Sök i Ratio Lex

Angående lån till kolonisation för estlandssvenskarna

1945-01-26 · 10 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:40, Angående lån till kolonisation för estlandssvenskarna

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 40.

1

Nr 40.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån

till kolonisation för estlandssvenskarna; given Stockholms

slott den 26 januari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 januari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehbsson-Brahstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Ohlin, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

kapitalbudgeten, bilaga 3, Fonden för låneunderstöd, punkten 10, föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Lån till kolonisation

för estlandssvenskarna för budgetåret 1945/46 beräkna ett investeringsanslag

av 670 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 40.

m 4D

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Inledning.

I nyss angivet sammanhang framhöll jag, att statsmakterna vid ett flertal tillfällen

antingen genom särskilda anslag eller från anslaget till oförutsedda

utgifter eller det å allmän förskottsstat I för innevarande budgetår uppförda

anslaget till bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m. ställt

medel till kommitténs för estlandssvenskarna (tidigare kommittén för rågösvenskarna)

förfogande för överförande till Sverige av och för bistånd efter

ankomsten hit åt estniska medborgare av svensk härstamning.

För kolonisation av de dittills till Sverige anlända estlandssvenska familjer

som i sitt tidigare hemland haft sin huvudsakliga utkomst av fiske eller av

jordbruk och fiske i förening anvisade 1944 års riksdag med bifall till Kungl.

Majda förslag (proposition nr 2, bilaga 13, p. 4; skrivelse nr 33, p. 15)

under rubriken lån till den s. k. rågöstiftelsen å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av 200 000 kronor.

Den 24 mars 1944 beviljade Kungl. Hajd stiftelsen ifrågavarande lån och

meddelade i samband härmed följande föreskrifter.

Lånet skall av stiftelsen disponeras med i liuvndsak följande fördelning:

Inköp av fiskebåtar, motorer och fiskredskap åt estlandssvenska

familjer med belopp, som endast undantagsvis

må överstiga 5 000 kronor per familj

Inköp av för estlandssvenska familjers bosättning lämpliga

fastigheter jämte tillhörande yttre inventarier ävensom

erforderlig iståndsättning av fastigheterna

kronor 100 000

» 100 000

Summa kronor 200 000

Fiskebåt, motor och fiskredskap skola av stiftelsen uthyras mot en årlig

hyra motsvarande 3 procents ränta å av stiftelsen för inköp av föremålen

an vant belopp Härjämte skall amortering verkställas å föremålen med sådant

ärligt belopp, att de äro slutbetalade inom 10 år från dagen för uthyrningen.

°

. Fastighet skall av stiftelsen utarrenderas mot ett årligt arrende motsvarande

.7, Procents ränta å av stiftelsen för inköp av fastigheten och dess

iståndsättning använt belopp. Till fastighet hörande yttre inventarier skola

uthyras mot en årlig hyra motsvarande 2 procents ränta å av stiftelsen för

inköp av inventarierna använt belopp. Härjämte skall amortering verkställas

i1 1?v„eu^a.rierna med sådant årligt belopp, att de äro slutbetalade inom 10

ar tran dagen för uthyrningen. Arrendator skall äga rätt att inlösa av

,?n°m, arrenderad fastighet till ett pris motsvarande minst stiftelsens inkopspns

for fastigheten samt stiftelsens kostnader för fastighetens iståndsattnmg.

°

Inbetalningar av hyror, arrenden, amorteringar och löseskillingar ske till

stiftelsen ^stiftelsen ager använda inflytande hyror för lös egendom för

bestridande av stiftelsens utgifter i samband med förevarande verksamhet,

inflytande arrendeavgifter för fast egendom samt amorteringar och löseskillingar

skola av stiftelsen årligen inbetalas till statskontoret, arrendeavgifterna

såsom ranta samt amorteringar och löseskillingar såsom avbetalning å stif
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

3

Föreliggande framställning och däröver avgivna utlåtanden.

Såsom jag viel behandlingen i statsverkspropositionen av förevarande anslagsfråga

antydde hava kommittén för estlandssvenskarna och rågöstiftelsen i

gemensam skrivelse den 4 oktober 1944 gjort framställning i fråga örn dels

fortsatt fiskarkolonisation för estlandssvenskar, dels jordbrukskolonisation för

estlandssvenskar och dels administrationskostnader för rågöstiftelsen för handhavande

av denna kolonisationsverksamhet.

Sökandena lämna till en början en utförlig redogörelse för tidigare

kolonisationsverksamhet beträffande gammalsvenskbybor och estlandssvenskar,

varav här må återgivas följande.

För att underlätta de år 1929 till Sverige återvända gammalsvenskbybornas

bosättning anordnades en nationalinsamling, vilken inbringade över 900 000

kronor. Dessa medel användes för inköp av ett 90-tal jordbruksfastigheter,

vilka till en början utarrenderades och senare försåldes till gammalsvenskbyfamiljer.

Varje familj erhöll som gåva ett belopp av 6 000—9 000 kronor

för att komma i samma ekonomiska situation som en svensk egnahemsförvärvare.

Bosättningen, vilken för övrigt genomfördes som en svensk egnaliemskolonisation,

hade lyckats i stort sett bra.

Hösten 1940 överflyttade till Sverige 110 rågöbor. Som bidrag till dessas

fasta bosättning erhöll rågöstiftelsen av 1940 års nationalinsamling ett belopp

av 100 000 kronor. 80 rågösvenskar äro numera bosatta på 12 i Stockholms

skärgård belägna fastigheter, som antingen inköpts av stiftelsen och utarrenderats

till lämpliga rågösvenskar eller förvärvats av rågösvenskar med hjälp

av lån från stiftelsen. Stiftelsen har därjämte anskaffat fiskebåtar jämte

motorer och fiskredskap, vilka försålts till rågöfiskare genom avbetalningskontrakt,

stadgande 4 procents ränta på inköpssumman och dennas amortering

under 5 år. Fullständig amortering har redan verkställts i flertalet fall.

Den hälft av omförmälda statsanslag till lån till rågöstiftelsen å 200 000

kronor, som avser inköp av fiskebåtar, motorer och fiskredskap, hade vid

tiden för framställningen endast i några få fall använts för båt- och motorinköp.

Anledningen härtill vore att flertalet före sommaren 1944 till Sverige

anlända estlandssvenska fiskare kommit på egna goda motorbåtar. Med

hjälp av de intill ifrågavarande tidpunkt utlämnade lånen, vilka endast i

undantagsfall överstigit 1000 kronor och sammanlagt uppgått till 51200

kronor, hade omkring 65 fiskarfamiljer beretts tillfälle att i den svenska

ostkustskärgården fortsätta sitt tidigare yrke. De odisponerade medlen

beräknades komma till användning under återstoden av år 1944 för lån till

på sista tiden anlända estlandssvenska fiskarfamiljer samt för komplettering

av fiskeriutrustningen åt sådana estlandssvenskar som tidigare erhållit endast

mindre lån. — Av den för inköp av fastigheter avsedda hälften av anslaget

hade vid tiden för framställningen 91 100 kronor disponerats för inköp och

utrustning av 4 fastigheter i Stockholms skärgård — därav 2 större — på

vilka 20 estlandssvenska fiskarfamiljer vore bosatta. Hittillsvarande kolonisation

hade skett inom områden, där avfolkningen under de senaste 25 åren

varit stor — 20 ä 40 procent.

För bedömande av de allmänna förutsättningarna för den nu ifrågasatta

kolonisationens genomförande framhålla sökandena följande.

Vid tiden för framställningen hade av den till omkring 7 500 personer

uppgående estlandssvenska befolkningen cirka 6 500 anlänt till Sverige. Av

sistnämnda antal hade 3 000 tidigare varit sysselsatta i jordbruk. Av denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 40.

jordbruksbefolkning vöre 2 500 medlemmar av 720 familjer och övriga 500

ensamstående. 1 200 personer hade tidigare haft sin utkomst av fiske med

jordbruk som stöd. Av fiskarbefolkningen tillhörde över 1 000 personer 280

familjer; de övriga vore ensamstående.

Jordbrukarna hade i sitt tidigare hemland haft självständiga mindre jordbruk,

ofta med fiske eller kustfart som stöd, och endast i undantagsfall

varit anställda. Fiskarna hade likaledes självständigt bedrivit sitt yrke.

Den hittillsvarande erfarenheten av den estlandssvenska bosättningen i

Sverige hade också visat, att jordbrukar- och fiskarbefolkningen snabbt funne

sig tillrätta såsom självständiga yrkesutövare inom jordbruk och fiske, under

det att de tidigare husbönderna hade svårt att finna sig i den anställdes

mera snävt bestämda förhållanden. Efter att under ett års tid såsom

anställda ha deltagit i arbetet inom svenskt jordbruk hade estlandssvenskarna

i allmänhet visat sig ha förutsättningar att självständigt sköta mindre svenska

jordbruk. Ett slutförande med gott resultat av den omfattande omflyttningen

av estlandssvenskarna kunde åvägabringas endast därest den redan påbörjade

fiskar- och jordbrukskolonisationen finge fullföljas.

Ett fullföljande av denna kolonisation vore även ur statsfinansiell synpunkt

att tillråda. Inom den estlandssvenska jordbruks- och fiskarbefolkningen

fortlevde det s. k. storfamiljsystemet. Detta innebure bland annat,

att hushållen oftast omfattade tre generationer och att de gamla som regel

även i de fattiga hemmen kvarbodde hos de vuxna barnen, vilka de vore

behjälpliga med olika göromål. Enligt estlandssvensk folksed vöre det

sålunda ovanligt, att åldringar försörjdes på ålderdomshem. Därest den

estlandssvenska jordbruks- och fiskarbefolkningen icke skulle få möjlighet

grunda egna jordbrukshem och fiskarlägenheter, skulle de däremot i de flesta

fall såsom anställda icke kunna ta hand om sina gamla, för vilka i sådant

fall måste beredas plats på ålderdomshem.

Det hade i allmänhet berett svårigheter att som anställda utplacera estlandssvenska

jordbrukare i 50—60-årsåldern. Därest möjlighet bereddes dessa

tidigare husbönder att tillsammans med sina söner bedriva självständigt jordbruk,

kunde de antagas komma att försörja sig själva och sina familjer. Skulle

jordbruks- och fiskarkolonisationen däremot icke kunna genomföras, måste

det antagas, att det övervägande antalet av dessa personer över 50-årsåldern

snart måste omhändertagas av det allmänna till full försörjning, vilket komme

att draga stora kostnader.

Beträffande den fortsatta fiskarkolonisationen uttala sig sökandena

sålunda.

För att kunna fullfölja och avsluta denna kolonisation behövdes ytterligare

lånemedel på samma villkor som tidigare för inköp av dels fiskebåtar,

motorer och redskap m. m. åt 50 familjer och dels fiskeställen med mindre

jordbruk åt 100 familjer.

Då de estlandssvenska fiskare som anlänt till Sverige under sommaren

och hösten 1944 i allmänhet icke medfört egna båtar, borde kostnaden för

fiskeriutrustning beräknas till i genomsnitt 5 000 kronor för familj eller alltså

sammanlagt 250 000 kronor.

Att estlandssvenskarnas bosättning som yrkesfiskare hittills lyckats över

förväntan väl måste tillskrivas — utom fiskarnas höga yrkesskicklighet —

de goda fiskpriserna under de senaste åren. Med sjunkande fiskpriser måste

svårigheterna bli större. Det vore därför icke tillrådligt att fullfölja fiskarkolonisationen

med endast fiskarlägenheter, vilket hittills på grund av knappheten

på disponibla medel ofta varit det enda möjliga. Nödvändigt vore att

fiskarna i fortsättningen erhölle mindre stödjordbruk. Kostnaderna för varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

r>

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

sådant fiskeställe med småbruk beräknades till 10 000 kronor och hela kostnaden

för själva bosättningen sålunda till 1000 000 kronor.

Den fortsatta fiskarbosättningen borde huvudsakligen inriktas på skärgårdsområdena

i Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län.

Fiskarkolonisationen syntes även i fortsättningen böra handhavas av rågöstiftelsen.

Yad angår jordbrukskolonisationen anföra sökandena följande.

En undersökning hade utvisat, att av de estlandssvenska familjer som för

närvarande vistades i Sverige 400 familjer, omfattande 2 000 personer, vore

lämpliga att här under de närmaste åren börja bedriva självständigt jordbruk.

