Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång

1946-01-12 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:13, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

1

Bil- 13.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14

juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång; given

Stockholms slott den 12 januari 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen

den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 saini. Nr 13.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928

(nr 196) om galtbesiktningstvång.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928 om galtbesiktningstvång1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §■

Där förhållandena--— del därav.

Galtbesiktningstvång kan i enlighet med vad nedan sägs vara antingen begränsat

eller allmänt.

2 §■

Inom område, där begränsat galtbesiktningstvång införts, må icke galt,

med mindre den med hänsyn till svinavelns ståndpunkt inom orten prövats

vara lämplig för beläckningsändamål, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning

användas till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens

ägare, och ej heller, därest galten äges av två eller flera personer samfällt,

till betäckning av hondjur, som tillhör någon av dem enskilt.

Där allmänt galtbesiktningstvång gäller, må annan galt än sådan som i

överensstämmelse med vad i första stycket sägs prövats vara lämplig över

huvud taget icke användas till betäckning.

Angående prövning, som nu nämnts, meddelas närmare bestämmelser av

Kungl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Förordnande om införande av galtbesiktningstvång, som meddelats före

lagens ikraftträdande, skall anses gälla begränsat galtbesiktningstvång.

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1931: 54.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den

12 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

ändrade bestämmelser rörande galtbesiktningstvång samt anför därvid följande.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 189 beslöt 1928 års riksdag

lagstiftning om galtbesiktningstvång och lag därom utfärdades den 14 juni

1928 (nr 196). Sedan däri vidtagits ändring genom lag den 2 april 1931

(nr 54), gäller i huvudsak följande. Enligt 1 § äger Kungl. Maj:t, där förhållandena

inom hushållningssällskaps område sådant påkalla, på framställning

av sällskapet och vederbörande landsting förordna, att galtbesiktningstvång

skall införas inom sällskapets område eller del därav. Inom område,

där galtbesiktningstvång införts, får enligt 2 § icke galt, med mindre

den med hänsyn till svinavelns ståndpunkt inom orten prövats vara lämplig

för betäckningsändamål, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning användas

till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens ägare, och ej heller,

därest galten äges av två eller flera personer samfällt, till betäckning av hondjur,

som tillhör någon av dem enskilt. Örn prövning, som nyss nämnts, har

Kungl. Maj:t genom kungörelse den 7 december 1928 (nr 453) meddelat närmare

bestämmelser (i viss del ändrade genom kungörelse den 2 april 1931,

nr 55).

Galtbesiktningstvång är numera infört i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län.

Vid olika tillfällen har hos Kungl. Majit gjorts framställningar om skärp:

ning av bestämmelserna rörande galtbesiktningstvång, främst i syfte att förhindra

försäljning av suggor, som härstammade från eller vore betäckta av

icke godkända galtar. Sålunda har Sveriges slakteriförbund i skrivelse den

17 februari 1937 anfört i huvudsak följande.

Den ökade svinskötseln i landets skogsbygder inbjöde till spekulation i försäljning

av såväl smågrisar som avelsdjur. Därvid vore anordnandet av auktioner

på dräktiga suggor det mest uppmärksammade tillvägagångssättet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

På grund av den ökade efterfrågan på dräktiga suggor lill områden där den

rätta uppfattningen om djurens kvalitet icke slagit igenom uppträdde tillfälliga

spekulanter som säljare. Dessa utbjöde ofta suggor av mycket låg

kvalitet bestående av inköpta svin, örn vilkas härstamning inga upplysningar

kunde lämnas, och betäckta av fargaltar, om vilkas egenskaper ingenting vore

känt. Med den utveckling som svinuppfödningen numera tagit läge faran

för att få svinstammen försämrad nära lill hands. I varje fall komme del

inflytande till svinstammens höjande, som avsåges nied lagen örn galtbesiktningstvång,

att på ett betänkligt sätt neutraliseras. Det vore därför en

angelägenhet av synnerlig vikt att genom utvidgad lagstiftning, i den mån

sådan kunde genomföras utan alltför stort intrång i den enskildes frihet atl

handla, skapa garantier för att avelsarbetet på detta område icke äventyrades.

Slakteriförbundet hemställde därför örn sådan ändring i lagen örn galtbesiktningstvång,

att de framgångar som vunnits beträffande svinstammens

kvalitet icke äventyrades genom ansvarslös betäckning med okända galtar

och försäljning av mindervärdiga suggor.

Malmöhus läns småbrukarförbund har sedermera i skrivelse den 20 oktober

1943 hemställt, dels att lagen om galtbesiktningstvång måtte så kompletteras

att inom område där lagen tillämpades ej finge annat än för omedelbar

nedslaktning till försäljning utbjudas hondjur av svin, betäckt av fargalt som

icke förklarats lämplig för betäckningsändamål, dels ock att åtgärder måtte

vidtagas för införande av särskild avgift å suggor sorn utbjödes till salu å

offentlig auktion.

Förbundet har i sin skrivelse erinrat om att överskott rådde på smågrisar.

För småbruket, där svinskötseln vore av stor ekonomisk betydelse och där

den inriktades på produktion av smågrisar för försäljning, tedde sig den

dåvarande situationen på detta område högst allvarlig. Av grundläggande betydelse

för svinstockens storlek vore antalet avelssuggor. När det därför gällde

att begränsa produktionen eller att hindra dess utökning, måste i första

hand antalet suggor regleras. Därvid borde i främsta rummet uppmärksamheten

riktas mot de alltför talrikt förekommande, i rent spekulationssyfte

anordnade auktionerna å dräktiga ungsuggor. Härom har förbundet vidare

anfört.

Under de senaste åren har det blivit vanligt åtminstone inom Malmöhus

län att anordna auktioner å dräktiga ungsuggor. Härvid utbjudas och säljas i

många fall djur av mycket låg kvalitet, ofta bestående av inköpta svin, örn

vilkas härstamning ingenting är känt, och vilka sedan betäckts av en fargalt

av vanligen mycket låg kvalitet. Då därtill kommer, att ifrågavarande suggor

oftast själva äro av olämplig typ och dessutom betäckta tidigt, varigenom deras

utveckling ytterligare hämmats, är det uppenbart, att spridningen av dylika

så kallade avelssuggor och deras avkomma allvarligt måste skada svinaveln

samt vara ägnad att i väsentlig mån försvaga det inflytande till svinstammens

höjande i kvalitativt avseende, som avsetts att åstadkommas genom

den med statsmedel understödda svinpremieringen och utfärdad lag örn

galtbesiktningstvång. Dylika auktioner ha aldrig haft någon annan uppgift

att fylla än att bereda säljaren vinst. Det är framför allt ur småbrukets synpunkt

synnerligen angeläget att i tid vidtaga effektiva åtgärder till förhindrande

av eller i varje fall för utövande av kontroll på sådana auktioner. Det

bör här framhållas, att det med detta icke avses auktioner å verkliga avelssuggor,

fallna efter kontrollerade och vid försöksstation prövade föräldrar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

5

Tvärtom synes spridningen av goda avelsdjur, som kunna vara ägnade all

föra aveln framåt, på intet sätt böra hindras, utan snarare med lämpliga medel

understödjas. Flertalet auktioner på dräktiga ungsuggor avse emellertid

djur av allt annat än god kvalitet, och det är mot dem åtgärderna böra riktas.

Trots alli samla dylika auktioner å mindervärdiga djur en stor publik.

På grund av den köpande allmänhetens okritiska inställning göra anordnarna

av dylika auktioner en god vinst å de försålda djuren. Det synes även böra

påpekas att den vanligen rätt utsträckta auktionskrediten i sin man verkar

animerande på köplusten och frestar mången att å sin sida verkställa inköp

i ren spekulation. Alla dessa suggors avkomma tynga emellertid marknaden,

dels på grund av sitt antal, och dels på grund av sin låga kvalitet. Det synes

därför vara av stor vikt, alt statsmakterna i första hand inrikta åtgärderna

till förhindrande av dylika auktioners anordnande.

Att genom upplysning och på frivillighetens väg hindra anordnandet av

spekulationsauktioner å ungsuggor är enligt de erfarenheter, som kunnat göras,

så gott som uteslutet. För att detta skall kunna ske, fordras därför, liksom

när lag örn galtbesiktningstvång på sin tid påyrkades, ett ingripande genom

lagstiftningsåtgärder. En eventuell lagstiftning i detta syfte synes lämpligen

böra ske i anslutning till lagen om galtbesiktningstvång. Det står i full

överensstämmelse med nämnda lag och är en logisk följd av denna, att en

djurägare, som bjuder ut suggor till försäljning, är skyldig underkasta sig i

princip liknande bestämmelser, som gälla för upplåtande av fargalt till andra

än egna suggor. Det synes därför vara en rimlig fordran, vilken även hell

sammanfaller med småbrukets ekonomiska intressen, att inom områden, där

lag om galtbesiktningstvång tillämpas, suggor icke må utbjudas annat än för

omedelbar nedslaktning, för så vitt de icke betäckts av en fargalt, som efter

prövning förklarats lämplig för betäckningsändamål inom området. Härigenom

kan åtminstone viss kontroll å den fargalt, som betäckt suggorna, verkställas,

men det är uppenbart, att det vore önskvärt, att kontrollen jämväl

kunde utsträckas till att omfatta de salubjudna suggorna, vilket lämpligen

kan ske i samband med besiktningen av den fargalt, som utfört betäckningen.

Ävensom synes det vara starkt motiverat föreskriva, att anordnare av auktion

å dräktiga ungsuggor är skyldig erlägga viss avgift för varje försåld

sugga, vilken avgift allt efter växlingarna i suggstockens storlek, bör kunna

böjas respektive sänkas.

Över denna framställning har lantbruksstyrelsen avgivit infordrat utlåtande.

Vid detta fanns fogat yttrande av Malmöhus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

I anledning av förenämnda två framställningar upprättades i juli 1945

inom jordbruksdepartementet en promemoria med förslag till viss ändring i

lagen örn galtbesiktningstvång. Häröver lia yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen

efterhörande av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms

län och stad, Uppsala, Östergötlands och Kronobergs län, Kalmar läns

norra och södra delar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus län, Älvsborgs läns norra del, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands

och Kopparbergs län, ävensom av medicinalstyrelsen, Sveriges lantbniksförbund,

Riksförbundet landsbygdens folk (RBF) och Svenska svinavelsföreningen.

I promemorian Ilai- framhållits bland annat, att staten på olika sätt stödde

anskaffningen av goda handjur för husdjursaveln och att statsbidrag sedan

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

flera år utginge för dylika ändamål. Genom lagarna om hingstbesiktningstvång

och galtbesiktningstvång hade möjligheter öppnats att förhindra användningen

av mindervärdiga handjur för betäckning, vilket kunde ske genom

att besiktningstvång infördes. Enligt håda de nu berörda lagarna vore

emellertid förbudet att använda ett icke godkänt handjur begränsat till att

avse betäckning av annan tillhörigt hondjur. Ägaren av en hingst eller fargalt,

som icke ansåges lämplig för avel, kunde alltså, även där besiktningstvång

gällde, använda ett sådant djur för beteckning av egna hondjur. Nu

berörda begränsning av räckvidden för lagstiftningen hade, i vad avsåge

galtbesiktningstvånget, medfört att syftet med lagbestämmelserna i betydande

grad icke kunnat uppnås. Suggor som betäckts av olämpliga fargaltar

bade nämligen i icke ringa utsträckning försålts för avel. Uppenbart

vore att detta förhållande icke kunde anses tillfredsställande. Det förslag till

fullständigande av bestämmelserna i lagen om galtbesiktningstvång som närmast

blivit ifrågasatt — nämligen införandet av förbud att för annat ändamål

än omedelbar nedslagning till försäljning utbjuda hondjur av svin, betäckt

av fargalt som icke förklarats lämplig för avel — torde emellertid vara

förenat med betydande olägenheter. Sålunda kunde säljaren för att fria sig

från ansvar göra ett formellt förbehåll, att försäljningen skedde för omedelbar

nedslaktning, och örn köparen trots detta läte djuret leva och lämna avkomma,

kunde säljaren ej rimligen göras ansvarig därför. För att lagen skulle

få någon verkan måste då även köparen åläggas straffansvar. En sådan lösning

av frågan syntes knappast kunna förordas. Mest rationellt skulle givetvis

vara, örn nian kunde belt förbjuda användningen för betäckningsändamål

av fargaltar, som icke ansåges därtill lämpliga. En åtgärd av dylik innebörd

syntes dock innebära ett alltför stort intrång i den enskildes handlingsfrihet

för att i första hand kunna förordas.

Enligt vad i promemorian framhållits ansåges däremot såsom en lämplig

skärpning av gällande bestämmelser kunna ifrågasättas att föreskriva skyldighet

för säljare av hondjur av svin över en viss ålder, förslagsvis sex månader,

att i samband med försäljningen lämna köparen vissa uppgifter rörande

djurets härstamning och betäckningsförhållanden Detta syntes böra

ske på det sätt, att säljaren ålades att till köparen överlämna ett härstamningsbesked

i enlighet med formulär som fastställdes av lantbruksstyrelsen.

Sådan handling syntes böra avlämnas oavsett örn köparen fordrade detta eller

icke. För underlåtenhet att lämna härstamningsbesked och för avgivande

av oriktig uppgift borde straffbestämmelserna i lagen om galtbesiktningstvång

gälla. Härstamningsbesked syntes icke behöva lämnas då djur försåldes

för omedelbar nedslaktning.

En författningsändring i överensstämmelse med vad nu antytts kunde, enligt

uttalande i promemorian, antagas icke blott begränsa möjligheterna att

försälja suggor, som blivit betäckta av icke godkända galtar, utan även tillgodose

det framförda önskemålet att motverka avyttrandet av suggor med

okänd härstamning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 13.

7

I yttrandena över det i promemorian framlagda förslaget lia framförts delade

meningar örn lämpligaste sättet att råda bot för de mindre tillfredsställande

förhållanden som, enligt vad från åtskilliga håll vitsordats, nu rådde

på ifrågavarande område. Medan förslaget örn införande av skyldighet för

säljare alt i härstamningsbesked lämna vissa uppgifter örn det djur som

såldes blivit tillstyrkt i ett flertal yttranden, har i andra en sådan åtgärd

icke ansetts tillfyllest eller lämplig utan i stället förordats införande av förbud

att, inom område där galtbesiktningstvång gäller, över huvud taget til!

betäckning använda galt som icke prövats vara lämplig. Enligt uttalanden i

några yttranden vore en fortsatt upplysningsverksamhet att föredraga.

Ur yttrandena må här i övrigt återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har funnit angeläget, att åtgärder vidtoges i syfte att

förebygga den okontrollerade handel med dräktiga suggor, som i viss utsträckning

förekomme jämväl inom områden, där lagen örn galtbesiktningstvång

ägde tillämpning. Detta önskemål torde dock icke kunna tillgodoses

medelst den föreslagna skyldigheten att avlämna härstamningsbesked. För

att denna anordning skulle bliva effektiv fordrades jämväl skyldighet att

märka de försålda djuren, en åtgärd sorn, icke minst av ekonomiska skäl,

knappast kunde anses tillrådlig beträffande samtliga saluförda svinkreatur.

Styrelsen, som icke heller ansåge sig böra förorda förbud att använda icke

godkänd galt till betäckning av galtägarens egna djur, ansåge det tillsvidare

bliva nödvändigt att söka avhjälpa missförhållandena genom fortsatt upplysningsverksamhet

rörande betydelsen av ett kontrollerat avelsmaterial.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär framhållit, ali

det föreslagna åläggandet för säljare av sugga att överlämna härstamningsbesked

syntes vara ett enkelt, föga betungande och tämligen effektivt medel

att förhindra okontrollerad handel med hondjur av svin. Bestämmelsen borde

dock kompletteras med en föreskrift om märkningsskyldighet för att möjliggöra

identifiering av det djur som avsåges i beskedet.

Liknande uttalanden rörande lämpligheten av den i promemorian föreslagna

lösningen lia gjorts av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i

Älvsborgs läns norra del, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens

folk.

Stockholms läns och stads samt Kronoberg läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

lia särskilt understrukit vikten av att härsstamningbeskedet

överlämnades senast vid köpets avslutande.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som ansett en

skärpning av nu gällande bestämmelser synnerligen välbehövlig, har framhållit,

att användandet av godkänd galt enligt utskottets mening vore av så

stor betydelse för en framgångsrik svinavel, att ett för envar gällande tvång

att begagna sådan galt borde föreskrivas. Därmed undginges nödvändigheten

att utöva kontroll genom märkning av djuren.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som jämväl

uttalat sig för införande av förbud mot användning för betäckningsändamål

av icke godkänd gall, bär som skäl härför framfört följande synpunkter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 13-

Till svinbesättningarna vid länets många småbruk användas så gott som

uteslutande besiktigade föreningsgaltar. Vid de större gårdarna håller man i

allmänhet galtar, som inköpts från framstående svinbesättningar eller, örn

de äro av egen uppfödning, äro sådana, att de på grund av härstamning och

egenskaper skulle blivit godkända vid besiktning. En och annan gång förekommer

emellertid, att en mera affärsbetonad ägare till svinbesättning anskaffar

antingen genom inköp eller genom egen uppfödning ett större antal

suggrisar och en unggalt utan hänsyn till vare sig härstamning eller utseende,

uppföder dessa tillsammans i en flock på billigaste sätt och sedermera

försäljer ungsuggorna på s. k. avelsdjursauktion, med god nettobehållning.

Det är beklagligt, att ett fåtal personer i rent förvärvssyfte skola kunna bedriva

dylik uppfödning och försäljning av mindervärdigt avelsmaterial. Härigenom

tillbakasättas de resultat, som uppnåtts genom jordbrukarnas arbete,

samt genom statens och hushållningssällskapens verksamhet för förbättrande

av svinaveln. Sällskapet anser därför, att kraftiga åtgärder böra vidtagas

mot detta.

Den föreslagna skyldigheten för säljaren alt tillställa köparen härstamningsbesked

kan, även om detta skulle åsamka säljaren besvär, ej vara tillfyllest.

Säljaren kan alltid kalla såväl fader och moder som föregående generationsindivider

vid namn och angiva detta i ett härstamningsbesked. Det

kan ifrågasättas örn ej dylika härstamningsbesked skulle giva sken av atl

djuren vore till och med bättre än vanliga bruksdjur och därigenom direkt

motverka den ifrågasatta lagändringens syfte.

Enär så gott som samtliga i länet använda galtar äro besiktigade eller av

sådan beskaffenhet, att de skulle godkännas vid besiktning, och då avelsmaterialet

i länet är av sådan kvalitet och mängd, att tillräckligt med goda

galtar kunna produceras, vore det enligt .sällskapets mening riktigast och

enklast att stadga förbud för användning av galt, som icke är godkänd vid

besiktning. Länets jordbrukare skulle hälsa ett sådant förbud med tillfredsställelse.

Hallands luns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett de föreslagna

härstamningsbeskeden, örn dessa icke bleve förbundna med märkning

av djuren, kunna befaras allvarligt rubba förtroendet för härstamningsuppgifter

och identitet inom husdjursaveln. Det mest rationella vore enligt utskottets

mening att helt förbjuda användningen för betäckningsändamål av galtar,

som icke vore därtill lämpliga.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att det ur svinskötselns synpunkt vore långt ifrån tillfredsställande, att försäljning

finge ske av svin, som vore fallna efter icke godkänd galt, och av

suggor, betäckta av sådan galt, men förklarat sig anse, att bestämmelser till

förhindrande härav svårligen kunde tillskapas utan att träda den enskildes

rätt att förfoga över sin egendom för nära. Det i promemorian framförda

förslaget avstyrktes på grund av de svårigheter som skulle uppstå att kontrollera

härstamningsbeskedens riktighet.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har likaledes avstyrkt

förslaget, vars genomförande enligt utskottets mening komme att verka

tyngande på den legitima handeln utan att förhindra den icke önskvärda.

Den senare hade för övrigt minskat till följd av stigande upplysning.

Svenska svinavelsföreningen har med instämmande i förslagets syftemål

uttalat, att de ifrågasatta härstamningsbeskeden icke blott bleve utan bety
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

delse, om de ej förenades med märkning och kontroll, utan även kunde befaras

bliva skadliga och direkt motverka sitt syfte genom att leda till en

legalisering av den handel med okontrollerat djurmaterial som man velat

förhindra. Enda sättet att genom lagen om galtbesiktningstvång erhålla en

effektiv kontroll över avelsdjursmaterialet i dess helhet vore enligt föreningens

mening att utvidga lagen till att gälla samtliga galtar och således även

sådana, som endast användes i ägarens egen besättning. Farhågorna för en

sådan åtgärd syntes föreningen vara betydligt överdrivna.

