningar och Häradsskrivarna:

Omkostnader.

Vidkommande länsstyrelserna har Kungl. Maj:t den 18 maj och den 29

juni 1945 vidtagit vissa ändringar i den förut av riksdagen godkända personalförteckningen

för länsstyrelserna att tillämpas från och med den 1 juli 1945.

Förteckningen i dess nu gällande lydelse finnes intagen å s. 322 i statsliggaren

för innevarande budgetår.

Kungl. Maj:t har vidare den 18 maj 1945 fastställt följande av riksdagen 4 5 6 7

godkända avlöningsstat för länsstyrelserna, att tillämpas under tiden den 1

juli 1945—den 30 juni 1946:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis........ kronor 500 000

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat, för
slagsvis

..................................... * 4 000 000

3. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis » 210 000

4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t:

a. ''Ersättning till sakkunniga för biträde

vid utredningar m. m..... kronor 10 000

b. Ersättning till militärassistenter,

förslagsvis ................... » 70 000 » 80 000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal........ » 4 500 000

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän (re
presentationsbidrag

till landshövdingarna), förslagsvis

...................................... * 90 000

7. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 1 100 000

Departements
chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 382.

Summa kronor 10 480 000

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Därest riksdagen godkänner det föreliggande förslaget om förstärkning av

personalen vid länsstyrelserna från och med den 1 april 1946, böra i personalförteckningen

för länsstyrelserna upptagas ytterligare tjugufyra länsassessorer,

därav sjutton i lönegrad A 27 och sju i lönegrad Eo 27, med den

fördelning länen emellan, som tidigare förordats.

Av de särskilda anslagsposterna i avlöningsstaten för länsstyrelserna beröras

av förevarande omläggning av uppbördsorganisationen endast posterna

avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat, avlöningar till övrig ickeordinarie

personal samt rörligt tillägg.

Anslagsposten avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat kan beräknas

komma att belastas med, utöver det i avlöningsstaten upptagna beloppet

4 000 000 kronor, ytterligare ca 39 000 kronor, motsvarande nettolön

å F-ort för sjutton ordinarie länsassessorer i 27 löneklassen under en tid av

tre månader. Då anslagsposten är förslagsvis beräknad, synes emellertid

någon åtgärd med anledning härav icke vara påkallad.

Under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör såsom

kostnad upptagas nettolönen å F-ort för sju extra ordinarie länsassessorer i

26 löneklassen under tre månader. Ifrågavarande kostnad uppgår till ca

15 000 kronor. Vidare bör såsom kostnad under berörda anslagspost upptagas

visst belopp för avlöning av ett antal icke-ordinarie landskontorister. Under

antagande, att ett sextiotal sådana komma att anställas under andra kvartalet

1946 och att lön, beräknad efter F-ort, kommer att utgå till dem under

tre månader, kan nämnda belopp uppskattas till ca 35 000 kronor. Nu nämnda

kostnadsökningar torde icke kunna rymmas inom det belopp, varmed

förevarande anslagspost är upptagen för innevarande budgetår. Då det emellertid

redan nu kan antagas, att posten även av andra skäl torde komma

att visa sig otillräcklig, anser jag frågan örn ett överskridande av posten

först framdeles böra underställas riksdagens prövning.

Den förut angivna personalförstärkningen kommer att medföra en ytterligare

belastning av anslagsposten rörligt tillägg med ca 14 000 kronor. Någon

åtgärd med anledning härav synes icke påkallad, enär anslagsposten är

förslagsvis beräknad.

Kostnaderna för de förut nämnda instruktionskurserna synas, såsom tidigare

omnämnts, kunna beräknas till ca 40 000 kronov. Ifrågavarande kostnader

torde böra bestridas från anslaget Häradsskrivarna: Omkostnader. Då

detta anslag är ett förslagsanslag, torde icke heller åtgärd i anledning härav

vara erforderlig.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att I.

I. dels godkänna de framlagda grunderna för en omläggning

av uppbördsorganisationen, avsedda att träda i kraft

den 1 juli 1946, sedan riksdagen på framställning anvisat medel

för de av omorganisationen föranledda kostnaderna;

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

115

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den 1 juli

1946 i den utsträckning Kungl. Majit prövar erforderligt

överföra ordinarie häradsskrivare å indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet med rätt för sådan

häradsskrivare att så länge han kvarstår å nämnda stat

åtnjuta dels å allmänna indragningsstaten nu utgående lön

jämte ålderstillägg, tjänstgöringspenningar och tillfällig löneförbättring,

dels ock i förekommande fall dyrtids- och kristillägg

enligt därom gällande bestämmelser;

dels bemyndiga Kungl. Majit att från och med den 1 juli

1946 i den utsträckning Kungl. Majit prövar erforderligt överföra

ordinarie häradsskrivare å övergångsstat med

tjänstgöringsskyldighet samt med rätt för sådan

häradsskrivare att uppbära nu utgående lön jämte ålderstilllägg,

tjänstgöringspenningar, tillfällig löneförbättring, i förekommande

fall ortstillägg, ävensom dyrtidstillägg och kristillägg

enligt därom gällande bestämmelser;

dels medgiva, att de före år 1943 utnämnda ordinarie häradsskrivare,

vilka ej före tidpunkten för omorganisationens

ikraftträdande den 1 juli 1946 enligt nu gällande pensionsbestämmelser

för dessa häradsskrivare uppnått pensionsåldern

men före sistnämnda dag fyllt 65 år, må under förutsättning,

att de förklarat sig villiga att i samband med omorganisationens

genomförande avgå med ålderspension, från och med

den 1 juli 1946 pensioneras, såsom om de varit innehavare

av häradsskrivartjänst i lönegrad A 24;

dels medgiva, att ordinarie häradsskrivare, som är född

före den 1 juli 1886 men vid tidpunkten för omorganisationens

ikraftträdande den 1 juli 1940 icke uppnått 65 års ålder,

må enligt Kungl. Majits bestämmande från sistnämnda tidpunkt

kunna efter därom gjord ansökning beviljas pension,

såsom om han blivit innehavare av häradsskrivartjänst i lönegrad

A 24 och vid avgången uppnått nämnda ålder;

dels medgiva, att till ordinarie häradsskrivare, som kommer

att vid omorganisationens genomförande erhålla nyorganiserad

häradsskrivartjänst, må vid ingången av juli månad

år 1946 utbetalas ett belopp motsvarande vad han skulle

hava erhållit i förskott för samma månad, därest de tidigare

lönebestämmelserna skolat fortfarande gälla för honom;

dels medgiva, att ersättning i vissa fall må i enlighet med

vad i det föregående förordats, utan hinder av bestämmelserna

i 16 § tredje stycket allmänna resereglementet, utgå till häradsskrivare

och å häradsskrivarkontor anställd personal för

färd mellan befattningshavares bostad och gränsen för hans

tjänstgöringsområde;

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda de bestämmelser,

som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet av

den föreslagna organisationen;

II. godkänna följande tillägg till personalförteckningen för

länsstyrelserna att tillämpas från och med den 1 april 1946:

Personalförteckning.

L ä n

Tjänstemän

å ordinarie

stat

Extra

ordinarie

tjänstemän i

högre lönegrad

än 20

Lönegrad A 27

Lönegrad Eo 27

Länsassessor

Stockholms ................

1

Uppsala....................

1

Södermanlands..............

1

Östergötlands ..............

1

Jönköpings ................

1

Kronobergs ................

1

Kalmar ....................

1

Gotlands....................

1

Blekinge....................

1

Kristianstads................

1

Malmöhus..................

1

Hallands ..................

1

Göteborgs och Bohus........

1

Älvsborgs ..................

1

Skaraborgs..................

1

Värmlands..................

1

Örebro ....................

1

Västmanlands .............

1

Kopparbergs................

i

Gävleborgs..................

1

Västernorrlands ............

1

Jämtlands..................

1

Västerbottens ..............

1

Norrbottens ................

1

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Hammar.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj-.ts proposition nr 382.

117

Förslag

till

rikets indelning i fögderier.1

Stockholms län.

Fögderiernas folkmängd 291 134.

Norra Roslags fögderi. Areal 196 440 hektar. Folkmängd 28 235.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hallstavik.

Socknarna Forsmark, Valö, Hökhuvud, Börstil, Gräsö, Harg, Edebo, Bladåker,

Faringe, Almunge, Knutby, Edsbro, Ununge, Häverö, Singö och Väddö samt

städerna Östhammar och Öregrund.

Mellersta Roslags fögderi. Areal 149 421 hektar. Folkmängd 27 508.

Häradsskrivarens stationeringsort: Norrtälje.

Socknarna Björkö-Arholma, Vätö, Roslags-Bro, Söderby-Karl, Estuna, Lohärad,

Malsta, Husby-Lyhundra, Frötuna, Bådmansö, Blidö, Länna, Skederid, Rö, Rimbo,

Fasterna, Kårsta, Närtuna, Össeby-Garn, Riala och Roslags-Kulla samt

Norrtälje stad.

Svartsjö fögderi. Areal 92 785 hektar. Folkmängd 26 970.

Häradsskrivarens stationeringsort: Stockholm.

Socknarna Gottröra, Husby-Långhundra, Östuna, Lagga, Alsike, Knivsta, Vassunda,

Haga, S:t Olof och S:t Per, Norrsunda, Husby-Ärlinghundra, Odensala, Vidbo,

Skepptuna, Hammarby, Fresta, Ed, Järfälla, Lovö, Skå, Sånga, Hilleshög, Färentuna,

Munsö, Ekerö och Adelsö samt

Sigtuna stad.

