Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen

1945-01-26 · 70 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:44, Med förslag till lag om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen; given Stockholms

slott den 26 januari 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 19b5. 1 samt. Nr ib.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Förslag

till

Lag

om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)

skall jämte rubrik erhålla nedan angiven lydelse, att nuvarande 14 § i nämnda

kap. skall med bibehållen rubrik betecknas 15 § ävensom att 2 kap. 16

och 19 §§ samt 9 kap. 13, 20, 34 och 48 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 KAP.

Örn skyldighet att låta strömfall tagas i anspråk av annan.

14 g.

Finnes från allmän synpunkt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft erforderligt, att visst strömfall tillgodogöres, och kan det ej antagas,

att den, som råder över vattenkraften i fallet, själv kommer att utan

avsevärt dröjsmål utnyttja det på ändamålsenligt sätt, äger Konungen på ansökan

förordna, att, om hinder enligt 2 kap. eljest ej möter, fallet må mot

ersättning, som i 9 kap. skils, i stället tillgodogöras av kronan, kommun

eller annan, som är beredd att utan uppskov bebygga fallet; dock må ej

på grund av vad nu sagts rätt att tillgodogöra vattenkraft, som tillkommer

kronan, utan riksdagens medgivande upplåtas åt annan. Vid meddelande av

förordnande äger Konungen föreskriva de villkor med avseende å strömfallets

utnyttjande, som från allmän synpunkt finnas erforderliga.

Då Konungens förordnande enligt första stycket blivit sökt, skall tillfälle

lämnas envar, som har del i strömfallet, att avgiva yttrande i anledning av

ansökningen inom ett år från det denna jämte erforderlig utredning i ärendet

delgivits honom. Om synnerliga skäl därtill äro, må Konungen bestämma

kortare tid, dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens

försorg verkställas på sätt örn stämning är stadgat, dock att, om ej utan

avsevärd omgång kan utrönas, vilka som hava del i fallet, delgivning må

ske genom kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Äro vid

ansökningen fogade ritningar eller andra handlingar av vidlyftig beskaffenhet,

äger Konungen förordna, att de må undantagas från delgivning.

1 Nuvarande lydelse av 1 kap. 14 § se SFS 1939: 146 och av 9 kap. 48 § se SFS 1926: 194.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44. 3

Meddelas förordnande enligt första stycket, skall vattendomstolen genast

underrättas.

Rätt att på grund av förordnande enligt första stycket taga strömfall i anspråk

må ej från innehavaren övergå på annan, utan att Konungen medgiver

det. Har ej den, som innehar sådan rätt, inom ett år från det Konungens förordnande

meddelades hos vattendomstolen sökt medgivande enligt 2 kap. till

strömfallets bebyggande, eller lämnas ej sådant medgivande, vare förordnandet

ej längre gällande; och må nytt förordnande med avseende å fallet ej utan

synnerliga skäl meddelas inom tio år därefter. Samma lag vare, om i penningar

bestämd ersättning för vattenkraften ej guldits inom tre månader

från det ersättningen blivit fastställd genom utslag, som vunnit laga kraft,

såvida icke fallet enligt medgivande av ersättningstagaren tagits i besittning

utan att ersättningen guldits, eller örn fallet ej bebygges inom tid, som vattendomstolen

bestämmer.

2 KAP.

16 §.

Där utmål---oundgängligen tarvas.

Tages strömfall i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, må utmål, som i första

stycket sägs, lösas, om så erfordras.

19 §.

Den, som — — — ändringen bestämmes.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, där strömfall

tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §.

9 KAP.

13 §.

Där någon---av kraft.

Tages strömfall i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, skall ock under villkor,

som i första stycket sägs, ersättning utgå medelst kraftöverföring, i den mån

fastighet, till vilken vattenkraften hört, kan anses hava behov av kraft. Samma

lag vare, örn vattenkraften varit avsedd för viss anläggning eller ort, till

vilken ersättningstagaren är berättigad alt överföra kraftbelopp, som tillerkännes

honom, och den anläggning eller ort kan anses hava behov "av kraften.

Kraft, som lämnas i ersättning efter vad i första och andra styckena sågs,

skall, med det undantag allenast, vartill stadgandet i 33 8 sista stycket föranleder,

tillhandahållas från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

20 §.

Är fråga---sistnämnda kostnad.

Där fråga---är berättigad.

Vad ovan i denna § sägs gäde i tillämpliga delar, första stycket beträffande

ersättning för vattenkraft, som tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, och såväl

första som andra stycket beträffande ersättning för vattenkraft på grund av

stadgandet i 2 kap. 23 §.

34 §.

Avstås på grund av stadgandena i 1 kap. 14 § eller 2 kap. 5, 6 eller 7 §

tillgodogjord vattenkraft, vare ersättningsgivarén pliktig att till säkerhet för

den kostnad och skada, som må tillskyndas ersättningstagaren därigenom,

att kraftanläggningen och anordningarna för kraftöverföringen till äventyrs

icke varda inom föreskriven tid fullbordade, hos Konungens befallningshavande

ställa pant eller borgen till det belopp, som för varje fall i laga

ordning bestämts.

Avser kraftöverföringen---nu sagts.

48 §.

Ersättning i penningar skall beräknas till fulla värdet och hälften därutöver,

då fråga är om ersättning för:

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 § första stycket, så ock intrång genom

ledning för elektrisk kraftöverföring;

6. besittningsrätt för---sådana byggnader.

Om undantag----- i 50 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 december 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,

jordbruks- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Bergquist, fråga om ''åtgärder mot spekulation i vattenkraft.

Föredraganden anför följande.

I skrivelse den 12 maj 1942, nr 199, har riksdagen under åberopande av

statsutskottets utlåtande, nr 86, hemställt om utredning rörande möjligheterna

att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets

och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. Utskottet

framhöll i utlåtandet bl. a., att ett missförhållande som krävde uppmärksamhet

vore den alltjämt ohämmat pågående spekulationen i outbyggda

vattenfall.

Rörande sistnämnda spörsmål ha särskilda inom justitiedepartementet tillkallade

sakkunniga den 27 februari 1943 avgivit betänkande med förslag till

åtgärder mot spekulation i vattenkraft (SOU 1943: 14) .* Sedan yttranden

inhämtats över betänkandet jämte därvid fogade lagförslag, anhåller jag att

få upptaga detta ärende till behandling.

Gällande rätt m. in.

Liksom äldre lag bygger vattenlagen den 28 juni 1918 på principen, att

rätten till vattnet följer äganderätten till grunden. I 1 kap. 1 §

uttalas sålunda, att envar äger att — med de i vattenlagen stadgade eller eljest

lagligen gällande inskränkningar — råda över det vatten som finnes å

hans grund. Enligt 2 § njuter i rinnande vatten vardera sidans ägare lika lott

i vattnet, ändå att större del därav framrinner å den enes grund än å den

andres. Genom sistnämnda bestämmelse göres dock ej rubbning i den rätt till

större lott i vattnet, som kan grundas på dom, urminnes hävd eller annan

särskild rättsgrund. Där utan sådan rättsgrund ena sidans ägare, då vattenlagen

trädde i kraft, vid lågvatten tillgodogjorde sig mer än hälften av den 1

1 De sakkunniga voro numera statssekreteraren Gösta Walin, ordf., advokaten Nils Berggren,

revisionssekreteraren Nils Rignell, driftdirektören Åke Rusck och civilingenjören Erik Upmark,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

framrinnande vattenmängden, äger han till bevarande av sin rätt till vattnet

åberopa förut gällande lag.

Ett strömfalls ägare har frihet att själv bestämma, örn och när han önskar

utbygga fallet. Han kan också avgöra, i vilken omfattning han anser

lämpligt att tillgodogöra sig vattenkraften. Obligatorisk förprövning är emel

lertid i vidsträckt omfattning föreskriven, när det gäller frågan om en vattenbyggnads

tillåtlighet och sältet för dess utförande. Enligt 2 kap. 20 §

vattenlagen må ej i älv, ström, å eller större häck arbete för uppförande eller

förändrande av damm påbörjas, förrän vattendomstolen meddelat besked.

huru och under vilka villkor arbetet må göras. Om genom annat byggande

i dylikt vattendrag märkbar inverkan kan ske på vattenståndet eller vattnets

lopp, skall vad nu sagts om förprövning likaledes gälla, om det ej är uppenbart

att varken allmän eller enskild rätt förnärmas genom byggnaden.

Äro i andra fall sannolika skäl, att genom byggande i vatten allmän eller enskild

rätt förnärmas, erfordras jämväl domstolens prövning. Från dessa regler

finnas emellertid vissa närmare angivna undantag.

För den händelse att rätten till ett strömfall är fördelad på olika händer

innehåller vattenlagen bestämmelser som innebära att den som har rätt till

större delen eller ena sidan av strömfallet kan framtvinga att utbyggnad får

komma till stånd. I 2 kap. 5 § stadgas sålunda, att örn ett strömfall till skilda

delar tillhör olika ägare och en av dem vill tillgodogöra sig förutom egen

jämväl annans del i fallet, han är berättigad därtill, såframt falldelarnas gemensamma

tillgodogörande innebär väsentlig ekonomisk eller teknisk fördel

och han såsom ägare eller på grund av servitutsrätt, som är gällande för

all framtid, råder över mer än hälften av den efter vattenmängd och naturlig

fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller den del därav, örn vars bebyggande

är fråga. För den förmån som härigenom beredes honom skall utgå

ersättning enligt bestämmelserna i 9 kap. Nämnda bestämmelser skola äga

motsvarande tillämpning i fråga om två eller flera olika ägare tillhöriga

strömfall. Enligt 6 § gäller, att där å ömse sidor av ett strömfall äro olika

ägare, ena sidans ägare må bjuda ägaren av motsatta sidan att gemensamt

utnyttja fallet. Vill denne det ej, äger den som bjudit att mot ersättning enligt

9 kap. tillgodogöra sig jämväl andra sidans lott i vattnet, såframt del

prövas kunna ske utan synnerlig skada för dess ägare. Vilja båda var för

sig utnyttja hela strömfallet, prövar vattendomstolen, åt vilkendera företräde

bör givas. Beträffande strömfall, som tillhör oskift by eller annan samfälld

mark eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet, stadgas i 7 §, att

örn strömfallet icke kan utan delägares förfång skiftas och en delägare vill

tillgodogöra sig fallet, han är berättigad att lösa fallet, såframt det prövas

kunna ske utan synnerlig skada för övriga delägare samt han antingen ensam

eller tillsammans med delägare, som lämnat honom medgivande till

företaget, äger mer än hälften i strömfallet. Ersättning bestämmes enligt

9 kap. Dessutom finnes en möjlighet att utan inlösen av fallet få bygga

mindre anläggning däri, om det kan ske utan synnerlig skada för andra intressenter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

7

Enligt 9 kap. 13 § skall ersättning för vattenkraft i regel utgå i

form av ersättningskraft. För ersättningskraften skall erläggas viss uttagningskostnad

antingen i penningar eller ock genom minskning av det kraftbelopp

som eljest skolat utgå. Vattendomstolens beslut kan senare ändras under

vissa förutsättningar.

Ersättning som skall utgå i penningar skall enligt 48 § beräknas till fulla

värdet och hälften därutöver, då fråga är om ersättning för tillgodogjord

vattenkraft eller icke tillgodogjord som uppenbarligen är avsedd för befintlig

eller under byggnad varande anläggning.

Av det anförda framgår, att i vattenlagen finnes tvångsrätt för olika situationer

mot delägare i ett strömfall. Förutom denna tvångsrätt mellan delägarna

inbördes finnas vittgående tvångsrätter mot utomstående. Det grundläggande

stadgandet i detta hänseende återfinnes i 2 kap. 3 §. Enligt första

stycket i detta lagrum är det tillåtet att genom byggande i vatten mot ersättning

enligt 9 kap. göra skada eller intrång på annan tillhörig egendom, örn

nyttan av byggnaden eller den del därav, som föranleder skadan eller intrånget,

prövas efter avdrag av byggnadskoslnaden uppgå till ett värde, motsvarande

tre gånger den skada och det intrång som göres å åker och äng

samt två gånger skadan och intrånget å annan egendom. I andra stycket

meddelas vissa bestämmelser som ur allmän synpunkt stadga förbud mot

byggnad i vatten, även om den nu nämnda proportionen mellan nytta och

skada skulle vara uppnådd. Vidare må erinras om stadgandet i 14 §, enligt

vilket bl. a. dammfäste må läggas å annans mark, samt 16 §, enligt vilken

mark må tagas i anspråk för utmål, i båda fallen mot ersättning enligt 9 kap.

Såsom påpekades under förarbetena till vattenlagen har strömfallsägaren

tillerkänts nu nämnda tvångsrättigheter med hänsyn till det allmännas intresse

av att vattenkraften blir rationellt tillgodogjord. Å andra sidan ålägger

vattenlagen från allmän synpunkt strömfallsägaren vissa förpliktelser

eller inskränkningar i hans rätt.

Bland dessa inskränkningar märkes först vad som i 1 kap. 5—13 §§ stadgas

örn kongsådra, som skall anses finnas i vissa på särskild förteckning

upptagna vattendrag, i vilka vid lågvatten framrinner en vattenmängd

av fem kubikmeter eller mer i sekunden. Bestämmelserna om kongsådra innebära

skyldighet för bl. a. strömfallsägare att för allmän farled eller allmän

flottled eller för fiskets tillgodoseende eller för torrläggning eller bevattning

av mark ulan gottgörclse underkasta sig därigenom uppkommen förlust i

vattenmängd eller fallhöjd intill en tredjedel av vattenkraften.

Beträffande större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar föreskrivas

särskilda villkor i 4 kap. Sålunda stadgas i 1—4 §§ för vissa kraftanläggningar

skyldighet alt tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, s. k. bygde

k r a f t. Sådan skyldighet åvilar enligt 1 § under vissa förutsättningar

ägare av byggnad, som tillkommit efter den 1 januari 1919 och vid vilken

minst 500 turbinhästkrafter kunna utlagas vid oreglerat lågvatten. I 2 och

3 §§ meddelas bestämmelser som för vissa närmare angivna fall ålägga ägaren

av äldre byggnad i vatten atl tillhandahålla bygdekraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft innefattar förpliktelse att för

tillgodoseende av kringliggande bygds behov av kraft till användning i hantverk,

småindustri eller lantbruk eller till belysning eller uppvärmning tillhandahålla

intill en tiondel av den årliga kraftmängd som kan bliva uttagen

med det installerade maskineriet. Storleken av den andel, som skall utgöra

bygdekraft, bestämmes av vattendomstolen för tjugu år i sänder. För kraften

skall utgivas ersättning med det belopp som motsvarar ägarens självkostnad

med tillägg av två procent å anläggningskapitalet.

Under 5—8 §§ i 4 kap. meddelas härefter beträffande kraftanläggningar

bestämmelserom ny prov ning. Enligt dessa föreskrifter kan Konungen

eller myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att i förevarande hänseende

bevaka det allmännas rätt, påkalla ny prövning angående de villkor, varunder

med hänsyn till allmänna intressen vissa större kraftanläggningar må

bibehållas och nyttjas. Jämväl byggnadens ägare kan påkalla ny prövning.

Stadgandena örn nyprövning gälla samma grupper av kraftanläggningar som

bestämmelserna om bygdekraft, ehuru de utformats olika för de olika grupperna.

Enligt huvudstadgandet i 5 §, som avser strömfall bebyggda enligt

vattenlagen, skall yrkande om sådan prövning framställas under femtiofemte

året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom meddelad

bestämmelse skall hava fullbordats, och därefter vart fyrtionde år.

Påkallas ej nyprövning, är ägaren berättigad att under förut fastställda vill

kor bibehålla och nyttja byggnaden intill dess i anledning av nyprövning, som

sedermera vederbörligen påkallas, annan bestämmelse skall lända till efterrättelse.

I 4 kap. meddelas ytterligare under 9—12 §§ bestämmelser om lösning sr

ä 11 för kronan. Även dessa stadganden gälla allenast anläggningar av den

storleksordning som åsyftas med bestämmelserna om bygdekraft. Kronan

äger för tillgodoseende av allmänt behov under närmare angivna förutsättningar

tillösa sig strömfallet med anläggningar och utmål vid utgången av

fyrtionde året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom

meddelad bestämmelse skall ha fullbordats. Lösningsrätt som ej vid nämnda

tidpunkt begagnas står kronan öppen vid vart fyrtionde år därefter.

I samma kapitel meddelas slutligen bestämmelser enligt vilka för vattenreglering

i vissa fall erfordras Konungens tillstånd samt vattenregleringsavgifter

under vissa villkor kunna föreskrivas.

Här torde böra nämnas, att under förarbetena till vattenlagen ifrågasattes,

att initiativrätt i fråga om vattenkrafts tillgodogörande borde under vissa

förutsättningar medgivas ej allenast åt den, som själv äger eller har del i ett

strömfall, utan oberoende härav jämväl åt staten eller kommun.

Angående denna fråga anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Löfgren, i yttrande till statsrådsprotokollet den 15 februari 1918, att den rätt.

som medgåves innehavaren av den större delen av ett strömfall att tillgodogöra

sig jämväl återstoden av fallet, otvivelaktigt, liksom de vattenrättsliga

tvångsrättema överhuvudtaget, hade sin grund i det allmänna intresse, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

9

krävde vattenkraftens utnyttjande. Samma skäl kunde helt visst åberopas till

stöd för ett än mera vittgående frigivande av initiativrätten, och det hade till

och med ifrågasatts, huruvida ej den, som ägde ett obebyggt strömfall men

icke ville eller förmådde inom viss skälig tid vidtaga åtgärder för dess tillgodogörande,

borde —■ även i annan ordning än enligt expropriationslagen •—

kunna tvingas mot ersättning avstå detsamma till staten eller möjligen jämväl

till kommun eller enskild företagare, som åtoge sig att omedelbart utnyttja

fallet. Ett frigörande av initiativrätten i den utsträckning, som sist antytts,

skulle dock enligt departementschefens mening innebära en högst väsentlig

avvikelse från de grundsatser, varå den nu gällande svenska vattenlagstiftningen

vilade. En dylik avvikelse, som skulle innebära, om ej ett upphävande,

så dock en högst betydande begränsning av den enskildes rätt till

vattnet, syntes icke låta sig försvara, med mindre än att den visat sig nödvändig

för tillgodoseende av de allmänna intressen, som vore beroende av

vattenkraftens tillgodogörande. Något praktiskt behov av en så 3ångt gående

utvidgning av initiativrätten syntes emellertid för det dåvarande icke föreligga

och ej heller vara att motse under den närmaste framtiden.

Det särskilda utskott som i riksdagen behandlade förslaget uttalade i denna

del att en utvidgning av initiativrätten i nämnda riktning, såsom också kommit

till erkännande uti departementschefens ovan återgivna uttalande, icke

borde möta något hinder av mera principiell natur. Med den ökade betydelse,

som vattenkraften numera erhållit för tillgodoseende av olika samhällsbehov,

syntes det fastmera stå i god överensstämmelse, om den enskildes intresse

jämväl i detta fall underordnades vad det allmänna bästa krävde. Det syntes

också utskottet, som om en dylik initiativrätt, därest den gåves ett lämpligt

och väl avvägt innehåll samt anordnades på ett praktiskt sätt, hade ett

verkligt behov att fylla. Med hänsyn till det outredda skick, vari denna fråga

ännu befunne sig, ansåge sig dock utskottet icke i stånd att härom göra något

bestämt uttalande.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit täcktes låta verkställa utredning, huruvida och under

vilka förutsättningar rätt kunde medgivas kronan att, i annat fall än expropriationslagen

medgåve, för tillgodoseende av allmänt behov tillösa sig obebyggt

eller ej till fullo utnyttjat strömfall i ändamål att tillgodogöra vattenkraften,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen föranledde.

Utskottets ifrågavarande hemställan avslogs emellertid av båda

kamrarna.

Beträffande förarbetena i övrigt till de bestämmelser i vattenlagen, för vilka

förut redogjorts, må hänvisas till en redogörelse som lämnats i betänkandet

(s. 15—24). I

I detta sammanhang må erinras örn bestämmelserna i lagen den 12 maj

1917 om expropriation. Enligt denna lag må fastighet, som tillhör annan än

kronan, tagas i anspråk genom expropriation, örn Konungen finner det nödigt

för rikets försvar; för anläggning för den allmänna samfärdselns främ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

jande; för allmän byggnad; för ändamål som det enligt lag eller författning

tillkommer kommun eller annan dylik samfällighet att tillgodose; för att

förse en ort med vatten eller förhindra förorenande av vattenledning; för annat

ändamål, som är jämförligt med något av de nu angivna och äger väsentlig

betydelse för det allmänna; ävensom för vissa andra särskilt angivna

mera speciella ändamål.

Särskild rätt, som i avseende å fastighet tillkommer annan än kronan, må

ock exproprieras, om Konungen finner det nödigt för ändamål som nu sagts.

Expropriationslagen nämner icke särskilt expropriation av vattenfall. Den

kommitté, som år 1910 avgav förslag till lag om expropriation, yttrade, att

det vore ovisst om ett vattenfall, som ej utbrutits såsom särskild lägenhet,

enligt dåvarande lagstiftning finge göras till föremål för expropriation, i händelse

förfoganderätten till vattnet vore skild från äganderätten till stranden.

All tvekan om möjligheten att expropriera vattenfall undanröjdes genom

kommitténs förslag, att ej blott fast egendom utan även särskild rätt därtill

kunde exproprieras. Vore nämligen äganderätten till vattenfallet förenad

med jordäganderätten, utgjorde vattenfallet fast egendom; vore de skilda, bestode

fallägarens rätt i själva verket i förfoganderätt över vattnet och syntes

sålunda innebära en nyttjanderätt till annans fasta egendom. Beträffande

det ändamål för vilket expropriation skulle få ske fordrades enligt kommitténs

förslag endast att egendomen skulle tagas i anspråk för allmänt

gagn.

Vid omarbetning av kommitténs förslag inom justitiedepartementet infördes

i det förslag som förelädes 1913 års riksdag en uppräkning av de

viktigaste expropriationsändamålen, med förklaring tillika att expropriation

finge äga rum för syften jämförliga med de uppräknade. I det omarbetade

förslaget upptogs bland annat en punkt, enligt vilken expropriation finge äga

rum för »något en kommuns eller annan dylik samfällighets allmänna ändamål».

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sandström, anförde

härom.

Enligt förslaget skall expropriation kunna förekomma, så snart det är fråga

om något en kommuns eller annan dylik samfällighets allmänna ändamål.

Under det att allmän expropriationsrätt för statsändamål icke upptages, föreslås

alltså en sådan för kommunala ändamål. Anledningen härtill är att

å ena sidan kommunernas uppgifter hava en naturlig begränsning, som utesluter

faran för mera vittutseende ingrepp i jordförhållandena, men att dock

å andra sidan ganska många och växlande syften anses falla eller kunna

med fördel dragas inom ramen för de större eller mindre, borgerliga eller

kyrkliga kommunernas verksamhet. Att rena förvärvsändamål äro uteslutna

följer av uttrycket »allmänna ändamål». Under denna beteckning synas i huvudsak

vara att hänföra dels fullgörande av uppgifter, som enligt gällande

författningar åligga kommunerna, dels utförande av anläggningar, avsedda

att upplåtas till allmänt begagnande. Till företag av det senare slaget hör

bl. a. anläggning för en orts förseende med belysning eller drivkraft. Om

en kommun för dylikt ändamål har behov av att expropriera ett vattenfall,

skall enligt förslagets mening sådan expropriation kunna medgivas.

Genom sistberörda stadgande i förslaget uppfylles alltså delvis den av

andra kammaren flera gånger uttryckta önskan, att vattenfall skola kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr di
-

ll

exproprieras för det allmännas räkning. Vattenfall likställes enligt förslaget

med annan fast egendom. Erfordras elt vattenfall för något av de i förslaget

angivna ändamål — t. ex., utom det nyssnämnda, för att bereda en järnväg

drivkraft — kan expropriation äga rum. Däremot giver ej förslaget staten

eller kommun någon allmän rätt att expropriera vattenfall, oberoende av

dylika särskilda ändamål. Meningarna torde alltmer gå i den riktningen, att

de intressen det allmänna, utöver sådana ändamål, har alt bevaka med hänsyn

lill vattenfallen lämpligare tillgodoses på andra vägar än genom expropriation.

En motionär i andra kammaren föreslog ändrad lydelse av bestämmelsen

om expropriationsrätt för kommunala ändamål och anförde i denna del:

Expropriationsrätt föreligger enligt förslaget »för något en kommuns eller

annan dylik samfällighets allmänna ändamål». Enligt departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet är under omförmälda expropriationsbegrepp

att hänföra jämväl expropriation av ett vattenfall i och för en anläggning för

en orts förseende med belysning eller drivkraft. En kommun skulle alltså

vara berättigad att för något sitt ändamål expropriera ett vare sig monterat

eller omonterat vattenfall, beläget hur långt från samhället som helst. Denna

utsträckning av expropriationsrätten synes mig innebära ett oberättigat intrång

i en ägares av ett vattenfall fria förfogande över sin egendom och

skulle även kunna lända till förfång för kommun eller samfällighet, som med

hänsyn till belägenheten kunde hava mera befogat anspråk att få tillgodogöra

sig detsamma. Departementschefen anför gentemot expropriationskommitténs

förslag: »att expropriation skulle äga rum, så snart Konungen prövar

nödigt, ali fast egendom tages i anspråk för allmänt gagn», att en sådan

uppgift skulle kunna bliva alltför svår och ansvarsfull. Man kan i detta sammanhang

framhålla, att samma svårighet må anses föreligga, då det gäller

en kommuns »allmänna ändamål». En uppräkning av de viktigaste eller^mera

säregna expropriationsanledningarna för kommunala allmänna ändamål synes

därför vara jämväl i berörda hänseende den lämpligaste vägen.

Lagutskottet anförde i detta avseende:

Utskottet har ej kunnat biträda motionärens förslag. De skäl, som nödvändiggjort

en uppräkning av expropriationsändamålen i fråga om expropriation

för statens benov, föreligga icke med avseende å en kommuns eller annan

dylik samfällighets allmänna ändamål. Såsom departementschefen framhållit,

torde å ena sidan kommunernas uppgifter hava en naturlig begränsning,

som utesluter faran för mera vittutseende ingrepp i jordförhållandena, under

det å andra sidan ganska många och växlande syften anses falla eller kunna

med fördel dragas inom ramen för de större eller mindre, borgerliga eller

kyrkliga kommunernas verksamhet.

Vad särskilt angår motionärens förslag att från föremålen för den kommunala

expropriationsrätten utesluta vattenfall som enligt vad departementschefen

erinrat äro alt hänföra lill fastigheter, som kunna exproprieras för

här ifrågavarande ändamål, synes del utskottet icke råda tvivel örn att såväl

för kommun som för staten ofta kan vara av synnerlig vikt att äga

tillgång till erforderlig vattenkraft, vilken ej kan på annat sätt än medelst

expropriation förvärvas. Även här synes den förut framhållna begränsningen,

som ligger i de kommunen tillkommande uppgifternas i kommunallagarna

angivna omfattning, vara tillfyllestgörande garanti mot missbruk. Vad

angår den av motionären befarade konkurrensen mellan olika kommuner,

lärer densamma i allmänhet ej komma alt medföra större svårigheter, än

vartill varje annat expropriationsändamål kail föranleda, och vilka i allmän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

het torde komma att lösas i samband med prövningen av expropriationsanspråket.

Stadgandet om kommuners expropriationsrätt erhöll sin nuvarande lydelse,

enligt vilken expropriation får äga rum för ändamål som det enligt

lag eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfällighet att

tillgodose, efter sammanjämkning av skiljaktiga beslut i kamrarna. Någon

motivering till den nya lydelsen gavs ej. I ett rättsfall, N. J. A. 1937 s. 156 (II),

har ansetts, att framdragande av högspänningsledning till kommunalt kraftverk

avsåge sådant kommunalt ändamål, som omfattas av bestämmelsen,

oaktat den av kommunen distribuerade kraften även skulle komma inom

kommunen förlagda industrier till godo och till någon mindre del jämväl

användas utanför kommunens område.

Begäran om utredning.

Inom riksdagen väcktes år 1942 av herr V. Andersson m. fl. i första kammaren

och av herr A. Pettersson i Dahl m. fl. i andra kammaren likalydande

motioner (I: 5 och II: 13), i vilka hemställdes att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa örn utredning och förslag rörande möjligheten aven

enhetlig ledning av landets kraftförsörjning eventuellt ett förstatligande avproduktionen

och tillhandahållande av elektrisk energi; frågan om enhetligare

taxor för elektrisk energi samt lägre pris härå för landsbygdens folk;

åtgärder för ett effektivare tillgodoseende av landsbygdens behov av elektrisk

energi samt frågan örn större planmässighet och enhetlighet vid utförandet

av de elektriska ledningsnäten för att därigenom bl. a. åstadkomma standardisering

vid tillverkningen av elektriska apparater och utrustning.

Statsutskottet, som behandlade motionerna, anförde i sitt inledningsvis

omnämnda utlåtande, nr 86, bl. a.:

o Om utvecklingen på kraftförsörjningens område i rätt stor utsträckning

fått ske fritt och utan starkare ingrepp från statens sida, kan detta anses

ha varit betingat av den tekniska och ekonomiska nödvändigheten. Städerna

med sina gynnsamma distributionsförhållanden och bruken med sina stora

kontinuerliga kraftbehov, som lämpligast borde tillgodoses från det vattenfall,

som ofta var bestämmande för vederbörande industriföretags belägenhet,

vörö föregångarna. Utvecklingen har sedermera fortgått raskt och under

lång tid på det hela taget tillfredsställande. Denna genom enskilda företag

och kommuner bedrivna elektrifiering har kompletterats av statlig företagarverksamhet

på området, vilken numera fått en sådan omfattning, att Sveriges

kraftförsörjning handliaves till omkring en tredjedel av statens vattenfallsverk.

Vid utnyttjande av vattenkraften har det varit naturligt inom varje särskilt

företag att anlägga rent affärsmässiga principer vid såväl produktion

som distribution. Ett vattenfalls krafttillgång har i enlighet härmed fått tillgodose

behovet av elektrisk energi hos de högstbjudande och hos de stora

konsumenterna, även örn dessa befunnit sig på långt avstånd från kraftkällan,

medan den närliggande bygdens kraftbehov icke alltid blivit nöjaktigt

tillgodosett, särskilt i sådana fall då förbrukningen varit ringa och ledningskostnaderna

höga. På grund härav har elektrifieringen i vissa landsdelar fått

i stor omfattning ombesörjas genom utbyggnad till oproportionerligt stora

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44-

13

kostnader av vattenfall med alltför ringa kraftmängd. En del bygder ha icke

kunnat erhålla någon elektrisk energi. Trots att krall företagen redovisat

stora nettovinster finnas därför alltjämt i vårt land bygder med otillräcklig

kraftförsörjning eller sådan till alltför höga priser.

Den starka uppdelningen på olika företagare av den elektriska kraftproduktionen

utesluter för närvarande en mera rättvis prissättning av den elektriska

energien och verkar hinderlig för en rationell utveckling av det elektriska

distributionsnätet.

Motionärerna ha ifrågasatt, att ett förstatligande av produktionen och

distributionen av elektrisk energi bör äga rum i den mån så visar sig nödvändigt

för uppnående av större planmässighet. Utan att underskatta de

erinringar, som av vattenfallsstyrelsen och kommerskollegium riktats mot

motionärernas framställning, vili utskottet uttala sin anslutning till det med

motionerna angivna syftet, nämligen att uppnå en mera enhetlig ledning av

landets kraftförsörjning samt därvid också i den mån så visar sig nödvändigt

ett förstatligande av hithörande produktion och distribution.

Utskottet framhöll härefter, att oberoende av denna mera principbetonade

utredningsuppgift och ståndpunktstagandet till densamma syntes skäl föreligga

att beakta en del viktiga detaljspörsmål berörande elektrifieringen. Ett

missförhållande som krävde uppmärksamhet vore den alltjämt ohämmat pågående

spekulationen i outbyggda vattenfall, varigenom råkraften dreves upp

i ett prisläge som vid ett framtida utbyggande av dylika vattenfall koinme

att medföra avsevärt högre kraftpriser än som varit nödvändigt om spekulation

icke förekommit. 1 Norrland hade på allra senaste tid dylika spekulationsköp

ägt rum. Utskottet uttalade sig vidare om en samhällelig kontroll

över krafttaxorna, om ökad elektrifiering, standardisering och behovet av

riktlinjer för landets framtida kraft försörjning.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte anhålla om utredning rörande

möjligheterna att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills

trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk

kraft, och riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt.

Vid anmälan av frågan om åtgärder mot spekulation i vattenkraft i statsrådet

den 30 oktober 1942 anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Westman, att enligt hans mening borde denna fråga upptagas

till utredning fristående från de mera omfattande spörsmål som åsyftades av

riksdagen. Departementschefen anförde vidare:

Enligt den svenska vattenrätten gäller, att rätten till strömfall följer strandäganderätten.

I princip står det envar fallägare fritt att, örn vattenlagens förutsättningar

äro uppfyllda, utbygga sitt fall efter vad han finner lämpligt och

vid den tidpunkt han själv väljer. Rätt till strömfall må köpas och säljas såsom

annan fast egendom. En dylik överlåtelse kan innebära antingen att

hela strömfallet byter ägare eller också att endast viss andel därav övergår till

ny innehavare. Otta är nämligen rätten till ett strömfall uppdelad på flera

händer. För att utbyggnad skall komma till stånd kräves då att tillräckligt

många andelar samlas på en hand så att majoritet erhålles eller att två eller

flera som tillsammans lia majoritet förena sig om utbyggnaden. Gentemot

minoriteten föreligger redan nu tvångsrätt med skyldighet för det blivande

kraftverkets ägare alt lämna ersättning i kraft, där ej vattendomstolen be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kunql. Maj:ts proposition nr 44.

stämt att ersättningen undantagsvis skall utgå i penningar. Härjämte finnes

bl. a. tvångsrätt, om den ena sidan av ett strömfall tillhör annan ägare än

den andra sidan.

Så länge tillgången på outbyggd högvärdig vattenkraft är god, innebär den

nu beskrivna ordningen näppeligen något hinder för en sund utveckling av

kraftindustrien. Det är emellertid tydligt, att när utbyggnaden av landets vattenkraft

nått ett visst stadium, svårigheter kunna uppstå att förvärva lämplig

vattenkraft till skäligt pris. För att uppnå ett gott ekonomiskt resultat kan

det vara pakallat att först utbygga strömfallen i ett och samma vattendrag.

innan man övergår till strömfallen i ett annat. Den som i spekulationssyfte

förvärvat strömfall i ett visst vattendrag, som är avsett att utbyggas inom

en nära framtid, kan emellertid hindra genomförandet av denna plan eller

tilltvinga sig en oskälig ersättning för att han skall överlåta det eller de falt

han innehar.

s Det ligger nära till hands att använda expropriation för att undanröja ett

sådant hinder som nu sagts. Expropriationsinstitutet avser ju att bereda tillfälle

till tvångsförvärv just i sådana situationer, då det gäller att tillgodose

ett mera allmänt intresse och egendom icke kan förvärvas till rimligt pris. Att

tillämpa expropriationslagens bestämmelser för ändamål som avses i detta

sammanhang torde dock av flera skäl vara mindre lämpligt. De ekonomiskt

betydelsefulla frågor som härvid skulle uppkomma fordra en speciell sakkunskap,

som expropriationsnämnd svårligen kan förutsättas äga. Det synes därför

önskvärt, att ärenden av denna beskaffenhet komma att handläggas av

vattendomstol åtminstone såvitt angår ersättningsfrågan. Vattendomstolarna,

som bestå av lagfarna domare, ingenjörer och lekmän, äro väl förtrogna med

frågor om lösen av vattenkraft och vad därmed äger samband. Dessutom

är att märka, att part i vattenmål äger utföra sin talan i flera instanser. Härigenom

torde skapas betydande garantier för att ersättningsfrågan blir föremål

för en objektiv och sakkunnig bedömning.

Mot de tendenser till osund spekulation, som numera framträtt och som

åsyftas av statsutskottet, böra enligt min mening åtgärder vidtagas så snabbt

som möjligt. Med hänsyn härtill bör, såsom jag redan antytt, denna fråga

upptagas utan samband med den mera omfattande utredning varom riksdagen

hemställt. Härvid bör eftersträvas en lösning, som anpassar sig till nu

gällande grundprinciper i den svenska vattenrätten. Ett planmässigt utbyggande

av vattenkraften torde nämligen kunna säkerställas utan att något

avsteg därifrån göres. Huruvida rätt att tillösa sig strömfall bör medgivas även

annan an staten, får särskilt prövas. Det torde icke vara uteslutet att jämväl

kommun bör kunna erhålla möjlighet att i sådan ordning förvärva strömfall

sorn erfordras för kommunens kraftförsörjning.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade departementschefen

sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning av frågan örn

lagstiftning rörande åtgärder i syfte att hindra spekulation i vattenkraft. Såsom

förut nämnts ha de sakkunniga den 27 februari 1943 avgivit betänkande

med förslag i ämnet.

Vad angår övriga av riksdagen åsyftade frågor äro dessa för närvarande

föremål för utredning av särskilda utav chefen för handelsdepartementet tillkallade

sakkunniga (Elkraftutredningen av år 1943).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ii.

15

Av de sakkunniga verkställd utredning angående tillgång och förvärv

av vattenkraft m. m.

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser m. m. samt norsk och finsk

rätt ha de sakkunniga till en början lämnat vissa uppgifter angående tillgången

på vattenkraft i vårt land. Denna beräknades enligt elektrifieringskommitténs

år 1923 avgivna utredning till 32 500 miljoner kilowatttimmar

(kWh) per år vid fullt utnyttjande av den utbyggnadsvärda vattenkraften.

Enligt senare verkställda approximativa undersökningar syntes denna

siffra kunna ökas med ca 10 procent. Man skulle sålunda för närvarande ha

anledning att räkna med en krafttillgång av omkring 36‘000 miljoner kWh.

Krafttillgången fördelade sig på sätt framginge av följande sammanställning.

Vattenkrafttillgången i Sverig!*.

Total utbyggnadsvärd Utbyggd vattenkraft

vattenkrafttillgång approx. beräknad

approx. beräknad är 1942 år 1944

MkWh/år

MkWh/år (*)

MkWh/år

(*)

Götaland oell Svealand

Lagan—Dalälven........

...... 7 600

6 000

(79)

6 200

(82)

Nedre Norrland

Ljusnan—Ljungan ......

...... 2 700

500

(19)

750

(28)

Mellersta Norrland

Indal älven ............

...... 6 500

2 500

(38)

4 000

(62)

Faxälven—Ume älv......

...... 6 300

500

(8)

500

(8)

Övre Norrland

Skellefte älv—Torne älv..

...... 12 900

1 000

(8)

1 100

(9)

Summa 36 0U0 10 500 (29) 12 550 (35)

De sakkunniga framhålla, att enligt sammanställningen ca en tredjedel av

den totala utbyggnadsvärda krafttillgången redan vore utbyggd eller under

utbyggnad. Av resterande två tredjedelar kunde den ena anses högvärdig,

d. v. s. medföra en specifik utbyggnadskostnad som icke väsentligt överstege

utbyggnadskostnaden vid de redan utbyggda fallen. Den sista tredjedelen

medförde så stora kostnader att den icke kunde betraktas som högvärdig.

Denna indelning baserades emellertid icke på någon grundligare utredning.

Dessutom borde uppmärksammas, att synpunkterna på ett strömfalls kvalitet

kunde förändras.

Angående produktionen av elektrisk energi i landet anförde de sakkunniga

— i anslutning till ett i betänkandet (s. 42) intaget diagram över produktionen

från år 1912 t. o. m. år 1942 — följande.

Under denna tid har produktionen ökat från 1 100 till 9 800 miljoner kWh

— ångkraft inbegripen — vilket motsvarar en genomsnittlig ökning av 290

miljoner kWh per år. ökningen har emellertid varit olika under olika tider.

Under åren 1912—18 var den genomsnittliga ökningen 220 miljoner kWh per

år. Därefter stagnerade kraftproduktionen åren 1919—20 och gick år 1921

avsevärt tillbaka. År 1922 började en ny uppgång som fortsatte t. o. m. år

1930. Under perioden 1919—30 var ökningen i genomsnitt 225 miljoner kWh

per år. Under lågkonjunkturen åren 1931—32 minskade kraftproduktionen

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kunni. Maj.ts proposition nr 44.

åter något men bör jade ånyo att stiga fr. o. m. år 1933. Ökningen har från

sistnämnda år fortgått tämligen jämnt, örn man bortser från den tillfälliga

nedgång som år 1940 förorsakades av produktionsminskning inom skogsindustrien.

Under perioden 1931—42 har den genomsnittliga ökningen utgjort

390 miljoner kWh per år, vilket värde är 75 procent större än den genomsnittliga

ökningen under liden 1912—30.

Sistnämnda förhållande skulle kunna tydas som ett tecken på att kraftproduktionen

komme att öka i ett accelererat tempo. Det finns emellertid

faktorer som tala för att den successiva ökningen av kraftförbrukningen

kommer att avmattas. Den prognos för kraftproduktionen t. o. m. år 1940,

som år 1923 framlades av elektrifieringskommittén, resulterade i en genomsnittlig

ökning av 325 miljoner kWh per år. Denna prognos kom att överensstämma

tämligen väl med den faktiska utvecklingen. Vid senare uppgjorda

prognoser på längre sikt har i allmänhet räknats med en genomsnittlig årlig

ökning av kraftproduktionen varierande mellan 200 och 300 miljoner kWh.

Hittills har icke från något håll allvarligt ifrågasatts en snabbare ökning

av kraftproduktionen än med 400 miljoner kWh per år.

Det är naturligtvis icke möjligt att med säkerhet bedöma den framtida

utvecklingen. För den aktuella anpassningen av utbyggnadstakten till kraftbehovet

är icke av någon avgörande betydelse, örn utvecklingen på lång sikt

felbedömes något. För nu ifrågavarande utredning vore det emellertid av

intresse att kunna beräkna, huru lång tid det kan dröja innan vattenkraften

blir fullt utbyggd.

Med utgångspunkt från förenämnda uppskattning av krafttillgången finner

man, att hälften av den högvärdiga vattenkraften kommer att vara utbyggd

redan år 1944. Räknar man med den högsta hittills ifrågasatta belastningsökningen,

400 miljoner kWh per år, skulle den högvärdiga vattenkraften

vara helt tagen i anspråk omkring år 1980, medan återstoden skulle bliva

fullt utbyggd först ett antal år in på 2000-talet. Antages belastningsökningen

stanna vid en lägre siffra, förskjutas naturligtvis tidpunkterna framåt i motsvarande

mån.

De sakkunniga erinra vidare, att den svenska kraftindustrien utvecklats

under inbördes tävlan mellan statliga, kommunala och enskilda företag. Proportionen

mellan dessa intressenter hade länge varit i runt tal 30 procent

för statliga och 70 procent för kommunala och enskilda företag men hade på

sistone förskjutits sa att den statliga andelen ökats. När de pågående stora

utbyggnaderna fullbordats, kunde jämförelsetalen förväntas bliva ca 40 och

60 procent. Utvecklingen syntes leda därhän, att ökningen i det totala kraftbehovet

i landet framdeles komme att tillgodoses ungefär till hälften av

statliga och till hälften av kommunala och enskilda kraftföretag.

Vad angår frågan om förvärv av rätt till vattenkraft framhålla

de sakkunniga, att sådant förvärv i gällande lag icke vore underkastat

några särskilda inskränkningar utöver dem som gällde förvärv av fast egendom

i allmänhet. De föreskrifter om tillstånd till förvärv av fast egendom,

som enligt lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag samt lagen den 18

juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att

förvärva fast egendom gällde för utländska medborgare och vissa juridiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41. 17

personer, vore tvärtom mindre stränga i fråga örn vattenfall än beträffande

annan fast egendom.

Vidkommande det praktiska förfarandet vid förvärv av rätt till vattenkraft

framhålla de sakkunniga, att vattenrätten kunde medfölja vid vanligt köp

av fastigheten. Denna form för förvärv av vattenrätt vore emellertid av mindre

betydelse i detta sammanhang. Ett ofta anlitat tillvägagångssätt vore däremot

att överlåta en strandremsa utefter fallsträckan och att vid sådan överlåtelse

lägga vattenrätten till det sålda området. Sistnämnda område skildes därefter

jämte vattenrätten från stamfastigheten genom avstyckning. Vöre rätten till

ett strömfall fördelad på ett flertal händer, samlades ofta majoritet i fallet

genom successiva förvärv av olika delägares andelar. I stället för överlåtelse

av strömfall — eller del i strömfall — med äganderätt användes ofta upplåtelse

med servitutsrätt. Den rätt till vattenkraft som tillkomme viss fastighet

överflyttades genom servitutsavtalet till en annan fastighet. Servitutsformen

hade den fördelen, att onödiga fastighetsdelningar därigenom undvekes. Vad

slutligen anginge upplåtelse med nyttjanderätt hade endast vattenfallsrätt i

detta sammanhang någon större praktisk betydelse. Vattenfallsrätt kunde

endast upplåtas av kronan.

Beträffande det nuvarande innehavet av vattenkraft anföra de sakkunniga:
I

själva verket torde huvudparten av den högvärdiga vattenkraften och en

stor del av den återstående utbyggnadsvärda vattenkraften numera vara skild

från de fastigheter till vilka den ursprungligen hört. En del av vattenkraften

finnes dock alltjämt kvar hos den jordbruksidkande befolkningen. Bland

dem som förvärvat vattenkraft och alltjämt äro intresserade av sådana förvärv

märkas främst staten samt kommuner och enskilda företag som i likhet

med staten producera elektrisk kraft för distribution. En annan grupp

utgöres av enskilda företag som huvudsakligen för egen industri eller närstående

företag själva äro i behov av kraft. Vissa stora kraftproducenter

framställa elektrisk kraft dels för avyttring i större skala dels ock för konsumtion

vid egen industri. Vattenkraft har förvärvats ej blott för att täcka

ett omedelbart förestående behov utan i avsevärd utsträckning lång tid i förväg.

Detta är ej minst förhållandet med statens förvärv. Utom av nu nämnda

producenter har vattenkraft förvärvats av personer och företag som tydligen

ej haft för avsikt att själva utbygga strömfallen och som allenast spekulerat

i en prisstegring på vattenkraften. Huruvida ett förvärv skett i ena

eller andra syftet, är icke alltid lätt för en utomstående att bedöma. Företag

som själva lia behov av kraft ha t. ex. understundom ömsevis köpt och sålt

outbyggd vattenkraft, varför deras syfte med förvärven icke varit klart.

Slutligen är tänkbart, att minoritetsandelar i strömfall kunna ha förvärvats

för att köparen skulle mot erläggande av uttagningskostnad komma i åtnjutande

av ersättningskraft, när fallet utbygges.

En överslagsberäkning som av de sakkunniga verkställts på grundval av

kända förhållanden visade, att den kvantitet outbyggd men utbyggnadsvärd

vattenkraft som innehades av kronan eller eljest funnes på fasta händer motsvarade

åtminstone 18 000 miljoner kWh eller ca 75 procent av all outbyggd

men utbyggnadsvärd vattenkraft. Den vattenkraft, som omfattades av det

aktuella byggnadsprogrammet och som beräknades att vara tagen i anspråk

Bihang till riksdagens protokoll 19A5. 1 sami. Nr 44. 53

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

senast år 1944, hade hänförts till utbyggd vattenkraft och inginge icke i

nämnda siffra. Avdrag hade icke gjorts för minoritetsandelar i strömfall, där

majoriteten funnes på fasta händer.

Nyssnämnda överslagsberäkning visade även, att av den outbyggda men

utbyggnadsvärda vattenkraften — efter det genom försäljningar på senare

tid betydande kvantiteter högvärdig vattenkraft övergått till fasta händer —

ca 5 procent eller något mera kunde antagas finnas på spekulativa händer,

till största delen sådan vattenkraft som stöde på gränsen mellan högvärdig

och lågvärdig.

Vad angår den hittillsvarande prissättningen å naturkraften

uttala de sakkunniga, att vid förvärv av vattenkraft denna i allmänhet

hade värderats med tämligen grova mått. Priserna hade väsentligen

bestämts av utbud och efterfrågan. De hade därför också fluktuerat

alltefter det intresse som under olika perioder ägnats kraftindustrien.

En prisstegring inträdde strax efter sekelskiftet liksom under förra världskriget.

Det vöre en likartad tendens som under nu rådande förhållanden vållat

viss oro för den framtida utvecklingen.

De sakkunniga påpeka vidare, att det vore mycket svårt att med hjälp av

objektiva normer beräkna naturkraftens värde på ett mera tillfredsställande

sätt. Bland de faktorer som vore av betydelse för värdet av ett strömfall

märktes till en början vatten f öring och fallhöjd, vilka tillsammans

bildade den effekt som kunde uttagas i fallet. Beträffande vattenföringen

vore av största betydelse, hur denna växlade under olika delar av

året. Med hänsyn till de möjligheter vattenlagen erbjöde att reglera avrinningen

ur tillgängliga vattenmagasin vore det emellertid icke den naturliga

vattenföringen som därvid vore avgörande utan den vattenföring som man

kunde beräkna att erhålla genom en dylik reglering. En bedömning av regleringsmöjligheterna

inrymde alltid vissa osäkerhetsmoment. — Storleken av

utbyggnadskostnaden, som räknat i förhållande till den av vattenföring

och fallhöjd bestämda effekten vore olika för olika strömfall, inverkade

naturligtvis även på naturkraftens värde. Beräkningen av utbyggnadskostnaden

erbjöde vissa svårigheter och kunde fördenskull röra sig inom en

relativt vid latitud. Detsamma gällde regleringskostnaden, som ju vore att

anse som en del av utbyggnadskostnaden. — Även kostnaderna för

underhåll och drift kunde variera vid olika kraftstationer och därför

inverka på naturkraftens värde. — Av betydelse för naturkraftens värdering

vore också strömfallets belägenhet, enär denna vore bestämmande i någon

mån för utbyggnadskostnaden men framför allt för överföringskostnaden.

Numera kunde elektrisk kraft överföras från nordligaste till

sydligaste Sverige, men för ändamålet erfordrades ledningar som droge avsevärd

kostnad för materiel, markanskaffning, underhåll och drift. Dessutom

medförde överföringen kraftförlust av väsentlig betydelse för ekonomien.

Även beräkningen av överföringskostnaden erbjöde svårigheter.

De sakkunniga anföra vidare, att med kostnaderna för vattenkraftens tillgodogörande

skulle jämföras vattenkraftens värde i tillgodogjort skick

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44■

19

Lämpligast skedde detta genom att den beräknade årskostnaden jämfördes

med den avkastning som brutto kunde antagas komma att erhållas per

år. Bruttoavkastningen vore naturligtvis beroende på priset för den elektriska

kraften, och detta i sin lur bestämdes av möjligheten att finna avsättning

därför. Det pris som kunde erhållas för elektrisk ström vore i fråga om

de förnämsta konsumenterna, nämligen industriföretagen, i väsentlig grad

beroende av tillgången och priset på stenkol, som vore att betrakta som

en regulator på priset för elektrisk kraft. Den storindustriella konsumtionen

av elektrisk kraft utgjorde år 1941 5 250 miljoner kWh eller 70 procent av

den totala konsumtionen. Järnvägars och spårvägars förbrukning samma år

utgjorde 870 miljoner kWh eller 11 procent, den allmänna distributionen

1 410 miljoner kWh eller 19 procent. Till jämförelse kunde nämnas att den

storindustriella förbrukningen åren 1929 och 1939 utgjorde respektive 3 600

och 5 940 miljoner kWh, motsvarande 83 och 76 procent. Tendensen visade

en långsam minskning av storindustriens procentuella andel i konsumtionen.

Den betydande nedgången av storindustriens procentuella andel år 1941 vöre

en tillfällig företeelse.

Beträffande värdet å naturkraften ha de sakkunniga slutligen framhållit,

att då utbyggandet av strömfallen som nämnt vore väsentligen beroende på

den beräknade avsättningen för den elektriska kraften, strömfall, som ej behövde

tagas i anspråk förrän efter visst antal år, hade ett mer eller mindre

starkt reducerat nuvärde. Vilka strömfall som närmast komme att tagas

i anspråk bestämdes av kraftproduktionens kvalitet samt utbyggnadskostnaderna

— därvid särskilt regleringsmöjlighetema spelade en betydande roll —

och överföringskostnadema. Det vore ekonomiskt fördelaktigt att söka nyttiggöra

dyrbara regleringsmagasin för så stor fallhöjd som möjligt, t. ex.

genom att utbygga flertalet strömfall i visst vattendrag innan ett annat vattendrag

bleve föremål för ett mera intensivt utnyttjande. Vad anginge överföringskostnaderna

vore det, så länge en större del av den norrländska kraften

överfördes söderut, ekonomiskt fördelaktigt att bygga ut strömfallen i en

sydligare älv innan en mera nordligt belägen älv tillgodogjordes, örn ej andra

omständigheter, såsom gynnsammare regleringsmöjligheter, övervägde. För

att uppskatta ett strömfalls nuvärde vore alltid nödvändigt att bilda sig en

uppfattning örn den tidpunkt, då strömfallet sannolikt komme att tagas i

anspråk. En sådan uppskattning komme att vila på lösa antaganden, när det

ej vore fråga örn strömfall som stöde tämligen nära i tur att utbyggas. En

felbedömning på denna punkt kunde medföra, att ett fall, som synts billigt

i inköp, visade sig med upplupna räntor och skatter stå innehavaren dyrt,

när det slutligen utbyggdes.

Beträffande den framtida prisbildningen å naturkraft

anföra de sakkunniga, att kraftindustrien till följd av den för närvarande stegrade

kraftförbrukningen befunne sig i en period av forcerad utbyggnad. När

behovet av vattenkraft såsom för närvarande ökades, riktades blickarna mot

möjligheten att förvärva nya strömfall för framtida behov. Den trygghet som

tillgången på vattenkraft i längden crbjödc, jämförd med bränslekraften,

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

framträdde då med större klarhet än eljest. Intresset för förvärv av strömfall,

i första hand sådana med gynnsamma utbyggnadsbetingelser, stegrades

fördenskull hos de företag som hade möjligheter att utbygga vattenkraft, och

härav följde en prisstegring för de strömfall som icke redan läge på fasta

händer. Det vore emellertid troligt att, när den nuvarande krisen vore överstånden,

intresset för vattenkraften ånyo komme att gå något tillbaka. Vad

anginge priset på naturkraften vore dock sannolikheten för att detta liksom

efter föregående topperioder ånyo skulle sjunka såtillvida mindre nu som

tillgången på outbyggd vattenkraft vore väsentligt reducerad. Efter hand som

strömfallen utbyggdes minskades ju tillgången på outbyggd kraft, och denna

minskning ginge först ut över den högvärdiga kraften. Återstående högvärdig

kraft kunde antagas redan nästan helt vara placerad hos sådana intressenter

som avsåge att själva utbygga kraften. Även en del av den mindre

värda men likväl utnyttjningsbara vattenkraften funnes på fasta händer.

Efter att ha erinrat om att enligt den av de sakkunniga verkställda överslagsberäkningen

ca 75 procent av all outbyggd men utbyggnadsvärd vattenkraft

funnes på fasta händer och ca 5 procent eller något mera på spekulativa

händer anföra de sakkunniga vidare, att nu angivna förhållanden medförde,

att de som spekulerade i vattenkraft kunde tänkas ha vissa möjligheter

att framdeles uttaga relativt höga priser, eftersom åtminstone 75 procent

av den outbyggda vattenkraften redan vore placerad på fasta händer och

sålunda ur marknaden. Samtidigt som det stora samlade innehavet av outbyggd

vattenkraft på fasta händer gåva vissa ökade möjligheter i denna riktning,

innebure emellertid detta innehav också, att faran ur allmän synpunkt

icke finge tillmätas alltför stor betydelse. Den outbyggda högvärdiga vattenkraft

som innehades av kronan eller eljest funnes på fasta händer säkerställde

erforderlig utbyggnad ungefär till år 1980. Härvid räknade de sakkunniga

med den högsta dittills ifrågasatta belastningsökningen eller 400

miljoner kWh per år. Räknade man med all den utbyggnadsvärda vattenkraft,

som nu funnes på fasta händer, vöre landets behov av fortsatt utbyggnad

vid samma årliga belastningsökning säkerställt till tiden inemot år 2000.

Härav framginge, att om de spekulationstendenser som framträtt skulle fortvara,

möjligheterna att driva upp priserna på naturkraften dock för avsevärd

tid framåt vore begränsade. Den stora mängd vattenkraft som redan vore

placerad på fasta händer vore helt undandragen verkningarna av spekulation.

Vid bedömande av spekulationsmöjlighetema borde också uppmärksammas,

att den vattenkraft, som alltjämt kunde tänkas bliva förvärvad i

spekulativt syfte, icke hörde till den högvärdiga. Den vore alltså dyr i utbyggnad.

Större vinst på spekulation i vattenkraft kunde knappast erhållas

på annat sätt än att en erfaren köpare lyckades förvärva vattenkraft till billigt

pris och därefter sålde den till någon som vore villig att betala ett högt

pris, därför att kraften visade sig billig i utbyggnad. Något utrymme för en

sådan mera betydande vinstmarginal kunde tills vidare svårligen finnas i

fråga om den i utbyggnad dyra kraften.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

21

För att belysa, vilken inverkan piiset på naturkraften har på priset

för den producerade elektriska kraften, ha de sakkunniga

gjort dels en tabell, grundad å uppgifter som återfinnas i kommerskollegiets

publikation »Sveriges utbyggda vattenkraft år 1930» dels ock själva

från vattenfallsstyrelsen och ett antal andra innehavare av vattenkraft inhämtat

vissa uppgifter som lagts till grund för en särskild sammanställning.

Nämnda tabell, som återfinnes i betänkandet (s. 51), omfattar 651 kraftstationer

med en totaleffekt år 1929/30 av 775 000 kilowatt (kW).

Tabellen visar, att den del av anläggningskostnaden i kronor per kilowatt,

som hänför sig till naturkraften, för samtliga stationer respektive de större

stationerna före år 1916 representerade 26 respektive 28 procent av totala

anläggningskostnaden, åren 1916—21 18 respektive 15 procent och efter år

1921 20 respektive 16 procent. Naturkraftens relativa andel av totala anläggningskostnaden

blev således lägre efter världskriget än före. Enär naturkraften

endast belastas med ränta men byggnadsarbeten och maskinell utrustning

dessutom med avskrivningar samt drift- och underhållskostnader,

blir naturkraftens procentuella andel av årskostnaden d. v. s. av kostnaden

i öre per kilowattimme väsentligt lägre än dess andel av anläggningskostnaden

och uppgår för förutnämnda tidsperioder till 11 respektive 12 procent,

10 respektive 9 procent samt 10 respektive 8 procent av totala kostnaden

per kWh. Dessa siffror äro av skäl som de sakkunniga närmare angivit att

betrakta som minimivärden.

Av svaren på förfrågningar, som de sakkunniga utsänt till ägarna av sammanlagt

ett sjuttiotal utbyggda och outbyggda strömfall i skilda delar av

landet, framgår bl. a., att — framför allt för Norrlands del — förvärven av

vattenkraft varit koncentrerade till vissa perioder, nämligen åren 1908—09,

1917-—21 samt 1937—42, under vilka perioder i medeltal per år strömfall

med 700—1 000 miljoner kWh övergingo till de nuvarande ägarna. Under tidigare

och mellanliggande perioder ha inköpen varit väsentligt mindre omfattande.

Sålunda förvärvades knappast något strömfall i Norrland under

åren 1910—16, då kungsådreprocessema pågingo. Under perioden 1922—36

var omsättningen i runt tal endast 100 miljoner kWh i medeltal per år.

De sakkunniga ha vidare beträffande strömfall som avsåges med deras

förfrågningar uppgjort en tabell angående kostnaden för den elektriska energien

vid kraftstationsväggen för olika grupper av utbyggda eller under utbyggnad

varande stationer. Till grund för beräkningen ha lagts de uppgifter

om anläggningskostnader för kraftstationer och sjöregleringar, skadeersättningar,

avgifter av olika slag, frikraftleveranser samt kostnader för inköp

av naturkraft m. m. som lämnats av fallägama. I tabellen ha icke medlagits

strömfall som enligt hävd tillhöra ägaren. Dock lia medtagits Trollhättan,

Älvkarleby och Porjus, som visserligen kunna räknas lill hävdfallen men som

på sin tid av riksdagen åsattes särskilt värde. Tabellen omfattar 31 kraftstationer.

I kostnaden för naturkraften ingår, förutom ränta på köpeskilling

respektive åsatt värde, kostnaden för fullgörande av eventuellt utgående fri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

kraftleveranser och arrendeavgifter samt dessutom ränta på samlade ränteoch

skatteutgifter.

Kostnad för elektrisk kraft vid vissa större vattenkraftstationer.

Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter och verkställda

schematiska beräkningar.

A. Vid en uppdelning av stationerna efter tiden för förvärvet

av strömfallet.

Öre per kilowattimme:

Strömfallet förvärvat:

totalt

därav naturkraft

1916 eller tidigare....................................

0''56

0-063

(11 «

1917-36............................................

0-51

0-036

(7 X)

1937 eller senare ....................................

1-03

0*075

(7 *)

Samtliga

0-58

0-055

(9 *)

Vid en uppdelning av stationerna efter

belägenheten.

Öre per

kilowattimme:

Strömfallet beläget i:

totalt

därav naturkraft

Götaland och Svealand..............................

0-75

0-113

(15 t)

Nedre och mellersta Norrland........................

0-49

0-028

(6 *)

Övre Norrland ......................................

0-48

0007

(1 %)

Samtliga

0-58

0-055

(9 *)

De sakkunniga anföra slutligen, att den verkställda undersökningen visade,

att en prishöjning med t. ex. 20 procent för naturkraften icke i och för sig

vore kännbar för den borgerliga förbrukningen, där priset hos konsumenten i

regel läge över 10 öre per kWh, men däremot för storindustriens förbrukning,

där priset oftast rörde sig örn 1—3 öre per kWh. När framdeles utbyggnaden

av vattenkraften komme att avse den icke högvärdiga kraften, bleve kostnaden

för naturkraften — även med antagande av samma naturkraftpris per effektenhet

— procentuellt mindre, allteftersom utbyggnadskostnaden stegrades.

Därest priset för den mindervärdiga naturkraften framdeles liksom hittills

bleve lägre per effektenhet än för den högvärdiga, minskades den procentuella

andel, som kostnaden för naturkraften representerade, ytterligare. Detta

innebure dock icke, att man kunde bortse från mindre prisstegringar för

naturkraften. Kostnaden för elektrisk kraft bestode ju av ett stort antal var

för sig relativt små delkostnader. För att hålla priset på elektrisk kraft nere

vore det därför angeläget att söka begränsa varje kostnadspost, således även

kostnaden för naturkraften. De sakkunniga hade med det anförda velat angiva

proportionerna för det problem som förelåge till bedömande. Även om priset

på naturkraften utgjorde endast en jämförelsevis liten del av priset på den

elektriska kraften, vore det angeläget att söka motverka de spekulationstendenser

som kommit till synes.

De sakkunnigas förslag.

Beträffande principerna för en lagstiftning till förhindrande

av spekulation i vattenkraft framhålla de sakkunniga till en början, att

därvid borde eftersträvas en lösning som kunde sägas stå i samklang med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr fl.

23

grunderna för den svenska vattenrätten. De sakkunniga ha därvid funnit, att

införandet av en ny form av expropriationsrätt kunde vara ett lämpligt medel,

samt anföra härom:

Som förut nämnts ger vattenlagen den som har majoriteten i ett strömfall,

eller äger ena sidan därav, rätt att under vissa villkor tillgodogöra sig återstående

andel mot ersättning. Denna tvångsrätt har givits honom för att

främja ett ur allmän synpunkt rationellt utnyttjande av vattenkraften. Lagstiftaren

har därvid utgått från att — där ej denna rätt tillkommer stat eller

kommun såsom vattenrättsägare — den enskilda företagsamheten skulle söria

för atl strömfallen utbyggdes, när detta borde ske. Den som innehar ett

strömfall har själv frihet att välja tiden för utbyggnad. Tydligt är, att de

enskilda liksom även stat och kommun härvid lägga ekonomiska synpunkter

på frågan.

Denna rådighet över strömfallet möjliggör emellertid ej blott att välja en

ekonomiskt gynnsam tidpunkt för utbyggnad av fallet utan även att dröja

därmed längre än som ur allmän synpunkt är önskvärt. Även örn hittills utbyggnad

icke härigenom blivit förhindrad, kan till följd av vad nu sagts den

som ej själv ämnar utbygga sitt fall hålla på detta i syfte att utvinna ett särskilt

fördelaktigt pris av den som önskar förvärva och nyttiggöra fallet. Redan

i samband med vattenlagens tillkomst väcktes frågan, huruvida icke det

allmännas intresse av att strömfall utbyggdes vid lämplig tid borde tryggas

genom bestämmelser i lagen. Med hänsyn till numera framkomna spekulationstendenser

torde det vara påkallat att fråntaga strömfallsägaren det medel

som lagstiftningen nu indirekt ger honom att fullfölja spekulation i vattenkraft.

Detta torde utan avsteg från vattenlagens grundprinciper kunna ske genom

att införa möjlighet till tvångsingripande mot strömfallsägaren, örn det ur

allmän synpunkt är önskvärt att strömfallet utbygges. Såsom framhållits i

direktiven för denna utredning är införandet av en expropriationsrätt ett

lämpligt medel, när det gäller att hindra dem som innehava vissa nyttigheter

att betinga sig för högt pris för dem, när de behöva tagas i anspråk.

Ett strömfall kan redan nu med tillämpning av expropriationslagen för där

angivna allmänna ändamål fråntagas ägaren, vare sig det är utbyggt eller ej.

Expropriationslagens bestämmelser örn expropriationsändamålen torde dock

böra tolkas tämligen restriktivt och t. ex. en utvidgning av statens kraftproduktion

synes icke i och för sig vara en åtgärd för sådant allmänt ändamål

som avses i expropriationslagen. Beträffande utbyggda strömfall må även

erinras om vattenlagens bestämmelser angående kronans lösningsrätt.

De sakkunniga påpeka, att man vid införande av nya bestämmelser i syfte

att trygga utbyggnad av strömfall vid lämplig tidpunkt kunde välja mellan

att intaga bestämmelserna i vattenlagen eller att utvidga ramen för expropriationsändamålen

i expropriationslagen. Enligt de sakkunniga vore det förra

alternativet att föredraga. Till stöd härför anföres följande.

Ur systematisk synpunkt är det mest tilltalande, att en så betydelsefull befogenhet

som att tvångsvis taga i anspråk annans strömfall regleras i vattenlagen.

Däremot vore det mindre lämpligt att genom en ändring i expropriationslagen

i visst hänseende giva expropriationsändamålen i denna lag en annan

karaktär än nu. I vattenlagen äro för närvarande staten, kommuner och

enskilda jämställda med avseende å villkoren för utbyggande av strömfall.

Det torde, såsom i det följande närmare utvecklas, vara önskvärt att ej göra

något avsteg från denna princip i nu förevara:.de sammanhang. Alt i expropriationslagen

införa bestämmelser örn rätt för enskilda att taga i anspråk an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

nans strömfall kan emellertid näppeligen komma i fråga. Att expropriationsmöjlighet

beträffande strömfall kommer att i viss utsträckning finnas

enligt allmänna expropriationslagen, även om bestämmelser därom införas

i vattenlagen, torde vara av mindre betydelse, helst som den förra möjligheten

veterligen aldrig använts. Motsvarighet härtill finns på andra områden.

Ur praktisk synpunkt torde det vara förenat med stora fördelar att anknyta

den ifrågasatta expropriationsrätten till vattenlagens bestämmelser. Detta gäller

främst ersättningsfrågan. Vattendomstolarna besitta obestridligen erfarenhet

i bedömning av vattenkraftens värde. Ur den enskildes synpunkt är

det också betryggande, att värderingen, som ofta är vansklig, kan prövas i

flera instanser på samma sätt som andra ersättningsfrågor i vattenmål. En

vanlig expropriationsnämnd kan komma att sakna förutsättningar för en sådan

bedömning och dess beslut får icke överklagas. Även om expropriationsnämnden

i ärenden av nu ifrågavarande slag skulle kunna erhålla en särskild

sammansättning, synes domstolsprövning vara att föredraga. I den mån ersättning

bör utgå medelst kraftöverföring kan det ej gärna komma i fråga annat

än att villkoren därför bestämmas av vattendomstolen. Det måste också anses

som en vinst, att ersättningsfrågan kan prövas i samband med ansökan om

vattendomstolens tillstånd att utbygga fallet. Härigenom undvikas kostnader

och besvär.

De sakkunniga framhålla vidare, att en expropriationsrätt i syfte att trygga

utbyggnad av strömfall vid lämplig tidpunkt riktade sin udd mot såväl spekulationsköp,

vilka ägt rum före lagstiftningens ikraftträdande, som mot köp,

vilka företoges i samma syfte efter nya lagens ikraftträdande. Enligt de sakkunnigas

uppfattning skulle införandet av en expropriationsrätt, som säkerställde

en rättidig och ändamålsenlig utbyggnad av tillgänglig vattenkraft,

medföra att möjligheten att med framgång spekulera i vattenkraft bleve beskuren.

En sådan inskränkning i strömfallsägarens rätt kunde visserligen

sägas vara mera omfattande än som direkt förestavades av önskemålet att

motverka spekulation. Att begränsa expropriationsrätten till sådana fall, då

spekulativt syfte förefunnes, läte sig dock svårligen göra.

De sakkunniga lia även upptagit till undersökning, huruvida ytterligare åtgärder

borde vidtagas för att hindra spekulation i vattenkraft. Därvid ha de

sakkunniga övervägt särskilda villkor, utöver nu gällande, för strömfallsägares

rätt att utbygga sitt fall; förbud att utan särskilt tillstånd förvärva vattenkraft;

införande av rätt att övertaga förvärv av vattenkraft; begränsning av

möjligheterna att överföra elektrisk kraft; eller skärpt kontroll av krafttaxorna.

De sakkunniga funno emellertid bestämmelser i sådan riktning

icke lämpligen böra införas eller ock icke vara motiverade av syftet att motverka

spekulation. Beträffande de av de sakkunniga till stöd för denna ståndpunkt

anförda skälen må hänvisas till betänkandet (s. 58—62). Som en ytterligare

åtgärd lia de sakkunniga undersökt möjligheten att genomföra en

skärpning av reglerna örn beskattning av realisationsvinst med avseende å

vattenkraft. De sakkunniga anse, att på denna väg utan vidlyftiga åtgärder

kan uppnås en icke obetydlig verkan samt lia fördenskull föreslagit vissa

ändringar i kommunalskattelagen. Även i denna del må hänvisas till betänkandet

(s. 73—78).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

25

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna örn rätt att under vissa förhållanden

taga i anspråk annans strömfall lia upptagits i ett av de sakkunniga

upprättat förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.

I lagförslaget angives såsom första förutsättning för expropriationsrätt, att

det skall för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft

vara erforderligt, att visst strömfall utbygges. De sakkunniga

framhålla, att det icke torde vara lämpligt att i lagen närmare angiva vad

med planmässigt utnyttjande skall förstås. Vid bedömande av detta spörsmål

borde enligt de sakkunniga följande huvudsynpunkter beaktas.

Utbyggnaden av vattenkraften måste anpassas efter den beräknade ökningen

av konsumtionen. Produktionen bör därvid hålla ett visst försprång för att

kunna möta överraskningsmoment. När föreliggande behov nödvändiggör att

vattenkraft utbygges, bör med tekniskt-ekonomiska beräkningar bestämmas,

vilket strömfall som i första hand bör tagas i anspråk. Vid denna bedömning

skall hänsyn tagas till möjligheterna att verkställa avreglering och korttidsreglering

och till det rationella utnyttjandet av befintliga eller planerade kraftledningar.

Dessa överväganden kunna leda till att ett visst vattendrag till

större delen utbygges i ett sammanhang, men det kan även visa sig vara tekniskt-ekonomiskt

mest lämpligt att två eller liera vattendrag utbyggas

växelvis.

En annan sida av planmässigheten är, att behovet av kraft inom de delar

av landet, där vattenkraften finnes, icke åsidosättes. Att hänsyn till det lokala

behovet skall tagas är uppenbart.

Även militärpolitiska synpunkter kunna kräva beaktande vid planläggningen

av vattenkraftens utbyggnad.

Enligt förslaget gäller vidare, att expropriationsrätt skall kunna medgivas

allenast om det ej kan anses framgå, att strömfallet även utan ingripande

kommer att utan avsevärt dröjsmål utbyggas

på ändamålsenligt sätt. Örn denna bestämmelse anföra de

sakkunniga följande.

Bestämmelsen innebär, att något ingripande icke får äga rum, om rättidig

och tekniskt-ekonomiskt riktig utbyggnad av strömfallet ändock kan förväntas

komma till stånd. För att ansökningen skall beviljas är alltså icke tillfyllest

att den som gör ansökan örn expropriation själv är i behov av kraft för sin

rörelse---. Det angelägna synes vara, att vattenkraften verkligen kom
mer

till användning utan att den behöver förvärvas till alltför dyrt pris.

För att ägaren skall kunna fråntagas rätten att själv utnyttja sitt fall förutsättes

som nämnt, att det dröjsmål som eljest skulle uppstå är avsevärt.

Under normala förhållanden torde ett uppskov av ett eller annat år ej kunna

anses innebära avsevärt dröjsmål. Om däremot en forcerad utbyggnad är

nödvändig under tider som de nuvarande, kan även en sådan tidrymd betecknas

såsom avsevärd. Huruvida dröjsmålet är avsevärt, måste alltså bedömas

med hänsyn till angelägenheten ur landets synpunkt av att utbyggnad

mer eller mindre snabbt kommer till stånd.

Örn den som äger ett strömfall förklarar sig vilja där utföra en byggnad,

som icke möjliggör att vattenkraften tillgodogöres på ett tekniskt-ekonomisk''

rationellt sätt, bör något hinder för expropriation icke fördenskull föreligga.

För alt rätten att tillgodogöra sig vattenkraften icke skall kunna berövas

honom måste alltså förutsättas, alt han kommer alt utbygga strömfallet på

ändamålsenligt sätt. Helt naturligt kan förekomma, att ett strömfall kan ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

byggas enligt flera alternativ. Det bör vara tillfyllest, att ägaren vill utbygga

strömfallet på ett sätt som i och för sig innebär ett förnuftigt tillgodogörande

av vattenkraften.

Man kan tänka sig, att strömfallets ägare väl har för avsikt att så småningom

utbygga fallet men att hans behov av vattenkraft är tämligen avlägset.

Han kan då ställas i valet mellan att utbygga fallet ur hans synpunkt

i förtid eller att avstå från detsamma till förmån för annan. Örn han förklarar

sig villig att utan dröjsmål utbygga fallet, bör det naturliga vara, att

den, som påkallat expropriation och som tvingat honom till utbyggnad, förbinder

sig att köpa elektrisk kraft från kraftstationen i fråga intill dess strömfallets

ägare själv blir i behov av kraften. Skulle den som begärt expropriation

ej vara villig att ingå en sådan överenskommelse på skäliga villkor, bör

ej heller expropriation medgivas.

En förutsättning för expropriation är vidare, att sökanden ej förut innehar

så stor andel i strömfallet att han redan enligt bestämmelserna i 2 kap. har

vitsord att utbygga det.

Enligt förslaget skall befogenheten att medgiva expropriationsrätt

tillkomma Kungl. Majit. De sakkunniga uttala, att det icke

syntes lämpligt att låta vattendomstolarna omhändertaga denna prövning.

Grundförutsättningen för expropriationsrätten eller att det för planmässigt

utnyttjande av tillgänglig vattenkraft vore erforderligt att strömfallet utbyggdes

krävde ett bedömande av kraftpolitisk art som skilde sig väsentligt

från de uppgifter som nu omhänderhades av vattendomstolarna, och det skulle

icke för vattendomstolens ställning vara gagneligt, örn den nödgades taga

ståndpunkt i tvisten örn själva expropriationsrätten. Härtill komme, att den

som önskade taga i anspråk annans strömfall lämpligen borde veta, örn detta

ginge för sig, innan han till vattendomstolen ingåve ansökan med utförlig

utredning örn sättet för fallets tillgodogörande. Frågan om expropriationstillstånd

och frågan örn de närmare villkoren för rätt att utbygga fallet måste

alltså hållas i sär.

Enligt förslaget skall expropriationsrätt tillkomma kronan, kommun

eller annan som är beredd att utan uppskov utbygga

fallet. Örn denna bestämmelse anföra de sakkunniga:

Förslaget utgår beträffande kretsen av dem, som komma i fråga för erhållande

av expropriationsrätt, från den nuvarande fördelningen av kraftproduktionen,

enligt vilken kommuner och enskilda i konkurrens med staten omhänderhava

ca 60 procent av kraftproduktionen. Kommunala och enskilda

kraftproducenter ha, liksom staten, att svara för sina distributionsområden.

Då konsumtionen successivt stiger, måste de säkerställa sitt ökade kraftbehov.

Det torde därför vara konsekvent att jämställa dem med staten i fråga

om möjligheten att erhålla expropriationsrätt. Detta överensstämmer också

med vattenlagen i övrigt som i fråga om rätt att taga i anspråk minoritetens

andel i ett strömfall eller att eljest göra intrång i enskild rätt likställer statliga,

kommunala och enskilda företag. Härtill kommer, att kommuner och

enskilda, liksom staten och enskilda, redan under bolagsformen etablerat

samgående i viktiga kraftföretag. Man torde kunna förutsätta, att dylika

intressentgrupper kunna framdeles behöva gemensamt utöka sina innehav av

vattenkraft och att då alltjämt bolagsformen bör användas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 44.

27

Man kan tänka sig, att flera intressenter anmäla önskan att få tillgodogöra

vattenkraften i visst strömfall. Det kan i sådan händelse vara lämpligt,

att de erhålla gemensamt tillstånd med visst kvottal för delaktigheten i

kraften, t. ex. därest det är fråga örn flera stora kraftproducenter som alla

behöva säkerställa erforderlig ökning av produktionen. Härvid torde förutsättas

att avtal träffas örn erforderligt samgående, innan expropriationstillstånd

meddelas. Sannolikt blir härvid bolagsformen den praktiska utvägen.

Konkurrens kan även föreligga mellan företag som vilja överföra kraften

till annat håll och representanter för mera närliggande kraftbehov. I anslutning

till de synpunkter som förut anförts finna de sakkunniga självskrivet,

att det lokala behovet icke får åsidosättas. När det gäller stora strömfall,

torde emellertid ofta en fördelning av kraften kunna ske även i en sådan

situation som den nu nämnda.

Med avseende å objektet för den föreslagna expropriationsrätten upptager

förslaget den inskränkningen, att expropriationsrätt ej utan

riksdagens samtycke må medgivas i fråga om vattenkraft

som tillkommer kronan. De sakkunniga finna det uppenbart,

att expropriation överhuvud ej skall förekomma, när kronan innehar

majoriteten av vattenkraften i ett strömfall. Däremot kunde med riksdagens

medgivande expropriation böra medgivas av en mindre kronans minoritetsandel

i samband med expropriation av majoriteten i strömfallet.

Beträffande innebörden av expropriationsmedgivandet

gäller enligt förslaget, att exproprianten må »tillgodogöra» vattenkraften i

strömfallet. I detta avseende överensstämmer förslaget med den metod som

använts i 2 kap. 5 och 6 §§ vattenlagen. Expropriationsmedgivandet innebär

enligt förslaget ej någon eftergift från vattenlagens villkor för utbyggande

av strömfall i annat hänseende än att exproprianten ej behöver innehava

eljest erforderlig rätt till fallet. Exproprlmten må således tillgodogöra

sig vattenkraften i strömfallet allenast örn hinder i övrigt ej möter enligt

2 kap. vattenlagen.

När expropriationsrätt medgives, äger Kungl Maj:t enligt förslaget före

skriva de särskilda villkor som ur allmän synpunkt finnas erforderliga

med avseende å vattenkraftens utnyttjande. Med bestämmelsen åsyftas

sådana villkor som kunna böra uppställas för att ett vattendrag med

därtill hörande regleringsmagasin skall kunna utnyttjas på ett rationellt sätt

eller för att strömfallet skall rätt fylla sin uppgift för kraftförsörjningen i

landet vid samkonung.

Beträffande förfarandet i expropriation särendet framhålla

de sakkunniga till en början, att när expropriation ifrågasättes, de som

äga rådigheten över vattenkraften i strömfallet borde erhålla tillfälle afl

yttra sig över ansökningen, saint anföra vidare följande.

Ägaren av ett större strömfall lärer icke gärna kunna vara okunnig om att

den tid nalkas då strömfallet hör utbyggas, lian kan därför i tid vidtaga åtgärder

för att möta et! expropriationsanspråk, om han verkligen har för avsikt

att själv utbygga fallet För att skydda honom mot att bliva överrumplad

synes likväl lämpligt att i regel giva honom en jämförelsevis lång tid för att

inkomma med yttrande, förslagsvis ett år efter det ansökningen delgivits

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

honom. Även om ansökningen skulle innebära en överraskning för honom,

kan han under denna tid hinna upprätta projekt för strömfallets utbyggnad.

Emellertid torde böra finnas en möjlighet att under extraordinära förhållanden

bestämma en kortare tid, enligt förslaget minst tre månader. Därest

strömfallets ägare ådagalägger sin avsikt att utan uppskov utbygga fallet på

ett ändamålsenligt sätt, skall expropriationsmedgivande ej lämnas, med mindre

det kan anses uteslutet att ägaren har de ekonomiska resurser som erfordras.

Å andra sidan bör ansökningen icke avvisas förrän det visar sig att

nämnda avsikt verkligen genomföres av strömfallets ägare. Ansökningen bör

alltså, om sökanden så önskar, få vila för att det skall kunna konstateras, att

ägaren med all skyndsamhet fullföljer sin tillkännagivna avsikt. Klart är

emellertid, att om ägarens uppgifter icke förtjäna tilltro, något hinder att

giva expropriationstillstånd icke bör föreligga endast därför att ägaren framvisar

ett utbyggnadsprojekt. Om det är bekant, att ägaren innehar en betydande

mängd oulbyggd vattenkraft, som han icke kan behöva för egen räkning,

torde man kunna utgå från att han endast syftar till att vid gynnsamt

tillfälle avyttra sådan för honom obehövlig kraft.

De sakkunniga lia härefter uttalat, att den som erhållit expropriationsrätt

naturligtvis borde genomföra sin avsikt att snarast utbygga fallet. Han skall

därför enligt förslaget inom ett år från det expropriationsmedgivande meddelades

söka tillstånd hos vattendomstolen till utbyggandet. Expropriationsrätten

skall upphöra, därest ansökningen avslås eller ersättningen för vattenkraften

icke gäldas i behörig ordning. Detsamma skall gälla även för

den händelse exproprianten ej utbygger fallet inom tid som vattendomstolen

bestämt enligt 11 kap. 63 §. Denna tid får i regel ej bestämmas till

mer än tio år. Enligt vad de sakkunniga framhålla vore tio år en alldeles

för lång tid i ett sådant mål som här avsåges, men de sakkunniga Ira utgått

från att vattendomstolen skulle utan särskilt stadgande begränsa tiden

till vad som vöre nödvändigt?

Rörande frågan örn e r s ä 11 n i n g för den vattenkraft som må tillgodogöras

av exproprianten nämna de sakkunniga, att här mötte först spörsmålet,

i vilken omfattning ersättning borde bestämmas att utgå medelst kraftöverföring.

Efter att ha erinrat om gällande bestämmelser i 9 kap. 13 §

vattenlagen — enligt vilka ersättning för annans vattenkraft som finge tillgodogöras

jämlikt 2 kap. 5, 6 eller 7 § skulle utgå medelst överföring av

motsvarande kraftbelopp, saframt och i den mån detta ej medförde olägenheter

av betydenhet för ena eller andra parten — påpeka de sakkunniga, att

då annans vattenkraft finge tillgodogöras enligt de föreslagna expropriationsbestämmelserna

såsom huvudregel ej kunde gälla att ersättning skulle utgå

medelst kraftöverföring. Därigenom skulle syftet med bestämmelserna kunna

förfelas, enär den som innehade strömfallet skulle få det utbyggt på annans

risk och själv komma att disponera över kraften på sätt han önskade.

Å andra sidan vore det icke lämpligt att göra större avsteg från nu gällande

principer än som vore nödvändigt. Härom anföra de sakkunniga vidare:

Stadgandet i 9 kap. 13 § utgår från den situationen att sökanden innehar

större delen av vattenkraften och att återstoden är förenad med ett antal

fastigheter eller förut befintliga anläggningar (såsom kvarnar o. d.). Befint
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

29

liga anläggningar, som tillgodogöra vattenkraften i strömfallet, böra naturligtvis

få sitt kraftbehov tillgodosett; om deni kan någon tvekan ej råda. Beträffande

fastigheterna Ilar lagstiftaren syftat lill att de ej böra försämras

genom att vattenkraften går förlorad och att de därför i dennas ställe böra

få ett realvärde, nämligen ersättningskraft. Det kan givetvis inträffa, alt ersättningskraften

överstiger fastighetens behov, och att fastighetens ägare följaktligen

kan sälja kraften till annan konsument eller ock mot ersättning låta

anläggningens innehavare disponera däröver. För att vinna en begränsning

av skyldigheten att leverera ersättningskraft, när expropriationsmedgivande

lämnats, synes man lämpligen kunna inskränka skyldigheten att tillhandahålla

kraft till vad som motsvarar vederbörande fastighets behov. Härigenom

tillvaralages synpunkten, att fastigheten bör erhålla ersättning i form av ett

realvärde. Givetvis åsyftas ej med bestämmelsen, att vattendomstolen skall

behöva i detalj undersöka hur stor kvantitet ersättningskraft som tarvas. Det

är tillfyllest att göra en tämligen summarisk uppskattning av behovet, därvid

även viss hänsyn skall tagas till framtida ökning av behovet, och någon

uppdelning av ersättningen i kraft och pengar, när fastighetens andel i strömfallet

totalt är ringa, torde icke erfordras. Här må även erinras att den som

förvärvar vattenkraft ej sällan utfäster sig att leverera frikraft som vederlag.

Vid bestämmande av viss fastighets behov av ersättningskraft bör hänsyn

tagas även till en dylik utfästelse.

Ersättningskraft torde böra utgå även under vissa andra omständigheter.

Det kan förekomma, att ägaren av det strömfall, som är föremål för expropriation,

innehar det i syfte att trygga kraftbehovet för viss anläggning, ehuru

behovet ej är av den omfattning att det ansetts böra utgöra hinder för expropriation.

Ligger anläggningen på den fastighet, till vilken vattenkraften

hört, skall redan enligt den förut föreslagna bestämmelsen ersättning utgå

medelst kraftöverföring. Denna regel täcker emellertid icke den situationen,

att anläggningen är belägen på annat håll och att ersättningstagaren sålunda

behöver överföra ersättningskraften från nyssnämnda fastighet till anläggningen.

En sådan överföring kan ske på två sätt. Antingen kan ersättningstagaren

tänkas använda egen ledning för kraftöverföringen eller också kan

han träffa avtal med någon som har användbar ledning om rätt att överföra

kraften på denna.

För att ersättning skall utdömas att utgå genom kraftöverföring i sådana

fall som sist nämnts bör enligt de sakkunnigas mening visas, att ersättningstagaren

äger att överföra vattenkraften på något av angivna sätt. Om framdragande

av ny ledning erfordras, bör han alltså styrka, att Kungl. Majit

enligt 1902 års lag om elektriska anläggningar lämnat tillstånd därtill. Som

förut nämnts kräves enligt denna lag koncession för framdragande av högspänningsledning.

Vid meddelande av koncession bör enligt vad i lagen stadgas

beaktas, om behov av ledningen finnes och om den är förenlig med

planmässig elektrifiering. Det ankommer sålunda på Kungl. Majit att pröva,

huruvida det är lämpligt att meddela tillstånd till framdragande av ledningen.

I allmänhet är det naturligtvis icke lämpligt att särskilda ledningar byggas

för långväga överföring av mindre kraftbelopp. Örn fördenskull koncession

vägras, återstår möjligheten att överföra kraftbeloppet på annans ledning.

Någon skyldighet för en ledningsägare att överföra ett kraftbelopp, som tillkommer

ersättningstagaren, föreligger icke. Överföringen kan ofta vara förenad

med avsevärda olägenheter för ledningsägaren. Om ersättningstagaren

emellertid skulle lia träffat avtal örn rätt att få använda sig av viss ledning,

vars ägare funnit detta utan olägenhet kunna ske, bör ett sådant avtal kunna

åberopas, när det gäller att bestämma huruvida ersättning skall utgå medelst

kraftöverföring eller ej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

I detta sammanhang må framhållas, att ersättningslagaren bör erhålla möjlighet

att inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd innan ersättningsfrågan definitivt

avgöres.

Vad nu sagts om beaktande av kraftbehovet för viss anläggning har även

tillämpning, när vattenkraften varit avsedd för viss ort. Visserligen torde ett

sådant allmänt behov komma att så gott som undantagslöst beaktas redan i

samband med prövning av frågan örn expropriation, därvid oftast ett samgående

lärer komma att anordnas i lämplig form. Det torde emellertid icke

fördenskull vara skäl att avstå från den garanti som bestämmelserna örn ersättningskraft

kunna erbjuda även för tillgodoseendet av viss orts behov.

Enligt förslaget skall därför ersättning utgå i form av ersättningskraft jämväl

örn vattenkraften varit avsedd för viss ort, till vilken ersättningstagaren är

berättigad att överföra kraftbelopp som tillerkännes honom, och orten ifråga

kan anses hava behov av kraften.

Man kan tänka sig, att behovet icke är aktuellt för dagen men att det kan

med tämligen stor visshet förutses komma att föreligga efter viss tid. Det

kunde möjligen komma i fråga att, när detta finnes vara förhållandet, fastställa

ersättning dels i pengar för tiden intill dess ersättningstagarens behov

av kraft blir aktuellt dels ock i kraft för tiden därefter. Detta synes dock icke

stå i överensstämmelse med vattenlagens bestämmelser örn ersättningskraft

(jfr t. ex. 9 kap. 33 § andra stycket). De sakkunniga anse sig icke heller

kunna förorda någon ändring i denna del. Man torde alltså böra bedöma, huruvida

kraftbehovet verkligen kan anses styrkt, och i så fall utdöma ersättning

i kraft att utgå från vanlig tidpunkt. Det blir sedan ersättningstagarens

sak att nyttiggöra kraften.

Enligt förslaget skall i överensstämmelse med det anförda ersättning i form

av kraft utgå dels i den mån fastighet, till vilken kraften hört, kan anses ha

behov av kraft dels ock, om vattenkraften varit avsedd för viss anläggning

eller ort, till vilken ersättningstagaren är berättigad att överföra kraftbelopp,

som tillerkänts honom, och anläggningen eller orten kan anses ha behov av

kraften. Regeln är dock icke ovillkorlig. Liksom enligt huvudstadgandet i 9

kap. 13 § stadgas nämligen undantag, såframt och i den mån ersättningens

utgörande i kraft prövas medföra olägenheter av betydenhet för ena eller

andra parten.

Beträffande ersättning som skall utgå i penningar anföra de sakkunniga

följande.

Enligt de sakkunnigas mening måste vid bestämmande av ersättning skälig

hänsyn tagas till möjligheten att verkställa icke blott korttidsreglering

utan även årsreglering. Vattendomstolen kan emellertid icke vara skyldig

att i detalj beräkna vilken reglering som i gynnsammaste fall kan tänkas

äga rum i vattendraget. Detta torde för övrigt ofta vara ogörligt. Man kan

icke heller på förhand veta, hur stora omkostnader regleringen kommer att

draga och hur stor det aktuella strömfallets andel däri blir.

Även örn en sådan expropriationsrätt införes som här föreslagits torde staten

och andra större kraftproducenter alltjämt komma att söka förvärva vattenkraft

på frivillighetens väg. De priser som därvid betalas kunna icke undgå

att inverka på ersättningsfrågan. Emellertid får den omständigheten, att

eventuellt en viss intressent en eller flera gånger köpt vattenkraft dyrt, naturligtvis

icke föranleda, att den som anlitar expropriationsvägen för att ej

behöva överbetala vattenkraften, får utgiva ersättning efter dyra normer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

31

Vad angår taxeringsvärdena på naturkraften vilja de sakkunniga framhålla,

att dessa icke alltid utgöra någon tillförlitlig måttstock för bedömning

av ett strömfalls värde.

Såsom de sakkunniga tidigare framhållit är ett strömfalls nuvärde i hög

grad beroende av den tidpunkt, då det skall utbyggas. Den föreslagna expropriationsrätten

utgår från att utbyggandet är aktuellt. Eljest kan expropriation

enligt förslaget ej medgivas. Någon särskild reduktion av fallvärdet

med hänsyn till tiden torde därför erfordras endast örn strömfallets utbyggande

kräver väsentligt längre tid än vanligt.

Den som utbygger strömfallet kommer att ikläda sig all risk för företaget.

Det torde i princip vara tydligt, att ersättningen för strömfallet icke bör

bestämmas högre än att erforderlig marginal finnes för normal vinst och

företagarens risk. Detta överensstämmer ju också med den prisbildning som

äger rum vid frivilliga förvärv. Särskilt om strömfallet innehaves av någon,

som över huvud ej har för avsikt att själv utbygga fallet, vore det uppenbart

orimligt, om en sådan marginal ej skulle lämnas vid ersättningens bestämmande.

I det av de sakkunniga upprättade förslaget till lag örn ändring i vissa

delar av vattenlagen lia de grundläggande bestämmelserna örn rätt att under

vissa förhållanden taga i anspråk annans strömfall upptagits i 1 kap. 14 §,

1 samband varmed nuvarande 14 § betecknats 15 §. I den nya paragrafens

första stycke stadgas i enlighet med det anförda, att om det för planmässigt

utnyttjande av tillgänglig vattenkraft finnes erforderligt, att visst strömfall

utbygges, och det ej kan antagas, att den, som råder över vattenkraften i

strömfallet, själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga det på ändamålsenligt

sätt, Konungen på ansökan äger förordna, att, örn hinder enligt

2 kap. eljest ej möter, vattenkraften i strömfallet må mot ersättning, som

i 9 kap. skils, i stället tillgodogöras av kronan, kommun eller annan, som

är beredd att utan uppskov utbygga fallet; dock att ej på grund av vad nu

sagts rätt att tillgodogöra sig vattenkraft, som tillkommer kronan, utan riksdagens

medgivande må upplåtas åt annan. Vid meddelande av förordnande

äger Konungen föreskriva de villkor med avseende å strömfallets utnyttjande,

som ur allmän synpunkt finnas erforderliga.

Jämlikt andra stycket i paragrafen gäller vidare, att då Konungens förordnande

enligt första stycket blivit sökt, tillfälle skall lämnas envar, som

har del i strömfallet, att avgiva yttrande i anledning av ansökningen inom

ett år från det ansökningen jämte erforderlig utredning i ärendet delgivits

honom. Om synnerliga skäl därtill äro, må Konungen bestämma kortare tid,

dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens försorg verkställas

på sätt örn stämning är stadgat, dock att, örn ej utan avsevärd omgång

kan utrönas, vilka som ha del i strömfallet, delgivning må ske genom

kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Äro vid ansökningen

fogade ritningar eller andra handlingar av vidlyftig beskaffenhet,

äger Konungen förordna, att de må undantagas från delgivning. Örn förordnande

enligt första stycket meddelas, skall vattendomstolen genast underrättas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

I tredje stycket stadgas, att rätt att på grund av förordnande enligt första

stycket tillgodogöra sig annans vattenkraft ej må från innehavaren övergå

på annan, utan att Konungen medgiver det.

Fjärde stycket slutligen upptager bestämmelser av innehåll, att om ej den,

som innehar sådan rätt, inom ett år från det Konungens förordnande meddelades

hos vattendomstolen sökt tillstånd enligt 2 kap. till strömfallets utbyggande

eller om ansökan örn sådant tillstånd avslås, förordnandet förfaller

och att nytt förordnande med avseende å strömfallet ej utan synnerliga

skäl må meddelas inom tio år därefter. Detsamma gäller, om ersättning för

vattenkraften, som bestämts i penningar, ej guldits inom tre månader efter

det ersättningen blivit fastställd genom utslag som vunnit laga kraft, såvida

icke strömfallet enligt medgivande av ersättningstagaren tagits i besittning

utan att ersättningen guldits, eller örn strömfallet ej utbygges inom tid, som

vattendomstolen bestämmer.

I syfte att skapa möjlighet för exproprianten att förvärva erforderligt utmål

har i 2 kap. 16 § i förslaget upptagits bestämmelse, att utmål må lösas,

örn strömfall tages i anspråk enligt 1 kap. 14 §. I anledning härav har en

följdändring av rent redaktionell innebörd vidtagits i 9 kap. 48 §.

De föreslagna reglerna örn ersättning medelst kraftöverföring ha upptagits

som ett andra stycke i 9 kap. 13 §. I samband härmed har sådan ändring

vidtagits i 9 kap. 20 § att vad där stadgas om uttagningskostnad i tillämpliga

delar skall gälla jämväl beträffande ersättning för vattenkraft på grund

av stadgandet i 1 kap. 14 §. Härjämte har bestämmelsen i 9 kap. 34 §

kompletterats så att vad där sägs om ställande av säkerhet, när tillgodogjord

vattenkraft avstås, skall gälla även när 1 kap. 14 § tillämpas.

Yttranden över förslaget om ändring i vattenlagen.

över betänkandet jämte därvid fogat förslag till lag om ändring i vissa

delar av vattenlagen lia efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen

och samtliga vattenrättsdomare, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,

kammarrätten, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, Sveriges industriförbund, svenska

vattenkraftföreningen, svenska elektricitetsverksföreningen, riksförbundet

landsbygdens folk, svenska stadsförbundets styrelse samt styrelsen för svenska

landskommunernas förbund. Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttranden

från Skånes handelskammare och handelskammaren i Gävle. Med

länsstyrelsens i Västernorrlands län utlåtande har överlämnats ett yttrande

från länets elektriska förening samt med länsstyrelsens i Västerbottens län

utlåtande yttranden från sistnämnda läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

och länets elektriska förening. Vid svenska vattenkraftföreningens

utlåtande ha fogats yttranden av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag och

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag.

De sakkunnigas förslag om ändring i vattenlagen har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av vattenöverdomstolen, vattenrättsdomarna i Österbys
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

33

dens och Söderbygdens vattendomstolar, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna

i Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands och Västerbottens län samt styrelsen

för svenska landskommunernas förbund och Västernorrlands läns

elektriska förening.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört:

Det torde icke vara att förvänta, att det nya expropriationsinstitutet ofta

kommer att tagas i anspråk. Hedan den ganska omständliga och tidsödande

procedur, som erfordras för en expropriation, och ovissheten om vattendomstolens

blivande värdesättning av vattenfallet torde verka återhållande därvidlag.

Men expropriationsmöjligheten kommer sannolikt ändå att göra en

vattenfallsägare mera benägen för en försäljning på rimliga villkor, när detta

erfordras för vattenfallets utbyggnad.

Styrelsen delar de sakkunnigas uppfattning, att förslaget ej är tillfyllest

för att under alla omständigheter förhindra en olämplig spekulation i vattenkraft.

Spekulationen i vattenkraft har under de senaste åren tillfört sina utövare

högst betydande vinster med fördyring av råkraften i framtiden som

följd och kan få ännu stöi-re omfattning än som antydes i utredningen, där

det angives, att endast ca 5 procent av landets vattenkraft är i spekulativa

händer; det är nämligen mycket svårt att avgöra, när innehavet är fast eller

spekulativt. Trots detta torde det även enligt styrelsens uppfattning vara

bättre med omedelbara, begränsade åtgärder än längre gående sådana, som

förutsätta långvariga utredningar eller omständliga åtgärder vid tillämpningen.

Staten har under de senaste decennierna betydligt ökat sina vattenfallsinnehav

och sin kraftproduktion. Därigenom har skapats det mest verksamma

skyddet mot kraftfördyring. Vattenfallsstyrelsen förutsätter, att staten

kommer att fortsätta på samma väg framdeles, vilket må anföras som etl

ytterligare skäl för att för närvarande nöja sig med de nu föreslagna, begränsade

åtgärderna mot spekulation i vattenkraft.

Vattenöverdomstolen har uttalat, att vattenöverdomstolen genom den i betänkandet

framlagda utredningen icke blivit övertygad örn att spekulation

i vattenkraft förekommit eller kunde väntas förekomma i sådan omfattning

att särskilda åtgärder vore påkallade. I synnerhet under nu rådande förhållanden

vore det emellertid av stor vikt att tillgänglig vattenkraft utbyggdes

i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt. Då de föreslagna bestämmelserna

om expropriation syntes vara ägnade att trygga ett dylikt utbyggande och

då denna inskränkning i strömfallsägarens rätt icke syntes gå utöver de i

vattenlagen gällande grundprinciperna för strömfallsägares skyldighet att i

det allmännas intresse tåla inskränkningar i äganderätten, lämnade vattenöverdomstolen

förslaget utan erinran.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har yttrat, att de föreslagna lagbestämmelserna

knappast kunde få någon större betydelse för länets vidkommande,

men alt, oavsett de lokala förhållandena, med tanke på den spekulation i

outbyggda vattenfall som syntes lia förekommit med därav följande oskäligt

förhöjda kraftpriser för den enskilde förbrukaren, åtgärder borde vidtagas

till stävjande av sålunda framkomna osunda tendenser. Enär det framlagda

förslaget till ändring i vattenlagen syntes väl avvägt med hänsyn till syftet

med detsamma samt villkoren för alt expropriationsrätten skulle få tillgripas

utformats så att den enskildes behöriga intresse syntes bliva i görligaste mån

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. I saini. Hr 44. !S

opaginerad Kontrollera mot PDF

34:

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

tillvarataget, hade länsstyrelsen intet att erinra mot att förslaget lades till

grund för lagstiftning i ämnet. Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit,

att frågan örn åtgärder mot spekulation i vattenkraft saknade praktisk betydelse

för länets vidkommande. Därest emellertid förhållandena i andra

län ansåges påkalla ett genomförande av de sakkunnigas förslag, hade länsstyrelsen

intet att erinra däremot.

I vissa yttranden ha uttalats betänkligheter mot förslaget utan att detta

avvisats.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har sålunda

uttalat, att mycket stor tvekan måste råda angående behovet av den ifrågasatta

lagstiftningen men att utskottet dock icke ville motsätta sig densamma.

Då icke mindre än 75 procent av den outbyggda men utbyggnadsvärda vattenkraften

redan befunne sig i kronans eller eljest på fasta händer, kunde nämligen

förvärv av vattenkraft i spekulationssyfte ej få sådan omfattning, att

prisbildningen på elektrisk energi på den allmänna marknaden kunde störas.

Inom den närmaste tiden beräknades dessutom staten vara ägare till ca

40 procent av den svenska kraftindustrien, varigenom staten utan lagstiftning

hade tillräckliga maktmedel i sin hand för att hindra spekulation i

vattenkraft.

Vattenrättsdomarett i Västerbygdens vattendomstol har yttrat, att den

föreslagna lagstiftningen lätt syntes kunna få större verkningar än endast

att förhindra spekulation i vattenkraft. Det hade ju ansetts att det varit för

landet lyckligt att vattenkraftens utnyttjande skett under fri konkurrens. Med

begagnande av den föreslagna möjligheten till expropriation syntes det emellertid

som om även legitima intressen skulle kunna trädas för nära. För ett

så kraftigt ingripande på rättslivets område borde därför fordras att ett verkligt

behov därav förelåge. Att så vore fallet syntes emellertid icke alldeles

givet.

Även kammarkollegiet har uttalat betänkligheter mot förslaget samt därvid

anfört följande.

I den föreslagna lydelsen av 1 kap. 14 § vattenlagen angives såsom första

förutsättning för expropriationsrätt, att det skall för planmässigt utnyttjande

av tillgänglig vattenkraft vara erforderligt att visst strömfall utbygges. Härom

anföres i motiven, att när föreliggande behov nödvändiggöra att vattenkraft

utbygges, det med tekniskt-ekonomiska beräkningar bör bestämmas, vilket

strömfall som i första hand bör tagas i anspråk. Man frågar sig av vem,

när och hur ofta dylika beräkningar skola göras och fastställas samt hur

vederbörande fallägare med flera därvid skola sättas i tillfälle att göra gällande

sina synpunkter. Bestämmelser härom synas påkallade främst med

hänsyn till ägarna av outbyggda vattenfall, vilka — vattenfallsstyrelsen, kommuner,

industriföretag, elektriska distributionsföretag med eget eller egna

kraftverk eller andra — kunna hava, då lämpligt tillfälle erbjudit sig, förvärvat

och för sina framtida behov reserverat vattenfall, som alltjämt är helt

eller delvis outbyggt. I sådana fall lärer ägaren med fog kunna göra anspråk

på att i viss stadgad ordning fastställes, att hans strömfall skall av honom

utbyggas inom viss tid i och för det planmässiga utnyttjandet av tillgänglig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

35

vattenkraft, så att han äger en skälig tidrymd för utbyggandet utan att behöva

riskera expropriation. Den erforderliga planen för vattenkraftens utbyggande

kan icke uppgöras av enskilda eller kommuner utan måste fastställas av

Kungl. Maj:t, som också bör hava att meddela föreläggande örn visst strömfalls

utbyggande. Det torde också kunna antagas, att olika meningar och

alternativ kunna med fullt skäl göras gällande i fråga örn ett utbyggnadsschema

för hela landet. Såsom förslaget nu föreligger torde det i angivna

hänseenden få anses ofullständigt och icke innebära tillbörligt skydd för

annan ägare av outbyggt vattenfall än vattenfallsstyrelsen. Bevisbördan för

kommun eller annan, som vill expropriera visst fall, synes ock ofta bliva

synnerligen vansklig, stundom hart när omöjlig att fullgöra.

En andra förutsättning för ett expropriationsmedgivande är enligt förslaget

att det ej kan antagas, att den, som råder över vattenkraften i strömfallet,

själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga det på ändamålsenligt

sätt. Idur bevisningen i nu angivna hänseenden skall ske, angives icke i de

framlagda motiven. Bevisning av bindande karaktär synes mycket vansklig

att åstadkomma. Därtill kommer hänsynen till de fall, där ägaren väl bar

för avsikt att så småningom utbygga strömfallet men hans behov av vattenkraft

är tämligen avlägset och där utbyggnaden ofta nog av ägaren avses

att bli beroende av den utökning av kraftbehov, som uppkommer vid vissa

egna eller lierade företag, respektive inom distributionsområdet.

Med hänsyn till det anförda bar kollegiet ställt sig betänksamt mot det

nu föreliggande förslaget samt ifrågasatt, huruvida icke syftet med lagstiftningen

bättre skulle kunna vinnas genom anknytning till allmänna expropriationslagen,

varvid kollegiet erinrat om bestämmelserna i 1 § 7. sagda lag angående

beredande av tryggade bostadsförhållanden samt de i 25 § stadsplanelagen

för liknande fall meddelade bestämmelserna ävensom i viss mån

stadgandet i 24 § sistnämnda lag. Det syntes enligt kollegiets åsikt kunna

diskuteras lämpligheten av att införa expropriationsrätt beträffande strömfall

eller rätt till strömfall för beredande av önskvärd tillgång eller ökad

tillgång inom viss ort eller del av landet å vattenkraft för tillgodoseende av

föreliggande eller väntat behov av kraft, respektive ytterligare kraft. Örn bestämmelser

härutinnan meddelades i den allmänna expropriationslagen,

kunde genom införande däri av »särskilda bestämmelser angående expropriation

av vattenfall eller rätt därtill» själva expropriationsförfarandet ske

i den ordning, de sakkunniga föreslagit beträffande 1 kap. 14 § vattenlagen.

Läns st grelsen i Jämtlands län har till en början framhållit, att det i avvaktan

på den pågående utredningen angående landets kraftförsörjning

överhuvud funnes skäl att framgå med viss försiktighet. Länsstyrelsen har

därefter fortsatt:

Med denna uppfattning vill länsstyrelsen ifrågasätta huruvida icke de möjligheter

att tvångsvis taga annans vattenkraft i anspråk, som öppnas enligt

den föreslagna lydelsen av 1 kap. 14 § vattenlagen, äro allt för vittgående.

Den rätt till expropriation, som herodes enligt sistnämnda lagrum, innebär

en icke oväsentlig utvidgning av expropriationsrätten enligt allmänna

expropriationslagen. Sistnämnda lag avser, bortsett från vissa speciellt angivna

fall. alt tjäna ändamål, som äro av väsentlig betydelse för det allmänna

och vilkas tillgodoseende i regel ankommer på stat, kommun eller

annan dylik samfällighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Enligt förslaget angives såsom expropriationsgrund, alt utbyggandet av

visst strömfall skall befinnas erforderligt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft. Vad som skall förstås med planmässigt utnyttjande har

ej i lagtexten närmare angivits och torde därför kunna bliva föremål för

ganska olika tolkningar. Skall det räcka om planmässigheten erfordras för

fyllande av ett lokalt behov, exempelvis för en större industri, eller kräves

att utnyttjandet av den ifrågavarande vattenkraften är erforderligt för landets

allmänna kraftbehov? Med de stora möjligheter som numera förefinnas

att transportera kraft och till samköming mellan olika kraftföretag kan

givetvis i många fall dessa ändamål i viss mån sammanfalla, då exempelvis

tillgodoseendet av det lokala behovet kan komma även det allmänna kraftbehovet

till godo. Mot bakgrunden av den allvarliga beskärning av vattenkraftägarens

rätt som föreliggande förslag innebär måste man dock enligt

länsstyrelsens mening i princip fastslå, att ett ianspråktagande tvångsvis av

annans vattenkraft icke får ske under annan förutsättning än att därmed

säkerställes ett ändamål, jämbördigt med ändamål, som enligt allmänna expropriationslagen

kan berättiga till expropriation, d. v. s. ändamålet skall vara

av väsentlig betydelse för det allmänna. Ett klart uttryck härför bör enligt

länsstyrelsens mening komma till uttryck i lagtexten.

Kammarrätten — som förklarat sig ej ha haft anledning att upptaga förslaget

om ändring i vattenlagen till närmare behandling — har uttalat, att

de möjligheter till expropriation av vattenfall som med gällande lagstiftning

förelåge syntes kunna i praktiken i högre grad utnyttjas än hittills varit

fallet. Kammarrätten har vidare ifrågasatt, om icke med lagstiftningsåtgärder

i ämnet borde anstå i avvaktan på resultatet av den pågående utredningen

om landets kraftförsörjning. I

I flera yttranden har förslaget avstyrkts under framhållande att något

behov av åtgärder mot spekulation i vattenkraft icke förefunnes eller att

införandet av en särskild expropriationsrätt i förslagets riktning knappast

kunde anses stå i överensstämmelse med principerna i gällande vattenlag.

Kommerskollegium har sålunda — efter att till en början lia påpekat, att

den av de sakkunniga verkställda utredningen gåve stöd närmast för den uppfattningen

att för närvarande intet egentligt behov av lagstiftning till förhindrande

av spekulation i vattenkraft förelåge — anfört följande.

Örn kollegium redan av nu nämnd anledning måste ställa sig tveksamt

till förslaget, så finner ämbetsverket ytterligare betänkligheter möta däri,

att förslaget knappast kan anses stå i överensstämmelse med de rättsgrundsatser,

på vilka vår nuvarande vattenlagstiftning uppbyggts. För närvarande

gäller att, örn ett strömfall till skilda delar tillhör olika ägare och en av dem

vill tillgodogöra sig förutom den egna jämväl annans del i fallet, han har

rätt därtill, såvida han råder över mer än hälften av den efter vattenmängd

och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller den del därav,

om vars bebyggande fråga är. Det är givet, att den, som i spekulationssyfte

förvärvat strömfall i ett visst vattendrag, som är avsett att utbyggas inom

en nära framtid, kan hindra genomförandet av denna plan eller tilltvinga

sig oskälig ersättning för att han skall överlåta del i det fall han innehar.

Därest fråga allenast hade varit om att jämka på de krav, som lagstiftningen

uppställt såsom förutsättning för utbyggande av vattenkraften och där för

närvarande kräves, att den eller de, som vilja utbygga vattenfallet, ha majo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

37

ritet, t. ex. därhän alt man sänkt kravet från 50 %> till förslagsvis 30 eller

25 °/o, så hade man i alla fall befunnit sig på samma principiella grundval

som i den nuvarande lagstiftningen, nämligen en initiativrätt för delägare i

vattenfallet att få hela fallet utbyggt. Men när förslaget avser att bereda möjlighet

icke blott för stat och kommun utan även för enskilda, som alls icke

äga någon del i strömfallet, att tilltvinga sig rätt att lösa ut vattenfallsägaren,

så synes lagstiftningen komma att avvika från de hittillsvarande rättsgrundsatserna

på området. Då därtill kommer, att den ifrågasatta lösensrätten för

utomstående skall gälla icke endast i fråga om sådant vattenfall, som förvärvats

efter den nya lagens ikraftträdande, utan även för vattenfall som

förvärvats tidigare, så torde kunna ifrågasättas örn icke rättssäkerhetens krav

genom en sådan lagstiftning skulle trädas för när. Den som i förlitande på

den hittillsvarande lagstiftningen har förvärvat ett vattenfall i syfte att sedermera

vid utvidgning av industrien utbygga detsamma, skulle således utsättas

för risken att frånhändas denna sin välfångna egendom genom en

lagstiftning, som tillägges retroaktiv kraft. Kollegium får avråda från att en

lagstiftning av denna innebörd kommer till genomförande.

Länsstyrelsen i Uppsala län bär i sitt utlåtande yttrat:

Vattenrätten enligt vattenlagen vilar på sambandet med jordäganderätten,

och de tvångsrätter, som till inskränkning av den med jordäganderätten förenade

vattenrätten äro medgivna, torde vara förestavade av nödvändigheten

att möjliggöra ett tekniskt riktigt utnyttjande av vattenkraften. Därvid bär

dock mycken omsorg lagts ned på att tillvarataga den enskilda minoritetsägarens

rätt. Den föreslagna tvångsrätten däremot har övergivit sambandet

med jordäganderätten. Den gör ej heller — i motsats till vad som ifrågasattes

1918 — skillnad på olika förvärvare, utan gäller lill förmån för vilken

enskild företagare som helst mot vilken ägare av vattenkraft som helst, dock

med förbehåll, såvitt angår kronan tillkommande vattenkraft, av riksdagens

godkännande. Om således ett industriföretag för utveckling av sin industri

eller en större kommun för sitt växande kraftbehov förvärvat och reserverat

vattenkraft, men på grund av stagnation inom vissa marknadsområden icke

finner det vara klokt att omedelbart utbygga krafttillgången, må annan enskild

företagare kunna tvångsvis förvärva densamma, om han är beredd att

utan uppskov utbygga fallet.

Förutsättningen för tvångsförvärvet är dock, att det finnes för planmässigt

utnyttjande av tillgänglig vattenkraft erforderligt att strömfallet i fråga utbygges.

Prövningen huruvida denna förutsättning är för handen tillkommer

Konungen. Utnyttjandet av rikets tillgängliga vattenkraft kan härigenom dragas

in under statens administrativa ledning.

Såvitt länsstyrelsen kan finna, innebär förslaget i dessa avseenden viktiga

principiella avvikelser från gällande rätt. Departementschefens uttalande

1918, att ett frigörande av initiativrätten skulle innebära, örn ej ett upphävande,

så dock en betydande begränsning av den enskildes ridt lill vattnet

och att en sådan avvikelse icke syntes låta sig försvara med mindre än

alt den visat sig nödvändig för tillgodoseende av de allmänna intressen som

vore beroende av vattenkraftens tillgodoseende, torde alltjämt äga giltighet.

Ilan tilläde, att något praktiskt behov av en så långt gående utvidgning av

initiativrätten icke för det dåvarande syntes föreligga och ej heller vore att

motse under den närmaste framtiden.

Länsstyrelsen har vidare uttalat, alt det av den verkställda utredningen syntes

berättigat att draga den slutsatsen, att något verkligt behov av lagstiftning i

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

ämnet icke heller för närvarande förefunnes. Även om i något eller några enstaka

fall spekulation skulle ha förekommit, torde denna näppeligen äga sådan

betydelse att en principiell ändring av vattenlagen därigenom motiverats.

Huruvida under den nu pågående större utredningen rörande landets kraftförsörjning

överhuvud taget andra skäl kunde förebringas, undandroge sig

självfallet varje bedömande, men det nu föreliggande förslaget till ändring

i vattenlagen syntes icke tillräckligt motiverat.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har avstyrkt förslaget under framhållande

att en lagstiftning som i så avsevärd grad som den föreslagna ingrepe i den

enskilda äganderätten syntes betänklig, särskilt som bärande skäl icke anförts

för behovet av en skärpt lagstiftning på området.

Även Sveriges industriförbund har avstyrkt förslaget samt därvid bl. a.

uttalat, att förslaget icke stöde i överensstämmelse med grunderna för den

svenska vattenrätten. De nuvarande bestämmelserna i vattenlagen örn rätt att

tillgodogöra sig annans andel i strömfall innefattade visserligen en tvångsrätt,

men denna tillkomme icke en utomstående utan innebure endast att en

av flera delägare i strömfallet hade rätt att påkalla expropriationsförfarande

under förutsättning att han själv ägde intresse i strömfallet av viss omfattning.

Annorlunda vöre förhållandet vid expropriation av vattenrätt enligt de

sakkunnigas förslag. Här vore det icke fråga om att tillgodose ett redan befintligt

intresse i ett strömfall eller att tillgodogöra vattenkraften på det ur

teknisk synpunkt bästa sättet. Grunden till expropriationsrätten vöre en helt

annan, nämligen att motverka spekulation i vattenkraft. I sådant syfte medgåve

förslaget rätt för helt utomstående intressen att taga annans strömfall

i anspråk. Förslaget innefattade ett ingrepp i den enskilda äganderätten

av helt annan karaktär än vad nu gällande bestämmelser i vattenlagen och

expropriationslagen innebure. Förslaget vore därför ur principiell synpunkt

ägnat att väcka de största betänkligheter. De motiv som de sakkunniga åberopade

för sitt förslag kunde lika väl anföras till stöd för exempelvis en

lag om rätt att tvångsvis taga i anspråk annan tillhörig gruva eller tomtmark.

Industriförbundet har vidare anfört, att för närvarande funnes ännu mindre

än år 1918 något praktiskt behov av lagstiftningsåtgärder vare sig för att

främja vattenkraftens utbyggnad eller för att förebygga spekulation i vattenkraft.

Av de sakkunnigas beräkningar framginge att möjligheterna att genom

spekulationsaffärer driva upp priset på naturkraften under avsevärd tid framåt

vore mycket obetydliga. Att nu lagstifta rörande förhållanden, som knappast

kunde bli på allvar aktuella förrän möjligen flera decennier härefter

syntes böra vara uteslutet.

Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag och Stockholms superfosfat fabriks

aktiebolag ha gjort uttalanden i samma riktning som industriförbundet.

Även svenska vattenkraftföreningen har uttalat, att den rätt som vattenlagen

gåve en majoritetshavare i ett strömfall att utnyttja minoritetens falldelar

vore av helt annan art än den föreslagna expropriationsrätten, i det

att minoritetsägaren enligt vattenlagen tillförsäkrats rätt att i regel själv er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 44.

39

hålla den kraft som kunde uttagas av hans falldel medan förslaget gåve exproprianten

rätt att med vissa undantag tillgodogöra sig all kraften. Ett sådant

ingrepp borde icke vidtagas utan synnerligen starka skäl eller givas

större räckvidd än som vore uppenbart nödvändigt. Föreningen ansåge att

något behov av en lagstiftning i förslagets riktning för närvarande icke förefunnes;

och har föreningen till stöd därför anfört i huvudsak följande.

Frågan örn åtgärder mot spekulation i strömfall har uppkommit på

grund av några köp av strömfall i Norrland, som verkställts under de senaste

åren, och de jämförelsevis höga pris, som därvid betalats. De som önska,

att dylika åtgärder skola vidtagas, lära i första rummet avse att förhindra,

att strömfall framdeles inköpas av personer eller företag, som kunna väntas

driva upp priserna i alltför hög grad och därigenom försvåra eller olämpligt

fördröja utbyggandet. Därmed torde ock vara förknippad önskan att förhindra,

att spekulanterna göra en vinst, som icke står i skälig proportion

till nyttan av deras verksamhet.

Det verksammaste korrektivet mot osund spekulation i vattenkraft utgöra

de reserver av outbyggd vattenkraft, som kronan och vissa större enskilda

företag inneha. Så länge dessa reserver räcka till — vilket ju kommer att

vara förhållandet under många decennier framåt — och med tillgång till ett

praktiskt taget hela landet omfattande ledninssnät kan från angivna reserver

ny kraft dirigeras till vilken landsända som helst. Det torde således icke föreligga

behov för någon att söka förvärva sådan naturkraft, som genom överdrivet

pris skulle medföra förhöjning utöver det hittills normala kraftpriset,

lika litet som en eller ett fåtal spekulanter i vattenkraft av angivna skäl äro

i stånd att driva upp kraftprisnivån. Redan nu har Kungl. Maj:t dessutom

genom 1902 års lag örn elektriska anläggningar möjlighet att främja krafttillförseln

till en landsända, örn kraftpriset där skulle tendera att bliva för

högt, vartill kommer den direkta justering av kraftprisen, som kan ske genom

de år 1938 i sagda lag införda bestämmelserna om prisreglering på

elektrisk kraft.

Av utredningen framgår, att det spekulativa innehavet är tämligen ringa.

Tidpunkten, då den icke på fasta händer placerade vattenkraften behöver

tagas i anspråk för landets kraftförsörjning, ligger flera decennier framåt i

tiden. Utredningen visar alltså, att lagen icke kan väntas få någon större tilllämpning

och alt denna i allt fall icke väntas inträffa förrän flera tiotal år

framåt i tiden. Det troliga är väl, att lagen aldrig kommer att tillämpas utan

att den endast möjligen kommer att verka som ett hot mot tredskande strömfallsägare

och därmed även avskräcka från fortsatta spekulationer i strömfall.

För sådant ändamål behöver lagen dock icke införas nu utan därmed

bör och kan anstå, till dess alt behovet av densamma framträder, d. v. s. då

någon strömfallsägare vägrar att till skäligt pris nyttiggöra strömfall, när

detsamma från det allmännas synpunkt sett bör utbyggas. Något sådant har

ännu icke inträffat. Det bör genom de sakkunnigas förslag vara tillräckligt

klarlagt, att en lag mot spekulation är att vänta, örn den visar sig behövlig,

och att företagare, som önska driva upp kraftprisen, således icke kunna påräkna

möjlighet att göra vinst eller kanske ens att återfå sina kostnader.

Jämväl länsstyrelsen i Norrbottens län, svenska elektricitetsverks!öreningen,

svenska stadsförbundets styrelse och Skånes handelskammare lia avstyrkt

förslaget under åberopande av att något behov av lagstiftningsåtgärder för

närvarande icke förelåge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj.-ts proposition nr 44.

Även handelskammaren i Gävle har avstyrkt förslaget samt därvid anfört

bl. a. följande.

De sakkunniga synas ha förbisett, att spekulation måste ingå som ett nödvändigt

moment i så gott som all affärsrörelse, så länge intet effektivt medel

uppfunnits för att stabilisera konjunkturerna. I fråga om vattenkraften är

detta spekulativa moment av betydande omfattning, icke minst beroende

på den jämförelsevis långa tid, som måste åtgå för själva utbyggnaden. De

relativt stora kapitalinsatser som krävas fordra också ett aktgivande på utvecklingen

av penningmarknaden och de framtida kraftpriser, som kunna

väntas inträda. Många företag äro i behov av kraftreserver för att säkra

kraftbehovet för sin industriella utveckling. Genom konkurrenter eller obehöriga

kan ett sådant företag, örn det nu framlagda lagförslaget genomföres,

nödgas avhända sig dessa reserver eller tvingas att självt vid en för företaget

olämplig tidpunkt utbygga desamma. Här kan alltså just sådan osund

spekulation ingripa, som de sakkunniga enligt motiveringen velat förhindra.

Förslaget innebär ett nytt ingrepp i den redan förut starkt kringskurna

äganderätten till tast egendom utan någon annan påvisbar grund än en strävan

att utvidga området för statens dispositionsrätt över naturtillgångar och

näringsliv. Den föreslagna lagstiftningen kommer att skapa stor osäkerhet

i fråga om rättsförhållandena. Den innebär ej blott att stat och kommun

skola få expropriationsrätt till enskildas produktionsmedel utan även, att

den enskilde skall få rätt att tillgodogöra sig annans enskilda produktionsmedel

i en omfattning, som tidigare ej förekommit.---Förslaget, som

avses vara tillkommet i syfte att skapa åtgärder mot spekulation i vattenkraft,

kan möjligtvis vara ägnat att motverka en i undantagsfall förekommande

osund sådan, men lägger desto större hinder i vägen för en ekonomiskt

betingad och för landets försörjning med vattenkraft nödvändig spekulation.

Riksförbundet landsbygdens folk har uttalat sig i avstyrkande riktning samt

därvid anfört:

Även örn vattenkraftens tillgodogörande numera måste anses vara av så

stor betydelse ur såväl ekonomisk som social synpunkt att utökade lagstiftningsåtgärder

kunna anses behövliga i det syfte, utredningen anger, måste

man likväl ställa sig betänksam över den reglering av initiativrätten beträffande

naturkraftens utnyttjande, som förslaget avser. Det innebär nämligen

ett betydande avsteg från hävdvunna begrepp örn äganderätt, och man måste

fråga sig, örn en sådan situation föreligger, att ett så djupgående ingripande

verkligen är motiverat.

Av naturliga skäl har efterfrågan på elektrisk kraft i nuvarande kristid

stigit^ oerhört och redan utbyggda vattenfall kunna icke tillgodose denna

efterfrågan. Stora nybyggnader pågå emellertid, som till en viss grad komma

att täcka den ökade efterfrågan. De sakkunniga förutsätta också, att efterfrågan

i någon mån kommer att minska, sedan nuvarande avspärrning upphört,

enär den elektriska kraften inom en hel del områden, där den nu användes,

med all sannolikhet kommer att ersättas av kol och olja. Den prisreglerande

inverkan, som kol- och oljepriset tidigare haft på prissättningen

av elektrisk kraft, kommer också med all sannolikhet att återuppstå, då vår

nuvarande avspärrning upphäves. Dessa faktorer måste ovillkorligen verka

dämpande på en eventuell spekulationslust i vad som hör till elektrisk energi.

Speknlationslusten måste också anses dämpad därigenom, att det tar en

relativt lang tid att bygga ut ett vattenfall, och att alltså de som äro intresserade

av en sådan sak icke blott ha att räkna med den för ögonblicket gynn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

41

samma situationen ulan även måste tänka på det nya läge, som framdeles

kan uppstå, da kol- och oljeimporten blir fri. I ett sådant läge torde väl

knappast annat än i undantagsfall spekulation i råkraft kunna taga sådana

proportioner, att ägaren till densamma kan tilltöras oskäliga vinster. Det

framgår också att cirka 75 °/o av den outbyggda vattenkraften redan är placerad

på fasta händer och således borta ur marknaden samt att endast 5 %

eller något mera finnes på spekulativa händer samt att största delen av denna

vattenkraft står på gränsen mellan högvärdig och lågvärdig sådan. Detta

senare faktum måste även i väsentlig grad minska en eventuell spekulationslust,

så länge relativt tillfredsställande tillgång på prima elektrisk råkraft

finnes. Det enda som kvarstår som spekulationsstimulerande torde vara, att

i nuvarande krissituation nied relativt god penningtillgång efterfrågan på

objekt för penningplacering på grund av inflationsrisken blivit så stor, att

även den outnyttjade vattenkraften blir föremål för sådan penningplacering.

Andra placeringsobjekt såsom jord, skog och stadsfastigheter torde emellertid

enligt vad erfarenheten visar ha större lockelse som placeringsobjekt för

dem, som under nuvarande tidsläge vilja placera pengar.

I flera yttranden har framhållits, alt den föreslagna expropriationsrätten

borde begränsas till sådana fall, då spekulativt

syfte föret un nes. Beträffande denna fråga och därmed närstående

spörsmål må här, utöver vad förut angivits, anmärkas följande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har härom anfört följande.

Att åtgärder vidtagas till förhindrande av osund spekulation i vattenkraft,

som vid ett framtida utbyggande av vattenfallen skulle leda till förhöjda kraftpriser,

synes vara ett allmänt intresse.

Såsom de sakkunniga själva anföra kan det emellertid i många fall vara

svårt att avgöra, huruvida ett förvärv av strömfall gjorts i sådant spekulationssyfte

eller ej. Ett planmässigt utnyttjande av vattenkraften måste understundom

med nödvändighet ske på lång sikt, och vederbörande kunna därför

lia anledning att i god tid tillförsäkra sig möjlighet till framtida utbyggnad.

Även om vederbörande icke kunna vara beredda att utan uppskov utbygga

vattenfallet, utgör dock under dylika omständigheter innehavet av strömfall

ingen fara för sådan spekulation, som bör förhindras.

Annorlunda ställer sig givetvis saken då köparen av ett strömfall ej har

för avsikt att själv tillgodogöra sig vattenkraften utan gjort förvärvet uteslutande

i avsikt alt i en framtid kunna betinga sig ett förhöjt pris. Därest ett

allmänt intresse kräver vattenfallets utnyttjande, synes i dylikt fall möjlighet

böra beredas till tvångsförvärv av vattenfallet. En dylik begränsning i den

enskildes rätt till vattnet torde vara motiverad av samhällets intresse att förebygga

en spekulation i vattenkraft, som äventyrar strömfallets utbyggande å

lämplig tid och verkar förhöjande å kraftpriset.

Enligt den ifrågasatta ändringen i vattenlagen skulle expropriationsrätt till

vattenkraft under vissa förutsättningar medgivas, örn det ej kunde antagas

att den, som råder över vattenkraften, själv kommer att utan avsevärt dröjsmål

utbygga strömfallet på ändamålsenligt sätt. Med hänsyn till vad förut

anförts angående innehav av strömfall såsom reserv för framtida behov synes

en dylik bestämmelse icke vara lycklig. Där utbyggnaden av vattenfallet

visas utgöra ett led i ett planmässigt tillgodogörande av vattenkraften,

synes vederbörande icke böra utsållas för risken att tvångsvis berövas sin

rätt till vattenfallet även om utbyggnaden icke kan antagas komma till

stånd förrän efter avsevärd lid. Bcsiämmelscn i fråga torde därför böra givas

en formulering, varav framgår, att den ifrågavarande expropriationsrätten

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

endast utgör ett ingrepp mot osund spekulation i vattenkraft. Därest detta

icke skulle låta sig göra, synes den föreslagna lagändringen icke böra komma

till stånd.

Sveriges industriförbund — som på sätt förut nämnts redan av andra skäl

avstyrkt förslaget — har uttalat:

En expropriationslagstiltning av föreslagen typ möter även i andra avseenden

än hittills berörts allvarliga betänkligheter. Dit bör främst räknas, att

den föreslagna expropriationsrätten -— vars enda syfte uppgives vara att

förebygga spekulation -— likvisst icke begränsats till sådana fall, då spekulativt

syfte verkligen förefinnes, utan kan medgivas alldeles oberoende av att

sådant syfte i det särskilda fallet påvisas. Härom lia de sakkunniga endast

uttalat, att de icke funnit möjligt att genomföra en dylik begränsning av expropriationsrätten.

Följden torde därför bliva att en strömfallsägare, för vilken

fallets utnyttjande i spekulativt syfte är alldeles främmande -— han bar

förvärvat fallet uteslutande såsom en reserv för egna kommande behov —

ändock löper risken att efter expropriation nödgas avstå från fallet. Fallägaren

kan härigenom berövas möjligheten att på det sätt han åsyftat verkställa

en planerad utvidgning av den rörelse, för vilken strömfallet varit avsett.

Industriföretag, som för sin egen rörelse inneha eller ämna förvärva outbyggda

vattenfall, komma alltså genom den föreslagna lagstiftningen att bibringas

en besvärande ovisshet rörande möjligheterna att i en framtid utnyttja

dessa vattenfall. För närvarande plägar den industri, som äger vattenfall,

innan dessa utbyggas utföra de nyanläggningar, som kräva elektrisk

kraft. Av den föreslagna lagstiftningen skulle industrien kunna tvingas att

för mötande av expropriationsanspråk först utbygga vattenfallen och sedan

utföra erforderliga nyanläggningar, en ordning som ur industriens synpunkt

måste te sig oförnuftig.

Industriförbundet bär hemställt, att därest de sakkunnigas förslag skulle

läggas till grund för lagstiftningen, i lagtexten måtte införas ett tillägg av

innebörd, att expropriationsbeslut finge meddelas endast beträffande strömfall,

som förvärvats i uppenbar avsikt att genom försäljning utan utbyggnad

tillföra vederbörande oskälig vinst. Förbundet har vidare hemställt, att från

lagstiftningen måtte undantagas vattenkraft, som förvärvats före lagens

ikraftträdande.

I detta sammanhang må även nämnas, att förbundet föreslagit den inskränkningen

i den förordade expropriationsrätten, att som villkor för densamma

uppställdes att expropriationssökanden icke hade tillgång till eget

vattenfall som lämpligen kunde utbyggas. Förbundet har påpekat, att sökanden

kunde finna det med sin fördel förenligt att söka förvärva annans vattenfall

och att reservera det egna fallet för framtida behov. Om sökanden

förfogade över eget vattenfall, borde expropriationsrätt rimligtvis icke medgivas

honom även om del egna fallet skulle ställa sig något dyrare att utbygga

än det expropriationsansökningen avsåge.

Även svenska vattenkraftföreningen, vilken som nämnts avstyrkt förslaget,

har hemställt, att därest en expropriationsrätt likväl skulle införas, denna

måtte begränsas så att den gällde endast mot ägare, som mot ersättning förvärvat

sitt strömfall efter lagens ikraftträdande och i uppenbart spekulativt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 44.

43

syfte. Härvid har föreningen framhållit, att enligt förslaget expropriationsrätten

kunde riktas även mot fallägare, som bevarat sitt strömfall i fullt lojalt

syfte för att försäkra sig om tillgång till kraft, när sådan erfordrades för en

planmässig utökning av fallägarens verksamhet. Så vore förhållandet med ett

flertal industriföretag och distributionsföretag. För dem skulle det kunna

bliva till stor olägenhet, om de skulle berövas den påräknade säkerheten att

själva få förfoga över och bestämma tidpunkten för ulbyggande av ett reserverat

strömfall. Dessa företag skulle måhända anse sig föranlåtna att i förtid

och således på ekonomiskt olämplig tidpunkt utbygga vattenfallet. Icke heller

i övrigt kunde det ur allmän synpunkt vara lämpligt att sålunda störande

ingripa i en industris eller eli distributionsföretags planerade utveckling. Den

av föreningen begärda begränsningen av lagens tillämpningsområde vore även

önskvärd för att icke ändamålet med lagstiftningen att bekämpa den osunda

spekulationen så småningom skulle trängas i bakgrunden och lagen tillämpas

för vid dess tillkomst icke avsedda syften.

Uttalanden i samma riktning lia gjorts av handelskammaren i Gävle, Stora

Kopparbergs bergslags aktiebolag och Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag,

varvid förstnämnda bolag anfört bl. a. följande.

De sakkunniga framhålla å ena sidan, att förslaget är riktat mot spekulationsköp,

men föreslå å andra sidan, att lagtexten får sådan avfattning, att

lagen även riktar sig mot andra köp. Förklaringen härtill är uppenbarligen

icke av lagteknisk natur; den uppenbara avsikten är, att även ali på enskilda

fasta händer liggande vattenkraft skall kunna bliva föremål för expropriation.

Det förefaller, som örn de sakkunniga tänkt sig, att den del av den

outbyggda kraften, som nu ligger på enskilda fasta händer och sålunda utom

prisförhöjande spekulationer, efter expropriationsförfarande skulle bliva utbyggd

för att därigenom ryckas in i marknaden och verka prisreglerande på

den del, enligt de sakkunnigas uppgift omkring fem procent, som ligger

i spekulativa händer. Då sistnämnda vattenkraft angives stå på gränsen

mellan högvärdig och lågvärdig kraft, hava väl de sakkunniga befarat,

att denna kraft icke skulle locka till expropriation. Eljest läge det väl

närmast till hands att rikta expropriationsrättens udd uteslutande mot spekulationsköp.

Säkerligen skulle det kunna läggas i vattendomstolarnas händer

att efter utredning avgöra, örn ett visst köp vore spekulationsköp eller

icke.

Bolaget är ägare till såväl utbyggda som outbyggda vattenfall. De äro av

bolaget inköpta uteslutande med syfte, att bolaget självt skulle komma att

utbygga desamma. Förvärven hava skett på ett tidigt stadium, i flertalet fall

i slutet av 1800-talet, för att bolaget därigenom skulle vara försäkrat örn tillgång

till naturkraft i den mån dess industri utvecklades. Det har sålunda

icke varit några köp på spekulation i den mening, som i lagförslaget avses.

Tvärtom hava dylika spekulationsköp beträffande de av bolaget förvärvade

vattenfallen förhindrats därigenom, att de kommit i bolagets ägo. Örn förslaget

upphöjdes till lag, skulle möjlighet beredas annan att expropriera bolagets

ännu oulbyggda strömfall, därest bolaget icke utan dröjsmål funne med

sin verksamhet förenligt att självt utbygga desamma. Hitintills har utbyggnaden

av bolagets vattenfall föregåtts av utförande av nyanläggningar inom

den del av dess industri, som kräver elektrisk energi. Det vore ju bakvänt att

handla i motsatt ordning, d v. s. först utbygga strömfallen och därefter verkställa

nyanläggningar inom industrien för att få avsättning för kraften. Skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

44

bolaget bliva berövat sina kraftreserver i de outbyggda strömfallen, skulle

detta komma att hindra eller helt omöjliggöra den vidare utvecklingen av

dess storindustri. Förslagets genomförande skulle uppenbarligen komma att

medföra sådana följder, direkta och indirekta, att det enskilda initiativet till

nyskapelser inom storindustriens område därmed skulle bliva hårt beskuret.

Bakom bolagets förvärv av vattenrätter ligga omfattande arbeten och kostnader.

Bolagets förvärv avse icke strömfall, däri majoriteten innehafts av

en eller ett fåtal säljare. Som ett exempel kan nämnas, att ett av bolagets

ännu outbyggda vattenfall av bolaget förvärvats genom 205 särskilda fång

det första tillkommet år 1894 och det senaste år 1939. Ännu återstår för bolaget

att komplettera köpet med ytterligare andelar. I detta liksom i andra förekommande

fall har genom bolagets åtgärder under loppet av flera tiotal år

majoriteten i strömfallen blivit samlade på en hand och därmed möjlighet bereus

att desamma kunna utbyggas.

Bolaget har vidare framhållit, att det skulle stå i strid mot gällande rättsprinciper

att giva den nya lagen retroaktiv verkan. Den enskilde, som under

hägn av gällande lag förvärvat en rätt, borde icke genom en nytillkommen

lag kunna tvingas att till förmån för annan enskild avstå samma rätt.

Även länsstyrelsen i Kopparbergs län har påpekat, att några övergångsbestämmelser

icke föreslagits, varför möjlighet skulle finnas — åtminstone teoretiskt

— att ingripa mot förvärv av strömfall som ett företag tidigare gjort

för att under en följd av år försäkra sig om vattenkrafttillgång för successiv

utbyggnad i mån av behov, en spekulation som måste anses berättigad och

förutseende. Handelskammaren i Gävle har likaledes framhållit, att lagen ej

borde äga tillämpning å vattenkraft, som förvärvats före lagens ikraftträdande.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att Skånes handelskammare föreslagit,

att expropriationsmedgivande ej borde kunna meddelas med mindre

strömfallet i fråga av dess ägare förvärvats efter ingången av år 1937. Som

stöd därför har handelskammaren framhållit, att vattenkraft som förvärvats

därförinnan knappast numera innehades i spekulativt syfte. Handelskammaren

har därjämte ifrågasatt, huruvida icke lagstiftningen borde begränsas

till strömfall i Norrland eller eventuellt norr örn Dalälven, enär några spekulationstendenser

i vattenkraft sedan lång tid tillbaka icke förekommit i

södra och mellersta Sverige.

Angående förslagets bestämmelse, att expropriationsrätt är utesluten

om det kan anses framgå att strömfallet även utan ingripande

kommer att utan avsevärt dröjsmål utbyggas på

ändamålsenligt sätt, har Sveriges industriförbund anfört följande.

Expropriationsrätt är enligt förslaget utesluten för den händelse strömfallsägaren

själv kommer att utbygga strömfallet utan avsevärt dröjsmål. Enligt

motiven bör detta under normala förhållanden tolkas så, att ägaren kan räkna

med ett uppskov av ett eller annat år, innan han behöver påbörja fallets utbyggnad.

Detta anstånd torde emellertid mången gång vara allt för kort för

att bereda fallägaren skäligt rådrum. Det synes i hög grad obilligt mot en

fallägare, som förvärvat sitt strömfall med tanke på utbyggnad inom en jämförelsevis

kort tid, exempelvis efter fem å tio år, att antingen behöva verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

45

ställa utbyggnaden vida tidigare än som ur hans egen synpunkt erfordras

eller också nödgas avstå från fallet. De sakkunniga framhålla visserligen, att

om fallägaren i en sådan situation utbygger fallet, bör det naturliga vara att

den som påkallat expropriation och därigenom tvingat fallägaren till utbyggnad

förbinder sig att köpa elektrisk kraft från kraftstationen i fråga intill

dess strömfallets ägare själv blir i behov av kraften. En sådan skyldighet för

expropriationssökanden synes dock i fallägarens intresse böra komma till uttryck

icke blott i lagens motivering utan i själva lagtexten. Även örn fallägarens

intresse tillvaratages på detta sätt, kvarstår emellertid ur hans synpunkt

den avsevärda olägenheten, att han för att möta ett expropriationsanspråk

kan nödgas företaga en utbyggnad på en med hänsyn till utbyggnadskostnaden

olämplig tidpunkt. På nu anförda skäl får förbundet hemställa, att då

expropriationsansökan ingivits, ägaren av strömfallet, om skäl därtill föreligga,

skall vara berättigad till ett betydligt längre anstånd med påbörjandet

av fallets utbyggnad än vad förslaget medgiver.

Även svenska vattenkraft!Greningen har gjort ett uttalande av samma innebörd.

Beträffande förslagets bestämmelse, att befogenheten att medgiva

expropriationsrätt skall tillkomma Kungl. Majit,

ha handelskammaren i Gävle samt Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag

och Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag ifrågasatt, huruvida icke sagda

befogenhet i stället borde tillkomma vattendomstol. Vid ett så allvarligt ingripande

i den enskildes ägande- och förfoganderätt som förslaget kunde medföra

borde denne ha möjlighet att få saken prövad i mer än en instans.

Förslagets ståndpunkt att expropriationsrätt skall kunna medgivas k r onan,

kommun eller annan, som är beredd att utan

uppskov utbygga strömfallet i fråga, har ävenledes föranlett vissa

erinringar. Länsstyrelsen i Jämtlands län har sålunda anfört följande.

Denna bestämmelse skulle bland annat innebära att en enskild storindustri

i en del av landet skulle kunna för att tillgodose sitt planmässiga behov

tvångsvis ta i anspråk och bortlransportera vattenkraft från andra delar av

landet. Särskilt betänkligt synes detta i betraktande av de bestämmelser örn

begränsning av nu gällande rätt för vattenkraftägare att erhålla ersättningskraft,

som förslagets 9 kap. 13 § innefattar. En tillämpning av dessa bestämmelser

kan medföra att från en kraftproducerande bygd tvångsvis för

enskilt behov borttransporteras kraft som bygden själv för sin utveckling

framdeles behöver. Därest det med hänsyn till landets allmänna kraftbehov

befinnes nödvändigt att införa en speciell expropriationsrätt beträffande vattenkraften,

vilket kan synas tveksamt med hänsyn till den relativt ringa del

av landets vattenfallsvärden, varå denna rätt enligt föreliggande utredning

skulle få tillämpning, hör i varje fall enligt länsstyrelsens mening de expropriationsberättigades

krets begränsas till kronan och kommun eller dylik

samfällighet. På det sättet erhålles åtminstone en saklig garanti för alt ändamålet

med expropriationen är av den art att det kan betecknas såsom

av väsentlig betydelse för det allmänna. Även med denna begränsning torde

syftet med den föreslagna expropriationsrätten bliva fullt tillgodosett, då i

varje fall kronan genom sitt organ, vattenfallsstyrelsen, har alla förutsättningar

alt genom kraftöverföring eller samköming med andra intressentgrupper

utnyttja exproprierad vattenkraft på ett siitt, som kan komma det

allmänna på bästa sätt till nytta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Enligt förslaget har vidare den som berättigats att expropriera vattenkraften

i visst strömfall möjlighet att få uppskov med strömfallets utbyggnad

under avsevärd tid. I detta avseende är 11 kap. 63 § jämförd med 2 kap.

22 § vattenlagen tillämplig. Uppskovet kan alltså omfatta både tio år och

mera. På sätt de sakkunniga själva framhållit är en sådan tid alldeles för

lång i mål som här avses. Under en tioårsperiod kanske den ursprungliga

fallägaren själv både velat och kunnat utbygga sitt vattenfall på ändamålsenligt

sätt, därest icke expropriationen betagit honom möjligheten därtill. I

varje fall bör nu berörda förhållande utgöra ytterligare ett skäl att ej tillerkänna

enskild kraftproducent expropriationsrätt.

I samma riktning bär vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol

uttalat sig. Vattenrättsdomaren funne behovet av lagstiftning för att motverka

spekulation i vattenkraft vara tämligen begränsat. Det vore möjligt

att den föreslagna lagstiftningen, örn den genomfördes, skulle få betydelse

huvudsakligen därigenom att den öppnade en bekväm väg för vattenbyggnadsintressenter

att förvärva strömfall, oavsett huruvida ett tvångsförvärv

i det särskilda fallet rättfärdigades av det ändamål, vilket angåves såsom

det huvudsakliga syftet med lagstiftningen. Med hänsyn härtill syntes det

tvivelaktigt, huruvida expropriationsrätt borde tillkomma andra än kronan

och kommun.

I motsats till grundtanken i dessa erinringar har kammarkollegiet framhållit,

att likställandet av kommunala och enskilda företag med statliga icke

blivit fullt genomfört i förslaget. Den som sökte expropriation måste ha

verkställt utredningar och kunna föra bevisning om att förutsättningarna

för expropriationsrätt förelåge. Det syntes emellertid vara ytterst ovisst örn,

med lagförslagets utformning, kommun eller enskild skulle vilja och kunna

påkosta utarbetandet av de omfattande utredningar och prognoser, vilka

skulle erfordras för medgivandet till expropriation. I realiteten komme därför

ingalunda att råda den likställighet mellan å ena sidan kronan och å

andra sidan kommun eller annan, som de sakkunniga ansett erforderlig

med hänsyn till vattenlagens princip örn likställighet mellan alla olika företagare,

ulan syntes kronan vid förslagets genomförande komma att intaga

en helt dominerande ställning.

I detta sammanhang bär kammarkollegiet även berört förslagets bestämmelse,

att rätt till vattenkraft som tillkommer kronan ej

ma upplatas utan riksdagens samtycke, samt har härom anfört

följande.

Vad sålunda föreslagits bör jämföras med dels vad de sakkunniga anfört

om kronans likställighet med kommun eller annan dels ock med vad

de sakkunniga anföra angående giltigheten av vattenlagens bestämmelser örn

ägarens av majoriteten i vattenfallet, respektive ena strandägaresidan, rätt

att taga i anspråk även övriga delar av vattenfallet. Vad de sakkunniga

föreslå härutinnan synes innebära ett upphävande av gällande vattenlags

nyssberörda bestämmelser i vad avser kronan. Detta strider mot den av de

sakkunniga hävdade grundsatsen i vattenlagen örn likställighet mellan kronan

samt kommun och annan.

I fråga om de sakkunnigas förslag, att riksdagens medverkan skulle er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

47

fordras i varje särskilt fall, må vidare ur principiell synpunkt framhållas,

att institutet därmed mister karaktären av »expropriation» gentemot kronan.

Det blir i det enskilda fallet i stället fråga örn ett statsmakternas medgivande

till försäljning av kronans rätt till vattenfall, ehuru sättet för bestämmandet

av ersättningen för kronans andel må ske i samma ordning

som vid expropriation av enskild tillhörig vattenfallsandel.

Ytterligare är att erinra, att enligt gällande författningsbestämmelser i åtskilliga

fall riksdagens medverkan icke behöves för avyttring av kronan

tillhörigt vattenfall eller del i vattenfall. Kollegium hänvisar i detta hänseende

till bestämmelserna i dels Sv. förf.-saml. 1942, n:ris 612 och 615, angående

respektive av riksdagen lämnat bemyndigande att försälja kronan

tillhörig fast egendom m. m. och upplåtelse för expropriationsändamål av

nyttjanderätt och servitutsrätt till kronan tillhörig fast egendom, dels den

ecklesiastika försäljningslagen, dels ock Sv. förf.-saml. 1942, nr 48, angående

ändring i bysamfällighetslagen.

Något skäl för att ändra sålunda gällande bestämmelser angående rätt

för annan att enligt vattenlagens bestämmelser taga i anspråk kronan tillhörig

vattenrätt eller att utan riksdagens medverkan enligt sistberörda författningar

förvärva kronan eller ecklesiastik egendom tillhörande vattenrätt

föreligger ej och torde ej heller av de sakkunniga hava åsyftats.

Handelskammaren i Gävle, som enligt vad ovan nämnts förordat att befogenheten

att medgiva expropriationsrätt borde tillkomma vattendomstol,

har tillika framhållit, att medgivande av Kungl. Majit och riksdagen till

expropriation av kronan tillhörig vattenkraft icke syntes böra krävas. Handelskammaren

har i detta sammanhang erinrat om att vattendomstolen enligt

2 kap. 5 § vattenlagen kunde medgiva lösningsrätt även till kronans

egendom.

Västerbottens läns elektriska förening har uttalat önskemål, att Kungl.

Majit utan riksdagens hörande skulle äga upplåta kronan tillhörig vattenkraft

inom lappmarken. Såsom gräns för storleken av vattenkraft som finge

upplåtas utan riksdagens hörande kunde sättas 1 000 naturhästkrafter vid

normalt oreglerat lågvatten. Inom lappmarken och särskilt ovan odlingsgränsen

därstädes funnes knappast någon enskild vattenkraft, som vore

användbar, samtidigt som endast enskilt initiativ kunde förväntas leda till

vattenkraftutbyggnader för ortsbehov inom dessa områden. Om varje sådant

mindre ärende skulle gå till riksdagen, bleve tidsutdräkten alltför stor

mellan planering och utbyggnad.

Svenska elektricitetsverks!föreningen har hemställt, att vattenkraft, som

ägdes av kommunala elektricitetsverk, måtte beredas en undantagsställning

liknande den som enligt förslaget tillkomme staten tillhörig vattenkraft. Det

måste anses mindre lämpligt att exempelvis en industri skulle kunna rikta

expropriationsanspråk mot en kommun såsom strömfallsägare och kommunen

på så sätt skulle kunna tvingas att finansiera anskaffningen av kraft åt

det enskilda företaget.

Beträffande bestämmelserna örn förfarandet i expropriationsä

rend et lia riksförbundet landsbygdens folk och Stockholms superfosfat

fabriks aktiebolag uttalat, att den föreslagna tiden av ett år, inom vilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

delägare i strömfall i regel hade att avgiva yttrande över expropriationsansökning,

vore alltför kort.

Rörande frågan, huruvida ersättning genom kraftöverföring

bör lämnas den som genom expropriation berövats vattenkraft, har

länsstyrelsen i Jämtlands län anfört följande.

Beträffande den föreslagna lydelsen av 9 kap. 13 § vattenlagen må framhållas,

att en vattenkraftägare, vars vattenrätt tages i anspråk genom expropriation,

kommer i väsentligt sämre läge i fråga örn möjlighet att erhålla

ersättningskraft än en minoritet, vars andel i ett strömfall exploateras med

stöd av vattenlagens nuvarande bestämmelser. I senare fallet skall regelmässigt

ersättning utgå genom tillhandahållande medelst överföring av motsvarande

kraftbelopp. I förra fallet skall enligt förslaget ersättning utgå på dylikt

sätt endast i den mån den fastighet, till vilken vattenkraften hört, kan

påvisa behov av kraft eller, om vattenkraften varit avsedd för viss anläggning

eller ort, endast därest ersättningstagaren är berättigad att överföra

kraftbelopp, som tillerkännes honom, och berörda anläggning eller ort kan

visas lia behov av kraften.

Enligt motiven får expropriationsrätt ej medgivas, då eljest expropriationsherättigad

sökande förut innehar sådan andel i strömfallet att han enligt

bestämmelserna i 2 kap. vattenlagen har vitsord att utbygga det. Å andra

sidan skall den föreslagna expropriationsrätten gälla all vattenkraft i strömfallet,

ej blott den majoritet som eventuellt är samlad på en hand. I förra

fallet blir minoriteten bibehållen vid sina nuvarande rättigheter enligt vattenlagen;

i senare fallet beskäras dessa rättigheter för samtliga förutvarande

vattenrältsägare. Nu berörda konsekvenser av förslaget synas ej tillfredsställande,

även om fog finnes för de sakkunnigas argumentering att, därest

även vid tillämpning av expropriationsförfarandet ersättning såsom regel

skulle utgå medelst kraftöverföring, syftet med det nya stadgandet i 1 kap.

14 § skulle kunna förfelas, enär den som innehar strömfallet skulle få detta

utbyggt på annans risk och själv komma att disponera över kraften på sätt

honom lyster.

Emellertid torde man ej kunna bortse från att åtskilliga outbyggda strömfall,

vilkas vattenkraft enligt lagförslaget skulle kunna bli föremål för expropriation,

utan tanke på spekulation förvärvats och innehas i sylte att säkerställa

ett framtida krafthehov, avsett för utvidgning eller nyskapande av industri,

för bygdens elektrifiering eller dylikt. Visserligen säges i motiven, att

hänsyn skall lagas till det lokala behovet vid prövning av en expropriationsfråga,

men om expropriationsrätt med hänsyn till allmänna intressen beviljas

i syfte att åstadkomma utbyggnad av visst strömfall måste ju reglerna i

9 kap. 13 § tillämpas i fråga om reservation av kraft för det lokala behovet.

Särskilt då det gäller strömfall, vars vattenkraft helt eller delvis avsetts för

överföring till viss anläggning eller ort, lärer det med lagrummets föreslagna

avfattning och de villkor, som där uppställts, i många fall bliva svårt även

för ägaren av ett för fullt befogat ändamål förvärvat vattenfall att kunna

få erforderlig ersättningskraft för nyssberörda ändamål. Om den expropriationsberättigade

då ej frivilligt reserverar sådan kraft, kan bygdens utveckling

bli lidande härav. Nu gällande bestämmelser rörande skyldighet att tillhandahålla

bygdekraft, vilka väl skola gälla även vid utbyggnad av strömfall

med stöd av expropriation, utgöra ej tillfyllestgörande garanti i förevarande

avseende, då bygdekraften endast är avsedd för vissa speciella ändamål

och sagda bestämmelser i praktiken knappast kunna förväntas bliva tilllämpade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

49

Ytterligare en synpunkt bör framhållas. För ett rationellt utnyttjande av

vattenkraften är det ofta lämpligt att gemensamt utbygga två eller flera var

för sig utbyggnadsvärdiga strömfall i samma vattendrag. Om nu ägaren av

majoriteten i ett strömfall vill på nyss antytt sätt utbygga såväl detta som ett

annat strömfall, vars ianspråktagande förutsätter expropriationsrätt, och dylik

rätt beviljas, komma delägarna i det senare fallet enligt föreliggande förslag

i ett sämre läge än minoritetsägame i det förra med avseende å rätten

till ersättningskraft. Denna konsekvens synes ej önskvärd.

På grund av det nu anförda kan länsstyrelsen för sin del ej tillstyrka den

föreslagna ändringen av 9 kap. 13 § vattenlagen. Frågan, huru i förevarande

avseende bör förfaras för att samtliga berättigade intressen skola behörigen

tillgodoses, torde behöva ytterligare utredas.

Även svenska vattenkraftföreningen har uttalat, att minoritetsägare i strömfall

icke borde försättas i sämre läge, örn strömfallet exproprierades enligt

förslaget än om det utbyggdes med tillämpning av 2 kap. 5—7 §§ vattenlagen.

Sådana minoritetsandelar torde mycket ofta vara av betydelse för att

tillgodose behovet av kraft för bygden eller för lokal industriell verksamhet.

Ersätiningsreglerna borde därför utformas i överensstämmelse med vattenlagens

bestämmelser om ersättning vid tvångsförvärv enligt nämnda paragrafer.

Departementschefen.

Allmänna synpunkter.

Den svenska vattenrätten vilar på den principen, att rätten till vatten är

förenad med äganderätten till den grund, varå vattnet finnes. Rätten att tillgodogöra

sig vattnet såsom drivkraft tillkommer alltså principiellt grundens

ägare. I vattenlagen har vattenkraftintresset tillgodosetts genom betydande

befogenheter att för genomförande av ett kraftföretag göra intrång i annans

rätt. Såsom framhölls under förarbetena till lagen ha dessa förmåner tillerkänts

vattenkraftintresset med hänsyn till den stora betydelse från allmän

synpunkt som är förenad med vattenkraftens tillgodogörande. Å andra sidan

ha på grund av de allmänna intressen som sålunda äro förbundna med vattenkraftens

användning vissa inskränkningar stadgats i strömfallsägarens

förfoganderätt över vattenkraften.

För närvarande är en betydande del av vattenkraften i våra vattendrag

tagea i anspråk i produktionens tjänst. Av de sakkunnigas utredning framgår

sålunda, att omkring en tredjedel av den till ungefär 36 000 miljoner

kilowattimmar per år beräknade totala utbyggnadsvärda krafttillgången i

vårt land redan är utbyggd. Av återstående två tredjedelar kan den ena anses

högvärdig, d. v. s. medföra en ^byggnadskostnad som icke väsentligt överstiger

utbyggnadskostnaden vid de redan utbyggda fallen, medan utbyggandet

av den sista tredjedelen medför så stora kostnader, att den icke kan betraktas

som högvärdig. Med utgångspunkt från en uppskattad årlig kraftproduktionsökning

av 400 miljoner kilowattimmar lia de sakkunniga beräknat,

att all högvärdig vattenkraft skulle vara utbyggd omkring år 1980 samt

den icke högvärdiga kraften ett antal år in på 2000-talet. Dylika beräkningar

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 44.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

kunna visserligen endast giva en ungefärlig bild av den troliga utvecklingen

framdeles, vilken är beroende på så ovissa faktorer som teknikens utveckling

och det allmänna ekonomiska läget. Så mycket torde likväl vara tydligt,

att utbyggnaden av landets vattenkraft nu nått ett sådant stadium, att den

tidpunkt är skönjbar, då åtminstone den högvärdiga naturkraften i stort sett

kommer att vara tagen i anspråk. Den utveckling som sålunda ägt rum aktualiserar

vissa spörsmål som förut icke varit så framträdande.

För en gynnsam utveckling i fortsättningen av den svenska kraftindustrien

torde en viss planmässighet vid utbyggnaden av våra vattenkrafttillgångar

vara erforderlig. Att det vid varje tidpunkt för utbyggnad lämpligaste strömfallet

i första hand kommer till användning i produktionens tjänst är nämligen

av stor ekonomisk betydelse för kraftindustrien i stort. Det torde i regel

vara fördelaktigast att den högvärdiga kraften tages i anspråk innan den

lågvärdiga kommer i fråga. För vinnande av ett gott ekonomiskt resultat är

det vidare ofta påkallat, att samtliga strömfall i ett vattendrag utbyggas innan

strömfallen i ett annat vattendrag tagas i anspråk. Vid en fullständig utbyggnad

av ett vattendrag kan nämligen en verkställd reglering av vattnets

avrinning ur tillgängliga vattenmagasin mången gång utnyttjas vid ett flertal

kraftstationer och kostnaden för regleringen sålunda fördelas. Reglering

av vattendragens källsjöar har under senare år fått ökad betydelse genom den

samköming mellan kraftverken som kommit till stånd. Att våra strömfall

utbyggas i viss ordning torde även betingas av deras belägenhet i förhållande

till redan förefintliga kraftledningar. Vikten av att tillgänglig vattenkraft utbygges

i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har särskilt framträtt under

nu rådande förhållanden, då importen av stenkol och drivmedel varit försvårad

eller förhindrad.

En följd av strömfallsägarens rådighet över vattenkraften är, att han själv

äger frihet att välja tiden för utbyggnad. För den händelse rätten till ett

strömfall är fördelad på olika händer, kan den som har rätt till större delen

eller ena sidan av strömfallet påkalla att utbyggnad kommer till stånd när

han finner för gott. Det är givet, att strömfallsägaren eller majoritetshavaren

anlägger ekonomiska synpunkter på frågan om och när utbyggnad bör

ske. Såsom de sakkunniga framhållit möjliggör emellertid denna rådighet

över strömfallet ej blott att välja en för företagaren ekonomiskt gynnsam

tidpunkt för utbyggnad av fallet utan även att dröja därmed längre än

som från allmän synpunkt är önskvärt. Den som råder över vattenkraften i

strömfallet kan bålla på detta i syfte att tilltvinga sig en oskälig ersättning

av den som önskar förvärva och nyttiggöra fallet eller för att eljest bereda

sig en vinst genom en väntad prisstegring på vattenkraft. Även örn härigenom

utbyggnad hittills icke blivit förhindrad, torde icke kunna bortses från att

den möjlighet till spekulation i vattenkraft som sålunda förefinnes kan innebära

en fara för att de till vattenkraften knutna allmänna intressena komma

i efterhand. En från hela landets synpunkt önskvärd utbyggnad av ett

visst strömfall som står i tur att tagas i anspråk kan förhindras eller fördröjas

och ett planmässigt utnyttjande av våra vattenkrafttillgångar försvåras,

med en stegring av priset på elektrisk energi som följd. Den lojala vatten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

51

kraftindustrien kan genom dylik spekulation tvingas att för säkerställande

av sitt behov av naturkraft på ett alltför tidigt stadium uppköpa strömfall

i ändamål att förekomma dem som i spekulationssyfte vilja förvärva vattenkraft.

Det är tydligt, att genom en sådan osund konkurrens om naturkraften

priset på denna pressas i höjden.

Av de sakkunnigas utredning torde framgå, att under senare år vissa tendenser

till spekulation i vattenkraft kommit till synes. 1942 års riksdag har

som förut berörts påpekat detta förhållande. Den verkställda utredningen

giver emellertid därjämte vid handen, att en betydande kvantitet vattenkraft

redan finnes på fasta händer. De förvärv av naturkraft som skett på senare

tid ha sålunda i allmänhet avsett att tillgodose köparens eget behov av kraft,

varvid dock detta behov mången gång icke varit omedelbart förestående utan

tämligen avlägset. Enligt en av de sakkunniga med ledning av förhållandena

år 1942 verkställd överslagsberäkning motsvarade den kvantitet outbyggd

men utbyggnadsvärd vattenkraft som då innehades av kronan eller eljest funnes

på fasta händer åtminstone 18 000 miljoner kilowattimmar per år eller

omkring 75 procent av all outbyggd men utbyggnadsvärd vattenkraft, medan

av sådan vattenkraft omkring 5 procent eller något mera antogs finnas på

spekulativa händer. Den senare andelen ansågs av de sakkunniga till största

delen utgöras av sådan vattenkraft, som står på gränsen mellan högvärdig

och lågvärdig. Såsom de sakkunniga framhållit är emellertid att märka, att

under tiden närmast före verkställandet av denna beräkning betydande kvantiteter

högvärdig vattenkraft övergått från spekulativa till fasta händer.

Med hänsyn till den jämförelsevis begränsade omfattning i vilken spekulation

i vattenkraft förekommit har i flera yttranden över de sakkunnigas förslag

uttalats den uppfattningen, att några åtgärder mot spekulation icke vore

av behovet påkallade eller att därmed i allt fall borde anstå till dess behovet

blivit mer påtagligt. För egen del kan jag medgiva, att hittills framkomna

spekulationstendenser icke kunna sägas vara av den omfattning, att de ingiva

mera allvarliga farhågor för den svenska kraftindustriens sunda utveckling.

Den stora del av den outbyggda kraften som innehaves av staten eller eljest

finnes på fasta händer torde utgöra ett hinder för en mer omfattande spekulation.

Särskilt statens andel torde härvid vara av betydelse. Å andra sidan

innebär det förhållandet, att en så betydande del av naturkraften är placerad

på fasta händer och således boria ur marknaden, vissa möjligheter att spekulera

i höga priser för den återstående delen av den outbyggda kraften,

överhuvud måste det enligt min mening beaktas, att det är ett samhällsintresse

av .största vikt att såvitt möjligt förhindra att tillgodogörandet av våra

vattenkrafttillgångar försvåras till följd av spekulation. Även med hänsyn tagen

till att kostnaden för förvärv av naturkraften utgör endast en mindre del

av den sammanlagda kostnaden för elektrisk kraft äro olägenheterna härav

från allmän synpunkt uppenbara. Det må också framhållas, att innehav av

vattenkratt i spekulationssyfte innebär en förhållandevis mindre fara för det

allmänna så länge tillgången på naturkraft är god, men att olägenheterna

bliva mer betydande i den mån utbyggnaden fortskrider. Svårigheterna att erhålla

lämplig vattenkraft till skäligt pris kunna sålunda i en ej alltför avläg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition nr 44.

sen framtid bliva mer framträdande. Det torde vara lämpligare att ingripa

mot spekulation på ett tidigt stadium än att vänta därmed till en tidpunkt, då

utbudet av vattenkraft från andra håll minskat och spekulationen till följd

därav fått motsvarande större möjligheter att göra sig gällande. Med hänsyn

till det anförda finner jag övervägande skäl tala för att åtgärder mot spekulation

i vattenkraft nu vidtagas. Såsom min företrädare i ämbetet uttalade

i samband med att bemyndigande utverkades för tillkallande av de sakkunniga

torde denna fråga kunna avgöras utan samband med den mera omfattande

utredning angående kraftförsörjningen i riket överhuvud, varom

riksdagen hemställt.

För att motverka spekulation i vattenkraft torde olika utvägar kunna

komma i fråga. Såsom framhölls i direktiven för de sakkunniga ligger det

emellertid nära till hands att använda expropriation för att hindra innehavare

av vattenkraft alt tilltvinga sig oskälig ersättning för densamma när

strömfallet från allmän synpunkt bör tagas i anspråk. De sakkunniga ha

även, efter att ha övervägt andra tänkbara åtgärder, stannat för att föreslå

införande av en tvångsrätt av antydd innebörd. För egen del finner jag

lösningen av det föreliggande spörsmålet böra sökas efter denna linje. Såsom

förut nämnts ha de sakkunniga jämväl förordat, att förslaget om införande

av en expropriationsrätt borde kompletteras med skärpta regler om

beskattning av realisationsvinst vid avyttring av vattenkraft. Denna fråga

synes dock icke för närvarande böra upptagas till prövning utan torde därmed

böra anstå till dess en mera allmän översyn av realisationsvinstbeskattningen

verkställes. Vad angår övriga av de sakkunniga till prövning upptagna

förslag till åtgärder emot spekulation i vattenkraft torde dessa, såsom de

sakkunniga funnit, icke vara lämpliga.

De sakkunniga ha framhållit, att man vid införande av bestämmelser örn

en sådan expropriationsrätt som nyss nämnts kunde välja mellan att antingen

intaga bestämmelserna i vattenlagen eller utvidga ramen för expropriationsändamålen

i expropriationslagen. Vilken väg som bör väljas är tydligen

beroende på den närmare utformning som expropriationsrätten erhåller.

Med det innehåll denna givits i det av de sakkunniga upprättade och av

mig i princip tillstyrkta förslaget torde det av skäl de sakkunniga anfört

vara lämpligast att bestämmelserna upptagas i vattenlagen.

De grundläggande bestämmelserna örn expropriationsrätten.

I det av de sakkunniga upprättade förslaget till lag om ändring i vissa

delar av vattenlagen ha i 1 kap. 14 § upptagits de grundläggande förutsättningarna

för den nya expropriationsrätten. Stadgandets huvudsakliga innebörd

är, att om det finnes erforderligt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft att visst strömfall utbygges och det ej kan antagas att

den som råder över vattenkraften själv kommer att utan avsevärt dröjsmål

utbygga fallet, vattenkraften må tillgodogöras av den som är beredd att utan

uppskov utbygga fallet. Såsom framgår av det förut anförda bör enligt

min mening huvudsyftet med ett ingripande i lagstiftningsväg vara att så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

531

vilt möjligt hindra, att ett från allmän synpunkt rationellt ulnyttjande av våra

vattenkrafttillgångar försvåras till följd av spekulation. Detta syfte tillgodoses

tydligen genom de sakkunnigas förslag. Genom en expropriationsrätt av

dylik innebörd skulle nämligen initiativrätten i fråga örn vattenkraftens tillgodogörande

kunna fråntagas den som råder över kraften och fallets utbyggnad

tryggas, när detta från allmän synpunkt vore önskvärt. En tvångsrätt av

innebörd, att — förutom majoritetsliavaren — även den som ägde en mindre

del av ett strömfall medgåves rätt att påfordra fallets utbyggnad vore däremot

uppenbarligen icke tillfyllest för detta ändamål. Införandet av expropriationsrätten

skulle vidare utesluta möjligheten att erhålla ett överpris

för vattenkraft som står i tur att tagas i anspråk. Härigenom skulle tydligen

själva grunden för spekulation i vattenkraft rubbas och alltså möjligheten

att med framgång spekulera i vattenkraft beskäras. Från nu angivna synpunkter

kan förslaget anses utgöra en i stort sett tillfredsställande lösning

av frågan. Det torde emellertid i anslutning till framställda invändningar

böra undersökas, huruvida icke förslaget å andra sidan är för långtgående.

Under remissbehandlingen har sålunda gjorts gällande, att de föreslagna bestämmelserna

om expropriation av annans vattenkraft skulle strida mot grunderna

för den svenska vattenrätten och hinder från denna synpunkt möta

mot förslagets genomförande. Denna uppfattning kan jag icke dela. Enligt

den svenska vattenrätten tillkommer visserligen rätten till vattnet den som

äger grunden. Den enskildes rådighet över vattnet är emellertid begränsad

och till sitt innehåll bestämd med hänsyn till de allmänna ändamål vattendragen

ansetts böra tjäna. Vad särskilt angår rätten att tillgodogöra sig

vattnet såsom drivkraft utgår vattenlagen från den förutsättningen, att utnyttjandet

av vattenkraften är ett av de mest betydelsefulla av de allmänna

intressen som äro förknippade med vattendragen. Med denna utgångspunkt

ha som förut nämnts å ena sidan betydande tvångsrättigheter tillerkänts vattenkraftintresset

medan å andra sidan vissa inskränkningar stadgats i ström1''allsägarens

rätt. Lagen innebär alltså en avvägning mellan strömfallsägarens

intresse samt till vattenkraften knutna allmänna intressen. Att, när

sistnämnda intressen det kräva, företaga en jämkning av dessa regler kan

icke anses stridande mot lagstiftningens grundsatser, under förutsättning att

ingripandet icke är alltför vittgående. Härvid torde man icke, såsom i vissa

yttranden synes förutsättas, i fråga örn initiativrätten till naturkraftens utnyttjande

vara bunden vid den nuvarande regeln, enligt vilken rätt att tillgodogöra

sig annans andel i strömfall tillkommer endast delägare i tallet. En

expropriationsrätt av föreslagen innebörd, som när ett allmänt intresse det

påkallar tillerkänner även annan än delägare vitsord till fallets utbyggnad,

kan visserligen sägas utgöra en icke obetydlig begränsning av strömfallsägarens

rätt till vattnet. Med hänsyn till den stora betydelse vattenkraften numera

äger för tillgodoseende av olika samliällsbehov finner jag dock, i likhet

med hl. a. vattenöverdomstolen, denna inskränkning icke gå utöver de i vattenlagen

gällande grundprinciperna för strömfallsägares skyldighet att i det

allmännas intresse tåla inskränkningar i äganderätten. Jag vill också erinra

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

om att i främmande länder större vattendrag i regel förklarats vara allmänna.

Då i vissa yttranden anmärkts, att de skäl som talade för införande av en

dylik expropriationsrätt kunde tagas till intäkt även för en lagstiftning av

motsvarande innebörd beträffande annan fast egendom, torde man vid denna

jämförelse ha bortsett från den särställning som tillkommer vattenkraften på

grund av dess stora betydelse från allmän synpunkt.

I vissa yttranden har vidare mot förslaget invänts, att detsamma vore mer

omfattande än syftet med lagstiftningen krävde, i det att expropriationsrätten

kunde riktas ej blott mot strömfallsägare som förvärvat vattenkraft i

spekulationssyfte utan även mot andra. Särskilt har påpekats, att även ett

företag som innehade naturkraft i avsikt att när företagets utveckling det

påkallade utbygga strömfallet kunde fråntagas rätten till vattenkraften eller

tvingas att utbygga fallet vid en från företagets synpunkt mindre lämplig tid.

Vad sålunda anförts är enligt min mening av beskaffenhet att böra noggrant

övervägas. Då det gäller att taga ställning till denna fråga torde först

böra anmärkas, att begreppet spekulation icke är entydigt. Såsom påpekats

i yttrandena kan det fattas i mer eller mindre vidsträckt bemärkelse. Då

förut talats om spekulation i vattenkraft har därmed närmast avsetts det

förhållandet, att vattenkraft förvärvats i syfte att bereda förvärvaren en

mellanhandsvinst. Frånsett sådana spekulationsköp i egentlig mening kan,

på sätt de sakkunniga anfört, förvärv av vattenkraft lia skett av olika anledningar.

Staten samt kommuner och enskilda företag som producera kraft

för distribution ha sålunda köpt vattenkraft för att vid behov utbygga densamma.

I samma avsikt ha även enskilda företag som behöva kraft för

egen industri förvärvat vattenkraft. Behovet av kraft kan i dessa fall ha varit

jämförelsevis avlägset. Vattenkraft kan även ha förvärvats huvudsakligen

i avsikt att placera kapital i realvärden. Det torde vara tydligt, att vid de

flesta slag av förvärv av vattenkraft, som ej ske i syfte att omedelbart utnyttja

densamma, avsikten är att bereda förvärvaren en vinst som överstiger

upplupna räntor och skatter under tiden till dess strömfallet utbygges

eller försäljes. I så måtto kan således alltid sägas föreligga ett spekulativt

moment. Skillnaden mellan de fall, då förvärvaren har för avsikt att lojalt

ställa vattenkraften i produktionens tjänst, samt övriga fall, då det huvudsakliga

syftet är att bereda förvärvaren en vinst genom en väntad prisstegring

å vattenkraft, är emellertid från allmän synpunkt betydande.

Ehuru det i och för sig hade varit önskvärt att begränsa expropriationsrätten

uteslutande till sådana fall, då syftet med innehavet av outbyggd vattenkraft

är sådant att osund spekulation kan sägas vara för handen, måste

tagas i betraktande att svårigheterna att göra en sådan gränsdragning äro

avsevärda. Det måste beaktas, att även den, som verkligen har för avsikt

att själv så småningom låta av honom innehavd vattenkraft träda i produktionens

tjänst, genom att dröja därmed under längre tid kan föranleda,

att för utbyggnad mindre lämplig vattenkraft först måste tagas i anspråk

och att kraftindustrien i stort härigenom kommer att i viss mån arbeta under

mindre gynnsamma betingelser. Avgörande vikt torde fördenskull icke

kunna tillerkännas enbart den omständigheten, att strömfallsägaren kan lia

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

55

för avsikt att i en framtid, ovisst när, utbygga fallet. Överhuvud torde det

möta betänkligheter att göra lagstiftningens tillämpning helt beroende aven

så osäker faktor som strömfallsägarens avsikt med fallet, vilken tydligen

kan växla från tid till annan; svårigheterna i bevisningshänseende äro uppenbara.

Enligt min mening låter det sig alltså knappast göra att med ledning

av strömfallsägarens syfte från lagstiftningen undantaga vissa kategorier

av strömfallsägare.

örn sålunda denna väg icke är framkomlig, torde böra närmare undersökas,

i vad mån berättigade intressen kunna trädas för nära genom en expropriationsrätt

av föreslagen omfattning. Enligt förslaget är såsom förut nämnts

grundförutsättningen för att expropriation skall medgivas, att utbyggnad avströmfallet

i fråga erfordras för ett planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft. Att strömfallsägaren i en sådan situation ej vill avstå fallet till

skäligt pris kan — bortsett från att syftet kan vara att hålla på fallet för att

framdeles erhålla en högre köpeskilling eller för att eljest bereda sig en vinst

genom en väntad prisstegring å vattenkraft —- bero på att han önskar nyttiggöra

fallet för egen del när en från hans synpunkt mer gynnsam tidpunkt är

inne. I allmänhet torde det emellertid ej vara lönande för en strömfallsägare

att, ehuru fallet sett ur en vidare synvinkel står i tur att utbyggas, dröja

därmed under en längre tid. Ränteförlust och skatter som belöpa å tid då

fallet ligger outnyttjat, oaktat den rätta utbyggnadstidpunkten är inne och

fallet fått sitt fulla värde, måste nämligen tagas i beräkning. Någon mera

avsevärd tidsskillnad torde alltså i regel ej kunna uppstå mellan den tidpunkt,

då fallet från allmän synpunkt bör utbyggas, och den, då strömfallsägaren

själv från egen ekonomisk synpunkt ändock bör taga fallet i anspråk. Då

enligt förslaget ett framställt expropriationsanspråk skall avvisas, örn det

är antagligt att strömfallsägaren själv kommer att utan avsevärt dröjsmål

utbygga fallet på ändamålsenligt sätt, torde alltså den strömfallsägare, som

verkligen har för avsikt att lojalt ställa vattenkraften i produktionens tjänst,

icke genom lagstiftningen åsamkas någon mera betydande inskränkning i

sin rådighet över vattnet. Endast för det fall att en kristid med förhöjda utbyggnadskostnader

är rådande kan det med fog göras gällande att strömfallsägaren

verkligen kan lia skäl att dröja med utbyggnaden. I ett sådant

läge är det emellertid som erfarenheten visat av särskild vikt att kunna rationellt

ulnyttja vattenkraften.

De sakkunniga lia uttalat, att under normala förhållanden eli uppskov ovett

eller annat år med utbyggnadens påbörjande icke torde kunna anses innebära

elt avsevärt dröjsmål. Enligt min mening bör man för att bereda

ökad möjlighet för fallägaren att själv verkställa utbyggnaden i regel räkna

med något längre tider. Därest en strömfallsägare, som verkligen har för avsikt

alt utbygga fallet, på grund av framställd expropriationsansökan skulle

gripa sig an därmed tidigare än han eljest skolat göra, bör, på sätt de sakkunniga

uttalat, den som påkallat expropriation förbinda sig alt köpa kraft

från kraftstationen intill dess strömfallets ägare själv blir i behov av kraften.

Skulle expropriationssökanden ej vara villig att ingå en sådan överenskommelse

på skäliga villkor, bör frågan örn expropriation förfalla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Enligt förslaget skall strömfallsägaren beredas tillfälle att yttra sig över

framställd ansökan om expropriation inom ett år från det ansökningen delgavs

honom eller, örn synnerliga skäl därtill äro, inom kortare tid, dock minst

tre månader. Genom dessa bestämmelser synes strömfallsägaren erhålla ett

skäligt rådrum för att taga ställning till frågan örn fallets utbyggnad.

Vid bedömandet av expropriationsinstitutets verkningar bör även beaktas

den utformning som givits ersättningsreglerna. Som jag senare i anslutning

till de sakkunnigas förslag ämnar föreslå skall ersättning i regel utgå i form

av kraft i den mån den fastighet till vilken vattenkraften hört kan anses ha

behov av kraft, och detsamma skall gälla om vattenkraften varit avsedd

för viss anläggning eller ort för vilken kraften är erforderlig. En strömfallsägare,

som i det allmännas intresse nödgats avstå vattenkraft, äger alltså i

regel den förmånen att bekomma ersättning i fonn av kraft i den mån så

erfordras för hans rörelse eller för distribution.

Det synes som om en expropriationsrätt, vilken kringgärdats av här berörda

garantier, icke skulle medföra något obehörigt intrång för de lojala

kraftproducenterna. De farhågor som framskymtat i vissa yttranden, att industriföretag,

som producerade kraft för eget behov, skulle genom expropriationsmöjligheten

hämmas i sin utveckling, synas mig högst överdrivna. Jag

är alltså beredd att i princip godtaga de sakkunnigas förslag i vad angår

förutsättningarna för expropriationsrätten.

Industriförbundet har hemställt, att som ytterligare villkor för expropriationsrätt

borde gälla, att expropriationssökanden icke hade tillgång till egen

vattenkraft, som lämpligen kunde utbyggas. Ett generellt villkor av dylik

innebörd synes mig dock icke kunna uppställas. Lagstiftningens syfte är ju

att i det allmännas intresse undanröja obehöriga hinder för en ändamålsenlig

utbyggnad av landets vattenkraft. För detta syfte är det tydligen i princip

ovidkommande, om den som vill verkställa utbyggnaden av det strömfall som

står i tur att tagas i anspråk äger tillgång till annan outbyggd vattenkraft.

Endast om den vattenkraft, varöver expropriationssökanden redan förfogar,

med hänsyn till lagstiftningens syfte kan anses väsentligen likställd med den

vattenkraft som han önskar expropriera, blir situationen en annan. Vid sådant

förhållande torde det nämligen icke kunna sägas, att det för planmässigt

utnyttjande av landets vattenkraft är erforderligt, att just det strömfall

ansökningen avser i första hand utbygges.

I detta sammanhang må även beröras den i vissa yttranden mot förslaget

framförda invändningen, att expropriationsrätten borde inskränkas till att

avse endast strömfall, som förvärvats efter lagstiftningens ikraftträdande.

Med anledning härav må framhållas, att grunden till den föreslagna expropriationsrätten,

liksom vid all expropriation, består i att allmänt gagn kräver

egendomens avstående. Det allmänna intresse som förevarande lagstiftning

avser att tillgodose är som förut nämnts i första hand att trygga cn

rättidig och ändamålsmässig utbyggnad av våra krafttillgångar utan att naturkraften

behöver betalas med oskäligt pris. För att vinna det syfte lagstiftningen

sålunda uppställer måste självfallet lagstiftningen äga tillämpning

å all outbyggd vattenkraft, oavsett vid vilken tidpunkt denna förvär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

57

vats. Den enskilde som vid viss tidpunkt förvärvat ett strömfall kan icke

göra anspråk på att hans rätt till strömfallet allt framgent skall bedömas

efter de vid förvärvet gällande rättsreglerna. Liksom förhållandet är

nied all äganderätt måste dess innehåll vara underkastat de förändringar,

som till följd av utvecklingen på lagstiftningens väg genomföras. Av skäl

som nu anförts synes även det av Skånes handelskammare väckta förslaget

örn att begränsa lagstiftningen till strömfall, som förvärvats efter ingången

av år 1937, icke kunna upptagas. Anledning synes ej heller föreligga att,

såsom samma handelskammare föreslagit, från lagstiftningen utesluta strömfall

i de södra delarna av landet.

Såsom de sakkunniga framhållit torde det icke vara lämpligt att i lagen

närmare angiva vad med planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft

skall förstås. Gentemot vad länsstyrelsen i Jämtlands län anfört angående

önskvärdheten, att i lagtexten fastslås att expropriationsändamålet bör vara

av väsentlig betydelse för det allmänna, må framhållas, att bestämmelsen

örn planmässighet enligt min mening innefattar ett dylikt krav på expropriationens

vikt från allmän synpunkt. Frågan örn planmässighet bör således

bedömas med hänsyn till den allmänna kraftförsörjningen i riket. För

att detta skall komma till tydligare uttryck i lagtexten bör en mindre jämkning

vidtagas i sakkunnigförslaget. Vid avgörandet om planmässigheten kräver

ett visst strömfalls tillgodogörande torde i övrigt de av de sakkunniga

anförda synpunkterna kunna tjäna till ledning. Särskilt bör enligt min

mening beaktas, att behovet av kraft inom de delar av landet, där

vattenkraften är belägen, icke åsidosättes. Å andra sidan synes den omständigheten,

att ett lokalt behov av kraft finnes, icke i och för sig utgöra

tillräcklig expropriationsanledning. Ej heller lärer det vara tillfyllest

att den som gör ansökan om expropriation själv är i behov av kraft för

sin rörelse. Införandet av en rätt till expropriation för att tillgodose ett till

viss ort eller visst företag knutet behov av kraft är icke motiverat av det

syfte som ligger till grund för förslaget. Det må emellertid erinras, att enligt

allmänna expropriationslagen möjlighet föreligger att för där angivna ändamål

taga i anspråk annans strömfall, om så skulle erfordras.

I anledning av vad kammarkollegiet yttrat angående fastställande av ordningen

för vattenkraftens utbyggnad må anföras, att det icke torde vara

lämpligt att på förhand fastställa ett utformat utbyggnadsschema för hela

landet för någon längre tid framåt med angivande av den tidpunkt då visst

strömfall bör vara utbyggt. Man torde svårligen kunna komma längre än

till prognoser för en begränsad tid, vilket dock icke utesluter att nian för

visst eller vissa vattendrag i jämförelsevis god tid kan säga, att planmässigheten

kräver att strömfallen i desamma tagas i anspråk. Genom att vederbörande

strömfallsägare skall beredas tillfälle att yttra sig över framställt expropriationsanspråk

får han möjlighet att framlägga sina synpunkter på

detta spörsmål. Strömlallsägaren kan med denna ordning visserligen ej så

lång tid förut erhålla något mera bestämt besked, vid vilken tidpunkt fallet

bör vara utbyggt. Det torde emellertid av skäl som nyss nämnts kunna hållas

för visst, att ägaren till ett större strömfall, vars utbyggnad överhuvud

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

kan anses ha någon aktualitet, städse har en uppfattning om den ungefärliga

tidpunkt, då strömfallet från allmän synpunkt bör utbyggas.

Med hänsyn till arten av de avgöranden varom här är fråga anser jag

det uppenbart, att befogenhet att medgiva expropriationsrätt i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag bör tillkomma Kungl. Maj:t och ej vattendomstolarna.

Vad angår ersättningsfrågan torde denna däremot, på sätt de

sakkunniga föreslagit, böra avgöras av vattendomstol.

Den närmare utformningen av expropriationsrätten.

Enligt de sakkunnigas förslag skall expropriationsrätt tillkomma kronan,

kommun eller annan, som är beredd att utan uppskov utbygga fallet. I vissa

yttranden har däremot gjorts gällande, att expropriationsmedgivande borde

kunna meddelas till förmån endast för stat och kommun. Till stöd för denna

ståndpunkt har bl. a. framhållits, att örn expropriationsrätt tillkomme

även enskild, detta kunde medföra att lagstiftningen erhölle en vidare tilllämpning

än dess syfte krävde.

Då det gäller att bestämma kretsen av de expropriationsiberättigade må

till en början påpekas, att det för lagstiftningens syfte i princip är utan betydelse

örn utbyggnaden av det strömfall varom är fråga äger rum genom

ett statligt, kommunalt eller enskilt företag. Det väsentliga är, att vattenkraften

kommer till nytta. Vissa kraftföretag torde väl kunna sägas vara av mera

omedelbar betydelse för det allmänna medan andra endast medelbart lända

samhället till gagn. Med hänsyn till den samköming som numera äger rum

mellan alla större kraftföretag har dock denna gränsdragning icke någon

större betydelse. Den sammanfaller för övrigt ej med den föreslagna åtskillnaden

mellan statliga och kommunala företag å ena samt enskilda företag

å andra sidan. Kommuner ingå t. ex. emellanåt jämte enskilda intressenter

i gemensamma företag. Att utesluta expropriationsrätt för enskilda synes

icke heller vara av något praktiskt värde, då man kan utgå från att expropriation

icke kommer att beviljas i andra fall än då det även från allmän

synpunkt är påkallat. Någon fara för att ett enskilt företag skulle erhålla

rätt till expropriation av vattenkraft enbart av den anledningen att det är i

behov av kraft för egen förbrukning torde alltså ej förefinnas. Dessutom må

erinras örn att enligt de sakkunnigas förslag Kungl. Majit vid beviljande av

expropriationstillstånd äger föreskriva sådana villkor som från allmän synpunkt

finnas erforderliga. Vad särskilt angår det av länsstyrelsen i Jämtlands

län anförda skälet mot de sakkunnigas förslag, att ett enskilt företag

kunde tänkas komma att under avsevärd tid efter expropriationstillståndets

meddelande underlåta att utbygga strömfallet, må framhållas, att det torde

kunna förutsättas att tillstånd icke kommer att meddelas utan att betryggande

garanti finnes för att sökanden kommer att utan dröjsmål påbörja

och fullfölja utbyggnaden. Med hänsyn till det anförda finner jag ej anledning

frångå de sakkunnigas förslag att — i överensstämmelse med vad i vattenlagen

eljest är förhållandet i fråga örn befogenhet att göra intrång i enskild

rätt — likställa statliga, kommunala och enskilda företag.

Å andra sidan har under remissbehandlingen uttalats farhågor för att i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Måtj:ts proposition nr 44.

59

praktiken full likställighet icke komme att råda mellan staten samt kommunala

och enskilda företag på den grund att svårigheter för annan än staten

skulle föreligga att visa att förutsättningarna för expropriation vore

för handen. Några särskilda svårigheter i bevisningshänseende torde emellertid

knappast föreligga vid avgörandet av frågan om planmässigheten kräver

ett visst strömfalls utbyggande. Vad åter angår den utredning, som från

strömfallsägarens sida måste förebringas för att styrka att han har för

avsikt att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, torde ej heller, såsom

kammarkollegiet förutsatt, med avseende å denna utredning möta svårigheter

av beskaffenhet att ingiva betänkligheter. En annan sak är att enskilda företag

med hänsyn till förut anförda synpunkter böra erhålla expropriationstillstånd

allenast örn det finnes ändamålsenligt för den allmänna kraftförsörjningen.

Man torde kunna utgå från att strömfall, som tillhör kronan eller vari kronan

äger så stor del att vitsord till utbyggnad föreligger, kommer att tagas

i anspråk i produktionens tjänst när detta från allmän synpunkt är lämpligt.

Från denna synpunkt vore det alltså ej behövligt att låta den föreslagna

expropriationsrätten gälla mot kronan. Såsom de sakkunniga framhållit torde

emellertid expropriation böra kunna medgivas av en mindre kronans

minoritetsandel i samband med expropriation av majoriteten i strömfallet.

Med hänsyn härtill torde något principiellt undantag ej böra göras i fråga

om vattenkraft som tillkommer kronan. På grund av föreskrifterna i § 77

regeringsformen, enligt vilka kronans fastigheter äro undandragna Konungens

administrativa förfoganderätt, torde emellertid för avstående av kronans

andel i strömfall krävas riksdagens samtycke. Även om sådant samtycke

kan anses innefattat i riksdagens antagande av en lag, som tillerkänner

Konungen rätt att för det expropriationsändamål varom här är fråga besluta

om avhändande av kronans fasta egendom, torde det dock med hänsyn till

expropriationsändamålets beskaffenhet vara lämpligast, att riksdagens samtycke

inhämtas i annan ordning. Ett annat skäl härför är, att kronans andelar

i strömfall ofta förvärvats efter riksdagens medverkan. Jag vill därför

tillstyrka de sakkunnigas förslag att i lagtexten intages bestämmelse av

innehåll, att expropriationsrätt ej utan riksdagens samtycke må medgivas

i fråga örn strömfall, däri kronan har del. Någon tidsutdräkt av betydelse

torde ej behöva förorsakas härav. En dylik bestämmelse betager icke riksdagen

möjligheten att giva mer eller mindre generella bemyndiganden till upplåtelser

av mindre vikt. Bestämmelsen innebär uppenbarligen ej heller i

fråga om kronan tillhörig vattenkraft någon inskränkning i vattenlagens stadganden

örn rätt för den som har majoriteten i ett strömfall eller äger ena

sidan därav att utan riksdagens medgivande tillgodogöra sig återstående

andel.

Svenska elektricitetsverksföreningen har hemställt, att vattenkraft som ägdes

av kommunala elektricitetsverk måtte i sådan omfattning undantagas

från lagstiftningen, att kraften icke kunde exproprieras av enskilt företag.

Ett sådant undanlag finner jag icke behövligt. Det är uteslutet att Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Majit skulle till förmån för ett enskilt företag beröva kommun vattenkraft

som kommunen Ilar för avsikt att utbygga för eget behov.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde Kungl. Majits expropriationsmedgi •

vande icke böra innebära någon eftergift från vattenlagens villkor för utbyggande

av strömfall i annat hänseende än att exproprianten ej behöver innehava

eljest erforderlig rätt till fallet. Exproprianten må således tillgodogöra

sig vattenkraften i strömfallet allenast om hinder i övrigt ej möter enligt

2 kap. vattenlagen. I anledning av vad länsstyrelsen i Jämtlands län uttalat

må framhållas, att gällande bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla

bygdekraft självfallet skola äga tillämpning även å den som med stöd av den

föreslagna expropriationsrätten tillgodogör sig annans vattenkraft.

På sätt jag i det föregående anlvtt torde i enlighet med de sakkunnigas

förslag Kungl. Majit, när expropriationstillstånd meddelas, böra äga att föreskriva

de särskilda villkor, som från allmän synpunkt finnas erforderliga

med avseende å vattenkraftens utnyttjande. De sakkunniga ha med denna

bestämmelse åsyftat sådana villkor som kunna böra uppställas för att ett

vattendrag med därtill hörande regleringsmagasin skall kunna utnyttjas på

ett rationellt sätt eller för att strömfallet skall rätt fylla sin uppgift för kraftförsörjningen

i landet vid samköming. Bestämmelsen ger däremot icke Kungl.

Majit rätt att uppställa fiskaliska villkor eller föreskrifter om priset å den

producerade kraften eller dylikt. En priskontroll å elektrisk kraft har tidigare

genomförts i annan ordning.

Självfallet bör den som erhållit expropriationsrätt snarast möjligt genomföra

sin avsikt att utbygga fallet. Därest exproprianten brister härutinnan

eller ej behörigen fullgör sin ersättningsskyldighet gentemot ägaren av strömfallet,

bör expropriationsrätten förverkas. De bestämmelser i dessa hänseenden

som de sakkunniga föreslagit torde böra genomföras. Sålunda synes

förordnandet om expropriation böra förfalla, om exproprianten icke inom ett

år från det förordnandet meddelades hos vattendomstolen sökt tillstånd till

strömfallets utbyggande eller örn ansökan om sådant tillstånd avslås. Detsamma

lärer böra gälla, om i penningar bestämd ersättning för vattenkraften

ej guldits inom tre månader efter det ersättningen blivit slutgiltigt fastställd

— såvida icke strömfallet enligt medgivande av ersättningstagaren

tagits i besittning utan att ersättningen guldits — eller om strömfallet ej utbvgges

inom tid som vattendomstolen bestämmer. Därjämte torde på sätt de

sakkunniga föreslagit böra föreskrivas, att örn expropriationsmedgivandet förfaller,

nytt medgivande med avseende å strömfallet ej utan synnerliga skäl

må meddelas inom tio år. Med hänsyn till att den, mot vilken expropriationsanspråket

riktats, under tiden för expropriationstillståndets giltighet betagits

möjlighet att förfoga över vattenkraften, synes en sådan bestämmelse befogad.

Ersättningsregler.

Frågan örn de regler enligt vilka ersättningen för exproprierad vattenkraft

bör bestämmas är självfallet av största betydelse. Då det gäller att taga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 44.

61

ståndpunkt härtill uppstår först frågan, i vilken omfattning ersättningen bör

utgå medelst kraftöverföring. Med avseende å tillgodogörande av aimans vattenkraft

enligt bestämmelserna i 2 kap. 5, 6 och 7 §§ vattenlagen gäller som

förut nämnts, att ersättning för vattenkraften skall utgå genom tillhandahållande

av motsvarande kraftbelopp, såframt och i den mån ersättningens

utgörande i kraft ej prövas medföra olägenheter av betydenhet för ena eller

andra parten. Kostnaden för kraftens tillhandahållande skall av ersättningstagaren

gäldas antingen kontant eller medelst reduktion av kraftbeloppet.

Såsom de sakkunniga framhållit torde det vara tydligt, att dessa regler icke

kunna oförändrade tillämpas dä annans vattenkraft må tillgodogöras med

stöd av den föreslagna expropriationsrätten. Därest i sådant fall ersättning

i regel skulle utgå i form av kraft, skulle nämligen den situationen inträda,

att ersättningstagaren kunde efter gottfinnande disponera över större delen av

kraften, medan exproprianten finge bära de med företaget förenade riskerna.

Härigenom skulle expropriationsrätten bliva i stort sett värdelös. Å andra sidan

hör emellertid, såsom de sakkunniga anfört, icke göras större avsteg från

nu gällande principer än som är nödvändigt.

Syftet med den nuvarande bestämmelsen örn ersättning medelst kraftöverföring

är, att den fastighet till vilken den avstådda vattenkraften hört bör

tillföras ett annat realvärde, nämligen ersättningskraft. Det torde vara tydligt,

att ersättningskralten mången gång överstiger den berättigade fastighetens

eget behov. För sådant fall föreligger intet hinder för fastighetens ägare

att överlåta kraften till annan konsument eller att, mot den ersättning varom

överenskommelse kan träffas, låta det företag som verkställt utbyggnaden

förfoga över kraften. En viss konkurrens kan alltså uppstå mellan kraftverksföretaget

och de fastighetsägare som erhållit ersättning i form av kraft.

Mot stadgandena om ersättning medelst kraftöverföring har också från kraftproducenternas

sida framkommit viss kritik, därvid hävdats att ersättningstagaren

blivit alltför gynnsamt ställd i förhållande till den verkliga företagaren,

som har att vidkännas de med företaget förenade riskerna.

Då det i fråga örn ersättning för vattenkraft som tages i anspråk genom

expropriation gäller att finna en lämplig begränsning av expropriantens skyldighet

att utgiva ersättning i form av kraft, ligger det nära till hands att inskränka

skyldigheten att tillhandahålla kraft till vad som motsvarar vederbörande

fastighets behov eller vad fastighetens ägare eljest behöver förfoga

över för egen anläggning. De sakkunniga ha också sökt utforma en begränsning

av skyldigheten att leverell ersättningskraft i överensstämmelse

härmed. Enligt förslaget gäller sålunda, att ersättning medelst kraftöverföring

skall utgå dels i den mån fastighet till vilken vattenkraften hört kan

anses lia behov av kraft dels ock om vattenkraften varit avsedd för viss anläggning

och kraften erfordras för denna. Även för det fall att vattenkraften

varit avsedd lör viss orts behov skall enligt förslaget ersättning lämnas medelst

kraftöverföring i den mån orien kan anses lia behov därav. Förutsättning

lör all ersättning utöver vad som erfordras för fastighetens eget behov

skall utgå i denna form är emellertid, alt ersättningstagaren är berättigad att

överlöra kraften lill den anläggning eller ort, varom är fråga. Enligt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

slaget skall vidare ersättning icke obligatoriskt utgå medelst kraftöverföring

under angivna förutsättningar. Liksom förhållandet är i fråga örn ersättning

för annans vattenkraft, som tillgodogöres jämlikt 2 kap. 5, 6 eller 7 §, skall

nämligen möjlighet föreligga att göra undantag, såframt och i den mån

ersättningens utgörande i kraft prövas medföra olägenheter av betydenhet

för ena eller andra parten.

De sakkunnigas förslag finner jag utgöra en godtagbar lösning av spörsmålet,

i vilken omfattning ersättning bör bestämmas att utgå medelst kraftöverföring.

Härigenom tillgodoses å görlig mån den synpunkten, att den fastighet

till vilken kraften hört erhåller ersättning i form av ett realvärde. Å

andra sidan vinnes en nödvändig begränsning av expropriantens skyldighet

att tillhandahålla ersättningskraft. Mot förslaget kan visserligen såsom skett

i några yttranden invändas, att en vattenkraftägare, vars vattenkraft tages i

anspråk genom den föreslagna expropriationsrätten, kommer i ett sämre läge

i fråga örn rätt att erhålla ersättningskraft än ägaren av en minoritetsandel

som med stöd av nuvarande bestämmelser tillgodogöres av annan. Denna

följd torde emellertid näppeligen kunna undvikas. Det synes nämligen icke

lämpligt, att vid sådan expropriation av vattenkraften i ett strömfall som

avses med förslaget låta ersättningen till ägaren av en minoritetsandel utgå

efter principiellt andra regler än ersättningen till majoritetshavaren. För övrigt

må anmärkas, att ersättningskraft för minoritetsdelar i jämförelsevis

stor utsträckning brukar av ersättningstagaren mot vederlag i penningar överlåtas

till kraftverksägaren, varför skillnaden i praktiken icke torde bliva så

betydande. Vad angår den av länsstyrelsen i Jämtlands län uttalade farhågan,

att genom förslagets bestämmelser behovet av kraft inom den bygd där

strömfallet vöre beläget skulle bliva åsidosatt, må erinras, att enligt förslaget

ersättning i regel skall utgå i form av kraft när vattenkraften är avsedd för

viss ort. Visserligen gäller som förutsättning härför, att ersättningstagaren

är berättigad överföra kraften till denna ort, men örn ersättningstagaren

icke äger rätt att för detta ändamål begagna redan befintlig ledning, torde

koncession för framdragande av ny ledning icke vägras, örn den eljest är förenlig

med planmässig elektrifiering. Man torde för övrigt kunna utgå från

att bygdens behov av kraft kommer att beaktas redan i samband med prövning

av själva expropriationsfrågan.

Av förslagets ståndpunkt beträffande förutsättningarna för att ersättning

skall lämnas i form av kraft torde följa, att större delen av den vattenkraft,

som exproprianten får tillgodogöra, kommer att ersättas med pengar. Beträffande

ersättningens beräknande ha de sakkunniga framlagt vissa synpunkter,

lör vilka förut redogjorts. Mot vad de sakkunniga sålunda anfört har jag icke

någon erinran.

Lagförslaget.

I det av de sakkunniga upprättade förslaget till lag om ändring i vissa

delar av vattenlagen ha de grundläggande bestämmelserna om den föreslagna

expropriationsrätten upptagits under 1 kap. 14 §. I detta lagrum ha där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

63

jämte införts stadganden om förfarandet i expropriationsärendet, varjämte, i

likhet med vad som gäller enligt allmänna expropriationslagen, föreskrivits

att expropriationsrätt ej må övergå från innehavaren till annan utan Konungens

medgivande. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit torde med vissa redaktionella

jämkningar böra genomföras.

I 2 kap. 16 § torde i enlighet med de sakkunnigas förslag böra upptagas

bestämmelse av innehåll, att exproprianten äger lösa erforderligt utmål för

kraftstationen. En sådan bestämmelse synes nödvändig, enär eljest strömfallsfastighet

skulle kunna komma att saknas. I anledning av denna bestämmelse

torde, såsom de sakkunniga jämväl föreslagit, en följdändring av redaktionell

art böra vidtagas i 9 kap. 48 §. Därjämte synas bestämmelserna i

2 kap. 19 § om utrivning av annans byggnad i vatten när vattenkraft tillgodogöres

enligt 5, 6 eller 7 § i samma kap. böra göras tillämpliga jämväl då

strömfall tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §.

I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag synas stadgandena om ersättningens

utgående i kraft böra upptagas i 9 kap. 13 §. Därjämte torde,

såsom de sakkunniga förordat, 20 och 34 §§ i samma kap. böra ändras så,

att vad i den förra paragrafen stadgas örn uttagningskostnad och i den senare

om ställande av säkerhet, när tillgodogjord vattenkraft avstås, erhåller

giltighet även när 1 kap. 14 § tillämpas. I fråga örn 9 kap. 20 § i de sakkunnigas

förslag torde dock en jämkning böra vidtagas, så att det tydhgt framgår

att det är de i 20 § första stycket givna reglerna för uttagningskostnadens

beräkning som skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Jag vill nämna,

att den i berörda stycke första punkten föreskrivna jämförelsen med nyttan

för ersättningsgivaren kan vinna tillämpning allenast beträffande sådan

falldel som icke ingår i ett eventuellt förefintligt majoritetsinnehav. I den

mån ersättning till majoritetsinnehavare skall utgå i form av kraft ger sagda

punkt ej annan ledning för uttagningskostnadens bestämmande än att denna

skall bestämmas till skäligt belopp.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över detta lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition nr 44.

Förslag

till

Lag

om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)

skall jämte rubrik erhålla nedan angiven lydelse, att nuvarande 14 § i nämnda

kap. skall med bibehållen rubrik betecknas 15 § ävensom att 2 kap. 16

och 19 §§ samt 9 kap. 13, 20, 34 och 48 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 KAP.

Örn upplåtelse av rätt att taga strömfall i anspråk.

14 §.

Finnes från allmän synpunkt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft erforderligt, att visst strömfall tillgodogöres, och kan det ej antagas,

att den, som råder över vattenkraften i fallet, själv kommer att utan

avsevärt dröjsmål utnyttja det på ändamålsenligt sätt, äger Konungen på ansökan

förordna, att, om hinder enligt 2 kap. eljest ej möter, fallet må mot

ersättning, som i 9 kap. skils, i stället tillgodogöras av kronan, kommun

eller annan, som är beredd att utan uppskov bebygga fallet; dock må ej

på grund av vad nu sagts rätt att tillgodogöra strömfall, vari kronan har

del, utan riksdagens medgivande upplåtas åt annan. Vid meddelande av förordnande

äger Konungen föreskriva de villkor med avseende å strömfallets

utnyttjande, som från allmän synpunkt finnas erforderliga.

Då Konungens förordnande enligt första stycket blivit sökt, skall tillfälle

lämnas envar, som har del i strömfallet, att avgiva yttrande i anledning av

ansökningen inom ett år från det denna jämte erforderlig utredning i ärendet

delgivits honom. Örn synnerliga skäl därtill äro, må Konungen bestämma

kortare tid, dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens

försorg verkställas på sätt örn stämning är stadgat, dock att, om ej utan

avsevärd omgång kan utrönas, vilka som hava del i fallet, delgivning må

ske genom kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Äro vid

ansökningen fogade ritningar eller andra handlingar av vidlyftig beskaffenhet,

äger Konungen förordna, att de må undantagas från delgivning.

1 Nuvarande lydelse av 1 kap. 14 § se SFS 1939:146 och av 9 kap. 48 § se SFS 1926:194.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44. 65

Meddelas förordnande enligt första stycket, skall vattendomstolen genast

underrättas.

Rätt att på grund av förordnande enligt första stycket taga strömfall i anspråk

må ej från innehavaren övergå på annan, utan att Konungen medgiver

det. Har ej den, som innehar sådan rätt, inom ett år från det Konungens förordnande

meddelades hos vattendomstolen sökt medgivande enligt 2 kap. till

strömfallets bebyggande, eller lämnas ej sådant medgivande, vare förordnandet

ej längre gällande; och må nytt förordnande med avseende å fallet ej utan

synnerliga skäl meddelas inom tio år därefter. Samma lag vare, om i penningar

bestämd ersättning för vattenkraften ej guldits inom tre månader

från det ersättningen blivit fastställd genom utslag, som vunnit laga kraft,

såvida icke fallet enligt medgivande av ersättningstagaren tagits i besittning

utan att ersättningen guldits, eller örn fallet ej bebygges inom tid, som vattendomstolen

bestämmer.

2 KAP.

16 §.

Där utmål---oundgängligen tarvas.

Tages strömfall i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, må utmål, som i första

stycket sägs, lösas, örn så erfordras.

19 §.

Den, som —---ändringen bestämmes.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, där strömfall

tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §.

9 KAP.

13 §.

Där någon---av kraft.

Tages strömfall i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, skall ock under villkor,

som i första stycket sägs, ersättning utgå medelst kraftöverföring, i den mån

fastighet, till vilken vattenkraften hort, kan anses hava behov av kraft. Samma

lag vare, om vattenkraften varit avsedd för viss anläggning eller ort, till

vilken ersättningstagaren är berättigad att överföra kraftbelopp, som tillerkännes

honom, och den anläggning eller ort kan anses hava behov av kraften.

Kraft, som lämnas i ersättning efter vad i första och andra styckena sägs,

skall, med det undantag allenast, vartill stadgandet i 33 § sista stycket föranleder,

tillhandahållas från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggning.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr a. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

20 §.

Är fråga---sistnämnda kostnad.

Där fråga -—--är berättigad.

Vad ovan i denna § sägs gäde i tillämpliga delar, första stycket beträffande

ersättning för vattenkraft, som tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, och såväl

första som andra stycket beträffande ersättning för vattenkraft på grund

av stadgandet i 2 kap. 23 §.

34 §.

Avstås på grund av stadgandena i 1 kap. 14 § eller 2 kap. 5, 6 eller 7 §

tillgodogjord vattenkraft, vare ersättningsgivaren pliktig att till säkerhet för

den kostnad och skada, som må tillskyndas ersättningstagaren därigenom,

att kraftanläggningen och anordningarna för kraftöverföringen till äventyrs

icke varda inom föreskriven tid fullbordade, hos Konungens befallningshavande

ställa pant eller borgen till det belopp, som för varje fall i laga ordning

bestämts.

Avser kraftöverföringen---nu sagts.

48 §.

Ersättning i penningar skall beräknas till fulla värdet och hälften därutöver,

då fråga är om ersättning för:

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 § första stycket, så ock intrång genom

ledning för elektrisk kraftöverföring;

6. besittningsrätt för---sådana byggnader.

Om undantag---i 50 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

67

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 januari

19*5.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 17 januari 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 15 december 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn S. Å. Edling.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Enligt stadgande i 1 kap. 14 § första stycket i det remitterade förslaget

må rätt att tillgodogöra strömfall, vari kronan har del, ej utan riksdagens

medgivande upplåtas åt annan. Bestämmelsen sådan den avfattats innebär,

att då framställning gjorts om expropriation av strömfall, i vilket kronan

är delägare, hela frågan huruvida förutsättningarna för expropriation äro

för handen måste underställas riksdagens prövning. För en sådan prövning

torde tillräckliga skäl icke kunna anföras. En bättre ordning kan vinnas,

om i paragrafen intages föreskrift, att expropriation, varom där är fråga,

icke må ske beträffande vattenkraft, som tillkommer kronan. Följden av

ett dylikt stadgande — som har sin motsvarighet i 1 § lagen den 12 maj

1917 om expropriation — skulle bli, att då fråga uppkommer örn expropriation

av strömfall, i vilket kronan är delägare, Kungl. Majit finge begära

riksdagens samtycke till frivillig överlåtelse av kronans andel, i den mån

riksdagen icke lämnat Kungl. Majit ett allmänt bemyndigande att förfoga

över sådan andel. Därest i allt fall stadgandet om riksdagens medverkan

anses böra bibehållas i lagen, synes det böra erhålla sådan avfattning, att

riksdagens prövning kommer att avse endast frågan örn tillgodogörandet

av den vattenkraft, som tillkommer kronan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Huvudrubriken till 1 kap. 3 § och följande paragrafer talar om inskränkningar

i jordägarens rätt att råda över vattnet å grunden. Med hänsyn härtill

synes det lämpligare att åt rubriken till den föreslagna 14 § giva en

avfattning, som angiver, att paragrafen handlar örn skyldighet att låta annan

taga strömfall i anspråk.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

69

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 januari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Ohlin, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,

jordbruks- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Bergquist, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det till

lagrådet den 15 december 1944 remitterade förslaget till lag om ändring i 1,

2 och 9 kap. vattenlagen.

Föredraganden anför följande.

Lagrådet har hemställt, att i 1 kap. 14 § första stycket av förslaget skulle

— i stället för den i det remitterade förslaget intagna bestämmelsen, enligt

vilken rätt att tillgodogöra strömfall, vari kronan har del, ej skulle få upplåtas

utan riksdagens medgivande — intagas föreskrift, att expropriation,

varom här är fråga, icke må ske beträffande vattenkraft, som tillkommer

kronan. På sätt lagrådet framhållit skulle en sådan bestämmelse medföra att

för tillgodogörande av strömfall, vari kronan har del, erfordrades frivillig

överlåtelse av kronans andel. Om denna ordning väljes eller om åt stadgandet

gives det innehåll, att expropriation av sådan andel ej må äga rum utan

riksdagens medgivande, synes vara utan större saklig betydelse. Med hänsyn

härtill föreligga enligt min mening icke tillräckliga skäl att frångå det remitterade

förslaget i denna del, vilket innebär den praktiska fördelen att expropriationen

kan omfatta strömfallet i dess helhet och att exproprianten sålunda,

frånsett den möjligheten att han förut har del däri, kommer att innehava

fallet på enhetlig rättsgrund. För att av lagtexten tydligt skall framgå,

att riksdagens prövning skall avse endast frågan om tillgodogörandet av

den vattenkraft, som tillkommer kronan, ha emellertid, såsom lagrådet i

andra hand hemställt, ordalagen i stadgandet jämkats i anslutning härtill.

I övrigt har lagrådet lämnat lagförslaget utan annan erinran än att lagrådet

hemställt örn sådan ändring i avfattningen av rubriken till 1 kap. 14 §,

att densamma angåve att paragrafen handlade örn skyldighet att låta annan

taga strömfall i anspråk. Vad lagrådet .sålunda hemställt har iakttagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Föredraganden hemställer, att det sålunda jämkade lagförslaget måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

445217

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 s. 7 i texten
  2. 2LU 1945:22 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten