Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret

1946-03-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:150, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150-

1

Nr 150.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942

(nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret;

given Stockholms slott den 8 mars 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

GUSTAR

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 150.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet ar lagen elen 24 mars 1942 (nr 128) om

förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

Härigenom förordnas, att lagen den 24 mars 1942 örn förbud mot bebyggelse

till hinder för försvaret,1 vilken enligt lag den 25 maj 1945 (nr 255)

gäller till och med den 30 juni 1946, skall äga fortsatt giltighet lill och med

den 31 december 1947.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945: 955.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 februari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch

finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, fråga om fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 örn förbud

mot bebyggelse till hinder för försvaret samt anför därvid följande.

I 1 § lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till

hinder för försvaret stadgas, att nybyggnad ej må utan tillstånd företagas

i närheten av befästning eller flygfält, örn genom byggnaden sådan anläggnings

användning för rikets försvar försvåras eller eljest avsevärt men åsamkas

försvaret. Vad sålunda stadgats om nybyggnad skall även gälla väsentlig

om- eller tillbyggnad ävensom — enligt en den 25 maj 1945 företagen

lagändring (nr 255) — anordnande av virkes- eller annat varuupplag

eller materialgård. Har beslut meddelats örn anläggande eller utvidgning

av befästning eller flygfält eller kan avsevärt men uppstå genom bebyggelse,

upplag eller materialgård i närheten av militär anläggning av annat slag,

äger länsstyrelsen förordna, att nu angivna bestämmelser skola äga motsvarande

tillämpning.

Enligt 2 § åligger det byggnadsnämnd vid prövning av fråga örn byggnadslov

att iakttaga vad i 1 § stadgas eller av länsstyrelsen med stöd av

samma paragraf föreskrivits. För ort, där byggnadsnämnd ej finnes, äger

länsstyrelsen enligt andra stycket av 2 § stadga, att nybyggnad eller väsentlig

om- eller tillbyggnad, som ej utföres för försvarsväsendets räkning, ej

må äga rum med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, att hinder som

avses i 1 § ej föreligger däremot. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn anordnande av upplag eller materialgård i ort, där

vad i stadsplanelagen är föreskrivet för stad ej gäller.

I 3 § föreskrives, att innan beslut meddelas med anledning av ansökan

om byggnadslov eller tillstånd enligt 2 g, byggnadsnämnden eller länsstyrelsen

skall, därest tvekan kan råda huruvida hinder som avses i 1 § föreligger,

inhämta yttrande därom av myndighet, som Konungen bestämmer.

Enligt 4 § äger länsstyrelsen, örn synnerliga skäl därtill äro, medgiva

tillstånd till nybyggnad eller örn- eller tillbyggnad eller anordnande av upplag

eller materialgård, oaktat därav kan uppkomma men som avses i 1 §.

Underrättelse örn sådant tillstånd skall ofördröjligen tillställas myndighet

som har att avgiva yttrande enligt 3 §. Finner byggnadsnämnd vid prövning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

av fråga om byggnadslov, att synnerliga skäl därtill äro, oaktat men som

nyss sagts kan uppkomma, skall nämnden överlämna handlingarna till länsstyrelsen

för prövning, huruvida tillstånd må medgivas.

Finnes på grund av lagen tillstånd till nybyggnad eller örn- eller tillbyggnad

eller anordnande av upplag eller materialgård icke kunna meddelas,

och föranledes därav, att sökanden under den tid hindret varar får vidkännas

kostnad utan motsvarande nytta av fastigheten eller att han går miste örn

avkastning å nedlagt kapital, är han enligt 5 § berättigad till skälig gottgörelse

av kronan, örn det intrång som åsamkas honom ej är att anse såsom

ringa. Ersättningen bestämmes av riksvärderingsnämnden.

I lagen upptagas vidare bestämmelser om rätt för länsstyrelse att medgiva

undantag från förbudet i 1 §, örn framställande av anspråk på ersättning

samt om straff för överträdelse av lagens bestämmelser m. m.

1942 års lag, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1943, har

erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1946 genom lagar den

17 juni 1943 (nr 394), den 31 mars 1944 (nr 135) och den 25 maj 1945

(nr 255).

Bestämmelser angående tillämpning av lagen ha meddelats genom kungörelse

den 24 mars 1942 (nr 17 1), ändrad genom kungörelse den

29 oktober 1943 (nr 757). Genom dessa bestämmelser ålades länsstyrelserna

att skyndsamt i samråd med chefen för försvarsstaben taga i övervägande

för vilka områden förordnande borde meddelas enligt 2 § andra stycket i

lagen. Yttrande som avses i 3 § skall inhämtas från chefen för försvarsstaben

eller annan militär myndighet som denne bestämmer. Chefen för försvarsstaben

eller, efter uppdrag av honom, annan militär myndighet skall

vidare på framställning av byggnadsnämnd, i den mån så kan ske, lämna

upplysningar angående områden, beträffande vilka yttrande bör inhämtas

från militär myndighet innan ansökan örn byggnadslov prövas, så ock de

uppgifter som eljest lämpligen kunna meddelas till ledning för byggnadsnämndens

prövning.

I propositionen nr 121 till 1944 års riksdag angående fortsatt giltighet av

1942 års lag har redogjorts för vissa från försvarsstaben inhämtade uppgifter

rörande förfarandet vid tillämpningen av lagen. Beträffande denna redogörelse

torde jag få hänvisa till nämnda proposition.

Kungl. Maj:t har den 8 juni 1945 anmodat chefen för försvarsstaben att

avgiva utlåtande bland annat angående möjligheten att i samband med avveckling

av den förstärkta försvarsberedskapen begränsa tillämpningen av

lagen samt beträffande frågan i vad mån behov av att förlänga giltigheten

av lagen för tid efter den 30 juni 1946 kunde beräknas komma att föreligga.

Med anledning härav har chefen för försvarsstaben, efter det cheferna för

armén, marinen och flygvapnet, samtliga militärbefälhavare samt befästningsinspektionen

och arméns fortifikationsavdelning beretts tillfälle att yttra

sig, i skrivelse den 11 augusti 1945 framhållit, att det från försvarssynpunkt

vore önskvärt att även under fred kunna förhindra, att nyttan av

försvarsanordningar, stim ofta för mycket betydande kostnader blivit utförda,

framdeles äventyrades. Det måste dessutom förutsättas, att även under

en fredsperiod nya befästningar (flygfält) befunnes önskvärda. I fråga örn

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

bebyggelse i närheten av flygfält vore det vidare uppenbart, att det även från

civil synpunkt vore nödvändigt med byggnadskontroll för att tillgodose erforderlig

flygsäkerhet. Det skydd, som lagen avsåge att giva, erfordrades

därför även efter den 30 juni 1946. En avsevärd begränsning av lagens tilllämpning

komme emellertid att genomföras.

Chefen för försvarsstaben har vidare i skrivelse den 11 februari 1946 meddelat

att i anslutning till anbefalld avveckling av befästningsverksamheten

översyn i försvarsstaben ägt rum beträffande de områden, för vilka förordnande

enligt 2 § andra stycket i 1942 års lag tidigare begärts. Denna översyn

hade lett till en nedskärning av antalet berörda kommuner med inemot

hälften. Någon ytterligare nedskärning torde knappast kunna göras.

Vid skrivelsen fanns fogad följande uppställning för varje län rörande

såväl antalet kommuner, beträffande vilka förordnande jämlikt 2 § andra

stycket i lagen begärts under 1943 och 1944, som antalet kommuner, beträffande

vilka sådant förordnande alltjämt ansåges erforderligt.

Län

Antal kom- muner för

vilka förord- nande begär- des 1943

ökning av

antalet kom- muner 1944

Antal kom- muner för

vilka för- ordnande be- gäres 1946

Föränd- ringar

1943—1944

jämfört med

1946

28

23

—5

84

59

—25

23

13

—10

54

+ 12 = 66

24

-42

32

+ 2 = 34

10

—24

26

13

—13

13

0

—13

r

24

17

—7

21

8

—13

50

41

—9

6

0

-6

92

50

-42

19

21

+ 2

68

+3 = 71

47

—24

52

38

—14

33

13

—20

39

21

—18

49

+ 1 = 50

12

-38

13

14

+ 1

25

15

—10

20

11

-9

32

+ 13.= 45

2

—43

21

7

-14

Östergötlands.......................

47

15

—32

Summa

1

871

S:a ökning 31

S:a s:rum 1943

—1944=902

=474

-431 +3

=428

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Riksvärderingsnämnden har hittills behandlat sju ansökningar örn gottgörelse

av allmänna medel på grund av intrång genom lagens bestämmelser.

Ersättning har därvid tillerkänts sökanden i två fall.

I förenämnda skrivelse den 11 februari 1946 från chefen för försvarsstaben

framhålles vidare, att tillämpningen av 1942 års lag från militär synpunkt

givit åsyftat resultat. Bestämmelserna i lagen hade upptagits i stadsplaneutredningens

förslag till byggnadslag, vilket av överbefälhavaren för

rikets stridskrafter i huvudsak tillstyrkts. Därest byggnadslagen icke skulle

bliva av riksdagen antagen i sådan tid, att den kunde träda i kraft den 1

juli 1946, erfordrades ytterligare prolongation av 1942 års lag.

Stadsplaneutredningen har i sitt nyss berörda, den 22 maj 1945 avgivna

betänkande med förslag till byggnadslag m. m. (SOU 1945: 15) uttalat, att

behov funnes av föreskrifter örn att försvarets och luftfartens intressen

skulle beaktas såväl vid planläggning som vid byggande. Bestämmelserna

i vad avsage byggande borde utformas i huvudsaklig överensstämmelse med

stadgande^ i 1942 års lag. Utredningen har i enlighet härmed i sitt förslag

till byggnadslag upptagit föreskrift om ett allmänt förbud mot byggande

till men för försvaret eller luftfarten. Utredningen framhåller, att detta förbud

erhölle betydelse ej blott inom sådana i närheten av befästningar och

flygplatser belägna områden, där planläggning icke skett, utan även inom

planlagda områden, därest planen — exempelvis på den grund att ifrågavarande

anläggning tillkommit först efter planens fastställande — utformats

utan erforderligt beaktande av ifrågavarande intressen. För skada, som uppkomme

gerning sådant förbud, borde givetvis, i anslutning till vad redan

nu gällde, utgå ersättning. Skadeersättning medgåves enligt 1942 års lag

blott i mycket begränsad omfattning. Begränsningen av ersättningsrätten betingades

i väsentlig mån av lagens tillfälliga och krisbetonade karaktär. I en

lagstiftning av permanent natur torde rätten till ersättning böra i viss mån

utvidgas. Utredningen ville föreslå, att ersättningsrätten anknötes till de i 28 §

nuvarande stadsplanelagen angivna förutsättningarna för stads skyldighet att

lösa mark. Ersättning borde alltså utgå för liden skada, därest bvggnadsrätten

på grund av hänsynen till försvarets eller luftfartens intressen inskränkts

samt marken till följd därav kunde av ägaren utnyttjas allenast på sätt som

stöde i uppenbart missförhållande till markens värde. I vissa fall borde

dessutom markägaren kunna påfordra inlösen av marken. Utom till markagaren

borde rimligen i viss utsträckning ersättning utgå även till nyltjanderättshavare.

AXr,. Förevarande lag den 24 mars 1942 om förbud mot bebyggelse till hinder för

torsvaret avser att trygga befästningars, flygfälts och andra militära anläggningars

användbarhet under krig. För alt icke värdet av de under den förstärkta^

försvarsberedskapen med stora kostnader utförda anläggningarna

skall gå förlorat genom en bebyggelse, som minskar anläggningarnas effektivitet,

föreligger alltjämt behov av förbud mot dylik bebyggelse. Stadsplaneutredningen

har också i sitt förslag till byggnadslag upptagit bestämmelser

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

7

av permanent natur om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret och

luftfarten i huvudsaklig överensstämmelse med stadgandena i 1942 års lag.

Utredningens förslag till byggnadslag med flera författningar är för närvarande

föremål för granskning inom justitiedepartementet på grundval av de

däröver avgivna yttrandena. Med hänsyn till ärendets omfattning kan förslaget

icke hinna slutligt prövas av statsmakterna, innan giltighetstiden för

1942 års lag utgår. För att icke skyddet för de militära anläggningarna skall

upphöra, innan statsmakterna hinna taga ställning till stadsplaneutredningens

förslag i förevarande hänseende, torde giltighetstiden för 1942 års lag

böra förlängas. Då en eventuell ny lagstiftning icke lärer kunna träda i kraft

förrän tidigast den 1 januari 1948, synes giltighetstiden för 1942 års lag böra

förlängas till och med den 31 december 1947.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24- mars 1942 (nr 128) om

förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 mars

194-6.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 28 februari 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

statsrådet den 15 februari 1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

revisionssekreteraren T. A. Bexelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch

finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, lagrådets den 5 mars 1946 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 15 februari 1946 remitterade förslaget till lag angående fortsatt

giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot begynnelse till

hinder för försvaret; därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av

lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur'' protokollet:

Thore Wisén.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 150.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 a1 i texten
  2. 2LU 1946:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24- mars 1942 s. 1 i texten