Sök i Ratio Lex

Angående pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

1945-01-26 · 24 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:53, Angående pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

1

Nr 53.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension eller

understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer

m. fl.; given Stockholms slott den 26 januari 1945.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under punkterna

l:o—15:o hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Ohlin, Danielson, Andrén.

Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor om pension eller understöd

åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. och anför därvid.

l:o.

Arbetsledaren vid fångvårdens ungdomsanstalt å Skenäs John Nestor

Gustavsson. Av handlingarna i ärendet framgår,

alt Gustavsson är född den 27 februari 1876 och således nära 69 år gammal;
att

han under tiden 4 oktober 1893—6 december 1897 innehaft fast anställning

vid Livgardet till häst;

att han enligt egen uppgift under tiden 1 juli 1899—1 oktober 1902 varit

anställd vid statens järnvägar såsom banbyggnadsarbetare;

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sami. Nr 53.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

att han den 1 januari 1933 erhållit anställning vid fångvården såsom vikarierande

vaktkonstapel och sedan dess oavbrutet tjänstgjort såsom arbetsledare

vid byggnadsarbeten m. m. vid olika fångvårdsanstalter, från och med den

15 april 1938 vid fångvårdens ungdomsanstalt å Skenäs;

att hans avlöning under anställningen vid fångvården uppgått lägst till

2 700 kronor för år och högst till det under senare tid utgående beloppet eller

omkring 3 150 kronor för år;

samt att han beräknas lämna ifrågavarande anställning med utgången av

juni månad 1945.

Fångvårdsstyrelsen har hos Kungl. Maj :t hemställt om utverkande av pension

åt Gustavsson. Styrelsen har därvid meddelat, att utsikt torde ha förefunnits

att 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare blivit tillämpligt

å Gustavsson samt att anledningen till att så icke skett torde ha varit, att det

ansetts ovisst, om fortlöpande arbete kunde beredas honom vid fångvården.

Styrelsen har vidare lämnat Gustavsson de allra bästa vitsord och framhållit,

att han med stort intresse och utmärkt kunnighet, särskilt i byggnadsfacket,

fullgjort sina arbetsuppgifter, vilka stundom varit av avsevärd omfattning

och förenade med betydande svårigheter, samt att avsevärda belopp sparats

åt statsverket genom de byggnadsarbeten, som Gustavsson utfört med hjälp

av fångarbetskraft.

Statskontoret har med hänsyn till den långa tid, som förflutit mellan Gustavssons

olika anställningar i statens tjänst, och det relativt ringa antal tjänstår,

han förvärvat i den senast innehavda tjänsten, funnit det tveksamt, om

han borde komma i åtnjutande av pension. I betraktande av det väl vitsordade

sätt, varpå Gustavsson fyllt sina arbetsuppgifter under anställningen vid

fångvården, har statskontoret emellertid icke velat motsätta sig att genom

framställning till riksdagen pension av statsmedel utverkades åt honom. Med

hänsyn till Gustavssons anställningsförhållanden har statskontoret icke ansett

sig kunna förorda, att den årliga pensionen fastställdes till högre belopp

än 600 kronor.

Såsom statskontoret framhållit är det i viss mån tveksamt, huruvida pension

av statsmedel bör tillerkännas Gustavsson. Med hänsyn till fångvårdsstyrelsens

uttalanden beträffande Gustavssons arbetsförhållanden och därvid

lämnade vitsord rörande hans tjänstgöring vill jag dock icke motsätta mig,

att förslag framlägges för riksdagen om pension åt honom till det av statskontoret

angivna beloppet, 600 kronor för år, att utgå från och med månaden

näst efter den, varunder Gustavsson lämnar sin anställning vid fångvården.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetsledaren vid fångvårdens ungdomsanstalt å Skenäs

John Nestor Gustavsson må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53. 3

2:o.

Förra rullföringsbiträdena, fanjunkaren i Jämtlands fältjägarregementes

reserv Johannes Bengtsson, fanjunkaren i Bohusläns regementes reserv

Gustaf Fabian Teofil Thunander och fanjunkaren i förutvarande Västmanlands

regementes reserv Anders Hugo Lindgren. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

beträffande Bengtsson,

att han är född den 25 maj 1881 och således 63 år gammal;

att han den 25 maj 1898 antogs till volontär vid Jämtlands fältjägarregemente;
att

han den 18 januari 1902 befordrades till vicekorpral vid regementet,

den 20 november 1902 till korpral och den 28 januari 1903 till distinktionskorpral,

från vilken sistnämnda beställning han erhöll avsked den 3 augusti

1910;

att han den 7 oktober 1912 förordnades till distinktionskorpral i regementets

reserv, där han den 19 december 1913 förordnades till sergeant och

den 21 oktober 1924 till fanjunkare;

att han den 1 oktober 1922 förordnades till rullföringsbiträde vid Östersunds

västra rullföringsområde nr 63, vilken befattning han innehade till

utgången av december 1941;

att han därefter erhöll förordnande såsom expeditionsunderofficer i arvodesbefattning

för tiden 1 januari 1942—30 september 1944;

att han såsom rullföringsbiträde under senare år — med undantag för

tid, då han åtnjutit krigsavlöning — uppburit ett årligt arvode av 2 130 kronor

jämte arvodestillägg å 1 080 kronor för år ävensom dyrtidstillägg;

att han på grund av sin förutnämnda arvodesbefattning uppburit arvode

till belopp motsvarande lönen enligt militära avlöningsreglementet för löneklass

UO 7 —- dock med avdrag av ett lika stort belopp som summan av

tjänste- och familjepensionsavdragen för beställningshavare på aktiv stat

i nämnda löneställning — varjämte rörligt tillägg och kristillägg utgått å

arvodet enligt samma grunder, som gälla för beställningshavare å aktiv stat;

att Bengtsson genom beslut den 28 april 1936 tillerkändes pension enligt

1912 års reservbefälsförordning med ett årligt belopp av 200 kronor att

utgå från och med den 1 juni 1936 eller från och med månaden näst efter

den, varunder han fyllde 55 år;

samt att pensionsförhöjningar utgått å pensionen enligt kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280), varigenom sammanlagda beloppet av Bengtsson tillkommande

pensionsförmåner för tid, varunder krigslön ej åtnjutits, uppgått

till 456 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

beträffande Thunander,

att han är född den 9 februari 1882 och således nära 63 år gammal;

att han den 4 april 1901 antogs till volontär vid förutvarande Smålands

grenadjärkår;

att han den 1 december 1902 förordnades till vicekorpral, den 21 oktober

1904 till korpral och den 21 december 1905 till distinktionskorpral, från

vilken sistnämnda beställning han avgick den 31 oktober 1908;

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

att han den 31 december 1919 förordnades till sergeant i förutvarande

Västgöta regementes reserv och den 1 november 1938 till fanjunkare i Bohusläns

regementes reserv;

att han den 1 januari 1924 förordnades till Tullföringsbiträde vid Göteborgs

stads rullföringsområde nr 28, vilken befattning han innehade intill den 1 januari

1942;

att han från och med sistnämnda dag tjänstgör i arvodesbefattning såsom

expeditionsunderofficer, från vilken befattning han beräknas komma

att avgå med utgången av mars 1945;

samt att hans avlöningsförhållanden äro likartade med förutnämnde

Bengtssons och att han i likhet med denne erhållit pension enligt 1912 års

reservbefälsförordning; samt

beträffande Lindgren,

att han är född den 19 mars 1883 och således nära 62 år gammal;

att han den 5 juli 1901 antogs till volontär vid förutvarande Västmanlands

regemente;

att han den 25 maj 1903 förordnades till vicekorpral och den 12 december

1905 till korpral, från vilken beställning han avgick den 31 oktober

1906;

att han den 1 november 1906 förordnades till distinktionskorpral i regementets

reserv, där han den 15 december 1913 förordnades till sergeant och

den 3 mars 1925 till fanjunkare;

att han den 1 januari 1915 förordnades till Tullföringsbiträde vid Filipstads

rullföringsområde nr 51, vilken befattning han innehade intill den 1

januari 1942;

att han från och med sistnämnda dag tjänstgör i arvodesbefattning såsom

expeditionsunderofficer, från vilken befattning han beräknas komma att avgå

med utgången av mars 1946;

samt att hans avlöningsförhållanden äro likartade med förutnämnde

Bengtssons och att Lindgren liksom denne tillerkänts pension enligt 1912

års reservbefälsförordning.

Bengtsson, Thunander och Lindgren ha hos Kungl. Majit anhållit att

komma i åtnjutande av pension i egenskap av rullföringsbiträden.

Försvarets civilförvaltning har — under erinran om att riksdagen tidigare

medgivit, att pension av statsmedel finge utgå på grund av anställning

såsom Tullföringsbiträde samt att pensionen i två fall (1941: prop. nr 124.

p. 3; bankoutsk. uti. nr 29, p. 3; riksd. skr. nr 163; 1942: motion I: 22; bankoutsk.

uti. nr 15, p. 4; riksd. skr. nr 135) fastställts till 1200 kronor för år

— hemställt om utverkande av pension med samma belopp åt envar av

Bengtsson, Thunander och Lindgren.

Statskontoret har i ärendet anfört, bland annat, följande.

I fråga örn pension åt Tullföringsbiträde i de sedan år 1941 förekommande

fallen har pensionen bestämts till 1 200 kronor för år räknat, vilket

inneburit en förhöjning med 204 kronor i förhållande till tidigare till befattningshavare

av denna kategori medgivna pensioner. Orsaken till denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

5

uppräkning av pensionsbeloppet har enligt uttalande av föredragande departementschefen

(prop. nr 124/1941, p. 3 och nr 32/1944, p. 1) resp. bankoutskottet

(uti. nr 15/1942, p. 4) angivits vara den långa tid vederbörande

innehaft statsanställning, i intet fall understigande 40 år.

För de i föreliggande ärende omnämnda befattningshavarna, Thunander,

Bengtsson och Lindgren, vilka av försvarets civilförvaltning föreslagits skola

komma i åtnjutande av en årlig pension med 1 200 kronor, kommer den

sammanlagda statsanställningen med effektiv tjänstgöring vid avgången ur

tjänst att uppgå till — i helt år räknat — resp. 28, 34 och 36 år. Statskontoret

kan för sin del icke tillstyrka, att pensionen i samtliga nu nämnda

fall fastställes till det sålunda förordade beloppet 1 200 kronor. För att vinna

överensstämmelse med de grunder, som gälla vid bestämmandet av såväl

författningsenlig pension som i allmänhet även av pension, beviljad av

riksdagen, bör enligt statskontorets mening för nu ifrågavarande befattningar

tillämpas ett högsta pensionsbelopp, att utgå vid en tjänstålder, som avväges

med hänsyn till för befattningshavargruppen normalt förekommande

inträde i statstjänst och ifrågakommande avgångsålder. I förevarande fall

synes såsom dylik tjänstålder böra gälla 30 år och statskontoret har därför

intet att erinra mot att förenämnda Bengtsson och Lindgren beviljas en

pension till ett årligt belopp av 1 200 kronor. Därest åter vederbörande vid

avgången ur tjänst icke kan tillgodoräkna sig statsanställning i nyss angiven

omfattning, synes en reducering av pensionen böra ske med belopp, motsvarande

den tid, varmed anställningen understiger nyss angivet antal år.

Beträffande den i ärendet omnämnde fanjunkaren Thunander, som vid avgången

från den av honom nu innehavda arvodesbefattningen kommer att

kunna tillgodoräkna en tjänstetid av 28 år 9 månader, torde pensionen böra

med nu angivet beräkningssätt bestämmas till (2S/30 X 1 200 =) 1 120 kronor.

Vad angår pensionen åt Lindgren vill statskontoret ifrågasätta, huruvida

icke frågan om beviljande av pension åt honom tills vidare bör anstå, då

han först den 1 april 1946 kommer att avgå från den av honom nu innehavda

befattningen som expeditionsunderofficer.

Med hänsyn till att riksdagen tidigare medgivit, att pension av statsmedel

må utgå på grund av anställning såsom Tullföringsbiträde, finner jag mig

böra tillstyrka, att förslag förelägges riksdagen om att pension enligt hittills

tillämpade grunder beredes de nu ifrågavarande beställningshavarna, vilka

under en följd av år tjänstgjort såsom rullföringsbiträden och därefter i

samband med rullföringsväsendets omläggning övergått till arvodesbefattningar

vid organisationen för de värnpliktigas inskrivning och redovisning.

I betraktande av att Lindgren beräknas avgå ur tjänst redan i början av

nästa år, synes även hans pensionsfråga nu böra avgöras. I likhet med statskontoret

anser jag lämpligt att vid pensionsbeloppens bestämmande utgå

från en tjänstålder av 30 år för erhållande av det på senare tid för rulltöringsbiträden

tillämpade pensionsbeloppet å 1 200 kronor. Med utgångspunkt

härifrån torde pensionen till Thunander böra beräknas på sätt statskontoret

föreslagit, varvid dock pensionsbeloppet för alt bliva jämnt delbart med tolv

bör fastställas till 1 128 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att envar av förra rullföringsbiträdena, fanjunkaren i

Jämtlands fältjägarregementes reserv Johannes Bengtsson,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

fanjunkaren i Bohusläns regementes reserv Gustaf Fabian

Teofil Thunander och fanjunkaren i förutvarande Västmanlands

regementes reserv Anders Hugo Lindgren må,

Bengtsson, räknat från och med den 1 oktober 1944, samt

Thunander och Lindgren från och med månaden näst efter

den, varunder vederbörandes anställning i statens tjänst upphör,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension,

Bengtsson och Lindgren å 1 200 kronor och Thunander å

1 128 kronor.

3:o.

Extra förrådsbiträde! vid statens alkoholistanstalt å Venngarn Oskar

Fredrik Rundberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rundberg är född den 6 maj 1885 och således 59 år gammal;

att han sedan oktober 1930 varit anställd vid statens alkoholistanstalt å

Venngarn;

att Rundberg, vilkens anställning till en början varit av tillfällig natur, förordnats

till extra nattvakt vid anstalten från och med den 1 juli 1931 och sedan

den 1 juli 1935 varit extra tjänsteman därstädes, placerad i 5 lönegraden,

med tjänstgöring såsom förrådsbiträde;

samt att han på grund av svag hälsa beräknas komma att bliva entledigad

från sin anställning vid anstalten med utgången av juni månad 1945.

Styrelsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn har hos Kungl. Majit

hemställt om utverkande av pension åt Rundberg.

Socialstyrelsen har tillstyrkt anstaltsstyrelsens framställning.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Rundberg till belopp

av 600 kronor för år och därvid anfört följande.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rundberg uppnår 60 år den 6

maj 1945 samt att han den 1 juli samma år — från vilken tidpunkt styrelsen

för statens alkoholistanstalt å Venngarn avser att entlediga honom — innehaft

statsanställning i 14 år 9 månader. Enligt de principer, som hittills

tillämpats vid beviljande av riksdagspensioner, har för dylik pension fordrats,

att vederbörande innehaft statsanställning under minst 15 år. I en del

fall har dock pension ifrågakommit, då den sammanlagda statliga tjänstetiden

obetydligt understigit nämnda tidsperiod. Statskontoret finner sig på

grund härav böra tillstyrka, att pension av statsmedel utverkas åt Rundberg.

Rundberg åtnjuter enligt vad statskontoret inhämtat lön såsom extra tjänsteman

enligt 5 lönegradens 4 (högsta) löneklass i civila icke-ordinariereglementets

löneplan Ex. Lönen i motsvarande löneklass enligt den före den 1

juli 1939 för extra ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk gällande

löneplanen utgör å A-ort kronor 2 130. Med utgångspunkt från sagda belopp

samt med hänsyn tagen till att Rundbergs anställningstid omfattar 14 hela

år ävensom att han icke erlagt några pensionsavgifter skulle pensionen för

honom nännast bliva (73 X 2 130 = 1 420; 14/ao X 1 420 = 662: 66: 662: 66

-— 10 %> härav—) 596 kronor eller avrundat 600 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

I likhet med myndigheterna vill jag förorda, att pension utverkas åt Rundberg.

Pensionen synes mig i enlighet med statskontorets förslag böra fastställas

till 600 kronor för år. .lag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att extra förrådsbiträdet vid statens alkoholistanstalt å

iVenngarn Oskar Fredrik Rundberg må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.

4:o.

Arbetscheferna hos byggnadsstyrelsen Nils Anton Knut Hederén och

Josef Jonsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Hederén,

att han är född den 16 maj 1880 och således 64 ar gammal;

att han under tiden 25 maj 1902—3 januari 1905 varit anställd såsom verkmästare

vid ett för riksbankens räkning utfört byggnadsföretag;

att han under tiden 15 maj 1909—mars 1925 innehaft anställning hos arméns

kasernbyggnadsnämnd och under större delen av denna tid tjänstgjort

såsom kontrollant eller arbetschef vid olika kasernbyggen och militära sjukhusbyggen;
att

han under tiden april 1925—mars 1928 samt från och med september

1928 tjänstgjort hos byggnadsstyrelsen såsom kontrollant eller arbetschef vid

olika för statsverkets räkning utförda byggnadsföretag;

att Hederéns tjänstgöring hos byggnadsstyrelsen tagit hans arbetstid helt

i anspråk;

samt att han under sin tjänstgöring uppburit arvode, vilket senast uppgått

till 1 240 kronor för månad; och

beträffande Jonsson,

att han är född den 25 januari 1878 och således 67 ar gammal;

att han under tiden november 1909—april 1925 haft anställning hos arméns

kasernbyggnadsnämnd och därvid huvudsakligen tjänstgjort såsom kontrollant

eller arbetschef vid olika byggnadsföretag;

att han under tiden maj 1925—augusti 1927 samt fran och med oktober

1928 tjänstgjort hos byggnadsstyrelsen såsom arbetschef vid olika för statsverkets

räkning utförda byggnadsföretag;

att tjänstgöringen hos byggnadsstyrelsen tagit hans arbetstid helt i anspråk;

samt att han under sin tjänstgöring uppburit arvode, vilket senast uppgått

till 1 240 kronor för månad.

Byggnadsstyrelsen har hos Kungl. Maj:t hemställt om pension at Hederén

och Jonsson till skäligt belopp.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Hederén och Jonsson

och därvid anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat från byggnadsstyrelsen ha

arvodena åt nämnda båda befattningshavare fastställts att från och med

augusti månad 1942 motsvara lön jämte tilläggsförmåner enligt 29 löneklassen

å I-ort av gällande civila avlöningsreglementen. Även för tiden dessförinnan

ha arvodena i stort sett anpassats efter löneförmånerna i 29 löneklassen

å högsta dyrort. Denna löneklass är slutlöneklassen för 27 lönegraden

enligt civila icke-ordinariereglementets löneplan för extra ordinarie tjänsteman.

Pensionsunderlaget enligt civila tjänstepensionsreglementet för extra

ordinarie befattning i sagda lönegrad utgör 5 724 kronor. Pensionen åt Hederén

och Jonsson synes böra fastställas med nämnda pensionsunderlag såsom

utgångspunkt. Då båda befattningshavarna räkna mer än 30 års anställning

i statens tjänst skulle pensionsbeloppet, med jämväl företagen reducering med

hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts, bliva kronor (5 724 — 572: 40=)

5 151: 60 eller efter vederbörlig avrundning 5 160 kronor. Statskontoret får

föreslå, att årlig pension till detta belopp utverkas åt Hederén och Jonsson.

Även jag anser mig böra förorda, att pension utverkas åt Hederén och

Jonsson. Mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet har jag intet

att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att envar av arbetscheferna hos byggnadsstyrelsen Nils Anton

Knut Hederén och Josef Jonsson må från och med månaden

näst efter den, varunder vederbörande lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

5 160 kronor.

5:o.

Byggnadskontrollanten hos byggnadsstyrelsen Johan (John) Herman

Löfström. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Löfström är född den 23 februari 1881 och således nära 64 år gammal;

att han sedan den 17 mars 1921 varit anställd hos byggnadsstyrelsen, där

han under större delen av anställningstiden tjänstgjort såsom byggnadskontrollant

och i övrigt haft sin tjänstgöring förlagd till olika byråer inom

styrelsen;

att han beräknas avgå ur tjänst med utgången av februari månad 1946;

att Löfströms tjänstgöring hos byggnadsstyrelsen varit av den omfattning,

att den i stort sett tagit hans arbetstid helt i anspråk;

samt att han på grund av sin anställning hos styrelsen uppburit arvode,

som under de senaste tio åren uppgått till i medeltal omkring 11 050 kronor.

Byggnadsstyrelsen har hos Kungl. Majit hemställt örn pension åt Löfström

till skäligt belopp.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Löfström till belopp

av 2 952 kronor för år. Statskontoret har därvid hänvisat till 1942 års riksdags

beslut om pension åt byggnadskontrollanten P. J. K. Petersson (prop.

nr 65, p. 3; bankoutsk. uti. nr 13, p. 6; riksd. skr. nr 88) samt erinrat om

att statskontoret beträffande Petersson föreslog, att pensionsbeloppet skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

9

bestämmas med utgångspunkt från det pensionsunderlag — 3 924 kronor —

som före den 1 juli 1942 gällde för byggnadsstyrelsens extra ordinarie byggnadskontrollanter,

vilket förslag godkändes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Statskontoret har vidare anfört följande.

Löfström, som är född den 23 februari 1881, kan vid tidpunkten för ifrågasatt

avsked räkna en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av 25 år.

Utgående från sagda antal tjänstår samt förenämnda pensionsunderlag å

3 924 kronor skulle pensionen för Löfströms vidkommande, efter sedvanlig reduktion

med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts, bliva (2SUa X 3 924

= 3 270; 3 270 — 327 =) 2 943 eller avrundat 2 952 kronor för år.

Även jag anser mig böra förorda, att pension utverkas åt Löfström.

Pensionen synes mig skäligen kunna bestämmas till det av statskontoret föreslagna

beloppet. I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att byggnadskontrollanten hos byggnadsstyrelsen Johan

(John) Herman Löfström må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 2 952 kronor.

6:o.

Städerskan vid tullkammaren i Borås Ebba Börjeson. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Börjeson är född den 11 januari 1876 och således 69 år gammal;

att hon sedan den 1 april 1925 varit anställd såsom städerska vid tullkammaren

i Borås med en beräknad daglig arbetstid av i medeltal omkring 3

timmar;

att hon erhållit ifrågavarande anställning efter sin moder samt dessförinnan

på grund av moderns sjukdom i hennes ställe utfört städningsarbete för

tullkammarens räkning under en tid, som enligt Börjesons egen uppgift överstigit

1 år 3 månader;

att Börjeson i ersättning för städningsarbetet under åren 1939—1943 uppburit

lägst 540 kronor och högst omkring 800 kronor för år samt under

första halvåret 1944 omkring 470 kronor;

samt att Börjeson sedan ett tjugutal år ensam har vårdnaden örn en sjuk

och sedan barndomen arbetsoförmögen syster.

Med anledning av en av Börjeson gjord ansökning örn pension fann statens

pensionsanstalt genom beslut den 25 augusti 1944 sig förhindrad tilldela

henne pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942

(nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i

statens tjänst, enär hon icke före fyllda 60 år under en tid av sammanlagt

minst 12 år innehaft anställning i statens tjänst.

Börjeson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

Generaltullstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Börjeson och

därvid anfört bland annat följande.

Sökandens dagliga arbetstid uppgår icke till det timantal, som i regel torde

fordras för erhållande av riksdagspension. Det synes därför tveksamt,

huruvida pension av statsmedel bör beredas i förevarande fall. Styrelsen får

emellertid erinra, att riksdagen i några fall beviljat pension eller understöd

åt städerskor, ehuru den dagliga arbetstiden uppgått till endast 3 timmar

eller därunder (bankoutsk. uti. nr 54 år 1939, nr 26 år 1940, nr 31 år 1943,

p. 8; prop. nr 32 år 1944, p. 6, bankoutsk. uti. nr 39, p. 14). Med hänsyn

härtill och i betraktande av föreliggande ömmande omständigheter har styrelsen

icke något att erinra mot att framställning avlåtes till riksdagen om

en mindre årlig pension åt sökanden, att utgå från och med månaden näst

efter den, varunder hon lämnar sin anställning.

Statens pensionsanstalt har med hänsyn till i förevarande fall föreliggande

ömmande omständigheter och i betraktande av att riksdagen under senare

tid beviljat pension i andra liknande fall icke velat motsätta sig, att förslag

framlägges för riksdagen om beviljande av någon pension åt Börjeson, förslagsvis

300 kronor för år utan tilläggsförmåner.

Statskontoret har biträtt pensionsanstaltens förslag.

Med hänsyn till att riksdagen förut vid några tillfällen beviljat pension

även i sådana fall, då den dagliga arbetstiden uppgått till allenast tre timmar,

och då ömmande omständigheter föreligga i det nu förevarande fallet,

vill jag icke motsätta mig, att förslag förelägges riksdagen om pension åt

Börjeson. Beträffande pensionens storlek ansluter jag mig till pensionsanstaltens

förslag. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att städerskan vid tullkammaren i Borås Ebba Börjeson

må från och med månaden näst efter den, varunder hon

lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 300 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall

utgå.

7 :o.

Förra städerskan vid tullkammaren i Hudiksvall Anna Margareta Molarin.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Molarin är född den 29 september 1878 och således 66 år gammal;

att hon under tiden 1 januari 1922—31 oktober 1944 eller under 22 år 10

månader varit anställd såsom städerska vid tullkammaren i Hudiksvall med

en daglig arbetstid av i genomsnitt omkring 3 timmar;

att hon under de sista fem åren av anställningstiden i ersättning för städningsarbetet

uppburit i medeltal omkring 725 kronor för år;

samt att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom (blodtrycksförhöjning,

hjärtfel och reumatiska förändringar i ryggen) är för framtiden oförmögen

till arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

11

Molarin, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, kan med hänsyn till omfattningen av den dagliga arbetstiden ej

heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

i statens tjänst.

Molarin har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Generaltullstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Molarin samt

därvid anfört i huvudsak samma synpunkter som i det under punkt 6:o

upptagna ärendet.

Statskontoret — som i likhet med generaltullstyrelsen hänvisat till att riksdagen

i med det förevarande likartade fall beviljat pension åt städerskor, oaktat

deras dagliga arbetstid icke uppgått till mera än 3 timmar — har förklarat

sig icke hava något att erinra mot att pension utverkades åt Molarin. I betraktande

av den ersättning, som under senare år utgått till Molarin för det

av henne utförda städningsarbetet, har ämbetsverket ansett pensionen icke

böra bestämmas till högre årligt belopp än 300 kronor.

Statens pensionsanstalt, som icke haft något att erinra mot statskontorets

förslag, har framhållit, att tilläggsförmåner icke borde utgå å pensionen.

Då i förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden som

i det under punkt 6:o upptagna, vill jag icke motsätta mig, att pension utverkas

åt Molarin. Pensionen synes mig skäligen kunna fastställas till det av

statskontoret angivna beloppet, 300 kronor för år, varå dyrtids- eller kristillägg

icke böra utgå. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid tullkammaren i Hudiksvall Anna

Margareta Molarin må, räknat från och med den 1 november

1944, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

300 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

8:o.

Biträdande tjänstemannen vid universitetsbiblioteket i Uppsala, filosofie

licentiaten Gunnar Olof Quennerstedt. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Quennerstedt är född den 15 februari 1879 och således nära 66 år gammal;
att

han avlagt filosofie licentiatexamen i slaviska språk;

att han under åren 1917 och 1918 under sammanlagt omkring 13 månader

tjänstgjort vid avdelning B vid svenska beskickningen i dåvarande retrograd,

därav under 4 månader såsom kanslichef och i övrigt såsom chef för krigsfångeavdelningen

;

att han sedan november 1924 tjänstgjort vid universitetsbiblioteket i Uppsala,

varvid han till en början närmast varit att betrakta såsom frivillig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

medarbetare och endast emellanåt åtnjutit ersättning med s. k. flitpengar till

obetydliga belopp;

att han efter några år knutits fastare till biblioteket och i samband därmed

tillförsäkrats regelbunden avlöning, vilken under många år utgått med

100 kronor i månaden, senare höjts till 125 kronor och, i den mån medeltillgången

det tillåtit, utökats till 150 kronor;

att han därjämte sedan år 1931 för bibliotekets räkning utfört ett specialarbete

— katalogkopiering för bibliotekets huvudkatalog — och därför upp

burit ersättning med 1 krona 50 öre för timme;

att hans arbetstid ofta överskridit den för ordinär heltidstjänst gällande;

samt att hans sammanlagda löneförmåner vid biblioteket under de senaste

tio åren i regel uppgått till mellan 2 500 och 3 000 kronor för budgetår och

endast vid ett par tillfällen obetydligt överstigit sistnämnda belopp.

Kanslern för rikets universitet har — med anledning av en av större

akademiska konsistoriet i Uppsala gjord framställning örn beredande av

pension åt Quennerstedt till belopp av 2 000 kronor för år — hemställt, att

Kungl. Majit måtte utverka, att Quennerstedt från och med den 1 juli 1945

komme i åtnjutande av pension till skäligt belopp. Universitetskanslern har

därvid åberopat vad överbibliotekarien anfört i en till konsistoriet avlåten

skrivelse, som i huvudsak innehåller följande.

Quennerstedts tjänstgöring har alltifrån hans inträde i bibliotekets tjänst

varit förlagd till dess kart- och planschavdelning, och han har här utfört

ett mycket omfattande och gagnrikt ordnings- och katalogiseringsarbete.

Under större delen av sin tjänstetid har han sålunda till väsentlig

del behandlat de ingående accessionerna särskilt de från tryckerierna regelbundet

inströmmande leveranserna. Av större arbeten kunna nämnas att

han katalogiserat den utländska kartsamlingens många tusen blad, likaså

samlingen av utländska specialkartor (geologiska, historiska m. fl.) och samlingen

av svenska sjökartor. Även i bearbetningen av bibliotekets förnämliga

gravyrsamling har han med intresse och sakkunskap tagit del. För samlingen

av svenska porträtt — biblioteket samlar ivrigt sådana av alla slag, även fotografier

— har han utfört registreringsarbeten resulterande i katalogkort, som

ävenledes äro att räkna i tusental. Under årens lopp har han om bibliotekets

samlingar på dessa områden förvärvat en ingående kännedom, som varit till

synnerligt gagn för det dagliga löpande biblioteksarbetet, för besvarandet av

ingångna förfrågningar, liksom för den handledning och det bistånd besökande

forskare esomoftast påfordra. Det bör härvid icke förbises, att Quennerstedts

flitiga och oegennyttiga arbete även såtillvida länt biblioteket till båtnad,

som det lösgjort arbetskrafter inom tjänstemannastaben för andra trängande

arbetsuppgifter.

Quennerstedts arbete med katalogkopiering för universitetsbibliotekets huvudkatalog

får för ingen del likställas med vanlig löpande avskrivning utan

är en maktpåliggande uppgift, som förutom den mest minutiösa noggrannhet

kräver goda kunskaper av skilda slag och inom olika språk samt, icke

minst, full förtrogenhet med bibliotekets katalogsystem, vilken ej vinnes

utan träning. Quennerstedts arbete på ifrågavarande område kan utan reservation

betecknas såsom utmärkt.

Det torde knappast behöva framhållas, att Quennerstedts mångåriga verksamhet

inom biblioteket sammanlagt representerar ett arbetskvantum av sto
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

13

ra mått. Och lika uppenbart är att den ersättning lian härför uppburit på

intet sätt kan sägas därför ha utgjort ett skäligt vederlag. Med hänsyn till

såväl Quennerstedts personliga kvalifikationer som till det värdefulla arbete

han utfört till bibliotekets fromma föreligger här en disproportion, som ställer

universitetsbiblioteket i en uppenbar tacksamhetsskuld till honom. Att

erhålla ställning som amanuens har han aldrig själv satt i fråga, och detta

skulle också lia stött på svårighet därigenom att hans fysiska rörlighet är

åtskilligt nedsatt till följd av en i unga år genomgången höftsjukdom. Örn

förhållandena det medge, skulle han önska frånträda sin anställning med utgången

av innevarande räkenskapsår.

Hans ekonomiska förhållanden äro emellertid sådana, att han är absolut

beroende av att erhålla ersättning för sin hittillsvarande avlöning. Han äger

visserligen en liten lägenhet i en bostadsrättsförening (i deklaration 1944

värderad till 5 051 kronor), men hans inkomst av kapital uppgick för kalenderåret

1943 allenast till 202 kronor. Jag föreställer mig, att det pensionsbelopp,

som för hans del möjligen kan tänkas komma i fråga, bör vara 2 000

kronor.

Ehuru fall av detta slag torde vara mycket sällsynta inom biblioteksvärlden,

kan det dock erinras därom att biträdande tjänstemannen i kungl, biblioteket

förre godsägaren H. Brulin efter mångårig tjänst som frivillig medarbetare

först i Uppsala universitetsbibliotek och senare i kungl, biblioteket

av 1922 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition (nr 117) tillerkändes

en årlig pension av 1 000 kronor.

Statskontoret har ansett rimligt, att Quennerstedt erhölle pension av statsmedel.

I fråga örn pensionens belopp har ämbetsverket anfört följande.

Vad beträffar pensionens storlek finner statskontoret det av större akademiska

konsistoriet föreslagna beloppet 2 000 kronor för år väl högt. Å andra

sidan håller statskontoret före, att man vid avvägandet av pensionsbeloppet

skäligen icke bör utgå från den av Quennerstedt uppburna avlöningen, vilken

icke synes hava utgjort tillbörligt vederlag för hans arbetsprestationer. En

pension, som med den faktiska avlöningen såsom utgångspunkt fastställes i

enlighet med de grunder, som tillämpas vid bestämmandet av s. k. riksdagspcnsioner,

skulle nämligen bliva oskäligt låg. Till ledning vid bedömandet av

pensionsbeloppets storlek torde kunna tjäna vissa tidigare väsentligen likartade

fall, där pension beviljats av riksdagen. Sålunda tillerkände 1932 års

riksdag (prop. nr 67, p. 16; bankoutsk. uti. nr 30, p. 62; riksd. skr. nr 227,

p. 53) extra befattningshavaren vid kungl, biblioteket Lennart Höjer — vilken

kunde åberopa 26-årig anställning vid biblioteket med tjänstgöring såsom

läsesalsinspektör — en årlig pension av 1 284 kronor. Av 1940 års riksdag

beviljades extra zoologen vid naturhistoriska riksmuseets evertebratavdelning,

filosofie doktorn Augusta Maria Ärnbäck Christie-Linde — som kunde

hänvisa på en anställningstid av 24 år — en årlig pension av 1 800 kronor

iprop. nr 119, p. 8; bankoutsk. uti. nr 21, p. 11; riksd. skr. nr 185).

I betraktande av de pensionsbelopp, som tillerkänts angivna befattningshavare,

synes pensionen åt Quennerstedt med hänsyn till i fallet föreliggande

omständigheter skäligen böra bestämmas till 1 500 kronor för är.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att pension av statsmedel tidigare

beviljats i vissa med det förevarande likartade fall. Med hänsyn härtill anser

jag mig böra tillstyrka, att pension utverkas åt Quennerstedt. I fråga örn

pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag. 1 överensstämmelse

härmed hemställer jag, alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen med
-

giva.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

att biträdande tjänstemannen vid universitetsbiblioteket i

Uppsala, filosofie licentiaten Gunnar Olof Quennerstedt må

från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar

sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 1 500 kronor.

9:o.

Förra städerskan vid högre allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg

Tilda Johansson, född Persson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson är född den 7 juli 1877 och således 67 år gammal;

att hon varit anställd såsom städerska vid högre allmänna läroverket för

gossar i Hälsingborg under tiden 1 januari 1920—14 juni 1944 efter att dessförinnan

sedan 1916 hava varit anställd av läroverkets vaktmästare, som ombesörjt

städningen på entreprenad;

att hon under 9 månader om året haft en daglig arbetstid av 3 timmar före

1931 och 4 timmar därefter, varjämte hon deltagit i storrengöring under

ferierna med hel arbetsdag under sammanlagt fyra veckor;

att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren utgått

med i medeltal 950 kronor om året;

samt att Johansson och hennes make äga ett mindre sparkapital samt en

egnahemsfastighet taxerad till 16 000 kronor och intecknad för 7 000 kronor.

Med anledning av en av Johansson gjord ansökning om pension fann statens

pensionsanstalt genom beslut den 10 december 1943 sig förhindrad tilldela

henne pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942

(nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i

statens tjänst, enär hon icke under en tid av minst 12 år före fyllda 60

år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som kunde anses hava utgjort

hennes huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Johansson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Skolöverstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension till Johansson

med skäligt belopp, räknat från och med den 15 juni 1944.

Med hänsyn till den förhållandevis långa tid av mer än 28 år, därav mer

än 13 år med en daglig arbetstid av 4 timmar, varunder Johansson arbetat

för statens räkning, har statens pensionsanstalt icke velat motsätta sig, att

pension utverkades åt Johansson från och med månaden näst efter den, varunder

hon lämnade sin anställning. Pensionsbeloppet har synts anstalten

böra bestämmas till 360 kronor för år.

Statskontoret har ansett det i viss mån tveksamt, huruvida pension av

statsmedel borde utverkas åt Johansson med hänsyn till makarnas förhållandevis

goda ekonomiska omständigheter. I betraktande av hennes långa

anställningstid i statens tjänst, därvid hon under mer än 13 år haft en dag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

15

lig arbetstid av 4 timmar, har emellertid statskontoret i likhet med statens

pensionsanstalt icke velat motsätta sig, att Johansson erhölle pension med

360 kronor för år.

Med biträdande av myndigheternas förslag hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid högre allmänna läroverket för gossar

i Hälsingborg Tilda Johansson, född Persson, må, räknat

från och med den 1 juli 1944, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 360 kronor.

10 :o.

Förra städerskan vid högre allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg

Emma Karolina Törnkvist, född Wickström. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Törnkvist är född den 28 november 1873 och således 71 år gammal;

att hon varit anställd såsom städerska vid högre allmänna läroverket för

gossar i Hälsingborg under tiden 1 maj 1924—14 juni 1944 eller något mer

än 20 år;

att hon under 9 månader om året haft en daglig arbetstid av 3 timmar

före 1931 och 4 timmar därefter, varjämte hon deltagit i storrengöring under

ferierna med hel arbetsdag under sammanlagt fyra veckor;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren utgått

med i medeltal 950 kronor örn året.

Med anledning av en av Törnkvist gjord ansökning om pension fann statens

pensionsanstalt genom beslut den 26 november 1943 sig förhindrad tilldela

henne pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942

(nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i

statens tjänst, enär hon icke under en tid av minst 12 år före fyllda 60

år innehaft anställning i statens tjänst.

Törnkvist har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Skolöverstyrelsen har hemställt om utverkande av pension till Törnkvist

till belopp av 360 kronor, att utgå från och med den 15 juni 1944.

Statens pensionsanstalt och statskontoret hava icke haft något att erinra

mot att pension å 360 kronor för år utverkades åt Törnkvist från och med

månaden näst efter den, varunder hon lämnade sin anställning.

Med biträdande av myndigheternas förslag hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid högre allmänna läroverket för gossar

i Hälsingborg Emma Karolina Törnkvist, född Wick
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

ström, må, räknat från och med den 1 juli 1944, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.

lira.

Förra städerskan hos kommerskollegium Charlotta Moxén, född Kropp.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Moxén är född den 2 mars 1874 och således nära 71 år gammal;

att hon under tiden 1 januari 1931—30 september 1944 varit anställd som

städerska hos kommerskollegium efter att dessförinnan sedan mars 1924

hava varit anställd av förste expeditionsvakten hos kollegiet, som ombesörjt

städningen på entreprenad;

att hennes dagliga arbetstid utgjort omkring 4 V2 timmar;

samt att hennes avlöning senast utgått med 112 kronor 50 öre i månaden

jämte visst dyrtidstillägg.

Moxén, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, har ej heller kunnat komma i åtnjutande av pension jämlikt

bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke

under minst 12 år före fyllda 60 år innehaft anställning i statens tjänst.

Moxén har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Kommerskollegium har hemställt örn utverkande av pension åt Moxén och

därvid framhållit, bland annat, att den omständigheten, att sökanden under

en del av den tid hon utfört städningsarbete för kollegiets räkning icke varit

direkt anställd hos kollegiet icke borde utgöra hinder för inräknande jämväl

av berörda del i anställningstiden. Kollegiet har erinrat om att i vissa

andra likartade fall vid beviljande av pension hänsyn tagits till anställningstid

hos entreprenör för städningsarbete.

Statens pensionsanstalt har icke velat motsätta sig bifall till kommerskollegiets

i ärendet gjorda hemställan samt föreslagit, att pensionsbeloppet bestämdes

till 408 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt, att Moxén erhölle pension, samt förklarat sig

icke hava något att erinra mot det av pensionsanstalten föreslagna beloppet.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension utverkas åt Moxén.

Beträffande storleken av pensionsbeloppet ansluter jag mig till pensionsanstaltens

förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förra städerskan hos kommerskollegium Charlotta

Moxén, född Kropp, må, räknat från och med den 1 oktober

1944, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

408 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

12:o.

]7

Förra reservtelegrafexpedilörcn Fanny Matilda Lilljeqvist, född Winblad

von Walter. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lilljeqvist är född den 5 september 1880 och således 64 år gammal;

att hon antagits till extra lokaltelefonist vid telegrafverket den 15 september

1896;

att hon blivit telegrafelev den 3 december 1897, antagits till extra ordinarie

telegrafist (extra ordinarie telegraf expeditör) den 10 maj 1898 och konstituerats

till ordinarie telegrafist (telegrafexpeditör) från och med den 1 januari

1903;

att hon, sedan hon ingått äktenskap, erhållit avsked från sistberörda befattning

från och med den 1 juli 1907;

att hon den 27 april 1918 ånyo antagits till extra ordinarie telegrafist;

att hon från och med den 1 juli 1920 övergått till anställning såsom reservtelegrafist

(reservtelegrafexpeditör), vilken anställning hon innehaft till

den 1 januari 1944;

att hon under hela den tid, varunder hon innehaft anställning såsom icke

ordinarie befattningshavare vid telegrafverket, stått till verkets fulla disposition

för fortlöpande eller tillfällig tjänstgöring;

att hennes sammanlagda effektiva tjänstgöring vid verket uppgått till 21 år

7 månader 15 dagar;

att hon på grund av sin anställning vid telegrafverket under åren 1939—

1943 uppburit avlöning med i medeltal 3 130 kronor för år;

att hon icke erhållit vederlag i någon form för de avgifter för egen pensionering,

vilka hon erlagt under den tid hon innehaft anställning såsom ordinarie

tjänsteman vid verket;

samt att hennes man, vilken innehaft anställning vid statens järnvägar såsom

distriktskassör, numera avgått från nämnda befattning med pension.

Telegrafstyrelsen har hos Kungl. Majit hemställt om utverkande av pension

åt Lilljeqvist till lämpligt belopp samt därvid erinrat örn 1943 års riksdags

beslut örn pension åt förra reservpostexpeditören Ingrid Mathilda Melin, född

Nordquist (prop. nr 160, p. 4; bankoutsk. uti. nr 31, p. 30; riksd. skr. nr 146).

Statskontoret har ansett starka skäl tala för att framställning gjordes till

riksdagen örn alt Lilljeqvist måtte komma i åtnjutande av pension eller understöd.

Beträffande storleken av det belopp, som därvidlag borde ifrågakomma,

har ämbetsverket anfört följande.

Lilljeqvist har enligt vad telegrafstyrelsen under hand uppgivit under de

sista tre åren (1941—1943) åtnjutit en lön av respektive 2 530:80, 2 473:80

och 2 473:80 kronor förutom därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg.

Hennes genomsnittliga lön för dessa tre år, vilken alltså utgör 2 492: 80, motsvarar

efter omräkning till s. k. nyreglerad avlöning 2 275 kronor. Sistnämnda

belopp överensstämmer närmast med lön i 3 löneklassen å G-ort — den för

hennes stationeringsort, Stockholm, gällande ortsgruppen -— i de före den 1

juli 1939 för civilförvaltningen gällande allmänna löneplanerna, till vilka

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 53. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

de i civila tjänstepensionsreglementet fastställda pensionsunderlagen äro anknutna.

Med utgångspunkt från lönen å A-ort i samma löneklass, 1 740 kronor,

skulle, med en beräknad anställningstid av 21 hela år, pensionen för

Lilljeqvist kunna bestämmas till (2/3 X 1 740 = 1 160; 21/30 X 1 160 = 812;

81^ — 10 °/o harav=) 780 kronor för år. I betraktande av att Lilljeqvist erlagt

pensionsavgifter under 4 år 6 månader, torde nämnda belopp böra avrundas

uppåt till förslagsvis 750 kronor för år.

Liksom myndigheterna anser jag mig kunna tillstyrka, att pension utverkas

åt Lilljeqvist. I fråga om pensionens beräknande ansluter jag mig till statskontorets

förslag, dock att pensionsbeloppet för att bliva jämnt delbart med

tolv torde böra fastställas till 756 kronor. Jag hemställer därför, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra reservtelegrafexpeditören Fanny Matilda Lilljeqvist,

född Winblad von Walter, må, räknat från och med

den 1 januari 1944, under sin återstående livstid uppbära en

årlig pension av 756 kronor, att utgå av telegrafverkets

medel.

13 :o.

Förra städerskan hos telegrafstyrelsen Maria Charlotta Elisabet Svensson,

född Essman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson enligt utfärdat åldersbetyg är född den 29 juni 1868 och således

76 år gammal;

att hon under tiden augusti 1919—juli 1944 varit anställd såsom städerska

hos telegrafstyrelsen;

att hennes dagliga arbetstid uppgått till mellan 4 och 5 timmar;

samt att hon i ersättning för städningsarbetet under tiden januari 1939—

juni 1944 uppburit i medeltal omkring 144 kronor för månad.

Svensson, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, har ej heller kunnat komma i åtnjutande av pension jämlikt

bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke

under minst 12 år före fyllda 60 år innehaft anställning i statens tjänst.

Med stöd av riksdagens beslut föreskrev Kungl. Majit i brev till telegrafstyrelsen

den 30 juni 1920, att ur telegrafstyrelsens tjänst avgången person, vilken

innehaft med pensionsrätt icke förenad befattning och som befunnes

vara i behov av understöd, finge av styrelsen tilldelas årligt understöd av

telegrafverkets medel med lämpligt belopp, icke överstigande vad som motsvarade

två tredjedelar av den årsinkomst, han senast åtnjutit från telegrafverket.

Där ej särskilda omständigheter föranledde undantag, finge dylikt

understöd tilldelas allenast den, vars tjänstetid uppginge till minst 25 år.

Efter tillkomsten av de pensionsbestämmelser, varom beslut fattades vid

1934 års rikdag, anbefallde Kungl. Majit telegrafstyrelsen att avgiva utlå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

19

tande, huruvida behov kunde anses föreligga att vidare bibehålla det enligt

brevet den 30 juni 1920 gällande bemyndigandet. Sedan styrelsen förklarat

sig anse dylikt behov föreligga, bemyndigade Kungl. Majit styrelsen genom

brev den 16 januari 1935 att tilldela ur telegrafverkets tjänst entledigad ickeordinarie

personal årligt understöd, för den händelse vederbörande icke kunde

erhålla pension enligt 1934 års pensionsbestämmelser. Förutsättningarna

för tilldelande av årligt understöd voro desamma som enligt 1920 års brev.

Sedan telegrafstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit gjort framställning om

behovsprövningens eftergivande vid prövning av ärenden angående ålderdomsunderstöd

åt växelstationsföreståndare, har Kungl. Majit, med stöd av

riksdagens beslut, i brev till telegrafstyrelsen den 22 december 1943 bemyndigat

styrelsen att under närmare angivna förutsättningar tilldela årligt understöd

åt anställningshavare, vilka efter 1943 års utgång på grund av ålder

eller sjukdom avgå ur telegrafverkets tjänst och vilka icke enligt särskild

författning eller eljest meddelade föreskrifter äro berättigade till tjänstepension

och icke heller finnas böra erhålla pension enligt kungörelsen den 30

juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

i statens tjänst. Förutsättningarna för tilldelande av understöd äro

— bortsett från växelstationsföreståndare, för vilka kravet på behovsprövning

eftergivits -— desamma som i 1935 års brev.

Telegrafstyrelsen har gjort framställning i fråga örn pension åt Svensson

och därvid under erinran att styrelsen tidigare plägat tillerkänna städerskor

årligt understöd jämlikt bestämmelserna i förenämnda brev hemställt, att

Kungl. Majit mätte förklara hinder icke möta mot att telegrafstyrelsen finge

tillerkänna Svensson dylikt understöd till lämpligt belopp.

Statskontoret har i ärendet anfört följande.

Jämlikt de grunder, som tillämpas vid bestämmande av s. k. riksdagspension

åt städerskepersonal, som icke kunnat erhålla pension med tillämpning

av de summariska pensionsbestämmelserna, skulle i föreliggande framställning

avsedd anställningshavare närmast hava blivit tillerkänd en årlig pension

av 408 kronor (ifr prop. nr 196/1944, p. lil. Enligt vad statskontoret

inhämtat från telegrafstyrelser har styrelsen vid bifall till den gjorda hemställan

för avsikt att fastställa understödet åt städerskan i fråga till just

408 kronor för år, varå skulle utgå sedvanliga tillägg.

Därest telegrafstyrelsen icke redan skulle äga rätt att med stöd av det i

framställningen åberopade brevet den 22 december 1943 tillerkänna anställningsbavaren

årligt understöd bar statskontoret vid nu angivna förhållande

icke något att erinra mot att Kungl. Majit lämnar styrelsen det begärda bemyndigandet.

T samband med tillkomsten av 1934 års pensionsbestämmelser för arbetare

i statens tjänst öppnades möjlighet för städningspersonalen att erhålla pension

enligt de s. k. summariska pensionsbestämmelserna, vilka innefattades i

kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst, numera ersatt av kungörelsen

den 30 juni 1942 (nr 696). Där förutsättningarna för tillämpning av nämnda

författningar icke varit för banden, bar framställning till riksdagen plägat

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 53

ske efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. Vid telegrafverket

ha emellertid såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen städerskor

tidigare tilldelats årliga understöd med tillämpning av bestämmelserna

i förenämnda brev till telegrafstyrelsen. Liknande förhållande gäller

beträffande vissa städerskor vid statens järnvägar. Det synes emellertid mindre

lämpligt att i fråga örn personalkategorier, vilkas pensionsförhållanden

äro reglerade i de allmänna pensionsförfattningarna, bibehålla en form av ålderdomspensionering

genom verkens försorg. Härtill kommer att förutsättningarna

för tilldelande av dylika ålderdomsunderstöd i vissa hänseenden

äro strängare än de, som pläga tillämpas i fråga om riksdagspensioner. Då

det synes önskvärt att enhetliga pensioneringsgrunder tillämpas i fråga örn

all städningspersonal i statens tjänst, höra även för telegrafverkets och statens

järnvägars vidkommande hithörande frågor efter prövning från fall till

fall underställas riksdagen, där icke förutsättningarna för en tillämpning av

de allmänna pensionsbestämmelserna äro för handen.

I överensstämmelse med det anförda och då det av statskontoret föreslagna

pensionsbeloppet synes lämpligt avvägt, får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan hos telegrafstyrelsen Maria Charlotta

Elisabet Svensson, född Essman, må, räknat från och med

den 1 augusti 1944, under sin återstående livstid uppbära en

årlig pension av 408 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.

14:o.

Förre stationskarlen vid statens järnvägar Carl Johan Lugn. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Lugn är född den 20 september 1877 och således 67 år gammal;

att han innehaft anställning vid förutvarande Jönköping—Gripenbergs

järnvägsaktiebolag under tiden 1 juni 1905—30 september 1935;

att han, i samband med att järnvägsaktiebolaget trätt i konkurs och driften

å järnvägen nedlagts, den 1 oktober 1935 erhållit tillfällig anställning

såsom stationskarl vid statens järnvägar, från vilken anställning han på

grund av en uppnådd levnadsålder av 67 år avgått med utgången av september

månad 1944;

att han anställts vid statens järnvägar under villkor att han icke för sig

eller sina efterlevande gjorde anspråk på några pensionsförmåner eller understöd

från statens järnvägar;

att han vid tillträdet av nämnda anställning varit delägare i Jönköping—

Gripenbergs järnvägs pensionsfond;

att han vid avvecklingen av berörda pensionsfond i samband med det enskilda

järnvägsaktiebolagets konkurs under åren 1936—1940 erhållit i utdelning

ett sammanlagt belopp av omkring 5 090 kronor, utgörande viss del

av honom tillkommande fordran på grund av delägarskap i fonden;

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

samt att Lugn på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen, till

vilken försäkring statens järnvägar under hans anställningstid därstädes bidragit

med 11 kronor i månaden eller ett belopp ungefärligen motsvarande

hans förutvarande avgift till den enskilda järnvägens pensionsfond, äger efter

uppnådda 67 levnadsår utbekomma en årlig pension av 226 kronor 32 öre.

Järnvägsstyrelsen har gjort framställning hos Kungl. Maj:t om beredande

av pension åt Lugn till belopp av 360 kronor för år. Styrelsen har därvid

hänvisat till att pension i ett tidigare fall beviljats en törutvarande tjänstehavare

vid Jönköping—Gripenbergs järnvägsaktiebolag, konduktören Viktor

Gustafsson, vilken i samband med nedläggandet av dritten å nämnda järnväg

bereddes tillfällig anställning såsom stationskarl vid statens järnvägai

och vilken i likhet med Lugn varit delägare i deli enskilda järnvägens pensionsfond

och samtidigt med denne tätt sin pensionslråga under styrelsens

medverkan ordnad genom frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen. I öveicnsstämmelse

med beslut av 1914 års riksdag (prop. nr 196, p. 17; bankoutsk.

uti. nr 39, p. 33; riksd. skr. nr 209) hade nämligen Kungl. Maj:t genom

brev den 5 maj 1944 bland annat förordnat, att Gustafsson finge uppbära

ett årligt understöd av 504 kronor, under villkor att han till statsverket överläte

sin rätt till pension enligt pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Nämnda

understödsbelopp motsvarade ungefärligen skillnaden mellan den ålderspension,

vartill Gustafsson skulle varit berättigad, örn Jönköping—Gripenbergs

järnvägs pensionsfond fortfarande varit i verksamhet, och den årspension,

som vid avgången ur tjänst skulle tillkommit honom, därest han

till frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen erlagt det kapitalbelopp, som

han vid avvecklingen av fonden erhållit i utdelning pa grund av delägarskap

i densamma.

Beträffande Lugn har styrelsen meddelat, att för den händelse den enskilda

järnvägens pensionsfond fortfarande ägt bestånd och Lugn således

bibehållits vid honom tidigare tillförsäkrad pensionsrätt, skulle enligt uppgift

till honom efter uppnådd pensionsålder (63 år) från och med den 1 oktober

1940 ha utgått en årlig ålderspension av 1 008 kronor. Därjämte har

.styrelsen uppgivit, att därest Lugn till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring

utan förbehåll om avgiftsåterbetalning vid dödsfall inbetalat det belopp av

5 090 kronor, som han erhållit från det enskilda järnvägsaktiebolagets konkursbo,

han skulle från och med den månad, under vilken han uppnådde

67 års ålder, kunnat komma i åtnjutande av en pension å 654 kronor 40 öre

för år räknat.

Enär Lugn med hänsyn till den långvariga tjänstgöringen vid förutvarande

Jönköping—Gripenbergs järnväg och statens järnvägar — omfattande en

tid av 39 år 4 månader — enligt styrelsens mening borde komma i åtnjutande

av pensionsförmåner efter samma grunder, som tillämpats beträffande

understödet åt Gustafsson, vilkens motsvarande anställningstid uppgick

till 37 år 11 månader, hemställde styrelsen, att Kungl. Majit ville utverka

riksdagens medgivande, att Lugn finge från och med dagen näst efter den,

då han avgått ur tjänst, åtnjuta ett årligt understöd av 360 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 53.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot bifall till järnvägsstyrelsens

hemställan, därvid statskontoret emellertid utgått från att järnvägsstyrelsen

— oaktat så icke uttryckligen angivits i styrelsens framställning

—- avsett att såsom villkor för åtnjutande av det föreslagna understödet

borde föreskrivas, att Lugn till statsverket överläte sin rätt till pension enligt

pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.

I likhet med myndigheterna vill jag förorda, att förslag framlägges för

riksdagen om beviljande av ett årligt understöd av statsmedel åt Lugn. Mot

det av myndigheterna föreslagna understödsbeloppet har jag intet att erinra.

Understödet torde böra bestridas av trafikmedel. Såsom villkor för dess åtnjutande

bör föreskrivas, att Lugn till statsverket överlåter sin rätt till pension

enligt pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre stationskarlen vid statens järnvägar Carl Johan

Lugn må, räknat från och med den 1 oktober 1944, under

sin återstående livstid av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 360 kronor; dock under villkor att Lugn till statsverket

överlåter sin rätt till pension enligt pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring.

15:o.

Kartriterskan hos domänstyrelsen Barbro Christina Gyllenhammar-Berg,

född Gyllenhammar. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Gyllenhammar-Berg är född den 28 augusti 1882 och således 62 år gammal;
att

hon från början av år 1896 till och med sommaren år 1900 tidvis för

domänverkets räkning utfört expeditionsarbete, huvudsakligen bestående i

ritning, färgläggning och textning av kartor;

att hon under tiden 19 juni 1925—15 december 1935 i hemmet utfört kartritningsarbete

för domänstyrelsens räkning och därvid haft oavbruten sysselsättning

av en omfattning, som måst förutsätta en daglig arbetstid, ungefärligen

motsvarande den för i styrelsen anställd personal fastställda;

att hon för berörda arbete uppburit ersättning i form av timpenning, vilken

under senare delen av perioden uppgått till 1 krona 45 öre;

att hon sedan den 16 december 1935 är anställd som kartriterska vid domänstyrelsens

kartritningskontor mot månadsarvode, vilket till en början utgjort

200 kronor och därefter successivt ökats, senast till 325 kronor;

samt att hon beräknas komma att avgå från sistnämnda anställning med

utgången av juni 1945.

Domänstyrelsen har hos Kungl. Majit hemställt om utverkande åt Gyllenhammar-Berg

av en årlig pension av 1 344 kronor. Därvid har styrelsen beträffande

det av Gyllenhammar-Berg under tiden 19 juni 1925—15 decem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

23

ber 1935 utförda kartritningsarbetet framhållit, att den omständigheten att

sagda arbete utförts i hemmet icke borde utgöra hinder för att hänsyn toges

till detsamma vid pensionsfrågans avgörande. 1 detta sammanhang har styrelsen

erinrat om att pension i ett tidigare fall (1936: prop. nr 196, p. 24;

bankoutsk. uti. nr 51, p. 37; riksd. skr. nr 216) beviljats en kartriterska, som

i hemmet utfört kartritningsarbete för styrelsens räkning.

I fråga örn beräkningen av den utav styrelsen föreslagna pensionen åt

Gyllenhammar Berg har styrelsen — under framhållande av att det till henne

under senare tid utgående arvodet, 325 kronor för månad eller 3 900 kronor

för år, ungefärligen motsvarade den avlöning, som utginge till en i Stockholm

placerad tjänsteman i lönegrad Eo 4, löneklass 3 — anfört följande.

Därest sökanden varit tjänsteman i lönegrad Eo 4 och vid uppnådda 60

levnadsår innehaft 30 för pension beräkneliga tjänstår, skulle sökanden, vid

avgång ur tjänst vid nämnda tidpunkt, lia varit berättigad till full pension

med 1 980 kronor för år. Sökanden, som uppnådde nyssnämnd ålder den 28

augusti 1942, skulle vid sistnämnda tidpunkt innehaft en för pension beräknelig

tjänstetid av 17 år 2 månader 12 dagar. Med hänsyn till att sökanden, som

erhöll stadigvarande anställning vid domänverket först vid relativt sen ålder,

alltjämt kvarstår vid sin anställning och härvid fullgör ett väl vitsordat arbete,

synes pension för henne böra beräknas så som om hon, oaktat redan

uppnådda 60 år, ägt tillgodoräkna sig tjänstår för pension för tiden till och

med den 30 juni 1945, då hon avser att bliva entledigad från sin anställning.

Tjänståren skulle då uppgått till 20 år 12 dagar och sökanden varit berättigad

till avkortad pension med 81/120 X 1 980 = 1 336: 50 kronor för år. Styrelsen

anser, att sökanden bör tillerkännas en årlig pension, ungefärligen motsvarande

sistnämnda belopp. Med hänsyn till att pensionsbeloppet bör vara

jämnt delbart med 12 får styrelsen föreslå, att pensionen bestämmes till 1 344

kronor för år.

Statskontoret har tillstyrkt beredande åt Gyllenhammar-Berg av pension

med 840 kronor för år och därvid anfört följande.

I ärendet har ifrågasatts, att sökanden skulle beredas pension, grundad,

förutom på anställning fr. o. m. den 16 december 1935 såsom kartbiträde vid

domänstyrelsens kartritningskontor mot månatligt arvode, jämväl på den tid

dessförinnan, d. v. s. tidsperioden 19 juni 1925—15 december 1935, under

vilken hon mot visst timpris utfört kartritningsarbete i hemmet åt domänstyrelsen.

Sökandens arbete under sistnämnda tidsperiod har, enligt vad domänstyrelsen

framhållit, måst förutsätta en daglig arbetstid, motsvarande i

medeltal den för styrelsens anställda personal anslagna dagliga arbetstiden.

Statskontoret vill med anledning härav erinra att riksdagen genom tidigare

beslut (skrivelse nr 256/1935, prop. nr 207, p. 17 samt skrivelse nr 216/1936,

prop. nr 196, p. 24) beviljat pension, helt eller delvis grundad på tjänstgöring,

som fullgjorts utom tjänsterummet. I betraktande härav vill statskontoret

icke motsätta sig, alt en pension beredes Gyllenhammar-Berg samt

att densamma bestämmes med hänsyn jämväl tagen till hennes tjänstgöring

under tiden 19 juni 1925—15 december 1935.

Gyllenhammar-Bergs månatliga arvode som kartriterska vid domänstyrelsens

kartritningskontor, vilket fran början utgjort 200 kronor, har under

anställningstiden successivt ökats lör att numera utgöra 325 kronor. I ökningen

av arvodet torde få anses ligga dyrtidskompensalion, motsvarande rörligt

tillägg och kristillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nt 53.

Enligt de principer, som bruka följas vid beviljande av s. k. riksdagspensioner,

torde en pension åt Gyllenhammar-Berg böra beräknas på följande sätt.

Gyllenhammar-Berg, som förutsättes avgå från tjänsten den 30 juni 1945,

kommer att under de tre senaste åren före denna tidpunkt i genomsnittligt

årligt arvode hava uppburit 3 800 kronor. Denna löneförmån, frånsett i arvodet

inräknat kristillägg, motsvarar efter omräkning till s. k. nyreglerad avlöning

ett belopp av 2 646 kronor jämte dyrtidstillägg. Med utgångspunkt från

sagda belopp torde pensionen, då Gyllenhammar-Berg, örn hon kvarstår i

tjänst till den 1 juli 1945 utan att åtnjuta någon på tjänstårsberäkningen för

pension inverkande tjänstledighet, kan åberopa 20 tjänstår, böra utgöra

20/30 av 2U av närmast motsvarande lönebelopp å A-ort, 2 100 kronor, enligt

den före den 1 juli 1939 gällande löneplanen för extra ordinarie tjänstemän

vid nyreglerade verk, eller 933 kronor. Enär Gyllenhammar-Berg icke erlagt

några pensionsavgifter bör detta belopp vidare minskas med 10 procent till,

efter vederbörlig avrundning, 840 kronor. Pensionen torde böra anvisas att

utgå av statens domäners fond.

Då riksdagen, såsom i ärendet erinrats, tidigare beviljat pension i likartade

fall, har jag intet att erinra mot att pension av statsmedel utverkas åt

Gyllenhammar-Berg till det av statskontoret föreslagna beloppet. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kartriterskan hos domänstyrelsen Barbro Christina Gyllenhammar-Berg,

född Gyllenhammar, må från och med månaden

näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 840

kronor, att utgå av statens domäners fond.

Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—15 :o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Dickson.

457082. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1945:13 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och s. 1 i texten