Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning

1945-02-23 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:86, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940

(nr 540) om krigsskadeersättning; given Stockholms

slott den 23 februari 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den

21 juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning.

GUSTAF.

Bertil Ohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 86.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

om krigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning1

skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 §.

Med fastighet förstås i detta kapitel egendom, sorn omedelbart på grund

av lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra

skall betraktas såsom sådan egendom, så ock byggnad samt för stadigvarande

bruk avsedd elektrisk anläggning, även om byggnaden eller anläggningen

icke enligt samma lag är hänförlig till fast egendom, dock att, därest

värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader, som

äro uppförda å mark för vilken byggnads ägaren enligt kommunalskattelagen

icke är skattskyldig, understiger 500 kronor, sådan byggnad ej anses

som fastighet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i lagen stadgas örn elektrisk anläggning skall äga tillämpning å skada,

som inträffat efter den 31 augusti 1939. Anmälan om skada, som å sådan

anläggning inträffat före lagens ikraftträdande, skall hava inkommit till

krigsskadenämnden inom sex månader från dagen för lagens ikraftträdande,

vid äventyr att rätten till ersättning eljest är förlorad.

1 Senaste lydelse se SFS 1940: 980.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 86.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 februari 1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,

Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och kommunikationsdepartementen

samt t. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Quensel,

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin, fråga angående

ändring av 5 § lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning samt

anför därvid följande.

Med skrivelse den 6 december 1944 har statens krigsskadenämnd till Kungl.

Maj:t överlämnat en framställning från Svenska vattenkraftföreningen rörande

skydd enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning

för de elektriska ledningsnäten i vårt land. Innan jag närmare redogör för

föreningens framställning, torde jag få något beröra gällande bestämmelser

på ifrågavarande område och vissa delar av förarbetena till desamma.

Enligt lagen om krigsskadeersättning skall, i den mån skada å egendom

här i riket i följd av krig, vari riket kommit, icke gottgöres i annan ordning,

för sådan krigsskada beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring i den

omfattning och på de villkor, som i lagen stadgas. Lagen omfattade ursprungligen

tre skilda egendomsgrupper, nämligen 1) fastigheter jämte vissa inventarier

och produkter därå, 2) varor, huvudsakligen handelsvaror, och 3)

maskiner. Genom lag den 6 december 1940 (nr 980) kades härtill ytterligare

en egendomsgrupp, nämligen 4) personligt lösöre och annan lösegendom.

Slutligen föreskrevs genom lag den 3 december 1943 (nr 808), att ersättning

genom krigsförsäkring skulle beredas jämväl för skada å egendom här

i riket i följd av krig, vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid),

i den mån skadan icke i annan ordning gottgjordes.

Envar av de nämnda egendomsgrupperna utgör enligt lagen ett i förhållande

till annan egendom fullt fristående försäkringskollektiv. Beträffande

varu-, maskin- och lösörekollektiven gäller såsom förutsättning för krigsskadeskydd

bland annat, att egendomen är brandförsäkrad (sjöförsäkrad) i

svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva

försäkringsrörelse här i riket. Fast egendom skyddas däremot oavsett huruvida

egendomen är brandförsäkrad eller ej. Mot förmånen av krigsskadeersättning

svarar en skyldighet för ägaren att med avgift för egendomen bidraga

till finansieringen av försäkringsskyddet. I fråga örn fast egendom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majis proposition nr 86.

har storleken av denna avgift ställts i viss relation till fastighetens värde, varmed

avses taxeringsvärdet eller, om sådant saknas, ett i den ordning Konungen

bestämmer fastställt värde. Lagen äger icke tillämpning å staten tillhörig

egendom.

Den först verksamma krigsskadeutredningen anförde i sitt den 7 februari

1940 avgivna betänkande (Statens off. utredn. 1940:4, s. 32-ff), att utredningen

funnit sig böra i princip förorda att all fast egendom innefattades i

krigsskadeskyddet. Utredningen framhöll, att begreppet fast egendom i civilrättsligt

hänseende vore bestämt genom lagen den 24 maj 1895 angående vad

till fast egendom är att hänföra och lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser

örn registrering av elektriska anläggningar samt örn rätt till

elektrisk kraft med mera. Efter att hava refererat innehållet i 1895 års

lag anförde utredningen bland annat följande.

Av bestämmelserna i 1895 års lag torde följa, att ledning, som hör till

fabrik eller annan för industriell verksamhet inrättad byggnad, räknas till

fast egendom, allenast i den mån ledningen är framdragen över egen fastighets

område. Vad angår elektriska anläggningar är emellertid i ovannämnda

lag den 22 juni 1920 stadgat, att, där å fastighet finnes elektrisk station, som

tillhör ägaren av fastigheten, ägaren tillhörig, med stationen förbunden ledning,

jämväl i den utsträckning den framgår över annan fastighets område,

anses höra till den fastighet, å vilken den elektriska anläggningen är belägen,

därest ledningen i enlighet med samma lags föreskrifter registrerats å

nämnda station (huvudstation). Vad sålunda är stadgat äger motsvarande

tillämpning i fråga örn till ledningen ansluten understation jämte därifrån

utgående ledningar och till desamma anslutna understationer och ledningar,

i den mån de tillhöra ägaren av huvudstationen.

Med utgångspunkt från sålunda givna lagbestämmelser angående omfattningen

av begreppet fast egendom föreslår utredningen, att under den

nu ifrågasatta beredskapslagstiftningen i princip inrymmes vad enligt allmän

lag är att hänföra till fast egendom, ävensom byggnad, ändå att den enligt

allmän lag ej är hänförlig till fast egendom, alltså vad som i kommunalskattelagen

förstås med ordet fastighet.

Enligt 4 § tredje stycket kommunalskattelagen förstås i denna lag med

fastighet vad enligt allmän lag är att hänföra till fast egendom, så ock byggnad,

ändå att den enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom; dock att

registrering enligt 1920 års lag icke skall föranleda därtill, att sålunda registrerad

egendom allenast på denna grund i beskattningsavseende hänföres

till fastighet.

I krigsskadeutredningens lagförslag (5 §) bestämdes fastighetsbegreppet på

samma sätt som i kommunalskattelagen.

Stadgandet härom upptogs med beteckningen 3 § oförändrat i det till lagrådet

remitterade förslaget till lag örn krigsskadeersättning (prop. nr 267 till

1940 års lagtima riksdag s. 85). I sitt yttrande över förslaget anförde lagrådet

vid behandlingen av 3 § (prop. s. 95 f) följande.

Förslaget lärer utgå ifrån att förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga örn förvaltning av järnväg under konkurs, icke skall

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunc/1. Maj.ts proposition nr 86.

5

beaktas vid bedömandet av frågan, huruvida egendom skall betraktas

såsom fastighet i förslagets mening eller icke. Såsom delvis framgår

av 16 §, skola alltså rullande materiel, inventarier och förråd, som i 1880

års förordning förklaras vara tillbehör till järnvägsfastighet, hänföras till lös

egendom. Då emellertid nyssnämnda förordning, som är av allmän lags karaktär,

generellt stadgar, att där avsedd järnväg i hela sin sträckning med

därtill hörande mark samt verkstäder och andra byggnader anses såsom en

enda sammanhörande fast egendom, till vilken rullande materiel, inventarier

och förråd under vissa förutsättningar anses vara tillhörigheter, torde det

vara nödvändigt att uttryckligen fastslå, att 1880 års förordning icke skall

äga tillämpning i fall, varom här är fråga. Enklast torde detta kunna ske på

det sätt, att i förevarande paragraf stadgas, att med fastighet i lagen förstås

egendom, beträffande vilken av lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast

egendom är att hänföra omedelbart följer, att den skall betraktas såsom sådan

egendom, så ock byggnad, som icke enligt samma lag är hänförlig till

fast egendom. Särskilt angivande av att registrering enligt den i paragrafen

omnämnda lagen den 22 juni 1920 icke skall medföra någon utvidgning av

begreppet fast egendom erfordras icke med en dylik avfattning.

Stadgandet i 3 § utformades i enlighet med lagrådets förslag och har i det

hänseende, varom nu är fråga, icke ändrats. Genom lag den 6 december 1940

(nr 980) erhöll stadgandet, vars beteckning då ändrades till 5 §, följande lydelse:

»Med fastighet förstås i detta kapitel egendom, som omedelbart på

grund av lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra

skall betraktas såsom sådan egendom, så ock byggnad, som icke enligt

samma lag är hänförlig Lill fast egendom, dock att, därest värdet av byggnad

eller med varandra sammanhängande byggnader, som äro uppförda å mark

för vilken byggnadsägaren enligt kommunalskattelagen icke är skattskyldig,

understiger 500 kronor, sådan byggnad ej anses som fastighet.»