Enligt nuvarande bestämmelser örn galtbesiktningstvång är det inom de Departementsdelar

av landet, där galtbesiktningstvång gäller, förbjudet att använda galt, chefen''

som icke godkänts, till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens

ägare, eller att, om galten äges av flera personer samfällt, använda den till

betäckning av hondjur, som äges av någon av dem enskilt. Bestämmelserna

lägga däremot icke hinder i vägen för användningen av icke godkänd galt

vid betäckning av egna hondjur. Såsom framgår av den föregående redogörelsen

har detta medfört att syftet med ifrågavarande bestämmelser inom vissa

delar av landet icke tillfredsställande tillgodosetts. Sålunda har, framförallt

vid auktioner, saluförts underhaltigt avelsmaterial varigenom svinstammens

kvalitet sjunkit inom områden, som man velat skydda häremot. Särskilt har

till följd härav skada uppstått för det mindre jordbruket, till vilket delta

sämre svinmaterial inköpts. Med hänsyn härtill synes påkallat, ali möjligheter

öppnas att få till stånd en bättre ordning härutinnan.

I detta hänseende har såsom framgår av det anförda framförts olika förslag.

Sålunda har i den från jordbruksdepartementet ulremitterade promemorian

ilrågasatts införande av skyldighet för säljare av hondjur av svin,

som uppnått viss ålder, att i ett s. k. härstamningsbesked lämna vissa uppgifter

om det sålda djurets härstamning och betäckningsförhållanden. Därigenom

skulle köparen beredas möjlighet att bättre bedöma värdet av det utbjudna

djuret, varmed jämväl skulle följa att sådan försäljning av avelssvin

som icke kunde anses önskvärd motverkades. Emellertid torde, såsom i åtskilliga

yttranden framhållits, den föreslagna åtgärden knappast komma att

bliva effektiv eller medföra åsyftad verkan med mindre den förbindes med

skyldighet att märka de djur som säljas. Att föreskriva en så betungande

förpliktelse torde för nu ifrågavarande ändamål knappast kunna anses skäligt.

Då skyldigheten att utfärda och avlämna härstamningsbesked därjämte

skulle i icke ringa grad tynga sådan försäljning av avelssvin, mot vilken

några befogade anmärkningar icke kunna riktas, finner jag den ifrågasatta

utvägen knappast utgöra en tillfredsställande lösning av föreliggande spörsmål.

Såväl i promemorian som i åtskilliga yttranden har uttalats, att det torde

vara mest rationellt att förbjuda användning över huvud taget av icke godkända

galtar lill betäckning inom de delar av landet, där gallbesikfningstvång

anses böra gälla. Även örn eli sådant allmänt förbud skulle anses innebära

ett visst ingrepp i den enskildes näringsfrihet, anser jag mig likväl med

Bihang till riksdagens protokoll 1916. / sami. Nr 13. 9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

hänsyn till det intresse, som därigenom skulle tillgodoses, böra tillstyrka,

att möjlighet öppnas att meddela ett dylik förbud inom områden, där nuvarande

förhållanden i förevarande avseende måste betraktas som otillfredsställande.

Därest ett allmänt förbud mot begagnande av icke godkänd galt

endast må utfärdas efter framställning från såväl landstinget som hushållningssällskapet,

torde näppeligen någon berättigad invändning kunna göras

mot denna lösning av den föreliggande frågan. I anslutning härtill torde alltså

sådan ändring i gällande bestämmelser om galtbesiktningstvång böra vidtagas,

att Kungl. Maj:t må kunna efter framställning av vederbörande landsting och

hushållningssällskap förordna, att inom visst område skall införas allmänt

galtbesiktningstvång, innebärande förbud att över huvud taget för betäckning

använda icke godkänd galt. Möjlighet synes mig dock alltjämt böra finnas

att åt galtbesiktningstvång giva samma begränsade omfattning som hittills.

Genom denna anordning synas de olika intressen som kunna vara i behov

av stöd allt efter förhållandena inom olika landsändar kunna erhålla erforderligt

skydd.

Den föreslagna författningsändringen torde böra träda i kraft den 1 juli

1946. Förordnande örn införande av galtbesiktningstvång, som meddelats

före ikraftträdandet, torde böra anses gälla sådant begränsat galtbesiktningstvång,

som nyss angivits.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den

U juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång.

Departementschefen hemställer, att Kungl. Majit måtte i proposition förelägga

riksdagen berörda författningsförslag till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen och förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Herlitz.

459154 Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 19.28 a1 i texten
  2. JoU 1946:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1A juni 1928 s. 1 i texten