Angående lån till kolonisation för estlandssvenskarna
1945-01-26 · 10 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:40, Angående lån till kolonisation för estlandssvenskarna
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition nr 40.
1
Nr 40.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån
till kolonisation för estlandssvenskarna; given Stockholms
slott den 26 januari 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 januari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehbsson-Brahstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Ewerlöf, Ohlin, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
kapitalbudgeten, bilaga 3, Fonden för låneunderstöd, punkten 10, föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Lån till kolonisation
för estlandssvenskarna för budgetåret 1945/46 beräkna ett investeringsanslag
av 670 000 kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 40.
m 4D
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
Inledning.
I nyss angivet sammanhang framhöll jag, att statsmakterna vid ett flertal tillfällen
antingen genom särskilda anslag eller från anslaget till oförutsedda
utgifter eller det å allmän förskottsstat I för innevarande budgetår uppförda
anslaget till bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m. ställt
medel till kommitténs för estlandssvenskarna (tidigare kommittén för rågösvenskarna)
förfogande för överförande till Sverige av och för bistånd efter
ankomsten hit åt estniska medborgare av svensk härstamning.
För kolonisation av de dittills till Sverige anlända estlandssvenska familjer
som i sitt tidigare hemland haft sin huvudsakliga utkomst av fiske eller av
jordbruk och fiske i förening anvisade 1944 års riksdag med bifall till Kungl.
Majda förslag (proposition nr 2, bilaga 13, p. 4; skrivelse nr 33, p. 15)
under rubriken lån till den s. k. rågöstiftelsen å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
Den 24 mars 1944 beviljade Kungl. Hajd stiftelsen ifrågavarande lån och
meddelade i samband härmed följande föreskrifter.
Lånet skall av stiftelsen disponeras med i liuvndsak följande fördelning:
Inköp av fiskebåtar, motorer och fiskredskap åt estlandssvenska
familjer med belopp, som endast undantagsvis
må överstiga 5 000 kronor per familj
Inköp av för estlandssvenska familjers bosättning lämpliga
fastigheter jämte tillhörande yttre inventarier ävensom
erforderlig iståndsättning av fastigheterna
kronor 100 000
» 100 000
Summa kronor 200 000
Fiskebåt, motor och fiskredskap skola av stiftelsen uthyras mot en årlig
hyra motsvarande 3 procents ränta å av stiftelsen för inköp av föremålen
an vant belopp Härjämte skall amortering verkställas å föremålen med sådant
ärligt belopp, att de äro slutbetalade inom 10 år från dagen för uthyrningen.
°
. Fastighet skall av stiftelsen utarrenderas mot ett årligt arrende motsvarande
.7, Procents ränta å av stiftelsen för inköp av fastigheten och dess
iståndsättning använt belopp. Till fastighet hörande yttre inventarier skola
uthyras mot en årlig hyra motsvarande 2 procents ränta å av stiftelsen för
inköp av inventarierna använt belopp. Härjämte skall amortering verkställas
i1 1?v„eu^a.rierna med sådant årligt belopp, att de äro slutbetalade inom 10
ar tran dagen för uthyrningen. Arrendator skall äga rätt att inlösa av
,?n°m, arrenderad fastighet till ett pris motsvarande minst stiftelsens inkopspns
for fastigheten samt stiftelsens kostnader för fastighetens iståndsattnmg.
°
Inbetalningar av hyror, arrenden, amorteringar och löseskillingar ske till
stiftelsen ^stiftelsen ager använda inflytande hyror för lös egendom för
bestridande av stiftelsens utgifter i samband med förevarande verksamhet,
inflytande arrendeavgifter för fast egendom samt amorteringar och löseskillingar
skola av stiftelsen årligen inbetalas till statskontoret, arrendeavgifterna
såsom ranta samt amorteringar och löseskillingar såsom avbetalning å stif
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
3
Föreliggande framställning och däröver avgivna utlåtanden.
Såsom jag viel behandlingen i statsverkspropositionen av förevarande anslagsfråga
antydde hava kommittén för estlandssvenskarna och rågöstiftelsen i
gemensam skrivelse den 4 oktober 1944 gjort framställning i fråga örn dels
fortsatt fiskarkolonisation för estlandssvenskar, dels jordbrukskolonisation för
estlandssvenskar och dels administrationskostnader för rågöstiftelsen för handhavande
av denna kolonisationsverksamhet.
