Sök i Ratio Lex

Angående lån med statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen

1946-03-08 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:190, Angående lån med statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 190.

1

Nr 190.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående lån med statlig

kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk eller

därmed jämförlig examen; given Stockholms slott

den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander.

Den 26 november 1945 överlämnade 1941 års befolkningsutredning betänkande

om akademikernas amorteringsproblem (stat. off. utr. 1945: 51).

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga utredningens förslag.

Befolkningsutredningen har tillsammans med representanter för de yngre

akademikerna övervägt skilda åtgärder i syfte att stimulera till en tidigare

familjebildning bland akademikerna. Därvid har uppmärksamheten främst

riktats på denna grupps ekonomiska förhållanden. Utan att taga ställning till

frågan örn studietidens ekonomi har befolkningsutredningen funnit sig böra

pröva utvägar att lätta de ekonomiska bekymren för den kategori av akademiker,

som redan avlagt akademisk examen och alltså befinner sig ute i för
Bihang

till riksdagens protokoll 19liG. 1 sami. Nr 100.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

värvsarbete. Det har nämligen visat sig, att de ekonomiska svårigheterna för

akademikerna icke sällan bliva större under de första åren efter avlagd

examen än under själva studietiden.

Studietidens ekonomi och studiernas finansiering ha varit föremål för en

omfattande uppmärksamhet under årens lopp. En systematisk och allsidig

undersökning av de vid universitet och högskolor studerande svenska studenternas

sociala och ekonomiska förhållanden utfördes åren 1933—36 av

Sven Wicksell, Tor Jerneman och Tage Larsson (stat. off. utr. 1935: 52,

1936:34). Sedermera har statens arbetsmarknadskommission 1943 framlagt

en undersökning rörande militärtjänstgöringens inverkan på universitetsoch

högskoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden (stat. off. utr.

1943:17).

Beträffande de yngre akademikernas ekonomiska förhållanden efter avlagd

examen föreligger icke samma tillgång på material. Under senare år ha specialundersökningar

rörande mindre grupper dock kommit till utförande på initiativ

av olika fackliga akademikerorganisationer. Sålunda utförde 1937 Sveriges

yngre läkares förening en undersökning rörande de yngre läkarnas möjligheter

till arbete och försörjning; 1944 utfördes av Sveriges yngre juristers

förening en undersökning rörande de yngre juristernas arbetsmarknads- och

levnadsvillkor och samma år utförde statsvetenskapliga intresseförbundet en

löne- och arbetsmarknadsundersökning för de politices magistrarnas vidkommande.

Det framgår av det anförda, att det befintliga materialet till belysning av

akademikernas ekonomiska förhallanden a ena sidan är tämligen inaktuellt

och å andra sidan, i de fall då nyare undersökningar föreligga, är tämligen

sparsamt. Även om det sålunda är svårt att skapa en tillförlitlig bild av den

aktuella skuldsättningen bland de yngre akademikerna, erbjuder det dock

ingen svårighet att konstatera att en betydande skuldsättning existerar och

att denna uppenbarligen medför allvarliga konsekvenser för vederbörandes

möjligheter till familjebildning o. s. v.

Då en omfattande ny utredning rörande akademikernas sociala och ekonomiska

förhållanden nyligen igångsatts, har det icke synts befolkningsutredningen

lämpligt att insamla ett särskilt material till belysande av de faktorer,

som påverka akademikernas familjebildning. Å andra sidan har utredningen

ansett frågan om underlättandet av de yngre akademikernas amorteringsproblem

icke vara av den storleksordningen att resultatet av den nyligen igångsatta

utredningen torde behöva avvaktas. Det av akademikerorganisationerna

understrukna behovet av åtgärder inom en nära liggande framtid talar dessutom

enligt utredningens uppfattning för att denna fråga nu upptages till

behandling.

Utredningen refererar de nyss nämnda tidigare undersökningarna i vad det

gäller giftermålsfrekvens, barnantal och ekonomiska förhållanden inom skilda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 190. 3

akademikergrupper. Beträffande dessa undersökningar hänvisas till kapitel I

och II i utredningens betänkande.

I kapitel III lämnar utredningen en redogörelse för hittillsvarande statliga

åtgärder i syfte att ekonomiskt underlätta studier vid universitet och högskolor.

I anslutning till en på befolkningsutredningens initiativ utförd undersökning

rörande statens räntefria studielån åren 1919—1940 lämnar utredningen

i kapitel IV en redogörelse för erfarenheterna av den statliga

kreditgiv ningen genom räntefria studielån åt akademi

k e r. Av redogörelsen inhämtas följande.

Antal lån m. m. Under 22-årsperioden 1919—1940 har utdelats lån till

1 136 akademiker. Av dessa voro mer än % studerande vid universitet och

fria högskolor och de övriga studerande vid fackhögskolor. Endast 9 procent

av samtliga låntagare voro kvinnor. Det under perioden utlånade beloppet

uppgick till 4 415 425 kronor eller i medeltal 3 884 kronor per person.

Amorteringar och avskrivningar. Återbetalningen av lånen sker enligt

de nu gällande bestämmelserna under loppet av 15 år räknat från det år, då

studielån senast beviljats. Ränta beräknas på oguldet belopp årligen från och

med tredje året efter det låntagaren varit berättigad lyfta sista delen av

honom senast tilldelat lån.

Av de under åren 1919—1940 utlämnade lånen på tillhopa 4 415 425 kronor

ha vid utgången av år 1944 återbetalats 2 700 006 kronor, varjämte

74 924 kronor ha fått avskrivas. De gjorda avskrivningarna ha föranletts av

låntagarens död och i några fall av sinnessjukdom och uppgå till omkring

1,7 procent av det ursprungliga lånebeloppet. Härtill kommer ett mindre antal

fall, där det är osäkert, huruvida låntagarna kunna fullgöra sina återbet

alningsskyldigheter.

Vid undersökningen av hur återbetalningen av de utlämnade 1 136 lånen

verkställts fram till den 1 jaunari 1945 visade det sig, att nära hälften eller

534 lån hade helt återbetalats, medan återstående 602 lån ännu icke guldits,

varav 141 icke till någon del.

Beträffande de återbetalda lånen har betalningen med få undantag skett

inom föreskriven tid. Den genomsnittliga amorteringstiden för dessa 534 lån

utgör 8år. Endast 3 låntagare ha behövt längre tid än 15 år för att avbörda

sig studieskulderna, medan ytterligare 60 ha behövt 11 år eller mera.

Av de 141 lån, som icke till någon del betalats, voro vid undersökningstillfället

58 sådana lån, för vilka första amorteringen skulle erläggas 1945. Antalet

låntagare, som 15 år eller mera efter det amorteringarna skulle påbörjas

icke slutgiltigt likviderat studielånen, utgör 28, av vilka emellertid 5 avlidit.

Av de återstående 23 ha 8 icke till någon del avbetalat studielånen.

Av låntagarna ha 29 stycken avlidit under 25-årsperioden. Av dessa hade

8 hunnit helt återbetala sina lån, under det att 12 icke gjort någon amortering.

Uppskov med amortering. Generalpoststyrelsen äger medgiva anstånd

med fullgörande av amortering och ränteinbetalning och kan även bevilja

ändring av amorteringsplanen. Lånen skola dock återbetalas inom 15 år från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

det sista delen av lånet beviljades. Dock kan ytterligare förlängning av

amorteringstiden medgivas.

Av låntagarna ha ungefär en tredjedel eller 380 stycken begärt och erhållit

uppskov under ungefär 3 år med amortering av lån. Det stora antalet

beviljade uppskov bör ses mot bakgrunden av att amorteringstiden före år

1937 var bestämd till högst 10 år. Efter den detta år genomförda förlängningen

till 15 år har antalet uppskovsansökningar väsentligt nedgått. Anledningarna

till att uppskov begärts ha varit åtskilliga. De vanligast förekommande

äro inkallelser till militärtjänstgöring 71 fall, fortsatta studier 59 fall,

låg lön efter examen 55 fall, familjebildning 40 fall och arbetslöshet i 23 fall.

Skuldsättningen utöver statens räntefria studielån. De belopp, som utlämnats

till låntagarna i form av räntefria studielån, äro som framgår av

ovanstående redogörelse förhållandevis små. Det fanns därför grundad anledning

att antaga, att dessa belopp endast delvis täckt studiekostnaderna, vilka

alltså i många fall måst finansieras med ytterligare upplåning.

I syfte att belysa denna för vederbörandes betalningsförmåga ingalunda

oväsentliga detalj tillställdes samtliga nu levande 1 107 låntagare ett frågeformulär.

Trots svårigheten att med de ofta inaktuella adressuppgifterna nå

de äldre låntagarna, besvarade dock 700 låntagare eller 63 procent frågeformuläret.

Skuldsättningens fördelning på statens räntefria studielån respektive andra

studielån förhåller sig för de 700 akademiker, som besvarat enquéten, sålunda:

Kronor

Medeltal

kronor

Statens räntefria studielån .................... 2 785 253 3 979

Övriga studielån ............................. 4 734 633 6 764

Samtliga lån 7 519 886 10 743.

De lån, utöver statens räntefria studielån, som dessa akademiker varit nödsakade

upptaga, uppgå sålunda till belopp, som väsentligt överstiga de utlämnade

räntefria lånen. Detta förhållande bör hållas i minnet vid bedömandet

av låntagarnas förmåga till ränte- och amorteringsinbetalningar. Självfallet

måste det förhållandet, att låntagarna uppenbarligen tillhöra det ekonomiskt

sämst lottade skiktet bland akademikerna, menligt inverka på den

framtida betalningsförmågan.

Sammanlagt 615 studerande eller 87,9 procent av samtliga som besvarat

enquéten ha upptagit lån utöver de räntefria studielånen med belopp varierande

mellan 100 och 42 000 kronor. Endast 85 personer ha fullföljt studierna

utan andra lån. Av dessa ha många haft förvärvsarbete och andra bott i

hemmet under studietiden, andra åter ha fått hjälp av släktingar.

Amorteringen av andra lån än statens räntefria studielån. 297 akademiker

av de 700, som besvarat enquéten, lia meddelat, att de upprättade amorteringsplanerna

kunnat följas. 44 lia uppgivit att amorteringsplan icke finnes

och 13 att amorteringen icke påbörjats. Uppgifter saknas från 39 personer

och 85 personer hade som tidigare uppgivits inga andra skulder än de

räntefria studielånen. Återstoden, 222 personer, har förklarat sig icke kunna

fullgöra amorteringarna i enlighet nied upprättade planer. Orsaken härtill

har uppgivits vara densamma som beträffande de räntefria studielånen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts ''proposition nr 190.

Årsinkomsten. Rörande sin nuvarande årsinkomst har 634 låntagare lämnat

uppgift. Deras medianinkomst var 10 541 kronor. Inkomsterna uppvisade

emellertid avsevärda variationer. Sålunda saknade 13 låntagare inkomst,

29 låntagare hade under 4 000 kronor i årsinkomst, 42 låntagare hade

under 5 000 kronor i årsinkomst, 57 låntagare hade under 6 000 kronor i årsinkomst

och icke mindre än 288 av låntagarna hade inkomster mellan

8 000—13 000 kronor per år. Inkomsterna äro mycket varierande framför

allt med hänsyn till utbildningskostnaderna. Sålunda ha civilingenjörer och

tandläkare för närvarande uppenbarligen ett avsevärt högre löneläge än t. ex.

lärare, präster och jurister. Den jämförelsevis höga medianinkomsten torde

därför åtminstone delvis böra tillskrivas det förhållandevis oproportionerligt

stora antalet civilingenjörer och tandläkare, som ingå i undersökningen.

De räntefria studielånens betydelse. Det framgår av det ovanstående, att

de räntefria studielånen äro ett värdefullt stöd för dem, som komma i åtnjutande

av lånen. Beloppen äro emellertid icke tillräckligt stora för att ytterligare

skuldsättning skall kunna undvikas. Sådan äger också rum, ofta i en

avsevärd omfattning. Vid bedömandet av den betalningsförmåga, som det

undersökta klientelet ådagalagt bör hänsyn tagas härtill, i all synnerhet som

de här förekommande låntagarna synas vara så illa ekonomiskt lottade, att

deras sammanlagda skuldsättning ligger väsentligt högre än den genomsnittliga

skuldsättningen hos akademiker med studieskulder.

Det stora antal akademiker, som nödgats begära uppskov med amorteringarna,

bör ses mot bakgrunden av den omfattande förekomsten av dessa

banklån, vilka i regel måste amorteras under några få år. Vidare påverkar

självfallet kostnaderna för det försäkringsskydd, som de flesta låntagare se

sig nödsakade att hålla sig med, deras betalningsförmåga.

I kapitel V diskuterar utredningen skuldsättningens konsekvenser

och framhåller, att den av statens arbetsmarknadskommission utförda

undersökningen (stat. off. utr. 1943: 17) rörande bland annat universitets-

och högskoleungdomens ekonomiska förhållanden visar, att en icke ringa

del av de studerande uppenbarligen kommer från hem, som av allt att döma

äro i stånd att genom understöd eller lån helt bestrida kostnaderna för universitets-

och högskolestudierna. Utredningen anför vidare:

Örn man medräknar skulder till föräldrar, ha 60,5 procent av männen och

37,.''i procent av kvinnorna uppgivit sig vara skuldsatta vid undersökningstillfället.

Utgår man från att samma skuldsättning föreligger för de studerande,

som icke ingå i undersökningen, som för det undersökta klientelet,

skulle skuldsumman för samtliga studerande vid universitet och högskolor

belöpa sig till omkring 35 å 40 miljoner kronor. Omkring 46 procent av detta

belo])]) beräknas vara skulder till föräldrar, 17,2 procent skulder till andra

enskilda personer, 4,3 procent skulder till staten, 2,9 procent skulder till fonder

och 29,2 procent skulder till banker och studentkårs kreditkassa. Niist

skulder till föräldrar liro alltså bankskulderna de största och ej mindre än

38,7 procent av de skuldsatta männen hade vid undersökningstillfället bankskulder.

Det i vårt land praktiserade systemet med i vissa fall omfattande studiekrediter

har förvisso många goda sidor, konstaterar utredningen. Med de höga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

utbildningskostnader, som en akademisk examen drar med sig, ha studielånen

i bank ofta varit den enda möjlighet, som stått öppen för de akademiker,

som icke genom släktingar eller på annat sätt erhållit ekonomisk hjälp. Ur

samhällets synpunkt har detta system medfört vissa möjligheter att tillvarataga

begåvning och duglighet. Men skuldsättningen har även betydande

avigsidor, vilka framträda redan under studietiden, medan upplåningen pågår,

men vars konsekvenser torde bliva mest påtagliga under åren närmast

efter avlagd examen.

Utredningen påpekar hurusom akademikernas familjebildning på grund

av den långa utbildningstiden blir avsevärt fördröjd, vilket i sin tur medför

ett i vissa grupper påfallande lågt barnantal i familjerna. Icke enbart den

långa utbildningstiden torde medverka härtill. Den omfattande skuldsättningen

förstärker självfallet effekten ytterligare särskilt under åren närmast

efter examen, då inkomsterna ännu äro relativt små och ojämna. Utredningen

framhåller vidare:

Aven örn de ekonomiska förhållandena kunna vara pressande redan under

studietiden, råder det inget tvivel örn, att situationen under åren närmast

efter examen är ändå ogynsammare. De under studieåren tagna lånen, vilka

i allmänhet äro amorteringsfria omkring 3—4 år, skola nu amorteras på

några få år, samtidigt som den under studietiden uppskjutna familjebildningen

vanligtvis äger rum. Det är icke någon onormal företeelse att en akademiker,

som nyligen kommit ut i förvärvsarbete, måste göra nya lån för att kunna

inlösa de gamla och skaffa sig ytterligare några amorteringsfria år. På detta

sätt uppskjutas amorteringarna till en tidpunkt, då den normala familjens

barnkostnader bör lia vuxit på ett sätt, som ytterligare försvårar skuldbördans

amortering. Uppenbart är att situationen mäste inrymma ett kraftigt

incitament till en långt driven barnbegränsning.

Redan den normala amorteringen av studielånen blir med rådande korta

amorteringstid pressande för låntagaren. Till de löpande ränte- och amorteringskostnaderna

komma så de kostnader, som nödvändigheten av att ha

ett betryggande försäkringsskydd åsamkar den skuldsatte. Vid upptagandet

av lån i studentkårernas kreditkassor uppställes som villkor, att vederbörande

placerar en livförsäkring som säkerhet för lånet och även om övriga

kreditinstitut icke kräva detta, så hör det säkerligen numera till undantagen,

att en skuldsatt akademiker icke skyddar sina borgensmän genom ett betryggande

försäkringsskydd. Samtidigt med att studieskulderna skola amorteras,

tvingas sålunda vederbörande till en form av sparande, som i den situation

i vilken han befinner sig ytterligare försvårar hans ekonomiska läge.

De studielån, som utlämnas, äro så gott som undantagslöst borgenslån.

Det torde vara vanligt, att de tidigaste studielånen upptas i hembygdens

sparbanker mot borgen av släktingar. De vid en senare tidpunkt upptagna

lånen torde i allmänhet ha en annan karaktär och borgen av studiekamrater

är här vanligt förekommande. En icke ovanlig företeelse är att det uppstår

studentkretsar, där man inbördes går i borgen för varandra. Det betyder, att

de i ekonomiskt avseende illa lottade, för att skaffa sig den nödvändiga studiekrediten,

måste ikläda sig ett borgensansvar, som ofta uppgår till mycket

betydande belopp, för lika illa ställda kamrater. Även örn konsekvenserna

av detta förfarande icke i allmänhet torde bli så katastrofala för vederöd
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

rande, som beloppens storlek och borgensansvarets omfattning skulle kunna

föranleda någon att tro, känns dock inträffade borgensförluster mycket hart.

De drabba nämligen borgensmän med svag ekonomisk bärkraft, vilka själva

ha betydande studieskulder och svåra amorteringsproblem.

Det har tidigare framhållits, att det icke hör till ovanligheterna, att en

skuldsatt akademiker måste dra nya lån för att kunna inlösa gamla och pa

så sätt få en något längre amorteringstid. Den situation, i vilken detta sker,

inträffar i allmänhet under de tidigaste åren efter avlagd examen, då vederbörande

alltså befinner sig ute i förvärvsarbete. Anskaffandet av borgen pa

dessa nya lån erbjuder problem av en delvis annan art än de tidigare studie

lånen. Icke endast det förhållandet, att det anses naturligt att en studerande

behöver låna pengar, under det att det icke för den oinitierade kan förefalla

lika självklart, att en man i 30—40 årsåldern med fast anställning och

alltså regeibundna inkomster befinner sig i samma predikament, skapar nya

svårigheter. Det är självfallet även ur borgensmännens synpunkt en något

annan sak att ikläda sig borgen för ett långfristigt lån, då låntagaren är i

20—30 årsåldern än då han är en tio ä femton år äldre familjeförsörjare.

För låntagarens vidkommande kan man svårligen förbise den ur åtskilliga

synpunkter svåra situationen för en människa, som i sina bästa ar, trots

kanske hårt arbete, måste uppträda som supplikant hos tilltänkta borgensmän

för att kunna hålla ihop sin ekonomi. Den beroendeställning, som vederbörande

dessutom kan tvingas in i gemmi att han ofta nödgas välja sina

borgensmän i den begränsade krets inom vilken han i sin yrkesutövning rör

sig, torde ur såväl hans egen som ur samhällets synvinkel vara mindre önsk
värd.

.

Under studietiden har upplåningen i regel skett i man av behov. Den samlade

skuldbördan vid examens avläggande är därför ofta placerad i ett antal

lån av varierande ålder, storlek och amorteringstid. Detta bidrager icke endast

till att göra vederbörandes ekonomiska ställning mera svåröverskådlig,

utan medför även, i den mån omläggningar och omskrivningar av äldre lån

mäste ske, att detta blir en tidsödande och invecklad procedur, som nödvändiggör

en omfattande skriftväxling med banker, borgensmän och försäkringsbolag.

Befolkningsutredningen konstaterar, att åtskilliga yngre akademiker pa

grund av sin ansträngda ekonomi icke kan ägna tillbörlig tid åt att följa med

utvecklingen inom sina respektive fack och hålla önskvärd kontakt med de

kulturella intressesfärer, där deras medverkan vore önskvärd. I vissa fall är

det klart påvisbart, att skuldbördan verkar hindrande på individens möjlighet

att använda sig av de fortbildningsmöjligheter, som ofta samhället självt

ställer till förfogande. Utredningen anför härom följande.

Det hör vidare till saken, att en akademisk utbildning icke bör eller anses

vara avslutad i och med avläggandet av respektive examina. I medvetande

härom har ett betydande antal stipendier inrättats för akademiker med avlagd

examen. Hit hör bland annat en rad stipendier för vidare utbildning viel

utländska universitet och högskolor. Det bör bär framhållas, att den del av

akademikerna, som har finansierat sina .studier med lån, i realiteten är beri'',

vad varje möjlighet alt söka ett sådant stipendium för längre utomlandsvistelse.

Ställda inför den hopplösa uppgiften att från utlandet sköta sin ekonomi

mäste nämligen de mera skuldsatta bland akademikerna avsta Irån att

konkurrera örn dessa stipendier med sina bättre ställda kolleger.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 190.

Befolkningsutredningens förslag.

Utredningen har funnit sig böra taga sikte på åtgärder som direkt äro

ägnade att påverka de skuldsatta akademikernas situation. Det har emellertid

icke varit utredningens avsikt att taga upp alla de frågor, som en kostnadskrävande

utbildning aktualiserar. Däremot har utredningen funnit sig

böra taga ställning till förslag, ägnade att omedelbart bistå skuldsatta akademiker,

utan att därför vara av den omfattningen, att de föregripa den omgestaltning

av den kostnadskrävande utbildningens organisation, som utredningen

ur demokratiska synpunkter finner vara en angelägen uppgift.

Utredningen har koncentrerat sig på problemen kring studieskulderna i

den man dessa aktualiseras för akademiker med avlagd examen åren närmast

efter utträdet i förvärvsarbete. Det har synts uppenbart, att en avsevärd

lättnad skulle kunna beredas de av studieskulder pressade genom en ordning,

som dels möjliggör en kontinuerlig amortering av studieskulderna under en

längre tid än för närvarande, varigenom behovet av ny upplåning för amortering

av gamla skulder skulle upphöra, dels möjliggör lättnader i det kostnadskrävande

försäkringsskyddet, dels befriar vederbörande från de skiftande

problem, som en ofrånkomlig känsla av beroende visavi borgensmännen

otvivelaktigt kan ställa en läntagare inför, och dels slutligen även möjliggör

en lämpligare placering av den, oftast i ett stort antal smärre lån på

skiftande villkor, uppdelade studieskulden.

Statlig kreditgaranti för akademiker med

avlagd examen.

Mot bakgrunden av de uppgifter rörande de yngre utexaminerade akademikernas

förhållanden, som befolkningsutredningen återgivit i sitt betänkande,

har utredningen föreslagit en statlig kreditgaranti för vissa kategorier av akademiker

såsom ett medel avsett att råda bot på vissa här förut skildrade svårigheter.

Utredningen har i sitt förslag helt bortsett från skulder till föräldrar

och därmed jämförliga skulder ävensom från andra skulder, som icke kunna

hänföras till studieskulder. Den föreslagna kreditgarantien bör nämligen enligt

utredningens uppfattning ej innefatta sådana skulder.

Utredningen framhåller, att ett av de viktigaste önskemål, som förslaget

avser att tillmötesgå, är önskvärdheten av att bereda möjlighet till en planmässig

och under lämplig tid pågående amortering av studieskulderna. Detta

syntes knappast utan avsevärda svårigheter kunna realiseras, utan att den nu

oftast på många smärre lån uppdelade studieskulden för vilken kreditgarantien

avser att gälla sammanfördes i ett enda lån, placerat i sparbank eller

kreditkassa.

Utredningen föreslår att sedan sålunda skuldsumman sammanförts i ett

lån, detta lån utan omskrivning får löpa tills skulden är helt betald, även

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts -proposition nr 190.

örn ändringar i amorterings villkoren skulle ske under tiden. Härigenom bleve

det möjligt att avpassa amorteringarna till vederbörandes ekonomiska bärkraft

och till andra eventuella önskemål, som kunna aktualiseras under

amorteringstiden.

Utredningen föreslår, att lånen förses med statlig garanti, som

gör ytterligare säkerhet i form av borgen överflödig.

Det har tidigare framhållits, att det nuvarande borgenssystemet otvivelaktigt

har vissa påtagligt ogynnsamma verkningar främst för låntagaren,

inell även under olyckliga omständigheter för borgensmännen, vilka för övrigt,

som påpekats, ofta själva i sin tur äro låntagare. I anslutning till den

syn på borgenssystemet, som utredningen utvecklat,har utredningen ansett

det vara av största l ikt, att i samband med övriga ågärder även taga under

övervägande under vilka former ett slopande av borgenskravet skulle kunna

ske för de låntagares vidkommande, som det här är fråga om. Utredningens

uppfattning är, att en avlagd examen, som fyller uppställda krav, i de fall

då vederbörande i övrigt är en normalt skötsam person med normala förutsättningar

för sin yrkesverksamhet, bör kunna betraktas som en tillräcklig

säkerhet för ett lånebelopp, som avses bliva avpassat efter de grunder, som

erfarenhetsmässigt kunna anses vara normala för respektive examina. I anslutning

härtill föreslår utredningen att lånen måtte förses med en statlig

garanti, som gör ytterligare säkerhet i form av borgen överflödig.

Lånen böra enligt utredningens förslag utlämnas utan kr a v på fö rsäkringsskydd.

Det har tidigare påpekats, att en normal studieskuld även medför en

ibland obligatorisk och under alla förhållanden moralisk skyldighet för

låntagaren att genom ett försäkringsskydd säkerställa sina borgensmän. Enligt

utredningens uppfattning vore det för låntagaren lyckligast, om denna

form av försäkringsskydd kunde undvaras. Det åsamkar honom icke endast

betydande utgifter under en period i hans liv, då hans ekonomi är ansträngd.

Det är dessutom ägnat att bortskymma det faktum, att livförsäkringens uppgift

framför allt bör ses som ett skydd för hem och familj. Storleken av de

livförsäkringar, som vederbörande bör hålla sig med, bör normalt avpassas

efter det skydd, som familjen bedömes behöva och icke framtvingas av en i

ungdomen ådragen studieskulds storlek vid det tillfälle, då inga amorteringar

ännu skett. Självfallet innebär slopandet av försäkringsskyddet, att staten i

egenskap av garant för lånen kommer i en sämre ställning och vid eventuellt

inträffande dödsfall kan åsamkas förluster, mot vilka de nuvarande borgenärerna

äro skyddade. Befolkningsutredningen vill emellertid trots detta förorda,

att lånen utlämnas utan krav på försäkringsskydd. Utredningen anser

nämligen, att detta innebär en så avsevärd fördel för den skuldsatte och hans

familj, som därigenom bland annat sättes i tillfälle att åtnjuta det försäkringsskydd,

som den tidigare ofta saknat, då ekonomiska förutsättningar för

ett försäkringsskydd utöver det av skuldsumman framtvingade endast undantagsvis

torde ha förekommit, att samhället bör taga de kostnader, som kunna

bli en följd härav.

Beträffande räntan å lånen anför utredningen:

Det ligger i linje med utredningens allmänna syn på den kreditgivning,

varom det här rör sig, att den lägsta möjliga räntesats bör eftersträvas. De

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190.

föreslagna lånen, som liro försedda med en statsgaranti, torde ur bankteknisk

synpunkt få betraktas som en mycket säker penningplacering. Kreditanstalterna

stå i själva verket ingen risk utan denna tar staten pä sig genom

den föreslagna kreditgarantien. Ej heller i övrigt torde denna långivning

komma att åsamka bankerna några större kostnader. Verksamhetens omfattning

kan ej väntas bli större än att den utan besvär torde kunna skötas utan

personalförstärkningar.

För de räntefria studielån, som nu utlämnas, utgår ränta från och med

tredje året efter det då låntagaren varit berättigad att lyfta sista delen av

honom senast tilldelat studielån i enlighet med vad som stadgas i kungörelsen

den 31 december 1943 (nr 937) angående ränta å lån från statens utlåningsfonder.

Räntan på lån ur lånefonden för universitetsstudier och ur allmänna

studielånefonden har där fixerats till 2,5 procent.

Då enligt förslaget vederbörande kreditanstalter skola bestrida långivningen

med egna medel, föreligger det vissa svårigheter att, på sätt som skett med

ovannämnda lån, fastställa en viss stående räntesats. Räntan torde böra fastställas

av den lånenämnd, som i enlighet med utredningens förslag avses

komma att handhava denna kreditgivning. Men den bör enligt utredningens

uppfattning icke tillåtas överskrida den lägsta vid utlåning från sparbankerna

förekommande räntesatsen för lån mot prima botteninteckningar. För

närvarande torde denna vara 3 procent.

Beträffande lånens storlek framhålles i betänkandet huvudsakligen

följande.

Örn syftet med det föreslagna kreditsystemet skall fullt nås bör en avsevärd

del av sökandens totala skuldsumma ingå i länet. I annat fall skulle

den avsedda lättnaden i fråga om amorteringar, borgen och försäkringsskydd

åtminstone delvis icke uppnås. Risk skulle också föreligga att det med statlig

garanti försedda lånet skulle sättas i efterhand i fråga örn amorteringar och

räntebetalningar. Beträffande storleken av de belopp, som i respektive fall

kunna komma i fråga för utlåning, erbjuder det vissa svårigheter att avpassa

dessa med hänsyn till sökandens examen och ekonomiska situation i övrigt.

Något absolut maximibelopp för respektive examina har utredningen icke ansett

lämpligt fastställa.

Ä andra sidan bör det i regel icke komma i fråga, att den föreslagna kreditgarantien

omfattar ett större skuldbelopp än det, som hänför sig till de verkliga

studiekostnaderna. Utredningen insel- svårigheten att avgöra, vilket belopp

av en lånesökandes skuldbörda, som hänför sig till studieskulder och

vad som är att hänföra till annan skuldsättning. Utredningen förutsätter att

såväl det centrala som de lokala organ, som föreslås handhava verksamheten

i förekommande fall, skola inhämta alla de upplysningar, som stå att få i

sådana fall, då tveksamhet kan råda. Efter ett ingående studium av den nuvarande

skuldsättningen, anser sig utredningen dock ha anledning förutsätta,

att antalet fall, då tveksamhet kan uppstå, huruvida hela sökandens skuldbörda

är att hänföra till studiekostnader eller ej, i förhållande till antalet

akademiker med studieskulder, är förhållandevis ringa.

Åtskilliga undersökningar lia utförts rörande kostnaderna för avläggandet

av respektive akademiska examina. Vidare har såväl i den Wicksell-Larssonska

undersökningen som i arbetsmarknadskommissionens undersökning

utförts beräkningar över den slutgiltiga skuldsättningen vid avläggandet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 190.

av respektive examina. Nedanstående tabell utvisar skuldsättningens medium

i 1 000 kronor för de skilda examina.

Examen

Uppsala

universitet

Lunds

universitet

Stockholms

högskola

Göteborgs

högskola

1930

1941

1930

1941

1930

1941

1930

1941

FKh......

5,0

5,4

6,2

5,1

(5,0)

5,7

(4,0)

4,1

FKn......

7.5

5,6

8,8

5,4

(5,0)

b,0

—

—

FMh......

8,2

6,6

8,7

8,3

(3,0)

7,0

6,2

5,0

FMn......

8,7

6,7

8,7

6,4

(8,3)

bl

—

—

FLh ......

10,6

12,2

13,4

11,6

(12,5)

12,9

(7,8)

9,3

FLn ......

11,1

—

10,3

—

(10,0)

—

—

—

JK.......

8,1

7,9

8,3

9,0

(5,0)

8,0

—

—

TK.......

9.5

8,6

9,2

8,5

—

—

—

—

MK.......

—

5,7

10,7

7,3

—

—

—

—

ML.......

18,5

15,9

18,8

20,2

—

—

—

—

Ett bedömande av den skäliga studiekostnaden måste grunda sig bland

annat såväl på undersökningar rörande den studietid, som beräknas för respektive

examina — självfallet med hänsynstagande till ämneskombination

och betyg — som rörande kostnaderna per termin. Då dessa faktorer ständigt

torde undergå förändringar, framhåller utredningen vikten av att i framtiden

hänsyn härtill tages, så att de tillämpade normerna för kreditgivningen

anpassas till den aktuella studiekostnaden.

Utredningen betonar att de nämnda undersökningarna kunna tjäna som

ledning för lånenämnden vid bedömandet av såväl de skilda sökandenas ekonomiska

ställning som storleken av det belopp, som kan utlånas i respektive

fall.

Utredningen understryker, att vare sig kraven på utbildning eller storleken

av det belopp, som vederbörande anses kunna få låna, böra fastlåsas. Den

lånenämnd, åt vilken ledningen av den föreslagna kreditgivningen föreslås

uppdragen, torde beredas möjlighet att efter noggrann prövning av ansökningarna

tillgodose berättigade önskemål, även då dessa icke låta sig inpassas

bland de »normala» fallen.

I fråga örn förhållandet mellan statens räntefri a st udielån

och den föreslagna låne formen anföres följande.

I sådana fall då en akademiker, som önskar begagna sig av den föreslagna

låneformen, bland sina lån även har statens räntefria studielån, förefaller det

icke finnas anledning att överföra dessa till den nya låneformen. De lättnader

i fråga örn såväl borgen som försäkringsskydd, som den nya låneformen avser

att bereda, erbjuda redan nu de räntefria studielånen. Utredningen finner

därför skäligt föreslå, att de räntefria studielånen icke skola beröras av den

här föreslagna låneformen. Emellertid finner utredningen det önskvärt att

i sådana fall då låntagaren även innehar statens räntefria studielån vederbörande

lånenämnder inleda samarbete vid uppgörande av amorteringsplaner

m. m.

Beträffande amorteringsvillkoren yttrar utredningen följande.

A m ort eri ngspl aner n a för utlämnade lån böra upprättas av respektive lokala

kreditinstitut i samråd med låntagaren och fastställas av den centrala lane

nämnden. Vid upprättandet bör hänsyn tagas såväl till inkomstförhållan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

dena och inkomstutvecklingen inom sökandens fack och skuldsummans storlek

som till sökandens familjestorlek och annat, som kan påverka amorteringsförmågan.

Utredningen förordar att den längsta medgivna amorteringstiden

måtte fixeras till 15 år, med möjlighet för lånenämnden att i fall då

speciella omständigheter anses föreligga gå över denna gräns. Skulle någon

låntagare vid en senare tidpunkt önska ändrade amorteringsvillkor, som

medföra förlängd amorteringstid, bör motiverad framställning därom göras

till vederbörande kreditinstitut, som underställer saken lånenämnden för avgörande.

Låntagare, som önskar amortera lånet snabbare än amorteringsplanen

medgiver, bör vara berättigad härtill efter anmälan till den kreditanstalt,

som utlämnat lånet. Amorteringstiden synes — med hänsyn till erfarenheterna

från den nuvarande låneverksamheten, där ansökningar om

uppskov med återbetalning varit talrika —- böra beräknas så, att uppskovsansökningar

i möjligaste mån kan undvikas. Skulle emellertid uppskov bli

nödvändigt synes detta böra få medges av respektive kreditanstalter i de fall,

då uppskovet icke innebär att amorteringsplanen påtagligt förändras, vilket

enligt.befolkningsutredningens uppfattning kan anses vara fallet, då amorteringstiden

genom uppskovet förlänges mera än ett år. I sådant fall bör avgörandet

hänskjutas till lånenämnden.

Det normala bör enligt utredningen för framtiden vara, att en skuldsatt akademiker,

som önskar använda sig av den föreslagna låneformen, ansöker härom

omedelbart efter det examen avlagts. Vid den tidpunkt, då låneformen för

första gången blir tillgänglig, föreligger det emellertid enligt utredningens mening

anledning tillämpa speciella övergångsbestämmelser.

För de skuldsatta akademiker, som under de senare åren utexaminerats,

skulle möjligheten att begagna sig av den föreslagna låneformen betyda ett

effektivt stöd i den bekymmersamma situation de för närvarande ej sällan

befinna sig i. Syftet med de föreslagna lånen synes vara helt förenligt med

önskan att även i viss utsträckning låta redan nu utexaminerade akademiker

genom dessa lån komma i tillfälle att sanera sin ekonomi. Att uppställa några

generella regler för i vilka fall man bör medgiva sådan kredit torde icke låta

sig göra. Vederbörande lånenämnd torde här få taga hänsyn till de mycket

varierande befordringsmöjligheterna inom de olika yrkena. När det inom

vissa fack först efter mångårig tjänstgöring är möjligt att erhålla en någorlunda

tillfredsställande och jämn inkomst måste självfallet hänsyn härtill

tågås. Befolkningsutredningen får därför föreslå, att under en övergångstid

möjlighet öppnas för akademiker, som under de senare åren avlagt examen,

att komma i åtnjutande av de föreslagna lånen.

Kreditgivningens organisation.

Den statliga kreditgivning, som sker i form av de räntefria studielånen, är

uteslutande avsedd för dem, som bedriva studier. Den låneform, som befolkningsutredningen

föreslår, tar, som framgår av förslagets motivering, sikte

på dem, som redan avlagt examen. Även denna form av kreditgivning skulle

man, framhåller utredningen, kunna tänka sig organiserad efter de räntefria

studielånens mönster d. v. s. med ett centralt ansökningsförfarande och med

de bankmässiga transaktionerna uppdragna åt postsparbanken.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda ''proposition ur 190. 13

Av skilda skäl har emellertid utredningen valt en annan form för organisationen.

De bankskulder, som vederbörande har, när examen avlagts, ligga som

redan nämnts huvudsakligen hos sparbanker och kreditkassor belägna

dels i hembygden, dels i de städer där vederbörande studerat. Dessa sparbanker

och kreditkassor, som bevilja lån under vederbörandes studietid, ha

självfallet ett intresse av att dessa lån icke uppsägas omedelbart efter det att

låntagaren avlagt examen och alltså ur banksynnunkt bör vara en bättre

låntagare än vid den tidpunkt då lånet utlämnades. En organisationsform,

som centraliserade den föreslagna kreditgivningen till ett enda kreditinstitut,

skulle för sparbankerna och kreditkassorna medföra den konsekvensen, att

de lån, som beviljats studerande, som sedermera avlägga examen, skulle

omedelbart därefter uppsägas, under det att hos kreditinstituten skulle få

kvarligga de lån, som beviljats åt studerande, som aldrig avlägga examen.

Uppenbart är att förfaringssättet skulle öka bankernas risktagande beträffande

studielån. Utredningen befarar, att ett sådant förfarande skulle inverka

menligt på sparbankernas vilja att utlämna lån som studiekrediter och möjligen

även medföra en risk för höjning av räntan på studielån. Beträffande

kreditkassorna, vars enda verksamhet består i utlåning till studerande, skulle

förfarandet självfallet kunna få mindre önskvärda verkningar. En centralisation

av den planerade kreditgivningen till en bank torde dessutom icke kunna

ske utan att personalförstärkningar där måste äga rum.

Många skäl tala alltså enligt utredningens uppfattning för att kreditgivningen

organiseras så, att lånen i största möjliga utsträckning komma att

ligga kvar i den sparbank eller kreditkassa, som ursprungligen beviljat dem.

Kravet på att skuldsumman sammanföres i ett enda lån kan dock ej uppges.

Det medför, att låntagaren endast anlitar en kreditanstalt, vilket då naturligen

oftast blir den, där huvudparten av hans skuldsumma redan är placerad

eller den anstalt, där vederbörande av en eller annan anledning finner det

lämpligast att ha lånet placerat. Det förefaller utredningen uppenbart, att

ett sådant arrangemang erbjuder stora fördelar såväl för det allmänna som

för sparbankerna och låntagaren. Det blir möjligt att utnyttja den organisation,

som sparbankerna och kreditkassorna redan utbyggt, varför fördyrande

organisationskostnader undvikas, samtidigt som låntagaren får möjlighet

att vända sig till den sparbank eller kreditkassa han önskar, för att

komma i åtnjutande av den föreslagna kreditformen.

Utredningen förordar alltså, att lånen måtte utlämnas genom sparbankernas

och studentorganisationernas kreditkassors försorg.

Den lokala organisationen.

I fråga om den lokala organisationen innebär befolkningsutredningens förslag

i huvudsak följande.

Ansökan örn att komma i åtnjutande av den nya låneformen föreslås kunna

inlämnas till varje sparbank och studentorganisations kreditkassa, som är

villig lämna sin medverkan i de former, som ovan föreslagits. Vid ansökan

skall, oavsett var denna inlämnas, användas ett speciellt för ändamålet avsett

frågeformulär. Respektive kreditanstalt förutsättes därefter utföra en utredning

av sökandens kreditvärdighet, studieresultat och övriga omständigheter,

som äro av vikt vid avgörandet av hans ansökan om lån.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition, nr 190.

Tillsammans med utredning och yttrande över ansökan från det lokala

kreditinstitutet översändes låneansökan för avgörande till den lånenämnd,

som föreslås komma att inrättas. Sedan lånenämnden behandlat ansökan och

lånet därvid beviljats underrättas respektive kreditanstalt samt låntagaren

härom.

Sedan lånet alltså beviljats har låntagaren att uppsäga de berörda studielånen,

vilka därefter inlösas genom det kreditinstituts försorg, där det nya

lånet placerats.

Därest låntagarens ekonomiska ställning sedan lånet upptagits skulle motivera

ändring i amorteringsvillkoren innebärande att amorteringstiden förlänges,

bör framställning härom göras genom det kreditinstitut, där lånet är

placerat. Kreditanstalten föreslås därefter avgiva ett motiverat av- eller tillstyrkande

yttrande över anhållan, varefter anstalten vidarebefordrar denna

till lånenämnden.

Den centrala organisationen.

Enligt nyssnämnda förslag komma lånen att utlämnas genom ett avsevärt

antal sparbanker och kreditkassor. Det är enligt utredningens uppfattning av

vikt att garantier skapas för ett enhetligt förfarande vid bedömandet av låneansökningarna.

Det vore vanskligt att ge sig in på ett bedömande av i vilken

utsträckning den föreslagna kreditformen kunde komma att utnyttjas. Med ledning

av det antal examina, som normalt numera avläggas per läsår vid universiteten

och högskolorna och förutsatt att förekomsten av bankskulder hos

alla deni, som avlägga examen, är ungefär densamma, som framgår av arbetsmarknadskommissionens

förut nämnda undersökning, uppskattar utredningen

antalet utexaminerade akademiker med bankskulder till omkring 400—450 per

år. Av dessa kunde endast en del beräknas vilja använda den här föreslagna

låneformen. I de fall då vederbörandes skulder vore obetydliga torde man ej

böra räkna med något större intresse för denna låneform. Även om antalet

ansökningar per år skulle komma att uppgå till omkring 400 har befolkningsutredningen

icke ansett detta vara något hinder för att låneansökningarnas

definitiva avgörande uppdrages åt en särskild av Kungl. Majit utsedd lånenämnd.

Härigenom skulle skapas säkerhet för en så vitt möjligt likformig behandling

av alla ansökningar. Utredningen fortsätter:

Tidigare har föreslagits att respektive kreditinstitut skola åläggas att till

lånenämnden inkomma med behövlig utredning och yttrande över varje insänd

låneansökan. Har den lokala instansen tillstyrkt och lånenämnden finner

sig kunna bevilja lånet, underrättas vederbörade kreditinstitut härom,

varefter lånet utlämnas på sätt, som ovan föreslagits. Finner sig den centrala

instansen böra avslå en tillstyrkt ansökan förfaller saken. Därest lånenämnden

finner en anhållan, som avstyrkts av vederbörande kreditinstitut, dock

böra beviljas, blir situationen något mera komplicerad. Det bör understrykas,

att detta fall huvudsakligen har teoretiskt intresse. Därest den lokala kreditanstalten

finner sig icke kunna tillstyrka en ansökan, kan man säkerligen utgå

från att välgrundade skäl härför föreligga. Det torde komma att höra till sällsyntheterna,

att den centrala instansen finner sig böra bevilja ett lån mot den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

lokala instansens avstyrkande. Skulle emellertid så vara fallet finner utredningen,

att vederbörande kreditanstalt i vanlig ordning bör utlämna lånet.

Den av Kungl. Majit utsedda lånenämndens sammansättning bör enligt

utredningens uppfattning vara sådan att den inom sig rymmer personer, som

äga förtrogenhet med de problem, som kreditgivningen aktualiserar för de av

densamma berörda parterna, nämligen statsverket, kreditanstalterna och akademikerna.

Å andra sidan torde det vara lämpligt att antalet ledamöter icke

blir alltför stort. Med anledning härav anser sig utredningen böra förorda, att

nämnden får sex ledamöter och sex suppleanter. Utredningen framhåller vikten

av att bland lånenämndens ledamöter finnas såväl personer, som äga

erfarenhet av studiekreditgivning, som personer med god kännedom om akademikernas

speciella problem. I detta sammanhang understryker utredningen

även vikten av att lånenämnden håller kontakt med akademikernas fackorganisationer.

Lånenämnden föreslås ha ordinarie sammanträde två gånger — i oktober

och mars — årligen. Lånenämndens beslut skulle vara avgörande för respektive

kreditanstalters utlämnande av lån med den föreslagna statsgarantien.

Uppsägning av lån.

I sådana fall, då låntagaren icke fullgör sina amorteringar och räntebetalningar

enligt planen för lånet och då anledning till ändrade amorteringsvillkor

icke synes föreligga, förutsättes vederbörande kreditinstitut i vanlig ordning

genom påminnelser o. s. v. söka förmå vederbörande att fullgöra sina förpliktelser.

Skulle emellertid låntagaren trots detta på grund av uppenbart slarv eller

nonchalans ej fullgöra sina betalningsförpliktelser inom rimlig tid, föreslås

vederbörande kreditinstitut kunna hos lånenämnden göra framställning om

att lånet i vanlig ordning får uppsägas. Vederbörande berövas alltså rätten

att inneha lån av föreslagen karaktär och har att inbetala lånet vid risk att

i annat fall utmätning företas eller vederbörande försättes i konkurs. Utredningen

förutsätter, att detta förfaringssätt handhaves med öppen blick för

att icke i något fall större våld brukas än nöden kräver. Ett ingripande enligt

nyssnämnda förslag bör alitsa endast ske, da det år uppenbart att betalningsförmåga

föreligger, meji betalning dock uteblir.

Överflyttning av lån till postsparbanken.

Enligt vad förut föreslagits skulle i fall, då låntagaren icke fullgör sina arnord

teringar och räntebetalningar enligt den uppgjorda planen för lånet, lånet

under vissa omständigheter — huvudsakligen da den uteblivna betalningen

beror på slarv eller bristande vilja — kunna uppsägas. Erfarenheterna från

den statliga kreditgivningen i form av riintefria studielån ge enligt utredningens

mening emellertid vid handen, att en låntagare oförskyllt kan råka i temporära

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

betalningssvårigheter, som han vid en senare tidpunkt kan väntas övervinna.

Det har, anför utredningen vidare, visat sig, att man i fråga örn de räntefria

studielånen icke utan framgång i sådana fall har avstått från den nära till

hands liggande utvägen att avskriva lånen för att i stället avvakta den tidpunkt,

då låntagarens ekonomiska läge förbättrats; förnyad överenskommelse

angående en kontinuerlig amortering av skulden har då träffats.

Enligt utredningens uppfattning är ett liknande tillvägagångssätt att rekommendera

beträffande de fall, då betalningssvårigheter eventuellt komma

att uppstå för någon låntagare, som kommit i åtnjutande av sådant lån, som

här föreslås. Frågan om ett sådant lån bör ligga kvar hos kreditinstitutet eller

ej, bör enligt utredningens uppfattning överlämnas åt respektive kreditanstalter

att aktualisera. Sannolikt torde åtskilliga kreditanstalter med fördel

kunna åtaga sig ett framtida bevakande av dylika lån. För andra åter torde

det innebära en lättnad att befrias från lånen. Enligt utredningens uppfattning

böra kreditanstalterna beredas möjlighet att hos lånenämnden anhålla

örn att bli befriade från dessa lån. Det bör ankomma på lånenämnden att

avgöra, när en sådan ansökan skall anses på grund av nyss antydda förhållanden

böra tillmötesgås.

Utredningen har tagit under övervägande, hur man lämpligast bör förfara

med dessa lån, som icke längre anses böra ligga kvar hos de lokala kreditanstalterna.

Utredningen har därvid observerat det smidiga och effektiva sätt,

varpå postsparbanken har handhaft lån av samma karaktär, som utlämnats

av studielånefonden. Postsparbanken hade lyckats bevaka dessa lån på ett

sätt, som nedbringat avskrivningarna till ett minimum. Utredningen anser,

att det vore lyckligt, örn postsparbankens erfarenhet på detta område i framtiden

vid behov kunde utnyttjas även beträffande de lån, varom det här är

fråga.

Utredningen förordar, att sådana lån, som efter beslut av lånenämnden

icke längre skola ligga kvar hos de lokala kreditanstalterna, flyttas till postsparbanken.

Härvid bör enligt utredningens uppfattning förfaras så, att

sedan nämnden fattat sitt beslut, meddelas den lokala kreditanstalten, postsparbanken,

statskontoret och låntagaren härom. Den kreditanstalt, där lånet

ligger, begär därefter hos postsparbanken att få lånet inlöst. Postsparbanken

äger därefter att hos statskontoret rekvirera de medel, som erfordras för inlösen

av lånet, att utgå ur den för denna kreditgivning avsedda lånefonden.

Det ankommer sedan på postsparbanken att i framtiden bevaka lånet.

Fondbildning för avslcrivningar m. m.

För tillgodoseendet av det medelsbehov, som kan komma att uppstå dels

vid den föreslagna överflyttningen av lån till postsparbanken och dels vid

reglerandet av de krav, som från lokala kreditanstalter komma att ställas på

statsverket på grund av den garanti, som staten iklätt sig för lån, som enligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190.

utredningens förslag avses komma att utlånas, föreslår utredningen, att en

särskild fond, benämnd akademikerlånefonden och förvaltad av statskontoret,

inrättas.

Då låntagare av en eller annan anledning icke längre kan väntas fullgöra

sin betalningsskyldighet, skulle på grund av den föreslagna kreditgarantien

betalningsskyldighet för statsverket inträda.

Utredningen föreslår, att i sådana fall vederbörande kreditanstalt skall hos

lånenämnden göra framställning örn att lånet måtte avskrivas. Sedan lånenämnden

prövat ärendet och därest lånet icke befunnits höra till den kategori

av lån, som enligt vad som föreslagits av lånenämnden böra överföras till

postsparbanken för framtida bevakning, borde lånenämnden hos Kungl. Maj:t

göra framställning örn att lånet måtte avskrivas. Bifaller Kungl. Maj:t

denna framställning, äger den kreditanstalt, som utlämnat lånet, att från

statskontoret ur den föreslagna fonden utfå det belopp, som erfordras för

skuldens gäldande.

Kostnader.

Innan någon erfarenhet vunnits beträffande efterfrågan på den föreslagna

lånetypen, finner utredningen det vara vanskligt att beräkna de kostnader,

som dess förslag kan medföra för statsverket.

Erfarenheterna från kreditgivningen i form av räntefria studielån ge dock

vissa anvisningar beträffande omfattningen av de risker, som den föreslagna

kreditgarantien kan väntas medföra för statsverket. Av de under åren 1919—

1940 utlånade beloppen på tillsammans omkring 4,5 miljoner kronor ha omkring

75 000 kronor fått avskrivas och 2,7 miljoner kronor redan återbetalts

av låntagarna. Avskrivningarna — gjorda främst på grund av dödsfall och

sinnessjukdom — uppgå sålunda till omkring 1,7 procent av ursprungliga

lånebeloppet. Verksamheten har sålunda under de tjugo år undersökningen

omfattar medfört mycket blygsamma förluster för staten i förhållande till de

utlånade bejoppens storlek och låneverksamhetens stora sociala betydelse.

I den tidigare refererade undersökning (stat. off. utr. 1943:17), som utförts

av arbetsmarknadskommisisonen, uppskattas den sammanlagda skuldsumman

för dels de akademiker, som under tiden höstterminen 1936—vårterminen

1942 avlagt examen, och dels de studerande, som icke avlagt examen

men vårterminen 1942 bedrevo studier, till 35 å 40 miljoner kronor. Av detta

belopp beräknades 23,3 procent vara bankskulder och 5,9 procent skulder till

studentkårs kreditkassa.

Utredningen understryker att alla förutsägelser beträffande efterfrågan på

de föreslagna lånen måste bliva otillförlitliga. Oavsett detta framhåller befolkningsutredningen,

att det knappast finnes anledning att vänta, att den föreslagna

låneformen rätt brukad kommer att åsamka statsverket större förluster

än de, som uppstått på de räntefria studielånen. Omfattningen av de

Bihang till riksdagens protokoll lOIfO. 1 sami. Nr 190.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190.

förluster, som statsverket under sådana omständigheter genom avsättning till

den föreslagna fonden har att täcka, framginge av de tidigare anförda siffrorna,

som visade, att av utlånade omkring 4,5 miljoner kronor omkring 1,7 procent

fått avskrivas på grund av låntagarens dödsfall, sjukdom eller av annan anledning.

Kostnaderna för den föreslagna lånenämndens verksamhet har av befolkningsutredningen

ansetts böra beräknas till 10 000 kronor per år.

Yttranden.

Över befolkningsutredningens förslag ha yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, statskontoret, generalpoststyrelsn, sparbanksinspektionen,

försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen, universitetskanslern

efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna, styrelsen för svenska bankförningen, styrelsen

för svenska sparbanksföreningen, styrelsen för Uppsala studentkårs

kreditkassa, styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa, styrelsen för Stockholms

högskolas studentkårs kreditkassa, styrelsen för Sveriges yngre akademikers

centralorganisation efter hörande av anslutna organisationer samt

styrelsen för Sveriges förenade studentkårer efter hörande av anslutna kårer.

Allmänna principer.

Beträffande frågan huruvida ett statligt stöd i princip utformat i enlighet

med befolkningsutredningens förslag bör lämnas, tillstyrkes detta av ett

övervägande flertal av remissinstanserna.

Avstyrkande yttrande föreligger endast från länsstyrelsen i Kopparbergs

län, varjämte starkt kritiska synpunkter framförts av Stockholms högskolas

rektorsnämnd.

Kritiska synpunkter av principiell innebörd ha vidare framförts av länsstyrelserna

i Jönköpings och Göteborgs och Bohus län samt av styrelsen för

Lunds studentkårs kreditkassa.

Fullmäktige i riksbanken betraktar förslaget som ett provisorium i avvaktan

på en mera definitiv lösning och kan som sådant i princip godtaga förslaget.

Styrelsen för svenska bankföreningen, som icke finner något vara att erinra

mot förslagets allmänna tendens och ej heller vill göra gällande, att icke

huvudprincipen är väl ägnad att verka underlättande på akademikernas ekonomiska

förhållanden, anför dock kritiska synpunkter delvis av en vidare

räckvidd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majlis proposition nr 190.

Fullmäktige i riksbanken anför:

Det erbjuder svårigheter att på grundval av den utredning, som förebragts

i betänkandet, bilda sig en bestämd uppfattning örn de spörsmål, befolkningsutredningen

här upptagit till behandling. Det förslag, betänkandet utmynnar

i, synes emellertid fullmäktige böra betraktas blott som ett provisorium. En

mera definitiv lösning av det av utredningen behandlade problemet kan icke

gärna ske annat än i ett större sammanhang, vid vilket beaktande skänkes

även de allmänna kreditfrågor, som äro föremål för prövning inom bankkommittén.

Bedömt som ett provisorium kan förslaget av fullmäktige i princip

godtagas. Fullmäktige kunna emellertid icke underlåta att framhålla, att

den lösning på akademikernas amorteringsproblem, som föreslås, innebär en

risköverföring från enskilda borgensmän etc. på det allmänna, vars lämplighet

i och för sig kan diskuteras och vilken i varje fall bör begränsas så långt

detta är möjligt utan att förslagets sociala syfte eftersättes.

Statskontoret, som anser ändamålet med förslaget behjärtansvärt, har icke

funnit sig böra göra någon erinran mot dess huvuddrag, varemot i fråga om

enskildheterna flera invändningar synts ämbetsverket befogade.

Sparbanksinspektionen yttrar:

Den omständigheten, att föreliggande fråga angående åstadkommande av

ekonomiskt bistånd i visst hänseende till skuldsatta akademiker upptagits till

behandling av befolkningsutredningen, torde såsom i föreliggande betänkande

även antytts ha sin grund i befolkningspolitiska skäl. Sparbanksinspektionen

kan därför icke underlåta göra den reflexionen, att det varit naturligt, örn

såsom en förutsättning för utlämnande av ifrågavarande krediter villkor örn

familjebildning uppställts. Så har emellertid icke skett och om anledningen

härtill har befolkningsutredningen icke gjort något uttalande. Sparbanksinspektionen

har därför ansett sig böra behandla de föreslagna åtgärderna

med bortseende från sistnämnda synpunkt, enär inspektionen ej ansett sig

ha möjlighet pröva hela den serie frågor, som kunna uppkomma i ett sådant

sammanhang.

Tillströmningen till universitet och högskolor har i stort sett ansetts för

stor. Det finnes emellertid enligt sparbanksinspektionens förmenande anledning

antaga, att de av befolkningsutredningen nu ifrågasatta åtgärderna till

underlättande av akademikernas amorteringsproblem skulle komma att få

till följd att sagda tillströmning ökar. Därest detta skulle bero på att det

blivit lättare för obemedlade studiebegåvningar att anskaffa medel för sina

studier, måste ökningen så till vida anses vara av godo. Om emellertid en

framtida reglering av skulderna komme att framstå såsom i viss mån garanterad,

är det dock att förmoda, att icke enbart nyssnämnda kategori akademiker

— eller ens studiebegåvningar över huvud taget — komme att få lättare

att under studietiden erhålla lån.

Rent principiellt måste det dessutom väcka vissa betänkligheter att ge en

viss grupp, som — visserligen med betydande egna uppoffringar — i avsevärd

omfattning på grund av det allmännas åtgärder berctts förmånen inhämta

för dess försörjning betydelsefulla kunskaper, ytterligare ekonomisk

hjälp utan några obligatoriska motprestationer. Härtill kan befaras, att ett

sådant stöd lätt kan leda till att även andra grupper komma att göra anspråk

på motsvarande förmåner.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

När sparbanksinspektionen likväl nu i princip tillstyrker föreliggande förslag,

sker detta med hänsyn till den allvarliga omfattning ömsesidiga borgensåtaganden

nått vid åtminstone ett av våra universitet. Det torde icke kunna

bestridas, att dylika förbindelser för redan hårt skuldsatta akademiker i åtskilliga

fall måste befaras kunna medföra alltför tunga bördor.

Bank- och jondinspektionen anför:

Från olika synpunkter framstår det som en angelägen uppgift att förbättra

akademikernas och de därmed likställdas ekonomiska ställning. Denna är

ofta särskilt svår åren närmast efter avlagd examen, då amorteringen av

studieskulderna skall börja, och det förefaller därför naturligt, att, såsom

här skett, i första hand överväga sådana stödåtgärder, varigenom amorteringen

underlättas. Den av utredningen härför föreslagna anordningen synes

i stort sett ändamålsenlig. Emellertid torde knappast kunna bestridas, att förslaget,

sådant det utformats, innebär en viss risk för ökad skuldsättning hos

de studerande. Benägenheten att skriva på för närstående och kamrater måste

givetvis ökas genom vetskapen att låntagaren efter avlagd examen har möjlighet

att erhålla ett statsgaranterat lån, som avlyfter de tidigare förbindelserna.

Detta kan i sin tur innebära en frestelse för den studerande att upplåna

medel, som icke äro direkt erforderliga för studiernas bedrivande.

Universitetskanslern uttalar:

Befolkningsutredningens förslag synes innebära en praktisk och effektiv

åtgärd till lättande i visst avseende av de förutvarande akademikernas ekonomiska

betryck. Jag gillar därför grundtankarna i förslaget och de huvudlinjer,

som skola följas vid förslagets genomförande.

Efter att ha uttryckt önskemål örn ändring av vissa detaljer i förslaget

framhåller kanslern:

På samma gång jag tillstyrker det i förevarande betänkande framlagda

förslaget anser jag mig böra understryka, att den utan tvekan effektivaste

åtgärden för att befrämja en tidigare familjebildning bland akademikerna

består i en förkortning av akademikernas för närvarande på de flesta studieområden

alltför långa studietid.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala yttrar:

Konsistoriet har med tillfredsställelse konstaterat, att 1941 års befolkningsutredning

även uppmärksammat frågan om akademikernas ekonomiska förhållanden

och föreslagit åtgärder i syfte att lätta de ekonomiska bekymren

för de akademiker, som redan avlagt examen. Konsistoriet kan för sin del i

princip ansluta sig till föreslagna åtgärder att på ett mera rationellt sätt än

hittills ordna akademikernas amorteringsproblem.

Större akademiska konsistoriet i Lund. anför:

Det är tydligt att en tidigare familjebildning bland akademiker i högst

väsentlig grad är beroende av deras ekonomiska förhållanden. En genomgående

förbättring av dessa kan väntas medföra höjd äktenskapsfrekvens och

är ägnad att möjliggöra tillkomsten av ett större antal barn. Bland de åtgärder,

som synas önskvärda, torde främst böra framhållas en allmän höjning

av lönerna för i allmän tjänst anställda akademiker, i synnerhet i yngre

åldersklasser. Vidare kunna ifrågakomma direkta stödåtgärder för att lätta

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

bördan av en familjs försörjning, antingen genom avlöningstillägg för dem

som ha maka och barn att försörja eller genom skattelättnader eller särskilda

premier åt dem. Det föreliggande betänkandet tager icke sikte på sådana

åtgärder utan inskränker sig till att söka underlätta amorteringsbördan för

dem, vilka för sina studier ådragit sig skulder. Även sådana åtgärder äro, i

den mån de medföra ekonomisk lättnad av verklig betydelse, ägnade att underlätta

familjebildning och överhuvud förbättra deras läge, som bliva föremål

för deni. Konsistoriet hälsar därför befolkningsutredningens initiativ med

stor tillfredsställelse.

Det bör emellertid framhållas, att en skuldbördas kännbarhet till mycket

väsentlig del beror på huru mycket av gäldenärens inkomster som måste användas

för dess förräntning och amortering. En förbättring av inkomstläget

gör skuldbördan mindre tryckande. Och direkta åtgärder till minskning av

skuldbördans tryck böra främst bedömas med hänsyn till den kostnadsbesparing,

som därigenom åstadkommes. En mycket effektiv kostnadsbesparing

skulle t. ex. kunna ernås genom beviljande av skattefrihet för sådant inkomstbelopp,

som använts till amortering av studieskulder.

Stockholms högskolas rektorsnämnd yttrar:

Delade meningar torde knappast råda om önskvärdheten att råda bot på

de olägenheter, som befolkningsutredningen andragit, och att underlätta

möjligheterna för akademikerna att göra sin för samhället viktiga insats.

Befolkningsutredningen har i sitt betänkande utgått från att detta, skall ske

genom statliga åtgärder. Rektorsnämnden är icke i tillfälle att diskutera,

huruvida andra utvägar till äventyrs äro för handen. Befolkningsutredningens

ståndpunkt är måhända den enda möjliga om man endast vill framlägga

»förslag ägnade att omedelbart och påtagligt bistå skuldsatta akademiker».

Frågan om akademikernas amorteringsproblem är eljest endast

ett av de många stora och svårlösta spörsmål, som akademikernas ekonomiska

förhållanden utgöra.

Det förefaller emellertid rektorsnämnden som om den anordning befolkningsutredningen

föreslagit icke vore den mest ändamålsenliga.

Efter en del detaljanmärkningar framhålles vidare:

Rektorsnämnden vill understryka vikten av att dylika lån endast utlämnas

åt personer, som gjort sig kända både för begåvning och skötsamhet. Det

finnes icke något skäl att använda statsmedel för att hjälpa en person, som

på grund av bristande begåvning först efter åtskilliga år lyckas pressa sig

fram till en akademisk examen. Det är också av vikt, att låntagarna äro

skötsamma personer, enär mången skuldsatt akademiker säkerligen icke tager

samma hänsyn till en opersonlig statlig organisation som till borgensmän,

med vilka han har personliga relationer. Därest befolkningsutredningens förslag

genomfördes skulle resultatet med all säkerhet bliva, att antalet medelmåttiga

eller klena examina ökades.

Göteborgs högskolas lärarråd finner det uppgjorda förslaget vara av synnerligen

stort värde och dess genomförande av den största betydelse för landets

studerande. Efter att ha framfört vissa förslag till utvidgning av den

föreslagna kreditgarantien fortsätter rådet:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Under hänvisning till sålunda föreslagna jämkningar tillstyrker lärarrådet,

att befolkningsutredningens förslag angående akademikernas amorteringsproblem

snarast genomföres.

Förutom länsstyrelsen i Kopparbergs län, som avstyrkt, och länsstyrelserna

i Jönköpings och Göteborgs och Bohus län, vilka framställt erinringar av

principiell räckvidd, ha samtliga länsstyrelser anslutit sig till de synpunkter,

som varit avgörande för befolkningsutredningens förslag. Som exempel på

länsstyrelsernas motivering härför må anföras.

Överståthållarämbetet yttrar:

1941 års befolkningsutrednings syfte med förevarande betänkande är nu

att anvisa en utväg till effektivt bistånd åt akademiker, som vid inträdet i

förvärvsarbete ha att dragas med tyngande studieskulder.

Vad befolkningsutredningen föreslår till bemästrande av besvärligheterna,

torde enligt ämbetets förmenande kunna förväntas innebära en i huvudsak

tillfredsställande lösning av frågan.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Uppenbarligen skulle man genom den föreslagna anordningen kunna avsevärt

lätta de yngre akademikernas ekonomiska bekymmer, vilket i sin tur

sannolikt skulle stimulera till tidigare familjebildning och skänka dem arbetsro

med förbättrade arbetsresultat som följd. Då förslagets genomförande

icke synes komma att medföra några mera betydande förlustrisker för statsverket

och kostnaderna för den organisatoriska verksamheten torde bliva ganska

begränsade, vill länsstyrelsen varmt förorda förslaget.

Länsstyrelsen i Kronobergs län hälsar med tillfredsställelse de åtgärder, som

befolkningsutredningen i syfte att stimulera en tidigare familjebildning och

ökad nativitet rekommenderat för underlättande av skuldsatta akademikers

möjligheter att komma till rätta med amorteringen av sina studielån. Efter

en redogörelse för utredningens förslag fortsätter länsstyrelsen:

Det synes länsstyrelsen, som om utredningen på ett fyndigt sätt löst frågan

att med små medel samt relativt obetydliga risker och kostnader för

statsverket vinna förhållandevis stora resultat vid sin strävan att bereda av

studieskulder tyngda akademiker välbehövlig ekonomisk lättnad.

I sitt avstyrkande yttrande anför länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Motivet för särskilda samhällsåtgärder för att underlätta akademikernas

skuldamortering anges vara önskvärdheten att för sagda samhällsgrupp befordra

en tidigare familjebildning. Länsstyrelsen vill uttala starka tvivel huruvida

det föregivna syftet kan nämnvärt främjas genom befolkningsutredningens

förslag. Därest orsaken till de sena äktenskapen är att söka i ekonomiska

svårigheter, förbättras icke vederbörandes möjligheter i nå"on

väsentlig grad genom att staten inträder som långivare i stället för enskilda.

Såväl amortering som ränta komma att kvarstå som tyngande utgiftsposter i

den skuldsattes budget.

Sannolikt är det åtskilliga andra faktorer som verka hämmande i fråga örn

familjebildningen för de utexaminerade akademikerna. I främsta rummet

hindras de genom den ambulatoriska tillvaro som ofta förekommer bland de

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

yngre i de yrken varom här är fråga. Länsstyrelsen håller för troligt, att åtgärder

för att stabilisera anställningsförhållandena för yngre akademiker skulle

verka mer befrämjande för en tidig familjebildning inom dessa kretsar än

förbättrade lånemöjligheter. Denna uppfattning stödjes av erfarenheterna

rörande de samhällsgrupper, som i ekonomiskt hänseende ha det sämre ställt

än akademikerna, men som det oaktat uppvisa hög frekvens av tidiga äktenskap.

Jordbrukare och industriarbetare bilda ofta familj vid unga år, tack

vare vetskapen om att vara bofasta på en plats och ha en någorlunda säker

förvärvsverksamhet.

Därest särskilda åtgärder skola vidtagas för att underlätta akademikernas

lånemöjligheter förefaller det dock onödigt att för ändamålet tillskapa en

ny form av statslån. Det synes ligga närmare till hands att utbygga systemet

ined statens räntefria studielån, så att denna form av statlig hjälp täckte

jämväl de behov, som befolkningsutredningen velat tillgodose genom sitt förslag

i föreliggande betänkande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar, att den betydande

skuldsättningen bland de yngre akademikerna medför allvarliga konsekvenser

för deras möjligheter till familjebildning och att ett underlättande av amorteringsproblemets

lösning skulle vara av stor betydelse. Åtgärder av föreslagen

art måste därför i och för sig anses önskvärda. Svårigheten att praktiskt

lösa problemet torde närmast hänga samman med frågan örn lämplig kontroll.

Länsstyrelsen anför vidare:

Det synes nämligen länsstyrelsen uppenbart, att denna möjlighet kommer

att för de studerande underlätta erhållandet av studielån på ett sätt, som kan

inbjuda till lättsinnig upplåning. Under tider av god penningtillgång i sparbanker

och andra kreditanstalter ligger det för dessa nära till hands att visa

frikostighet med långivningen och att, med tanke på den framtida statsgarantien,

låta beviljade lån under studietiden stå utan att ens kräva ordentlig

räntebetalning. Den statliga kreditgarantien kan på detta sätt indirekt verka

på sådant sätt, att studieskuldernas normala totalsumma ökas och att vederbörande

i det långa loppet snarast får olägenhet av en åtgärd, som åsyftat att

hjälpa honom.

Skall åtgärden lända till verklig nytta, torde därför krävas, att lå.neverksamheten

redan under studietiden följes på ett sätt, som hindrar missbruk.

Att först när studierna avslutas, och det gäller att omsätta studielånen i ett

statsgaranterat amorteringslån, fastställa, huruvida det är fråga om verklig

studieskuld av rimlig storlek, måste nämligen bliva en ytterst vansklig sak.

Med hänsyn till dessa förhållanden vill länsstyrelsen tillstyrka förslaget, i

vad det gäller studielån upptagna efter det att ett system med. statlig

kreditgaranti införts, endast under förutsättning att lämpliga garantier mot

missbruk av här berörd beskaffenhet kunna utfinnas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att förslagets syfte är att .stimulera

familjebildningen bland akademikerna. Det råder icke något tvivel örn att

detta är ett samhällsintresse understryker länsstyrelsen.

Enligt länsstyrelsens åsikt står den långa utbildningstiden främst bland1 orsakerna

till den sena familjebildningen. Den därefter viktigaste torde vara

svårigheten för nyexaminerade akademiker att erhålla en lön tillräcklig att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 190.

försörja en familj på. Först i tredje rummet torde enligt länsstyrelsens åsikt

studieskulderna komma.

I fråga om möjligheterna att minska utbildningstidens längd understyrker

länsstyrelsen önskvärdheten av att frågan om studietidens effektiva utnyttjande

sorgfälligt prövas.

Länsstyrelsen anför vidare, att en ökning av inkomsterna verkar mera

stimulerande för familjebildningen än motsvarande utgiftsminskning. Den

sistnämnda måste för att lia någon verkan vara ganska avsevärd. Betraktar

man de förmåner, som enligt förslaget skulle tillfalla de skuldtyngda akademikerna

finner man, att de i stort sett utgöras av dels möjligheten till ett

15-årigt amorteringslån med en ränta som med ungefär en procent understiger

räntan på borgenslån, dels befrielse från skyldigheten att för detta lån ställa

borgen och att genom försäkring på eget liv skydda från förluster.

Länsstyrelsen konstaterar, att på en studieskuld på 15 000 kronor blir

rån tebesparingen 150 kronor per år samt en ungefär dubbelt så stor utgiftsminskning

i fråga örn försäkringsskyddet. I många enskilda fall komma dessa

förmåner att vara till god hjälp konstaterar länsstyrelsen men det är en

illusion att föreställa sig, att de i nämnvärd grad skola kunna påverka

familjebildningen. I sin nuvarande utformning är förslaget allenast en stödåtgärd

åt skuldtyngda akademiker.

Man måste gå längre än vad befolkoingsutredningen föreslagit, örn man

vill nå det angivna mäki, framhåller länsstyrelsen:

Befolkningsutredningen framhåller i sitt förslag svårigheten för akademikerna

att under de första åren efter avlagd examen verkställa amorteringar å

studieskulderna. Utredningen synes emellertid hava förbisett ett annat förhållande

av stor betydelse för akademikerna, nämligen den förändring i låntagarnas

läge, som orsakats av den starka skärpning av skattetrycket, som

inträtt under de senaste åren. Betalningen av studieskulderna är i dag långt

svårare än före krigsutbrottet. Ränteläget är visserligen för närvarande detsamma,

men så mycket svårare trycker amorteringarna låntagarna. Amorteringarna

få ju ej i likhet med räntorna avdragas vid inkomsttaxeringen.

Länsstyrelsen framhåller, att en reform, som innebure att akademikerna

medgåves rätt att under en viss tidrymd efter examen årligen vid inkomsttaxeringen

avdraga visst belopp skulle vara av större betydelse än den av

befolkningsutredningen föreslagna.

Svenska bankföreningen anför:

Det syftemål som befolkningsutredningen genom det framlagda förslaget

velat verka för — ökade möjligheter för akademiker, som avlagt examen,

att snabbt amortera sina studieskulder — är tvivelsutan behjärtansvärt och

förtjänt av all uppmärksamhet. Påtagligast gör sig måhända denna angelägenhet

gällande ur den synpunkt, som ligger befolkningsutredningens uppdrag

nära, underlättandet av en tidigare familjebildning bland akademikerna. Men

även ur mera allmän social synpunkt synes det vara av vikt, att åtgärder

vidtagas för att i möjligaste mån motverka den under de senare årtiondena

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190.

alltmera framträdande försvagningen i förhållande till andra samhällsklasser

av den ekonomiska ställningen hos den betydelsefulla medelklass, som omfattar

större delen av de s. k. lärda yrkena.

Emot den allmänna tendensen i det av befolkningsutredningen framlagda

förslaget synes sålunda intet vara att erinra. Bankföreningen vill icke heller

göra gällande, att icke förslagets huvudprincip, att akademikernas under studietiden

gjorda studieskulder vid examens avläggande skola kunna sammanföras

till ett statsgaranterat lån med låg ränta och fördelaktiga amorteringsvillkor,

är väl ägnat att verka underlättande på akademikernas ekonomiska

förhållanden efter examens avläggande.

Förslaget synes dock lida av vissa svagheter. Man lärer till en början kunna

befara, att den allmänna utfästelse från statens sida att framdeles ordna akademikernas

studieskulder på ett fördelaktigt sätt, som ett genomförande av

det framlagda förslaget skulle innebära, kan komma att inbjuda unga studerande

till en skuldsättning för studier utöver vad som eljest skulle hava kommit

ifråga.

Bankföreningen påpekar vidare^ att den avsedda ekonomiska lättnaden blir

ofullständig, då vederbörande förskaffat sig skulder vid sidan av de verkliga

studieskulderna.

De nu anförda erinringarna, anför bankföreningen vidare, sammanhänga

med det förhållandet, att den utfästelse från statens sida, som förslaget innebär,

samtidigt som den är obestämd till sitt innehåll, icke motsvaras av

någon annan utfästelse från den studerandes sida än att han i sinom tid

skall avlägga en examen. Att denna uppläggning i vissa fall kan medföra, att

den föreslagna anordningen motverkar sitt eget syftemål synes vara otvivelaktigt.

Bankföreningen anser det dock kunna ifrågasättas, huruvida icke en framkomlig

väg att med eliminerande av de nyss anförda betänkligheterna nå de

av befolkningsutredningen åsyftade fördelarna kunde finnas i en anordning

av innebörd, att en studerande vid studiernas början kunde erhålla en individuell

utfästelse från statens sida, att han vid sin examens avläggande kommer

att erhålla statens garanti för ett visst lånebelopp för studieskuldernas

sanering, om han då kan visa, att han icke har skulder av annat slag och till

högre belopp än som i utfästelsen angivits. Att en dylik anordning skulle på

ett psykologiskt riktigare sätt vädja till den studerandes ansvarskänsla och

sparsamhetsintresse än den allmänna utfästelse, som den föreslagna lagstiftningen

innebär, förefölle uppenbart.

Styrelsen för svenska sparbanksföreningen yttrar:

Styrelsen har i huvudsak icke något att erinra mot befolkningsutredningens

förslag. Från sparbankernas sida har under senare år bedrivits en upplysningsverksamhet

inriktad på att för låntagare, som lida under tryck av smålån

och växellån, framhålla betydelsen av att samla sådana skulder i ett

enda lån, ställt på lämplig amortering. Men för låntagaren är det ofta svårt

att anskaffa den säkerhet, som sparbankerna enligt sparbankslagen äro skyldiga

att kräva. Säkerhetsfrågan spelar såsom befolkningsutredningen närmare

utvecklat en stor praktisk roll, icke minst av personliga skäl på låntagarens

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Marits ''proposition nr 190.

sida. Det vore därför av stor betydelse, om denna fråga kunde lösas genom

statlig garanti för länen i enlighet med det föreliggande förslaget. Även från

statens synpunkt synes förslaget lämpligt såsom ägnat att befria den statliga

administrationen från de arbetsuppgifter, som sparbankerna äro beredda att

för sin del påtaga sig.

Styrelsen får Upphala studentkårs hreditkassa anför:

Befolkningsutredningens förslag innebär enligt styrelsens mening ett synnerligen

värdefullt uppslag till ett förnuftigt ordnande av de skuldsatta akademikernas

amorteringsproblem.

En utredning av relationen mellan akademikernas löner och deras utbildningskostnader

och utbildningstid är starkt av nöden; endast efter en sådan

utredning kan möjlighet vinnas att klart se vad som kan göras för en tidigare

och sundare familjebildning hos akademikerna än den nuvarande.

Ett sammanförande av en skuldsatt akademikers samtliga studielån efter

studiernas avslutande till ett enda statsgaranterat amorteringslån med omkring

15 års amorteringstid är synnerligen önskvärt.

Statsgarantien för dessa lån bör helt särhållas från de understöd i form

av statsstipendier och räntefria studielån under studietiden, som staten medgiver

åt väl kvalificerade men ekonomiskt svagt situerade studenter.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa yttrar:

Den kan starkt ifrågasättas, huruvida det främst är akademikernas skuldsättning,

som förorsakar deras relativt sena familjebildning. Skall dennas problem

lösas, erfordras säkerligen ett betydligt djupare grepp på frågan, än det

utredningen i sitt betänkande tagit. Även örn greppet begränsas till akademikernas

ekonomiska förhållanden, synes utredningen ha tagit alltför ytligt på

problemet. Uppenbart är, att en radikal lösning av problemet om de examinerade

akademikernas ekonomi och familjebildning främst är beroende av

dessa akademikers inkomster och över huvud möjlighet att ekonomiskt

utnyttja sin examen.

Frågan örn åtgärder från samhällets sida för främjande av akademikernas

familjebildning är enligt kassans åsikt, om problemet begränsas till den ekonomiska

sidan, främst frågan om skäliga inkomster, örn skälig säkerhet i anställningen

och över huvud om skäliga möjligheter till sådan anställning som

motsvarar den utbildning akademikerna hava underkastat sig. Redan en

ökning av inkomstnivån med något 100-tal kronor årligen motsvarar eller

överstiger, såsom nedan utvecklas, hela den ekonomiska innebörden av utredningens

förslag. Därnäst i betydelse kommer enligt kassans mening problemet

om nedbringande på olika sätt av utbildningskostnaderna, ett problem,

som utredningen, såsom ovan antytts, i detta sammanhang skjuter ifrån sig.

Den stora kostnaden, t. ex. för tryckningen av doktorsavhandling, har säkerligen

föranlett mer än ett uppskov av familjebildning.

De åtgärder, utredningen föreslagit för förbilligande av de examinerade

akademikernas studieskulder, något lägre ränta respektive slopande av livförsäkringsskyddet,

innebära givetvis för dem en ekonomisk lättnad, ehuru säkerligen

av vida mindre dimensioner, än utredningen synes ha tänkt sig (»avsevärd1

lättnad»). Enligt utredningens tabell sid. 35 stannar skuldsättningens

medium för kandidatexamina av olika slag och magisterexamina vid cirka

7 000 kronor. En räntereduktion härå av (/> å 1 procent innebär för ett år

35 ä 70 kronor. En livförsäkring å motsvarande belopp kan, förutsatt s. k.

normal risk, i de åldrar varom här i regel är fråga, f. n. i de svenska liv
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Marits ''proposition, nr 190.

försäkringsbolagen erhållas för en kostnad av cirka 50 kronor för 1 år. Den

sammanlagda ekonomiska lättnaden enligt utredningens förslag är alltså för

ifrågavarande akademiker i genomsnitt 85 ä 120 kronor under första året efter

examen. I genomsnitt under hela avvecklingstiden för studieskulden blir lättnaden

i runt tal hälften härav eller cirka 50 ä 60 kronor för år. Vid högre

examina och vid högre skuldsummor över huvud blir lättnaden i motsvarande

män högre, vid lägre skuldsummor lägre.

Det synes kassan uppenbart, att en ekonomisk lättnad av denna storleksordning,

ehuru givetvis i och för sig välkommen för den skuldsatte, saknar

varje som helst avgörande betydelse för frågan örn akademikernas familjebildning.

Efter en ingående granskning av förslagets detaljer anför styrelsen sammanfattningsvis

följande.

Såsom sammanfattning av det nu anförda får kassan i första hand förorda

en fördjupad utredning av problemet örn underlättande av akademikernas

familjebildning enligt bland annat de olika vägar, som berörts i inledningen till

detta yttrande.

Därest utredningens förslag om lån med statsgaranti anses böra genomföras

såsom en fristående åtgärd, förklarar sig kassan med tillfredsställelse vara

beredd att efter förmåga medverka vid den föreslagna kreditgivningen, men

hemställer, att de erinringar och förslag, som i det föregående blivit framställda,

måtte vinna beaktande vid reformens slutliga utformning.

Styrelsen för Stockholms studentkårers kreditkassa yttrar:

Styrelsen vill för sin del tillstyrka befolkningsutredningens förslag, som ur

skilda synpunkter torde underlätta en lösning av amorteringsproblemen för

de akademiker, som avlagt examen och befinna sig ute i förvärvslivet. I detta

sammanhang vill styrelsen framhålla att dess erfarenhet giver vid handen, att

från akademikernas sida föreligger ett klart behov att efter avlagd1 examen

sammanföra sina på flera lån uppdelade studieskulder till ett lån med planmässig

amortering under längre tidrymd. För sådant ändamål har också kreditkassan

sedan år 1939 utlämnat lån med en amorteringstidi av högst 10 år

»för att möjliggöra igångsättandet av den livsverksamhet, mot vilken vederbörligen

avlagd slutexamen syftat» (kreditkassans § 2 i stadgarna). Denna

möjlighet till omplacering av skuldbördan har med fördel utnyttjats i åtskilliga

fall, dock ej i sådan omfattning, som kreditkassans styrelse räknat

med, delvis beroende på svårighet med anskaffandet av borgen.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer anför till en början följande.

Inom studentkretsar har under senare år diskussionen rörande de olika

vägar, på vilka man kan nå fram till en demokratisering av den högre utbildningen

i vårt land, tagit ny fart. Studieskuldproblemet har därvid'' helt

naturligt trätt i förgrunden. På olika håll i utlandet ha exempelvis studenterna

rest krav på fullt underhåll under studietiden i form av studielön. Sveriges

förenade studentkårer har ännu icke tagit ställning till denna och därmed sammanhängande

frågor.

Oavsett hur detta problem löses, måste under tiden alla möjligheter tillvaratagas

att berecia de nu studerande och redan färdiga akademiker, som måst

åsamka sig skulder för sin utbildning, lindring i deras mången gång svåra läge.

Som en möjlighet hade Sveriges förenade studentkårer i skrivelse till Kungl.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190.

Majit den 31 juli 1943 föreslagit skattefrihet för inkomstbelopp, som användas

för amortering av studieskulder. Denna framställning avslogs av Kungl. Majit

den 28 april 1944. För de nyssnämnda gruppernas del torde vara mest ändamålsenligt.

, örn de såsom nyutexaminerade akademiker erhölle en sådan

lönestiillning, att de vore i stånd att så snart som möjligt amortera ådragna

studieskulder utan att därför behöva nedpressa sin levnadsstandard under

vad som kan anses rimligt samt avstå från familjebildning. Emellertid måste

även åtgärder av mera begränsad räckvidd såsom de av befolkningsutredningen

föreslagna hälsas med glädje såsom ett bidrag till förbättring av

akademikernas ställning. Styrelsen är emellertid angelägen understryka, att

ett genomförande av det föreliggande förslaget ej kan anses innebära en slutgiltig

lösning av akademikernas familjebildningsfrågor, än mindre av studieskuldproblemet.

Såsom befolkningsutredningen framhållit, bör det föreliggande

förslaget ej anses vara av den omfattning, att det föregriper den angelägna

omorganisationen av den kostnadskrävande utbildningen. Tvärtom

böra vidare enligt styrelsens mening studiekostnaderna snarast minskas eller

helt elimineras, samt åldern för utträde i förvärvslivet sänkas genom en förkortning

av den sammanlagda studietiden, åstadkommen genom ändamålsenligare

skolundervisning, rationalisering av studierna m. m. Det föreliggande

förslaget får sålunda icke undanskymma övriga stora problem, som

kräva en snar lösning.

Befolkningsutredningen har rimligtvis framlagt det föreliggande förslaget

huvudsakligen med utgångspunkt från befolkningspolitiska överväganden. Utredningen

har genom att minska akademikernas ekonomiska svårigheter vid

utträdet i förvärvslivet velat skapa ökade möjligheter till familjebildning.

Efter en redogörelse för innebörden av befolkningsutredningens förslag anför

styrelsen vidare:

Huruvida de föreslagna åtgärderna komma att medföra större vinning ur

befolkningspolitisk synpunkt synes styrelsen svårt att avgöra. Med all sannolikhet

kommer dock den omedelbara lättnaden i den ekonomiska ställningen

närmast efter examen att kunna verka stimulerande på familjebildningen och

även på barnalstringen.

Alldeles oavsett den roll förslaget kommer att spela ur befolkningspolitisk

synpunkt, är detsamma emellertid väl motiverat genom de nyss angivna betydande

förmånerna, vilka dess realiserande omedelbart skulle medföra för

akademikerna.

Styrelsen är emellertid för sin del av den uppfattningen, att förslaget har

betydelse även i ett helt annat hänseende än det utredningen från sina utgångspunkter

haft anledning behandla (att bringa akademikerna ekonomisk

lättnad). Sålunda är styrelsen övertygad, att förslaget kommer att spela en

icke oväsentlig roll för den högre utbildningens demokratisering. Det torde

nämligen vara ställt utom allt tvivel, att det efter förslagets genomförande

kommer att bliva mycket lättare att erhålla borgensmän för studielån, enär

dessa äro medvetna att deras borgensansvar endast varar tills låntagaren

tagit sin examen. På så sätt kan förslaget väntas medföra en icke obetydlig

utvidgning av de skötsamma mindre bemedlade studerandes kreditmöjligheter.

Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att den skulle med största

tillfredsställelse se, att systemet med statsgaranti för studielån kunde utbyggas

till att avse även dem, som just skola påbörja eller äro sysselsatta med sina

akademiska studier. Kunde en sådan ordning genomföras, skulle ingen be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Marits proposition nr 190.

hova avstå från högre studier endast på grund av bristande möjligheter att

erhålla kredit. Befolkningsutredningen har med hänsyn till direktiven för sin

verksamhet icke kunnat inlåta sig på överväganden av detta slag. Angeläget

är, att det av utredningen tagna initiativet snarast föres vidare och den

föreslagna låneformens användbarhet vidgas nedåt till att gälla för alla studenter.

Styrelsen för Sveriges yngre akademikers centralorganisation yttrar:

Organisationen vill först uttala sin tillfredsställelse över det framlagda förslaget,

som, därest det genomföres, kommer att utgöra ett naturligt komplement

till andra statliga stödåtgärder för befrämjande av den högre utbildningen.

Förslaget synes vara ägnat att lösa de skuldsatta akademikernas amorteringsproblem

på ett sätt, som utan att åsamka det allmänna större kostnader

likväl gör det möjligt även för den skora mängden av lågt avlönade akademiker

att genomföra studieskuldens amortering utan de psykologiska och sociala

olägenheter, som äro förbundna med det nuvarande kreditsystemet. Förslagets

realiserande skulle följaktligen medföra stora vinster ur såväl akademikernas

som samhällets synpunkt. Det är även sannolikt, att den befolkningspolitiskt

gynnsamma effekt, som befolkningsutredningen eftersträvar,

skulle uppnås.

Förslagets praktiska huvudlinjer äro ur teknisk synpunkt smidiga och enkla

samt ge icke någon anledning till erinringar. Därest den föreslagna lånenämnden

erhåller den sammansättning, som avses i betänkandet, synas akademikerna

även bliva i tillfälle att på ett rimligt sätt göra sina synpunkter gällande

vid lösningen av de mångskiftande detaljproblem, vilka uppkomma vid ett

genomförande av förslaget. Organisationen anser sig fördenskull kunna avstå

från att i detta sammanhang upptaga dessa till behandling. I

I vårt land ha vi ännu icke kommit så synnerligen långt i strävandena att

rasera de ekonomiska hinder, som möta den obemedlade eller mindre

bemedlade studeranden. Den kreditgivning i form av räntefria studielån

och den statliga stipendiegivning, som för närvarande förekommer,

är till sin omfattning tämligen blygsam och har i vad det gäller stipendiegivningen

snarast karaktären av försöksverksamhet. Örn man eftersträvar att

ställa utbildningsmöjligheter till förfogande för de därför mest lämpade, kan

man icke tolerera att höga utbildningskostnader spärra vägen till studier och

utbildning för någon grupp i samhället. Efterhand som det pågående utredningsarbetet

på såväl skolans som den högre utbildningens område slutföres,

torde det emellertid bliva möjligt att framlägga förslag syftande till att väsentligt

reducera utbildningskostnaderna.

För dem, som redan fullbordat sina studier eller inom en nära framtid väntas

göra detta, erfordras emellertid åtgärder av annan art. Det har redan

tidigare varit väl känt och bekräftas såväl av befolkningsutredningens föreliggande

förslag som av de därav föranledda yttrandena från remissinstanserna,

att de studieskulder, som en dyrbar utbildning ej sällan drar med sig,

skapa betydande ekonomiska svårigheter för låntagarna.

Befolkningsutredningen har efter överläggningar med representanter för de

yngre akademikernas fackliga organisationer funnit akademikernas problem

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

såväl ur ekonomiska som sociala synpunkter kräva ett fördjupat studium och

har därför medverkat vid tillkomsten av den inom statistiska centralbyrån pågående

akademikerundersökningen.

Utredningen har emellertid i likhet med de nyssnämnda akademikerrepresentantema

kommit till den slutsatsen, att frågan om studieskuldernas amortering

vore ett specialproblem, vars lösning skulle innebära betydande

omedelbara fördelar för de unga skuldsatta akademikerna och icke

torde erfordra belysning med ytterligare material, varför ett avvaktande av

den pågående akademikerundersökningens resultat ej ansetts vare sig behövligt

eller med hänsyn till den tidsförlust, som skulle uppstå, ens önskvärt. Jag

delar befolkningsutredningens åsikt att frågan örn beredande av lämpliga

amorteringsvillkor för skuldsatta akademiker och vissa med dem jämställda

är ett specialproblem, som redan på basis av nu tillgängligt material på tillfredsställande

sätt kan överblickas. Ytterligare utredning av denna fråga

fyller enligt min uppfattning ingen förnuftig funktion, varför ärendet nu bör

upptagas till prövning.

Frågan om vilken angelägenhetsgrad med avseende på önskemålet att främja

en tidigare familjebildning bland akademikerna det föreliggande projektet har,

i jämförelse med vissa andra i remissvaren aktualiserade åtgärder, synes icke

här böra tillmätas en alltför stor betydelse, speciellt som vissa av de i remisssvaren

ifrågasatta åtgärderna såsom minskning av studietidens längd, minskning

av studiekostnaderna genom rikligare stipendier under studietiden o. s. v.

icke på något sätt äro ägnade att påverka situationen för de redan utexaminerade

och dem som inom de närmaste åren väntas avlägga examen, d. v. s. just

de grupper, vars aktuella situation motiverat det föreliggande förslagets framläggande.

Frågan örn skattefrihet för inkomstbelopp, som användas för amortering

av studieskulder, har även i detta sammanhang aktualiserats. Med hänsyn

till att intet torde ha inträffat, som motiverar en ändring av den avvisande

hållning, som Kungl. Maj:t så sent som den 28 april 1944 intog till en framställning

härom, torde åtgärder i denna riktning icke vara att vänta inom den

närmaste tiden. Men även örn så skulle vara fallet, kvarstår behovet av ordnade

amorf eringsförhållanden för de skuldsatta.

Kritiken mot det föreliggande förslagets allmänna principer synes i övrigt

främst följa tvenne riktlinjer. Å ena sidan anses förslaget icke medföra några

mera avsevärda ekonomiska fördelar för akademikerna och å andra sidan anses

det kunna föranleda en större skuldsättning än vad som är motiverat.

Örn man enbart ser till vad förslaget tillför akademikerna i form av räntelättnader

och inbesparade försäkringspremier, blir beloppet förvisso icke utan

betydelse för en skuldsatt akademiker med små inkomster, men dock jämförelsevis

blygsamt. Detta ligger ju också i själva principen för förslaget, som

icke är avsett att vara. en subvention, utan en hjälp till självhjälp från statsmakternas

sida. Att se förslaget enbart ur synvinkeln vad1 det innebär för lån
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

tagarna omräknat i kontanter är emellertid enligt min uppfattning att förbise

dess väsentligaste innehåll.

Befolkningsutredningens förslag är ägnat att skänka stadga och ryggrad åt

vederbörandes ekonomi. Hans skulder samlas i ett lån, för vilket en amorteringsplan

uppgöres sträckande sig över i allmänhet högst 15 år, i vissa undantagsfall

dock längre, han befrias från borgensbekymrem och en kostsam

överförsäkring undvikes. Enligt min mening skapas härigenom hos låntagaren

icke blott förutsättningar för en sund ekonomi; det förödmjukande borgenssystemets

slopande är dessutom ägnat att skänka vederbörande en friare och

mera oberoende ställning än han i annat fall skulle kunna intaga. Ur samhällets

synvinkel är detta en avsevärd fördel, som erhålles mot ett, med all

sannolikhet ringa, risktagande från samhällets sida.

Det förhållandet, att förslaget avser att vara en hjälp för låntagarna i deras

strävan att betala sina skulder och alltså icke medför annat än blygsamma

fördelar omräknat i kontanter, är enligt mitt förmenande en garanti för att

någon skuldsättning utöver vad som eljest skulle äga rum icke kommer att

föranledas av de föreslagna åtgärderna. Någon generell utfästelse från samhällets

sida att lån med statlig garanti skall erhållas av var och en som avlagt

viss examen innebär icke befolkningsutredningens förslag. Varje ansökan om

lån förutsättes bliva noga granskad i två instanser, där låntagarens kvalifikationer

för lån grundligt prövas. Enligt min uppfattning tillgodoser detta alla

rimliga krav, som från samhällets sida kunna ställas, på kontroll över den

föreslagna kreditgivningen.

Tilli de allmänna principerna för befolkningsutredningens förslag kan jag

sålunda ansluta mig.

Borgen.

Befolkningsutredningens förslag, att ytterligare säkerhet i form av borgen

för de här ifrågavarande lånen ej skall krävas, ha remissinstanserna i den mån

de särskilt yttrat sig härom med ett undantag tillstyrkt.

Styrelsen för Lunds studentlcårs kreditkassa anser, att förslaget för många

akademiker, som i annat fall skulle ha drabbats av borgensförluster, kommer

att innebära ett undvikande av en ekonomisk belastning, som ej sällan

medfört en försämrad ekonomi vid mognare år och säkerligen mer än en

gång menligt inverkat på familjebildning och barnantal. Örn staten vill övertaga

sådana förluster, yttrar styrelsen, måste detta vara mycket välkommet

och anför vidare:

Emellertid bör framhållas, att anskaffande av borgen för ett samlat studielån

efter avlagd examen i regel icke bör möta alltför stora svårigheter för

låntagaren. Borgen finnes ju nämligen så gott som alltid redan för hela

lånebeloppet. I många fall torde det då icke vara svårt att hos borgensmännen

just vid studietidens slut vinna förståelse för en omläggning och

rationalisering av studieskulden. Visserligen torde mänga borgensmän för

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

särskilda lån vara ovilliga att tillsammans med nya kanske för dem okända

borgensmän, ikläda sig ansvar för hela beloppet av ett samlat lån. Men en

sådan utvidgning av ansvaret skulle, med en lämplig form för borgensförbindelserna,

icke vara erforderlig.

Från allmän synpunkt och på längre sikt möta vissa betänkligheter mot

eftergivande av alla krav på borgen för ett lån med statsgaranti, även bortsett

från den kostnad det måste medföra för det allmänna. Anordningen

medför icke någon direkt hjälp för de i ekonomiskt hänseende sämst ställda

bland de studerande och bland dem, som skulle önska att bedriva studier,

om de kunde finansiera dem. Ty eftersom borgen alltjämt måste ställas

vid upptagande av studielån, komma de, som ej kunna uppdriva godtagbar

borgen, alltjämt att sakna möjlighet att erhålla lån, för vilkas belopp senare

statsgaranti kunde erhållas. Visserligen kan det antagas, att dessa svårigheter

komma att minskas på grund av utsikten till statsgaranti. Den antagliga

ökade lättheten att erhålla studielån är å sin sida förenad med vissa

risker. Den kan nämligen, då stiftandet av de skulder som framdeles kunna

bli föremål för statsgaranti icke i någon mån är ställt under kontroll eller tili

beloppet begränsat, i en del fall leda till minskad återhållsamhet vid sökandet

av studielån med ty åtföljande ökad skuldbörda för ifrågavarande akademiker.

Häri ligger enligt kassans mening en fara.

Ett accepterande i princip av befolkningsutredningens förslag om lån med

statlig garanti innebär enligt min mening även ett accepterande av vad

befolkningsutredningen föreslagit angående borgenskravets slopande. Mot

utredningens förslag i denna del har jag sålunda intet att erinra.

Försäkringsskyddet.

Ett antal remissinstanser har gjort uttalanden med anledning av befolkningsutredningens

förslag att lånen skola utlämnas utan krav på försäkringsskydd.

Under hänvisning till att de föreslagna åtgärderna innebära en risköverföring

från enskilda borgensmän etc. på det allmänna, vars lämplighet i och

för sig kan diskuteras och vilken bör begränsas så långt möjligt utan att

förslagets sociala syfte eftersättes, anse fullmäktige i riksbanken i motsats

till befolkningsutredningen det rimligt att principiellt uppställa krav på försäkringsskydd.

Fullmäktige anföra vidare:

De låntagare, det här är fråga om, torde för övrigt i samband med upptagandet

av lån under studietiden i allmänhet hava lämnat livförsäkringar som

tilläggssäkerhet för lånen. Denna ståndpunkt bör icke utesluta dispensmöjlighet

för lånenämnden beträffande låntagare, som på grund av nedsatt hälsotillstånd

skulle få vidkännas särskilt betungande premieutgifter.

Statskontoret yttrar:

Befolkningsutredningen har föreslagit, att de statsgaranterade lånen skola

utlämnas utan försäkringsskydd. Därest statskontorets förslag om begränsad

statsgaranti antages, lära sparbankerna och kreditkassorna komma att

fordra sådant skydd för den icke statsgaranterade delen av lånet. Enligt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Marits ''proposition nr 190.

statskontorets mening saknas även anledning att utan vidare eftersätta kravet

på försäkringsskydd beträffande den statsgaranterade delen. För vinnande

av det med förslaget avsedda syftet, torde det vara tillräckligt, att

den skuldsattes familj erhåller prioritetsrätt till åtnjutande av försäkringsskyddet.

Så länge låntagaren lever ogift, bör däremot staten — lånegarantin

— skäligen kunna göra anspråk på att stå som förmånstagare vid försäkringens

utfallande. Statskontoret får därför föreslå, att bestämmelser härom

intagas i kungörelsen. För det fall att en låntagare icke redan innehar livförsäkring,

som täcker hela lånesumman, och det med hänsyn till omständigheterna

icke skäligen kan påfordras, att han anskaffar sådan försäkring,

synes rätt böra medgivas lånenämnden att meddela erforderlig dispens.

Sparbanksinspektionen uttalar en viss tveksamhet beträffande förslaget

örn att de ifrågavarande lånen skola utlämnas utan krav på försäkringsskydd.

Inspektionen anför vidare:

. Enligt utredningen synes det främsta skälet till avskrivningar å de statliga

räntefria studielånen vara dödsfall bland låntagarna. Men icke endast

för staten såsom garant för krediten utan även med tanke på låntagarens

och dennes familjs bästa är ett lämpligt avpassat försäkringsskydd önskvärt.

Det är att befara att, om det för närvarande av kreditanstalterna i

stor utsträckning upprätthållna kravet på försäkringsskydd släppes, alltför

mångå låntagare skulle komma att uppskjuta anskaffandet av för familjen

betryggande försäkring måhända till en tidpunkt efter det studieskulderna

slutbetajts, då sådana faktorer kunna ha tillkommit, som försvåra eller rent

av omöjliggöra erhållande av försäkring. Inspektionen vill även fästa uppmärksamheten

på att endast den del av försäkringspremien, som motsvarar

dödsfallsrisken, bör betraktas såsom låneomkostnad, medan återstoden i

huvudsak utgör en av den försäkrade gjord besparing, låt vara av tvångskaraktär.

Det bör vidare beaktas, att försäkringsskyddet för låntagarens

familj successivt ökar allt eftersom lånet återbetalas.

Försäkring sinspektionen yttrar:

Ehuru genom ett lämpligare val av försäkringsformer i fråga om de av

lånen föranledda försäkringarna de av utredningen omnämnda olägenheterna

sannolikt i väsentlig grad skulle kunna undanröjas, vill försäkringsinspektionen

likväl tillstyrka, att de av utredningen föreslagna lånen med

statlig garanti utlämnas utan säkerhet i form av försäkring. Utredningen

svnes emellertid avse, att, då en låntagare avlider, statens garanti skulle tagas

i anspråk endast i den mån långivaren icke kan erhålla, täckning för lånet

ur den avlidnes kvarlåtenskap. Enligt inspektionens mening vore det lämpligare,

att staten vid låntagares död obligatoriskt täckte den icke amorterade

delen av lånet. Kostnaden för en sådan anordning skulle säkerligen endast

obetydligt överstiga kostnaden för den anordning, som utredningen synes

avse.

Inspektionen anför vidare, att därest det anses lämpligt kunde för nämnda

förmån en avgift uttagas av låntagarna genom en relativt obetydlig förhöjning

av låneräntan. På grundval av inspektionen utförda beräkningar

synes en förhöjning med 0,35 procent vara tillfyllest.

Bihang lill riksdagens protokoll Villii. 1 sami. Nr 100.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Utredningen har intagit den ståndpunkten, att de förluster, som kunna

uppstå i anledning av den statliga garantien — främst på grund av låntagares

död — böra helt bäras av staten. Ehuru såsom förut antytts kostnaderna

härför icke torde bliva av mera betydande storlek, har länsstyrelsen ansett

sig av principiella skäl böra upptaga förevarande spörsmål till behandling.

Redan det förhållandet att akademikerna för inlösen av sina utestående studieskulder

erhålla ett samlingslån med lång amorteringstid innebär en betydande

förmån, som i huvudsak torde undanröja deras mera överhängande

ekonomiska bekymmer. Räntans storlek synes däremot med de lånebelopp,

varom fråga är — i genomsnitt tusentals kronor — vara av ganska underordnad

betydelse. Utredningen förutsätter, att med hänsyn till nuvarande

ränteläge låneräntan skulle till en början kunna bestämmas till tre procent.

Därest till denna låneränta lades en låneavgift till staten på förslagsvis

14 procent, torde full täckning kunna erhållas för statens förluster i följd

av statsgarantien. Det ytterligare belopp, som varje låntagare härigenom

skulle nödgas erlägga årligen, skulle med utgångspunkt från de av utredningen

beräknade skuldsummornas storlek i genomsnitt komma att röra

sig om 10 ä 20 kronor och kan följaktligen icke anses bliva tyngande. Då

man beaktar, att ifrågavarande låntagare haft fördelen att åtnjuta så gott

som kostnadsfri undervisning vid universitet och högskolor och att de

inom icke alltför avlägsen framtid i regel nå upp till inkomster, som högst

avsevärt överstiga vad övriga medborgare kunna uppnå, anser länsstyrelsen

starka principiella skäl tala för att de själva gälda å kreditgivningen

uppkommande förluster. Såsom nyss anförts kan därigenom syftet med

ifrågavarande statliga garanti icke anses i någon mån bliva äventyrat.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa yttrar:

Vad utredningen anfört härom synes kassan föråldrat samt nästan genomgående

ohållbart. Visserligen är det riktigt, att kravet på livförsäkring såsom

supplementär säkerhet för kreditgivare och, i förekommande fall, borgensmän

medför en ökad utgift för låntagaren. Denna motsvaras dock av befrielse

från amortering vid inträffat dödsfall. Av det av kassan under åren

1923—1944 på amorteringslån utlämnade beloppet, 7 667 510 kronor, har

hittills 90 624 kronor eller icke mindre än 1,2 procent amorterats genom

livförsäkring vid låntagarens död, belopp, som givetvis successivt komma

att ökas innan lånen avvecklats. Om kostnaden för försäkringsskyddet synes

emellertid utredningen ha en högst överdriven uppfattning. För de åldrar,

varom här i regel är fråga, kan i normala fall livförsäkring erhållas mot en

årlig kostnad av allenast 0,7 å 0,8 procent av det aktuella lånebeloppet.

För krediten under studietiden, vilken ju enligt utredningens förslag icke

omfattas av den statliga garantien, kommer givetvis kravet på försäkringsskydd

att bibehållas i huvudsakligen samma utsträckning som för närvarande.

Vid den föreslagna omläggningen av den samlade studieskulden förefinnas

alltså i regel redan de erforderliga livförsäkringarna. Slopas vid denna

tidpunkt kravet på livförsäkringsskydd, komma de förefintliga livförsäkringarna

säkerligen att i viss utsträckning annulleras, då försäkringarna ju

i regel icke omedelbart behövas för annat ändamål — endast undantagsvis

torde låntagaren-försäkringstagaren vid denna tidpunkt vara gift eller stå

i begrepp att ingå äktenskap. Genom annullationen tillfogas försäkringstagaren

alltid en förlust och, när han längre fram ånyo önskar teckna livför
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

säkring, nödgas han vidare alltid på grund av högre ålder och därjämte icke

sällan på grund av försämrad hälsa erlägga högre premier än för den annullerade

försäkringen. Bibehålies försäkringen vid oförändrat belopp, frigöres

den ju för övrigt successivt för bland annat det skydd för hem och familj,

för vilket utredningen vill reservera livförsäkringen. Enligt kassans mening

har kravet på livförsäkring vid studielånet ett icke obetydligt uppfostrande

och så att säga moraliskt värde och enligt kassans erfarenhet uttala låntagarna

ytterst sällan missnöje med kassans krav på livförsäkringsskydd.

Befolkningsutredningens förslag innebär, att de livförsäkringar, som vederbörande

låntagare har vid examens avläggande, i den mån de varit avsedda

som skydd för borgensmän, frigöras för andra ändamål. Låntagaren

kommer alltså i tillfälle att avgöra sitt behov av försäkringsskydd utan inverkan

av faktorer, som i normala fall ej torde påverka en försäkringstagares

uppskattning av sitt försäkringsbehov. Att detta skulle medföra anullering

av tidigare tagna livförsäkringar förefaller mindre troligt, snarare torde

en följd av förslaget bliva att låntagarna, vilka äro i den ålder, då familjebildning

vanligtvis sker, genom den föreslagna åtgärden kunna ställa ett tillfredsställande

försäkringsskydd till sin familjs disposition utan att därför

tvingas teckna ytterligare försäkringar. Att genom en mindre räntehöjning

påföra låntagarna de förluster, som kunna drabba statsverket, anser jag med

hänsyn till de obetydliga risker, som statsverket här tar, ej vara ändamålsenligt.

Jag ansluter mig alltså till befolkningsutredningens förslag.

I detta sammanhang har också frågan huruvida staten vid låntagares frånfälle

obligatoriskt skall täcka den icke amorterade delen av lånet aktualiserats.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att frågan örn efterskänkande

av fordran på grund av utlämnat lån i varje fall skall hänskjutas till Kungl.

Maj:ts prövning. Vad befolkningsutredningen sålunda föreslagit har under en

följd av år tillämpats i fråga om statens räntefria studielån, varvid det visat

sig vara fördelaktigt att kunna avgöra frågan, i vilken utsträckning statens

fordran skall avskrivas, med hänsyn till den ekonomiska situationen i de

särskilda fallen. Att däremot göra en generell utfästelse från statens sida om

avskrivning av det icke amorterade beloppet torde vara mindre lämpligt.

Till utredningens nu ifrågavarande förslag kan jag således i huvudsak

ansluta mig. Emellertid finner jag det angeläget påpeka, att Kungl. Maj:ts

prövning i nyss berörda fall självfallet bör lämna rum för alla tillbörliga

hänsyn till de efterlevandes intressen.

Kreditgarantiens anordnande och giltighet.

I några av de avgivna yttrandena har befolkningsutredningens förslag i

vad det gäller kreditgarantiens omfattning och giltighet varit föremål för

uppmärksamhet.

Statskontoret föreslår, att den statliga kreditgarantien för erhållande av

säkerhet för att vederbörande kreditinstitut verkligen med omsorg full
-

Departe
mentschefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

göra sina åligganden begränsas så, att den vid varje tillfälle omfattar förslagsvis

80 procent av den oguldna lånesumman.

Sparbanksinspektionen framhåller:

Inspektionen förutsätter, att med den nya låneformen utfäst garanti kommer

att i princip ordnas efter ungefär samma grunder, som gälla för de statliga

exportkreditgarantierna, och att alltså riksdagen har att taga ställning

till statsgarantiens omfattning. Endast ett anvisningsförfarande i likhet

med vad som sker beträffande andra statliga lånefonder skulle nämligen

få till följd, att medelsanvisningen komme att i huvudsak avse redan föreliggande

förluster, varigenom riksdagen icke skulle komma att bestämma

storleken av lånegarantien.

Inspektionen anför vidare:

I detta sammanhang kan inspektionen icke heller underlåta att något

beröra frågan örn hur länge statens garanti för visst lån skall anses gälla.

Örn man kan utgå från att den tioåriga preskriptionen aldrig skulle komma

att åberopas av staten, synas likväl bestämmelser vara av nöden angående

den tid, inom vilken långivare skall anmäla sitt krav mot staten på grund

av lån, som icke återbetalas i föreskriven ordning. Det kan knappast vara

lämpligt, att långivare trots uraktlåtna indrivningsåtgärder eller på eget

bevåg lämnade anstånd skall vara skyddad av statens garanti under obegränsad

tid.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

Däremot synes det tveksamt huruvida summan av den garanti, som av

staten lämnas för ifrågavarande av lokala kreditanstalter utlämnade lån,

skall såsom förslaget synes förutsätta vara obegränsad. Det torde sålunda

kunna ifrågasättas, om ej den totala kreditgarantien bör av riksdagen bestämmas

till visst belopp, som ej må överskridas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har med instämmande hänvisat till ett av

Jämtlands läns sparbank avgivet yttrande rörande sådana lån, där låntagaren

icke fullgör sina förpliktelser:

I fråga örn dessa lån komma bankerna sålunda i viss mån i sämre ställning

än beträffande andra lån, försedda med proprieborgen, därvid bankerna

kunna direkt vända sig mot borgensmännen. Det kan därför ifrågasättas

örn icke den av utredningsmännen förespeglade möjligheten för bankerna

att bliva befriade från vissa lån bort utformas såsom en ovillkorlig rätt

för dem att, då låntagaren brister i fullgörandet av sina skyldigheter, få

lånet inlöst av staten.

En på förhand av riksdagen fastställd omfattning av den föreslagna kreditgarantien

synes medföra vissa svårigheter vid det föreliggande förslagets

realiserande. Utöver den prövning av låneansökningarna, som förutsättes

ske i enlighet med det föreliggande förslaget, torde, därest kreditgarantiens

omfattning på förhand fastställes, i sådana fall, då ansökningar om lån

föreligga till större sammanlagt belopp än den fastställda kreditgarantien

medger, en ytterligare prövning av låneansökningarna bliva erforderlig

med hänsyn till nödvändigheten att avvisa ett antal lånesökande, som

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

enligt de allmänna grunderna i annat fall skulle beviljats sökt lån. Å andra

sidan skulle en på förhand fastställd omfattning av kreditgarantien

för det fall att efterfrågan på lån vore ringa kunna tänkas uppmuntra till

en generösare kreditgivning än avsett är. Under alla omständigheter torde

vissa svårigheter att genomföra en likformig behandling av alla låneansökningar

vara att vänta, för den händelse kreditgarantiens omfattning på

förhand skulle fastställas.

Kravet härpå torde icke heller ha avsett att åstadkomma en inskränkning

av kreditgivningen utöver vad som följer av förslagets allmänna principer

utan snarast att bereda riksdagen tillfälle att följa denna kreditgivnings utveckling.

Detta önskemål torde emellertid få anses vara tillgodosett genom

att lånenämnden i likhet med vad som för närvarande är fallet med studielånenämnden

avlämnar årliga redogörelser för sin verksamhet.

Jag anser mig därför böra ansluta mig till vad befolkningsutredningen i

detta avseende föreslagit.

Mot befolkningsutredningens förslag att kreditgarantiens giltighet i vissa

fall skall vara beroende av lånenämndens beslut ha erinringar framställts.

Jag ansluter mig till den av länsstyrelsen i Jämtlands län framförda uppfattningen,

att vederbörande kreditinstituts rätt, att, då låntagaren brister

i fullgörandet av sina skyldigheter, få lånet inlöst av staten, bör vara ovillkorlig.

Frågan om hur länge statens garanti för visst lån skall anses gälla har

vidare berörts. Jag delar de av sparbanksinspektionen framförda synpunkterna

och anser, att befolkningsutredningens förslag i detta avseende bör

kompletteras med en bestämmelse örn att den anmälan, som enligt befolkningsutredningens

förslag av vederbörande kreditinstitut skall göras hos

lånenämnden i sådana fall, då låntagare ej fullgöra sina skyldigheter, skall

ske senast ett år från förfallodagen räknat, varefter i annat fall den statliga

garantien upphör att gälla.

Räntan.

Befolkningsutredningens förslag att räntan skall fastställas av lånenämnden

och ej tillåtas överskrida den lägsta vid utlåning från sparbankerna

förekommande räntan för lån mot prima botteninteckningar har berörts i

ett antal remissvar.

Sparbanksinspektionen yttrar:

Det är tveksamt örn den räntesats, som utgår för obundna bottenlån, kan

komma att visa sig tillräcklig för täckandet av kostnaderna för utlåningen.

Först sedan erfarenhet vunnits kan detta bedömas.

Det torde vara av vikt, att det kommer till klart uttryck, att den vid

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

lånets utlämnande medgivna räntemarginalen icke under lånetiden kan minskas

utan den långivande sparbankens samtycke.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa anför:

Kassan torde svårligen bliva i stånd att bestrida den nya rörelsen med

en marginalränta av endast % procent över sparbankernas inlåningsränta,

åtminstone i det fall att denna rörelsegren skulle bliva av jämförelsevis stor

omfattning. Och det vore icke rimligt att av övriga låntagare — dem, som

ännu studera vid universitetet — uttaga en förhöjd ränta för att erhålla

medel att bestrida omkostnaderna för de statsgaranterade lånen. Kassan får

därför hemställa att räntan för dessa får överskrida sparbankernas inlåningsränta

med intill % procent. — I detta sammanhang anmärkes, att kassans

förvaltningskostnader äro jämförelsevis låga.

Styrelsen för Uppsala studentkårs kreditkassa yttrar:

Sitt förlagskapital upplånar kassan av Uppsala sparbank för en ränta

som med :1/2 procent överstiger bankens inlåningsränta. Så vitt styrelsen

nu kan se måste kassan avstå från att förmedla statsgaranterade amorteringslån

därest den föreslagna räntefoten skulle tillämpas.

Sedan Uppsala sparbank med hänsyn till önskvärdheten att kreditkassan

åtager sig denna förmedling i stället för sparbanken förklarat sig villig sänka

sin ränta på kassans förlagslån till 14 procent över inlåningsräntan, anser

sig styrelsen kunna utlämna de föreslagna lånen, därest räntan fixeras till

% procent över sparbankernas inlåningsränta.

Styrelsen för svenska sparbanksföreningen anför:

Beträffande räntan på ifrågavarande lån har befolkningsutredningen föreslagit,

att räntan skall bestämmas av lånenämnden och ej överstiga »den

lägsta vid utlåning från sparbank förekommande räntesatsen för lån mot

prima botteninteckning». Styrelsen har intet att erinra mot detta förslag i

sak, men den föreslagna ordalydelsen synes giva anledning till en viss tveksamhet

vid tillämpningen.

För att nå det mål, som befolkningsutredningen åsyftar, är det riktigare

och lämpligare att formulera bestämmelsen så, att räntan ej med mer än

x/2 procent må överstiga sparbankernas vanliga inlåningsränta, vilken för

närvarande är 2,5 procent. Den angivna marginalräntan V2 procent är för

åtskilliga sparbanker alltför knapp för att den skall täcka deras utgifter men

är å andra sidan den vanliga för de obundna prima bottenlånen.

Även om de skäl, som från kreditkassornas sida framförts som motivering

för en högre marginalränta än den, som följer av det föreliggande förslaget,

icke äro utan betydelse för kassornas möjligheter att förmedla de föreslagna

lånen, anser jag mig icke enbart av denna anledning kunna medverka

till en höjning av räntan med % procent. Jag anser mig emellertid böra

förorda den av svenska sparbanksföreningen framförda uppfattningen, att

räntan skall bestämmas så, att den ej med mera än % procent må överstiga

sparbankernas vanliga inlåningsränta. I sak torde detta endast innebära

en anslutning till vad befolkningsutredningen anfört rörande den skäliga

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

räntan på dessa lån. Erforderliga direktiv rörande en räntesättning i huvudsaklig

överensstämmelse med här förordade grunder torde böra lämnas av

Kungl. Majit.

Lånens storlek.

Befolkningsutredningens förslag att lånebeloppens storlek skall avgöras

av lånenämnden i varje särskilt fall har föranlett uttalanden av ett antal

remissinstanser.

Statskontoret yttrar: .

Statskontoret kan icke biträda utredningens uppfattning härutinnan utan

får för sin del föreslå, att den vidsträckta fullmakt, som enligt utredningens

förslag skulle givas lånenämnden, begränsas genom en för de olika examina

lämpligt avvägd maximering av lånesumman, vilket väl torde låta sig göra

på grundval av vunna erfarenheter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför:

Det bör klart sägas ifrån, att lån endast då alldeles särskilda omständigheter

därtill föranleda må beviljas med högre belopp än den beräknade normala

kostnaden för avlagd examen.

Länsstyrelsen framhåller även, att lån icke böra beviljas personer med

onormalt stora skulder.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att en maximering av lånebeloppen

för de olika examina bör införas. Detta synes enligt länsstyrelsens mening

påkallat av önskvärdheten att de studerande från början planera sina

studier på lämpligt sätt och genomföra dem inom rimlig tid. Styrelsen för

Lunds studentkårs kreditkassa framhåller, att det i praktiken kommer att

bli mycket svårt för att icke säga i regel omöjligt att påvisa, att vissa lån

icke äro studielån. Risk för rena bulvanlån för annan person kan jämväl

befaras uppkomma. Bland annat av hänsyn till dessa svårigheter synes det

önskvärt för att icke säga nödvändigt att fastställa en övre gräns för det

lånebelopp, som för olika examina rimligen kan anses böra omfattas av

den statliga garantien.

Att på förhand fastställa vissa maximilånebelopp gällande för respektive

examina torde vara ägnat att inskränka lånenämndens möjligheter till individuell

behandling av de lånesökande. En sådan åtgärd förefaller även kunna

bidraga till att skapa den föreställningen, att en generell utfästelse förelåge

från statens sida att till var och en, som avlagt en viss examen, utfärda

kreditgaranti för ett visst bestämt belopp, vilket ingalunda är fallet. Med

hänsyn till att skuldsättningen kan vara mycket växlande även för en och

samma examen, beroende på exempelvis i vilken utsträckning lånesökanden

genom lån måst finansiera sina studier, om han bildat familj under studietiden,

örn han bedrivit specialstudier för erhållande av speciellt höga betyg

Departe
mentschefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Marits proposition nr 190.

etc., vöre en maximering av beloppet utan möjlighet för lånenämnden att

taga hänsyn till föreliggande enskilda omständigheter vid fastställandet av

lånets storlek särskilt olycklig, därför att detta enligt min mening skulle

drabba många av de mest behövande och mest meriterade sökandena. Genom

att ej maximilånebelopp fastställes för de olika examina tvingas lånenämnden

till en ingående prövning av varje enskild ansökan örn lån. Även

den av vissa remissinstanser befarade tendensen till ökad skuldsättning

torde, därest risk för sådan överhuvudtaget finnes, genom vetskapen om

denna individuella prövning, komma att effektivt motverkas. Jag anser

mig sålunda böra ansluta mig till vad befolkningsutredningen i detta avseende

föreslagit.

Villkor för erhållande av lån.

Flera av remissinstanserna ha yttrat sig med anledning av befolkningsutredningens

förslag till villkor för erhållande av lån, varvid främst frågan,

örn lån skall erhållas även av dem som efter examen fortsätta studierna,

har uppmärksammats.

Statskontoret finner det kunna bliva föremål för tvekan hur vidsträckt

kravet på examen skall tolkas och föreslår att i den kungörelse, som kommer

att utfärdas, de utbildningsanstalter uppräknas, vid vilka avläggande

av examen skall berättiga till lån med statlig garanti.

Sparbanksinspektionen har uppfattat utredningens förslag så, att lån endast

skall beviljas den, som avslutat sina studier. Denna inställning delas av

inspektionen, som dock anser, att den bör komma klarare till uttryck.

Större akademiska konsistoriet i Lund yttrar:

Det torde erfordras bestämda anvisningar om att endast sådana akademiker

böra erhålla lån under statsgaranti, vilkas examensmeriter och övriga

förhållanden giva grund för att av dem vänta en verkligt framgångsrik

verksamhet.

Stockholms högskolas rektorsnämnd anser, att enbart avlagd akademisk

examen ej bör vara tillfyllest för att erhålla lån; härutöver bör krävas vissa

kvalifikationer. Examensbetygen, vilka väl eljest som regel äro en användbar

mätare av begåvningen, böra dock icke vara ensamt utslagsgivande; ett

medelmåttigt betyg i filosofisk ämbetsexamen kan exempelvis kompenseras

av ett utmärkt provårsbetyg.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar:

Av motiveringen framgår, att en förutsättning för erhållande av lån skall

vara att studierna fullföljts till en utbildning, som normalt bör bereda vederbörande

möjlighet till försörjning. De föreslagna bestämmelserna böra

bringas i överensstämmelse härmed. Icke alla akademiska examina bereda

möjlighet till försörjning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Länsstyrelsen i Kronobergs län yttrar:

En precisering av de föreslagna bestämmelserna är önskvärd, så att det

klart framgår, örn lån endast skall beviljas den, som utträtt i förvärvslivet

eller även gäller för den, som fortsätter studierna.

Beträffande frågan örn lån skall erhållas, då examen avlagts men vederbörande

fortsätter studierna, framhåller större akademiska konsistoriet i

Lund följande.

Här bör uppmärksammas det icke ovanliga förhållandet att en person,

som avlagt ämbetsexamen och utträtt i förvärvslivet, senare återvänder till

fortsatt högre utbildning. En sådan sökande bör uppenbarligen icke vara

avstängd från att efter avslutandet av den fortsatta utbildningen erhålla

lån med statsgaranti eller förhöjning av beloppet för ett tidigare erhållet

sådant lån.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala framhåller, att det icke vore

rättvist, om de studerande, som efter avlagd lägre akademisk examen kvarstanna

vid universitet, icke komme i åtnjutande av samma förmåner som

de, som efter examen utträda i förvärvsarbetet. Konsistoriet föreslår därför

en modifiering i denna riktning.

Göteborgs högskolas lärarråd framhåller, att bestämmelserna i ämnet

böra utformas så, att man med studieskuld avser skulder fram till och med

gradualavhandlingen.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer:

Amnärkningsvärt är, att utredningen icke närmare berört akademikernas

lånebehov efter examen. För en mängd akademiker äro nämligen lönevillkoren

närmast efter examen sådana, att fortsatt skuldsättning är nödvändig.

Skall det i dessa talrikt förekommande fall finnas möjlighet att, sedan

statsgaranterat lån en gång bekommits, erhålla förhöjning av detsamma?

Besvaras frågan nekande, måste den skuldsatte vid sidan av det statsgaranterade

lånet upptaga andra lån. Liknande problem uppstår i de fall, då

någon efter att hava avlagt en examen och erhållit statsgaranterat lån återvänder

till högskola eller eljest fortsätter studierna för högre examen.

Vad beträffar frågan om vilka examenskrav, som skola uppställas som

villkor för erhållande av lån, har befolkningsutredningen besvarat den sålunda,

att varje akademisk eller därmed jämförlig examen, som normalt kan

väntas bereda vederbörande möjlighet till försörjning, bör öppna möjligheter

till erhållande av lån.

Befolkningsutredningen har icke velat binda lånenämnden genom att närmare

ange de examina, som kan komma i fråga, utan överlämnat åt nämnden

att avgöra de skilda examinas värde. Jag biträder den ståndpunkt befolkningsutredningen

här intagit men finner mig böra göra det förtydligandet,

att examina överskjutande studentexamens nivå i princip böra öppna

möjlighet till lån. Sålunda bör enligt min mening t. ex. de som avlagt folkskollärarexamen

kunna komma i fråga för erhållande av lån.

Departe
mentschefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Bedömandet av frågan huruvida vederbörande examen kari väntas bereda

sökanden försörjning måste emellertid enligt men mening helt överlämnas

åt lånenämndens avgörande.

Vad beträffar frågan örn lån skall kunna erhållas även då examen avlagts,

men vederbörande fortsätter studierna i stället för att omedelbart

söka sig ut i förvärvsarbete, innebär befolkningsutredningens förslag, även

om det främst tillkommit med hänsyn till det vanligaste fallet — att lånesökanden

efter examen söker sig ut i förvärvsarbete — enligt min mening

inget hinder för dem, som bedriva studier för högre examina eller för doktorsdisputation,

att erhålla lån.

Det har framförts, att ett lånebehov efter examen även kan föreligga.

Enligt min mening bör i sådana fall, då detta lånebehov uppstått på grund

av kostnader för vidare utbildning som t. ex. viss underläkartjänstgöring,

provår o. s. v., möjlighet till förhöjning av det tidigare erhållna lånet beredas

vederbörande vid den tidpunkt, då denna vidareutbildning avslutats.

Skulder föranledda av familjebildning.

Frågan om skulder, som föranletts av att den studerande bildat familj

under studietiden, skola hänföras till de skulder, som den föreslagna kreditgarantien

avses böra omfatta, har aktualiserats av ett antal remissinstanser.

Större akademiska konsistoriet i Lund uttalar, att det bör klargöras om

skulder, som uppkommit genom att en sökande redan under studietiden

bildat familj, få anses som studieskulder i förslagets mening. Det vore önskvärt

att så finge ske.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa framhåller, att skulder, som

föranletts av att en studerande redan under studietiden bildat familj, rimligen

måste hänföras till studieskulder i förevarande sammanhang.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer yrkar att skuld, som uppstått

på grund av tidig familjebildning skall medräknas i studieskulden.

Ett av skälen varför befolkningsutredningen ej föreslagit ett maximilånebelopp

för olika examina är önskan att vid bedömandet av respektive ansökningar

kunna taga hänsyn till alla de olika faktorer, som kunnat påverka

skuldbördans omfattning. Uppenbart är att tidig familjebildning är en av

de mest verksamma faktorerna härvidlag. Att de skulder, som föranletts

härav, skola hänföras till den skuldsumma, som den föreslagna kreditgarantien

är avsedd att omfatta, är enligt min mening självklart, och detta torde

även ha varit befolkningsutredningens åsikt.

Skulder till föräldrar.

Befolkningsutredningens förslag, att skulder till föräldrar och därmed

jämförliga skulder ej skola kunna inräknas i det belopp, för vilket lån med

statlig garanti kan erhållas, kritiseras av ett antal remissinstanser.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Mårds proposition nr 190.

Länsstyrelsen i Jönköping förordar, att föräldraskulderna ej uteslutas från

den statliga kreditgarantien, då de föreslagna inskränkningarna härutinnan

lätt synas kunna kringgås.

Länsstyrelsen i Karlskrona anför att, i sådana fall, då långivarnas ekonomiska

situation gör det påkallat, böra även lån av föräldrar och därmed

jämförliga lån kunna ingå i det statligt garanterade lånet.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa yttrar:

Det synes kassan rimligt, att studieskulder till föräldrar och dylikt jämställas

med studieskulder till kreditinrättningar etc. Ofta förhåller det sig

så, att fadern, som har lättare att erhålla lån än sonen och dottern, upptager

lån i sitt namn och sedan utlånar beloppet till sonen etc. för dennes

studier. Ofta utlånar fadern egna eller upplånade medel till en son eller

dotter, som studerar, med mer eller mindre tillfälligt åsidosättande av övriga

syskons intresse. Det synes kassan riktigt att jämställa dylika lån med

övriga studielån. Skulle utredningens förslag i denna del följas, komma de

sålunda diskvalificerade låneformerna att successivt försvinna för att ersättas

med sådana lån, som enligt utredningens förslag komma att omfattas

av de föreslagna lättnaderna.

Styrelsen för Sveriges yngre akademikers centralorganisation anför:

Det är icke möjligt att helt bortse från skulder till föräldrar och därmed

jämförliga skulder. I ett stort antal fall äro sannolikt föräldrar och syskon

i behov av det kapital, som utlånats. Det torde ej bereda oöverstigliga svårigheter

att vid ansökan endast utmönstra sådana skulder till föräldrar och

därmed jämförliga skulder, vilka med hänsyn till de allmänna grunderna

för de föreslagna åtgärderna icke böra medgivas statsgaranti.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer yttrar:

I kanske flertalet fall, då föräldraskulder finnas, kunna dessa betecknas

som förtida arv. I många fall ha föräldrarna däremot verkligen utlånat sparkapital,

som måhända skall användas till deras egen pensionering, för ett

annat barns utbildning eller dylikt. De äro då beroende av att återfå sina

utlånade medel. I sådana fall böra föräldrarna kunna återfå sina medel på

så sätt, att lånet omplaceras i ett banklån, för vilket statlig garanti lämnas

på vanligt sätt.

Ehuru ett frångående av befolkningsutredningens förslag torde innebära

en viss ökning av den ifrågasatta kreditgarantiens omfattning, kan jag dock

ansluta mig till vad som från ett flertal remissinstanser anförts angående

lämpligheten av att även skulder till föräldrar och därmed jämförliga

skulder skola kunna inräknas i det belopp, till vilket lån med statlig garanti

kan erhållas. I första hand böra dock bankskulder komma ifråga. Huruvida

dessutom skulder till föräldrar och därmed jämförliga skulder skola kunna

inräknas i det lån, som sökes, bör enligt min mening vara beroende på sökandens

totala skuldsättning, vilken icke bör överskrida, vad som erfarenhetsmässigt

kan anses skäligt med hänsyn till hans examensmeriter och de

övriga omständigheter, som föreligga.

Departe
mentschefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Tidpunkt för ansökan om lån.

Ansökan om lån skulle enligt befolkningsutredningens förslag ske i nära

anslutning till examens avläggande. Under en övergångstid skulle dock möjlighet

att söka de föreslagna lånen öppnas för dem, som efter den 1 januari

1940 avlagt examen. Flera remissinstanser ha yttrat sig med anledning av

detta förslag.

Statskontoret anser det böra vara tillräckligt, om låntagare, som avlagt

examen efter den 1 januari 1943, beredas den föreslagna lånemöjligheten.

De av beredskapen hårdast drabbade bleve då tillgodosedda.

Sparbanksinspektionen önskar ett förtydligande rörande dem, som genom

övergångsbestämmelserna skola få lån. En huvudregel borde uppställas. Vidare

borde föreskrivas, att lån skall sökas senast tre år efter avlagd examen.

Större akademiska konsistoriet i Lund yttrar:

Att döma av uttalanden i motiveringen och av de föreslagna övergångsbestämmelserna

avses att statsgaranti endast skall kunna erhållas under

åren närmast efter utträdet i förvärvsarbete. Konsistoriet vill starkt ifrågasätta,

örn en dylik begränsning är påkallad eller lämplig. Bedömandet huruvida

en viss person på grundval av en akademisk examen kan förväntas

göra en värdefull insats är ofta säkrare, sedan han under några år fått pröva

sig fram. De som gjort detta synas icke böra vara avskurna från det statliga

stödet blott därför att de icke önskat taga detta i anspråk så tidigt

som möjligt.

Göteborgs högskolas lärarråd anser, att lånen böra stå öppna för akademiker,

som avlagt examen eller disputerat för graden förslagsvis efter den

1 januari 1935.

Överståthållarämbetet yttrar:

Enligt ämbetets förmenande böra de föreslagna bestämmelserna kompletteras

med ett stadgande att en person för att kunna påräkna lån skall göra

framställning därom i nära tidsanslutning till avläggandet av examen och

inträdet i förvärvsarbetet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

Åtskilliga skuldsatta akademiker, som tagit sin examen före den 1 januari

1940, torde genom upprepade inkallelser under senaste världskriget hava

hämmats i sina utkomstmöjligheter och därigenom hava kommit i en brydsam

ekonomisk situation. Det synes rimligt att möjlighet bereddes även

dessa att komma i åtnjutande av den föreslagna förmånen. Därest en fixerad

tidpunkt beträffande avlagd examen anses böra inflyta i övergångsbestämmelserna,

synes befogenhet böra tilläggas lånenämnden att, då synnerliga

skäl föreligga, bevilja lån även för akademiker med examen av äldre datum.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa yttrar:

Utredningen föreslår, att den skuldsatte akademiker, som önskar använda

sig av den föreslagna låneformen, skall göra detta tämligen omedelbart efter

det examen avlagts. Blott då låneformen första gången blir tillgänglig, skulle

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

speciella övergångsbestämmelser tillämpas. Emellertid är ju förhållandet det,

att mången examinerad akademiker ofta först efter åtskilliga år kommer fram

till en inkomst, som gör det möjligt för honom att binda sig för en fixerad

amorteringsplan för studieskulderna. Kassan har svårt att inse, att icke omläggning

av studieskulderna skulle kunna generellt medgivas även vid senare

tidpunkt.

Styrelsen för Sveriges ''yngre akademikers centralorganisation anför:

Därest en tidsgräns skall fastställas, bör den gå längre tillbaka i tiden än

som föreslagits åtminstone till den 1 januari 1935. En differentiering av gränsen

för olika yrkesutövare är emellertid påkallad. Därför vore det lämpligast

att ej binda lånenämden vid någon bestämd tidsgräns.

Det förefaller ur åtskilliga synpunkter lämpligt att .ansökan örn lån ingives

i nära anslutning till examens avläggande. I regel bör enligt min mening sådan

ansökan göras senast inom sex månader efter examens avläggande. Något oavvisligt

krav härpå torde emellertid icke böra uppställas. Även vidi en senare

tidpunkt bör ansökan om lån alltså få göras. I vissa fall kan lånenämndens

möjligheter till bedömande av sökandens ''kreditvärdighet tänkas vara större

vid en senare tidpunkt t. ex. efter genomgånget provår, erhållen fast anställning

o. s. v. Men i allmänhet torde nämndens möjligheter att bedöma

en ansökan vara mindre, när lång tid förflutit sedan studierna avslutades

och alltså betydande svårigheter kunna föreligga att avgöra, huruvida sökandens

skulder tillkommit på sådant sätt, att han är förtjänt av att komma

i åtnjutande av den föreslagna kreditgarantien.

Avsikten med den föreslagna kreditgivningen är bland annat att underlätta

familjebildning genom att sätta låntagaren i tillfälle att planmässigt amortera

sina skulder. Det ligger i sakens natur att lånet under sådana förhållanden bör

tagas, medan ännu goda förutsättningar föreligga, att kreditgivningens syfte

skall nås.

I princip föreligger alltså intet hinder att ansökan örn lån göres vid den

tidpunkt, som förefaller sökanden mest lämplig. Ur denna synvinkel torde

också problemet örn i vilken utsträckning personer, som vid förslagets ikraftträdande

redan avlagt examen, skola komma i åtnjutande av lån, böra betraktas.

Jag ansluter mig emellertid till befolkningsutredningens uppfattning

att främst de som avlagt examen efter den 1 januari 1940 böra komma

ifråga till erhållande av lån, men finner mig icke böra förorda någon bestämd

tidsgräns, varför i enlighet med förslagets principer även andra sökande

böra kunna erhålla lån.

överflyttning av lån till postsparbanken.

Befolkningsutredningens förslag att lånet skall överflyttas till postsparbanken

för framtida bevakning, då låntagare råkat i betalningssvårigheter,

som i framtiden kunna väntas bliva övervunna, och den kreditanstalt som

Departe
mentschefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

utlämnat lånet ej önskar åtaga sig det framtida bevakandet av lånet, har

berörts i ett antal yttranden.

Statskontoret avstyrker utredningens förslag i denna del. Sparbankerna och

kreditkassorna kunna enligt statskontorets mening själva bevaka lånen.

Generalpoststyrelsen yttrar:

Styrelsen har intet att erinra mot att vissa lån skola övertagas av postsparbanken

men understryker att dessa äro de mest svårbehandlade fallen,

varför arbetet med dem blir krävande och kan komma att omspänna en lång

följd av år. Styrelsen ifrågasätter dock arn den ej som vid de s. k. räntefria

studielånen borde äga att utan lånenämndens hörande medge anstånd med

amortering och räntebetalning och medge förlängning av amorteringstiden

samt då så är motiverat kunna uppsäga lånet till betalning inom sex månader.

Beträffande postsparbankens ersättning för sitt bestyr med lånen föreslår

styrelsen att den i förekommande fall framdeles får återkomma till saken da

erfarenhet vunnits.

Styrelsen för svenska sparbanksföreningen anför:

Styrelsen vill framhålla, att även sparbankerna smidigt och effektivt handhava

lån av olika slag, även studielån, och att sparbankernas förluster på lån

hålla sig vid ett minimum. Styrelsen är därför övertygad örn att överflyttning

i enlighet med befolkningsutredningens förslag av nu ifrågavarande lån

från sparbankerna till postsparbanken icke skall behöva förekomma, i någon

nämnvärd omfattning.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa finner den av utredningen föreslagna

överflyttningen av vissa nödlidande lån till postsparbanken fullständigt

obehövlig för att icke säga meningslös.

Erfarenheterna från den statliga kreditgivningen i form av räntefria studielån

ha som befolkningsutredningen framhållit visat, att man icke utan framgång

har kunnat avstå från att avskriva ''lån även då låntagaren råkat ut för en

längre tids betalningsoförmåga. Jag delar utredningens uppfattning att avskrivning

i sådana fall ej bör ske. I stället bör den tidpunkt avvaktas, då

låntagarens ekonomiska läge förbättrats, varefter ny överenskommelse om

fortlöpande amortering av skulden bör träffas.

Jag biträder befolkningsutredningens förslag att dessa, lån i de fall, då vederbörande

kreditinstitut så önskar, skola överflyttas till postsparbanken.

Organisatoriska spörsmål.

Frågan örn kreditgivningens organisation har berörts av ett antal remissinstanser.

I främsta rummet har därvid diskuterats huruvida kreditgivningen,

skall handhavas av en central lånenämnd, såsom befolkningsutredningen föreslagit,

och sammansättningen av denna nämnd. Även frågan örn den föreslagna

fondbildningen och örn affärsbankernas medverkan vid kreditgivningen

har emellertid aktualiserats. Vidare har uppmärksamheten riktats på de even
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 190. 47

tuella ändringar av sparbankslagen, som kunna bliva nödvändiga med anledning

av det framlagda förslaget.

Universitetskanslern yttrar:

Det skulle vara välbetänkt att, då fråga är örn personer, som utexaminerats,

från de 5 akademiska läroanstalterna, vid låneansökningarnas behandling

städse taga i anspråk den stora erfarenhet och sakkunskap, som finnes samlad

hos statsstipendienämnderna.

Styrelsen för Lumds studentkårs kreditkassa kan icke finna, att den av utredningen

föreslagna centrala lånenämnden är erforderlig eller önskvärd1. Ifrågavarande

sparbanker och kreditkassor torde vara så kvalificerade, att en

överinstans till dem för bedömande av krediterna ifråga icke torde vara behövlig.

Beträffande lånenämndens sammansättning framhåller styrelsen:

Det bör tillses, att lånenämnden innehåller sakkunskap rörande aktuella

förhållanden i olika delar av landet. Kassan vill särskilt framhålla angelägenheten

av att i nämnden finnes någon, som studerat i Lund och fortfarande har

hemvist i staden eller dess närhet.

Styrelsen för Uppsala studentkårs kreditkassa yttrar:

Den vidgade borgensfria utlåningen till akademiker skulle avsevärt vinna

i säkerhet, örn utlåningen omhänderhades av studentkårer* och nationer jämte

kreditkassorna. Den nödvändiga kontrollen kunde ske genom att staten

beredde sig tillfälle att deltaga i förvaltningarna genom att utse en eller

två ledamöter och en revisor.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer förordar, att organisationen

förenklas så att lånens beviljande sker på de olika kårorterna av särskilda

nämnder, uppbyggda efter statsstipendienämndernas mönster.

Därest den centrala lånenämnden skulle bibehållas, understryker styrelsen

vikten av att kontakt hålles med studentorganisationerna.

Styrelsen anför vidare:

Därest det centraliserade förfarandet skulle bliva genomfört, är det angeläget,

att studentorganisationerna få tillfälle yttra sig över ansökningarna på

samma sätt som sedan många år skett vid utdelning av statsstipendier. Därigenom

skulle lånenämnden tillföras någon personlig kännedom om lånesökandena.

Beträffande den föreslagna fondbildningen anför statskontoret:

Den föreslagna fondbildningen är ej — med hänsyn till att, därest överflyttning

av lån till postsparbank ej sker, det uteslutande gäller att täcka

uppkomna förluster — ändamålsenlig eller i överensstämmelse med vedertagna

finansieringsprinciper. För lånemedelsförlusternas täckande bör ett särskilt

anslag på riksstatens driftbudget uppföras.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar:

Ytterligare må ifrågasättas, örn det verkligen skall vara behövligt och

lämpligt att för infriande av statens garanti för lånen upplägga en särskild

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis ''proposition nr 190.

fond. Det synes tillfyllest, om i rikstaten i samband med anvisandet av medel

för uppehållande av nämndens verksamhet jämväl upptages ett årligt

förslagsanslag för bestridande av de eventuellt uppkommande förlusterna.

Fullmäktige i riksbanken anför:

Enligt förslaget skola garantilånen kunna utlämnas av sparbank eller studentorganisations

kreditkassa. I anslutning härtill vilja fullmäktige framhålla,

att riksbanken utlämnat ett betydande antal avbetalningslån, som avse

studiekostnader för akademisk eller därmed jämförlig examen. Sålunda ha

under åren 1944 och 1945 enbart vid huvudkontoret beviljats omkring 700

dylika lån på tillhopa omkring 2 200 000 kronor. Det kan framstå såsom

mindre önskvärt, att en stor del av dessa lån flyttas från riksbanken i samband

med ett genomförande av förslaget. Fullmäktige ha för sin del ingen

erinran mot att riksbanken — örn så anses lämpligt — upptages bland de

kreditanstalter, som skola kunna utlämna de statliga garantilånen. Om förslag

härom skulle framläggas, äro fullmäktige beredda att avlåta framställning

om de ändringar i bankoreglementet, som erfordras för låneverksamhetens

bedrivande.

Ett antal remissinstanser ha uppmärksammat frågan om affärsbankernas

ställning till den föreslagna kreditgivningen.

Bank- och fondinspekt i orien anför:

Något skäl varför icke även affärsbank skulle kunna fungera som lokal

kreditanstalt har, såvitt inspektionen kunnat finna, icke anförts av utredningen.

Inspektionen, som länge ägnat speciell uppmärksamhet åt affärsbankernas

kreditgivning för studieändamål, kan vitsorda att en betydande del av

de studerandes lån äro placerade just i dessa banker.

Vid sådant förhållande och då enligt vad utredningen själv framhållit

många skäl tala för att den statligt garanterade kreditgivningen organiseras

så, att lånen i största möjliga utsträckning komma att kvarligga i den kreditanstalt,

där de ursprungligen beviljats, torde även affärsbankerna böra beredas

tillfälle att medverka vid nämnda kreditgivning. På grund av återbetalningsvillkoren

förutsätter dock en sådan anordning ändring i bankernas

bolagsordningar.

Styrelsen för svenska bankföreningen har vidtagit en summarisk utredning

rörande omfattningen av affärsbankernas medverkan vid utlämnande av

studielån till akademiker. Utredningen har begränsats till Stockholm, Göteborg,

Uppsala och Lund. Styrelsen anför härom följande.

Undersökningens resultat utvisar, att dylika studielån för närvarande finnas

utlämnade från affärsbanker i Stockholm till 170 låntagare å sammanlagt

cirka 363 000 kronor, i Göteborg till 149 låntagare å sammanlagt cirka

306 000 kronor, i Uppsala till 1 885 låntagare å sammanlagt cirka 1 774 000

kronor samt i Lund till 820 låntagare å sammanlagt 874 000 kronor.

Styrelsen anför vidare:

Tyvärr hava sådana uppgifter icke varit för bankföreningen tillgängliga,

att en jämförelse kunnat göras med sparbankernas och studentkreditkassornas

motsvarande utlåning i de nämnda städerna, men i varje fall synes den

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Marits ''proposition nr 190.

slutsatsen kunna dragas av de anförda siffrorna, att affärsbankernas inedverkan

vid finansiering av akademiska och därmed jämförliga studier är

väsentligt större än som av utredningen antagits, då den vid utformandet av

sitt förslag ansett affärsbankerna böra uteslutas från kretsen av de kreditinstitut,

som skola äga utlämna de ifrågasatta garantilånen.

Bankföreningen vill sålunda för sin del bestämt hävda, att därest det befinnes

lämpligt att lösa det föreliggande problemet enligt de av utredningen

föreslagna principerna — med i författningsväg lämnad utfästelse om garantilån

efter avlagd examen — dylika lån böra kunna utlämnas jämväl av affärsbank.

Något annat skulle innebära en enligt bankföreningens mening obefogad

diskriminering av affärsbankerna.

Mot befolkningsutredningens förslag att förlägga beviljandet av krediterna

till en central lånenämnd har från ett antal remissinstanser kritik riktats

till förmån för en decentraliserad kreditgivning. Även örn den ifrågasatta kreditgivningen

inskränktes till att omfatta enbart akademiker, erbjuda de framförda

alternativen enligt min mening knappast några fördelar. Därest man

såsom i nu föreliggande förslag utsträcker kreditgivningen till att omfatta

även andra grupper med dyrbar utbildning, kan en organisation efter

de antydda linjerna tänkas medföra vissa risker, vilka synas kunna undvikas

vid den av befolkningsutredningen föreslagna anordningen. Jag biträder sålunda

vad befolkningsutredningen föreslagit i avseende på lånenämnden och

dess sammansättning.

För tillgodoseendet av det medelsbehov, som kan komma att uppstå, dels

vid överflyttningen av lån till postsparbanken och dels på grund av den föreslagna

kreditgarantien, har befolkningsutredningen föreslagit inrättandet av

en fond.

Jag ansluter mig till den av statskontoret och länsstyrelsen i Skaraborgs

län framförda uppfattningen, att fondbildning ej bör komma i fråga för detta

ändamål. För den föreslagna kreditgivningen genom postsparbanken bör enligt

min mening bankens medel komma till användning och för täckande av

lånemedelsförlusterna bör ett särskilt anslag på riksstatens driftbudget

uppföras.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att utlämnandet av lånen skall kunna

ske genom sparbanker och studentkårernas kreditkassor. Fullmäktige i

riksbanken ha under hänvisning till det avsevärda antal studielån, som riksbanken

årligen utlämnar, funnit det mindre önskvärt, att dessa lån flyttas från

riksbanken i samband med förslagets genomförande. Jag delar denna uppfattning

och finner mig böra förorda att de föreslagna lånen skola kunna utlämnas

även genom riksbanken. Utredningen har vid framläggandet av sitt

förslag utgått från, att något intresse ej kunde väntas föreligga från affärsbankernas

sida för den föreslagna kreditgivningen. Då emellertid motsatsen

visat sig vara fallet och det enligt min mening icke förefinnes grundad anledning

att under sådana förhållanden inskränka rätten att utlämna de föreslagna

med statlig kreditgaranti försedda lånen till enbart riksbanken, sparBihang

till riksdagens protokoll lOlfi. 1 sami. Nr 100.

Departe
mentschefen.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

bankerna och studentkårernas kreditkassor, finner jag mig böra biträda

det av bank- och fondinspektionen och styrelsen för svenska bankföreningen

framförda yrkandet att dylika lån böra få utlämnas även av affärsbankerna.

Frågan om de ändringar av sparbankslagen, som må föranledas av förevarande

förslag, kommer statsrådet och chefen för finansdepartementet att

anmäla i annat sammanhang.

Förslagets ekonomiska konsekvenser.

Erfarenheterna från kreditgivningen i form av statens räntefria studielån

ge enligt befolkningsutredningens uppfattning vissa anvisningar beträffande

omfattningen av de risker, som den föreslagna kreditgarantien kan medföra

för statsverket. Avskrivningarna på dessa lån uppgå för närvarande till omkring

1,7 procent av ursprungliga lånebeloppet, d. v. s. av utlånade 4,5 miljoner

ha omkring 75 000 kronor avskrivits, 2,7 miljoner ha återbetalats.

Storleken av de belopp, som kreditgarantien kan väntas omfatta, kan ej

med någon säkerhet anges. I den undersökning (stat. off. utr. 1943:17), som

utförts av arbetsmarknadskommissionen, uppskattades den sammanlagda

skuldsumman för dels de akademiker, som under tiden höstterminen 1936—

vårterminen 1942 avlagt examen, och dels de studerande, som icke avlagt

examen men vårterminen 1942 bedrevo studier, till 35 å 40 miljoner kronor.

Av detta belopp beräknades 23,3 procent vara bankskulder och 5,9 procent

vara skulder till kreditkassor. Omkring 46 procent av beloppet beräknades

vara skulder till föräldrar.

Statskontoret framhåller hurusom förslaget torde ha en väsentligt större

ekonomisk räckvidd än som framgår av i betänkandet gjorda, på knapphändigt

och delvis ofullständigt siffermaterial grundade antaganden rörande den

sannolika lånefrekvensen.

Sparbanksinspektionen anser, att förlustriskerna även vid en noggrann

prövning bli större än vad befolkningsutredningen kalkylerat med.

Större akademiska konsistoriet i Lund yttrar:

Förslaget medför icke någon omedelbar utgift av statsmedel. Sådana utgifter

komma däremot att erfordras för att täcka de förluster, som efter hand

måste uppstå. Om storleken av dessa göras i betänkandet vissa antydningar.

Det förefaller antagligt, att man härvid underskattat förlustrisken.

De förbindelser, som staten enligt den föreslagna anordningen skall ikläda

sig, äro sålunda ganska svåröverskådliga. Med hänsyn härtill kunna naturligtvis

anföras statsfinansiella betänkligheter mot förslaget. Konsistoriet anser

sig icke böra tillmätas dessa en i och för sig avgörande betydelse vid förslagets

bedömande från de synpunkter, som konsistoriet närmast har att

företräda.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa anför:

För den föreslagna lånenämnden beräknas av utredningen utan specifikation

en kostnad av 10 000 kronor för år. Även örn detta belopp skulle kom
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190.

ma att visa sig tillräckligt, skulle, med utgångspunkt från det av utredningen

beräknade antalet låneansökningar, en kostnad av minst 25 kronor för varje

lån tillkomma utöver de lokala anstalternas kostnader.

Av större betydelse är frågan örn storleken av de förluster som komma

att drabba staten på grund av dess garanti. Utredningen synes uppskatta

statens förlustrisk å den föreslagna statsgarantien till 1,7 procent av det utlämnade

lånebeloppet. Enligt kassans mening är denna uppskattning mycket

starkt optimistisk.

Kassans material från åren 1923—1944, vilket dels är större än det som

utredningen baserar sig på, dels torde vara mera jämförbart med det, som

här avses, visade återbetalning hittills genom livförsäkring vid låntagarnas

död av 1,2 procent av det sammanlagda utlämnade lånebeloppet och inbetalning

hittills av borgensmännen vid låntagarnas oförmåga av 2,6 procent

av samma lånebelopp. Summan härav, 3,8 procent, som ju är vida högre än

de av utredningen antagna, 1,7 procent, kommer givetvis att ytterligare

.stiga, innan ifrågavarande låneportfölj helt avvecklats. Siffran 3,8 procent

är emellertid ingalunda tillräcklig för att angiva den sannolika förlustrisken.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer uppskattar på basis av tillgängligt

material den skuldsumma (exklusive föräldraskulder), som tynger

de nu studerande, till 25 miljoner kronor. Styrelsen anför:

Med utgångspunkt från en genomsnittlig skuldbelastning (alltjämt exklusive

föräldraskulder) — bland skuldsatta och icke skuldsatta — vid avläggande

av slutexamen av för man 4 000 kronor och för kvinna 1 500 kronor

kan, då antalet nyexaminerade akademiker under krigsåren årligen uppgått

till ungefär 1 400 män och 300 kvinnor, den sammanlagda skuldsättningen

för en årskull akademiker skattas till omkring 6 000 000 kronor.

Om förlusterna beräknas till 3 procent årligen, vilket är mycket lågt räknat,

skulle den årliga utgiften för förslagets genomförande, därest fonden till

fullo utnyttjades, bliva 180 000 kronor jämte administrationskostnader.

De här angivna beräkningarna äro, som redan nämnts, ytterligt osäkra,

men torde giva någon föreställning om storleksordningen av de tal, varom

är fråga.

I likhet med befolkningsutredningen anser jag, att den föreslagna kreditgarantiens

framtida omfattning är svår att på förhand bedöma. Därest utbildningskostnaderna

genom samhälleliga åtgärder inom den närmaste framtiden

kunna väntas bliva väsentligt reducerade, kommer detta självfallet att

avsevärt minska skuldsättningen hos de studerande, varför också den nu

föreslagna kreditgarantiens betydelse i motsvarande grad minskas. Mot bakgrunden

av de allmänt omfattade önskemålen örn en demokratisering av

utbildningsmöjligheterna genom ett avlägsnande av de ekonomiska spärrarna

vågar jag sålunda hävda den uppfattningen, att den nu föreslagna kreditgarantien

främst kommer att anlitas av dem, som under senare år avlagt

examen, och av dem, sorn inom de närmaste åren väntas avlägga examen. I

framtiden bör man däremot enligt min mening räkna med att statliga åtgärder

avsedda att minska utbildningskostnaderna leda till reducerade anspråk

på den föreslagna kreditgarantien.

Departe
mentschefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl, Marits proposition nr 190.

Med hänsyn till att det föreliggande förslaget i avseende främst på de

s. k. föräldraskulderna går längre än befolkningsutredningens förslag, anser

jag mig dock böra påpeka, att kreditgarantiens aktuella omfattning kan väntas

bliva något större än vad befolkningsutredningen utgått från.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa har beträffande förlustriskerna

vid den föreslagna kreditgivningen anfört, att befolkningsutredningen

väsentligt underskattat dessa. Styrelsen räknar med att knappast ens en förlustrisk

på 3,8 procent av kapitalet kommer att visa sig vara tillräcklig. Styrelsen

för Sveriges förenade studentkårer har uppskattat den sammanlagda

skuldsättningen för en årskull akademiker till omkring 6 miljoner kronor.

Styrelsen beräknar förlustrisken till 3 procent årligen, vilket den anser vara

mycket lågt räknat. Den årliga utgiften för ett genomförande av förslaget

skulle då bliva 180 000 kronor, bortsett från administrationskostnaderna.

Mot det material, som bildar underlaget för styrelsens för Lunds studentkårs

kreditkassa uppskattning av förlustriskerna, torde åtskilliga anmärkningar

kunna göras. Det är emellertid tillräckligt att framhålla, att materialet

omfattar kreditkassans hela utlåning, alltså även lån, som utlämnats till sådana

personer, som påbörjat studier utan att fullfölja dem fram till någon

examen. Under sådana förhållanden torde kreditkassans klientel i fråga om

betalningsförmåga icke vara fullt jämförbart med det utvalda låntagarklientel,

som avses erhålla den nu föreslagna kreditgarantien. De av styrelsen för

Sveriges förenade studentkårer gjorda uppskattningarna av förlustriskerna

basera sig också på ett material, som icke utan vidare kan betraktas som

normgivande för kreditgarantiens framtida omfattning.

En annan, ehuru även den osäker, utgångspunkt för bedömandet av de

framtida förlustriskerna kan erhållas, örn man utgår i stort sett från samma

utgångspunkter som befolkningsutredningen, nämligen från det tillgängliga

materialet angående avlagda examina vid samtliga universitet, högskolor och

fackhögskolor och från den uppskattning av förekomsten av bankskulder och

därmed jämställda skulder och dessa skulders genomsnittliga belopp, som

göres i arbetsmarknadskommissionens betänkande (stat. off. utr. 1943:17)

samt från den generaliseringen, att alla som ha bankskulder skulle erhålla

kreditgaranti. Antalet lånesökande kan under dessa omständigheter beräknas

till omkring 500 per år med en genomsnittlig skuld på 3 400 kronor,

varvid bortsetts från skulder till föräldrar. Den sammanlagda skuldsättningen

(exklusive föräldraskulder) för en årskull skulle alltså kunna uppskattas till

omkring 1 700 000 kronor. Detta belopp, som kreditgarantien sålunda förutsättes

omfatta, torde dock som mått på den skuldsumma, som årligen kan

väntas bli föremål för statsgaranti, ur vissa synpunkter vara för högt, ty dels

kunna inte alla skuldsatta erhålla kreditgaranti och dels torde de, som endast

ha skulder på mindre belopp, ej söka lån med statlig kreditgaranti. Å andra

sidan kan en ökning av kreditgarantiens omfattning komma att föranledas

av möjligheten att erhålla kreditgaranti även för den del av skulden, som

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190.

utgöres av skuld till föräldrar. Att dessa skulder i någon större omfattning

skulle komma att överflyttas till lån med statlig garanti torde med hänsyn

till skuldernas karaktär ej vara att vänta. Det är omöjligt att exakt ange

verkningarna av de faktorer, som sålunda påverka kreditgarantiens omfattning.

Det torde emellertid icke vara orimligt att vänta sig, att de komma

att uppväga varandra.

Den föreslagna kreditgarantien skulle enligt dessa beräkningsgrunder komma

att omfatta skulder till ett belopp av 1 700 000 kronor för varje årskull,

som kommer i åtnjutande av garantien. Därest avskrivningarna bleve jämförliga

med dem, som uppstått på statens räntefria studielån eller 1,7 procent,

skulle den årliga utgiften för förslagets genomförande böra beräknas

till 28 900 kronor jämte administrationskostnader, förutsatt att skuldsättningen

bland de utexaminerade är av den anförda omfattningen.

Det förhållandet, att vissa redan utexaminerade personer föreslås kunna

komma i åtnjutande av den föreslagna kreditgivningen, kommer sannolikt

att medföra att denna redan under det första verksamhetsåret kan

väntas omsluta ett väsentligt högre belopp än det som motsvarar den normala

skuldbördan för en årskull akademiker. I samma mån som kreditgarantien

dessutom tas i anspråk av andra än akademiker minskas självfallet

det här framlagda materialets representativitet.

Det framgår av det nyss anförda, att förlustriskerna icke för närvarande

låta sig beräkna med den säkerhet, att en viss årlig förlust kan på förhand

fixeras. Förlustriskerna bedömas, som synes, högst olika beroende på från

vilket material man anser riktigast att utgå. Detta kan i sin tur med hänsyn

till de begränsade erfarenheter, som föreligga, knappast bliva föremål för

annat än ett subjektivt bedömande. Det förefaller enligt min mening ej

osannolikt, att den verkliga förlustrisken kan visa sig ligga emellan de här

anförda uppskattningarna. Oavsett hur förlustriskerna bedömas kan man

emellertid utgå från, att dessa under de närmaste åren kunna förväntas

bliva mycket begränsade. Jag anser mig under sådana förhållanden böra förorda,

att i avvaktan på att säkrare utgångspunkter skola föreligga för ett

bedömande av den föreslagna kreditgarantiens omfattning och de därav föranledda

förlusternas storlek ett förslagsanslag på 20 000 kronor anvisas för

täckande av under budgetåret 1946/47 uppstående förluster.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna lånenämndens verksamhet förordar

jag, att dessa må gäldas av det under åttonde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig tillstyrkta grunder utfärda erforderliga

bestämmelser angående statlig kreditgaranti för lån åt

den som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen;

dels ock till Kostnader för statlig kreditgaranti för vissa

studielån under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1946/47

anvisa ett förslagsanslag av..............kronor 20 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Stockholm 1946 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

400966

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån med statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig exam s. 10 i texten
  2. SU 1946:151 Betänkande om akademikernas amorteringsproblem s. 1 i texten