Med förslag till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg
1946-01-12 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:17, Med förslag till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 17.
1
Nr 17.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering
åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för
fartyg; given Stockholms slott den 12 januari 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946
års taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 17.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 17.
Förslag
till
förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta
avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg.
Härigenom förordnas som följer.
Har skattskyldig icke kunnat utnyttja den honom enligt tredje stycket i
övergångsbestämmelserna till förordningen den 9 juni 1944 (nr 279) örn ändring
i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om rätt att vid taxering till
kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta
avdrag för avsättning till investeringsfond medgivna rätten att vid 1944 års
taxering erhålla avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg med
högre belopp än 5 procent av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning
av ersättningstonnage, må för det beskattningsår, för vilket taxd*
ring av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1946, avdrag
för sådan avsättning åtnjutas med ett belopp motsvarande det icke utnyttjade
avdraget, dock att vid sistnämnda taxering det sammanlagda avdraget
för avsättning till investeringsfond av förevarande slag icke må för
visst fartyg överstiga 20 procent av omförmälda kostnad. Vad i sista stycket
av förenämnda övergångsbestämmelser stadgas örn godkännande av förklaring
av den skattskyldige angående överföring i räkenskaperna för nästföljande
räkenskapsår av vinstmedel för beskattningsåret skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å det genom denna förordning medgivna
avdraget.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Danielson, anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet
Wigforss, fråga om utvidgad rått att vid 1946 års inkomsttaxering åtnjuta
avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg samt anför därvid.
Rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg infördes genom
förordningen den 9 juni 1944 (nr 279) om ändring i förordningen den
12 juni 1942 (nr 371) om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning
till investeringsfond. Enligt förstnämnda förordning äger den, som bedriver
rederirörelse med äng- eller motorfartyg i utrikes fart, att vid beräkning av
nettointäkten av rörelsen under de beskattningsår, för vilka taxering verkställes
åren 1944—1947, njuta avdrag för av årsvinsten gjord avsättning till
investeringsfond för fartyg med, såvitt här är i fråga, ett belopp motsvarande
högst 5 procent av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning av
ersättningstonnage för i utrikes fart nyttjat äng- eller motorfartyg, som förlorats
efter den 1 september 1939 eller som på grund av ålder eller förslitning
utrangerats efter nämnda dag eller som avses skola av sådan anledning
utrangeras så snart ersättningstonnage kan anskaffas. Åtnjuter skattskyldig
enligt vad därom är särskilt stadgat (se 28 § 2 mom. andira stycket kommunalskattelagen,
förordningen den 9 juni 1944, nr 278, samt förordningen
den 8 juni 1945, nr 295) uppskov med beskattning av ersättning på grund
av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg,
må dock avdrag för avsättning till anskaffning av ersättningstonnage för det
ifrågavarande fartyget ske endast i den mån det belopp, varmed avdrag eljest
kunnat medgivas, överstiger det belopp, för vilket uppskov sålunda åtnjutes.
Avsatta medel må under beskattningsår, som av Kungl. Majit genom
särskilt beslut bestämmes, tagas i anspråk för avskrivning å fartyg, som anskaffats
under samma beskattningsår. Sådant beslut må avse samtliga rederier
eller viss skattskyldig. lfa fondmedel ej tagits i anspråk för det avsedda
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 17.
ändamålet senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under
sjätte taxeringsåret efter det då avdraget för avsättningen skett, skall den
skattskyldige efterbeskattas för vad som avsatts utan att därefter ha tagits
i anspråk för det avsedda ändamålet. Därvid skall även debiteras viss ränta.
Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen den 9 juni 1944 fick avdrag
av förenämnda slag för det beskattningsår, för vilket taxering verkställdes
år 1944, beräknas till 20 procent av kostnaden för framtida anskaffning
av ersättningstonnage. Hade den skattskyldige under något av de beskattningsår,
för vilka taxering verkställts åren 1941—1943, njutit avdrag
för avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager eller för
avsättning till konjunkturinvesteringsfond av motsvarande slag, skulle dock
det belopp, varmed avdrag sålunda finge ske vid taxeringen år 1944, minskas
med det belopp som avsatts till fond för inventarier och varulager. I den
mån det till sistnämnda fond avsatta beloppet tagits i anspråk under sådana
förhållanden att efterbeskattning därav skulle äga rum, skulle dock avsättningen
i fråga icke föranleda sådan minskning som nyss sagts.