Elektrisk ledning tillhör sålunda krigsskadelagens fastighetskollektiv allenast

i den mån den framgår över mark tillhörig ledningens ägare. I övrigt är

elektrisk ledning, dock endast i den mån den är brandförsäkrad, att hänföra

under krigsskadelagens lösörekollektiv eller, därest ledningen tillhör

fabrik, annan industriell inrättning eller hantverk, under maskinkollektivet.

Ej brandförsäkrad elektrisk ledning, som är framdragen över mark tillhörig

annan än ledningens ägare, omfattas ej av försäkringsskyddet enligt lagen. I

I sin nyssnämnda skrivelse har Svenska vattenkraftföreningen ■—• som uppgivit

sig föra talan, enligt uppdrag, jämväl för vattenkraftföretag utanför föreningen

— anfört, bland annat, att de elektriska distributionsledningarna i

vårt land, vilkas totala längd vore avsevärd, praktiskt taget icke till någon

del framginge över distributionsföretagen tillhörig mark. Ledningarna vore

regelmässigt icke brandförsäkrade och hade sålunda i realiteten varit undandragna

skydd enligt krigsskadelagen. Emellertid hade de i följd av kriget

vid en mångfald tillfällen utsatts för skadegörelse, i några fall av tämligen

allvarlig beskaffenhet. Vinddrivna spärrballonger torde i det övervägande antalet

fall ha utgjort den direkta skadeorsaken. I ett stort antal fall hade, enär

den rättsliga situationen icke stått klar för distributionsföretagen, gottgörelse

sökts hos statens krigsskadenämnd för skador å elektriska anläggningar. De

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds proposition nr S6.

ansökningar, som avgjorts, hade lämnats utan bifall. Rimlig anledning saknades

emellertid att sätta ägare av elektriska anläggningar i särställning vad

beträffar krigsskadeskyddet. Den enda rationella lösningen syntes vara att

elektriska ledningsnät hänfördes till krigsskadelagens fastighetskollektiv.

Rättvisa och billighet krävde vidare, att den föreslagna lagändringen finge

tillämpas å alla efter krigsutbrottet inträffade krigsskador.

Vidare anför föreningen följande.

Det kan måhända anmärkas, att lagändring är överflödig, eftersom krigsskadeskydd

kan beredas för elektriska ledningar genom sedvanlig brandförsäkring.

Mot en sådan tankegång vill föreningen emellertid resa bestämda

invändningar. Till en början må erinras om att denna anordning icke löser

frågan beträffande de redan inträffade skadorna. Vidare synes det icke rimligt

att tvinga till brandförsäkring av egendom, som icke är utsatt för brandrisk.

Enligt vad som inhämtats på försäkringshåll kan visserligen för sådan

försäkring påräknas lägsta tillämpade brandtariff eller 30 öre för 1 000 kronors

försäkringssumma, vartill kommer självrisken (vid självrisk för varje

skada av 10 000 kronor nedsättes tariffen till 15 öre för 1 000 kronor). Med

ett beräknat nyanskaffningsvärde av 500 miljoner kronor för hela det utbyggda

ledningsnät i vårt land, vilket icke tillhör staten, skulle årspremien

för denna av rent formella skäl betingade försäkringsåtgärd enligt normaltariffen

30 öre för 1 000 kronor uppgå till 150 000 kronor, ett icke obetydligt

belopp, vartill kommer den varje slag av egendom åvilande skyldigheten

att bidraga till finansiering av skyddet.

Föreningen framhåller slutligen, att den omständigheten att de elektriska

ledningarna icke äro föremål för taxering och sålunda sakna taxeringsvärde

Icke bör utgöra hinder mot att de hänföras under krigsskadelagens fastighetskollektiv.

Åtskillig annan icke-taxerad egendom tillhörde redan kollektivet.

Vidare skulle ett särskilt värderingsförfarande beträffande de elektriska

ledningarna icke bereda svårigheter. Praktiskt taget alla elektriska ledningar

vore nämligen enligt gällande föreskrifter koncessionerade av Kungl. Majit,

och kommerskollegium förfogade över erforderliga uppgifter för bedömande

av varje ledningsnäts värde.

Statens krigsskadenämnd har i sin förutnämnda skrivelse anfört bland

annat följande.