Sökandena lämna till en början en utförlig redogörelse för tidigare
kolonisationsverksamhet beträffande gammalsvenskbybor och estlandssvenskar,
varav här må återgivas följande.
För att underlätta de år 1929 till Sverige återvända gammalsvenskbybornas
bosättning anordnades en nationalinsamling, vilken inbringade över 900 000
kronor. Dessa medel användes för inköp av ett 90-tal jordbruksfastigheter,
vilka till en början utarrenderades och senare försåldes till gammalsvenskbyfamiljer.
Varje familj erhöll som gåva ett belopp av 6 000—9 000 kronor
för att komma i samma ekonomiska situation som en svensk egnahemsförvärvare.
Bosättningen, vilken för övrigt genomfördes som en svensk egnaliemskolonisation,
hade lyckats i stort sett bra.
Hösten 1940 överflyttade till Sverige 110 rågöbor. Som bidrag till dessas
fasta bosättning erhöll rågöstiftelsen av 1940 års nationalinsamling ett belopp
av 100 000 kronor. 80 rågösvenskar äro numera bosatta på 12 i Stockholms
skärgård belägna fastigheter, som antingen inköpts av stiftelsen och utarrenderats
till lämpliga rågösvenskar eller förvärvats av rågösvenskar med hjälp
av lån från stiftelsen. Stiftelsen har därjämte anskaffat fiskebåtar jämte
motorer och fiskredskap, vilka försålts till rågöfiskare genom avbetalningskontrakt,
stadgande 4 procents ränta på inköpssumman och dennas amortering
under 5 år. Fullständig amortering har redan verkställts i flertalet fall.
Den hälft av omförmälda statsanslag till lån till rågöstiftelsen å 200 000
kronor, som avser inköp av fiskebåtar, motorer och fiskredskap, hade vid
tiden för framställningen endast i några få fall använts för båt- och motorinköp.
Anledningen härtill vore att flertalet före sommaren 1944 till Sverige
anlända estlandssvenska fiskare kommit på egna goda motorbåtar. Med
hjälp av de intill ifrågavarande tidpunkt utlämnade lånen, vilka endast i
undantagsfall överstigit 1000 kronor och sammanlagt uppgått till 51200
kronor, hade omkring 65 fiskarfamiljer beretts tillfälle att i den svenska
ostkustskärgården fortsätta sitt tidigare yrke. De odisponerade medlen
beräknades komma till användning under återstoden av år 1944 för lån till
på sista tiden anlända estlandssvenska fiskarfamiljer samt för komplettering
av fiskeriutrustningen åt sådana estlandssvenskar som tidigare erhållit endast
mindre lån. — Av den för inköp av fastigheter avsedda hälften av anslaget
hade vid tiden för framställningen 91 100 kronor disponerats för inköp och
utrustning av 4 fastigheter i Stockholms skärgård — därav 2 större — på
vilka 20 estlandssvenska fiskarfamiljer vore bosatta. Hittillsvarande kolonisation
hade skett inom områden, där avfolkningen under de senaste 25 åren
varit stor — 20 ä 40 procent.
För bedömande av de allmänna förutsättningarna för den nu ifrågasatta
kolonisationens genomförande framhålla sökandena följande.
Vid tiden för framställningen hade av den till omkring 7 500 personer
uppgående estlandssvenska befolkningen cirka 6 500 anlänt till Sverige. Av
sistnämnda antal hade 3 000 tidigare varit sysselsatta i jordbruk. Av denna
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Kungl. Majlis proposition nr 40.
jordbruksbefolkning vöre 2 500 medlemmar av 720 familjer och övriga 500
ensamstående. 1 200 personer hade tidigare haft sin utkomst av fiske med
jordbruk som stöd. Av fiskarbefolkningen tillhörde över 1 000 personer 280
familjer; de övriga vore ensamstående.
Jordbrukarna hade i sitt tidigare hemland haft självständiga mindre jordbruk,
ofta med fiske eller kustfart som stöd, och endast i undantagsfall
varit anställda. Fiskarna hade likaledes självständigt bedrivit sitt yrke.
Den hittillsvarande erfarenheten av den estlandssvenska bosättningen i
Sverige hade också visat, att jordbrukar- och fiskarbefolkningen snabbt funne
sig tillrätta såsom självständiga yrkesutövare inom jordbruk och fiske, under
det att de tidigare husbönderna hade svårt att finna sig i den anställdes
mera snävt bestämda förhållanden. Efter att under ett års tid såsom
anställda ha deltagit i arbetet inom svenskt jordbruk hade estlandssvenskarna
i allmänhet visat sig ha förutsättningar att självständigt sköta mindre svenska
jordbruk. Ett slutförande med gott resultat av den omfattande omflyttningen
av estlandssvenskarna kunde åvägabringas endast därest den redan påbörjade
fiskar- och jordbrukskolonisationen finge fullföljas.
Ett fullföljande av denna kolonisation vore även ur statsfinansiell synpunkt
att tillråda. Inom den estlandssvenska jordbruks- och fiskarbefolkningen
fortlevde det s. k. storfamiljsystemet. Detta innebure bland annat,
att hushållen oftast omfattade tre generationer och att de gamla som regel
även i de fattiga hemmen kvarbodde hos de vuxna barnen, vilka de vore
behjälpliga med olika göromål. Enligt estlandssvensk folksed vöre det
sålunda ovanligt, att åldringar försörjdes på ålderdomshem. Därest den
estlandssvenska jordbruks- och fiskarbefolkningen icke skulle få möjlighet
grunda egna jordbrukshem och fiskarlägenheter, skulle de däremot i de flesta
fall såsom anställda icke kunna ta hand om sina gamla, för vilka i sådant
fall måste beredas plats på ålderdomshem.
Det hade i allmänhet berett svårigheter att som anställda utplacera estlandssvenska
jordbrukare i 50—60-årsåldern. Därest möjlighet bereddes dessa
tidigare husbönder att tillsammans med sina söner bedriva självständigt jordbruk,
kunde de antagas komma att försörja sig själva och sina familjer. Skulle
jordbruks- och fiskarkolonisationen däremot icke kunna genomföras, måste
det antagas, att det övervägande antalet av dessa personer över 50-årsåldern
snart måste omhändertagas av det allmänna till full försörjning, vilket komme
att draga stora kostnader.
Beträffande den fortsatta fiskarkolonisationen uttala sig sökandena
sålunda.
För att kunna fullfölja och avsluta denna kolonisation behövdes ytterligare
lånemedel på samma villkor som tidigare för inköp av dels fiskebåtar,
motorer och redskap m. m. åt 50 familjer och dels fiskeställen med mindre
jordbruk åt 100 familjer.
Då de estlandssvenska fiskare som anlänt till Sverige under sommaren
och hösten 1944 i allmänhet icke medfört egna båtar, borde kostnaden för
fiskeriutrustning beräknas till i genomsnitt 5 000 kronor för familj eller alltså
sammanlagt 250 000 kronor.
Att estlandssvenskarnas bosättning som yrkesfiskare hittills lyckats över
förväntan väl måste tillskrivas — utom fiskarnas höga yrkesskicklighet —
de goda fiskpriserna under de senaste åren. Med sjunkande fiskpriser måste
svårigheterna bli större. Det vore därför icke tillrådligt att fullfölja fiskarkolonisationen
med endast fiskarlägenheter, vilket hittills på grund av knappheten
på disponibla medel ofta varit det enda möjliga. Nödvändigt vore att
fiskarna i fortsättningen erhölle mindre stödjordbruk. Kostnaderna för varje
opaginerad Kontrollera mot PDF
r>
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
sådant fiskeställe med småbruk beräknades till 10 000 kronor och hela kostnaden
för själva bosättningen sålunda till 1000 000 kronor.
Den fortsatta fiskarbosättningen borde huvudsakligen inriktas på skärgårdsområdena
i Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län.
Fiskarkolonisationen syntes även i fortsättningen böra handhavas av rågöstiftelsen.
Yad angår jordbrukskolonisationen anföra sökandena följande.
En undersökning hade utvisat, att av de estlandssvenska familjer som för
närvarande vistades i Sverige 400 familjer, omfattande 2 000 personer, vore
lämpliga att här under de närmaste åren börja bedriva självständigt jordbruk.