Spånga fögderi. Areal 5 277 hektar. Folkmängd 29 203.

Häradsskrivarens stationeringsort: Sundbyberg.

Spånga socken, Hässelby villastads köping samt

Sundbybergs stad.

Åkers fögderi. Areal 56 088 hektar. Folkmängd 28 360.

Häradsskrivarens stationeringsort: Stockholm.

Socknarna Lunda, Frösunda, Orkesta, Markim, Skånela, Vallentuna, Vada, Angarn,

Österåker, östra Ryd och Täby samt

Lidingö stad.

Danderyds fögderi. Areal 7 592 hektar. Folkmängd 31 603.

Häradsskrivarens stationeringsort: Stockholm.

Köpingarna Danderyd, Stocksund och Sollentuna samt

Djursholms stad.

Solna fögderi. Areal 1 891 hektar. Folkmängd 31 743.

Häradsskrivarens stationeringsort: Solna.

Solna stad.

1 Uppgifterna hänföra sig beträffande folkmängden till förhållandena den 1 januari 1945

och beträffande kommunindelningen till förhållandena den 1 januari 1946.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Majlis proposition nr 382.

Värmdö fögderi. Areal 108 993. Folkmängd 26 323.

Häradsskrivarens stationeringsort: Stockholm.

Socknarna Ljusterö, Värmdö, Möja, Djurö, Ingarö, Gustavsberg, Boo, Västerhaninge,

Österhaninge, Tyresö, Dalarö, Nämdö, Ornö, Utö och Muskö samt

Vaxholms stad.

Svartlösa fögderi. Areal 18 874 hektar. Folkmängd 30 829.

Häradsskrivarens stationeringsort: Stockholm.

Socknarna Nacka och Huddinge samt Saltsjöbadens köping.

Öknebo fögderi. Areal 97 111 hektar. Folkmängd 29 485.

Häradsskrivarens stationeringsort: Stockholm.

Socknarna Botkyrka, Salem, Grödinge, Östertälje, Tveta, Turinge, Vårdinge, Överjärna,

Ytterjärna, Sorunda, Ösmo och Torö samt

Nynäshamns stad.

Uppsala län.

Fögderiernas folkmängd 99 155.

Trögds fögderi. Areal 150 075 hektar. Folkmängd 32 113.

Häradsskrivarens stationeringsort: Enköping.

Socknarna Bro och Låssa, Stockholms-Näs, Västra Ryd, Håbo-Tibble, Håtuna, Häggeby,

Skokloster, Övergran, Yttergran, Kalmar, Hacksta, Löt, Villberga, Husbysjutolft,

Litslena, Härkeberga, Boglösa, Lillkyrka, Vallby, Kungs-Husby, Veckholm,

Torsvi, Enköpings-Näs, Teda, Svinnegarn, Tillinge, Bred, Sparrsätra, Vårfrukyrka,

Långtora, Nysätra, Biskopskulla, Fröslunda, Giresta, Hjälsta, Kulla, Holm,

Fittja, Gryta, Balingsta, Västeråker, Dalby, Ramsta, Hagby, Skogs-Tibble, Åland

och Järlåsa samt

Enköpings stad.

Tiunda fögderi. Areal 196 107 hektar. Folkmängd 34 682.

Häradsskrivarens stationeringsort: Uppsala.

Socknarna Bondkyrka, Uppsala-Näs, Vänge, Läby, Börje, Jumkil, Åkerby, Bälinge,

Skuttunge, Gamla Uppsala, Vaksala, Danmark, Funbo, Rasbo, Rasbokil, Stavby,

Tuna, Ekeby, Skäfthammar, Alunda, Morkarla, Film, Österlövsta och Hållnäs.

Örbyhus fögderi. Areal 164 580 hektar. Folkmängd 32 360.

Häradsskrivarens stationeringsort: Tierp.

Socknarna Björklinge, Viksta, Tensta, Lena, Ärentuna, Dannemora, Tegelsmora,

Vendel, Tierp, Söderfors, Tolfta, Västland och Älvkarleby samt Tierps köping.

Södermanlands län.

Fögderiernas folkmängd 137 569.

Nyköpings fögderi. Areal 146 194 hektar. Folkmängd 27 129.

Häradsskrivarens stationeringsort: Nyköping.

Socknarna Tuna, Lunda, Bärbo, Bergshammar, Tunaberg, Nikolai, Svärta, Helgona,

Råby-Rönö, Runtuna, Lid, Ripsa, Ludgo, Spelvik, Bogsta, Sättersta, Tystberga,

Bälinge, Lästringe, Torsåker, Västerljung, Trosa-Vagnhärad, Mörkö och Hölö samt

Trosa stad.

Gripsholms fögderi. Areal 126 516 hektar. Folkmängd 28 216.

Häradsskrivarens stationeringsort: Strängnäs.

Socknarna Frustuna, Kattnäs, Björnlunda, Gryt, Gåsinge-Dillnäs, Taxinge, Kärnbo,

Ytterenhörna, Överenhörna, Toresund, Ytterselö, Överselö, Aspö, Helgarö, Fogdö,

Vansö, Härad, Strängnäs landskommun, Åker och Länna samt

städerna Strängnäs och Mariefred.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

119

Rekarne fögderi. Areal 131 048 hektar. Folkmängd 28 358.

Häradsskrivare^ stationeringsort: Eskilstuna.

Socknarna Dunker, Lilla Malma, Mellösa, Näshulta, Husby-Rekarne, Stenkvista, Ärla,

Barva, Jäder, Kjula, Hammarby, Sundby, Vallby, Torshälla landskommun, Tumbo,

Råby-Rekarne, Gillberga, Lista, Öja och Västermo, Malmköpings köping samt

Torshälla stad.

Katrineholms fögderi. Areal 79 642 hektar. Folkmängd 28 511.

Häradsskrivarens stationeringsort: Katrineholm.

Socknarna Julita, Stora Malm, östra Vingåker, Västra Vingåker och Österåker samt

Katrineholms stad.

Flens fögderi. Areal 130 852 hektar. Folkmängd 25 355.

Häradsskrivarens stationeringsort: Flen.

Socknarna Kila, Björkvik, Halla, Nykyrka, Stigtomta, Hyltinge, Helgesta, Årdala,

Forssa, Flen, Floda, Sköldinge, Vadsbro, Blacksta, Husby-Oppunda, Vrena, Bettna

och Lerbo.

Östergötlands län.

Fögderiernas folkmängd 206 797.

Finspångs fögderi. Areal 149 743 hektar. Folkmängd 30 607.

Häradsskrivarens stationeringsort: Norrköping.

Socknarna Hällestad, Regna, Skedevi, Simonstorp, Kvillinge, Kullerstad, Krokek

och Kvarsebo samt Finspångs köping.

Norrköpings fögderi. Areal 157 580 hektar. Folkmängd 28 891.

Häradsskrivarens stationeringsort: Norrköping.

Socknarna Tingstad, Furingstad, Styrstad, Dagsberg, Östra Stenby, östra Husby,

Häradshammar, Jonsberg, Rönö, Östra Ny, Å, Kuddby, Konungsund, Tåby, Västra

Husby, Drothem, Skönberga, Mogata, Börrum, Skällvik, S:t Anna, Gryt och Ringarum,

Valdemarsviks köping samt

Söderköpings stad.

Linköpings fögderi. Areal 141411 hektar. Folkmängd 30 446.

Häradsskrivarens stationeringsort: Linköping.

Socknarna Vånga, Kimstad, Yxnerum, östra Ryd, Gårdeby, Skärkind, Gistad, Lillkyrka,

östra Skrukeby, Törnevalla, östra Harg, Rystad, Vårdsberg, Askeby, Örtomta,

Bankekind, Grebo, Värna, Björsäter, Åtvid, Vist, Landeryd, Skeda, Slaka,

Kärna, Kaga och Ledberg.

Motala fögderi. Areal 80 380 hektar. Folkmängd 30 757.

Häradsskrivarens stationeringsort: Motala.

Socknarna Godegård, Tjällmo, Kristberg, Ekebyborna, Västra Ny, Motala landskommun,

Vinnerstad, Ask och Västra Stenby samt

Motala stad.

Vadstena fögderi. Areal 104 903 hektar. Folkmängd 30 581.

Häradsskrivarens stationeringsort: Vadstena.

Socknarna Vreta kloster, Stjärnorp, Ljung, Flistad, Björkeberg, Klockrike, Brunneby,

Lönsås, Älvestad, Skeppsås, Vallerstad, Fornåsa, Varv, Styra, Hagebyhöga,

Fivelstad, Orlunda, Strå, S:t Per, Nässja, Örberga, Herrestad, Källstad, Rogslösa,

Väversunda, Västra Tollstad, Ödeshög, Stora Åby, Hov, Bjälbo, Allhelgona, Järstad,

Herrberga, Normlösa och Västerlösa samt

Vadstena stad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Mjölby fögderi. Areal 124 090 hektar. Folkmängd: 30 531.

Häradsskrivarens stationeringsort: Mjölby.

Socknarna Trehörna, Rök, Heda, Svanshals, Kumla, Appuna, Högby, Hogstad, Väderstad,

Rinna, Ekeby, Åsbo, Blåvik, Västra Harg, östra Tollstad, Sya, Veta, Viby,

Rappestad, Sjögestad, Vikingstad, Gammalkil och Nykil samt

städerna Mjölby och Skänninge.