Statens krigsskadenämnd har haft att behandla ett tjugutal ärenden angående

ersättning för krigsskador å elektriska ledningsnät; skadorna hava beräknats

till sammanlagt omkring 15 000 kronor. Emellertid har krigsskadeersättning

icke i något fall kunnat utgå. A ena sidan har förutsättning saknats

för egendomens hänförande till fastighetskollektivet, å andra sidan har

egendomen icke varit brandförsäkrad. Skadorna hava i samtliga fall förorsakats

av släplinor till vinddrivna spärrballonger.

Nämnden är beredd att oförbehållsamt instämma i föreningens uttalande,

att de möjligheter till krigsskadeskydd för elektriska ledningsnät, som lagen

erbjuder, icke äro tillfredsställande. Vid lagens tillkomst ansågs det av tekniskt-administrativa

skäl ändamålsenligt att under skyddet för fast egendom

inbegripa endast skattepliktig sådan egendom. Man saknade då erfarenhet

om de elektriska ledningsnätens sårbarhet i förevarande hänseende. Det

är att förmoda, att, om sådan erfarenhet förelegat, lagen härutinnan fått

en annan utformning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

7

I moliven till krigsskadelagen har uttalats, att lagen hade till ändamål att

tillgodose det allmännas intresse bl. a. av att hålla produktions- och distributionsapparaten

i gång. Då de elektriska distributionsföretagens betydelse i

detta hänseende är utomordentligt stor, talar även nu nämnda förhållande

till förmån för ett effektivt krigsskadeskydd beträffande de elektriska ledningarna.

Statens krigsskadenämnd instämmer i de skäl av praktisk och ekonomisk

art, som föreningen anfört mot att den ifrågavarande egendomen hänvisas

till krigsskadeskydd inom lösörekollektivet. Den enda rimliga lösningen synes

vara att egendomen genom lagändring hänföres till fastighefskollektivet.

Detta kommer visserligen att därigenom tillföras ytterligare en icke-taxerad

egendomsgrupp. Denna omständighet torde likväl icke böra tillmätas avgörande

betydelse. Vad föreningen anfört därom, att en samfälld taxering av

de elektriska ledningarna i riket icke är ägnad att medföra svårigheter,

torde — enligt vad nämnden från sakkunnigt håll inhämtat — vara välgrundat.

På grund av vad ovan anförts tillstyrker nämnden bifall till Svenska vattenkraftföreningens

framställning.

Nämnden upptager även till behandling frågan, örn den föreslagna lagändringen

bör äga tillämpning jämväl å krigsskador som inträffat före det

ändringen träder i kraft, och framhåller härutinnan, att ändringen av billighetsskäl

syntes böra få retroaktiv tillämpning. Därigenom kunde ersättning

beredas för de redan inträffade skadorna. Med hänsyn till att den hittills

kända skadevolymen beträffande de elektriska ledningarna utgjorde

allenast en ringa bråkdel av totalvärdet av den bidragspliktiga egendom,

som genom ändringen skulle tillföras fastighefskollektivet, borde nämnda

anordning icke möta betänkligheter. Några praktiska svårigheter torde icke

föranledas därav, att vissa redan för åtskilliga år sedan uppkomna skador

först nu bleve föremål för reglering. I det övervägande antalet fall förelåge

nämligen redan fullständig utredning och värdering.

I lagtekniskt hänseende borde enligt nämndens mening svårigheter icke

föreligga att genomföra den ifrågasatta reformen. Endast en mindre ändring

av 5 § syntes erforderlig. Örn den nya lagbestämmelsen skulle få retroaktiv

tillämpning erfordrades dock en övergångsbestämmelse angående tid för anmälan

av skada, som redan inträffat. Övergångsbestämmelsen syntes böra

utformas så, att anmälan skulle hava inkommit till nämnden inom sex månader

från dagen för den nya bestämmelsens ikraftträdande, vid äventyr

att rätten till ersättning eljest vore förlorad.

Slutligen meddelar nämnden, att jämväl Lantbrukarnas elektriska aktiebolag,

som icke är medlem av Svenska vattenkraftföreningen, begärt att

nämnden måtte utverka lagändring i nu angivet syfte.

över vattenkraftföreningens och krigsskadenämndens skrivelser ha, efter

remiss, yttranden avgivits av vattenfallsstyrelsen och statskontoret, varefter

infordrat yttrande i ärendet jämväl avgivits av kommerskollegium.

Vattenfallsstyrelsen finner det påkallat att den föreslagna lagändringen

kommer lill stånd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Statskontoret förklarar sig icke vilja framställa erinran mot att sådan ändring

vidtages i krigsskadelagen att vederbörligen registrerade elektriska ledningsnät

likställas med i lagen omförmäld fast egendom.

Kommerskollegium förordar, att elektriska starkströmsanläggningar av alla

slag bliva omfattade av krigsskadelagen. Kollegium anför bland annat följande.

Vattenkraftföreningen torde närmast ha haft i tankarna ledningar — vare

sig luftledningar eller jordkablar — avsedda att överföra elektrisk ström från

en plats till en annan samt därtill hörande transformatorstationer o. d. Beaktas

bör emellertid även i byggnader och andra platser för strömmens utnyttjande

uppsatta ledningar. Visserligen torde i allmänhet sådana ledningar utgöra

tillbehör till byggnaden och således åtnjuta samma krigsskadeskydd som

denna, men fall Iean förekomma, då dylik ledning betraktas som fristående

lös egendom. Kollegium har sig sålunda bekant, att ett gruvföretag särskilt

brandförsäkrat i gruva uppsatta ledningar huvudsakligen i syfte att bereda

dem krigsskadeskydd. Givetvis bör vid en utvidgning av lagens tillämpningsområde

i angivet syfte lagen komma att gälla även för alla dylika för strömmens

tillgodogörande uppsatta ledningar.

Statskontoret har i sitt yttrande i ärendet förutsatt, att vid lagändringen

skulle medtagas endast vederbörligen registrerade ledningsnät. En dylik begränsning

skulle visserligen medföra den praktiska fördelen, att det bleve

lättare att konstatera vilka ledningar som beretts krigsskadeskydd, men man

skulle därvid endast i ringa omfattning nå det med framställningen avsedda

syftet. För närvarande är nämligen endast en ringa del — sannolikt mindre

än 10 procent — av det förefintliga ledningsnätet registrerat. Att påfordra

registrering för de anläggningar som önskade tillförsäkra sig krigsskadeskydd

synes icke tillrådligt. Registreringsförfarandet medför nämligen icke oansenliga

kostnader och utgör en ganska omständlig procedur, vid vilken knutits

flera formella och reella villkor, som många företag sannolikt icke kunna

uppfylla. Exempelvis måste ett kraftledningsföretag för att kunna erhålla

registrering vara ägare till mark, å vilken någon företaget tillhörig station är

belägen. I mångå fall, särskilt beträffande distributionsföreningar utan egen

kraftkälla, torde denna förutsättning icke förefinna^. Konsekvensen av den

av statskontoret avsedda begränsningen skulle alltså bland annat bliva, att

många företag icke kunde tillgodogöra sig det skydd som med lagändringen

åsyftas. Enligt kollega mening bör därför lagändringen omfatta alla befintliga

elektriska starkströmsanläggningar oberoende av om de blivit registrerade

eller ej.

Kollegium förordar vidare, att den föreslagna lagändringen erhåller retroaktiv

tillämpning på sätt krigsskadenämnden föreslagit. Vidare anför kollegium,

att frågan örn en eventuell värdering av de elektriska anläggningarna icke

behövde giva anledning till betänkligheter. Genom de av Kungl. Majit beviljade

koncessionerna å elektriska ledningar samt andra tillgängliga uppgifter

vore det tämligen lätt att få en överblick över förefintliga anläggningar och

även att få till stånd en åtminstone approximativ värdering, tillräckligt noggrann

för att bilda underlag för ett taxeringsförfarande.

Av det anförda framgår, att elektrisk ledning hänföres till krigsskadelagens

fastighetskollektiv endast i den mån ledningen framgår över mark, tillhörig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl, ftlaj.ts proposition nr 86.

9

ledningens ägare. De elektriska distributionsföretagens ledningar gå emellertid

i utomordentligt ringa omfattning över företagens egen mark. Till den del

ledning framgår över annan mark än ledningsägarens är ledningen, om den

är brandförsäkrad, att hänföra till krigsskadelagens lösöre- eller maskinkollektiv.

Av naturliga skäl bruka emellertid elektriska ledningar icke försäkras

mot brand. Följaktligen åtnjuta sådana ledningar endast i undantagsfall

skydd enligt krigsskadelagens bestämmelser.

Under tiden sedan krigsutbrottet den 1 september 1939 ha elektriska ledningar

i åtskilliga fall skadats genom vinddrivna spärrballonger. Risk finnes

uppenbarligen för att nya sådana skador inträffa. Med hänsyn härtill måste

det anses rimligt att frågan örn krigsskadeskydd för elektriska ledningar upptages

till omprövning. Att hänvisa ledningarnas ägare till att genom brandförsäkring

av ledningarna erhålla krigsskadeskydd enligt bestämmelserna för

maskin- eller lösörekollektivet bör enligt min mening icke komma i fråga.

Den närmast till hands liggande lösningen är att ledningarna tillföras krigsskadelagens

fastighetskollektiv. Denna lösning har också föreslagits av vattenkraftföreningen

och tillstyrkts av samtliga i ärendet hörda myndigheter.

Att ledningarna icke åsatts taxeringsvärde är visserligen i detta sammanhang

en olägenhet, men särskild värdering kan, enligt vad av utredningen framgår,

ske utan svårighet. Jag förordar därför sådan ändring av krigsskadelagen,

att elektriska ledningar hänföras under lagens fastighetskollektiv i den

mån så icke redan är förhållandet.

Behovet av lagändring har visat sig främst såvitt angår elektriska starkströmsledningar.

Av de elektriska svagströmsledningar, vilka icke såsom

exempelvis ringledningar äro tillbehör till byggnad, tillhöra de flesta staten

(telegrafverket) och omfattas därför icke av krigsskadelagens bestämmelser.

Övriga svagströmsledningar böra emellertid erhålla samma krigsskadeskydd

som starkströmsledningarna. Det torde vidare icke vara lämpligt att inskränka

den föreslagna lagändringen till att avse allenast själva ledningarna. Även

transformatorstationer och andra liknande anordningar böra, i den mån icke

redan så är fallet, skyddas enligt krigsskadelagen. Av skäl, som kommerskollegium

anfört, bör icke skyddet omfatta endast registrerade anläggningar.

Lagen bör därför enligt min mening ändras till att gälla i fråga om alla för

stadigvarande bruk utförda elektriska anläggningar, i den mån de icke redan

äro att hänföra till lagens fastighetskollektiv. Lagändringen bör träda i

kraft så snart som möjligt.

Starka hillighetsskäl tala för alt lagändringen erhåller tillämpning å alla

skador, som uppstått sedan det nu pågående världskrigets utbrott. Synpunkter

av principiell art kunna visserligen anföras mot att lagändringen erhåller

retroaktiv giltighet. Statsmakterna lia emellertid nyligen i ett liknande fall,

nämligen då krigsskadelagen år 1943 utsträcktes till att omfatia även krigsskada

under neutralitetstid, godtagit principen örn ersättning för redan timade

skador. Enligt 1943 års lagstiftning bereddes nämligen ersättning för krigsskada,

som inträffat efter den 31 augusti 1939. Vad den nu ifrågasatta lagändringen

beträffar synes anledning icke föreligga att i fråga örn ersättning

Bihang till riksdagens protokoll idta. 1 saini. A''r SG.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

för redan inträffade skador intaga annan principiell ståndpunkt än år 1943.

Ej heller ur praktisk synpunkt föreligga skäl mot att lagändringen erhåller

retroaktiv verkan. Härvid är särskilt att märka, att fullständig utredning och

värdering av de redan inträffade skadorna torde föreligga i det övervägande

antalet fall. Jag förordar sålunda, att lagändringen erhåller tillämpning å

krigsskador, som inträffat efter den 31 augusti 1939. Härtill hör knytas en

föreskrift, att anmälan om skada, som inträffat före lagens ikraftträdande,

skall hava inkommit till statens krigsskadenämnd inom sex månader från

den dag då lagen träder i kraft, vid äventyr att rätten till ersättning eljest

är förlorad.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom handelsdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940

(nr 540) om krigsskadeersättning.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Gustaf Lindenbaum.

1 Denna bilaga, som frånsett viss redaktionell jämkning är lika lydande med det vid propO''

sitionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 feb*

mari 1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 16 februari 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9

februari 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 (nr

540) om krigsskadeersättning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsfiskalen Bengt Petri.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson,.ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,

Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och kommunikationsdepartementen

samt t. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Quensel,

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin, lagrådets

den 19 februari 1945 avgivna utlåtande över det den 9 i samma månad till

lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen

den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att förslaget efter viss redaktionell jämkning måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Lindenbaum.

457186. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 a1 i texten
  2. 2LU 1945:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 s. 1 i texten