Sök i Ratio Lex

Angående utbyggnad av sinnessjukvården m. m

1946-03-08 · 77 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 70 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:177, Angående utbyggnad av sinnessjukvården m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

1

Nr 177.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utbyggnad av

sinnessjukvården m. m.; given Stockholms slott den 8

mars 1916.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

kapitalbudgeten, bilaga 4, Statens allmänna fastighetsfond, punkten 1, föreslagit

riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Vissa

byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47

beräkna ett investeringsanslag av 5 800 000 kronor.

Vid anmälan av nämnda anslagsfråga framhöll jag, att medicinalstyrelsen

i skrivelse den 11 september 1945 framlagt förslag angående den statliga

sinnessjukvårdens och den statliga sinnesslövårdens planering under de

närmaste tio åren. Vidare bade byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen

i ett flertal särskilda skrivelser gjort framställning om anvisande av medel

för nästa budgetår till byggnadsarbeten vid de statliga sinnessjukhusen. Förslagen

vore föremål för övervägande inom socialdepartementet.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit vidare på min hemställan

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 177. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

under driftbudgeten, femte huvudtiteln, punkten 126, föreslagit riksdagen

att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Utrustning av nya sinnessjukhus

för budgetåret 1946/47 beräkna ett reservationsanslag av 150 000

kronor.

Vid anmälan av denna anslagsfråga anförde jag — i anledning av en av

direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala gjord hemställan om anvisande

av medel för utrustning av en operationsavdelning vid sjukhusets

psykiatriska klinik -— att byggnadsstyrelsen i skrivelse den 27 augusti 1945

gjort framställning om anslag för nästa budgetår för anordnande av ifrågavarande

avdelning. Frågan därom borde emellertid upptagas till prövning

i samband med övriga för nästa budgetår föreslagna byggnadsarbeten vid

statens sinnessjukhus. Då jag hade för avsikt att senare för Kungl. Maj:t

anmäla frågan örn anslag å kapitalbudgeten till byggnadsarbeten vid statens

sinnessjukhus, syntes medelsbehovet under förevarande anslagspunkt

böra allenast preliminärt beräknas.

Jag anhåller nu att få upptaga nämnda anslagsfrågor till slutlig behandling.

I. Medicinalstyrelsens tioårsplan.

Genom beslut den 16 juli 1943, den 8 september 1944 och den 9 februari

1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen att verkställa och till

Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående den statliga

sinnessjukvårdens planering under de närmast kommande tio åren, att i

samband därmed utreda och till Kungl. Maj-.t inkomma med förslag rörande

frågan örn anskaffande av erforderligt antal vårdplatser för den statliga

sinnesslövården, saint att i samråd med fångvårdsstyrelsen och skolöverstyrelsen

verkställa den utredning, som kunde finnas erforderlig för

utrönande av möjligheten att använda statens uppfostringsanstalt å Bona

för den statliga sinnesslövården eller annat ändamål inom medicinalstyrelsens

verksamhetsområde.

Med förenämnda skrivelse den 11 september 1945 har medicinalstyrelsen

överlämnat utredning och förslag i ämnet. Yttranden häröver hava avgivits

av fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, skolöverstyrelsen,

statens sjukhusutredning av år 1943, svenska psykiatriska föreningen,

svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet samt flertalet

landstings förvaltningsutskott och fullmäktige i städer, som icke deltaga i

landsting.

Sinnessjukvården.

Medicinalstyrelsen har med utgångspunkt från uppgifter, som lämnats av

överläkarna vid sinnessjukhus med egna upptagningsområden, uppskattat

det aktuella behovet av vårdplatser å statens sinnessjukhus till omkring

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

3

22 000. Med hänsyn till såväl befolkningstillväxten som ökningen av antalet

åldringar och därmed ålderspsykoserna räknar styrelsen med att år 1955

skulle behövas ytterligare 3 000 platser, eller alltså sammanlagt 25 000

platser. Inom en organisation av denna storlek skulle den nuvarande överbeläggningen

kunna nedbringas till lämpliga proportioner — i allmänhet

10—12 procent av gällande officiella platssiffror — och samtliga exspektanter

omhändertagas. Vid beräkningarna har förutsatts, att städerna Stockholm,

Göteborg och Malmö alltjämt handhava vården av sina sinnessjuka

samt att även Norrköping, med vilken stad förhandlingar härom förts, övertager

vården av i staden hemmahörande sinnessjuka.

Å sinnessjukhus med egna upptagningsområden (primärsjukhus) kunna

— med reducerad överbeläggning och efter färdigställandet av redan beslutade

utvidgningsarbeten vid Mariebergs och Furunäsets sjukhus — mottagas

omkring 16 900 patienter. Riksdagen har år 1945 såsom ett första

led i en ombyggnad av Birgittas sjukhus i Vadstena anvisat medel för förvärv

för sjukhusets räkning av vissa markområden. Efter slutförandet av

planlagd ombyggnad skulle platssiffran vid detta sjukhus ökas med 200. Å

sekundärsjukhus (psykiatriska sjukhuset, Källshagens sjukhus och Gådeå

sjukhus) finnes tillgång lill (312 + 587 + 307) 1 200 platser. Arbeten pågå

därjämte för iordningställande till sekundäravdelningar av från kommuner

inköpta ålderdomshem i Älvkarleby, Hammar, Grangärde och Uddevalla.

Å dessa anstalter skulle utrymme kunna beredas för tillhopa 400 sinnessjuka.

Sammanlagt skulle alltså den statliga sinnessjukvården efter angivna

utvidgningar förfoga över 18 700 platser.

För förbättrande av vårdmöjligheterna har medicinalstyrelsen till en början

föreslagit, att åtgärder skulle vidtagas för att å kroppssjukhusen bereda

vård av lindrigare fall av psykisk sjukdom. Styrelsen anför härom bl. a.

Under senare år har vården av psykiskt sjuka på sina håll givits en betydligt

större bredd än vad som tidigare var fallet. Genom tillkomsten av

de psykiatriska klinikerna i Stockholm och Lund, genom förhandenvaron

av den psykiatriska avdelningen av Malmö allmänna sjukhus samt framför

allt genom uppförandet av den psykiatriska avdelningen av Allmänna och

Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg hava möjligheter tillkommit för att på

ett tidigt stadium bereda vård åt lindrigare psykiskt sjuka. Erfarenheten

från denna verksamhet har varit den allra bästa. Det har sålunda visat sig,

att genom vård å dessa sjukvårdsinrättningar behandling med god framgång

kunnat tillhandahållas börjande psykoser eller andra psykiska defekttillstånd,

som —- om de icke kommit under sakkunnig behandling — med

den största sannolikhet skulle hava så försämrats, alt vård å sinnessjukhus

för avsevärd tid blivit ofrånkomlig. Vid de statliga sinnessjukhusen med

eget upptagningsområde är visserligen hjälpverksamhet anordnad enligt

93 § stadgan angående sinnessjukvården i riket den 19 september 1929.

Denna verksamhet avser att inom upptagningsområde, som är bestämt för

respektive sjukhus eller avdelning därav, meddela sinnessjuka eller personer,

hos vilka utbrott av sinnessjukdom kan befaras, ävensom dem närstående

de råd och anvisningar, som i varje särskilt fall må erfordras rö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

rande vården av den sjuke eller till förekommande av det befarade sjukdomsutbrottet,

samt att bistå å sinnessjukhuset intagna eller därifrån utskrivna

i personliga och ekonomiska angelägenheter. Vunna erfarenheter

visa emellertid, att hjälpverksamhetens öppna mottagningar ingalunda i

önskvärd utsträckning uppsökas av de tidiga fall av psykisk ohälsa, där

omedelbar vård skulle vara av det allra största värde, ja där sådan i många

fall skulle kunna definitivt häva sjukdomstillståndet. Orsaken härtill är,

att den polikliniska mottagningen icke har tillgång till en vårdavdelning,

som har klientelets fulla förtroende. Vid en del statliga sinnessjukhus hava

visserligen under senare år anordnats s. k. upptagningsavdelningar, avsedda

för vård av särskilt ömtåliga och känsliga fall. Det kan emellertid ej förnekas,

att allmänheten icke vill helt jämställa dessa avdelningar, som dock

äro delar av ett sinnessjukhus, där sålunda, om så skulle erfordras, retentionsrätt

mot även frivilligt intagna kan utövas, med andra sjukhus, där

man av gammalt är van att söka vård. Ehuru dessa avdelningar till fullo

utnyttjas, intagas här dock icke i någon större utsträckning de begynnande

psykoser, psykoneuroser m. m., som nu med sådan framgång behandlas

å förut uppräknade fyra, till kroppssjukhus anslutna psykiatriska avdelningar.

Tyvärr kan det icke förväntas, att allmänhetens inställning till

nyssnämnda upptagningsavdelningar kommer att ändras inom rimlig tid.

Då emellertid nyttan av tidig vård vid psykiska sjukdomar av olika slag

är ovedersäglig, anser sig medicinalstyrelsen böra föreslå nya sjukvårdande

åtgärder, som gå utöver vad staten hitintills ansett sig böra tillhandahålla.

Medicinalstyrelsens förslag innebär, att vid centrallasaretten skulle anordnas

avdelningar för lindrigare psykiska sjukdomsfall (psykoser, psykoneuroser).

Å avdelningarna skulle dessutom för observation kunna inläggas

fall, där utredning visade sig erforderlig för pensionsstyrelsens och riksförsäkringsanstaltens

räkning. Vidare syntes där lämpligen böra omhändertagas

vissa alkoholister, som visade lindrigare psykiska symptom.

Rörande avdelningarnas storlek anför styrelsen, att erfarenheterna från

Göteborg givit vid handen, att en lasarettsavdelning med 80 vårdplatser

icke vore för stor för att tillgodose vårdplatsbehovet för ett samhälle med

cirka 300 000 invånare. De olika vårdavdelningarna av en lasarettsklinik

borde, enligt vad vunnen erfarenhet från Göteborg och från de psykiatriska

universitetsklinikerna visat, icke gärna omfatta flera än 20 eller färre än

15 sängar. För att på lämpligaste sätt kunna fördela inneliggande fall borde

en överläkare på en dylik lasarettsavdelning till sin disposition hava två

vårdavdelningar för varje kön. Avdelningens normalstorlek bleve sålunda

60 å 80 vårdplatser, omfattande ett patientmaterial som, därest erforderligt

antal underordnade läkare funnes, väl kunde behärskas av en överläkare.

Beträffande huvudmannaskap och kostnader för de föreslagna psykiatriska

klinikerna uttalar medicinalstyrelsen följande.

Styrelsen har efter övervägande av olika möjligheter kommit till den

uppfattningen, att skäl icke kan anses föreligga för att icke landstingen böra

anförtros huvudmannaskapet jämväl för denna vårdform. Vid preliminära

överläggningar med landstingsförbundets ordförande och sekreterare hava

några invändningar häremot icke rests. För ordnande av kostnadsfrågan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

5

kunna skilda möjligheter tänkas, i det att staten antingen påtager sig hela

byggnadskostnaden eller endast biträder med visst belopp per vårdplats. Det

förra tillvägagångssättet tillämpades vid uppförandet av psykiatriska kliniken

i Lund, som med statsbidrag till driften drives i landstingets regi, medan

det senare alternativet kommit till användning vid beräknandet av statsbidrag

till barnavdelningar vid eller i anslutning till lasarett. Av dessa

båda alternativ synes det förra vara att föredraga. För närvarande torde

uppförandet av dessa vårdplatser icke kunna beräknas understiga 10 000

kronor per plats, detta dock under förutsättning att utvidgningar av något

slag icke bliva erforderliga inom sjukhuset i övrigt. Därest så skulle bliva

fallet kunna kostnaderna stiga till cirka 15 000 kronor. Styrelsen har såsom

en genomsnittskostnad för dessa vårdplatser i sin ekonomiska översikt räknat

med ett belopp per plats om 12 000 kronor, varigenom huvudmannen

bör få samtliga sina med inrättandet förenade kostnader täckta. Enligt styrelsens

förmenande bör statsbidrag jämväl utgå till driften av dessa avdelningar.

Styrelsen räknar i sina kostnadskalkyler med att 1 540 vårdplatser (64

per län) skulle komma att anordnas vid de föreslagna klinikerna. Efter ett

genomsnittligt statsbidragsbelopp för klinikernas inrättande av 12 000 kronor

för vårdplats skulle den på statsverket fallande delen av byggnadskostnaderna

uppgå till sammanlagt cirka 18,5 miljoner kronor.

Medicinalstyrelsen har icke avgivit förslag rörande grunderna för det

ifrågasatta driftbidraget till de psykiatriska klinikerna.

För tillgodoseende av platsbehovet i övrigt föreslår medicinalstyrelsen en

utbyggnad av den statliga anstaltsorganisationen.

Enligt förslaget skulle å befintliga primärsjukhus inrättas 740 nya platser,

av vilka 160 i två paviljonger för tuberkulösa patienter. Vidare skulle fem

nya sinnessjukhus — ett i stockholmstrakten, ett i Västerås, ett i Karlskrona

och två i västra Sverige — uppföras med utrymme för 3 450 patienter samt

inköp ske av Gävle stads ålderdomshem för ombyggnad till ett sinnessjukhus

med 310 platser. Ytterligare föreslås, att två paviljonger för svårskötta

psykopater anordnas, den ena för män, 100 platser, och den andra för kvinnor,

80 platser. Medel för uppförande av paviljongen för män hava redan

beräknats å allmän beredskapsstat III för budgetåret 1944/45. Denna paviljong

var avsedd att förläggas lill Sundby sjukhus vid Strängnäs. Styrelsen

förordar nu, att paviljongen i stället anslutes till det föreslagna sjukhuset i

Västerås. Kvinnopaviljongen borde uppföras vid ett sjukhus, i vars närmaste

omgivning tillgången till arbete för försöksutskrivna patienter vöre god, dock

ej gärna i stockholmstrakten. Slutligen kunna en del vid sjukhusen befintliga

provisoriska paviljonger, i den mån de icke redan disponerats såsom arbetssalar

m. m., användas för sjukvårdens behov och lämna vårdplatser för cirka

300 patienter.

Beträffande sekundärsjukvården utgår styrelsen från att ålderdomshemmen

i Älvkarleby, Hammar, Grangärde och Uddevalla komma att tagas i

bruk. Vårdplatsantalet å dessa anstalter uppgår, såsom förut anförts, lill örn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr lil.

kring 400. Genom ianspråktagande av vissa för andra ändamål uppförda statliga

byggnader, nämligen två eller tre av de s. k. främlingslägren, skulle ett

antal nya platser —- enligt styrelsens uppskattning omkring 300 — kunna

vinnas för användning såsom sekundärsjukhus eller jordbrukskolonier.

Ifrågavarande byggnader hava ritats så, att de efter vissa ändringar och

kompletteringar kunna inpassas i den statliga sinnessjukvården. Planen för

sekundärsjukvården förutsätter, att Gådeå sjukhus, som enligt avtal med

Västernorrlands läns landsting skulle övertagas av landstinget den 1 januari

1954, bibehålies såsom statligt sinnessjukhus.

I den till sinnessjukhusen anslutna öppna vården — familjevården — vilken

nu omfattar 600 patienter, kunna enligt medicinalstyrelsens mening placeras

ytterligare 400 sjuka.

Erforderliga byggnadsarbeten skulle enligt den framlagda planen delvis

påbörjas under budgetåret 1946/47 och successivt fortsättas under loppet av

de därpå följande nio budgetåren. Vid utgången av budgetåret 1955/56 skulle

planen i sin helhet vara genomförd.

Kostnaderna för den statliga organisationens utbyggande har medicinalstyrelsen

preliminärt uppskattat till 57,6 miljoner kronor. Vid uppskattningen

har styrelsen utgått från alt kostnaden per vårdplats vid uppförande av

nybyggnad komme att uppgå till 14 000 kronor för sinnessjukhus, 10 000

kronor för specialpaviljong för svårskötta psykopater samt 8 000 kronor

för paviljong av vanlig typ. Inköp och ombyggnad av Gävle stads ålderdomshem

skulle draga en kostnad av (800 000 + 1 400 000) 2 200 000 kronor,

motsvarande 7 100 kronor per vårdplats.

Genom inrättande av psykiatriska kliniker och utbyggande av den statliga

vårdorganisationen i förutsatt omfattning skulle sinnessjukvården tillföras

(1 540 + 740 +3 450 + 310 + 100 + 80 + 300 + 300 + 400) 7 200 platser.

Av nu befintliga statliga sinnessjukhus skulle emellertid å andra sidan

enligt den uppgjorda planen två anstalter slopas. Så skulle psykiatriska sjukhuset

i Stockholm med hänsyn bl. a. till sjukhusområdets belägenhet och

stora värde såsom bostadstomt avyttras. Klientelet skulle överflyttas till det

förordade nya sjukhuset i stockholmstrakten. Därjämte skulle Källshagens

sjukhus, vilket nu tjänstgör såsom sekundärsjukhus för Rvhovs, Restads och

Mariebergs sjukhus men — på grund av sin storlek och sin anslutning till

tre på vitt skilda håll belägna modersjukhus — anses icke kunna på ett smidigt

sätt utnyttjas, överföras till sinnesslövården. Patienterna å Källshagens

sjukhus skulle jämte sinnessjuka från de till Ryhovs, S:ta Marias och Restads

sjukhus hörande områdena fördelas på de föreslagna två nya sjukhusen

i västra Sverige.

Sedan samtliga nu angivna åtgärder genomförts, skulle sinnessjukvården

förfoga över (18 700 + 7 200 —312 — 587) 25 000 platser, vilket antal motsvarar

det uppskattade platsbehovet.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att för den händelse kraven på vård
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

7

möjligheter skulle ökas, en platsreserv komme att stå till förfogande, om

de nya sjukhusen med avseende å ekonomiavdelningar och i övrigt så planlädes,

att framtida utvidgningar underlättades. Därest, å andra sidan, befolkningsutvecklingen

skulle komma att medföra en tillfällig mindre nedgång

av platsbehovet, skulle den överbeläggning, som styrelsen av kostnadsskäl

nödgats godtaga, kunna nedbringas.

Av styrelsen har understrukits, att de nya sinnessjukhusen vore att betrakta

såsom den viktigaste stommen i den framlagda planen och att de

föreslagits bliva placerade i sådana delar av landet, där stort underskott på

vårdplatser förelåge. Befolkningens berättigade krav på att avståndet till

närmaste sinnessjukhus skulle i görligaste mån förkortas bleve ock genom

en sådan anordning tillgodosedd.

Rörande den inre organisationen av de statliga sinnessjukhusen har medicinalstyrelsen

uttalat, att en överläkareavdelning icke lämpligen borde omfatta

flera än 400 patienter. Sjukhusen borde därför i långt större utsträckning

än vad nu vöre fallet delas upp på flera för sjukvården ansvariga

läkare. Styrelsen hade för avsikt att under närmast följande år i sina förslag

till riksdagsäskanden göra framställningar i sådant syfte. Jämväl antalet

underordnade läkare måste enligt styrelsens förmenande ökas.

De nya sjukhus, som medicinalstyrelsen föreslagit, hava avsetts för 650—

700 platser, fördelade på två överläkaravdelningar.

Även behandlingsmetoderna inom sinnessjukvården hava berörts av styrelsen,

som härutinnan anfört.

Sinnessjukvården har under senare år blivit allt mera somatiskt betonad

och ett grundligt arbete för patienternas kroppsliga undersökning och behandling

bör därför ingå i sinnessjukhusens rutinmässiga terapeutiska åtgärder.

Av denna anledning måste krav ställas på ökad teknisk utrustning,

t. ex. röntgen och bättre laboratorier. I sitt förslag till äskanden hos 1946 års

riksdag har ock medicinalstyrelsen framlagt en plan till anskaffande av

röntgenutrustning och anställandet av ökad personal för laboratoriernas behov,

att genomföras under de närmaste tre åren.

Jag torde i detta sammanhang få nämna, att medicinalstyrelsen i en promemoria

den 29 augusti 1945 angående anslag till röntgenutrustning för

statens sinnessjukhus för budgetåret 1946''47 anfört, att endast tre av de statliga

sinnessjukhusen — Birgittas, S:t Sigfrids och Sidsjöns — vore försedda

med röntgenutrustning. Två sinnessjukhus borde därjämte kunna få övertaga

viss röntgenapparatur, som anskaffats för tuberkulosundersökning av

patienter och personal vid sinnessjukhusen samt av omhändertagna tuberkulösa

flyktingar. Av sinnessjukhusen vore tre av så ringa storlek, att röntgendiagnostisk

hjälp åtminstone tills vidare syntes kunna tillgodoses genom

samarbete med närmaste lasarett eller centraldispensär. Den statliga sinnessjukvården

hade sålunda enligt vad styrelsen vidare anförde behov av 16

röntgeninstallationer, vilka envar kunde beräknas draga en kostnad av cirka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

37 000 kronor. Den totala kostnaden uppginge i avrundat tal till 600 000

kronor. Anskaffandet av utrustningen syntes styrelsen böra ske så snart

sorn möjligt och i vart fall under loppet av de tre närmaste budgetåren.

Styrelsen hemställde, att för budgetåret 1946/47 för ändamålet måtte anvisas

ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

I den till tioårsplanen hörande kostnadskalkylen har medicinalstyrelsen

för »röntgen och laboratorier» beräknat ett belopp av 1,35 miljoner kronor.

Av vad förut anförts framgår, att vid sinnessjukhusen bedrives s. k. hjälpverksamhet

avseende att inom upptagningsområde, som är bestämt för

respektive sjukhus eller avdelning därav, meddela sinnessjuka eller personer,

hos vilka utbrott av sinnessjukdom kan befaras, ävensom dem närstående

de råd och anvisningar, som i varje särskilt fall må erfordras rörande vården

av den sjuke eller till förekommande av det befarade sjukdomsutbrottet,

samt att bistå å sinnessjukhuset intagna eller därifrån utskrivna i personliga

och ekonomiska angelägenheter. Styrelsen föreslår, att åtgärder vidtagas för

förbättring av hjälpverksamheten och anför härom.

Den hjälpverksamhet, som nu finnes anordnad, kan icke sägas motsvara

de krav, allmänheten har rätt att ställa på densamma. Därtill är den utrustad

med allt tor få arbetskrafter. Hjälpverksamhetsläkaren, i regel en överläkare,

skall nu helt fullgöra det på hjälpverksamheten ankommande läkararbetet

jämsides med sin tjänst å den avdelning, där han är ensam ansvarig för vården

av inneliggande patienter. Möjligheterna till öppen mottagning och resor

för tillsyn och råd bliva därigenom ytterligt inskränkta, vartill kommer att

anslagen för detta ändamål äro otillräckliga. Medicinalstyrelsen har i olika

sammanhang hävdat, att läkarens arbete i hjälpverksamheten som regel bör

göras till en heltidstjänst. Styrelsen vidhåller denna sin uppfattning och har i

anslagsframställningen beträffande budgetåret 1946/47 hemställt örn nyinrättandet

för hjälpverksamhetens behov av årligen tre överläkare i A 27 intill

dess behovet blir fyllt. Jämväl antalet i hjälpverksamheten sysselsatt sjukvårdspersonal

torde undan för undan behöva ökas.

Vård av sinnessjuka meddelas för närvarande — förutom vid de statliga

anstalterna jämte cle till Stockholm, Göteborg och Malmö hörande sinnessjukhusen

— å för lättskötta sinnessjuka avsedda vårdhem, som med statsbidrag

drivas av landsting och städer, som icke deltaga i landsting, samt å

kommunala och enskilda till statsbidrag icke berättigade sinnessjukhus.

De kommunala sinnessjukhusen uppgå till ett femtiotal och äro inrättade

för omkring 1 400 vårdplatser. Medicinalstyrelsen har funnit det önskvärt,

att dessa sjukhus — vilka på grund av ringa storlek, mindre god utrustning

m. m. i många fall icke kunde lämna en tillfredsställande vård — nedlades.

De å dessa sjukhus intagna patienterna vore enligt styrelsens uppfattning i

stor utsträckning exspektanter vid de statliga sinnessjukhusen samt redovisade

i de exspektantsiffror, från vilka styrelsen utgått vid sin uppskattning av

platsbehovet vid de statliga anstalterna. På grund härav och då, sedan landstingens

organisation för omhändertagande av lättskötta sinnessjuka blivit

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ill.

9

fullt utbyggd, en viss lättnad komme att inträda för den statliga sinnessjukvården,

ansåge styrelsen, att det kommunala klientelet efter hand som den

statliga organisationen utvidgades kunde övertagas av denna.

Yttranden över förslaget till tioårsplan.

Förslaget örn inrättande av til! kroppssjukh risen anslutna

psykiatriska avdelningar, avsedda för vård av personer med begynnande

psykoser, psykoneuroser m. m. samt för vissa undersökningsfall

och vissa alkoholister, har i princip genomgående tillstyrkts.

Sålunda yttrar fångvårdsstyrelsen.

Enligt fångvårdsstyrelsens mening kommer genomförandet av detta förslag

alt innebära ett framsteg, enär lindrigt psykiskt sjuka och deras anhöriga

torde vara mera benägna att anlita en psykiatrisk avdelning vid centrallasarett

än vanligt sinnessjukhus. Den föreslagna anordningen berör såtillvida

fångvårdens arbetsområde som den nya lagen om villkorlig dom ger

möjlighet att ålägga den villkorligt dömde att underkasta sig behandling å

sjukhus eller andra anstalter. Då det beror av den dömdes egen vilja, om han

vill underkasta sig sådan vård, ingiva de förbättrade möjligheter till psykisk

vård, som beredas genom förslaget, större förhoppningar örn att den dömde

skall vara villig att följa domstolens föreskrift. Avdelningarna äro enligt förslaget

avsedda att jämväl bereda plats åt alkoholister, som visa lindrigare

psykiska sjukdomssymptom. Det har ofta framhållits, att för vissa av dessa

missbrukare varning, övervakning och liknande åtgärder icke äro tillräckliga

för deras tillrättaförande, medan å andra sidan en längre tids tvångsinternering

synes innebära ett alltför allvarligt ingrepp i friheten. Tanken

har därför varit uppe att till särskild anstalt av vanlig alkoholistanstaltstyp

sammanföra mera godartade fall för en kort tids vistelse. Mot sistnämnda förslag

kan anföras, att de särskilda anstalter som här kunna komma i fråga

med nödvändighet bli få, varför den omhändertagna ofta måste företaga långa

resor. Dessa olägenheter elimineras om omhändertagandet i stället kan äga

rum på centrallasarett. Härjämte vinnes den fördelen, att alkoholmissbrukare

bli föremål för medicinsk vård, en vårdform, som hittills varit alltför

litet utnyttjad inom alkoholistvården.

Statens sjukhusutredning anser, att en komplettering av den statliga sinnessjukhusorganisationen

med psykiatriska kliniker skulle vara av synnerligen

stor betydelse icke endast av de skäl, som medicinalstyrelsen framhållit,

utan även så till vida som därigenom skulle skapas en synnerligen värdefull

förbindelselänk mellan kroppssjukvård och sinnessjukvård, som bl. a. skulle

bidraga till att minska kroppssjukliusens kännbara brist på psykiatrisk sakkunskap.

Inrättandet av dylika kliniker skulle alltså få betydelse för såväl

sinnessjukvården som kroppssjukvården. Utredningen tillstyrker därför förslaget,

varvid utredningen förutsätter, att klinikerna icke komma att tilldelas

rätt att kvarhålla patienter mot deras vilja utan endast skola fungera som

öppna avdelningar.

Även svenska landstingsförbundet har förklarat sig vara ense med medi
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

cinalstyrelsen om behovet av dylika avdelningar och delar uppfattningen, att

de böra förläggas till lasarett. Om avdelningarna skulle anslutas till sinnessjukhusen,

vore det att befara, att de icke komme att utnyttjas i önskvärd

omfattning. Såväl ur vård- som ur psykologisk synpunkt vore det avgjort

till fördel, att avdelningarna knötes till kroppssjukhusen med deras större

diagnostiska resurser i olika hänseenden.

Beträffande vissa detaljfrågor ha dock avvikande meningar framkommit.

Svenska landstingsförbundet och vissa landstings förvaltningsutskott ifrågasätta

sålunda, om det är nödvändigt, att avdelningarna förläggas till centrallasaretten,

då dessa med den utbyggnad, som redan vore planerad, i vissa

fall torde uppnå en storlek, som icke lämpligen borde överskridas. Möjlighet

syntes därför böra föreligga att anknyta avdelningarna till annat delat lasarett.

Svenska psykiatriska föreningen har å andra sidan ifrågasatt, huruvida icke

även vissa sinnessjukhus borde utrustas med psykiatriska kliniker. Föreningen

åberopar till stöd härför de goda erfarenheterna av en nervavdelning vid

Beckomberga sjukhus och anser, att inrättandet av sådana avdelningar vid

sinnessjukhusen skulle öka allmänhetens förtroende för dessa.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott har understrukit vikten av

att klinikerna komma att utnyttjas endast för observation, behandling och

vård av oklara gränsfall (psykoser, psykoneuroser m. m.) och sålunda icke

för fortsatt vård av utav konstaterad sinnessjukdom lidande personer.

Nämnda förvaltningsutskott har även uttalat, att det för åstadkommande

av erforderlig samordning och förbättrat samarbete mellan sinnessjukvård

och kroppssjukvård vore synnerligen angeläget, att sinnessjukhusens upptagningsområden

bringades att så nära som möjligt sammanfalla med landstingsområdena.

Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott har anfört, att risken för

över- eller underbeläggning å en psykiatrisk klinik borde undvikas genom

att visst utbyte mellan närgränsande län tillätes.

Vad angår kostnaderna för uppförande av de nya psykiatriska

avdelningarna har från landsting shåll framhållits, att

kostnaden per vårdplats torde komma att bliva högre än medicinalstyrelsen

räknat med samt att staten borde svara för hela bvggnadskostnaden utan

maximering. Statskontoret däremot har ifrågasatt, huruvida icke en del av

dessa kostnader borde bestridas av landstingen. Statens sjukhusutredning

anser, med reservation av en ledamot, tillräcklig anledning saknas för att

statsbidraget skulle utgå efter fördelaktigare grunder än till uppförande av

vissa lasarettsavdelningar av annat slag, d. v. s. med högst hälften av byggnadskostnaderna.

Förvaltningsutskotten i flertalet landsting ha ansett även driftkostnaderna

böra helt bestridas av staten, under det att några utskott funnit skäl

föreligga för landstingen att bidraga till dessa kostnader. Svenska landstingsförbundet

anser emellertid, att det torde bliva anledning återkomma till den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

11

närmare utformningen av de statliga driftbidragen vid den allmänna översyn

av det nuvarande splittrade statsbidragssystemet, som styrelsen anser oundgängligen

erforderlig.

Då medicinalstyrelsen icke föreslagit motsvarande statsbidrag till städer

som icke deltaga i landsting, har denna fråga närmare berörts

av svenska stadsförbundet. Förbundet anser, att ifrågavarande vårdform,

såvitt angår Stockholm, Göteborg och Malmö, vilka städer genom särskilda

avtal förbundit sig att omhänderhava sin egen sinnessjukvård, bör inbegripas

under dessa avtal och statsbidrag alltså utgå enligt bestämmelserna i desamma.

Därest så icke skulle ske böra dessa städer tillerkännas samma bidragsrätt

som landstingen. Övriga icke-landstingsstäder böra enligt förbundets

mening i statsbidragshänseende behandlas såsom landstingen. Stadsfullmäktige

i Göteborg anse däremot, att statsbidrag till driften av storstädernas

psykiatriska avdelningar bör utgå efter enahanda grunder som till blivande,

i landstingens regi drivna avdelningar för psykiskt sjuka, varjämte storstäderna

böra kompenseras för anläggningskostnaderna.

Vad härefter angår övriga av medicinalstyrelsen föreslagna

åtgärder har allmänt vitsordats, att ett trängande behov av

bättre vårdmöjligheter föreligger. Storleken av det ytterligare platsbehovet

har dock i ett flertal yttranden ansetts böra bedömas i samband med andra

åtgärder för beredande av bättre vårdmöjligheter än tillskapande av nya

vårdplatser, framför allt genomförande av en kvalitativt bättre vård med därmed

följande kortare vårdtid. I sådant syfte har föreslagits bland annat en

intensifiering av vården genom utökning av personalen och sjukhusens tekniska

resurser samt en mera ingående patientdifferentiering. Vidare häri detta

sammanhang frågan om sjukhusens och de olika avdelningarnas storlek behandlats

samt sambandet med den av landstingen bedrivna sinnessjukvården

(vården av lättskötta sinnessjuka) och betydelsen av familjevården betonats.

För de yttranden, som upptagit dessa och liknande spörsmål till behandling,

lämnas nu en redogörelse.

Socialstgrelsen anser det sätt, på vilket den statliga sinnessjukvården ordnas

och utbygges, vara av den största betydelse för socialvårdens utveckling.

Starka skäl funnes att räkna med att neuroser och psykoneuroser på gränsen

till sinnessjukdom samt utbildade sinnessjukdomar utgjorde den största sjukdomsgruppen

bland fattigvårdsstyrelsernas understödsklientel. Även inom

alkoholistvården spelade psykiska sjukdomar en stor roll, och en år 1943

företagen undersökning visade, att ett avsevärt antal av internerna å alkoholistanstalterna

vöre i behov av vård å sinnessjukhus.

Styrelsen övergår härefter till medicinalstyrelsens tioårsplan och uttalar.

För att en plat.sökningsplan som den ifrågavarande må bli så hållfast som

möjligt måste själva utgångsläget noga bestämmas och alla viktiga faktorer

redovisas, vilka påverka platsbehovet under planeringsperioden. Detta synes

icke tillfyllest ha skett.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Hell allmänt saknas sålunda i den framlagda planen en systematisk diskussion

av verkningarna på sinnessjukvårdens utveckling av nya behandlingsmetoder.

Socialstyrelsen syftar på insulinterapien, leukotomien och

andra nya, aktiva behandlingsmetoder och avser vidare exempelvis förbättring

och utveckling av öppen vård under effektiv och tidsenlig medicinsk

kontroll. Åtgärder av nu angiven art äro tvivelsulan ägnade att förebygga

vårdbehovet eller förkorta vårdtiden å sinnessjukhus för många patienter.

Särskilt anser sig socialstyrelsen böra framhålla, att medicinalstyrelsen

icke tillräckligt beaktat landstingens befattning med sinnessjukvården genom

anordnandet av vårdhem för lättskötta sinnessjuka.

Rörande vården av lättskötta sinnessjuka anför socialstyrelsen, alt behovet

av vårdplatser i början av år 1943 uppgick till omkring 6 000 platser, städerna

Stockholm, Göteborg och Malmö icke medräknade, men att icke mer

än drygt en tredjedel (2 250) av behovet var fyllt den 30 juni 1943. Det hade

enligt styrelsens mening varit på sin plats att frågan örn landstingens insatser

på sinnessjukvårdens område diskuterats i samband med utarbetandet

av tioårsplanen. Därest det efter närmare undersökning skulle befinnas påkallat,

att landstingen för framtiden ombesörjde vården av lättskötta sinnessjuka,

borde denna uppgift uttryckligen åläggas landstingen, så att varje tvekan

försvunne.

I fortsättningen redogör socialstyrelsen ingående för de olägenheter, som

äro förenade med att sinnessjuka på grund av brist på statliga vårdplatser i

viss utsträckning måste vårdas på ålderdomshem, samt framhåller betydelsen

av att ålderdomshemmen befrias från detta klientel.

Härefter anför styrelsen.

Sinnessjukhusens storlek beröres endast indirekt och i förbigående vid

bedömning av den lämpligaste organisationen för vissa föreslagna sjukhus.

De avgörande synpunkterna för medicinalstyrelsen synas därvid ha varit

dels hänsyn till det högsta antal patienter, för vilkas verkligt effektiva vård

enligt medicinalstyrelsens mening en överläkare kan svara, dels hänsyn till

det antal patienter, som lämpligen kan uppdelas på det antal avdelningar av

olika typ, vilka visat sig erforderliga för en rationell vård. Av dessa hänsyn

har medicinalstyrelsen ansett, att normal typen för nya sinnessjukhus bör omfatta

650—700 vårdplatser med differentiering på avdelningar i enlighet med

det i planen skisserade ersättningsbvgget för psykiatriska sjukhuset. Det sålunda

förutsatta antalet patienter per överläkare måste betecknas som för

stort.

Innan denna fråga örn sinnessjukvårdens differentiering på olika sjukhus

och sjukhem närmare skärskådas, bör uppmärksamheten riktas på den

framlagda sjukhusplanens innebörd med hänsyn till sjukhusbeståndets fördelning

på sjukhus av olika storlek.

Efter genomförandet av planen skulle 11 987, eller ungefär dubbelt så

många vårdbehövande psykiskt sjuka som nu, komma att vårdas å sinnessjukhus

med mer än 1 000 platser. För närvarande äro 37 % av de vårdbehövande

hänvisade till anstalter av nyssnämnda storlek, efter planens genomförande

skulle 54 % vårdas där.

Å andra sidan finner man, att å anstalter av storleken 201—500 platser nu

vårdas 8 % av hela klientelet mot 7 % efter tioårsplanens genomförande. I

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

13

sistnämnda fall skulle emellertid tillkomma 4 anstalter av en lägsta storleksordning

med högst 200 platser, rymmande ungefär 2 % av hela anstaltsklientelet.

Dessa små sjukhus utgöras av de fyra ålderdomshemmen i Älvkarleby,

Hammar, Grangärde och Uddevalla.

Totalintrycket av planen vad sjukhusstorleken beträffar är alltså, att medicinalstyrelsen

å ena sidan, innan planen utarbetades, accepterat småsjukhus

med högst 200 platser men å andra sidan i planen dels föreslagit nya

sjukhus av en storleksordning med 700 platser, dels förordat en fördubbling,

från 5 till 10, av antalet sjukhus i högsta storleksklassen genom tillbyggnader.

Socialstyrelsen kan icke finna en dylik utveckling lycklig.

Socialstyrelsen kan på grund av erfarenheter från sina kontakter med

sinnessjuka, som vistas å ålderdomshemmen, och deras anhöriga omvittna,

att dessa människor hysa en påtaglig fruktan för de stora sinnessjukanstalterna

med deras stora massor av skilda slag av patienter. Särskilt må i

detta sammanhang erinras om den avsevärda förekomsten av kriminalpatienter

å sjukhusen. På mansavdelningar äro ända till 20—30 % av de

vårdade kriminalpatienter. Vid planeringen av sinnessjukvården bör den

psykologiska inställningen hos allmänheten beaktas och vårdplatserna fördelas

på flera mindre och medelstora sjukhus och sjukhem med undvikande

av jätteanstalter.

Det förefaller onekligen sannolikt, att många av de psykiskt sjuka och

vårdbehövande skulle draga större nytta av en vård, åtnjuten i den för både

patienter och läkare mera överskådliga och lugna miljö, som det mindre

vårdhemmet kan skänka. Mot mycket stora anstalter talar vidare det förhållandet,

att administrativa uppgifter ta en oskäligt stor plats i chefläkarens

arbete. Slutligen må nämnas, att den oavvisliga efterbehandlingen, på

vilken allmänheten sätter stort värde men som för närvarande i många fall

icke motsvarar skäliga krav, kan fullgöras på ett mera personligt och effektivt

sätt vid eli mindre sjukhus än vid ett större.

På grund av det anförda anser socialstyrelsen, att planen borde omarbetas,

så att platstillgången högst väsentligt ökades å sjukhus och sjukhem av

mindre och medelmåttig storleksordning, medan platstillgången å de största

anstalterna helst minskades och i varje fall icke ökades. En dylik omarbetning

borde bland annat baseras på en systematisk inventering av byggnader

vilka, ehuru olämpliga såsom ålderdomshem, med fördel kunna omändras

till sinnessjukhus. Därvid borde tagas i betraktande användning icke blott

sorn sekundäravdelningar till statliga sinnessjukhus utan även som landstingens

vårdhem för lättskötta sinnessjuka. En hastig utökning av platsantalet

skulle kunna ske genom att dylika byggnader i snabb takt koinme

till användning under de allra närmaste åren. När sinnessjukvården örn

30—40 år på grund av den då inträdande minskningen av antalet åldringar

torde komma att komprimeras eller läggas örn, bleve det lättare att verkställa

en dylik minskning genom att lägga ned ifrågavarande mindre

byggnader.

Socialstyrelsens yttrande utmynnar i ett förslag, att frågan örn platsbehovet

för psykiskt sjuka, som icke omhändertagas i de psykiatriska klinikerna,

upptages lill skyndsam behandling i hela sin vidd med hänsyn lill

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mcij-.ts proposition nr 177.

inflytandet av nya behandlingsmetoder och den tidiga behandlingen vid

psykiatriska lasarettskliniker på vårdtidernas längd samt med uppmärksammande

av möjligheterna att i snabb takt inrätta mindre sjukhus i statens

eller landstingens regi genom övertagande av ålderdomshemsbyggnader.

Därjämte borde landstingens ställning till frågan om de s. k. lältskötta sinnessjuka

klarläggas.

Statens sjukhusutredning anför.

Vid uppdragandet (åren 1928—1929) av riktlinjer för ordnandet av sinnessjukvården

räknade man med att landet, frånsett de tre största städerna,

borde förfoga över omkring 16 500 vårdplatser vid statens sinnessjukhus.

Platsbehovet beräknades därvid till 3 vårdplatser per 1 000 av befolkningen.

Samtidigt utgick man från att vid kommunala vårdhem för lättskötta sinnessjuka

skulle erfordras 1 vårdplats per 1 000 invånare.

Medicinalstyrelsen räknar nu med att för den kvalificerade sinnessjukvården

i landet, frånsett Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, år

1955 skulle komma att erfordras icke mindre än sammanlagt omkring

25 000 vårdplatser eller, i förhållande till den beräknade folkmängden vid

denna tidpunkt, 4,4 %o. Då styrelsen alltjämt torde räkna med fortsatt utbyggande

av vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka i den ursprungligen

planerade omfattningen, skulle jämlikt styrelsens beräkningar komma att

erfordras något mer än 5 anstaltsplatser för vård av sinnessjuka per 1 000

invånare.

I jämförelse med motsvarande siffror för andra länder med välordnad

sinnessjukvård förefaller det sålunda beräknade antalet vårdplatser väl

högt. I Danmark, frånsett Köpenhamn, har man exempelvis för närvarande

för sinnessjukvård endast 2,5 platser per 1 000 av befolkningen, inberäknat

förefintliga platser i familjevård. Efter en helt nyligen verkställd utredning

har därstädes planerats uppförande av ytterligare ett sinnessjukhus, men

därigenom skulle nyssnämnda promillesiffra icke komma att ökas mer än

till 2,6, vilket befunnits fullt tillräckligt för att icke några exspektanter skola

finnas eller sjukhusen överbeläggas.

De närmare undersökningar, som sjukhusutredningen företagit — bland

annat genom en studieresa i Danmark — ha visat, att de båda ländernas

nyssnämnda promillesiffror icke äro helt jämförbara. Detta beror delvis på

att de danska sinnessjukhusen icke emottaga vissa grupper sinnessjuka, som

i Sverige vårdas å sjukhus av detta slag. Utan vidare kan emellertid även

konstateras, att medelvårdtiden per patient är kortare och patientomsättningen

större vid de statliga sinnessjukhusen i Danmark än vid motsvarande

sjukhus i Sverige. Vid sjukhusen med egna upptagningsområden uppgår

antalet intagna i Danmark till omkring 50 % av medelbeläggningen mot

obetydligt mer än 30 % i Sverige. Detta synes tyda på att den danska sinnessjukvården

bedrives intensivare än den svenska. Såvitt är känt, torde

däremot någon avsevärd skillnad mellan den psykiska morbiditeten i de

båda länderna icke förefinnas.

Ehuru moderna behandlingsmetoder visat sig i många fall medverka till

snabbare tillfrisknande och medicinalstyrelsen tydligen utgått från att vissa

åtgärder — såsom minskning av överläkaravdelningarna, ökning av antalet

läkare m. m. — skulle vidtagas, som kunna medföra intensifiering av sinnessjukvården,

synes styrelsen i sin 10-årsplan icke ha räknat med att behovet

av vårdplatser härigenom kan komma att minska. Enligt sjukhusut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

15

redningens mening torde emellertid snabba och radikala åtgärder för åstadkommande

av en mera effektiv sinnessjukvård vara ägnade att väsentligt

påverka platsbehovet. Utredningen hyser därför i princip den uppfattningen,

att åtgärder av denna art böra vidtagas, innan en så avsevärd utökning

av det nuvarande platsantalet inom statens sinnessjukvård äger rum,

som den medicinalstyrelsen föreslår.

Rörande de åtgärder för effektivisering av sinnessjukvården, som utredningen

finner lämpliga, uttalar utredningen i huvudsak följande.

I första hand erfordras, att ökade krafter för diagnostik och terapi insättas.

Psykiatriens snabba utveckling under senare år har medfört starkt

ökade krav på diagnostiken inom sinnessjukvården men har också satt medel

i händerna på läkarna, med vilka goda resultat kunna ernås genom aktiv

terapi. Därför kan numera hävdas, att inom den kvalificerade sinnessjukvården

erfordras läkarkrafter i betydligt större utsträckning än tidigare.

Antalet läkare vid statens egentliga sinnessjukhus utgör sammanlagt 117

och, då medelbeläggningen är 1944 uppgick till 19 772, vårdades därstädes

i genomsnitt 169 patienter per läkare. Vid ett flertal sjukhus uppgick emellertid

patientantalet per läkare till mer än 200. Vid sådant förhållande kan

man enligt utredningens mening icke räkna med att läkarna skola medhinna

diagnostisk och terapeutisk verksamhet i den utsträckning, som nutida sinnessjukvård

kräver. Än mindre torde det vara möjligt för dem att medverka

till att föra utvecklingen på området vidare. Genom inrättandet av

särskilda läkarbefattningar för rättspsykiatri ska undersökningar från och

med den 1 januari 1946 komma givetvis förhållandena att förbättras. Erfarenheterna

i Danmark utvisa emellertid, att antalet läkare bör utökas så,

att per läkare komma att vårdas i medeltal endast 100 å 125 patienter.

Medicinalstyrelsen har även framhållit önskvärdheten av att överläkaravdelningarna

minskas. Sjukhusutredningen delar i princip denna uppfattning.

Organisationen bör vara sådan, att den för den individuella vården

ansvarige läkaren äger möjlighet att relativt väl känna till de olika patienterna

och följa förloppet av deras sjukdomar. Det bör emellertid framhållas,

att en uppdelning av ett sinnessjukhus på flera än två -— en för manliga

och cn för kvinnliga patienter — i fråga örn sjukvården helt jämställda

överläkare kan medföra vissa olägenheter, bland annat därigenom att det

medför en splittring av sjukhusets upptagningsområde. På grund härav vill

sjukhusutredningen förorda, att vid ifrågasatt uppdelning av ett sjukhus på

flera än två överläkaravdelningar tages under övervägande, huruvida icke i

stället en eller två befattningar såsom biträdande överläkare böra inrättas.

Sinnessjukvården har under senare år blivit allt mera somatiskt betonad

och man har i allt större utsträckning kommit till insikt örn att sinnessjukdomar

ej sällan förorsakas av kroppsliga åkommor. På grund härav framstår

det som önskvärt, alt läkarna inom sinnessjukvården besitta en grundligare

intcrnmedicinsk utbildning än för närvarande i allmänhet är förhållandet.

Utredningen vill i sådant syfte förorda, att vid besättande av ordinarie

befattning vid sinnessjukhus sökande, som fullgjort sammanlagt minst

eli års tjänstgöring å medicinsk lasarettsavdelning, gives företräde. Man får

emellertid icke räkna med att sinnessjukvårdens behov av internmedicinsk

sakkunskap därigenom blir helt täckt. Till värjo sinnessjukhus hör därför

— i likhet med vad fallet är i Danmark — dessutom knytas en intcrnmedicinsk

specialist såsom konsult med uppgift alt leda och övervaka somatisk

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

undersökning och behandling vid sjukhuset. Såsom sådana konsulter böra,

i den mån det är möjligt, anlitas överläkare eller andra erfarna läkare vid

medicinska läsare ttsavdelningar.

För möjliggörande av mer intensiv vård erfordras utökning jämväl av

andra personalgrupper än läkarna ävensom vidgade resurser för laboratoriearbeten

och röntgenundersökningar. Medicinalstyrelsen har redan gjort viss

framställning i dessa avseenden. Utredningen vill endast tillägga följande.

På grund av brist på sjuksköterskor i Danmark har man vid sinnessjukhusen

därstädes anställt laboratoriebiträde!! utan sjuksköterskeutbildning.

Denna åtgärd har visat sig fullt tillfredsställande. Då även här i landet

råder knapphet på sjuksköterskor, synes vid erforderlig utökning av personalen

vid sinnessjukhusens laboratorier laboratoriebiträden utan sjuksköterskeutbildnmg

böra försöksvis anställas. Vidare vill utredningen framhålla,

att för sinnessjukhusen icke erfordras röntgenanläggningar av särskilt

dyrbar typ. För mera komplicerade undersökningar bör nämligen röntgenspecialist

å lasarett under alla förhållanden anlitas.

För alt de angivna åtgärderna skola få avsedd verkan kräves emellertid

enligt utredningens mening tillika, att sjukhusen genom byggnadstekniska

anordningar göras mer ägnade för modern sinnessjukvård, framför allt i

syfte att möjliggöra en betydligt mer ingående patientdifferentiering. Sålunda

förelåge i första hand behov av alt de smittförande tuberkulösa sinnessjuka

och vissa psykopater på ett effektivt sätt särskildes från det övriga

klientelet. Rörande den förstnämnda kategorien sinnessjuka erinrar utredningen,

att patienterna vid sinnessjukhusen i betydligt större omfattning än

befolkningen i övrigt äro behäftade med tuberkulos och att de i stor utsträckning

smittas med sjukdomen efter intagningen å sjukhusen. För ernående

av tillförlitligt skydd mot smittospridning och beredande av tuberkulosvård

av tidsenlig kvalitet bör enligt utredningens mening vården av

sinnessjuka med tuberkulos i smittsamt skede centraliseras till ett fåtal

speciella tuberkulosavdelningar. Varje sådan avdelning bör förläggas till ett

sinnessjukhus, som är beläget i närheten av sanatorium eller fristående

centraldispensär, och förestås av en sinnessjukläkare med åtminstone ett års

sanatorieutbildning. Till avdelningen bör såsom konsult knytas en vid sanatorium

eller centraldispensär anställd specialist. Beträffande den psykiska

vården bör avdelningen ingå i vederbörande sjukhus för övrigt. Antalet sådana

avdelningar skulle vara fem, var och en omfattande 100 å 120 vårdplatser.

Beträffande psykopatvården framhålles, att psykopaterna i hög grad verkade

störande och i andra avseenden menligt å övriga patienter samt att

psykopatvård skilde sig från egentlig sinnessjukvård bland annat genom att

däri borde ingå sysselsättning genom arbete i större omfattning och i viss

mån av annan art än i vården av övriga sinnessjuka. Det syntes även ändamålsenligt,

att speciell yrkesutbildning anordnades för detta klientel.

Då för närvarande tillfredsställande möjligheter att skilja psykopaterna

från övriga patienter icke funnes, föreslår utredningen, att utöver den redan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

17

beslutade manliga psykopatavdelningen ytterligare en sådan avdelning uppföres

för omkring 100 patienter. Därjämte tillstyrker utredningen medicinalstyrelsens

förslag om inrättande av en ny psykopatavdelning för kvinnor,

vilken dock syntes böra förses med 100 i stället för föreslagna 80 vårdplatser.

Sjukhusutredningen framhåller härefter, att också i övrigt möjligheterna

att differentiera patienterna och därmed lämna en mera individuell vård äro

otillfredsställande. Härutinnan framföras följande synpunkter.

Vårdavdelningarna äro i betydande utsträckning alltför stora. Avdelningarnas

storlek, förläggning och utrustning äro för närvarande endast i

mindre omfattning avpassade efter de krav, som numera uppställas för att

ett gynnsamt vårdresultat skall vinnas. Genom den onormala överbeläggningen

ha förhållandena ytterligare försämrats. Följden har blivit, att patienter

med mycket artskilda sinnessjukdomar måste sammanblandas. I

stort sett bär man hittills måst nöja sig med en uppdelning av klientelet i

oroliga, halvoroliga och lugna patienter. Därjämte finnas i viss utsträckning

inrättade s. k. sekundärsjukhus och sekundäravdelningar för kroniska

patienter. Särskilt för de akut sinnessjuka böra emellertid ökade möjligheter

till differentiering snarast åvägabringas.

Efter ingående undersökningar i syfte att finna en lionu för patientdifferentiering,

som ej medför alltför stora kostnader, har sjukhusutredningen

kommit till den uppfattningen, att vid ett sinnessjukhus bör i princip finnas

avdelningar av två storlekar, en mindre typ om högst 20 å 25 vårdplatser

och en större typ örn cirka 40 vårdplatser. Den mindre typen kan förslagsvis

benämnas A-avdelning (vårdplatserna A-platser) och den större typen

B-avdelning (vårdplatserna B-platser).

B-avdelningarna skulle vara avsedda för kroniska, uppegående patienter,

som äro i behov av vistelse å sluten anstalt men icke av diagnostiska eller

medicinskt terapeutiska åtgärder i någon större utsträckning. Patienter å

dessa avdelningar böra i huvudsak kunna sköta sig själva, men kontinuerlig

övervakning förutsättes. Sjukhusens övriga patienter skulle vårdas å A-platser,

respektive specialavdelningar.

Vissa A-avdelningar böra sammanföras till en liögkvalificerad intagningscentral

för vederbörande överläkaravdelning och därför vara särskilt väl

utrustade för diagnostisk verksamhet. Övriga A-avdelningar skulle avses

för dels färdigdiagnostiserade akut sinnessjuka, dels ock kroniska svårskötta

patienter. De avdelningar, å vilka akut sinnessjuka skulle vårdas, böra utrustas

för intensiv behandling av olika slag, medan avdelningarna för kroniska

svårskötta patienter närmast skulle få karaktären av övervakningsavdelningar.

A-avdelningar skulle finnas av orolig, halvorolig och lugn typ.

B-avdelningarna skulle endast vara av antingen halvorolig eller lugn typ.

B-platserna skulle utgöra ett komplement till A-platserna inom vederbörande

överläkaravdelning. Ansvaret för vården å B-platserna skulle emellertid

å överläkaravdelning, inom vilken biträdande överläkartjänst inrättas,

lämpligen kunna överlåtas å innehavare av sådan tjänst.

En differentiering efter nu angivna riktlinjer skulle medföra en rationalisering

av sinnessjukvården icke minst därigenom, att sjukhusens kvalificerade

sjukvårdskrafter på ett avgjort bättre sätt än nu skulle kunna koncentreras

till vården av de patienter, som äro i behov av diagnostiska och

terapeutiska åtgärder.

1lilläng lill riksdagens protokoll liliij. 1 sami. Xr 177. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majda proposition nr 177.

Sjukhusutredningen ifrågasätter lämpligheten av att i längden bibehålla

nuvarande anordning med fristående sekundärsjukhus i statlig regi. Denna

anordning har nämligen en stor del av asylsystemets nackdelar och medför

ofta patienters förflyttning — med betydande kostnader för statsverket —

till sjukhus, beläget på stort avstånd från hemorten och anhöriga. Däremot

har utredningen i princip icke något att erinra mot att B-avdelningar av

ovan angiven typ i anslutning till sinnessjukhusen anordnas utanför dessas

områden. Villkoret härför är dock, att dessa avdelningar läggas på obetydligt

avstand från vederbörande modersjukhus. Dettas läkare böra nämligen

helt omhänderha vården vid sådan avdelning och minst några gånger varje

vecka besöka avdelningen. Även ur andra synpunkter (mattransporter, tvätt,

arbetsterapi m. m.) är det av betydelse, att avståndet mellan sjukhuset och

B-avdelningen icke är besvärande.

I anslutning till vad sålunda anförts angående överläkaravdelningarnas

storlek och patientdifferentieringen uttalar utredningen, att den funne det

angeläget, att en modernisering av de statliga sinnessjukhus, som vore avsedda

att bibehållas, snarast påbörjades i stort sett enligt de angivna riktlinjerna.

Större avdelningar vid sjukhusen borde härvid uppdelas i så stor

utsträckning, att vid varje sjukhus omkring 70 % av vårdplatserna komme

att vara fördelade å avdelningar, envar omfattande högst 25 platser. Till

stor del syntes denna modernisering kunna åstadkommas genom relativt

enkla åtgärder. Därest antalet vårdplatser vid medelstort eller mindre sjukhus

genom byggnadsändringar av detta slag skulle avsevärt minskas, borde

undersökas, huruvida icke minskningen lämpligen kunde kompenseras eller

reduceras genom uppförande av ny vårdpaviljong med A-platser därstädes.

Även vid uppförande av nya sjukhus borde de angivna normerna tillämpas.

Utredningen framhåller, att inrättande av ett större antal små avdelningar

givetvis komme att kräva en relativt stor utökning av sjukvårdspersonalen.

Detta vore emellertid i och för sig en av förutsättningarna för att vården

skulle kunna individualiseras och därigenom medföra gynnsammare resultat

än hittills.

Beträffande hjälpverksamheten och familjevården har sjukhusutredningen

yttrat följande.

Medicinalstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47

föreslagit anställande av särskilda överläkare för hjälpverksamheten. Sjukhusutredningen

är av den meningen, att vid varje sinnessjukhus med öppen

vård bör i princip finnas inrättad särskild läkarbefattning för denna vård.

Utredningen anser också att sådan läkare bör tilldelas överläkares ställning.

Innehavarna av dessa tjänster böra emellertid även få till uppgift att

handha ordnandet och tillsynen av familjevården vid sjukhusen sami

etablera erforderlig förmedling för beredande av plats åt vårdbehövande

inom såväl den statliga som den landstings-kommunala sinnessjukvården.

Endast vid enstaka sjukhus med särskilt små upptagningsområden bör enligt

utredningens mening det förhållandet godtagas, att den öppna vården

handhaves såsom bisyssla.

Familjevården utgör i många fall en lämplig möjlighet att avlasta sinnessjukhusens

vårdplatser. Denna vårdform är emellertid i vårt land ännu föga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

19

utvecklad och bär på grund av krisförhållandena under de senaste åren erhållit

mindre omfattning än tidigare. I medeltal vårdas i familjevård för

närvarande per dag omkring 700 eller något mer än 2 % av de av den statliga

sinnessjukvården omhändertagna. Det torde icke råda tvivel om att

denna vård skulle kunna betydligt utvecklas. Ehuru utredningen ej är beredd

att i detta sammanhang framlägga närmare förslag till åtgärder i sådant

syfte, anser dock utredningen, att man bör kunna räkna med åtminstone

en fördubbling av familjevården, d. v. s. att omfatta ytterligare omkring

700 patienter.

Till belysande härav må nämnas, att i Danmark vårdas för närvarande

omkring 1 200 sinnessjuka i familjevård, vilket motsvarar ej mindre än 11

å 12 % av de för vård omhändertagna sinnessjuka.

Även sambandet med den kommunala sinnessjukvården beröres av utredningen,

som understryker vikten av att den av landstingen drivna sinnessjukvården

på bästa sätt samordnas med den statliga i syfte att underlätta

utbyte av patienter mellan statens sinnessjukhus och vårdhemmen. I många

fall kunde vistelse å vårdhem även vara en lämplig övergång från vård vid

sinnessjukhus till definitiv utskrivning. Utredningen påpekar, att erfarenheten

under senare år visat, att vårdhemsorganisationens utbyggnad i vissa

delar av landet måhända icke vore erforderlig i den omfattning man tidigare

räknat med, varför en viss försiktighet borde iakttagas i detta avseende.

För samordnande av landstingens sinnessjukvård med den statliga sinnessjukvården

liksom även för att stimulera till samarbete mellan sinnessjukvård

och kroppssjukvård borde enligt utredningens mening sinnessjukhusens

upptagningsområden bringas att sä nära som möjligt sammanfalla med

landstingsområdena. Denna synpunkt borde särskilt beaktas vid uppförande

och inrättande av nya samt utvidgning av redan befintliga sjukhus.

Angående betydelsen för det framtida byggnadsprogrammet av de åtgärder,

som utredningen förordat för åstadkommande av en intensifierad behandling

samt utvidgande av den förebyggande vården och eftervården, uttalar

utredningen, alt efter vidtagandet av dessa åtgärder en icke obetydlig

ökning av patientomsättningen vid statens sinnessjukhus torde komma att inträda.

Inom en relativt kort tidsperiod syntes en genomsnittlig sådan ökning

kunna påräknas, motsvarande åtminstone 10 % av nuvarande medelbeläggning.

Detta — jämte viss utvidgning av familjevården — skulle innebära en

ökning av sinnessjukvårdens nuvarande kapacitet, motsvarande minst 2 000

vårdplatser. Utredningens beräkning i detta hänseende grundade sig icke

enbart å förhållandena i vissa andra länder utan även å patientomsättningssiffror,

som uppnåtts vid enstaka svenska sinnessjukhus.

Den av medicinalstyrelsen framlagda tioårsplanen bör enligt utredningens

mening komma till utförande i följande omfattning.

Psykiatriska sjukhuset i Stockholm nedlägges snarast och Källshagens

sjukhus i Vänersborg disponeras för sinnesslövården. Sjukhusen böra ersättas

med två nyuppförda sjukhus, vartdera omfattande omkring 700 vårdplatser.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kun<)l. Majlis proposition nr 177.

Efter uppförandet av nämnda båda ersättningssjukhus skulle de statliga

sinnessjukhusen — med inräknande av de redan beslutade, men ännu ej

färdigställda sekundäravdelningarna i Älvkarleby, Hammar, Grangärde och

Uddevalla samt den i princip beslutade specialavdelningen för manliga psykopater

— kunna vårda sammanlagt ca 19 400 patienter. Uppförande av

ytterligare en psykopatavdelning för män och en sådan avdelning för kvinnor

samt fem tuberkulosavdelningar i enlighet med utredningens förslag

skulle öka antalet vårdplatser till sammanlagt ca 20 100. Inrättande av ett

sinnessjukhus i Gävle enligt medicinalstyrelsens förslag, gentemot vilket utredningen

ej har något att erinra, samt anordnandet av vårdplatser vid lasarettskliniker

komme att öka antalet till i runt tal 22 000 vårdplatser.

För att täcka det ytterligare platsbehov, som enligt utredningens beräkningar

skulle kvarstå (ca 1 000 platser), torde dels ännu ett nytt sjukhus

örn 700 vårdplatser böra uppföras, dels ock tillbyggnader vid vissa redan

befintliga sjukhus ske. Åsyftade tillbyggnader vid befintliga sjukhus avse

uppförande av 3 å 4 nya vårdpaviljonger, vardera omfattande 80 å 100

vårdplatser, uppdelade å fyra A-avdelningar. Dessa paviljonger böra uppföras

vid de sjukhus, där behovet av en platsökning är särskilt trängande.

Därest inrättandet av mindre avdelningar (A-avdelningar vid sjukhusen)

skulle visa sig komma att avsevärt minska det f. n. förefintliga antalet vårdplatser,

bör denna minskning lämpligen kompenseras genom uppförande av

ytterligare sådana paviljonger vid sjukhus, där så synes lämpligt och är

möjligt.

Till utbyggnad av sinnessjukvården utöver vad nu angivits — högst

23 000 vårdplatser — bör man enligt utredningens mening tillsvidare ställa

sig avvaktande i avbidan på resultatet av de förordade åtgärderna för sinnessjukvårdens

effektivisering.

Liknande synpunkter på betydelsen av en intensifierad vård ha framförts

av bl. a. statskontoret, svenska landstingsförbundet, förvaltningsutskotten i

Jämtlands och Norrbottens läns landsting samt svenska psgkiatriska föreningen.

Sinnesslövården.

1. Asociala imbecilla.

Medicinalstyrelsen erinrar, att de asociala imbecilla för närvarande vårdas

i huvudsak vid Västra Marks sjukhus i Örebro — avsett för kvinnor —

samt Salberga sjukhus i Sala och Källshagens sjukhus i Vänersborg, avsedda

för män. Sjukhusen vore ombyggda militärkaserner, vilket medfört vissa

olägenheter beträffande deras allmänna planering. Flertalet vårdavdelningar

vöre olämpligt inredda med stora sovsalar och alltför små matoch

dagrum, i flera fall bestående av korridorutrymmen. Endast små möjligheter

funnes därför att dela upp patienterna och effektivt hindra de

sämre elementen att påverka de övriga. På flera avdelningar vårdades

90—100 patienter. Vidare vore arbets- och sysselsättningsmöjligheterna

mindre väl tillgodosedda. Vad .särskilt Västra Marks sjukhus beträffade.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 177.

21

medförde dess belägenhet i en större stad, att patienternas rörelsefrihet

måste inskränkas mer än eljest behövde ske.

Vid planeringen av anstalterna hade man räknat med att å desamma

skulle omhändertagas intellektuellt lågtstående, psykiskt avtrubbade sinnesslöa,

vilka endast i obetydlig utsträckning skulle vara tillgängliga för

behandling och själva knappast ha någon egentlig uppfattning örn anstaltens

trevnad. Det hade emellertid visat sig, att en ej obetydlig del av

patienterna utgjordes av unga, relativt högtstående sinnesslöa, som ännu

ej stadgat sig, men som, örn de erhölle lämplig behandling och vandes vid

regelbundet, för dem lämpat arbete, hade stora utsikter att uppfostras till

samhällsdugliga medlemmar. Dessa yngre, känsligare, lättledda och omdömeslösa

patienter utsattes för ogynnsam påverkan av äldre, avancerat

asociala element. De reagerade dessutom med stark olust mot mer lågtstående,

oroliga eller slöa patienter, en olust som ofta utsträcktes till att

omfatta anstalten i dess helhet. Härigenom äventyrades resultatet av vården.

För dessa yngre, ej aktivt asociala element borde inrättas anstalter,

som mer hade typen av uppfostrings- och läroanstalter.

Vid den utökning av platsantalet, som enligt medicinalstyrelsens mening

vore behövlig, borde därför de nuvarande sjukhusen reserveras för mer

lågtstående, äldre och mer avancerat asociala patienter, medan nya, från

dem skilda anstalter anordnades för de yngre och för behandling lättare

tillgängliga fallen. Varje anstalt borde lämpligen endast vårda ettdera

könel.

Med avseende å platsbehovet för kvinnor anför medicinalstyrelsen, att

å Västra Marks sjukhus funnes 350 platser. Sjukhuset hade aldrig överbelagts

annat än helt tillfälligt. Den 1 december 1944 vistades å anstalten

353 patienter, av vilka omkring 75 voro under 25 år. Exspektantsiffran

var nyssnämnda dag 52, därav hälften under 25 år. Detta antal hade de

senaste åren hållit sig ungefär konstant. Därjämte vöre vid skyddshemmen

och vid de öppna arbetshemmen inom sinnesslövården minst 50 platser

konstant upptagna av asociala imbecilla kvinnor. Detta klientel medförde

ett otal svårigheter och besvär på de anstalter, där de blivit intagna.

Hela platsbehovet syntes alltså böra uppskattas till minst 450.

För täckande av platsbehovet föreslår medicinalstyrelsen, att på lämpligt

ställe i mellansverige en ny anstalt uppföres för kvinnor från hela landet.

Anstalten skulle utrustas med 300 platser. Det borde övervägas, örn

ej vid den nya anstalten en .särskild avdelning nied 50—60 platser, uppdelad

på två underavdelningar, borde förläggas på visst avstånd från huvudsjukhuset

och förses nied egna arbets- och lärosalar, där de yngsta

patienterna i första hand skulle mottagas. Härigenom skulle dessa patienter

undgå att taga intryck av det övriga klientelet.

För äldre, något dementa eller grovt asociala kvinnor skulle avses cirka

150 platser vid Västra Marks sjukhus. De återstående paviljongerna vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Majlis proposition nr 177.

sjukhuset med omkring 200 platser skulle beläggas med vuxna obildbara

sinnesslöa kvinnor.

I fråga örn platsbehovet för män omnämner medicinalstyrelsen, att vid

Salberga sjukhus och Källshagens sjukhus den 1 december 1944 vårdades

tillhopa 759 patienter, av vilka 231 under 25 år. Exspektanterna voro 84

till antalet. Därjämte funnos minst 150 asociala imbecilla män på vanliga

sinnessjukhus, skyddshem, arbetshem m. fl. anstalter. Sammanlagt fordrades

alltså omkring 1 000 platser.

Både Salberga och Källshagens sjukhus vöre överbelagda. Totala platsantalet

å sjukhusen borde fastställas till (370 + 270) 640. Styrelsen föreslår,

att 150 platser å det förstnämnda sjukhuset tagas i bruk för obildbara

sinnesslöa. I övrigt skulle å sjukhusen intagas mer asociala eller lågtstående

patienter av alla åldrar samt äldre sinnesslöa. De imbecilla patienterna

skulle alltså belägga (370 — 150 + 270) 490 platser.

Återstående platsbehov (1 000 — 490 = 510) skulle täckas genom att dels

en sekundäravdelning till Salberga sjukhus inrättades i ett för socialstyrelsen

avsett interneringsläger i Olofsfors vid Avesta, dels ock statens uppfostringsanstalt

å Bona överfördes till sinnesslövården och utbyggdes för

ökat platsantal. Olofsfors skulle mottaga 150 äldre mera lättskötta och pålitliga

patienter, vilka skulle sysselsättas med jordbruksarbete. Bona, som

nu innehölle 200 platser, skulle förses med två nya paviljonger för sammanlagt

160 patienter. Ä denna anstalt skulle i huvudsak vårdas personer

under 25 år.

Det nya sjukhuset för kvinnor skulle uppföras under budgetåren 1947/48

—1949/50. Byggnadskostnaden bär uppskattats till 3,6 miljoner kronor,

motsvarande 12 000 kronor per plats. Olofsforsanstalten skulle färdigställas

under budgetåret 1946/47 för en kostnad av 500 000 kronor, d. v. s.

3 300 kronor per plats. Arbetena å Bona anser medicinalstyrelsen kunna

utföras budgetåren 1947/48—1948/49. De skulle draga en kostnad av 3 miljoner

kronor, motsvarande 8 300 kronor per vårdplats.

Yttranden över förslaget angående vårdorganisation för asociala imbecilla.

Skolöverstyrelsen har anfört.

Överstyrelsen delar icke medicinalstyrelsens uppfattning rörande omhändertagandet

av de yngre asociala imbecilla. Såvitt överstyrelsen kan

bedöma, skiljer sig en stor del av ifrågavarande klientel, som av medicinalstyrelsen

anses vara i intellektuellt hänseende relativt högtstående, föga

från de bildbara sinnesslöa gossar och flickor, som omhändertagas av de

statliga uppfostringsanstalterna för bildbara sinnesslöa i Salbohed och

Vänersborg. Att asocialiteten här särskilt framträder, torde åtminstone i

viss utsträckning bero därpå, att de sinnesslöa, varom här är fråga, icke

som barn varit intagna på anstalt utan fått tillfälle visa sin missanpassning

i samhället. I den mån det obligatoriska omhändertagandet av bildbara

sinnesslöa blir fullt genomfört redan från det år barnet fyller sju år,

torde, enligt överstyrelsens mening, större delen av ifrågavarande klientel

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

23

helt enkelt komma att betecknas såsom svåruppfostrat men ej direkt såsom

asocialt. Även om åtskilliga av dessa s. k. asociala imbecilla alltfort kunna

komma att kräva vård i slutna anstalter, synes det överstyrelsen sannolikt,

att många kunna uppfostras i öppna uppfostringsanstalter av samma karaktär

som de statliga uppfostringsanstalterna i Salbohed och Vänersborg.

överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra örn att organisationen och

vården av bildbara sinnesslöa upp till 21 år torde komma att kräva vissa

anstalter av speciell karaktär för sådana sinnesslöa, vilkas psyken avvika

från vanlig status.

Enligt överstyrelsens erfarenhet böra anstalter av denna karaktär icke

vara för stora. Denna kategori av barn och ungdom kräver för sin uppfostran

anstalter med hemkaraktär, överstyrelsen hänvisar också till de

erfarenheter, som gjorts bland annat inom skyddshemsverksamheten, där

man ansett hem för högst 60 vara mest ändamålsenliga. Att, såsom medicinalstyrelsen

föreslagit, sammanföra ungdom av denna karaktär till anstalter

på några hundra interner finner överstyrelsen mindre lämpligt.

Med hänsyn till att även de anstalter, varom här är fråga, nämligen anstalter

för yngre imbecilla med relativt hög intelligens, komma att hava

till sin förnämsta uppgift att söka bibringa sina elever undervisning, utbildning

och fostran, synas de liksom övriga anstalter för bildbara sinnesslöa

böra underställas överstyrelsen. Endast i den mån dessa asociala imbecilla

äro så besvärliga, att de kunna anses kräva mera regelbunden läkarkontroll

i slutna anstalter, böra de omhändertagas av medicinalstyrelsens

organ.

Överstyrelsen anser det önskvärt, att, innan åtgärder vidtagas för inrättandet

av anstalter för här ifrågavarande klientel, en noggrann undersökning

göres rörande möjligheterna att från de fall, som med nödvändighet

kräva vård i slutna anstalter, skilja sådana, som ulan större svårighet och

risk kunna beredas undervisning och vård i öppna skol- och arbetshem.

Uppgörandet av planerna för hem av sistnämnda karaktär synes böra uppdragas

åt överstyrelsen, under det att planerna för statens anstalter för

mera svårbehandlade fall böra prövas av medicinalstyrelsen.

I anslutning till det anförda hemställer överstyrelsen, att förslaget om

inrättande av särskilda anstalter för yngre asociala bildbara sinnesslöa

underkastas förnyad prövning, varvid överstyrelsen beredes tillfälle medverka.

Även fångvårdsstyrelsen uttrycker en viss betänksamhet mot alltför stora

anstalter samt förklarar sig härmed avse bl. a. den planerade nya anstalten

för asociala imbecilla å Bona. Styrelsen framhåller att med beräknade 360

platser blir anstalten så stor, att det måste möta stora svårigheter att där

driva en verksamhet av den uppfostrande art sorn avses.

2. Obildbara sinnesslöa.

Inom den slalliga sinnessjukvårdsorganisationen är en anstalt — Vipeholms

sjukhus i Lund —- avsedd för obildbara .sinnesslöa. Å denna anstalt

vårdas obildbara sinnesslöa, som äro svårskötta.

Medicinalstyrelsen förutsätter, att i .samband med genomförandet av den

av statsmakterna beslutade omorganisationen av vården av de bildbara sin
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr ]?7.

nesslöa — för vilkas uppfostran landstingen och de i landsting icke deltagande

städerna skola draga försorg — staten efter hand skall övertaga

vården av de obildbara sinnesslöa, vilkas ålder överstiger tolv år. Antalet

av dessa sinnesslöa har styrelsen uppskattat till omkring 5 300. Emellertid

böra enligt styrelsens mening platser icke omedelbart beredas för samtliga

till nämnda ålderskategori hörande obildbara sinnesslöa. I en första utbyggnadsetapp

bör staten omhändertaga obildbara sinnesslöa, som äro intagna

å anstalter, där även bildbara sinnesslöa åtnjuta vård, d. v. s. landstingens

centralanstalter samt sådana av föreningar, stiftelser eller enskilda

personer drivna anstalter, som även omfatta skolhem eller av skolöverstyrelsen

godkännas såsom upptagningshem. Den förra gruppen innesluter

1 485, den senare 270 sinnesslöa. Då inrättandet av sjukhus för mottagande

av dessa sinnesslöa med nödvändighet måste kräva minst tre å fyra år, har

styrelsen i angivna siffror inräknat icke endast antalet obildbara sinnesslöa

i åldern över tolv år, vilka för närvarande vistas å anstalter av nyssnämnda

karaktär, utan även antalet obildbara sinnesslöa i åldern 7—11 år.

vilka nu äro intagna å sagda anstalter. Den första utbyggnadsetappen borde

därjämte omfatta anmälda exspektanter vid icke statliga vårdanstalter,

exspektanterna vid Vipeholms sjukhus samt å andra statliga sinnessjukhus

än Vipeholm omhändertagna obildbara sinnesslöa. Med inräknande av patienterna

å Vipeholm har styrelsen på detta sätt funnit det totala behovet

av platser vid den första utbyggnadsetappen uppgå till omkring 3 350. Då

den obligatoriska undervisningen av bildbara sinnesslöa kan genomföras

endast successivt, varför obildbara sinnesslöa under viss tid framåt alltjämt

skulle kunna vårdas å anstalter för bildbara sinnesslöa, vore det visserligen

icke nödvändigt, att nämnda antal platser omedelbart iordningställdes. Intill

utgången av år 1948 skulle sålunda endast 800 obildbara sinnesslöa

behöva överföras från landstingens anstalter. Vid utgången av den tioårsperiod,

som utredningen avsåge, borde emellertid, enligt vad styrelsen uttalat,

hela det angivna platsbehovet vara täckt.

Till disposition står för närvarande endast Vipeholms sjukhus, som nied

10 procent överbeläggning kan mottaga 830 patienter. På beredskapsstat

har dessutom upptagits ett anslag för uppförande av en ny kvinnopaviljong

vid sjukhuset, avsedd för 150 platser men, enligt medicinalstyrelsens mening,

med utrymme för 170 patienter.

För tillgodoseende av platsbehovet i övrigt föreslår medicinalstyrelsen

följande åtgärder. Källshagens sjukhus, som enligt planen för sinnessjukvårdens

utbyggande skulle nedläggas såsom sinnessjukvårdsanstalt, iordningställes

för 600 sinnesslöa. Å Salberga sjukhus och Västra Marks sjukhus

avskiljas, såsom redan förut anförts, sammanlagt 350 platser för de

obildbara sinnesslöa. Gävleborgs läns landsting, som beslutat uppförande

av ett nytt sanatorium i Bollnäs, överlåter till staten det nuvarande sanatoriet

i Mohed, varest en anstalt med 500 platser inrättas, i första hand

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

25

avsedd för Norrlands behov. De byggnader, i vilka den manliga avdelningen

vid Birgittas sjukhus i Vadstena för närvarande är inrymd, övertagas

— sedan avdelningen i enlighet med av riksdagen redan godkänd plan

förflyttats — av sinnesslövården. Härigenom erhållas 350 platser. Slutligen

uppföres i södra Sverige en ny vårdanstalt för 550 patienter. Såväl

Mohed som den nya anstalten i södra Sverige avses för vård av yngre och

lättskötta patienter. Dessa anstalter skulle därför kunna erhålla ett enklare

utförande och även i drift ställa sig billigare än eli vanligt sinnessjukhus.

Den totala kostnaden för det angivna byggnadsprogrammet — fördelat

på budgetåren 1946/47—1952/53 — skulle, med inräknande av kostnaden för

paviljongen å Vipeholm, enligt en överslagsvis företagen uppskattning

uppgå till cirka 12,2 miljoner kronor. Kostnaden per plats skulle utgöra:

för ändringsarbeten vid Källshagens, Salberga, Västra Marks och Birgittas

sjukhus 1 000 kronor, för inköp och iordningställande av Mohedsanstalten

och uppförande av paviljongen vid Vipeholm 8 000 kronor samt för uppförande

av en ny anstalt i södra Sverige 10 000 kronor.

Yttranden över förslaget angående värdorganisation för obildbara sinnesslöa

Den föreslagna utökningen av antalet statliga vårdplatser för ifrågavarande

klientel har i flertalet yttranden tillstyrkts, framför allt under åberopande

av önskvärdheten att på detta sätt frigöra platser för vården av

bitdbara sinnesslöa.

Skolöverstyrelsen har yttrat.

Platsbristen vid anstalterna för de bildbara sinnesslöa är så stor, att

snara åtgärder äro nödvändiga, om icke en stor del av de bildbara sinnesslöa

barnen för längre framtid skola nödgas avvara den undervisning och

vård, som lagen föreskriver. Vid de flesta av centralanstalterna planeras

redan omfattande örn- och nybyggnader, varvid hänsyn givetvis måste tagas

även till de platsutrymmen, vilka kunna beräknas bliva lediga genom bortfly

Ilning av de obildbara och övriga rena vårdfall. Innan denna bortfly tilling

kan ske, bindes emellertid centralanstalternas utveckling, vilket är

så mycket mera att beklaga, som förekomsten av obildbara sinnesslöa vid

anstalt för uppfostran av bildbara sådana menligt inverkar på målsmännens

inställning till anstalten och försvårar ett förtroendefullt samarbete

mellan parterna, överslyrelsen får därför livligt tillstyrka, att de av medicinalstyrelsen

föreslagna utvidgningarna av vårdanstalterna för obildbara

sinnesslöa snarast möjligt komma till utförande.

Svenska landstingsförbundet och ett stort antal förvaltningsutskott hava

likaledes framhållit önskvärdheten av att utbyggnaden sker i sådan takt,

alt landstingens anstalter ulan större tidsutdräkt kunna befrias från där

vårdade obildbara sinnesslöa.

Statens sjukhusutredning har förklarat sig icke beredd att för närvarande

närmare uttala sig örn förslaget. Utredningen ville emellertid ifrågasätta,

huruvida icke det behov av ytterligare vårdplatser för obildbara sinnesslöa.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

för vars täckande medicinalstyrelsen föreslagit uppförande av en ny anstalt,

skulle kunna tillgodoses på så sätt, att något äldre sinnessjukhus, förslagsvis

Gådeå sjukhus i Härnösand, ställdes till sinnesslövårdens förfogande

och ett modernt sinnessjukhus i stället uppfördes och disponerades för

kvalificerad sinnessjukvård.

Departementschefen.

De av medicinalstyrelsen framlagda förslagen avse utbyggnad av sinnessjukvården

enligt en tioårsplan, förbättring av vårdmöjligheterna för de

asociala imbecilla samt utvidgning — likaledes enligt en tioårsplan — av

den statliga anstaltsorganisationen för vård av obildbara sinnesslöa. Sinnessjukvårdens

utbyggnad skulle väsentligen ske genom utökning av platsantalet

å de statliga sinnessjukhusen samt genom ekonomisk medverkan

från statens sida till inrättande av psykiatriska kliniker vid centrallasaretten.

Även behandlingsmetoderna inom sinnessjukvården beröras, och hemställan

har gjorts örn anvisande av medel för anskaffande av röntgen- och

laboratorieutrustning. Styrelsen anser, att en viss utökning av personalen

är nödvändig, men har i stort sett icke närmare utformat sin ståndpunkt

härutinnan. Med avseende å de asociala imbecilla vill styrelsen — i samband

med inrättande av ett antal nya platser — åstadkomma en bättre

differentiering av klientelet genom uppförande av särskilda anstalter för

yngre, intellektuellt mera högtstående imbecilla. Beträffande de obildbara

.sinnesslöa förutsätter styrelsen, att staten efter hand skall övertaga vården

av alla till denna kategori hörande sjuka, vilkas ålder överstiger tolv år.

Enligt den uppgjorda tioårsplanen skulle dock åtgärderna begränsas till

omhändertagande av obildbara sinnesslöa, som äro intagna å samma —

icke statliga — anstalter som bildbara sinnesslöa, ävensom exspektanterna

vid icke statliga anstalter och vid det för obildbara sinnesslöa avsedda statliga

sinnessjukhuset Vipeholm samt å andra statliga sinnessjukhus än Vipeholm

intagna obildbara sinnesslöa. De av styrelsen framlagda förslagen

rörande anstaltsorganisationen inom olika delar av sinnessjuk- och sinnesslövården

ha såtillvida samband med varandra, som platsbehovet för obildbara

sinnesslöa skulle tillgodoses bl. a. genom ianspråktagande av dels en

till sinnessjukvården hörande anstalt, för vilken ett ersättningsbygge förutsättes,

dels ock, delvis, två för asociala imbecilla avsedda anstalter, vilkas

klientel i viss omfattning skulle överföras till nya anstalter.

Innan jag ingår på en närmare granskning av medicinalstyrelsens förslag,

vill jag erinra om den principståndpunkt, statsmakterna tidigare intagit

till frågan örn statens ansvar för sinnessjuk- och sinnesslövården.

Vid den planläggning av sinnessjukvårdens organisation, vilken beslöts

vid 1928 och 1929 års riksdagar, tillkännagavs även statsmakternas uppfattning

angående avgränsningen av statens och kommunernas vårdnads
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

27

plikt. Härutinnan uttalades av 1929 års riksdag bl. a., att staten — i den

mån ej särskilda avtal med vissa städer föranledde annat — skulle anskaffa

vårdplatser för alla de sinnessjuka, som vöre i behov av vård på anstalter

försedda med fullständig medicinsk utrustning (statliga sinnessjukanstalter),

att staten fördenskull ämnade inom en tioårsperiod uppbringa antalet

vårdplatser å statshospitalen till tre per tusen av befolkningen, att beträffande

sådana sinnessjuka eller sinnesslöa, som icke vore i behov av dylik

vård, kommunerna hade att draga försorg örn dem, som enligt fattigvårdslagen

vöre berättigade till hjälp (försörjningsfall) samt att denna skyldighet

ofta syntes lämpligen kunna fullgöras genom länsvis eller av kommunalförbund

anordnade särskilda vårdhem av enkel beskaffenhet.

Grundsatsen om statens ansvar för den kvalificerade sinnessjukvården

har även vid senare tillfällen kommit till uttryck, bl. a. i propositionen

nr 51 till 1943 års riksdag angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid

statens sinnessjukhus m. m. (s. 8—10).

Inom sinnesslövården ha statsanstalter hittills inrättats endast för vissa

kategorier sinnesslöa. Svårskötta, obildbara sinnesslöa mottagas å Vipeholms

sjukhus i Lund. Ett mindre antal sådana sinnesslöa återfinnes även

bland klientelet å övriga sinnessjukhus. För asociala imbecilla lia tre anstalter

inom sinnessjukvårdsorganisationen avsetts, nämligen Västra Marks

sjukhus i Örebro, Salberga sjukhus i Sala och Källshagens sjukhus i Vänersborg.

Utanför den egentliga sinnessjukhusorganisationen lia två anstalter

anordnats för vanartade sinnesslöa: en i Salbohed för gossar och en i

Vänersborg för flickor. Vidare utgöres klientelet vid vårdanstalterna i

Gävle och Lund för blinda och dövstumma med komplicerat lyte huvudsakligen

av sinnesslöa. Slutligen finnas sinnesslöa i statens anstalt för fallandesjuka.

Vid 1944 års riksdag antogs lag örn undervisning och vård av bildbara

sinnesslöa m. m. Såsom framgår av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet (nr

205/1944) hade av särskilda sakkunniga föreslagits, att vård och uppfostran

av bildbara sinnesslöa barn skulle, såsom dittills skett utan särskilda föreskrifter,

handhavas av landstingen samt att denna deras skyldighet skulle

bli i lag fastslagen. Enligt de sakkunnigas förslag skulle landstingen i samband

med sinnesslöskoloma upprätta vårdhem för sinnesslöa barn under

skolåldern. Från dessa .skulle barnen i regel överflyttas till skolhemmen

vid skolålderns inträde. I vissa fall skulle barnen emellertid kunna bli kvar

på vårdhemmen längre, nämligen då de icke ägde förutsättningar för att

tillgodogöra sig undervisningen i sinnesslöskoloma men möjligen längre

fram kunde visa sig vara bildbara, dock längst till 16 års ålder. De sakkunniga

anförde vidare, att de obildbara sinnesslöa, såväl barn som vuxna,

ofta, örn de vore lättskötta, kunde utan olägenhet vårdas å enskilda vårdhem.

Emellertid erbjöde det, särskilt beträffande de vuxna, vissa fördelar

örn de sammanfördes till större anstalter, och dessa torde i så fall böra

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

drivas av staten. De sakkunniga funne det därför lämpligast, att staten överloge

vården av alla obildbara sinnesslöa över 16 år. Jag anförde till statsrådsprotokollet,

att det särskilt med hänsyn till behovet av att befria folkskolorna

från där befintliga sinnesslöa vore av stor betydelse, att den nya

organisationen av sinnesslövården kunde träda i funktion så snart som

möjligt. Den viktigaste förutsättningen därför vöre givetvis, att landstingens

och städernas anstaltsorganisation utbyggdes och anpassades för de avsedda

uppgifterna. Jag var icke då beredd alt framlägga närmare förslag

lill de åtgärder, som erfordrades i fråga örn den del av sinnesslövården, som

enligt de sakkunnigas förslag skulle ankomma på staten. Beträffande den

vid landstingens anstalter meddelade vården av obildbara .sinnesslöa

yttrade jag, att det torde medföra betydande olägenheter att låta äldre

obildbara sinnesslöa kvarstanna å landstingens upptagningshem (vårdhem).

De sakkunniga hade föreslagit maximiåldern i detta hänseende till sexton år.

vilket förslag syntes sammanhänga med att de förordat skyldighet för staten

att omhändertaga obildbara sinnesslöa över nämnda ålder. Då vården av de

obildbara sinnesslöa i det av mig framlagda lagförslaget icke alls vore föremål

för reglering, bortfölle det nämnda .skälet för sextonårsåldem såsom

gräns. Med hänsyn härtill fann jag, att gränsen borde sättas till tolv år. Vad

jag sålunda anfört föranledde ej erinran från riksdagens sida (skr. nr 386).

Då jag nu övergår till medicinalstyrelsens plan för sinnessjuk v årdens

organisation, vill jag till en början understryka, att de nuvarande

vårdförhållandena icke äro tillfredsställande. Enligt gällande officiella

siffror finnas vid de statliga sinnessjukhusen 16 589 platser. Under år

1944 voro sjukhusen belagda med i genomsnitt 19 772 patienter. Överbeläggningen

uppgick alltså till närmare 20 procent. Samtidigt vistades ett betydande

antal sinnessjuka utanför dessa anstalter i avbidan på intagning. Den

1 november 1944 var exspektantsiffran 1 554. Denna ordning kan — av

medicinska, humanitära och allmänt sociala skäl — icke få bli bestående.

Överbeläggningen och den sena intagningen försvåra den medicinska behandlingen

av patienterna. De sjuka och deras anhöriga tillfogas förlängt

lidande och ibland ekonomiska förluster, vilka eljest kunnat undgås. Ur allmänt

social synpunkt är att beakta, att den kanske största sjukdomsgruppen

bland fattigvårdsstyrelsernas understödsklienlel utgöres av neuroser och

psykoneuroser på gränsen till sinnessjukdom samt utbildade sinnessjukdomar,

ävensom att inom alkoholistvården de psykiska sjukdomarna spela en

stor roll. Även om det måste antagas, alt .sociala missförhållanden kunna

ligga till grund för psykisk ohälsa — därvid alltså hjälpen bör inriktas på ett

avlägsnande av dessa missförhållanden — framstår det å andra sidan såsom

ovedersägligt, att psykisk ohälsa, för vilken icke lämnas bot på ett tidigt

stadium, kan föranleda nedsatt arbetsförmåga och social missanpassning,

vilka ställa krav på samhälleliga ingripanden utanför sjukvårdens område

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klint)!. Maj:ts proposition nr 177.

21»

En förbättrad psykisk hälsovård kan därför verka avlastande på hjälpbehovet

inom andra grenar av social verksamhet.

Ehuru jag sålunda är ense med medicinalstyrelsen örn behovet av snara

åtgärder för förbättring av den statliga sinnessjukvården, anser jag mig

emellertid icke kunna på grundval av den förebragta utredningen förorda

genomförandet av styrelsens förslag utom i vissa delar. Utredningen bör

nämligen enligt min mening först på ett par viktiga punkter fullständigas.

Jag vill härvid till en början betona, att sammanhanget mellan den

statliga sinnessjukvården och den verksamhet i samma syfte, för vilken

kommunerna (landsting och primärkommuner) äro huvudmän, kräver ett

mera ingående beaktande. Jag utgår ifrån att .statens sinnessjukhus i första

hand böra reserveras för patienter, som kräva kvalificerad medicinsk vård

eller mera kontinuerlig övervakning, samt att landstingen (och de i landsting

icke deltagande städerna) alltjämt skola ombesörja vården av lättskötla sinnessjuka.

Det synes då nödigt, att storleken av det vårdbehov, som skall tillgodoses

genom landstingen, omprövas med ledning av hittills vunnen erfarenhet

och att till övervägande upptages frågan, huruvida särskilda åtgärder

äro påkallade för att den utbyggnad inom landstingens anstaltsorganisation,

som må befinnas erforderlig, kommer till stånd och genomföres i önskvärd

takt. Vidare bör till prövning upptagas spörsmålet örn förutsättningarna och

formerna för den samordning mellan statens och kommunernas verksamhet,

vilken betingas av angelägenheten av en rationell och vid varje tidpunkt

riktig fördelning av sinnessjukklientelet mellan de statliga och de kommunala

anstalterna. Det är icke uteslutet, att härigenom skulle kunna vinnas

en begränsning av det beräknade platsbehovet å statens sinnessjukhus.

Vad angår utformningen av den statliga sinnessjukvården torde vissa sidor

av anstaltsorganisationen böra underkastas närmare prövning. Hit hör frågan

örn sinnessjukhusens upptagningsområden. Den förut berörda samordningen

mellan statens och landstingens verksamhet .skulle sannolikt underlättas,

örn sinnessjukhusens upptagningsområden i möjligaste mån bringades

att sammanfalla med landstingsområdena. Därest, på sätt jag i det följande

kommer att förorda, medicinalstyrelsens förslag örn inrättandet av psykiatriska

kliniker vid kroppssjukhusen bifalles, synes en reglering av upptagningsområdena

i denna riktning framstå såsom än mer önskvärd. I viss

mån har så redan skett vid de nyindelningar av områdena, vilka under det

senaste årtiondet ägt rum. Med hänsyn till de nyssberörda förhållandena

synes dock en omprövning böra ske. Frågan örn upptagningsområdenas

storlek sammanhänger emellertid givetvis även, förutom med de nuvarande

sinnessjukhusens faktiska belägenhet, med spörsmålet örn den ur medicinsk

synpunkt lämpliga storleken av en sinnessjukanstalt. Vid en utredning av

frågan torde .samtliga angivna faktorer böra uppmärksammas.

Frågan örn det lämpligaste sättet för omhändertagande av psykopater och

av sinnessjuka, sorn lida av tuberkulos, synes knappast hava erhållit en fullt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 777.

tillfredsställande lösning i medicinalstyrelsens förslag. Ej heller i övrigt förefaller

spörsmålet om patientdifferentieringen ha ägnats tillräcklig uppmärksamhet.

Sålunda synes önskvärt att klarlägga behovet att uppdela platserna

på två slags huvudavdelningar, av vilka den ena huvudsakligen skulle vara

avsedd för uppegående patienter, som äro i behov av vistelse å sluten anstalt

men icke i någon större utsträckning av diagnostiska eller medicinskt

terapeutiska åtgärder. En sådan uppdelning torde medföra fördelar även

i kostnadshänseende.

Även övriga möjligheter för höjande av vårdens kvalitet böra mer ingående

prövas. Erfarenheten har givit vid handen, att moderna behandlingsmetoder

— insulinterapi, elchockterapi m. fl. — kunna bringa till hälsa fall,

som tidigare ansetts vara obotliga, eller åstadkomma ett snabbare tillfrisknande

än som eljest varit möjligt. I vilken utsträckning sådana metoder

kommit till användning vid de svenska sinnessjukhusen har icke angivits.

Ej heller har utretts vilka utvecklingsmöjligheter, som därvid kunna antagas

föreligga.

Slutligen anser jag det böra tagas under närmare övervägande, huruvida

icke den öppna vården — främst familjevården — kan erhålla en väsentligt

vidgad tillämpning.

En komplettering av den föreliggande utredningen i vad angår anstaltsorganisationen

och vårdformerna synes mig vara en förutsättning för att

platsbehovet vid sinnessjukhusen skall kunna med större säkerhet bedömas.

Genom en allmän patientdifferentiering och tillämpning av moderna behandlingsmetoder

skulle sinnessjukvården få en mera intensiv prägel och

vårdtiden kunna förkortas. 1 samma riktning komme även inrättandet av

psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen att verka. Den vid dessa kliniker

utövade verksamheten skulle i huvudsak vara av förebyggande art och sålunda

komma att befria sinnessjukhusen från en del av deras klientel. Då

medelvårdtiden vid sinnessjukhusen är relativt lång — den synes att döma

av i ärendet tillgängliga uppgifter utgöra omkring tre år — är det icke

osannolikt, att genom inrättandet av de nämnda klinikerna skulle möjliggöras

indragning av flera sängar å sinnessjukhusen än antalet å klinikerna

anordnade platser. Slutligen skulle genom eventuell utvidgning av den öppna

vården sinnessjukhusen avlastas från en del av de nu å dessa sjukhus vårdade

patienterna.

Storleken av den platsreduktion, som genom angivna åtgärder skulle kunna

vinnas, kan givetvis, innan utredningsresultatet föreligger, icke närmare uppskattas.

En jämförelse med Danmark utvisar, att antalet å sinnessjukhus

årligen nyintagna i nämnda land uppgår till 50 procent av medelbeläggningen

mot obetydligt mer än 30 procent i Sverige. Även örn nämnda differens

till en del kan förklaras av olikheter i det statistiska grundmaterialet,

synes den dock påfallande. Därest de nyssnämnda åtgärderna skulle leda

till att antalet nyintagna ökades med allenast några procent av medelbelägg
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil. 31

ningen, skulle detta medföra en betydande minskning av det beräknade

totalbehovet platser.

Ett genomförande av antydda ändringar i fråga om anstaltsorganisationen

och vårdformerna förutsätter emellertid å andra sidan en ökning av sinnessjukhusens

arbetskrafter för diagnostik och terapi samt vidgade resurser

för laboratoriearbeten å sjukhusen.

I betraktande av vad nu anförts finner jag mig redan nu kunna tillstyrka

medicinalstyrelsens tioårsplan i vad den avser inrättande nied statsunderstöd

av psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen. Sådan klinik bör anslutas

till centrallasarett eller, om så icke skulle befinnas lämpligt, till annat

delat lasarett. Beträffande kostnaderna för dessa kliniker synes mig icke

motiverat, att staten bidrager till anordnandet med belopp motsvarande

hela byggnadskoslnaden. I anslutning till vad statens sjukhusutredning

föreslagit, förordar jag, att bidrag till anordnandet må utgå med hälften av

byggnadskostnaden, dock högst med 6 000 kronor per plats. Mitt ståndpunkttagande

härutinnan grundar sig bland annat på det förhållandet, att

dessa kliniker komma att få betydelse icke endast för sinnessjukvården utan

även för kroppssjukvården. Även till driftkostnaderna torde staten böra bidraga.

Driftbidraget synes mig lämpligen kunna fastställas till 3 kronor per

dag och patient. Vid beräknandet av detta belopp har jag utgått från en

patientavgift å allmän sal av högst 2 kronor 50 öre per dag. I betraktande

av att städerna Stockholm, Göteborg och Malmö genom särskilda avtal förbundit

sig att omhänderhava sinnessjukvården för i respektive städer hemortsberättigade

sinnessjuka samt att förhandlingar pågå om revidering av

dessa avtal finner jag mig icke kunna för närvarande understödja framfört

förslag om statsbidrag till uppförande och drift av psykiatrisk klinik ansluten

till kroppssjukhus i någon av nämnda städer. De nu förordade grunderna

för driftbidraget kunna givetvis komma att revideras i samband med

en allmän omläggning av gällande grunder för bidrag till landstingens sjukvårdande

verksamhet. Jag vill nämna, att jag har för avsikt att under den

närmaste framtiden få till stånd en utredning i detta hänseende. Enligt vad

medicinalstyrelsen anfört behöva för nästa budgetår medel icke anvisas till

vare sig byggnads- eller driftbidrag till de psykiatriska klinikerna vid

kroppssjukhusen.

Till det av medicinalstyrelsen i dess tioårsplan i övrigt framlagda byggnadsprogrammet

för sinnessjukhusen måste jag däremot i stort sett ställa mig avvaktande.

1 fråga örn uppförande av nya primärsjukhus anser jag särskild försiktighet

böra iakttagas i avbidan på resultatet av den av mig i det föregående

förordade utredningen rörande vissa till sinnessjukvården hörande frågor. De

åtgärder, som kunna finnas erforderliga för tillgodoseende av det aktuella

platsbehovet, böra i stället örn möjligt genomföras inom den nuvarande anstaltsorganisationens

ram. Därest befintliga sinnessjukhus befinnas böra

nedläggas eller tagas i anspråk för annat ändamål — såsom exempel härå

opaginerad Kontrollera mot PDF

;s2

Kunell. Maj.-ts proposition nr lii.

må nämnas psykiatriska sjukhuset i Stockholm och Källshagen sjukhus i

Vänersborg — bör hinder uppenbarligen icke föreligga för att omedelbart

föranstalta om åtgärder för uppförande av ersättningssjukhus för sådana

sjukhus. I den mån så befinnes lämpligt böra nya sekundäravdelningar inrättas.

Frågan om anvisande av medel för anskaffande av nya platser å

statens sinnessjukhus torde lämpligen böra behandlas i sammanhang med

övriga frågor angående anslag till byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen. Jag

vill nu endast nämna, att jag vid anmälan av dessa byggnadsfrågor har för

avsikt att äska medel för bl. a. uppförande av en paviljong vid Vipeholms

sjukhus — anslag för sådant ändamål finnes nu uppfört å allmän beredskapsstat

— samt för renovering och utbyggnad av en paviljong vid S:t Jörgens

sjukhus. Dessa företag ingå i medicinalstyrelsens tioårsplan.

Härutöver vill jag förorda, att visst belopp ställes till medicinalstyrelsens

förfogande för anskaffande av röntgenutrustning å sinnessjukhusen. Medelsanvisningen

för nästa budgetår anser jag lämpligen böra bestämmas till

ett belopp av 150 000 kronor. Särskilt anslag för ändamålet torde icke böra

uppföras utan torde beloppet böra inräknas i anslaget till utrustning av nya

sinnessjukhus. Jag återkommer härtill i det följande. Medlen torde av Kungl.

Majit få disponeras enligt plan, vartill förslag upprättas av medicinalstyrelsen.

Röntgenutrustningen bör givetvis icke göras kostsammare än som påkallas

av behovet.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att jag i årets statsverksproposition

hemställt om medel för anställande av tre hjälpverksamhetsläkare och fyra

laboratoriebiträde!! vid sinnessjukhusen.

Beträffande sinnesslövården har skolöverstyrelsen uttalat, att en

stor del av de yngre asociala imbecilla endast föga skiljer sig från de bildbara

sinnesslöa gossar och flickor, som omhändertagas av de statliga uppfostringsanstalterna

å Salbohed och Vänersborg. Att asocialiteten särskilt framträdde

inom det förstnämnda klientelet syntes överstyrelsen åtminstone i viss utsträckning

bero därpå, att ifrågavarande sinnesslöa icke såsom barn varit

intagna på anstalter utan fått tillfälle att visa sin missanpassning i samhället.

I den mån det obligatoriska omhändertagandet av de bildbara sinnesslöa

bleve fullt genomfört komme enligt överstyrelsens mening större delen av

ifrågavarande klientel att betecknas såsom svåruppfostrat men ej direkt

asocialt. Överstyrelsen har ansett det önskvärt att, innan åtgärder vidtagas

för inrättande av anstalter för här berörda sinnesslöa, en noggrann undersökning

göres rörande möjligheterna att från de fall, som med nödvändighet

kräva vård å slutna anstalter, skilja sådana, som utan större svårighet kunna

beredas undervisning och vård i öppna skol- och arbetshem, överstyrelsen

har hemställt, alt förslaget örn inrättande av anstalter för yngre asociala

imbecilla underkastas ny prövning, varvid överstyrelsen bör medverka.

Efter övervägande av vad sålunda och i övrigt i ärendet förekommit har

jag för min del funnit det påkallat, att jämväl denna fråga blir föremål för

förnyade överväganden.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Milles proposition nr /77.

33

Utan att nu i princip vilja fatta ståndpunkt till frågan, huruvida anstalter

för obildbara sinnesslöa, vilka icke äro hänförliga till någon av de specialkategorier

som redan omhändertagas å statsanstaller, böra inrättas genom

statens försorg, vill jag uttala, att jag finner det motiverat att staten i viss

utsträckning medverkar till att landstingens centralanstalter befrias från obildbara

sinnesslöa. Därest det skulle visa sig, att en del av de asociala imbecilla

kunde överföras till öppna anstalter, kunde tänkas, att härigenom frigjorda

vårdutrymmen å statsanstalterna .skulle kunna med ringa eller ingen kostnad

iordningställas för obildbara sinnesslöa. Emellertid torde även därutöver

platser böra ställas till förfogande. Härutinnan kan bl. a. ifrågakomma att,

såsom medicinalstyrelsen föreslagit, Källshagens sjukhus nedlägges såsom

sekundärsjukhus för sinnessjukvården och tages i anspråk för vård av obildbara

sinnesslöa.

Jag vill i detta sammanhang nämna, alt statens uppfostringsanstalt å Bona

inom kort tid blir obehövlig för sitt nuvarande ändamål. Denna anstalt är

rikligt utrustad med verkstäder av olika slag, varjämte där drives jordbruk

av betydande omfattning. Anstalten är inrättad för 200 platser. Med hänsyn

till det behov av ökade vårdmöjligheter, som föreligger inom såväl sinnessjuk-

som sinnesslövården, synes det mig lämpligt att Bonaanstalten tages i

anspråk för något av sistnämnda vårdändamål. Härvid kan ifrågakomma

användning såsom psykopatanstalt, specialanstalt för svårskötta bildbara

sinnesslöa eller i sista hand anstalt för obildbara sinnesslöa. Å anstalten böra

emellertid vissa ändringsarbeten företagas. Medicinalstyrelsen har i skrivelse

den 13 februari 1940 framlagt förslag i sådant hänseende. Enligt detta förslag

skulle flygelbyggnaderna vid den s. k. gamla anstalten moderniseras och ombyggas.

Kostnaden härför skulle uppgå till 490 000 kronor. I betraktande av

att anstalten enligt mitt förslag bör överföras till sinnessjuk- eller sinnesslövården

så snart det nuvarande klientelet utrymt densamma, synes det lämpligt

att eli anslag för nyssnämnda arbeten upptages å driftbudgeten under

femte huvudtiteln. Jag återkommer härtill i det följande.

IL Anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens

sinnessjukhus ni. m.

lienovering och tillbyggnad av Mariebergs .sjukhus i Kristinehamn.

Frågan har tidigare behandlats i propositionen nr 242 till 1939 års lagtima

riksdag (riksdagens skr. nr 332), propositionen nr 216 till 1941 års

riksdag (riksdagens skr. nr 276), propositionen nr 84 till 1944 års riksdag

(riksdagens skr. nr 422) samt propositionen nr 242 till 1945 års riksdag

(riksdagens skr. nr 420).

Vad angår behovet av en renovering och tillbyggnad av ifrågavarande

sjukhus ber jag få hänvisa till de motiv härför, sorn anförts av medicinal
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 177. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

styrelsen i samband med framläggande av de förslag i ämnet, vilka underställts

1939 års lagtima och 1941 års riksdagar.

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen, nr 216, lill 1941 års riksdag

framlagt förslag beslöt riksdagen, att vid Mariebergs sjukhus skulle utföras

om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av 1 891 100 kronor.

Ifrågavarande arbeten utgjorde två etapper i en för riksdagen framlagd plan

över erforderliga byggnadsarbeten vid sjukhuset. För påbörjande av nämnda

byggnadsetapper anvisade samma riksdag under anslaget till vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus för budgetåret 1941/42 ett belopp av

1 000 000 kronor. Sedan nämnda förslag varit föremål för närmare granskning

av bland andra 1940 års civila byggnadsordning, framlade medicinalstyrelsen

och byggnadsstyrelsen i skrivelse den 15 november 1943 en reviderad

plan över de byggnadsarbeten vid sjukhuset, som ansågos böra komma

till utförande inom den närmaste tiden. Dessa arbeten, för vilka närmare

redogöres i propositionen nr 84/1944, skulle draga en sammanlagd kostnad

av 2 550 000 kronor. Utöver tidigare anvisade medel, 1 000 000 kronor,

skulle således för dessa arbeten erfordras ytterligare 1 550 000 kronor.

I den sistnämnda propositionen föreslogs, att riksdagen måtte besluta, att

vid Mariebergs sjukhus skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen

förordat förslag verkställas ny- och ombyggnadsarbeten m. m. för

en beräknad kostnad av högst 2 550 000 kronor samt att härför finge disponeras

förenämnda av 1941 års riksdag anvisade medel å 1 000 000 kronor.

Sedan riksdagen bifallit Kungl. Majrts framställning i ämnet, uppdrog

Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1944 åt byggnadsstyrelsen att låta

verkställa ifrågavarande örn- och nybyggnadsarbeten m. m., varvid styrelsen

skulle äga att för arbetenas påbörjande disponera 1 000 000 kronor.

I skrivelse den 28 augusti 1944 hemställde byggnadsstyrelsen att för fullföljande

av arbetena, vilka vore avsedda att av styrelsen påbörjas omkring

den 1 oktober 1944 och slutföras till den 1 oktober 1946, måtte för budgetåret

1945/46 anvisas återstoden av det för arbetena beräknade medelsbehovet

eller 1 550 000 kronor.

Sedan medicinalstyrelsen i skrivelse den 5 januari 1945 framlagt förslag

rörande vissa omläggningsarbeten inom den elektriska distributionen vid

sjukhuset, vilka arbeten skulle draga en kostnad av 47 200 kronor, föreslog

byggnadsstyrelsen, att jämväl dessa arbeten skulle utföras genom styrelsens

försorg.

Vid anmälan av propositionen, nr 242, till 1945 års riksdag förordade jag,

att medel anvisades för fortsättande av renoveringen och tillbyggnaden av

Mariebergs sjukhus. Med hänsyn till att arbetena ej beräknades vara slutförda

förrän under budgetåret 1946/47 ansåg jag dock, att medelsanvisningen

för budgetåret 1945/46 borde begränsas till 1 000 000 kronor. Detta belopp

borde jämväl få disponeras för bestridande av kostnaderna för de av medicinalstyrelsen

förordade arbetena inom den elektriska distributionen vid

sjukhuset. Dessa arbeten borde utföras i byggnadsstyrelsens regi.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

35

I anslutning till detta förslag beräknades i propositionen ett belopp av

1 000 000 kronor för renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus.

Kungl. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen.

I skrivelse den 22 oktober 1945 hava medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen

hemställt, att för slutförande under budgetåret 1946/47 av ifrågavarande

byggnadsetapp måtte anvisas återstoden av det för arbetena beräknade

medelsbehovet eller (550 000 -j- 47 200) 597 200 kronor.

Styrelserna hava vidare föreslagit, att i en ny byggnadsetapp, avsedd att

igångsättas under budgetåret 1946/47 och slutföras under budgetåret

1947/48, skulle ingå följande om- och nybyggnadsarbeten, för vilka följande

kostnader upptagits i propositionen, nr 216, till 1941 års riksdag, nämligen

ombyggnad av paviljongerna 5 och 6 ................ 397 700

» » » 8 » 9 ................ 394 700

utvändiga arbeten m. m. för dessa byggnader.......... 100 000 892 400

ombyggnad av arbetspaviljong nr 10 ................. 9 700

» » öppendö^paviljong 11 för män ........ 13 600

* » » 12» kvinnor .... 43 000

utvändiga arbeten och diverse för dessa byggnader..... 9 000 75 300

nybyggnad av bostadshus för två läkare...................... 106 000

Summa kronor 1 073 700

Då sedan april 1941, då de angivna kostnaderna beräknades, prisstegringen

uppgått till 15 procent, skulle kostnaderna med nuvarande prisläge

belöpa sig till 1 235 000 kronor. Härav syntes för budgetåret 1946/47 böra

anvisas ett belopp av 500 000 kronor.

Slutligen ha styrelserna hemställt örn medel för uppförande av en nybyggnad

för den gifta maskinistpersonalen. Härom anföres följande.

I den första byggnadsetappen ingår ombyggnad av köksbyggnaden, som

jämväl inrymmer matsalar samt bostadsrum för personal, däribland två

lägenheter för gift maskinpersonal. Enligt styrelsernas mening måste det

ur sociala synpunkter anses mindre tillfredsställande att bibehålla dessa bostadslägenheter

inom byggnaden, belägna på omkring fem meters avstånd

från intilliggande oroliga palientavdelningar, vilka därjämte enligt ombyggnadsförslaget

skola påbyggas. Styrelserna anse, att dessa lägenheter i stället

böra inredas för ogift personal och att för ifrågavarande gifta maskinistpersonal

bör uppföras en nybyggnad, som lämpligen bör placeras inom sjukhusområdets

östra del. Kostnaderna för denna nybyggnad beräknas uppgå

till 55 000 kronor, inklusive utvändiga ledningsarbeten m. m. Enligt styrelsernas

mening bör byggnaden färdigställas till den 1 oktober 1946 och medel

för densamma anvisas för budgetåret 1946/47, och förutsättes härvid, att

för påbörjandet av byggnadsarbetena i fråga medel förskotteras av tillgängligt

anslag till om- och nybyggnadsarbeten inom sjukhuset.

Sammanlagda kostnaderna för de vid sjukhuset föreslagna arbetena under

budgetåret 1946/47 skulle sålunda uppgå till (597 200 + 500 000 -f- 55 000)

1 152 200 eller i runt tal 1 150 000 kronor, vilket sistnämnda belopp styrelserna

hemställt måtte anvisas för budgetåret 1946/47.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kunni Maj:ts proposition nr 177.

^chefen!*** I samband med att frågan angående ombyggnad och renovering av Mariebergs

sjukhus åren 1939 och 1941 var föremål för riksdagens prövning har

riksdagen uttalat, att riksdagen funnit behovet av en genomgripande renovering

av sjukhuset styrkt. Emot en för 1941 års riksdag framlagd plan för

utförande av erforderliga byggnadsarbeten har riksdagen ej haft något att

erinra. Av Kungl. Majit föreslagna ändringar i planen, vilka underställts

1944 års riksdag, hava av riksdagen godtagits.

Enligt den antagna planen skulle byggnadsarbetena utföras i sju etapper.

De redan påbörjade arbetena hänföra sig till etapperna II, III och V. Medel

för slutförande av dessa arbeten jamie omläggningen av den elektriska installationen

torde, såsom medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen föreslagit,

böra anvisas för nästa budgetår med 597 200 kronor.

De nya arbeten, som skulle igångsättas, ingå — med undantag av maskinistbostädema

— i etapperna IV—VI. Jag förordar i enlighet med den

gjorda framställningen, att för dessa etapper ett belopp av 500 000 kronor

ställes till byggnadsstyrelsens förfogande för budgetåret 1946/47. Myndigheternas

förslag, att för den gifta maskinistpersonalen skulle uppföras ett

särskilt bostadshus och att de i köksbyggnaden inrymda bostadslägenheterna

skulle inredas för ogift personal, finner jag väl motiverade. Mot den

för nybyggnaden beräknade kostnaden, 55 000 kronor, har jag intet att

erinra.

Sammanlagt bör för arbetena anvisas 1 150 000 kronor.

Psykiatrisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

1 propositionen nr 163 till 1935 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen

att besluta, att vid akademiska sjukhuset i Uppsala skulle i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av mig förordat förslag anordnas en psykiatrisk

klinik för en beräknad kostnad av högst 1 597 000 kronor. Företaget

skulle omfatta uppförande av klinikbyggnad och personalbostadshus,

anläggande av kulvert till sjukhusets täckta förbindelsegångar, utförande

av anslutning mellan kliniken och sjukhuset samt diverse planeringsarbeten

m. m. Riksdagen ansåg för sin del, att ett belopp av 1 450 000 kronor borde

vara tillfyllest för arbetena samt anvisade av sistnämnda belopp 100 000

kronor. Sedan jag, efter ytterligare utredning i kostnadsfrågan, vid framläggande

av propositionen nr 68 till 1936 års riksdag förklarat mig icke

kunna förorda någon jämkning av den av mig förut angivna kostnadssumman,

1 597 000 kronor, godkände riksdagen denna kostnadsberäkning och

anslog för budgetåret 1936/37 ytterligare 275 000 kronor. Nästföljande års

riksdag beviljade för budgetåret 1937/38 ett belopp av 400 000 kronor. Av

skilda anledningar kom byggnadsföretaget ej till utförande. Av de av riksdagen

anslagna beloppen — tillhopa 775 000 kronor — anvisades emellertid

genom särskilda Kungl. Majits beslut — delvis efter riksdagens hörande —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 177.

37

sammanlagt 227 200 kronor tor möjliggörande av klinikens anslutning till

akademiska sjukhusets ekonomilokaler.

I en för 1938 års riksdag anmäld skrivelse den 31 augusti 1937 meddelade

byggnadsstyrelsen, alt sammanlagda kostnaderna för byggnadsföretaget på

grund av stegrade materialpriser och höjda arbetslöner kunde beräknas

hava ökat till 2 034 000 kronor. På denna grund ansåg jag mig vid angivna

tidpunkt icke böra påkalla åtgärder för företagets igångsättande.

Frågan upptogs sedermera ånyo i propositionen nr 2 till 1941 års riksdag

(bil. 16 punkt 1). Med bifall till propositionen förklarade sig riksdagen

(skr. nr 58) icke hava något att erinra mot att uppförandet av kliniken påbörjades.

Riksdagen utgick därvid ifrån att förslaget skulle, såsom i propositionen

förordats, underkastas ingående granskning ur besparingssynpunkt.

Under denna förutsättning ansåg sig riksdagen böra anvisa för ändamålet

äskat belopp (2 034 000 — 775 000) 1 260 000 kronor under reservationsanslaget

(B) till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus.

Omprövning i kostnadsavseende verkställdes av 1940 års civila byggnadsutredning,

som den 6 november 1941 inkom med utredning och förslag.

Byggnadsutredningen upplyste, att det år 1937 till (2 034 000 — 227 000)

1 807 000 kronor kostnadsberäknade företaget med i november 1941 gällande

materialpriser och arbetslöner syntes kunna uppskattas draga en kostnad

av omkring 2 100 000 kronor. Det av utredningen framlagda reviderade

förslaget, vilket innebar vissa förenklingar i byggnadens utförande, stannade

vid en kostnadssumma av 1 660 000 kronor.

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 267 till 1942 års riksdag

framlagt förslag medgav riksdagen, att den del av det förenämnda reservationsanslaget

(B), som beviljats för uppförande av psykiatriska kliniken,

finge tagas i anspråk oberoende av de för dylikt anslag gällande förutsättningarna.

Den sedermera inträdda starka bristen på byggnadsmaterial och

arbetskraft föranledde emellertid, att klinikens uppförande fick anstå.

Sedan medicinska fakulteten i Uppsala i framställning den 18 oktober

1943 på anförda skäl hemställt, att arbetena med klinikens uppförande ofördröjligen

måtte påbörjas, uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 19 november

1943 åt byggnadsstyrelsen att efter samråd med medicinalstyrelsen,

i huvudsaklig överensstämmelse med det av 1940 års civila byggnadsordning

upprättade förslaget men med iakttagande av att de i sagda förslag angivna

golvytorna i sjukrummen skulle utökas med högst 15 procent, utarbeta

fullständiga ritningar och arbetsbeskrivningar för klinikens uppförande.

I skrivelse den 21 september 1944 anmälde byggnadsstyrelsen, att det för

byggnadsarbetena tillgängliga beloppet, 1 807 800 kronor, icke komme att

förslå till företagets utförande. Styrelsen anförde härom bl. a.

Enligt lämnade direktiv skulle vårdrummen givas en med högst 15 procent

ökad golvyta i förhållande till 1940 års civila byggnadsutrednings för
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kunt/!. Maj:ts proposition nr 177..

38

slag. Detta innebär givetvis en ökning av byggnadsvolymen. Beträffande

denna byggnads standard hade civila byggnadsutredningen i kostnadsberäkningen

gjort stora beskärningar. Beträffande byggnadsstommen hade exempelvis

med hänsyn till då rådande materialsvårigheter mellanbjälklag av betong

utbytts mot träbjälklag. Detta är emellertid stridande mot 7 § skyddsrumslagen

den 1 mars 1940 (nr 119). Träbjälklag äro dessutom mindre

ljudisolerande och följaktligen även av denna anledning olämpliga i ett sinnessjukhus,

där särskilt god ljudisolering erfordras. Styrelsen har ansett,

att den standard, som tillämpats vid Sidsjöns sjukhus, även borde hållas vid

detta undervisningssjukhus. Beträffande bostadsbyggnaden hade civila

byggnadsutredningen förutsatt, att byggnaden skulle uppföras i trä och att

därigenom grundförstärkning med pålning skulle kunna bönfalla. Med hänsyn

till den dåliga grunden erfordras dock under alla förhållanden pålning.

Huvudritningar till bostadshuset hava utarbetats med iakttagande härav.

Förslaget avser ett tegelhus. Härigenom tillgodoses även framförda krav beträffande

brandskyddet.

Den kulvert, som skall förbinda akademiska sjukhuset med psykiatriska

kliniken, är avsedd för transport av mat, tvätt m. m. ävensom för sjuktransport

och var i 1936 års förslag beräknad med hänsyn härtill. Civila byggnadsutredningens

förslag upptog dock endast en gångbar kulvert. Kravet på

en transportkulvert hävdas emellertid fortfarande av klinikens styresman,

och en sådan kulvert torde vara nödvändig, då den även är beräknad såsom

transportled till tre framtida sjukhuspaviljonger, som skola förläggas invid

grusgropen längs nuvarande sjukhusvägen, nämligen reumatisk och ortopedisk

klinik i en byggnad samt byggnad för eftervårdspatienter och byggnad

för öronklinik.

Det i 1936 års förslag upptagna beloppet för planeringsarbeten, inhägnad

m. m. hade av byggnadsutredningen hårt beskurits. För att i erforderlig utsträckning

möjliggöra anläggning av vägar och parkeringsplats för bilar

måste det härför upptagna beloppet ökas.

Byggnadsutredningen beräknade i november 1941 kostnaderna för klinikens

uppförande till 1 660 000 kronor. Med de kompletteringar av förslaget,

som ovan nämnts, och med tillägg av prisstegringen från år 1941 måste dock

kostnaden numera enligt en inom byggnadsstyrelsen gjord kostnadsutredning

beräknas komma att stiga till 2 300 000 kronor.

Till Kungl. Maj:ts förfogande stå för närvarande för psykiatriska klinikens

uppförande anslagsmedel å tillhopa 1 807 800 kronor. Dessutom ha

från reservationsanslaget till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag

m. m. för ifrågavarande byggnadsföretag utbetalats tillhopa 5 783 kronor,

för vilka kostnader täckning även erfordras. Följaktligen stå till förfogande

1 802 017 kronor. Ett tilläggsanslag av 497 983 kronor eller i runt

tal 500 000 kronor torde därför behöva äskas av riksdagen.

Ärendet anmäldes för 1944 års riksdag i propositionen nr 288 (bil. 10,

punkt 1). Jag anförde därvid till statsrådsprotokollet, att jag med hänsyn

till de fördelar ur luftskydds- och underhållssynpunkt samt, beträffande

kulverten. ur driftsynpunkt, vilka skulle vinnas med de av byggnadsstyrelsen

föreslagna förbättringarna, ansåge mig böra tillstyrka styrelsens

förslag. Då enligt vad byggnadsstyrelsen uppgivit ytterligare medel för

byggnadsföretaget erfordrades först under budgetåret 1946/47. syntes emel
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

39

lertid frågan om anvisande av medel för täckande av den brist, som kunde

uppkomma, böra upptagas senare. Jag anförde vidare att, enär arbetet med

klinikens uppförande vöre brådskande, Kungl. Maj:t på min hemställan

uppdragit åt byggnadsstyrelsen att påbörja arbetena med grunden, därvid

den angivna ökningen av sjukrummens golvytor skulle iakttagas. Övriga

ifrågasatta förbättringar vöre ej av den natur, att de påverkades av arbetenas

påbörjande i anbefalld ordning.

Riksdagen (skr. nr 481) medgav, att kliniken finge komma till utförande

i huvudsaklig överensstämmelse med civila byggnadsutredningens förslag

med de jämkningar, som av mig förordats.

Genom beslut den 9 februari 1945 uppdrog Kungl. Majit ål byggnadsstyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med civila byggnadsutredningens

förenämnda förslag med de jämkningar däri, som av mig förordats, efter

samråd med medicinalstyrelsen fullfölja och slutföra arbetet med uppförandet

av kliniken, med beaktande att de totala kostnaderna — frånsett

förutnämnda kostnader av 227 200 kronor för klinikens anslutning till akademiska

sjukhuset — finge uppgå till högst 2 300 000 kronor.

I skrivelse den 27 augusti 1945 har byggnadsstyrelsen hemställt örn anvisande

av medel för företagets slutförande. Styrelsen anför härom bland

annat följande.

Arbetet vid byggnadsföretaget har numera fortskridit så långt, att uppmurning

av stommarna tili klinikbyggnaden och bostadshuset pågår, varjämte

förbindelsekulverten mellan akademiska sjukhuset och psykiatriska

kliniken i huvudsak utförts.

Då de definitiva arbetsritningarna lill förbindelsekulverten skulle utarbetas,

framträdde behovet dels att lägga golvplanet i kulverten i sådan lutning,

som kunde möjliggöra framförandet av såväl sjukvagnar som vagnar för

mattransport m. m. med handkraft även genom kvinnlig personal, och dels

att giva kulverten i dess närmast sjukhuset belägna del sådan bredd, att

densamma samtidigt kunde utnyttjas jämväl för den öronklinik, vartill medel

anvisats av riksdagen, och för en planerad ortopedisk-reumatisk klinik,

vilken byggnad även avsetts att förläggas på södra sidan örn den nuvarande

Stockholmsvägen. De merkostnader för utförandet av kulverten, som härigenom

uppstått, föranledas dels av att kulverten måst förlängas invid klinikbyggnadens

västra sida och anslutas till byggnaden i ett lägre plan än

källarvåningens (souterrängvåningens), till vilket lägre plan transporthissen

inom byggnaden nedförts, och dels av att bredden av kulverten i dess närmast

sjukhuset belägna del måst ökas från 2,00 till 2,20 meter. Merkostnaderna

för kulvertanläggningen beräknas uppgå till 75 000 kronor. I skrivelse

till byggnadsstyrelsen den 13 april 1945 har emellertid direktionen för

akademiska sjukhuset ställt i utsikt, att ett överslagsvis beräknat belopp av

10 000 kronor skulle kunna för ändamålet ställas till förfogande av för öronkliniken

anvisade medel. De merkostnader för kulverten, som böra täckas

genom nytt anslag, kunna således beräknas till 65 000 kronor.

Vidare har professorn i psykiatri vid universitetet i Uppsala B. Jacobowsky

i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 11 juli 1945 begärt, att en operationsavdelning

för behandling av vissa psykiatriska sjukdomstillstånd på operativ

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

40 Kungl. Majlis proposition nr 177.

väg måtte anordnas med utnyttjande av ett disponibelt utrymme i en av souterrängvåningens

arbetssalar. Merkostnaderna för anordnande av en dylik

operationsavdelning beräknas till 30 000 kronor.

Genom det innevarande år träffade avtalet inom byggnadsfacket hava arbetarna

tillerkänts ökade löner och ökad semesterersättning. Härigenom

uppstående ökade kostnader för byggnadsföretaget i dess helhet kunna uppskattas

till omkring 27 000 kronor.

För arbetenas slutförande enligt det av byggnadsstyrelsen nu framlagda

förslaget skulle således erfordras ett anslag av (500 000 + 65 000 +30 000 +

27 000) 622 000 eller i runt tal 620 000 kronor. Styrelsen har hemställt om

anvisande av sistnämnda belopp.

• Såsom av det anförda framgår har riksdagen medgivit, att psykiatriska

kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala finge komma till utförande i

huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1940 års civila byggnadsordning

utarbetat förslag med vissa av mig förordade jämkningar. Totalkostnaden

för byggnadsföretaget hade — bortsett från kostnaderna för klinikens anslutning

till sjukhusets ekonomilokaler — beräknats till 2 300 000 kronor.

Ett genomförande av byggnadsstyrelsens nu framlagda förslag om vissa

ändringar beträffande kulverten mellan kliniken och sjukhuset — vilket förslag

komme att föranleda en ökning av kostnaden för kulverten från 135 000

till 200 000 kronor — skulle enligt min mening medföra påtagliga fördelar vid

kulvertens utnyttjande. Jag tillstyrker därför detta förslag.

Vården av psykiskt sjuka har under det senaste årtiondet blivit alltmer

somatiskt betonad. De rön, som härvid gjorts, giva hopp om att dessa sjuka

genom kroppsliga behandlingsmetoder — medicinska och kirurgiska — i

många fall skola kunna återställas till hälsa. Möjligheterna att erhålla behandling

av angivet slag äro emellertid ännu begränsade. Starka skäl kunna

därför åberopas för att den nya psykiatriska kliniken i Uppsala bör utrustas

med en operationsavdelning. Jag förordar, att medel beräknas för detta

ändamål.

De totala kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag skulle vid bifall

till vad jag nu föreslagit och med hänsyn till inträdd ökning av arbetslönerna

belöpa sig till (2 300 000 + 65 000 + 30 000 + 27 000) 2 422 000 kronor eller,

avrundat, 2 420 000 kronor. Tidigare beviljade medel uppgå till cirka

1 800 000 kronor. En ytterligare medelsanvisning av 620 000 kronor är alltså

erforderlig. Beloppet bör anvisas för budgetåret 1946/47.

Nybyggnads- och utvidgningsarbeten vid Furunäsets sjukhus vid Piteå.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 242 till 1945 års riksdag

framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 420), att vid Furunäsets sjukhus

vid Piteå skulle i enlighet med av chefen för socialdepartementet i propositionen

nr 281 till 1944 års riksdag förordat förslag verkställas ombyggnads
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

41

och utvidgningsarbeten för en sammanlagd kostnad av högst 1 723 800 kronor.

Av detta belopp anvisade riksdagen under anslaget till vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1945/46 500 000

kronor.

Genom beslut den 29 juni 1945 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen

att låta verkställa ifrågavarande ombyggnads- och utvidgningsarbeten.

därvid styrelsen skulle hava att beakta vad föredragande departementschefen

anfört rörande en undersökning av möjligheterna alt vidtaga sådana

förenklingar beträffande nybyggnadens uppförande, som kunde ifrågakomma

utan att därigenom underhållskostnaden nämnvärt fördyrades eller vårdplatsernas

beskaffenhet försämrades. Tillika föreskrevs, att styrelsen för utförande

av nämnda arbeten under budgetåret 1945/46 skulle äga disponera

högst 500 000 kronor.

I skrivelse den 11 september 1945 har byggnadsstyrelsen — med förmälan

att byggnadsarbetena komme att påbörjas under år 1945 samt att de vöre

avsedda att fullbordas under budgetåret 1946/47 — hemställt, att för fullföljande

av ifrågavarande arbeten måtte för budgetåret 1946/47 anvisas återstoden

av det för arbetena beräknade medelsbehovet eller 1 223 800 kronor.

För fullföljande av ombyggnads- och utvidgningsarbetena vid Furu näsets Departement
.

chefen.

sjukhus torde för nästa budgetår ytterligare medel böra anvisas. Det torde

emellertid icke vara behövligt, att hela återstoden av den beräknade kostnadssumman

ställes till förfogande. Jag förordar, att för nästa budgetår beräknas

ett belopp av 600 000 kronor.

Såsom jag anfört till det vid propositionen nr 281/1944 fogade statsrådsprotokollet,

bör i samband med byggnadsföretagets utförande undersökning

ske rörande möjligheterna att vidtaga sådana förenklingar i byggnaderna,

som kunna ifrågakomma utan att därigenom underhållskostnaden nämnvär''

fördyras eller vårdplatsernas beskaffenhet försämras.

Ytterligare medel för inrättande av sekundäravdelning vid Birgittas sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 84/1944 framlagt förslag

beslöt 1944 års riksdag (skr. nr 422) samtidigt som riksdagen bemyndigade

Kungl. Majit att träffa avtal angående förvärv för statens räkning

för en kostnad av högst 155 000 kronor av Hammars kommuns ålderdomshem

för utnyttjande såsom sekundäravdelning i anslutning till Birgittas sjukhus

i Vadstena — att för iordningställande av ifrågavarande sekundäravdelning

skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över

socialärenden för den 11 februari 1944 förordat förslag verkställas ombyggnadsarbeten

vid avdelningen för en beräknad kostnad av högst 145 000 kronor,

vilket belopp av riksdagen anvisades under anslaget för budgetåret

1944/45 till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m m

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Genom beslut den 30 juni 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att för en kostnad av högst 145 000 kronor iordningställa ifrågavarande sekundäravdelning.

I skrivelse den 5 november 1945 har byggnadsstyrelsen hemställt örn anvisande

av ytterligare medel för ifrågavarande ombyggnadsarbeten. Till stöd

härför har styrelsen anfört följande.

Det anvisade anslagsbeloppet, 145 000 kronor, har numera visat sig otillräckligt.

Lägre anbud än å 97 000 kronor har nämligen icke kunnat erhållas

för de egentliga byggnadsarbetena, och kostnaden för hela ombyggnadsarbetet

måste med anledning härav beräknas komma alt uppgå till följande

belopp:

byggnadsarbeten ............................................ 97 QOO

värme- och sanitetstekniska installationer ...................... 39 000

elektrisk installation......................................... 10 000

ritningar, kontroll m. m...................................... 17 000

oförutsedda utgifter ......................................... 12 000

Kronor 175 000

Orsaken till de anvisade medlens otillräcklighet hänför sig dels till stegringen

i byggnadskostnadema med 8 % sedan den 2 december 1942, då den

ursprungliga kostnadsberäkningen upprättades, och dels till att säd den närmare

undersökning av byggnaden, som företagits i samband med upprättandet

av entreprenadhandlingama, vissa ytterligare ombyggnadsarbeten visat

sig behövliga. På grund av samtidigt iakttagna bristfälligheter i bjälklag och

grunder m. m., som icke kunnat konstateras vid den preliminära undersökningen

i samband med den av byggnadsstyrelsen gjorda första kostnadsberäkningen,

har det dessutom blivit nödvändigt att räkna med en större koslnadsmarginal

för oförutsedda utgifter än som eljest skulle varit erforderlig.

För utförandet av dessa arbeten skulle sålunda enligt byggnadsstyrelsens

beräkningar erfordras ett tilläggsanslag av (175 000 — 145 000) 30 000 kronor.

Departements- Den stegring av materialpriser och arbetslöner, som inträtt sedan kostchc/cft*

•• •

nadsberäkningen för det ifrågavarande ålderdomshemmets ombyggnad uppgjordes,

har föranlett en ofrånkomlig ökning av medelsbehovet för ombyggnaden.

Vidare har vid närmare undersökning av byggnaden visat sig, att ej

tidigare förutsedda ändrings- och förbättringsarbeten äro erforderliga för att

försätta byggnaden i tillfredsställande skick. Jämväl härför måste alltså

medel anvisas. Byggnadsstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet har jag

funnit mig kunna godtaga. Jag tillstyrker därför, att ytterligare 30 000

kronor anvisas för ifrågavarande ombyggnadsarbeten. Härjämte har under

hand från medicinalstyrelsen uppgivits, att det synes sannolikt, att vissa

ytterligare merkostnader, högst 3 000 kronor, kunna uppkomma. Ehuru fullständig

utredning på denna punkt ännu icke föreligger, synes försiktigheten

bjuda, att medel äskas för ändamålet. Totalkostnaden för fastighetens förvärvande

och iordningställande skulle i enlighet härmed uppgå till (155 000

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 43

+ 145 000 + 33 000) 333 000 kronor, motsvarande ett belopp av cirka 4 500

kronor per vårdplats.

Ytterligare medel för inrättande av sekundäravdelning vid Säters sjukhus.

I det lill propositionen nr 51 till 1943 års riksdag fogade statsrådsprotokollet

över socialärenden förordade jag, att Grangärde kommuns ålderdomshem

skulle förvärvas av staten och iordningställas såsom sekundäravdelning vid

Säters sjukhus. Köpeskillingen för fastigheten skulle uppgå till 464 800

kronor. Kostnaderna för erforderliga ombyggnads- och renoveringsarbeten

— avseende ändring av huvudbyggnaden jämte vissa andra byggnader ävensom

uppförande av ett bostadshus m. m. — hade den 13 januari 1942 beräknats

till 365 000 kronor. Med hänsyn till därefter inträffade prisstegringar

ansåg jag kostnaderna böra uppräknas med 35 000 kronor till 400 000 kronor.

Medel för angivna ändamål borde anvisas å riksstaten för budgetåret 1943/44.

I propositionen framlagda förslag biföllos av riksdagen (skr. nr 96).

Genom beslut den 17 juni 1943 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen

att, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet förordat

förslag och sedan ritningarna i ärendet underställts byggnadsstyrelsen för

detaljgranskning, låta iordningställa ålderdomshemmet i Grangärde såsom

sekundäravdelning till Säters sjukhus; och skulle styrelsen äga att för ändamålet

disponera ett belopp av högst 400 000 kronor.

I skrivelse den 30 november 1945 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

av ytterligare medel för fullföljande av ombyggnadsarbetena. Styrelsen

har härom anfört bl. a. följande.

Medicinalstyrelsen har, i den mån de olika smärre byggnaderna ställts till

förfogande, dels genomfört erforderliga ändringsarbeten, dels uppfört ett i

förslaget ingående bostadshus. Kostnaderna för dessa arbeten hava kunnat

hållas inom ramen för gjorda beräkningar. Nu återstå i huvudsak planlagda

arbeten inom huvudbyggnaden. Härför finnes tillgängligt ett belopp av cirka

270 000 kronor, d. v. s. det belopp, som ursprungligen ansetts behövligt.

För genomförandet av dessa arbeten har styrelsen infordrat entreprenadanbud

å byggnadsarbeten, värme och ventilation jämte vatten och avlopp,

el- och kvlinstallationer samt utrustning för köket. Summan av dessa anbud

uppgår till 317 768 kronor, vartill komma cirka 30 000 kronor för arvoden,

kontroll, administration och diverse, vilka kostnader i februari 1943 beräknats

uppgå till totalt cirka 44 000 kronor. Ett underskott föreligger sålunda

på cirka 78 000 kronor.

Till viss del beror denna ökning av kostnaderna dels på att den verkliga

indexstegringen från januari 1942 till februari 1943 varit högre än 9,6 %,

efter vilket tal tillägget örn 35 000 kronor till de första kostnadskalkylerna

beräknats, dels på att byggnadskostnaderna ytterligare stegrats sedan februari

1943. Vid närmare utarbetande av programhandlingama bär styrelsen

vidare sett sig nödsakad vidtaga en del kompletteringar och förbättringar.

Sjukhuset har sålunda bland annat ansetts böra utrustas med kylanord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

»ingar för köket, som draga en kostnad av cirka 10 000 kronor. Av hänsyn

till bättre värmeisolering i översta våningen och ur brandskyddssynpunkt

har styrelsen funnit sig böra föreskriva, att vissa väggar beklädas med V-i

stens tegel, vilket stegrat kostnaderna med cirka 6 000 kronor. Styrelsen har

ock prövat piskbalkonger i de två övre våningarna nödvändiga. Kostnaden

härför beräknas till 3 000 kronor. Bjälklaget över vindsvåningen kräver vidare

en tidigare icke beräknad förstärkning för en kostnad av 4 000 kronor.

Under den långa tid. som förflutit sedan kostnadsberäkningarna gjordes, har

slutligen målningen inom byggnaden starkt förslitits, varjämte ett stort antal

dörrar måste justeras i större utsträckning än vad tidigare ansetts nödvändigt.

De sammanlagda kostnaderna härför uppgå till cirka 10 000 kronor. Härmed

redovisas sålunda 30 000 kronor av ovannämnda underskott örn 78 000

kronor.

Byggmästare och andra entreprenörer äro med nuvarande osäkra förhållanden

på byggnadsmarknaden i hög grad ovilliga att räkna på ombyggnadsföretag

av förevarande slag, då de måste kalkylera med stora risker för

försening i arbetets utförande genom svårigheter att i rätt tid få fram erforderlig

materiel. Med hänsyn härtill kunna för närvarande betydligt högre

pris, än vad man kunnat förvänta tidigare, ej undgås, vilket väl kan motivera

den återstående kostnadsökningen.

Styrelsen anser sig emellertid icke kunna inskränka sig till att begära förstärkning

av anslaget med nämnda 78 000 kronor. Vid ombyggnad av äldre

fastigheter uppstå alltid, hur noggrant än förarbetet för entreprenadhandlingarna

utförts, krav på ytterligare arbeten, för vilka särskild ersättning

måste utgå. Med hänsyn härtill finner styrelsen försiktigheten kräva, att tillläggsanslaget

uppräknas till 100 000 kronor.

Styrelsen hemställer med stöd av det anförda, att ett tilläggsanslag av

100 000 kronor anvisas för budgetåret 1946/47.

Till framställningen har fogats en skrivelse den 16 november 1945 från

arkitekten Hakon Ahlberg jämte en av Ahlberg upprättad kostnadstablå. I

skrivelsen anföres, bl. a., att förenklingar, som vöre av någon ekonomisk

betydelse, icke kunde vidtagas utan men för ombyggnadens resultat och att

det syntes uteslutet att för närvarande erhålla fördelaktigare entreprenadanbud

än de redan lämnade. Kostnadstablån slutar på en summa av 98 245

kronor.

I utlåtande över framställningen har byggnadsstyrelsen uttalat, att med

hänsyn till arbetets ökade omfattning och på grund av rådande prisförhållanden

intet syntes vara att erinra mot det begärda tilläggsanslaget.

På grund av tidsförhållandena har den tidigare fastställda kostnadsramen

för de planerade ändringsarbetena å ifrågavarande anstalt icke kunnat hållas.

Av denna anledning måste ökade medel ställas lill förfogande för arbetenas

slutförande. Medicinalstyrelsen har därjämte funnit det oundgängligt

att vidtaga vissa kompletteringar och ändringar av det ursprungliga byggnadsprogrammet.

Jag anser de av styrelsen förordade arbetena böra verkställas

och har intet att erinra mot de beräknade kostnaderna härför. Då,

såsom styrelsen framhållit, med hänsyn till anstaltsbyggnadens ålder krav

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 177.

io

på ytterligare arbeten kunna framkomma, synes det mig tillrådligt att av

styrelsen angivet belopp anvisas för täckande av de kostnader, som härav

må föranledas. Jag förutsätter härvid, att nya arbeten komma till utförande

endast örn de vid en sträng granskning av behovet befinnas nödvändiga.

Om hela det nu äskade tilläggsanslaget — 100 000 kronor — skulle tagas i

anspråk, komme kostnaden per vårdplats att uppgå till 6 200 kronor.

Renovering,sarbeten vid Ulleråkers sjukhus.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 216 till 1941 års riksdag

(statsutskottets uti. nr 132, riksdagens skr. nr 276).

För utförande vid Ulleråkers sjukhus av ny- och ombyggnadsarbeten i

enlighet med ett av departementschefen i propositionen nr 68 till 1936 års

riksdag förordat förslag beviljade riksdagen ett anslag av 1 524 000 kronor.

Arbetena vörö avsedda som en första etapp av en fullständig renovering av

sjukhuset i dess helhet samt omfattade dels anläggande av en ny ångcentral

jämte ombyggnad av vattenverket, dels ock uppförande av fem bostadshus

för sjukvårdspersonalen.

Av 1938 års riksdag anvisades, på förslag av Kungl. Maj:t i propositionen

nr 176, för budgetåret 1938/39 ytterligare 471 000 kronor, utgörande beräknad

merkostnad i anledning av inträffad prisstegring å material m. m.

Kungl. Maj:t uppdrog den 30 juni 1936 åt byggnadsstyrelsen att låta i

huvudsaklig överensstämmlese med det av departementschefen förordade

förslaget utföra ifrågavarande arbeten och ställde genom detta samt sedermera,

den 30 juni 1937 och den 30 juni 1938 meddelade beslut anslagen, tillhopa

1 995 000 kronor, till byggnadsstyrelsens disposition.

I skrivelse den 18 februari 1938 hemställde medicinalstyrelsen om anvisande

av ytterligare medel i syfte att vissa nya arbeten måtte bringas till

verkställighet såsom en andra etapp i sjukhusets renovering. Kostnaderna

härför beräknades till 1 340 000 kronor.

Frågan om utförandet av andra etappens arbeten förelädes 1939 års lagtima

riksdag, som i nära anslutning till av Kungl. Majit framlagt förslag

beslöt verkställande av de i etappen ingående arbetena för en sammanlagd

kostnad av högst 1 340 000 kronor. Arbetena skulle omfatta uppförande av

läkarbostad, utförande av ledningsarbeten i köksbvggnaden, anordnande av

lokaler för bageri och tvätt, ändring av gamla snickarverkstaden till bostadsrum,

vissa ändringar av målarverkstaden, uppförande av ny snickarverkstad,

inledande av vatten- och avloppsledningar i de söder om sjukhuset

belägna personalbostäderna, avhjälpande av vissa med sjukhusets svinstall

förenade hygieniska olägenheter, desinfektionsanläggning, vissa utvändiga

ledningar, reningsverk för avlopp samt vissa elektriska anläggningar, maskinell

utrustning och utvändiga kablar m. m. Beträffande läkarbostaden

förutsattes emellertid, att förslaget skulle göras till föremål för omprövning

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

i syfte att begränsa kostnaderna. För påbörjande av andra etappens arbeten

anvisade riksdagen för budgetåret 1939/40 900 000 kronor.

Den 22 juni 1939 erhöll byggnadsstyrelsen Kungl. Maj:ts uppdrag att i

huvudsaklig överensstämmelse med det av föredragande departementschefen

förordade förslaget utföra andra etappens arbeten med undantag för läkarbostaden.

Byggnadsstyrelsen skulle under budgetåret 1939/40 äga använda

ett belopp av 900 000 kronor för arbetenas verkställande.

Sedan 1939 års urtima riksdag anmält sina beslut i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 79 till riksdagen rörande åtgärder för begränsning av

statsutgifterna under budgetåret 1939/40 m. m., föreskrev Kungl. Majit den

30 december 1939, med ändring av förenämnda beslut den 30 juni 1936 och

den 22 juni 1939, att i den mån ifrågavarande byggnadsarbeten vid Ulleråkers

sjukhus icke redan verkställts desamma icke finge fullföljas med

mindre Kungl. Majit därtill lämnade tillstånd. Samtidigt uppdrog emellertid

Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att vidtaga åtgärder för anordnande vid

sjukhuset av ledningar för svinstall och tvättstuga för en kostnad av högst

15 000 kronor samt medgav, att denna kostnad finge bestridas av de medel,

som tidigare ställts till styrelsens förfogande för ifrågavarande byggnadsarbeten.

Vidare medgav Kungl. Majit den 21 juni 1940, att för fullbordande av det

nya ångpannehuset samt för anordnande av vattenklosetter jämte vattenoch

avloppsledningar i de söder om sjukhusområdet belägna personalbostäderna

finge av de medel, som tidigare anvisats för ny- och ombyggnadsarbeten

vid sjukhuset, tagas i anspråk sammanlagt 135 000 kronor.

I det till propositionen nr 216 till 1941 års riksdag fogade statsrådsprotokollet

förordade föredragande departementschefen, att avloppsledningarna

från Ulleråkers sjukhus skulle anslutas till Uppsala stads reningsverk. Departementschefen

anförde vidare, att med hänsyn till de inträdda försämrade

förhållandena på arbetsmarknaden ett fullföljande av ifrågavarande

arbeten borde anbefallas och återstående erforderliga medel för andra etappens

genomförande anvisas för budgetåret 1941/42. På grund av den besparing

i utgifterna, som vöre att förvänta, därest avloppsledningarna från sjukhuset

anslötes till Uppsala stads reningsverk, räknade departementschefen

trots inträdda prisstegringar med att den uppskattade totalkostnaden för

etappen — 1 340 000 kronor — skulle visa sig ej behöva överskridas. För

budgetåret 1941/42 borde därför anvisas ett anslag av (1 340 000 — 900 000)

440 000 kronor. Till utrönande av möjligheten av förenklingar i den ursprungliga

byggnadsplanen i avseende å ännu ej igångsatta arbeten syntes

emellertid ärendet i dessa delar böra underkastas en granskning av 1940 års

civila byggnadsordning.

Propositionen bifölls av riksdagen (skr. nr 276), varvid riksdagen förutsatte,

att de till grund för företaget liggande ritningarna i av departementschefen

berörda delar underkastades förnyad granskning genom 1940 års

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

47

civila byggnadsutrednings försorg i syfte att utröna eventuella möjligheter

till ytterligare besparingar.

Byggnadsutredningen avgav sedermera — den 30 juni och den 12 oktober

1942 — utlåtanden i ärendet.

I det förstnämnda utlåtandet, vilket avsåg vattenavloppets anslutning till

Lppsala stads reningsverk, hänvisade utredningen till en inom byggnadsstyrelsen

upprättad promemoria, enligt vilken kostnaderna skulle uppgå till

435 100 kronor.

I det senare utlåtandet, avseende övriga i andra etappen ingående arbeten,

förordade utredningen viss minskning av läkarbostaden. Kostnaden för

samtliga arbeten utom vattenavloppets ordnande uppskattade utredningen

till 1 039 000 kronor.

Genom beslut den 18 februari 1944 medgav Kungl. Majit, att byggnadsstyrelsen

finge verkställa ombyggnad av sjukhusets vattenverk med avhärdningsanläggning

samt av de medel, som tidigare anvisats för ny- och ombyggnadsarbeten

vid sjukhuset, för ändamålet finge disponera ett belopp av

högst 72 000 kronor.

Den 17 mars 1944 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen alt för en

kostnad av högst 351 000 kronor låta utföra erforderliga avloppsledningar,

pumpverk m. m. för anslutning till Uppsala stads reningsverk enligt ett av

Kungl. Majit den 28 juni 1941 godkänt avtal mellan Uppsala stads drätselkammare,

å ena, samt chefen för Upplands regemente, medicinalstyrelsen

och lantbrukshögskolan, å andra sidan, angående anslutning av Ulleråkers

sjukhus, Upplands regemente och lantbrukshögskolan till stadens reningsverk.

Tillika medgavs, alt byggnadsstyrelsen av de medel, som tidigare anvisats

för ny- och ombyggnadsarbeten vid sjukhuset, finge disponera dels för

utförande av ovannämnda avloppsledningar, pumpverk m. m. ett belopp av

högst 351 000 kronor dels ock för gäldande av den å sjukhuset belöpande

andelen av i berörda avtal angiven anslutningsavgift ett belopp av högst

35 000 kronor.

I skrivelse den 3 september 1945 har byggnadsstyrelsen anfört bl. a.

De arbeten, som styrelsen hittills erhållit i uppdrag att utföra vid sjukhuset,

äro fullbordade utom vissa arbeten, som avse anslutning av pumpstationerna

till det nya ledningsnätet, vissa ålerfyllnadsarbelen samt reparation av vägar,

genom vilka ledningar dragits.

Emellertid har det visat sig, att de för ändamålen anvisade medlen icke

varit tillräckliga. Kostnadsökning har uppstått genom att en betydande massa

berg och större jordstenar måst undansprängas för ledningarnas framdragande,

ett förhållande som icke kunnat förutses med hänsyn lill markbeskaffenheten

i övrigt inom sjukhusområdet. Sålunda hava bergmassor till en

volym av 2 910 kubikmeter måst undanskaffas. Härjämte har det varit nödvändigt

att verkställa spåntning i gravar för förhindrande av mera omfattande

ras. Ytan av dessa spånter har uppgått till 7 500 kvadratmeter. Kostnaderna

för de ökade arbetena, inberäknat borttagandet av bergmassor och

framforsling av återfyllnadsmaterial, uppgå til) 140 000 kronor. Viss bespa
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majis proposition nr lil.

ring har å andra sidan i övrigt kunnat ske i förhållande till de ursprungliga

beräkningarna. Denna besparing kan uppskattas till omkring 50 000 kronor,

varför merkostnaderna begränsa sig till 90 000 kronor.

Arbetena tillhörande den första byggnadsetappen äro sålunda i huvudsak

utförda. Av de arbeten, som ingå i den andra etappen, återstå fortfarande

följande, av styrelsen enligt skrivelse den 15 juni 1943 kostnadsberäknade

till nedanstående belopp:

läkarbostaden ............................................ 108 000

köksbyggnad, utrustning .................................... 5 000

bageri och tvätt............................................ 460 000

gamla snickarverkstaden.................................... 100 000

målarverkstaden ........................................... 25 000

ny snickarverkstad......................................... 100 000

värme- och kulvertledningar m. m........................... 32 000

vattenledningar (utomhus) .................................. 30 000

elektriska anläggningar, maskinell utrustning och utvändiga kablar 156 000

Summa kronor 1 016 000

Sedan juni 1913 har prisläget höjts med omkring 4 %, varför slutsumman

skäligen bör höjas till i runt tal 1 060 000 kronor.

Styrelsen erinrar härefter, att riksdagen för arbetena vid sjukhuset hittills

anvisat tillhopa (1 524 000 + 471 000 + 900 000 + 440 000) 3 335 000 kronor.

Härav hade Kungl. Maj:t till byggnadsstyrelsens förfogande ställt ett

sammanlagt belopp av (1 995 000 + 900 000+ 15 000 + 135 000 + 72 000

+ 351 000 + 35 000 — 1 200 000) 2 303 000 kronor, varför av anvisade medel

kvarstode ett odisponerat belopp av 1 032 000 kronor. Då emellertid merkostnaderna

för utvändiga ledningsarbeten och kostnaderna för resterande

arbeten, tillhörande andra byggnadsetappen, sammanlagt uppginge till

(90 000 + 1 060 000) 1 150 000 kronor, erfordrades ett tilläggsanslag för detta

ändamål å 118 000 kronor.

Enligt vad jag inhämtat har byggnadsstyrelsen i anledning av förenämnda

Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1939 av tidigare anvisade medel innehållit

ett belopp av 1 200 000 kronor.

På grund av det anförda har byggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit

måtte dels för täckande av berörda merkostnader ställa 90 000 kronor till styrelsens

förfogande, dels bemyndiga styrelsen att för en beräknad kostnad av

1 060 000 kronor utföra resterande, till byggnadsföretagets andra etapp hörande

arbeten samt för detta ändamål ställa till styrelsens förfogande återstående

odisponerade medel (1 032 000 — 90 000) 942 000 kronor, dels ock

föreslå 1946 års riksdag att för budgetåret 1946/47 för slutförande av andra

etappen av ny- och ombyggnadsarbeten vid Ulleråkers sjukhus anvisa ett investeringsanslag

av ytterligare 118 000 kronor.

UeVchefennU'' genomförandet av den första etappen av renoveringsarbetena vid Ul
leråkers

sjukhus ha vissa vid etappens planläggning icke förutsedda åtgärder

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majlis proposition nr lil.

49

— sprängning av berg och större jordstenar m. m. — måst företagas. Kostnaderna

för dessa åtgärder ha uppgått ti!! MO 000 kronor. Emellertid ha å

andra sidan vissa besparingar beträffande de planlagda arbetena kunnat

göras. Även med inräknande av utgifterna för nämnda oförutsedda arbeten

komma kostnaderna för etappen i dess helhet att stanna något under kostnadsberäkningarna.

Däremot ha på grund av tidsförhållandena kostnaderna

för den andra byggnadsetappen icke kunnat hållas inom den beräknade

ramen. Nettoökningen uppgår till 118 000 kronor. .Tåg förordar, afl detta

belopp av riksdagen anvisas för nästa budgetår.

Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Sundby sjukhus.

Uppförande av personalbostäder vid Vipeholms sjukhus.

Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus.

Tvättbyggnad vid S:t Lars sjukhus.

Uppförande av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 281 till 1944 års riksdag

angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 uppförde riksdagen

(skr. nr 453) å kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond, dels å

allmän beredskapsstat II till vissa byggnadsarbeten lii. m. vid Sundby sjukhus

vid Strängnäs ett anslag av 120 000 kronor och till vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus ett anslag av 233 000 kronor, dels ock å allmän

beredskapsstat lil till uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms

sjukhus i Lund ett anslag av 880 000 kronor, till vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus ett anslag av 92 000 kronor och lill uppförande

av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus ett anslag av 200 000 kronor. Anslaget

å allmän beredskapsstat II ti11 vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

avsågs bl. a. för bestridande av kostnaderna, beräknade till 75 000

kronor, för uppförande av personalbostäder vid Vipeholms sjukhus. I det å

allmän beredskapsstat III uppförda anslaget till vissa byggnadsarbeten vid

statens sinnessjukhus ingick visst belopp för uppförande av en t vä 11 byggnad

vid S:t Lars sjukhus. De läkarbostäder, för vilka det å allmän beredskapsstat

III upptagna anslaget å 200 000 kronor beräknats, skulle uppföras

vid Sundby, S:t Lars, S:ta Maria, Restads, Källshagens och Säters sjukhus.

Beträffande den närmare motiveringen för berörda byggnadsarbeten får jag

hänvisa till de redogörelser, som lämnats i nämnda proposition sid. 195—

197, 213—214, 203—205, 215—210 och 217—218.

Med hänsyn till de för dispositionen av anslag å allmän beredskapsstat II

och lil gällande förutsättningarna har intet av ifrågavarande arbeten kunnat

påbörjas och så beräknas ej heller kunna ske under återstoden av innevarande

budgetår.

Anordnandet av en paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus ingår \Departementsmedicinalstyrelsens

tioårsplan för utbyggande av vården av de obildbara

sinnesslöa. Enligt planen skulle paviljongens uppförande påbörjas under bud
llihang

till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 177. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ix proposition nr lii.

50

gelåret 1046/47. Beträffande övriga arbeten — vissa byggnadsarbeten m. m.

vid Sundby sjukhus, uppförande av personalbostäder vid Vipeholms sjukhus,

uppförande av tvättbyggnad vid S:t Lars sjukhus samt uppförande av

läkarbostäder vid statens sinnessjukhus — har av medicinalstyrelsen framhållits,

att jämväl dessa vöre av sådan angelägenhetsgrad, att de borde komma

till utförande under nästa budgetår. Med hänsyn till det anförda vill jag förorda,

att för samtliga angivna byggnadsföretag medel äskas å riksstaten för

nästa budgetår.

Vid anvisandet av medel å beredskapsstat för paviljongen vid Vipeholm

avsågs, att paviljongen skulle inrättas för 150 platser. I tioårsplanen har medicinalstyrelsen

räknat med att paviljongen skulle mottaga 170 patienter. Den

totala kostnaden för paviljongen har byggnadsstyrelsen numera enligt vad

jag inhämtat beräknat till 895 000 kronor. För nästa budgetår torde medelsanvisningen,

såsom vid tioårsplanens upprättande förutsatts, böra begränsas

till 700 000 kronor. För tvättbyggnaden vid S:t Lars sjukhus böra enligt framställning

från medicinalstyrelsen beräknas 12 000 kronor. Med avseende å

övriga arbeten torde det få anses behövligt, att hela de för arbetena erforderliga

beloppen ställas till förfogande under budgetåret 1946/47. Det sammanlagda

medelsbehovet för budgetåret .skulle alltså uppgå till (120 000 + 75 000

+ 700 000 + 12 000 + 200 000) 1 107 000 kronor.

Ombyggnad av Birgittas sjukhus.

I skrivelse den 26 januari 1945 framlade medicinalstyrelsen förslag till

ombyggnad av Birgittas sjukhus i Vadstena.

Vid förslagets anmälan i propositionen nr 242 till 1945 års riksdag anförde

jag bl. a.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att frågan om nybyggnads- och

ändringsarbeten vid Birgittas sjukhus sedan länge varit aktuell, då vissa

delar av sjukhusets byggnadsbestånd icke varit i det skick, att desamma

motsvarade de krav, som man numera ställer på sinnessjukhus. Detta gäller

i första hand de i de gamla klosterbyggnaderna inrymda kvinnoavdelningarna

samt den i dessas närhet belägna byggnaden för kök och tvätt. Då

klosterbyggnaderna på grund av sitt historiska värde ej ansetts böra genomgå

en modernisering, har medicinalstyrelsen föreslagit, att de ersättas med nybyggnader

på ett sjukhuset tillhörigt område beläget norr örn klosterbyggnaderna

å vilket för närvarande finnas anlagda en paviljong för kvinnor,

sjukhusets kontorslokaler, vattenverk m. m. Förutom kvinnopaviljongerna i

klosterbyggnaderna skulle å nyssnämnda område uppföras nybyggnader för

kök och tvätt, en upptagningspaviljong, obduktions- och bårhus, pannhus

m. m. för en kostnad av, enligt byggnadsstyrelsens beräkningar, 4 150 000

kronor. Dessa arbeten ha av medicinalstyrelsen betecknats såsom en första

etapp av sjukhusets ombyggnad. Den framlagda planen för sjukhusets modernisering

och vidare utveckling på längre sikt omfattar emellertid även en

förflyttning av sjukhusets mansavdelning, som nu är belägen i södra delen

av staden, till området norr om staden. Sjukhuset skulle därefter komma att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 177. 51

utgöra ett sammanhängande bygg na d s k örn p 1 e x med plats för cirka 900

patienter.

På anförda skäl förordade jag, att en ombyggnad av sjukhuset genomfördes

av i huvudsak den omfattning, som avsåges i den av medicinalstyrelsen

föreslagna första ombyggnadsetappen. Då även efter utförandet av

dessa arbeten de olägenheter, som mansavdelningens förläggning söder om

staden innebure, bomme att bestå, fann jag det välbetänkt, att jämväl mansavdelningen

sedermera överflyttades till området norr örn staden. En sådan

förflyttning förutsatte emellertid förvärv för sjukhusets räkning av vissa angränsande

markområden. Jag föreslog därför, att riksdagens medgivande

skulle inhämtas till förvärv av dessa områden och visst belopp ställas till förfogande

för ändamålet.

Slutligen uttalade jag, att, då de i första byggnadsetappen ingående arbetena

icke avsåges bliva påbörjade förrän under budgetåret 1946/47, frågan

örn medelsanvisning för detta ändamål icke vore aktuell. Med hänsyn därtill

herde med ställningstagandet till den första utbyggnadsetappens närmare

omfattning och utformning kunna tills vidare anstå.

Riksdagen (skr. nr 420) bemyndigade Kungl. Maj:t att träffa avtal angående

förvärv av angivna markområden och beräknade under anslaget till

vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. medel för förvärvet.

Vad departementschefen i övrigt anfört föranledde ej erinran från riksdagens

sida.

I skrivelse den 11 september 1945 har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville i proposition till 1946 års riksdag föreslå, att första byggnadsetappen

finge omedelbart igångsättas och att härför måtte för budgetåret

1946/47 anvisas ett anslag av ! 500 000 kronor.

Såsom vid ärendets behandling vid 1945 års riksdag förutsatts, torde förstaDepartsmentsetappen

av ombyggnaden av Birgittas sjukhus i Vadstena böra igångsättas

under budgetåret 1946/47. Den av medicinalstyrelsen framlagda arbetsplanen,

för vilken närmare redogöres i propositionen 242/1945, synes härvid

i huvudsak kunna följas, därvid skäligt beaktande bör lämnas de av mig i

det föregående angivna allmänna synpunkterna. Kostnaderna för etappen i

dess helhet torde i enlighet med tidigare beräkningar böra uppskattas till

4 150 000 kronor. För nästa budgetår anser jag tillräckligt, att ett belopp av

1 000 000 kronor anvisas.

Oni- och tillbyggnad vid S:t Jörgens sjukhus.

Å allmän beredskapsstat II för budgetåret 1944/45 uppfördes å kapitalbudgeten

under statens allmänna fastighetsfond eif anslag av 560 000 kronor

för renovering och ombyggnad av ekonomibyggnaden vid S:t Jörgens sjukhus

i Göteborg. I anledning av de vid 1945 års riksdag väckta likalydande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

motionerna 1:348 och 11:547 beslöt riksdagen (skr. nr 420), att medel för

ändamålet skulle beräknas å riksstaten för budgetåret 1945/46.

I skrivelse den 30 november 1945 har medicinalstyrelsen — med förmälan

att genom nämnda arbeten å ekonomibyggnaden utrymmen i denna byggnad

erhölles för personalens kasino och vissa bostadsrum — föreslagit, att i samband

med dessa arbeten vissa andra byggnadsåtgärder skulle vidtagas, nämligen

förbättring av administrationsbyggnaden och den s. k. kasinobyggnaden

samt renovering och tillbyggnad av en av vårdpaviljongerna.

Styrelsen har anfört, att sjukhusets drift avsevärt försvårats av att expeditionslokaler

för läkare och uppsyningspersonal varit spridda i administrations-

och kasinobyggnaderna. Vidare hade det rent medicinska handläggandet

av de enskilda vårdfallen i hög grad blivit lidande genom bristfälliga

laboratorier, avsaknad av röntgen- och landbeliandlingslokaler m. m. Det

framlagda förslaget avsåge att råda bot på dessa missförhållanden.

Rörande förslagets innebörd har styrelsen uttalat, att till den nuvarande

administrationsbyggnaden skulle koncentreras samtliga tjänstelokaler för

läkare, uppsyningsman, förestånderskor och hjälpverksamhet ävensom lokaler

för sjukhusets kontor. Erforderliga byggnadsarbeten hade kostnadsberäknats

till 16 000 kronor.

I kasinobyggnadens källarvåning, vilken innehölle bageri och förrådslokaler,

skulle smärre kompletteringsarbeten verkställas för iordningställande av

ett omklädnadsrum för bageripersonalen och inredande av ett apoteksförråd.

Till bottenvåningen skulle sjukhusets medicinska centrum förläggas med apotek,

röntgen, operationssal, behandlingsrum, tandklinik, laboratorium m. m.

Den övre våningen skulle inrymma vissa bostäder samt den redan beslutade

rättspsykiatriska stationen. Kostnaderna för nu ifrågavarande byggnadsarbeten

hade beräknats till 113 500 kronor.

Rörande vårdpaviljongen har styrelsen anfört.

Paviljong I inrymmer för närvarande avdelningar för 48 oroliga och halvoroliga

män. Genom tillbyggnad åt väster erhålles en dubbel fil av övervakningssalar

varjämte behovet av enkelrum blir väl tillgodosett. Byggnaden

komme därigenom att inrymma två avdelningar örn vardera 36 vårdplatser,

en avdelningsstorlek som både ur sjukvårdssynpunkt och av ekonomiska

skäl måste anses tillfredsställande. Byggnadens längst i väster belägna del

apteras till en terapiavdelning med 21 vårdplatser. Den totala platsvinsten

skulle sålunda utgöra 36 + 36 -f- 21 —48 = 45 vårdplatser på orolig och

halvorolig avdelning.

Kostnaderna för arbetena å paviljongen skulle uppgå till 456 500 kronor.

Med avseende å sistnämnda arbeten har arkitekten Hakon Ahlberg i skrivelse

till styrelsen den 6 mars 1943 anfört, att de nuvarande smala flyglarna

till paviljongen med enkelsidiga korridorsystem vore oekonomiska och ur

övervakningssynpunkt mindre lämpliga. Genom de föreslagna utbyggnaderna

hade vardera flygeln tillsammans med en del av mittpartiet utbildats lill en

särskild avdelning om 36 vårdplatser. Patientrum och biutrymmen bleve vid

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

53

förslagets genomförande relativt tillfredsställande, medan däremot matrum

och dagrum på grund av beslående förhållanden finge en inbördes mindre

lämpligt avvägd storlek och mindre goda belysningsförhållanden. Beträffande

mittbyggnaden hade det icke varit möjligt att undvika sådana olägenheter

som att vissa sjukrum och dagrum på insulinavdelningen bomme mot

nordligt väderstreck, ett förhållande som dock hade mindre betydelse när

det gällde en avdelning, där patienterna endast kortare tid skulle vistas. Först

sedan förslaget kostnadsberäknats, kunde man enligt Ählbergs mening avgöra,

huruvida de genom ombyggnaden vunna lokalernas värde kunde anses

motsvara kostnaderna.

I en den 1 november 1945 dagtecknad skrivelse till medicinalstyrelsen har

Ahlberg angående ifrågavarande arbeten gjort följande uttalanden.

Beträffande avd. M I, som drager huvudparten av kostnaderna, bör bemärkas,

att platsantalet här utökats med 45 platser. Då platser inrymda i nybyggnader

vid sinnessjukhusen, där nya ekonomilokaler, bostäder etc. icke

erfordras, med nuvarande kostnader torde betinga ett pris av cirka kr.

8 000: —, är den ifrågavarande kostnaden relativt hög, om man endast täger

hänsyn till antalet tillkomna platser. Emellertid blir ju samtidigt hela paviljongen

renoverad och de ursprungliga 48 platserna få därvid även ökat värde,

varför den i min tidigare skrivelse uppställda frågan, huruvida renoveringen

kan anses från ekonomisk synpunkt lönande, torde böra besvaras jakande.

Utöver de nu angivna byggnadsåtgärderna skulle enligt medicinalstyrelsens

förslag vissa elektriska arbeten vara erforderliga, såsom uppförande av

en transformatorstation.

Kostnaderna i sin helhet skulle fördela sig på följande sätt.

Till- och ombyggnad av paviljong I för män

Byggnadskostnad inkl. målning ...........

Värme- och ventilationsanläggning.........

Vatten- och sanitära anläggningar........

Elektriska installationer...................

Kronor 456 500

290 000

70 000

56 000

40 500

Arvoden m. m.

Arvode till arkitekt, konsulterande ingenjörer och kontrollant

samt administration, resor och diverse .......... 50 000 506 500

Omändringar av nuvarande kasinobyggnaden.

Byggnadskostnad inkl. målning ............

Värme- och ventilationsanläggning ..........

Vatten- och sanitära anläggningar..........

Elektriska installationer ...................

60 000

8 000

15 000

15 500

Kronor 98 500

Arvoden m. m

15 000 113 500

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Ändringar i administrationsbyggnaden.

Byggnadskostnad inkl. målning .....

Värme- och ventilationsanläggning . ..

Vatten- och sanitära anläggningar . ..

Elektriska installationer.............

Arvoden m. m.........

Ny transformator station

Arvoden m. m........

10 000

1 000

2 000

850

Kronor 13 850

......... 2 150

16 000

......... 43 000

........ 4 000

47 000

Summa kronor 683 000

I ett yttrande den 16 november 1945, till vilket sjukhusdirektionen anslutit

sig, har sjukhuschefen, överläkaren J. Björnberg anfört, att förslaget i

huvudsak kunde tillstyrkas. Vissa mindre detaljändringar borde dock vidtagas.

Medicinalstyrelsen har härom uttalat, att styrelsen funne vad av Björnberg

anförts kunna i huvudsak beaktas vid uppgörandet av de definitiva arbetsritningarna.

I yttrande till medicinalstyrelsen har byggnadsstyrelsen anfört.

Styrelsen instämmer i vad arkitekten Ahlberg i skrivelser den 6 mars

1943 och den 1 november 1945 anfört angående vissa brister beträffande

förslaget till örn- och tillbyggnad av paviljong I och den höga kostnaden

för de planerade arbetena.

Någon undersökning av byggnadernas nuvarande tillstånd har på grund

av ärendets brådskande natur icke kunnat verkställas, varför den för byggnadsföretaget

till 683 000 kronor beräknade kostnaden endast kunnat bedömas

i förhållande till föreliggande ritningsförslag. Vid en dylik granskning

synes det angivna beloppet skäligt. Styrelsen hyser emellertid stor tveksamhet,

huruvida det kan anses ekonomiskt försvarligt att nedlägga så höga kostnader

på dessa gamla byggnader, vilkas nuvarande byggnadsvärde torde

vara ganska lågt och av vilka i synnerhet paviljong I är från början så

olämpligt planlagd, att genom dess ombyggnad tillfredsställande lokaler där

endast med svårighet kan åstadkommas.

Härtill har medicinalstyrelsen genmält.

Medicinalstyrelsen inser väl byggnadsstyrelsens betänkligheter med avseende

å de betydande kostnaderna för örn- och tillbyggnaden av paviljong I

för män. Kostnaderna uppgå ju till cirka 11 200 kronor per vunnen vårdplats.

Därest den beräknade kostnaden av 506 500 kronor slås ut på samtliga

vårdplatser inom paviljongen, vilka genom föreslagna arbeten sättas i

gott skick, erhålles emellertid en kostnad av cirka 5 450 kronor per plats.

Styrelsen finner denna summa icke avskräckande. Nyinrättande av 45 vårdplatser

skulle å andra sidan helt säkert betinga kostnader om 350 000—

400 000 kronor, vartill dä måste läggas ett avsevärt belopp för fullständig

renovering av de redan befintliga 48 platserna. Då den föreslagna renoveringen

och tillbyggnaden på ett — enligt sjukhusledningens och medicinalstyrelsens

förmenande — tillfredsställande sätt löser sjukhusets behov av

ytterligare vårdplatser för oroliga och halvoroliga män och därtill nyskapar

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

55

den behövliga insulinbehandlingsavdelningen, måste styrelsen för sin del

finna del framlagda förslaget för staten förmånligt. Det låter säg ock omedelbart

genomföras, vilket med hänsyn lill platsbristen inom den statliga sinnessjukvården

är synnerligen önskvärt.

Till medicinalstyrelsens skrivelse hava fogats — förutom angivna skrivelser

från arkitekten Ahlberg och byggnadsstyrelsens yttrande — vissa kostnadsberäkningar,

upprättade av ingenjören John Minton och Hugo Theorells

ingenjörsbyrå aktiebolag, förslag från Bergströms ingeniörsbyrå &

C:o angående ändringar av vatten- och avloppsledningarna i anledning av

ombyggnaderna samt kostnadsberäkning för elektriska anläggningar i samband

med ombyggnaderna, upprättad av elektriska prövningsanstalten aktiebolag.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t ville i proposition

till 1946 års riksdag föreslå riksdagen, att dels medgiva, att i huvudsaklig

överensstämmelse med uppgjort förslag finge vid S:t Jörgens sjukhus utföras

örn- och tillbyggnadsarbeten för ett belopp av tillhopa högst 683 000 kronor,

dels ock, därest detta förslag vunne riksdagens gillande, ställa erforderligt

anslag till förfogande under budgetåret 1946 47.

De av medicinalstyrelsen föreslagna åtgärderna avse ändringsarbeten inom Departementsadministrations-

och kasinobyggnaderna samt om- och tillbyggnad av en av

vårdpaviljongerna ävensom vissa av dessa åtgärder föranledda ändringar

beträffande de elektriska installationerna. Samtliga arbelen skulle draga en

kostnad av 683 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har ansett det tveksamt, huruvida det vore ekonomiskt

försvarligt att nedlägga ett så stort belopp på dc ifrågavarande ålderdomliga

byggnaderna, vilkas nuvarande byggnadsvärde torde vara ganska lågt och

av vilka i synnerhet paviljongen från början vore så olämpligt planlagd, all

genom dess ombyggnad tillfredsställande lokaler endast med svårighet kunde

åstadkommas.

Jag vill framhålla, att genom ändringarna inom administrations- och

kasinobyggnaderna skulle vinnas, att samtliga expeditionslokaler centraliserades

till den förstnämnda byggnaden samt atl för den medicinska behandlingen

av patienterna skulle erhållas större och bättre rustade lokaler än för

närvarande, sammanförda till en enda byggnad — kasinobyggnaden — i

sjukhusområdets centrum. Enligt min mening är en sådan rationalisering

av sjukhusdriften synnerligen önskvärd. Påpekas må därjämte, all dc löreslagna

åtgärderna skulle underlättas och förbilligas genom afl i samband

med ekonomibyggnadens renovering vissa lokaler inom kasinobyggnaden

bomme att utrymmas. Nybyggnad blir därför icke erforderlig. På grund av

det anförda förordar jag, all de angivna arbetena nu komma lil! utförande.

Mot kostnadsberäkningen har jag intet att erinra.

Såsom jag i annai sammanhang anfört, är sinnessjukvården i starkt behov

av förbättrade vårdresurser. 1 avbidan på utredning angående bl. a. möjlig
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

helema för en intensifiering av vården å de statliga sinnessjukhusen har

jag funnit, att försiktighet bör iakttagas i fråga om uppförande av nya sinnessjukhus.

I den mån en minskning av behovet av platser å de statliga anstalterna

icke kan åstadkommas genom profylaktiska och andra åtgärder,

bör därför, såsom jag framhållit, det aktuella platsbehovet tillgodoses genom

utvidgningar — i begränsad utsträckning — inom den nuvarande anstaltsorganisationens

ram. Behovet av det platstillskott, som vid ett genomförande

av medicinalstyrelsens nu framlagda förslag örn renovering och

utbyggnad av en av paviljongerna vid S:t Jörgens sjukhus .skulle erhållas,

anser jag icke behöva ifrågasättas. En särskild anledning att vidtaga de

föreslagna åtgärderna ligger däri, att den ifrågavarande paviljongen i sin

nuvarande utformning företer en mindre lämplig planlösning. Detta gäller

i synnerhet flyglarna, vilkas enkelsidiga korridorsystem medför dålig driftekonomi

och försvårar övervakningen. Ehuru även efter vidtagande av de

föreslagna byggnadsåtgärderna paviljongen blir behäftad med vissa brister,

komma likväl genom dessa åtgärder de väsentliga olägenheterna att bliva

botade. Paviljongen i sm helhet erhåller en ny planlösning, som möjliggör

en bättre driftekonomi. Kostnaden för de angivna arbetena kan därför icke

heller anses helt hänföra sig till de nyvunna platserna. Om kostnaden — såsom

synes riktigt — slås ut på samtliga vårdplatser inom paviljongen, blir

kostnaden per vårdplats 5 450 kronor. Mot storleken av detta belopp torde

någon berättigad anmärkning icke kunna riktas. I betraktande av anförda

omständigheter finner jag mig böra förorda medicinalstyrelsens förslag.

Ändrings- och ombyggnadsarbetena beträffande kasinobyggnaden och paviljongen

komma att medföra en relativt stor ökning av belastningen å det

elektriska ledningssystemet. På grund härav och då den nuvarande transformatorstationen

är otidsenlig samt icke kan utvidgas, fordras, att ny transformator

anskaffas och installeras på annan plats inom sjukhusområdet.

Jag biträder därför del härom framlagda förslaget. Den beräknade kostnaden

för transformatorn finner jag mig kunna godtaga. Erinras må i detta

sammanhang, att vid sjukhuset för närvarande pågår en successiv omläggning

av ledningssystemet från likström till växelström, varför även oberoende

av nu ifrågavarande byggnadsarbeten kostnadskrävande åtgärder

med avseende å de elektriska installationerna skulle hava kommit till utförande.

Jag tillstyrker alltså anvisande av 685 000 kronor för utförande av nämnda

arbeten under budgetåret 1946/47.

Uppförande av vissa uthusbyggnader vid Umedalens sjukhus vid Umeå.

1 skrivelse den 5 januari 1945 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

av ett belopp av 27 500 kronor för uppförande vid Umedalens sjukhus

av en uthusbyggnad för vagnar, byggnadsställningar m. m. samt av ett

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr /77.

57

redskapsskjul för trädgården. Styrelsen har därvid framhållit, att behov av

dessa byggnader förelåge för att sjukhusets materiel av olika slag skulle

kunna skötas på ett rationellt sätt samt för möjliggörande av ett bättre

ordnande för patienterna av arbetet i sjukhusets vedgård.

I särskilda till medicinalstyrelsen avgivna yttranden har byggnadsstyrelsen

funnit intet vara att erinra mot upprättade förslag till ifrågavarande byggnader

och de härför beräknade kostnaderna, 27 500 kronor.

Även jag finner av behovet påkallat, att ifrågavarande uthusbyggnaderDepartemsntsuppföras.

Mot kostnadsberäkningarna, slutande å 27 500 kronor, har jag

intet att erinra.

Kylanläggning vid Ulleråkers sjukhus.

I skrivelse den 3 december 1945 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

av medel för utförande av en kylrumsanläggning vid Ulleråkers

sjukhus.

Styrelsen hänvisar beträffande behovet av anläggningen till ett av intendenten

vid sjukhuset avgivet tjänstememorial, vilket direktionen för sjukhuset

med tillstyrkan överlämnat till styrelsen. I memorialet anföres bl. a

Vid ombyggnad av sjukhusets centralkök år 1930 anordnades därstädes

4 kylrum, därav 2 i källarvåningen, för salta varor m. m., och 2 i bottenvåningen,

för mjölk och färskt kött, och installerades i källarvåningen ett

kylmaskineri för kolsyra såsom kylmedium. Detta kylmaskineri är emellertid

av en numera föråldrad typ och kräver kontinuerlig tillsyn och skötsel

under drifttiden. Så länge nuvarande förläggning av sjukhusets elektriska

kraftcentral invid köksbyggnaden bibehålies, kan skötseln av kylmaskineriet

ombesörjas av vakthavande maskinisten, men då kraftcentralen, så snart

det avbrutna renoveringsarbetet å sjukhuset får återupptagas, överflyttas

till den cirka 400 meter avlägsna nya maskincentralbyggnaden, kommer särskild

skötare av kylmaskineriet att bliva erforderlig, om ej detta ersättes

med en automatiskt verkande kylanläggning.

I memorialet framhålles vidare, att utrymmet i de befintliga kyirummen

visat sig otillräckligt och att det därför vore synnerligen angeläget att ytterligare

tvenne kylrum snarast möjligt anordnades, därav ett i källarvåningen,

vårtid utrymme kunde utvinnas genom urschaktning under nuvarande kylrum

i bottenvåningen, och ett i sistnämnda våning, lämpligen i en nuvarande

serveringslokal.

På uppdrag av medicinalstyrelsen, som funnit behovet av ny kylanläggning

styrkt, har kyltekniska byrån i Stockholm (Arvid Börjesons ingeniörsbyrä)

uppgjort förslag och kostnadsberäkning. Den sistnämnda upptager en

total kostnad för anläggningen av 29 000 kronor, därav 15 000 kronor för

kylmaskinell utrustning och 14 000 kronor för mindre byggnadsarbeten

m. lii. Härtill skulle komma utredningskostnader, 1 925 kronor.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Medicinalstyrelsen har upplyst, att arbetet vore avsett att utföras genom

sjukhusets försorg, varigenom kostnaderna skulle i någon mån kunna nedbringas.

Över förslaget har byggnadsstyrelsen den 29 november 1945 avgivit yttrande

och därvid anfört, att mot förslagets tekniska utformning intet vore

att erinra och all den beräknade kostnaden, 15 000 kronor, för kylmaskinens

utrustning syntes skälig.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl.

Majit ville avlåta proposition till 1946 års riksdag angående utförande för

en beräknad kostnad av högst 30 925 kronor av en ny kylrumsinstallation

vid Ulleråkers sjukhus.

Behovet av den föreslagna kylanläggningen synes mig styrkt. Jag förordar

bifall till medicinalstyrelsens förslag. För anläggningens utförande

torde böra beräknas ett till 30 000 kronor avrundat belopp.

Elektriska arbeten vid Sundby, S:t Lars, S:ta Maria, Frösö och Furunäsets

sjukhus.

Sundby sjukhus. I skrivelse den 27 november 1945 har medicinalstyrelsen

gjort framställning om anvisande av medel för komplettering av den elektriska

utrustningen vid Sundby sjukhus. Till stöd härför anför styrelsen

följande.

Den elektriska utrustningen vid Sundby sjukhus, som togs i bruk år

1922, befinner sig numera delvis icke i tillfredsställande skick. Särskilt

gäller detta sjukhusets nordvästra och sydöstra bostadsområden. På uppdrag

av medicinalstyrelsen har därför Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag

verkställt utredning och till styrelsen inkommit med förslag till de

påtalade olägenheternas avhjälpande. I denna utredning, dagtecknad den 10

augusti 1944, föreslår anstalten en spänningshöjning inom dessa delar av

sjukhuset.

Det förslag, som härmed framlägges, avser avhjälpandet av vissa missförhållanden

inom det sydöstra bostadsområdet m. m. Bostadshusen ligga

här förlagda i rad med betydliga avstånd sinsemellan. Då det totala avståndet

till transformatorn därigenom blir avsevärt och överföringsledningarna

i förhållande till det nuvarande behovet hava allt för klena dimensioner,

kunna vare sig kokplattor eller elspisar installeras. Spänningsfallet

blir ändå så stort, att det verkar störande på belysningen. Det förslag, som

medicinalstyrelsen för sin del förordar, möjliggör i en senare etapp elektrifiering

av sjukhusets stekkök: en förbättring, som av flera anledningar är

i hög grad önskvärd, bland annat för att kunna höja kvaliteten på den utspisade

kosten. Förslaget tar även hänsyn till önskvärdheten av att inom

bageri, verkstad och ångpannehus framdeles kunna övergå till direktdrivna

arbetsmaskiner utan remtransmissioner, vilken nuvarande anordning varken

ur driftsekonomisk eller ur olycksfallssäkerhetssynpunkt är i längden godtagbar.

— Den befintliga belysningstransformatorn i ångpannehuset bör

därför utbytas mot en ny transformator örn 150 k VA, avsedd att kunna tili
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

59

godose både ljus- och kraftbehovet inom dessa delar av sjukhuset. Kostnaden

härför inklusive erforderliga kablar m. m. har av Elektriska Prövningsanstalten

beräknats till 20 300 kronor.

I yttrande den 8 november 1944 har direktionen för sjukhuset tillstyrkt

förslagets genomförande.

Medicinalstyrelsen har bifogat det av elektriska prövningsanstalten upprättade

förslaget. Häri anföres, att på grund av den låga distributionsspänningen,

190/110 volt, samt de långa avstånden mellan transformatorn och

fastigheterna, spänningsfallet vöre besvärande och att ytterligare anslutning

av elektriska apparater ej kunde ske med mindre överföringsledningarna

förstärktes eller distributionsspänningen höjdes. Anstalten har beträffande

det sydöstra bostadsområdet framlagt tre alternativ för omläggningen. Enligt

alternativ I skulle den nuvarande spänningen bibehållas men en ny jordkabel

till bostadshusen nedläggas. Härav föranledda kostnader skulle uppgå

till 6 500 kronor. Vid bibehållande av spänningen 190/110 volt måste emellertid

därjämte en separat transformatorstation uppföras inom köksbyggnaden

för matning av elektriska köksapparater. Kostnaden för denna station

beräknades till 16 100 kronor. Totala kostnaden belöpte sig alltså till 22 600

kronor. Vid denna och följande beräkningar har förutsatts, att arbetena utföras

av sjukhusets elektriker. Alternativ I gjorde det icke möjligt att installera

elektriska kokspisar i bostadslägenheterna. Enligt alternativen II och

III skulle en ny transformator uppföras med en sekundär spänning av 380

volt samt ett lågspänningsställverk anordnas för distribuering av 380/220

volt. I fråga örn detaljerna förete alternativen vissa skillnader. Kostnaden

skulle utgöra, vid alternativ II 20 300 kronor och vid alternativ lil 24 500

kronor. Anstalten förordar alternativ II.

Medicinalstyrelsen har hemställt, all Kungl. Majit ville i proposition till

1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att vid Sundby sjukhus

finge i huvudsaklig överensstämmelse med av elektriska prövningsanstalten

upprättat förslag utföras elektriska kompletterings- och omläggningsarbeten

til! en kostnad av högst 20 300 kronor.

I utlåtande över framställningen har byggnadsstyrelsen uttalat, ait ledningen

till tjänstebosläderna kunde utföras såsom luftledning samt att löreslagen

kabel mellan ångpannehuset och ekonomibyggnaden borde anstå

till dess att elektrifieringen av centralköket genomfördes. Kostnaden för

ställverket borde upptagas med ett från 1 000 till 1 700 kronor förhöjt belopp.

Sammaniagda kostnaden skulle vid genomförande av byggnadsstyrelsens

förslag uppgå till 16 500 kronor.

S:l Lars sjukhus. I skrivelse den 3 december 1945 har medicinalstyrelsen

hemställt örn anvisande av medel för omläggning av de elektriska installationerna

vid S:t Lars sjukhus från likström till växelström. Till motivering

härför har styrelsen anfört.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Vid flertalet äldre sinnessjukhus, där den ursprungliga elinstallationen

utförts för likström, har efter hand som anläggningen förslitits eller blivit

otillräcklig, omläggning till växelström såsom varande mera ekonomisk

planlagts och vid vissa sjukhus påbörjats respektive genomförts. Sålunda

befinner sig den för likström utförda el-instaliaiicnen vid S:t Lars sjukhus

numera i sådant skick, att mera omfattande åtgärder blivit oundgängliga för

att avlasta likströmsnätet och råda bot på uppkomna allvarliga olägenheter

i sjukhusets elkraftförsörjning. Medicinalstyrelsen har därför uppdragit åt

Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag, Stockholm, att uppgöra plan för

genomförandet av de mest trängande omläggningarna. Enligt denna, som är

dagtecknad den 11 juli 1944, skulle för närvarande arbeten för en kostnad

av tillhopa 114 000 kronor behöva utföras. Elektriska Prövningsanstalten

har vid konferens i november månad 1945 meddelat, att dessa åtgärder

icke lämpligen kunna uppskjutas. Med hänsyn till de för närvarande mycket

långa leveranstiderna för i dessa arbeten ingående materiel är enligt styrelsens

förmenande beslut i frågan vid 1946 års riksdag påkallat.

Styrelsen återger härefter den i prövningsanstaltens utredning gjorda

sammanfattningen av anstaltens förslag. Enligt denna sammanfattning föreslås:
1)

att 380/220 V faststälies som distributionsspänning inom sjukhusområdet.

Undantag blir lills vidare vissa byggnader inom östra sjukhuset, som

för närvarande matas med 3 X 220 V, där någon spänningsomläggning

ännu ej kan motiveras;

2) att för matning av de nya växelströmsinstallationema befintlig transformatorstation

inom ångpannebyggnaden kompletteras med en transformator

örn ca 200 kVA;

3) att på lämpligt ställe en ny öppen fördelningscentral uppbygges, vilken

skall vara utvidgningsbar.

Styrelsen fortsätter.

Med skrivelse till styrelsen den 28 mars 1945 överlämnade direktionen

för sjukhuset en i ärendet av vederbörande maskinmästare upprättad P. M.

och hemställde direktionen därvid dels att vid ärendets vidare handläggning

denna P. M. måtte beaktas, dels att ifrågavarande arbeten måtte få utföras

i sjukhusets regi.

I yttrande den 6 juni 1945 har sedermera Elektriska Prövningsanstalten

i vissa delar beaktat vad från sjukhusets sida sålunda anförts och i övrigt

ytterligare motiverat sin ståndpunkt i frågan. Kostnaderna för förslagets

genomförande hava ock med anledning härav omräknats och beräknas nu

uppgå till sammanlagt 115 000 kronor.

Till medicinalstyrelsens framställning hava fogats elektriska prövningsanstaltens

utredning den 11 juli 1944, sjukhusdirektionens skrivelse den

28 mars 1945 jämte ett tjänstememorial från sysslomannen vid sjukhuset

och en av maskinmästare!! upprättad promemoria ävensom prövningsanstaltens

yttrande den 6 juni 1945.

Maskinmästaren föreslår i sin promemoria, att anläggningen i sin helhet

utföres i sjukhusets regi och att materielen upphandlas av sjukhuset. Därigenom

skulle säkerligen stora besparingar kunna göras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

kungl. Majlis proposition nr lii. (il

Beträffande förslagens innehåll i övrigt tillåter jag mig hänvisa till handlingarna.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t vilie i proposition till

1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse

med prövningsanstaltens förslag finge vid S:t Lars sjukhus i

Lund utföras elektriska omläggnings- och utvidgningsarbeten för en kostnad

av högst 115 000 kronor.

1 ett på medicinalstyrelsens begäran avgivet utlåtande den 29 november

1945 har byggnadsstyrelsen anfört.

Oaktat spänningen 380/220 V medför större risk för olycksfall än spänningen

220/127 V, synes den allmänna uppfattningen för närvarande vara

den, att de ekonomiska skälen för användning av den förstnämnda spänningen

i förening med den minskade olycksfallsrisken genom installationsmaterielens

förbättring under senare år komma att medföra, att spänningen

380/220 V inom en tämligen snar framtid blir förhärskande. Då denna

spänning redan användes och i framtiden sålunda i ännu större utsträckning

torde komma att utnyttjas i bostäder och andra lokaler, där personer,

vilka icke äro medvetna örn de med elektriska anläggningar i allmänhet

förenade risker, kunna komma att handskas med elektriska apparater, synes

det som örn spänningen 380/220 V borde kunna väljas även i förevarande

fall.

Då byggnadsstyrelsen ej äger närmare kännedom om belastningen inom

de olika delarna av sjukhuset, är det ej möjligt för styrelsen att närmare

uttala sig örn planläggningen och dimensioneringen av det tilltänkta distributionssystemet.

En granskning av kostnadsberäkningarna för de undersökta alternativen

med avseende på de poster, som kunnat kontrolleras, har ej givit anledning

till någon erinran.

S:ta Maria sjukhus. I skrivelse den 27 november 1945 har medicinalstyrelsen

föreslagit vissa kompletteringsarbeten beträffande de elektriska installationerna

vid S:ta Maria sjukhus. Härom anföres följande. j

Sjukhusets elkraft produceras för närvarande till huvudsaklig del i egna

ångturbindrivna likströmsgeneratorer. En mindre del inköpes från Hälsingborgs

elverk, dit sjukhuset dock under egen produktionstid återlevererar

viss överloppskraft. Inom sjukhuset förekommer i huvudsak likström.

Trots restriktioner under krisåren har sjukhusets elkonsumtion under senare

år så avsevärt ökats, att åtgärder måste vidtagas för att tillgodose

sjukhusets normala behov av elkraft snarast möjligt. Härför erfordras installerandet

av en ny omformare. För att möjliggöra detta behöver transformatorstationen

utvidgas. Det har vid verkställd utredning visat sig lämpligast

att förlägga den nya transformatorstationen till den lokal, som nu

upptages av sjukhusets desinfektionsugn. Desinfektionsugnen flyttas för att

möjliggöra detta till en invid en annan del av maskinhuset nyuppförd tillbyggnad,

vilket arrangemang, utfört i sjukhusets egen regi, beräknas draga

en kostnad av 6 280 kronor. För den nya transformatorstationens iordningställande

kräves nytt omformaraggregat med tillhörande utrustning. Kostnaderna

för dessa installationer hava av Elektriska Prövningsanstalten be
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ls proposition nr 177.

räknats lill cirka 41 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för dessa

snarast erforderliga kompletteringar uppgå sålunda till 47 280 kronor.

Vid sjukhuset krävas därutöver ytterligare vissa åtgärder för att tillgodose

nödströmsfÖrsörjningen. Sjukhusets ackumulatorbatteri är nämligen i del

närmaste uttjänt. Utredning av detta spörsmål föreligger visserligen färdig,

men har den ansetts böra överarbetas ytterligare för att, så långt ske kan,

kostnaderna må kunna nedpressas innan utredningen framlägges för statsmakternas

prövning.

Till skrivelsen hava fogats yttranden av elektriska prövningsanstalten den

15 mars och den 21 november 1945 jämte ritningar.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t ville i proposition till

1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att vid S:ta Maria sjukhus

i Hälsingborg finge i huvudsaklig överensstämmelse med prövningsanstallens

förslag utföras elektriska kompletteringsarbeten för högst 47 280

kronor.

Byggnadsstyrelsen har i infordrat yttrande förklarat sig intet hava att

erinra mot förslaget.

Frösö sjukhus. I propositionen nr 288 (bil. 10 punkt 1) till 1944 års riksdag

föreslogs, att för utförande av vissa elektriska arbeten vid Frösö sjukhus

skulle å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisas ett

investeringsanslag av 60 000 kronor. Arbetena voro avsedda såsom en första

etapp (etapp I A) i en av medicinalstyrelsen framlagd generalplan för omläggning

av sjukhusets elektriska installationer från likström till växelström.

Utförandet av nämnda arbeten ansågs särskilt brådskande, enär

kraftleverantören hade beslutat genomföra ändring av spänning och periodantal,

vilka åtgärder i sin tur föranletts av, bland annat, hänsyn till den å

Frösön förlagda flygkårens behov.

Riksdagen (skr. nr 481, punkt 6) förklarade sig icke hava något alt erinra

mot Kungl. Majlis förslag rörande omläggning av de elektriska installationerna

vid sjukhuset samt anvisade å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1944/45 det av Kungl. Maj:t äskade beloppet, 60 000 kronor.

I skrivelse den 27 november 1945 har medicinalstyrelsen — med förmälan

att de till etapp I A hörande arbetena påginge — hemställt örn anvisande

av 50 000 kronor för utförande av en andra etapp. Denna etapp skulle omfatta

omläggning till växelström i paviljongerna 4, 6, 8, 10 och 11 samt i

administrationsbyggnaden, festsalen, sjukhuschefens bostad och portvaktsstugan.

För matning av dessa byggnader med växelström skulle vid administrationsbyggnaden

anordnas en ny transformatorstation, lämpligen utförd

som en plåtkiosk, förbunden med huvudtransformatorstationen med

jordkabel. Styrelsen har anfört, att den starka överbelastningen av sjukhusets

likströmsnät krävde, att arbetet med övergång till växelström fullföljdes,

sedan nu tillgången till sådan ström genom tidigare beslutade arbeten

blivit rikligare.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 177.

63

Beträffande de tekniska detaljerna har styrelsen hänvisat till en av elektriska

prövningsanstalten aktiebolag upprättad, den 20 december 1943 dagtecknad

utredning.

I vad denna utredning gäller de allmänna riktlinjerna för distributionssystemets

omläggning och omfattningen av de till etapp I hörande åtgärderna

har redogörelse lämnats i den förenämnda propositionen nr 288/1944,

till vilken jag tillåter mig hänvisa.

Rörande etapp II — vilken avser omläggning till växelström i de i medicinalstyrelsens

skrivelse angivna byggnaderna — 1''ramhålles av anstalten,

att arbetenas genomförande betingades av önskemålet att snarast avlasta

likströmssystemet och bereda möjligheter att avhjälpa de stora spänningsfallen

i systemet i områdena omkring administrationsbyggnaden. För omläggningen

erfordrades, att en transformatorstation — lämpligen en plåtkiosk

— uppfördes vid administrationsbyggnaden och förbundes med huvudtransformatorstationen

medelst jordkabel. Etapp II kunde utföras i

sammanhang med etapp I A, medan arbeten tillhörande en senare del av

etapp I — etapp IB — kunde anstå. Kostnaden för etapp II beräknades

till 49 000 kronor.

Medicinalstyrelsen har anfört, att kostnaderna för etapp II för närvarande

kunde beräknas till 50 000 kronor.

I skrivelsen hemställes, att Kungl. Maj:t ville i proposition till 1946 års

riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att vid Frösö sjukhus finge utföras

strömomläggningsarbeten för en beräknad kostnad av högst 50 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande över framställningen uttalat, att styrelsen

i princip intet hade att erinra mot utförandet av andra etappen av ifrågavarande

omläggningsarbeten enligt det framlagda förslaget eller mot de beräknade

kostnaderna därför.

Furunäsets sjukhus. I skrivelse den 3 december 1945 har medicinalstyrelsen

föreslagit vissa omläggnings- och kompletteringsarbeten beträffande de

elektriska installationerna vid Furunäsets sjukhus. Styrelsen har härom anfört

följande.

Vid sjukhuset skola enligt beslut av 1945 års vårriksdag betydande biloch

ombyggnader utföras. Sålunda skall bland annat en ny vårdpaviljong

inrymmande jämväl arbetssalar för manliga patienter uppföras medan de

nuvarande arbetslokalerna, belägna i huvudbyggnadens översta våning, omändras

till vårdlokaler. Härigenom bliva vissa förändringar och utvidgningar

inom sjukhusets elektriska utrustning och distribueringssystem oundgängliga.

Det synes också lämpligt att i ett sammanhang komplettera sjukhusets elektriska

installationer, så att de kunna beräknas bliva tillräckliga för en avsevärd

tid framåt.

Beträffande de tekniska förhållandena har styrelsen hänvisat till en av

elektriska prövningsanstalten verkställd, den 8 juni 1945 dagtecknad utredning,

i vilken sammanfattningsvis föreslås:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

1) att 380/220 volt faststälies som distributionsspänning inom bostadsområdet.

Inom det egentliga sjukhusområdet bibehålies 220/127 volt, men böra

framtida installationer utföras för 380/220 volt, så alt man framdeles även

här kan höja distribulionsspänningen, om så skulle bli önskvärt;

2) att nuvarande transformatcrstation inom sjukhusområdet flyttas till koksbyggnaden,

där en mindre tillbyggnad uppföres. Kostnaderna för stationen

uppgå till cirka 17 000 kr. inkl. byggnadsarbeten;

3) att för distribution av kraft inom bostadsområdet anordnas mindre transformatorstation

i närheten av växthuset. I denna station uppställes befintlig

70 k VA transformator, som omlindas för 380 volt. Kostnaderna för

denna station samt diverse kompletteringar beräknas till 47 400 kr.

Då ledningsnätet inom ytterområdet ej tillåter nyanslutningar i någon

större omfattning, föreslås att ombyggnad av mottagningsstation vid köksbyggnaden

samt transformatorkiosk med tillhörande distributionsnät

inom ytterområdet kommer till utförande nu omedelbart;

4) att vtterbelysningen kompletteras i enlighet med uppgjort förslag. I första

etappen anse vi att ytterbelysningen inom bostadsområdet bör komma till

utförande i samband med utförande av nytt distributionsnät och beräknas

kostnaderna härför till cirka 16 000 kr.

De arbeten, som skulle komma till utförande i första hand, beräknas kosta

cirka 80 400 kr.

De av anstalten förordade arbetena hava betecknats såsom alternativ lil.

Medicinalstyrelsen fortsätter.

För egen del ansluter sig medicinalstyrelsen till Elektriska Prövningsanstaltens

ovan refererade förslag (alternativ III). Efter förhandling med anstalten

har styrelsen dock ansett sig böra avrunda erforderligt anslag till 81 000

kronor.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 28 juni 1945 har .sjukhusdirektionen

förklarat sig biträda förslaget.

Till skrivelsen hava fogats elektriska prövningsanstaltens utredning den

8 juni 1945 jämte ritningar och sjukhusdirektionens yttrande den 28 juni

1945.

I anstaltens utredning upptogos tre alternativ för omläggningsarbetena.

Enligt alternativ I skulle den nuvarande distributionsspänningen 220/127

volt bibehållas. Vid detta alternativ skulle anslutning av elektriska spisar i

de inom sjukhusets yttre områden belägna personalbostäderna icke kunna

ske. Enligt alternativ II skulle en distributionsspänning av 380/220 volt

komma till användning antingen omedelbart (alternativ II A) eller efter en

successiv övergång (alternativ II B). Trots spänningshöjningen skulle emellertid

på grund av i övrigt föreliggande förhållanden elektriska spisar och

varmvattenberedare icke kunna installeras i ytterområdena. Alternativen II A

och B skulle draga en kostnad av 60 500 respektive 48 500 kronor. Alternativ

III innebär, att matning av installationerna inom det centrala sjukhusområdet

skulle ske med 220/127 volt från en planerad station i köksbyggnaden och

att för ytterområdena den från stationen medelst högspänningskabel utförda

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

65

strömmen skulle transformeras till en sekundärspänning av 380 volt. Anslutning

av elspisar och vattenvärmare skulle härigenom möjliggöras för alla

bostadslägenheter. Kostnaden för detta alternativ skulle uppgå till 47 400

kronor. Anstalten har av såväl ekonomiska som tekniska skäl ansett sig böra

förorda alternativ III.

Av anstaltens utredning framgår vidare, att oberoende av vilket av de angivna

alternativen för distributionsspänningen, som väljes, den nuvarande

transformatorstationen, vilken har en olämplig placering i ångcentralens

maskinrum, måste flyttas till köksbyggnaden. Kostnaden härför skulle uppgå

till 17 000 kronor. Därjämte borde, då vtterbelysningen inom sjukhusområdet

för närvarande icke vore tillräcklig, kablar för vtterbelysningen nedläggas

i samband med de kabelarbeten, som av förut angivna åtgärder påkallades.

För ordnande av ytterbelysningen inom bostadsområdet beräknades

en kostnad av 16 000 kronor. I en andra etapp borde ytterbelysningen inom

det egentliga sjukhusområdet förbättras.

Medicinalstyrelsen har hemställt, alt Kungl. Maj:t ville i proposition till

1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva att vid Furunäsets sjukhus

linge i huvudsaklig överensstämmelse med prövningsanstaltens förslag utföras

elektriska omläggnings- och kompletteringsarbeten för ett belopp av tillhopa

högst 81 000 kronor.

I yttrande till medicinalstyrelsen har byggnadsstyrelsen uttalat, att den

funne förslaget i huvudsak lämpligt och att kostnaderna syntes skäliga. Vissa

detaljer borde dock närmare övervägas i samband med utformandet av de

slutliga föreskrifterna för kompletteringsarbetena i fråga.

De av medicinalstyrelsen föreslagna arbetena vid Sundby, S:t Lars, S: ta Departement
•

chefen*

Maria, Frösö och Furunäsets sjukhus utgöra ett led i en av styrelsen uppgjord

plan att, i den mån en ökning av strömförbrukningen eller andra omständigheter

påkalla det, verkställa omläggning och komplettering av de elektriska

installationerna vid de statliga sinnessjukhusen. För budgetåren 1944/45

och 1945/46 hava medel för detta ändamål anvisats — förutom för en första

etapp vid Frösö sjukhus — beträffande S:t Sigfrids, S:t Jörgens och Säters

sjukhus. Då de nu föreslagna arbetena synas vara av angelägen natur, vill

jag förorda, att desamma komma till utförande under nästa budgetår. De

beräknade kostnaderna för företagen synas i huvudsak kunna godtagas. 1

vissa fall torde dock, örn arbetena verkställas i sjukhusens egen regi eller

ändringar i förslagen vidtagas, besparingar vara möjliga. Tills vidare anser

jag mig emellertid böra räkna med de av medicinalstyrelsen angivna beloppen,

respektive 20 300, 115 000, 47 280, 50 000 och 81 000 kronor, eller

tillhopa i runt tal 313 600 kronor.

5

linning till riksdagens protokoll U)iC>. 1 sami. Nr 177.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. \iaj:ts proposition nr 177.

Komplettering av avloppsledningarna vid Sundby sjukhus.

Med bifall till propositionen nr 267/1942 anvisade 1942 års riksdag (skr.

nr 308) 162 500 kronor för framdragande av avloppsledning, anläggande av

reningsverk och utförande av anläggning för klorering av dricksvattnet vid

Sundby sjukhus.

I skrivelse den 3 december 1945 har medicinalstyrelsen föreslagit viss komplettering

av anläggningen. Styrelsen anför härom.

Till huvudavloppsledningen äro alla sjukhusets avlopp anslutna med undantag

av ledningarna från vissa bostadshus inom sjukhusets nordvästra område,

Gamla Sundby. Sistnämnda ledningar äro nämligen så lågt belägna,

att de icke utan vidare kunna påkopplas huvudavloppsledningen. Avloppen utmynna

därför direkt i sundet mellan sjukhusområdet och Strängnäs stad.

Då inom byggnaderna ett antal vattenklosetter finnas installerade, förorenas

sjövattnet numera på ett sätt som icke är godtagbart, framför allt sedan tillfredsställande

reningsåtgärder vidtagits för sjukhusets avloppsvatten i övrigt.

Att anlägga ett separat reningsverk för ledningarna från Gamla Sundby anser

styrelsen uteslutet. Enligt det härmed framlagda förslaget, utarbetat av

Bergströms Ingeniörsbyrå & C:o och Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag,

skulle avloppsvattnet från byggnaderna genom en mindre, automatiskt

verkande, elektrisk pumpanläggning tryckas upp till det cirka 8 meter

högre belägna huvudavloppssystemet. Förslaget har i augusti 1944 kostnads
-

beräknats på följande sätt:

Pumpbyggnad, omfattande samlingskammare och motorrum ...... 2 000

Pumpverk, rördelar m. m..................................... 1 100

Kablar och övrig elektrisk utrustning.......................... 1 500

Tryckledning ................................................ 4 200

Ombyggnad av transformatorstation i pav. Il för höjning av spänningen,

inklusive byggnadsarbeten..... ...................... 10 000

Summa kronor 18 800

På grund av därefter inträdd prishöjning, framför allt å gjutjärnsrör, torde

emellertid detta belopp numera böra ökas med cirka 20 % till i avrundat tal

22 600 kronor.

Av kostnadsberäkningen framgår, att större delen av kostnaden betingas

av erforderlig spänningsförhöjning. Sjukhusets elnät är emellertid redan nu

så belastat, att en sådan förhöjning även av andra skäl måste bliva ofrånkomlig

inom den närmaste tiden. Den nu föreslagna anordningen undanrödjer

ock vissa svårigheter med elförsörjningen inom kringliggande sjukvårdspavil

jongén

Medicinalstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit ville i proposition till 1946

års riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att vid Sundby sjukhus vid Strängnäs

finge i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag utföras

en pumpanläggning för komplettering av sjukhusets avloppssystem för en

kostnad av högst 22 600 kronor.

Medicinalstyrelsen har bifogat i skrivelsen angiven utredning av Bergströms

ingeniörsbyrå & C:o och elektriska prövningsanstalten.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande till medicinalstyrelsen förklarat sig icke

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

67

hava annat att erinra än att de den 17 augusti 1944 till 18 800 kronor beräknade

kostnaderna med gällande priser borde upptagas till omkring 22 500

kronor.

Då det ur sanitär synpunkt icke kan anses godtagbart, att avloppsvattnet Departementsirån

byggnaderna vid Gamla Sundby icke undergår rening, tillstyrker jag

åtgärder för avhjälpande av detta missförhållande. Mot det av medicinalstyrelsen

framlagda förslaget, vilket innebär, att vattnet genom en elektrisk

pumpanordning skulle tryckas upp till huvudavloppssystemet med till detta

hörande reningsverk, har jag intet att erinra. Kostnaden bör, i enlighet med

vad byggnadstyrelsen anfört, beräknas till 22 500 kronor.

Ytterligare anslag för uppförande av familjebostadshus vid S:ta Maria

sjukhus.

Med bifall lill av mig i propositionen nr 242 till 1945 års riksdag framlagt

förslag beräknade riksdagen (skr. nr 420) under anslaget till Vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus m. m. ett belopp av 372 000 kronor

för uppförande av personalbostäder vid Ryhovs och S:ta Maria sjukhus. Av

beloppet avsågs för sistnämnda sjukhus en summa av 196 000 kronor, att

användas för uppförande av fyra enplansbyggnader, var och en innehållande

två lägenheter om två rum och kök.

Med överlämnande av en framställning den 14 februari 1946 från byggnadsstyrelsen

har medicinalstyrelsen i skrivelse den 19 februari 1946 hemställt

örn anvisande av ett ytterligare anslag av 36 000 kronor för bostäderna

vid S:ta Maria sjukhus. Kostnadsökningen föranledes av föreslagen utvidgning

av bostadshusen genom inrättande på vinden av ytterligare ett rum för

varje lägenhet. Vindsrummet skulle kunna avskiljas från lägenheten i övrigt

och upplåtas åt ogift vårdare. I byggnadstekniskt hänseende skulle för förslagets

genomförande krävas, att byggnaderna erhölle högre takresning än

tidigare förutsatts. Merkostnaden i anledning härav skulle uppgå till 2 000

kronor för varje byggnad. För inredande av vindsrummen erfordrades ett

belopp av 3 500 kronor per runi. Sammanlagda kostnadsökningen skulle alltså

utgöra (4 X 2 000 + 8 X3 500) 36 000 kronor.

Då en utvidgning av lägenhetsytan för ifrågavarande familjebostäder sy-Deportements
chefen
nes

önskvärd och endast skulle föranleda en obetydlig kostnadsökning, tillstyrker

jag medicinalstyrelsens förslag. För budgetåret 1946/47 bör alltså för

detta ändamål anvisas 36 000 kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

lil. Ombyggnadsarbeten vid statens uppfostringsanstalt

å Bona.

Jag har vid behandlingen av medicinalstyrelsens tioårsplan föreslagit, att

statens uppfostringsanstalt å Bona skulle överföras till sinnessjuk- eller sinnesslövården,

så snart anstalten utrymts av det nuvarande klientelet. Jag har

vidare förordat, att kostnaderna för vissa byggnadsarbeten, som erfordrades

för anstaltens modernisering, skulle bestridas från ett på driftbudgeten under

femte huvudtiteln upptaget anslag. Jag ber nu att få lämna en närmare

redogörelse för de avsedda arbetena.

Framställning örn anvisande av medel för ändamålet har gjorts av m e d icinalstyrelsen

i skrivelse den 13 februari 1946. I skrivelsen anföres

bl. a.

Genom beslut den 9 februari 1945 har Kungl. Maj:t uppdragit åt medicinalstyrelsen

att i samråd med fångvårdsstyrelsen och skolöverstyrelsen verkställa

den utredning, som kunde finnas erforderlig för utrönande av möjligheten

att använda statens uppfostringsanstalt å Bona för den statliga sinnesslövården

eller annat ändamål inom medicinalstyrelsens verksamhetsområde.

Denna utredning är ännu icke fullständigt genomförd. I sitt förslag den

11 september 1945 till 1 O-årsplan för den statliga sinnesslövårdens utbyggande

ansåg sig emellertid medicinalstyrelsen kunna medtaga ett till

Bona förlagt sjukhus för 360 yngre asociala, imbecilla män. Vid sammanträde

i justitiedepartementet den 11 december 1945 med ifrågavarande intressenter

tycktes det klarlagt, att Bonaanstalten lämpligen borde förändras i

enlighet med medicinalstyrelsens nyssnämnda förslag. Medicinalstyrelsen erhöll

därvid under hand uppdraget att så snart ske kunde framlägga den del

av örn- och tillbvggnadsplanen, som avsåge modernisering och ombyggnad

av de båda flygelbyggnaderna vid den så kallade gamla anstalten, vilka arbeten

befunnits erforderliga medan anstalten ännu fyllde sin nuvarande

funktion.

Denna del av utredningen, som verkställts av arkitekten G. Birch-Lindgren

och styrelsens tekniska experter, Hugo Theorells ingenjörsbyrå och

Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag, är nu färdig.

Rörande förslagets närmare innehåll har arkitekten Birch-Lindgren uttalat.

»Det gjorda förslaget avser en modernisering och ombyggnad av de båda

flygelbyggnaderna vid den så kallade gamla anstalten. Dessa byggnader uppfördes

omkring år 1903. De ingå i anstalten såsom bostadsbyggnader för pojkarna.

Den övre våningen i varje flygel utgör bostadsvåning. I densamma

finnes en längsgående innervägg, hjärtmur, utmed vilken anordnats bås genom

avbalkning med bräder och spjälor, ett för varje pojke att användas

som sovcell. 1 den nedre våningen finnas två dagrum jämte torkrum m. m.,

varjämte inretts två bostadslägenheter för personal. Uppvärmning för tvättanordningar,

belysningsanläggning m. m. synes hava endast föga eller alls

icke undergått någon modernisering, och äro således även de snart ett halvt

sekel gamla och i hög grad föråldrade och uttjänta.

Ett rationellt utnyttjande av byggnaderna för det nya sjukvårdsändamålet

förutsätter att hela »bur»-anordningen utrives i översta våningen, att en kor
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

69

iidor anordnas utmed hjärtmuren och sovrum längs båda ytterväggarna. I

vardera änden av byggnaden inredes tvättrum, W. C. och sköljrum samt förrådsrum.

På så sätt erhålles utmed korridorens ena sida 7 tvåpatientsrum

och 2 enpatientsrum, å den andra sidan 11 fyrapatientsrum eller sammanlagt

rum för 60 patienter. Dessa föreslås uppdelade på två avdelningar, den ena

på 29 platser, den andra på 31 platser. I bottenvåningen bibehållas dagrummen,

men på den plats som upptagits utav bostadslägenheterna anordnas

arbetsrum med förråd, översköterskerum och sjukrum, två av vardera slaget,

intill vardera dagrummet anordnas dessutom toiletter, tekök, kapprum och

torkrum. Vardera av de båda avdelningarna i övre våningen disponerar sålunda

halva bottenvåningen med dagrum och nämnda bilokaler till vardera.»

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten hava av Birch-Lindgren beräknats

till 490 000 kronor.

Medicinalstyrelsen upplyser, att nu angivna förändringar inom paviljongerna

äro definitiva, varför andra kostnader för deras övertagande av

den statliga sinnesslövården ej behöva påräknas än vad som kan bliva betingat

av en onormal förslitning under den tid byggnaderna i fråga efter

ombyggnaden kunna komma att fortfarande tjäna sitt nuvarande ändamål.

Då jag icke har något att erinra mot det uppgjorda byggnadsprogrammetDepj”^^*®- eller mot kostnadsberäkningen, tillstyrker jag, att ett belopp av 490 000 kronor

ställes till förfogande för arbetenas utförande under nästa budgetår.

IV, Förvärv och byte av mark för statens anstalt för

fallandesjuka.

I skrivelse den 27 november 1945 har medicinalstyrelsen anfört.

Statens anstalt för fallandesjuka i Jönköping övertogs den 1 juli 1939 efter

statsmakternas beslut från en stiftelse. Tidsförhållandena därefter hava medfört,

att medicinalstyrelsen icke ansett sig böra framlägga de förslag till utvidgning

och komplettering av anstalten, som prövats erforderliga för att den

må kunna fylla sin uppgift att vara en central med allsidig utrustning för

undersökning och vård av framför allt kvinnliga fallandesjuka och barn. För

detta ändamål kräves inom de närmaste åren nyuppförande av bland annat

administrationsbyggnad, sluten vårdavdelning, paviljong för småbarn och

psykopatiska pojkar och i detta sammanhang också av en panncentral. För

att kunna genomföra denna plan kräves emellertid viss utvidgning och avrundning

av anstaltens område.

Styrelsen erinrar, att de fastigheter, som disponeras av anstalten, redovisas

å domänfonden såsom egendom disponerad för särskilt administrativt ändamål.

Härefter fortsätter styrelsen.

Sjukhusets huvudområde omfattar för närvarande cirka 40,5 har. Det är

på alla sidor omslutet av stadens eller i privat ägo befintlig mark. Jönköpings

stad äger sålunda hela strandremsan mellan sjukhusområdet och Vättern.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Huvudområdet är beläget å båda sidor om järnvägen Jönköping—Falköping.

Genom dess södra del gå nya och gamla kortebovägarna. Väster örn området

ligga delvis inskjutande i detsamma ägofigurerna n:ris 100, 99, 129 och 106,

tillhöriga enskilda personer. Insprängd mellan ägofiguren 106 och den anstalten

tillhöriga ägofiguren 104 ligger 105, likaledes tillhörig enskild person.

Jönköpings stad äger förutom strandremsan delar av stadsägorna 5, 52

och 53.

Erforderlig utvidgning av sjukhusområdet vinnes enligt anstaltsledningen

om ovannämnda markområden och strandremsa förvärvas. Medicinalstyrelsen

ansluter sig till denna uppfattning. .Stadens mark kan övertagas genom

byte, varvid anstalten skulle avstå sina väster om gamla kortebovägen belägna,

delvis redan stadsplanelagda ägor 109, 110, 142, 143 och 151.

De markområden, vilka sålunda skulle bytas, hava av anstalten och drätselkammaren

gemensamt värderats vid förrättning den 28 april 1942, därvid

områdena åsatts ett värde för envar ägare av 160 000 kronor. I yttrande den

15 november 1945 hava kammarrådet Sten Grönvall och ingenjören Andreas

Nordström, av medicinalstyrelsen anlitade värderingsmän, godtagit ovannämnda

summor och tillstyrkt bytesförslaget.

Av staden innehavda markområden, vilka skulle överlåtas till staten, utgöras

av delar av stadsägorna 5, 52, 53, 91, 92, 93, 95 och 241, hela stadsägan

90, delar av skiftesvägarna o, p och q samt en tillhörande strandremsa

vid Vättern.

De av medicinalstyrelsen anlitade värderingsmännen hava jämväl yttrat

sig örn värdet av ägofigurerna 99, 100 och 129 om sammanlagt 14 744 kvm,

vilka av den nuvarande ägaren, fabrikören Herman Johansson i Jönköping,

hembjudits till anstalten för ett pris av kronor 2: 50 per kvadratmeter eller

för en summa av 36 860 kronor. Värderingsmännen hava anfört bland annat.

Det kan invändas att priset 2: 50 kr. per kvm är högre än vad som skulle

kunna utvinnas genom uppdelning av stadsägorna till bostadstomter med åtföljande

kostnader för ledningar och gator. Men å andra sidan torde innehavet

av dessa ägor i befintligt skick icke vara betungande för ägaren, varför

Iian utan olägenhet kan behålla dem under obegränsad tid framåt, vilket för

anstalten blir till ökat irritament på grand av ägornas inskjutande i varandra.

Det föreligger även ett av stadsingenjör Einar Adéll uppgjort förslag till

markbyte mellan anstalten och staden. I detta förslag äro de anstaltens och

stadens ägor, vilka skulle bytas mot varandra, åsätta olika pris, därvid delar

av anstaltens ägor åsatts samma å-pris per kvm eller 2: 50, som Johansson

begärt för stadsägorna nr 99, 100 och 129.

Värderingsmännen tillstyrka antagande av Johanssons försäljningserbjudande.

Även länsarkitekten har ansett priset kunna godtagas.

Styrelsen meddelar, att beträffande ägofiguren 106 örn 7 417,30 kvm ett

till och med den 30 juni 1946 bindande anbud föreligger från ägaren Ruth

Håkansson i Göteborg om dess överlåtande till anstalten för ett pris av likaledes

kronor 2:50 per kvm eller för tillhopa kronor 18 543:25. Styrelsens

ovannämnda värderingsmän hava på förfrågan under hand meddelat, att

detta pris bör kunna godtagas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr lil.

71

Rörande stadsägan 105 anför styrelsen.

Stadsägan nr 105, vilken är bebyggd med ett mindre bostadshus, är enligt

uppgift av anstaltschefen överläkaren R. Almqvist för närvarande »skriven»

å fru Edla Högfeldt, gift med förre rättaren vid Vilhelmsroanstalten Ernst

Högfeldt. Detta område med en areal av 4 242,20 kvm utbjöds till försäljning

i december 1941 till ett pris av 26 500 kronor. Makarna Högfeldt synas senare

på grund av sin ålder icke velat hava någon förändring, varför preliminärt

avtal örn köp icke kunnat träffas. 1 skrivelse till medicinalstyrelsen den 21

november 1945 meddelar emellertid Almqvist, att överenskommelse till

nämnda pris skulle vara möjlig under förutsättning, att makarna Högfeldt

erbjödes att, så länge de önskade, bo kvar mot erläggande av en mindre

hyressumma. Beträffande det föreslagna försäljningspriset har kammarrådet

Grönvall, som under hand tillfrågats, funnit detta skäligt och ansett att inköp

till detta pris vore försvarligt då ett övertagande av stadsägan i fråga framdeles

icke torde bliva billigare. Taxeringsvärdet å området uppgives för närvarande

utgöra 13 000 kronor, därav 8 800 kronor för åbyggnader och 4 200

kronor för marken. Sjukhuset arrenderar för närvarande 2 500 kvm av områdets

norra del.

Då medicinalstyrelsen finner förvärv av nämnda ägofigur med åbyggnader

lämpligen böra ske samtidigt med övriga jordförvärv och då priset på fastigheten

icke skäligen kan förväntas sjunka, när anstalten efter ett eventuellt

förvärv av den perifert örn densamma belägna ägofiguren nr 106 i viss mån

kommer i ett ofördelaktigare utgångsläge vid upptagande av nya förhandlingar

med makarna Högfeldt, håller styrelsen före, att sådana förhandlingar

snarast böra av sjukhusledningen upptagas på basis av de av Almqvist angivna

villkoren.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer medicinalstyrelsen, att Kungl.

Majit ville i proposition till 1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva,

att ägoutbyte finge äga rum mellan statens anstalt för fallandesjuka och

Jönköpings stad enligt det framlagda förslaget samt att förvärv finge ske

av ägofigurerna 99, 100 och 129 till ett pris av 36 860 kronor, av ägofiguren

106 till ett pris av 18 543 kronor 25 öre och — under förutsättning av överenskommelse

med ägaren —- av ägofiguren 105 till ett pris av 26 500 kronor.

Domänstyrelsen har i infordrat utlåtande anfört.

Mot förestående framställning har domänstyrelsen icke något att erinra.

Styrelsen får framhålla, att Kungl. Majit jämlikt finansdepartementets ämbetsskrivelse

den 28 juni 1941 föreskrivit, att del å statens allmänna fastighetsfond,

medicinalstyrelsens delfond, såsom marle värde för Vilhelmsro anstalt

för fallandesjuka bokförda beloppet örn 100 000 kronor skall per den 1

juli 1940 överföras från allmänna fastighetsfonden till statens domäners

fond, att å sistnämnda fond redovisas såsom värde å egendom disponerad för

särskilt administrativt ändamål enligt de i propositionen nr 158 till 1939 års

lagtima riksdag angivna grunderna. Genom olika beslut av Kungl. Majit har

domänfonden tillförts ersättning med 4 000 kronor för vartdera av budgetåren

1940/41, 1941/42, 1942/43, 1943/44 och 1944/45.

Domänstyrelsen anser med anledning härav, att domänfonden hör, därest

ifrågavarande förvärv kommer lill stånd, uppskrivas med ett belopp, som

svarar mot köpeskillingen, samt ersättning lill domänfonden utgå enligt förberörda

grunder

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Muj:ts proposition nr 177.

DePche7en.ntS" Utläggningen av del till statens anstalt för fallandesjuka hörande området

är icke lämplig. Området genomskäres av järnväg och landsväg. I väster

inskjuta ägofigurer, tillhöriga enskilda personer. Särskilt med hänsyn till att

härigenom en framtida utbyggnad av anstalten skulle försvåras, finner jag

mig böra förorda, att de av medicinalstyrelsen föreslagna ägobytena och

markförvärven genomföras. De ifrågavarande områden åsätta värdena finner

jag mig kunna godtaga. Medel för förvärven, i runt tal 82 000 kronor, torde

böra anvisas under särskilt anslag å kapitalbudgeten.

Såsom av det förut anförda framgår, äro de fastigheter — Östra Vilhelmsro

m. fl. — vilka disponeras av statens anstalt för fallandesjuka, redovisade

å statens domäners fond. Från det å riksstaten under femte huvudtiteln

upptagna förslagsanslaget till ersättning till statens domäners fond för upplåten

mark utgår ersättning bl. a. för upplåtelse av nämnda fastigheter.

V. Utrustning av nya sinnessjukhus.

I skrivelse den 31 augusti 1945 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av medel för nästa budgetår till utrustning av två statliga sinnessjukhus,

nämligen Vipeholms sjukhus i Lund och det till Säters sjukhus

anslutna sekundärsjukhuset i Grangärde.

Medicinalstyrelsen har därvid meddelat, att direktionen för Vipeholms sjukhus

inkommit med förslag till komplettering av maskinparken vid en nybyggd

snickeriverkstad vid sjukhuset, vilket förslag icke föranlett någon

erinran från styrelsens sida. Kostnaderna för denna utrustning beräknades

till omkring 16 500 kronor.

Beträffande sekundärsjukhuset i Grangärde framhåller styrelsen, att sjukhuset

kunde beräknas komma att tågås i bruk under budgetåret 1946/47.

Kostnaderna för utrustning av sjukhuset ha beräknats till i runt tal 180 000

kronor.

Då medicinalstyrelsen räknat med alt å tidigare till utrustning av nya sinnessjukhus

anvisade medel skulle komma att uppstå en besparing av 70 000

kronor, har styrelsen hemställt alt få disponera detta belopp för utrustningen

av sekundärsjukhuset i Grangärde. I enlighet härmed har styrelsen beräknat

anslagsbehovet för nästa budgetår till (16 500 + 180 000 — 70 000) 126 500

kronor.

Vidare har direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala i skrivelse den

3 oktober 1945 under åberopande av en av professorn B. Jacobowsky hos

direktionen gjord framställning jämte av denne överlämnat kostnadsförslag

hemställt om anvisande av — utöver tidigare begärda medel för utrustning

av den psykiatriska kliniken vid sjukhuset — ett anslag av 26 100 kronor

till instrumentutrustning för en operationsavdelning vid kliniken. Av den av

Jacobowsky gjorda framställningen framgår, att förslaget avser dels special

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

73

utrustning för operativ behandling av vissa psykiska sjukdomstillstånd enligt

en särskild metod, benämnd lobotomi, dels ock allmän kirurgisk utrustning,

avsedd för såväl operationer enligt nyssnämnda metod som andra, smärre

operativa ingrepp.

Centrala sjukvårdsberedningens arbetsutskott har — sedan ifrågavarande

utrustningsförslag med anlitande av särskilda sakkunniga granskats inom beredningens

standardiseringsavdelning — avgivit utlåtande i ärendet samt därvid,

under åberopande av en vid utlåtandet fogad, i anledning av granskningen

upprättad promemoria, funnit kostnaderna för utrustningen av ifrågavarande

operationsavdelning kunna begränsas till 22 700 kronor.

Mot de av medicinalstyrelsen framlagda förslagen örn komplettering axDepartemenumaskinparken

vid en vid Vipeholms sjukhus nybyggd snickeriverkstad och chefenutrustning

av det till Säters sjukhus anslutna sekundärsjukhuset i Grangärde

har jag intet att erinra.

Jag har förut tillstyrkt, att medel anvisas för anordnande av en operationsavdelning

vid psykiatriska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Operationsavdelningen är avsedd att färdigställas under nästa budgetår.

Medel torde därför nu böra beräknas även för erforderlig instrumentanskaffning.

Kostnaden härför bör emellerlid enligt centrala sjukvårdsberedningens

förslag begränsas till 22 700 kronor.

Då jag förut vid behandlingen av medicinalstyrelsens tioårsplan för sinnessjukvården

tillstyrkt, att för anskaffande av röntgenutrustning till sinnessjukhusen

skulle beräknas ett belopp av 150 000 kronor, skulle följaktligen medelsbehovet

under anslaget till utrustning av nya sinnessjukhus under nästa

budgetår uppgå till sammanlagt (126 500 + 22 700 + 150 000) 299 200 kronor

eller, i avrundat tal, 300 000 kronor.

Sammanfattning och hemställan.

Jag har förut tillstyrkt, att staten ekonomiskt understödjer anordnande

och drift av psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen. Medel för detta

ändamål behöva emellertid icke beräknas för nästa budgetår.

Vid bifall till vad jag förut förordat skulle för nästa budgetår under anslaget

till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. avses me
-

del för följande ändamål:

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus ............ 1 150 000

Psykiatriska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala ...... 620 000

Nybyggnads- och utvidgningsarbeten vid Furunäsets sjukhus . . . 600 000

Ytterligare medel för inrättande av sekundäravdelning vid Birgittas

sjukhus............................................ 33 000

Ytterligare medel för inrättande av sekundäravdelning vid Säters

sjukhus ................................................ 100 000

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Renoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus ................... 118 000

Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Sundby sjukhus m. m......... 1 107 000

Ombyggnad av Birgittas sjukhus ............................ 1 000 000

Om- och tillbyggnad vid S:t Jörgens sjukhus.................. 683 000

Uppförande av vissa uthusbyggnader vid Umedalens sjukhus .... 27 500

Kylanläggning vid Ulleråkers sjukhus ........................ 30 000

Elektriska arbeten vid Sundby m. fl. sjukhus ................. 313 600

Komplettering av avloppsledningarna vid Sundby sjukhus ...... 22 500

Tilläggsanslag för uppförande av familjebostadshus vid S:ta Maria

sjukhus ................................................ 36 000

Summa kronor 5 840 600

Sammanlagda medelsbehovet under budgetåret 1946/47 för nu föreslagna

arbeten m. m. skulle alltså uppgå till 5 840 600 kronor eller, i avrundat tal,

5 850 000 kronor. Med avseende å de till byggnadsarbetena anvisade medlen

torde få gälla, att den angivna fördelningen icke skall vara i detalj bindande

för medlens disposition. I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas

bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, torde enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för

visst ändamål kunna ske mot det att motsvarande minskning vidtages för ett

annat.

För ombyggnadsarbeten å statens uppfostringsanstalt å Bona bör ett belopp

av 490 000 kronor ställas till förfogande.

Vidare bör för förvärv av vissa markområden — att disponeras av statens

anstalt för fallandesjuka — ett anslag av 82 000 kronor anvisas.

Härutöver skulle för utrustning av nya sinnessjukhus erfordras ett anslag

av 300 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag till

inrättande och drift av psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen;
II.

medgiva att statens uppfostringsanstalt å Bona överföres

till den statliga sinnessjuk- eller sinnesslövården från

och med den tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer;

III. besluta

a) att vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn skola i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordat förslag

såsom en andra etapp verkställas om- och nybyggnadsarbeten

för en beräknad kostnad av högst 1 235 000 kronor,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

75

b) att vid Vipeholms sjukhus i Lund skall i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras en

ny vårdpaviljong för kvinnor för en beräknad kostnad av

högst 895 000 kronor,

c) att vid Birgittas sjukhus i Vadstena skola i huvudsaklig

överensstämmelse med i propositionen nr 242 till 1945

års riksdag framlagt förslag i en första etapp utföras omoch

nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av högst

4 150 000 kronor;

IV. medgiva

att av det område, som disponeras av statens anstalt för

fallandesjuka, stadsägorna 109, 110, 142, 143 och 151 i Jönköpings

stad må överlåtas till staden i utbyte mot delar av

stadsägorna 5, 52, 53, 91, 92, 93, 95 och 241, stadsägan 90,

delar av skiftesvägarna o, p och q samt tillhörande strandremsa

vid Vättern,

samt att förvärv för statens räkning må ske av följande

inom Jönköpings stad belägna områden, nämligen stadsägorna

99, 100 och 129 till ett pris av 36 860 kronor, stadsägan

106 till ett pris av 18 543 kronor 25 öre och stadsägan

105 till ett pris av 26 500 kronor;

V. å kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond, för

budgetåret 1946/47 anvisa till Vissa byggnadsarbeten vid statens

sinnessjukhus m. m. ett investeringsanslag av kronor

5 850 000;

VI. å kapitalbudgeten, domänverkets fond, för budgetåret

1946/47 till Förvärv av mark för statens anstalt för fallandesjuka

anvisa ett investeringsanslag av kronor 82 000;

VII. å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret

194647 anvisa

a) till Ombyggnadsarbeten vid statens uppfostringsanstalt å

Bona ett reservationsanslag av kronor 490 000,

b) till Utrustning av nya sinnessjukhus ett reservationsanslag

av kronor 300 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Söderqvist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Medicinalstyrelsens tioårsplan .................................... 2

Sinnessjukvården .............................................. 2

Yttranden.................................................. 9

Sinnesslövården................................................ 20

1. Asociala imbecilla.......................................... 20

Yttranden................................................ 22

2. Obildbara sinneslöa ........................................ 23

Yttranden................................................ 25

Departementschefen ............................................ 26

II. Anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. ra......... 33

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus i Kristinehamn ........ 33

Departementschefen.......................................... 36

Psykiatrisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala ................ 36

Departementschefen.......................................... 40

Nybyggnads- och utvidgningsarbelen vid Furunäsets sjukhus vid Piteå .... 40

Departementschefen.......................................... 41

Ytterligare medel för inrättande av sekundär av delning vid Birgittas sjukhus . 41

Departementschefen.......................................... 42

Ytterligare medel jör inrättande av sekundäravdelning vid Säters sjukhus .. 43

Departementschefen.......................................... 44

Renoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus .......................... 45

Departementschefen.............. 48

Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Sundby sjukhus. Uppförande av personalbostäder

vid Vipeholms sjukhus. Uppförande av ny paviljong jör kvinnor

vid Vipeholms sjukhus. Tvältbyggnad vid S:t Lars sjukhus. Uppförande av

läkarbostäder vid statens sinnessjukhus............................ 49

Departementschefen.......................................... 49

Ombyggnad av Birgittas sjukhus .................................. 50

Departementschefen.......................................... 51

Örn- och tillbyggnad vid S:t Jörgens sjukhus.......................... 51

Departementschefen.......................................... 55

Uppförande av vissa uthusbyggnader vid Umedalens sjukhus vid Umeå .... 56

Departementschefen.......................................... 57

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.-ts [jroposition nr lil. 77

sid.

Kylanläggning vid Ulleråkers sjukhus .............................. 57

Departementschefen.......................................... 58

Elektriska arbeten vid Sundby, S:t Lars, S:ta Maria, Frösö och Furunäsets

sjukhus.................................................... 58

Departementschefen.......................................... 65

Komplettering av avloppsledningarna vid Sundby sjukhus .............. 66

Departementschefen.......................................... 67

Ytterligare anslag för uppförande av jamiljebostadshus vid S:ta Maria sjukhus

...................................................... 67

Departementschefen.......................................... 67

lil. Ombyggnadsarbeten vid statens uppfostringsanstalt å Bona .......... 68

Departementschefen.......................................... 69

IV. Förvärv och byte av mark för statens anstalt för fallandesjuka.......... 69

Departementschefen.......................................... 72

V. Utrustning av nya sinnessjukhus.................................. 72

Departementschefen.......................................... 73

Sammanfattning och hemställan...................................... 73

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1946:224 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidtagande av vissa åtgärder inom sinnessjukvårdsorganisationen. s. 1 i texten
  2. 2LU 1946:35 Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser angående överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. a7 i texten