Den estlandssvenska jordbrukskolonisationen borde bygga på egnaliemslångivningen.
Enligt kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnaliemsverksamheten
finge egnahemslån beviljas för förvärv av jordbruksfastighet,
vars värde uppginge till som regel högst 30 000 kronor. Jordbrukslån
beviljades till högst 90 procent av fastighetens uppskattade värde mot en
ränta av 3,6 procent. På 60 procent av länet, den s. k. stående delen, erlades
endast ränta men ingen amortering. På den återstående delen, amorteringsdelen,
erlades under de fem första åren endast ränta och därefter
årligen amortering och ränta till belopp motsvarande 6 procent av amorteriugsdelen.
Amorteringstiden komme härvid att utgöra 26 år utöver de
amorteringsfria åren.
En förutsättning för erhållande av egnahemslån vore emellertid, att vederbörande
icke saknade medel att i någon mån bidraga till företaget. Denna
förutsättning kunde icke uppfyllas beträffande några estlandssvenskar. Dessa
hade nämligen anlänt till Sverige totalt utblottade. Då familjerna i allmänhet
vore barnrika och ofta omfattade en eller flera gamla och arbetsoförmögna,
vilka såvitt möjligt brukade medfölja respektive familj vid dennas
arbetsanställning, funnes i allmänhet inga utsikter för den inom svenskt
jordbruk såsom jordbruksarbetare anställde estlandssvensken att, trots enligt
rikssvensk uppfattning ofta torftig livsföring, spara ihop erforderliga medel
för att själv bidraga till att skapa ett eget jordbruk. För att kunna genomföra
en jordbruksegnahemsverksamhet bland estlandssvenskarna erfordrades
sålunda oundgängligen, utöver de genom vanliga egnahemslån tillgängliga
90 procent av respektive jordbruks uppskattade värde, medel för dels skillnaden
mellan inköpsvärdet och belåningsvärdet, dels ock anskaffande av för
jordbruket erforderliga yttre inventarier och kreatur samt oundgängligen
erforderliga inre inventarier, i den mån sådana icke redan anskaffats. Kostnaden
för inventarie- och kreatursanskaffningen beräknades till i genomsnitt
8 500 kronor för varje jordbruk.
Fråga uppkomme då, huru utöver egnahemslånet erforderliga medel för
jordbrukskolonisationen skulle kunna anskaffas. Förutsättningar för en
nationalinsamling för ändamålet syntes icke föreligga. Däremot syntes starka
skäl finnas för den uppfattningen, att liksom den estlandssvenska återflyttningen
till Sverige möjliggjorts genom det diplomatiska stöd samt de organisatoriska
anordningar och ekonomiska bidrag, som lämnats från svenska
statens sida, det också vore en svensk statsuppgift att — örn ock liksom
hittills under medverkan från sammanslutningar och enskilda — slutligt
genomföra estlandssvenskarnas inplacerande i det svenska samhället. Staten
borde sålunda enligt sökandenas mening ställa medel till förfogande för
genomförandet av kolonisationen. Detta syntes lämpligast kunna ske genom
att anknyta till redan befintliga former av låne- och annan stödverksamhet.
För täckande av skillnaden mellan fastighetens inköpspris och egnahems
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Kungl, Majlis proposition nr 40.
lånet borde »premielån» medgivas. För dessa lån skulle gälla samma villkor
som tor premielån enligt kungörelsen örn den statliga egnahemsverksamheten.
Länet skulle sålunda efterskänkas efter hand genom avskrivning
av en tiondel örn året med början det år amorteringsskyldigliet för jorcfbrukslanet
inträdde. Ifrågavarande lån skulle alltså vara helt avskrivet efter
.1.V ar- Härutöver borde även verkligt premielån för mera väsentliga arbeten
^0 k, H s In fp i <31 e n s iordningställande kunna beviljas på sedvanliga villkor.
. ^ finansiering av inköp av nödiga inventarier och kreatur samt gödningsamnen,
foder och dylikt ävensom andra nödvändiga utgifter för igångsättande
av driften å fastigheten borde s. k. arrendelån utlämnas, enligt bestämmelserna
i nyssnämnda kungörelse. För ifrågavarande ändamål borde
emellertid, nied hänsyn till vad tidigare anförts angående kostnaden för
in ven tane- och kreatursanskaffnmg, arrendelån utgå med belopp intill 8 500
kronor och ej som normalt med högst 4 500 kronor. Vidare borde återbetalningstiden
förlängas från 17 till 26 år.
