Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m

1946-03-01 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:135, Med förslag till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring,

m. m.; given Stockholms slott den 1 mars 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38

s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 135.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Förslag

till

Lag

om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Högsta domstolen skall utgöras av tjugufyra justitieråd, av vilka tre, enligt

vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra i lagrådet.

Högsta domstolen skall vara delad i tre avdelningar.

2 §■

Å envar av högsta domstolens avdelningar skall, med iakttagande att någon

av avdelningarna alltid kan samlas, arbetet fortgå minst fyrtio veckor

om året.

3 §•

Till tjänstgöring å avdelningarna skola justitieråden indelas för viss tidsperiod;

dock må därunder sådan jämkning i avdelningarnas sammansättning

äga rum, som påkallas av ledamots avgång, förfall eller annan särskild

omständighet.

4 §.

Högsta domstolens avdelningar äro lika behöriga att upptaga till högsta

domstolens handläggning hörande mål och ärenden.

Arbetet skall, såvitt möjligt, jämnt fördelas mellan avdelningarna.

5 §•

Ordförande på avdelning utses bland högsta domstolens ledamöter av

Konungen.

Den i tjänsten äldste av ordförandena är tillika ordförande i högsta domstolen.

6 §•

Mål, som fullföljts till högsta domstolen eller skall av denna omedelbart

upptagas, bör i allmänhet tilldelas viss ledamot (referent), som har att

meddela för målets beredande erforderliga anvisningar. Referenten bör deltaga

i målets handläggning och avgörande i högsta domstolen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 135.

3

Är avdelning, varå referenten är indelad, fri från tjänstgöring och angår

målet häktad eller fordrar målet eller däri uppkommen fråga eljest skyndsamt

avgörande, bör annan ledamot utses att vara referent i målet eller i

den särskilda frågan.

7 §•

Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i

något av högsta domstolen avgjort mål eller ärende, må ej ledamot, som

deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört

antal ledamöter ändå är att tillgå inom domstolen.

8§-

Förekommer vid prövning och avgörande av mål i högsta domstolen tilllika

fråga örn yttrande i ärende, som avses i § 26 regeringsformen, böra de

domare, som deltagit i målets avgörande, besluta i frågan. Skall yttrande

i sådant ärende eljest avgivas, må beslut fattas av tre justitieråd; i mål,

som avgjorts av krigsdomstol, bör dock i stället för ett av justitieråden

någon av de i § 20 regeringsformen nämnda militärpersonerna deltaga i

beslutet.

9 §•

Närmare grunder för avdelningarnas sammansättning och målens fördelning

samt tjänstgöringen i högsta domstolen beslutas av högsta domstolen

samfällt. Det tillkommer ordförandena gemensamt att tillämpa de sålunda

beslutade grunderna, såvitt angår ledamöternas indelning och målens fördelning.

I övrigt åligger det ordföranden på värjo särskild avdelning att leda

arbetet på avdelningen och den äldste av ordförandena att därjämte övervaka

tjänstgöringen i dess helhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

Genom lagen upphäves lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl.

Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Alaj.ts proposition nr 135.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn

tjänstgöringen i Kungl. Majtts lagråd.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 26 maj 1909 örn tjänstgöringen

i Kungl. Majlis lagråd1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §■

Ledamot, som —--förekommande ärenden.

Sedan justitieråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall han utan hinder därav

deltaga i behandling av mål eller ärende, varmed han förut i högsta domstolen

tagit befattning vid huvudförhandling eller annan handläggning för

slutligt avgörande, ävensom i handläggning av mål, som enligt förordnande

av någon högsta domstolens avdelning skall avgöras av högsta domstolen i

dess helhet. Likaså skall regeringsråd, som börjat tjänstgöra i lagrådet,

utan hinder därav deltaga i slutbehandling av mål eller ärende, varmed han

förut i regeringsrätten tagit befattning.

Ledamot i —--lagrådet bestämmer.

Har Konungen---dess behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

1 Senaste lydelse se SFS 1932:135.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 september 1955.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Andersson, Rosander, Rubbestad.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, hemställer, att lagrådets

utlåtande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

genom utdrag av protokollet inhämtas över de av processlagberedningen

i betänkande den 17 mars 1944 (SOU 1944: 9 och 10) framlagda

förslagen till

1) lag örn Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning och tjänstgöring;

samt

2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7)

örn tjänstgöringen i Kungl Maj:ts lagråd.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 9 oktober

1955.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 15 september 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i statsrådet den 14 september 1944, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om Kungl. Maj.ts högsta domstols sammansättning och tjänstgöring;

samt

2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7)

örn tjänstgöringen i Kungl. M<aj:ts lagråd.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Erik Söderlund.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Förslaget till lag om Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning

och tjänstgöring.

1 §•

Lagrådet:

Processlagberedningen utgick vid framläggandet av förslaget till rättegångsbalk

från att någon ökning av justitierådens antal icke påkallades för

de uppgifter, som enligt förslaget skulle tillkomma högsta domstolen. I motiven

till föreliggande förslag har beredningen uttalat, att även örn en viss

osäkerhet vore oundviklig vid bedömande av den blivande arbetsbördan, all

sannolikhet syntes tala för att domstolen med sitt nuvarande ledamotsantal

skulle vara i stånd att fylla de uppgifter, som ett reformerat rättegångsförfarande

komme att medföra. Även lagrådet anser sannolikt, att domstolens

nuvarande ledamotsantal skall visa sig tillfyllest under det nya förfarandet.

Lagrådet vill emellertid understryka den osäkerhet rörande förhandsberäkningarna,

som antytts av beredningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

7

I detta sammanhang anser sig lagrådet böra framhålla angelägenheten av

att någon tyngande arbetsbalans icke föreligger i högsta domstolen vid den

tidpunkt då den nya rättegångsordningen träder i tillämpning. Till följd

av förhållanden, som betingas av världskriget, har antalet inkommande mål

på senare tid ökats, och arbetsbalansen är för närvarande avsevärt större

än som kan anses normalt. Någon minskning kan måhända — ehuru icke

utan svårighet — vinnas genom ändringar i domstolens arbetssätt. Efter godkännande

av det såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av bland

annat § 22 inom. 1 regeringsformen blir det vidare möjligt att vidtaga sådan

ändring i gällande bestämmelser, att nådeärenden må behandlas av tre ledamöter.

En dylik förenkling skulle bidraga till arbetsbalansens nedbringande.

Märkas bör också, att viss tid från nya rättegångsbalkens ikraftträdande kan

beräknas förflyta innan mål, som skola handläggas enligt den nya ordningen,

inkomma till högsta domstolen. Även med beaktande av dessa omständigheter

synes emellertid ofrånkomligt, att ytterligare åtgärder snarast möjligt vidtagas

för att nedbringa arbetsbalansen. I annat fall kommer handläggningen

av de nya målen att fördröjas genom att högsta domstolen under lång tid

blir fullt sysselsatt med äldre mål. Ett sådant dröjsmål är synnerligen olägligt

under en rättegångsordning, som i stor utsträckning bygger på muntlighet

och omedelbarhet.

Det angivna syftet skulle kunna vinnas antingen genom ökning av tillgängliga

arbetskrafter eller genom ytterligare begränsning av rätten till fullföljd

till högsta domstolen. Enligt det förra alternativet skulle — i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som skedde i ett jämförligt läge år 1935 —

domstolens ledamotsantal tillfälligt ökas så att ännu en arbetande avdelning

kunde uppsättas inom domstolen. Det andra alternativet, vilket enligt lagrådets

mening är att föredraga, kan genomföras efter olika linjer. En framkomlig

väg synes vara att redan före nya rättegångsbalkens ikraftträdande

göra fullföljden till högsta domstolen beroende av tillstånd enligt de grunder,

soto avses i 54 kap. 9 och 10 §§ nämnda balk. Detta skulle i sak innebära

vidgad användning av det dispensförfarande, som nu tillämpas i mål, i vilka

klagande part icke är i stånd att nedsätta föreskrivet belopp till säkerhet

för motparts kostnadsersättning. Visserligen kan det invändas, att sådana

inskränkningar av fullföljdsrätten icke låta sig väl förena med den nuvarande

processordningen, men betänkligheterna få enligt lagrådets förmenande

icke vara avgörande i det tvångsläge som föreligger. För övrigt kan

man — därest det nu tillämpade förfarandet i underrätt och hovrätt icke

anses innebära så starka garantier för ett riktigt avgörande, att fullföljdsprövning

bör införas i alla mål — från regeln örn dylik prövning göra undantag

för de mål, i vilka högsta domstolens avgörande anses särskilt önskvärt,

t. ex. mål i vilka tilltalad fällts till strängt straff. Vidare är det tydligt,

att högsta domstolen vid avgörande av frågan huruvida prövningstillstånd

bör meddelas skulle taga hänsyn till att målen handlagts enligt det nuvarande

förfarandet och alt prövningstillstånd i följd därav komme att lämnas

i flera fall än som påkallas sedan det nya förfarandet börjat tillämpas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Emellertid måste i fråga örn lagstadgade undantag från den utsträckta fullföljdsprövningen

beaktas, att åsyftad verkan av den föreslagna anordningen

skulle minskas i samma mån som sådana undantag infördes. Slutligen må

framhållas, att den anvisade utvägen att nedbringa arbetsbalansen medför

den fördelen, att högsta domstolen därigenom i förväg erhåller någon erfarenhet

av den organisation, som måste genomföras för tillämpning av den

nya rättegångsbalken.

Lagrådet, som icke anser sig böra lämna närmare anvisningar om lagstiftningsåtgärder

i nu berörda ämnen, vill dock i anledning av innehållet i det

föreliggande förslaget erinra, att tillfälligt undantag kan behöva göras från

stadgandet örn att högsta domstolen skall utgöras av tjugufyra justitieråd.

Väljes utvägen att tillfälligt öka domstolens personal, lärer nämligen icke

kunna undgås, att ledamotsantalet under något eller några år efter nya rättegångsbalkens

ikraftträdande överstiger tjugufyra.

2 §•

Lagrådet:

Ordalagen föranleda närmast till den tolkningen att någon av högsta domstolens

avdelningar alltid skall vara samlad till vanlig tjänstgöring. Såsom

framhålles i motiven, är det emellertid tillräckligt, att avdelningen kan samlas

till tjänstgöring, och en förtydligande jämkning i uttryckssättet synes därför

lämplig.

5 §''

Regeringsrådet Kellberg samt justitieråden Guldberg och Ekberg:

Den nya rättegångsordningen medför, att högsta domstolen organisatoriskt

intager en väsentligt annan ställning än för närvarande. Att så blir förhållandet

ligger i så öppen dag att någon närmare utläggning torde vara överflödig.

Det må blott erinras, att själva rättegångsförfarandet bringar domstolen

i närmare kontakt med allmänheten och kommer domstolen att i yttre

avseende i motsats till vad nu är fallet — framstå såsom jämförlig med

statliga ämbetsverk i allmänhet. Redan med hänsyn härtill är det öhskvärt,

att i spetsen för domstolen ställes en ledande person, som utåt kan företräda

hela domstolen. En sådan ledning är även till stor fördel för lösandet

av de administrativa uppgifter, som föreligga inom domstolen och som måste

bli långt mera omfattande än under nuvarande ordning. Väl måste åt varje

avdelning av domstolen lämnas att i viss utsträckning sköta sin administration,

men viktiga uppgifter kvarstå, vilka skulle få en bättre lösning,

örn de lades i en hand än om de hänvisades till avgörande i ett kollegium,

låt vara att detta kunde begränsas till tre personer. Det sist sagda gäller

icke minst om vissa avgöranden, som angå arbetsfördelningen mellan de

olika avdelningarna inom domstolen. Det överinseende, som högsta domstolen

får i förhållande till nedre justitierevisionen, utövas jämväl bäst, om

domstolen har sådan ledning som nyss sagts.

En ledning av angivet slag skulle åvägabringas, om bland domstolens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 135.

9

ledamöter utsåges ordförande för domstolen i dess helhet, och med hänsyn

till de särskilda egenskaper, som böra krävas för utövande av dylikt ordförandeskap,

är det uppenbart, att ordföranden bör utses av Kungl. Maj:t.

Tydligt är, att den för högsta domstolen i dess helhet utsedda ordföranden

bör vara ordförande jämväl å en av domstolens avdelningar. Vad beträffar

ordförandeskapet å de övriga avdelningarna är att marka, att den mera

framträdande ställning, som borde tillkomma den av Kungl. Maj:t utsedda

ordföranden för domstolen i dess helhet, skulle i betänklig grad bortskymmas,

för den händelse jämväl de båda övriga avdelningsordförandena tillsattes

av Kungl. Majit. Emellertid får denna synpunkt icke vara utslagsgivande,

om starka skäl eljest tala för processlagberedningens förslag. Såsom

motiv för detta har anförts, att en sådan ordning påfordras med hänsyn till

de särskilda egenskaper, som böra krävas för utövande av ordförandeskap

vid huvudförhandling i högsta domstolen, och det ansvar för arbetets jämna

gång, som kommer att åvila ordföranden å avdelning. Det är uppenbart, att

ledamöterna i högsta domstolen genom den nya processordningen och särskilt

införandet av muntlig förhandling i dit fullföljda mål ställas inför

uppgifter och krav, som hittills varit främmande för denna domstols verksamhet,

ävensom att det är av utomordentlig vikt, att dessa uppgifter och

krav fyllas på sådant sätt att rättsskipningen i högsta instans framstår såsom

i alla avseenden föredömlig. Emellertid böra de svårigheter, som äro

förenade med en huvudförhandling i högsta domstolen, icke överskattas.

Det lärer kunna förväntas, att flertalet av de mål, däri prövningstillstånd

gives, kommer att röra sig örn rena rättsfrågor. I dylika mål, däri talan

som regel kan förväntas bli utförd av skolade och erfarna advokater, blir

det knappast behov av eller utrymme för någon mera omfattande processledning

från domstolens sida. De mål åter, i vilka ny bevisupptagning erfordras,

lära oftast bli av den invecklade beskaffenhet att ordföranden lämpligen

begagnar sig av den utav processlagberedningen förutsedda utvägen att

åt vederbörande referent — vilken allt från början följt målet i domstolen

och är väl insatt i målets alla detaljer — överlämna utövandet av den svåraste

och mest krävande delen av processledningen, nämligen ledandet avförhör

med parter, vittnen och sakkunniga. Om än, såsom ovan framhållits,

stora anspråk måste ställas på ordförandens förmåga och skicklighet att

med fast och säker hand leda en förhandling, måste icke mindre fordringar

i dessa avseenden ställas på referenten. Samtliga ledamöter av domstolen

måste vara beredda att fungera såsom referenter, och att, såsom beredningen

synes lia förutsatt, allenast vissa av högsta domstolens ledamöter skulle vara

skickade att vara ordförande vid huvudförhandling torde icke behöva befaras.

Visserligen kan det tänkas inträffa, att någon ledamot av särskild orsak

är mindre lämpad för uppgiften, men såsom regel kan man utgå från att

den, som beklädes med den ansvarsfulla och krävande posten av ledamotskap

i högsta domstolen och som måste fylla regeringsformens krav på ådagalagd

insikt och erfarenhet i domarevärv, besitter de egenskaper, vilka böra krävas

av den som för ordet i högsta instans. Frågan örn det sätt, på vilket ordfö
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

rande å avdelning bör utses, kommer dessutom i annat läge, därest för domstolen

i dess helhet finnes en ordförande, utsedd av Kungl. Majit. Man kan

nämligen med visshet utgå från att de krav, som ur allmän synpunkt böra

uppställas vid val av avdelningsordförande och som förenas med domstolens

eget intresse av att ordförandeskap å avdelning ligger i kompetent persons

hand, bli vederbörligen beaktade, därest det överlämnas åt domstolen att

under ledning av den utav Kungl. Majit utsedda ordföranden träffa avgörande

i denna angelägenhet. Vad åter angår rent administrativa göromål

äro dessa, enligt de riktlinjer som av oss uppdraga, avsedda att i så stor

utsträckning som möjligt anförtros åt den av Kungl. Majit utsedda ordföranden

för domstolen i dess helhet. I följd härav bomme uppgifter av detta slag

att vila på de övriga avdelningsordförandena i mindre omfattning än enligt

processlagberedningens förslag. Det råder icke något tvivel örn att förmågan

att tillfredsställande fylla dessa uppgifter jämväl skulle komma i betraktande,

när domstolen ginge att fatta beslut i personfrågan.

Av det anförda framgår, att förslaget örn att avdelningsordförande utses

av Kungl. Majit icke uppbäres av ett verkligt behov. Härtill kommer, att en

sådan ordning är ägnad att väcka betänkligheter. Genom denna ordning blir

i sådana fall, då ordförande icke utses efter anciennitet inom högsta domstolen,

detta förhållande med särskild styrka framhävt, och allmänheten kan

föranledas till en underskattning av domaregenskaperna hos de ledamöter,

som av en eller annan anledning icke ifrågakomma till ordförandeskap.

Även om avseende icke fästes vid att sådana omständigheter kunna minska

den arbetsglädje och den hängivenhet för uppgiften, som äro ett ovärderligt

underlag för det kollegiala samarbetet och ett gott arbetsresultat, bör man

icke bortse från att domstolens eget anseende och förtroendet för domstolen

skulle kunna undergrävas till rättsskipningens skada. Vid den av oss angivna

ordningen torde de nu framhållna olägenheterna så gott som helt bortfalla

till följd av det mindre uppseendeväckande sätt, på vilket en ömtålig

personfråga vinner sin lösning.

På dessa grunder hemställa vi, att i förevarande paragraf stadgas, att ordförande

inom högsta domstolen utses bland domstolens ledamöter av Konungen,

att den sålunda utsedda ordföranden, som har att leda arbetet och

övervaka tjänstgöringen inom domstolen, skall vara ordförande jämväl å en

av domstolens avdelningar samt att ordförande å vardera av de övriga avdelningarna

utses bland domstolens ledamöter av högsta domstolen samfällt.

Vid bifall till denna hemställan böra i den arbetsordning, som enligt 9 §

skall upprättas för högsta domstolen, uppenbarligen ingå närmare föreskrifter

rörande den av Kungl. Majit utsedda ordföranden och de övriga avdelningsordförandena

samt arbetsfördelningen dem emellan. Därvid är det erforderligt

att i viss utsträckning bereda den förstnämnde befrielse från de

göromål, som eljest ankomma på avdelningsordförande.

Någon motsvarighet till andra stycket i förevarande paragraf kan icke anses

behövlig, och detta stycke bör således utgå ur lagtexten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

6 §•

11

Lagrådet:

Innebörden av paragrafens andra stycke skulle tydligare framgå, om såsom

den grundläggande förutsättningen för utseende av ny referent angåves, att

avdelning, varå referent ursprungligen indelats, hade ferier eller att avdelningen

vore fri från tjänstgöring. Att stadgandet icke uttömmande angiver

de fall då ombyte av referent kan ifrågakomma framgår av motiven. Utom

vad där anfönes må framhållas, att ombyte av referent bör kunna medgivas,

därest referentens arbetsbörda kräver lättnad och sådan ej annorledes kan

beredas honom.

7 §•

Lagrådet:

Den här givna regeln avser icke allenast arbetet inom en avdelning utan

innefattar ett undantag från de eljest gällande bestämmelserna om avdelningsindelningen.

Vid sådant förhållande torde för tydlighets skull böra angivas,

att tjänstgöringshinder föreligger, örn domfört antal ledamöter ändå

är att tillgå inom domstolen.

8 §.

Lagrådet:

Därest nådansökning föreligger i mål, som avgöres genom att prövningstillstånd

ej gives, böra de domare, som deltagit i avgörandet, jämväl meddela

beslut i anledning av nådansökningen. I anseende till den terminologi, som

kommit till användning i nya rättegångsbalken, synes det mindre egentligt

att för sådant fall tala örn prövning av målet. Uttrycket prövning, som icke

heller är påkallat av hänsyn till övriga hithörande fall, kan därför utgå ur

lagtexten.

9 §•

Regeringsrådet Kellberg samt justitieråden Guldberg och Ekberg:

Erhåller 5 § det innehåll, som av oss föreslagits, erfordras icke någon motsvarighet

till andra punkten av förevarande paragraf, vilken således kan begränsas

att omfatta det i första punkten upptagna stadgandet.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909

(nr 38 s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Majrts lagråd.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Utdrag av protokollet över justitiedeparlementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets

den 9 oktober 1944 avgivna utlåtande över de den 14 september 1944 till

lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning och tjänstgöring,

samt

2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7)

örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.

Föredraganden anför följande.

Vid framläggandet för 1942 års riksdag av förslag till ny rättegångsbalk

förutsattes, att ändrade bestämmelser beträffande bland annat högsta domstolens

organisation och verksamhet skulle visa sig erforderliga. Förslag härom

har sedermera framlagts av processlagberedningen i dess den 17 mars

1944 avgivna betänkande med förslag till lag örn införande av nya rättegångsbalken

m. m. (SOU 1944:9 och 10). Erforderliga ändringar i regeringsformen

ha slutgiltigt beslutats vid 1945 års riksdag (SFS 1945:108).

Av övriga erforderliga organisatoriska förändringar äro vissa av beskaffenhet

att kräva ändring i allmän lag. Såsom framhållits i beredningens betänkande

äro ändringsförslagen icke av mera genomgripande art, utan högsta

domstolens organisation har ansetts böra i allt väsentligt bibehållas. I vissa

delar lia jämväl de ändringsförslag vilka beröra allmän lag redan genomförts,

nämligen i samband med den under 1945 beslutade begränsningen i

rätten att fullfölja mål till högsta domstolen, vilken lagstiftning trätt i kraft

den 1 juni 1945 (prop. nr 251, första lagutskottets utlåtande nr 28, riksdagens

skrivelse nr 214, SFS 1945: 160—162).

Jag anhåller att nu få lämna en kort redogörelse för bestämmelserna om

högsta domstolens organisation och verksamhet i den mån de ej äro av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

13

grundlags karaktär ävensom för beredningens nyssnämnda förslag, därvid

jag även vill angiva i vad måll detta förslag redan genomförts. Beredningens

förslag till lag örn Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning och tjänstgöring

torde få fogas som bilaga vid detta protokoll (Bilaga A).

Enligt lagen den 14 maj 1915 angående Kungl. Maj:ts

högsta domstols tjänstgöring p å avdelningar skall högsta

domstolen utgöras av tjugufyra justitieråd, av vilka tre tjänstgöra i lagrådet.

Före 1945 års ändring angåvos i lagen vissa tidrymder, under vilka högsta

domstolen skulle arbeta på en eller flera avdelningar. Under tjugunio veckor

skulle domstolen arbeta på tre avdelningar, under åtta veckor på en avdelning

samt under den övriga tiden av året, bortsett från fem veckors juloch

påskferier, på två avdelningar. Därest de för tjänstgöring i lagrådet avdelade

justitieråden ej erfordrades för sådan tjänstgöring, skulle högsta domstolen,

i den mån det lämpligen kunde ske, arbeta på ytterligare en avdelning.

För avgörande av dispensansökningar, därvid domstolen liksom för

närvarande är fallet var domför med tre ledamöter, skulle tjänstgöring fullgöras

på en särskild avdelning, dispensavdelningen.

Processlagberedningen har funnit det nya processförfarandet nödvändiggöra

att högsta domstolens avdelningar erhålla en fastare organisation. Dess

förslag innebär att — efter hovrättsorganisationens mönster — högsta domstolens

samtliga ledamöter skola indelas på mera permanenta avdelningar.

Det nuvarande ledamotsantalet medger en uppdelning med sju ledamöter å

envar av tre avdelningar. Skäl för att bibehålla den särskilda dispensavdelningen

bär icke ansetts föreligga. Stadgad tillståndsprövning avses i stället

skola företagas av tre justitieråd från den avdelning som har att handlägga

målet i övrigt. För de sällsynta fall, då ledamöter från lagrådet tjänstgöra i

högsta domstolen, föreslås att dessa ledamöter inträda å de i-edan bestående

avdelningarna, oaktat deras ledamotsantal därigenom tillfälligt kommer att

överstiga sju, vilket är det högsta antal ledamöter som skall äga på en gång

deltaga i prövningen av något mål, bortsett från plenimål. Örn fasta avdelningar

inrättas, å vilka samtliga justitieråd indelas, föreligger ej någon anledning

att bestämma den sammanlagda sessionstiden olika för de särskilda avdelningarna.

Samtliga avdelningar föreslås därför skola vara i arbete under

fyrtio veckor av året, vilket innebär en minskning av julferien med en vecka.

I nu angivna delar har processlagberedningens förslag i det väsentliga

genomförts genom lagändringen år 1945. Sålunda gäller numera, att högsta

domstolen skall vara delad i tre avdelningar och att arbetet skall på envar

av avdelningarna fortgå minst fyrtio veckor örn året med iakttagande att

någon av avdelningarna alltid kan samlas. Den särskilda föreskriften örn

bildande av ytterligare en avdelning, då de justitieråd vilka äro ledamöter

av lagrådet tjänstgöra i högsta domstolen, har utgått. Prövning av dispensansökningar

ankommer ej längre på en särskild avdelning. För handläggning

av sådana ärenden ävensom av nådemål, däri yttrande må beslutas

av tre justitieråd, må avdelning uppdelas eller eljest, i den mån det lämpligen

kan ske, en eller flera särskilda grupper örn tre justitieråd bildas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Till högsta domstolen fullföljda mål komma enligt nu rådande ordning

under domstolens behandling först då de av föredraganden anmälas där för

prövning och slutligt avgörande. Den föregående skriftväxlingen mellan parterna

äger rum inför nedre justitierevisionen, och där vidtagas även i regel

de åtgärder, som i övrigt erfordras för målens beredande till föredragning.

Med denna ordning låter sig väl förena, att målen inom nedre justitierevisionen

uppdelas mellan de olika föredragandena och att deras fördelning

mellan högsta domstolens avdelningar väsentligen bestämmes genom föredragandenas

indelning till tjänstgöring på dessa avdelningar. Alla avdelningarna

äro lika behöriga.

De i högsta domstolen tjänstgörande justitieråden äga enligt nu gällande

bestämmelser sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten. Med tillämpning

härav har införts den ordningen att justitierådens tjänstgöring växelvis är

förlagd till de olika avdelningarna, vilkas sammansättning alltså växlar efter

vissa tidsperioder, i regel en vecka. Denna bestämmanderätt för justitieråden

i fråga om tjänstgöringen modifieras av stadgandet att, då avdelning behandlar

ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av högsta domstolen

avgjort mål eller ärende, ledamot som deltagit i det tidigare avgörandet

ej må tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal ledamöter ändå är

att tillgå.

Vid sammanträde med högsta domstolen i dess helhet föres för närvarande

ordet av domstolens äldste ledamot. Ordförandeskapet på avdelning utövas

av den äldste på avdelningen. Av den förut skildrade ordningen för justitierådens

tjänstgöring på avdelningar följer, att ordförandeskapet på avdelning

ofta växlar.

Processlagberedningens förslag bygger som nämnts på en

betydligt fastare organisation av högsta domstolens avdelningar än den nuvarande.

Beredningen har, samtidigt som den framhållit den stora betydelse

cirkulationen mellan ledamöterna på avdelningarna äger till förhindrande

av att mellan olika avdelningar komme att framträda mera betydande avvikelser

i rättstillämpningen, förordat en omläggning av organisationen i

den riktningen att varje avdelning under en längre tidsperiod behölle oförändrad

sammansättning.

Med hänsyn till de särskilda egenskaper, som böra krävas för utövande

av ordförandeskap vid huvudförhandling i högsta domstolen, och det ansvar

för arbetets jämna gång, som kommer att åvila avdelningsordförandena, lia

dessa av beredningen ansetts böra utses av Kungl. Majit, vilket förhållande

dock icke skall föranleda vare sig att ordförandena i förhållande till andra

ledamöter i övrigt intaga annan tjänsteställning eller att särskilt arvode utgår

till dem.

Processlagberedningen föreslår, alt högsta domstolen skall äga genom samfällt

beslut fastställa närmare grunder för avdelningarnas sammansättning och

målens fördelning samt tjänstgöringen inom domstolen. I övrigt skall det tillkomma,

såvitt angår viss avdelning, ordföranden och, i fråga om avdelningarna

inbördes, ordförandena gemensamt att leda arbetet och fördela tjänstgö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

15

ringen. Vid sammanträde med högsta domstolen samfällt skall ordet föras

av den främste bland avdelningsordförandena.

De av processlagberedningen föreslagna bestämmelser, för vilka jag nu

i korthet redogjort, innefattas i det av beredningen upprättade förslaget till

lag om Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning och tjänstgöring, som

skall ersätta lagen i samma ämne av den 14 maj 1915.

Det av beredningen upprättade förslaget till lag angående ändrad lydelse

av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts

lagråd innehåller allenast en mindre jämkning av reglerna om tjänstgöringen

i lagrådet. I nämnda paragraf stadgas nu, att det åligger justitieråd, som

börjat tjänstgöra i lagrådet, att utan hinder därav deltaga i slutbehandling

av mål och ärende, varmed han förut tagit befattning i högsta domstolen.

Ett strängt vidhållande av denna regel har ansetts efter nya rättegångsbalkens

ikraftträdande i vissa fall medföra en onödig splittring av lagrådets arbetskrafter,

i vilket hänseende erinrats om att högsta domstolens ledamöter

framdeles komma att i långt högre grad än tidigare taga befattning med förberedande

åtgärder i de till högsta domstolen fullföljda målen. Det föreslås

därför, att regeln begränsas till sådana fall, då mål eller ärende tidigare varit

föremål för huvudförhandling eller annan handläggning för slutligt avgörande

i högsta domstolen.

Departementschefen.

Det nya processförfarandet nödvändiggör vissa ändringar i vad som nu

gäller beträffande högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Det

förslag processlagberedningen i dessa delar framlagt till komplettering av

redan slutgiltigt antagna förslag till grundlagsändringar synes vara väl avvägt

och i huvudsak lämpat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Som framgår av den lämnade redogörelsen har förslaget i vissa delar redan

upphöjts till lag i samband med de under år 1945 genomförda ändringarna

beträffande fullföljdsrätten till högsta domstolen.

Lagrådet har i sitt utlåtande framhållit angelägenheten av att någon tyngande

arbetsbalans icke föreligger i högsta domstolen vid den tidpunkt, då

den nya rättegångsordningen träder i tillämpning, samt har anfört, att det

synts lagrådet ofrånkomligt att åtgärder snarast vidtoges för att nedbringa

den nu föreliggande arbetsbalansen. Såsom förut nämnts lia åtgärder i detta

syfte numera vidtagits. Ehuru de nya reglerna varit gällande i tre fjärdedels

år, synes det ännu icke kunna med säkerhet bedömas, huruvida de äro

tillräckliga för att målbalansen skall vara i erforderlig grad nedbringad då

processreformen den 1 januari 1948 avses skola träda i kraft. Hittills tillgängliga

siffror visa, att procenttalet beviljade dispenser hållits under det

beräknade samt att antalet inkommande besvärsmål tenderar att minska.

Däremot har antalet balanserade äldre mål ännu ej undergått någon mera

väsentlig förändring. Anledningen lill detta förhållande torde vara att söka i

en strävan alt i förslå hand förhindra balans av nyinkonunande, dispens
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

tvång underkastade mål. Jag är därför ej nu beredd att taga ståndpunkt

till frågan huruvida ytterligare åtgärder böra vidtagas för balansens avarbetande,

därvid en tillfällig ökning av justitierådens antal närmast kan komma

i fråga.

I beredningens förslag till lag om Kungl. Maj.ts högsta domstols sammansättning

och tjänstgöring har i rubriken liksom även i 1 § för högsta domstolen

bibehållits den i gällande lag förekommande benämningen Kungl. Maj:ts

högsta domstol. Denna benämning härleder sig från § 17 l:o) regeringsformen,

däri stadgas att de män, åt vilka Konungens domsrätt skall uppdragas,

kallas justitieråd och utgöra Konungens högsta domstol. I överensstämmelse

härmed benämnas regeringsrätten och lagrådet i de lagar, som reglera deras

verksamhet, Kungl. Maj:ts regeringsrätt och Kungl. Maj:ts lagråd. Emellertid

har nya rättegångsbalken allenast benämningen högsta domstolen, så

exempelvis i rubriken till 3 kap. Samma benämning synes böra komma till

användning i förevarande lag. Rubriken till lagen och 1 § ha i anledning

härav jämkats.

Vid 2 § i förslaget har lagrådet anfört, att ordalagen i paragrafen närmast

föranledde till den tolkningen att någon av högsta domstolens avdelningar

alltid skulle vara samlad till vanlig tjänstgöring. Då detta såsom

franninge av motiven ej vore erforderligt utan det vore tillräckligt, att avdelning

kunde samlas till tjänstgöring, hade en jämkning i uttryckssättet

synts lagrådet lämplig. Vad lagrådet sålunda anfört torde böra beaktas.

Jag övergår härefter till den under 5 § i förslaget behandlade frågan örn

utseende av ordförande på avdelning och inom högsta domstolen i dess

helhet.

Vid högsta domstolens sammanträden i plenum och vid avdelningarnas

sammanträden är enligt nuvarande ordning den vid varje tillfälle tjänstgörande

äldste ledamoten ordförande; i övrigt finnes icke någon särskild anordning

för arbetets ledning i vidare mån än att en ledamot av domstolen

har att deltaga i planläggningen av revisionssekreterarnas arbete. Redan tidigt

upptogs emellertid frågan om att ställa högsta domstolen och dess avdelningar

under mera effektiv ledning.

Processkommissionen anförde i sitt år 1926 avgivna betänkande, att det

för arbetets gång otvivelaktigt skulle vara fördelaktigt, örn i spetsen för högsta

domstolen sattes en president, vilken, liksom presidenten i hovrätt, skulle

leda arbetet inom domstolen och naturligen även ha närmaste uppsikten

över dess kansli. En starkare arbetsledning bleve så mycket mera nödvändig,

om muntlig rättegång komme att i vissa fall äga rum även i högsta

domstolen och sålunda den nuvarande föredragningen genom revisionssekreterare

för dessa fall komme att utbytas mot en offentlig partsförliandling.

En sådan partsförhandling ställde också högre anspråk på den

som skulle leda förhandlingen än den nuvarande ordningen. De skäl som

talade för tillsättandet av en president för högsta domstolen i dess helhet

syntes även böra leda till att jämväl ordförandeskapet på avdelning, där

presidenten ej tjänstgjorde, icke ovillkorligen skulle tillfalla den äldste,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

17

utan att Kungl. Majit borde till ordförande förordna den ledamot som funnes

mest lämplig därtill.

Frågan berördes ej i propositionen till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna

för en rättegångsreform eller vid riksdagsbehandlingen av denna

proposition. Den upptogs emellertid av processlagberedningen i dess betänkande

med förslag till ny rättegångsbalk. Enligt vad beredningen anförde i

motiven härtill talade starka skäl för att även högsta domstolens arbete ställdes

under ledning av en president. Såsom processkommissionen framhållit

bomme otvivelaktigt den muntliga förhandlingen att i fråga om målens fördelning

och justitierådens tjänstgöring medföra vissa arbetsuppgifter, som

lämpligen borde anförtros åt en president. Å andra sidan förelåge enligt beredningens

mening den olikheten med hovrätterna och presidentämbetena

i dessa, att hovrätterna hade vissa allmänna förvaltningsuppgifter i fråga örn

underställda domstolar och att befattningen med dessa uppgifter i första

hand tillkomme hovrättens president. Någon motsvarighet härtill förelåge

icke beträffande högsta domstolen. Beredningen hade för sin del icke ansett

sig i nu berörda sammanhang böra framställa något förslag örn inrättande

av ett presidentämbete i högsta domstolen.

Spörsmålet om arbetsledningen inom högsta domstolen har därefter ånyo

upptagits av beredningen i samband med framläggandet av förslag till nu

ifrågavarande lagstiftning. Beredningen har anfört (motiven s. 150), att en

väsentlig del av avdelningarnas arbetstid komme att upptagas av huvudförhandling

i de fullföljda målen. Dessutom tillkomme för de särskilda ledamöterna,

utöver deltagandet i avdelningarnas sessioner, åtskilliga uppgifter

för målens beredande. Vid bestämmande av varje avdelnings sessionstider

måste även ledamöternas behov av tid för hemarbete beaktas. Av det anförda

framginge, att frågor, som anginge ett lämpligt och effektivt tillvaratagande

av tillgängliga arbetskrafter i högsta domstolen, trädde i förgrunden

i långt högre grad än tidigare. Liksom hittills borde det väl tillkomma högsta

domstolen samfällt att antaga allmänna grunder för reglering av dessa

frågor, varvid borde såvitt möjligt beaktas att arbetet jämnt fördelades.

Uppenbart vore emellertid att det bästa resultatet kunde nås endast därigenom,

att en ganska vidsträckt frihet tillkomme de olika avdelningarna att

själva ordna arbetet. Det nu sagda gällde såväl frågan å vilka dagar sessioner

skulle hållas som den dagliga sessionstiden. Nu antydda uppgifter syntes

lämpligen böra handhavas, vad anginge för samtliga avdelningar gemensamma

frågor, av avdelningsordförandena gemensamt samt i fråga örn arbetet

inom varje särskild avdelning av avdelningsordföranden. Med hänsyn till

de särskilda egenskaper som borde krävas för utövande av ordförandeskap

vid huvudförhandling i högsta domstolen och det ansvar för arbetets jämna

gång som komme att åvila ordförandena borde dessa nises av Kungl. Majit.

Mot beredningens förslag i dessa delar ha tre ledamöter av lagrådet framställt

erinringar samt i stället förordat den lösningen, alt Kungl. Majit .skulle

förordna en ordförande för högsta domstolen i dess helhet, som tillika skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 135. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

vara ordförande å en av avdelningarna, under det att de båda andra avdelningsordförandena

skulle utses av högsta domstolen samfällt.

I denna fråga ha således ganska olikartade lösningar förordats av skilda

sakkunniga bedömare.

Såsom utgångspunkt för frågans bedömande kan tjäna det i § 17 regeringsformen

intagna stadgandet, att Konungens domsrätt skall utövas av minst

tolv justitieråd. Detta stadgande torde få anses utgå från att högsta domstolens

ledamöter skola som domare intaga en jämbördig ställning. Någon

ändring i detta avseende har icke skett vid den ändring av paragrafen som

vid 1945 års riksdag slutgiltigt beslöts. Bland annat av denna anledning har

det ansetts icke böra ifrågakomma att inrätta elt särskilt presidentämbete för

högsta domstolen. Det är också enligt min mening värdefullt, att ledamöterna

i den högsta instansen alla äro likställda som domare. Såsom processlagberedningens

förslag och lagrådets yttrande visa torde emellertid denna princip

icke lägga hinder i vägen för att ett visst ansvar för domstolen i dess

helhet särskilt i administrativt hänseende lägges på en ledamot — såsom

lagrådets majoritet förordat — eller på ett kollegium av tre personer — på

sätt processlagberedningen föreslagit; ej heller lärer den kunna hindra att

inom envar av avdelningarna en ledamot göres till ordförande med ansvar förarbetets

behöriga gång.

Processlagberedningen har som nämnts föreslagit, att Kungl. Majit skulle

utse ordförande på envar av högsta domstolens tre avdelningar. Kungl.

Majit skulle härvid vara obunden av hänsyn till ancienniteten. Tydligt är,

att den nya processordningen kommer att ställa andra krav på arbetsledningen

inom högsta domstolens avdelningar än det nuvarande skriftliga förfarandet.

Detta gäller framför allt i två särskilda hänseenden, nämligen i

fråga örn utövandet av ordförandeskapet vid huvudförhandling och beträffande

ledandet av arbetet på avdelningen, så att detta bedrives ändamålsenligt

och arbetsbalans undvikes. En fullgod arbetsledning inom avdelningarna

kan icke uppnås, om ordförandeskapet såsom nu är fallet ofta

växlar. Ordförandena måste alltså bliva mera stadigvarande. Det ligger

även stor vikt på att ordförandena besitta de särskilda egenskaper som erfordras

för att de skola kunna fylla uppgiften. I likhet med processlagberedningen

finner jag därför nödvändigt att ordförandena kunna utses utan avseende

å anciennitet. Jag anser också, att samtliga ordförande böra utses av

Kungl. Majit. I anledning av de inom lagrådet uttalade betänkligheterna att

ett genomförande av beredningens förslag i denna del skulle kunna leda

till en underskattning av de ledamöter, vilka ej anförtroddes ordförandeskap,

må särskilt framhållas, att den omständigheten att till ordförande å avdelning

utses annan än den till tjänsteåren äldste ej innebär, att den senare

ej skulle vara lika framstående som jurist och domare som den på vilken

valet fallit. Det är icke i första hand sådana egenskaper som skarpsinne

och kunskapsrikedom, vilka skola vara avgörande vid detta val, utan de

företräden en viss ledamot kan äga i fråga om att handhava praktiska och

organisatoriska uppgifter, som i den nya processordningen komma att åvila

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

19

ordförandena å högsta domstolens avdelningar. Såsom beredningen framhållit,

bör den omständigheten att ordförande förordnas av Kungl. Majit icke

medföra, att han i förhållande till andra ledamöter intager annan tjänsteställning.

Ej heller torde till ordförande böra utgå särskilt arvode. Den

i tjänsten äldste av ordförandena bör tillika vara ordförande i den samfällda

högsta domstolen.

I överensstämmelse med processlagberedningens förslag bör det tillkomma

högsta domstolen samfällt att besluta närmare grunder för avdelningarnas

sammansättning och målens fördelning samt tjänstgöringen i domstolen.

Som beredningen anfört torde det bästa arbetsresultatet ernås, örn en ganska

vidsträckt frihet lämnas de olika avdelningarna att själva ordna arbetet.

Bestämmanderätten i dessa hänseenden bör, såvitt angår förhållandena inom

varje särskild avdelning, tillkomma ordföranden. I gemensamma angelägenheter

av denna art skola enligt beredningens förslag de tre ordförandena

gemensamt besluta. De skola sålunda bl. a. tillsammans tillämpa de av högsta

domstolen beslutade grunderna såvitt angår ledamöternas indelning och målens

fördelning. Så långt kan jag biträda förslaget. I fråga om arbetsledningen

har jag, även om det i högsta domstolen icke föreligger samma behov

av en administrativ chef som exempelvis i hovrätterna, funnit det naturligt

att ålägga den i tjänsten äldste av ordförandena att övervaka tjänstgöringen

i domstolen i stort. I övrigt bör det tillkomma ordföranden på varje

särskild avdelning att leda arbetet på avdelningen.

I anledning av vad nu anförts har jag låtit omarbeta 5 § i det remitterade

förslaget så att lagrummet kommer att innehålla stadgande att Konungen

utser ordförande på avdelning samt att den äldste ordföranden tillika skall

vara ordförande i högsta domstolen.

Beträffande 6 § i det remitterade förslaget har lagrådet ansett, att andra

stycket borde erhålla jämkad lydelse, enligt vilken såsom grundläggande

förutsättning för utseende av ny referent angåves att avdelning, varå referent

ursprungligen indelats, hade ferier eller att avdelningen vöre fri från tjänstgöring.

Det senare alternativet synes mig lämpligt och jag har låtit ändra

förslaget i enlighet därmed.

Av lagrådet förordad jämkning av 7 § i förslaget har jag likaledes ansett

mig böra biträda. ___

Vid 8 §, som handlar om högsta domstolens domförhet vid handläggning

av nådeärenden, har lagrådet föreslagit en redaktionell jämkning i ordalydelsen.

Lagrådet har sålunda förordat, att det i första punkten förekommande

uttrycket »prövning och avgörande av mål» borde ersättas med »avgörande

av mål», enär stadgandet borde avse även det fall att nådeansökan

förelåge i mål som avgjordes genom att prövningstillstånd ej gåves. Lagrådet

har anfört, att det i anseende till den terminologi, som kommit till användning

i nya rättegångsbalken, syntes mindre egentligt att för sådant fall

tala örn prövning av målet.

De grundläggande sladgandena örn högsta domstolens domförhet återfinnas

i § 22 regeringsformen. I detta lagrum skiljes efter den vid 1945 års

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

riksdag slutgiltigt beslutade ändringen mellan å ena sidan prövning och avgörande

av mål samt å andra sidan behandling av fråga huruvida fullföljd

talan må komma under högsta domstolens prövning. Nu ifrågavarande paragraf

har avfattats i överensstämmelse med den terminologi som sålunda

valts i grundlagen. Yttrande i nådeärende, som förekommer i mål vari prövningstillstånd

ej meddelats, avses sålunda skola omfattas av stadgandet i

andra punkten av 8 § i det remitterade förslaget. Med hänsyn till vad nu

anförts och då lagrådets ändringsförslag kunde orsaka viss osäkerhet i tolkningen

vid en jämförelse med motsvarande stadgande i regeringsformen, har

jag ansett processlagberedningens förslag böra på förevarande punkt bibehållas

oförändrat.

I fråga örn 9 § har ändring vidtagits i enlighet med vad jag förut anfört

angående ordförandenas arbetsuppgifter.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909

(nr 38 s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Maj.ts lagråd har av lagrådet lämnats

utan erinran och torde böra genomföras.

Lagförslagen torde böra träda i kraft den 1 januari 1948.

I enlighet med det nu anförda ha förslag upprättats till

1) lag örn högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7}

örn tjänstgöringen i Kungl. Maj-.ts lagråd.

Föredraganden hemställer, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

21

Bilaga A.

Processlagberedningens förslag

till

lag örn Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning

och tjänstgöring.

Med upphävande av lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl.

Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar förordnas som följer.

1 §•

Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras av tjugufyra justitieråd, av

vilka tre, enligt vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra i lagrådet.

Högsta domstolen skall vara delad i tre avdelningar.

2 §.

Å envar av högsta domstolens avdelningar skall, med iakttagande att någon

av avdelningarna alltid är samlad, arbetet fortgå minst fyrtio veckor örn

året.

3 §.

Till tjänstgöring å avdelningarna skola justitieråden indelas för viss tidsperiod;

dock må även därunder sådan jämkning i avdelningarnas sammansättning

äga rum, som påkallas av ledamots avgång, förfall eller annan särskild

omständighet.

4 g.

Högsta domstolens avdelningar äro lika behöriga att upptaga till högsta

domstolens handläggning hörande mål och ärenden.

Arbetet skall, såvitt möjligt, jämnt fördelas mellan avdelningarna.

5 §.

Ordförande å avdelning utses bland högsta domstolens ledamöter av Konungen.

Vid sammanträde med högsta domstolen samfällt föres ordet av den främste

bland ordförandena.

6 §.

Mål, som fullföljts till högsta domstolen eller skall av denna omedelbart

upptagas, bör i allmänhet tilldelas viss ledamot (referent), som har att meddela

för målets beredande erforderliga anvisningar. Referenten bör deltaga

i målets handläggning och avgörande i högsta domstolen.

Är avdelning, varå referenten är indelad lill tjänstgöring, ej samlad och

angår målet häktad eller fordrar målet eller däri uppkommen fråga eljest

skyndsamt avgörande, bör annan ledamot utses att vara referent i målet eller

i den särskilda frågan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

7 §.

Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i

något av högsta domstolen avgjort mål eller ärende, må ej ledamot, som

deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört

antal ledamöter ändå är att tillgå.

8 §.

Förekommer vid prövning och avgörande av mål i högsta domstolen tilllika

fråga om yttrande i ärende, som avses i § 26 regeringsformen, böra de

domare, som deltagit i målets avgörande, besluta i frågan. Skall yttrande i

sådant ärende eljest avgivas, må beslut fattas av tre justitieråd; i mål, som

avgjorts av krigsdomstol, bör dock i stället för ett av justitieråden någon av

de i § 20 regeringsformen nämnda militärpersonerna deltaga i beslutet.

9 §.

Närmare grunder för avdelningarnas sammansättning och målens fördelning

samt tjänstgöringen i högsta domstolen beslutas av högsta domstolen

samfällt. I övrigt tillkommer, såvitt angår viss avdelning, ordföranden och,

i fråga om avdelningarna inbördes, ordförandena gemensamt att leda arbetet

och fördela tjänstgöringen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1947.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

444144

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:333 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1946:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m. s. 1 i texten