Kinda och Ydre fögderi. Areal 217 064 hektar. Folkmängd 24 984.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kisa.

Socknarna Malexander, Ulrika, Vårdnäs, Tjärstad, Kättilstad, Hägerstad, Oppeby,

Hycklinge, Horn, Västra Eneby, Kisa, Tidersrum, Norra Vi, Sund, Asby, Torpa,

Västra Ryd och Svinhult.

Jönköpings län.

Fögderiernas folkmängd 210 543.

Reftele fögderi. Areal 179 823 hektar. Folkmängd 29 791.

Häradsskrivarens stationeringsort: Reftele.

Socknarna Anderstorp, Båraryd, Våthult, Bosebo, Villstad, Burseryd, Sandvik, Gryteryd,

Södra Hestra, Långaryd, Färgaryd, Femsjö, Södra Unnaryd, Jälluntofta,

Kållerstad, Ås, Bolmsö, Tannåker, Dannäs, Torskinge, Forsheda, Bredaryd och

Reftele.

Värnamo fögderi. Areal 168 775 hektar. Folkmängd 29 943.

Häradsskrivarens stationeringsort: Värnamo.

Socknarna Kulltorp, Gnosjö, Kärda, Hånger, Värnamo landskommun, Tånnö, Voxtorp,

Rydaholm, Gällaryd, Fryele, Hagshult, Kävsjö, Åker, Tofteryd och Byarum

samt

Värnamo stad.

Sävsjö fögderi. Areal 196 962 hektar. Folkmängd 29 225.

Häradsskrivarens stationeringsort: Sävsjö.

Socknarna Barkeryd, Forserum, Ödestugu, Malmbäck, Almesåkra, Bringetofta, Hylletofta,

Svenarum, Vrigstad, Nydala, Hjälmseryd, Stockaryd, Hultsjö, Skepperstad,

Hjärtlanda, Norra Ljunga, Vallsjö, Norra Sandsjö, Fröderyd, Bäckaby, Ramkvilla

och Södra Solberga samt Bodafors köping.

Vetlanda fögderi. Areal 164 867 hektar. Folkmängd 29 996.

Häradsskrivarens stationeringsort: Vetlanda.

Socknarna Hässleby, Ingatorp, Bellö, Edshult, Korsberga, Lemnhult, Näshult, Stenberga,

Skirö, Nye, Bäckseda, Näsby, Myresjö, Lannaskede, Nävelsjö, Björkö, Vetlanda

landskommun, Skede, Alseda, Ökna, Karlstorp och Kråkshult, Mariannelunds

köping samt

Vetlanda stad.

Eksjö fögderi. Areal 81 204 hektar. Folkmängd 29 628.

Häradsskrivarens stationeringsort: Eksjö.

Socknarna Hult, Mellby, Höreda, Eksjö landskommun, Norra Solberga, Flisby, Askeryd

och Nässjö landskommun samt

städerna Nässjö och Eksjö.

Tranås fögderi. Areal 129 672 hektar. Folkmängd 30 592.

Häradsskrivarens stationeringsort: Tranås.

Socknarna Bredestad, Bälaryd, Lommaryd, Haurida, Vireda, Marbäck, Frinnaryd,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

121

Linderås, Säby, Adelöv, Gränna landskommun, Visingsö, Ölmstad, Skärstad, Svarttorp,

Lekeryd och Järsnäs samt

städerna Tranås och Gränna.

Jönköpings fögderi. Areal 135 657 hektar. Folkmängd 31 368.

Häradsskrivarens stationeringsort: Jönköping.

Socknarna Öggestorp, Hakarp, Rogberga, Barnarp, Månsarp, Järstorp, Bankeryd,

Bottnaryd, Mulseryd, Angerdshestra, Bondstorp, Stensgårdshult, Norra Unnaryd,

Öreryd, Norra Hestra, Valdshult, Åsenhöga och Källeryd, Norrahammars köping

samt

Huskvarna stad.

Kronobergs län.

Fögderiernas folkmängd 136 026.

Uppvidinge fögderi. Areal 224 846 hektar. Folkmängd 26 310.

Häradsskrivarens stationeringsort: Växjö.

Socknarna Åseda, Nottebäck med Granhult, Sjösås, Hornaryd, Drev, Dädesjö, Herråkra,

Lenhovda, Älghult, Hälleberga, Ekeberga, Algutsboda, Gårdsby och Söraby

samt Åseda köping.

Konga fögderi. Areal 160 781 hektar. Folkmängd 26 608.

Häradsskrivarens stationeringsort: Växjö.

Socknarna Långasjö, Ljuder, Älmeboda, Linneryd, Hovmantorp, Furuby, Hemmesjö,

Tegnaby, Östra Torsås, Uråsa, Nöbbele, Väckelsång, Tingsås, Södra Sandsjö,

Tävelsås, Dänningelanda och Vederslöv samt köpingarna Lessebo och Tingsryd.

Kinnevalds och Norrvidinge fögderi. Areal 167 224 hektar. Folkmängd 26 935.

Häradsskrivarens stationeringsort: Växjö.

Socknarna Almundsryd, Urshult, Jät, Kalvsvik, Oja, Bergunda, Öjaby, Tjureda, Tolg,

Åsa, Aneboda, Berg, Ormesberga, Ör, Härlöv, Skatelöv, Västra Torsås, Härlunda

och Virestad.

Allbo fögderi. Areal 142 699 hektar. Folkmängd 26 765.

Häradsskrivarens stationeringsort: Alvesta.

Socknarna Moheda, Slätthög, Mistelås, Kvenneberga, Hjortsberga, Lekaryd, Blädinge,

Vislanda, Stenbrohult, Göteryd, Pjätteryd, Agunnaryd, Ryssby och Hallaryd samt

köpingarna Alvesta och Älmhult.

Sunnerbo fögderi. Areal 188 274 hektar. Folkmängd 29 408.

Häradsskrivarens stationeringsort: Ljungby.

Socknarna Södra Ljunga, Hamneda, Kånna, Tutaryd, Berga, Dörarp, Vittaryd, Angelstad,

Odensjö, Lidhult, Vrå, Torpa, Annerstad, Nöttja, Hinneryd, Traryd och

Markaryd, Markaryds köping samt

Ljungby stad.

Kalmar län.

Fögderiernas folkmängd 192 881.

Västerviks fögderi. Areal 198 147 hektar. Folkmängd 28 518.

Häradsskrivarens stationeringsort: Västervik.

Socknarna Gärdserum, Dalhem, Ukna, Hannäs, Tryserum, östra Ed, Västra Ed,

Loftahammar, Lofta, Överum, Gamleby, Odensvi, Hallingeberg, Törnsfall, Gladhammar

och Västrum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Vimmerby fögderi. Areal 186 670 hektar. Folkmängd 29 635.

Iläradsskrivarens stationeringsort: Vimmerby.

Socknarna Locknevi, Blackstad, Hjorted, Frödinge, Djursdala, Södra Vi, Rumskulla,

Pelarne, Vimmerby landskommun, Vena, Tuna och Lönneberga, Hultsfreds köping

samt

Vimmerby stad.

Oskarshamns fögderi. Areal 107 898 hektar. Folkmängd 26 247.

Häradsskrivarens stationeringsort: Oskarshamn.

Socknarna Misterhult, Kristdala, Döderhult och Mönsterås, köpingarna Figeholm

och Mönsterås samt

Oskarshamns stad.

Högsby fögderi. Areal 199 762 hektar. Folkmängd 27 589.

Häradsskrivarens stationeringsort: Högsby.

Socknarna Mörlunda, Tveta, Målilla, Gårdveda, Järeda, Virserum, Fagerhult, Fågelfors,

Högsby, Kråksmåla, Långemåla och Fliseryd.

Kalmar norra fögderi. Areal 130 352 hektar. Folkmängd 27 078.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kalmar.

Socknarna Ålem, Ryssby, Bäckebo, Kristvalla, Åby, Förlösa, Kläckeberga, Dörby,

Madesjö och Örsjö samt

Nybro stad.

Kalmar södra fögderi. Areal 134 479 hektar. Folkmängd 27 515.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kalmar.

Socknarna Hossmo, Ljungby, S:t Sigfrid, Vissefjärda, Oskar, Mortorp, Karlslunda,

Arby, Hagby, Voxtorp, Halltorp, Söderåkra, Torsås och Gullabo samt Emmaboda

köping.

Ölands fögderi. Areal 134 159 hektar. Folkmängd 26 299.

Häradsskrivarens stationeringsort: Borgholm.

Socknarna Böda, Högby, Källa, Persnäs, Föra, Alböke, Köping, Räpplinge, Högsrum,

Löt, Egby, Bredsätra, Gärdslösa, Långlöt, Runsten, Glömminge, Algutsrum,

Torslunda, Vickleby, Resmo, Mörbylånga, Norra Möckleby, Gårdby, Sandby,

Stenåsa, Hulterstad, Kastlösa, Smedby, Södra Möckleby, Segerstad, Gräsgård,

Ventlinge och Ås, Mörbylånga köping samt

Borgholms stad.

Gotlands län.

Fögderiernas folkmängd 59 609.

Gotlands norra fögderi. Areal: 124 118. Folkmängd 29 971.

Häradsskrivarens stationeringsort: Visby.