I största möjliga utsträckning borde jordbrukskolonisationen ske på sådant
satt, att familjer som tidigare tillhört samma byalag finge tillfälle att
bosatta sig i varandras närhet, vilket innebure icke endast en social utan
aven en ekonomisk fördel. Kolonisationsverksamheten skulle liksom hittills
framst inriktas mot de ostkusttrakter som hårdast drabbats av avfolkning.
Jordbrukskolonisationen borde enligt sökandenas mening handhavas av
egnahemsstyrelsen och egnahemsnämnderna i samråd med rågöstiftelsen.
Stiftelsens medverkan syntes främst vara påkallad när det gällde att pröva
vilka personer som lämpligen borde ifrågakomma såsom jordbrukare och på
valka platser de lämpligen borde placeras.
Sökandena finna nödvändigt, att rågöstiftelsen för att kunna verksamt
biträda vid genomförandet av den föreslagna fiskar- och jordbrukskolonisationen
bereddes tillfälle anställa viss administrativ personal. Främst
voie det nödvändigt att heltidsanställa en väl kvalificerad agronom, vilken
koni ine att få omfattande och viktiga arbetsuppgifter. Det skulle sålunda
‘•ligga honom, bland annat, att planlägga genomförandet av fiskarkolonisationen,
utvälja lämpliga estlandssvenska egnahemsjordbrukare samt handleda
och instruera dessa. Med hänsyn till nödvändigheten att för dessa omfattande
arbetsuppgifter erhålla en väl kvalificerad kraft, torde årslönen icke
kunna sättas alltför låg, dock högst 9 000 kronor. Härtill komme arvoden
till sekreterare och ombudsman, till vardera förslagsvis högst 2 500 kronor.
Kostnaderna för agronomens resor kunde beräknas till 4 000 kronor. Förökad
instruktionsverksamhet bland de estlandssvenska fiskarna beräknades
_ 000 kronor. Härtill komme kostnader för bokföring, maskinskrivning, kontorsmateriel,
lokalhyra m. nr., vilka beräknades till 9 000 kronor. De årliga
administrationskostnaderna komme sålunda att uppgå till sammanlagt 29 000
kronor. Stiftelsen saknade medel att bestrida dessa kostnader.
Beträffande takten och det aktuella medelsbehovet för kolonisationens
genomförande anföra sökandena följande.
En kolonisation av ifrågavarande omfattning måste med nödvändighet
taga vrss tid. Sannolikt komme härför att åtgå två till tre år. Å andra sidan
vore det viktigt att kolonisationsverksamheten komme i gång snarast möjligt.
Med hänsyn härtill syntes anvisandet av behövliga medel för fiskarkolonisationen
kunna uppdelas på tre år, varvid en tredjedel torde böra anvisas
på tilläggsstat för innevarande budgetår. På tilläggsstat torde vidare böra
Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 7
anvisas medel för täckande av rågöstiftelsens administrationskostnader linder
ett halvt år.
På tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår borde därför anvisas
dels ett anslag till lån till rågöstiftelsen för fiskarkolonisation av 400 000
kronor att användas med 80 000 kronor för inköp av fiskebåtar, motorer och
fiskredskap samt med 320 000 kronor för inköp av för estlandssvenskarnas
räkning lämpliga fiskelägenheter och dels ett administration sanslag till stiftelsen
av 14 500 kronor. Vidare borde å riksstaten för budgetåret 1945/46
anvisas ett låneanslag för enahanda ändamål samt med samma belopp och
fördelning ävensom ett administrationsanslag till rågöstiftelsen av 29 000
kronor.
Förslag örn den ökning av egnahemsstyrelsens personal samt den förstärkning
av fonder och anslag som kunde bliva erforderlig för jordbrukskolonisationen
borde avgivas av egnahemsstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande över framställningen förklarat, att styrelsen
icke hade något att erinra mot densamma.
Jämväl egnahemsstyrelsen har utlåtit sig över framställningen.
Förslaget till fortsatt fiskarkolonisation föranledde intet annat uttalande
från egnahemsstyrelsens sida än ett framhållande av vikten av att
kolonisationen genomfördes med stor varsamhet och på sådant sätt att icke
de svenska fiskarnas intressen, vare sig nu eller med tanke på de förhållanden,
som kunde inträda vid försämrade konjunkturer för fisket, träddes för
nära.
Beträffande jordbrukskolouisationen anför egnahemsstyrelsen till en
början följande.
Enligt styrelsens mening lärer det icke kunna undvikas att staten för här
ifrågavarande ändamål i viss utsträckning lämnar stöd utöver vad gällande
bestämmelser för egnahemsverksamheten medgiva. Örn så icke sker torde
estlandssvenskarna endast i undantagsfall kunna etablera sig som egna jordbrukare.
Som anförts i framställningen äro de helt utblottade och torde lia
ringa möjligheter att av sina arbetsförtjänster under några år göra tillräckligt
stora besparingar för att bliva i stånd att med egnahemslån kunna skaffa
sig egna jordbruk. Följden härav skulle alltså bliva, att de bleve uteslutande
hänvisade till att varaktigt inplaceras såsom arbetare inom jordbruk och
skogsbruk. ^ I och för sig skulle måhända mot en sådan lösning av frågan
icke vara så mycket att invända. Emellertid får icke förbises att de personer,
varom här är fråga, varit egna jordbrukare i sitt gamla hemland, en del av
deni i flera generationer tillbaka. Härtill kommer en ännu viktigare synpunkt.
Såsom anförts i framställningen leva estlandssvenskarna tillsammans i stora
familjer med ett stort inslag av äldre, endast delvis arbetsföra eller helt
arbetsoförmögna. Därest familjeförsörjarna hänvisas endast till att varaktigt
placeras ut såsom arbetare torde man få räkna med, att de endast sällan kunna
föra med sig och försörja sina gamla anhöriga. Ansvaret för dessas försörjning
skulle väl staten få taga, vilket i vissa, kanske flera fall skulle medföra
större kostnader för staten än den engångskostnad, som skulle följa av viss
hjälp till kolonisationen. I dylika fall skulle hjälpen vara motiverad tiven örn
prövningen begränsas till enbart statsekonomiska synpunkter.
Kommittén och stiftelsen lia räknat med att jordbrukskolonisationsprogiammet
skulle omfatta 400 familjer och att detta skulle kunna genomföras
på en tid av två ä tre år. Det rör sig sålunda om ett omfattande kolonisationsprogram,
vilket om det skulle genomföras under den beräknade tiden
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
helt säkert skulle medföra stort intrång för andra jordsökande, särskilt som
kolonisationen tänkes skola ske inom ett så begränsat område som östra
delarna av mellansverige. Det synes icke vara nödvändigt att nu taga ställning
till hela programmets genomförande. Prövningen i detta sammanhang
torde kunna begränsas till vad som rimligtvis kan beräknas bliva genomfört
under innevarande och nästkommande budgetår. Under tiden kan viss erfarenhet
vinnas både i fråga örn möjligheterna för kolonisationens genomförande
och örn huru estlandssvenskarnas inplacering i arbetslivet utfallit.
Med hänsyn till att kolonisationen av estlandssvenskarna icke kan få ske
i så snabb takt att det vanliga jordsökande klientelets intressen trädas för
nära samt även med hänsyn till att det under nu rådande konjunkturer icke
är särskilt gynnsamt att starta som egen jordbruksföretagare, kan antalet
estlandssvenska familjer, som kunna tänkas bliva utplacerade såsom egna
företagare i jordbruket, uppskattas till förslagsvis för innevarande budgetår
högst 15 och för nästa budgetår högst 40. Vid urvalet böra i första hand
de komma i fråga, som bland annat på grund av många gamla anhöriga lia
stor försörjningsbörda.
Vad angår formerna för stödverksamheten beträffande en estlandssvensk
jordbrukskolonisation uttalar sig egnahemsstyrelsen sålunda.
De av kommittén och stiftelsen föreslagna två hjälpformerna utöver egnahemslån
synas i enkelhetens intresse böra sammanföras till en. För såväl
täckande av skillnaden mellan fastighetens inköpspris och egnahemslånet
som för inköp av inventarier m. m. torde böra utgå ett räntefritt amorteringslån
enligt samma grunder som gälla för arrendelån (kung. nr 589/1940.
7:e kap.) endast med den skillnaden, att lånet bör kunna utgå intill ett
belopp av högst 10 000 kronor och amorteringstiden bör kunna utsträckas
till 30 år. Som säkerhet för lånet torde böra godtagas inteckning i fastigheten
närmast efter beviljade egnahemslån samt inteckning i inventarierna.
Dylikt lån, vilket torde böra beviljas av egnahemsstyrelsen sedan
vederbörande egnahemsnämnd prövat hela låneärendet, bör icke kunna utlämnas
utan noggrann behovsprövning.
Med de här anförda modifikationerna jämfört med kommitténs och stiftelsens
förslag kommer denna särskilda hjälp till estlandssvenska jordbrukare
att för staten medföra liigre kostnader och slutligen komma åtgärderna att
psykologiskt sett bliva mera tilltalande. Erinras kan att den hjälp, estlandssvenska
jordbrukare enligt här skisserat förslag kunna få, nära ansluter sig
till de hjälpåtgärder innehavarna av statens arrendeegnahem åtnjuta. Fördelen
av att det räntefria amorteringslånet i detta fall skulle utgå med något
högre belopp torde vid arrendeegnaliemsverksamheten genomsnittligt
uppvägas av de i denna verksamhet tillämpade förmånliga arrendena.
Egnahemsstyrelsen anför slutligen, att därest styrelsens förslag godtoges
och under förutsättning att tilläggslånen ej behövde utlämnas till maximibeloppet,
låneanslag för ifrågavarande ändamål skulle behöva anvisas för
innevarande budgetår med 100 000 kronor och för budgetåret 1945/46 med
270 000 kronor. Möjligen kunde den långivning från egnahemslånefonden,
som av kolonisationen skulle föranledas, påkalla en höjning av den nu gällande
maximigränsen för utlåning från sagda fond. Med ställningstagande
till denna fråga kunde emellertid anstå till dess någon överblick erhållits
beträffande den omfattning och takt vari kolonisationen visade sig fortgå
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
Departementschefen.
Av den tidigare till ett antal av 7 500 personer beräknade svenska folkstammen
i Estland har numera, nied väsentligt stöd fran svenska statens sida,
6 500 personer överförts till Sverige. Dessa estlandssvenskar böra snarast
möjligt inordnas i det svenska samhället. En undersökning har visat, att
av de i Sverige befintliga estlandssvenskarna 1 200 tidigare haft sin utkomst
av fiske med småbruk som stöd och 3 000 varit s37sselsatta i jordbruk. I
regel hava dessa fiskar- och jordbrukarfamiljer i sitt förra hemland självständigt
bedrivit sitt yrke.
På de skäl kommittén för estlandssvenskarna och rågöstiftelsen anfört
finner jag angeläget, att förutsättningar skapas för att lämpliga estlandssvenska
fiskare och jordbrukare, sedan de genom någon tids anställning i
Sverige lärt känna de nya förhållandena, såsom självständiga yrkesmän
kunna fortsätta den näring de tidigare utövat. Denna kolonisationsverksamhet
bör i erforderlig mån stödjas av staten. Emellertid må framhållas,
att kolonisationen icke får givas sådan omfattning eller inriktning att den
träder rikssvenska intressen för nära.
Den påbörjade fiskarkolonisationen bör enligt min mening fullföljas.
Vad angår fiskarnas förseende med utrustning i form av båtar, motorer och
fiskredskap synes ifrågavarande förmedlingsverksamhet allt fortfarande böra
anförtros åt rågöstiftelsen. Vidkommande härefter anskaffningen av fiskarlägenheter
finner jag välbetänkt att låta dessa innehålla en mindie jordbruksareal.
Med hänsyn till den svaga ekonomiska ställning, vari de estlandssvenska
fiskarna för närvarande befinna sig, synes lämpligt, att lägenheterna,
i likhet med vad som hittills gällt vid fiskarkolonisation för estlandssvenskar,
till en början upplåtas endast på arrende. Verksamheten med inköp och
utarrendering av fiskarlägenheter bör liksom hittills handhavas av rågöstiftelsen.
Emellertid bör stiftelsen verka för att arrendatorerna, så snart
de ekonomiska förutsättningarna föreligga härför, med anlitande av den
vanliga egnahemslångivningen förvärva äganderätt till de av dem arrenderade
lägenheterna. Detsamma bör gälla jämväl de tidigare upplåtelserna
av fiskarlägenheter. Jag förutsätter alitsa att rågöstiftelsens joidförmedlande
verksamhet skall kunna avvecklas inom en nära framtid. — Såsom
framgår av det sagda finner jag, att den fortsatta fiskarkolonisationen
bör bedrivas efter i huvudsak de riktlinjer som angivas i kommitténs och
stiftelsens framställning. Varken mot den föreslagna omfattningen av fiskarkolonisationen
eller mot beräkningen av kostnaderna härför har jag något
att erinra. Jag förordar sålunda, att för ändamålet anvisas dels ett belopp
av 400 000 kronor på tilläggsstat för innevarande budgetår och dels ett belopp
av samma storlek på riksstaten för budgetåret 1945/46.
Vad härefter angår jordbrukskolonisationen för estlandssvenskarna
torde denna med hänsyn till de betänkligheter egnahemsstyrelsen anfört
mot kommitténs och stiftelsens kolonisationsprogram böra tills vidare
genomföras endast i begränsad omfattning. I likhet med egnahemsstyrelsen
beräknar jag antalet kolonat under återstoden av innevarande budgetår till
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 40.
127 45
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 40.
15 och under nästa budgetår till 40. Denna kolonisation synes lämpligen
böra bygga på egnahemslångivningen. Då emellertid de estlandssvenska
jordbrukare, vilka i första hand böra omfattas av kolonisationen, nämligen
familjeföreståndare med stor försörjningsbörda, för närvarande sakna och
jämväl framgent mäste beräknas komma att sakna medel att i nämnvärd utstå
äckning bidraga till företaget, torde egnahemslånet böra kompletteras med
en särskild långivning för bestridande av återstående kostnader för fastighetsförvärvet
ävensom åtgärder för fastighetens iordningställande samt inköp
av inventarier och kreatur. Denna långivning synes böra utformas i enlighet
med egnahemsstyrelsens förslag. Såsom styrelsen påpekar komma estlandssvenska
jordbrukare enligt detta förslag att få ett stöd som nära ansluter
till de hjälpåtgärder innehavarna av statens arrendeegnahem åtnjuta. Nu
förordad särskild långivning bör handhavas av egnahemsstyrelsen i samråd
med rågöstiftelsen. Mot egnahemsstyrelsens förslag att för ändamålet skulle
anvisas 100 000 kronor på tilläggsstat för innevarande budgetår och 270 000
kronor på riksstaten för budgetåret 1945/46 synes intet vara att erinra.
Egnahemslångivningen för jordbrukskolonisationen torde böra ske i vanlig
ordning.
Medelsanvisningarna för fiskar- och jordbrukskolonisationen för vartdera
av innevarande och nästa budgetår böra lämpligen sammanföras till ett anslag
under fonden för låneunderstöd. Jag förordar sålunda, att till Lån till
kolonisation för estlandssvenskarna anvisas investeringsanslag av 500 000
kronor på tilläggsstat för innevarande budgetår och 670 000 kronor på riksstaten
för budgetåret 1945/46.
För att rågöstiftelsen skall kunna handhava den fortsatta fiskarkolonisationen
och biträda vid jordbrukskolonisationen synes stiftelsen vara i behov
av viss administrativ p er sonak I den mån stiftelsen saknar medel att
bestrida kostnaderna härför torde staten böra bidraga härtill. Särskilt anslag
för ändamålet synes dock icke böra anvisas utan kostnaderna torde få belasta
femte huvudtitelns kommittéanslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att å kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd anvisa
dels till Lån till kolonisation för estlandssvenskarna å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett investeringsanslag
av ............................................. kronor 500 000;
dels ock till Lån till kolonisation för estlandssvenskarna å riksstaten
för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag
av...................................................... kronor 670 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn val av borgmästare och lagfaren rådman. a2 i texten
- SU 1945:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående län till kolonisation för estland ssvenskarna. s. 1 i texten