Den estlandssvenska jordbrukskolonisationen borde bygga på egnaliemslångivningen.

Enligt kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnaliemsverksamheten

finge egnahemslån beviljas för förvärv av jordbruksfastighet,

vars värde uppginge till som regel högst 30 000 kronor. Jordbrukslån

beviljades till högst 90 procent av fastighetens uppskattade värde mot en

ränta av 3,6 procent. På 60 procent av länet, den s. k. stående delen, erlades

endast ränta men ingen amortering. På den återstående delen, amorteringsdelen,

erlades under de fem första åren endast ränta och därefter

årligen amortering och ränta till belopp motsvarande 6 procent av amorteriugsdelen.

Amorteringstiden komme härvid att utgöra 26 år utöver de

amorteringsfria åren.

En förutsättning för erhållande av egnahemslån vore emellertid, att vederbörande

icke saknade medel att i någon mån bidraga till företaget. Denna

förutsättning kunde icke uppfyllas beträffande några estlandssvenskar. Dessa

hade nämligen anlänt till Sverige totalt utblottade. Då familjerna i allmänhet

vore barnrika och ofta omfattade en eller flera gamla och arbetsoförmögna,

vilka såvitt möjligt brukade medfölja respektive familj vid dennas

arbetsanställning, funnes i allmänhet inga utsikter för den inom svenskt

jordbruk såsom jordbruksarbetare anställde estlandssvensken att, trots enligt

rikssvensk uppfattning ofta torftig livsföring, spara ihop erforderliga medel

för att själv bidraga till att skapa ett eget jordbruk. För att kunna genomföra

en jordbruksegnahemsverksamhet bland estlandssvenskarna erfordrades

sålunda oundgängligen, utöver de genom vanliga egnahemslån tillgängliga

90 procent av respektive jordbruks uppskattade värde, medel för dels skillnaden

mellan inköpsvärdet och belåningsvärdet, dels ock anskaffande av för

jordbruket erforderliga yttre inventarier och kreatur samt oundgängligen

erforderliga inre inventarier, i den mån sådana icke redan anskaffats. Kostnaden

för inventarie- och kreatursanskaffningen beräknades till i genomsnitt

8 500 kronor för varje jordbruk.

Fråga uppkomme då, huru utöver egnahemslånet erforderliga medel för

jordbrukskolonisationen skulle kunna anskaffas. Förutsättningar för en

nationalinsamling för ändamålet syntes icke föreligga. Däremot syntes starka

skäl finnas för den uppfattningen, att liksom den estlandssvenska återflyttningen

till Sverige möjliggjorts genom det diplomatiska stöd samt de organisatoriska

anordningar och ekonomiska bidrag, som lämnats från svenska

statens sida, det också vore en svensk statsuppgift att — örn ock liksom

hittills under medverkan från sammanslutningar och enskilda — slutligt

genomföra estlandssvenskarnas inplacerande i det svenska samhället. Staten

borde sålunda enligt sökandenas mening ställa medel till förfogande för

genomförandet av kolonisationen. Detta syntes lämpligast kunna ske genom

att anknyta till redan befintliga former av låne- och annan stödverksamhet.

För täckande av skillnaden mellan fastighetens inköpspris och egnahems
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Kungl, Majlis proposition nr 40.

lånet borde »premielån» medgivas. För dessa lån skulle gälla samma villkor

som tor premielån enligt kungörelsen örn den statliga egnahemsverksamheten.

Länet skulle sålunda efterskänkas efter hand genom avskrivning

av en tiondel örn året med början det år amorteringsskyldigliet för jorcfbrukslanet

inträdde. Ifrågavarande lån skulle alltså vara helt avskrivet efter

.1.V ar- Härutöver borde även verkligt premielån för mera väsentliga arbeten

^0 k, H s In fp i <31 e n s iordningställande kunna beviljas på sedvanliga villkor.

. ^ finansiering av inköp av nödiga inventarier och kreatur samt gödningsamnen,

foder och dylikt ävensom andra nödvändiga utgifter för igångsättande

av driften å fastigheten borde s. k. arrendelån utlämnas, enligt bestämmelserna

i nyssnämnda kungörelse. För ifrågavarande ändamål borde

emellertid, nied hänsyn till vad tidigare anförts angående kostnaden för

in ven tane- och kreatursanskaffnmg, arrendelån utgå med belopp intill 8 500

kronor och ej som normalt med högst 4 500 kronor. Vidare borde återbetalningstiden

förlängas från 17 till 26 år.

I största möjliga utsträckning borde jordbrukskolonisationen ske på sådant

satt, att familjer som tidigare tillhört samma byalag finge tillfälle att

bosatta sig i varandras närhet, vilket innebure icke endast en social utan

aven en ekonomisk fördel. Kolonisationsverksamheten skulle liksom hittills

framst inriktas mot de ostkusttrakter som hårdast drabbats av avfolkning.

Jordbrukskolonisationen borde enligt sökandenas mening handhavas av

egnahemsstyrelsen och egnahemsnämnderna i samråd med rågöstiftelsen.

Stiftelsens medverkan syntes främst vara påkallad när det gällde att pröva

vilka personer som lämpligen borde ifrågakomma såsom jordbrukare och på

valka platser de lämpligen borde placeras.

Sökandena finna nödvändigt, att rågöstiftelsen för att kunna verksamt

biträda vid genomförandet av den föreslagna fiskar- och jordbrukskolonisationen

bereddes tillfälle anställa viss administrativ personal. Främst

voie det nödvändigt att heltidsanställa en väl kvalificerad agronom, vilken

koni ine att få omfattande och viktiga arbetsuppgifter. Det skulle sålunda

‘•ligga honom, bland annat, att planlägga genomförandet av fiskarkolonisationen,

utvälja lämpliga estlandssvenska egnahemsjordbrukare samt handleda

och instruera dessa. Med hänsyn till nödvändigheten att för dessa omfattande

arbetsuppgifter erhålla en väl kvalificerad kraft, torde årslönen icke

kunna sättas alltför låg, dock högst 9 000 kronor. Härtill komme arvoden

till sekreterare och ombudsman, till vardera förslagsvis högst 2 500 kronor.

Kostnaderna för agronomens resor kunde beräknas till 4 000 kronor. Förökad

instruktionsverksamhet bland de estlandssvenska fiskarna beräknades

_ 000 kronor. Härtill komme kostnader för bokföring, maskinskrivning, kontorsmateriel,

lokalhyra m. nr., vilka beräknades till 9 000 kronor. De årliga

administrationskostnaderna komme sålunda att uppgå till sammanlagt 29 000

kronor. Stiftelsen saknade medel att bestrida dessa kostnader.

Beträffande takten och det aktuella medelsbehovet för kolonisationens

genomförande anföra sökandena följande.

En kolonisation av ifrågavarande omfattning måste med nödvändighet

taga vrss tid. Sannolikt komme härför att åtgå två till tre år. Å andra sidan

vore det viktigt att kolonisationsverksamheten komme i gång snarast möjligt.

Med hänsyn härtill syntes anvisandet av behövliga medel för fiskarkolonisationen

kunna uppdelas på tre år, varvid en tredjedel torde böra anvisas

på tilläggsstat för innevarande budgetår. På tilläggsstat torde vidare böra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 7

anvisas medel för täckande av rågöstiftelsens administrationskostnader linder

ett halvt år.

På tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår borde därför anvisas

dels ett anslag till lån till rågöstiftelsen för fiskarkolonisation av 400 000

kronor att användas med 80 000 kronor för inköp av fiskebåtar, motorer och

fiskredskap samt med 320 000 kronor för inköp av för estlandssvenskarnas

räkning lämpliga fiskelägenheter och dels ett administration sanslag till stiftelsen

av 14 500 kronor. Vidare borde å riksstaten för budgetåret 1945/46

anvisas ett låneanslag för enahanda ändamål samt med samma belopp och

fördelning ävensom ett administrationsanslag till rågöstiftelsen av 29 000

kronor.

Förslag örn den ökning av egnahemsstyrelsens personal samt den förstärkning

av fonder och anslag som kunde bliva erforderlig för jordbrukskolonisationen

borde avgivas av egnahemsstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande över framställningen förklarat, att styrelsen

icke hade något att erinra mot densamma.

Jämväl egnahemsstyrelsen har utlåtit sig över framställningen.

Förslaget till fortsatt fiskarkolonisation föranledde intet annat uttalande

från egnahemsstyrelsens sida än ett framhållande av vikten av att

kolonisationen genomfördes med stor varsamhet och på sådant sätt att icke

de svenska fiskarnas intressen, vare sig nu eller med tanke på de förhållanden,

som kunde inträda vid försämrade konjunkturer för fisket, träddes för

nära.

Beträffande jordbrukskolouisationen anför egnahemsstyrelsen till en

början följande.

Enligt styrelsens mening lärer det icke kunna undvikas att staten för här

ifrågavarande ändamål i viss utsträckning lämnar stöd utöver vad gällande

bestämmelser för egnahemsverksamheten medgiva. Örn så icke sker torde

estlandssvenskarna endast i undantagsfall kunna etablera sig som egna jordbrukare.

Som anförts i framställningen äro de helt utblottade och torde lia

ringa möjligheter att av sina arbetsförtjänster under några år göra tillräckligt

stora besparingar för att bliva i stånd att med egnahemslån kunna skaffa

sig egna jordbruk. Följden härav skulle alltså bliva, att de bleve uteslutande

hänvisade till att varaktigt inplaceras såsom arbetare inom jordbruk och

skogsbruk. ^ I och för sig skulle måhända mot en sådan lösning av frågan

icke vara så mycket att invända. Emellertid får icke förbises att de personer,

varom här är fråga, varit egna jordbrukare i sitt gamla hemland, en del av

deni i flera generationer tillbaka. Härtill kommer en ännu viktigare synpunkt.

Såsom anförts i framställningen leva estlandssvenskarna tillsammans i stora

familjer med ett stort inslag av äldre, endast delvis arbetsföra eller helt

arbetsoförmögna. Därest familjeförsörjarna hänvisas endast till att varaktigt

placeras ut såsom arbetare torde man få räkna med, att de endast sällan kunna

föra med sig och försörja sina gamla anhöriga. Ansvaret för dessas försörjning

skulle väl staten få taga, vilket i vissa, kanske flera fall skulle medföra

större kostnader för staten än den engångskostnad, som skulle följa av viss

hjälp till kolonisationen. I dylika fall skulle hjälpen vara motiverad tiven örn

prövningen begränsas till enbart statsekonomiska synpunkter.

Kommittén och stiftelsen lia räknat med att jordbrukskolonisationsprogiammet

skulle omfatta 400 familjer och att detta skulle kunna genomföras

på en tid av två ä tre år. Det rör sig sålunda om ett omfattande kolonisationsprogram,

vilket om det skulle genomföras under den beräknade tiden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

helt säkert skulle medföra stort intrång för andra jordsökande, särskilt som

kolonisationen tänkes skola ske inom ett så begränsat område som östra

delarna av mellansverige. Det synes icke vara nödvändigt att nu taga ställning

till hela programmets genomförande. Prövningen i detta sammanhang

torde kunna begränsas till vad som rimligtvis kan beräknas bliva genomfört

under innevarande och nästkommande budgetår. Under tiden kan viss erfarenhet

vinnas både i fråga örn möjligheterna för kolonisationens genomförande

och örn huru estlandssvenskarnas inplacering i arbetslivet utfallit.

Med hänsyn till att kolonisationen av estlandssvenskarna icke kan få ske

i så snabb takt att det vanliga jordsökande klientelets intressen trädas för

nära samt även med hänsyn till att det under nu rådande konjunkturer icke

är särskilt gynnsamt att starta som egen jordbruksföretagare, kan antalet

estlandssvenska familjer, som kunna tänkas bliva utplacerade såsom egna

företagare i jordbruket, uppskattas till förslagsvis för innevarande budgetår

högst 15 och för nästa budgetår högst 40. Vid urvalet böra i första hand

de komma i fråga, som bland annat på grund av många gamla anhöriga lia

stor försörjningsbörda.

Vad angår formerna för stödverksamheten beträffande en estlandssvensk

jordbrukskolonisation uttalar sig egnahemsstyrelsen sålunda.

De av kommittén och stiftelsen föreslagna två hjälpformerna utöver egnahemslån

synas i enkelhetens intresse böra sammanföras till en. För såväl

täckande av skillnaden mellan fastighetens inköpspris och egnahemslånet

som för inköp av inventarier m. m. torde böra utgå ett räntefritt amorteringslån

enligt samma grunder som gälla för arrendelån (kung. nr 589/1940.

7:e kap.) endast med den skillnaden, att lånet bör kunna utgå intill ett

belopp av högst 10 000 kronor och amorteringstiden bör kunna utsträckas

till 30 år. Som säkerhet för lånet torde böra godtagas inteckning i fastigheten

närmast efter beviljade egnahemslån samt inteckning i inventarierna.

Dylikt lån, vilket torde böra beviljas av egnahemsstyrelsen sedan

vederbörande egnahemsnämnd prövat hela låneärendet, bör icke kunna utlämnas

utan noggrann behovsprövning.

Med de här anförda modifikationerna jämfört med kommitténs och stiftelsens

förslag kommer denna särskilda hjälp till estlandssvenska jordbrukare

att för staten medföra liigre kostnader och slutligen komma åtgärderna att

psykologiskt sett bliva mera tilltalande. Erinras kan att den hjälp, estlandssvenska

jordbrukare enligt här skisserat förslag kunna få, nära ansluter sig

till de hjälpåtgärder innehavarna av statens arrendeegnahem åtnjuta. Fördelen

av att det räntefria amorteringslånet i detta fall skulle utgå med något

högre belopp torde vid arrendeegnaliemsverksamheten genomsnittligt

uppvägas av de i denna verksamhet tillämpade förmånliga arrendena.

Egnahemsstyrelsen anför slutligen, att därest styrelsens förslag godtoges

och under förutsättning att tilläggslånen ej behövde utlämnas till maximibeloppet,

låneanslag för ifrågavarande ändamål skulle behöva anvisas för

innevarande budgetår med 100 000 kronor och för budgetåret 1945/46 med

270 000 kronor. Möjligen kunde den långivning från egnahemslånefonden,

som av kolonisationen skulle föranledas, påkalla en höjning av den nu gällande

maximigränsen för utlåning från sagda fond. Med ställningstagande

till denna fråga kunde emellertid anstå till dess någon överblick erhållits

beträffande den omfattning och takt vari kolonisationen visade sig fortgå

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Departementschefen.

Av den tidigare till ett antal av 7 500 personer beräknade svenska folkstammen

i Estland har numera, nied väsentligt stöd fran svenska statens sida,

6 500 personer överförts till Sverige. Dessa estlandssvenskar böra snarast

möjligt inordnas i det svenska samhället. En undersökning har visat, att

av de i Sverige befintliga estlandssvenskarna 1 200 tidigare haft sin utkomst

av fiske med småbruk som stöd och 3 000 varit s37sselsatta i jordbruk. I

regel hava dessa fiskar- och jordbrukarfamiljer i sitt förra hemland självständigt

bedrivit sitt yrke.

På de skäl kommittén för estlandssvenskarna och rågöstiftelsen anfört

finner jag angeläget, att förutsättningar skapas för att lämpliga estlandssvenska

fiskare och jordbrukare, sedan de genom någon tids anställning i

Sverige lärt känna de nya förhållandena, såsom självständiga yrkesmän

kunna fortsätta den näring de tidigare utövat. Denna kolonisationsverksamhet

bör i erforderlig mån stödjas av staten. Emellertid må framhållas,

att kolonisationen icke får givas sådan omfattning eller inriktning att den

träder rikssvenska intressen för nära.

Den påbörjade fiskarkolonisationen bör enligt min mening fullföljas.

Vad angår fiskarnas förseende med utrustning i form av båtar, motorer och

fiskredskap synes ifrågavarande förmedlingsverksamhet allt fortfarande böra

anförtros åt rågöstiftelsen. Vidkommande härefter anskaffningen av fiskarlägenheter

finner jag välbetänkt att låta dessa innehålla en mindie jordbruksareal.

Med hänsyn till den svaga ekonomiska ställning, vari de estlandssvenska

fiskarna för närvarande befinna sig, synes lämpligt, att lägenheterna,

i likhet med vad som hittills gällt vid fiskarkolonisation för estlandssvenskar,

till en början upplåtas endast på arrende. Verksamheten med inköp och

utarrendering av fiskarlägenheter bör liksom hittills handhavas av rågöstiftelsen.

Emellertid bör stiftelsen verka för att arrendatorerna, så snart

de ekonomiska förutsättningarna föreligga härför, med anlitande av den

vanliga egnahemslångivningen förvärva äganderätt till de av dem arrenderade

lägenheterna. Detsamma bör gälla jämväl de tidigare upplåtelserna

av fiskarlägenheter. Jag förutsätter alitsa att rågöstiftelsens joidförmedlande

verksamhet skall kunna avvecklas inom en nära framtid. — Såsom

framgår av det sagda finner jag, att den fortsatta fiskarkolonisationen

bör bedrivas efter i huvudsak de riktlinjer som angivas i kommitténs och

stiftelsens framställning. Varken mot den föreslagna omfattningen av fiskarkolonisationen

eller mot beräkningen av kostnaderna härför har jag något

att erinra. Jag förordar sålunda, att för ändamålet anvisas dels ett belopp

av 400 000 kronor på tilläggsstat för innevarande budgetår och dels ett belopp

av samma storlek på riksstaten för budgetåret 1945/46.

Vad härefter angår jordbrukskolonisationen för estlandssvenskarna

torde denna med hänsyn till de betänkligheter egnahemsstyrelsen anfört

mot kommitténs och stiftelsens kolonisationsprogram böra tills vidare

genomföras endast i begränsad omfattning. I likhet med egnahemsstyrelsen

beräknar jag antalet kolonat under återstoden av innevarande budgetår till

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 40.

127 45

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

15 och under nästa budgetår till 40. Denna kolonisation synes lämpligen

böra bygga på egnahemslångivningen. Då emellertid de estlandssvenska

jordbrukare, vilka i första hand böra omfattas av kolonisationen, nämligen

familjeföreståndare med stor försörjningsbörda, för närvarande sakna och

jämväl framgent mäste beräknas komma att sakna medel att i nämnvärd utstå

äckning bidraga till företaget, torde egnahemslånet böra kompletteras med

en särskild långivning för bestridande av återstående kostnader för fastighetsförvärvet

ävensom åtgärder för fastighetens iordningställande samt inköp

av inventarier och kreatur. Denna långivning synes böra utformas i enlighet

med egnahemsstyrelsens förslag. Såsom styrelsen påpekar komma estlandssvenska

jordbrukare enligt detta förslag att få ett stöd som nära ansluter

till de hjälpåtgärder innehavarna av statens arrendeegnahem åtnjuta. Nu

förordad särskild långivning bör handhavas av egnahemsstyrelsen i samråd

med rågöstiftelsen. Mot egnahemsstyrelsens förslag att för ändamålet skulle

anvisas 100 000 kronor på tilläggsstat för innevarande budgetår och 270 000

kronor på riksstaten för budgetåret 1945/46 synes intet vara att erinra.

Egnahemslångivningen för jordbrukskolonisationen torde böra ske i vanlig

ordning.

Medelsanvisningarna för fiskar- och jordbrukskolonisationen för vartdera

av innevarande och nästa budgetår böra lämpligen sammanföras till ett anslag

under fonden för låneunderstöd. Jag förordar sålunda, att till Lån till

kolonisation för estlandssvenskarna anvisas investeringsanslag av 500 000

kronor på tilläggsstat för innevarande budgetår och 670 000 kronor på riksstaten

för budgetåret 1945/46.

För att rågöstiftelsen skall kunna handhava den fortsatta fiskarkolonisationen

och biträda vid jordbrukskolonisationen synes stiftelsen vara i behov

av viss administrativ p er sonak I den mån stiftelsen saknar medel att

bestrida kostnaderna härför torde staten böra bidraga härtill. Särskilt anslag

för ändamålet synes dock icke böra anvisas utan kostnaderna torde få belasta

femte huvudtitelns kommittéanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att å kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd anvisa

dels till Lån till kolonisation för estlandssvenskarna å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett investeringsanslag

av ............................................. kronor 500 000;

dels ock till Lån till kolonisation för estlandssvenskarna å riksstaten

för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag

av...................................................... kronor 670 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn val av borgmästare och lagfaren rådman. a2 i texten
  2. SU 1945:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående län till kolonisation för estland ssvenskarna. s. 1 i texten