Anledningen till den i förenämnda övergångsbestämmelser medgivna förhöjningen
av avdraget vid 1944 års taxering var den, att åtskilliga rederiföretag
på grund av lagstiftningens tidigare utformning varit förhindrade att
verkställa skattefria avsättningar till nybyggnadsfond. Företagen ansågos därför
böra medgivas rätt att omedelbart efter förordningens ikraftträdande —
i den mån årsvinsten därtill försloge — på en gång verkställa avsättning
motsvarande fyra gånger det eljest medgivna beloppet (se propositionen nr
263/1944 s. 43 och 49).
Här må jämväl erinras örn att kommerskollegium under förarbetena till
nyssnämnda proposition föreslagit att, örn vederbörande rederi icke kunde
vid 1944 års taxering verkställa avsättning med 20 procent av anskaffningskostnaden
för visst fartyg, det resterande beloppet skulle få avsättas under
de båda närmast följande åren. Den sålunda föreslagna utvidgningen — som
icke påkallats av Sveriges redareförening — ansåg jag mig emellertid icke
för det dåvarande böra tillstyrka (se propositionen nr 263/1944 s. 50). I
I en den 29 januari 1945 dagtecknad, till finansdepartementet ingiven
framställning har Sveriges redareförening nu hemställt om sådan ändring i
förenämnda övergångsbestämmelser att skattskyldig, som vid 1944 års taxering
icke kunnat verkställa avsättning till investeringsfond för fartyg med
20 procent av den beräknade anskaffningskostnaden för visst ersättningsfartyg,
förklarades berättigad att avsätta detta belopp eller resterande del därav
under de kvarvarande beskattningsår, för vilka rätt till avsättning till investeringsfond
för fartyg medgivits. Som motivering härför har föreningen
anfört:
Syftet med bestämmelsen om avsättning till investeringsfond för anskaffning
av ersättningstonnage har bland annat varit att bereda särskilt tramprederierna
möjlighet till uppskov med nyanskaffningen av nämnda tonnage
till en för dem ur ekonomisk synpunkt mera lämplig tidpunkt än den nuvarande.
De mindre rederierna hava emellertid på grund av övergångsbe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 17.
5
stämmelsens begränsade räckvidd icke kunnat begagna sig av med lagen avsedda
fördelar, enär desamina vid 1944 års taxering i stor utsträckning icke
kunnat avsätta ett så stort belopp på en gång, som föreskrevs i sagda övergångsbestämmelse.
Vid detta förhållande synes rimligt, att förenämnda bestämmelse
ändras på det sätt, att rederier, som vid 1944 års taxering ej kunnat
begagna sig av ovan berörda rätt, beredas möjlighet att vid senare taxeringar
avsätta det belopp, till vilket de enligt bestämmelsen i fråga varit
berättigade.
Sedan redareföreningens framställning överlämnats till sakkunniga för
översyn av lagstiftningen om investeringsfonder m. m., ha de sakkunniga i
skrivelse den 7 november 1945 tillstyrkt framställningen, såvitt angår medgivande
av avdrag vid 1946 års taxering, samt överlämnat ett i enlighet härmed
utarbetat förslag till förordning örn ändring av övergångsbestämmelserna
till förordningen den 9 juni 1944.
De sakkunniga lia i skrivelsen vidare anfört:
I särskilt betänkande komma de sakkunniga att framlägga förslag om ny
lagstiftning angående vissa investeringsfonder,1 vilken är avsedd att tillämpas
fr. o. m. 1947 års taxering samt för framtiden ersätta nu gällande provisoriska
bestämmelser om konjunkturinvesteringsfonder och investeringsfonder
i vad de avse fonder för byggnader, inventarier och varulager samt arbeten
i gruva. I fråga örn bl. a. de särskilda fartygsfondema, som icke medtagits i
förslaget till ny lagstiftning, utgå de sakkunniga därvid från att hittills gällande
temporära avdragsregler enligt den provisoriska förordningen av år
1944 skola tillämpas under förordningens giltighetstid, d. v. s. till och med
1947 års taxering.
Det av redareföreningen nu aktualiserade spörsmålet är av sådan beskaffenhet,
att detsamma lämpligen bör behandlas fristående från de frågor, till
vilka de sakkunniga i övrigt hava att taga ställning.
Enligt vad de sakkunniga från redareföreningen inhämtat är den uppkomna
frågan av betydelse framför allt för sådana mindre rederier, vilka bedriva
s. k. trampfart eller kontraktsfart. Den av dessa rederier under kriget
förlorade flottan har varken i fråga om antalet fartyg eller beträffande
tonnagets storlek kunnat återvinnas genom nybyggnader eller inköp från utlandet.
Redareföreningen har härom lämnat de sakkunniga följande uppgifter
för tiden den 1 september 1939—den 1 oktober 1945.
Tramp flottan.
Förluster.......
79
st.
142 064
br.
ton
222 504
d.
w.
ton
Nybyggnadm. m.
40
>
95 079
»
159 913
»
2»
»
förlust
39
st. 46 985 br. ton
Kontrakts flottan.
62 591
d.
w.
ton
Förluster.......
51
st.
158 876
br.
ton
252 681
d.
w.
ton
Nybyggnad m. m.
24
82 014
»
»
135 265
»
»
2>
förlust
27
st.
76 862
br.
ton
117 416
d.
w.
ton
Det bör i detta sammanhang därjämte ihågkommas, alt det från tiden före
kriget kvarvarande tonnaget blivit äldre och dessutom under kriget varit
underkastat stark förslitning. I följd härav torde behovet av ersätlningstonnage
vara större än sammanställningen utvisar. 1
1 Förslaget avlämnades till finansdepartementet den 22 november 1945 (SOU 1945:49) och
är f. n. föremål för remissbehandling i vanlig ordning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 17.
På de sakkunnigas begäran har redareföreningen därjämte sökt utreda i
vilken utsträckning det varit möjligt för tramp- och kontraktsrederierna att
begagna sig av övergångsbestämmelserna om rätt till 20 procent avdrag vid
1944 års taxering. På förfrågningar av redareföreningen hava svar inkommit
från 44 sådana företag, varav 30 förklarat, att man icke kunnat begagna
sig av berörda föreskrifter.
Av dessa svar torde sålunda framgå, att flertalet av förutnämnda rederier
icke kunnat utnyttja avdragsrätten i fråga. Att så blivit fallet lärer sammanhänga
med att dessa rederiers fartyg i betydande utsträckning legat upplagda
under år 1943.
Till de nu omnämnda, av redareföreningen till stöd för sin framställning
åberopade skälen kommer därjämte, att tramp- och kontraktsfartygen äro
av betydande värde för vår handel med utlandet, då sjöfarten på nordsjöoch
östersjöhamnar i stor utsträckning ombesörjes med dessa fartyg.
Det måste därför vara ett allmänt intresse, att nu ifrågavarande tonnage
efter kriget åter bringas upp till lämplig storlek och kapacitet.
Med hänsyn till vad ovan anförts finna de sakkunniga goda skäl tala för
att rederi, som vid 1944 års taxering icke kunnat utnyttja det då gällande
högre avdraget, gives möjlighet att senare verkställa ett avdrag, motsvarande
det outnyttjade beloppet. Härvid uppstår i första hand fråga om avdragets
utnyttjande vid 1946 års taxering. Avdraget torde dock vid denna taxering
böra begränsas så att detta tillsamman med det eljest gällande om 5 procent
icke överstiger 20 procent av anskaffningskostnaden för ersättningstonnaget.
Huruvida, därest den nu föreslagna avdragsrätten icke kan utnyttjas vid
1946 års taxering, motsvarande möjlighet bör medgivas även 1947 synes
däremot mera tveksamt. Den nya lagstiftning, som de sakkunniga komma att
föreslå och som skulle träda i kraft den 1 januari 1947, öppnar nämligen
vidgade möjligheter till fondavsättningar, särskilt för företag med stigande
vinster. Dessa avsättningsmöjligheter bliva även av betydelse för rederiföretagen.
Vid sådant förhållande och då frågan om den föreslagna övergångsanordningens
utsträckande även till 1947 års taxering utan större olägenhet
kan uppskjutas och resultatet av 1946 års taxering först avvaktas, synes det
lämpligt alt nu endast besluta om avdrag vid nämnda taxering.
I övergångsbestämmelserna till förordningen den 9 juni 1944 stadgas, att
om investeringsfond för fartyg ej avsatts i balansräkningen för det beskattningsår,
för vilket taxering verkställes år 1944, såsom avsättning till fonden
må godkännas förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på
ifrågavarande beskattningsår följande räkenskapsåret överföring till sådan
fond skall göras av vinstmedel för beskattningsåret, vilka kunnat disponeras
för det ändamål, vartill fonden må tagas i anspråk; förklaring som nu sagts
finge avgivas till taxeringsnämnd, innan denna fattat beslut rörande taxeringen,
eller till prövningsnämnd i samband med besvär inom den i 119 §
taxeringsförordningen angivna tiden.
Vad sålunda stadgats i övergångsbestämmelserna torde böra givas motsvarande
tillämpning i avseende å det förhöjda avdraget vid 1946 års taxering.
Över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret,
kommerskollegium (med överlämnande av yttranden av Sveriges
redareförening, Sveriges segelfartggsförening, Stockholms handelskammare,
handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare), Överståthållarämbetet
(med överlämnande av yttrande av biträdande taxeringsintendenten
E. B. Lundquist) samt länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus
län.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 17.
1
De sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller i vart fall lämnats utan erinran
i samtliga de avgivna remissyttrandena. I ett par yttranden har emellertid
ifrågasatts ytterligare utvidgning av rätten till avdrag för avsättning av ifrågavarande
slag. Ur de avgivna yttrandena må här återgivas följande.
Kammarrätten förklarar till en början, att kammarrätten instämde i de
sakkunnigas uttalande att goda skäl förelåge för att medgiva rederiföretag,
som vid 1944 års taxering icke kunnat utnyttja det då gällande högre avdraget,
att senare verkställa avdrag motsvarande det outnyttjade beloppet. Kammarrätten
framhåller vidare, att de sakkunnigas förslag innebure en mera begränsad
rätt än vad redareföreningen avsett. Vid 1946 års taxering skulle sålunda
allenast så stort avdrag få göras, att detta tillsammans med det normala,
på taxeringsåret 1946 belöpande 5-procentsavdraget icke överstege 20 procent
av ersättningstonnagets anskaffningskostnad. Förslaget innebure med andra
ord, att allenast de 15 procent av anskaffningskostnaden, som vid 1944 års
taxering finge utöver det normala 5-procentsavdraget särskilt avdragas, i stället
skulle medgivas vid 1946 års taxering, vilket i sin tur innebure, att de
rederiföretag, som vid 1944 års taxering kunnat utnyttja det normala 5-procentsavdragct,
bleve bättre ställda än de, som icke kunnat utnyttja ens delta.
Mot denna de sakkunnigas uppfattning torde någon erinran icke kunna göras
ur synpunkten av de principer, som läge till grund för ifrågavarande lagstiftning.
Vidare avsåge de sakkunnigas förslag utvidgad rätt till avdrag endast
vid 1946 års taxering, under det att redareföreningen hemställt örn övergångsanordningens
utsträckning även till 1947 års taxering. Kammarrätten ansåge
de skäl, som de sakkunniga anfört mot att nu taga ställning till vilka medgivanden,
som borde i förevarande hänseende lämnas vid 1947 års taxering, bärande,
oavsett huruvida de ifrågasatta ökade avsättningsmöjligheterna till investeringsfond
för inventarier vore av beskaffenhet att för rederiföretagens
vidkommande kunna i förevarande läge ersätta de hittills gällande och nu
föreslagna bestämmelserna.
Skånes handelskammare framhåller, att det även med den föreslagna utvidgningen
av avdragsrätten icke torde vara att förvänta, att det ursprungligen
medgivna avdragsbeloppet kunde fullt utnyttjas. Handelskammaren anför
vidare:
När vissa rederier, särskilt de mindre, tidigare saknat sådan möjlighet är
detta på sätt i förslaget framhållits, säkerligen bl. a. att tillskriva den omständigheten,
att dessa rederier under år 1943 i stor utsträckning tvingats lägga
upp sina fartyg och därför saknat taxerad inkomst. Än mera torde dock ha
medverkat alt — enligt en numera jämväl fastställd tolkning av författningsbestämmelserna
— fondavsättningen skall ske av den del av årsvinsten, som
återstår efter avräkning av erlagda skatter. På grund a\ detta beräkningssätt
i förening med rederiernas höga krigskonjunkturskatter ha dessa mindre rederier
ofta saknat disponibla medel för full fondavsättning. Säkerligen kommer
detta förhållande att göra sig gällande även vid 1946 års taxering och
fortfarande hindra ett fullt utnyttjande av avdragsrätten. Som en viktig angelägenhet
av allmänt intresse måste likväl betraktas, att det under kriget
förlorade tramptonnage, varom här är fråga, genom nybyggnader kommer
att återanskaffas. Av den utredning de sakkunniga verkställt framgår också,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 17.
alt det ännu oersatta tonnaget av denna typ uppgår till fulla 40 procent av
förkngstonnaget. Till dessa nybyggnadsbehov kommer vidare de betydande
ersättningsbehov, som härrör av det äldre kvarvarande tonnagets starka förslitning
under kriget. Såsom förslaget nu begränsats ger det emellertid ingen
säkerhet för att här avsedda rederier fullt kunna tillgodogöra sig det stöd som
den skattefria fondavsättningen härvid skulle vara.
Enligt handelskammarens mening måste därför alltjämt vara angeläget
att så utforma avdragsrätten att samtliga rederier erhålla verklig utsikt att
kunna helt åtnjuta densamma. Då det här gäller en engångsåtgärd, påkallad
av speciella förhållanden, bör valet av utvägar därjämte kunna ske relativt
fritt. Som en framkomlig möjlighet i sådant syfte torde förtjäna övervägas
att för sådan avsättning utom årsvinst i författningens mening även medgiva
användningen av från tidigare år kvarstående disponibla medel. För egen del
får handelskammaren förorda att i nu föreliggande förslag till ändrade övergångsbestämmelser
även måtte intagas sådan bestämmelse.
Sveriges segelfartggsförening hemställer om sådant tillägg i bestämmelserna
om investeringsfonder, att även redare för motorseglare erhålla rätt att vid
taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för anskaffande
av ersättningstonnage.
Sveriges redareförening har i huvudsak intet att erinra mot de sakkunnigas
förslag, men förklarar sig anse att, därest skäl för medgivande av avdrag för
avsättning av förevarande slag även vid 1947 års taxering visar sig vara för
handen, en ytterligare framflyttning av tiden för dylik avsättning bör beviljas
nästkommande år.
Kommerskollegium framhåller som särskilt skäl för beredande av ytterligare
möjlighet att utnyttja den genom övergångsbestämmelserna medgivna
avdragsrätten det speciella trafikbehov för den svenska trävaruexporten, som
plägar tillgodoses med hjälp av det medelstora tramptonnaget, och den därav
följande angelägenheten av trampflottans återuppbyggnad. Kollegium förordar
Skånes handelskammares förslag att för ifrågavarande avsättningar
måtte få tagas i anspråk — förutom årsvinst i författningens mening (nettointäkt)
— jämväl från tidigare år kvarstående disponibla medel. På grund
av 1942 års förordnings provisoriska karaktär samt den jämförelsevis korta
tid, som återstode av förordningens giltighetstid, hade kollegium däremot funnit
sig icke böra till behandling upptaga det av segelfartygsföreningen framförda
förslaget om rätt jämväl för ägare av molorseglare att vid inkomsttaxering
verkställa avdrag för avsättningar till investeringsfond för anskaffande
av ersättningstonnage.
Departements- Av den utredning, som verkställts av de sakkunniga för översyn av lagchefen.
stiflningen om investeringsfonder m. m., framgår att det vid 1944 års taxering
medgivna förhöjda avdraget å 20 procent i stor utsträckning icke kunnat
utnyttjas. Vid sådant förhållande synes det rimligt att, på säll de sakkunniga
föreslagit, nämnda avdragsrätt i stället må utnyttjas vid innevarande
års taxering. Härvid hör emellertid — i enlighet med de sakkunnigas förslag
och då det vid 1944 års taxering medgivna avdraget innefattar jämväl det
normalt medgivna avdraget å 5 procent — beaktas att det i efterhand ut
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 17.
9
nyttjade avdraget jämte det vid 194(5 års taxering eljest medgivna avdraget
å 5 procent tillhopa icke böra få överstiga 20 procent av den beräknade kostnaden
för det ersättningstonnage varom fråga är.
Med hänsyn till att det av de sakkunniga framlagda förslaget till ny lagstiftning
angående investeringsfonder är avsett att tillämpas redan vid 1947
års taxering torde anledning saknas att nu taga ställning till redareföreningens
förslag örn rätt att vid nämnda års taxering utnyttja eventuellt återstående
del av ifrågavarande avdrag.
Skånes handelskammares av kommerskollegium biträdda förslag att som
avdragsgill avsättning skulle godkännas även avsättning av disponibla medel,
som vederbörande rederi reserverat från föregående år, anser jag mig icke
böra förorda. Genom en dylik bestämmelse skulle nämligen vissa rederier
gynnas på ett sätt, som icke överensstämmer med eljest gällande grunder i
fråga om avsättningar till investeringsfonder. Därtill kommer att de rederier,
som skulle draga fördel av den ifrågasatta bestämmelsen, troligen icke äro
att återfinna i den grupp som mest är j behov av stöd.
I likhet med kommerskollegium anser jag det av Sveriges segelfartygsförening
framförda förslaget att även redare för motorseglare skulle erhålla
rätt att åtnjuta avdrag för avsättning till anskaffande av ersättningstonnage
icke böra upptagas till behandling i detta sammanhang.
I enlighet nied det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats
förslag till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta
avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg. Förslaget överensstämmer
i sak med det av de sakkunniga framlagda.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande
författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Bucht.
Bihang till riksdagens protokoll 19A6. 1 sand. Nr 77.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:18 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående utvidgad rått att vid 1946 års taxering åtnjuta avdrag fö a1 i texten
- BevU 1946:1 Bevillningsutskottets betänkande nr 1 s. 1 i texten