Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1946-01-04 · 17 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:10, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms

slott den 4 januari 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. Nr 10.

1

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms

slott den 4 januari 1946.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att anga

härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommualskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

V

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 10

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen d

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 s

tember 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

32 §.

3 mom. Såsom intäkt---avsedda utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård upptages icke såsom in "

oavsett örn förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av ko

munal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av ens

tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla

befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom ''

täkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda

fattningshavare gällande.

i

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddel

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen skall ä

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxe ''

av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1946.

1 Senaste lydelse, se 1940: 876.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts gro position nr 10.

.)

i
-

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den i januari

19iG.

N ä rvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Inden, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

skattefrihet för löntagares förmån av kostnadsfri sjukvård och tandvård samt

anför därvid följande.

Gällande författningsbestämmelser. Till intäkt av tjänst hänföras enligt

32 § 1 mom. kommunalskattelagen bl. a. avlöning, arvode, traktamente,

sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för

tjänsten. Något undantagsstadgande i (råga örn löntagares förmån av kostnadsfri

sjukvård är icke meddelat.

Enligt 33 § taxeringsförordningen skall arbetsgivare varje år beträffande

person, som hos honom innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt

arbete eller som av honom åtnjutit pension, lämna uppgift angående

hans förmåner under nästföregående är i avlöning, arvode eller annan ersättning

för utfört arbete eller i pension. I sådan löneuppgift skola vid angivandet

av de åtnjutna förmånernas belopp däri inräknas skatter, försäkringsavgifter

och dylikt, som arbetsgivaren erlagt för vederbörandes räkning,

särskilda felräkningspenningar, ersättning för representationskostnad

vid kommunal eller enskild tjänst ävensom gratifikationer i penningar eller

annat; därjämte skall i uppgiften anteckning göras angående de förmåner

i övrigt, som följt med anställning eller uppdrag, såsom fri kost, boställe,

bostad eller löningsjord eller inkomst av sportler, expeditionslösen, böteseller

beslagsandelar eller andra liknande, ej lill beloppet bestämda inkomster.

Ändringsförslag vid 11(45 års riksdag. I proposition den 0 februari 1945

(nr 83) med förslag till lag örn ändrad lydelse av 32 S 3 inom. komnninalskaltelagen

föreslogs, all lill nämnda moment skulle fogas ett tillägg av innehåll,

all förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård icke skulle upptagas

såsom intäkt, oavsett örn förmånen åtnjutits på grund av statlig eller pä

firund av kommunal eller enskild tjänst; dock afl, örn sådan förmån alli ju
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

tits på grund av enskild tjänst neli utgått elter väsentligt förmånligare grunder

än suni gällde för befattningshavare i statens tjänst, förmånen skulle

upptagas såsom intäkt till den del den algatt eller förmånligare grunder än

de för nämnda befattningshavare gällande. Enligt förslaget skulle lagen

träda i kraft dagen efter deli, då lagen enligt dara meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling; och skulle lagen äga tillämpning

jämväl med avseende a det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd

i första instans verkställdes ar 1945.

Beträffande de omständigheter, som föranledde framläggandet av berörda

förslag, torde jag få hänvisa till nyssnämnda proposition.

Vad angår motiveringen för förslaget i fråga torde jag här få erinra örn

att jag vid min tillstyrkan av förslagets framläggande för riksdagen anförde

bland annat att i de fall, då löntagares sjukdom varit av någon längre varaktighet,

en beskattning av ifrågavarande förmån skulle märkbart strida mot

den grundläggande principen om beskattning efter skatteförmågan samt att,

i övriga fall, en sådan beskattning skulle förorsaka mycket merarbete och

medföra åtskillig irritation utan att likväl resultera i någon mera betydande

ökning av Skatteintäkterna. Med hänsyn härtill syntes det önskvärt att en

sådan lagändring vidtoges, att löötagares förmån av fri sjukvård icke utgjorde

skattepliktig inkomst. Konsekvensen av en dylik lagändring borde

rätteligen vara, att skattskyldiga, som icke åtnjöte ifrågavarande förmån, berättigades

att göra avdrag för erlagda sjukvårdskostnader. Det syntes emellertid

i dåvarande läge finnas anledning att uppskjuta ett ståndpunktstagande

i denna fråga. A ena sidan vöre en dylik reform förenad med vissa svårigheter

och å andra sidan vöre det icke uteslutet, att ett genomförande av allmän

sjukförsäkring kunde avsevärt ändra förutsättningarna för ett bedömande

av frågan örn avdrag för sjukvårdskostnader. Jag förordade sålunda, att

för det dåvarande annan ändring icke vidtoges än att löntagares förmån av

kostnadsfri sjukvård förklarades icke utgöra skattepliktig inkomst. Den inkonsekvens,

som detta förslag innebure, borde icke tillmätas avgörande betydelse.

Genom den föreslagna ändringen skapades nämligen icke i praktiken

ett nytt liige ulan lagändringen endast konfirmerade den praxis, som länge

varit radande och som brutits först genom ett utslag av regeringsrätten den

- juni 1944. Det borde vidare beaktas att skattskyldiga, som icke åtnjöte

törmänen av kostnadsfri sjukvård, kunde genom sjukförsäkring — mot premier

som i viss utsträckning vore avdragsgilla vid taxeringen — bereda sig

en motsvarande förmån. Jag förutsatte emellertid att, därest en allmän sjukförsäkring

genomfördes, trugan örn storleken av de avdragsgilla premicbeloppen

upp Ingés lill omprövning. 1 samband därmed borde jämväl reglerna

örn avdrag för s. k. ömmande omständigheter (långvarig sjukdom lii. m.)

bliva töremål för översyn. Med förmanen av fri sjukvård borde jämställas

törmänen av fri tandvård.

1 anledning av berörda proposition väcktes inom riksdagen de likalydande

motionerna nr i första kammaren av herr Gustavson m. fl. oell nr 475 1

andra kammaren av herr Pellersson i Norregård lii. fl. 1 motionerna anfördes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj :ts proposition nr 10.

bland annat, att motionärerna icke kunde godkänna den ståndpunkten, att

skattefrihet skulle medgivas tor förman av kostnadsfri sjukvård, under det

att avdrag för erlanda sjukvårdskostnader icke finge göras. Det vore icke 1 orenligt

med rättvisa olika medborgargrupper emellan, att det forsta av dessa

spörsmål avgjordes av Idla års riksdag, medan det andra uppskötes till en

oviss framtid. Enligt motionärernas mening borde båda dessa frågor losas

samtidigt, då de otvivelaktigt inginge i samma problemkomplex. Riksdagen

borde därför avslå propositionen och i stället begära att vid en eventuell

höstriksdag år 19-15 eller senast vid Id b) års riksdag proposition framlades

med förslag örn skattefrihet för förmånen av kostnadsfri sjukvård oell ratt

till avdrag för erlagda sjukvårdskostnader.

Bevillningsutskottet anförde i sitt betänkande (nr 19) i förevarande fråga,

att tidigare års bevillningsutskott vid flera tillfällen uttalat sig mot bifall till

motionsvis framställda yrkanden örn införande av skattefrihet för intäkter av

olika slag. För egen del hade även utskottet den uppfattningen, att intäkten,

sorn principiellt sett vore av skattepliktig natur, borde vara underkastade

beskattning samt att ett frångående av denna regel icke utan mycket vägande

skäl borde äga rum. Mot införande av skattefrihet tor de nu ifrågavarande

förmånerna talade även det förhållandet, att det måste anses inkonsekvent att

införa bestämmelser örn sådan skattefrihet, medan däremot skattskyldiga,

som ej atnjöte dessa förmåner, icke skulle äga åtnjuta avdrag för eilagda

sjukvårds- och tandvårdskostnader.

Utskottet anförde ytterligare följande:

Syftet med de förevarande motionerna är att söka undanröja den inkonsekvens,

sorn det i propositionen framlagda förslaget sålunda kan anses innebära.

Ehuru utskottet ingalunda är främmande för den tanke, som kommit

till uttryck i motionerna, måste utskottet dock uttala betänkligheter mot motionärernas

förslag. ... . , , ...

Enligt civila avlöningsreglementei och civila icke-ordinanereglementet, vilka

reglementen äro tillämpliga å ett stort antal tjänstemän i statens tjänst, är

tjänsteman berättigad att kostnadsfritt anlita vederbörande verksägare tor

erhållande av läkarvård. Kostnader lör sjukhusvård ersättas a\ statsmedel i

regel med hälften av kostnadernas belopp, vilket i allmänhet skall hendenäs

enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats a allman sal.

Under vissa förutsättningar må emellertid vård meddelas i halvenskilt rum

eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum, varvid ersättningen av

statsmedel littar med i re^el deli del av kostnaden, som överskjuter hana beloppet

av legosängsavgiften för plats a allmän sal. Kostnader för tandvård

ersättas av .statsmedel i regel endast örn sådan vind avser botande av sjukdom

i tändernas omgivningar eller prövas vara av väsentlig betydelse lön botande

av annan sjukdom, vilken star i orsakssammanhang nied tändernas

tillstånd. Ersättning av statsmedel utgår i dylika lall med tie ljäidedelai a\

kostnadernas belopp. ..... .

Med hänsyn lill den begränsning, sorn salunda 1 örefinnes i truga om ratten

till fri sjukvård och fri tandvård för statsanställda, torde (let iä anses

uppenbart, ali en avdragsnitt tor erlagda kostnader i sådant hänseende icke

kan ulan vidare medgivas, f or astadkomniande av likställighet linål thån, som

åtnjuta lörman av fri sjukvård eller lii tandvård, lar avdragsrälten icke

sträcka sig längre lili dessa iörmaiirr. Inbärandet av eli avdiagsiätt av detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuni/!. Maj:ts proposition nr 10.

(i

skif» skulle därför otvivelaktigt medföra svårigheter vid gränsdragningen m

lan avdragsgilla och icke avdragsgilla utgifter. Detaljerade uppgifter mäste

av deri skattskyldige i varje särskilt fall lämnas angående beskaffenheten av

den vård, varom fråga är, och för taxeringsmyndigheterna skulle bedömandet

av de verkställda avdragens befogenhet föranleda ett besvärligt och tids’

ödande merarbete. Även bortsett från dessa praktiska svårigheter har utskottet—

med hänsyn till de ojämna verkningarna i olika inkomstskikt av avd

vid taxeringen — icke kunnat undgå att känna tveksamhet beträffande lämpligheten

i och för sig av den nu ifrågasatta avdragsrätten. Utskottet kan fördenskull

icke förorda bifall till de i motionerna framställda yrkandena. \

fe Vid sitt övervägande av det i den föreliggande propositionen framlagda

förslaget har utskottet emellertid av skäl, som ovan anförts, hyst betänklig- ''

heter i fråga örn lämpligheten överhuvud taget av att införa bestämmelser

om skattefrihet för ovannämnda förmåner. För införande av sådana bestämmelser

kan dock anses tala, att såsom framgår av propositionen, dessa

förmåner enligt en mångårig praxis, som brutits först genom ett av regerings- i

rätten under år 1944 meddelat utslag, tidigare icke torde ha tagits till beskattning.

Vidare må framhållas, att, därest förmånerna skulle bliva beskattade,

detta finge antagas komma att medföra ett betydande arbete för de

myndigheter och enskilda, som hade att avlämna uppgifter till taxeringsmyndigheterna

om värdet å åtnjutna sjukvårds- och tandvårdsförmåner, utan

att därigenom någon större ökning av skatteintäkterna skulle uppkomma. I

vissa fall skulle det, åtminstone med nuvarande anordningar på detta område

— såsom exempelvis där den anlitade läkarens ersättning utgår i form ‘

av ackord och icke med särskilt belopp för varje prestation — uppenbarligen

bereda stora svårigheter eller kanske rent av visa sig helt ogörligt att fastställa

ett riktigt belopp för de åtnjutna förmånernas värde. Säkerligen kom- *

me detta att leda till ojämnhet vid taxeringen olika skattskyldiga emellan.

På grund av nu anförda omständigheter har utskottet trots nämnda be- :

tänkligheter icke ansett sig böra avstyrka bifall till propositionen. Utskottet Isförutsätter

emellertid, att, därest en allmän sjukförsäkring genomföres, frågan

örn huruvida skattefrihet bör bibehållas för förmån av fri sjukvård och

fri tandvård upptages till prövning samt att därvid tillses att elen inkonse- "

kvens, som den föreslagna lagstiftningen innebär, undanröjes.

I enlighet härmed hemställde utskottet, att riksdagen måtte, med bifall till

propositionen nr 83 och med avslag å de i anslutning därtill väckta motionerna,

antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag örn ändrad lydelse

av 32 g 3 mom. kommunalskattelagen.

Mot utskottets betänkande anfördes reservation av herr Ekman, som ansåg

att utskottet hort föreslå riksdagen avslå propositionen nr 83.

Vid ärendets behandling i kamrarna biföll andra kammaren (utan debatt)

bevillningsutskottets betänkande, medan första kammaren (med f>2 röster mot

40) avslog utskottets hemställan.

I följd härav hade (leii föreliggande frågan för 1945 års riksdag förfallit.

Senare utredning inom iinniiNdepurteincntel in. in. 1 en ehn ti juni 1945

dagteeknad cirkulärskrivelse- lill generaltullstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen

neli järnvägsstyrelsen samt armé-, marin- neli flygförvaltningarna

antonie jag sedan jag redogjort för del i propositionen nr 83 framlagda

I<>rstaget neli riksdagens beslut i anledning av nämnda proposition —-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunni. Maj.ts proposition nr 10.

tt enligt ett från socialdepartementet dämera för yttrande utremitterat förslag

till omläggning av sjukförsäkringen denna försäkring skulle göras obligatorisk

och generell. Genomfördes detta förslag bomme nämnda skattefråga i

ett annat läge. Den fria sjukvården bomme att försvinna sorn löneförmån och

{(praktiskt taget alla medborgare bomme afl i stället beredas sjukvård på

grundval av sjukförsäkringslagens bestämmelser. Skattelragan bomme alitsa,

därest förslaget till omläggning av sjukförsäkringen genomfördes, att vara aktuell

endast under tiden lill dess den nya sjuklörsäkriroslagen trädde i kraft,

vilket i huvudsak avsåges skola ske den 1 januari 1947. Vid sådant förhållande

uppställde sig frågan örn det kunde vara praktiskt eller lämpligt att för

en dylik kortare tidsperiod — i överensstämmelse med regeringsrättens utslag

av dea 2 juni 1944 men med ändring av tidigare långvarig praxis — beskatta

löntagares förmån av fri sjukvård. Därest denna fråga besvarades nekande,

erfordrades att ny proposition i skattefrågan framlades för 1946 års riksdag.

I skrivelsen anförde jag vidare, att ett ståndpunkttagande till nyssberörda

.spörsmål i viss män mäste bliva beroende av vilka praktiska olägenheter, som

skulle uppkomma för de statliga verken och förvaltningarna därest av personalen

åtnjutna fria sjukvårdsförmåner (läkarbesök, medicin o. s. v.) skulle

redovisas i de jämlikt taxeringsförordningen för vederbörande avgivna löneuppgifterna.

I anledning härav anmodade jag lbrenämnda myndigheter att

till finansdepartementet inkomma med en redogörelse för deras synpunkter

härutinnan.

1 de inkomna yttrandena har — med ett undantag uttalats, att det på

grund av praktiska olägenheter icke syntes lämpligt att med ändring av tidigare

praxis beskatta löntagares förmån av fri sjukvård.

Generaltullstyrelsen bar till utveckling av sin mening anfört:

De förmåner av fri sjukvård, som åtnjutas av tullverkets tjänstemän, linnas

angivna i 5 kap. av civila avlöningsreglementet. Tullverkets kostnader tor

sagda förmåner innefatta bland annat särskilda verkslåkai arv oden enligt 11

8 2 inom. kungörelsen den 22 juni 19.39 (nr 424) angående veiksläkare vid

den civila statsförvaltningen, vilka arvoden utgå med visst ärligt belopp för

varje tjänsteman, vare sig denne anlitar verkslåkaren eller ej. Då nämnda

arvoden torde vara avsedda såsom gottgörelse huvudsakligen för de särskilda

bestyr, som liro förenade nied verksläkartjänst, tiar styrelsen utgått fran att

av tullverket utgivna sådana arvoden, utgörande sammanlagt omkring 10 500

kronor, icke böra medräknas bland de utgifter, som. därest fölmanen av fri

sjukvård överhuvud laget bomme att beskattas, bora anses såsom skattepliktig

intäkt för tjänstemännen.

Tullverkets kostnader för sjukvård ät personalen lia under budgetaret

194 1/15 nied nyssberörda undantag uppgått till i runt bil 129 000 kronor, lia

under samma budgetår förmanen av kostnadslri sjukvård i tullveikct åtnjutits

av omkring .3 650 tjänstemän, motsvarar nämnda belopp eli medelvärde

av något iner lin .35 kronor för varje tjänsteman.

I lii resi till grund för en beskattning av sjuk vardsl ornianei lia skulle läggas

ett sådant medelvärde neli della a lisli ges icke bora fastställas till ett för alla

il rägakommande skattskyldiga lika belopp, skulle icke frän lii 11 verkets sida

svårighet miila ali för varje kalenderår uträkna nedi a vederbörliga lhncupp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

gifter påföra medelvärdet av de sjukvårdsförmåner, som under kalenderåret

åtnjutits av tullverkets personal.

Generaltullstyrelsen har vidare framhållit, att örn beskattningen i stället

skulle grundas på ett för värjo enskild tjänsteman med ledning av föreliggande

utgiltsverifikationer kalenderårsvis beräknat verkligt värde av ifrågavarande

förmåner — en beräkning, som syntes vara mera rättvis — kornme

en dylik anordning att för tullverkets del medföra icke oväsentliga praktiska

olägenheter. Tullverkets kostnader för den sjukvård, som meddelats under

ett visst kalenderår, vore nämligen ofta icke kända vid den tidpunkt, då föreskrivna

löneuppgifter för kalenderåret skulle avgivas till taxeringsmyndigheterna.

En följd därav bleve, att löneuppgifterna, i vad de innefattade sjukvårdsersättningen,

i vissa fall kunde bliva missvisande. Särskilt gällde detta

lör de ersättningar, vilka enligt 11 g 1 mom. i förenämnda kungörelse angående

verksläkare vid den civila statsförvaltningen utginge såsom gottgörelse

lör av verksläkare meddelad vård, utfärdade intyg m. m. Dessa ersättningar

utbetalades till de av tullverket anlitade verksläkarna kvartalsvis. Då ersättningarna

i de fall, där flera än tio av verkets tjänstemän hänvisats till en

och samma verksläkare, vore enligt det nyss åberopade författningsrummet

pa visst satt maximerade, mäste icke sällan för något av budgetårets sista

kvartal en reducering företagas av de ersättningsbelopp, som eljest skolat

utgå. För att rättvist uppdela ifrågavarande kostnader på tjänstemännen alltefter

den omfattning, i vilken de anlitat verksläkaren, måste nedräkning ske

av de för budgetårets samtliga kvartal debiterade ersättningarna. Vid en beskattning

av sjukvårdsförmånerna skulle emellertid dessa ersättningar för

budgetarets båda törsta kvartal lia med oreducerat belopp ingått i de lönellPPSiftei,

som tor ifrågavarande kalenderår redan avlämnats till taxeringsmyndigheterna.

Löneuppgifterna bomme på grund därav att i detta avseende

angiva tjänstemännens intäkter till för högt belopp, varigenom inkomsttaxeringen

bleve för hög. Vid klagomål bos prövningsnämnd för erhållande av

lättelse härutinnan måste nya, korrigerade löneuppgifter avgivas, vilket kunde

ske först under juli eller augusti månad året näst efter det, som avsåges

i uppgifterna. Enär vidare övriga sjukvårdskostnader likviderades först kortare

eller längre tid efter den tidpunkt, då vården erhållits, bomme det i ett

mycket stort antal lall att inträffa, att en del av de inkomster, som motsvarade

under ett visst kalenderår erhållen sjukvård, hunne upptagas först å löneuppgifterna

för det nästlöljande året. En sådan förskjutning av inkomster

tran ett beskattningsår till eif annat .skulle för den enskilde tjänstemannen

kunna medföra kännbara olägenheter ur skatlesynpunkt oell föranleda klagomal

bos prövningsnämnd. Därvid bomme tullverkets vederbörande myndigheter

alt få avgiva nya, korrigerade löneuppgifter. I åtskilliga fall, exempelvis

då annan myndighets yl leande i visst sjukvardsärende mäste inhämtas,

skulle delta kunna ske först sedan en längre lid förflutit, efter det de ursprungliga

löneuppgifterna avgivits. - - lill inräknande av sjukvårdskoslna''

11-11,1 '' kiänstenlännens skattepliktiga inkomster syntes i ännu ett avseende

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr 10.

9

komma att för tullverkets elei medföra ett vissi merarbele. Sålunda bleve det

nödvändigt att i utsträckt omfattning föra kortregister med för varje tjänsteman

specificerade uppgifter å sjukvårdskostnader, suni för denne bestritts av

tullmedel. Förandet av sådana register, \diket givetvis krävde stor noggrannhet,

konnne att taga ej ringa tid i anspråk.

Slutligen har generaltullstyrelsen anfört.

Såsom förut nämnts lia i tullverket de sjukvårdsförmåner, vilka ansetts

såsom eventuellt beskattningsbara, under budgetåret 1944/45 motsvarat ett

värde av i runt tal 129 000 kronor. Tullverkets övriga löneutgifter ha för

samma lid uppgått till omkring 17 800 000 kronor. Ilen höjning av skatteundeilaget,

som bleve följden av att sjukvårdsförmånernas värde medräknades

i den skattepliktiga inkomsten, skulle motsvara endast cirka 0,7 procent. A

andra sidan .skulle enligt gjorda överslagsberäkningar kostnaderna för uträknandet

av sagda värde komma att uppgå till så högt belopp, att de knappast

kunna sägas stå i lämpligt förhållande till den däremot svarande ökningen i

skatteintäkten. Det bör i avseende härå uppmärksammas, att beträffande en

stor del av den tid, varunder det ifrågasatta systemet .skulle vara gällande, för

arbetet med extraheringarna ur räkenskapsverilikationerna för värdets uträknande

måste hos styrelsen avdelas särskild personal. Hos de olika tullanstaltema

understundom disponibel överskottstid skulle nämligen icke kunna

för ändamålet utnyttjas, enär tullanstaltema redan frånhänt sig verifikationerna

för den gångna tiden.

Generalpoststyrelsen bär erinrat örn att vid postverket vore anställda cirka

12 000 befattningshavare och arbetare, vilka vore berättigade till fria sjukvårdsförmåner.

För vården av dessa funktionärer vore anställda 354 läkare.

At dessa uppbure 299 ersättning för varje konsultation, varvid antingen provinsialläkartaxan

eller sjukkassetaxan tillämpades, och 55 visst belopp per år

för varje i avtal med läkaren till honom hänvisad person (kollektivackord).

Sistnämnda ersättningsform tillämpades i allmänhet i de fall, då ett större

antal funktionärer hänvisats till läkaren. Ersättningen enligt ackord utginge

till postläkarna i det inre Stockholm med 12 kronor per befattningshavare

och år, till verksläkarna i Stockholms förorter med 15 kronor för envar av

de 50 första till läkaren hänvisade befattningshavarna från telegraf-, post- och

vattenfallsverken och 12 kronor för varje ytterligare befattningshavare, allt

för år räknat, samt till övriga läkare med högst 10 kronor per befattningshavare

och ar. — Befattningshavare med placering vid jämvägsposten vore berättigad

att anlita postläkare å såväl stationerings- som överliggningsorten.

Örn läkarna å båda orterna uppbure ersättning enligt ackord, betalade postverket

således för en befattningshavare ackordsersättning till två läkare. Generalpoststyrelsen

ansa ge, att det skulle bereda stora svårigheter eller kanske

rent av visa sig ogörligt att, dä ersättningen utginge i form av ackord, fastställa

eif riktigt belopp för de åtnjutna förmånernas värde. Antalet besök hos

läkaren varierade nämligen myckel för olika befattningshavare. Ett stort anini

konsulterade kikaren icke en ( iida gang under ett är medan andra nödkals

rådfråga denne vid upprepade tillfällen. Ali under dylika förhållanden

beräkna värde! av läkarbesöken torde vala synnerligen svårt. Visserligen skulle

1,1 an kunna fastställa eli medelvärde per befattningshavare och är tor draga

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Majlis proposition nr 10.

varande sjukvårdsförmåner, men att låta en befattningshavare erlägga skatt

för värdet av en förmån, som han under kanske hela sin tjänstetid ej behövt

begagna sig av, skulle säkerligen medföra åtskillig irritation utan att resultera

i någon mera betydande ökning av skatteintäkterna, — I de fall då postläkaren

uppbure ersättning leir varje konsultation, skulle redovisning i löneuppgifterna

till taxeringsmyndigheterna av på vederbörande befattningshavare''belöpande

läkararvode för postverkets vidkommande medföra ett avsevärt merarhete.

Detsamma gällde i än högre grad ersättningen för medicin.

Vidare har generalpoststyrelsen anfört.

Vad beträffar nyss omnämnda läkarersättningar vore det nödvändigt att på

vederbörandes beskattningskort efter hand som räkning betalades göra anteckningar

örn de belopp, som hänförde sig till viss befattningshavare. I de

fall då befattningshavare anlitat läkare utom stationeringsorten, måste den

redogörare, som likviderat räkningen, meddela uppgift till det tjänsteställe,

där befattningshavaren uppbär sin avlöning.

Liknande anteckningar skulle ock erfordras beträffande kostnader för medicin.

Arbetet härmed bleve emellertid av än större omfattning. Ersättning

för medicin utanordnas för närvarande i allmänhet kvartalsvis från det tjänsteställe.

som har att utbetala avlöning till den funktionär, som erhållit medicinen.

I Stockholm och Göteborg utanordnas emellertid av praktiska skäl här

ifrågavarande ersättning från vederbörande postdirektionskassa. Därest förmånen

av fri medicin skulle upptagas på löneuppgifterna till taxeringsmyndigheterna,

skulle sagda postdirektioner få sända ett stort antal ersättningsuppgifter

till vederbörande avlöningsförrättare. Detta gäller framför allt postdirektionen

i Stockholm, som likviderar räkningar å medicin jämväl för det

stora antal funktionärer, som erhålla sin lön genom generalpoststyrelsen samt

postkontoren och postexpeditionema i Stockholm. Antalet funktionärer berättigade

till fri läkarvård vid dessa tjänsteställen uppgår till cirka 5 500.

Slutligen får styrelsen meddela, att anslaget för sjukvård, begravningshjälp

m. m. i postverkets driftkostnadsstat för år 1945 är upptaget till 475 000 kronor.

Såsom framgår av titelns benämning avföras under anslaget icke endast

sjukvårdskostnader utan även begravningshjälp till dödsbo efter avliden

tjänsteman. Det torde jämväl bemärkas, att under ifrågavarande titel redovisas

även sjukvårdskostnader, som jämlikt lagen örn olycksfall i arbete utgår

till funktionärer i postverket (post- och brevbärarhiträden, poststationsföreståndare,

lant- och ^brevbärare m. fl.), vilka eljest icke äro berättigade till

sjukvård på verkets bekostnad.

Generalpoststyrelsen har lill slut anfört ali med hänsyn till det betydande

merarbete, som skulle komma att uppstå för postverket, därest av personalen

åtnjutna fria sjukvårdsförmåner .skulle upptagas i de jämlikt taxeringsförordningen

för vederbörande avgivna löneuppgifterna, det enligt generalpoststyrelsens

mening icke vore lämpligt all med lindring av tidigare långvarig praxis

beskatta löntagares förmån av fri sjukvård.

Järnvägsstyrelsen har uttalat, alf ersättning för sjukvårdsförmåner till befattningshavare

vid statens järnvägar icke hade brukat upptagas å de löneuppgifter,

sorn avlämnades lill taxeringsmyndigheterna. En ändring härutinnan

skulle med statens järnvägars lill mer än 50 000 uppgående personalstyrka,

vilken, vid olycksfall i arbete i sin helhet, och eljest lill allra största delen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 10.

11

vöre berättigad till berörda förmåner, komma att medföra ett mycket tidsödande

arbete med därav föranledda kostnader.

Härefter bär järnvägsstyrelsen anfört följande.

Det torde först böra framhållas, att i nu ifrågavarande .sjukvårdsförmåner

ingär icke blott värd av verksläkare och specialister (även tandläkare) eller

å sjukhus, utan även behandling av sjukgymnaster och å badinrättningar

saint fysikaliska anstalter m. m., vartill kommer medicin.

För att kunna lämna uppgift ä nämnda förmåner bleve nödvändigt att

föra särskilda liggare över desamma å varje t jänsteställe, där avlöningslistor

upprättas.

Till dessa tjänsteställen måste verksläkaren — vad beträffar den mera

fast anställda personalen — genom styrelsen respektive distriktschef, verkstadsföreståndare

eller förrådsintendent tor varje man, som anlitade honom

liksom ock för varje av samma person avlagt besök lämna särskild uppgift

å uppkomna kostnader. Till all därmed förenad omgång och ali bokföring

kominer att, då ersättningen till verksläkaren här i regel utgår med visst

belopp per befattningshavare och är, det givetvis .skulle medföra stora svårigheter

— örn det i vissa fall ens vöre möjligt — att beräkna värdet av läkarens

särskilda prestationer.

Vidkommande hail- och byggnadsarbetare och vissa andra rent tillfälliga

arbetare kunde uppgifter angående dem av järnvägsläkare lämnad sjukvård

erhållas endast med ledning av de av läkarna utfärdade räkningarna, fran

vilka utdrag måste verkställas.

Vid konsultation av annan läkare lin den, vederbörande befattningshavare

tilldelats, måste räkning å kostnaden för konsultationen, efter verksläkarens

attest, delgivas tjänsteställe, där förberörda liggare fores. Fran detta stalie

måste även. då fråga är örn specialistvård och vård å sjukhus utöver arsskifte,

i början av året införskaffas uppgift fran specialisten respektive sjukhuset

angående kostnaderna för vården under nästföregående år, vilket i sin

tur förutsätter, att samma tjänsteställe underrättas örn alla speciahstvardsremisser

och alla intagningar å sjukhus.

Ej mindre tidskrävande och omständligt skulle förvisso bil att redovisa tor

kostnaderna för medicin. Apoteksräkningarna bruka nämligen insändas till

statens järnvägar kvartalsvis, och av dari upptagna tusentals poster skulle en

uppsortering få lov att ske på de enskilda befattningshavarna. Räkningar för

årets sista kvartal torde icke heller alltid inkomma till statens järnvägar i

sådan tid, att hänsyn till desamma skulle kunna tågås vid upprättandet av

löneuppgiftema till taxeringsmyndigheterna.

Telegrafstyrelsen har framhållit att — även örn bidrag utginge av statsmedel

till kostnaderna för sjukvård och medicin — en sjukdom, särskilt en

långvarig sådan, likväl ofta för löntagaren medförde, förutom själva sjukvårdskostnaden,

vissa andra kostnader och mern t gift er samt även löneavdrag.

Löntagarens skatteförmåga bleve härigenom till följd av sjukdomen nedsatt.

En beskattning av erhällen ersättning för sjukvård komme därför att strida

mot elen grundläggande principen örn beskattning etter skatteföi mägan. Stålka

skid syntes salunda tala för att förmånen av fri sjukvård undantoges från

beskattning. Aven praktiska skäl syntes tala tor att skattefrihet mrdgnves

för ifrågavarande förmän. I motsatt lall mäste nämligen, därest beskattningen

skulle avse de ersättningar för sjukvård, medicin lii. lii., som erhållits under

eli visst är, dessa poster upptagas a dt'' loneuppgil tor, som enligt .k! 8

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.-ts proposition nr 10.

taxeringsförordningen skulle av arbetsgivare lämnas varje år beträffande anställd

person. För telegrafverket med dess stora personal komme detta givet''

vis att innebära ett omfattande administrativt merarbete. Därjämte komme

vissa svårigheter att uppstå, då det gällde att på ett riktigt och rättvist sätt

påföra vederbörande löntagare de utgivna ersättningar, som skulle upptagas

å berörda löneuppgift. Då jämlikt stadgandet i 19 g kommunalskattelagen till

skattepliktig inkomst enligt denna lag icke räknades vad som i annan form

än livränta tillfallit någon såsom ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete, syntes det bliva nödvändigt alt skilja mellan belopp, som av statsmedel

utbetalts såsom bidrag vid vanlig sjukdom, å ena, samt såsom ersättning

vid olycksfall i arbete respektive yrkessjukdom, å andra sidan. Beträffande

vidare de av apoteken översända räkningarna å medicin måste varje

å dylik räkning uppförd post påföras vederbörande löntagare, varvid åtskillnad

behövde göras mellan kostnad för medicin som ordinerats vid vanlig

sjukdom eller i anledning av olycksfall i arbete respektive yrkessjukdom.

Härutöver ville telegrafstyrelsen erinra örn att arvode till telegrafverkets

verksläkare för vård av till läkaren hänvisad och till läkarvård på telegrafverkets

bekostnad berättigad personal utginge antingen med vissi belopp per

år för varje i avtalet med läkaren till honom hänvisad person eller ock med

ersättning för värjo konsultation. Beträffande förstnämnda kategori uppstode

då frågan, huruvida det till verksläkaren utbetalta arvodet skulle påföras

löntagaren, även om denne under året i fråga icke konsulterat verksläkaren,

eller örn en fördelning av det till verksläkaren för året utbetalta

sammanlagda arvodet .skulle ske å respektive löntagare, exempelvis efter det

antal gånger vederbörande konsulterat läkaren. Även i detta sammanhang

bleve det nödvändigt att skilja mellan konsultation som föranletts av vanlig

sjukdom eller av olycksfall i arbete respektive yrkessjukdom. Av nu angivna

skäl syntes det telegrafstyrelsen icke vara praktiskt eller lämpligt att för den

korta tidsperiod, varom, därest den planerade allmänna sjukförsäkringen

genomfördes, det här kunde vara fråga, bryta den praxis, som länge varit

rådande och enligt vilken löntagares förmån av kostnadsfri sjukvård icke

betraktades såsom .skattepliktig inkomst. — Därest förmånen av fri sjukvård

emellertid skulle betraktas såsom skattepliktig intäkt och värdet härav upptagas

å de löneuppgifter, som avlämnades till taxeringsmyndigheterna, syntes

enligt telegrafstyrelsens mening förmånen böra beräknas till ett för alla ifrågakoinmande

löntagare, vilka vore tillförsäkrade enahanda förmån av fri

sjukvård, lika värde och fixeras till det belopp, sorn med hänsyn till statsverkets

beräknade utgifter för ifrågavarande sjukvård kunde prövas skäligt.

A rine jörn ult ning en har anfört.

Vid granskning av de från apoteken inkommande räkningarna å medicin,

utlämnad enligt verks- oell tjänsleläkarrekvisitioner, har framkommit, att

personalen i relativt stor omfattiyng begagnar möjligheten alt eridina fri medicin

men att de för respektive befattningshavare a räkningarna upptagna

delposterna i regel avse relativt sina belopp, (iodiyekligl utvalda, ännu icke

likviderade (blikå räkningar för lia neli 2:a kvartalen ar lillö a sammanlagt

bi l kronor 81 öre lia visat sig avse SS personer • val jr befallnings- (beställnings-)

haverö har därvid endast räknats en gang även olli lian förekommit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kalml. Majlis proposition nr 10.

Lii

flera franser — motsvarande en medelkostnad per person av 6 kronor 19 öre.

Förstnämnda belopp fördelade sig a Idb delbelopp.

Arbetet med annotering av belopp av denna ringa storleksordning i samband

med löneuppgif terna torde salunda i förhållande lill de ökade skatter,

som kunna beräknas inflyta, ställa sig jämförelsevis dyrbart och tidsödande.

Detsamma torde vara förhållandet beträffande ersättningar lill verks- och

tjänsteläkare. Den senast inkomna rekvisitionen a ersättning till verksläkare

avsäg exempelvis — förutom verksläkararvodet ä loit kronor — <>76 kronor,

fördelade a 193 poster. Även de relativt ofta återkommande fallen, dä vård

vid poliklinik vid allmänt sjukhus bekostas av statsmedel, avse som regel

små belopp (3—5 kronor).

Därest löneuppgifterna skulle omfatta samtliga åtnjutna 1 armaner av in

läkarvård skulle detta oundgängligen medföra ökning i avlöningskoslnaderna.

Med hänsyn till det synnerligen stora antalet småposter, varom här är fråga,

torde kostnaderna lägst få beräknas motsvara årsavlöning till ett extra ordinarie

skrivbiträde.

Då — såsom i propositionen nr 83 till 1945 års riksdag anförts — en beskattning

av ifrågavarande förmån skulle förorsaka mycket merarbele och

medföra åtskillig irritation utan alt likväl resultera i någon mera betydande

höjning av skatteintäkterna, synes det önskvärt alt ny proposition i skattefrågan

1''ramlägges för 1916 års riksdag.

Marinförvaltningen Ilar uppgivit, att ämbetsverket efter erhållen kännedom

örn regeringsrättsutslaget den 2 juni 1914 företog inventering av sina

räkenskaper för ar 1944, varjämte utgifterna för de fria sjukvårdsförmånerna

började fortlöpande annoteras. För kalenderåret 1944 hade sedermera

till skattemyndigheterna i vanlig ordning härom lämnats uppgifter.

Marinförvaltningen har härefter anfört följande.

Under år 1944 (motsvarande siffror för första halvåret 1945 återgivas inom

parentes) hava i medeltal 375 (375) befattningshavare ägt rätt lill fri sjukvård.

Av dessa hava 228 (186) utnyttjat ifrågavarande förmån. I medeltal

hava 10 (5) taxeringsanteckningar gjorts för varje befattningshavare. För

varje sådan anteckning åtgår i medeltal 3 minuter. Med en beräknad arbetsvecka

av 42 timmar har således åtgått 2,71 (1,1) arbetsveckor för en befattningshavare.

I medeltal hava för varje befattningshavare utbetalats 60 (38)

kronor.

För år 1944 hava sammanlagt utbetalats i avrundat tal 14 000 kronor och

för första halvåret 1945 i likaledes avrundat tal 7 000 kronor. Sammanlagt

hava för taxeringsannoteringen för tiden Vi 1914 1945 åtgått 3,81 arbets
veckor

eller nära en månads arbete för en heltidsanställd person.

Enligt vad som inhämtats hava ytterst få verk och förvaltningar ställt sig

det omförmälda regeringsrättsutslaget av den 2 juni 1944 till efterrättelse.

Med hänsyn härtill torde1 vissa statstjänstemän komma att beskattas för förmåner,

för vilka det stora flertalet statstjänstemän möjligen icke skulle behöva

erlägga någon skatt.

Doresi samtliga statliga myndigheter och inrättningar, leir all åvägabringa

dea likställighet i skattehänseende, soia torde fä anses vara en grundläggande

Princip, mi skulle nödgas företaga en inventering av sina räkenskaper för en

eventuell efIerius],a11ning, skulle della arbete säkerligen förorsaka stora

Praktiska olägenheter samt medföra nimi]lort innerligt stora kostnader jain

häri med inflytande skattebelopp. Skulle en sadan inventering ur nämnda

synpunkter anses olämplig, kvarstår dock del I örliallandel alt vissa ämbets

verks tjänstemän, bland annai de tillhörande ina lin torval I ningen, kommit i

en olin-delaktig särställning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Marinförval t ningen får således såsom sill synpunkt framhålla, att, enär beskattning

av merherörda förmåner i sakens nuvarande liige måste betraktas

såsom ett provisorium intill den 1 januari 1947, det med hänsyn till praktiska

olägenheter och kostnader icke torde medföra sådan fördel för statsverket

att en inventering av räkenskaperna i flertalet statliga verk och förvaltningar

tor att i el ha lland beskatta utgivna belopp för fria sjukvårdsförmåner kan

anses motiverad.

Slutligen tiar flya förvaltningen anfört, att å ämbetsverkets kameralkontor

för varje befattningshavare fördes särskilda avlöningshtad, vilka skulle ligga

till grund för uppgifterna enligt 33 § a) taxeringsförordningen. Å dessa avlöningsblad

infördes fortlöpande befattningshavarnas för månad uppburna

löneförmåner. Avlöningsbladen utgjorde sålunda en sammanfattning av befattningshavarnas

tinder kalenderåret uppburna löneförmåner. I vad avsåge

utbetald övertidsersättning brukade uppgifter härom införas å ifrågavarande

avlöningsblad sedan genomgång av verifikationerna skett å kameralkontoret.

jVIed hänsyn till att genomgång av verifikationer sålunda ägde rum för att

erhålla uppgifter örn utbetald övertidsersättning syntes utan större olägenhet

i samband härmed jämväl anteckningar örn åtnjutna sjukvårdsförmåner

kunna verkställas. Någon olägenhet av betydelse skulle sålunda enligt flygforvaltnmgens

mening icke vara förknippad med ett angivande i löneuppgiftema

jämväl av åtnjutna sjukvårdsförmåner.

I detta sammanhang må vidare omnämnas, att statstjänstemannens riksförbund

i en den 14 november 1945 dagtecknad, til] Kungl. Majit ställd skrift

hemställt, att Kungl. Majit måtte ånyo föreslå riksdagen medgiva, att av anstallmngshavare

på grund av tjänsten åtnjutna sjukvårdsförmåner icke skulle

betraktas såsom skattepliktig inkomst.

Såsom motivering för denna hemställan bär statstjänstemännens riksförbund

särskilt framhållit det obilliga i, att tjänstemän, som enligt gällande

avloningsreglemente vore berättigade till vissa bidrag till kostnader för läkar-

och sjukhusvård ävensom läkemedel, skulle drabbas av extra beskattning

i den mån dessa förmåner på grund av sjukdom måst utnvttjas Då i

regel redan sjukdomen i och för sig medförde kännbara ekonomiska påfrestningar

tor den enskilde tjänstemannen, kunde det icke vara med billighet

förenat att låta honom ett påföljande år genom beskattning återbetala

en del av de för sjukvården åtnjutna bidragen. Härtill bomme den administrativa

synpunkten, att skyldigheten för respektive redogörare att underrätta

taxeringsmyndigheterna örn åtnjutna sjukvårdsförmåner medförde en alltför

kostsam apparat, som emellertid vid ett bibehållande av nuvarande bestämmelser

vöre ofrånkomligt örn rättvisekravet skulle tillgodoses. — Statstjänsemannens

sjukvardslörmäner kunde i princip betecknas som en utfallande

orsa ring. janstemannen betalade själv försäkringspremien genom att lönesättningen

skett med hänsynstagande till bland annat förekomsten av

sju vards!onnaner. Dä vid vanliga försäkringar av jämförligt slag — exempe

vis i sjukkassa - utbetalade belopp icke beskattades sorn inkomst, syntes

(hila liehe, icke rätteligen böra ske beträffande statstjänstemans sjukvårdsiormaner.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kuivjl. Muj.is proposition nr 10.

15

Departementschefen. Såsom framhår av elen lämnade redogörelsen föreslogs

i propositionen nr 83 lill lillö ars riksdag, att löntagares förmån av fri

sjukvård eller fri tandvård skulle anses utgöra icke skattepliktig inkomst. Genom

detta förslag — som så tillrida var av provisorisk innebörd att det förutsatte

en omprövning av vissa hithörande spörsmål i samband med den planerade

sjukförsäkringsreformen — avsågs att konfirmera tidigare rådande,

men genom ett regeringsrätIsutslag av den 2 juni 1944 bruten praxis. Då kamrarna

vid behandlingen av nämnda förslag stannade i olika beslut, förföll

emellertid ärendet för lillö års riksdag.

Löntagares förmån av fri .sjukvård elter fri tandvård torde endast i rena

undantagsfall lia blivit föremål för beskattning vid 1945 års taxering. Med

hänsyn härtill och då den planerade lagstiftningen örn allmän sjukförsäkring

nu icke beräknas träda i kraft förrän tidigast den 1 januari 1948, är utgångsläget

för bedömande av frågan, huruvida lagstadgad skattefrihet för nämnda

förmåner- bör införas eller icke, praktiskt taget detsamma som vid den tid, då

förslag härom framlades för 1945 års riksdag.

Vid sistnämnda tillfälle motiverades från min sida förslaget om skattefrihet

för löntagares förmån av fri sjukvård eller fri tandvård i huvudsak

därmed, att i de fall, då löntagares sjukdom varit av någon längre varaktighet,

en beskattning av ifrågavarande förmåner skulle märkbart strida mot

den grundläggande principen örn beskattning efter skatteförmågan samt att,

i övriga fall, en sådan beskattning skulle förorsaka mycket merarbete och

medföra åtskillig irritation utan afl likväl resultera i någon mera betydande

ökning av skatteintäkterna. De sålunda anförda skälen till stöd för att ifrågavarande

förmåner borde undantagas från beskattning — vilka skäl i och för

sig lämnades utan erinran av 1945 års riksdag — torde fortfarande äga full

giltighet.

Emellertid har det synts angeläget att få närmare utrett, i vad mån statliga

verk och förvaltningar, särskilt sådana hos vilka antalet anställda är förhållandevis

stort, äro i stånd att till taxeringsmyndigheterna lämna uppgifter

örn ifrågavarande förmåner på sätt och inom tid som i taxeringsförordningen

föreskrives. I en lillot härmed har jag låtit föranstalta örn en undersökning

härutinnan.

Av denna undersökning får anses framgå, att betydande svårigheter skulle

uppstå för statliga myndigheter, hos vilka antalet anställda är förhållandevis

stort, att för varje särskild löntagare fastställa, lill vilket belopp förmånerna

av tri sjukvård och fri tandvård böra beräknas. Svårigheter skulle föreligga

bland annat i det hänseendet, alt myndigheterna bleve nödsakade att beträffande

varje särskild utgiftspost, avseende sjukvård eller tandvård, linderska

huruvida utbetalningen kunde anses såsom ersättning i anledning av

olycksfall i arbete, i vilket fall ersättningen enligt gällande beskattningsregler

H''ke skall tagas till beskattning. Vidan* skulle särskilda svårigheter uppstå då

d°t gällde att avgöra, efter vilka grunder ersättning till verksläkare, sorn littar

i lorm av ackord, skall fördelas pä befattningshavare som anlitat denne

läkare. Såsom generaltullstyrelsen framhållit är det i vissa fall icke möjligt att

definitivt fastställa värdet av linder kalenderåret åtnjutna sjukvårdsförmåner

s. 16 Kontrollera mot PDF

f

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

förrän den 30 juni året därefter, varför några exakta uppgifter om dylik

förmåner icke skulle kunna lämnas förrän taxeringsnämnderna redan avsl

tat sitt arbete. För att få klarlagt i vilken utsträckning ersättning för sj

vård och tandvård utbetalats för olika befattningshavare skulle vidare i mång

fall en omfattande skriftväxling bliva nödvändig mellan olika medelsförv

tare hos de statliga myndigheterna. Jämväl i övrigt torde arbetet med lärn

nandet av uppgifter rörande dylika förmåner föranleda ett omfattande mer

arbete för myndigheterna.

Motsvarande svårigheter skulle självfallet uppkomma för större enskil

företag, i de fall då personalen tillförsäkrats ifrågavarande förmåner.

Den verkställda undersökningen torde sålunda, ehuru den varit av begrä

säd omfattning, få anses hava på ett otvetydigt sätt ådagalagt de praktisk

olägenheter, som skulle uppkomma därest löntagares förmån av fri sjukvå

eller fri tandvård skulle tagas till beskattning.

Med hänsyn till vad nu anförts anser jag mig ånyo böra framlägga försl

örn sådan ändring i gällande beskattningsregler, att löntagares förmån av f

sjukvård eller fri tandvård förklaras icke utgöra skattepliktig inkomst. Ja

vill understryka att den sålunda föreslagna lagändringen bör betraktas so

ett provisorium i avbidan på den omprövning av hithörande spörsmål, som

bör ske i samband med en sjukförsäkringsreform. Jag är alltjämt av d

uppfattningen, att vid angivna förhållande lagändringen kan genomföras u

hinder av att avdragsrätt för av skattskyldig erlagda sjukvårdskostnader ick

samtidigt medgives. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att enli

övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsförordningen de skatter, so

skulle hava utgått på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, i princip efter

skänkas, förstnämnda skatter dock endast i den mån de skolat erlägga

under år 1947.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370). Förslaget överensstämmer i sak med det förslag

som framlades för 1945 års riksdag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att det nu upprättade

författningsförslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

•1 SKO

Slockholm, Isaac Marcus Hoklryckcri-Akticbolug, 1040.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:39 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 192 s. 1 i texten
  2. BevU 1946:9 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten