Med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
1946-01-04 · 17 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:10, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
1
Nr 10.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms
slott den 4 januari 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. Nr 10.
1
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
1
Nr 10.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms
slott den 4 januari 1946.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att anga
härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommualskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
V
Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 10
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen d
28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 s
tember 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
32 §.
3 mom. Såsom intäkt---avsedda utgifter.
Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård upptages icke såsom in "
oavsett örn förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av ko
munal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av ens
tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla
befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom ''
täkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda
fattningshavare gällande.
i
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddel
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen skall ä
tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxe ''
av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1946.
1 Senaste lydelse, se 1940: 876.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj :ts gro position nr 10.
.)
i
-
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den i januari
19iG.
N ä rvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Inden, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
skattefrihet för löntagares förmån av kostnadsfri sjukvård och tandvård samt
anför därvid följande.
Gällande författningsbestämmelser. Till intäkt av tjänst hänföras enligt
32 § 1 mom. kommunalskattelagen bl. a. avlöning, arvode, traktamente,
sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för
tjänsten. Något undantagsstadgande i (råga örn löntagares förmån av kostnadsfri
sjukvård är icke meddelat.
Enligt 33 § taxeringsförordningen skall arbetsgivare varje år beträffande
person, som hos honom innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt
arbete eller som av honom åtnjutit pension, lämna uppgift angående
hans förmåner under nästföregående är i avlöning, arvode eller annan ersättning
för utfört arbete eller i pension. I sådan löneuppgift skola vid angivandet
av de åtnjutna förmånernas belopp däri inräknas skatter, försäkringsavgifter
och dylikt, som arbetsgivaren erlagt för vederbörandes räkning,
särskilda felräkningspenningar, ersättning för representationskostnad
vid kommunal eller enskild tjänst ävensom gratifikationer i penningar eller
annat; därjämte skall i uppgiften anteckning göras angående de förmåner
i övrigt, som följt med anställning eller uppdrag, såsom fri kost, boställe,
bostad eller löningsjord eller inkomst av sportler, expeditionslösen, böteseller
beslagsandelar eller andra liknande, ej lill beloppet bestämda inkomster.
Ändringsförslag vid 11(45 års riksdag. I proposition den 0 februari 1945
(nr 83) med förslag till lag örn ändrad lydelse av 32 S 3 inom. komnninalskaltelagen
föreslogs, all lill nämnda moment skulle fogas ett tillägg av innehåll,
all förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård icke skulle upptagas
såsom intäkt, oavsett örn förmånen åtnjutits på grund av statlig eller pä
firund av kommunal eller enskild tjänst; dock afl, örn sådan förmån alli ju
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 10.
tits på grund av enskild tjänst neli utgått elter väsentligt förmånligare grunder
än suni gällde för befattningshavare i statens tjänst, förmånen skulle
upptagas såsom intäkt till den del den algatt eller förmånligare grunder än
de för nämnda befattningshavare gällande. Enligt förslaget skulle lagen
träda i kraft dagen efter deli, då lagen enligt dara meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling; och skulle lagen äga tillämpning
jämväl med avseende a det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd
i första instans verkställdes ar 1945.
Beträffande de omständigheter, som föranledde framläggandet av berörda
förslag, torde jag få hänvisa till nyssnämnda proposition.
Vad angår motiveringen för förslaget i fråga torde jag här få erinra örn
att jag vid min tillstyrkan av förslagets framläggande för riksdagen anförde
bland annat att i de fall, då löntagares sjukdom varit av någon längre varaktighet,
en beskattning av ifrågavarande förmån skulle märkbart strida mot
den grundläggande principen om beskattning efter skatteförmågan samt att,
i övriga fall, en sådan beskattning skulle förorsaka mycket merarbete och
medföra åtskillig irritation utan att likväl resultera i någon mera betydande
ökning av Skatteintäkterna. Med hänsyn härtill syntes det önskvärt att en
sådan lagändring vidtoges, att löötagares förmån av fri sjukvård icke utgjorde
skattepliktig inkomst. Konsekvensen av en dylik lagändring borde
rätteligen vara, att skattskyldiga, som icke åtnjöte ifrågavarande förmån, berättigades
att göra avdrag för erlagda sjukvårdskostnader. Det syntes emellertid
i dåvarande läge finnas anledning att uppskjuta ett ståndpunktstagande
i denna fråga. A ena sidan vöre en dylik reform förenad med vissa svårigheter
och å andra sidan vöre det icke uteslutet, att ett genomförande av allmän
sjukförsäkring kunde avsevärt ändra förutsättningarna för ett bedömande
av frågan örn avdrag för sjukvårdskostnader. Jag förordade sålunda, att
för det dåvarande annan ändring icke vidtoges än att löntagares förmån av
kostnadsfri sjukvård förklarades icke utgöra skattepliktig inkomst. Den inkonsekvens,
som detta förslag innebure, borde icke tillmätas avgörande betydelse.
Genom den föreslagna ändringen skapades nämligen icke i praktiken
ett nytt liige ulan lagändringen endast konfirmerade den praxis, som länge
varit radande och som brutits först genom ett utslag av regeringsrätten den
- juni 1944. Det borde vidare beaktas att skattskyldiga, som icke åtnjöte
törmänen av kostnadsfri sjukvård, kunde genom sjukförsäkring — mot premier
som i viss utsträckning vore avdragsgilla vid taxeringen — bereda sig
en motsvarande förmån. Jag förutsatte emellertid att, därest en allmän sjukförsäkring
genomfördes, trugan örn storleken av de avdragsgilla premicbeloppen
upp Ingés lill omprövning. 1 samband därmed borde jämväl reglerna
örn avdrag för s. k. ömmande omständigheter (långvarig sjukdom lii. m.)
bliva töremål för översyn. Med förmanen av fri sjukvård borde jämställas
törmänen av fri tandvård.