Socknarna Fårö, Bunge, Rute, Fleringe, Hall, Hangvar, Lärbro, Hellvi, Boge, Bäl,

Vallstena, Källunge, Hejnum, Tingstäde, Stenkyrka, Lummelunda, Martebo,

Väskinde, Bro, Lokrume, Fole, Ekeby, Endre, Hejdeby, Hörsne med Bara och

Gothem, Slite köping samt

Visby stad.

Gotlands södra fögderi. Areal: 189 892. Folkmängd 29 638.

Häradsskrivarens stationeringsort: Visby.

Socknarna Barlingbo, Follingbo, Akebäck, Roma, Björke, Viklau, Guldrupe, Buttle,

Vänge, Sjonhem, Halla, Ganthem, Dalhem, Norrlanda, Anga, Kräklingbo, Ala, Ardre,

Gammelgarn, Östergarn, Västerhejde, Träkumla, Vall, Atlingbo, Hogrän, Stenkumla,

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Tofta, Eskelhem, Västergarn, Sanda, Mästerby, Väte, Hejde, Klinte, Fröjel, Eksta,

Sproge, Silte, Hablingbo, Levide, Gerum, Fardhem, Linde, Lojsta, Etelhem, Lye,

Garde, Alskog, Lau, När, Burs, Stånga, Hemse, Alva, Rone, Eke, Havdhem, Näs,

Grötlingbo, Fide, Oja, Hamra, Vamlingbo och Sundre.

Blekinge län.

Fögderiernas folkmängd 114 915.

Karlskrona fögderi. Areal 78 039 hektar. Folkmängd 28 810.

Häradsskrivare^ stationeringsort: Karlskrona.

Socknarna Kristianopel, Jämjö, Torhamn, Sturkö, Tjurkö, Ramdala, Lösen, Augerum,

Rödeby, Sillhövda, Nättraby, Aspö och Hasslö.

Ronneby fögderi. Areal 88 795 hektar. Folkmängd 29 159.

Häradsskrivarens stationeringsort: Ronneby.

Socknarna Eringsboda, Tving, Fridlevstad, Förkärla, Listerby, Hjortsberga, Edestad,

Ronneby landskommun, Backaryd och Öljehult samt

Ronneby stad.

Karlshamns fögderi. Areal 58 068 hektar. Folkmängd 27 518.

Häradsskrivarens stationeringsort: Karlshamn.

Socknarna Bräkne-Hoby, Åryd, Hällaryd, Ringamåla och Asarum samt

Karlshamns stad.

Sölvesborgs fögderi. Areal 64 858 hektar. Folkmängd 29 428.

Häradsskrivarens stationeringsort: Sölvesborg.

Socknarna Kyrkhult, Jämshög, Mörrum, Elleholm, Gammalstorp, Ysane, Mjällby och

Sölvesborgs landskommun, Olofströms köping samt

Sölvesborgs stad.

Kristianstads län.

Fögderiernas folkmängd 228 711.

Ängelholms fögderi. Areal 47 253 hektar. Folkmängd 29 171.

Häradsskrivarens stationeringsort: Ängelholm.

Socknarna Tåstarp, Munka-Ljungby, Starby, Strövelstorp, Ausås, Höja, Rebbelberga,

Barkåkra, Hjärnarp, Förslöv, Grevie, Hov, Västra Karup och Torekov, Båstads

köping samt

Ängelholms stad.

Klippans fögderi. Areal 78 442 hektar. Folkmängd 28 711.

Häradsskrivarens stationeringsort: Klippan.

Socknarna Stenestad, Västra Sönnarslöv, Kvidinge, Västra Broby, Färingtofta, Riseberga,

Oderljunga, Rya, Tåssjö, Össjö, Källna, östra Ljungby och Vedby samt köpingarna

Klippan och Åstorp.

Vittsjö fögderi. Areal 97 258 hektar. Folkmängd 26 324.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hässleholm.

Socknarna Perstorp, Örkelljunga, Fagerhult, Hishult (länsdel), Farstorp, Vittsjö,

Norra Åkarp, Röke, Hörja, Finja, Vankiva, Matteröd och Västra Torup.

Hässleholms fögderi. Areal 61 080 hektar. Folkmängd 24 746.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hässleholm.

Socknarna Stoby, Norra Sandby, Gumlösa, Sörby, Ignaberga, Vinslöv, Önnestad,

Nävlinge, Häglinge, Tjörnarp, Norra Mellby, Brönnestad och Hästveda, Vinslövs

köping samt

Hässleholms stad.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Osby fögderi. Areal 108 379 hektar. Folkmängd 26 422.

Häradsskrivarens stationeringsort: Osby.

Socknarna Verum, Visseltofta, Kviinge, Gryt, Knislinge, Hjärsås, Emmislöv, Östra

Broby, Glimåkra, Örkened, Loshult och Osby samt Osby köping.

Kristianstads fögderi. Areal 70 654 hektar. Folkmängd 28 655.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kristianstad.

Socknarna Färlöv, Norra Strö, Åhus, Rinkaby, Gustav Adolf, Nosaby, Fjälkinge,

Nymö, Trolle-Ljungby, Gualöv, Kiaby, Ivo, Ivetofta, Näsum, Vånga, Oppmanna,

Österslöv och Fjälkestad samt köpingarna Åhus och Bromölla.

Toltorps fögderi. Areal 90 078 hektar. Folkmängd 27 745.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kristianstad.

Socknarna Fågeltofta, S:t Olof, Rörum, Södra Mellby, Vitaby, Eljaröd, Andrarum,

Brösarp, Ravlunda, Maglehem, Hörröd, Huaröd, Degeberga, Vittskövle, Östra

Sönnarslöv, Everöd, Lyngsjö, östra Vram, Västra Vram, Linderöd, Äsphult, Djurröd,

Träne, Skepparslöv, Vä och Köpinge.

Simrishamns fögderi. Areal 58 662 hektar. Folkmängd 36 937.

Häradsskrivarens stationeringsort: Simrishamn.

Socknarna Simris-Nöbbelöv, Järrestad, Östra Tommarp, Gladsax, Östra Vemmerlöv,

Stiby, Vallby, Bolshög, Östra Hoby, Borrby, Hörup, Löderup, Valleberga, Ingelstorp,

Glemminge, Tosterup, Bollerup, Hannas, Hammenhög, Östra Herrestad,

Östra Ingelstad, Smedstorp, Kverrestad, Ullstorp, Öraby, Benestad, Tryde, Spjutstorp,

Onslunda och Tranås, Tomelilla köping samt

Simrishamns stad.

Malmöhus län.

Fögderiernas folkmängd 244 405.

Hälsingborgs fögderi. Areal 38 792 hektar. Folkmängd 30 453.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hälsingborg.

Socknarna Brunnby, Väsby, Viken, Jonstorp, Farhult, Välinge, Kattarp, Fleninge,

Allerum, Kropp, Mörarp, Hässlunda, Frillestad, Välluv och Bårslöv, Bjuvs köping

samt

Höganäs stad.

Landskrona fögderi. Areal 53 053 hektar. Folkmängd 30 750.

Häradsskrivarens stationeringsort: Landskrona.

Socknarna Norra Vram, Södra Vram, Risekatslösa, Ekeby, Kågeröd, Halmstad,

Ottarp, Fjärestad, Kvistofta, Glumslöv, S:t Ibb, Härslöv, Säby, Vadensjö, Örja,

Tofta, Asmundtorp, Sireköpinge, Billeberga, Tirup, Svalöv, Felestad, Annelöv,

Dagstorp, Södervidinge, Västra Karaby, Saxtorp och Hofterup samt Kävlinge

köping.

Eslövs fögderi. Areal 70 525 hektar. Folkmängd 30 199.

Häradsskrivarens stationeringsort: Eslöv.

Socknarna Källs-Nöbbelöv, Norrvidinge, Norra Skrävlinge, Torrlösa, Reslöv, Östra

Karaby, Trollenäs, Västra Strö, Bosarp, Ask, Konga, Röstånga, Billinge, Hallaröd,

Stehag, Västra Sallerup, Borlunda, Gudmuntorp, Bosjökloster, Södra Rörum,

Höör, Munkarp och Norra Rörum, Höörs köping samt

Eslövs stad.

Lunds fögderi. Areal 66 569 hektar. Folkmängd 30 743.

Häradsskrivarens stationeringsort: Lund.

Socknarna Remmarlöv, Örtofta, Lilla Harrie, Virke, Stora Harrie, Hög, Barsebäck,

Löddeköpinge, Borgeby, Flädie, Fjälie, Stävie, Lackalänga, Västra Hoby, Håstad,

Igelösa och Odarslöv, Stångby, Vallkärra, Norra Nöbbelöv, Stora Råby, Bjällerup,

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

125

Hardeberga, Södra Sandby, Revinge, Silvåkra, Hällestad, Dalby, Bonderup, Gödelöv,

Veberöd, Everlöv, Esarp, Kyrkheddinge, Brågarp, Nevishög, Knästorp, Uppåkra,

Flackarp, Harlösa, Holmby, Gårdstånga, Skeglinge, Skarhult, Östra Strö och

Hurva.

Hörby fögderi. Areal 81 813 hektar. Folkmängd 31 615.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hörby.

Socknarna Ramsåsa, Röddinge, Ilstorp, Björka, Vomb, Öved, Östra Kärrstorp,

Brandstad, Södra Åsum, Tolånga, Vanstad, Lövestad, Vollsjö, Fränninge, Långaröd,

Östraby, Västerstad, Hammarlunda, Högseröd, Lyby, Hörby, Östra Sallerup,

Svensköp, Äspinge och Fulltofta samt Hörby köping.

Malmö fögderi. Areal 43 040 hektar. Folkmängd 29 827.

Häradsskrivarens stationeringsort: Malmö.

Socknarna Genarp, Lyngby, Hyby, Skabersjö, Bjärshög, Bara, Mölleberga, Tottarp,

Lomma, Burlöv, Görslöv, Särslöv, Södra Sallerup, Oxie, Glostorp, Lockarp,

Bunkeflo, Västra Klagstorp, Tygelsjö, Gässie, Eskilstorp, Hököpinge, Arrie, Södra

Åkarp, Mellan-Grevie, Törringe, Västra Kärrstorp och Svedala samt Svedala

köping.

Trelleborgs fögderi. Areal 55 626 hektar. Folkmängd 30 759.

Häradsskrivarens stationeringsort: Trelleborg.

Socknarna östra Grevie, Västra Ingelstad, Anderslöv, Fru Alstad, Västra Alstad, Lilla

Slågarp, Stora Slågarp, Fuglie, Vellinge, Stora Hammar, Räng, Håslöv, Bodarp,

Skegrie, Maglarp, Västra Tommarp, Hammarlöv, Västra Vemmerlöv, Gylle,

Kyrkoköpinge, Dalköpinge, Gislöv, Bösarp, Simlinge, Lilla Isie, Östra Torp,

Hemmesdynge, Södra Åby, östra Klagstorp, Äspö, Källstorp, Lilla Bedinge, Tullstorp,

Västra Vemmenhög, Önnarp, Gärdslöv, Grönby, Börringe, Slimminge, Skurup

och Svenstorp, Skurups köping samt

staden Skanör med Falsterbo.

Ystads fögderi. Areal 46 868 hektar. Folkmängd 30 059.

Häradsskrivarens stationeringsort: Ystad.

Socknarna Blentarp, Östra Vemmenhög, Hassle-Bösarp, Örsjö, Solberga, Skivarp,

Västra Nöbbelöv, Sjörup, Katslösa, Villie, Skårby, Balkåkra, Snårestad, Bjäresjö,

Hedeskoga, Oja, Stora Köpinge, Stora Herrestad, Borrie, Bromma, Sövestad,

Högestad, Baldringe och Sövde samt

Ystads stad.

Hallands län.

Fögderiernas folkmängd 123 388.

Laholms fögderi. Areal 109 483 hektar. Folkmängd 22 993.

Häradsskrivarens stationeringsort: Laholm.

Socknarna Hishult (länsdel), Våxtorp, Hasslöv, östra Karup, Skummeslöv, Ränneslöv,

Ysby, Knäred, Laholms landskommun, Tjärby, Veinge, Tönnersjö och Eldsberga

samt

Laholms stad.

Halmstads fögderi. Areal 139 416 hektar. Folkmängd 26 149.

Häradsskrivarens stationeringsort: Halmstad.

Socknarna Trönninge, Snöstorp, Breared, Enslöv, Kinnared, Torup, Slättåkra, Kvibille,

Holm, Övraby, Vapnö, Söndrum, Harplinge, Steninge, Rävinge, Getinge,

Slöinge, Asige, Abild, Drängsered och Krogsered.

opaginerad Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Falkenbergs fögderi. Areal 77 169 hektar. Folkmängd 24 734.

Häradsskriverens stationeringsort: Falkenberg.

Socknarna Eftra, Skrea, Årstad, Vessige, Askome, Gunnarp, Gällared, Okome, Svartrå,

Köinge, Dagsås, Sibbarp, Ljungby, Alfshög, Vinberg, Stafsinge och Morup samt

Falkenbergs stad.

Varbergs fögderi. Areal 56 176 hektar. Folkmängd 24 899.

Häradsskrivarens stationeringsort: Varberg.

Socknarna Fagered, Källsjö, Ullared, Tvååker, Spannarp, Träslöv, Hunnestad, Gödestad,

Grimeton, Rolfstorp, Skällinge, Nösslinge, Stamnared, Valinge, Lindberg och

Torpa samt

Varbergs stad.

Kungsbacka fögderi. Areal 89 950 hektar. Folkmängd 24 613.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kungsbacka.

Socknarna Ås, Sällstorp, Veddige, Värö, Stråvalla, Frillesås, Landa, Ölmevalla, Gällinge,

Idala, Förlanda, Fjärås, Hanhals, Onsala, Vallda, Släp, Tölö, Älvsåker och

Lindome samt

Kungsbacka stad.

Göteborgs och Bohus län.

Fögderiernas folkmängd 173 174.

Norrvikens fögderi. Areal 138 454 hektar. Folkmängd 27 227.

Häradsskrivarens stationeringsort: Strömstad.

Socknarna Naverstad, Mo, Kville, Bottna, Svenneby, Tanum, Lur, Tjärnö, Skee,

Näsinge, Hogdal och Lommeland, Grebbestads köping samt

Strömstads stad.

Sunnervikens fögderi. Areal 87 519 hektar. Folkmängd 35 563.

Häradsskrivarens stationeringsort: Munkedal.

Socknarna Lyse, Brastad, Bro, Malmön, Kungshamn, Smögen, Askum, Tossene,

Bärfendal, Svarteborg, Håby, Foss, Hede, Sanne och Krokstad samt

Lysekils stad.

Orust och Tjörns fögderi. Areal 92 189 hektar. Folkmängd 28 026.

Häradsskrivarens stationeringsort: Uddevalla.

Socknarna Torp, Myckleby, Långelanda, Stala, Tegneby, Röra, Morlanda, Skaftö,

Fiskebäckskil, Grundsund, Gullholmen, Käringön, Mollösund, Valla, Stenkyrka,

Klövedal, Rönnäng, Klädesholmen, Lane-Ryr, Herrestad, Skredsvik, Högås, Bokenäs

och Dragsmark.

Inlands fögderi. Areal 101 086 hektar. Folkmängd 27 979.

Häradsskrivarens stationeringsort: Göteborg.

Socknarna Romelanda, Kareby, Ytterby, Harestad, Torsby, Lycke, Hålta, Solberga,

Jörlanda, Spekeröd, Norum, Ödsmål, Ucklum, Västerlanda, Hjärtum, Grinneröd,

Ljung, Resteröd och Forshälla samt

städerna Kungälv och Marstrand.

Mölndals fögderi. Areal 10 487 hektar. Folkmängd 26 496.

Häradsskrivarens stationeringsort: Göteborg.

Partille socken och

Mölndals stad.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

127

Göteborgs fögderi. Areal 46 130 hektar. Folkmängd 27 883.

Häradsskrivarens stationeringsort: Göteborg.

Socknarna Härryda, Landvetter, Råda, Kållered, Askim, Styrsö, Tuve, Öckerö, Torslanda,

Björlanda, Säve, Backa och Rödbo.

Älvsborgs län.

Fögderiernas folkmängd 284 953.

Åmåls fögderi. Areal 146 300. Folkmängd 27 540.

Häradsskrivarens stationeringsort: Åmål.

Socknarna Edsleskog, Mo, Fröskog, Åmåls landskommun, Tösse, Tydje, Ånimskog,

Tisselskog, Steneby, Laxarby, Vårvik, Torrskog, Ärtemark, Nössemark och Håbol,

Bengtsfors köping samt

Åmåls stad.

Melleruds fögderi. Areal 168 694 hektar. Folkmängd 28 229.

Häradsskrivarens stationeringsort: Mellerud.

Socknarna Bäcke, Ödskölt, Dals-Ed, Töftedal, Rölanda, Gesäter, Lerdal, Rännelanda,

Råggärd, Järbo, Högsäter, ör, Gunnarsnäs, Dalskog, Skållerud, Holm, Järn, Grinstad,

Erikstad, Bolstad, Gestad, Brålanda och Sundals-Ryr samt Melleruds köping.

Vänersborgs fögderi. Areal 78 697 hektar. Folkmängd 27 575.

Häradsskrivarens stationeringsort: Vänersborg.

Socknarna Färgelanda, Ödeborg, Torp, Valbo-Ryr, Frändefors, Väne-Ryr, Västra

Tunhem och Norra Björke samt

Vänersborgs stad.

Trollhättans fögderi. Areal 28 059 hektar. Folkmängd 28 454.

Häradsskrivarens stationeringsort: Trollhättan.

Socknarna Gärdhem, Väne-Åsaka, Upphärad, Rommele, Fors och Åsbräcka samt

Trollhättans stad.

Ale-Vättle fögderi. Areal 82 058 hektar. Folkmängd 30 013.

Häradsskrivarens stationeringsort: Göteborg.

Socknarna Fuxerna, Hålanda, Ale-Skövde, Tunge, S:t Peder, Skepplanda, Östad,

Kilanda, Starrkärr, Nödinge, Angered, Bergum, Stora Lundby, Lerum och Skallsjö.

Alingsås fögderi. Areal 90 679 hektar. Folkmängd 31 025.

Häradsskrivarens stationeringsort: Alingsås.

Socknarna Stora Mellby, Magra, Erska, Lagmansered, Hemsjö, Ödenäs, Alingsås

''landsförsamling och Rödene, Bälinge, Skogsbygden, Långared, Lena, Bergstena,

Fullestad, Hol, Horla, Siene, Algutstorp, Kullings-Skövde, Södra Härene, Tumberg,

Bråttensby och Landa, Eggvena, Remmene, Tarsled, Fölene och Herrljunga

samt

Alingsås stad.

Bords fögderi. Areal 126 578 hektar. Folkmängd 28 717.

Häradsskrivarens stationeringsort: Borås.

Socknarna Nårunga, Ljur, Kvinnestad, Asklanda, Ornunga, Vesene, Grude, Jällby,

Södra Björke, Hudene, Skölvene, Norra Säm, Hov, Källunga, Hällestad, Varnum,

Tärby, Rångedala, Äspered, Toarp, Brämhult, Gingri, Fristad, Borgstena, Tämta,

Vänga, Bredared, Sandhult, Töllsjö, Bollebygd och Björketorp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Kinna fögderi. Areal 83 416 hektar. Folkmängd 27 104.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kinna.

Socknarna Sätila, Hyssna, Hajom, Berghem, Fotskäl, Tostared, Surteby-Kattunga,

Örby, Kinna, Seglora, Fritsla, Skephult och Kinnarumma.

Svenljunga fögderi. Areal 199 136 hektar. Folkmängd 28 165.

Häradsskrivarens stationeringsort: Borås.

Socknarna Öxnevalla, Horred, Istorp, Kungsäter, Grimmared, Karl Gustav, Gunnarsjö,

Torestorp, Älekulla, Öxabäck, Ljushult, Hillared, Sexdrega, Roasjö, Redslared,

Svenljunga, Ullasjö, Örsås, Revesjö, Holsljunga, Mjöbäck, Älvsered, Mårdaklev,

Kalv, östra Frölunda, Håcksvik, Sjötofta, Ambjörnarp, Mossebo, Tranemo,

Södra Åsarp, Månstad, Länghem och Dannike.

Ulricehamns fögderi. Areal 155 268 hektar. Folkmängd 28 131.

Häradsskrivarens stationeringsort: Ulricehamn.

Socknarna Mjäldrunga, Eriksberg, Broddarp, Öra, Alboga, Od, Molla, Kärråkra,

Södra Vånga, Möne, Hällstad, Murum, Grovare, Fänneslunda, Härna, Södra

Ving, Nittorp, Ljungsarp, Ölsremma, Dalstorp, Hulared, Tvärred, Marbäck, Finnekumla,

Södra Säm, Gällstad, Grönahög, Strängsered, Gullered, Hössna, Timmele,

Böne, Knätte, Liared, Kölingared, Fivlered, Dalum, Blidsberg, Humla, Kölaby,

Solberga, Norra Åsarp och Smula samt

Ulricehamns stad.

Skaraborgs län.

Fögderiernas folkmängd 244 024.

Vara fögderi. Areal 103 679 hektar. Folkmängd 29 724.

Häradsskrivarens stationeringsort: Vara köping.

Socknarna Vänersnäs, Flo, Säl, Ås, Täng, Håle, Särestad, Bjärby, Flakeberg, Sparlösa.

Slädene, Levene, Hyringa, Malma, Längnum, Tengene, Trökörna, Främmestad,

Bäreberg, Essunga, Kyrkås, Fåglum, Barne-Åsaka, Lekåsa, Eling, Naum,

Södra Kedum, Ryda, Long, Hällum, Skarstad, Önum, Laske-Vedum, Västerbitterna,

Österbitterna, Larv, Södra Lundby, Längjum och Tråvad samt köpingarna Grästorp

och Vara.

Lidköpings fögderi. Areal 66 860 hektar. Folkmängd 31 291.

Häradsskrivarens stationeringsort: Lidköping.

Socknarna Karaby, Tun, Friel, Uvered, Järpås, Häggesled, Lavad, Tranum, Tådene,

Norra Kedum, Väla, Gillstad, Mellby, Kållands-Åsaka, Råda, Örslösa, Söne, Skalunda,

Rackeby, Gösslunda, Sunnersberg, Strö, Otterstad, Hovby, Norra Härene,

Hasslösa, Lindärva, Sävare, Hangelösa, Skeby, Källby och Broby samt

Lidköpings stad.

Skara fögderi. Areal 97 470 hektar. Folkmängd 30 982.

Häradsskrivarens stationeringsort: Skara.

Socknarna Ova, Skälvum, Husaby, Kinne-Kleva, Sil, Götene, Vättlösa, Ledsjö, Istrum,

Öglunda, Eggby, Varnhem, Norra Lundby, Häggum, Bolum, Stenum, Norra Ving,

Skärv, Skånings-Åsaka, Händene, Härlunda, Marum, Vinköl, Västra Gerum,

Synnerby, Skallmeja, Trässberg, Härjevad, Saleby, Öttum, Jung, Fyrunga, Kvänum,

Norra Vånga, Edsvära, Bjurum, Bjärka, Sätuna, Hornborga och Broddetorp samt

Skara stad.

Falköpings fögderi. Areal 112 397 hektar. Folkmängd 30 957.

Häradsskrivarens stationeringsort: Falköping.

Socknarna Ullene, Vilske-Kleva, Marka, Gökhem, Sörby, Trävattna, Floby, Göteve,

Grolanda, Jäla, Brismene, Börstig, Kinneved, Vårkumla, Luttra, Falköpings östra

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 382.

129

landskommun, Karleby, Slöta, Kälvene, Vartofta-Åsaka, Vistorp, Yllestad, Näs,

Mularp, Åsle, Tiarp, Sandhem, Nykyrka, Bjurbäck, Habo, Gustav Adolf, Torbjörntorp,

Friggeråker, östra Tunhem, Gudhem och Ugglum samt

Falköpings stad.

Tidaholms fögderi. Areal 120 096 hektar. Folkmängd 29 303.

Häradsskrivarens stationeringsort: Tidaholm.

Socknarna Hångsdala, Skörstorp, östra Gerum, Kungslena, Hömb, Varv, Dimbo,

Ottravad, Suntak, Valstad, Kymbo, Vättak, Härja, Utvängstorp, Brandstorp, Daretorp,

Velinga, Baltak, Acklinga, Agnetorp, Fröjered, Korsberga, Fridene, Ljunghem,

Edåsa, Sjogerstad, Rådene, Borgunda, Dala, Högstena, Södra Kyrketorp,

Stenstorp, Brunnhem, Segerstad, Håkantorp, Valtorp, Södra Fågelås, Norra Fågelås,

Hjo landskommun, Grevbäck, Brevik och Mofalla samt

städerna Hjo och Tidaholm.

Skövde fögderi. Areal 62 158 hektar. Folkmängd 36 483.

Häradsskrivarens stationeringsort: Skövde.

Kyrkefalla, Värsås, Varola, Hagelberg, Örn, Norra Kyrketorp, Våmb, Ryd, Forsby,

Sventorp, Ransberg, Mölltorp, Karlsborg, Horn, Frösve och Säter samt

Skövde stad.

Mariestads fögderi. Areal 100 460 hektar. Folkmängd 30 041.

Häradsskrivarens stationeringsort: Mariestad.

Socknarna Västerplana, Medelplana, Österplana, Kestad, Kinne-Vedum, Fullösa,

Forshem, Bredsäter, Lugnås, Holmestad, Berg, Lerdala, Timmersdala, Böja, Låstad,

Binneberg, Odensåker, Tidavad, Utby, Ekby, Ek, Ullervad, Björsäter, Leksberg,

Torsö, Hassle-Berga-Enåsa, Färed, Lyrestad och Amnehärad samt

Mariestads stad.

Töreboda fögderi. Areal 145 626 hektar. Folkmängd 25 243.

Häradskrivarens stationeringsort: Töreboda.

Socknarna Locketorp, Väring, Sveneby, Hjälstad, Mo, Vad, Flistad, Götlunda, Bällefors,

Ekeskog, Beateberg, Tived, Undenäs, Halna, Fägre, Trästena, Bäck, Fredsberg,

Hova, Älgarås och Finnerödja samt Töreboda köping.

Värmlands län.

Fögderiernas folkmängd 224 818.

Östersgsslets fögderi. Areal 235 641 hektar. Folkmängd 29 405.

Häradsskrivarens stationeringsort: Filipstad.

Socknarna Rämen, Gåsborn, Nordmark, Färnebo, Brattfors, Kroppa, Lungsund, Rudskoga,

Södra Råda, Visnums-Kil, Visnum och Varnum samt

Filipstads stad.

Karlstads fögderi. Areal 135 486 hektar. Folkmängd 30 357.

Häradsskrivarens stationeringsort: Karlstad.

Socknarna Ölme, Väse, östra Fågelvik, Alster, Hammarö, Grava, Nor, Segerstad,

Älvsbacka och Nyed samt Forshaga köping.

Mellansgsslets fögderi. Areal 147 211 hektar. Folkmängd 30 284.

Häradsskrivarens stationeringsort: Karlstad.

Socknarna Nedre Ullerud, Övre Ullerud, Ransäter, Stora Kil, Frykerud, Grums, Borgvik,

Brunskog, Boda, Västra Ämtervik och östra Ämtervik.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 382.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Södersysslets fögderi. Areal 167 708 hektar. Folkmängd 25 695.

Häradsskrivarens stationeringsort: Säffle.

Socknarna Ed, Bro, Södra Ny, Huggenäs, Botilsäter, Ölserud, Millesvik, Eskilsäter,

Tveta, Kila, Långserud, Gillberga, Värmskog, Stavnäs och Glava samt Säffle köping.

Nordmarks fögderi. Areal 207 868 hektar. Folkmängd 21 219.

Häradsskrivarens stationeringsort: Årjäng.

Socknarna Svanskog, Sillerud, Silbodal, Blomskog, Trankil, Västra Fågelvik, Holmedal,

Töcksmark, Östervallskog, Karlanda, Järnskog, Skillingmark och Köla samt

Årjängs köping.

Jösse fögderi. Areal 127 470 hektar. Folkmängd 29 356.

Häradsskrivarens stationeringsort: Arvika.

Socknarna Högerud, Eda, Bogen, Gunnarskog, Ny, Älgå och Mangskog samt

Arvika stad.

Fryksdals fögderi. Areal 232 447 hektar. Folkmängd 28 617.

Häradsskrivarens stationeringsort: Sunne.

Socknarna Sunne, Gräsmark, Lysvik, Fryksände, Lekvattnet, Östmark och Vitsand

samt Sunne köping.

Älvdals fögderi. Areal 482 468 hektar. Folkmängd 29 885.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hagfors.

Socknarna Nyskoga, Södra Finnskoga, Norra Finnskoga, Dalby, Norra Ny, Ekshärad,

Gustav Adolf, Norra Råda och Sunnemo.

Örebro län.

Fögderiernas folkmängd 175 245.

Hallsbergs fögderi. Areal 105 604 hektar. Folkmängd 30 628.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hallsberg.

Socknarna Lerbäck, Hallsberg, Kumla landskommun, Snavlunda, Hammar och

Askersunds landskommun, Hallsbergs köping samt

städerna Kumla och Askersund.

Örebro fögderi. Areal 175 817 hektar. Folkmängd 31 780.

Häradsskrivarens stationeringsort: Örebro.

Socknarna Kil, Gräve, Tysslinge, Vintrosa, Täby, Mosjö, Eker, Hovsta, Axberg, Rinkaby,

Glanshammar, Ödeby, Lillkyrka, Götlunda, Lännäs, Asker, Stora Mellösa,

Norrbyås, Gällersta, Ekeby, Sköllersta, Svennevad och Bo.

Lindes fögderi. Areal 187 427 hektar. Folkmängd 31 444.

Häradsskrivarens stationeringsort: Lindesberg.

Socknarna Fellingsbro, Linde, Ramsberg och Ljusnarsberg, Kopparbergs köping

samt

Lindesbergs stad.

Nora fögderi. Areal 173 220 hektar. Folkmängd 24 020.

Häradsskrivarens stationeringsort: Nora.

Socknarna Grythyttan, Hällefors, Hjulsjö, Järnboås, Nora landskommun, Viker, Ervalla

och Näsby samt

Nora stad.

Karlskoga fögderi. Areal 56 820 hektar. Folkmängd 30 498.

Häradsskrivarens stationeringsort: Karlskoga.

Bjurkärns socken och

Karlskoga stad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

131

Edsbergs fögderi. Areal 133 475 hektar. Folkmängd 26 875.

Häradsskrivarens stationeringsort: örebro.

Socknarna Kräcklinge, Hardemo, Hackvad, Viby, Skagershult, Tångeråsa, Edsberg,

Knista, Hidinge, Kvistbro och Nysund samt köpingarna Degerfors och Laxå.

Västmanlands län.

Fögderiernas folkmängd 135 395.

Köpings fögderi. Areal 102 100 hektar. Folkmängd 34 787.

Häradsskrivarens stationeringsort: Köping.

Socknarna Torpa, Kung Karl, Kungs-Barkarö, Björskog, Säterbo, Arboga landskommun,

Medåker, Västra Skedvi, Himmeta, Bro-Malma, Odensvi och Munktorp,

Kungsörs köping samt

städerna Köping och Arboga.

Fagersta fögderi. Areal 202 157 hektar. Folkmängd 31 869.

Häradsskrivarens stationeringsort: Fagersta.

Socknarna Hed, Gunnilbo, Skinnskatteberg, Norberg, Västervåla, Karbenning, Västerfärnebo,

Ramnäs, Fläckebo och Haraker samt

Fagersta stad.

Västerås fögderi. Areal 138 426 hektar. Folkmängd 33 288.

Häradsskrivarens stationeringsort: Västerås.

Socknarna Sura, Berg, Kolbäck, Säby, Ryttern, Västeras-Barkarö, Dingtuna, Lillhärad,

Skerike, Skultuna, Romfartuna, Tillberg, Hubbo, Irsta, Kärrbo, Kungsåra,

Ängsö, Björksta, Tortuna, Sevalla, Altuna, Simtuna, Fröshult, Härnevi, Torstuna

och Österunda samt Hallstahammars köping.

Sala fögderi. Areal 190 665 hektar. Folkmängd 33 070.

Häradsskrivarens stationeringsort: Sala.

Socknarna Kumla, Kila, Sala landskommun, Möklinta, Enåker, Västerlövsta, Norrby,

Tärna, Vittinge, Huddunge, Harbo, Östervåla och Nora samt

Sala stad.

Kopparbergs län.

Fögderiernas folkmängd 237 733.

Ovansiljans fögderi. Areal 1 030 832 hektar. Folkmängd 31 406.

Häradsskrivarens stationeringsort: Mora.

Socknarna Orsa, Våmhus, Mora, Älvdalen, Särna och Idre samt Morastrands köping.

Västerdals fögderi. Areal 731 280 hektar. Folkmängd 30 119.

Häradsskrivarens stationeringsort: Malung.

Socknarna Säfsnäs, Floda, Nås, Järna, Äppelbo, Malung, Lima, Transtrand och

Venjan.

Nedansiljans fögderi. Areal 344 997 hektar. Folkmängd 26 959.

Häradsskrivarens stationeringsort: Leksand.

Socknarna Leksand, Siljansnäs, Rättvik, Boda, Ore och Sollerön.

Falu fögderi. Areal 222 411 hektar. Folkmängd 27 414.

Häradsskrivarens stationeringsort: Falun.

Socknarna Vika, Sundborn, Svärdsjö, Enviken, Stora Kopparberg, Aspeboda, Tor
sång,

Ål och Bjursås.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Borlänge fögderi. Areal 94 190 hektar. Folkmängd 33 820.

Häradsskrivarens stationeringsort: Borlänge.

Socknarna Stora Tuna och Gagnef samt

Borlänge stad.

Hedemora fögderi. Areal 127 670 hektar. Folkmängd 26 987.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hedemora.

Socknarna Husby, Hedemora landskommun, Säters landskommun, Stora Skedvi,

Gustafs och Silvberg samt

städerna Säter och Hedemora.

Avesta fögderi. Areal 75 020 hektar. Folkmängd 24 165.

Häradsskrivarens stationeringsort: Avesta.

Socknarna By, Folkärna, Grytnäs och Garpenberg, Krylbo köping samt

Avesta stad.

Västerbergslags fögderi. Areal 189 252 hektar. Folkmängd 36 863.

Häradsskrivarens stationeringsort: Ludvika.

Socknarna Söderbärke, Malingsbo, Norrbärke, Ludvika landskommun och Grangärde,

Smedjebackens köping samt

Ludvika stad.

Gävleborgs län.

Fögderiernas folkmängd 233 137.

Storviks fögderi. Areal 175 200 hektar. Folkmängd 30 290.

Häradsskrivarens stationeringsort: Storvik.

Socknarna Ovansjö, Hofors, Torsåker, Österfärnebo, Hedesunda och Årsunda samt

Storviks köping.''

Gävle fögderi. Areal 61 496 hektar. Folkmängd 29 358.

Häradsskrivarens stationeringsort: Gävle.

Valbo socken och

Sandvikens stad.

Ockelbo fögderi. Areal 252 928 hektar. Folkmängd 27 856.

Häradsskrivarens stationeringsort: Ockelbo.

Socknarna Ockelbo, Järbo, Hille, Hamrånge, Skog, Segersta och Hanebo.

Söderhamns fögderi. Areal 83 313 hektar. Folkmängd 30 089.

Häradsskrivarens stationeringsort: Söderhamn.

Socknarna Söderala, Norrala, Trönö, Mo och Rengsjö samt

Söderhamns stad.

Bollnäs fögderi. Areal 268 626 hektar. Folkmängd 30 577.

Häradsskrivarens stationeringsort: Bollnäs.

Socknarna Bollnäs landskommun, Alfta, Ovanåker och Voxna samt

Bollnäs stad.

Ljusdals fögderi. Areal 532 316 hektar. Folkmängd 29 121.

Häradsskrivarens stationeringsort: Ljusdal.

Socknarna Järvsö, Ljusdal, Ramsjö, Färila-Kårböle och Los samt Ljusdals köping.

Hudiksvalls södra fögderi. Areal 250 556 hektar. Folkmängd 27 709.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hudiksvall.

Socknarna Arbrå, Undersvik, Bjuråker, Norrbo, Delsbo, Nianfors, Enånger, Njutånger

och Forsa.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

133

Hudiksvalls norra fögderi. Areal 186 879 hektar. Folkmängd 28 137.

Häradsskrivarens stationeringsort: Hudiksvall.

Socknarna Hög, Ilsbo, Hälsingtuna, Idenor, Rogsta, Harmånger, Jättendal, Gnarp,

Bergsjö och Hassela samt

Hudiksvalls stad.

Västernorrlands län.

Fögderiernas folkmängd 256 575.

Ljunga fögderi. Areal 408 320 hektar. Folkmängd 28 383.

Häradsskrivarens stationeringsort: Fränsta.

Socknarna Haverö, Borgsjö, Torp, Stöde och Attmar samt Ånge köping.

Sundsvalls fögderi. Areal 70 810 hektar. Folkmängd 33 007.

Häradsskrivarens stationeringsort: Sundsvall.

Socknarna Selånger, Tuna, Njurunda och Skön.

Indals fögderi. Areal 227 250 hektar. Folkmängd 28 910.

Häradsskrivarens stationeringsort: Sundsvall.

Socknarna Sättna, Timrå, Alnö, Tynderö, Hässjö, Ljustorp, Indal, Liden och Holm.

Härnösands fögderi. Areal 138 900 hektar. Folkmängd 29 863.

Häradsskrivarens stationeringsort: Härnösand.

Socknarna Häggdånger, Säbrå, Stigsjö, Viksjö, Hemsö, Nora, Ullånger och Nordingrå

samt

Härnösands stad.

Kramfors fögderi. Areal 83 010 hektar. Folkmängd 29 355.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kramfors.

Socknarna Gudmundrå, Högsjö, Skog, Bjärtrå och Ytterlännäs.

Sollefteå fögderi. Areal 219 600 hektar. Folkmängd 24 468.

Häradsskrivarens stationeringsort: Sollefteå.

Socknarna Styrnäs, Boteå, Överlännäs, Sånga, Torsåker, Dal, Multrå, Ed, Långsele,

Graninge och Helgum samt

Sollefteå stad.

Ådals fögderi. Areal 599 580 hektar. Folkmängd 24 084.

Häradsskrivarens stationeringsort: Näsåker.

Socknarna Edsele, Ramsele, Resele, Ådals-Liden, Junsele, Fjällsjö, Bodum och Tåsjö.

Örnsköldsviks fögderi. Areal 98 820 hektar. Folkmängd 30 264.

Häradsskrivarens stationeringsort: Örnsköldsvik.

Socknarna Nätra, Själevad och Arnäs samt

Örnsköldsviks stad.

Nordanskogs fögderi. Areal 563 780 hektar. Folkmängd 28 241.

Häradsskrivarens stationeringsort: Örnsköldsvik.

Socknarna Vibyggerå, Sidensjö, Skorped, Anundsjö, Björna, Mo, Grundsunda, Gideå

och Trehörningsjö.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Jämtlands län.

Fögderiernas folkmängd 124 292.

Jämtlands norra fögderi. Areal 1 400 727 hektar. Folkmängd 32 069.

Häradsskrivarens stationeringsort: Östersund.

Socknarna Borgvattnet, Stugun, Kyrkås, Lit, Häggenås, Föllinge, Laxsjö, Hotagen,

Hammerdal. Gåxsjö, Ström, Alanäs och Frostviken.

Jämtlands östra fögderi. Areal 573 485 hektar. Folkmängd 29 930.

Häradsskrivarens stationeringsort: Östersund.

Socknarna Fors, Hällesjö, Håsjö, Ragunda, Bräcke, Nyhem, Sundsjö, Revsund, Bodsjö,

Hackås, Näs, Lockne, Marieby och Brunflo.

Jämtlands södra fögderi. Areal 1 808 486 hektar. Folkmängd 30 588.

Häradsskrivarens stationeringsort: Östersund.

Socknarna Sunne, Norderö, Hallen, Marby, Oviken, Myssjö, Berg, Åsarne, Klövsjö,

Rätan, Vemdalen, Hede, Storsjö, Tännäs, Lillhärdal, Linsell, Sveg, Älvros, Överhogdal,

Ytterhogdal och Ängersjö samt Svegs köping.

Jämtlands västra fögderi. Areal 980 727 hektar. Folkmängd 31 705.

Häradsskrivarens stationeringsort: Östersund.

Socknarna Rödön, Näskott, Aspås, Ås, Åre, Undersåker, Mörsil, Kall, Offerdal, Alsen,

Mattmar och Frösö.

Västerbottens län.

Fögderiernas folkmängd 211 827.

Umeå södra fögderi. Areal 344 887 hektar. Folkmängd 31 927.

Häradsskrivarens stationeringsort: Umeå.

Socknarna Nordmaling, Hörnefors, Bjurholm, Vännäs och Holmsund samt Vännäs

köping.

Umeå norra fögderi. Areal 460 226 hektar. Folkmängd 28 678.

Häradsskrivarens stationeringsort: Umeå.

Socknarna Degerfors, Umeå landskommun, Sävar och Holmön.

Burträsk fögderi. Areal 394 190 hektar. Folkmängd 31 330.

Häradsskrivarens stationeringsort: Burträsk.

Socknarna Bygdeå, Nysätra, Lövånger, Burträsk och Bureå.

Skellefteå fögderi. Areal lil 165 hektar. Folkmängd 31 875.

Häradsskrivarens stationeringsort: Skellefteå.

Skellefteå landskommun med undantag av Kågedalens församling samt

Skellefteå stad.

Norsjö fögderi. Areal 645 380 hektar. Folkmängd 32 443.

Häradsskrivarens stationeringsort: Skellefteå.

Socknarna Byske, Jörn, Norsjö och Malå samt Kågedalens församling.

Lycksele fögderi. Areal 2 057 685 hektar. Folkmängd 30 447.

Häradsskrivarens stationeringsort: Lycksele.

Socknarna Lycksele landskommun, Örträsk, Stensele, Sorsele och Tärna samt

Lycksele stad.

Åsele fögderi. Areal 1 523 805 hektar. Folkmängd 25 127.

Häradsskrivarens stationeringsort: Åsele.

Socknarna Vilhelmina, Dorotea, Åsele och Fredrika.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Norrbottens län.

135

Fögderiernas folkmängd 211 556.

Kiruna fögderi. Areal 2 584 480 hektar. Folkmängd 30 325.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kiruna.

Socknarna Tärendö, Pajala, Junosuando, Jukkasjärvi och Karesuando.

Haparanda fögderi. Areal 753 480 hektar. Folkmängd 33 213.

Häradsskrivarens stationeringsort: Haparanda.

Socknarna Överkalix, Nedertorneå, Karl Gustav, Hietaniemi, Övertorneå och Korpilombolo

samt

Haparanda stad.

Gällivare fögderi. Areal 3 413 946 hektar. Folkmängd 30 552.

Häradsskrivarens stationeringsort: Gällivare.

Socknarna Jokkmokk och Gällivare.

Kalix fögderi. Areal 373 960 hektar. Folkmängd 29 043.

Häradsskrivarens stationeringsort: Kalix.

Socknarna Råneå, Töre och Nederkalix.

Bodens fögderi. Areal 393 954 hektar. Folkmängd 35 500.

Häradsskrivarens stationeringsort: Boden.

Socknarna Nederluleå, Överluleå och Edefors samt

Bodens stad.

Piteå fögderi. Areal 298 123 hektar. Folkmängd 28 231.

Häradsskrivarens stationeringsort: Piteå.

Socknarna Hortlax, Pitå landskommun och Norrfjärden samt

Piteå stad.

Arvidsjaurs fögderi. Areal 2 045 639 hektar. Folkmängd 24 692.

Häradsskrivarens stationeringsort: Arvidsjaur.

Socknarna Älvsby, Arvidsjaur och Arjeplog.

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Innehållsförteckning.

Sid.

I. Inledning ...................................................... 1

II. Allmänna synpunkter på frågan örn organisationen av det föreslagna

uppbördsförfarandet .......................................... 3

III. Häradsskrivare................................................. 10

A. Arbetsuppgifter............................................... 10

B. Lönereglering................................................. 12

C. Biträden.............................................. 32

D. Kostnader för tjänstelokal samt övriga förvaltningskostnader....... 42

E. Fögderiindelning.............................................. 47

IV. Landsfiskaler och exekutionsbiträden............................ 49

V. Magistratsstäder................................................ 53

A. Magistratsstäder med undantag för Stockholm.................... 53

1. Allmänna synpunkter....................................... 53

2. Mantalsskrivning och uppbörd i större magistratsstäder......... 56

3. Mantalsskrivning och uppbörd i mindre magistratsstäder........ 67

4. Restindrivning i större magistratsstäder................ 68

5. Restindrivning i mindre magistratsstäder ävensom i vissa fögderi
städer

och köpingar...................................... 72

B. Stockholm................................................ 73

VI. Länsstyrelser................................................... 75

A. Folkbokföringsavdelningarna.................................... 75

B. Uppbördsavdelningarna........................................ 75

G. Föredragandetjänsterna......................................... 82

D. Övriga spörsmål.............................................. 88

VII. Riksräkenskapsverket........................................... 90

VIII. Postverket...................................................... 90

IX. Kostnadsberäkningar............................................ 92

A. Statsverket................................................... 92

1. Häradsskrivare............................................. 92

2. Landsfiskaler.............................................. 99

3. Länsstyrelser............................................... 100

4. Postverket................................................. 103

5. Utgifter i övrigt............................................ 106

6. Sammanfattning............................................ 107

B. Städer och andra kommunala samfälligheter...................... 108

C. Allmänheten.................................................. 110

D. Sammanfattning av kostnaderna för det allmänna................. 110

X. Departementschefens hemställan................................. 113

Förslag till rikets indelning i fögderier............................... 117

458794. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:605 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till utbyggnad och omläggning av uppbördsorganisationen jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten