Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till skolor tillhörande harnaoch ungdomsvården

1946-03-08 · 75 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 69 av 75 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:187, Angående vissa anslag till skolor tillhörande harnaoch ungdomsvården

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

t

Nr 187.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

skolor tillhörande harna- och ungdomsvården; given

Stockholms slolt den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Quensel, Erlander, Danielson,

Myrdal, Zetterberg, Vougt, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler statsrådet Mossberg fråga örn anslag till skolor tillhörande

harna- och ungdomsvården för budgetåret 1946/47 samt anför.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 102—106)

har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/47 beräkna

dels till Statens skyddshem: Avlöningar ett förslagsanslag av 770 000

kronor,

dels till Statens skyddshem: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 000 000

kronor,

dels till Statens skyddshem: Byggnadsarbeten m. m. ett reservationsanslag

av 503 800 kronor,

dels till Bidrag till driften av icke statliga skyddshem ett förslagsanslag

av 1 000 000 kronor,

dels ock till Fortbildningskurs för befattningshavare vid skyddshem ett

reservationsanslag av 13 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 187.

\

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

I skrivelse den 10 december 1945 har socialstyrelsen framlagt förslag

rörande beräkningen av medelsbehovet för skyddshemsvården under budgetåret

1946/47.

Innan jag redogör för socialstyrelsens ifrågavarande förslag, vill jag anmäla

ett av tillkallade sakkunniga den 4 januari 1945 avgivet betänkande

rörande effektivisering av skyddshemselevernas eftervård m. m.

Inledning.

Genom beslut den 12 juni 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

socialdepartementet att tillkalla tre sakkunniga för att inom departementet

verkställa utredning rörande möjligheterna till effektivisering av skyddshemselevernas

eftervård jämte därmed sammanhängande spörsmål ävensom

framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

Vid anmälan av ärendet anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, bland annat, att under den senaste tiden en stark stegring förmärkts

i fråga örn efterfrågan på skyddshemsplatser. Samtliga skyddshem

vore fullbelagda, vissa hem till och med överbelagda. Väntetiden för beredande

av plats å skyddshem hade därför kommit alt förlängas. I skrivelse

den 23 mars 1942 hade socialstyrelsen framhållit, att den åtgärd, som kunde

synas ligga närmast till hands, vöre anskaffandet av ytterligare skyddshemsplatser.

Den tid den nuvarande skyddshemsorganisationen varit i verksamhet

hade emellertid varit alltför kort för att medgiva några bestämda slutsatser

om behovet av en bestående utökning av platsantalet. Betydande nackdelar

torde också vara förenade med alternativet att inrätta provisoriska förläggningar

i förhyrda lokaler. En annan utväg att vinna lättnad i de nuvarande

platssvårigheterna vore enligt socialstyrelsen att förkorta vårdtiden vid

skyddshemmen. Därest denna utväg skulle anlitas, vore det emellertid nödvändigt,

att elevernas alltför tidigt avbrutna yrkesutbildning kunde fortsättas

utanför skyddshemmet samt att betryggande ågärder i övrigt vidtoges

med hänsyn till fostran och tillsyn.

Departementschefen sade sig finna det ur samhällelig synpunkt icke vara

försvarligt att enbart på grund av platsbrist förkorta en vårdtid, som eljest

befunnits lämpligt avvägd, utan att på det eftervårdande stadiet vidtaga anordningar,

som i viss mån kunde kompensera den förkortade vårdtiden. Så

mycket mera torde detta gälla som det, oavsett vårdtidens längd, funnes anledning

ifrågasätta, huruvida icke det allmänna borde i större utsträckning

än som vöre fallet vidtaga åtgärder, som syftade till att inpassa de från

skyddshemmen utskrivna eleverna i arbetslivet och av dem skapa självförsörjande

och dugliga samhällsmedlemmar. En utredning rörande nämnda

frågor borde därför komma till stånd.

Vid utredningen borde vidare övervägas vissa av socialstyrelsen i skrivelse

den 24 mars 1939 samt i yttranden över denna skrivelse anförda syn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JS7.

3

punkter rörande en översyn av bestämmelserna örn skyddshemsavgift och

statsbidrag för elever, som villkorligt utskrivits från icke statliga skyddshem.

Med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallade departementschefen

den 15 juni 1942 direktören för statens uppfostringsanstalt å Bona juris

kandidaten E. G. B. Forssell, skyddshemsinspektören A. M. Pehrling och

undervisningsrådet, numera t. f. statssekreteraren J. J. E. Weijne. Åt Pehrling

uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedan denne

avlidit, utsågos den 18 december 1942 till ledamöter av kommittén dåvarande

aktuarien i fångvårdsstyrelsen sedermera skyddshemsinspektören juris kandidaten

G. T. Eriksson samt — med stöd av Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande

— ledamoten av riksdagens andra kammare stadsbibliotekarien

G. V. Nilsson. Det uppdrogs åt Weijne att vara ordförande i utredningen.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1942 års skyddshemsutredning,

avgåvo, som nämnts, den 4 januari 1945 betänkande och förslag rörande

effektivisering av skyddshemselevernas eftervård m. m. (SOU

1945:10).

Över betänkandet hava utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, ungdomsvårdskommittén, svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska fattigvårdsoch

barnavårdsförbundet samt Sveriges storloge av I. O. G. T.

Socialstyrelsen har i sin tur inhämtat yttranden från styrelserna för de

olika skyddshemmen.

Nuvarande organisation m. m.

Den nuvarande sky ddshemsorganisationen grundar sig

på beslut av 1936 och 1937 års riksdagar. Besluten åsyftade att vinna en

starkare differentiering och i samband därmed en bättre yrkesutbildning av

skyddshemsklientelet än som kunde ske med den förut rådande organisationen.

För att åstadkomma den nödvändiga differentieringen befanns det vara

nödvändigt, alt staten övertog det ekonomiska ansvaret för skyddshemsverksamheten.

Endast städerna Stockholm och Göteborg hava fortfarande att

med bidrag av statsmedel själva svara för sin skyddshemsvård. Staten har

med äganderätt från landstingen övertagit vissa skyddshem, vilka ombyggts

och försetts med verkstäder, medan vissa andra arrenderats i avvaktan på

hur platsbehovet kommer att gestalta sig i framtiden. Enskilda föreningar

och sliftelser stå dock alltjämt kvar som huvudmän framför allt för ett stort

antal fliekhem men åtnjuta för sin verksamhet betydande bidrag av statsmedel.

Organisationen skulle enligt nämnda riksdagsbeslut bestå av följande

olika anstallstyper.

Skolhem, skilda för pojkar och flickor, .skulle mottaga barn, som icke

slutat den egentliga folkskolan. Sedvanlig folkskoleundervisning skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj :ts proposition nr 187.

meddelas i dessa hem, varjämte tillfälle skulle givas tili praktisk sysselsättning,

för gossarna i slöjd och trädgårdsskötsel samt för flickorna i varjehanda

husliga arbeten. Manliga elever finge ej kvarstanna i skolhemmen

efter det de uppnått en ålder över 15 år. Kvinnliga elever däremot kunde

få kvarstanna i skolhem efter det nämnda åldersgräns uppnåtts samt deltaga

i den där förekommande undervisningen i husligt arbete.

För normala pojkar över skolåldern skulle finnas yrkesliem, vari borde

meddelas praktisk och teoretisk utbildning, förutom i jordbruk med ladugårdsskötsel

samt trädgårdsskötsel, i mekaniskt verkstadsarbete och snickeri.

Dessutom skulle finnas verkstäder för utbildning i något annat yrke, som

vore fysiskt mindre påfrestande, till exempel sadelmakeri, skrädderi, skomakeri

eller måleri.

Flickor, som avslutat sin skolgång, skulle placeras i hemskolor, vari —

förutom sysselsättning i allmänt husligt arbete —- undervisning borde meddelas

i kvinnliga yrken.

För omhändertagna över den egentliga skolåldern skulle finnas jordbrukshem

med undervisning i jordbruksarbete, i ladugårds- och trädgårdsskötsel

samt i jordbrukshem för flickor dessutom i lanthushållsgöromål.

Unga personer, som omhändertagits efter det de fyllt 18 år, skulle placeras

i särskilda för dem avsedda ungdomshem och där erhålla utbildning

motsvarande den som förekomme i yrkeshem och hemskolor.

Elever, som vore själsligt abnorma eller kroppsligt sjuka skulle sammanföras

till särskilda anstalter. Sinnesslöa borde icke längre få mottagas å

skyddshem utan hänvisas till sinnesslöanstalt eller till statlig uppfostringsanstalt.

Nu nämnda riktlinjer hava varit normgivande för utformningen av den

nuvarande skyddshemsorganisationen.

Med avseende åeftervården av den, som omhändertagits för skyddsuppfostran,

gäller enligt 45 § barnavårdslagen, bland annat, att omhändertagen,

där så prövas lämpligt, må tills vidare utskrivas (villkorlig utskrivning).

Beslut härom meddelas, beträffande skyddshemselev, av hemmets

styrelse och eljest av barnavårdsnämnden. I beslutet må uppställas villkor

med hänsyn till den utskrivnes bostad och sysselsättning samt förordnas örn

övervakning av den utskrivne. Beslut örn villkorlig utskrivning innefattar

rätt för styrelsen eller nämnden att när som helst återtaga den utskrivne.

Där den utskrivnes uppförande eller annat förhållande föranleder därtill,

skall han återtagas.

Villkorlig utskrivning av skyddshemselev bör ej, utan att särskilda omständigheter

därtill föranleda, äga rum, förrän ett år förflutit, sedan eleven

blivit intagen i skyddshemmet, eller senare än att eleven får tillfälle att

vistas utom skyddshemmet minst sex månader, innan han slutligt utskrives.

Beträffande skyddshemselev, som genom skyddshems försorg utackorderats

i enskilt hem innan hans skolgång avslutats, må villkorlig utskrivning ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr. 187.

o

äga rum förrän efter fullgjord skolplikt, men skall då ske, därest eleven i

allmänhet ådagalagt gott uppförande. Beträffande skyddshemselev, som

utackorderats efter avslutad skolgång, må villkorlig utskrivning ej äga rum.

I 46 § nämnda lag stadgas, att när för skyddsuppfostran omhändertagen

ej vidare anses vara i behov av sådan uppfostran, densamma skall förklaras

avslutad (slutlig utskrivning). Beslut örn slutlig utskrivning meddelas,

beträffande skyddshemselev, av hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.

Slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,

skall äga rum senast, då barnet fyller aderton år. Utskrivning

av barn, som intagits i skyddshem efter fyllda femton år, må dock uppskjutas

till dess tre år förflutit från intagandet. Har i skyddshem intaget

barns uppförande varit opålitligt, må med utskrivningen anstå till dess det

fyllt tjuguett år.

Slutlig utskrivning av person, som omhändertagits med stöd av 22 § d)

barnavårdslagen (d. v. s. person i åldern mellan 18 och 21 år, som befinnes

vara hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt), skall

äga rum senast då två år förflutit från omhändertagandet, dock att utskrivningen,

när särskilda förhållanden det föranleda, må uppskjutas ytterligare

högst ett år.

Vid slutlig utskrivning har vederbörande nämnd eller styrelse att, då

omständigheterna därtill föranleda, tillse, att den utskrivne erhåller lämpligt

arbete och nödig utrustning. Nämnden eller styrelsen bör även, där så

prövas lämpligt, besluta, att den utskrivne skall stå under tillsyn, örn han

omhändertagits med stöd av 22 § a), b) eller c), under en tid av minst ett

och högst tre år från utskrivningen (i intet fall dock längre än till fyllda

tjuguett år beträffande skyddshemselev och till fyllda aderton år beträffande

annan utskriven) samt, om han omhändertagits med stöd av 22 § d),

minst ett och högst två år från utskrivningen (i intet fall dock längre än

till fyllda tjugufyra år).

Närmare föreskrifter angående tillsynen hava meddelats i den av Kungl.

Majit den 24 september 1937 (nr 860) utfärdade stadgan för skyddshemmen.

I denna föreskrives (23 §), att vid utskrivning av elev bör undersökas, huruvida

elevens fortsatta fostran utanför skyddshemmet med trygghet kan anförtros

uteslutande åt hans föräldrar eller om eleven i föräldrahemmet bör

ställas under övervakning eller örn han bör överlämnas till annat enskilt

hem eller lärlingshem och i så fall särskild övervakning anordnas.

Vidare föreskrives, att utskriven elev bör beredas för honom lämplig

teoretisk och praktisk utbildning eller lämpligt arbete. För ordnande av

praktisk utbildning bör överenskommelse träffas med hantverkare eller

annan arbetsgivare, som är villig att mottaga eleven för sådan utbildning,

därvid eleven skall för sitt uppehälle tillförsäkras i orten vanliga avlöningsförmåner.

För mottagande av .sådan elev ina utgå särskild ersättning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Erfarenheter av den nuvarande organisationen.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha verkställt vissa utredningar rörande verkan av de åren

1936 och 1937 fattade besluten med avseende å bland annat vårdtidens

längd samt elevernas utbildning och placering vid utskrivningen. De gjorda

undersökningarna avse elever, som utskrivits villkorligt första gången något

av åren 1941 och 1942 och omfatta 820 elever från 35 anstalter. Medelvårdtiden

inom skyddshem för ifrågavarande elever utgjorde omkring

24 månader, något kortare för gossar och något längre för flickor.

Skolhemmen hade genomsnittligt längre vårdtid än hemmen för äldre

elever. Elever i skolhem kvarstanna nämligen ofta, oberoende av åldern

vid intagningen, till dess de avslutat sin skolgång. Beträffande yrkeshem

och ungdomshem för män samt hem skolor och ungdomsh

e m för kvinnor är vårdtiden mera enhetlig. De sakkunniga ha funnit,

att den vanligaste vårdtiden för normalt utrustade pojkar över skolåldern

varit 1—2 år under det flickorna i samma åldersgrupp vanligen stannat

IV2—2i/2 år. Medelvårdtiden för jordbrukshemmens elever skiljer sig icke så

mycket från vårdtiden för normalbegåvade barn i motsvarande åldersgrupp.

En allmän tendens till förkortning av vårdtiden å skyddshem har gjort sig

gällande som en följd av de åren 1936 och 1937 beslutade reformerna. De

sakkunniga hänvisa i sådant hänseende till följande tabeller.

Vårdtiden å skyddshem för under år 1913 villkorligt utskrivna elever.

0—1

år

1—2

år

2—3

år

3-4

år

över

4 år

1

Summa

Antal

o/

/o

Antal

0/

/o

Antal

%

Antal

0/

-0

Antal

0/

,0

antal

Pojkar..................

71

19

176

48

78

22

26

7

15

4

360

Flickor ................

21

10

96

43

75

34

13

6

16

7

221

Vårdtiden å skyddshem för under åren 1929—33 villkorligt utskrivna elever.

0—1

år

1—2

år

2—3

år

3—4

år

över

4 år

Sättuna

Antal

0/

/o

Antal

0/

/o

Antal

%

Antal

%

Antal

0/

/o

antal

Gossar utom

Hall.......

elever

från

69

8

149

17

166

19

152

17

339

39

875

Flickor utom

Skarvik och

elever från

Tallåsen ..

51

9

146

27

200

37

79

15

63

12

539

De sakkunniga framhålla som särskilt påfallande, att de mycket långa

vårdtider, som tidigare voro vanliga bland pojkarna, numera nästan försvunnit.

Av de manliga elever, som villkorligt utskrevos 1929—33 hade sålunda

ej mindre än 39 % vistats inom skyddshem mer än 4 år. Ar 1943

var detta fallet med endast 4 % av de villkorligt utskrivna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

I

I fråga örn tiden för villkorlig utskrivning uppgiva de sakkunniga,

att beträffande elever, som slutligt utskrivits under år 1943, nämnda

tid utgjorde i genomsnitt 26 månader för manliga och 23 månader för

kvinnliga elever. För skolhemselever av båda könen hade den villkorliga

utskrivningstiden i allmänhet varat avsevärt längre och för nästan alla

kategorier äldre elever något kortare.

Antalet elever, som återtagits under åren 1941 och 1942, hade varit 136,

varav 74 manliga och 62 kvinnliga. I detta antal inginge dels de som fått

återtagas för längre eller kortare fortsatt fostran inom anstalten, dels sådana,

som mera tillfälligt återtagits för att underlätta ombyte av anställning,

övergång till annan utbildning och liknande. Åtskilliga elever, 19 manliga

och 10 kvinnliga, hade återtagits mer än en gång. Den fortsatta vården

inom anstalt hade uppgått till i genomsnitt 5 månader.

Av de sakkunnigas redogörelse i fråga om elevernas utbildning och

yrkesplacering framgår, såvitt angår manliga elever, att tillfälle tili

yrkesval gåves endast i yrkeshem och ungdomshem för män. I dessa skyddshem

hade undervisning meddelats, utom i jordbruks- och trädgårdsarbete,

i snickeri och mekaniskt verkstadsarbete. Under loppet av år 1942 hade vid

yrkeshemmen påbörjats en utbildning i ett tredje så kallat hantverksyrke,

nämligen skrädderi eller tapetseraryrket. Dessa utbildningsgrenar vore avsedda

för elever, som besutte något mindre kroppskrafter. Endast ett fåtal

elever med annan utbildning förekomme, huvudsakligen sådana som tillhört

Stockholms stads yrkeshem och där sysselsatts med skrädderi. Av samtliga

452 manliga elever hade 123 avgått från skyddshem utan särskild utbildning

efter att huvudsakligen ha ägnat sig åt sin skolgång. För de övriga vore

jordbruk med trädgårdsskötsel den vanligaste utbildningen, vilken kommit

nästan hälften till del. Vid yrkeshem och ungdomshem tagna för sig vore

jordbruksutbildningen förhållandevis något mindre vanlig, men jordbruket

hade dock sysselsatt ungefär lika många elever som snickeri och mekaniskt

verkstadsarbete tillsammans. Av de elever, som fått utbildning i sistnämnda

s. k. verkstadsyrken, hänförde sig ungefär två femtedelar till snickeri och

tre femtedelar till mekaniskt verkstadsarbete. Utbildningstiden hade i allmänhet

uppgått lill 1—2 år. Längre utbildning än två år hade en tredjedel

av snickarna. Fullt utbildade möbelsnickare behövde enligt uppgift en lärotid

av fyra år, varför flertalet yrkeshemselever, sorn ägnade sig åt snickeri,

varit hänvisade till anställningar vid snickerifabriker och liknande, såvida

de ej kunnat tillförsäkras fortsatt utbildning utanför skyddshemmet. Av

vardera mekaniker och jordbrukare hade ungefär en femtedel undervisats

mer än två år i yrket. På omkring två år torde en elev i mekaniska facket

kunna bibringas en utbildning ungefär motsvarande den som meddelas i de

statsunderstödda verkstadsskolornas kurser för metallarbetare. Trädgårdseleverna

hade i allmänhet något kortare utbildning än övriga elever. Den

överstege mycket sällan U/2 år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

De sakkunniga anföra i anslutning härtill bland annat.

Med det relativt ringa antal utbildningsgrenar, sorn kan ifrågakomma vid

internat med på sin höjd omkring 60 elever, är det naturligt att många

elever, örn tillfälle erbjudes, vid den första utskrivningen eller senare vilja

söka sig över till andra yrkesområden. Ett mycket stort antal av de ynglingar,

som redovisas i undersökningen, hade även haft platser inom andra

yrken än de i vilka de erhållit utbildning. Redan den anställning, som anskaffats

åt eleverna vid den första villkorliga utskrivningen, svarade icke

alltid emot utbildningen. Såsom exempel kan anföras, att 65 elever erhållit

utbildning i mekaniskt verkstadsarbete men ej mindre än 94 utplacerats i

sådant arbete. Av snickare och jordbruksarbetare hade däremot betydligt

färre erhållit anställning inom vederbörande yrke än som utbildats inom

detsamma.

Antalet anställningar var i medeltal knappt två för varje individ. Största

stabiliteten inom yrket uppvisade de elever, som utplacerats i mekaniskt

verkstadsarbete. Dessa hade i regel stannat i sitt fack. Av de elever, som

utbildats i snickeri, hade över hälften omedelbart eller efter någon tids vistelse

utom anstalt övergått till sysselsättning av annan art. Ungefär hälften

så många elever som utplacerats i jordbruksarbete fanns kvar i sådant arbete

i slutet av år 1942. Av elever, som utskrivits till trädgårdsarbete, hade

endast en fjärdedel stannat i yrket. Åt de elever som avgått från skyddshem

utan yrkesutbildning hade. därest de ej fortsatt sin skolgång, anskaffats

arbete av något slag. Av samtliga anställningar, som innehafts av dessa elever,

föll en fjärdedel inom jordbruk, den näst största gruppen utgjordes av

platser i mekanisk industri, därnäst kom lagerarbete inklusive springpojksplatser

samt okvalificerat fabriksarbete.

Anledningen till bytena av anställning inom samma yrke torde vara att

söka både i elevernas bristande uthållighet och i svårigheten att för varje

elev genast finna en god arbetsmiljö i ett tillräckligt välordnat företag. Den

.stundom bristande samstämmigheten mellan utbildning och första anställning

samt ombytena av yrken förklaras delvis av den olikhet i efterfrågan

på arbetskraft som betingas av konjunkturerna på arbetsmarknaden. En

hel del yrkesbyten måste förklaras därav, att eleven inom anstalten ej haft

tillfälle att välja det yrke han haft mest lust för. Härpå tyder det förhållandet,

att i slutet av 1942 ganska stora grupper sökt sig över till yrken i vilka

utbildning ej meddelats i vrkeshem, till exempel byggnads- eller rörläggningsarbete.

Jämförelsevis många hade även anställningar som lagerarbetare,

transportarbetare, vaktmästare eller servitörer, bagare eller kockar.

1 fråga örn utbildningen vid flickhemmen anföra de sakkunniga.

Ifrågavarande utbildning täger icke såsom den vid pojkhemmen sikte på

särskilda yrkesgrenar. Skyddshemsstadgan innehåller i sin nuvarande lydelse

en detaljerad uppräkning av de yrken, som böra förekomma vid yrkeshem

och ungdomshem för män. Vid motsvarande flickhem — hemskolor

och ungdomshem —- skall enligt stadgan förekomma utbildning i husligt

arbete och därjämte, där så låter sig göra, tillfälle beredas till utbildning i

något eller några lämpliga kvinnliga yrken. Särskilda verkstäder eller andra

anordningar för yrkesutbildning ha ej tillkommit vid flickhemmen i annan

mån än att mindre tvättinrättningar inrättats vid fyra olika hemskolor. En

femte tvättinrättning finnes sedan gammalt vid Stockholms stads hemskola,

där även konfektionssömnad förekommer. Vid samtliga flickhem meddelas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

9

undervisning i klädsömnad för det egna behovet. Stundom förekommer

någon sömnad på beställning. Vissa elever med fallenhet för djurvård och

lantbruksarbete kunna erhålla utbildning med särskild lanke pa vad som

förekommer i lanthushåll.

Ehuru differentierad yrkesutbildning knappast kan sägas förekomma vid

flickhemmen, har dock försök gjorts att fördela eleverna med hänsyn till

örn de mera grundligt sysselsatts i någon del av det husliga arbetet. Nära

tre fjärdedelar av samtliga elever hade utan tydlig specialisering genomgått

de olika kurser av praktisk och teoretisk art. genom vilka hushållsarbetet i

flickhemmen är organiserat. Endast ett fåtal hade särskilt inriktats på sådant

arbete, som vanligen förekommer i lantbrukarhem, eller under längre

tid ägnat sig antingen åt sömnad eller matlagning. Trots att tvättinrättningar,

som förut nämnts, inrättats på vissa håll, hade ytterligt få elever

erhållit grundlig utbildning i tvätt och strykning. Endast omkring 10 % av

eleverna hade lämnat skyddshemmet utan annan utbildning än skolundervisning.

Eftersom specialutbildning icke förekommit i nämnvärd utsträckning

kan icke heller någon utbildningstid urskiljas.

Ungefär tre fjärdedelar av flickorna placerades vid den första villkorliga

utskrivningen som hembiträden i stads- eller lanthushall och omkring 10 /o

som biträden vid ålderdomshem eller sjukhus. Ett fåtal hade blivit affärsbiträden

eller fått fabriksarbete av okvalificerat slag eller anställts som sömmerskor

i ateljé eller konfektion. Endast 1 % av hela antalet hade fått anställning

i tvätt- och strykinrättning. Antalet anställningar höll sig för flickorna

liksom för pojkarna till knappa två för varje individ.

övergången till andra yrken än det, i vilket elev utplacerats, hade icke varit

stor. Sålunda hade mer än hälften av alla elever endast haft anställning i

hushåll eller lanthushåll, trots att nära en tredjedel av dera hade varit utskrivna

mer än ett år. Av sjukhusbiträdena hade två tredjedelar stannat i

yrket. Den avgång, som skett från hushållsplatser till andra yrken, hade i

främsta rummet avsett platser som sjukhusbiträden, fabriksarbeterskor eller

affärsanställda.

På grund av materialets knapphet kan det icke avgöras, varpå de mångå

platsbytena bland de elever, som erhållit annan utbildning än i hushållsarbete,

bero. Det torde emellertid förekomma, att elever, som fått särskild

utbildning, vid första villkorliga utskrivningen »på prov» erhålla hembiträdesplats

för att senare, om de visa sig skötsamma, övergå till anställning

mera i linje med den särskilda utbildning, sorn kommit dem till del. Svårigheterna

för eleverna att ekonomiskt och moraliskt reda sig i ett friare yrkesliv

torde även ha bidragit till att de specialutbildade i så stor utsträckning

bytt anställningar. Anledning finnes dock knappast att antaga, att flertalet

elever av detta skäl icke skulle kunna inneha andra anställningar än hembiträdesplatser,

örn endast tillfredsställande övervakning och bostad kunde

ordnas.

De sakkunniga hava härefter i korthet redogjort för de villkorligt utskrivna

elevernas förhållanden med avseende å deras bostad och tillsyn

över dem. De sakkunniga hänvisa till att enligt skyddshemsstadgan

vid villkorlig utskrivning av elev bör undersökas, örn han kan återlämnas

till föräldrarna eller överlämnas till annat enskilt hem eller hirlingshem,

samt örn han bör ställas under övervakning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mctj:ts proposition nr t87.

Ln av de sakkunniga verkställd undersökning hade givit vid handen, att

av de elever, som ingingo i undersökningen, omkring två femtedelar återvänt

till hemtrakten redan vid första villkorliga utskrivningen. l)å eleverna

hindrats att återvända till hemorten, hade anledningen endast i ett fåtal fall

varit, att föräldrahemmet ansetts direkt olämpligt. Flertalet elever hade

hindrats att vända åter, emedan det antagits, alt svårigheter utanför föräldrahemmet

skulle kunna uppstå. Framförallt torde fruktan för dragningskraften

hos den gamla kamratkretsen lia spelat stor roll, men hänsvn hade

också tagits till att avoghet och kylig isolering kunde möta i hemorten, där

man icke så lätt glömde elevens förflutna.

En bestämd skillnad framträdde mellan manliga och kvinnliga elever.

Gossar från skolhem komme i regel till hemtrakten, såvida de ej .saknade

föräldrahem eller någon ändring inträffat i hemförhållandena. Flickorna i

denna ålder komme nästan lika ofta till hemorten som till någon annan

trakt. Hälften av eleverna Iran vrkesheni och ungdomshem för män hade

återvänt till hemorten. Av hemskoleflickorna hade däremot endast omkring

en tredjedel kommit till hemorten och över hälften av samtliga hade placerats

på annan ort med hänsyn till befarade svårigheter med anpassningen

utom föräldrahemmet. Icke alla elever, som återvänt till hemorten, hade

kunnat bo i föräldrahemmet. Av samtliga pojkar hade ungefär lika många,

i bada fallen omkring 4o bott i föräldrahemmet som hos arbetsgivare.

Flickorna hade oftast (70 %) bott hos arbetsgivare, vilket förklarades av

att flertalet hade hembiträdesplatser. I lärlingsliem, folkhögskola eller annan

internatskola hade endast 2<i av samtliga 820 elever kunnat placeras.

De sakkunniga irainlialla, att ganska olika principer i här förevarande

hänseende tillämpades vid skilda hem. Av en rundfråga till rektorerna

franninge, att rektorerna vid pojkhemmen vore mera benägna än rektorerna

vid flickhemmen att låta eleverna omedelbart återvända till hemorten och

hemmet.

Beträffande tillsynen under den villkorliga utskrivningen anföra de sakkunniga,

att det fortfarande syntes vara ganska vanligt, att elev utskreves

utan att särskild övervakare tillsattes. Beträffande över hälften av samtliga

elever (242 pojkar och 175 flickor) vilade tillsynen helt på skyddshemmens

personal. Det vore icke möjligt, att av materialet avgöra hur pass intensiv

kontakten varit mellan den utskrivne och skyddshemmet. Det förefölle dock

ytterst osannolikt, att skyddshemspersonalen utöver sitt dagliga fostringsarbete

skulle hinna med att följa varje elev så noggrant som behövdes, åtminstone

under den närmaste tiden efter utskrivningen. Mycket ofta, särskilt

i fråga om kvinnliga elever, torde övervakaren ha varit arbetsgivaren.

Med hjälp av barnavårdsnämnd hade särskild övervakare förordnats för en

tredjedel av pojkarna och en femtedel av flickorna. Arvode utginge endast

undantagsvis, då skyddshemspersonalen skötte övervakningen. De särskilt

utsedda övervakarna för pojkar uppbure oftast ersättning, medan detta vore

fallet med betydligt färre övervakare för kvinnor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S7.

1 1

Föredraganden.

Som de viktigaste resultaten av den av 1936 och 1937 års riksdagar beslutade

omorganisationen av skyddshemsverksamheten framstå dels de rikare

möjligheter till en mera allsidig utbildning, som kunna beredas eleverna under

deras vistelse å skyddshemmen, dels ock den förkortning av denna vistelse,

som möjliggjorts främst tack vare en förbättring av den eftervårdande

verksamheten.

Den i det föregående lämnade redogörelsen giver emellertid vid handen

att, ehuru lovvärda resultat redan uppnåtts, åtskilligt mera torde kunna göras

för att förbättra eftervården för de från hemmen utskrivna eleverna.

Särskilt gäller detta i fråga örn elevernas utbildning, arbetsanskaffning samt

övervakning, däri inbegripet beredandet av bostad, som ger möjlighet till

viss tillsyn över eleverna. Därest längre gående förbättringar verkställas nied

avseende å nyssnämnda förhållanden, torde kunna vinnas en ytterligare förkortning

av elevernas vistelse å anstalt, till fördel för bade dem själva och

det allmänna.

Förslag: till förbättrad eftervård m. m.

De sakkunniga.

Jag övergår härefter till att redogöra för de förslag, rörande en förbättring

av elevernas eftervård m. m., som framlagts av de sakkunniga.

De sakkunniga hava i sådant hänseende inledningsvis framhållit, att betydelsen

av att eftervården för elever, som utskrivas från anstalt, ordnas på

bästa möjliga sätt icke torde kunna överskattas. För eleverna personligen

ökades därigenom utsikterna till ett lyckligt inpassande i arbets- och samhällsliv.

För det allmänna medförde en rationellt ordnad eftervård, att många

omhändertagna, tidigare än eljest skulle varit fallet, kunde övergå från den

dyrbara anstaltsvården till produktivt arbete eller till utbildning av lämpligt

slag, utan alt därför faran för återfall ökades.

De sakkunniga anföra i fortsättningen, att det visserligen läte sig göra att

uppdraga allmänna riktlinjer för hur en god eftervård skulle vara ordnad,

men att det vore svårare all framlägga preciserade förslag till åtgärder, som

kunde vidtagas. Skilda omständigheter, såsom förhållandena på arbetsmarknaden

samt olikheter i elevmaterialet, gjorde del omöjligt att fastställa bestämda

regler efter vilka utskrivning .skulle ske. Formerna för utplaceringen

måste bli växlande från anstalt till anstalt och fran indi'' id till individ.

De sakkunniga hade emellertid övervägt vilka behov, som vore i så

hög grad gemensamma för hela klientelet, att rekommendationer eller konkreta

förslag kunde angivas rörande deras tillgodoseende, övergången från

livet på anstalt vore ofta påkostande i olika hänseenden. Livet på anstalten

vöre ofta åtskilligt avtrubbande, emedan det vore i detalj reglerat. I nder

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

de senaste åren hade vid flertalet skyddshem försök verkställts att neutralisera

vissa av de oförmånliga verkningarna av anstaltslivet. Som exempel

på vidtagna åtgärder anföra de sakkunniga, att eleverna fått bestämma tid

för uppstigning, fått planera städnings- och ordningshushållning i sina förläggningar

samt i stor utsträckning svara för fritidssysselsättningen. Som

särskilt föredömligt finge betecknas de småstugor som uppförts vid ett par

flickhem och vid Lövsta hem för elever, vilka snart skulle utskrivas. 1 dessa

förläggningar finge eleverna så mycket som möjligt sköta sig själva. Erfarenheterna

hade varit — örn än blandade — i stort sett gynnsamma.

De sakkunniga framföra för egen del vissa förslag till större frihet för

eleverna på utskrivningsstadiet. Sålunda borde försök göras med att låta sådana

elever själva förvalta sin arbetsinkomst. Den i verkstadsarbete försigkomne

eleven skulle få tillgodogöra sig en inkomst som motsvarade vad han

fått i lön vid arbete på fabrik. Från inkomsten borde då avdrag göras för

kost och logi m. m. Vidare böra enligt de sakkunniga permission för besök

i närliggande samhällen i regel beviljas för manliga elever så snart de vistats

ett pär manader inom anstalten. Kvinnliga elever borde, örn icke ensamma

så i små grupper örn tre eller fyra, kunna sändas till sådan fritidssysselsättning,

som förekomme i orten. Vidare borde besök i hemmen medgivas

ett par gånger årligen. Även örn utgifterna för sådana besök till största

delen komme att åvila det allmänna, då föräldrarna i regel ej hade råd att

bekosta barnens resor till hemmet, syntes besöken så värdefulla, att de

borde komma till ökad användning. En ytterligare uppmjukning av anstaltsvistelsen

kunde åstadkommas genom att eleverna finge deltaga i bygdens

liv, såsom i idrottstävlingar, hemvärnsövningar, studiecirklar och ungdomsföreningar

av skilda slag. På sina håll hade skyddshemmen upplåtit

sina slöjd- och gymnastiklokaler för föreningar och andra sammanslutningar

och vid ett flickhem hade elever från trakten fått deltaga i skolköksutbildning.

Avskaffande av benämningen skyddshem.

De sakkunniga hava i förevarande sammanhang framlagt förslag örn att

benämningen skyddshem på här avsedda anstalter avskaffas och ersättes med

beteckningen skolor tillhörande harna- och ungdomsvården. Såsom skäl härför

anföra de sakkunniga, att benämningen skyddshem under årens lopp fått

en mycket ogynnsam klang, vilket försvårade för de ungdomar, som vistas

på sådana hem, att vinna återinpassning i samhället. För att åtskilja elevgrupper

anse de sakkunniga det vara tillräckligt att terminologiskt skilja

på tva slags anstalter, nämligen skolhem för barn i skolåldern och yrkesskolor

för elever, som avgått från den egentliga folkskolan. Skolor, avsedda

att tjänstgöra som mödrahem, borde benämnas hemskolor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

13

Åtgärder för förbättrad yrkesutbildning.

De sakkunniga framhålla, att formerna för elevens utplacering ytterst

bleve bestämda av vad slags sysselsättning som kunde beredas. Den i viss

omfattning alltjämt bestående praxis att de manliga eleverna skulle placeras

som jordbruksarbetare och de kvinnliga eleverna som hembiträden gjorde

att många, som ej passade för dessa yrken, snart överginge till andra. De

påfrestningar, som följde med ombyte av yrke och i samband därmed ofta

vistelseort, medförde stor risk för återfall i ett asocialt levnadssätt, därest

detta ombyte måste ske utan skyddshemmets eller anhörigas stöd. Möjligheterna

till val av sysselsättning hade i många fall varit bundna av begränsningarna

i fråga örn resurser att meddela understöd, erhålla bostad samt

att anskaffa övervakare. Alla här avsedda ungdomar, vilkas asocialitet vanligen

yttrat sig bland annat däri att de haft svårt att finna sig i ett ordnat

arbete, borde beredas tillfälle att välja yrke inom ramen av sin förmåga,

så att de om möjligt funne sig väl tillrätta med detsamma. Under senare

år hade vid Johannisbergs skyddshem i Kalix försök gjorts att bryta isoleringen

inom anstalten genom att ständigt låta välartade elever från kommunerna

deltaga i undervisningen i skyddshemmet, delvis med bidrag av statens

medel. Lunds stad hade förklarat sig villig att med bidrag av statsmedel

inrätta en yrkesskola, i vilken elever från Råby yrkeshem skulle erhålla

undervisning.

De sakkunniga framhålla fortsättningsvis, alt, även örn försök gjorts

att bringa eleverna i närmare kontakt med livet utanför anstalten samt

att bereda dem en god yrkesutbildning, man bestämt måste hävda,

att de icke skulle bibehållas i sin särställning som omhändertagna på anstalt

under längre lid än som vöre oundgängligen nödvändigt för denna

utbildning eller av andra skäl. En 2-årig vistelse i yrkesskola kunde väl

anses normal för det stora flertalet elever såväl manliga som kvinnliga.

Överföring till andra tonner av fostran och utbildning borde ofta

kunna äga rum redan efter en kort observationstid liksom efter endast

en delvis fullföljd utbildning. Endast den elev, tor vilken blott någon del

av utbildningskursen återstode, borde fullfölja densamma vid yrkesskola,

tillhörande harna- och ungdomsvården, även örn han i övrigt vöre lämpad

för villkorlig utskrivning. Flertalet yrkesskoleelever, som kunde utskrivas

relativt tidigt, borde under andra former beredas tillfälle till fortsatt utbildning.

Med de resurser, som hittills stålt till buds, bade tillfälle till grundläggande

utbildning under en villkorlig utskrivningstid endast undantagsvis gått

att ordna. Av samtliga 820 elever, som villkorligt utskrivits första gången

under åren 1941 och 1942, hade endast 13 manliga och 23 kvinnliga besökt

yrkeskurs av längre eller kortare varaktighet. Då staten i princip bure ansvaret

för elever i skolor, tillhörande harna- och ungdomsvården, hade det

legat nära till hands att överväga, om elever, som lämpade sig härför, kunde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

erhålla utbildning vid statliga eller statsunderstödda skolor av vanlig karaktär.

De sakkunniga ha erinrat om att de statsunderstödda kommunala anstalterna

för yrkesutbildning, som meddelade undervisning i yrken hänförliga

till hantverk och industri, vore dels verkstadsskolor, dels lärlings- och yrkesskolor.

På de senaste åren hade tillkommit de av landstingen upprättade

centrala verkstadsskolorna, vilka i regel vore avsedda att betjäna ett landstingsområde.

Dessa senare skolor vore förenade med internat. För inackorderingen

betalade eleverna i regel 60—70 kronor i månaden. Själva undervisningen

vöre kostnadsfri. Obemedlade och mindre bemedlade elever vid

de centrala verkstadsskolorna kunde erhålla statsstipendier. (De nu gällande

stipendiebeloppen, vilka fastställts, sedan de sakkunniga avlämnade sitt

förslag, utgå efter tre behovsgrader med högst 25 kronor i första, högst 50

kronor i andra och högst 75 kronor i tredje behovsgraden, allt för månad

räknat.) Enligt vad de sakkunniga inhämtat, lämnade landstingen oftast större

eller mindre bidrag till kostnaderna för elevernas vivre, antingen som direkt

anslag till driften av internatet eller också som stipendier, så stora, att de

täcka skillnaden mellan högsta möjliga statsstipendium och inackorderingsavgiften.

I regel lämnade även kommunerna stipendier med 15—20 kronor

i månaden, ibland med högre belopp. Flertalet verkstadsskolor tilldelade

eleverna arbetspremier (flitpengar) i form av kontanta bidrag med visst

belopp för dag eller för månad.

I samråd med flygvapnet hade inrättats s. k. flygmekanikerskolor, d. v. s.

yrkesavdelningar förlagda antingen till centrala verkstadsskolor eller till

kommunala anstalter för yrkesundervisning. Även sådana skolor komme i

åtnjutande av statsbidrag.

De sakkunniga anföra i anslutning härtill:

Det synes de sakkunniga naturligt, att de centrala verkstadsskolorna, som

till stor del bekostas av statsmedel, tagas i anspråk för att bereda yrkesutbildning

även åt omhändertagna, som intagits i skola tillhörande harna- och

ungdomsvården men icke lämpligen kunna erhålla sin utbildning där. Tack

vare förläggningen i internat och den tillsyn, som ägnas eleverna i de centrala

verkstadsskolorna, bli de icke på samma sätt som i andra utbildningsanstalter

lämnade på egen hand. Tillräcklig anledning finnes icke att föreslå,

att de, som omhändertagits å skola tillhörande hama- och ungdomsvården,

skola intaga förmånligare ställning än andra sökande till central verkstadsskola,

men bestämt måste hävdas, att det förhållandet, att de tillhört

skola, som nyss nämnts, icke i och för sig skall utgöra en belastning, som

hindrar deras inträde vid verkstadsskolorna. Det kan erinras om att villkorligt

dömda redan nu mottagas vid verkstadsskolorna. Visst avsteg från vanliga

bedömningsgrunder torde få göras beträffande sådana omhändertagna,

som höra hemma i städer, där eventuellt andra utbildningsmöjligheter finnas.

Många elever i skolor tillhörande harna- och ungdomsvården ha nämligen

ej som andra barn från hemorten tillfälle att utnyttja utbildningsmöjligheterna

där, emedan ett återbördande just till hemstaden för dem skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 187.

15

innebära en särskild påfrestning. De böra därför jämställas med ungdom

hemmahörande i landsorten.

Aven om skolor tillhörande harna- och ungdomsvården för framtiden söka

åstadkomma utbildning vid central verkstadsskola för alla elever, som

lämpa sig härför, torde hela antalet dock bli så pass ringa, att verkstadsskolornas

karaktär icke förändras genom det nya elevmaterialet. Hela antalet

från skolhem utackorderade eller villkorligt utskrivna elever utgjorde

den 1 juli 1944 221 stycken. Häri ha inräknats 57 elever från Råby skolhem,

ehuru elever från nämnda skolhem i framtiden troligen komma att

beredas särskild utbildning i närbelägen kommunal yrkesskola. Antages det,

att omkring 10 % av de från skolhemmen villkorligt utskrivna borde erhålla

utbildning i central verkstadsskola, bleve hela antalet .sålunda begränsat till

20—25 elever fördelade på för närvarande fjorton verkstadsskolor eller

avdelningar av sådan skola. Möjligen kan antalet bli något större med hänsyn

till att yrkesskolor tillhörande harna- och ungdomsvården även torde

komma att vilja placera några elever vid central verkstadsskola. Då denna

form av utbildning blir mera beaktad av samtliga skolor tillhörande barnaoch

ungdomsvården, kan även efterfrågan på platser över lag bli livligare.

Det kan emellertid förväntas att de centrala verkstadsskolorna utvidgas såväl

till antal som storlek. Någon risk synes sålunda ej föreligga, att de elever,

som kunde komma att mottagas från skolor tillhörande harna- och ungdomsvården,

skulle dominera kamratkretsen eller utöva något otillbörligt

inflytande i denna. De sakkunniga ha därför velat ge uttryck åt den förhoppningen,

att de centrala verkstadsskolorna vilja mottaga dessa elever på

samma villkor som annan ungdom.

Praxis rörande åldern vid intagningen i central verkstadsskola gör att en

elev, som vid 14 års ålder står färdig att villkorligt utskrivas från skolhem,

måste sysselsättas åtminstone något år, innan han kan beräknas komma in

vid verkstadsskolan. Införes ett åttonde skolår, torde eleverna däremot i

regel ha uppnått 15-årsåJdern, innan de inhämtat de i skolhemmen förekommande

kurserna. Den tid, som kan komma att ligga emellan det elev

avslutat sin skolgång och den tidpunkt, då han kan intagas i verkstadsskola,

bör såvitt möjligt ägnas åt inhämtande av sådan praktik i yrket, som kan

göra eleven mera konkurrensduglig vid intagningen.

De sakkunniga anse, att de omhändertagna i ekonomiskt avseende torde

få jämställas med övriga elever vid verkstadsskola. I den mån stipendier

icke kunde erhållas, borde den skola, som villkorligt utskrivit eleven, få tillskjuta

nödiga medel.

Med avseende å yrkesutbildningen för de kvinnliga eleverna påpeka de

sakkunniga, att flertalet centrala verkstadsskolor endast emottoge manliga

elever, ehuru inga formella hinder funnes för att bereda utbildning även åt

kvinnlig ungdom. 1 mycket begränsad omfattning förekomme utbildning

avsedd endast för kvinnliga elever, nämligen ettåriga kurser för utbildning

av kvinnliga kockar. 1 Stockholms län komme även alt utbildas klänningssömmerskor

och tvättpersonal. Sådana yrkesavdelningar böra enligt de sakkunnigas

mening slå öppna för kvinnliga elever från skolor tillhörande

harna- och ungdomsvården på samma sätt, som föreslagits för manliga elever

belriiffande andra yrkesgrenar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Slutligen anse de sakkunniga, att det bör närmare undersökas, om yrkesskolor,

tillhörande harna- och ungdomsvården, skulle kunna betraktas såsom

avdelningar av närmast belägna centrala verkstadsskolor eller andra

statsunderstödda yrkesskolor och betyg sålunda från dessa utfärdas för

eleverna eller om yrkesskolornas elever efter avslutade kurser skulle kunna

beredas tillfälle att avlägga prov vid ifrågavarande skolor.

Ordnandet av bostadsfrågan för villkorligt utskrivna.

Beträffande de villkorligt utskrivna elevernas bostadsfråga anföra de sakkunniga,

att för barn i skolåldern borde problemet kunna lösas genom att

de placerades i enskilt hem, antingen i sina föräldrahem eller i andra privata

hem. Det system med utackordering, som varit anordnat vid ett skolhem

för gossar, borde utbyggas att omfatta samtliga skolhem.

För elever, som lämnat den egentliga skolåldern, vore det avsevärt svårare

att erhålla tillräckligt kvalificerade fosterhem. Örn man ville uppnå,

att de under betryggande former finge ägna sig åt sådant förvärvsarbete

eller sådan utbildning, som bäst svarade mot deras anlag, måste i regel

andra utvägar sökas för att få bostadsfrågan löst. Med den hittills i stor

utsträckning tillämpade praxis att placera manliga elever i jordbruksarbete

och kvinnliga i hemarbete hade visserligen bostadsfrågan tillfredsställande

kunnat lösas men samtidigt hade yrkesvalet, såsom tidigare framhållits, i

många fall ej blivit det mest passande. De sakkunniga säga sig ha funnit,

att det icke är möjligt, att rationellt lösa bostadsfrågan för de villkorligt

utskrivna eleverna annat än genom upprättande av inackorderingshem i tillräckligt

antal.

De sakkunniga framhålla, att möjligheterna till inackordering för studerande,

lärlingar och unga yrkesarbetande för närvarande vore mycket små.

Bäst utrustad i detta avseende vöre Stockholms stad, där ett antal springpojkshem,

lärlingshem och inackorderingshem upprättats genom staden,

KFUM och KFUK, stadsmissionen och vissa stiftelser. Tillgången torde

emellertid icke på långt när motsvara behovet. I Göteborg funnes tre inackorderingshem

för unga kvinnor och ett för pojkar. Ungdomsrådet i Eskilstuna

hade inrättat två pojkhem örn vardera 10 platser. I Norrköping

funnes ett pojkhem och ett flickhein enligt mönster från Eskilstuna. På

vissa andra orter funnes även inackorderingshem upprättade av vissa sammanslutningar.

Vissa större industrier hade de senaste åren berett bostäder

för yngre ogifta anställda, delvis av samma typ som Eskilstunahemmen.

De sakkunniga hava närmare redogjort för de s. k. Eskilstunahemmen

samt anföra härom.

Ett betydelsefullt initiativ till lösande av ungdomens bostadsfråga togs av

Eskilstuna ungdomsråd genom inrättande år 1941 av det förut omnämnda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

17

pojkhemmet, vilket följdes av ännu ett i oktober 1943. Dessa pojkhem ha

ordnats så billigt som möjligt. På vartdera hemmet mottagas högst 10 elever,

som ha arbete ute i staden. Av sina arbetsförtjänster bestrida eleverna helt

eller delvis inackorderingen. Det felande tillskjutes av barnavårdsnämnd,

föräldrar eller i något fall av ungdomsrådet. Varje hem förestås av en fabriksarbetare

och dennes hustru. Det åligger föreståndaren, som försörjer sig

genom arbete i sitt yrke, att på sin fritid skaffa pojkarna arbetsanstäliningar,

föreslå lämpliga fritidssysselsättningar, planera klädinköp och dylikt.

Föreståndarens hustru förestår hushållet, verkställer inköp, ombesörjer

matlagning, tvätt och lagning av pojkarnas kläder. Dessutom finnes på

varje inackorderingshem en person anställd för hemhjälp. Föreståndareparet

är befriat från den ekonomiska ledningen av verksamheten, vilken

handhas av ungdomsrådets pojkhemsstyrelse genom dess verkställande

ledamot.

Det synes de sakkunniga att vid dessa pojkhem frågan örn bostad och personlig

handledning av ungdom mellan omkring 15 och 20 år lösts på ett

föredömligt sätt. Flemmen äro icke större än att föreståndarparet i detalj

kan taga del av de inackorderades sysselsättningar samt ekonomiska och

personliga problem. Ordning och vanor kunna bringas att i mycket likna

dem som råda i ett vanligt hem. Några i paragrafform uppställda och i lokalerna

anslagna ordningsregler behöva ej förekomma. Utrustningen behöver

icke, såsom på en stor anstalt eller på en inrättning av pensionatskaraktär,

göras mera rationell och arbetsbesparande än i vanliga bostäder. Därför

möter det icke särskilda svårigheter för de inackorderade att senare övergå

till bostad i enskilt hem.

De sakkunniga säga sig ha ingående övervägt, huru inackorderingshem

skulle kunna upprättas i större omfattning och komma klientelet i skolor

tillhörande harna- och ungdomsvården tillgodo. De avvisa tanken, att inackorderingshemmen

såsom regel anordnas som annex till ett skyddshem.

En sådan anordning befarades bland annat medföra en splittring i rektorns

uppgifter, vilket bleve till men för verksamheten. Vidare kunde det även

lätt inträffa, att vistelsen på inackorderingshemmen av såväl elever som

utomstående komme att uppfattas som en förlängd anstaltsvistelse under

något friare former än på anstalten. I vissa fall skulle det dock kunna tänkas,

att skolor med särpräglat elevmaterial lättare kunde utplacera elever

till ett inackorderingshem, om detta vore en direkt avläggare till skolan. De

sakkunniga hade därvid närmast tänkt på skolor för barn, som vöre själsligt

abnorma.

De sakkunniga säga sig ha funnit, att ledningen av ett system av inackorderingshem

icke lämpligen kunde uppdragas vare sig åt skolor tillhörande

harna- och ungdomsvården eller åt kommunerna. De hade i stället ansett

böra undersökas, huruvida enskilda sammanslutningar skulle kunna tänkas

vara villiga att åtaga sig ett dylikt uppdrag. Skulle inackorderingshemmen

fylla sin uppgift måste de emellertid bilda ett nät över hela landet. De borde

därför igångsättas av en vitt utgrenad men ändå fast organisation, vilken

tillika förfogade över personer, som kunde duga till ledare för verksamheten.

De sakkunniga ansågc icke, att någon viss organisation borde erhålla mo
Hihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 187. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 187.

nopol å verksamheten. Sedan denna väl börjat växa fram, borde det stå olika

sammanslutningar fritt att ansöka örn bidrag för öppnande av inackorderingshem.

De sakkunniga hava dock ej ansett sig böra förorda, att sammanslutningar

av utpräglat politisk eller religiös art toge sig an ledningen

av inackorderingshem. De framhålla, att någon organisation inom nykterhetsrörelsen

vöre bäst lämpad för ifrågavarande ändamål. Ingen kunde ha

något att invända emot att ungdomarna intresserades för nykterhetsrörelsen.

Det vore särskilt viktigt, att spritbruk icke i någon form förekomme

på inackorderingshemmen och att föreståndareparet utgjordes av helnyktra

personer. I de ungdomsavdelningar, som vore anslutna till nykterhetsföreningarna,

funnes vidare tillgång till rikt utvecklade fritidssysselsättningar

av de mest skilda slag.

För att motverka den tendens, som finnes hos skyddshemselever, att flocka

sig samman i stället för att söka kontakt med annan ungdom, anse de sakkunniga

att omkring hälften av platserna vid inackorderingshemmen böra

reserveras för ungdom, som tillhör nykterhetsrörelsen eller eljest utvalts i

orten. Till en mindre del borde även å inackorderingshem kunna mottagas

sådana av barnavårdsnämnden omhändertagna, vilka vöre i fara att bli vanartade

men ej ansetts vara i behov av vård under fastare former. Det måste

dock beaktas att dessa icke finge bli så många, att de kunde utöva något

starkare inflytande.

De sakkunniga upplysa, att styrelserna för nära nog samtliga skyddshem

varmt tillstyrkt inrättandet av inackorderingshem samt vitsordat, att goda

arbetstillfällen mången gång icke kunnat utnyttjas, emedan bostad icke

kunnat ordnas för vederbörande elev. Styrelserna för Stockholms stads

skyddshem hade dock för sin del förklarat, att staden själv å sina lärlingshem

sörjde för bostad åt sådana elever, vilka icke kunde bo i sina föräldrahem.

Enligt de uppgifter, som lämnats av styrelserna för skyddshemmen, skulle

behovet av platser kunna beräknas till minst 110 för manliga elever och till

minst 75 för kvinnliga. De sakkunniga förutsätta, att drygt hälften av de i

varje inackorderingshem mottagna ungdomarna skulle utgöras av andra än

elever, som villkorligt utskrivits från skolor tillhörande harna- och ungdomsvården.

I så fall skulle platsbehovet få beräknas till 220 vid inackorderingshem

för pojkar och 150 vid hem för flickor. Begränsades antalet elever

vid varje hem till högst tio, såsom fallet vore i Eskilstuna, skulle alltså 22

pojkhem och 15 flickhem behöva inrättas för att fylla minimibehovet. Hänsyn

hade härvid icke tagits till behovet av platser för elever villkorligt utskrivna

från Stockholms stads anstalter.

Enligt en av de sakkunniga uppgjord plan för utbyggande av organisationen

skulle upprättas 37 inackorderingshem, varav 22 hem för pojkar och

15 hem för flickor. Som regel skulle endast ett hem förläggas till varje

stad. I de största städerna skulle kunna finnas flera hem, dock högst fyra.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

19

De sakkunniga hava ej ansett, att med hänsyn till åldern någon fördelning

borde ske i fråga om intagning av elever i olika inackorderingshem.

En blandning av elever från olika skolor vore lämpligast.

Med avseende å inackorderingshemmens finansiering anföra de sakkunniga.

De sammanslutningar, som beräknas komma att driva inackorderingshem,

förutsättas kunna ställa mycket goda ideella och personliga resurser

till förfogande. Däremot kunna de icke förväntas ikläda sig någon ekonomisk

risk för företagen. Startkapital och medel för täckande av brister måste

sålunda erhållas från annat håll. I enstaka fall torde vissa bidrag kunna

påräknas från kommuner liksom från industrier, som vilja draga till sig

ung arbetskraft. Skall verksamheten få tillnärmelsevis den omfattning, som

synes önskvärd, måste emellertid staten säkerligen ikläda sig större delen

av kostnaderna i den mån dessa icke täckas av inackorderingsavgifter.

Avgifterna böra avvägas så att de räcka för driftkostnaderna, men de

kunna icke skäligen tagas i anspråk för amorteringar och räntor på lån

eller kontanta utgifter för verksamhetens igångsättande. Bidrag av statsmedel

bör sålunda utgå för anskaffande av de nödvändiga inventarierna samt för

driften av hemmet under den första tiden till dess rörelsen kommit i gång.

Driftbidraget synes lämpligen kunna utgå med ett belopp motsvarande hyran

för det första året. Slutligen torde staten få ikläda sig skyldighet att ersätta

sådan brist som kan komma att uppstå därigenom att en eller flera

platser stått outnyttjade. De inackorderades avgifter böra, såsom förut

nämnts, beräknas på sådant sätt att de väl täcka kostnaderna för inackorderingen.

Örn ungdomarnas inkomster icke förslå både till avgiften och till

personliga utgifter, torde tillskott på något sätt få tillföras dem. Dylika brister

i ungdomarnas personliga budget böra däremot i regel icke tillåtas inverka

på avgifternas storlek. Statsmedel synas icke böra tagas i anspråk för

att täcka de brister i inackorderingshemmens stat, som skulle kunna uppkomma,

örn hemmen medgåve sänkning av de avgifter, som fastställts som

normala.

Eftersom IOGT är den mest omfattande riksorganisationen inom nykterhetsrörelsen

ha de sakkunniga i första hand vänt sig till denna organisation

för att få det önskade samarbetet till stånd. De sakkunniga hava härefter

framlagt en plan för överenskommelse med IOGT. Enligt planen skulle

avtal få upprättas mellan å ena sidan socialstyrelsen såsom representant för

Kungl. Maj:t och kronan samt å andra sidan lämpligen vederbörande godtemplarråd

såsom representant för verksamheten i den ort, till vilken inackorderingshemmet

skall vara förlagt. Genom avtalet borde godtemplarrådet

tillförsäkras ett års hyra för de lokaler, i vilka hemmet skulle vara

inrymt. Lokalerna borde bestå av minst fem rum och kök. Ett av rummen

skulle reserveras för föreståndarparets personliga bruk och ett användas

som matsal och sällskapsrum för de inackorderade. Därest hemmet skulle

mottaga flera än 6—8 ungdomar, måste utom flera sovrum även tillkomma

ett rum för hembiträde. Årshyrans storlek finge i varje särskilt fall bestämmas

i avtalet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

För inventarieanslcaffning borde även utgå statsbidrag, vilket de sakkunniga

ansett böra fastställas till 6 000 kronor för de första sex platserna samt

därutöver 500 kronor för varje plats till och med den tionde. Föreståndarparet

förutsattes själva komma att möblera sitt rum. De sakkunniga föreslå,

att avskrivning å inventarier må ske med 15 % under sex år och med

återstoden, 10 %, det sjunde året. Värdet av inventarierna borde därefter tillfalla

godtemplarrådet. Skulle verksamheten upphöra, innan sjuårsperioden

förflutit, borde det åligga rådet att ersätta statsverket med skillnaden mellan

det anslag, som ursprungligen erhållits, och de därå verkställda avskrivningarna.

Personalen skulle utgöras av en föreståndare och dennes hustru

samt i regel ett hembiträde. Det förutsattes att föreståndaren, liksom vid

inackorderingshemmen i Eskilstuna, försörjde sig genom arbete i sitt yrke.

På sin fritid borde han emellertid vara de inackorderade behjälplig framförallt

med anskaffande av lämpligt arbete och med att i andra avseenden

personligen bistå dem. Föreståndarens hustru skulle sköta hushållet. Ersättningen

för bådas sammanlagda arbete skulle utgöras av fri bostad örn ett

rum med del i kök och matsal samt fritt vivre och fri tvätt för dem båda.

Efter särskild prövning borde kunna medgivas rätt till vissa förmåner för

minderårigt barn till föreståndareparet. Den ersättning, som på detta sätt

komme föreståndareparet tillgodo i form av naturaförmåner, syntes kunna

uppskattas till 2 000—3 500 kronor årligen. Föreståndareparet borde utses

bland medlemmarna i orden. Det syntes nödvändigt att redan med ett

ganska litet antal inackorderade medgiva husmodern rätt att anlita någon

extra hjälp till exempel för tvätt och större rengöringar. Så snart antalet

inackorderade överstege sex, borde ett hembiträde få anställas.

Inackorderingsavgifterna kunde enligt de sakkunniga tänkas variera något

från ort till ort. I regel syntes avgifterna dock böra sättas till omkring

fyra kronor per dag. De sakkunniga anse, att, därest hemmen skulle kunna

drivas utan alltför liten ekonomisk säkerhetsmarginal, det vore nödvändigt

att hushållet omfattade — förutom personalen — åtminstone åtta inackorderingar.

Efterskänkande av avgifter på grund av låg lön, sjukdom eller arbetslöshet

borde i allmänhet ej kunna medgivas om inkomsterna skulle kunna

förslå. De tillskott i sina inkomster, som de inackorderade kunde vara i behov

av, måste sålunda anskaffas på annat sätt. För elever villkorligt utskrivna

från skolor tillhörande harna- och ungdomsvården borde skolan av

eftervårdsmedel kunna tillskjuta vad som fattades. För övriga inackorderade

måste eventuellt behövliga medel sökas på annat håll. Tänkbart vore att

barnavårdsnämnden kunde vara villig att ikläda sig kostnad för ungdom

från orten. Likaså kunde tänkas att arbetsgivare eller släktingar till den

inackorderade vore villiga att stå den ekonomiska risken för denne. För varje

inackorderad borde i alla händelser fordras ansvarsförbindelse utfärdad av

styrelse för skola tillhörande harna- och ungdomsvården, av kommunal myndighet,

förening, arbetsgivare eller enskild person.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S7.

21

Övervakning av villkorligt utskrivna.

De sakkunniga ha vidare föreslagit åtgärder för åstadkommande av en

effektiv övervakning över villkorligt utskrivna elever. De sakkunniga framhålla,

att övervakningst jönsten vore bristfälligt ordnad. För över hälften av

de elever som uiskrivits under åren 1941 och 1942 funnes icke särskilda

övervakare förordnade. Stundom hade utplacering skett i skyddshemmets

närhet just för att en personlig kontakt skulle kunna upprätthållas med eleven.

Befattningshavarna vid hemmet vore emellertid alltför arbetstyngda

för att, annat än i enstaka fall, kunna i tillräcklig grad ägna sig åt den villkorligt

utskrivna eleven. Att skaffa övervakare utom skyddshemmet ställde

sig uppenbarligen mycket svårt, varpå tydde den omständigheten, att arbetsgivare

ofta vore övervakare. Det kunde emellertid icke förväntas att eleven

skulle ha samma förtroendefulla inställning till arbetsgivaren som till en

särskilt förordnad övervakare. De sakkunniga hyste därför den uppfattningen,

att för varje villkorligt utskriven elev, som icke hade omedelbar

kontakt med den skola, från vilken han utskrivits, skulle finnas en övervakare,

som icke tillika vore elevens arbetsgivare. Såvitt de sakkunniga

kunnat finna, vore det omöjligt att åstadkomma en välordnad eftervård, örn

icke arbetskraft ställdes till förfogande just för den uppgiften. Det syntes

därför välbetänkt att på försök anställa särskilda konsulenter med uppgift

att var och en för ett visst antal skolor arbeta med eftervårdsproblemen

efter vissa riktlinjer. En av konsulenternas huvuduppgifter skulle vara att

anskaffa lämpliga arbetsanställningar. Konsulenterna borde härvid anlitas

redan då den villkorliga utskrivningen planerades. I viss utsträckning borde

konsulenterna själva tjänstgöra som övervakare för de villkorligt utskrivna.

Minst lika viktigt vore det dock att konsulenterna sökte finna enskilda

personer med lid och intresse för övervakningsuppdrag samt att lämna dem

råd och anvisningar både vid arbetets början och under hela den tid övervakningen

påginge. Slutligen skulle konsulenterna vara vägledare vid upprättandet

av inackorderingshem och vid den fortsatta driften av dessa.

De sakkunniga uppgiva, att de undersökt möjligheterna att för ifrågavarande

verksamhet anlita de hos fångvården anställda s. k. skyddskonsulenterna,

men funnit, alt detta cj läte sig göra. Antalet konsulenter föreslås till att

börja med skola utgöra fyra; en för vardera östra, sydöstra, västra och

norra delarna av riket. De sakkunniga uppgiva, att antalet villkorligt utskrivna

eller utackorderade från skyddshem den 1 juli 1944 utgjorde 1 097.

På varje konsulent skulle sålunda med den nu föreslagna organisationen

komma mellan 250 och 300 clever jämte tillsynen av inackorderingsliemmen.

De sakkunniga anse, att det vore lyckligast örn konsulenterna icke behövde

stanna i sin uppgift till dess de uppnått pensionsåldern. Tjänsterna

borde sålunda icke göras till ordinarie och till desamma borde om möjligt

förvärvas personer med tidigare erfarenhet från ungdomsarbete, till vilket

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Mcij:ts proposition nr 187.

de efter någon tid kunde återgå. Lämpligast torde vara om tjänsterna

komme att uppehållas av befattningshavare vid skolor tillhörande barnaoch

ungdomsvården, till exempel lärare eller assistenter. Dessa vore i regel

placerade såsom ordinarie i libe lönegraden. Konsulenternas lön kunde —

på grund av den rekrytering som önskades — visserligen utgå såsom arvode.

Då emellertid alla befattningshavare, som vore lämpliga för arbetet,

ej kunde förutsättas inneha ordinarie eller extra ordinarie statlig tjänst,

från vilken de kunde erhålla tjänstledighet, syntes det vara nödvändigt att

konsulenttjänsterna gjordes till extra ordinarie för att innehavarna icke

skulle behöva förlora sin rätt att räkna tjänstår för erhållande av pension.

Med hänsyn till arbetets i alla avseenden krävande natur föreslå de sakkunniga,

att tjänsterna placeras i lönegraden Eo 23.

I förevarande sammanhang ha de sakkunniga föreslagit, att person, som

förordnas till övervakare och som ej är befattningshavare vid skola tillhörande

harna- och ungdomsvården, bör erhålla såväl skäligt arvode som ersättning

för utlägg för porto och dylikt.

Som ett led i en förbättrad eftervård ha de sakkunniga vidare föreslagit

dels att högsta kostnaden för eftervård i vissa fall skulle få överstiga den

nu gällande, dels ock att stipendium för fortsatt utbildning under vissa omständigheter

skulle kunna tilldelas slutligt utskriven elev. Till dessa frågor

återkommer jag i det följande.

Yttrandena.

Behovet aveneffektivisering av eftervården för elever från

skolor tillhörande harna- och ungdomsvården har ej motsagts i något av

de avgivna yttrandena.

Socialstyrelsen anför bland annat:

Innan styrelsen går närmare in på de olika förslagen, vill styrelsen redan

här betona, att om angelägenheten av en rationalisering av eftervården var

stor år 1942, då utredningsarbetet började, så är den icke mindre trängande

i dag. Platsbristen å skyddshemmen är alltjämt mycket kännbar, och någon

minskning i efterfrågan på platser torde knappast vara att vänta under överskådlig

framtid. Under det närmaste decenniet kommer sålunda antalet barn

och ungdomar i åldrarna 10—20 år att öka på grund av ökningen av antalet

födda under det senast förflutna decenniet. Även örn man hoppas på en allmän

nedgång i ungdomsasocialiteten, komma andra omständigheter att samverka

till att skyddshemsvård påkallas i ökad utsträckning. Barnavårdsnämnderna

komma att allmänt stimuleras till mera företagsamhet än hittills i

fråga om de i varje fall mest ändamålsenliga åtgärderna för skyddsuppfostran.

Särskilt torde man ha att räkna med ett växande intresse hos barnavårdsnämnderna

för omhändertagande å skyddshemmen i samband med

villkorlig dom och åtalseftergift. Vidare torde det av de sakkunniga förordade

erkännandet att skyddshemsvården väsentligen är en skolorganisation

komma att minska barnavårdsnämnders, föräldrars och målsmäns

avoghet mot den ifrågavarande fostrings- och utbildningsverksamheten. Yt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 181.

23

terligare en omständighet, som är nytillkommen, vill socialstyrelsen i detta

sammanhang rikta uppmärksamheten på, nämligen den från och med den

1 juli 1945 öppnade möjligheten till statsunderstöd för psykisk rådgivningsverksamhet

för barn och ungdom, vilken verksamhet avser att tidigt diagnostisera

psykiska egenheter, som kunna vara asocialitetsfrämjande, och att utröna

orsakerna till asociala beteenden. Effekten av den psykiska harna- och

ungdomsvården kommer till icke ringa del att bli beroende av att erforderliga

behandlingsres urser stå till buds, däribland fostrings- och utbildningsmöjligheter

å skyddshem.

Statskontoret har funnit det förefalla som örn en reformering av skyddshemsvården

i huvudsaklig överensstämmelse med de av de sakkunniga angivna

riktlinjerna skulle vara ägnad att leda lill en förbättring av uppfostringsresultaten

samt påpekat att, då den öppna vården kunde göras mindre

kostsam än anstaltsvården, det allmännas utgifter för skyddshemsverksamheten

skulle komma att nedbringas genom reformen.

De av de sakkunniga framförda förslagen rörande åtgärder för att

tillvarataga och utveckla skyddshem selevernas initiativförmåga

samt att bringa dem i närmare kontakt

med livet utanför skolan ha likaledes allmänt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

De sakkunnigas förslag att villkorligt utskrivna elever

skulle beredas tillfälle till fortsatt yrkesutbildning

vid skolor, som stå öppna för annan ungdom, har i princip tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i samtliga yttranden.

Socialstyrelsen anför härom bland annat:

Socialstyrelsen finner det riktigt att all yrkesundervisning, som åtnjuter

stöd av staten, lägges under samma yrkespedagogiska synpunkt, oavsett att

tillträdet till yrkesskola, tillhörande harna- och ungdomsvården, uteslutande

bör bestämmas ur fostringssynpunkt. Utsikterna för eleverna att reda sig

bra i livet bli mångfaldigt större, om de kunna stödja sig på en utbildning,

som i den öppna marknaden allmänt erkännes såsom god. Socialstyrelsen vill

därför tillstyrka förslaget, att man praktiskt strävar i den riktningen, att elever

som villkorligt utskrivas från skolor, tillhörande harna- och ungdomsvården,

i görligaste mån placeras för vidare utbildning å de centrala verkstadsskolorna.

Styrelsen vill härvid särskilt understryka vikten av att eleverna

icke behållas i sin särställning såsom omhändertagna på anstalt under

längre tid än som nödvändiggöres av fostringshänsyn. Vidare vill styrelsen

betona värdet av att eleverna från harna- och ungdomsvårdens skolor mottagas

å de centrala verkstadsskolorna på samma villkor som annan ungdom.

På grund av erfarenheter från skyddshemsverksamlieten har man att räkna

med att betyg från social yrkesskola kan tillmätas mindre värde än betyg

från annan skola utan att saklig grund härför föreligger. Socialstyrelsen vili

därför livligt instämma i de sakkunnigas förslag angående anknytning av

skolor tillhörande harna- och ungdomsvården såsom avdelningar lill centrala

verkstadsskolor. Därest detta icke visar sig allmänt genomförbart höiman

överväga den andra av de sakkunniga ifrågasatta utvägen, nämligen att

elever beredas tillfälle att avlägga prov vid central verkstadsskola. Styrelsen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

bortser icke från alt eli generellt genomförande av prov och betygsättning

vid andra skolor än dem, som tillhöra harna- och ungdomsvården, kan verka

deklasserande på den vid de sistnämnda skolorna bedrivna utbildningen och

hyser därlör en stor tveksamhet inför detta förslag. Betygsfrågan är emenertia

av sadan betydelse, att styrelsen vill biträda den av de sakkunniga förordade

närmare undersökningen av frågan. Under alla förhållanden bör

denna utväg icke tillgripas annat än när det visat sig omöjligt att genomföra

anslutning av de sociala yrkesskolorna såsom avdelningar till de centrala

verkstadsskolorna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser intet i princip vara att invända

mot att elever från skolor tillhörande harna- och ungdomsvården beredas tillfälle

till utbildning vid ordinarie yrkesundervisningsanstalter, främst centrala

verkstadsskolor. Något företräde för sådana elever borde dock ej ifrågakomma,

utan dessa borde mottagas i fri konkurrens med andra sökande.

Gentemot förslaget att vid skola tillhörande harna- och ungdomsvården mottaga

välartade elever från orten för undervisning ställde sig överstyrelsen

däremot synnerligen tveksam. Största försiktighet borde i varje fall iakttagas

vid anordnandet av sådan undervisning.

Mot de sakkunnigas förslag rörande inrättandet av inackorderingshem

har i stort sett ej någon erinran framställts.

Socialstyrelsen framhåller vikten av att den personliga ledningen av varje

hem kommer i de rätta händerna. Styrelsen anser vidare, att möjligheten

att anställa hembiträde icke bör bindas vid minst sju inackorderingar utan

bedömas i varje särskilt fall. Styrelsen betonar till slut angelägenheten av att

de föreslagna hemmen snarast möjligt komma till stånd.

Verkställande rådet i Sveriges storloge av I. O. G. T. har vissa erinringar att

göra beträffande inackorderingshemmens finansiering. Rådet anser sålunda,

att avskrivningar å inventarier bör ske i snabbare takt än vad de sakkunniga

föreslagit. Vidare anses hembiträde böra anställas redan då de inackorderades

antal uppgår till fyra. Slutligen uttalar rådet önskvärdheten av att

föreståndarparet får disponera två rum för egen del.

Styrelsen för Johannisbergs skol- och yrkeshem är tveksam om inackorderingshemmen

komma att ge ett lyckligt resultat. Styrelsen anser sammanförandet

av ett procentuellt stort antal f. d. skvddshemselever inte vara lyckligt.

Särskilt örn elever från skilda skyddshem komme att placeras på samma

inackorderingshem, förelåge risk för att tidigare bravader bleve föremål för

ventilation, och all beröring med »vad fornt varit haver» vore av ondo i vad

det gällde f. d. elever.

Styrelserna för vissa skolor tillhörande harna- och ungdomsvården ha

framställt önskemål örn att även andra ideella organisationer än I. O. G. T.

böra få rätt att med bidrag av statsmedel inrätta inackorderingshem. Så till

exempel anser styrelsen för Morängens hemskola, att sådana organisationer

som diakonissanstaltema, Stockholms stadsmission, K. F. U. M. och K. F. U. K.

torde ha alla förutsättningar att här göra en god insats. Styrelsen finner det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 187.

25

egendomligi, alt organisationer av religiös art i detta hänseende jämställts

med organisationer av politisk art.

1 fråga örn förslaget att anställa särskilda konsulenter för eftervården

har i yttrandena yppats delade meningar.

Socialstyrelsen säger sig finna det uppenbart, att de omfattande och djupgripande

reformer, som föreslagits i syfte att i möjligaste mån begränsa omhändertagandet

i fostringssyfte å anstalt och i stället leda elevernas utbildning

och arbete ut i det fria samhällslivet och de vanliga arbetsförhållandena,

måste kräva en avsevärd ökning av det kvalificerade arbetet utanför

anstalterna. Helt allmänt sett ansåge styrelsen därför väl motiverat att de

föreslagna konsulenterna anställdes på försök tills vidare. Styrelsen ville understryka

de sakkunnigas uttalande, att systemet med konsulenter icke skulle

utesluta användningen av andra personer som övervakare.

Skolöverstyrelsen har kraftigt understrukit angelägenheten av att de föreslagna

konsulentbefattningarna inrättas.

Statens arbetsmarknadskommission har å andra sidan uttryckt tvekan rörande

behovet av särskilda konsulenter för eftervården av de elever varom

här är fråga. Kommissionen anför härom bland annat.

Kommissionen vill i detta sammanhang erinra om att kommissionen sedan

några år tillbaka utrustat vissa arbetsförmedlingskontor med särskilda assistenter

för arbetsberedning åt s. k. partiellt arbetsföra, vilka ha att biträda

de ordinarie förmedlingsexpeditionerna, även ungdomsförmedlingarna, med

anskaffande av arbete åt de mest svårplacerade arbetssökandena. I princip

har beslutats att inrätta minst en dylik befattning i varje län. Förutom den

egentliga arbetsanskaffningen har ifrågavarande assistent att biträda de sökande

med råd och anvisningar i olika sociala och personliga problem, med

andra ord att handhava vissa socialkuratorsuppgifter. Erfarenheterna av

denna verksamhet äro gynnsamma. Av intresse i detta sammanhang är en

med fångvårdsstyrelsen i januari 1945 träffad överenskommelse, varigenom

etablerats ett intimt samarbete mellan å ena sidan fängelsernas styresmän

och skyddskonsulenterna, å den andra arbelsförmedlingsorganen, särskilt

assistenterna för arbetsberedning. Genom denna överenskommelse har uppgiften

att anskaffa arbete åt frigivna i huvudsak överförts från skyddskonsulentorganisalionen

till den offentliga arbetsförmedlingen. Kommissionen är

beredd ali ställa den sålunda inom arbetsförmedlingens ram tillskapade arbetsberedningsorganisationen

till förfogande för de funktionärer, som skola

på motsvarande sätt taga om hand skyddshemseleverna. Konsulenter skulle

alltså handha övriga uppgifter inom eftervården, såsom tillsyn över utackorderingshem

och annan personlig omvårdnad.

Kommissionen kan emellertid ej finna motiverat, att en särskild konsulentorganisation

tillskapas för delta ändamål. Uppgiften i fråga överensstämmer

i allt väsentligt med den som tillkommer skyddskonsulenterna, och det skulle

bli en alldeles omotiverad dualism, om särskilda konsulenter för skyddshemsklientelet

inrättades vid sidan av dessa.

Jämväl styrelserna för vissa skolor tillhörande harna- och ungdomsvården

ställa sig tveksamma.

Styrelserna för Göteborgs stads skolhem och hemskola samt skol- och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj-.ts proposition nr 187.

yrkeshem anse det vara av vital betydelse för de villkorligt utskrivna eleverna

att en tid framåt få stå i kontakt med skolan. Enligt styrelsernas mening

vore det också nödvändigt för alt nå det bästa möjliga resultatet av

övervakningen att de som hade den närmaste tillsynen över eleverna även

hade en ingående kännedom om dem. Det kunde inte vara möjligt för en

konsulent, även örn han under någon tid skulle ha tjänstgjort vid någon

skola, att erhålla en tillräcklig kännedom om vederbörande elev. Någon

tjänsteman måste emellertid finnas som hade till uppgift att ha den närmaste

kontrollen över de föreslagna inackorderingshemmen.

Liknande synpunkter hava anförts av bland andra styrelserna för Brätte!Jördens

skolhem. Forsane yrkeshem, Morängens hemskola, Råby skol- och

yrkeshem samt styrelserna för föreningen Sveriges skyddshemstjänstemän

och föreningen Sveriges skyddshemsrektorer.

Styrelsen för Härsjögårdens hemskola yttrar bland annat:

Härsjögården har haft förmånen alt under flera år kunna lämna övervakningen

av det stora flertalet villkorligt utskrivna åt en och samma socialt

intresserade person som de senaste åren, till dess hon för någon månad sedan

avled, dessutom var halvtidsanställd vid hemskolan såsom fritidsvikarie för

den ordinarie personalen. Detta gjorde det möjligt för henne att komma i

intim kontakt med eleverna redan under deras vistelse vid skolan, och därigenom

ökades hennes förutsättningar för att sedan vara de villkorligt utskrivna

till verkligt stöd. Det har förefallit styrelsen, som om denna lösning av övervakningsfrågan

kommit idealet så nära som möjligt. Och den erfarenhet styrelsen

fått göra, gör den särskilt benägen att tillstyrka en anordning med

konsulenter, som tillika tjänstgöra såsom övervakare. En förutsättning synes

emellertid då vara, dels att konsulenterna bliva långt flera än de sakkunniga

föreslå och dels att de samtidigt hava halvtidsanställning vid någon av

de berörda skolorna, varigenom de skulle vinna den erforderliga personkännedomen

på ett tidigt stadium. En sådan anordning med halvtidsanställda

torde för övrigt bliva nödvändig, om det skall kunna ordnas effektivt med

nödig fritid för personalen. Och genom denna anordning skulle samtidigt

konsulentverksamheten förbilligas, trots ett icke oväsentligt utökande av

konsulenternas antal.

Den föreslagna lönest ä Ilningen för konsulenterna har

statskontoret ansett vara för hög. Ämbetsverket anför.

Då konsulenterna skulle anställas försöksvis och i varje fall förutsättas

icke skola kvarstå i dessa befattningar intill pensionsåldern, torde de icke

böra antagas såsom extra ordinarie tjänstemän utan avlönas med arvode.

Framhållas må, att, därest den som förordnas å konsulentbefattning icke

redan innehar pensionsberättigande tjänst, tiden för förordnandet kan tillgodoräknas

såsom tjänstår jämlikt bestämmelsen i 17 § 3 morn. allmänna

tjänstepensionsreglementet. Enligt hittills tillämpad praxis torde tillgodoräkningen

komma att avse 2j-s av nämnda tid. Har han däremot vid förordnandet

å konsulentbefattningen med pensionsrätt förenad tjänst, inträder icke på

grund av konsulentuppdraget något avbrott i tjänstårsberäkningen. Med avseende

å arvodets storlek må erinras, att de till fångvården knutna skyddskonsulenterna,

vilkas uppgifter torde vara väl så kvalificerade som de här

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

27

ifrågavarande tjänstemännens, placerats i lönegraden Eo 21. Med hänsyn härtill

anser statskontoret, att arvodet till eftervårdslconsulent bör fastställas

högst till belopp motsvarande begynnelselönen i sistnämnda lönegrad, d. v. s.

den i 20 löneklassen utgående avlöningen.

Föredraganden.

Jag vill till en början anmäla, att jag ansett mig böra förorda de sakkunnigas

förslag att utbyta beteckningen skyddshem mot benämningen skolor tillhörande

harna- och ungdomsvården. Då genomförandet av denna förändring

förutsätter ändringar i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård

och ungdomsskydd (bamavårdslagen), har Kungl. Maj:t på min hemställan

i särskild proposition denna dag framlagt förslag rörande ifrågavarande

lagändringar. Jag anhåller att i här avsedda spörsmål få hänvisa lill

denna proposition.

Omhändertagandet av yngre person å skola tillhörande harna- och ungdomsvården

medför viss risk för att den omhändertagnes förmåga att sörja för sig

själv slappas, emedan anstaltslivet som regel ej förutsätter några initiativ

eller någon självverksamhet från den omhändertagnes sida för att han skall

erhålla sitt uppehälle. En isolering från samhällslivet i övrigt gör sig lätt

gällande och kan medföra, att den som varit omhändertagen å sådan skola,

i synnerhet örn detta varat under någon längre tid, känner sig främmande för

miljön utanför skolan. Nu nämnda förhållande utgör en fara för att elev

misslyckas att taga hand örn sig, då han ej längre har skolans omedelbara

stöd att lita till. I likhet med de sakkunniga anser jag på grund härav, att

åtgärder för underlättande av elevernas kontakt med livet utanför skolan

och därmed deras återinpassning i samhället böra vidtagas i den mån sådana

åtgärder låta sig förena med uppfostringssyftet. De sakkunnigas förslag i sådant

hänseende innebär bland annat att eleverna ett par gånger årligen

skulle få företaga besök i hemorten. Då de sakkunniga synas förutsätta

att härav föranledda resekostnader skulle bestridas av anstalten först efter

särskild behovsprövning, har jag intet att invända mot detta förslag. Ej heller

i övrigt har jag något att erinra mot vad de sakkunniga i här avsedda spörsmål

anfört eller föreslagit.

En av de viktigaste åtgärderna, då det gäller omvårdnaden örn elever vid

skolor tillhörande harna- och ungdomsvården måste vara att sörja för att

elev herodes erforderlig utbildning innan han definitivt lämnas att taga hand

örn sig själv. Erfarenheterna ha visat, att elev, som erhållit tillfredsställande

yrkesutbildning, har lättare att sedan han lämnat skolan själv sörja för sig.

Sorn framgår av den av de sakkunniga lämnade redogörelsen hava möjligheterna

för eleverna till ett växlande yrkesval utökats under senare är; i

värjo fall gäller delta skolorna, avsedda för pojkar. Utbildningsverksamheten

för flickor har företrädesvis varit inriktad på beredandet av en god utbildning

i ett hems skötsel. Jag förutsätter, att socialstyrelsen ägnar fortsatt

omsorg örn frågan örn yrkesutbildningen under elevernas vistelse å skolan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 187.

Möjligheter att låta eleverna besöka kurser vid någon i skolans närhet belägen

anstalt för yrkesundervisning böra härvid beaktas.

Såväl ekonomiska som andra hänsyn medföra emellertid att möjligheterna

att under elevernas vistelse å skola tillhörande hama- och ungdomsvården

bereda dem den för varje elev bäst passande yrkesutbildningen måste bli

begränsade. Den förkortning av vistelsen å skolan, som på sätt framgår av de

sakkunnigas utredning ägt rum under de senare åren, har medfört att inom

yrken med en förhållandevis lång utbildningstid, utbildningen å skolan ej

kan bli fullständig. För att eleven skall kunna draga full nytta av den å skolan

meddelade undervisningen fordras därför, att han i större utsträckning

än som för närvarande är fallet beredes tillfälle att fullfölja och komplettera

sin utbildning efter det han, villkorligt eller slutligt, utskrivits från skolan.

De sakkunniga hava — med beaktande av nämnda förhållande samt med

understrykande av att eleverna i regel ej böra kvarstanna å anstalt längre

tid än till dess de kunna anses lämpade för villkorlig utskrivning — föreslagit

åtgärder för beredande av fortsatt utbildning åt elev, som lämnat

skolan. De centrala verkstadsskolorna anses härvid, såsom varande av internatskaraktär,

vara bäst lämpade att taga mot elever från skolor tillhörande

harna- och ungdomsvården. Dessa elever skulle i fråga om rätt till stipendier

och övriga förmåner jämställas med andra elever. I den mån stipendier icke

kunde erhållas, förutsattes den skola, som utskrivit eleven, få tillskjuta

nödiga medel av belopp, som avsetts för eftervård.

Mot de sakkunnigas i här förevarande hänseende framlagda förslag har

jag intet att erinra.

De sakkunnigas förslag att en undersökning borde verkställas rörande

möjligheterna att betrakta skolor tillhörande hama- och ungdomsvården som

avdelningar av närmast belägna centrala verkstadsskola eller annan statsunderstödd

yrkesskola bär jag för avsikt att sedermera underställa Kungl.

Majit.

Av största vikt för bevarandet av de under vistelsen å skola tillhörande

harna- och ungdomsvården vunna resultaten är att eleverna efter utskrivningen

komma i en lämplig miljö. De böra ej lämnas helt åt sig själva utan,

i den mån de ej kunna återvända till sina föräldrahem, placeras i ett enskilt

hem eller på något internat, där de kunna hållas under viss tillsyn. Anskaffandet

av lämpliga fosterhem låter sig som regel ganska lätt göra, när fråga

är örn elever i skolåldern. För äldre elever däremot, vilka fortsätta en påbörjad

yrkesutbildning eller som kunna försörja sig själva som yrkesarbetare,

äro möjligheterna att anskaffa lämpliga fosterhem förhållandevis små. Enligt

de sakkunnigas förslag skulle lösandet av bostadsfrågan för sistnämnda

kategori kunna ske genom anordnandet av ett antal inackorderingshem efter

mönster av sådana hem, vilka upprättats i Eskilstuna, de s. k. Eskilstunahemmen.

De sakkunniga ha framlagt en plan för upprättandet å olika orter

av sammanlagt 37 sådana hem. De sakkunniga ha fört förhandlingar med

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 187.

29

I. 0. G. T., vilken organisation förklarat sig villig att stå såsom huvudman

för hemmen. Hela antalet hem skulle iordningställas under en tidsperiod av

5 år. För budgetåret 1946/47 räkna de sakkunniga med att 7 hem skulle iordningställas.

Staten skulle bidraga till hemmen genom att dels betala första

årets hyra, dels ock bestrida kostnaderna för utrustning av hemmen. Vidare

skulle staten svara för den minskning i inkomst som kunde åsamkas hemmen

genom att platser stöde lediga. Frånsett sistnämnda bidrag skulle, sedan

hemmen startats, staten icke vidare behöva lämna något bidrag.

Mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit, har jag i stort sett intet att

erinra. Ett av I. O. G. T. framfört önskemål örn att föreståndareparet för

hemmet skulle för eget bruk få disponera 2 rum i stället för som de sakkunniga

föreslagit ett rum anser jag emellertid böra beaktas. Statens bidrag till

hyran under första året synes med anledning härav böra beräknas till omkring

3 000 kronor för varje hem i stället för 2 500 kronor, som de sakkunniga

räknat med. Utan att för närvarande taga ställning till den av de sakkunniga

framlagda planen för organisationens utbyggnad, vill jag tillstyrka,

att för nästa budgetår äskas medel för igångsättandet av 7 sådana hem.

De av de sakkunniga för den eftervårdande verksamheten föreslagna

konsulenterna skulle hava till uppgift att dels biträda vid organiserandet av

inackorderingshemmen, dels ock vara styrelserna för de olika skolorna tillhörande

harna- och ungdomsvården behjälpliga vid ordnandet av arbetsanskaffning,

övervakning m. m. för utskrivna elever.

I åtskilliga av de avgivna yttrandena har ifrågasatts, huruvida behov förelåge

av konsulenter för sistnämnda uppgifter. Härvid har anförts dels, att

befattningshavarna vid de särskilda skolorna med sin personliga kännedom

örn de olika eleverna vöre bättre lämpade att taga hand örn eleverna på

eftervårdsstadiet, dels ock att den offentliga arbetsförmedlingens organ numera

flerstädes hade anställd särskild personal för arbetsanskaffning åt

personer, som av olika anledningar behövde ägnas särskild omsorg med

avseende å val av yrke och arbetsgivare.

Jag vill ej bestrida, att de sålunda gjorda invändningarna äga visst berättigande.

För organiserandet av inackorderingshemsverksamheten torde emellertid

särskild arbetskraft komma att krävas. Med hänsyn till de stora fördelar,

sorn i olika hänseenden stå att vinna genom en förbättrad eftervård, ej minst

genom möjligheterna att förkorta vårdtiden, anser jag det dock vara motiverat.

att de ifrågasatta konsulenterna försöksvis biträda vid handhavandet jämväl

av den övriga eftervårdande verksamheten. På grund av en sådan anordnings

försökskaraktär vill jag inskränka mig till all föreslå anställandet av

två konsulenter. Envar av dem torde böra ägna sig åt samtliga hithörande

uppgifter. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att pröva, huruvida varje

konsulent bör anförtros visst distrikt samt att i övrigt utfärda närmare direktiv

för konsulenternas verksamhet. Jag förutsätter, att de med avseende

ä arbetsanskaffningen för utskrivna elever etablera erforderligt samarbete

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

med arbetsförmedlingsorganen. Som förebild härvidlag torde kunna tjäna

det samarbete, som för närvarande äger rum mellan skyddskonsulenterna

och nämnda organ.

Vad angår konsulenternas avlöningsförmåner anser jag den av de sakkunniga

föreslagna löneställningen vara väl hög. Med hänsyn till verksamhetens

försöksmässiga karaktär torde konsulenterna böra anställas mot

arvode, vilket i enlighet med vad statskontoret föreslagit synes kunna fastställas

till belopp motsvarande 20 :e löneklassen. — Till befattningar som konsulenter

torde närmast ifrågakomma assistenter vid skolor tillhörande barnaoch

ungdomsvården, vilka äro placerade i lönegraden A 19. Därest konsulentbefattning

besättes med befattningshavare, som tillhör 20:e eller högre löneklass,

bör arvodet dock avvägas så att det motsvarar löneklassen närmast

över den, vilken assistenten tillhör.

I likhet med de sakkunniga anser jag rimligt, att person, som förordnats

till övervakare över villkorligt utskriven elev från skola tillhörande barnaoch

ungdomsvården och som ej är befattningshavare vid sådan skola, erhåller

såväl ersättning för havda utlägg i anledning av uppdraget som även

skäligt arvode. Utgifterna härför böra bestridas av medel, som vederbörande

skola äger disponera för den eftervårdande verksamheten. Därest så anses

lämpligt, bör Kungl. Maj:t kunna meddela närmare bestämmelser rörande

arvodets storlek m. m.

Vissa ändringar i fråga av bidragen till eftervård.

De sakkunniga.

Som förut antytts hava de sakkunniga i en den 25 september 1942 avgiven

promemoria föreslagit vissa ändringar med avseende å de bidrag, som för

närvarande utgå för bestridande av kostnaderna för elevernas eftervård.

I nämnda promemoria erinra de sakkunniga om att socialstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Majit den 24 mars 1939 hemställt om ändring av gällande

bestämmelser om skyddshemsavgift och statsbidrag för elever, som villkorligt

utskrivits från skyddshem. I socialstyrelsens framställning anfördes

bland annat.

Inom den nya skyddshemsorganisationen förefunnes en strävan att förkorta

anstaltsvården till förmån för en längre tids eftervård. För eleverna

vore en fostran i sä nära anslutning som möjligt till det fria livets former

att föredraga framför anstalternas i viss mån verklighetsfrämmande miljö.

För det allmänna bleve kostnaderna mindre ju fler elever som kunde fostras

utom anstalt, även örn dessa under den villkorliga utskrivningstiden finge

beredas tillfälle till yrkesutbildning.

Barnavårdsnämndernas avgifter såväl för elev inom som utom skyddshem

erlades i förskott och beräknades per dag av vårdtiden. Då kostnaderna

under den villkorliga utskrivningen till större delen utgjordes av utgifter

för utbildningen, t. ex. kursavgifter, komme dessa ofta att koncentreras

till en kortare tid av utskrivningen. Det vore därför oegentligt att bi
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

31

drag till ersättning av dessa kostnader -— skyddshemsavgift och statsbidrag

till icke statliga skyddshem — skulle avvägas med hänsyn till den villkorliga

utskrivningstidens längd och icke till det belopp, vartill kostnaderna

verkligen uppgått. Så länge bidragen till villkorligt utskriven begränsades

till att utgå endast med visst dagsbelopp, måste man dessutom befara, att

skyddshemmen för att tillförsäkra eleven åtminstone sådan utbildning, som

stöde till buds inom skyddshemmet, uppsköte den slutliga utskrivningen till

en senare tidpunkt än som med hänsyn till elevens mogenhet och sinnesart

kunde anses erforderligt. Örn den villkorliga utskrivningen oförutsett

komme att avbrytas, t. ex. genom elevens dödsfall, rymning eller återtagning,

finge skyddshemmen ej disponera ens den från början beräknade ersättningen.

Bestämmelserna angående avgifter för eftervård borde ändras därhän att

barnavårdsnämnderna skulle bliva skyldiga att ersätta skyddshemmen deras

verkliga kostnader för villkorligt utskriven elev intill ett belopp av högst

75 kronor för varje år, som förflutit från dagen för den villkorliga utskrivningen.

Rätten till sådan ersättning skulle vara oberoende av senare under

samma årsperiod inträffade förändringar i vårdformen. För den händelse

elev intogs å sjukvårdsinrättning, varvid nämnden vore skyldig att erlägga

legosängsavgift för eleven, skulle emellertid skyddshemmet ha att ersätta

barnavårdsnämnden vad densamma för det senast förflutna året haft att

utgiva i avgift för den villkorligt utskrivne utöver ett belopp motsvarande

skillnaden mellan å ena sidan 75 kronor och å andra sidan ett belopp motsvarande

75/365 kronor för varje dag, under vilken barnavårdsnämnden till

sjukvårdsanstalten erlagt legosängsavgift för eleven.

Av praktiska skäl borde ifrågavarande avgift benämnas eftervårdsavgift.

De sakkunniga hava understrukit vikten av att de av socialstyrelsen föreslagna

ändringarna snarast genomföras.

I nämnda promemoria hava de sakkunniga jämväl hemställt örn en höjning

av eftervårdsbidraget för att göra det möjligt för skyddshemsstyrelse

att i vissa fall bereda elev tillgång till högre utbildning. De

sakkunniga anföra härom bland annat.

Ehuru skyddshemselevernas genomsnittliga intellektuella nivå är något

lägre än andra ungdomars, intages dock på hemmen en och annan mycket

begåvad elev, som även i övrigt äger förutsättningar att tillgodogöra sig och

göra fruktbärande en mera grundlig och kostsam teoretisk utbildning. Före

statens övertagande av skyddshemsverksamheten förhjälptes åtskilliga av

dessa elever till högre studier. Elever finnas sålunda, som avlagt studentexamen

med efterföljande akademisk eller annan examen, folkskollärarexamen

eller realexamen med sjukvårdsutbildning. Då huvudparten av skyddshemmen

ägdes av landsting eller större städer, funnos olika fonder tillgängliga,

från vilka elever kunde erhålla bidrag till sådan högre utbildning. Det

var också ganska lätt att intressera personer på orten för eleverna. Tillgången

lill fonder och graden av det lokala intresset har helt naturligt minskat

efter statens övertagande av verksamheten och detta så väsentligt, alt

flertalet av dem, som kunde ifrågakomma till högre utbildning, numera

måste avstå från densamma. Hjälp kan knappast påräknas från vederbörandes

föräldrar. Det belopp av 600 kronor, som högst står till förfogande

för de villkorligt utskrivna, är otillräckligt, då det gäller att under läsårets

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

terminer betala en om än blygsam inackordering, böcker och annan material.

Befrielse från kursavgifter har kunnat erhållas i vissa fall. Såsom

villkorlig! utskrivna från en anstalt, som har att sörja för dem, kunna eleverna

ej heller i regel erhålla några stipendier. Möjligen skulle bidrag av

arvsfondsmedel kunna utgå. Konkurrensen om dessa är emellertid stor. Att

få vanliga banklån eller borgen är ytterligt svårt för att icke säga omöjligt.

Flertalet människor räkna nämligen elevens framtid såsom synnerligen oviss

med hänsyn både till dennes föregående och hans avsaknad av ekonomisk

bakgrund. Oavsett den betydelse utbildningen kan ha för eleven själv, har

det visat sig lia en stimulerande inverkan på hans kamrater, att en av dem

beretts möjlighet att skapa sig en mera betrodd samhällsställning.

Utgifterna för eftervård böra därför någon gång få uppgå till mera än

600 kronor för elev och år. Härvid synas statliga och icke statliga skyddshem

böra vara likställda. De statliga skyddshemmen böra av anslagsposten

till eftervård regelmässigt icke få disponera mer än 600 kronor för varje

elev. De icke statliga hemmen böra beredas möjlighet att av statsmedel utfå

mer än 525 kronor för elev. Storleken av ifrågavarande kostnader torde

komma att avsevärt variera. Sakkunniga anse dock skäligt, att en övre

gräns fastställes för skyddshemmets utgifter. Dessa böra sålunda icke få

överskrida 1 200 kronor för år och elev. Med ett sådant belopp torde tillfredsställande

utbildning kunna anordnas, ehuru detsamma högst avsevärt

underskrider kostnaderna för vård inom skyddshem. Varje särskilt fall synes,

innan utbildningen påbörjas, böra underställas central myndighet,

lämpligen socialstyrelsen.

I samma promemoria hava de sakkunniga vidare framfört förslag om att

till elev, som slutligt u t s k r i v i t s, skulle i vissa fall kunna

utgå stipendier för fortsatt utbildning. I promemorian anföres härom

bland annat.

Mångå ungdomar, omhändertagna jämlikt 22 § c) barnavårdslagen, intagas

å skyddshem i 17—18-årsåldern. Vårdtiden inom skyddshem har visat

sig i regel böra utsträckas till två år. Då slutlig utskrivning måste ske senast

då eleven fyller 21 år, händer det ofta, att den villkorliga utskrivningstiden

inskränkes till ett år. Därefter har skyddshemmet ingen möjlighet att stödja

eleven.

Flertalet personer i ledande ställning, som handha de fostrande uppgifterna

vid skyddshemmen, äro av den uppfattningen, att det vanligen är bäst

att låta en elev försöka sig någon tid i försörjningsarbete, innan någon mera

omfattande vare sig praktisk eller teoretisk utbildning utanför skyddshemmet

påbörjas. Först sedan eleven därvid visat skötsamhet, kunna mera omfattande

yrkeskurser med fördel påbörjas. För elever, som utskrivas från

skolhem eller i tämligen tidig ålder lämna yrkeshem eller hemskola, varar

den villkorliga utskrivningen så pass länge, att betryggande åtgärder kunna

vidtagas. Sämre ställer det sig för elever, som intagas först i 17-årsåldern

och vilkas sammanlagda vårdtid blir väsentligt kortare. Under den del av

densamma, som de kunna vara villkorligt utskrivna, finnes ej utrymme för

någon prövotid. Ej heller finnes stora möjligheter att ordna någon mera

planmässig utbildning för dem. I regel kunna dessa elever icke medhinna

mera än någon kortare kurs eller något år vid verkstadsskola som komplettering

till skyddshemmets egen utbildning. Någon fullgod yrkeskompetens

kunna de knappast erhålla härigenom.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 187.

33

För sådana elever, som missköta sig under vårdtiden, har genom skyddshemsstadgans

bestämmelser öppnats möjligheter till förnyat omhändertagande

enligt 22 § d) barnavårdslagen. Härigenom kan skyddshemmet

fortfara att ekonomiskt och moraliskt stödja eleven intill tre år efter det

nya omhändertagandet. Sker detta strax innan eleven fyller 21 år, kan

skyddshemmet sålunda ha överinseende över eleven ända till 24-årsåldern.

De välartade eleverna däremot kunna icke komma i åtnjutande av de fördelar,

som äro förenade med ett sådant nytt omhändertagande.

Sakkunniga ha funnit sig ej kunna uraktlåta att föreslå åtgärder, som

skulle göra det möjligt för skyddshemmen att understödja även dessa äldre

skötsamma elever. Anledning finnes givetvis icke att söka behålla dem under

skyddshemmets förmynderskap sedan detta ej längre är nödvändigt. För

att säkra deras utbildning synes emellertid bidrag böra göras tillgängliga i

form av stipendier eller liknande. Dessa torde kunna utgå av de medel,

som årligen ställas till förfogande för eftervård vid skyddshemmen. Det

synes lämpligen böra åvila socialstyrelsen att efter av Kungl. Majit föreskrivna

riktlinjer för varje elev besluta örn stipendium skall utgå samt i så

fall med vilket belopp.

Yttrandena.

Statskontoret har tillstyrkt förslaget att avgift för eftervård skall utgå med

belopp motsvarande skyddshemmets kostnader dock högst med 75 kronor

för varje påbörjad period örn 12 månader.

De sakkunnigas förslag rörande förhöjning av eftervårdsbidraget för beredande

i särskilda fall av högre utbildning åt villkorligt utskriven elev samt

att medel måtte anvisas för stipendier åt villkorligt utskrivna elever har statskontoret

avstyrkt. Ämbetsverket anför i utlåtanden över berörda promemoria

samt betänkande bland annat.

Statskontoret ville framhålla, att de skyddshemselever, vilka omhändertagits

med stöd av 22 § d) barnavårdslagen, näppeligen torde kunna ifrågakomma

till erhållande av annan utbildning än den, som kunde meddelas

inom den nuvarande skyddshemsorganisationens ram. För övriga skyddshemselever

—- vilka skulle slutligt utskrivas senast vid 21 års ålder — förefunnes

möjlighet att erhålla understöd av arvsfondsmedel. Skyddshemsklientelet

syntes icke för förvärvande av högre utbildning böra erhålla större

hjälp från det allmännas sida än som kommer annan ungdom till del.

Enligt ämbetsverkets mening borde de åtgärder med avseende å en för

skyddsuppfostran omhändertagen person, vilken av samhället bekostas,

s! räng t begränsas till vad som vore erforderligt för den omhändertagnes tillrättaförande

och utveckling till en nyttig samhällsmedborgare. Det förefölle

särskilt betänkligt, att stipendium skulle kunna tilldelas en slutligt utskriven

; kyddshemselev, allra helst som med slutlig utskrivning skulle kunna anstå

till dess eleven uppnår 24 års ålder. Den föreslagna stipendieföreskriften

syntes därför böra utgå. Beträffande den förordade höjningen av maximibeloppet

för eftervården från 600 till 1 200 kronor ville statskontoret uttala,

att, därest en sådan höjning vore nödvändig för ernående av en rationaliserad

eftervård, vid bestämmelsens tillämpning borde fasthållas vid att endast

sådana åtgärder skulle understödjas, vilka vöre påkallade med hänsyn till

skyddsuppfostringssyftet. Därjämte borde en sträng ekonomisk behovsprövning

äga rum.

Hillring lill riksdagens protokoll IDUS. t sand. Nr 187. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 187.

Socialstyrelsen yttrar bland annat.

Styrelsen vill, med vitsordande av allt som skyddshemsutredningen i denna

fråga andrager, ytterligare framhålla den stora betydelse, som en effektiv

eftervård kan ha, framför allt lör de enstaka elever, som skulle kunna komma

i fråga till högre utbildning men även för skyddshemsarbetet i dess helhet.

De sakkunniga nämna 600 kronor såsom hittillsvarande maximum för eftervardskostnader

för ar och elev. För de statliga hemmens del existerar icke

denna begränsning formellt men väl för de icke-statliga. Detta har medfört,

att elev, intagen å icke-statligt skyddshem, kommer i sämre ställning med

avseende på utbildningsmöjligheterna än elev vid statligt skyddshem. Socialstyrelsen

vill sålunda framhålla, att den ifrågasatta utvidgningen av bidraget

till villkorligt utskrivna, begåvade elever är av utomordentlig betydelse.

Även utredningens förslag om stipendier i vissa fall åt slutligt utskrivna

elever vill socialstyrelsen helt tillstyrka. Gentemot ett av statskontoret gjort

uttalande, att skyddshemsklientelet icke syntes för förvärvande av högre utbildning

böra erhålla större hjälp från det allmännas sida än som komme

annan ungdom till del, vill socialstyrelsen anföra följande. Utan att upptaga

frågan om skyddshemselevernas egen skuld till missanpassningar i samhället

mäste dock framhallas, att samhället ofta mot de ungas och deras anhörigas

vilja berövat dem friheten och övertagit ansvaret för deras uppfostran. Denna

åtgärd skall enligt lagens intentioner icke innebära straff utan hjälp till återinpassning

i samhällslivet. Det torde vara ställt utom tvivel, att denna återinpassning

för skyddshemselevernas del på grund av deras egna karaktärsdrag

eller omgivningens fördomar kan vara betydligt svårare än vanlig ungdoms

in växande i arbetslivet. Redan härav föijer, att samhället bör träda

hjälpande emellan. Men även ur statens synpunkt måste det anses oekonomiskt

att icke fullfölja en begynt uppfostran och undervisning i de fall, där

detta av omständigheterna att döma kan bli till gagn såväl för den enskilde

som för samhället.

Föredraganden.

Den av socialstyrelsen och de sakkunniga föreslagna ändringen i fråga om

beräkningen av de avgifter, som barnavårdsnämnderna hava att erlägga

för elevernas eftervård, vill jag tillstyrka.

En motsvarande omläggning av statsbidragen till de icke-statliga skolornas

kostnader för eftervård synes böra genomföras.

I fråga örn möjligheterna för skola tillhörande harna- och ungdomsvården

att bereda villkorligt utskriven elev högre utbildning föreligger för närvarande

en skillnad mellan icke-statliga och statliga skolor. De icke-statliga

skolornas möjligheter att bekosta sådan utbildning begränsas av det högsta

belopp, som sådan skola må uppbära i gottgörelse för eftervård, d. v. s. högst

600 kronor för ar, därav högst 75 kronor i avgift från barnavårdsnämnd

och högst 525 kronor i statsbidrag. För de statliga skolornas del föreligger

formellt sett ej någon begränsning av det högsta belopp, vartill eftervårdskostnaderna

må uppgå. Beloppet av de medel, som under anslaget statens

skyddshem: omkostnader plägat anvisas för bestridande av kostnaderna för

elevernas eftervård, har emellertid varit så avvägt att för sådana kostnader

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

35

vid de statliga skolorna kunnat disponeras i genomsnitt ungefär samma belopp

som vid de icke-statliga skolorna. Hinder har emellertid ej förelegat för

de statliga skolornas del att i vissa fall bestrida en mera kostsam utbildning

åt elev, som ansetts ha förutsättningar för att tillgodogöra sig en sådan. Som

framgår av de sakkunnigas redogörelse har detta även skett beträffande en

del elever.

De sakkunnigas förslag innebär, att de statliga och de icke-statliga skolorna

i förevarande hänseende skulle bliva jämställda, således att kostnaderna för

eftervård skulle få uppgå till högst 600 kronor för år; dock att därest elev

med hänsyn till begåvning, anlag och övriga omständigheter funnes böra

beredas särskild utbildning, sagda kostnader skulle få uppgå till högst 1 200

kronor.

Enär anledning ej föreligger att i fråga örn högre utbildning eleverna vid

de icke-statliga skolorna skola vara sämre ställda än eleverna vid de staten

tillhöriga skolorna och då merutgiftema för statsverket vid bifall till de sakkunnigas

förslag torde bliva relativt obetydliga, vill jag förorda detsamma.

Jämväl förslaget att stipendier för fortsatt utbildning i vissa fall skulle

kunna beviljas redan utskriven elev vill jag tillstyrka. Förutsättningen för en

dylik så att säga förlängd eftervård bör dock vara att en sådan befinnes

påkallad med hänsyn till uppfostringssyftet. På sätt de sakkunniga föreslagit

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter

rörande sättet för stipendiernas utdelande m. m. Stipendiebelopp bör ej

få överstiga högsta medgivna kostnaden för eftervård, d. v. s. 1 200 kronor

för år.

Kostnaderna för vård i skolor tillhörande harna- och ungdomsvården.

Nuvarande bestämmelser.

Genom skyddshemsreformen övertog staten visserligen principiellt det ekonomiska

ansvaret för skyddshemsverksamheten och landstingen befriades i

enlighet härmed från bidragsskyldighet, men barnavårdsnämndernas avgifter

ansågos dock böra behållas i viss omfattning. För vård i skyddshem erlägges

av barnavårdsnämnden en årlig avgift av 300 kronor och för villkorligt utskriven

elev lämnas ersättning motsvarande skyddshemmets kostnader,

dock med högst 75 kronor årligen. Dessutom betalar vederbörande nämnd

för varje i skyddshem nyintagen elev en engångsavgift av 200 kronor som

bidrag till elevens beklädnad. För personer, som omhändertagits jämlikt

22 § d) barnavårdslagen, erlägges dock icke någon som helst avgift, utan

deras vård bestrides helt av statsmedel.

Enligt gällande regler skola skyddshemsavgifterna uttagas av barnavårdsnämnderna

i förskott för att i slutet av varje halvår regleras med

hänsyn till de förändringar i vårdformen, som kunna ha inträffat under

halvåret genom utskrivning, återtagning, intagning å sjukhus eller liknande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

De sakkunniga.

De sakkunniga hava till en början berört stadgandet att skyddshemsavgifterna

skola uttagas av barnavårdsnämnderna i förskott samt härvid

framhållit, att härav föranlett restitutionsförfarande föranledde många

komplicerade räkneoperationer och överföringar av medel mellan barnavårdsnämnder

och skyddshem. För de icke-statliga skyddshemmens del

hade systemet medfört särskilda svårigheter, emedan avgiften för elev,

som villkorligt utskrivits, beräknades per dag av den villkorliga utskrivningstiden.

Oförutsedda förändringar — i regel återtagning av eleven eller

sjukdomsfall — orsakade ofta att skyddshemmen icke kunde erhålla ersättning

för en utgift, som de åsamkat sig i början av en elevs villkorliga

utskrivning. På grund av de icke statliga skyddshemmens mycket svaga

ekonomi framtvingade berörda förhållande att åtgärder för de villkorligt

utskrivnas yrkesplacering eller utbildning understundom åsidosattes eller

fördröjdes, i synnerhet som statsbidrag för villkorligt utskrivna beräknades

efter liknande regler.

De sakkunniga erinra om att socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit

den 24 mars 1939 begärt, att avgifterna skulle få uttagas i efterskott i

stället för i förskott. Statsbidrag till eftervården samt barnavårdsnämndernas

avgifter för villkorligt utskrivna borde enligt styrelsens mening

avvägas med hänsyn till de verkliga kostnaderna under viss tidsperiod i

stället för att utgå med visst belopp per dag. Socialstyrelsens framställning

hade remitterats till skilda myndigheter men icke föranlett någon åtgärd.

I en framställning den 25 september 1942 hade de sakkunniga därför upptagit

de av socialstyrelsen framförda synpunkterna. Förslaget hade sedermera

varit föremål för viss överarbetning inom socialstyrelsen, som i yttrande

den 13 mars 1944 i huvudsak tillstyrkt detsamma.

Ikraftträdande av lagarna om villkorlig dom och åtalseftergift hade

bragt frågan om barnavårdsnämndernas kostnader för skyddshemselev i

ett nytt läge. 1 en av de sakkunniga den 26 februari 1944 avgiven promemoria

angående frågan örn utvidgad samverkan mellan organen för tvångsuppfostran

och skyddsuppfostran hade de sakkunniga anfört, att en förskjutning

av klientelet från uppfostringsanstalt till skyddshem kunde förutses.

Vilken omfattning denna förskjutning komme att få bleve beroende

dels av domstolarnas benägenhet att använda villkorlig dom med skyddshemsvård,

dels av barnavårdsnämndernas villighet att rekommendera och

verkställa skyddsuppfostran. På sina håll förefunnes en tendens hos barnavårdsnämnderna

att fästa stort avseende vid ekonomiska förhållanden. En

tillämpning av lagen örn villkorlig dom i full överensstämmelse med lagstiftarens

avsikter torde dock helt kunna säkerställas, endast om anledningen

till dylika ekonomiska överväganden bragtes ur världen. Ett steg

i sådan riktning vore att låta kostnaden för behandling i skyddshem helt

stanna å statsverket, när intagning skett i samband med villkorlig dom.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

37

Då kunde emellertid lätt den situationen uppstå, att omhändertagande

enligt barnavårdslagen förhalades och ersattes av förhandling inför domstol.

Den mest ändamålsenliga lösningen vöre därför, att all skyddshemsvård

gjordes kostnadsfri för kommunerna. Många skäl talade för att frågan

härom upptoges till prövning.

De sakkunniga hava nu föreslagit, att barnavårdsnämnderna befrias

från här avsedda nämnderna nu åvilande kostnader för elev, som omhändertages

å skyddshem. Härom anföres bland annat följande.

Enligt vad som under hand inhämtats har det förekommit, att barnavårdsnämnder

i stället för villkorlig dom eller åtalseftergift förbunden

med skyddshemsvård rekommenderat tvångsuppfostran för att på detta

sätt nedbringa kostnaderna för de omhändertagna. Det har också anförts,

att tvångsuppfostran för flickor vid någon domstol fått träda i stället för

en eljest ifrågasatt villkorlig dom med skyddsuppfostran.

Ekonomiska hänsyn och i någon mån bristande företagsamhet torde ha

samverkat till att skyddshemsvård icke använts i den utsträckning man

kunnat vänta. Barnavårdsnämnderna behöva uppenbarligen stimuleras till

att vidtaga de i varje fall mest ändamålsenliga åtgärderna för att icke de

unga, som begått brott, senare skola behöva utsättas för mera omilda

ingrepp än fostran i skolor tillhörande bärna- och ungdomsvården. De

sakkunniga anse, att ett mycket viktigt led i framkallandet av de nödvändiga

åtgärderna är att befria nämnderna från kostnaderna för vård i

skolor tillhörande harna- och ungdomsvården. Detta synes dessutom vara

en logisk konsekvens av att staten i princip övertagit ansvaret för skyddshemsvården.

Såsom ett ytterligare skäl till att avgifterna böra avskaffas kommer att

de omhändertagnas föräldrar ofta få en avog inställning till anstalten,

emedan de av barnavårdsnämnderna bli krävda på belopp motsvarande

avgift för vården. Det har även inträffat, att barnavårdsnämnd sökt uttaga

kostnaden av eleven själv kanske långt efter det han blivit utskriven eller

tillgodogjort sig ersättning av något litet kapital, som tillhört eleven.

De sakkunniga anse alltså icke att det ur statsfinansiell synpunkt finnes

anledning att bekosta skyddshemsorganisationen med en blandning av statliga

och kommunala medel.

De sakkunniga hava vidare ansett, att vissa andra med skyddshemsvården

förbundna kostnader för elev böra bestridas av statsmedel samt

anföra därom bland annat.

Enligt gällande bestämmelser åligger det barnavårdsnämnden att erlägga

stadgad legosängsavgift under den lid elev är intagen i sjukvårdsanstalt,

oavsett örn sådan avgift utgår sorn för inomläns- eller utomlänspatient. I

stället erlägges ingen skyddshemsavgift för motsvarande tid. — Oklarheten

i bestämmelserna på nu nämnda punkter lia vållat åtskilligt besvär och

skriftväxling. Stundom lyckas skyddshemmen alt utfå ersättning av nämnderna

för transport till sjukhus eller liknande inrättning. Barnavårdsnämnderna

hävda emellertid i regel, att de icke äro skyldiga att för barn,

som placerats i skyddshem, vidkännas andra kostnader än de som uttryckligen

stå angivna i skyddshemsstadgan.

Inställelse av omhändertagna inför rätta torde alltmera sällan behöva

ifrågakomma, sedan lagen örn åtalseftergift trätt i kraft. På grund av denna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Mcij:ts proposition nr 187.

lag samt bestämmelsen i 44 § 4 mom. barnavårdslagen synes åtal blott

undantagsvis komma att anställas emot den som begår brott efter intagningen

i skola tillhörande harna- och ungdomsvården. Men omhändertagna,

som före intagningen i sådan skola varit inblandade t. ex. i någon liga,

torde fortfarande i vissa fall komma att instämmas till domstol. Skulle

barnavårdsnämnderna vara skyldiga att ersätta dessa kostnader, kunde resultatet

lätt bli irriterande tvister om sättet för inställelsen, storleken av

traktamenten och liknande detaljer.

Barnavårdsnämnderna erlägga i allmänhet sjukvårdsavgifter, om hänvisning

gives till stadgans uttryckliga bestämmelse. Det har dock inträffat, att

barnavårdsnämnder bestridit att deras ersättningsskyldighet skulle inbegripa

icke endast elev som vistas inom skyddshem utan även den som villkorligt

utskrivits. Ersättning har ej kunnat utfås för elev, som företagit

resor för poliklinisk behandling i närbelägen stad. Vård på sjukhus under

den tid omhändertagen är elev vid skola tillhörande harna- och ungdomsvården

är i regel av kort varaktighet. Mycket är sålunda icke att vinna på

att bibehålla barnavårdsnämndens ersättningsskyldighet för dessa kostnader.

Skulle fråga vara om sjukdom av sådan art, att elevens fostran därigenom

avbrytes för längre tid, bör han återlämnas till barnavårdsnämnden.

Samtliga förenämnda kostnader synas i likhet med skyddshemsavgifterna

böra överflyttas till statsverket. Kostnaderna kunna icke läggas på skyddshemmen.

Även om kostnaderna äro tämligen obetydliga, skulle de nämligen

alltför mycket belasta de icke statliga hemmen, i synnerhet de som ekonomiskt

äro mindre bärkraftiga.

Avskaffas barnavårdsnämndernas bidragsskyldighet på det sätt de sakkunniga

nu föreslagit torde de icke statliga skyddshemmen genom ändringar

i gällande avtal få tillföras ersättning av statsmedel.

Yttrandena,

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att till statsverket överflytta de kostnader

för skyddshemsvården, som fortfarande åvila barnavårdsnämnderna,

samt understryker angelägenheten av att en sådan åtgärd snarast förverkligas.

Ungdomsvårdskommittén har förklarat sig hava svårt att taga bestämd

ståndpunkt till förslaget att kommun, som föranstaltar örn barns omhändertagande

å skyddshem, helt befrias från ekonomiska förpliktelser för dessa

barn, medan sådana åtgärder som utackordering i enskilt hem fortfarande

skulle kräva kostnader för kommunerna. En av kommitténs ledamöter,

byråchefen A. Berggren har beträffande sin ståndpunkt i denna fråga hänvisat

till det av socialstyrelsen avgivna yttrandet.

Statskontoret avstyrker de sakkunnigas förslag i denna del samt anför

bland annat:

Enligt statskontorets uppfattning innebär det en fullt konsekvent utformning

av kommunernas ansvar för barnavården, att barnavårdsnämnd icke

endast har att bära kostnaderna för omhändertagna barn, som av nämnden

placeras i fosterhem, utan även åtminstone med belopp, som svarar mot

dessa kostnader, bidrager till utgifterna för barn, som överlämnas till

skyddshem. Vid den av 1936 och 1937 års riksdagar beslutade skyddshems
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 187.

39

reformen avvägdes ock avgifterna för skyddshemsvården i enlighet med

denna princip. Vid bedömande av avgifternas storlek bör vidare uppmärksammas,

att eftervårdsavgiften utgår med endast 75 kronor för år och elev

räknat. På grund härav skulle redan vid ett genomförande av förslaget att

med förkortande av tiden för anstaltsvistelsen förlänga tiden för de eftervårdande

åtgärderna en lättnad för kommunerna uppkomma. Det är givetvis

det oaktat möjligt, att de sammanlagda kommunbidragen för skyddshemsvård

genomsnittligen kunna bliva något högre för varje omhändertagen

än kostnaderna för utackordering, ett förhållande som dock icke kan

klarläggas utan en närmare undersökning. Statskontoret måste emellertid

för sin del finna det ganska rimligt, att kommunerna eventuellt skulle få

vidkännas något större utgifter för det mera svåruppfostrade vanartsklientelet

än för de av barnavårdsnämnderna omhändertagna ungdomar, som

äro lättare att tillrättaföra. Ämbetsverket anser det vidare fullt berättigat,

att de avgifter, om vilka bär är fråga, slutligen gäldas av de omhändertagna

barnens föräldrar, allra helst som barnen genom omhändertagandet tillförsäkras

— förutom underhåll — en mer eller mindre omfattande yrkesutbildning.

Vad utredningen anfört därom, att barnavårdsnämnderna —

enligt vad man får antaga endast i undantagsfall — skulle av kostnadsskäl

åsidosätta sin skyldighet enligt barnavårdslagen att sörja för skyddshemsvård,

då sådan ur uppfostringssynpunkt är påkallad, torde icke utgöra tillräckligt

skäl för ett slopande av avgifterna till skyddshemmen. Härutinnan

förekommande missförhållanden lära få avhjälpas genom effektivare tillsyn

över nämnderna. Slutligen må framhållas, att med utredningens betraktelsesätt

införandet av kostnadsfri skyddshemsvård skulle vara ägnat

att i en annan riktning föranleda missförhållanden, nämligen på det sätt

att skyddshemsvård söktes i sådana fall, då densamma icke vore sakligt

motiverad. Statskontoret anser sig på grund av det anförda böra föreslå,

att den barnavårdsnämnd nu åliggande skyldigheten att utgiva skyddshemsavgift,

eftervårdsavgift och beklädnadsbidrag i princip bibehålies.

Endast i så måtto synes en ändring av gällande bestämmelser böra ske,

att — i överensstämmelse med vad som redan nu iakttages beträffande de

enligt 22 § d) barnavårdslagen omhändertagna — kostnaderna för den,

vilken kvarstår såsom skyddshemselev efter 21 år, i sin helhet övertagas av

statsverket.

Vad angår utgifterna för legosängsavgift, för transport till sjukvårdsinrättning

eller sinnesslöanstalt samt för inställelse inför rätta, hänvisar

statskontoret till utlåtanden som av ämbetsverket avgivits den 15 augusti

1940 över framställning från Stockholms stadsmission angående ifrågasatt

ändring i 50 § skyddshemsstadgan och den 12 november 1942 över förslag

av 1942 års skyddshemsutredning till vissa ändringar i skyddshemsstadgan

m. m. Ämbetsverket, som i nämnda utlåtanden avstyrkt att skyddshemmen

skulle beredas ersättning av statsmedel för dylika utgifter, säger sig alltjämt

intaga denna ståndpunkt. Härutöver erinrar ämbetsverket om, att

socialvårdskommittén i ett i april 1944 framlagt betänkande (SOU 1944: 15)

föreslagit införande av allmän sjukförsäkring, vilket förslag redan varit

föremål för förberedande bearbetning inom socialdepartementet. Därest en

allmän sjukförsäkring genomfördes, torde ersättning för sjukhusvård även
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

sorn, åtminstone i viss utsträckning, ersättning för resor till och från sjukvårdsanstalt

komma att utgivas av sjukkassa. Eventuellt komme statsverket

— i enlighet med en inom nämnda departement i ämnet utarbetad

promemoria — att direkt övertaga ansvaret för sjukhusvården. Det ville

förefalla statskontoret, som örn i varje fall resultatet av det sålunda pågående

utredningsarbetet på sjukförsäkringens område borde avvaktas, innan

frågan om skyddshemselevernas sjukhusvård upptoges till övervägande.

Svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet anser frågan om överflyttande

på statsverket av barnavårdsnämndernas kostnader böra närmare

prövas i samband med de pågående allmänna undersökningarna om hur

socialvårdsutgifterna böra fördelas mellan stat och kommun.

Föredraganden.

Vad till en början angår huvudfrågan, slopandet av de avgifter, som barnavårdsnämnderna

ha att erlägga till skolor tillhörande harna- och ungdomsvården

för därstädes omhändertagen ungdom, vill jag framhålla, att ifrågavarande

avgifter knappast kunna anses vara särskilt betungande för kommunerna.

Av sådan anledning anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att

för närvarande tillstyrka de sakkunnigas förslag. Slopandet av avgifterna

kan emellertid komma att ingå som ett led i frågan örn överförande överhuvud

på statsverket av vissa smärre utgifter för sociala ändamål, som för

närvarande åvila kommunerna. Frågan härom torde emellertid böra avgöras

i annat sammanhang.

Förslaget alt ifrågavarande avgifter, vilka för närvarande erläggas av

barnavårdsnämnderna i förskott, i stället skulle inbetalas i efterskott anser

jag medföra en avsevärd förenkling i fråga örn sättet för avgifternas erläggande.

I ett par av de yttranden, som avgåvos över socialstyrelsens framställning

örn en övergång till avgifternas erläggande i efterskott, uttalades visserligen

farhågor för att vissa skolor skulle ha svårt att med hänsyn till sin

ekonomi kunna genomföra en sådan omläggning. Då emellertid sådana svårigheter,

därest de uppstå, äro övergående, räknar jag med, att de ej skola

medföra några mera allvarliga olägenheter. Jag vill därför tillstyrka nämnda

förslag.

\ad angår de av de sakkunniga särskilt berörda utgifterna för transport

av elev till sjukhus eller liknande inrättning samt elevs inställelse inför domstol

vill jag erinra om att socialstyrelsen och statskontoret i yttranden över de

sakkunnigas förenämnda promemoria den 25 september 1942 anfört, att kostnaderna

för överflyttning av elev till sjukvårdsinrättning och sinnesslöanstalt

åvilade barnavårdsnämnderna i enlighet med 36 § barnavårdslagen. Beträffande

kostnaderna för inställelse inför rätta ansåg statskontoret, att även

nämnda kostnader borde åvila barnavårdsnämnderna, där fråga vore om inställelse

på grund av åtal, som anställts för förseelse, begången före intagning

å skyddshem. Vad angick åtal för förseelse, som begåtts efter det elev intagits

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

41

å skyddshem för vård eller observation, anförde statskontoret, att skyddshemmet

måhända icke kunde undandraga sig att gälda de av inställelsen föranledda

kostnaderna, men ansåg, att dessa skulle kunna bestridas av de inkomster

— statsbidrag och kommunala bidrag m. m. — vilka redan stöde till

hemmets förfogande. Socialstyrelsen föreslog däremot sådan ändring av

skyddshemsstadgan, att bidrag skulle kunna utgå för inställelse i sistnämnda

fall.

För egen del vill jag beträffande här berörda kostnader föreslå sådan ändring

av skyddshemsstadgan att på sätt socialstyrelsen föreslagit kostnader för

inställelse inför rätta på grund av åtal för brott, som begåtts efter intagningen

å skola, tillhörande hama- och ungdomsvården, må bestridas av statsmedel,

övriga här avsedda kostnader anser jag i likhet med berörda myndigheter

böra åvila barnavårdsnämnderna på grund av stadgandet i 36 § bamavårdslagen.

Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga.

Genomförandet av de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna skulle

medföra ökade direkta utgifter för statsverket dels för bestridande av kostnaderna

för konsulentorganisationen, dels för utrustning och igångsättande

av de föreslagna inackorderingshemmen samt ett mindre årligt bidrag, örn

inackorderingshemmen icke skulle bli helt utnyttjade, dels ock genom överflyttande

på staten av vissa utgifter för verksamheten, vilka nu åvila kommunerna.

De sakkunniga framhålla, att vid det ekonomiska bedömandet av de sakkunnigas

förslag borde observeras, att de kostnader, som ett genomförande

av detta förslag skulle medföra, icke torde innebära några verkliga utgiftsstegringar

för det allmänna. Förslaget syftade nämligen i stort sett till att

genom tidigare utskrivning möjliggöra den omhändertagna ungdomens fostran

utanför anstalterna i större utsträckning än vad nu vore fallet. Då den

öppna vården givetvis vore billigare än den på grund av förhållandena relativt

dyrbara undervisningen vid skolor tillhörande hama- och ungdomsvården,

måste varje förskjutning i avsedd riktning medföra minskning av det

allmännas utgifter för det ändamål, varom här är fråga. Härtill komme att

en effektiv eftervård torde föra med sig, att villkorligt utskrivna elever i

mindre utsträckning än tidigare behövde återtagas till anstalterna samt medförde

större möjligheter att överhuvd taget hindra elevernas återfall i

asocialitet.

De sakkunniga hava beräknat kostnaderna sålunda.

För avlönandet av fyra konsulenter för eftervården (Eo 23) skulle så

länge de vore placerade i Stockholm den årliga kostnaden bliva 40 400

kronor, därav för grundlöner efter avdrag av pensionsavgifter 30 400 kro
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts proposition nr 187.

nor samt för dyrtidskompensation 10 000 kronor. Konsulenternas årliga

resekostnader hava beräknats till sammanlagt 10 000 kronor.

Kostnaderna för inackorderingshemmen hava, med utgångspunkt från

att antalet sådana hem tills vidare bör inskränkas till sammanlagt 37, uppskattats

till för inventarieanskaffning (8 000 X 37) 296 000 kronor samt för

bidrag till årshyran (2 500 X 37) 92 500 kronor. Sammanlagda kostnaden

för upprättandet av inackorderingshemmen skulle sålunda uppgå till

(296 000 -f- 92 500) 388 500 kronor. De sakkunniga ha beräknat att fyra

elier fem år skulle komma att förflyta, innan samtliga inackorderingshem

äro iordningställda. Fördelas kostnaden på fem år, skulle sålunda statsverket

få vidkännas en årlig engångsutgift av 77 700 kronor intill dess samtliga

föreslagna inackorderingshem kommit till stånd.

Svårare vore, anföra de sakkunniga, att beräkna storleken av de bidrag,

som kunde behöva utgå till driften. De sakkunniga, som räknade med att

platser endast undantagsvis skola stå lediga, ansåge det kunna antagas att

av samtliga platser fem stycken i medeltal per år icke komme att vara belagda.

Med en avgift för inackorderingen å 120 kronor i månaden eller

1 440 kronor för år skulle då uppstå en årlig förlust av 7 200 kronor. Vid

denna beräkning hade hänsyn dock icke tagits till det förhållandet att vissa

kostnader sjönke, då beläggningen minskade. Det syntes därför vara tillräckligt

att beräkna kostnaden för ett års driftbidrag till omkring 5 000

kronor.

De kostnader, som skulle överflyttas på statsverket, om barnavårdsnämndernas

kostnader för skyddshemsvården avskaffas, hava de sakkunniga uppskattat

till inalles i runt tal 500 000 kronor.

Med bortseende från engångsutgifter samt överflyttning till staten av kostnader,

som nu åvila kommunerna, skulle den årliga merkostnaden för det

allmänna vid genomförandet av de sakkunnigas samtliga förslag kunna uppskattas

till omkring (40 400 + 10 000 -f- 5 000) 55 400.

Föredraganden.

Med hänsyn till vad jag i det föregående förordat komma kostnaderna för

statsverket ej att bli av den storleksordning, som de sakkunniga räknat med.

Sålunda bortfalla helt de till en halv miljon kronor beräknade utgifter, som

skulle kommit att åvila statsverket, därest skyddshemsavgiftema skulle ha

slopats.

Kostnaderna för statsverket vid bifall till vad jag i det föregående förordat

avse till en början bidrag för inrättandet av de sju inackorderingshem, vilka

jag ansett böra komma lill stånd under nästa budgetår. De genomsnittliga

bidragen för inrättandet av varje inackorderingshem torde med hänsyn till

vad jag tidigare föreslagit rörande storleken av föreståndareparets bostad få

beräknas till 11 000 kronor, därav 8 000 kronor för inventarieanskaffning

samt 3 000 kronor för bestridande av första årets hyra. Sammanlagda kost
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

43

naderna för engångsbidrag till hemmens upprättande skulle således uppgå

till 77 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas under ett särskilt anslag

av reservationsanslags karaktär. Anslaget synes böra benämnas Skolor tillhörande

harna- och ungdomsvården: Bidrag till inrättande av inackorderingshem.

För täckande av underskott i hemmens drift, som kunna komma

att uppstå i anledning av att platser å hemmen stå vakanta, synes med hänsyn

till att hemmen erhålla bidrag till täckande av hela hyreskostnaden under

första året ej behöva beräknas några medel.

För arvoden åt de 2 konsulenter, vilka jag ansett böra försöksvis anställas

under nästa budgetår, torde böra beräknas ett belopp av 10 200 kronor. Jag

har härvid räknat med att de assistenter som kunna komma i fråga till dessa

befattningar, med hänsyn till löneklassplaceringen å sin ordinarie tjänst skola

vara berättigade till arvoden motsvarande 21 löneklassen. Kostnaderna härför

synas kunna belasta den under anslaget Skolor tillhörande harna- och ungdomsvården:

Avlöningar upptagna anslagsposten avlöningar till övrig ickeordinarie

personal. Konsulenternas resekostnader torde fa bestridas frän anslaget

till Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården: Omkostnader.

De av mig förordade ändringarna i fråga örn beräkningen av statsbidraget

till de icke statliga skolorna tillhörande hama- och ungdomsvården för bestridande

av eftervårdskostnaderna m. m. torde föranleda vissa merutgifter

för statsverket. Att beräkna dessa utgifter låter sig ej pa förhand göra, men

några större belopp torde det ej komma att röra sig örn.

För genomförandet av vissa av de av mig framlagda förslagen torde fordras

vissa ändringar i eller tillägg till gällande avtal mellan staten och de

icke statliga skolorna tillhörande harna- och ungdomsvården. Därest riksdagen

ej har något att erinra däremot, torde Kungl. Maj:t med styrelserna

för respektive skolor få träffa överenskommelser om de ändringar i avtalen,

som må föranledas av de här framlagda förslagen.

Tillsättande av personal vid statliga och icke statliga skolor

tillhörande harna- och ungdomsvården.

Nuvarande ordning.

Enligt nuvarande ordning tillsättes chef för skyddshem för själsligt abnorma

manliga elever av Konungen etter förslag av socialstyrelsen, som därvid

har att samråda med medicinalstyrelsen. Skyddshemmets styrelse avger

eget yttrande.

Föreståndare- (rektors-) befattning lillsättes av socialstyrelsen, sedan

skyddshemmets styrelse avgivit yttrande och förslag.

övriga ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare lillsättas av skyddshemmets

styrelse, ordinarie dock först efter förslag av skyddshemsinspektören.

På inspektörens förslag skola upptagas tre lämpliga sökande, eller det

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

mindre antal som anmält sig, i den ordning de finnas framför andra och

sinsemellan äga företräde i fråga om lämplighet.

Besvär över beslut såväl av skyddshemsstyrelse som av skyddshemsinspcktören

kunna anföras hos socialstyrelsen.

De sakkunniga.

Den nuvarande ordningen för tillsättande av här ifrågavarande personal

hava de sakkunniga ansett vara alltför omständlig. De påpeka, att vid tillsättande

av ordinarie tjänst sökande skulle kunna besvära sig först över skyddshemsinspektörens

förslag och därefter över styrelsens val av befattningshavare.

Båda ärendena skulle kunna fullföljas hos Kungl. Majit. Detta tillvägagångssätt

hade dock i själva verket aldrig tillgripits. Det fåtal överklaganden,

som förekommit vid tillsättande av ordinarie tjänster, hade samtliga

gällt skyddshemsinspektörens förslag. I ett fall hade besvären fullföljts

hos Kungl. Majit.

En annan olägenhet med den nuvarande formen för tjänstetillsättning vore,

att skyddshemsstyrelsen, innan den beslutade tillsättande, rätteligen borde

avvakta utgången av klagotiden över skyddshemsinspektörens förslag, vilket

dröjsmål kunde orsaka allvarliga svårigheter på skyddshemmet.

De sakkunniga anföra i denna fråga ytterligare bland annat.

Den främsta anledningen till att söka en annan ordning än den nuvarande

för tillsättandet av tjänsterna är emellertid behovet att tillförsäkra personalen

vid skolor tillhörande harna- och ungdomsvården befordran icke blott vid

den skola, där de äro anställda, utan inom organisationen i dess helhet. De

lokala styrelserna kunna ej väntas besitta den personkännedom, som befrämjar

en rättvis befordringsgång. Det kan tänkas, att en styrelse, som under

en jämförelsevis kort tid haft tillfälle att på sin anstalt iakttaga en befattningshavare,

föredrager honom framför en mera meriterad och lika lämplig

person, som haft sin tjänstgöring förlagd till en annan skola. Den uppskattning

av de sökandes inbördes lämplighet, som avspeglas i inspektörens

förslag, kan ej förutsättas alltid bli utslagsgivande för styrelserna vid

deras val.

De sakkunniga ha av anförda skäl funnit lämpligt föreslå, att samtliga

tjänster i högre lönegrad än den femte — med undantag av chef för skola

för manliga elever, som äro själsligt abnorma — skola tillsättas av socialstyrelsen,

sedan vederbörande lokala styrelse avgivit yttrande i ärendet. De lokala

styrelsernas medinflvtande torde härigenom bli tryggat. De böra ha tillfälle

att uttala sig örn vem eller vilka personer, som enligt deras uppfattning

äro lämpligast för tjänsten. Däremot är det ej nödvändigt, att styrelserna,

därest de ej önska det, ingå i detaljprövning av de sökandes meriter. Det bör

sålunda vara styrelserna obetaget att formulera sina yttranden såsom ett förord

för en person, såsom ett förslag upptagande två eller tre sökande eller

som ett allmänt omdöme rörande samtliga sökandes inbördes förtjänster.

De sakkunniga föreslå vidare, att även antagande av personal i icke-ordinarie

befattningar i högre lönegrad än den femte bör ske på samma sätt som

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

45

vid utseende av ordinarie befattningshavare. Sådan icke-ordinarie befattningshavare

kunde nämligen komma att under en följd av år uppehålla tjänst

vid skola tillhörande hama- och ungdomsvården.

Besvär över lokal styrelses yttrande i fråga rörande tjänstetillsättande anse

de sakkunniga lämpligen icke böra få förås, eftersom yttrandet är av förberedande

natur. Över socialstyrelsens beslut skulle däremot besvär kunna anföras

i vanlig ordning hos Kungl. Maj:t.

Yttrandena.

Vad de sakkunniga föreslagit i här förevarande hänseende har i allmänhet

lämnats utan erinran.

Styrelserna för Göteborgs stads skolhem och hemskola samt skol- och yrkeshem

hävda däremot bestämt, att föreskrifterna enligt nu gällande avtal

även i fortsättningen böra gälla vid behörighetsförklaring av sökande och

tillsättning av tjänster. Därest Göteborg och Stockholm i fortsättningen skulle

ha betydande ekonomiska åligganden för skyddshemsverksamheten, borde

deras nuvarande rättigheter på detta område ej beskäras.

Styrelsen för Morängens hemskola anser det för diakonissanstalternas

skyddshem vara intet mindre än ett livsvillkor, att styrelsen har ett avgörande

inflytande på personvalet.

Föredraganden.

Den av de sakkunniga föreslagna ändrade ordningen för tillsättande av

tjänster vid skolor tillhörande hama- och ungdomsvården torde medföra förbättrade

möjligheter för den vid skolorna arbetande personalen att vinna befordran

inom organisationen i dess helhet och därmed större utsikter att på

varje befattning placeras den för befattningen lämpligaste. Då samtidigt den

av de sakkunniga föreslagna ordningen torde tillförsäkra den lokala skolstyrelsen

erforderligt inflytande vid tillsättningsärendenas behandling, har jag

ansett mig böra förorda, att de sakkunnigas förslag vinner tillämpning rid

de statliga skolorna från och med nästa budgetår. Frågan om införandet av

en motsvarande ordning för tjänstetillsättningar vid de icke-statliga skolorna

torde få bliva beroende på de bestämmelser härom, som kunna komma

att inflyta i avtalen med skolornas huvudmän.

Anslagsbehovet för budgetåret 1946/47.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om medelsbehovet till

skyddshemsvården under nästa budgetår, varom socialstyrelsen i sin tidigare

omförmälda skrivelse den 10 december 1945 framlagt förslag.

l:o) Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården: Avlöningar,

förslagsanslag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1944/45 ................ 733 000 770 839

1945/46 ................ 770 000 —

1946/47 (förslag)........ 919 000 -—

Kungl. Majit har den 29 juni 1945 fastställt personalförteckning för statens

skyddshem (statsliggaren s. 255). Samtidigt har Kungl. Majit fastställt

följande avlöningsstat, att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............. 217 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit 8 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ...... 449 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 95 300

Summa kronor 770 000

Den i avlöningsstaten upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal, vilken tidigare varit maximerad, har från och med

budgetåret 1944/45 uppförts med förslagsvis angivet belopp, som icke utan

Kungl. Majits medgivande må överskridas. Anledningen härtill är, att det

ansetts lämpligt, att lärare och assistenter vid skyddshemmen under något eller

några års prövotid förordnas såsom extra tjänstemän, utan hinder av att

en ordinarie tjänst står obesatt under tiden, samt att ett sådant system medfört

behov av större rörlighet i fråga om utgifterna under innevarande anslagspost

än som tidigare förelegat. Det har förutsatts, att medgivande att

överskrida anslagsposten icke skulle lämnas annat än av nu nämnd anledning

eller enligt eljest av riksdagen lämnad fullmakt att överskrida dylik

anslagspost, som är maximerad.

Socialstyrelsen påpekar i sin nyss omförmälda skrivelse, att styrelsen

komme att i stället för benämningen skyddshem använda beteckningen skolor

tillhörande harna- och ungdomsvården samt de nya benämningar på de

särskilda skolorna, vilka föreslagits av 1942 års skyddshemsutredning.

Socialstyrelsen har räknat med, att under budgetåret 1946/47 följande 17

anstalter skulle vara i verksamhet, nämligen för manliga elever: Lövsta

skolhem och yrkesskola, Långanäs, Ljungaskogs, Forsane och Sundbo yrkesskolor,

Vemyra och Johannisbergs skolhem och yrkesskolor, Hammargårdens,

Folåsa, östra Spängs, Gräskärrs, Åkerby och Engesbergs skolhem

samt för kvinnliga elever: Sonestorps yrkes- och hemskola, Brättegårdens

och Hornö yrkesskolor samt Broby skolhem. På grund av läget på byggnadsmarknaden

hade den av 1945 års riksdag beslutade utbyggnaden av

Långanäs och östra Spång icke kunnat verkställas så snabbt som beräknats.

Långanäs torde kunna tagas i bruk för det ökade elevantalet under sommaren

1946. Vid östra Spång torde däremot den ena elevförläggningen icke

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

bli inf ly ttningsf är dig förrän ett stycke in på år 1947. Detta gjorde, att

Åkerby skolhem, som staten arrenderade av Örebro läns landsting, icke

såsom tidigare beräknats torde kunna läggas ned vid arrendetidens utgång

den 31 december 1946. Under förutsättning att landstinget medgåve fortsatt

arrende, syntes det lämpligt att Åkerby nedlades först med vårterminens

slut 1947. Socialstyrelsen räknade med hemmets bibehållande under

hela budgetåret 1948/47.

Socialstyrelsen erinrar örn att styrelsen den 29 juni 1945 erhållit i uppdrag

av Kungl. Maj:t att verkställa utredning rörande frågan örn reglering

av arbetstiden för sådana personalgrupper vid statens skyddshem, för vilka

dylik reglering icke redan genomförts, samt att till Kungl. Maj:t inkomma

med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Styrelsen uppgiver,

att arbetstiden för den personal, vars arbetstid ej vöre reglerad, varierade i

hög grad, men att den vore mycket lång för en stor del av personalen. Till

belysning därav har styrelsen lämnat följande uppgifter rörande arbetstidens

längd för vissa befattningshavarekategorier:

Lägst

Högst

Genomsnitt

Avdelningsföreståndare, lärare, assistenter.....

51

68

57,5

Yrkeslärare ................................

48

60

51

Arbetsledare vid skolhem för gossar ..........

48

69

61,5

Kvinnliga vårdare vid Lövsta samt husmödrar

vid pojkhemmen .........................

48

75

60,5

Skötare, gårdskarlar, nattvakter .............

48

57

52,5

Trädgårdsmästare, rättare, ladugårdsförman . . .

48

57

51,5

Folkskollärarinnor vid flickhem ..............

45

55

48,5

Facklärarinnor vid flickhem ................

54,5

73

61

Tvättförestånderskor, kokerskor, biträden .....

48

66,5

53,5

I anslutning härtill framhåller styrelsen, att den förebragta arbetstidsutredningen

otvetydigt givit vid handen, att en reglering av arbetstiden till

48 timmar per vecka för samtliga personalkategorier skulle nödvändiggöra

ett betydande personaltillskott och alltså kräva relativt stora kostnader.

Styrelsen hade ansett riktigt att undersöka möjligheterna till rationaliserande

åtgärder för att minska arbetstiden för personalen. I detta syfte hade styrelsen

bland annat vänt sig till statens organisationsnämnd, på vars förslag

en förberedande undersökning av arbetsförhållandena i allmänhet vid

skyddshemmen anordnats. På grund av vad som framkommit vid denna

undersökning hade styrelsen och nämnden i skrivelse den 28 november 1945

hos Kungl. Maj:t hemställt, att en organisationsundersökning måtte anordnas

vid skyddshemmen. I avbidan på genomförandet av en sådan undersökning,

hyste styrelsen den uppfattningen, att en arbetstidsrep/erinp nu

icke borde komma till stånd. Detta innebure dock icke, att frågan örn en

arbetstidsbeprönsmnp helt skulle .skjutas på framtiden. Befattningshavare

med långa arbetstider borde redan från och med budgetåret 1946/47 få lättnader

eller kompensation i någon form. Arbetstidsbegränsning borde dock

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

icke åstadkommas genom att nya tjänster av permanent natur nu tillskapades.

Ett dylikt ställningstagande borde — med vissa undantag — uppskjutas

till dess genom organisationsundersökningen en fullständigare överblick

över arbetskraftsbehoven vunnits.

Frågan bör enligt styrelsens mening temporärt lösas på det sättet, att ett

visst belopp ställes till styrelsens förfogande för att åstadkomma en skälig

arbetstidsbegränsning för befattningshavare med särskilt lång arbetstid eller

för att i de fall, där en arbetstidsbegränsning av något skäl ej läte sig genomföra,

ge möjlighet att erbjuda befattningshavaren kompensation i någon

form, såsom extra ledighet eller övertidsersättning. I många fall syntes arbetstidsbegränsning

endast kunna uppnås genom att tillfällig personal anställdes

på heltidstjänstgöring. I viss utsträckning borde det dock vara möjligt

att utnyttja deltidstjänstgörande personal. Allteftersom organisationsundersökningen

framskrede och gåve resultat, som genast kunde praktiskt

omsättas, kunde styrelsen i dylika fall återkalla lämnade medgivanden eller

på annat sätt ändra vidtagna dispositioner.

Socialstyrelsen har i anslutning härtill föreslagit, att vissa nya tjänster

redan nu inrättas vid de för kvinnliga elever avsedda skolorna Sonestorp,

Brättegården och Broby. Arbetsförhållandena vid nämnda skolor hade

under senare år föranlett upprepade framställningar om personalökning

från såväl personalen som skolornas styrelser. Det hade därvid framhållits,

att inom undervisningsväsendet ingenstädes förekomme så dryg arbetstid

för kvinnlig lärarpersonal som vid skyddshemmen för flickor.

Såvitt angår Sonestorps skola anför socialstyrelsen, att, sedan

mödraavdelningen vid Hornö fått nedläggas, belastningen vid Sonestorp

kommit att avsevärt öka. På framställning av socialstyrelsen hade Kungl.

Maj:t medgivit, att en tillfällig befattningshavare under budgetåret 1945/46

finge anställas såsom biträde åt avdelningsföreståndarinnan vid Sonestorps

hemskolas mödraavdelning. Arvodet till biträdet fastställdes till högst 375

kronor per månad. Enligt styrelsens uppfattning borde mödraavdelningen

vid Hornö tills vidare icke återupptagas. Så länge Sonestorps mödraavdelning

sålunda ersatte den vid Hornö nedlagda, borde den tillfälliga befattningshavaren

fortfarande bibehållas vid Sonestorp. Det syntes emellertid

lämpligt, att denna tjänst från och med budgetåret 1946/47 upptoges såsom

en biträdande avdelningsföreståndarinnetjänst i lönegrad Ex 17.

Socialstyrelsen — som hänvisar till ett av styrelsen framlagt förslag rörande

viss ändring i de kvinnliga lärarnas löneställning, för vilket redogöres

i det följande — har vidare föreslagit, att vid Sonestorp anställes ytterligare

en befattningshavare, benämnd assistent, i lönegraden Ex 19. Denna befattningshavare

borde lia folkskollärare- eller gymnastikdirektörsexamen

eller motsvarande utbildning och skulle hava till huvuduppgift att svara för

viss teoretisk undervisning samt gymnastik- och fritidssysselsättningar. Styrelsen

uppgiver, att arbetstiden för den heltidsanställda personalen vid sko
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

49

lan i genomsnitt utgjorde 51 timmar per vecka. Vid bifall till nyssnämnda

förslag skulle timarvoden å tillhopa 1 000 kronor till viss deltidsanställd personal

kunna inbesparas.

Vad angår Brätte gårdens skola påpekar styrelsen, att denna skola

sedan år 1944 använts till hemskola för flickor med särskilt goda skolbetyg.

Den teoretiska undervisningen hade lagts upp enligt i huvudsak samma

program som folkhögskolornas första årskurs. Detta pedagogiska experiment

hade utfallit mycket väl, och överläggningar hade förts mellan socialstyrelsen

och skolöverstyrelsen angående möjligheten av att ytterligare

markera Brättegårdens särställning bland de övriga skolorna av här ifrågavarande

art. Personalen bestode, utom av rektor och ett manligt biträde

(rättare), av en lärarinna i folkhögskoleämnen, två lärarinnor i hushållsgöromål,

en slöjdlärarinna och en tvättförestånderska. För gymnastik- och

sångundervisning anlitades deltidsanställd personal, vars årsarvoden uppginge

till sammanlagt 800 kronor för år. Arbetsförhållandena hade varit

särskilt betungande för lärarinnan i folkhögskoleämnen, vars arbetstid —

huvudsakligen undervisning — uppginge till i genomsnitt 52 timmar per

vecka. Skolkökslärarinnan hade 60, lanthushållslärarinnan 67, slöjdlärarinnan

63 och tvättförestånderskan 59 timmar per vecka.

Socialstyrelsen föreslår, att personalen från och med budgetåret 1946/47

förstärkes med ytterligare en lärarinna i folkhögskoleämnen, vilken föreslås

placerad som assistent i lönegraden Ex 19, samt med en lärarinna i hemvård.

Innehavaren av sistnämnda befattning borde ha minst ekonomiföreståndarinneutbildning

och därutöver påbyggnad i olika yrkeskurser i sömnad

och tvätt. Styrelsen föreslår, att befattningen placeras i lönegraden

Ex 11. Behov av den nuvarande deltidsanställda personalen skulle härvid

ej längre föreligga.

I fråga örn Broby skolhem upplyser socialstyrelsen, att arbetstiden

utgjorde, för hemmets två folkskollärarinnor vardera 43 timmar, för slöjdlärarinnan

71, för hushållslärarinnan 69,5 och för kokerskan 58 timmar

per vecka i genomsnitt. Styrelsen föreslår, att en lärarinna i hemvård i

11 lönegraden anställes. För denna befattningshavare borde uppställas

samma kompetensvillkor som i fråga örn motsvarande tjänst vid Brättegårdens

yrkesskola.

För ali åstadkomma en arbetstidsbegränsning till 48 timmar i veckan för

personal i 12 lönegraden och därunder vid övriga statliga skolor tillhörande

harna- och ungdomsvården skulle erfordras, anför .styrelsen vidare, att där

nyanställas 1 vårdare, 2 skötare, 10 nattvakter, 3 gårdskarlar, 16 biträden,

samt 1 lärarinna i hemvård.

Under förutsättning att vårdaren avlönades enligt lönegraden Ex 8, skötarna

enligt lönegraden Ex 6, nattvakterna och gårdskarlarna enligt lönegraden

Ex 5, biträdena enligt löneplan V lönegraden d och hemvårdslärarinnan

enligt lönegraden Exil, .skulle årsbeloppet utom rörligt tillägg och

Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 187. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

kristillägg uppgå till omkring 63 600 kronor. Då emellertid styrelsen utginge

ifrån att organisationsundersökningen efter hand borde kunna ge resultat,

som verkade arbetsbesparande, ansåge sig styrelsen för en provisorisk arbetstidsbegränsning

under kommande budgetår vid nu nämnda skolor icke

behöva räkna med högre belopp än 50 000 kronor å anslagsposten till ickeordinarie

personal.

Socialstyrelsen har återkommit till ett av styrelsen i dess anslagsäskanden

för budgetåret 1943/44 framfört förslag, att konto rsbiträdestjänster

skulle inrättas vid vissa skyddshem. Framställningen, för vilken redogjorts

i 1943 års statsverksproposition (V. s. 103 ff), föranledde ej annan åtgärd

än att eli belopp av 12 000 kronor beviljades för kostnader till biträdeshjälp

för utförande av skrivarbeten och därmed jämförliga göromål under

budgetåret 1943/44. Även för de påföljande budgetåren ha motsvarande belopp

anvisats. Beloppet har fördelats sålunda att yrkeshemmen erhållit 100

kronor och de övriga hemmen 50 kronor per månad för anlitande av skrivhjälp.

Styrelsen hänvisar till en skrivelse från föreningen Sveriges skyddshemsrektorer,

vari dessa framhållit, att rektorer, lärare och assistenter för närvarande

finge ägna en icke obetydlig del av sin arbetstid till sådant kontorsarbete,

som mycket väl skulle kunna utföras av betydligt billigare arbetskraft.

Socialstyrelsen finner högst påkallat, att frågan om kontorsbiträdeshjälp

vid statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården nu upptages

till förnyat övervägande. Den organisationsundersökning, vilken förutsattes

skola äga rum under år 1946, syntes icke böra lägga hinder i vägen för en

åtminstone tillfällig lösning av här föreliggande verkligt trängande spörsmål,

vilket vöre av stor betydelse för det pedagogiska arbetet vid skolorna.

Skulle organisationsundersökningen ge vid handen, att frågan om skrivhjälp

borde lösas på andra vägar, kunde en ändring vidtagas från och med budgetåret

1947/48.

Socialstyrelsen föreslår därför, att ett kontorsbiträde i lönegraden Ex 4

får anställas vid vardera av följande skolor: Långanäs, Ljungaskog, Foi

sane, Sundbo, Vemyra, Johannisberg, Hammargården och östra Spång

samt att 900 kronor ställas till förfogande för var och en av övriga statliga

skolor med undantag för Lövsta, vid vilken sistnämnda anstalt ett kameralbiträde

redan nu finnes anställt. Avlöningsbeloppet för kontorsbiträdena har

beräknats uppgå till i runt tal 16 400 kronor och för den övriga skrivhjälpen

till 7 200 kronor.

Styrelsen har vidare hemställt örn anvisande av ökat belopp för anlitande

av vikarier. Styrelsen framhåller, att under de senaste åren på grund

av knappa anslag vikarier icke kunnat anställas i tillräcklig omfattning

för semesterledig personal samt att detta medfört stora olägenheter och när

det gällde verkstäderna även direkt ekonomisk förlust. Det till vikariatsersättningar

beräknade beloppet, vilket för innevarande budgetår utgjorde

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

51

4 000 kronor, borde därför för budgetåret 1946/47 höjas till 10 000 kronor.

Sistnämnda belopp räckte visserligen inte på långt när för anställande av

vikarier för all semesterledig personal men innebure dock i jämförelse med

nuvarande situation en betydlig förbättring.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra till behandling upptaga frågan

om löneställningen för rektorer och folkskollärare

vid skolorna för kvinnlig ungdom. Härom anför styrelsen

följande:

Medan rektorerna vid motsvarande skolor för manlig ungdom placerats i

lönegraderna Eo 25 och Eo 23, ha rektorerna vid skolorna för kvinnlig ungdom

placerats i lönegraden A 19. Folkskollärare och assistenter vid skolorna

för manlig ungdom ha placerats i lönegraden A 19 medan folkskollärarinnorna

vid skolorna för kvinnlig ungdom placerats en lönegrad lägre.

Denna lönemässiga skillnad mellan manliga och kvinnliga befattningshavare

i likartad tjänsteställning bör enligt socialstyrelsens mening ej längre

upprätthållas. Erfarenheten har visat, att de kvinnliga rektorernas ansvar

och arbetsbörda är väl så stor som de manligas. Vad beträffar lärarna anser

styrelsen, att skillnaden i arbetsbörda mellan manliga och kvinnliga befattningshavare

ej är av beskaffenhet att motivera den rådande olikheten i

löneställning.

Styrelsen vill därför föreslå, att rektorerna vid Sonestorps yrkes- och

hemskola, Brättegårdens yrkesskola och Broby skolhem uppflyttas till lönegraden

Eo 23, varvid 3 tjänster som rektor i lönegraden A 19 kunna överföras

till övergångsstat. Vidare föreslår styrelsen, att 3 tjänster såsom folkskollärarinna

i lönegraden A 18 förändras till två befattningar såsom folkskollärare

i lönegraden A 19 (Broby) och en befattning som assistent i lönegraden

A 19 (Brättegården).

Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att en befattning såsom biträdande

lärarinna, tillika husmoder, i lönegraden All vid Lövsta skolhem och

yrkesskola förändras till en tjänst som folkskollärare i lönegraden A 19.

Styrelsen har därvid stött sig på bland annat skolstyrelsens uttalande, att

för tjänsten, vilken innefattade full lärartjänst vid hemmets folkskola samt

deltagande i vakter och utförande av intelligensundersökningar, krävdes,

förutom rent personliga kvalifikationer, folkskollärarutbildning samt härutöver

viss specialutbildning, då undervisningen avsåge elever, som vöre

debila och lede av uppmärksamhetsrubbningar.

Styrelsen omnämner fortsättningsvis, att framställningar rörande olika

befattningars lönegradsplacering gjorts hos styrelsen. Med hänsyn till, bland

annat, den förutsatta organisationsundersökningen ville styrelsen icke nu

avgiva något förslag i dessa frågor utan i stället hemställa, att Kungl. Majit

måtte företaga en utredning rörande lönegradsplacering för olika befattningshavargrupper

vid statliga skolor tillhörande harna- och ungdomsvården.

Härvid borde även frågan angående rektorernas löneställning prövas.

Under hänvisning till nyss angivna organisationsundersökning har styrelsen

vidare ansett viss försiktighet böra iakttagas vid ordinarie- eller extra

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

ordinariesättning av personal. Av de i sådant hänseende gjorda framställningarna

ansåge sig styrelsen ej kunna biträda mer än en, nämligen angående

överförande å ordinarie stat av en arbetsledarebefattning (Eo 10) vid

Johannisbergs skolhem och yrkesskola. Innehavaren av befattningen hade

sedan år 1941 haft anställning som arbetsledare vid statligt skyddshem.

Vidare föreslår socialstyrelsen, att ett särskilt belopp anvisas för ersättning

åt praktikanter. Styrelsen anför härom bland annat:

Utbildningen vid socialinstituten förutsätter, att eleverna dessförinnan

eller under studietiden fullgöra viss praktiktjänstgöring vid olika sociala

institutioner. Även för blivande lärare och präster föreslås ofta dylik tjänstgöring.

Bland institutioner som av socialinstituten särskilt rekommenderas

för praktikanttjänstgöring stå skolorna tillhörande harna- och ungdomsvården

i främsta rummet. Det är givetvis av stor betydelse, att dylik praktiktjänstgöring,

vilken vanligen omfattar en tid av tre månader, kan medgivas

på så billiga villkor som möjligt för eleverna. Socialstyrelsen har för de

statliga skolornas del medgivit, att praktikanter, som hänvisas från socialstyrelsen,

må mottagas mot ersättning för kost och logi. I den mån eleven

kan utföra arbete, som kommer skolan till nytta, må skolstyrelsen kunna

medgiva honom att uppbära ersättning uppgående högst till belopp, som

motsvarar kostnaden för kost och logi. Dylika ersättningar skola bestridas

från icke-ordinarieposten.

På grund av den knappa tillgången på medel å nämnda post har socialstyrelsens

möjlighet att medgiva kostnadsfri praktiktjänstgöring varit begränsad.

För att åstadkomma en mycket önskvärd förbättring härutinnan

anser socialstyrelsen lämpligt, att ett särskilt belopp anvisas för ändamålet.

Under förutsättning att 30 praktikanter medgivas hospitering vid de statliga

skolorna under budgetåret 1946/47 mot arvode motsvarande fastställd

ersättning för kost och logi, torde behövligt belopp uppgå till i runt tal

3 700 kronor.

Under hänvisning till sin .skrivelse den 29 december 1944 med utlåtande

över en av skyddshemsinspektören den 22 december 1944 avgiven utredning

angående utbyggnad av skyddshemsorganisationen (ref. i prop.

nr 266/1945) har socialstyrelsen jämväl föreslagit, att från och med budgetåret

1946/47 följande nya befattningar inrättas vid Långanäs yrkesskola,

nämligen 1 assistent (A 19), 2 skötare (Ex 6), 1 nattvakt (Ex 5), 1 gårdskarl

(Ex 5) och 1 biträde, sistnämnda befattningshavare med lön enligt löneplan

V.

Med hänsyn till det genom den pågående utvidgningen av Långanäs och

Östra Spång ökade elevantalet föreslås, att rektorsbefattningarna vid dessa

hem uppflyttas från lönegraden Eo 23 till lönegraden Eo 25. Merkostnaderna

härför ha beräknats till omkring 800 kronor. Trots att östra Spång

beräknas bli helt utbyggt under budgetåret anser styrelsen det icke vara

nödvändigt att räkna med anslag till nya befattningar därstädes. Styrelsen

har emellertid föreslagit, att Kungl. Majit utverkar riksdagens medgivande

att få överskrida anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

för det fall, att i anledning av utbyggnaden under någon del av nästa

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 187.

53

budgetår personalförstärkning skulle visa sig erforderlig och sådan ej kan

tillgodoses genom överflyttning av befattningshavare från Åkerby skolhem.

Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att vid Hornö hemskola, vilken jämlikt

beslut av innevarande års riksdag övertagits av staten (prop. nr 2, rd.

skr. nr 21), för budgetåret 1946/47 beräknas följande personal: en rektor

(Ex 19), 3 lärarinnor i hushållsgöromål och 2 lärarinnor i kvinnlig slöjd i

lönegrad Ex 15 samt en tvättförestånderska med lön enligt löneplan V.

Kostnaderna för den föreslagna personalförstärkningen vid Långanäs och

för personalen vid Hornö lia beräknats till 10 044 respektive 23 280 kronor.

Slutligen föreslår socialstyrelsen, att med hänsyn till den arbetsbörda,

som åvilar de verkställande ledamöterna vid Broby, Brättegården och Östra

Spång, arvodena till dessa uppflyttas till högsta arvodesgruppen eller från

400 till 600 kronor för år. Arvodet till den verkställande ledamoten vid

Hornö föreslås jämväl utgå med 600 kronor. Posten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, föreslås i anledning härav

böra höjas med 1 200 kronor till 9 400 kronor.

Med avseende å beräkningen av de särskilda anslagsposterna uppgiver

socialstyrelsen, att utgifterna under anslagsposten till avlöningar till

ordinarie tjänstemän under budgetåret 1944/45 uppgått till 229 732

kronor. För nästa budgetår anser styrelsen, att — med hänsyn till förväntade

löneklassuppflyttningar samt uppflyttning av Sundbo yrkesskola till

högre dyrortsgrupp — nämnda belopp bör höjas till 239 000 kronor. Från

detta belopp borde dragas kostnader för nuvarande avlöningar till de tre

till uppflyttning i högre lönegrad å löneplanen Eo föreslagna kvinnliga rektorerna,

uppgående till 19 040 kronor. Å andra sidan borde posten förstärkas

med 3 582 kronor för en ordinarie arbetsledartjänst vid .Johannisberg,

med 5 145 kronor för en nytillkommen assistenttjänst vid Långanäs, med

1 008 kronor för förändring av tjänsten som biträdande lärarinna vid

Lövstahemmet till en folkskollärartjänst samt med 1 047 kronor för uppflyttning

av tre folkskollärarinnor från lönegraden A 18 till lönegraden A 19,

tillhopa 10 782 kronor. Styrelsen föreslår, att anslagsposten därför upptages

med ett till 230 000 kronor avrundat belopp.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, har som förut angivits föreslagits höjd till

9 400 kronor.

Utgifterna under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal ha, enligt vad styrelsen upplyser, under budgetåret

1944/45 uppgått till 451 504 kronor. Det för innevarande budgetår anvisade

beloppet, 449 500 kronor, har styrelsen för nästa budgetår ansett

böra ökas med i första hand 10 800 kronor i anledning av förväntade löneklassuppflyttningar

samt uppflyttning til! högre dyrort av Sundbo. Härutöver

borde posten uppräknas med ett belopp av tillhopa 157 766 kronor i

anledning av de av styrelsen förordade förändringarna i fråga örn den icke
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

ordinarie personalen. Av sistnämnda belopp avses 50 000 kronor för provisoriska

åtgärder för en arbetstidsbegränsning, 23 600 kronor för kontorsbiträden

och övrig kontorshjälp, 6 000 kronor för anlitande av vikarier,

21 327 kronor för avlönande av de tre kvinnliga rektorerna vid Sonestorp,

Brättegården och Broby, 3 700 kronor för praktikantarvode och 819 kronor

för uppflyttning i högre lönegrad av rektorerna vid Långanäs och östra

Spång, medan återstoden eller 52 320 kronor avses för de föreslagna nya

icke-ordinarie befattningarna. Å andra sidan skulle posten kunna minskas

med de belopp, som för närvarande avses för skrivhjälp, 12 000 kronor, för

övertidsersättningar, 10 500 kronor, samt för den till ordinarie föreslagna

befattningen såsom arbetsledare vid Johannisberg, 3 450 kronor. Anslagspostens

slutsumma har i enlighet härmed beräknats till (449 500 + 10 800

+ 157 766— 12 000— 10 500 — 3 450) 592 116 eller i runt tal 592 000

kronor.

Utgifterna för rörligt tillägg ha av styrelsen beräknats till 123 600

kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår skulle således enligt

socialstyrelsens beräkningar utgöra (230 000 + 9 400 + 592 000 + 123 600)

955 000 kronor.

över socialstyrelsens framställning hava utlåtanden avgivits av statskontoret

och allmänna lönenämnden.

Statskontoret har inledningsvis framhållit, att det icke syntes rådligt, att,

innan den begärda organisationsutredningen avslutats, inrätta nya befattningar

ens i den utsträckning socialstyrelsen förordat. Ämbetsverket har för

den skull icke kunnat tillstyrka inrättande av en ny assistentbefattning vid

respektive Sonestorps och Brättegårdens skolor eller någon hemvårdslärarinnebefattning

vid sistnämnda skola och Brobyanstalten. Därest någon

löneförbättring skulle anses påkallad för den befattningshavare, som biträder

föreståndarinnan för mödraavdelningen vid Sonestorp, har statskontoret

förordat någon jämkning uppåt av det nu utgående arvodet; en inplacering

i lönegrad å Ex-planen syntes icke lämplig. Ämbetsverket har vidare som

sin mening framhållit, att jämväl behovet av personal i övrigt vid Sonestorp,

Brättegården, Broby och övriga skolorna för provisorisk begränsning

av de anställdas arbetstider tills vidare borde tillgodoses genom anställande

av arvodesavlönad, tillfällig personal, varvid visst belopp för ändamålet

borde ställas till socialstyrelsens förfogande. Statskontoret, som framhållit,

att ett genomförande av förslagen örn utökad skrivhjälp vid skolorna samt

höjning av de för avlönande av vikarier och praktikanter avsedda beloppen

redan i och för sig skulle medföra en lättnad för personalen, har tillstyrkt

nämnda förslag, dock med den jämkningen att de åtta föreslagna biträdena

å vissa skolors expeditioner placerades i andra lönegraden. Vid bifall till

vad statskontoret förordat borde enligt ämbetsverkets mening, det belopp,

som avsåges för provisorisk personalförstärkning i övrigt, kunna begränsas

till högst 50 000 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Slutligen har statskontoret tillstyrkt socialstyrelsens förslag örn utredning

rörande löneplaceringen för skolornas olika personalgrupper men förklarat

sig under sådana omständigheter för närvarande icke kunna förorda ordinariesältning

av en arbetsledartjänst vid Johannisberg, omändring av en

tjänst i 11 lönegraden vid Lövsta till folkskollärarbefattning eller höjning av

rektorernas och lärarnas vid flickskolorna lönegradsplacering till samma

nivå som vid övriga skolor. I vilken utsträckning utvidgningen av Långanäs

påkallade inrättande av nya befattningar undandroge sig statskontorets

bedömande. Därest en ny assistent ansåges erforderlig, borde denne dock

ej erhålla ordinarie anställning.

Allmänna lönenånmden har för sin del i och för sig icke haft något att

invända mot socialstyrelsens förslag örn upphävande av den nuvarande

skillnaden i löneläget för rektorer och folkskollärare vid skolorna för kvinnlig

ungdom och motsvarande befattningshavare vid hemmen för manlig

ungdom. I likhet med statskontoret har lönenämnden erinrat om socialstyrelsens

förslag örn utredning i bland annat sagda hänseende. Lönenämnden

har tillika erinrat om, att vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa

gossar lärarpersonalen vöre placerad i samma lönegrader, som vid nu

ifrågavarande skolor.

Mot de av socialstyrelsen föreslagna åtgärderna för nedbringande av arbetstiden

för personalen vid vissa skolor har lönenämnden funnit sig icke

böra framställa annan erinran än att förslaget örn inrättandet av en befattning

som biträdande avdelningsförestandarinna vid Sonestorp syntes böra

tagas under omprövning vid den av socialstyrelsen förordade utredningen

angående skyddshemspersonalens lönegradsplacering. Lönenämnden har i

det sammanhanget uttalat, att ett tillmötesgående av den begärda förstärkningen

av arbetskrafterna icke finge anses innebära, att lönegradsplaceringen

för nu ifrågavarande tjänstemän bleve bindande, därest befattningarna

skulle komma att uppföras å ordinarie eller extra ordinarie stat.

Förslaget att omändra en befattning som biträdande lärarinna, tillika

husmoder, till en folkskollärartjänst vid Lövsta skolhem och yrkesskola

har lönenämnden funnit motiverad. Lönenämnden har dock härvidlag erinrat

om att tjänsten, vilken vore avsedd för kvinnlig befattningshavare

därest skillnaden i lönegradsplaceringarna mellan manliga och kvinnliga

lärare skulle anses böra bibehållas — borde uppföras i lönegraden A 18.

Föredraganden.

Den ökning av medelsbehovet för nästa budgetår, som socialstyrelsen

ansett påkallad, åsyftar — i den mån den ej hänför sig till automatiska utgiftsstegringar

eller behov av ytterligare personal i anledning av utvidgningen

av Långanäs eller övertagandet av Hornö — i huvudsak att möjliggöra

en förkortning av arbetstiden för viss del av den vid skolorna tillhörande

harna- och ungdomsvården anställda personalen. Av de av social
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

styrelsen meddelade upplysningarna rörande arbetstiden för den här avsedda

personalen framgar, att nämnda tid är osedvanligt lång. Styrelsen bär

föreslagit, att en organisationsundersökning skall verkställas för utrönande

av i vad mån arbetstiden kan begränsas genom rationaliserande åtgärder.

Emellertid anser styrelsen, att ulan att avvakta resultatet av nämnda undersökning

— vilken beräknas taga förhållandevis lång tid i anspråk — redan

från och med ingången av nästa budgetår vissa åtgärder böra vidtagas för

nedbringande av arbetstiden. I sådant syfte föreslår styrelsen dels inrättandet

av vissa extra tjänster vid Sonestorp, Brättegården och Broby, dels

ock anvisande av ett klumpbelopp å 50 000 kronor för anställande av ytterligare

personal.

På min hemställan har Kungl. Maj:t den 1 mars 1946 beslutat låta verkställa

en organisationsundersökning vid här avsedda skolor. I samband härmed

synes en översyn av personalorganisationen vid skolorna böra komma

till stånd. På grund härav anser jag mig ej nu kunna tillstyrka inrättandet

av de av styrelsen föreslagna extra tjänsterna. Då emellertid behov torde föreligga

av en viss nedsättning av arbetstiden redan från och med nämnda budgetår,

vill jag ej motsätta mig styrelsens förslag att ett klumpbelopp måtte

anvisas för ändamålet. Med hänsyn till att jag ansett mig böra avstyrka de

föreslagna extra tjänsterna, synes det av styrelsen äskade beloppet böra höjas

från 50 000 till 60 000 kronor. Med frånräknande av det för närvarande för

övertidsersättningar avsedda beloppet, 10 500 kronor, stannar höjningen vid

i runt tal 50 000 kronor. Beloppet, som bör få användas för anställande av

tillfällig personal, torde få disponeras av styrelsen för förkortning av arbetstiden

vid de skolor, där detta är mest av behovet påkallat.

Med hänsyn till den förestående utredningen rörande personalorganisationen

anser jag, att med ställningstagandet till frågan om de kvinnliga rektorernas

och lärarnas löneställning ävenledes bör anstå. Ej heller anser

jag mig nu kunna tillstyrka styrelsens förslag örn inrättandet av kontorsbiträdestjänster

vid vissa skolor.

Jag övergår härefter till att beräkna medelsbehovet under de särskilda

anslagsposterna.

Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, vilken

för innevarande budgetår är upptagen till 217 000 kronor, bör till en början

böjas med i runt tal 10 000 kronor för tillgodoseende av förväntade

löneklassuppflyttningar samt uppflvttning till högre dyrortsgrupp av Sundbo

yrkesskola. Då den av socialstyrelsen föreslagna förändringen av en tjänst

som biträdande lärarinna, tillika husmoder, vid Lövsta skolhem till en

tjänst som tolkskollärare synes mig motiverad, vill jag tillstyrka denna

förändring. Liksom övriga tjänster för kvinnliga folkskollärare bör även

ifrågavarande tjänst vara placerad i 18 lönegraden. Härav föranlett ökat

medelsbehov utgör omkring 700 kronor. Då jag i övrigt ej anser mig för

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

57

närvarande kunna biträda de av styrelsen framförda förslagen om uppförande

av personal å ordinarie stat, skulle alltså förevarande anslagspost

behöva upptagas till (217 000 + 10 000 + 700) 227 700 kronor.

Vad angår posten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, bör denna uppräknas med 600 kronor

avseende arvode åt den verkställande ledamoten vid Hornö. Med hänsyn

till utökningen av östra Spång tillstyrker jag jämväl, att arvodet till den

verkställande ledamoten vid denna skola höjes med 200 kronor till 600

kronor. Då de av socialstyrelsen föreslagna förändringarna av arvodena till

de verkställande ledamöterna vid Broby och Brättegården ej synts mig tilltillräckligt

motiverade, har jag ej kunnat tillstyrka desamma. Posten, som

för närvarande är beräknad till 8 200 kronor, bör alltså höjas till 9 000

kronor.

Posten till avlöningar till övrig ick e-o rdinarie personal,

vilken för innevarande budgetår är upptagen till 449 500 kronor

bör i första hand höjas med det av mig föreslagna beloppet för ernående

av viss arbetstidsbegränsning, 50 000 kronor, samt med det belopp, 10 800

kronor, som av socialstyrelsen anses erforderligt för bestridande av ökade

lönekostnader i anledning av löneklassuppflyttningar och uppflyttning av

Sundbo i högre dyrortsgrupp. Vidare böra under posten beräknas medel

för avlönande av de två konsulenterna för eftervården, för vilket ändamål

bör beräknas ett belopp av 19 200 kronor.

Härutöver bör under posten beräknas medel för att tillgodose det i anledning

av utökningen av platsantalet vid Långanäs erforderliga ytterligare

personalbehovet. Då samtliga nya befattningar torde böra uppföras å extra

stat, uppgå grundlönerna till nämnda personal till omkring 14 900 kronor.

För avlönande av personalen vid Hornö, som under innevarande budgetår

övertages av statsverket, räknar jag i likhet med socialstyrelsen med ett belopp

av i avrundat tal 23 300 kronor.

Styrelsens förslag att rektorerna vid Långanäs och Östra Spång i anledning

av utvidgningen av nämnda skolor måtte uppflyttas från lönegraden Eo 23

till lönegraden Eo 25 vill jag tillstyrka. Härav ökat medelsbehov utgör under

förevarande anslagspost omkring 800 kronor.

Slutligen vill jag tillstyrka styrelsens förslag att under posten beräkna ett

särskilt belopp av 3 700 kronor för ersättning till praktikanter samt att höja

det för vikarier avsedda beloppet med 6 000 kronor.

Anslagsposten kan i enlighet härmed beräknas till (449 500 -j- 50 000 -j10

800 + 19 200 + 14 900 + 23 300 + 800 + 3 700 + 6 000) 578 200 kronor.

Posten torde i likhet med vad som är fallet under löpande budgetår böra

upptagas med förslagsvis beräknat belopp, som icke må utan Kungl. Maj:ts

medgivande överskridas, därvid för sådant medgivande böra gälla de förut

angivna förutsättningarna med det tillägg, att överskridande bör av Kungl.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majas proposition nr 187.

Majit kunna medgivas, därest så befinnes erforderligt för förstärkning av

personalen i anledning av utbyggnaden av östra Spång.

Utgifterna för rörligt tillägg torde kunna beräknas till 104 100

kronor.

De sammanslagna avlöningskostnaderna under nästa budgetår skulle sålunda

uppgå till (227 700 + 9 000 + 578 200 + 104 100) 919 000 kronor.

Förslagen om förändring av tjänsten som biträdande lärarinna, tillika husmoder,

vid Lövsta (A 11) mot en tjänst som folkskollärare (A 18) samt örn

uppflyttning av rektorerna vid Långanäs och Östra Spång från lönegraden

Eo 23 till lönegraden Eo 25 föranleda ändring i personalförteckningen. Vissa

ändringar av tjänstebenämningarna föranledas jämväl av lagen den 15 juni

1945 örn kvinnors behörighet att innehava statstjänst.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens

skolor tillhörande harna- och ungdomsvården:

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 chef, tillika läkare ........................ A 28

1 avdelningsföreståndare, tillika redogörare .... A 20

1 » , » lärare ........ A 20

10 assistenter ................................ A 19

3 folkskollärare ............................ A19

3 rektorer .................................. A19

4 folkskollärare ............................ A 18

1 avdelningsföreståndare .................... A 17

4 lärarinnor i hushållsgöromål ................ A 15

4 » » kvinnlig slöjd .................. A15

12 lärare i yrkesämne ........................ A12

1 biträdande lärare .......................... All

2 husmödrar, tillika biträdande lärare.......... All

6 arbetsledare ............................... A10

1 arbetsledare, tillika vårdare.................. A10

4 trädgårdsmästare .......................... A 10

1 avdelningssköterska ........................ A 8

4 vårdare ................................... A 8

9 husmödrar ................................ A 6

3 skötare ................................... A 6

1 tvättföreståndare........................... A 2

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj-.ts proposition nr 187.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20:e.

Befattning Lönegrad

7 rektorer.................................. Eo 25

o » .................................. Eo 23;

dels fastställa följande avlöningsstat för statens skolor tillhörande

harna- och ungdomsvården, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

............................

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t..............

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............

kronor 227 700

> 9 000

» 578 200

» 104 100

Summa förslagsanslag kronor 919 000;

dels ock till Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården:

Avlöningar för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av ............................ kronor 919 000.

2:o) Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården: Omkostna

der, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1943/44 ................ 875 000 988 856

1944/45 ................ 918 000 1 166 505

1945/46 ................ 1 000 000 —

1946/47 (förslag) ........ 1 090 500 —

För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget har

Kungl. Majit den 29 juni 1945 fastställt omkostnadsstat, upptagande följande

huvudposter:

1. Sjukvård m. m. åt befattningshavare, förslagsvis .... kronor

2. Reseersättningar, förslagsvis ...................... *

3. Expenser, förslagsvis .............................

4. övriga utgifter, förslagsvis ........................ *

3 000

34 000

202 000

761 000

Summa kronor 1 000 000

För bränsle, lyse och vatten lia beräknats 180 000 kronor samt för övriga

expenser 22 000 kronor.

Beträffande omkostnadsstatens närmare utseende får jag hänvisa till

statsliggaren för löpande budgetår s. 256.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

I skrivelse den 10 december 1945 har socialstyrelsen gjort framställning

örn anslag för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår, därvid styrelsen

ansett sig böra utgå från en medelbeläggning vid skyddshemmen av 720

elever eller samma beläggning som beräknats för löpande budgetår.

Posten till sjukvård m. m. at befattningshavare har styrelsen

med hänsyn till belastningen under budgetåret 1944/45, 3 616 kronor, och

till den ökning, som inträtt i antalet sjukvardsberättigade befattningshavare,

föreslagit höjd med 1 000 kronor till 4 000 kronor.

\ad beträffar medelsbehovet för reseersättningar föreslår styrelsen,

att posten upptages med ett till 40 000 kronor förhöjt belopp. Utgifterna

för ändamålet utgjorde för budgetåret 1944/45 39 617 kronor.

Utgifterna för bränsle, lyse och vatten, vilka för senast förflutna budgetår

uppgått till 239 523 kronor, ha på grund av under budgetåret tillkomna elevförläggningar,

bostadshus och byggnader beräknats till 200 000 kronor. Anslaget

för övriga expenser bör enligt styrelsens mening höjas till 30 000 kronor

för att möjliggöra förenklingar i kontorsarbetet genom förbättrad kontorsutrustning.

Sammanlagt har alltså medelsbehovet till expenser uppskattats

till (200 000 + 30 000) 230 000 kronor.

Posten till övriga utgifter beräknar styrelsen till 846 000 kronor.

Härvid ha höjningar med större eller mindre belopp föreslagits beträffande

samtliga under posten ingående delposter med undantag av delposten till

utspisning, vilken upptagits till oförändrat belopp eller 355 000 kronor.

Sålunda lia delposterna till inköp och underhåll av inventarier, till beklädnad

samt till undervisning samt kostnader för idrotts- och lekmateriel

föreslagits höjda med vardera 10 000 kronor till respektive 45 000, 175 000

och 30 000 kronor. Höjningen av förstnämnda delpost motiveras med att

behov förelåge av förbättrad köksutrustning samt större nyanskaffning av

linne. Delposten till beklädnad, varå belastningen för budgetåret 1944/45

utgjort 188 504 kronor, har styrelsen funnit under flera år hava varit för

knappt tillmätt. Höjningen av den återstående delposten sammanhänger

med ett förslag av styrelsen att eleverna vid skolorna, tillhörande harna- och

ungdomsvården, da de lämna skolorna skola få behålla av dem använda

läroböcker, varigenom de skulle komma att jämställas med barn i allmänhet,

vilka från och med budgetåret 1946/47 tillerkänts fri skolmateriel.

Delposten till underhåll av byggnader föreslås höjd med 20 000 kronor

till 75 000 kronor. Styrelsen motiverar höjningen med att vid 1945 års

byggnadsbesiktning betydande brister i byggnadsunderhållet blivit blottade.

Kostnaderna för renhållning uppskattar styrelsen till 30 000 kronor. Till

samma ändamål har under nu löpande budgetår anslagits 28 000 kronor.

Belastningen å delposten utgjorde för budgetåret 1944/45 34 283 kronor.

Beträffande delposten till hälso- och sjukvård har socialstyrelsen föreslagit

ett från 28 000 kronor under löpande budgetår till 40 000 kronor förhöjt

belopp. Anledningen till ökningen är — förutom av styrelsen förutsatt ök
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 187.

61

ning av sjukvårdskostnaderna i allmänhet — en av styrelsen föreslagen

reglering av ersättningen till de av skolorna anlitade psykiatriskt skolade

läkarna. Enligt de grunder för ersättningen till nämnda läkare, vilka fixerades

av 1936 års riksdag, utgår för närvarande till den rådgivande psykiatern

arvode med 900 kronor vid statliga yrkeshem samt Stockholms kombinerade

skol- och yrkeshem, 600 kronor vid övriga kombinerade skol- och

yrkeshem samt 400 kronor vid återstående hem. För arvodet skall läkaren

även bestrida sina kostnader för resor och uppehälle därunder.

Det har vid olika tillfällen, framhåller styrelsen, mött vissa svårigheter

att erhålla kompetenta och lämpliga läkare för uppgiften såsom rådgivande

psykiater vid skyddshem. Orsaken härtill hade varit, att den fastställda ersättningen

synts alltför låg. Särskilt med hänsyn till penningvärdets fall

sedan år 1936 måste också medgivas, att de för psykisk rådgivning medgivna

beloppen för närvarande tedde sig mycket blygsamma, cm annan

nackdel hade varit, att arvodena avvägts utan hänsyn till läkarens bostadsort,

varigenom närboende läkare i realiteten uppburit större nettointäkter

än längre bort boende. Från de i verksamheten engagerade läkarna hade vid

flera tillfällen en ändring begärts. Enligt den av styrelsen fastställda instruktionen

för rådgivande psykiater vid skyddshem ålåge det denne bland

annat att undersöka alla å skyddshemmet nyintagna elever samt över dem,

som intagits för observation, avgiva observationsutlåtande, att utfärda alla

ifrågakonnnande intyg, attester och ansökningar såsom intagningshandlingar

lill sinnesslöanstalter, anstalter för asociala imbecilla, sinnessjukhus

m. m. samt att föreslå och utfärda handlingar för abort och sterilisering.

Styrelsen hänvisar till att svenska barnpsykiatriska föreningen i skrivelse

den 30 oktober 1945 hemställt om ändrade grunder för ersättningen för

ifrågavarande uppdrag i enlighet med ett av föreningen framlagt lörslag.

Ett godtagande av nämnda förslag skulle för statsverket medföra en merutgift

å cirka 37 600 kronor. Styrelsen har med beaktande av de i nämnda

skrivelse framförda synpunkterna föreslagit, att ersättning borde utgå enligt

följande.

Ersättningen skulle uppdelas i ett grundarvode och en besöksersättning.

Grundarvodet skulle avse gottgörelse för telefonförfrågningar och råd, extra

undersökningar hos läkaren av akuta fall, utfärdande av intyg och placeringar

av elever mellan besöken på hemmet. Grundersättningens storlek

borde beräknas med utgångspunkt både från platsantalet vid skolan och

från det klientel, för vilket institutionen avsetts. Grundersättningen borde

fixeras vid de statliga skolorna till lägst 120 och högst 600 kronor samt vid

de icke statliga till lägst 120 och högst 300 kronor, allt per år. Beloppet för

grundersättningen skulle då sammanlagt uppgå lill, för de statliga skolorna

3 720 kronor samt för de icke statliga skolorna till 2 560 kronor. Den rådgivande

psykiaterns reseutgifter borde föras utanför arvodet och utom ersättning

för de direkta resekostnaderna borde även traktamentsersättning

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

utgå. Här avsedd ersättning borde utgå enligt rese- och traktamentsklass

II C. Därest läkaren intoge förtäring å skolan, borde han utgiva ersättning

härför.

Besöksarvodet borde bestämmas till 75 kronor per besök, varvid förutsattes,

att läkarens arbete under besöken icke omfattade kortare tid än tre timmar

i genomsnitt. Antalet besök borde tills vidare fixeras till sex om året

vid samtliga skolor med undantag av Långanäs, Margretelund, Bistaborg,

Sjötorp och Håkanstorp, vid vilka besök borde kunna ifrågakomma oftare,

dock som regel högst en gång per månad.

Socialstyrelsen har beräknat, att kostnaderna för besöksarvodena efter nu

angivna beräkningsgrunder skulle komma att utgöra 7 650 kronor vid de

statliga och 8 550 kronor vid de icke statliga skolorna, eller totalt 16 200

kronor. Kostnaderna för rese- och traktamentsersättningar ha uppskattats

till 3 000 kronor vid de statliga och 2 800 kronor vid de icke statliga skolorna,

eller totalt 5 800 kronor.

Styrelsen har vidare föreslagit, att ersättning för sexualundervisning

skulle utgå med 50 kronor för en dubbeltimme. Denna undervisning, som

borde omfatta en dubbeltimme årligen, förutsattes kunna lämnas i samband

med ett av läkarens ordinarie besök, varför särskild kostnad för resa icke

skulle behöva beräknas. Kostnaderna för denna undervisning skulle därigenom

uppgå till 800 kronor vid de statliga skolorna och 750 kronor vid

de icke statliga, tillhopa 1 550 kronor.

Enligt nu angivna grunder skulle kostnaderna för den psykiska rådgivningen

vid de statliga skolorna öka från nuvarande 8 500 till 15 170 kronor

och vid de icke statliga skolorna från nuvarande 7 900 till 14 660 kronor,

eller tillhopa från 16 400 till 29 830 kronor.

Delposten till elevbelöningar har ansetts böra höjas med 10 000 kronor

till 35 000 kronor för att göra det möjligt för elev att i enlighet med ett av

1942 års skyddshemsutredning framlagt förslag någon gång besöka hemorten.

Vad slutligen angår delposterna till diverse och till eftervård och utackordering

har styrelsen förordat höjning av beloppen från 15 000 till

17 000 kronor respektive från 35 000 till 44 000 kronor. I fråga örn höjningen

av sistnämnda delpost har styrelsen hänvisat till förslag av 1942 års

skyddshemsutredning rörande åtgärder för förbättring av elevernas eftervård.

Styrelsen har alltså hemställt, att omkostnadsanslaget i sin helhet måtte

upptagas till (4 000 + 40 000 + 230 000 + 846 000) 1 120 000 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig ej vilja motsätta sig den

föreslagna regleringen av ersättningarna till de rådgivande psykiaterna. Utgifterna

härför syntes dock icke böra bestridas från den å omkostnadsstaten

upptagna delposten hälso- och sjukvård. Arvoden till läkarna syntes i stället

böra redovisas å avlöningsanslaget och bestridas från en särskild för
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

slagsvis upptagen delpost under anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar,

medan rese- och traktamentskostnaderna borde belasta den a omkostnadsanslaget

upptagna posten till reseersättningar.

Föredraganden.

Posten till sjukvård m. m. åt befattningshavare, vilken för innevarande

budgetår höjts med 1 000 kronor, torde i avvaktan på vidare erfarenhet

rörande utgifterna för ändamålet kunna upptagas till ett belopp av

3 500 kronor.

Posten till reseersättningar torde med hänsyn till belastningen

under senast förflutna budgetår samt med beaktande av att härifrån jämväl

skola bestridas reseersättningar åt de föreslagna konsulenterna för eftervården,

böra upplagas till det av socialstyrelsen föreslagna beloppet eller 40 000

kronor.

Mot socialstyrelsens beräkning av utgifterna för bränsle, lyse och vatten

har jag med hänsyn till belastningen under sistförflutna budgetår intet att

erinra. Jag uppskattar alltså dessa utgifter till 200 000 kronor, vilket innebär

en höjning i jämförelse med löpande budgetår med 20 000 kronor. För övriga

expenser räknar jag med ett från 22 000 till 26 000 kronor förhöjt belopp. Det

sammanlagda medelsbehovet för expenser skulle alltså uppgå till

(200 000 + 26 000) 226 000 kronor.

Vad beträffar posten till övriga utgifter har jag intet att erinra mot

socialstyrelsens förslag vad angår kostnader till underhåll av byggnader, renhållning,

utspisning, beklädnad samt diverse. Jag beräknar således dessa delposter

till respektive 75 000, 30 000, 355 000, 175 000 samt 17 000 kronor.

För inköp och underhåll av inventarier torde få avses ett oförändrat belopp

av 35 000 kronor. Jag har ansett mig böra godtaga vad styrelsen föreslagit

rörande ersättning till rådgivande psykiater vid skolorna. Posten till hälsooch

sjukvård torde med hänsyn därtill behöva uppräknas till förslagsvis

35 000 kronor. De sakkunniga ha föreslagit, att eleverna vid avgången fran

skolan skulle få behålla av dem använda läroböcker. I regel anser jag detta

ej böra medgivas. I vissa fall kunna emellertid skäl tala för att elev får

behålla läroböckerna. Jag anser därför, att detta undantagsvis må kunna

medgivas. Delposten till undervisning samt kostnader för idrotts- och lekmateriel,

å vilken belastningen för det senast förflutna budgetåret utgjort

32 971 kronor, torde böra upptagas till 25 000 kronor. Med hänsyn till vad

jag tidigare förordat i fråga örn underlättande för eleverna att besöka hemorten

torde beloppet till elevbelöningar böra höjas med 5 000 kronor till

30 000 kronor. Vad slutligen angår delposten till eftervård och utackordering

torde jämväl denna delpost behöva höjas för tillgodoseende av de i det

föregående tillstyrkta förslagen i fråga örn förhöjda belopp för bestridande

av eftervårdskostnader samt förslaget örn att stipendium för vidare utbildning

skulle kunna tilldelas jämväl slutligt utskriven elev. Sistnämnda del
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

post torde i anledning härav på sätt styrelsen föreslagit böra uppräknas till

44 000 kronor. Anslagsposten kan alltså uppskattas till sammanlagt 821 000

kronor.

1. Sjukvård m. m. åt befattningshavare, förslagsvis...... kronor 3 500

2. Reseersättningar, förslagsvis........................ » 40 000

3. Expenser, förslagsvis.............................. » 226 000

4. Övriga utgifter, förslagsvis ........................ » 821 000

Summa kronor 1 090 500

På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

alt till Statens skolor tillhörande borna- och ungdomsvården:

Omkostnader för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av ............................ kronor 1 090 500

3:o) Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården: Byggnadsarbeten

m. m., reservationsanslag.

Socialstyrelsen har under förevarande anslagsrubrik till en början anhållit,

att medel för vissa år 1944 å allmän beredskapsstat II uppförda byggnadsarbeten

vid statens skyddshem (se proposition nr 281/1944 s. 74 ff.) måtte

upptagas å riksstaten för budgetåret 1946/47. Till följd av prisstegring å

byggnadsmateriel efter det de lill grund för äskandena i nämnda proposition

lagda kostnadsberäkningarna uppgjordes har socialstyrelsen uppdragit åt sin

arkitekt Birger Jonson att företaga ny beräkning av kostnaderna. Ifrågavarande

byggnadsföretag och kostnadsberäkningar framgå av nedanstående

uppställning:

I proposition

281/44 uppta- get belopp

Beräknad

kostnad en- ligt nuva- rande priser

Rektors- och lärarbostäder vid Folåsa ....

...... 86 500

104 500

Rektorsbostad vid Johannisberg ........

...... 49 000

54 500

Lärarbostad vid Lövsta........

...... 50 000 j

Personalbostadshus vid Lövsta ....

97 500

Svinhus vid Forsane........

16 000

Svinhus vid Brättegården........

7 000

En närmare redogörelse för ifrågavarande byggnadsarbeten har lämnats

i förenämnda proposition, till vilken jag anhåller att få hänvisa. Vad angår

sistnämnda byggnadsarbete har socialstyrelsen upplyst, att de tidigare uppgjorda

ritningarna numera granskats av domänstyrelsen. Vissa därvid föreslagna

förändringar hade medfört kostnadsfördyringar.

Styrelsen har framhållit angelägenheten av att nu nämnda byggnadsföretag

snarast komma till utförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

(55

Härutöver har socialstyrelsen hemställt om anslag till ytterligare byggnadsföretag

vid skolorna Lövsta, Johannisberg och Gräskärr. Styrelsen har härvid

anfört i huvudsak följande.

1. Ombyggnad och renovering av jlygelbyggnad vid Lövsta.

En besvärande bostadsbrist för personalen råder vid skolan. Sålunda saknas

familjebostad för folkskolläraren (hustru och två barn), som anvisats

bostad i ett hus avsett för arbetsledaren, vilken senare (hustru och ett barn)

anvisats en dubblett i skolhuset utan kokmöjligheter. Gårdskarlen hyr rum

i ett hus, 2 km från Lövsta. Två skötare sakna familjebostäder och hyra

enkelrum på skolan.

Personalökningen vid Lövsta nödvändiggör en förstoring av matsalen för

ogifta befattningshavare. Detta kan ej ske med mindre den i anstaltens huvudbyggnad

boende husmoderns bostad tages i anspråk. Vidare behövas ett

par enkelrum för vikarier, hospitanter och annan tillfälligt anställd personal

samt för besökande föräldrar och andra gäster. Den ogifta personalen, som

uppgår till ett tjugotal och har sina bostäder — ett möblerat rum — i elevförläggningarna,

bör erhålla ett sällskapsrum. Det kan icke betraktas som

tillfredsställande, att dessa befattningshavare under fritiden skola vara hänvisade

till sina små bostadsutrymmen. Lövstas isolerade läge medför, att befattningshavarna

i allmänhet äro nödgade att tillbringa sin fritid på anstalten.

Sistnämnda bostadsbehov kunna fyllas genom ombyggnad av en magasinsbyggnad

till bostadshus, innefattande ett rum och pentry, två enkelrum

och ett samlingsrum.

Av arkitekten Birger Jonson på styrelsens uppdrag utförda kostnadsberäkningar

lia givit vid handen, att kostnaderna skulle uppgå till 133 800

kronor enligt följande specifikation;

Lärarbostad....................................... 39 590

Utvändiga ledningar......................... 2 000

Två personalbostadshus, inklusive utvändiga ledningar . . 50 000

Administration, arvoden, oförutsett .................. 6 OOP 97 500

Ombyggnad och renovering av flygelbyggnad.......... 30 000

Utvändiga ledningar och rörkulvert .................. 3 000

Administration, arvoden, oförutsett .................. 3 300 36 300

Summa kronor 133 800

2. Bostäder för assistent och arbetsledare vid Johannisberg.

Assistenten har liksom rektorn sin familjebostad inrymd i ett av skolans

två elevhem. För arbetsledaren har en tillfällig, mindre bostad örn två små

runi och litet kök inretts i en byggnad, benämnd »sjukstugan» på grund av

dess tidigare användning. I samma byggnad finnas några enkelrum för personal

och ett gästrum, vilket senare disponeras av rättaren. Elevhemmen

äro trångbodda.

Nya elevutrymmen skulle emellertid kunna erhållas genom att rektorsoch

assis ten t bos I ii derna omändras till bostads- och fritidslokaler för eleverna.

Även med hänsyn till befattningshavarna är en dylik förändring högst påkallad,

då ifrågavarande bostäder genom sin belägenhet under och invid

elevrummen ej ge befattningshavarna och deras familjer den möjlighet till

avkoppling och vila, som måste anses såsom eli rimligt krav vid institutioner

av detta slag.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 187. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Mcij:ts proposition nr 187.

.Ar^ekten Bir§er Jonson har på styrelsens uppdrag beräknat kostnaderna

lill 70 000 kronor enligt följande fördelning:

Assistentbostad . . .. -............

Bostadshus för arbetsledare......

Utvändiga ledningar ............

Administration, arvoden, oförutsett

............. 39 500

.............. 24 000

.............. 3 000

.............. 3 500

Summa kronor 70 000

3. Lärarbostad och personalbostadshus vid Gräskärr.

\ id skolan finnas anställda två folkskollärare. Emellertid finns för sådan

befattningshavare endast eli familjebostad, vilken är inrymd i elevförläggningen.

Detta är olämpligt, särskilt för en familj med minderåriga barn. Örn

bostad för denne befattningshavare beredes i särskild byggnad, vinnes i elevförläggningen

ett utrymme, sorn kan användas till elevmatsal. Denna är nu

inrymd i en källarliknande lokal i jordvåningen och gör ett mörkt och dystert

intryck. Av hygieniska skäl vöre det önskvärt, att en mera ljus och luftig

lokal användes som elevmatsal.

Den andre folkskolläraren saknar således familjebostad. Sådan kan ej heller

föihyras i skolhemmets närhet. Även ladugårdsförmannen saknar familjebostad.

När det gäller att få behålla kvalificerad jordbrukspersonal, är det

av särskild vikt att tillgång till familjebostad finnes. De sistnämnda båda

befattningshavarna få för närvarande hyra enkelrum i elevförläggningen.

Arbetsledare!! och rättaren bebo bostäder av synnerligen dålig beskaffenhet.

Bostäderna kunna icke ens genom grundlig reparation sättas i fullgott

skick. Ej heller dessa befattningshavare kunna erhålla familjebostad i närheten

av skolhemmet annat än genom statens försorg.

Genom skrivelse den 21 augusti 1945 har hälsovårdsnämnden i Uddevalla

anfört, att bostadsinspektionen vid inspektion av rältarbostaden anmärkt på

bl. a. golvens läge i förhållande till markytan i rummen å framsidan av byggnaden,

bristfälligheter i värme- och ventilationsanordningar samt avsaknaden

av källare. Hälsovårdsnämnden har anmodat skolhemsstyrelsen att snarast

vidtaga sådana åtgärder, att de anmärkta bristerna bliva avhjälpta.

Vid årets byggnadsbesiktning, som utförts av länsarkitektkontoret i Göteborgs

och Bohus län, antecknade besiktningsmannen beträffande arbetsledarens

bostad till protokollet, att byggnaden borde genomgå en grundlig

ombyggnad, eller helt ersättas med ny byggnad. Den saknar alla bekvämligheter

och är otidsenlig.

Arkitekten Birger Jonson har beräknat kostnaderna för ifrågavarande

byggnadsföretag till 118 000 kronor på följande sätt:

Lärarbostad ................................................ 39 500

Dubbelhus för befattningshavare .............................. 46 000

Bostadshus för arbetsledare .................................. 24 000

Utvändiga ledningar......................................... 4 000

Administration, arvoden, oförutsett ............................ 4 500

Summa kronor 118 000

Sammanlagda medelsbehovet för ifrågavarande byggnadsarbeten skulle således

utgöra (104 500 + 54 500 + 97 500 + 16 000 + 7 000 + 36 300 + 70 000

+ 118 000) 503 800 kronor.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 187.

67

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 24 januari 1946 förklarat sig ej

hava något att erinra mot de för ifrågavarande byggnadsarbeten begärda

beloppen.

Föredraganden.

Rådande arbetskrafts- och materialförsörjningssvårigheter göra, att återhållsamhet

alltjämt måste iakttagas vid anvisande av medel för byggnadsföretag

vid statliga institutioner. Med hänsyn härtill har jag ansett mig endast

delvis kunna tillmötesgå de av socialstyrelsen gjorda äskandena.

Vad till en början angår de å allmän beredskapsstat II för budgetåret

1944/45 uppförda arbetena vill jag tillstyrka, att å riksstaten för nästa budgetår

anvisas medel för uppförande av rektors- och lärarbostäder vid Folåsa

samt för uppförande av svinhus vid Brältegården. Kostnaderna för ifrågavarande

byggnadsarbeten hava numera beräknats till 104 500 respektive 7 000

kronor. Mot dessa beräkningar synes i och för sig intet vara att erinra. Vad

angår nyssnämnda bostäder vid Folåsa anser jag emellertid att, innan medel

ställas till förfogande för dessas uppförande, en undersökning bör verkställas

för utrönande i vad mån kostnadsbesparingar kunna göras genom att

såväl rektors- som lärarbostäder sammanföras till en byggnad, till exempel

i form av radhus. De vid Johannisberg föreslagna arbetena synas böra ansta

tills vidare.

I fråga om Lövsta vill jag tillstyrka, att medel för nästa budgetår beräknas

för uppförande av de å beredskapsstaten uppförda byggnadsarbetena, en

bostad för lärare och två personalbostadshus. Även beträffande dessa byggnadsarbeten

bör undersökas i vad mån besparingar kunna göras genom en

sammanslagning av sistnämnda båda hus. Kostnaderna torde här böra upptagas

till de av socialstyrelsen beräknade eller tillhopa 97 500 kronor.

Beträffande de vid Gräskärr föreslagna arbetena anser jag, att med uppförandet

av den begärda lärarbostaden tills vidare kan anstå. Däremot vill

jag förorda, att medel nu äskas för uppförande av dubbelhus för befattningshavare

samt ett bostadshus för arbetsledare. Kostnaderna för dessa byggnader,

inklusive utgifter för yttre ledningar samt administration och diverse,

kunna, enligt vad jag inhämtat, beräknas till 76 000 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för förenämnda av mig tillstyrkta byggnadsarbete

skulle alltså komma att uppgå till (104 500 + 7 000 + 97 500 + 76 000)

285 000 kronor.

I detta sammanhang vill jag anmäla ett av socialstyrelsen i skrivelse den

1 december 1945 angående överskridande av delposten lill underhåll av byggnader

i omkostnadsstaten för statens skyddshem för budgetåret 1945/46 framfört

behov av bland annat anordnande av kylrum samt anskaffande av avhärdningsaggregat

vid Forsane samt anskaffande av kylaggregat vid Brättegården.

Med avseende å behovet av kylrummet vid Forsane anförde styrelsen,

att avsaknaden av ett sådant förorsakade stora svårigheter vid lagring och

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

förvaring av matvaror. Hemmets relativt stora jordbruk försåge hushållet

med fläsk och kött. Slakt kunde under nuvarande förhållanden emellertid

icke företagas, vilket givetvis vore en ekonomisk nackdel. Beträffande avhärdningsaggregatet

framhölls att vid undersökning av kemiska kontrollbyrån

vättnet befunnits vara otillfredsställande såsom dricks- och hushållsvatten.

Vad angår kylaggregatet vid Brättegården anförde styrelsen, att kostnaderna

för isupptagning och isbinge kunde undvikas genom anskaffandet av

aggregatet, varjämte möjligheterna ökades att tillvarataga matvaror samt

produkter från jordbruk och trädgård.

Kostnaderna för kylrummet samt avhärdningsaggregatet vid Forsane ha

beräknats till 7 000 respektive 1 500 kronor, medan kylaggregatet vid Brättegården

beräknats till 7 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna skulle alltså

utgöra 15 500 kronor.

Då kostnaderna för här avsedda arbeten och anskaffningar, vilka torde

kunna betraktas som angelägna, ej böra belasta den post under omkostnadsanslaget,

som avsetts för underhåll av byggnader, böra medel för ändamålet

äskas under här ifrågavarande anslag.

Anslagets slutsumma skulle alltså bliva 300 500 kronor.

A anslaget till Statens skyddshem: Byggnadsarbeten m. m. vid utgången

av innevarande budgetår förefintlig reservation torde få överföras till här

förevarande anslag.

Under åberopande av vad jag under denna punkt anfört och under framhållande

av att genomförandet av jämväl detta begränsade byggnadsprogram

blir beroende av situationen med avseende å arbetskrafts- och materialförsörjningen

far jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården:

Byggnadsarbeten m. m. för budgetåret 1946/47 anvisa ett

reservationsanslag av .................. kronor 300 500.

4:o) Bidrag till driften av icke statliga skolor tillhörande harna- och ungdomsvården,

förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1943/44 ................ t 000 000 1 000 312

1944/45 ................ 1 000 000 1 047 248

1945/46 ................ 1 000 000 —

1946/47 (förslag)........ 1 000 000 —

Icke statlig skyddshemsverksamhet bedrives för närvarande dels av städerna

Stockholm och Göteborg, som själva omhänderhava vården av huvudparten

av sina skyddshemselever, dels ock av ett flertal enskilda sammanslutningar

och stiftelser. Verksamheten är närmare reglerad genom en rad

avtal, varav en del fastställts av Kungl. Majit den 9 april 1943, medan andra

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

avtal av äldre datum blivit föremål för vissa av Kungl. Majit den 9 april

1943 fastställda ändringar. Av 1945 års riksdag godkända förslag till avtal

med städerna Stockholm och Göteborg lia ännu icke fastställts av Kungl.

Majit. I enlighet med riksdagens nyligen fattade beslut örn förstatligande av

Hornö hemskola, borträknas denna i det följande från de icke statliga skolorna.

Beträffande avtalen med städerna Stockholm och Göteborg hänvisas

till redogörelsen i propositionen nr 266 till 1945 års riksdag, s. 39 ff.

En redogörelse för de från och med den 1 januari 1943 tillämpade grunderna

för statsbidrag till de icke statliga skyddshemmen återfinnes i 1943

års statsverksproposition (V s. 110 ff.), till vilken redogörelse jag tillåter

mig hänvisa.

I skrivelse den 10 december 1945 har socialstyrelsen gjort framställning

rörande medelsbehovet för nästa budgetar och därvid utgått fran gällande

avtal.

1 likhet med vad som skett under föregående huvudrubriker ersättas i

fortsättningen beteckningen skyddshem, jordbrukshem, yrkeshem, ungdomshem,

hemskola med de föreslagna nya benämningarna.

Kostnaderna för fasta platsbidrag uppskattar styrelsen till

597 800 kronor. Därvid har räknats med sammanlagt 611 platser.

Med hänsyn till efterfrågan på skyddshemsplatser beräknar styrelsen i

likhet med löpande budgetår ersättningarna för överbeläggning

till 35 000 kronor.

Kostnaderna för rörligt tillägg å de fasta platsbidragen

och ersättningarna för överbeläggning uppskattar styrelsen

efter oförändrat procenttal, 30 procent, till 179 340 kronor.

Utgifterna för det särskilda elevbidrag av 300 kronor för elev,

som utgår vid Bistaborgs yrkesskola samt det b e k 1 ä d n a d s b id

r a g, som jämväl utgår vid nämnda skola, beräknar styrelsen till sammanlagt

14 400 kronor eller samma belopp som för löpande budgetår.

För extra årliga bidrag till Mossebo yrkesskola. Skrubba skolhem

och yrkesskola och Johannelunds skolhem har sammanlagt beräknats

(1 200 + 11 500 + 6 500) 19 200 kronor.

Till ersättning för anlitande av biträde av psykiatriskt

särskilt skolad läkare beräknas med hänsyn till de av styrelsen

föreslagna nya ersättningsgrunderna, för vilka i det föregående redogjorts, ett

från 8 300 till 14 700 kronor förhöjt belopp, medan för ersättningar

för utackorderade eller villkorligt utskrivna elever i

likhet med löpande budgetår upptagits ett belopp av 20 000 kronor.

Bidragen till underhåll av byggnader uppskattas till sammanlagt

106 100 kronor.

Sammanlagda beloppet av förenämnda bidrag och ersättningar skulle

alltså utgöra (597 800 + 35 000 + 179 340 + 14 400 + 19 200 + 14 700 J

20 000 + 106 100) 986 540 kronor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Socialstyrelsen har i detta sammanhang erinrat om att styrelsen i skrivelse

till Kungl. Majit den 28 september 1945 hemställt, att statsbidrag måtte

beviljas för anställande vid det stiftelsen Anna-Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt

i Lidköping tillhöriga Margretelunds jordbrukshem av en assistent,

vilken skulle fungera som ledare för elevernas fritidssysselsättning samt biträda

rektorn med diverse göromål. Framställningen, vilken motiverats nied

att personalen vöre för knapp, föranledde, att Kungl. Majit genom beslut

den 15 november 1945 medgav, att, därest stiftelsen anställde — förutom i

gällande avtal mellan Kungl. Majit och stiftelsen rörande hemmet omförmälda

befattningshavare — ytterligare en assistent med avlöning enligt lönegraden

Ex 19, statsbidrag till hans avlönande under tiden till och med den

30 juni 1946 finge utgå med 252 kronor för månad, vilket belopp beräknades

motsvara halva lönen.

Under hänvisning härtill har socialstyrelsen anhållit, att medel anvisas

för budgetåret 1946/47 för fortsatt avlönande av en dylik befattningshavare.

Socialstyrelsen har i denna fråga vidare anfört följande.

Till möjliggörande av att utsedd lämplig innehavare av befattningen fastare

knytes till skolan torde principiell utfästelse böra givas, att medel årligen

komma att ställas till förfogande under löpande avtalsperiod och att

innehavare av befattningen må kunna befordras till extra ordinarie och

ordinarie tjänsteställning enligt samma grunder som gälla för övrig vid skolan

anställd personal. Statsbidraget torde böra fixeras till hälften av det

belopp, som skulle hava utgått i månadsavlöning, rörligt tillägg och kristning,

om befattningshavaren varit anställd vid statlig skola med avlöning

enligt 19 lönegraden. Bidraget för kommande budgetår beräknar socialstyrelsen

till 3 000 kronor.

Vidare har socialstyrelsen anmält, att styrelserna för Håkanstorps yrkesskola,

Bistaborgs jrrkes- och hemskola, Morängens yrkesskola samt Skarvik - Tallåsens skolhem och yrkesskola gjort framställningar om ersättning för

vid skolorna uppkommen driftförlust med respektive 7 647 kronor, 8 030

kronor, 3 121 kronor samt 19 000 kronor eller således sammanlagt 37 798

kronor. Av underskottet vid förstnämnda skola belöpte 7 186 kronor å år

1943 samt återstoden, 461 kronor, å år 1944. Underskotten förklaras bero

på dels höjda löner åt samt viss utökning av personalen, dels reglering av

de anställdas pensionsförmåner. Anledningen till driftunderskottet vid

Bistaborg uppgives vara höjda priser för bränsle, kläder och livsmedel. I

fråga örn underskotten vid Morängen och Skarvik-Tallåsen hänvisas till

höjda löner samt ökade kostnader för driften i allmänhet.

Socialstyrelsen, som icke funnit skäl föreligga till erinringar mot skolstyrelsernas

ekonomiska förvaltning, har framhållit, alt med hänsyn till rådande

situation på arbetsmarknaden invändningar ej heller kunde resas mot

de av skolstyrelserna genomförda lönehöjningarna. På grund av den

ringa ekonomiska bärkraften hos huvudmännen för den verksamhet som de

berörda skolstyrelserna bedreve syntes staten icke böra undandraga sig att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

71

utgiva ersättning för driftförluster uppkomna under de förhållanden vilka

rått åren 1943 och 1944. Skulle driftsförlusterna icke ersättas, finge detta

till följd försämrade betingelser för elever och personal eller en framställning

från huvudmännen om att staten skulle övertaga verksamheten.

Under förevarande anslag har socialstyrelsen slutligen beräknat ett belopp

av 11 630 kronor för utgivande av bidrag till Göteborgs diakonissällskap

för täckande av vissa merkostnader för byggnadsarbeten vid Härsjögårdens

yrkesskola.

Sammanlagda utgifterna under anslaget ha i enlighet härmed beräknats

till (986 540 + 3 000 + 37 798 + 11 630) 1 038 968 eller i avrundat tal

1 040 000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande över socialstyrelsens förslag uttalat, att med

hänsyn till vad styrelsen anfört syntes statsverket svårligen kunna undgå att

lämna bidrag för täckande av de driftsunderskott, varom i ärendet vore

fråga. Som villkor härför syntes emellertid böra uppställas, att statsverket

erhölle ökat inflytande och kontroll över skolornas skötsel i ekonomiskt

hänseende.

Föredraganden.

Vad till en början angår frågan örn statsbidrag till stiftelsen Anna-Lisa

Lidbecks uppfostringsanstalt i Lidköping för anställande av en assistent vid

Margretelunds jordbrukshem som ledare för elevernas fritidssysselsättning

m. m. vill jag biträda förslaget, att bidrag av statsmedel må utgå med 3 000

kronor för avlönande av en sådan befattningshavare jämväl under budgetåret

1946/47. Däremot anser jag mig för närvarande icke kunna tillråda

utfästelse om att medel under löpande avtalsperiod årligen skola ställas till

förfogande för sådant ändamål.

För att möjliggöra för elev att någon gång under året besöka hemorten bör

i likhet med vad jag förordat för de statliga skolornas del till bidrag till hemresor

få disponeras visst belopp, vilket torde böra begränsas till högst 5 000

kronor. Beloppet torde få av socialstyrelsen fördelas mellan de olika ickestatliga

skolorna.

Vad angår socialstyrelsens framställning i fråga om täckande av uppkomna

driftunderskott vid Håkanstorps yrkesskola. Bistaborgs yrkes- och

hemskola. Morängens yrkesskola samt Skarvik-Tallåsens skolhem och yrkesskola

anser jag mig med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört böra tillstyrka,

att nämnda skolor beviljas bidrag av statsmedel för täckande av de

uppkomna driftunderskotten. I likhet med statskontoret anser jag, att som

villkor härför bör uppställas, att statsverket erhåller ökat inflytande och

kontroll över skolornas skötsel i ekonomiskt hänseende. Innan bidragen beviljas,

böra därför förhandlingar upptagas mellan styrelserna för respektive

skolor samt statsverket rörande den lämpligaste formen för erhållande av

sådan kontroll och inflytande. Därvid bör övervägas, huruvida icke som

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

villkor för statsbidrag bör föreskrivas, att skolornas utgiftsstater i fortsättningen

skola i förväg granskas av socialstyrelsen.

Till frågan om bidrag till Göteborgs diakonissällskap för täckande av vissa

merkostnader för byggnadsarbeten vid Härsjögårdens yrkesskola återkommer

jag i det följande.

Oaktat belastningen å förevarande anslag under budgetåret 1944/45 något

överstigit det anvisade beloppet, 1 000 000 kronor, anser jag tillräcklig anledning

ej föreligga att föreslå någon förändring i nämnda, även för innevarande

budgetår fastställda belopp.

Under hänvisning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen alt

dels medgiva, att lill stiftelsen Anna-Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt

i Lidköping må utgå statsbidrag med högst 3 000

kronor för anställande av en assistent vid Margretelunds jordbrukshem

under budgetåret 1946/47;

dels medgiva att till Håkanstorps yrkesskola, Bistaborgs yrkes-

och hemskola, Morängens yrkesskola samt SkarvikTallåsens

skolhem och yrkesskola må utgå bidrag av statsmedel

för täckande av driftsunderskott med respektive 7 647,

8 030, 3 121 samt 19 000 kronor;

dels ock till Bidrag tili driften av icke statliga skolor tillhörande

harna- och ungdomsvården för budgetåret 1946/47

anvisa ett förslagsanslag av ............kronor 1 000 000.

5 :o) Fortbildningskurs för befattningshavare vid skolor tillhörande barnaoeh

ungdomsvården, reservationsanslag.

För här avsedda ändamål har under rubriken Fortbildningskurs för befattningshavare

vid skyddshem för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag

av 13 000 kronor. Kursen är avsedd att bibringa viss av den

vid här ifrågavarande skolor anställda personalen de särskilda insikter i

psykologi och pedagogik, som erfordras för ett rätt handhavande av det

klientel, som omhändertagits å skolorna. Anslaget är avsett att disponeras

sålunda:

Vivre för 40 deltagare i 20 dagar å 8 kronor för dag ............ 6 400

Arvode för 70 föreläsningar å 40 kronor i genomsnitt ............ 2 800

Deltagares och föreläsares resor ............................... 2 000

Studieresor i grupp, oförutsedda utgifter ....................... 1 800

Summa kronor 13 000

I skrivelse den 10 december 1945 har socialstyrelsen gjort framställning

om anslag för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår, därvid styrelsen

framhållit önskvärdheten av att en så stor del som möjligt av funktionärerna

vid skolorna i fråga, främst den personal som har rektors-, lärare
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

73

och assistentställning, snarast bibringas kunskap om de nya strömningarna

och erfarenheterna från läkepedagogikens och försöksskolornas arbetsfält.

För att utbildningen av hela den nämnda personalen ej skulle dröja alltför

länge har styrelsen hemställt, att under budgetåret 1946/47 anordnas två

fortbildningskurser om vardera 40 deltagare. Med hänsyn till att det för

innevarande budgetår anvisade anslaget visat sig väl knappt tilltaget föreslår

styrelsen, att det för studieresor i grupp och oförutsedda utgifter avsedda

beloppet höjes med 500 kronor till 2 300 kronor.

Anslaget i sin helhet har av styrelsen sålunda föreslagits upptaget till

2 X (6 400 + 2 800 + 2 000 + 2 300) 27 000 kronor.

över socialstyrelsens framställning har utlåtande avgivits av statskontoret,

som icke funnit den föreslagna forceringen av kursverksamheten erforderlig,

utan förordat, att medel äskas för anordnande av allenast en kurs under

budgetåret 1946/47.

Föredraganden.

I likhet med statskontoret anser jag det vara tillräckligt att allenast en

fortbildningskurs anordnas under nästa budgetår. Jag räknar härvid med

att kostnaderna för kursen skola kunna hållas inom samma belopp, som för

ändamålet anvisats för innevarande budgetår eller 13 000 kronor.

I enlighet härmed får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att

till Fortbildningskurs för befattningshavare vid skolor

tillhörande harna- och ungdomsvården för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag av kronor 13 000.

6:o) Bidrag till inrättande av inackorderingshem, reservationsanslag.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört och föreslagit rörande

bidrag av statsmedel för inrättande av inackorderingshem, avsedda för

emottagande av bland andra elever från skolor tillhörande hama- och ungdomsvården

får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till inrättande av inackorderingshem för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag av ..........

....................................... kronor 77 000.

7:o) Ytterligare lån till Göteborgs diakonissällskap för vissa byggnadsarbeten

vid Härsjögårdens yrkesskola, investeringsanslag.

Med bifall till Kungl. Majits i proposition nr 2 till 1941 års riksdag framlagda

förslag anvisade riksdagen å kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd,

till Lån till Göteborgs diakonissällskap för vissa byggnadsarbeten vid

skyddshemmet Härsjögården å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 187. 6

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr US7.

1940/41 ett reservationsanslag (B) av 143 000 kronor. Enligt de i propositionen

framlagda kostnadsberäkningarna avsågs lånet skola disponeras sålunda.

för om- och tillbyggnad av huvudbyggnaden 59 BOO kronor, för uppförande

av en annexbyggnad 39 500 kronor samt för uppförande av ny

ladugård jämte omändring av en ekonomibyggnad till svin- och hönshus

43 500 kronor.

I samband med anslagets anvisande anförde riksdagen, att en undersökning

borde ske angående möjligheterna att nedbringa kostnaden för ladugården

jämte svin- och hönshuset. Sedan denna undersökning verkställts,

beviljade Kungl. Majit den 28 juni 1941 sällskapet ett räntefritt lån å

140 500 kronor mot säkerhet av inteckning i fastigheterna å lånesumman

med förmånsrätt näst efter i fastigheterna till säkerhet för statens fordran

för tidigare lån beviljade inteckningar å tillhopa 160 000 kronor.

I skrivelse till socialstyrelsen den 31 juli 1945 har styrelsen för Härsjögårdens

yrkesskola upplyst, att byggnadsföretagen dragit en merkostnad av

11 630 kronor 77 öre. Denna kostnad anges ha uppkommit på grund av

höjda arbetslöner, transportkostnader och virkespriser. Enligt till framställningen

fogade specifikationer uppgingo arbetslönehöjningarna till 3 210

kronor 32 öre, de ökade transportkostnaderna till 1 650 kronor 45 öre och

virkesprishöjningarna till 6 770 kronor.

Socialstyrelsen har i skrivelse den 10 december 1945 tillstyrkt, att diakonissällskapet

gottgöres för de ökade kostnader, som uppstått vid ifrågavarande

byggnadsföretag. Med hänsyn till storleken av det belopp, för vilket

staten förut innehar inteckningar i fastigheten, borde denna ersättning

enligt styrelsens uppfattning lämpligen böra givas i form av ett särskilt bidrag

från anslaget till bidrag till driften av icke statliga skolor, tillhörande

harna- och ungdomsvården.

I ärendet hava utlåtanden vidare avgivits av statskontoret samt byggnadsstyrelsen.

Statskontoret har förordat, att anstaltens huvudman i likhet med vad som

skett för övriga byggnadskostnader beviljas statslån att äskas under kapitalbudgeten.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig intet hava att erinra mot att för byggnadsarbetena

vid Härsjögården beviljas ett tilläggsanslag av 11 630 kronor.

Föredraganden.

Med hänsyn till vad i ärendet upplysts finner jag skäligt, att anslag beviljas

av statsmedel för täckande av de merkostnader på grund av ökade byggnadskostnader,

som åsamkats Göteborgs diakonissällskap för här avsedda

byggnadsarbeten vid Härsjögårdens yrkesskola. Sällskapet bör på sätt statskontoret

föreslagit beredas täckning genom beviljande av lån av statsmedel

å det felande beloppet, i runt tal 11 600 kronor. Anslag för ändamålet torde

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 1S7.

75

böra anvisas å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd samt benämnas

Ytterligare lån till Göteborgs diakonissällskap för vissa byggnadsarbeten

vid Härsjögårdens yrkesskola.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

afl å kapitalbudgeten, under fonden för låneunderstöd, till

Ytterligare lån till Göteborgs diakonissällskap för vissa byggnadsarbeten

vid Härsjögårdens yrkesskola för budgetåret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av .... kronor 11 600.

Med bifall till vad föredragande statsrådet sålunda

underpunkterna l:o)—7:o) med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

lill riksdagen.

Ur protokoll!:

Bengt Söderqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1946/47 till skolor tillhörande hamaoch ungdomsvården jämt s. 12 i texten
  2. SU 1946:181 Betänkande rörande effektivisering av skyddshemselevernas eftervård m. m. s. 1 i texten