Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg

1946-01-12 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:17, Med förslag till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering

åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för

fartyg; given Stockholms slott den 12 januari 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946

års taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 17.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Förslag

till

förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta

avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg.

Härigenom förordnas som följer.

Har skattskyldig icke kunnat utnyttja den honom enligt tredje stycket i

övergångsbestämmelserna till förordningen den 9 juni 1944 (nr 279) örn ändring

i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om rätt att vid taxering till

kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta

avdrag för avsättning till investeringsfond medgivna rätten att vid 1944 års

taxering erhålla avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg med

högre belopp än 5 procent av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning

av ersättningstonnage, må för det beskattningsår, för vilket taxd*

ring av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1946, avdrag

för sådan avsättning åtnjutas med ett belopp motsvarande det icke utnyttjade

avdraget, dock att vid sistnämnda taxering det sammanlagda avdraget

för avsättning till investeringsfond av förevarande slag icke må för

visst fartyg överstiga 20 procent av omförmälda kostnad. Vad i sista stycket

av förenämnda övergångsbestämmelser stadgas örn godkännande av förklaring

av den skattskyldige angående överföring i räkenskaperna för nästföljande

räkenskapsår av vinstmedel för beskattningsåret skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å det genom denna förordning medgivna

avdraget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Danielson, anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, fråga om utvidgad rått att vid 1946 års inkomsttaxering åtnjuta

avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg samt anför därvid.

Rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg infördes genom

förordningen den 9 juni 1944 (nr 279) om ändring i förordningen den

12 juni 1942 (nr 371) om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt

samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning

till investeringsfond. Enligt förstnämnda förordning äger den, som bedriver

rederirörelse med äng- eller motorfartyg i utrikes fart, att vid beräkning av

nettointäkten av rörelsen under de beskattningsår, för vilka taxering verkställes

åren 1944—1947, njuta avdrag för av årsvinsten gjord avsättning till

investeringsfond för fartyg med, såvitt här är i fråga, ett belopp motsvarande

högst 5 procent av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning av

ersättningstonnage för i utrikes fart nyttjat äng- eller motorfartyg, som förlorats

efter den 1 september 1939 eller som på grund av ålder eller förslitning

utrangerats efter nämnda dag eller som avses skola av sådan anledning

utrangeras så snart ersättningstonnage kan anskaffas. Åtnjuter skattskyldig

enligt vad därom är särskilt stadgat (se 28 § 2 mom. andira stycket kommunalskattelagen,

förordningen den 9 juni 1944, nr 278, samt förordningen

den 8 juni 1945, nr 295) uppskov med beskattning av ersättning på grund

av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg,

må dock avdrag för avsättning till anskaffning av ersättningstonnage för det

ifrågavarande fartyget ske endast i den mån det belopp, varmed avdrag eljest

kunnat medgivas, överstiger det belopp, för vilket uppskov sålunda åtnjutes.

Avsatta medel må under beskattningsår, som av Kungl. Majit genom

särskilt beslut bestämmes, tagas i anspråk för avskrivning å fartyg, som anskaffats

under samma beskattningsår. Sådant beslut må avse samtliga rederier

eller viss skattskyldig. lfa fondmedel ej tagits i anspråk för det avsedda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

ändamålet senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under

sjätte taxeringsåret efter det då avdraget för avsättningen skett, skall den

skattskyldige efterbeskattas för vad som avsatts utan att därefter ha tagits

i anspråk för det avsedda ändamålet. Därvid skall även debiteras viss ränta.

Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen den 9 juni 1944 fick avdrag

av förenämnda slag för det beskattningsår, för vilket taxering verkställdes

år 1944, beräknas till 20 procent av kostnaden för framtida anskaffning

av ersättningstonnage. Hade den skattskyldige under något av de beskattningsår,

för vilka taxering verkställts åren 1941—1943, njutit avdrag

för avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager eller för

avsättning till konjunkturinvesteringsfond av motsvarande slag, skulle dock

det belopp, varmed avdrag sålunda finge ske vid taxeringen år 1944, minskas

med det belopp som avsatts till fond för inventarier och varulager. I den

mån det till sistnämnda fond avsatta beloppet tagits i anspråk under sådana

förhållanden att efterbeskattning därav skulle äga rum, skulle dock avsättningen

i fråga icke föranleda sådan minskning som nyss sagts.

Anledningen till den i förenämnda övergångsbestämmelser medgivna förhöjningen

av avdraget vid 1944 års taxering var den, att åtskilliga rederiföretag

på grund av lagstiftningens tidigare utformning varit förhindrade att

verkställa skattefria avsättningar till nybyggnadsfond. Företagen ansågos därför

böra medgivas rätt att omedelbart efter förordningens ikraftträdande —

i den mån årsvinsten därtill försloge — på en gång verkställa avsättning

motsvarande fyra gånger det eljest medgivna beloppet (se propositionen nr

263/1944 s. 43 och 49).

Här må jämväl erinras örn att kommerskollegium under förarbetena till

nyssnämnda proposition föreslagit att, örn vederbörande rederi icke kunde

vid 1944 års taxering verkställa avsättning med 20 procent av anskaffningskostnaden

för visst fartyg, det resterande beloppet skulle få avsättas under

de båda närmast följande åren. Den sålunda föreslagna utvidgningen — som

icke påkallats av Sveriges redareförening — ansåg jag mig emellertid icke

för det dåvarande böra tillstyrka (se propositionen nr 263/1944 s. 50). I

I en den 29 januari 1945 dagtecknad, till finansdepartementet ingiven

framställning har Sveriges redareförening nu hemställt om sådan ändring i

förenämnda övergångsbestämmelser att skattskyldig, som vid 1944 års taxering

icke kunnat verkställa avsättning till investeringsfond för fartyg med

20 procent av den beräknade anskaffningskostnaden för visst ersättningsfartyg,

förklarades berättigad att avsätta detta belopp eller resterande del därav

under de kvarvarande beskattningsår, för vilka rätt till avsättning till investeringsfond

för fartyg medgivits. Som motivering härför har föreningen

anfört:

Syftet med bestämmelsen om avsättning till investeringsfond för anskaffning

av ersättningstonnage har bland annat varit att bereda särskilt tramprederierna

möjlighet till uppskov med nyanskaffningen av nämnda tonnage

till en för dem ur ekonomisk synpunkt mera lämplig tidpunkt än den nuvarande.

De mindre rederierna hava emellertid på grund av övergångsbe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

5

stämmelsens begränsade räckvidd icke kunnat begagna sig av med lagen avsedda

fördelar, enär desamina vid 1944 års taxering i stor utsträckning icke

kunnat avsätta ett så stort belopp på en gång, som föreskrevs i sagda övergångsbestämmelse.

Vid detta förhållande synes rimligt, att förenämnda bestämmelse

ändras på det sätt, att rederier, som vid 1944 års taxering ej kunnat

begagna sig av ovan berörda rätt, beredas möjlighet att vid senare taxeringar

avsätta det belopp, till vilket de enligt bestämmelsen i fråga varit

berättigade.

Sedan redareföreningens framställning överlämnats till sakkunniga för

översyn av lagstiftningen om investeringsfonder m. m., ha de sakkunniga i

skrivelse den 7 november 1945 tillstyrkt framställningen, såvitt angår medgivande

av avdrag vid 1946 års taxering, samt överlämnat ett i enlighet härmed

utarbetat förslag till förordning örn ändring av övergångsbestämmelserna

till förordningen den 9 juni 1944.

De sakkunniga lia i skrivelsen vidare anfört:

I särskilt betänkande komma de sakkunniga att framlägga förslag om ny

lagstiftning angående vissa investeringsfonder,1 vilken är avsedd att tillämpas

fr. o. m. 1947 års taxering samt för framtiden ersätta nu gällande provisoriska

bestämmelser om konjunkturinvesteringsfonder och investeringsfonder

i vad de avse fonder för byggnader, inventarier och varulager samt arbeten

i gruva. I fråga örn bl. a. de särskilda fartygsfondema, som icke medtagits i

förslaget till ny lagstiftning, utgå de sakkunniga därvid från att hittills gällande

temporära avdragsregler enligt den provisoriska förordningen av år

1944 skola tillämpas under förordningens giltighetstid, d. v. s. till och med

1947 års taxering.

Det av redareföreningen nu aktualiserade spörsmålet är av sådan beskaffenhet,

att detsamma lämpligen bör behandlas fristående från de frågor, till

vilka de sakkunniga i övrigt hava att taga ställning.

Enligt vad de sakkunniga från redareföreningen inhämtat är den uppkomna

frågan av betydelse framför allt för sådana mindre rederier, vilka bedriva

s. k. trampfart eller kontraktsfart. Den av dessa rederier under kriget

förlorade flottan har varken i fråga om antalet fartyg eller beträffande

tonnagets storlek kunnat återvinnas genom nybyggnader eller inköp från utlandet.

Redareföreningen har härom lämnat de sakkunniga följande uppgifter

för tiden den 1 september 1939—den 1 oktober 1945.

Tramp flottan.

Förluster.......

79

st.

142 064

br.

ton

222 504

d.

w.

ton

Nybyggnadm. m.

40

>

95 079

»

159 913

»

2»

»

förlust

39

st. 46 985 br. ton

Kontrakts flottan.

62 591

d.

w.

ton

Förluster.......

51

st.

158 876

br.

ton

252 681

d.

w.

ton

Nybyggnad m. m.

24

82 014

»

»

135 265

»

»

2>

förlust

27

st.

76 862

br.

ton

117 416

d.

w.

ton

Det bör i detta sammanhang därjämte ihågkommas, alt det från tiden före

kriget kvarvarande tonnaget blivit äldre och dessutom under kriget varit

underkastat stark förslitning. I följd härav torde behovet av ersätlningstonnage

vara större än sammanställningen utvisar. 1

1 Förslaget avlämnades till finansdepartementet den 22 november 1945 (SOU 1945:49) och

är f. n. föremål för remissbehandling i vanlig ordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

På de sakkunnigas begäran har redareföreningen därjämte sökt utreda i

vilken utsträckning det varit möjligt för tramp- och kontraktsrederierna att

begagna sig av övergångsbestämmelserna om rätt till 20 procent avdrag vid

1944 års taxering. På förfrågningar av redareföreningen hava svar inkommit

från 44 sådana företag, varav 30 förklarat, att man icke kunnat begagna

sig av berörda föreskrifter.

Av dessa svar torde sålunda framgå, att flertalet av förutnämnda rederier

icke kunnat utnyttja avdragsrätten i fråga. Att så blivit fallet lärer sammanhänga

med att dessa rederiers fartyg i betydande utsträckning legat upplagda

under år 1943.

Till de nu omnämnda, av redareföreningen till stöd för sin framställning

åberopade skälen kommer därjämte, att tramp- och kontraktsfartygen äro

av betydande värde för vår handel med utlandet, då sjöfarten på nordsjöoch

östersjöhamnar i stor utsträckning ombesörjes med dessa fartyg.

Det måste därför vara ett allmänt intresse, att nu ifrågavarande tonnage

efter kriget åter bringas upp till lämplig storlek och kapacitet.

Med hänsyn till vad ovan anförts finna de sakkunniga goda skäl tala för

att rederi, som vid 1944 års taxering icke kunnat utnyttja det då gällande

högre avdraget, gives möjlighet att senare verkställa ett avdrag, motsvarande

det outnyttjade beloppet. Härvid uppstår i första hand fråga om avdragets

utnyttjande vid 1946 års taxering. Avdraget torde dock vid denna taxering

böra begränsas så att detta tillsamman med det eljest gällande om 5 procent

icke överstiger 20 procent av anskaffningskostnaden för ersättningstonnaget.

Huruvida, därest den nu föreslagna avdragsrätten icke kan utnyttjas vid

1946 års taxering, motsvarande möjlighet bör medgivas även 1947 synes

däremot mera tveksamt. Den nya lagstiftning, som de sakkunniga komma att

föreslå och som skulle träda i kraft den 1 januari 1947, öppnar nämligen

vidgade möjligheter till fondavsättningar, särskilt för företag med stigande

vinster. Dessa avsättningsmöjligheter bliva även av betydelse för rederiföretagen.

Vid sådant förhållande och då frågan om den föreslagna övergångsanordningens

utsträckande även till 1947 års taxering utan större olägenhet

kan uppskjutas och resultatet av 1946 års taxering först avvaktas, synes det

lämpligt alt nu endast besluta om avdrag vid nämnda taxering.

I övergångsbestämmelserna till förordningen den 9 juni 1944 stadgas, att

om investeringsfond för fartyg ej avsatts i balansräkningen för det beskattningsår,

för vilket taxering verkställes år 1944, såsom avsättning till fonden

må godkännas förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på

ifrågavarande beskattningsår följande räkenskapsåret överföring till sådan

fond skall göras av vinstmedel för beskattningsåret, vilka kunnat disponeras

för det ändamål, vartill fonden må tagas i anspråk; förklaring som nu sagts

finge avgivas till taxeringsnämnd, innan denna fattat beslut rörande taxeringen,

eller till prövningsnämnd i samband med besvär inom den i 119 §

taxeringsförordningen angivna tiden.

Vad sålunda stadgats i övergångsbestämmelserna torde böra givas motsvarande

tillämpning i avseende å det förhöjda avdraget vid 1946 års taxering.

Över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden av Sveriges

redareförening, Sveriges segelfartggsförening, Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare), Överståthållarämbetet

(med överlämnande av yttrande av biträdande taxeringsintendenten

E. B. Lundquist) samt länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus

län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

1

De sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller i vart fall lämnats utan erinran

i samtliga de avgivna remissyttrandena. I ett par yttranden har emellertid

ifrågasatts ytterligare utvidgning av rätten till avdrag för avsättning av ifrågavarande

slag. Ur de avgivna yttrandena må här återgivas följande.

Kammarrätten förklarar till en början, att kammarrätten instämde i de

sakkunnigas uttalande att goda skäl förelåge för att medgiva rederiföretag,

som vid 1944 års taxering icke kunnat utnyttja det då gällande högre avdraget,

att senare verkställa avdrag motsvarande det outnyttjade beloppet. Kammarrätten

framhåller vidare, att de sakkunnigas förslag innebure en mera begränsad

rätt än vad redareföreningen avsett. Vid 1946 års taxering skulle sålunda

allenast så stort avdrag få göras, att detta tillsammans med det normala,

på taxeringsåret 1946 belöpande 5-procentsavdraget icke överstege 20 procent

av ersättningstonnagets anskaffningskostnad. Förslaget innebure med andra

ord, att allenast de 15 procent av anskaffningskostnaden, som vid 1944 års

taxering finge utöver det normala 5-procentsavdraget särskilt avdragas, i stället

skulle medgivas vid 1946 års taxering, vilket i sin tur innebure, att de

rederiföretag, som vid 1944 års taxering kunnat utnyttja det normala 5-procentsavdragct,

bleve bättre ställda än de, som icke kunnat utnyttja ens delta.

Mot denna de sakkunnigas uppfattning torde någon erinran icke kunna göras

ur synpunkten av de principer, som läge till grund för ifrågavarande lagstiftning.

Vidare avsåge de sakkunnigas förslag utvidgad rätt till avdrag endast

vid 1946 års taxering, under det att redareföreningen hemställt örn övergångsanordningens

utsträckning även till 1947 års taxering. Kammarrätten ansåge

de skäl, som de sakkunniga anfört mot att nu taga ställning till vilka medgivanden,

som borde i förevarande hänseende lämnas vid 1947 års taxering, bärande,

oavsett huruvida de ifrågasatta ökade avsättningsmöjligheterna till investeringsfond

för inventarier vore av beskaffenhet att för rederiföretagens

vidkommande kunna i förevarande läge ersätta de hittills gällande och nu

föreslagna bestämmelserna.

Skånes handelskammare framhåller, att det även med den föreslagna utvidgningen

av avdragsrätten icke torde vara att förvänta, att det ursprungligen

medgivna avdragsbeloppet kunde fullt utnyttjas. Handelskammaren anför

vidare:

När vissa rederier, särskilt de mindre, tidigare saknat sådan möjlighet är

detta på sätt i förslaget framhållits, säkerligen bl. a. att tillskriva den omständigheten,

att dessa rederier under år 1943 i stor utsträckning tvingats lägga

upp sina fartyg och därför saknat taxerad inkomst. Än mera torde dock ha

medverkat alt — enligt en numera jämväl fastställd tolkning av författningsbestämmelserna

— fondavsättningen skall ske av den del av årsvinsten, som

återstår efter avräkning av erlagda skatter. På grund a\ detta beräkningssätt

i förening med rederiernas höga krigskonjunkturskatter ha dessa mindre rederier

ofta saknat disponibla medel för full fondavsättning. Säkerligen kommer

detta förhållande att göra sig gällande även vid 1946 års taxering och

fortfarande hindra ett fullt utnyttjande av avdragsrätten. Som en viktig angelägenhet

av allmänt intresse måste likväl betraktas, att det under kriget

förlorade tramptonnage, varom här är fråga, genom nybyggnader kommer

att återanskaffas. Av den utredning de sakkunniga verkställt framgår också,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

alt det ännu oersatta tonnaget av denna typ uppgår till fulla 40 procent av

förkngstonnaget. Till dessa nybyggnadsbehov kommer vidare de betydande

ersättningsbehov, som härrör av det äldre kvarvarande tonnagets starka förslitning

under kriget. Såsom förslaget nu begränsats ger det emellertid ingen

säkerhet för att här avsedda rederier fullt kunna tillgodogöra sig det stöd som

den skattefria fondavsättningen härvid skulle vara.

Enligt handelskammarens mening måste därför alltjämt vara angeläget

att så utforma avdragsrätten att samtliga rederier erhålla verklig utsikt att

kunna helt åtnjuta densamma. Då det här gäller en engångsåtgärd, påkallad

av speciella förhållanden, bör valet av utvägar därjämte kunna ske relativt

fritt. Som en framkomlig möjlighet i sådant syfte torde förtjäna övervägas

att för sådan avsättning utom årsvinst i författningens mening även medgiva

användningen av från tidigare år kvarstående disponibla medel. För egen del

får handelskammaren förorda att i nu föreliggande förslag till ändrade övergångsbestämmelser

även måtte intagas sådan bestämmelse.

Sveriges segelfartggsförening hemställer om sådant tillägg i bestämmelserna

om investeringsfonder, att även redare för motorseglare erhålla rätt att vid

taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för anskaffande

av ersättningstonnage.

Sveriges redareförening har i huvudsak intet att erinra mot de sakkunnigas

förslag, men förklarar sig anse att, därest skäl för medgivande av avdrag för

avsättning av förevarande slag även vid 1947 års taxering visar sig vara för

handen, en ytterligare framflyttning av tiden för dylik avsättning bör beviljas

nästkommande år.

Kommerskollegium framhåller som särskilt skäl för beredande av ytterligare

möjlighet att utnyttja den genom övergångsbestämmelserna medgivna

avdragsrätten det speciella trafikbehov för den svenska trävaruexporten, som

plägar tillgodoses med hjälp av det medelstora tramptonnaget, och den därav

följande angelägenheten av trampflottans återuppbyggnad. Kollegium förordar

Skånes handelskammares förslag att för ifrågavarande avsättningar

måtte få tagas i anspråk — förutom årsvinst i författningens mening (nettointäkt)

— jämväl från tidigare år kvarstående disponibla medel. På grund

av 1942 års förordnings provisoriska karaktär samt den jämförelsevis korta

tid, som återstode av förordningens giltighetstid, hade kollegium däremot funnit

sig icke böra till behandling upptaga det av segelfartygsföreningen framförda

förslaget om rätt jämväl för ägare av molorseglare att vid inkomsttaxering

verkställa avdrag för avsättningar till investeringsfond för anskaffande

av ersättningstonnage.

Departements- Av den utredning, som verkställts av de sakkunniga för översyn av lagchefen.

stiflningen om investeringsfonder m. m., framgår att det vid 1944 års taxering

medgivna förhöjda avdraget å 20 procent i stor utsträckning icke kunnat

utnyttjas. Vid sådant förhållande synes det rimligt att, på säll de sakkunniga

föreslagit, nämnda avdragsrätt i stället må utnyttjas vid innevarande

års taxering. Härvid hör emellertid — i enlighet med de sakkunnigas förslag

och då det vid 1944 års taxering medgivna avdraget innefattar jämväl det

normalt medgivna avdraget å 5 procent — beaktas att det i efterhand ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

9

nyttjade avdraget jämte det vid 194(5 års taxering eljest medgivna avdraget

å 5 procent tillhopa icke böra få överstiga 20 procent av den beräknade kostnaden

för det ersättningstonnage varom fråga är.

Med hänsyn till att det av de sakkunniga framlagda förslaget till ny lagstiftning

angående investeringsfonder är avsett att tillämpas redan vid 1947

års taxering torde anledning saknas att nu taga ställning till redareföreningens

förslag örn rätt att vid nämnda års taxering utnyttja eventuellt återstående

del av ifrågavarande avdrag.

Skånes handelskammares av kommerskollegium biträdda förslag att som

avdragsgill avsättning skulle godkännas även avsättning av disponibla medel,

som vederbörande rederi reserverat från föregående år, anser jag mig icke

böra förorda. Genom en dylik bestämmelse skulle nämligen vissa rederier

gynnas på ett sätt, som icke överensstämmer med eljest gällande grunder i

fråga om avsättningar till investeringsfonder. Därtill kommer att de rederier,

som skulle draga fördel av den ifrågasatta bestämmelsen, troligen icke äro

att återfinna i den grupp som mest är j behov av stöd.

I likhet med kommerskollegium anser jag det av Sveriges segelfartygsförening

framförda förslaget att även redare för motorseglare skulle erhålla

rätt att åtnjuta avdrag för avsättning till anskaffande av ersättningstonnage

icke böra upptagas till behandling i detta sammanhang.

I enlighet nied det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta

avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg. Förslaget överensstämmer

i sak med det av de sakkunniga framlagda.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Bucht.

Bihang till riksdagens protokoll 19A6. 1 sand. Nr 77.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:18 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående utvidgad rått att vid 1946 års taxering åtnjuta avdrag fö a1 i texten
  2. BevU 1946:1 Bevillningsutskottets betänkande nr 1 s. 1 i texten