1 anledning av berörda proposition väcktes inom riksdagen de likalydande
motionerna nr i första kammaren av herr Gustavson m. fl. oell nr 475 1
andra kammaren av herr Pellersson i Norregård lii. fl. 1 motionerna anfördes
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunni. Maj :ts proposition nr 10.
bland annat, att motionärerna icke kunde godkänna den ståndpunkten, att
skattefrihet skulle medgivas tor förman av kostnadsfri sjukvård, under det
att avdrag för erlanda sjukvårdskostnader icke finge göras. Det vore icke 1 orenligt
med rättvisa olika medborgargrupper emellan, att det forsta av dessa
spörsmål avgjordes av Idla års riksdag, medan det andra uppskötes till en
oviss framtid. Enligt motionärernas mening borde båda dessa frågor losas
samtidigt, då de otvivelaktigt inginge i samma problemkomplex. Riksdagen
borde därför avslå propositionen och i stället begära att vid en eventuell
höstriksdag år 19-15 eller senast vid Id b) års riksdag proposition framlades
med förslag örn skattefrihet för förmånen av kostnadsfri sjukvård oell ratt
till avdrag för erlagda sjukvårdskostnader.
Bevillningsutskottet anförde i sitt betänkande (nr 19) i förevarande fråga,
att tidigare års bevillningsutskott vid flera tillfällen uttalat sig mot bifall till
motionsvis framställda yrkanden örn införande av skattefrihet för intäkter av
olika slag. För egen del hade även utskottet den uppfattningen, att intäkten,
sorn principiellt sett vore av skattepliktig natur, borde vara underkastade
beskattning samt att ett frångående av denna regel icke utan mycket vägande
skäl borde äga rum. Mot införande av skattefrihet tor de nu ifrågavarande
förmånerna talade även det förhållandet, att det måste anses inkonsekvent att
införa bestämmelser örn sådan skattefrihet, medan däremot skattskyldiga,
som ej atnjöte dessa förmåner, icke skulle äga åtnjuta avdrag för eilagda
sjukvårds- och tandvårdskostnader.
Utskottet anförde ytterligare följande:
Syftet med de förevarande motionerna är att söka undanröja den inkonsekvens,
sorn det i propositionen framlagda förslaget sålunda kan anses innebära.
Ehuru utskottet ingalunda är främmande för den tanke, som kommit
till uttryck i motionerna, måste utskottet dock uttala betänkligheter mot motionärernas
förslag. ... . , , ...
Enligt civila avlöningsreglementei och civila icke-ordinanereglementet, vilka
reglementen äro tillämpliga å ett stort antal tjänstemän i statens tjänst, är
tjänsteman berättigad att kostnadsfritt anlita vederbörande verksägare tor
erhållande av läkarvård. Kostnader lör sjukhusvård ersättas a\ statsmedel i
regel med hälften av kostnadernas belopp, vilket i allmänhet skall hendenäs
enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats a allman sal.
Under vissa förutsättningar må emellertid vård meddelas i halvenskilt rum
eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum, varvid ersättningen av
statsmedel littar med i re^el deli del av kostnaden, som överskjuter hana beloppet
av legosängsavgiften för plats a allmän sal. Kostnader för tandvård
ersättas av .statsmedel i regel endast örn sådan vind avser botande av sjukdom
i tändernas omgivningar eller prövas vara av väsentlig betydelse lön botande
av annan sjukdom, vilken star i orsakssammanhang nied tändernas
tillstånd. Ersättning av statsmedel utgår i dylika lall med tie ljäidedelai a\
kostnadernas belopp. ..... .
Med hänsyn lill den begränsning, sorn salunda 1 örefinnes i truga om ratten
till fri sjukvård och fri tandvård för statsanställda, torde (let iä anses
uppenbart, ali en avdragsnitt tor erlagda kostnader i sådant hänseende icke
kan ulan vidare medgivas, f or astadkomniande av likställighet linål thån, som
åtnjuta lörman av fri sjukvård eller lii tandvård, lar avdragsrälten icke
sträcka sig längre lili dessa iörmaiirr. Inbärandet av eli avdiagsiätt av detta
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuni/!. Maj:ts proposition nr 10.
(i
skif» skulle därför otvivelaktigt medföra svårigheter vid gränsdragningen m
lan avdragsgilla och icke avdragsgilla utgifter. Detaljerade uppgifter mäste
av deri skattskyldige i varje särskilt fall lämnas angående beskaffenheten av
den vård, varom fråga är, och för taxeringsmyndigheterna skulle bedömandet
av de verkställda avdragens befogenhet föranleda ett besvärligt och tids’
ödande merarbete. Även bortsett från dessa praktiska svårigheter har utskottet—
med hänsyn till de ojämna verkningarna i olika inkomstskikt av avd
vid taxeringen — icke kunnat undgå att känna tveksamhet beträffande lämpligheten
i och för sig av den nu ifrågasatta avdragsrätten. Utskottet kan fördenskull
icke förorda bifall till de i motionerna framställda yrkandena. \
fe Vid sitt övervägande av det i den föreliggande propositionen framlagda
förslaget har utskottet emellertid av skäl, som ovan anförts, hyst betänklig- ''
heter i fråga örn lämpligheten överhuvud taget av att införa bestämmelser
om skattefrihet för ovannämnda förmåner. För införande av sådana bestämmelser
kan dock anses tala, att såsom framgår av propositionen, dessa
förmåner enligt en mångårig praxis, som brutits först genom ett av regerings- i
rätten under år 1944 meddelat utslag, tidigare icke torde ha tagits till beskattning.
Vidare må framhållas, att, därest förmånerna skulle bliva beskattade,
detta finge antagas komma att medföra ett betydande arbete för de
myndigheter och enskilda, som hade att avlämna uppgifter till taxeringsmyndigheterna
om värdet å åtnjutna sjukvårds- och tandvårdsförmåner, utan
att därigenom någon större ökning av skatteintäkterna skulle uppkomma. I
vissa fall skulle det, åtminstone med nuvarande anordningar på detta område
— såsom exempelvis där den anlitade läkarens ersättning utgår i form ‘
av ackord och icke med särskilt belopp för varje prestation — uppenbarligen
bereda stora svårigheter eller kanske rent av visa sig helt ogörligt att fastställa
ett riktigt belopp för de åtnjutna förmånernas värde. Säkerligen kom- *
me detta att leda till ojämnhet vid taxeringen olika skattskyldiga emellan.
På grund av nu anförda omständigheter har utskottet trots nämnda be- :
tänkligheter icke ansett sig böra avstyrka bifall till propositionen. Utskottet Isförutsätter
emellertid, att, därest en allmän sjukförsäkring genomföres, frågan
örn huruvida skattefrihet bör bibehållas för förmån av fri sjukvård och
fri tandvård upptages till prövning samt att därvid tillses att elen inkonse- "
kvens, som den föreslagna lagstiftningen innebär, undanröjes.
I enlighet härmed hemställde utskottet, att riksdagen måtte, med bifall till
propositionen nr 83 och med avslag å de i anslutning därtill väckta motionerna,
antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag örn ändrad lydelse
av 32 g 3 mom. kommunalskattelagen.
Mot utskottets betänkande anfördes reservation av herr Ekman, som ansåg
att utskottet hort föreslå riksdagen avslå propositionen nr 83.
Vid ärendets behandling i kamrarna biföll andra kammaren (utan debatt)
bevillningsutskottets betänkande, medan första kammaren (med f>2 röster mot
40) avslog utskottets hemställan.
I följd härav hade (leii föreliggande frågan för 1945 års riksdag förfallit.
Senare utredning inom iinniiNdepurteincntel in. in. 1 en ehn ti juni 1945
dagteeknad cirkulärskrivelse- lill generaltullstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen
neli järnvägsstyrelsen samt armé-, marin- neli flygförvaltningarna
antonie jag sedan jag redogjort för del i propositionen nr 83 framlagda
I<>rstaget neli riksdagens beslut i anledning av nämnda proposition —-
7
Kunni. Maj.ts proposition nr 10.
tt enligt ett från socialdepartementet dämera för yttrande utremitterat förslag
till omläggning av sjukförsäkringen denna försäkring skulle göras obligatorisk
och generell. Genomfördes detta förslag bomme nämnda skattefråga i
ett annat läge. Den fria sjukvården bomme att försvinna sorn löneförmån och
{(praktiskt taget alla medborgare bomme afl i stället beredas sjukvård på
grundval av sjukförsäkringslagens bestämmelser. Skattelragan bomme alitsa,
därest förslaget till omläggning av sjukförsäkringen genomfördes, att vara aktuell
endast under tiden lill dess den nya sjuklörsäkriroslagen trädde i kraft,
vilket i huvudsak avsåges skola ske den 1 januari 1947. Vid sådant förhållande
uppställde sig frågan örn det kunde vara praktiskt eller lämpligt att för
en dylik kortare tidsperiod — i överensstämmelse med regeringsrättens utslag
av dea 2 juni 1944 men med ändring av tidigare långvarig praxis — beskatta
löntagares förmån av fri sjukvård. Därest denna fråga besvarades nekande,
erfordrades att ny proposition i skattefrågan framlades för 1946 års riksdag.
I skrivelsen anförde jag vidare, att ett ståndpunkttagande till nyssberörda
.spörsmål i viss män mäste bliva beroende av vilka praktiska olägenheter, som
skulle uppkomma för de statliga verken och förvaltningarna därest av personalen
åtnjutna fria sjukvårdsförmåner (läkarbesök, medicin o. s. v.) skulle
redovisas i de jämlikt taxeringsförordningen för vederbörande avgivna löneuppgifterna.
I anledning härav anmodade jag lbrenämnda myndigheter att
till finansdepartementet inkomma med en redogörelse för deras synpunkter
härutinnan.
1 de inkomna yttrandena har — med ett undantag uttalats, att det på
grund av praktiska olägenheter icke syntes lämpligt att med ändring av tidigare
praxis beskatta löntagares förmån av fri sjukvård.
Generaltullstyrelsen bar till utveckling av sin mening anfört:
De förmåner av fri sjukvård, som åtnjutas av tullverkets tjänstemän, linnas
angivna i 5 kap. av civila avlöningsreglementet. Tullverkets kostnader tor
sagda förmåner innefatta bland annat särskilda verkslåkai arv oden enligt 11
8 2 inom. kungörelsen den 22 juni 19.39 (nr 424) angående veiksläkare vid
den civila statsförvaltningen, vilka arvoden utgå med visst ärligt belopp för
varje tjänsteman, vare sig denne anlitar verkslåkaren eller ej. Då nämnda
arvoden torde vara avsedda såsom gottgörelse huvudsakligen för de särskilda
bestyr, som liro förenade nied verksläkartjänst, tiar styrelsen utgått fran att
av tullverket utgivna sådana arvoden, utgörande sammanlagt omkring 10 500
kronor, icke böra medräknas bland de utgifter, som. därest fölmanen av fri
sjukvård överhuvud laget bomme att beskattas, bora anses såsom skattepliktig
intäkt för tjänstemännen.
Tullverkets kostnader för sjukvård ät personalen lia under budgetaret
194 1/15 nied nyssberörda undantag uppgått till i runt bil 129 000 kronor, lia
under samma budgetår förmanen av kostnadslri sjukvård i tullveikct åtnjutits
av omkring .3 650 tjänstemän, motsvarar nämnda belopp eli medelvärde
av något iner lin .35 kronor för varje tjänsteman.
I lii resi till grund för en beskattning av sjuk vardsl ornianei lia skulle läggas
ett sådant medelvärde neli della a lisli ges icke bora fastställas till ett för alla
il rägakommande skattskyldiga lika belopp, skulle icke frän lii 11 verkets sida
svårighet miila ali för varje kalenderår uträkna nedi a vederbörliga lhncupp
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
gifter påföra medelvärdet av de sjukvårdsförmåner, som under kalenderåret
åtnjutits av tullverkets personal.
Generaltullstyrelsen har vidare framhållit, att örn beskattningen i stället
skulle grundas på ett för värjo enskild tjänsteman med ledning av föreliggande
utgiltsverifikationer kalenderårsvis beräknat verkligt värde av ifrågavarande
förmåner — en beräkning, som syntes vara mera rättvis — kornme
en dylik anordning att för tullverkets del medföra icke oväsentliga praktiska
olägenheter. Tullverkets kostnader för den sjukvård, som meddelats under
ett visst kalenderår, vore nämligen ofta icke kända vid den tidpunkt, då föreskrivna
löneuppgifter för kalenderåret skulle avgivas till taxeringsmyndigheterna.
En följd därav bleve, att löneuppgifterna, i vad de innefattade sjukvårdsersättningen,
i vissa fall kunde bliva missvisande. Särskilt gällde detta
lör de ersättningar, vilka enligt 11 g 1 mom. i förenämnda kungörelse angående
verksläkare vid den civila statsförvaltningen utginge såsom gottgörelse
lör av verksläkare meddelad vård, utfärdade intyg m. m. Dessa ersättningar
utbetalades till de av tullverket anlitade verksläkarna kvartalsvis. Då ersättningarna
i de fall, där flera än tio av verkets tjänstemän hänvisats till en
och samma verksläkare, vore enligt det nyss åberopade författningsrummet
pa visst satt maximerade, mäste icke sällan för något av budgetårets sista
kvartal en reducering företagas av de ersättningsbelopp, som eljest skolat
utgå. För att rättvist uppdela ifrågavarande kostnader på tjänstemännen alltefter
den omfattning, i vilken de anlitat verksläkaren, måste nedräkning ske
av de för budgetårets samtliga kvartal debiterade ersättningarna. Vid en beskattning
av sjukvårdsförmånerna skulle emellertid dessa ersättningar för
budgetarets båda törsta kvartal lia med oreducerat belopp ingått i de lönellPPSiftei,
som tor ifrågavarande kalenderår redan avlämnats till taxeringsmyndigheterna.
Löneuppgifterna bomme på grund därav att i detta avseende
angiva tjänstemännens intäkter till för högt belopp, varigenom inkomsttaxeringen
bleve för hög. Vid klagomål bos prövningsnämnd för erhållande av
lättelse härutinnan måste nya, korrigerade löneuppgifter avgivas, vilket kunde
ske först under juli eller augusti månad året näst efter det, som avsåges
i uppgifterna. Enär vidare övriga sjukvårdskostnader likviderades först kortare
eller längre tid efter den tidpunkt, då vården erhållits, bomme det i ett
mycket stort antal lall att inträffa, att en del av de inkomster, som motsvarade
under ett visst kalenderår erhållen sjukvård, hunne upptagas först å löneuppgifterna
för det nästlöljande året. En sådan förskjutning av inkomster
tran ett beskattningsår till eif annat .skulle för den enskilde tjänstemannen
kunna medföra kännbara olägenheter ur skatlesynpunkt oell föranleda klagomal
bos prövningsnämnd. Därvid bomme tullverkets vederbörande myndigheter
alt få avgiva nya, korrigerade löneuppgifter. I åtskilliga fall, exempelvis
då annan myndighets yl leande i visst sjukvardsärende mäste inhämtas,
skulle delta kunna ske först sedan en längre lid förflutit, efter det de ursprungliga
löneuppgifterna avgivits. - - lill inräknande av sjukvårdskoslna''
11-11,1 '' kiänstenlännens skattepliktiga inkomster syntes i ännu ett avseende
Kanal. Maj:ts proposition nr 10.
9
komma att för tullverkets elei medföra ett vissi merarbele. Sålunda bleve det
nödvändigt att i utsträckt omfattning föra kortregister med för varje tjänsteman
specificerade uppgifter å sjukvårdskostnader, suni för denne bestritts av
tullmedel. Förandet av sådana register, \diket givetvis krävde stor noggrannhet,
konnne att taga ej ringa tid i anspråk.
Slutligen har generaltullstyrelsen anfört.
Såsom förut nämnts lia i tullverket de sjukvårdsförmåner, vilka ansetts
såsom eventuellt beskattningsbara, under budgetåret 1944/45 motsvarat ett
värde av i runt tal 129 000 kronor. Tullverkets övriga löneutgifter ha för
samma lid uppgått till omkring 17 800 000 kronor. Ilen höjning av skatteundeilaget,
som bleve följden av att sjukvårdsförmånernas värde medräknades
i den skattepliktiga inkomsten, skulle motsvara endast cirka 0,7 procent. A
andra sidan .skulle enligt gjorda överslagsberäkningar kostnaderna för uträknandet
av sagda värde komma att uppgå till så högt belopp, att de knappast
kunna sägas stå i lämpligt förhållande till den däremot svarande ökningen i
skatteintäkten. Det bör i avseende härå uppmärksammas, att beträffande en
stor del av den tid, varunder det ifrågasatta systemet .skulle vara gällande, för
arbetet med extraheringarna ur räkenskapsverilikationerna för värdets uträknande
måste hos styrelsen avdelas särskild personal. Hos de olika tullanstaltema
understundom disponibel överskottstid skulle nämligen icke kunna
för ändamålet utnyttjas, enär tullanstaltema redan frånhänt sig verifikationerna
för den gångna tiden.
Generalpoststyrelsen bär erinrat örn att vid postverket vore anställda cirka
12 000 befattningshavare och arbetare, vilka vore berättigade till fria sjukvårdsförmåner.
För vården av dessa funktionärer vore anställda 354 läkare.
At dessa uppbure 299 ersättning för varje konsultation, varvid antingen provinsialläkartaxan
eller sjukkassetaxan tillämpades, och 55 visst belopp per år
för varje i avtal med läkaren till honom hänvisad person (kollektivackord).
Sistnämnda ersättningsform tillämpades i allmänhet i de fall, då ett större
antal funktionärer hänvisats till läkaren. Ersättningen enligt ackord utginge
till postläkarna i det inre Stockholm med 12 kronor per befattningshavare
och år, till verksläkarna i Stockholms förorter med 15 kronor för envar av
de 50 första till läkaren hänvisade befattningshavarna från telegraf-, post- och
vattenfallsverken och 12 kronor för varje ytterligare befattningshavare, allt
för år räknat, samt till övriga läkare med högst 10 kronor per befattningshavare
och ar. — Befattningshavare med placering vid jämvägsposten vore berättigad
att anlita postläkare å såväl stationerings- som överliggningsorten.
Örn läkarna å båda orterna uppbure ersättning enligt ackord, betalade postverket
således för en befattningshavare ackordsersättning till två läkare. Generalpoststyrelsen
ansa ge, att det skulle bereda stora svårigheter eller kanske
rent av visa sig ogörligt att, dä ersättningen utginge i form av ackord, fastställa
eif riktigt belopp för de åtnjutna förmånernas värde. Antalet besök hos
läkaren varierade nämligen myckel för olika befattningshavare. Ett stort anini
konsulterade kikaren icke en ( iida gang under ett är medan andra nödkals
rådfråga denne vid upprepade tillfällen. Ali under dylika förhållanden
beräkna värde! av läkarbesöken torde vala synnerligen svårt. Visserligen skulle
1,1 an kunna fastställa eli medelvärde per befattningshavare och är tor draga
opaginerad Kontrollera mot PDF
lil
Kungl. Majlis proposition nr 10.
varande sjukvårdsförmåner, men att låta en befattningshavare erlägga skatt
för värdet av en förmån, som han under kanske hela sin tjänstetid ej behövt
begagna sig av, skulle säkerligen medföra åtskillig irritation utan att resultera
i någon mera betydande ökning av skatteintäkterna, — I de fall då postläkaren
uppbure ersättning leir varje konsultation, skulle redovisning i löneuppgifterna
till taxeringsmyndigheterna av på vederbörande befattningshavare''belöpande
läkararvode för postverkets vidkommande medföra ett avsevärt merarhete.
Detsamma gällde i än högre grad ersättningen för medicin.
Vidare har generalpoststyrelsen anfört.
Vad beträffar nyss omnämnda läkarersättningar vore det nödvändigt att på
vederbörandes beskattningskort efter hand som räkning betalades göra anteckningar
örn de belopp, som hänförde sig till viss befattningshavare. I de
fall då befattningshavare anlitat läkare utom stationeringsorten, måste den
redogörare, som likviderat räkningen, meddela uppgift till det tjänsteställe,
där befattningshavaren uppbär sin avlöning.
Liknande anteckningar skulle ock erfordras beträffande kostnader för medicin.
Arbetet härmed bleve emellertid av än större omfattning. Ersättning
för medicin utanordnas för närvarande i allmänhet kvartalsvis från det tjänsteställe.
som har att utbetala avlöning till den funktionär, som erhållit medicinen.
I Stockholm och Göteborg utanordnas emellertid av praktiska skäl här
ifrågavarande ersättning från vederbörande postdirektionskassa. Därest förmånen
av fri medicin skulle upptagas på löneuppgifterna till taxeringsmyndigheterna,
skulle sagda postdirektioner få sända ett stort antal ersättningsuppgifter
till vederbörande avlöningsförrättare. Detta gäller framför allt postdirektionen
i Stockholm, som likviderar räkningar å medicin jämväl för det
stora antal funktionärer, som erhålla sin lön genom generalpoststyrelsen samt
postkontoren och postexpeditionema i Stockholm. Antalet funktionärer berättigade
till fri läkarvård vid dessa tjänsteställen uppgår till cirka 5 500.
Slutligen får styrelsen meddela, att anslaget för sjukvård, begravningshjälp
m. m. i postverkets driftkostnadsstat för år 1945 är upptaget till 475 000 kronor.
Såsom framgår av titelns benämning avföras under anslaget icke endast
sjukvårdskostnader utan även begravningshjälp till dödsbo efter avliden
tjänsteman. Det torde jämväl bemärkas, att under ifrågavarande titel redovisas
även sjukvårdskostnader, som jämlikt lagen örn olycksfall i arbete utgår
till funktionärer i postverket (post- och brevbärarhiträden, poststationsföreståndare,
lant- och ^brevbärare m. fl.), vilka eljest icke äro berättigade till
sjukvård på verkets bekostnad.
Generalpoststyrelsen har lill slut anfört ali med hänsyn till det betydande
merarbete, som skulle komma att uppstå för postverket, därest av personalen
åtnjutna fria sjukvårdsförmåner .skulle upptagas i de jämlikt taxeringsförordningen
för vederbörande avgivna löneuppgifterna, det enligt generalpoststyrelsens
mening icke vore lämpligt all med lindring av tidigare långvarig praxis
beskatta löntagares förmån av fri sjukvård.
Järnvägsstyrelsen har uttalat, alf ersättning för sjukvårdsförmåner till befattningshavare
vid statens järnvägar icke hade brukat upptagas å de löneuppgifter,
sorn avlämnades lill taxeringsmyndigheterna. En ändring härutinnan
skulle med statens järnvägars lill mer än 50 000 uppgående personalstyrka,
vilken, vid olycksfall i arbete i sin helhet, och eljest lill allra största delen
Kunni. Maj:ts proposition nr 10.
11
vöre berättigad till berörda förmåner, komma att medföra ett mycket tidsödande
arbete med därav föranledda kostnader.
Härefter bär järnvägsstyrelsen anfört följande.
Det torde först böra framhållas, att i nu ifrågavarande .sjukvårdsförmåner
ingär icke blott värd av verksläkare och specialister (även tandläkare) eller
å sjukhus, utan även behandling av sjukgymnaster och å badinrättningar
saint fysikaliska anstalter m. m., vartill kommer medicin.
För att kunna lämna uppgift ä nämnda förmåner bleve nödvändigt att
föra särskilda liggare över desamma å varje t jänsteställe, där avlöningslistor
upprättas.
Till dessa tjänsteställen måste verksläkaren — vad beträffar den mera
fast anställda personalen — genom styrelsen respektive distriktschef, verkstadsföreståndare
eller förrådsintendent tor varje man, som anlitade honom
liksom ock för varje av samma person avlagt besök lämna särskild uppgift
å uppkomna kostnader. Till all därmed förenad omgång och ali bokföring
kominer att, då ersättningen till verksläkaren här i regel utgår med visst
belopp per befattningshavare och är, det givetvis .skulle medföra stora svårigheter
— örn det i vissa fall ens vöre möjligt — att beräkna värdet av läkarens
särskilda prestationer.
Vidkommande hail- och byggnadsarbetare och vissa andra rent tillfälliga
arbetare kunde uppgifter angående dem av järnvägsläkare lämnad sjukvård
erhållas endast med ledning av de av läkarna utfärdade räkningarna, fran
vilka utdrag måste verkställas.
Vid konsultation av annan läkare lin den, vederbörande befattningshavare
tilldelats, måste räkning å kostnaden för konsultationen, efter verksläkarens
attest, delgivas tjänsteställe, där förberörda liggare fores. Fran detta stalie
måste även. då fråga är örn specialistvård och vård å sjukhus utöver arsskifte,
i början av året införskaffas uppgift fran specialisten respektive sjukhuset
angående kostnaderna för vården under nästföregående år, vilket i sin
tur förutsätter, att samma tjänsteställe underrättas örn alla speciahstvardsremisser
och alla intagningar å sjukhus.
Ej mindre tidskrävande och omständligt skulle förvisso bil att redovisa tor
kostnaderna för medicin. Apoteksräkningarna bruka nämligen insändas till
statens järnvägar kvartalsvis, och av dari upptagna tusentals poster skulle en
uppsortering få lov att ske på de enskilda befattningshavarna. Räkningar för
årets sista kvartal torde icke heller alltid inkomma till statens järnvägar i
sådan tid, att hänsyn till desamma skulle kunna tågås vid upprättandet av
löneuppgiftema till taxeringsmyndigheterna.
Telegrafstyrelsen har framhållit att — även örn bidrag utginge av statsmedel
till kostnaderna för sjukvård och medicin — en sjukdom, särskilt en
långvarig sådan, likväl ofta för löntagaren medförde, förutom själva sjukvårdskostnaden,
vissa andra kostnader och mern t gift er samt även löneavdrag.
Löntagarens skatteförmåga bleve härigenom till följd av sjukdomen nedsatt.
En beskattning av erhällen ersättning för sjukvård komme därför att strida
mot elen grundläggande principen örn beskattning etter skatteföi mägan. Stålka
skid syntes salunda tala för att förmånen av fri sjukvård undantoges från
beskattning. Aven praktiska skäl syntes tala tor att skattefrihet mrdgnves
för ifrågavarande förmän. I motsatt lall mäste nämligen, därest beskattningen
skulle avse de ersättningar för sjukvård, medicin lii. lii., som erhållits under
eli visst är, dessa poster upptagas a dt'' loneuppgil tor, som enligt .k! 8
12
Kungl. Maj.-ts proposition nr 10.
taxeringsförordningen skulle av arbetsgivare lämnas varje år beträffande anställd
person. För telegrafverket med dess stora personal komme detta givet''
vis att innebära ett omfattande administrativt merarbete. Därjämte komme
vissa svårigheter att uppstå, då det gällde att på ett riktigt och rättvist sätt
påföra vederbörande löntagare de utgivna ersättningar, som skulle upptagas
å berörda löneuppgift. Då jämlikt stadgandet i 19 g kommunalskattelagen till
skattepliktig inkomst enligt denna lag icke räknades vad som i annan form
än livränta tillfallit någon såsom ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete, syntes det bliva nödvändigt alt skilja mellan belopp, som av statsmedel
utbetalts såsom bidrag vid vanlig sjukdom, å ena, samt såsom ersättning
vid olycksfall i arbete respektive yrkessjukdom, å andra sidan. Beträffande
vidare de av apoteken översända räkningarna å medicin måste varje
å dylik räkning uppförd post påföras vederbörande löntagare, varvid åtskillnad
behövde göras mellan kostnad för medicin som ordinerats vid vanlig
sjukdom eller i anledning av olycksfall i arbete respektive yrkessjukdom.
Härutöver ville telegrafstyrelsen erinra örn att arvode till telegrafverkets
verksläkare för vård av till läkaren hänvisad och till läkarvård på telegrafverkets
bekostnad berättigad personal utginge antingen med vissi belopp per
år för varje i avtalet med läkaren till honom hänvisad person eller ock med
ersättning för värjo konsultation. Beträffande förstnämnda kategori uppstode
då frågan, huruvida det till verksläkaren utbetalta arvodet skulle påföras
löntagaren, även om denne under året i fråga icke konsulterat verksläkaren,
eller örn en fördelning av det till verksläkaren för året utbetalta
sammanlagda arvodet .skulle ske å respektive löntagare, exempelvis efter det
antal gånger vederbörande konsulterat läkaren. Även i detta sammanhang
bleve det nödvändigt att skilja mellan konsultation som föranletts av vanlig
sjukdom eller av olycksfall i arbete respektive yrkessjukdom. Av nu angivna
skäl syntes det telegrafstyrelsen icke vara praktiskt eller lämpligt att för den
korta tidsperiod, varom, därest den planerade allmänna sjukförsäkringen
genomfördes, det här kunde vara fråga, bryta den praxis, som länge varit
rådande och enligt vilken löntagares förmån av kostnadsfri sjukvård icke
betraktades såsom .skattepliktig inkomst. — Därest förmånen av fri sjukvård
emellertid skulle betraktas såsom skattepliktig intäkt och värdet härav upptagas
å de löneuppgifter, som avlämnades till taxeringsmyndigheterna, syntes
enligt telegrafstyrelsens mening förmånen böra beräknas till ett för alla ifrågakoinmande
löntagare, vilka vore tillförsäkrade enahanda förmån av fri
sjukvård, lika värde och fixeras till det belopp, sorn med hänsyn till statsverkets
beräknade utgifter för ifrågavarande sjukvård kunde prövas skäligt.
A rine jörn ult ning en har anfört.
Vid granskning av de från apoteken inkommande räkningarna å medicin,
utlämnad enligt verks- oell tjänsleläkarrekvisitioner, har framkommit, att
personalen i relativt stor omfattiyng begagnar möjligheten alt eridina fri medicin
men att de för respektive befattningshavare a räkningarna upptagna
delposterna i regel avse relativt sina belopp, (iodiyekligl utvalda, ännu icke
likviderade (blikå räkningar för lia neli 2:a kvartalen ar lillö a sammanlagt
bi l kronor 81 öre lia visat sig avse SS personer • val jr befallnings- (beställnings-)
haverö har därvid endast räknats en gang även olli lian förekommit
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kalml. Majlis proposition nr 10.
Lii
flera franser — motsvarande en medelkostnad per person av 6 kronor 19 öre.
Förstnämnda belopp fördelade sig a Idb delbelopp.
Arbetet med annotering av belopp av denna ringa storleksordning i samband
med löneuppgif terna torde salunda i förhållande lill de ökade skatter,
som kunna beräknas inflyta, ställa sig jämförelsevis dyrbart och tidsödande.
Detsamma torde vara förhållandet beträffande ersättningar lill verks- och
tjänsteläkare. Den senast inkomna rekvisitionen a ersättning till verksläkare
avsäg exempelvis — förutom verksläkararvodet ä loit kronor — <>76 kronor,
fördelade a 193 poster. Även de relativt ofta återkommande fallen, dä vård
vid poliklinik vid allmänt sjukhus bekostas av statsmedel, avse som regel
små belopp (3—5 kronor).
Därest löneuppgifterna skulle omfatta samtliga åtnjutna 1 armaner av in
läkarvård skulle detta oundgängligen medföra ökning i avlöningskoslnaderna.
Med hänsyn till det synnerligen stora antalet småposter, varom här är fråga,
torde kostnaderna lägst få beräknas motsvara årsavlöning till ett extra ordinarie
skrivbiträde.
Då — såsom i propositionen nr 83 till 1945 års riksdag anförts — en beskattning
av ifrågavarande förmån skulle förorsaka mycket merarbele och
medföra åtskillig irritation utan alt likväl resultera i någon mera betydande
höjning av skatteintäkterna, synes det önskvärt alt ny proposition i skattefrågan
1''ramlägges för 1916 års riksdag.
Marinförvaltningen Ilar uppgivit, att ämbetsverket efter erhållen kännedom
örn regeringsrättsutslaget den 2 juni 1914 företog inventering av sina
räkenskaper för ar 1944, varjämte utgifterna för de fria sjukvårdsförmånerna
började fortlöpande annoteras. För kalenderåret 1944 hade sedermera
till skattemyndigheterna i vanlig ordning härom lämnats uppgifter.
Marinförvaltningen har härefter anfört följande.
Under år 1944 (motsvarande siffror för första halvåret 1945 återgivas inom
parentes) hava i medeltal 375 (375) befattningshavare ägt rätt lill fri sjukvård.
Av dessa hava 228 (186) utnyttjat ifrågavarande förmån. I medeltal
hava 10 (5) taxeringsanteckningar gjorts för varje befattningshavare. För
varje sådan anteckning åtgår i medeltal 3 minuter. Med en beräknad arbetsvecka
av 42 timmar har således åtgått 2,71 (1,1) arbetsveckor för en befattningshavare.
I medeltal hava för varje befattningshavare utbetalats 60 (38)
kronor.
För år 1944 hava sammanlagt utbetalats i avrundat tal 14 000 kronor och
för första halvåret 1945 i likaledes avrundat tal 7 000 kronor. Sammanlagt
hava för taxeringsannoteringen för tiden Vi 1914 1945 åtgått 3,81 arbets
veckor
eller nära en månads arbete för en heltidsanställd person.
Enligt vad som inhämtats hava ytterst få verk och förvaltningar ställt sig
det omförmälda regeringsrättsutslaget av den 2 juni 1944 till efterrättelse.
Med hänsyn härtill torde1 vissa statstjänstemän komma att beskattas för förmåner,
för vilka det stora flertalet statstjänstemän möjligen icke skulle behöva
erlägga någon skatt.
Doresi samtliga statliga myndigheter och inrättningar, leir all åvägabringa
dea likställighet i skattehänseende, soia torde fä anses vara en grundläggande
Princip, mi skulle nödgas företaga en inventering av sina räkenskaper för en
eventuell efIerius],a11ning, skulle della arbete säkerligen förorsaka stora
Praktiska olägenheter samt medföra nimi]lort innerligt stora kostnader jain
häri med inflytande skattebelopp. Skulle en sadan inventering ur nämnda
synpunkter anses olämplig, kvarstår dock del I örliallandel alt vissa ämbets
verks tjänstemän, bland annai de tillhörande ina lin torval I ningen, kommit i
en olin-delaktig särställning.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 10.
Marinförval t ningen får således såsom sill synpunkt framhålla, att, enär beskattning
av merherörda förmåner i sakens nuvarande liige måste betraktas
såsom ett provisorium intill den 1 januari 1947, det med hänsyn till praktiska
olägenheter och kostnader icke torde medföra sådan fördel för statsverket
att en inventering av räkenskaperna i flertalet statliga verk och förvaltningar
tor att i el ha lland beskatta utgivna belopp för fria sjukvårdsförmåner kan
anses motiverad.
Slutligen tiar flya förvaltningen anfört, att å ämbetsverkets kameralkontor
för varje befattningshavare fördes särskilda avlöningshtad, vilka skulle ligga
till grund för uppgifterna enligt 33 § a) taxeringsförordningen. Å dessa avlöningsblad
infördes fortlöpande befattningshavarnas för månad uppburna
löneförmåner. Avlöningsbladen utgjorde sålunda en sammanfattning av befattningshavarnas
tinder kalenderåret uppburna löneförmåner. I vad avsåge
utbetald övertidsersättning brukade uppgifter härom införas å ifrågavarande
avlöningsblad sedan genomgång av verifikationerna skett å kameralkontoret.
jVIed hänsyn till att genomgång av verifikationer sålunda ägde rum för att
erhålla uppgifter örn utbetald övertidsersättning syntes utan större olägenhet
i samband härmed jämväl anteckningar örn åtnjutna sjukvårdsförmåner
kunna verkställas. Någon olägenhet av betydelse skulle sålunda enligt flygforvaltnmgens
mening icke vara förknippad med ett angivande i löneuppgiftema
jämväl av åtnjutna sjukvårdsförmåner.
I detta sammanhang må vidare omnämnas, att statstjänstemannens riksförbund
i en den 14 november 1945 dagtecknad, til] Kungl. Majit ställd skrift
hemställt, att Kungl. Majit måtte ånyo föreslå riksdagen medgiva, att av anstallmngshavare
på grund av tjänsten åtnjutna sjukvårdsförmåner icke skulle
betraktas såsom skattepliktig inkomst.
Såsom motivering för denna hemställan bär statstjänstemännens riksförbund
särskilt framhållit det obilliga i, att tjänstemän, som enligt gällande
avloningsreglemente vore berättigade till vissa bidrag till kostnader för läkar-
och sjukhusvård ävensom läkemedel, skulle drabbas av extra beskattning
i den mån dessa förmåner på grund av sjukdom måst utnvttjas Då i
regel redan sjukdomen i och för sig medförde kännbara ekonomiska påfrestningar
tor den enskilde tjänstemannen, kunde det icke vara med billighet
förenat att låta honom ett påföljande år genom beskattning återbetala
en del av de för sjukvården åtnjutna bidragen. Härtill bomme den administrativa
synpunkten, att skyldigheten för respektive redogörare att underrätta
taxeringsmyndigheterna örn åtnjutna sjukvårdsförmåner medförde en alltför
kostsam apparat, som emellertid vid ett bibehållande av nuvarande bestämmelser
vöre ofrånkomligt örn rättvisekravet skulle tillgodoses. — Statstjänsemannens
sjukvardslörmäner kunde i princip betecknas som en utfallande
orsa ring. janstemannen betalade själv försäkringspremien genom att lönesättningen
skett med hänsynstagande till bland annat förekomsten av
sju vards!onnaner. Dä vid vanliga försäkringar av jämförligt slag — exempe
vis i sjukkassa - utbetalade belopp icke beskattades sorn inkomst, syntes
(hila liehe, icke rätteligen böra ske beträffande statstjänstemans sjukvårdsiormaner.
Kuivjl. Muj.is proposition nr 10.
15
Departementschefen. Såsom framhår av elen lämnade redogörelsen föreslogs
i propositionen nr 83 lill lillö ars riksdag, att löntagares förmån av fri
sjukvård eller fri tandvård skulle anses utgöra icke skattepliktig inkomst. Genom
detta förslag — som så tillrida var av provisorisk innebörd att det förutsatte
en omprövning av vissa hithörande spörsmål i samband med den planerade
sjukförsäkringsreformen — avsågs att konfirmera tidigare rådande,
men genom ett regeringsrätIsutslag av den 2 juni 1944 bruten praxis. Då kamrarna
vid behandlingen av nämnda förslag stannade i olika beslut, förföll
emellertid ärendet för lillö års riksdag.
Löntagares förmån av fri .sjukvård elter fri tandvård torde endast i rena
undantagsfall lia blivit föremål för beskattning vid 1945 års taxering. Med
hänsyn härtill och då den planerade lagstiftningen örn allmän sjukförsäkring
nu icke beräknas träda i kraft förrän tidigast den 1 januari 1948, är utgångsläget
för bedömande av frågan, huruvida lagstadgad skattefrihet för nämnda
förmåner- bör införas eller icke, praktiskt taget detsamma som vid den tid, då
förslag härom framlades för 1945 års riksdag.
Vid sistnämnda tillfälle motiverades från min sida förslaget om skattefrihet
för löntagares förmån av fri sjukvård eller fri tandvård i huvudsak
därmed, att i de fall, då löntagares sjukdom varit av någon längre varaktighet,
en beskattning av ifrågavarande förmåner skulle märkbart strida mot
den grundläggande principen örn beskattning efter skatteförmågan samt att,
i övriga fall, en sådan beskattning skulle förorsaka mycket merarbete och
medföra åtskillig irritation utan afl likväl resultera i någon mera betydande
ökning av skatteintäkterna. De sålunda anförda skälen till stöd för att ifrågavarande
förmåner borde undantagas från beskattning — vilka skäl i och för
sig lämnades utan erinran av 1945 års riksdag — torde fortfarande äga full
giltighet.
Emellertid har det synts angeläget att få närmare utrett, i vad mån statliga
verk och förvaltningar, särskilt sådana hos vilka antalet anställda är förhållandevis
stort, äro i stånd att till taxeringsmyndigheterna lämna uppgifter
örn ifrågavarande förmåner på sätt och inom tid som i taxeringsförordningen
föreskrives. I en lillot härmed har jag låtit föranstalta örn en undersökning
härutinnan.
Av denna undersökning får anses framgå, att betydande svårigheter skulle
uppstå för statliga myndigheter, hos vilka antalet anställda är förhållandevis
stort, att för varje särskild löntagare fastställa, lill vilket belopp förmånerna
av tri sjukvård och fri tandvård böra beräknas. Svårigheter skulle föreligga
bland annat i det hänseendet, alt myndigheterna bleve nödsakade att beträffande
varje särskild utgiftspost, avseende sjukvård eller tandvård, linderska
huruvida utbetalningen kunde anses såsom ersättning i anledning av
olycksfall i arbete, i vilket fall ersättningen enligt gällande beskattningsregler
H''ke skall tagas till beskattning. Vidan* skulle särskilda svårigheter uppstå då
d°t gällde att avgöra, efter vilka grunder ersättning till verksläkare, sorn littar
i lorm av ackord, skall fördelas pä befattningshavare som anlitat denne
läkare. Såsom generaltullstyrelsen framhållit är det i vissa fall icke möjligt att
definitivt fastställa värdet av linder kalenderåret åtnjutna sjukvårdsförmåner
f
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
förrän den 30 juni året därefter, varför några exakta uppgifter om dylik
förmåner icke skulle kunna lämnas förrän taxeringsnämnderna redan avsl
tat sitt arbete. För att få klarlagt i vilken utsträckning ersättning för sj
vård och tandvård utbetalats för olika befattningshavare skulle vidare i mång
fall en omfattande skriftväxling bliva nödvändig mellan olika medelsförv
tare hos de statliga myndigheterna. Jämväl i övrigt torde arbetet med lärn
nandet av uppgifter rörande dylika förmåner föranleda ett omfattande mer
arbete för myndigheterna.
Motsvarande svårigheter skulle självfallet uppkomma för större enskil
företag, i de fall då personalen tillförsäkrats ifrågavarande förmåner.
Den verkställda undersökningen torde sålunda, ehuru den varit av begrä
säd omfattning, få anses hava på ett otvetydigt sätt ådagalagt de praktisk
olägenheter, som skulle uppkomma därest löntagares förmån av fri sjukvå
eller fri tandvård skulle tagas till beskattning.
Med hänsyn till vad nu anförts anser jag mig ånyo böra framlägga försl
örn sådan ändring i gällande beskattningsregler, att löntagares förmån av f
sjukvård eller fri tandvård förklaras icke utgöra skattepliktig inkomst. Ja
vill understryka att den sålunda föreslagna lagändringen bör betraktas so
ett provisorium i avbidan på den omprövning av hithörande spörsmål, som
bör ske i samband med en sjukförsäkringsreform. Jag är alltjämt av d
uppfattningen, att vid angivna förhållande lagändringen kan genomföras u
hinder av att avdragsrätt för av skattskyldig erlagda sjukvårdskostnader ick
samtidigt medgives. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att enli
övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsförordningen de skatter, so
skulle hava utgått på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, i princip efter
skänkas, förstnämnda skatter dock endast i den mån de skolat erlägga
under år 1947.
I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370). Förslaget överensstämmer i sak med det förslag
som framlades för 1945 års riksdag.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att det nu upprättade
författningsförslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Skiöld.
•1 SKO
Slockholm, Isaac Marcus Hoklryckcri-Akticbolug, 1040.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:39 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 192 s. 1 i texten
- BevU 1946:9 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten